Index 
Antagna texter
Onsdagen den 14 december 2011 - Strasbourg
Instrument för stöd inför anslutningen ***I
 Fruktjuice och vissa liknande produkter avsedda som livsmedel ***I
 Användningen av fosfater och andra fosforföreningar i tvättmedel för hushållsbruk ***I
 Fiskepartnerskap EG–Marocko ***
 Antalet ledamöter i de ständiga utskotten
 Den numeriska sammansättningen i de interparlamentariska delegationerna, delegationerna till gemensamma parlamentarikerkommittéer och delegationer till parlamentariska samarbetskommittéer samt multilaterala parlamentariska församlingar
 Utnämning av en ledamot i Europeiska centralbankens direktion: Benoît Coeuré
 Det framtida protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Marocko
 Finanskrisens följder för försvarssektorn i EU:s medlemsstater
 Toppmöte EU-Ryssland
 Europeiska grannskapspolitiken
 EU:s strategi för terrorismbekämpning: viktiga framsteg och kommande utmaningar

Instrument för stöd inför anslutningen ***I
PDF 192kWORD 33k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 december 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1085/2006 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (KOM(2011)0446 – C7-0208/2011 – 2011/0193(COD))
P7_TA(2011)0566A7-0397/2011

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2011)0446),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 212.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0208/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 55 och 46.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0397/2011).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14 december 2011 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2012 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1085/2006 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen

P7_TC1-COD(2011)0193


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 153/2012.)


Fruktjuice och vissa liknande produkter avsedda som livsmedel ***I
PDF 196kWORD 40k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 december 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 2001/112/EG om fruktjuice och vissa liknande produkter avsedda som livsmedel (KOM(2010)0490 – C7-0278/2010 – 2010/0254(COD))
P7_TA(2011)0567A7-0224/2011

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0490),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0278/2010),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 19 januari 2011(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 18 november 2011 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet samt yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0224/2011), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14 december 2011 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/.../EU om ändring av rådets direktiv 2001/112/EG om fruktjuice och vissa liknande produkter avsedda som livsmedel

P7_TC1-COD(2010)0254


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten direktiv 2012/12/EU).

(1) EUT C 84, 17.3.2011, s. 45.


Användningen av fosfater och andra fosforföreningar i tvättmedel för hushållsbruk ***I
PDF 195kWORD 34k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 december 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 648/2004 vad gäller användningen av fosfater och andra fosforföreningar i tvättmedel för hushållsbruk (KOM(2010)0597 – C7-0356/2010 – 2010/0298(COD))
P7_TA(2011)0568A7-0246/2011

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0597),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0356/2010),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 15 mars 2011(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 november 2011 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0246/2011).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14 december 2011 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2012 om ändring av förordning (EG) nr 648/2004 vad gäller användningen av fosfater och andra fosforföreningar i tvättmedel och maskindiskmedel för konsumentbruk

P7_TC1-COD(2010)0298


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 259/2012.)

(1) EUT C 132, 3.5.2011, s. 71.


Fiskepartnerskap EG–Marocko ***
PDF 190kWORD 30k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 december 2011 om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Marocko (11226/2011 – C7-0201/2011 – 2011/0139(NLE))
P7_TA(2011)0569A7-0394/2011

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (11226/2011),

–  med beaktande av utkastet till protokoll mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Marocko (11225/2011),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 43.2 och 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0201/2011),

–  med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för utveckling (A7-0394/2011).

1.  Europaparlamentet godkänner inte att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att underrätta rådet om att protokollet inte kan ingås.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Konungariket Marocko.


Antalet ledamöter i de ständiga utskotten
PDF 104kWORD 31k
Europaparlamentets beslut av den 14 december 2011 om antalet ledamöter i de ständiga utskotten (2011/2838(RSO))
P7_TA(2011)0570B7-0619/2011

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av talmanskonferensens förslag,

–  med beaktande av sitt beslut av den 15 juli 2009 om antalet ledamöter i utskotten(1),

–  med beaktande av artikel 183 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det finns ett behov av kontinuitet i parlamentets verksamhet.

B.  Efter ikraftträdandet av det protokoll som ändrar protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser har de nya ledamöterna rätt att delta i Europaparlamentets och dess organs verksamhet och fullt ut tillvarata sina rättigheter.

1.  Europaparlamentet beslutar att ändra antalet ledamöter i parlamentets utskott enligt följande:

Utskottet för utrikesfrågor: 76 ledamöter

Utskottet för utveckling: 30 ledamöter

Utskottet för internationell handel: 29 ledamöter

Budgetutskottet: 44 ledamöter

Budgetkontrollutskottet: 30 ledamöter

Utskottet för ekonomi och valutafrågor: 48 ledamöter

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor: 51 ledamöter

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet: 68 ledamöter

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi: 60 ledamöter

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd: 41 ledamöter

Utskottet för transport och turism: 46 ledamöter

Utskottet för regional utveckling: 50 ledamöter

Jordbruksutskottet: 44 ledamöter

Fiskeriutskottet: 24 ledamöter

Utskottet för kultur och utbildning: 32 ledamöter

Utskottet för rättsliga frågor: 25 ledamöter

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor: 60 ledamöter

Utskottet för konstitutionella frågor: 25 ledamöter

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män: 35 ledamöter

Utskottet för framställningar: 35 ledamöter

och att ändra antalet ledamöter i parlamentets underutskott enligt följande:

Underutskottet för mänskliga rättigheter: 31 ledamöter

Underutskottet för säkerhet och försvar: 31 ledamöter

   2. Europaparlamentet beslutar, med hänvisning till talmanskonferensens beslut av den 9 juli 2009 om utskottspresidiernas sammansättning, att ett utskottspresidium får omfatta upp till fyra vice ordförande.
   3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 224 E, 19.8.2010, s. 34.


Den numeriska sammansättningen i de interparlamentariska delegationerna, delegationerna till gemensamma parlamentarikerkommittéer och delegationer till parlamentariska samarbetskommittéer samt multilaterala parlamentariska församlingar
PDF 172kWORD 30k
Europaparlamentets beslut av den 14 december 2011 om antalet ledamöter i interparlamentariska delegationer, delegationer till de gemensamma parlamentarikerkommittéerna, delegationer till de parlamentariska samarbetskommittéerna och multilaterala parlamentariska församlingar (2011/2839(RSO))
P7_TA(2011)0571B7-0620/2011

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av förslaget från talmanskonferensen,

–  med beaktande av sitt beslut av den 14 september 2009 om antalet interparlamentariska delegationer, delegationer till de gemensamma parlamentarikerkommittéerna, delegationer till de parlamentariska samarbetskommittéerna och multilaterala parlamentariska församlingar(1),

–  med beaktande av artikel 198 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det finns ett behov av kontinuitet i parlamentets verksamhet.

B.  Efter ikraftträdandet av det protokoll som ändrar protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser har de nya ledamöterna rätt att delta i Europaparlamentets och dess organs verksamhet och fullt ut tillvarata sina rättigheter.

1.  Europaparlamentet beslutar att ändra antalet ledamöter av de interparlamentariska delegationerna enligt följande:

delegationen för förbindelserna med Arabiska halvön (18 ledamöter)

delegationen för förbindelserna med Indien (28 ledamöter)

delegationen för förbindelserna med Koreahalvön (17 ledamöter)

delegationen för förbindelserna med Sydafrika (17 ledamöter)

   2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 224 E, 19.8.2010, s. 36


Utnämning av en ledamot i Europeiska centralbankens direktion: Benoît Coeuré
PDF 187kWORD 30k
Europaparlamentets beslut av den 14 december 2011 om rådets rekommendation om utnämningen av en direktionsledamot i Europeiska centralbanken (17227/2011 – C7-0459/2011 – 2011/0819(NLE))
P7_TA(2011)0572A7-0443/2011

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 1 december 2011 (17227/2011),

–  med beaktande av artikel 283.2 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europeiska rådet har hört Europaparlamentet (C7-0459/2011),

–  med beaktande av artikel 109 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0443/2011), och av följande skäl:

A.  I en skrivelse av den 1 december 2011 uppmanade Europeiska rådet Europaparlamentet att yttra sig över nomineringen av Benoît Coeuré till ämbetet som direktionsledamot i Europeiska centralbanken med en mandattid på åtta år.

B.  Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor granskade sedan den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 283.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och kravet på centralbankens fullständiga oavhängighet i enlighet med artikel 130 i detta fördrag. I samband med denna utvärdering har utskottet tagit del av kandidatens meritförteckning och svaren på de skriftliga frågor som utskottet ställt till honom.

C.  Utskottet höll den 12 december 2011 en utfrågning med den nominerade kandidaten. Under denna utfrågning, som varade i en och en halv timme, höll kandidaten först ett inledande anförande, och därefter besvarade han utskottsledamöternas frågor.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets rekommendation om utnämningen av Benoît Coeuré till direktionsledamot i Europeiska centralbanken.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till Europeiska rådet, rådet och medlemsstaternas regeringar.


Det framtida protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Marocko
PDF 111kWORD 34k
Europaparlamentets resolution av den 14 december 2011 om det framtida protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Marocko (2011/2949(RSP))
P7_TA(2011)0573RC-B7-0692/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Marocko (rådets förordning (EG) nr 764/2006 av den 22 maj 2006(1)),

–  med beaktande av utkastet till protokoll mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Marocko (11225/2011),

–  med beaktande av godkännandeförfarandet i enlighet med artiklarna 43.2 och 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0201/2011),

–  med beaktade av yttrandena från utskottet för utveckling och budgetutskottet som bifogas fiskeriutskottets rekommendation (A7-0394/2011),

–  med beaktande av motiveringen till fiskeriutskottets rekommendation (A7-0394/2011), där bristerna med det nuvarande ettåriga protokollet beskrivs,

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt den externa efterhandsutvärdering som utförts på uppdrag av kommissionen är kostnadseffektiviteten i det nuvarande protokollet otillfredsställande på grund av den låga utnyttjandegraden av de fiskemöjligheter som förhandlats fram och på grund av att de aktuella bestånden är överfiskade och att man har underlåtit att behandla miljömässiga och sociala aspekter.

B.  Varje framtida protokoll som framförhandlas av kommissionen måste erbjuda lösningar på de allvarliga problem som förknippas med de tidigare och nuvarande protokollen.

C.  Syftet med avtalen om fiskepartnerskap bör vara att uppnå ekonomiska och sociala målsättningar på grundval av ett nära vetenskapligt och tekniskt samarbete som avser att säkerställa att fiskeresurser förvaltas på ett hållbart sätt.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i förhandlingarna om ett nytt protokoll åstadkomma sådana framsteg att man undviker en situation där protokollet tillämpas provisoriskt i avvaktan på parlamentets godkännande.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att varje framtida protokoll är ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbart samt gynnar båda parter.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att principen om att EU-fartyg endast beviljas fiskerättigheter till överskottsbestånd efterlevs i alla framtida protokoll. Parlamentet betonar framför allt att det behövs en noggrann utvärdering av alla bestånd.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att man i det framtida protokollet anpassar fiskemöjligheterna till vetenskapliga råd och uppskattningar av bestånden liksom till fiskerisektorns behov. Parlamentet insisterar vidare på att tekniska åtgärder och fiskemöjligheter måste anpassas till vetenskapliga råd i samråd med yrkesfiskare.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att varje framtida protokoll bidrar till utvecklingen av det marockanska systemet för fiskeförvaltning, inbegripet insatser för kontroll och övervakning, forskning, utveckling av de lokala fiskeflottorna, utbildning etc.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att sektorsstödet utnyttjas på ett mer effektivt sätt och insisterar på att kontrollen måste bli mer effektiv. Parlamentet anser att avtalet om fiskepartnerskap måste innehålla verkningsfulla övervakningsmekanismer, så att de medel som öronmärks för utveckling och framför allt för infrastrukturförbättringar inom fiskerisektorn används på rätt sätt.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att få fram nödvändiga uppgifter om genomförandet av protokollet och därmed skapa större insyn i lagstiftningsförfarandet.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i avtalet om fiskepartnerskap införa den klausul om respekt för mänskliga rättigheter som även återfinns i Europaparlamentets resolution av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal(2).

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det framtida protokollet till fullo respekterar internationell rätt och gynnar de berörda lokalbefolkningarna.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till parlamentet överlämna en utförlig skriftlig redogörelse för i vilken utsträckning parlamentets begäran respekterats i det framtida protokollet.

11.  Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen att respektera det interinstitutionella ramavtalet och parlamentets roll enligt bestämmelserna i Lissabonfördraget.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, medlemsstaterna och Marockos regering.

(1) EUT L 141, 29.5.2006, s.1.
(2) Antagna texter, P7_TA(2010)0434.


Finanskrisens följder för försvarssektorn i EU:s medlemsstater
PDF 172kWORD 88k
Europaparlamentets resolution av den 14 december 2011 om finanskrisens följder för försvarssektorn i EU:s medlemsstater (2011/2177(INI))
P7_TA(2011)0574A7-0428/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 21, 42, 45 och 46, samt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och protokoll nr 10,

–  med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin ”Ett säkert Europa i en bättre värld”, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003, och rapporten om dess genomförande ”Att skapa säkerhet i en värld i förändring”, som utarbetades under överinseende av EU:s höga representant och antogs av Europeiska rådet den 11–12 december 2008,

–  med beaktande av de mål som Europeiska rådet fastställde i december 2008 i syfte att förstärka unionens militära resurser,

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 1 december 2011, den 23 maj 2011, den 31 januari 2011 och den 9 december 2010 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), om sammanslagning och gemensamt utnyttjande av militära resurser, om GSFP respektive om militär kapacitetsutveckling

–  med beaktande av rådets beslut 2011/411/Gusp av den 12 juli 2011 om Europeiska försvarsbyråns stadga, säte och verksamhetsregler och om upphävande av gemensam åtgärd 2004/551/Gusp(1),

–  med beaktande av den höga representantens rapport om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, som lades fram vid rådets (utrikes frågor) sammanträde den 18 juli 2011,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader och anläggningsarbeten, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG(3),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 11 maj 2011 om utvecklingen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken efter Lissabonfördragets ikraftträdande(4), den 23 november 2010 om civil-militärt samarbete och utvecklingen av civil-militär kapacitet(5) och den 10 mars 2010 om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(6), samt sina tidigare resolutioner om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0428/2011), och av följande skäl:

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet noterar med oro den tendens under de senaste åren som innebär att flertalet EU-medlemsstater har gjort nedskärningar i sina försvarsbudgetar efter finanskrisen, den ekonomiska krisen och skuldkrisen, vilket kan påverka deras militära kapacitet i negativ riktning och därmed försämra EU:s förmåga att ta på sig det konkreta ansvaret för att bevara freden, förebygga konflikter och förbättra den internationella säkerheten i enlighet med principerna i Förenta nationernas stadga, om medlemsstaterna inte lyckas kompensera dessa förluster genom ökade samarbets- och samordningsåtgärder på europeisk nivå. Parlamentet understryker i detta avseende att försvaret är en allmän nyttighet som har betydelse för alla europeiska medborgares säkerhet och att samtliga medlemsstater måste bidra, samarbeta och dela på bördorna samt verka för kostnadseffektivitet.

2.  Europaparlamentet varnar för att icke samordnade budgetnedskärningar kan leda till att viss militär kapacitet helt går förlorad i EU. Parlamentet välkomnar och stöder därför rådets uppmaning till medlemsstaterna att, om lämpligt, utbyta information och att öka insynen i aktuella och kommande nedskärningar i försvarsbudgeten, och kräver en bedömning av hur dessa budgetnedskärningar påverkar kapacitetsutvecklingen till stöd för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet påminner om att insatserna i Libyen klart har visat att inte ens en koalition av europeiska länder kan genomföra insatser av detta slag utan stöd av Förenta staterna.

3.  Europaparlamentet noterar det fortsatt oproportionerliga beroendet av Förenta staterna i försvarsfrågor, med tanke på att den amerikanska andelen av de totala försvarsutgifterna i Nato har stigit till 75 procent, och att EU:s bundsförvanter därför måste ta på sig en större andel av försvarsbördan. Parlamentet noterar med oro att det utöver den senaste tidens budgetnedskärningar funnits en tendens i medlemsstaterna sedan mer än ett decennium tillbaka att underinvestera och utdela låga anslag till säkerhets- och försvarsområdet.

4.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen alla EU:s medlemsstater att i det alltmer komplicerade och oförutsägbara säkerhetsläget öka samarbetet och samordna åtgärderna mot de gemensamma hot som fastställts i den europeiska säkerhetsstrategin och att ta hela sin del av ansvaret för fred och säkerhet i Europa, dess grannskap och världen i stort. Parlamentet påpekar att inte alla hot är av militär natur och att EU har en rad instrument för att förebygga och hantera kriser, t.ex. den civila kapaciteten och instrument för tekniskt stöd, men påminner samtidigt medlemsstaterna om deras upprepade åtaganden – till exempel i fördraget och Europeiska rådets slutsatser – att förstärka sin militära kapacitet, och uppmanar dem att se till att dessa åtaganden fullgörs.

5.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att en stärkt europeisk försvarskapacitet kommer att öka EU:s strategiska autonomi och på ett betydelsefullt sätt bidra till den kollektiva säkerheten inom ramen för Nato och andra partnerskap. Parlamentet understryker att bestämmelserna i Lissabonfördraget skapar stora möjligheter i detta avseende, och uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att genomföra det permanenta strukturerade försvarssamarbetet, fastställa tillämpningsvillkoren för klausulerna om solidaritet och ömsesidigt försvar och till fullo utnyttja Europeiska försvarsbyrån.

6.  Europaparlamentet påpekar, med full hänsyn till att ambitionsnivåerna kan variera, att medlemsstaterna som helhet spenderar cirka 200 miljarder euro om året på försvaret. Denna summa motsvarar bara omkring en tredjedel av Förenta staternas försvarsbudget men är ändå en betydande summa som visar hur kostsamt det är med ett bristfälligt europeiskt samarbete på försvarsområdet.

7.  Europaparlamentet beklagar att större delen av dessa medel används fel, på grund av icke samordnade nationella beslut om försvarsplaneringen. Detta leder inte bara till bestående kapacitetsklyftor utan i många fall också till oekonomisk överkapacitet och dubbelarbete, samt till att industrin och marknaderna blir fragmenterade. Detta leder i sin tur till att EU saknar översyn över, möjlighet att utnyttja och tillgång till dessa resurser, som uppgår till 200 miljarder euro.

8.  Europaparlamentet anser att den ekonomiska och finansiella krisen kan användas som ett tillfälle att integrera EU:s försvarspolitik, eftersom den kan ge incitament till att slutligen utarbeta och genomföra de ambitiösa reformer som vi har arbetat med under en längre tid.

9.  Mot bakgrund av ovanstående uppmanar Europaparlamentet eftertryckligen medlemsstaterna att acceptera att ett utökat samarbete är den bästa vägen att gå, och att medlemsstaterna kan utveckla sin kapacitet på ett mer kostnadseffektivt sätt, utan att det inkräktar på deras suveränitet, i synnerhet genom (A) bättre samordning av försvarsplaneringen, inklusive samordning av de militära kraven och åtgärderna för att öka driftskompatibiliteten, (B) sammanslagning och gemensamt utnyttjande av vissa resurser och stödstrukturer, (C) utökat samarbete om forskning och teknisk utveckling, (D) underlättande av industriellt samarbete och konsolidering och (E) optimering av upphandlingar och borttagande av handelshinder.

10.  Europaparlamentet framhåller att EU har verktyg och mekanismer till sitt förfogande som kan hjälpa medlemsstaterna att uppnå detta, så som beskrivs nedan, bland annat genom att fastställa på vilka områden mer finansiering kan tillhandahållas på EU-nivå (F).

11.  Europaparlamentet inser emellertid, oberoende av ovanstående, att insatserna för att upprätthålla en lämplig tillverknings- och teknikbas och trygga försörjningen främst är en nationell fråga, som inte bara bör styras av ekonomiska mål.

12.  Europaparlamentet anser att EU:s försvarsinsatser som en reaktion på finanskrisen framför allt bör inriktas på Europeiska försvarsbyrån, som har potential att verka inom ett brett område för politisk undersökning och planering, men som inte kan göra det i sitt nuvarande format. Parlamentet kräver att Europeiska försvarsbyråns format uppdateras, med tanke på att en ökning av byråns budget, personalstyrka, ansvarsområden och samlade befogenheter skulle vara kostnadseffektiv på lång sikt, eftersom byrån på ett bättre sätt skulle kunna arbeta för att optimera EU:s försvarssektor, med ett särskilt uppdrag att undvika kostsamt dubbelarbete och en ekonomiskt ohållbar försvarspolitik.

Bättre samordning av försvarsplaneringen

13.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att genomföra systematiska omprövningar av säkerhets- och försvarspolitiken i enlighet med gemensamma kriterier och en harmoniserad tidtabell. Parlamentet föreslår att detta utvecklas till en regelbunden övning som sammanhänger med budgetförfarandena, ett slags europeisk termin då säkerheten och försvaret ses över.

14.  Europaparlamentet betonar att syftet med sådana samordnade omprövningar skulle vara att sätta stopp för dagens isolerade nationella försvarsplanering och skapa en plattform för strukturerade diskussioner, så att medlemsstaterna kan ta ställning till helheten, dvs. det europeiska perspektivet, innan de fattar viktiga strategiska beslut om sin försvarskapacitet. Parlamentet understryker att initiativet bör komplettera de berörda medlemsstaternas samordning inom Natos försvarsplaneringsprocess.

15.  Europaparlamentet efterlyser än en gång en vitbok om säkerhets- och försvarspolitik – för utveckling och genomförande av den europeiska säkerhetsstrategin – där EU:s säkerhets- och försvarspolitiska mål, intressen och behov fastställs på ett bättre sätt, i förhållande till tillgängliga verktyg och resurser, samtidigt som hänsyn tas till icke-traditionella säkerhetsaspekter. Parlamentet understryker att denna bör utarbetas och uppdateras regelbundet på grundval av de nationella omprövningarna och samtidigt vara en referenspunkt för dessa, där den nationella försvarsplaneringen kopplas till en gemensam säkerhetssyn och hotbedömning. Parlamentet betonar att en sådan vitbok, genom att fastställa en gemensam vision med utmaningar och lösningar, kommer att bidra till ett ökat förtroende och ge riktad strategisk vägledning när det gäller utformningen av EU:s styrkor.

16.  Europaparlamentet påpekar att Europeiska försvarsbyrån har fått en stärkt position genom Lissabonfördraget när det gäller att stödja medlemsstaterna i deras insatser för att förbättra den militära kapaciteten till förmån för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet föreslår därför att medlemsstaterna ber byrån att undersöka hur man kan förbättra samordningen av försvarsplaneringen i Europa. Parlamentet påminner vidare om att Europeiska försvarsbyrån enligt fördraget ska utvärdera hur kapacitetsåtaganden fullgörs och främja samordning av operativa behov, och efterlyser ett bättre utförande av dessa uppdrag. Parlamentet rekommenderar att medlemsstaterna som ett första steg i övningen med den europeiska terminen översänder sina utkast till omprövningar av den nationella säkerhets- och försvarspolitiken till Europeiska försvarsbyrån för synpunkter, så att denna kan utvärdera dem framför allt mot bakgrund av de kapacitetsprioriteringar som fastställts av Europeiska försvarsbyråns styrelse i resursutvecklingsplanen och övriga medlemsstaters planer samt Natos försvarsplaneringsprocess. Parlamentet anser att byrån också bör fylla en viktig funktion på mycket kort sikt när det gäller att fastställa en europeisk kapacitets- och rustningspolitik.

17.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna därefter bör samråda med varandra i syfte att samordna sina militära krav och undersöka alla möjligheter till större kostnadseffektivitet genom överenskommelser på EU-nivå eller regionala, bilaterala eller andra avtal.

18.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att under denna process också ta ställning till befintlig överkapacitet, i synnerhet när det gäller utrustning och personal med lägre operativ prioritet.

Sammanslagning och gemensamt utnyttjande av resurser

19.  Europaparlamentet är fast övertygat om att sammanslagning och gemensamt utnyttjande av resurser numera inte är en möjlighet utan ett måste. Parlamentet stöder medlemsstaterna i deras försök att hitta de mest lovande projekten, som en del i den process som inleddes vid ministermötet i Gent i september 2010 och i linje med det tysk-svenska initiativet från november 2010. Parlamentet inser att sammanslagning och gemensamt utnyttjande av resurser inte kan ersätta den aktuella kapacitetsutvecklingen, men anser att det kan främja och förbättra den. Parlamentet noterar den första uppsättningen projekt som Europeiska försvarsbyrån underlättade och rådet ställde sig bakom den 1 december 2011, och uppmanar medlemsstaterna och Europeiska försvarsbyrån att i detalj redogöra för de framsteg som gjorts på vägen mot konkreta resultat och att fastställa ytterligare möjligheter senast under våren 2012. Medlemsstaterna, i synnerhet Weimartriangeln men även Weimar plus-gruppen, uppmanas eftertryckligen att göra sammanslagning och gemensamt utnyttjande till en framgång genom att agera politisk drivkraft.

20.  Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna kan dra stor nytta av sammanslagning och gemensamt utnyttjande av vissa funktioner och tillgångar, i synnerhet när det gäller områden som strategiska och taktiska transporter, logistiskt stöd, underhåll, kapacitet på rymdområdet, it-försvar, medicinsk hjälp, utbildning samt vissa specialresurser, utan att försätta sig i en stark beroendeställning som begränsar deras suveräna beslutsfattande. Parlamentet uppmuntrar i högsta grad initiativ som syftar till att komma till rätta med kapacitetsbrister på områden som transporthelikoptrar, lufttankning av flygplan, marin övervakning, obemannade luftfartyg, CBRN-skydd, skydd mot improviserade sprängladdningar, satellitkommunikation, ledningssystem, sensorer och plattformar för underrättelseverksamhet, övervakning och igenkänning, inklusive alternativ till satellitsystem, t.ex. de obemannade luftfartygen HALE (High Altitude Long Endurance) och den nödvändiga miljövänliga teknik som krävs för att uppnå hög operativ autonomi och kostnadseffektivitet.

21.  Europaparlamentet betonar att sammanslagningen av resurser måste åtföljas av ökad specialisering, så att de medlemsstater som avstår från vissa kapacitetsområden kan lita på att andra stater kommer att tillhandahålla dessa. Parlamentet inser att detta kommer att kräva betydande politiska åtaganden från de nationella regeringarna.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett kreativt sätt använda de olika modeller för sammanslagning och gemensamt utnyttjande som finns, såsom (1) sammanslagning genom gemensamt ägande, (2) sammanslagning av nationella tillgångar, (3) gemensamma upphandlingar eller (4) roll- och arbetsfördelning, eller lämpliga kombinationer av dessa modeller, och efterlyser snabba framsteg särskilt på de ovan nämnda områdena.

23.  När det gäller den första punkten, gemensamt ägande, uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att undersöka möjligheterna att köpa in viss utrustning gemensamt via konsortier av medverkande länder eller via EU, med initiativ som Natosamarbetet för strategisk flygtransportförmåga, Natos AWACS-system och EU:s Galileo som inspirationskällor, eller att utforska möjligheter till EU-finansiering eller samfinansiering av utrustning som köps in av medlemsstaternas konsortier. Parlamentet betonar att gemensamt ägande av den mest dyrbara utrustningen, såsom rymdutrustning, obemannade luftfartyg och flygplan för strategiska transporter öppnar stora möjligheter.

24.  När det gäller den andra punkten, sammanslagning av nationella tillgångar, anser Europaparlamentet att Europeiska kommandot för flygtransporters (EATC) initiativ som berör fyra medlemsstater är ett särskilt användbart exempel. Befintliga resurser optimeras genom att vissa befogenheter överförs till en gemensam struktur medan tillgångarna kvarstår i full nationell ägo. Parlamentet anser att denna modell med sammanslagna, men särskiljbara, resurser lämpar sig väl också för andra områden som har med operativt stöd att göra, såsom transporthelikoptrar, marina patrullflygplan och militär utrustning för strategiska fartygstransporter. Parlamentet anser att delegering av kompetens till integrerade strukturer måste kännetecknas av flexibilitet och inte bör fordra att alla deltagare delegerar samma uppsättning befogenheter, för att undvika risken att nöja sig med en minsta gemensam nämnare. Parlamentet anser dock att det är önskvärt att medlemsstaterna tillhandahåller nationell kapacitet på alla EATC:s ansvarsområden.

25.  När det gäller den tredje punkten, gemensamma upphandlingar, såsom inom ramen för A400M-programmet, framhåller Europaparlamentet de potentiella fördelarna med gemensam upphandling: skalfördelar, uppbyggnad av en livskraftig industriell bas, driftskompatibilitet och efterföljande möjligheter att slå samman och gemensamt utnyttja resurser för internt servicestöd, underhåll och utbildning. Parlamentet beklagar att dessa fördelar ofta inte kan utnyttjas på grund av skillnader i fråga om krav och arbetsfördelning, vilket är fallet i programmet Eurofighter. Parlamentet betonar vikten av att hålla gemensamt inköpt utrustning konfigurerad på samma sätt under hela dess livslängd, så att gemensamt servicestöd underlättas och alla de potentiella besparingarna kan göras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att också överväga sammanslagning av tjänster som är utlagda på entreprenad.

26.  När det gäller den fjärde punkten, roll- och arbetsfördelning, anser Europaparlamentet att det finns positiva exempel i form av initiativ som det fransk-belgiska samarbetet om utbildning av stridspiloter, det brittisk-franska avtalet om gemensamt utnyttjande av hangarfartyg, det fransk-tyska initiativet om utbildning av helikopterpiloter och det belgisk-nederländska marina samarbetet, där ett antal nationella stödstrukturer delas med partnern. Parlamentet framhåller särskilt möjligheterna i fråga om utbildning, träning och övningar och i synnerhet när det gäller gemensamma militärakademier, test- och utvärderingsverksamhet och resurser för pilotutbildning. När det gäller vissa specialresurser anser parlamentet att de flesta medlemsstaterna kan få tillgång till vissa ovanliga resurser som CBRN-enheter och sjukhusflygplan endast genom roll- och arbetsfördelning.

27.  Europaparlamentet påminner om de viktiga uppgifter som Europeiska försvarsbyrån har enligt fördraget: att föreslå multilaterala projekt, samordna medlemsstaternas program och administrera program för samarbete om forskning och teknisk utveckling. Parlamentet framhåller de av byråns projekt som redan är operativa, såsom programmet för helikopterutbildning och det kriminaltekniska laboratorium som kan sättas in för att motverka improviserade sprängladdningar och som används i Afghanistan, och efterlyser fortsatt arbete med andra initiativ såsom den europeiska flygtransportflottan. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att utnyttja den potential som byrån utgör i termer av administrativt och rättsligt stöd och att låta den hantera deras samarbetsinitiativ och betonar att Europeiska försvarsbyrån måste få medel för att hantera utökade ansvarsområden.

28.  Europaparlamentet är medvetet om att bilaterala och regionala initiativ som de brittisk-franska försvarsöverenskommelserna från 2010 samt det nordiska och det baltiska försvarssamarbetet är viktiga sätt att rationalisera resursanvändningen och fylla kortsiktiga kapacitetsklyftor. Parlamentet noterar förslagen till liknande samarbeten i andra regioner, såsom mellan Visegrádländerna. Parlamentet anser emellertid att det fortfarande finns betydande strukturella skillnader som måste åtgärdas på ett samordnat sätt på EU-nivå och att dessa bilaterala eller regionala överenskommelser vid en viss tidpunkt därför måste integreras i det större europeiska sammanhanget så att de bidrar till den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens utveckling och inte på något sätt motverkar den. Parlamentet anser mot denna bakgrund att Europeiska försvarsbyrån bör ges i uppdrag att öka samstämmigheten i insatserna, och uppmuntrar till ytterligare tankar om hur bestämmelserna i fördraget om ett permanent strukturerat försvarssamarbete skulle kunna användas för att en övergripande samordningsram ska uppnås.

29.  Europaparlamentet anser att ett civil-militärt operativt högkvarter för EU, som parlamentet upprepade gånger har krävt ska inrättas, inte bara skulle förbättra EU:s förmåga att stödja arbetet för fred och säkerhet i världen betydligt. Det skulle också på lång sikt generera besparingar i de nationella budgetarna till följd av sammanslagningar och gemensamt utnyttjande. Parlamentet betonar att politisk vägledning från vice ordföranden/den höga representanten behövs, och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att snarast möjligt fortsätta arbetet baserat på ”Weimarinitiativet” och undersöka de rättsliga alternativen när det gäller att inrätta en autonom operativ kapacitet för planering och ledning som består av två separata (civila och militära) styrningsled, i enlighet med den modell som lades fram för rådet i juli 2011.

30.  Europaparlamentet välkomnar det initiativ för ett ”smart försvar” som har tagits i Nato och bekräftar vikten av ständig samordning och att undvika motsättningar mellan EU och Nato på alla nivåer för att motverka onödigt dubbelarbete. Parlamentet betonar att ett utökat praktiskt samarbete mellan EU och Nato, i synnerhet när det gäller hanteringen av finanskrisens utmaningar, är absolut nödvändigt. Parlamentet uppmanar i synnerhet Europeiska försvarsbyrån och transformationskommandot att samarbeta nära för att se till att de båda organisationernas projekt för sammanslagning och gemensamt utnyttjande av resurser kompletterar varandra och alltid införlivas i ramen med högsta möjliga mervärde.

31.  Parlamentet noterar möjligheterna till en sammanslagning av resurser för it-försvar, med tanke på de europeiska it-systemens integration och med tanke på att vi måste tillgodose behovet av större EU-samordning på detta område.

Stöd till försvarsforskning och teknisk utveckling

32.  Europaparlamentet påminner om vikten av forskning och innovation inom säkerhets- och försvarssektorn som en förutsättning för den europeiska försvarsindustrins konkurrenskraft och återhämtningsförmåga men även när det gäller att uppnå Europa 2020-strategins mål om en hållbar tillväxt. Parlamentet påpekar att den forskning och tekniska utveckling som bedrivs i dag kommer att bli avgörande för om vi ska kunna göra tekniska framsteg i framtiden. Parlamentet beklagar att bara omkring 1 procent av EU-ländernas sammantagna försvarsutgifter används för forskning och teknisk utveckling – i de flesta medlemsstaterna mycket mindre än så – medan personalen fortfarande svarar för över 50 procent av kostnaderna. Medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att undanta forskning och teknisk utveckling från sina utgiftsnedskärningar.

33.  Europaparlamentet beklagar att de potentiella skalfördelarna med samarbetsprojekt till stor del inte har utnyttjats, att omkring 85 procent av utgifterna för forskning och teknisk utveckling fortfarande används nationellt och att den största delen av de övriga utgifterna utnyttjas på bilateral nivå i stället för på multinationell nivå, vilket leder till fragmentering bland medlemsstaterna. Parlamentet påminner om att EU:s försvarsministrar i november 2007 enades om gemensamma måttstockar för att öka satsningarna på forskning och teknisk utveckling på försvarsområdet till 2 procent av de sammanlagda försvarsutgifterna, och att utgifterna för europeiska samarbeten kring forskning och teknisk utveckling på försvarsområdet ska ökas till 20 procent.

34.  Europaparlamentet framhåller att Europeiska försvarsbyrån har en grundläggande roll när det gäller att samordna och planera gemensam försvarsforskningsverksamhet. Parlamentet betonar att forskningssamarbete leder till bättre driftskompatibilitet och kanske också större enhetlighet i fråga om de nationella väpnade styrkornas utrustning och resurser, eftersom forskning är den första fasen i all utrustningsplanering.

35.  Europaparlamentet påminner om att teknik med flera användningsområden blir allt vanligare och att det därför är viktigt att öka komplementariteten och synergieffekterna mellan europeiska forskningsprogram om försvar och civil säkerhet. Parlamentet uppmanar Europeiska försvarsbyrån och kommissionen att samordna sig inom den europeiska samarbetsramen i syfte att maximera synergieffekterna med säkerhetsområdet i ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling, i synnerhet i fråga om CBRN-skydd, provisoriska spränganordningar, obemannade antennsystem, marin övervakning, informationshantering och informationsbehandling samt it-försvar.

36.  Europaparlamentet understryker i synnerhet att säkerhetsforskningen måste förbli ett självständigt område i nästa Horizon 2020- initiativ. Parlamentet anser att säkerhetsområdets omfattning bör utvidgas till att omfatta behovet av överföring av innovation och teknik mellan den civila industrin och försvarsindustrin, men vidhåller att området fortsatt ska ha civil inriktning, även om vederbörlig hänsyn bör tas till alla relevanta försvarsrelaterade krav i program och projekt.

37.  Europaparlamentet påpekar att civila forskningsrön ofta kan tillämpas inom försvaret och att försvarsforskningens resultat på samma sätt ofta kommer hela samhället till del. Parlamentet framhåller särskilt internet och GPS som exempel på detta. Parlamentet anser att man på lång sikt skulle kunna tänka sig en tydligare specifik inriktning på försvarsforskning i de kommande ramprogrammen, i syfte att stimulera till europeiskt forskningssamarbete och bidra till att sammanföra utspridda nationella medel.

38.  Europaparlamentet betonar emellertid att inga resurser får överföras från den civila forskningen och att all EU-finansierad försvarsforskning först och främst bör ha till mål att utveckla EU:s förmåga till krishantering och inrikta sig på forskning med flera tillämpningsområden.

39.  Europaparlamentet påminner om att forskning som får stöd från sjunde ramprogrammet enligt den rättsliga grunden för sjunde ramprogrammet bör respektera grundläggande etiska principer, bland annat principerna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra tillämpningen av etiska principer i utvärderingen av kriterier för deltagande i sjunde ramprogrammets forskningsprogram på området ”säkerhet” och uppmanar även kommissionen att göra en etisk och social konsekvensbedömning till ett fast inslag i alla projekt som får stöd från sjunde ramprogrammet och kommande forskningsprogram.

40.  Europaparlamentet framhåller att det enligt artikel 185 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är möjligt att ge EU-bidrag till befintliga program för forskning och utveckling som genomförs av en grupp medlemsstater. Parlamentet anser att man skulle kunna undersöka möjligheten att använda denna artikel för att påskynda utvecklingen av kapacitet som behövs för insatser och operationer inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

41.  Europaparlamentet påminner också om att lika viktiga synergieffekter kan uppnås med de europeiska rymdprogrammen, och uppmuntrar till fortsatt samordning mellan Europeiska försvarsbyrån, kommissionen och Europeiska rymdorganisationen inom den europeiska samarbetsramen, i synnerhet i fråga om rymdbaserad jordobservation och situationsmedvetenhet på rymdområdet. Parlamentet efterlyser en nära samordning mellan jordobservationsprogrammen Musis, GMES och EDRS och samordning av standarderna för civila och militära infrastrukturer för rumslig information. Parlamentet anser att GMES-projektet även fortsatt bör finansieras via EU:s budget under nästa fleråriga budgetram (2014–2020).

Att skapa en teknisk och industriell bas för det europeiska försvaret

42.  Europaparlamentet påminner om vikten av att konsolideringen av det europeiska försvarets tekniska och industriella bas fortsätter, eftersom det inte längre är hållbart i någon EU-medlemsstat att ha en helt nationell försvarsindustri, med tanke på att tekniken blir alltmer sofistikerad, den internationella konkurrensen ökar och försvarsbudgetarna minskar. Parlamentet beklagar att sektorerna för utrustning till lands och sjöss fortfarande till övervägande del är fragmenterade längs landsgränserna, även om en viss koncentration har uppnåtts inom den europeiska rymdindustrin. Parlamentet varnar medlemsstaterna för att minskade investeringar i försvaret kan leda till att EU:s försvarsindustrier och den tekniska innovationen riskerar att övertas och kontrolleras av tredjeländer med andra strategiska intressen.

43.  Europaparlamentet anser att en samordning av de militära kraven, genom de samordnade omprövningar av säkerhets- och försvarspolitiken som beskrivs i avsnitt A, bör leda till en samordning av inköpen av utrustning mellan EU:s medlemsstater, vilket är det första steget mot att skapa förutsättningar på efterfrågesidan för en framgångsrik gränsöverskridande omstrukturering av försvarsindustrin i Europa.

44.  Europaparlamentet är visserligen medvetet om att omstruktureringen troligen bland annat kommer att innebära att vissa icke livsdugliga delar av de nationella industrierna läggs ned, men betonar att planer på medellång och lång sikt för sådana omstruktureringar bör inriktas så att de i så liten utsträckning som möjligt påverkar sysselsättningen. Parlamentet rekommenderar därför i högre grad en ny inriktning samt större synergieffekter, baserat på större specialisering, driftskompatibilitet och komplementaritet. Parlamentet efterlyser en bättre användning av EU-medel, såsom Europeiska socialfonden och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, för stöd av förberedelser inför och anpassning till förändringar.

45.  Europaparlamentet betonar att en teknisk och industriell bas för det europeiska försvaret kan skapa hållbara arbetstillfällen för EU-medborgarna inom de europeiska försvarsindustrierna.

46.  I samband med omstruktureringarna av industrin framhåller Europaparlamentet också vikten av en tryggad försörjning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att snabbt utarbeta ett heltäckande och ambitiöst system för tryggad försörjning i hela EU på grundval av ett system med ömsesidiga garantier. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att, som ett första steg mot detta mål, till fullo utnyttja potentialen hos direktivet om överföring och påskynda arbetet med att göra 2006 års ramavtal om tryggad försörjning i trängda operativa situationer tillämpbart.

47.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska försvarsbyrån att vidareutveckla en gemensam europeisk syn på viktiga industriella resurser som måste bevaras eller utvecklas i Europa. Som en del av detta arbete uppmanar parlamentet byrån att analysera beroendet av utomeuropeisk teknik och försörjningskällor för en europeisk strategisk autonomi och ge konkreta rekommendationer till medlemsstaterna i enlighet med kommissionens arbete, som också inbegriper vissa program som syftar till att minska EU:s importberoende och energiberoende.

48.  Europaparlamentet anser att samarbetsprogram om försvarsmateriel, som till exempel de som har initierats av Europeiska försvarsbyrån och administreras av Organisationen för gemensamt försvarsmaterielsamarbete (Occar), är viktiga redskap när det gäller att sänka utvecklingskostnaderna, stödja industriell konsolidering, främja standardisering och driftskompatibilitet samt öka den globala konkurrenskraften. Parlamentet framhåller Europeiska försvarsbyråns uppgift att göra det lättare att omsätta kapacitetsbehov i samarbetsprogram och urskilja möjligheter att samarbeta tidigt i livscykeln. Parlamentet uppmanar Europeiska försvarsbyrån att fortsätta sitt arbete med samarbetsdatabasen så att nationella projekt kan bli samarbetsmöjligheter och uppmanar medlemsstaterna att lägga in uppgifter i denna databas. Parlamentet uppmanar Europeiska försvarsbyrån att utarbeta en vägledning om bästa metoder för samarbete om försvarsmateriel, i enlighet med byråns strategi för europeiskt samarbete om försvarsmateriel.

49.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att undvika rigida avtal om arbetsfördelning i gemensamma program om försvarsmateriel, eftersom principen om rättvist återflöde har negativa effekter i form av ineffektiv arbetsfördelning som leder till långsammare genomförande och högre kostnader. Parlamentet anser att principen om rättvist återflöde bör ersättas av det mycket mer flexibla konceptet ”global jämvikt”, vilket möjliggör en effektiv konkurrens mellan underleverantörer i hela EU, förutsatt att en lämplig avvägning uppnås så att små och medelstora företag kan konkurrera på lika villkor med stora företag. Parlamentet välkomnar att ”global jämvikt” används i Europeiska försvarsbyråns gemensamma investeringsprogram för skydd av trupp och uppmanar byrån att tillämpa detta koncept på all sin verksamhet, med det övergripande syftet att skapa lika villkor på den europeiska marknaden för försvarsmateriel och ta hänsyn till små och medelstora företags intressen.

50.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dra nytta av den administrativa erfarenhet som finns inom Organisationen för gemensamt försvarsmaterielsamarbete i samband med att gemensamma, av Europeiska försvarsbyrån utarbetade, program genomförs, och uppmanar eftertryckligen Europeiska försvarsbyrån och Occar att ingå ett administrativt samarbetsavtal. Parlamentet påminner om att EU:s medlemsstater kan bli medlemmar i Occar om de så önskar och om de uppfyller kriterierna för medlemskap.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta för att uppnå it-säkerhet som en integrerad del av försvarssektorn.

52.  Europaparlamentet konstaterar att begreppet det europeiska försvarets industriella och tekniska bas fortfarande inte är rättsligt definierat på EU-nivå, och uppmanar kommissionen och Europeiska försvarsbyrån att analysera möjliga kriterier för en sådan definition och följderna av deras tillämpning. Parlamentet betonar i detta sammanhang att ett av de viktiga kriterierna skulle kunna vara det tekniska mervärde som lokaliseringen av utformningsorgan till EU-medlemsstaternas territorium ger. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att överväga att fastställa ett försvarsindustriellt kapacitetsmål som ger en långsiktig vision för utvecklingen av det europeiska försvarets industriella och tekniska bas.

53.  Europaparlamentet framhåller, med tanke på den europeiska försvarsindustrins konkurrenskraft, hur viktigt det är med transatlantiskt industrisamarbete, som kan underlätta tillgången till ny teknik, främja avancerad produktutveckling och skapa incitament för kostnadsminskningar och förkortade produktionscykler. Parlamentet noterar även de möjligheter som samarbete med externa partner ger.

Skapande av en europeisk försvarsutrustningsmarknad

54.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna snarast måste göra sina försvarsmarknader mer insynsvänliga, för att göra den europeiska försvarsindustrin mer konkurrenskraftig och se till att skattebetalarnas intressen tas till vara. Parlamentet anser att direktiv 2009/81/EG om försvarsupphandlingar och känsliga säkerhetsupphandlingar stärker den inre marknaden genom att minska mångfalden av upphandlingsbestämmelser inom försvarssektorn och göra de nationella marknaderna mer konkurrensutsatta, och påminner om att tidsfristen för direktivets införlivande löpte ut den 21 augusti 2011. Parlamentet uppmanar kommissionen att i god tid rapportera om de införlivandeåtgärder som medlemsstaterna vidtar och att vidta alla erforderliga åtgärder för att säkra ett konsekvent införlivande i god tid samt ett korrekt genomförande.

55.  Europaparlamentet betonar att direktivet är skräddarsytt för de specifika egenskaperna hos kontrakt om upphandlingar på försvars- och säkerhetsområdet och att det således kan anses vara lagligt att undanta kontrakt från EU-rättens tillämpningsområde på grundval av artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt endast i vederbörligen motiverade undantagsfall för att skydda viktiga nationella säkerhetsintressen. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att direktivet och undantag i enlighet med artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt tillämpas korrekt. Parlamentet understryker att detta skulle underlättas genom en utvärdering från kommissionens sida med en rapport om bästa metoder och om fall av bristfällig tillämpning av de nya bestämmelserna.

56.  Europaparlamentet betonar att målen med den administrativa förenklingen och minskningen av motsvarande bördor – i linje med de insatser som görs för att man ska åstadkomma en modernisering och harmonisering av den övergripande europeiska ramen för offentlig upphandling – bör återspeglas i den praktiska tillämpningen av direktivet, och att det, för att gränsöverskridande upphandlingar ska underlättas, finns ett behov att se över inkompatibla eller oproportionerliga tekniska krav som utgör hinder på den inre marknaden. Parlamentet påminner vidare om att potentiella underleverantörer inte bör diskrimineras på grund av nationalitet.

57.  Europaparlamentet påminner om att det system som inrättades genom Europeiska försvarsbyråns uppförandekod om upphandlingar på försvarsområdet och koden om bästa metoder i leverantörskedjan bara är tillämpligt på kontrakt som omfattas av undantaget i enlighet med artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet uppmanar Europeiska försvarsbyrån och kommissionen att genomföra en utvärdering av systemet efter ikraftträdandet av direktivet om upphandlingar på försvars- och säkerhetsområdet.

58.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att verkligen prioritera bekämpandet av korruption i samband med upphandlingar på försvarsområdet, framför allt genom ett korrekt genomförande av direktivet, och beklagar de förödande konsekvenser som korruptionen får, i synnerhet i form av uppdrivna kostnader, inköp av onödig, olämplig eller icke optimal utrustning, obstruktion av gemensamma upphandlingar och samarbetsprogram och hinder mot öppnande av marknader som leder till en hög belastning av de nationella budgetarna. Vid sidan av allmänna, öppna och konkurrenskraftiga förfaranden för offentlig upphandling anser parlamentet att rekommendationerna från Nato/Centrumet för demokratisk kontroll av väpnade styrkor om bästa metoder för att bygga upp integritet och minska korruptionen inom försvaret ska följas. Parlamentet framhåller positiva exempel som konceptet ”antikorruptionspakter för vapenhandeln” mellan offentliga myndigheter och anbudsgivare, där oberoende övervakare deltar, och systematisk parlamentarisk granskning av alla faser i upphandlingsförfaranden över en viss nivå, som förekommer i många medlemsstater.

59.  Europaparlamentet betonar att krav på offsetaffärer i princip kan vara motiverade endast om de är nödvändiga för att skydda väsentliga säkerhetsintressen i enlighet med artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och att de bör vara förenliga med principerna om öppenhet och i synnerhet inte får vare sig medföra risk för korruption eller störa den europeiska marknaden för försvarsutrustning.

60.  Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, Europeiska försvarsbyrån och kommissionen att tillsammans verka för en successiv utfasning av offsetaffärer samtidigt som man främjar en integration av mindre medlemsstaters industrier i den tekniska och industriella basen för det europeiska försvaret med hjälp av andra verktyg än offsetaffärer.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska försvarsbyrån att undersöka sätt att komma åt också andra förfaranden som kan leda till snedvridningar på marknaden, såsom statligt stöd och exportstöd, med utgångspunkt i Europeiska försvarsbyråns initiativ för lika villkor.

62.  Europaparlamentet anser att principen om förmånsbehandling av EU vid upphandling av försvarsutrustning i det rådande budgetläget kan ses som en form av europeisk solidaritet. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska försvarsbyrån att lägga fram en kostnadsnyttoanalys av ett förfarande för förmånsbehandling av EU för vissa försvarsutrustningsområden där det är viktigt att bevara strategisk autonomi och där man inte har ömsesidigt tillträde till marknaderna vad gäller tredjeländer. Parlamentet framhåller vikten av att garantera ökat tillträde till tredjelandsmarknader för europeiska försvarsprodukter.

63.  Europaparlamentet påminner om att den administrativa börda som licenstvånget i samband med handel med försvarsprodukter inom EU utgör har motverkat konsolideringen av industrin och utgjort ett stort hinder för gränsöverskridande samarbetsprogram på försvarsmaterielområdet. Parlamentet påminner om att tidsfristen för införlivande av direktiv 2009/43/EG om överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen löpte ut den 30 juni 2011 och att medlemsstaterna är skyldiga att tillämpa de nya reglerna från och med den 30 juni 2012. Parlamentet uppmanar kommissionen att i god tid rapportera om de införlivandeåtgärder som medlemsstaterna vidtar och att vidta alla erforderliga åtgärder för att säkra ett korrekt genomförande.

64.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på bästa sätt använda de nya generella licenserna för leveranser till andra medlemsstaters väpnade styrkor, som ett viktigt instrument när det gäller att trygga försörjningen i hela EU.

65.  Europaparlamentet betonar att direktivets genomslagskraft, i synnerhet när det gäller licenser för överföring mellan företag, till stor del beror på vilken tillit medlemsstaterna har till varandras exportkontroll. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att strikt fullgöra de skyldigheter som följer av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel och att se till att de gör strikta bedömningar av alla licensansökningar utifrån de åtta kriterier som har fastställts. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att utvärdera medlemsstaternas efterlevnad i samband med översynen av den gemensamma ståndpunkten, med utgångspunkt i både handels- och utrikespolitiska överväganden, bland annat respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska principer i importländerna.

66.  Europaparlamentet upprepar att standardisering av försvarsutrustning är av avgörande betydelse för skapandet av en gemensam europeisk försvarsmarknad, för att nå driftskompatibilitet och för att underlätta samarbete om program på försvarsmaterielområdet, projekt för sammanslagningar och gemensamt utnyttjande och militära operationer. Parlamentet uppmanar Europeiska försvarsbyrån, kommissionen och de europeiska standardiseringsorganisationerna (CEN, Cenelec och ETSI) att i samarbete med industrin och i synnerhet Natos standardiseringsorgan påskynda arbetet med att minska skillnaderna i standard inom försvars- och säkerhetsindustrierna samt mellan civil och militär utrustning. Parlamentet anser att informationssystemet om europeisk försvarsstandard (EDSIS) och den europeiska handboken för försvarsupphandling bör användas och vidareutvecklas.

67.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att införa en certifiering av säkerhets- och försvarsprodukter som omfattar hela EU i syfte att sätta stopp för den ohållbara situation som innebär att det krävs separat testning i varje medlemsstat. Parlamentet påpekar att detta tidsödande och besvärliga förfarande driver upp tillverkarnas kostnader betydligt och minskar deras konkurrenskraft så mycket att särskilt små företag utestängs. Parlamentet stöder Europeiska försvarsbyråns arbete med militär luftvärdighet och uppmuntrar medlemsstaterna att påskynda arbetet med att bilda en europeisk gemensam militär luftvärdighetsorganisation som militär motpart till Europeiska byrån för luftfartssäkerhet.

68.  Europaparlamentet betonar att nämnda standardisering och konsolidering bör vara en del av en EU-strategi, och inte en industristyrd process, om den ska gynna EU:s intressen och samhällets realbehov, och att deltagandet i gemensamma EU-program och synergier i princip bör vara öppet för alla medlemsstater.

Nya finansieringsformer på EU-nivå

69.  Europaparlamentet är övertygat om att möjligheterna att bistå medlemsstaterna med medel ur EU:s budget för att hjälpa dem att nå målen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken på ett mer kostnadseffektivt sätt måste undersökas, i synnerhet i samband med antagandet av den nya fleråriga budgetramen.

70.  Europaparlamentet efterlyser, så som anges i avsnitt C ovan, en förstärkning och utvidgning av säkerhetsforskningen inom ramen för ramprogrammet om forskning, användning av artikel 185 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt för att medfinansiera befintliga program för forskning och utveckling samt utarbetande av ett nytt område inom försvarsforskningen med civil-militära tillämpningar i syfte att stimulera till samarbete om försvarsforskningen.

71.  Europaparlamentet anser att EU-medel bör användas för att främja samarbete på utbildningsområdet genom att uppmuntra upprättandet av nätverk mellan försvarsindustrin, forskningsinstituten och den akademiska världen. Parlamentet anser att nödvändiga arrangemang bör göras för att möjliggöra utbetalning av ersättning från EU:s budget till officersaspiranter som deltar i det ”militära Erasmusprogrammet”, i syfte att likställa dem med studerande vid civila institutioner för högre utbildning och därmed underlätta utarbetandet av en gemensam säkerhetskultur och strategi.

72.  Europaparlamentet rekommenderar att verksamheten vid Europeiska säkerhets- och försvarsakademin, som utbildar civila och militära experter i krishantering och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken samt främjar en gemensam säkerhetskultur i EU, finansieras genom stabilitetsinstrumentet.

73.  Europaparlamentet anser att akademin bör vidareutvecklas till att bli ett forum för samarbete mellan nationella försvarsakademier och civila institutioner för säkerhetsutbildning, bland annat i syfte att ta fram och utveckla kostnadsbesparande projekt för sammanslagning och gemensamt utnyttjande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att omvandla den till en riktig akademisk institution och föreslår att den finansieras av EU inom nästa fleråriga finansieringsram, med tanke på dess starka inriktning på civil-militära frågor.

74.  Europaparlamentet uppmanar berörda aktörer att undersöka om ett system med av EU ägda tillgångar efter Galileomodell, i enlighet med avsnitt B ovan, kan vara ett gångbart och kostnadseffektivt alternativ, i synnerhet på områden som strategiska och taktiska transporter och övervakning.

75.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att prioritera ökade anslag till Europeiska försvarsbyråns budget, mot bakgrund av det mervärde som byrån tillför genom att, genom samarbete, kompensera för de nedskärningar som beslutas på nationell nivå. Parlamentet beklagar att rådets beslut om Europeiska försvarsbyrån inte innebar att byrån fick en flerårig budgetram som är jämförbar med EU:s allmänna budget.

76.  Europaparlamentet påpekar att EU:s satellitcentrum, som arbetar med en begränsad budget, har visat prov på sin effektivitet och sitt mervärde genom en mängd säkerhets- och försvarsinsatser. Parlamentet erinrar om den ökande efterfrågan på satellitbilder, bland annat efter den senaste tidens händelser i Nordafrika. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge centrumet en större budget och anser, särskilt med tanke på centrumets civil-militära nytta, att det bör finansieras genom EU:s budget.

77.  Europaparlamentet välkomnar det polska ordförandeskapets insatser för att se över Athena-mekanismen. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att öka sina insatser för att ta fram en överenskommelse om gemensam finansiering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samband med översynen av Athena-mekanismen överväga möjligheterna att utvidga mekanismen till att också tillhandahålla gemensam finansiering av åtgärder och inköp som leder till större kostnadseffektivitet inom det europeiska försvaret, men som inte kan finansieras genom EU:s budget, i synnerhet en gemensam finansiering av tillhandahållen utrustning.

o
o   o

78.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden/den höga representanten, rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament, Natos parlamentariska församling samt Natos generalsekreterare.

(1) EUT L 183, 13.7.2011, s. 16.
(2) EUT L 146, 10.6.2009, s. 1.
(3) EUT L 216, 20.8.2009, s. 76.
(4) Antagna texter, P7_TA(2011)0228.
(5) Antagna texter, P7_TA(2010)0419.
(6) EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 63.


Toppmöte EU-Ryssland
PDF 140kWORD 58k
Europaparlamentets resolution av den 14 december 2011 om det kommande toppmötet mellan EU och Ryssland den 15 december 2011 och resultatet av valet till duman den 4 december 2011
P7_TA(2011)0575RC-B7-0693/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ryssland, särskilt sin resolution av den 9 juni 2011(1) om toppmötet EU–Ryssland den 9–10 juni 2011 och sin resolution av den 17 juni 2010(2) om toppmötet EU–Ryssland,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om förbindelserna mellan EU och Ryssland, inklusive resolutionerna av den 7 juli 2011(3) om förberedelserna inför valet till ryska statsduman i december 2011, samt av sin resolution av den 16 december 2010 med beaktande av sin resolution av den 16 maj 2010 om den årliga rapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2009 och EU:s politik på området(4),

–  med beaktande av avtalet om partnerskap och samarbete mellan EU och Ryska federationen(5) och av de förhandlingar som inleddes 2008 om ett nytt avtal mellan EU och Ryssland, samt av det partnerskap för modernisering som inleddes 2010,

–  med beaktande av EU:s och Rysslands gemensamma mål, framfört i ett gemensamt uttalande efter det elfte toppmötet mellan EU och Ryssland som hölls i Sankt Petersburg den 31 maj 2003, om att skapa ett gemensamt ekonomiskt område, ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa, ett gemensamt område för samarbete i fråga om yttre säkerhet och ett gemensamt område för forskning och utbildning, vilket även ska inbegripa kulturella aspekter (”de fyra gemensamma områdena”),

–  med beaktande av det slutliga uttalandet och rekommendationerna från det möte som hölls av kommittén för parlamentariskt samarbete mellan EU och Ryssland i Warszawa den 19–20 september 2011,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från EU:s och Rysslands ständiga partnerskapsråd om frihet, säkerhet och rättvisa den 11 oktober 2011 i Warszawa,

–  med beaktande av anmärkningarna från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, vid det åttonde sammanträdet för EU:s och Rysslands ständiga partnerskapsråd den 17 november 2011 i Moskva,

–  med beaktande av den senaste dialogen mellan EU och Ryssland om mänskliga rättigheter den 29 november 2011,

–  med beaktande av uttalandet den 6 och 7 december 2011 från vice ordföranden/den höga representanten, Catherine Ashton, om valen till Duman i Ryska federationen,

–  med beaktande av de preliminära slutsatser som lades fram den 5 december av OSSE, OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (OSSE/ODIHR) och OSSE:s parlamentariska församling samt Europarådets parlamentariska församling (Pace) efter det internationella valövervakningsuppdraget avseende valet till statsduman den 4 december 2011,

–  med beaktande av dagordningen för toppmötet mellan EU och Ryssland i Bryssel den 15 december 2011,

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU och Ryssland är ömsesidigt beroende av varandra både ekonomiskt och politiskt. Ett ökat samarbete och goda grannskapsförbindelser mellan EU och Ryssland är därför av stor betydelse för stabiliteten, säkerheten och välståndet såväl inom som utanför Europa. Europeiska unionen är fortsatt besluten att ytterligare fördjupa och utveckla förbindelserna mellan EU och Ryssland på grundval av ett djupt engagemang för demokratiska principer. Ett strategiskt partnerskapsavtal mellan EU och Ryssland är fortfarande av central betydelse för att det ska gå att bygga ett verkligt strategiskt partnerskap.

B.  En trygg energiförsörjning utgör en av Europas största utmaningar och ett av de viktigaste områdena för samarbete med Ryssland. Det är av yttersta vikt att EU talar enstämmigt och visar prov på stark inbördes solidaritet.

C.  Ryssland är ständig medlem i FN:s säkerhetsråd och delar som sådan ansvar med övriga medlemmar för att upprätthålla världsomfattande stabilitet. Många utmaningar på internationell nivå, särskilt med tanke på det gemensamma grannskapet (södra Kaukasus och Moldavien), och i Nordafrika Syrien, Mellanöstern, Iran, samt i fråga om terrorism, tryggad energiförsörjning, klimatförändringar och den finansiella krisen, kommer att kunna bemötas enbart genom ett samordnat angreppssätt där Ryssland deltar.

D.  Ryska federationen är en fullvärdig medlem av Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och har således förbundit sig att respektera principerna om demokrati och grundläggande rättigheter. Farhågor kvarstår avseende situationen för de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen, rättsväsendets oberoende och de repressiva åtgärderna mot journalister och oppositionen.

E.  Europaparlamentet noterar att 2011 markerar tjugoårsminnet av Sovjetunionens upplösning, vilket var en viktig milstolpe i Europas historia. Olika personer som aktivt arbetade mot totalitarismen och som bidrog till befrielsen från den bidrog till denna händelse och detta bör erkännas.

F.  Den 12 april 2011 kritiserade Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna det tungrodda förfarandet för registrering av politiska partier i Ryssland, vilket inte är förenligt med de valnormer som Europarådet och OSSE har fastställt. Stora farhågor kvarstår avseende de svårigheter som politiska partier ställs inför när de deltar i val, svårigheter som effektivt begränsar den politiska konkurrensen och pluralismen i Ryssland och undergräver valens legitimitet.

G.  Många oegentligheter rapporterades på valdagen, bland annat mångröste (så kallade ”busskaruseller”), blockering av partiobservatörer och obehöriga röstsedlar. Polisen grep hundratals aktiva inom oppositionen som försökt ordna möten den 4 december 2011 och dagen därefter i Moskva, St Petersburg och andra ryska städer som protest mot hur valen skötts.

H.  Den 10 december 2011 samlades minst 50 000 på Bolotnaja-torget i Moskva och krävde att resultaten av valet den 4 december 2011 skulle ogiltigförklaras och nya val utlysas, samt att centrala valnämndens chef Vladimir Tjurov skulle avgå, de påstådda bedrägerierna med röstsedlar utredas och de protesterande som gripits omedelbart försättas på fri fot. Liknande demonstrationer hölls i andra ryska städer.

I.  Ett år har gått sedan Europaparlamentet uppmanade rådet att, i avsaknad av positiva åtgärder från de ryska myndigheterna i fråga om att samarbeta och utreda fallet Sergej Magnitskij, begära att de ryska myndigheterna ställer de ansvariga inför rätta och överväga att införa ett förbud mot inresa i EU. Parlamentet uppmuntrade dessutom EU:s brottsbekämpande organ att samarbeta för att frysa ryska tjänstemäns bankmedel och andra tillgångar i alla EU:s medlemsstater(6).

1.  Europaparlamentet är fortfarande övertygat om att Ryssland är en av EU:s viktigaste partner för strategiskt samarbete, med vilken unionen delar inte bara ekonomiska och handelsrelaterade intressen utan även målet att bedriva ett nära samarbete på global nivå.

2.  Europaparlamentet uppmanar EU och Ryssland att utnyttja det kommande toppmötet för att påskynda förhandlingarna om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal. Parlamentet betonar sitt stöd för ett övergripande och rättsligt bindande avtal som avser de politiska, ekonomiska och sociala systemen och därmed omfattar alla områden som har samband med demokratin, rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet upprepar sin åsikt om att demokrati och mänskliga rättigheter måste vara en central del av detta avtal, framför allt när det gäller att fastställa och införliva en effektiv och praktiskt tillämpbar människorättsklausul.

3.  Europaparlamentet efterfrågar större insatser för att få till stånd en utveckling i EU:s och Rysslands partnerskap för modernisering. Parlamentet understryker sin övertygelse om att partnerskapet för modernisering kan komma att gynna reformer och ge förnyad dynamik åt förbindelserna mellan EU och Ryssland, utveckla ett ömsesidigt nyttigt samarbete inom handel, ekonomi och energiförsörjning och samtidigt bidra till global ekonomisk återhämtning. Europaparlamentet anser att partnerskapet för modernisering måste åtföljas av ett vittsyftande reformarbete på hemmaplan, bland annat med att befästa de demokratiska institutionerna och ett tillförlitligt rättsväsen. Parlamentet uppmanar i anslutning till detta EU och Rysslands regering att fastställa vilka åtgärder som måste vidtas för att dessa mål ska nås.

4.  Europaparlamentet välkomnar slutförandet av Rysslands förhandlingar om anslutning till Världshandelsorganisationen (WTO), vilket kommer att skapa enhetliga förutsättningar för företagsvärlden på båda sidor och underlätta och avreglera handeln i den globala ekonomin. Parlamentet betonar att Ryssland i och med anslutningen har en juridisk skyldighet att uppfylla WTO:s alla bestämmelser, inklusive att avstå från protektionistiska åtgärder. Parlamentet uttrycker sina farhågor avseende tullunionen mellan Ryssland, Kazakstan och Vitryssland, vilken har medfört högre konsoliderade tulltaxor. Parlamentet är övertygat om att Rysslands medlemskap i WTO även kommer att bli ett viktigt steg för att fördjupa den bilaterala ekonomiska integrationen genom att man bland annat slutför förhandlingarna om ett nytt avtal.

5.  Europaparlamentet framhåller vikten av att energipartnerskapet med Ryssland stärks, och betonar på nytt att utbudet av naturtillgångar inte får användas som ett politiskt verktyg. Parlamentet understryker den ömsesidiga betydelsen av samarbete på energiområdet, eftersom detta utgör en möjlighet till utökat handels- och ekonomisamarbete på en öppen och transparent marknad, samtidigt som man har full förståelse för EU:s behov att få flera olika transportvägar och energileverantörer. Parlamentet betonar att principen om inbördes beroende och transparens bör bilda grunden för detta samarbete, tillsammans med marknadstillträde på lika villkor, infrastruktur och investeringar och ett juridiskt bindande ramprogram för energi som garanterar alla EU:s medlemsstater en pålitlig och säker energiförsörjning som grundas på likvärdiga normer.

6.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att principerna i energistadgefördraget och i transitprotokollet som bifogats detta tas med i ett nytt partnerskapsavtal mellan EU och Ryssland samt välkomnar att man i februari 2011 undertecknade en uppdaterad mekanism för tidig varning för att ytterligare förbättra samordningen vid krissituationer inom försörjningen eller efterfrågan.

7.  Europaparlamentet understryker att EU bör bredda sitt energisamarbete med Ryssland till andra områden, såsom energieffektivitet eller forskning kring teknik för förnybar energi. Parlamentet upprepar att såväl mellanstatliga avtal som kommersiella avtal om energi mellan avtalsparter från Ryssland och EU måste följa vardera partens lagar och bestämmelser.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Ryska federationen att göra mer för att åtgärda klimatförändringarna, genom att minska landets utsläpp av växthusgaser och genom sitt deltagande i de internationella förhandlingarna om en helhetsram för klimatpolitiken efter 2012 inom FN:s klimatförändringskonferens och Kyotoprotokollet. Parlamentet påpekar i det här sammanhanget att alla industriländer måste binda upp sig till mål som innebär avsevärt mindre utsläpp än i dag tillsammans med ökad kolbindning i skogarna, för att länderna i bilaga I fram till 2020 ska kunna uppnå de nödvändiga utsläppsminskningarna jämfört med 1990.

9.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland att ratificera och omedelbart följa Esbokonventionen från FN:s ekonomiska kommission för Europa och erinrar Ryssland om dess fortsatta skyldighet att utveckla enhetliga standarder för miljökonsekvensbedömningar av gränsöverskridande projekt.

10.  Europaparlamentet noterar de gemensamma slutsatserna av den 11 oktober 2011 med ett meddelande om slutförandet av förteckningen över gemensamma åtgärder för att uppnå viseringsfrihet, och stöder dess officiella godkännande och efterföljande genomförande. Parlamentet erinrar om att det behövs konsekvens på det regionala planet i frågan om viseringsfrihet med Ryssland och de östliga partnerskapsländerna. Parlamentet välkomnar slutförandet av förhandlingarna om ändringar av det befintliga avtalet om förenklade viseringsförfaranden mellan EU och Ryssland från 2006 och inrättandet av en migrationsdialog mellan EU och Ryssland. Parlamentet betonar vikten av att återtagandeavtalet mellan EU och Ryssland genomförs effektivt och efterlyser ytterligare samarbete om olaglig invandring, förbättrade kontroller vid gränskontrollpunkter och informationsutbyte om terrorism och organiserad brottslighet.

11.  Europaparlamentet välkomnar förslaget om att förenkla för lokal gränstrafik i regionen Kaliningrad och anser att detta kommer att bidra till att ytterligare främja det strategiska partnerskapet mellan EU och Ryssland, i linje med prioriteringarna i färdplanen för det gemensamma området med frihet, säkerhet och rättvisa.

12.  Europaparlamentet noterar resultatet av valet till Duman den 4 december 2011. Parlamentet framhåller att genomförandet av valet har visat att Ryssland inte uppfyller de valnormer som OSSE har fastställt. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över rapporterna om fusk och över de preliminära resultaten i rapporten från OSSE/ODIHR om förfarandemässiga fel, brist på opartiskhet i media, trakasserier av oberoende observatörer samt bristande separation av parti och stat.

13.  Europaparlamentet framhåller på nytt att det tungrodda förfarandet för registrering har lett till att flera oppositionspartier har utestängts, och allvarligt undergrävt föreningsfriheten, den politiska konkurrensen och pluralismen redan från början.

14.  Europaparlamentet fördömer de åtgärder som de ryska myndigheterna vidtagit mot Golos, som är en rysk valövervakningsgrupp, efter det att den inrättat en särskild webbplats för att registrera valfusk och regelbrott vid valen.

15.  Europaparlamentet välkomnar demonstrationerna i Ryssland som ett uttryck för det ryska folkets önskan om mer demokrati. Parlamentet fördömer polisens tillslag mot fredliga demonstrationer mot de regelbrott och det valfusk som rapporterats av internationella observatörer. Parlamentet uppmanar med kraft de ryska myndigheterna att respektera mötes- och yttrandefriheten, att inte skada fredliga demonstranter och att omedelbart och villkorslöst frige alla fredliga demonstranter som gripits i samband med valet. Parlamentet efterlyser en omedelbar och fullständig undersökning av alla rapporter om bedrägeri och skrämseltaktik, och påföljder för dem som befunnits skyldiga, och hoppas att president Medvedevs order om att fallen ska utredas kommer att visa sig saklig och transparent.

16.  Europaparlamentet konstaterar att man på senaste tiden rest krav på att valen till statsduman den 4 december 2011 ska ogiltigförklaras. Parlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att grundligt ta itu med alla fall av oegentligheter vid valen för att beivra de tjänstemän som stått bakom dem och ordna med ny röstning på de ställen där det brutits mot reglerna.

17.  Europaparlamentet uppmanar till att nya, fria och rättvisa val hålls efter det att samtliga oppositionspartier registrerats.

18.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådets ordförande, kommissionens ordförande, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant att vid toppmötet resolut ta upp frågan om valen den 4 december 2011 och med kraft uppmana Ryssland att respektera sina internationella förpliktelser, framför allt de som härflyter av landets medlemskap i Europarådet och OSSE. Parlamentet uppmanar Europarådet och OSSE att kontrollera huruvida Ryssland lever upp till de skyldigheter som följer av dess medlemskap i dessa organisationer.

19.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de ryska myndigheterna att reagera på resultatet av OSSE:s /ODIHR:s observationsrapport, reformera vallagarna i linje med OSSE:s och Europarådets normer och uppfylla dessa normer i praktiken i syfte att garantera ett fritt och demokratiskt presidentval 2012 med lika möjligheter för oppositionskandidater. Ryssland uppmanas att möjliggöra en tillräcklig och effektiv övervakning av valet, i enlighet med de normer som fastställts av OSSE/ODIHR och Europarådet.

20.  Europaparlamentet uttrycker på nytt sin oro över situationen för de mänskliga rättigheterna i Ryssland och avsaknaden av rättsstatliga principer och ett oberoende rättsväsen. Parlamentet hyser allvarliga farhågor framför allt i fallet Sergej Magnitskij, där de som har bevisats vara skyldiga för hans död inte har straffats. Parlamentet noterar den rapport som i juli 2011 gavs ut av president Medvedevs råd för de mänskliga rättigheterna, med dess bevis för att gripandet av Sergej Magnitskij var olagligt och att hans tid i fängsligt förvar utmärkts av misshandel och tortyr för att pressa fram en bekännelse om skuld. Parlamentet konstaterar att Förenta staternas och Storbritanniens utrikesministerier och Nederländernas parlament under 2011 beslutat att, som en följd av de ryska myndigheternas overksamhet, utfärda viseringsförbud mot ett sextiotal ryska tjänstemän som antas stå i samband med Sergej Magnitskijs död.

21.  Europaparlamentet uppmanar undersökningskommissionen att företa en omfattande och grundlig undersökning utan att skygga för något, snarast lägga fram konkreta slutsatser och vidta alla åtgärder som krävs för att ställa de ansvariga inför rätta. Parlamentet uppmanar rådet att, i händelse av fortsatt overksamhet från de ryska myndigheterna sida, överväga sådant som ett EU-omfattande inreseförbud och frysning av de ekonomiska tillgångarna, såväl för dem som befunnits skyldiga till att Sergej Magnitskij torterats och dött som för dem som sopat igen spåren efter det inträffade.

22.  Europaparlamentet understryker vikten av fortsatta diskussioner om mänskliga rättigheter med Ryssland, inom ramen för människorättsdialogen mellan EU och Ryssland, för att befästa vår samverkan på alla samarbetsområden, samt begär att formen för dessa möten förbättras så att de blir verkningsfullare. Särskild tonvikt ska läggas på gemensamma insatser mot rasism och främlingsfientlighet och Europaparlamentet, duman och människorättsorganisationerna bör ges möjlighet att delta aktivt i denna process, oavsett om dialogen hålls i Ryssland eller i en EU-medlemsstat.

23.  Europaparlamentet motsätter sig de nyligen framlagda förslagen om att i flera ryska regioner och på nationell nivå göra det till en straffbar handling att gå ut till allmänheten med information om sexuell läggning och könsidentitet .

24.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt kommissionen att ta gemensamma initiativ med den ryska regeringen i syfte att öka säkerheten och stabiliteten i det gemensamma grannskapet. Parlamentet uppmanar Ryssland att aktivt bidra till att lösa de ”låsta konflikterna” i sitt grannskap och att respektera suveräniteten och den territoriella integriteten hos samtliga stater inblandade i dessa ”låsta konflikter”.

25.  Europaparlamentet upprepar att Ryssland är skyldigt att till fullo genomföra sexpunktsavtalet om eldupphör, inklusive respekten för Georgiens suveränitet och territoriella integritet. Parlamentet välkomnar Rysslands framstegsvilja beträffande ett ramavtal om krishanteringsoperationer och uppmanar de ryska myndigheterna att i detta hänseende vara konsekventa och således ge EU:s valobservatörsuppdrag i Georgien tillträde till utbrytarterritorierna Abchazien och Sydossetien, i överensstämmelse med eldupphöravtalet från 2008.

26.  Europaparlamentet stöder OSSE:s Minskgrupp och dess medordförande i dess framsteg med att lösa konflikten i Nagorno-Karabach.

27.  Europaparlamentet välkomnar återupptagandet av förhandlingar inom det så kallade 5+2-formatet om konflikten i Transnistrien, och noterar att det första officiella mötet ska hållas den 1 december 2011, vilket förhoppningsvis betyder början på en lösning av konflikten.

28.  Europaparlamentet anser att Ryssland, som har vetorätt i FN:s säkerhetsråd, måste leva upp till sitt ansvar vid internationella kriser. Parlamentet betonar att utmaningar på internationell nivå, särskilt situationerna i Syrien och Iran, inte kan lösas utan ett samordnat angreppssätt i vilket även Ryssland deltar. Parlamentet uppmanar Ryssland att inta ett mer konstruktivt förhållningssätt, särskilt avseende resolutioner från FN:s säkerhetsråd samt att gå med i det globala arbetet för att sätta stopp för Irans försök att anrika uran och bedriva annan nukleär verksamhet som syftar till att bygga kärnvapen. Parlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att ansluta sig till de internationella sanktionerna mot Iran, som svar på stormningen av brittiska ambassaden.

29.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Ryska federationens regering och parlament, Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0268.
(2) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 101.
(3) Antagna texter, P7_TA(2011)0335.
(4) Antagna texter, P7_TA(2010)0489.
(5) EGT L 327, 28.11.1997, s. 1.
(6) Se ovannämnda resolution av den 16 december 2010..


Europeiska grannskapspolitiken
PDF 224kWORD 122k
Europaparlamentets resolution av den 14 december 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken (2011/2157(INI))
P7_TA(2011)0576A7-0400/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av de gemensamma meddelandena från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 25 maj 2011 om ny respons på ett grannskap i förändring (KOM(2011)0303) och av den 8 mars 2011 om ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet (KOM(2011)0200),

–  med beaktande av kommissionens meddelanden av den 11 mars 2003 om ett utvidgat europeiskt grannskap: En ny ram för förbindelserna med våra grannländer i öster och söder (KOM(2003)0104), av den 12 maj 2004 om europeiska grannskapspolitiken –strategidokument (KOM(2004)0373), av den 4 december 2006 om stärkande av den europeiska grannskapspolitiken (KOM(2006)0726), av den 5 december 2007 om en stark europeisk grannskapspolitik (KOM(2007)0774), av den 3 december 2008 om ett östligt partnerskap (KOM(2008)0823), av den 20 maj 2008 om Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet (KOM(2008)0319), av den 12 maj 2010 om utvärdering av den europeiska grannskapspolitiken (KOM(2010)0207) och av den 24 maj 2011 om en dialog om migration, rörlighet och säkerhet med länderna i södra Medelhavsområdet (KOM(2011)0292),

–  med beaktande av utvecklingen av den europeiska grannskapspolitiken sedan 2004, och i synnerhet kommissionens lägesrapporter om dess genomförande,

–  med beaktande av de handlingsplaner som antagits gemensamt med Egypten, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, den palestinska myndigheten och Tunisien, samt med Armenien, Azerbajdzjan, Georgien och Moldavien, och av associeringsagendan med Ukraina,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om den europeiska grannskapspolitiken av den 26 juli 2010 och 20 juni 2011 och rådets (utrikes frågor/handel) slutsatser av den 26 september 2011,

–  med beaktande av slutsatserna från mötet den 13 december 2010 med utrikesministrarna i de länder som omfattas av det östliga partnerskapet,

–  med beaktande av de gemensamma förklaringarna från toppmötena i Prag den 7 maj 2009 respektive Warszawa den 29–30 september 2011 om det östliga partnerskapet,

–  med beaktande av Barcelonaförklaringen om upprättandet av ett partnerskap mellan Europa och Medelhavsområdet, vilken antogs vid utrikesministrarnas konferens om Europa−Medelhavsområdet den 27–28 november 1995,

–  med beaktande av att Europeiska rådet vid sitt möte i Bryssel den 13–14 mars 2008 godkände Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet,

–  med beaktande av förklaringen från det Medelhavstoppmöte som hölls i Paris den 13 juli 2008,

–  med beaktande av slutsatserna från associeringsrådet EU–Marocko av den 13 oktober 2008, som gav Marocko en framskjuten ställning,

–  med beaktande av slutsatserna från associeringsrådet EU–Jordanien av den 26 oktober 2010, som gav Jordanien en framskjuten ställning,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1638/2006 av den 24 oktober 2006 om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument(1),

–  med beaktande av sin förklaring av den 27 september 2011 om inrättandet av Erasmus- och Leonardo da Vinci-program för Europa-Medelhavsområdet(2),

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 13/2010 med titeln ”Har det nya europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet införts på ett bra sätt och leder det till att resultat uppnås i Södra Kaukasien (Armenien, Azerbajdzjan och Georgien)?”,

–  med beaktande av rådets beslut 2011/424/Gusp av den 18 juli 2011 om utnämning av Europeiska unionens särskilda representant i södra Medelhavsområdet(3) och rådets beslut 2011/518/Gusp av den 25 augusti 2011 om utnämning av Europeiska unionens särskilda representant för Sydkaukasien och för krisen i Georgien(4),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 7 april 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken – den östliga dimensionen(5) och om översynen av den europeiska grannskapspolitiken – den sydliga dimensionen(6),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 19 januari 2006 om den europeiska grannskapspolitiken(7), av den 15 november 2007 om stärkande av den europeiska grannskapspolitiken(8), av den 6 juli 2006 om det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (ENPI)(9), av den 5 juni 2008 om rådets årliga rapport till Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande vägvalen när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp)(10), av den 19 februari 2009 om översynen av det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet(11), av den 19 februari 2009 om Barcelonaprocessen: union för Medelhavsområdet(12), av den 17 januari 2008 om en strategi för regionalpolitiken vid Svarta havet(13), av den 20 januari 2011 om en EU-strategi för Svarta havet(14), av den 20 maj 2010 om en union för Medelhavsområdet(15), av den 20 maj 2010 om behovet av en EU-strategi för Sydkaukasien(16), av den 9 september 2010 om situationen i Jordanfloden, särskilt det nedre flodområdet(17), av den 3 februari 2011 om situationen i Tunisien(18), av den 17 februari 2011 om situationen i Egypten(19), av den 10 mars 2011 om det södra grannskapet och särskilt Libyen, inklusive humanitära aspekter(20), av den 7 juli 2011 om Syrien, Jemen och Bahrain mot bakgrund av situationen i arabvärlden och Nordafrika, av den 15 september 2011 och 20 januari 2011 om situationen i Vitryssland och alla sina tidigare resolutioner om Vitryssland och av den 15 september 2011 om situationen i Libyen(21) respektive Syrien(22),

–  med beaktande av de rekommendationer som antogs av kommittéerna i den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet vid dess sjunde sammanträdesperiod som hölls i Rom den 3 och 4 mars 2011,

–  med beaktande av den konstituerande akten för den parlamentariska församlingen Euronest av den 3 maj 2011,

–  med beaktande av slutsatserna från det inledande mötet för församlingen för regionala och lokala myndigheter i Europa–Medelhavsområdet (Arlem), vilket hölls i Barcelona den 21 januari 2010,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om de kulturella aspekterna i EU:s yttre åtgärder(23),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om en europeisk agenda för en kultur i en alltmer globaliserad värld (KOM(2007)0242),

–  med beaktande av artiklarna 8 och 21 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling, budgetutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för regional utveckling, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för konstitutionella frågor (A7-0400/2011), och av följande skäl:

A.  Respekt för och främjande av demokrati och mänskliga rättigheter, i synnerhet kvinnors, barns och minoriteters rättigheter; rättvisa och rättssäkerhet, grundläggande friheter, bland annat yttrandefrihet, samvetsfrihet, religions- eller trosfrihet, frihet att vara öppen med sin sexuella läggning, mötes- och föreningsfrihet och mediefrihet, inklusive obegränsad tillgång till information, kommunikation och internet; en förstärkning av det civila samhället, säkerhet, bland annat fredlig konfliktlösning och goda grannförbindelser; demokratisk stabilitet, välstånd, en rättvis fördelning av inkomster, rikedomar och möjligheter; social sammanhållning, korruptionsbekämpning och främjande av en god samhällsstyrning och hållbar utveckling tillhör EU:s grundläggande principer och mål och måste utgöra de gemensamma värden som ligger till grund för översynen av den europeiska grannskapspolitiken.

B.  Det ligger i högsta grad i EU:s intresse att vara ambitiöst i det ekonomiska samarbetet och anta en ömsesidigt gynnsam, ansvarsfull och flexibel strategi som bygger på stöd till demokratiseringsprocesser och försvar av de mänskliga rättigheterna. Det är viktigt att man drar lärdom av misslyckandena och misstagen i EU:s och medlemsstaternas politik, särskilt när det gäller det aningslösa förhållningssätt man haft gentemot de auktoritära regimerna i det södra grannskapet. En läxa som man har lärt av detta är att EU:s allmänna europeiska grannskapspolitik bör vara värdebaserad.

C.  I detta nya sammanhang bör förbindelserna med dessa länder ges ny kraft och grundas på samarbete som är inriktat på demokrati och välstånd på båda sidor om Medelhavet och inte bara på säkerhet och migrationskontroll.

D.  Unionen för Medelhavsområdet inrättades med det ambitiösa målet att fungera som ett permanent instrument för att stärka förbindelserna med de sydliga grannskapsländerna. Den skulle ersätta den tidigare Barcelonaprocessen och försöka förstärka och synliggöra dess verksamhet.

E.  Samarbetet inom den parlamentariska församlingen Euronest syftar till att skapa positiva effekter genom att tjäna som ett forum för att utbyta åsikter, skapa gemensamma synsätt kring vår tids globala utmaningar när det gäller demokrati, politik, ekonomi, energitrygghet och sociala frågor samt stärka banden mellan länderna i regionen och EU.

F.  I artikel 49 i EU-fördraget står det att varje europeisk stat som respekterar de värden som unionen bygger på – det vill säga demokrati, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna – och som förbinder sig att främja dem, får ansöka om att bli medlem av unionen.

G.  Starkare förbindelser kräver en tydlig och konstaterad reformvilja med målet att göra konkreta framsteg som uppfyller de förutbestämda riktmärkena.

H.  EU bör förse sig med flexibla och tillräckligt finansierade instrument för att kunna förverkliga sina ambitioner i regionerna och hantera de utmaningar som uppstår där. EU bör i detta sammanhang lägga stor vikt vid en optimal användning av de befintliga finansiella instrumenten.

I.  Effekterna av den ekonomiska och finansiella krisen har förvärrat de politiska och sociala utmaningar som partnerländerna i dag brottas med, och problemet med arbetslöshet är särskilt allvarligt. Det ligger i partnerländernas och EU:s gemensamma intresse att minska arbetslösheten i regionen och ge framtidshopp åt regionens befolkning, särskilt kvinnor, unga människor och landsbygdsbefolkningen.

J.  Europaparlamentet har genom sin förklaring av den 27 september 2011 gett sitt stöd till inrättandet av Erasmus- och Leonardo da Vinci-program för Europa–Medelhavsområdet.

1.  Europaparlamentet välkomnar de gemensamma meddelandena från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, ”Ny respons på ett grannskap i förändring” och ”Ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet”, och gläder sig även över strategin som presenteras i dem, i synnerhet i fråga om principerna om ömsesidigt ansvar och om att alla parter ska ansluta sig till de universella värdena mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen, liksom villkorlighet och en skräddarsydd strategi gentemot partnerländerna, främjandet av multilateralt och subregionalt samarbete och principen om att integrera samhällena ytterligare i den europeiska grannskapspolitiken.

2.  Europaparlamentet ger sin erkänsla åt vissa partners europeiska strävanden och europeiska val och deras åtagande att bygga upp en djupgående och hållbar demokrati. Det är nödvändigt att etablera nya och tydliga förbindelser mellan EU och de östliga partnerländerna och att samtidigt stödja deras arbete med att befästa hållbara demokratier och marknadsekonomier.

3.  Europaparlamentet vidhåller emellertid att grannskapsländerna bör ges konkreta och trovärdiga incitament att arbeta för det gemensamma målet att bygga upp en djupgående demokrati och att differentiering utifrån varje lands politiska, ekonomiska och sociala realiteter, prestationer och resultat bör baseras på tydligt definierade kriterier och bedömningsbara riktmärken som regelbundet utvärderas för varje enskilt partnerland. Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas i detta avseende att betrakta riktmärkena i det gemensamma meddelandet som mål som ska uppnås. Om man ska kunna bedöma vilka framsteg som gjorts måste dessa mål kompletteras av mer specifika, mätbara, uppnåeliga och tidsbundna riktmärken. Utgångspunkten för riktmärkena måste vara olika för det södra och östra grannskapet. Parlamentet anser att en resultatinriktad politik kräver en tydligare metod för riktmärkning, och betonar i detta sammanhang vikten av att inrätta lämpliga uppföljningsmekanismer för att bedöma de framsteg som grannskapsländerna har gjort. Parlamentet betonar att detta måste återspeglas i handlingsplanerna för den europeiska grannskapspolitiken och i de motsvarande årliga framstegsrapporterna.

4.  Europaparlamentet anser att översynen av den europeiska grannskapspolitiken ger EU en möjlighet att i praktiken uppnå sina mål och följa sina värderingar enligt artiklarna 2, 3, 6, 8 och 21 i EU-fördraget.

5.  Även om unionens politik på området för utvecklingssamarbete omfattas av principerna och målen för unionens yttre åtgärder, och därmed också ingår i den europeiska grannskapspolitiken, understryker Europaparlamentet att EU ändå har en fördragsgrundad skyldighet, fastlagd i artikel 208.1 andra stycket i EUF-fördraget, att ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet när unionen vidtar åtgärder som kan tänkas påverka utvecklingsländerna. Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas därför att alltid ha dessa mål, nämligen att minska och på sikt utrota fattigdomen, för ögonen när de genomför den europeiska grannskapspolitiken, oavsett om det handlar om partnerländerna i det östra grannskapet eller om dem i det södra grannskapet.

6.  Europaparlamentet ställer sig positivt till att man inom den europeiska grannskapspolitiken sammanför delområden av EU:s utrikes- och stödpolitik som tidigare hanterades separat. Parlamentet efterlyser ett starkare system av institutionella arrangemang, vilket bör vara stabilt, billigt i drift och ändamålsenligt för utvecklandet av en närmare ekonomisk integration och politisk associering mellan alla berörda parter, bland annat genom att deras värderingar anpassas till EU:s i samtliga internationella forum, i synnerhet i FN.

Djupgående demokrati och partnerskap med samhällen

7.  Även om EU inte har för avsikt att påtvinga en viss modell eller ett färdigt recept för politiska reformer, betonar Europaparlamentet att den europeiska grannskapspolitiken är baserad på gemensamma värderingar, delat ansvar, ömsesidig ansvarsskyldighet och respekt och ett engagemang för demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, korruptionsbekämpning, marknadsekonomi och goda styrelseformer.

8.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är för demokratin att det finns aktiva och oberoende organisationer i det civila samhället, inklusive organisationer för arbetsmarknadens parter. Det är också viktigt att det förs en dialog med det civila samhällets organisationer, och att de får tillräckligt stöd från det europeiska grannskapsinstrumentet. Parlamentet betonar att partnerskapet mellan EU, å ena sidan, och grannskapsländerna och det civila samhället i dessa länder, å andra sidan, bör stärkas för att bidra till att bygga upp fungerande demokratier och främja reformer och hållbar ekonomisk tillväxt. Dessa partnerskap med det civila samhället måste vara inkluderande och omfatta framför allt företrädare för kvinnoorganisationer och minoritetsgrupper. Europeiska utrikestjänsten och kommissionen uppmanas att stödja parlament, lokala och regionala myndigheter och det civila samhället i deras försök att utföra sin uppgift att fastställa strategier för den europeiska grannskapspolitiken, utkräva ansvar av regeringar och övervaka och utvärdera tidigare prestationer och uppnådda resultat.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av att bygga partnerskap med civila samhällen som ett sätt att främja förändringar och demokratisering. Parlamentet noterar i detta avseende att 22 miljoner euro har anslagits till finansieringsmekanismen för det civila samhället under perioden 2011–2013 och förväntar sig att anslaget till mekanismen blir större i nästa fleråriga budgetram. Europeiska utrikestjänsten och kommissionen uppmanas att förklara den eventuella finansieringsmekanismens tillämpningsområde och mål på ett bättre sätt. Parlamentet efterlyser också ett förtydligande av hur finansieringsmekanismen för det civila samhället kompletterar det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter och det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet. Man bör också identifiera instrument för att konkret stödja religiösa och etniska minoriteter inom de områden som omfattas av initiativet. Parlamentet anser att denna mekanism bör användas till att förbättra arbetet inom forumet för det civila samhället inom det östliga partnerskapet och eventuellt till att inrätta ett sådant forum även för de sydliga partnerländerna.

10.  Europaparlamentet välkomnar förslaget om ett europeiskt initiativ för demokrati, vilket är en läglig reaktion på kraven på demokrati från befolkningarna i våra grannländer. Parlamentet understryker att initiativet bör vara en flexibel, snabb och riktad stödmekanism och bör komplettera de befintliga EU-instrumenten och det föredömliga arbetet av mångåriga europeiska politiska eller icke-politiska stiftelser och det civila samhällets organisationer. Ett av målen för detta initiativ bör nämligen vara att uppnå konkreta resultat. Initiativet får inte hindra eller överlappa verksamhet som redan bedrivs av stiftelserna eller inom ramen för befintliga EU-program, såsom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentet understryker att dess omfång och organisation bör definieras tydligt och att dess strukturer och förfaranden bör vara lätta och okomplicerade. Europeiska utrikestjänsten, kommissionen och det (polska) ordförandeskapet uppmanas att föreslå en tydlig avgränsning av befogenheterna för ett framtida europeiskt initiativ för demokrati när det gäller dessa instrument och ramar. Parlamentet insisterar på att det ska ha rätt att delta i och granska förvaltningen av initiativet, få hjälpa till att fastställa årliga mål, prioriteringar, förväntade resultat och ekonomiska anslag i vid bemärkelse och att få delta i övervakningen av verksamheten. Parlamentet uttrycker sin oro över att denna framtida fond helt eller delvis skulle kunna finansieras utanför EU:s budget och bekräftar på nytt att budgetmyndigheten har rätt att övervaka och granska genomförandet av denna fond. Parlamentet begär därför att kommissionen och rådet kommer med ett förtydligande i den här frågan.

11.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att fortsätta att uppmuntra alla politiska reformer och ta hänsyn till varje partnerlands behov och den ekonomiska och sociala utvecklingsnivån i landet, inom ramen för den nya prestationsbaserade strategin som innebär att den som presterar mer även får mer (”mer för mer”). Europeiska utrikestjänsten och kommissionen uppmanas vidare att föreslå en tydlig och lämplig metod och detaljerade riktmärken för utvärdering av grannskapsländerna i fråga om respekten för och främjandet av demokrati och mänskliga rättigheter (framför allt yttrandefriheten, samvetsfriheten, religionsfriheten, mötes- och föreningsfriheten samt mediefriheten) och med jämna mellanrum ge tillräckligt detaljerade rapporter som bör ligga till grund för anslagsfördelningen inom ramen för den nya prestationsbaserade strategin ”mer för mer”. Parlamentet kräver att dessa utvärderingar ska införlivas i framstegsrapporterna för den europeiska grannskapspolitiken och årligen läggs fram till utskottet för utrikesfrågor. Parlamentet framhåller behovet av att det civila samhällets organisationer systematiskt finns med i alla stadier av översynen. Parlamentet menar att denna prestationsbaserade strategi också innebär ”mindre för mindre”, och efterlyser än en gång ett konkret genomförande av människorätts- och demokratiklausulen i EU:s avtal med tredjeländer.

12.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att ge mer information på vägen mot ett genomförande av principen om ömsesidigt ansvar.

13.  Europaparlamentet anser att människorättssituationen löpande bör övervakas, särskilt när det gäller barns, kvinnors och minoriteters rättigheter. Vidare anser parlamentet att människorättsdialoger bör föras med samtliga partnerländer och att en årlig utvärdering av situationen och dialogernas resultat bör ingå i bilagan till varje partnerlands årliga framstegsrapport med en tydlig mekanism för att ompröva och stegvis begränsa bilateralt samarbete i fall där brott mot de mänskliga rättigheterna bekräftas. Det förhållningssätt som antas gentemot de olika partnerländerna i fråga om människorättssituationen måste vara trovärdigt.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att inrikta sitt samarbete inom den europeiska grannskapspolitiken på att förena EU:s demokratiska aktörer – bland annat fackföreningar, icke-statliga organisationer, berörda arbetsgivarorganisationer, jordbrukare, kvinnor, deltagare i religiös dialog, konsumenter, ungdomar, journalister, lärare, lokala myndigheter, universitet, studenter och klimataktörer – med deras nya motparter i grannskapsländerna.

15.  Europaparlamentet betonar att yttrandefrihet och mediernas oberoende och mångfald är hörnstenar i en solid och hållbar demokrati och i gemensamma värderingar. Parlamentet understryker vikten av oberoende, hållbara och ansvarsskyldiga public service-medier som tillhandahåller ett kvalitativt, pluralistiskt och varierat innehåll. Fria och oberoende offentliga medier spelar alltid en central roll för att fördjupa demokratin, för att maximera det civila samhällets deltagande i offentliga frågor samt för att ge medborgarna större inflytande på vägen mot demokrati.

16.  Europaparlamentet efterlyser och stöder helhjärtat ett fritt informationsflöde, villkor som garanterar att journalister kan arbeta fritt och effektivt utan politiska, ekonomiska eller andra påtryckningar och uppbyggande av infrastruktur som gör det möjligt att utveckla modern elektronisk teknik. Parlamentet välkomnar att FN den 6 juni 2011 förklarade att tillgång internet är en mänsklig rättighet. Europeiska utrikestjänsten och kommissionen uppmanas därför med kraft att skapa särskilda verktyg för att hjälpa det civila samhället och organisationerna och människorna i grannskapsländerna att få obehindrad tillgång till internet och andra former av elektronisk kommunikationsteknik.

17.  I den demokratiseringsprocess som pågår i de länder som omfattas av den arabiska våren kommer det att vara av central betydelse att kvinnor, unga människor och det civila samhället kan delta samt att det finns en fungerande, fri och oberoende mediesektor. Europaparlamentet uppmanar EU med kraft att öka sitt stöd för att utbilda och organisera dessa aktörer, bland annat genom att bjuda in dem att observera hur val går till och de demokratiska institutionerna fungerar inom EU.

18.  Europaparlamentet anser att en fullständig och effektiv respekt för religionsfriheten (individuellt, kollektivt, offentligt, privat och institutionellt) bör fastställas som en prioritet, särskilt för alla religiösa minoriteter i området, tillsammans med behovet av konkret hjälp för dessa grupper.

19.  Europaparlamentet framhåller i synnerhet vikten av att barns rättigheter främjas och skyddet av barn säkras, i enlighet med Lissabonfördraget.

20.  Europaparlamentet kräver att man stöder utvecklingen av demokratiskt inriktade politiska partier i de grannskapsländer som fortfarande strävar mot demokrati, och även skapandet av icke-statliga organisationer och organisationer i det civila samhället.

21.  Europaparlamentet understryker vikten av att kvinnorna är väl representerade i parlamenten och ministerierna, på de högsta regeringsposterna, i beslutsfattande ställningar i den offentliga och lokala förvaltningen och i styrelser för offentliga bolag. Parlamentet uppmanar grannskapsländerna att anta och integrera jämställdhetsstrategier och anta handlingsplaner för jämställdhet mellan könen.

22.  Europaparlamentet välkomnar arbetet inom EU:s rådgivande högnivågrupp i Armenien, liksom lanseringen av en liknande grupp i Moldavien. Vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen uppmanas att se till att samtliga östliga partnerländer erbjuds sådant stöd och att den parlamentariska dimensionen omfattas på samma sätt som i Armenien. Detta EU-instrument bör förbättras och Europeiska utrikestjänsten bör vara direkt ansvarig för rekryteringen och ledningen av rådgivarna för att på så sätt kunna garantera bästa möjliga kunskapsöverföring från EU till länderna i det östliga partnerskapet.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra projekten inom det östliga partnerskapet och unionen för Medelhavsområdet synligare i partnerländerna och lättare att förstå för medborgarna i dessa länder, bland annat genom att tydliggöra det mervärde som det innebär att samarbeta med EU.

24.  Europaparlamentet påminner om att EU:s engagemang i grannländerna bör vara beroende av deras demokratiska framsteg och respekt för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar därför världssamfundet och alla de internationella finansiella institut som dess medlemmar tillhör att frysa sitt ekonomiska stöd till regimen i Vitryssland till dess att alla frihetsberövade och gripna oppositionsledare, journalister, presidentkandidater och deras anhängare släpps, frias från anklagelser och ges upprättelse.

25.  Europaparlamentet stöder EU:s nuvarande officiella strategi att tillämpa sanktioner mot myndigheterna i Vitryssland samtidigt som man försöker stärka banden med det civila samhället och befolkningen i Vitryssland. EU uppmanas i detta sammanhang med kraft att i stället inrikta sig på samhället och öka stödet till Vitryssland för att tillgodose befolkningens behov, stärka det ekonomiska och tekniska stödet till den demokratiska oppositionen, människorättsförsvarare och organisationer i det civila samhället, även de som är oregistrerade, samt till studenter och fria medier.

Hållbar ekonomisk och social utveckling

26.  Europaparlamentet betonar att en hållbar demokrati, fungerande och obyråkratiska institutioner, rättsstatsprincipen och kvalitativ utbildning inte bara främjar politisk stabilitet, social välfärd och sammanhållning utan också den ekonomiska tillväxten genom att förbättra företagsklimatet och dra till sig investeringar, möjliggöra uppkomsten av små och medelstora företag och främja handel, grön ekonomi och turism, vilka alla skapar nya arbetstillfällen och nya möjligheter. Parlamentet understryker behovet av att skapa en miljö som är gynnsam för investeringar, och som sätter stabilitet, rättssäkerhet och korruptionsbekämpning i främsta rummet. EU uppmanas därför att inom ramen för sina åtgärder i samband med demokratiseringsprocesser uppmuntra strukturreformer på de ekonomiska, sociala och rättsliga områdena. Parlamentet hänvisar uttryckligen till det nära samband som finns mellan demokratisk och socioekonomisk utveckling. Parlamentet välkomnar kommissionens flaggskeppsinitiativ om små och medelstora företag och om regionala energimarknader och energieffektivitet. Dessa ansträngningar bör återspeglas i den fleråriga budgetramen.

27.  Europaparlamentet betonar att omedelbara åtgärder, såsom samfinansiering av redan identifierade flaggskepps- eller pilotprojekt, eller andra strategiskt viktiga konkreta ekonomiska projekt som snabbt kan tillämpas på fältet med otvivelaktiga konkreta resultat, bör vidtas snarast för att lindra situationen i de länder som i nuläget står inför väsentliga socioekonomiska kriser. Detta gäller i synnerhet de partnerländer där den demokratiska övergången försvårar den ekonomiska situationen. Parlamentet understryker att sådana EU-finansierade åtgärder får vidtas endast om alla berörda parter åtar sig att i varje enskilt fall på ett kontrollerbart sätt efterleva internationella och i EU gällande sociala, miljömässiga och arbetsrättsliga normer, och om dessa åtgärder direkt förbättrar den sociala situationen för medborgarna i grannskapsländerna.

28.  Europaparlamentet stöder med kraft främjandet av subregionalt samarbete och gränsöverskridande projekt och betonar vikten av att utveckla ett kompletterande bilateralt och multilateralt ekonomiskt samarbete mellan partnerländer, vilket skulle medföra konkreta fördelar för allmänheten och förbättra det politiska klimatet i regionen. Parlamentet betonar att detta subregionala ekonomiska samarbete måste vara en del av ett bredare integrationsprojekt som gynnar subregionala projekt avseende rörlighet, social trygghet, miljöskydd, kultur och utbildning. Det är särskilt viktigt att uppmuntra utveckling av handelsutbyten i syd-sydgående och öst-östgående riktning och ekonomisk integration mellan de berörda länderna. Parlamentet menar att en förbättring av ett sådant samarbete mellan partnerländerna skulle utgöra en signal om att man åtar sig att respektera de europeiska värderingarna om goda grannskapsförbindelser och ömsesidigt gynnsamma partnerskap.

29.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att stödja uppbyggnaden av administrativ kapacitet i sysselsättningsfrågor och sociala frågor, med särskild tonvikt på kapacitetsbyggande inom juridiska tjänster, vilket kommer att säkerställa bättre förberedelser för genomförandet av reformer.

30.  Europaparlamentet betonar vikten av fackföreningar och en dialog mellan arbetsmarknadens parter som en del av den demokratiska utvecklingen i grannskapsländerna. Parlamentet uppmanar dessa länder att stärka arbetstagar- och fackföreningsrättigheterna, och framhåller den viktiga roll som dialogen mellan arbetsmarknadens parter kan spela i fråga om de socioekonomiska utmaningarna i dessa regioner.

31.  Europaparlamentet påminner om att det måste finnas garantier för att minimilönen enligt nationell praxis räcker för en tillfredsställande levnadsstandard för arbetstagarna och deras familjer. Avdrag på lönen får inte innebära att de anställda och de personer som de försörjer berövas sin utkomst.

32.  Europaparlamentet noterar att arbetstagaren i god tid måste informeras om uppsägning och att hänsyn måste tas till anställningstiden.

33.  Europaparlamentet betonar att unionen måste lägga särskild vikt vid ett decentraliserat samarbete på lokal nivå, i form av småskaliga projekt som medför konkreta och snabba förbättringar av livskvaliteten för invånarna i grannländerna, och därigenom underlättar konsolideringen av de demokratiska framstegen på dessa länders hela territorium.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta till sig strategidokumenten för fattigdomsminskning och låta dessa vara den vägledande politiska ramen för en ekonomisk tillväxt på medellång sikt som gynnar de fattiga, och för en rättvisare resursfördelning utifrån landets behov.

Associeringsavtal

35.  Europaparlamentet betonar möjligheten som förhandlingar om associeringsavtal ger för främjandet av reformer. Parlamentet betonar att alla delar bör vara sammankopplade för att EU ska kunna fördjupa sitt förhållande på ett helhetsinriktat och konsekvent sätt. Parlamentet tror att man därför bör inkludera konkreta villkor, tidsplaner och riktmärken för resultat som bör övervakas regelbundet. Avtalen måste också innehålla verkliga och konkreta incitament som gör partnerländerna mer motiverade att genomföra reformer.

36.  Europaparlamentet anser att differentiering bör tillämpas på handel med varor och tjänster och uppmanar grannskapsländerna att gå vidare med att skapa förutsättningar som tillåter upprättandet av djupgående och breda frihandelsområden. EU uppmanas att hjälpa länderna i deras reformansträngningar och öppna sin inre marknad, under förutsättning att säkerhets- och kvalitetsföreskrifter genomgår nödvändig harmonisering med europeiska normer, och att tillsammans med länderna genomföra en process för att gradvis och balanserat öppna deras marknader på ett sätt som gagnar båda parter. Parlamentet understryker att EU också bör utvärdera de politiska, sociala och miljömässiga förhållandena i varje land, när det gäller ländernas deltagande i det framtida djupgående och breda frihandelsområdet, och så småningom även fastställa hur detta skulle kunna genomföras steg för steg, och se till att de internationella konventionerna om arbetsrätten och barnarbete övervakas. Handelsförbindelserna, i synnerhet de djupgående och breda frihandelsområdena, bör tack vare sina villkor ses som ett verktyg för att få grannskapsländerna att i enlighet med villkorlighetsprincipen stärka sina åtaganden i fråga om demokratiska värden. Jämsides med detta stöder parlamentet ett fullvärdigt WTO-medlemskap för alla stater i det östliga partnerskapet.

37.  Europaparlamentet konstaterar att utsikter till EU-medlemskap, bland annat utifrån artikel 8 i EU-fördraget och strävandena av länderna i det östliga partnerskapet att bli medlemmar i enlighet med artikel 49 i EU-fördraget, utgör en drivkraft för reformer i dessa länder och ytterligare stärker ländernas åtaganden när det gäller gemensamma värden och principer, till exempel demokrati, rättsstatsprincipen, respekt för mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning. Parlamentet tror att ingåendet av associeringsavtal kan vara ett viktigt steg på vägen mot ytterligare politiskt engagemang och en starkare relation till EU genom utbyte av god praxis och en stärkt dialog i politiska och ekonomiska frågor.

38.  Europaparlamentet bekräftar att målet för det sydliga partnerskapet är att länderna längs Medelhavets norra respektive södra kust ska närma sig varandra för att bygga upp ett område med fred, demokrati, säkerhet och välstånd för regionens 800 miljoner invånare, och att erbjuda EU och dess partner ett effektivt bilateralt och multilateralt ramverk för att ta itu med demokratiska, sociala och ekonomiska utmaningar, främja den regionala integrationen, särskilt i fråga om handel, och garantera partnerländernas utveckling till gagn för alla, samt att bistå partnerländerna i byggandet av demokratiska, pluralistiska och sekulära stater, bland annat genom program för institutionell kapacitetsbyggnad samt att utveckla balanserade och ambitiösa handelsavtal för varor och tjänster. Dessa handelsavtal ska gynna båda parter och ska ha föregåtts av motsvarande konsekvensanalyser som kan leda till upprättandet av djupgående och breda frihandelsområden, vilket säkerligen är det första steget mot ett stort ekonomiskt samarbetsområde för Europa–Medelhavsområdet och också kommer att hjälpa till att lindra de ekonomiska problem som våra sydliga partnerländer har och underlätta integrationen mellan de sydliga länderna. Kommissionen och rådet uppmanas att underlätta genomförandet av de sex åtgärdspaket som presenterades i kommissionens dokument av den 30 mars 2011 om uppföljningen av handels- och investeringsinitiativen för partnerländerna i södra Medelhavsområdet.

39.  Europaparlamentet vill att man ska fastställa objektiva och bindande kriterier som gör det möjligt att bevilja status som land i ”framskjuten ställning”. Det är viktigt att klargöra de rättigheter och skyldigheter som följer av detta bilaterala åtagande såväl för partnerländerna som för EU.

40.  Europaparlamentet betonar att avtalsförbindelserna med samtliga länder i den europeiska grannskapspolitiken omfattar arrangemang för ett regelbundet forum där man kan ta itu med människorättsfrågor, i form av underkommittéer för mänskliga rättigheter. Europeiska utrikestjänsten uppmanas att utnyttja dessa bestämmelser till fullo och att involvera de befintliga underkommittéerna i alla förhandlingar.

Sektoriellt samarbete

41.  Europaparlamentet betonar att EU bör främja synergi mellan EU:s externa och interna politikområden, i synnerhet genom en tillnärmning av den lagstiftning som är inriktad på sysselsättning, fattigdomsbekämpning, modernisering av arbetsmarknadspolitiken, energitrygghet och energieffektivitet, utveckling av förnybara energikällor och miljöhållbarhet, förbättring av det sociala skyddet, skapande av välstånd och rättvisa och underlättande av handel i enlighet med principen om diversifiering.

42.  Europaparlamentet anser att ett delande av ett gemensamt område förutsätter en rättvis ansvarsfördelning, och efterlyser ett bättre samarbete, särskilt avseende all politik och alla problemområden som har en gränsöverskridande dimension. Parlamentet uppmanar i detta hänseende till en förstärkning av sektorssamarbetets regionala och gränsöverskridande aspekter.

43.  Europaparlamentet välkomnar att partnerländerna i ökad omfattning samarbetar inom EU-byråerna på olika områden. Kommissionen uppmanas att lägga fram en tydlig och fullständig förteckning över de byråer och program som grannländerna kan delta i, tillsammans med en översikt över form, metod och ekonomiskt bidrag för ett sådant differentierat deltagande.

44.  Europaparlamentet stöder ett fortsatt samarbete inom sektorer som näringslivet, små och medelstora företag, forskning, utveckling och innovation, informations- och kommunikationsteknik (inbegripet it-säkerhet), rymdteknik och turism och framhåller fördelarna med initiativen till gemensam programplanering inom forskning mellan EU och dess grannländer. Parlamentet ställer sig positivt till kommissionens förslag om att utveckla ett gemensamt område för kunskap och innovation samt en digital ekonomi grundad på informations- och kommunikationsteknik, och uppmanar medlemsstaterna och grannländerna att på nytt bekräfta sitt åtagande när det gäller arbetet i denna riktning. Parlamentet påminner om vikten av att det finns fungerande mekanismer som främjar handel och investeringar mellan EU och dess grannländer, för att stärka handelspartnerskapen och ge ekonomiska aktörer, särskilt små och medelstora företag, tillgång till lämplig och tillförlitlig information om handels- och investeringsvillkoren i partnerländerna.

45.  Europaparlamentet välkomnar att den dimension av den europeiska grannskapspolitiken som avser energisamarbete stärks. Parlamentet betonar vikten av att EU delar med sig av sina erfarenheter från reformer av energisektorn till sina grannländer. Energieffektiviteten och främjandet av förnybara energikällor måste förbättras. Parlamentet efterlyser en trygg energiförsörjning som uppnås genom diversifierade energikällor och efterfrågehantering samt ett djupare samarbete med de huvudsakliga leverantörerna och med transitländerna och samordning av kärnsäkerhetsfrågor, särskilt i regioner där risken för jordskalv är stor. Dessutom krävs ökad insyn för att garantera att full efterlevnad av miljöavtal och internationella avtal om kärnsäkerhet är en fortsatt prioriterad fråga för EU:s energipolitik och att grannländerna både i öster och i söder förblir i fokus för EU:s samordnade energipolitik gentemot omvärlden. Parlamentet efterlyser verkningsfulla åtgärder för att säkerställa att solidaritetsprincipen tillämpas när det gäller energifrågor.

46.  Europaparlamentet välkomnar förslaget om att skapa en europeisk energigemenskap, och anser att detta skulle kunna utgöra ett viktigt steg mot ett samarbete med våra grannländer. Parlamentet betonar vikten av den roll som länderna i det södra grannskapet spelar för flera medlemsstaters energiförsörjning. Parlamentet betonar även att man måste främja sammankopplingar mellan Europa och Medelhavsområdet avseende gas och elektricitet. Parlamentet vidhåller att Nabuccoprojektet och dess snara genomförande är av strategisk betydelse, vilket även gäller transporten av flytande naturgas inom ramen för AGRI-projektet. Kommissionen uppmanas att, bland annat genom investeringar, uppmuntra till att man bygger, uppgraderar och utvecklar smarta energinätverk och infrastruktursammankopplingar med EU:s grannländer.

47.  Europaparlamentet hänvisar också till den understödjande roll som EU kan spela för att åtgärda miljöproblem i våra grannländer, särskilt när det gäller att eliminera omfattande lager av gamla bekämpningsmedel som kan medföra kemiska föroreningar i stor skala.

48.  Europaparlamentet stöder ytterligare samarbete inom transportsektorn, bland annat genom att infrastrukturnäten i EU och partnerländerna knyts närmare ihop i syfte att underlätta utbyten av människor och varor. Detta kan uppnås genom närmare marknadsintegration och bättre infrastrukturlänkar.

49.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt med internationellt, regionalt och interregionalt kultursamarbete som grundas på en verklig dialog mellan kulturerna och som inbegriper alla aktörer i samhället (kulturrelaterade myndigheter, institutioner, organisationer och föreningar). Europeiska utrikestjänsten och kommissionen uppmanas att samordna strategisk användning av kulturella aspekter i utrikespolitiken och eftersträva komplementaritet med medlemsstaternas kulturpolitik gentemot omvärlden.

50.  Europaparlamentet bekräftar kopplingen mellan dels utbytet och samarbetet inom kultur, utbildning och idrott mellan EU och grannskapsländerna, dels uppbyggnaden och förstärkningen av det öppna civilsamhället, demokratin, rättsstaten och spridandet av grundläggande friheter och mänskliga rättigheter. Parlamentet understryker att ett öppet samarbete i dessa frågor utgör ett mervärde för både EU-länderna och grannskapsländerna.

51.  Europaparlamentet anser att uppmuntran att delta i EU:s kulturprogram kan gynna materiell och icke-materiell utveckling i grannskapsländerna, och betonar därför betydelsen av program såsom Media Mundus, projekt inom ramen för unionen för Medelhavsområdet och det östliga partnerskapets kulturprogram. Parlamentet påpekar vidare att kultur- och rörlighetsprogrammen även bör fokusera på rörligheten för konstnärer och personer som bedriver konstnärliga studier. Parlamentet förespråkar att det inrättas kulturvisum för konstnärer och andra kulturarbetare från grannskapsländerna. Parlamentet uppmanar även kommissionen att lägga fram ett förslag till initiativ för korttidsvisum i syfte att undanröja hindren för rörlighet inom kultursektorn.

52.  Europaparlamentet understryker vikten av att inom ramen för grannskapspolitiken stärka samarbetet för att utveckla idrotten i de berörda länderna, med hänsyn till idrottens fostrande värde. EU-institutionerna och medlemsstaterna uppmanas att verka för fri rörlighet för världens idrottare, först och främst idrottarna i grannskapsländerna.

53.  Europaparlamentet kräver en bedömning av befintliga program, så att effektiv resursanvändning kan garanteras och EU:s mål och syften uppfyllas. Parlamentet stöder rationalisering av kommissionens interna verksamhet med hänsyn till de olika befintliga programmen och projekten inom kultur och utbildning.

54.  Europaparlamentet påminner om Tempus IV-programmets mervärde när det gäller att främja samarbete och försöka modernisera utbildningssystemen i EU:s grannländer. Kommissionen uppmanas att stärka programmet i nästa fleråriga budgetram.

55.  Europaparlamentet hoppas att partnerländerna kommer att medverka i ökad utsträckning i det arbete som utförs av Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen och genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur.

56.  Ett stärkande av ungdomsdimensionen i det östliga partnerskapet och unionen för Medelhavsområdet är en viktig investering i framtiden för förbindelserna mellan EU och länderna i den europeiska grannskapspolitiken, med en stor potential för många år framöver, liksom i demokratiseringen av dessa partnerländer och harmoniseringen av deras lagstiftning med EU:s normer. Europaparlamentet upprepar att ytterligare anslag till programmen Erasmus Mundus och Aktiv ungdom för 2012 inom EU:s budget för 2012 bör främja samarbetet mellan institutioner för högre utbildning, förbättra utbyten av akademisk personal och studerande samt bygga upp nätverk som ökar icke-statliga organisationers kapacitet när det gäller ungdomar i Europa och länderna i den europeiska grannskapspolitiken.

57.  Europaparlamentet anser att Europa–Medelhavsuniversitetet (Emuni) erbjuder en unik plattform och möjlighet att stärka samarbetet på området för högre utbildning och rörlighet för studerande tillsammans med våra grannländer i söder, vid en tidpunkt då det är av särskilt avgörande betydelse att förbindelserna fördjupas med länderna i det sydliga partnerskapet, särskilt de yngre generationerna i dessa länder. I detta avseende understryker parlamentet att Emunis potential bör tas till vara i största möjliga utsträckning.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja det parlamentsförslag som lades fram i den arabiska vårens kölvatten om inrättande av ett Erasmusprogram för Europa-Medelhavsområdet, ett initiativ som om det blev framgångsrikt skulle kunna utvidgas till hela grannskapet. Parlamentet beklagar i detta skede djupt svagheterna i kommissionens förslag, som trots uttalandena den 27 september 2011 i själva verket endast föreslår en mycket liten ökning av Erasmus Mundus-stipendierna.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja det parlamentsförslag som lades fram i den arabiska vårens kölvatten om inrättande av ett Leonardo da Vinci-program för Europa–Medelhavsområdet för att främja rörligheten bland unga lärlingar som vill skaffa sig en yrkesutbildning utomlands. Det skulle bidra till att bekämpa ungdomsarbetslösheten, som är ett gissel söder om Medelhavet.

60.  Europaparlamentet bekräftar sitt starka stöd för det EU-finansierade projektet för stipendier till studerande på masternivå från länderna i den europeiska grannskapspolitiken och EU-länderna vid Europeiska högskolan. Detta kommer att göra det möjligt att utbilda framtida samtalspartner från EU och grannländerna som är fullt insatta i innehållet och andan i EU:s politik, lagstiftning och institutioner, så att de kan utföra arbeten som är relaterade till EU och den europeiska grannskapspolitiken. De partnerländer vars medborgare har tilldelats sådana stipendier uppmanas att ta till vara deras kunskap och erfarenhet genom att anlita dem i den nationella förvaltningen och erbjuda dem adekvata arbetsvillkor.

61.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som de lokala myndigheterna spelar i den demokratiska utvecklingen i partnerskapsländerna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stärka och öka Taiex (Byrån för tekniskt bistånd och informationsutbyte) och programmen för partnersamverkan med lokala myndigheter i EU och partnerskapsländer.

Rörlighet

62.  Europaparlamentet påminner om att EU bör förbättra hanteringen och maximera den ömsesidiga nyttan av migrationen till förmån för utveckling, bland annat genom att förbättra villkoren för lagliga migranter att etablera sig i EU. EU bör också ta itu med grundorsakerna till irreguljär migration i partnerländerna. Parlamentet anser att EU bör gynna laglig arbetskraftsmigration genom att ingå partnerskap för rörlighet som tar hänsyn till den demografiska, sociologiska och yrkesmässiga jämvikten på båda sidor och genom att uppmuntra specialistutbyten mellan EU och tredjeländer. Medlemsstaterna uppmanas att se debatten om rörlighet som en fråga som är viktig för grannskapspolitiken och inte främst bör styras av säkerhetshänsyn. Parlamentet betonar vikten av att bekämpa olaglig invandring och försöka lagföra de organisationer som är ansvariga för människosmugglingen.

63.  Europaparlamentet anser att EU parallellt och under total öppenhet bör gå vidare i arbetet med förenklade viseringsförfaranden och återtagandeavtal, så att man, när alla villkor är uppfyllda, successivt och från fall till fall kan närma sig en viseringsfri ordning. Parlamentet önskar även att man ska skapa materiella förutsättningar som visar större respekt för den enskildes rättigheter när det gäller beviljande och förnyelse av visum. I detta avseende betonar parlamentet att rörlighet för ungdomar och studerande bör prioriteras. Parlamentet betonar också att länderna i det östliga partnerskapet bör gynnas av EU:s förmånliga erbjudande om liberalisering av viseringsbestämmelserna i fråga om tidsplan och innehåll. Parlamentet betonar att bestämmelser om asyl måste vara helt i linje med internationella skyldigheter och åtaganden och EU-normer, särskilt på området mänskliga rättigheter.

64.  Europaparlamentet påpekar i detta sammanhang att medlemsstaterna måste respektera principen om icke-avvisning (”non-refoulement”) och göra allt för att underlätta uppbyggnaden av ett tillgängligt och rättvist europeiskt asylsystem som tillhandahåller skydd.

65.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att ratificera det protokoll mot smuggling av migranter land-, luft- och sjövägen som utgör ett tillägg till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Översynen av den europeiska grannskapspolitiken bör underlätta antagande av specifika bestämmelser på dessa områden. Parlamentet delar kommissionens åsikter om situationen avseende migration av familjeskäl och ser fram emot kommissionens grönbok i ämnet.

66.  Europaparlamentet understryker vikten av att särskilt uppmärksamma den yngre generationen och betonar behovet av att öka samverkansvinsterna mellan ”Unga på väg”-initiativet och den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet betonar att EU bör öka samarbetet kring högre utbildning och yrkesutbildning och omedelbart bredda och öka antalet stipendieprogram och rörligheten för studerande, studenter med examen, lärare och akademiker genom att främja utbytesprogram mellan högskolor och yrkesutbildningsinstitutioner samt offentlig-privata partnerskap på forskningsområdet och inom näringslivet. Det är absolut nödvändigt att man skapar smidiga och snabba förfaranden för utfärdande av visum till personer som deltar i dessa program. Parlamentet framhåller behovet att verka för ett ömsesidigt erkännande av kvalifikationer och utbildningssystem tillsammans med partnerländerna i den europeiska grannskapspolitiken, särskilt när det gäller tillnärmningen av examensbevis från högre utbildning och standarder till det europeiska området för högre utbildning. Parlamentet betonar det stora behovet av en strukturerad informationspolitik gentemot invånarna i partnerländerna när det gäller möjligheten att delta i EU-program.

67.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inleda en strukturerad dialog med myndigheter i tredjeländer i syfte att utarbeta en rörlighetsstrategi som gynnar alla parter, underlätta viseringsförfaranden, i ökad utsträckning använda de möjligheter som erbjuds genom EU:s viseringskodex och förbättra och harmonisera tillämpningen av denna för att garantera lika och rättvisa villkor för sökande i alla medlemsstater, med särskilt fokus på effekterna av det ömsesidiga beroendet mellan utvecklingsbistånd, säkerhet, reguljär migration och irreguljär migration enligt definitionerna i den övergripande strategin för migration. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt att se till att partnerländerna inte drabbas av kompetensflykt.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka tillgängligheten och kanaliseringen av EU-anslag till projekt som syftar till att informera migranter om deras rättigheter och ansvar och till att skydda deras rättigheter, med särskilt avseende på de rättigheter som tillkommer ensamkommande barn, kvinnor och andra utsatta grupper. Kommissionen uppmanas därför att ge parlamentet en detaljerad rapport om hur EU-stöd som öronmärkts för grannländerna används, även inom ramen för kommissionens tematiska program för samarbete med tredjeländer om migration och asyl.

Den regionala dimensionen

69.  Europaparlamentet upprepar sin starka övertygelse att den europeiska grannskapspolitiken endast kommer att bli fullständigt effektiv om det finns en synergi mellan dess bilaterala och multilaterala dimensioner. Därför anser parlamentet att det är absolut nödvändigt att stärka de multilaterala aspekterna inom den europeiska grannskapspolitiken och anslå en större del av det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentets medel till dem.

70.  Europaparlamentet ser positivt på förslaget att använda den multilaterala ramen på ett mer strategiskt sätt som främjar de bilaterala förbindelserna partnerländerna emellan, och förväntar sig konkreta åtgärder i syfte att förverkliga detta förslag. I detta sammanhang ser parlamentet med stort intresse fram emot den färdplan med mål, instrument och åtgärder som ska meddelas av vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen i slutet av året.

71.  Europaparlamentet anser att den multilaterala dimensionen av det östliga partnerskapet bör stärkas och utvecklas ytterligare, inklusive forumet för det civila samhället. Det är viktigt att inleda en konstruktiv dialog med Turkiet och Ryssland i regionala frågor av gemensamt intresse, särskilt säkerhetsfrågor.

72.  Europaparlamentet påpekar att den roll som regionerna spelar är avgörande för att se till att långsiktiga sociala och ekonomiska reformer lyckas och för att garantera en hållbar utveckling. Parlamentet framhåller att den europeiska grannskapspolitiken bör ses i ett brett perspektiv om den ska kunna ge fart åt den ekonomiska utvecklingen i gränsområden. Parlamentet anser att principerna om territoriellt samarbete bör tillämpas även vid EU:s yttre gränser och att de utgör ett mycket viktigt styrmedel för att förbättra EU:s ekonomiska utveckling och för att uppnå EU:s övergripande politiska mål för den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet anser att den nya strategin för den europeiska grannskapspolitiken måste ge utrymme för EU:s makroregionala strategier, och att man till fullo bör utnyttja potentialen hos de av EU:s makroregioner som omfattar EU:s grannländer, för att bättre samordna prioriteringar och projekt av gemensamt intresse för EU och de länder som omfattas av grannskapspolitiken, så att man uppnår ömsesidigt fördelaktiga resultat och använder de investerade resurserna på bästa tänkbara sätt.

73.  Europaparlamentet framhåller euroregionernas mycket viktiga bidrag till uppnåendet av de sammanhållningspolitiska målen, och uppmuntrar kommissionen att främja och stödja dessa regioners utveckling, särskilt i gränsområden, i syfte att stärka euroregionernas roll i den europeiska grannskapspolitiken.

74.  Europaparlamentet framhåller den stora potentialen hos europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS) som involverar regioner utanför de yttre gränserna. Parlamentet uppmuntrar till särskilda avtal med angränsande tredjeländer om införandet av nationell lagstiftning som tillåter EGTS-strukturer enligt deras nationella lagar och mellanstatliga avtal som gör det möjligt för lokala och regionala myndigheter i tredjeländer att delta i sådana grupperingar.

75.  Europaparlamentet anser att den framtida europeiska grannskapspolitiken bör utformas med beaktande av den roll som de yttersta gränsområdena spelar för EU:s politik för yttre förbindelser. Parlamentet konstaterar att dessa områden representerar en verklig möjlighet att påverka EU:s utrikespolitik eftersom de gör det möjligt för EU att å ena sidan upprätta närmare förbindelser med ett stort antal tredjeländer och å andra sidan hantera komplicerade frågor som irreguljär migration. Kommissionen uppmanas att erbjuda större flexibilitet när det gäller innovativa finansieringslösningar för utvalda sammanhållningspolitiska projekt så att de kan etableras i, och gynna, såväl regioner i EU som i tredjeländer.

76.  Europaparlamentet betonar vikten av ett bredare geografiskt och strategiskt förhållningssätt när man blickar framåt i fråga om den europeiska grannskapspolitiken. Till följd av Europaparlamentets resolution av den 19 januari 2006 om den europeiska grannskapspolitiken upprättade EU i november 2007 särskilda strategier för östater i Atlanten som angränsar till EU:s yttersta randområden nära den europeiska kontinenten och vars situation föranleder relevanta frågor om geografisk närhet, kulturell och historisk samhörighet samt gemensam säkerhet. Parlamentet välkomnar de omfattande resultat som uppnåtts och dynamiken i de särskilda strategier som redan genomförts, bland annat det särskilda partnerskapet mellan EU och Kap Verde. EU uppmanas att fortsätta att stärka sin dialog och politiska samordning med dessa länder och att stödja deras ansträngningar för att befästa politiska, sociala och ekonomiska reformer.

77.  Kommissionens generaldirektorat för regionalpolitik har mycket stor erfarenhet av förvaltningen av Eruf, och Europaparlamentet är övertygat om att man, genom att ta till vara denna erfarenhet vid förvaltningen av fonder, lättare skulle kunna nå upp till målen för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet. Parlamentet anser därför att förvaltningen av dessa finansiella verktyg med hänseende på gränsöverskridande samarbetsprogram bör återgå till GD Regio, som var ansvarigt för förvaltningen tidigare.

78.  Europaparlamentet välkomnar den gemensamma förklaringen från toppmötet i Warszawa den 30 september 2011 om det östliga partnerskapet och förklaringen om situationen i Vitryssland, särskilt principerna om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstat, åtagandet om ett djupare – ekonomiskt och politiskt – bilateralt engagemang, inklusive viljan att göra framsteg i förhandlingarna om ett associeringsavtal, stärkandet av det multilaterala samarbetet mellan partnerna och underlättandet av rörlighet samt åtagandet att påskynda dess genomförande, vilket utan tvivel skulle gynna samhället i partnerländerna.

79.  Europaparlamentet anser att stärkandet av det östliga partnerskapet kommer att vara centralt för utvecklingen av EU:s gränsregioner. Parlamentet framhåller att det östliga partnerskapet och regional utveckling måste gå hand i hand och bör uppmuntra bi- och multilateralt samarbete, till exempel frihandelsavtal, samt lämpligt finansierade gemensamma projekt som kulturellt utbyte och utbyte mellan civilsamhällen.

80.  Europaparlamentet betonar vikten av att ytterligare främja regionalt samarbete kring Svarta havet och vidareutveckla EU:s Svartahavsstrategi. Parlamentet framhåller att EU:s politik för Svarta havet och det östliga partnerskapet kompletterar varandra. Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att utnyttja fördelarna med de olika förhållningssätten i de båda initiativen och att klargöra på samtliga nivåer hur denna stora potential till komplementaritet kan användas på ett bra sätt.

81.  Europaparlamentet betonar hur betydelsefull unionen för Medelhavsområdet är som ett permanent samtals- och samarbetsforum och instrument för främjande av demokratin. Det (kommande) medordförandeskapet för unionen för Medelhavsområdet uppmanas med kraft att stå fast vid de ambitiösa mål som ursprungligen fastställts och att bidra till ett effektivt genomförande av EU:s grannskapspolitik i Medelhavsområdet. Unionen för Medelhavsområdet bör främja en sund ekonomisk, social och demokratisk utveckling och lägga en stark och gemensam grund för närmare regionalt samarbete mellan EU och dess sydliga grannländer. Parlamentet välkomnar den möjlighet som unionen för Medelhavsområdet innebär för att kunna stärka komplementariteten mellan den bilaterala politiken och regionalpolitiken, och på så sätt bättre främja målen för samarbetet mellan EU och Medelhavsområdet, mål som grundas på ett ömsesidigt erkännande av gemensamma värderingar och skapande av ett område med fred, säkerhet och välstånd. Parlamentet välkomnar i synnerhet unionens nya generalsekreterares åtagande om att denna union ska arbeta för och föra fram projekt på områdena demokrati och det civila samhället. Parlamentet välkomnar därför i nuläget det ökade anslaget till investeringsinstrumentet för grannskapspolitiken

82.  Europaparlamentet påminner om att den europeiska grannskapspolitiken i sina multilaterala aspekter bör stödja ett snabbt och effektivt igångsättande av konkreta projekt som fastställts av unionen för Medelhavsområdet och som är avsedda att möjliggöra en gemensam utvecklings- och integrationsprocess, inte minst genom samfinansiering av genomförbarhetsstudier och stöd till en ökning av koncessionslånen.

83.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att undersöka möjligheterna till en institutionell koppling mellan den europeiska grannskapspolitiken och den grannskapspolitik som bedrivs av regionala nyckelaktörer, framför allt Turkiet. Parlamentet påminner om den turkiska regeringens ambitioner att inspirera och bistå övergången till demokrati och de socioekonomiska reformerna i det södra grannskapet. En medverkan av turkiska institutioner och icke-statliga organisationer i instrument som hör till den europeiska grannskapspolitiken skulle skapa unika synergieffekter, särskilt på områden som institutionsuppbyggnad och utveckling av det civila samhället. Parlamentet anser att det praktiska samarbetet bör kompletteras med en strukturerad dialog mellan EU och Turkiet, så att båda parter kan samordna sin respektive grannskapspolitik. Ett liknande erbjudande om samarbete inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken bör i princip sträckas ut även till Ryssland och andra relevanta intressenter.

EU och konfliktlösning

84.  Europaparlamentet påminner om att en fredlig lösning av regionala militära konflikter, även så kallade frusna konflikter, är en avgörande förutsättning för ett befästande av demokratin, respekt för de mänskliga rättigheterna, välstånd och ekonomisk tillväxt, och alltså bör vara av högsta intresse för EU.

85.  Europaparlamentet påminner om att EU bör engagera sig mer och spela en mer aktiv, konsekvent och konstruktiv roll i att lösa regionala konflikter, bland annat genom Europeiska utrikestjänsten, och utveckla fler förtroendeskapande åtgärder och verka för försoning och medling, beakta nya pragmatiska och nytänkande tillvägagångssätt, lansera kommunikationsstrategier för allmänheten i partnerländerna, verka för en europeisk civil fredskår och lokal medling, stödja medborgarkultur – särskilt utbildning och deltagande av barn och unga –, främja en dialog mellan och inom folkgrupper, involvera organisationer från det civila samhället, ta fram gränsöverskridande projekt samt stärka goda grannförbindelser. Parlamentet påminner om att det är strategiskt mycket viktigt att stärka det politiska samarbetet avseende säkerhetsfrågor och bekämpande av terrorism och olika former av extremism.

86.  Europaparlamentet anser att interkulturell och interreligiös dialog är avgörande för att stärka ömsesidig förståelse, respekt, solidaritet och tolerans gentemot och bland partnerländerna. Parlamentet begär att man i de föreslagna nya instrumenten i den europeiska grannskapspolitiken särskilt beaktar ett främjande av dessa värden.

87.  Så här efter revolutionerna i Nordafrika betonar Europaparlamentet vikten av stöd till rättsväsendet i övergångsskedet och vädjar till alla partnerländer att samarbeta med den internationella rättskipningen, särskilt Internationella brottmålsdomstolen.

88.  Europaparlamentet framhåller behovet av att bevara ett regionalt tillvägagångssätt och välkomnar beslutet att både tillsätta en särskild representant för Sydkaukasien och för södra Medelhavsområdet och en specialgrupp för södra Medelhavsområdet. En liknande specialgrupp för Sydkaukasien bör övervägas. Det är nödvändigt att se till att EU har tillräckliga resurser till sitt förfogande för en proaktiv roll vid 5+2-förhandlingarna om Transnistrien, framför allt efter det att EU:s särskilda representants uppdrag har upphört.

89.  Europaparlamentet betonar att regionala konflikter inte kan förstås utan att man tar hänsyn till deras kulturella sammanhang. Det måste finnas en enhetlig strategi, liknande den som den internationella Blue Shield-kommittén inrättat för att skydda kulturarvet, som ger kulturen en roll när det gäller att förebygga konflikter och att återupprätta freden.

90.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som internationella organisationer, särskilt OSSE och FN-organ, utför på fältet i konflikter och situationer efter konflikter, och deras arbete med att främja en hållbar utveckling i hela grannskapsområdet, särskilt UNRWA:s långvariga engagemang för palestinska flyktingar.

91.  Europaparlamentet stöder det humanitära arbete till förmån för utveckling och fred som EU utför i partnerländerna i det östra grannskapet, särskilt unionens viktiga bidrag till UNRWA. Det är dock beklagligt att detta arbete ännu inte har åtföljts av en ökad styrka för unionen som en framträdande politisk aktör i Mellanöstern. Europeiska utrikestjänsten och kommissionen uppmanas med eftertryck att göra sitt yttersta för att ge unionens närvaro och arbete i regionen en politisk tyngd som motsvarar dess avgörande engagemang på områdena för humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd.

Den parlamentariska dimensionen

92.  Europaparlamentet betonar att det spelar en viktig roll, genom sina parlamentsdelegationer och delegationer till parlamentariska församlingar, för att stärka den politiska dialogen och främja oinskränkta friheter, demokratiska reformer och rättsstatsprincipen i de angränsande partnerländerna och understryker att dessa kontakter också kan vara ett sätt att bedöma i vilken utsträckning de kommande kriterierna uppfylls och att anpassa det bilaterala och multilaterala samarbetet allteftersom olika händelser inträffar och framsteg görs.

93.  Europaparlamentet bekräftar att de multilaterala parlamentariska församlingarna, såsom Euronest och den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet, är avgörande för att skapa förtroende och bygga sammanhållning mellan EU och partnerländerna och även partnerländerna sinsemellan. Församlingarna bidrar därför i stor utsträckning till att uppnå målen för det östliga partnerskapet och unionen för Medelhavsområdet. Europeiska utrikestjänsten och kommissionen uppmanas att i största möjliga utsträckning knyta Euronest-medlemmar till det östliga partnerskapets multilaterala strukturer och plattformar. Parlamentet insisterar på behovet av att erkänna den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet som en legitim parlamentarisk institution inom unionen för Medelhavsområdet. Parlamentet framhåller att ett fullvärdigt sekretariat kommer att ge ökad sammanhållning i arbetet i Euronest och den parlamentariska församlingen för Unionen för Medelhavsområdet och konsekvens med de program i den europeiska grannskapspolitiken som har planerats för den östliga och sydliga regionala dimensionen.

94.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genom det övergripande institutionsuppbyggnadsprogrammet utöka sitt ekonomiska och tekniska stöd samt stöd i form av expertis till de nationella parlamentens administrationer i de östliga partnerländerna, i syfte att göra dem effektivare och mer transparenta och förbättra deras ansvarsskyldighet, eftersom detta är av avgörande betydelse för att parlamenten ska kunna utföra sin uppgift i den demokratiska beslutsprocessen.

95.  Europaparlamentet bekräftar sin beredvillighet att välkomna företrädare från det vitryska parlamentet till Euronest så snart som parlamentsvalen i Vitryssland betraktas som demokratiska av världssamfundet, inklusive OSSE.

Finansiering

96.  Europaparlamentet välkomnar förslaget till ett nytt europeiskt grannskapsinstrument och den ökade finansieringen till den europeiska grannskapspolitiken, något som parlamentet krävt i sina tidigare resolutioner. Parlamentet anser att fördelningen av medel bör vara flexibel och tillräcklig för båda regioner och bibehålla den regionala balansen. Fördelningen bör grundas på ett synsätt som utgår från resultat och som är inriktat på åtaganden och framsteg när det gäller reformer i partnerländerna, men också på ländernas behov och förmåga. Parlamentet noterar att mer flexibilitet och förenkling bör åtföljas av respekt för rätten till demokratisk kontroll och ökad tillsyn av utgifterna.

97.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att upprätthålla en rimlig balans mellan de östliga och sydliga aspekterna, särskilt som grannländerna i öster håller på att genomföra program och reformer i samband med det östliga partnerskapet och hoppas kunna bli EU-medlemmar. Denna balans kan emellertid inte anses permanent. Parlamentet stöder helhjärtat principen om differentierat och resultatinriktat flexibelt ekonomiskt stöd som grundar sig på de verkliga behoven, förmågan att tillgodogöra sig stödet och uppfyllandet av målen.

98.  Europaparlamentet anser att översynen av det europeiska grannskapsinstrumentet måste vara förenlig med, och genomföras inom ramen för, den pågående utvärderingen av den fleråriga budgetramen för 2007–2013 och förhandlingarna om perioden efter 2013, så att man slipper inleda nya förhandlingar om finansieringen av grannskapspolitiken under 2012 och 2013.

99.  Europaparlamentet begär en avsevärd ökning av taket i rubrik 4 i EU:s budget för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, eftersom mer behöver göras i takt med att nya utmaningar och områden för samarbete dyker upp, trots vissa framsteg under de senaste åren när det gäller främjande av fördjupat samarbete och successiv ekonomisk integration mellan EU och partnerländerna.

100.  Europaparlamentet understryker att den omfördelning av anslagen som behövs för en ökad finansiering av den europeiska grannskapspolitiken bör utgå från tydliga prioriteringar och därför inte ske på bekostnad av EU:s enda verktyg för krishantering och fredsskapande, nämligen stabilitetsinstrumentet, så som kommissionen har föreslagit. Parlamentet betonar att finansieringen av grannskapspolitiken inte bör påverkas av den nuvarande statsskuldkrisen.

101.  Europaparlamentet beklagar att en stor andel av de tillgängliga medlen för den europeiska grannskapspolitiken går till rådgivningstjänster och inte till projekt och program, och begär i detta avseende en snabb återbalansering av användningen av medlen inom det nya instrumentet.

102.  Europaparlamentet betonar att man, i varje fall där EU har frigjort humanitärt bistånd, måste vaka över en anpassad övergång från återanpassning till återuppbyggnad och utveckling, för att komma till rätta med vissa destruktiva konsekvenser av omvälvningarna.

103.  Europaparlamentet anser att finansieringsmekanismen för det civila samhället skulle kunna betraktas som en integrerad del av det europeiska grannskapsinstrumentet. Parlamentet föreslår att man överväger idén om att flytta förvaltningen av det europeiska grannskapsinstrumentets medel till finansieringsmekanismen för det civila samhället om staterna inte lyckas uppfylla kraven för finansiering på grund av otillfredsställande resultat.

104.  Europaparlamentet betonar det europeiska grannskapsinstrumentets centrala roll när det gäller att stödja EU:s makroregionala strategier, till exempel EU-strategin för Östersjöområdet och EU-strategin för Donauområdet, genom att bidra till finansieringen av den externa dimensionen av dessa strategier, i synnerhet verksamhet som involverar grannländerna.

105.  Europaparlamentet betonar att fördelningen av medel bör baseras på ett begränsat antal, tydligt definierade prioriteringar och mätbara mål i samförstånd med partnerländerna. Hänsyn ska tas till partnerländernas behov och kriterierna måste baseras på tydliga villkor och redan uppnådda framsteg. Parlamentet understryker att budgetstöd endast bör användas där det finns garantier för en sund budgetförvaltning och att alla tillgängliga verktyg bör användas för att bättre återspegla prioriteringarna. I detta sammanhang framhåller parlamentet behovet av att stärka lagstiftningen om offentlig upphandling och förvaltningen av statsfinanserna i grannskapsländerna.

106.  Europaparlamentet understryker behovet av en konsekvent metod för det stöd som de enskilda medlemsstaterna och EU ger till grannländerna inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet stöder alla mekanismer som kan hjälpa att samordna och effektivisera insatserna från olika EU-givare i ENP-länderna utan att öka den onödiga byråkratiska bördan.

107.  Även om bistånd kan fungera som en hävstång för länderna i den europeiska grannskapspolitiken är det inte tillräckligt för att garantera en hållbar och bestående utveckling. Europaparlamentet uppmanar därför grannskapsländerna att stärka och mobilisera sina inhemska resurser, inrätta transparenta beskattningssystem och på ett verkningsfullt sätt involvera den privata sektorn, de lokala myndigheterna och det civila samhället i den grannskapspolitiska agendan. Dessutom bör de satsa på att få större ansvar och ägarskap när det gäller projekt inom den europeiska grannskapspolitiken.

108.  Europaparlamentet välkomnar G8-ländernas beslut att öka möjligheterna till lån till länder inom det sydliga partnerskapet som har fått igång en viss demokratiseringsprocess. Parlamentet anser att de åtaganden som gjordes inom ramen för Deauville-partnerskapet den 27 maj 2011 kan uppmuntra ekonomisk mobilisering till förmån för demokrati och utveckling i EU:s partnerländer.

109.  Mot bakgrund av den arabiska våren och demokratins kräftgång i några av länderna i det östliga partnerskapet efterlyser Europaparlamentet en särskild självkritisk utvärdering av de finansiella instrument som tidigare använts inom det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet. Utvärderingen bör ta fasta på hur de finansiella instrumenten har fungerat inom områdena demokrati, mänskliga rättigheter, samhällsstyrning, korruptionsbekämpning, institutionsuppbyggnad och stöd till det civila samhället. EU måste inta en ny attityd när det gäller att förbättra samarbetet för att förebygga konflikter.

110.  Europaparlamentet är fast övertygat om att man i samband med denna översyn också måste undersöka möjligheterna till ekonomiskt stöd till den palestinska myndigheten och FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar och låta detta stöd bli föremål för långsiktig programplanering som en del av grannskapspolitiken. Parlamentet godtar inte argumentet att den politiska instabiliteten i regionen och fredsprocessens särdrag endast möjliggör preliminär programplanering och förstärkning från fall till fall.

111.  Mot bakgrund av de nuvarande akuta behoven, särskilt i det södra grannskapet, efterlyser Europaparlamentet en snabb överenskommelse mellan parlamentet och rådet om förslaget att förstärka grannskapsinstrumentet under perioden 2012–2013. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att omedelbart fullgöra sina bilaterala åtaganden gentemot det södra Medelhavsområdet och det östliga partnerskapet.

112.  Europaparlamentet insisterar på att rådet utan vidare dröjsmål antar det lagstiftningsförslag om ändring av artikel 23 i det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet som lades fram av kommissionen i maj 2008 och antogs av parlamentet den 8 juli 2008, vilket skulle göra det möjligt att återinvestera medel från tidigare verksamhet. Parlamentet påminner om att denna åtgärd redan anses självklar och återspeglas i förslaget till finansiering av översynen av den europeiska grannskapspolitiken i budgeten för 2011–2013. Kommissionen uppmanas att överväga alternativa sätt att göra ytterligare riskkapitalfonder omedelbart tillgängliga genom EIB, för såväl den sydliga som den östliga dimensionen.

113.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som gjorts av Europeiska investeringsbanken, särskilt genom faciliteten för investering och partnerskap för Europa–Medelhavsområdet, och av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), och understryker vikten och behovet av fler synergier med andra internationella finansiella institutioner som också är aktiva i dessa länder. Parlamentet stöder ändringen av EBRD:s stadgar för att de sydliga partnerländerna också ska vara berättigade till bistånd. Samtidigt vill parlamentet se till att ett fruktbart samarbete och inte en konkurrenssituation ska växa fram mellan EIB och EBRD, vilkas kapital till största del är europeiskt.

o
o   o

114.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och länderna i den europeiska grannskapspolitiken samt till generalsekreteraren för unionen för Medelhavsområdet.

(1) EUT L 310, 9.11.2006, s. 1.
(2) Antagna texter, P7_TA(2011)0413.
(3) EUT L 188, 19.7.2011, s. 24.
(4) EUT L 221, 27.8.2011, s. 5.
(5) Antagna texter, P7_TA(2011)0153.
(6) Antagna texter, P7_TA(2011)0154.
(7) EUT C 287 E, 24.11.2006, s. 312.
(8) EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 443.
(9) EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 760.
(10) EUT C 285 E, 26.11.2009, s. 11.
(11) EUT C 76 E, 25.3.2010, s. 83.
(12) EUT C 76 E, 25.3.2010, s. 76.
(13) EUT C 41 E, 19.2.2009, s. 64.
(14) Antagna texter, P7_TA(2011)0025.
(15) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 126.
(16) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 136.
(17) EUT C 308 E, 20.10.2011, s. 81.
(18) Antagna texter, P7_TA(2011)0038.
(19) Antagna texter, P7_TA(2011)0064.
(20) Antagna texter, P7_TA(2011)0095.
(21) Antagna texter, P7_TA(2011)0386.
(22) Antagna texter, P7_TA(2011)0387.
(23) Antagna texter, P7_TA(2011)0239.


EU:s strategi för terrorismbekämpning: viktiga framsteg och kommande utmaningar
PDF 241kWORD 79k
Europaparlamentets resolution av den 14 december 2011 om EU:s strategi för terrorismbekämpning: viktiga framsteg och kommande utmaningar (2010/2311(INI))
P7_TA(2011)0577A7-0286/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3 och 6 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt relevanta artiklar i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin 2003(1) och dess genomföranderapport 2008(2),

–  med beaktande av rådets rambeslut om bekämpande av terrorism 2002/475/RIF(3) av den 13 juni 2002, ändrat genom rambeslut 2008/919/RIF(4), och dess artikel 10 om skydd av och stöd till brottsoffer,

–  med beaktande av EU:s strategi i kampen mot terrorism(5) från 2005,

–  med beaktande av EU:s strategi för att bekämpa radikalisering och rekrytering till terrorism(6),

–  med beaktande av Stockholmsprogrammet – Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd(7) och kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 20 april 2010 – Att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för EU-medborgarna – handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet (KOM(2010)0171),

–  med beaktande av Europols rapport från 2011 om situationen och trenderna i fråga om terrorism i EU (EU Terrorism Situation and Trend Report TE-SAT 2011),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 juli 2010 till Europaparlamentet och rådet om EU:s strategi för terrorismbekämpning: viktiga framsteg och kommande utmaningar (KOM(2010)0386),

–  med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens yttrande av den 24 november 2010 om meddelandet om EU:s strategi för terrorismbekämpning: viktiga framsteg och kommande utmaningar(8),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om meddelandet om EU:s strategi för terrorismbekämpning: viktiga framsteg och kommande utmaningar(9),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken: Fem steg mot ett säkrare Europa (KOM(2010)0673),

–  med beaktande av den europeiska konventionen om ersättning till offer för våldsbrott från 1983 (CETS nr 116), Europarådets konvention från 2005 om förebyggande av terrorism (CETS nr 196), Europarådets riktlinjer från 2005 om skydd av offer för terrorhandlingar och Europarådets rekommendation nr 8 från 2006 om stöd till brottsoffer samt kommissionens förslag till direktiv om miniminormer för brottsoffers rättigheter samt stöd till och skydd av brottsoffer (KOM(2011)0275),

–  med beaktande av halvtidsöversynen av det sjunde ramprogrammet för forskning och grönboken ”Från utmaningar till möjligheter – mot ett gemensamt strategiskt ramverk för EU:s finansiering av forskning och innovation”,

–  med beaktande av sina olika resolutioner om bekämpandet av terrorism,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2580/2001 av den 27 december 2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism(10) och av rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/GUSP av den 27 december 2001 om tillämpning av särskilda åtgärder för att bekämpa terrorism(11),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för rättsliga frågor (A7-0286/2011), och av följande skäl:

A.  Efter de avskyvärda attackerna den 11 september 2001 har det första årtiondet av 2000-talet kännetecknats av vad som, särskilt i Förenta staterna, brukar kallas ”kriget mot terrorismen”. Även om dessa attacker, eller andra attacker med liknande omfattning, inte ägde rum på europeisk mark skedde planeringen och förberedelsen av dem delvis i Europa, och många européer upplevde dem som ett angrepp mot deras värderingar och sätt att leva.

B.  Europeiska unionen har i ökande omfattning utgjort måltavla och offer för terrorism under 2000-talet och står inför ett hot som är ständigt närvarande.

C.  Allvarliga terroristattentat som utförts på EU:s territorium efter attackerna i Förenta staterna den 11 september 2001, bland annat terroristattentaten i Madrid 2004 och i London 2005, har i ansenlig mån inverkat på hur den allmänna säkerheten i EU uppfattas av medborgarna.

D.  Av Europols rapport 2011 om den rådande situationen och trenderna inom terrorismen (TE-SAT 2011) framgår att hotet om terrorattentat i EU fortfarande är allvarligt, att kopplingen mellan terrorism och organiserad brottslighet verkar öka och att trenden med terrorattentat som påstås stå, eller står, i förbindelse med separatistiska terroristorganisationer är nedåtgående jämfört med 2006, även om dessa fortfarande står för merparten av terrorattentaten i EU.

E.  I Stockholmsprogrammet nämns två hot mot den inre säkerheten – internationell terrorism och organiserad brottslighet – som i många fall ägnar sig åt samma verksamhet, till exempel handel med vapen och narkotika.

F.  Terrorism är inget nytt fenomen. Under de senaste decennierna har terrorismen antagit nya former som till exempel cyberterrorism, och terroristernas nätverk har blivit mer komplexa vad gäller struktur, medel och finansiering, vilket gör terroristhotet allt mer invecklat. Terrorismbekämpning har alltid fallit inom ramen för medlemsstaternas behörighetsområde och varit en del av det regelmässiga arbetet för att upprätthålla lag och ordning. Attentatet den 11 september 2001 och attentaten i Madrid och i London ledde till en grundläggande förändring av hur terrorismfenomenet uppfattas och av de metoder och verktyg som används för att bekämpa terrorism. Efter dessa attentat betraktas terrorismen som ett problem som påverkar säkerheten i hela Europeiska unionen och inte bara medlemsstaternas nationella säkerhet, med en mycket annorlunda rättslig ram.

G.  Trots avsaknaden av entydiga internationella definitioner av terrorism har EU definierat terroristbrott i rambeslut 2002/475/RIF.

H.  Internationellt samarbete är nödvändigt för att frånta terrorismens dess finansiella, logistiska och operationella baser.

I.  Även om såväl erfarenheterna av terrorism som hotnivåerna varierar i EU:s medlemsstater behövs en gemensam EU-strategi, eftersom terroristoperationer ofta är av alleuropeisk karaktär och terrorister, när de utför sina dåd, utnyttjar de olikheter som finns i Europa med avseende på lagstiftning och kapacitet att bekämpa terrorism samt avskaffandet av gränskontroller.

J.  EU-medborgare och andra vill också att deras säkerhet inom och utanför EU ska garanteras. I detta sammanhang har EU en viktig roll att spela.

K.  Terrorhandlingar sätter allvarligt de mänskliga rättigheterna på spel, hotar demokratin och har som mål att destabilisera lagligt bildade regeringar, underminera pluralistiska, civila samhällen och utmana alla människors önskan att leva ett liv utan rädsla.

L.  Terrorismbekämpningspolitiken bör ha som mål att motsätta sig terrorismens mål och förhindra utförandet av terroristhandlingar, som syftar till att förstöra våra fria, öppna och demokratiska samhällen. Terrorismbekämpningens främsta målsättning måste vara att skydda och stärka den demokratiska samhällsformen genom att stärka de medborgerliga friheterna och den demokratiska kontrollen, genom att garantera de europeiska medborgarnas säkerhet och trygghet, identifiera de parter som är ansvariga för att terrorism utförs och åtal dem och genom att svara på konsekvenserna av terrorattentat genom en politik för integrering, gränsöverskridande rätts- och polissamarbete samt en effektiv och samordnad strategi på EU-nivå. Terrorismbekämpningens verkan måste mätas i förhållande till dessa mål. Det säkraste sättet att bekämpa terrorismen är att satsa på förebyggande åtgärder mot våldsam extremism och upptrappning av våld.

M.  Europeiska unionens strategi mot terrorism bör därför inte bara vara inriktad på terrorismens konsekvenser utan även på dess orsaker.

N.  Att bekämpa våldsam extremism är ett nödvändigt element i förebyggandet och bekämpandet av terrorism.

O.  Bekämpning av terrorism innebär bekämpning av alla former av terrorism, inklusive cyberterrorism, drogterrorism och sammankoppling av terroristgrupper med eller inom olika former av brottslig verksamhet, samt taktik som används i operationellt syfte, till exempel olaglig finansiering, politisk lobbyverksamhet, ekonomisk utpressning, penningtvätt och kamouflering av terroristgruppers verksamhet genom utnyttjande av förmodat lagliga enheter eller institutioner.

P.  Terrorismen är ett problem för staten, och de demokratiska institutionerna måste därför utforma och upprätthålla huvuddragen i politiken mot terrorism, så att bredast möjliga politiska och sociala samförstånd uppnås. Den demokratiska kampen mot terrorism, som måste bedrivas inom ramen för den konstitutionella staten och rättsstatsprincipen, är en fråga för alla politiska partier som är företrädda inom de demokratiska institutionerna, vare sig dessa partier befinner sig i regeringsställning eller i opposition. Därför är det klokt att behålla en definition av terrorismbekämpningspolitiken som klargör att denna politik i alla demokratiska samhällen ska skötas av regeringar vars budskap prövats i konkurrensen mellan olika politiska partier och vunnit tävlan vid valurnorna.

Q.  Att beräkna kostnader och fördelar av strategin mot terrorism är rimligt eftersom politikerna bör ha reda på om deras beslut har avsedd effekt, och medborgarna ha rätt att ställa sina valda företrädare till svars.

R.  Tio år efter attackerna som skakade världen är det nu dags att göra bokslut över insatserna i kampen mot terrorismen. Utvärderingar gör den politiska processen mer effektiv och ger bättre resultat, och i varje modern demokrati måste politiska beslut underställas återkommande utvärderingar och översyner.

S.  Anmärkningsvärt lite har gjorts för att utvärdera i vilken utsträckning EU:s strategi mot terrorism har lett fram till de uppställda målen. Europaparlamentet har upprepade gånger krävt en grundlig utvärdering av EU:s strategi för terrorismbekämpning, eftersom utvärdering och analys är förutsättningar för öppenhet och ansvar i politikernas arbete. Bristen på ordentliga utvärderingar av EU:s strategi mot terrorism beror främst på det faktum att en stor del av denna verksamhet försiggår inom ramen för underrättelse- och säkerhetspolitiken, där det finns en tradition av hemlighetsmakeri.

T.  Terroristattackerna har gång på gång syftat till att skapa masskausalitet och utmana tillgänglig institutionell kapacitet.

U.  Terroristerna använder oskyldiga civila som måltavla för att nå sin målsättning att tillintetgöra demokratin. De som lidit skada eller förlust eller förlorat anhöriga i terrorattacker har rätt till vårt stöd och vår solidaritet samt rätt till gottgörelse, ersättning och hjälp.

V.  Det är av avgörande betydelse att rättvisa skipas, att se till att de skyldiga ställs inför rätta och att terroristbrott inte lämnas ostraffade. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid offrens och vittnenas situation.

W.  Ansvarsskyldighet och förpliktelser är väsentliga faktorer för terroristbekämpningens demokratiska legitimitet. Misstag, olagligt handlande och överträdelser av internationell rätt och människorättslagstiftning måste utredas och leda till åtal.

X.  Åtgärder mot terrorismen måste vara förenliga med de rättigheter som slås fast i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och alla åtgärder som vidtas på detta område påverkar de medborgerliga fri- och rättigheterna och vice versa.

Y.  Massövervakning har blivit ett av huvuddragen i terroristbekämpningen. Åtgärder som till exempel omfattande insamlingar av personuppgifter, detekterings- och identifieringsteknik, spårning, datautvinning och profilering, riskbedömning och beteendeanalys används alla i terroristbekämpningssyfte. Dessa instrument riskerar att lägga bevisbördan på medborgarna. Det är tveksamt om dessa instrument är effektiva och framgångsrika när det gäller att förhindra terrorism. Informationsutbytet mellan byråer och kontor är otillräckligt.

Z.  Offentliga myndigheter använder sig i ökande utsträckning av uppgifter som samlats in för affärsmässiga eller privata syften. Privata företag inom olika sektorer är skyldiga att bevara och tillhandahålla personuppgifter från sina kunddatabaser. Kostnaderna i samband med förvaring och inhämtning av data (både investeringar i infrastruktur och driftskostnader) är betydande.

AA.  Det finns ett brådskande behov av en enhetlig juridisk definition av begreppet ”profilering” baserad på relevanta standarder för grundläggande rättigheter och personuppgifter, för att minska osäkerheten om vad som är förbjudet och vad som inte är det.

Allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande och påminner om att det måste kopplas till EU:s kommande strategi för inre säkerhet. Parlamentet beklagar samtidigt att ramen är ganska snävt tilltagen och begränsas till genomförandet av överenskomna strategiska åtgärder. Den rymmer inte genomförandet av nationella strategier för terrorismbekämpning eller åtgärder som införlivar politiska åtgärder i nationell lagstiftning om vilka man kommit överens på europeisk eller internationell nivå. Parlamentet beklagar också att det inte gjorts någon grundligare undersökning av eventuella kryphål i lagstiftningen eller av eventuell överlappning eller dubblering mellan de åtgärder och instrument för bekämpning av terrorism som godkänts på EU-nivå och framhåller vikten av att det på EU-nivå och medlemsstatsnivå finns en sammanhållen strategi för de initiativ som tas i frågor som rör den inre säkerheten, särskilt när det gäller terrorism och organiserad brottslighet.

2.  Europaparlamentet beklagar också det faktum att meddelandet inte i tillräcklig mån täcker och i detalj behandlar åtgärder som vidtagits av andra generaldirektorat än GD Rättvisa, frihet och säkerhet (t.ex. GD Transport och rörlighet, GD Näringsliv eller GD Inre marknaden och tjänster) och att det inte heller ger någon tydlig uppfattning om hur de olika åtgärderna samspelar med varandra, var de överlappar varandra eller var det finns luckor. Europaparlamentet anser att alla ovan nämnda nivåer måste beaktas, eftersom europeiska, nationella och internationella åtgärder kompletterar varandra och en bedömning av enskilda åtgärder inte ger hela bilden av den effekt som strategierna för terrorismbekämpning har i Europa.

3.  Europaparlamentet beklagar att man missade tillfället att förklara hur vissa av EU:s instrument för terrorismbekämpning – till exempel datalagring, PNR-avtalet och Swift avtalet – passar in i EU:s strategi för terrorismbekämpning.

4.  Europaparlamentet anser att stadgan om de grundläggande rättigheterna alltid bör fungera som kompass för EU:s politik på detta område samt för medlemsstaternas genomförande av denna politik och för samarbete med tredje part och tredjeländer.

5.  Europaparlamentet betonar att Europeiska unionen och EU:s medlemsstater och partnerländer måste bygga sin strategi för terrorismbekämpning på rättsstatsprincipen och respekt för de grundläggande rättigheterna. Vidare understryker parlamentet att EU:s yttre åtgärder för att bekämpa internationell terrorism i första hand bör vara inriktade på förebyggande åtgärder. Parlamentet betonar hur viktigt det är att främja dialog, tolerans och förståelse mellan olika kulturer, civilisationer och religioner.

6.  Europaparlamentet påminner om att strategier för terrorismbekämpning bör uppfylla de fastställda normerna för nödvändighet, effektivitet, proportionalitet, medborgerliga rättigheter, rättsstatsprincipen samt demokratisk kontroll och ansvarsskyldighet som unionen åtagit sig att försvara och utveckla, och att en bedömning av huruvida dessa normer efterlevs bör ingå som en integrerad del av en utvärdering av EU:s samtliga insatser för att bekämpa terrorism. Europaparlamentet anser att dessa strategier måste utarbetas i enlighet med bestämmelserna i EU:s primärrätt och framför allt prioritera respekt för de rättigheter som slås fast i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

7.  Europaparlamentet bekräftar att restriktiva åtgärder som att förverka, beslagta och frysa tillgångar och kapital som tillhör fysiska eller juridiska personer och organisationer som ägnar sig åt eller är inblandade i terrorism kan vara användbara som verktyg för att bekämpa terrorism, men att de måste vidtas i fullständig enlighet med artikel 75 i EUF-fördraget och fullständigt överensstämma med stadgan om de grundläggande rättigheterna.

8.  Europaparlamentet anser att förebyggande och spårning av, samt åtal mot, terroristverksamhet är strategier av avgörande betydelse på EU-nivå och måste ingå i ett systematiskt betraktelsesätt som inte baseras på krisnormer utan på en sammansatt strategi som måste bygga på nödvändighet, vara mål- och kostnadseffektiv och som måste undvika överlappning av åtgärder och funktionella kryphål inom behöriga institutioner, byråer och organ.

9.  Europaparlamentet understryker att utvärderingen av tio års strategier för terrorismbekämpning måste resultera i klart definierade politiska målsättningar.

10.  Europaparlamentet anser att terrorismen är ett fenomen som ständigt växlar skepnad och att den bör bemötas med en strategi för terrorbekämpning som kan tackla detta faktum.

11.  Europaparlamentet ser positivt på beslutet att fördjupa och utveckla de fyra viktigaste aspekterna av EU:s strategi för kampen mot terrorism, nämligen att förebygga, skydda, förfölja och agera.

12.  Europaparlamentet anser att förebyggande och utredning av, samt åtal mot, terroristverksamhet bör baseras på en förstärkning av det rättsliga och polisiära samarbetet på EU-nivå, kopplat till en fullständig parlamentarisk kontroll och ett fullständigt genomförande av färdplanen i tid för en rad enhetliga förfarandemässiga garantier på hög nivå.

13.  Europaparlamentet anser att utbildning och åtgärder för att höja medvetenheten hos rättsliga myndigheter och polismyndigheter måste prioriteras, om beredskapen i hela EU i kampen mot terrorismen ska kunna förbättras.

14.  Europaparlamentet påpekar vikten av att medlemsstaterna samarbetar med Olaf samt med europeiska byråer som till exempel Europol, Eurojust och Cepol.

15.  Europaparlamentet uppmanar i det här sammanhanget kommissionen att fullt ut utvärdera den rad av strategier och åtgärder mot terrorism som antagits och fokusera på de framtida utmaningarna, bland annat reformeringen av Europol och Eurojust mot bakgrund av de nya möjligheter som Lissabonfördraget erbjuder, behovet av enhetliga standarder för att ta fram bevis och göra utredningar, ett fullständigt genomförande av de gemensamma undersökningsgrupperna, en starkare EU-ram för juridisk utbildning och polisutbildning samt en korrekt politik för integrering.

16.  Europaparlamentet anser att åtgärderna för att bekämpa terrorism måste stå i proportion till hotnivån och att de måste anpassas både i förhållande till en ökning och till en sänkning av denna nivå. Parlamentet noterar att åtgärder för bekämpning av terrorism, både när det gäller nya statliga befogenheter och organ, måste utformas på ett sätt som möjliggör upptrappning och nertrappning, beroende på situationen.

17.  Europaparlamentet påminner om att radikalisering och rekrytering enligt kommissionens meddelande utgör de mest betydande och fortlöpande hoten på lång sikt och bildar den axel som EU måste inrikta sig på i sina förebyggande strategier för att bekämpa terrorism alldeles i början av kedjan. Parlamentet betonar att investeringar i strategier mot rasism och diskriminering är ett verktyg av avgörande betydelse när det gäller att tackla och förhindra radikalisering och rekrytering av potentiella terrorister.

18.  Europaparlamentet påminner om det viktiga bidrag som många icke statliga organisationer och det civila samhället, ofta samfinansierade av EU och medlemsstaterna, ger till den samhällsekonomiska utvecklingen, fredsbyggandet, nationsbyggandet och demokratiseringen, faktorer som alla är avgörande för att motverka radikalisering och rekrytering.

19.  Europaparlamentet efterlyser en övergripande strategi för att bemöta kopplingen mellan internationell organiserad brottslighet, narkotikahandel och terrorism. Parlamentet uppmuntrar till en fortsatt analys av nya tendenser och särdrag när det gäller diversifiering, radikalisering och rekrytering samt internationella icke-statliga organisationers roll i finansieringen av terrorism.

20.  Europaparlamentet uppmanar i det sammanhanget kommissionen och medlemsstaterna att förhindra tilltagande extremism.

21.  Europaparlamentet uppmärksammar behovet av att utöka och utveckla befintliga och nya strategiska partnerskap för terrorismbekämpning med länder utanför Europa, i den mån dessa partnerskap respekterar de mänskliga rättigheterna. Parlamentet betonar det strategiska samarbetet mellan EU och Förenta staterna och framhåller behovet av samarbete med andra partner samt upprepar den betydelse som EU tillmäter skyddet av medborgarnas personuppgifter och deras mänskliga och medborgerliga rättigheter.

22.  Europaparlamentet understryker att terrorismbekämpning är en oskiljbar del av unionens förbindelser med tredjeländer. För att förhindra att stater upplöses kräver parlamentet att finansieringen av stödåtgärder till terrorismbekämpning utökas i nästa stabilitetsinstrument. Härvidlag håller parlamentet med om att följande områden bör prioriteras: södra Asien (i första hand Pakistan och Afghanistan), Sahelområdet (Mauretanien, Mali och Niger), Somalia och Jemen. Parlamentet välkomnar att Europeiska unionens strategi för säkerhet och utveckling i Sahel lades fram den 21 mars 2011 och uppmanar rådet att anta strategin i samråd med parlamentet. Parlamentet välkomnar att klausuler om terrorismbekämpning införs i internationella avtal.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och rådet att snabbt genomföra arrangemangen för den solidaritetsklausul som införts genom Lissabonfördraget.

24.  Europaparlamentet framhåller vikten av att fastställa en enhetlig uppsättning normer för särskilt skydd av och stöd till terrorismens offer samt vittnen och införa dessa i förslaget till direktiv om miniminormer för brottsoffers rättigheter samt stöd till och skydd av brottsoffer (KOM(2011)0275).

Utvärdering samt kartläggning

25.  Europaparlamentet betonar att en grundlig utvärdering av tio års strategier för terrorismbekämpning bör fokusera på att granska huruvida de åtgärder som vidtagits för att förhindra och bekämpa terrorism i EU har varit evidensbaserade (och inte baserade på antaganden), behovsdrivna, konsekventa och utgjort en del av en allsidig EU-strategi mot terrorism baserad på en djuplodande och fullständig utvärdering utförd i enlighet med artikel 70 i EUF-fördraget och där kommissionen ska avlägga rapport vid ett gemensamt parlamentariskt sammanträde med Europaparlamentet och nationella parlamentsutskott med ansvar för tillsynen av insatserna mot terrorism. Denna rapport ska avläggas inom sex månader efter det att studien beställts och stödja sig på rapporter som begärs in från relevanta organisationer och byråer som Europol, Eurojust, byrån för grundläggande rättigheter, Europeiska datatillsynsmannen, Europarådet och FN.

26.  Europaparlamentet anser att strategin för terrorismbekämpning bör genomsyras av en omfattande helhetssyn i form av en tillnärmning av den europeiska säkerhetsstrategin och strategin för den inre säkerheten och att de befintliga samordningsmekanismer som binder samman rådets strukturer för rättsliga och inrikes frågor, olika organ och Europeiska utrikestjänsten stärks. Parlamentet betonar att en god underrättelseverksamhet är helt avgörande inom terrorismbekämpningen och att EU är synnerligen väl rustat för att underlätta utbyte av underrättelser mellan medlemsstaterna, under förutsättning att en lämplig rättslig grund har fastställts för sådant samarbete, att det sker inom ramen för ordinarie beslutsförfaranden och att det underställs samma normer för ansvarsskyldighet som tillämpas i medlemsstaterna. Parlamentet påpekar således att personbaserad inhämtning av underrättelser är viktigare än alla former för tekniska inhämtning när det gäller att tackla terroristnätverk och i god tid förhindra terroristattacker.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en fullständig och detaljerad utvärdering på grundval av allmänt tillgängliga uppgifter och uppgifter som medlemsstaterna tillhandahållit i tillämpning av artikel 70 i EUF-fördraget, och som ska innehålla åtminstone följande:

   a) En tydlig analys av hur terroristhotet har bemötts, med utgångspunkt i den definition som fastställs i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism, liksom av den ram av terroristbekämpningsåtgärder som vidtagits för att bemöta detta hot, utifrån kriterier för effektivitet, säkerhetsluckor, förhindrande, lagförande och ökad säkerhet i Europa, inbegripet de aktuella EU-organens effektivitet samt proportionaliteten i dessa åtgärder.
   b) Faktauppgifter, siffror och trender avseende terroristverksamhet och verksamhet riktad mot terrorismen.
   c) En full översikt av de samlade konsekvenserna av terrorismbekämpningsåtgärder för medborgerliga friheter och grundläggande rättigheter, för tredjeländers åtgärder med direkt inverkan på EU, liksom för alla åtgärder som vidtagits på detta område i anslutning till yttre förbindelser, samt för Europadomstolens, EU-domstolens och de nationella domstolarnas rättspraxis.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kartlägga vilka åtgärder som har andra mål än terrorismbekämpning, eller vilka ytterligare mål som har lagts till det ursprungliga syftet att motverka terrorism (s.k. ”mission creep” och ”function creep” – uppdrags- respektive funktionsglidning), som upprätthållande av lag och ordning, migrationspolitik, folkhälsa eller allmän ordning.

29.  Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att göra en fullständig och detaljerad kartläggning av alla befintliga strategier för terrorismbekämpning i Europa, med särskild tonvikt på EU:s lagstiftning och hur denna har införlivats och genomförts på EU-nivå. Parlamentet uppmanar samtidigt medlemsstaterna att göra en omfattande utvärdering av sina strategier för terrorismbekämpning, med särskild inriktning på samverkan med EU:s politik och på överlappningar och luckor, för ett bättre samarbete kring utvärderingen av EU:s politik, inklusive genom att tillhandahålla jämförelsetabeller av vilka det framgår vilka bestämmelser i medlemsstaternas lagar och förordningar som införlivar de olika bestämmelserna i EU:s rättsakter, samt genom att lämna sina indata inom angivna tidsfrister, såsom i fallet med direktivet om lagring av uppgifter.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av såväl allmänt tillgängliga uppgifter som uppgifter som medlemsstaterna tillhandahållit i tillämpning av artikel 70 i EUF-fördraget utarbeta en fullständig och detaljerad rapport om de resurser som Europeiska unionen, EU:s medlemsstater och privata företag har lagt ned på åtgärder som direkt eller indirekt syftar till att bekämpa terrorism, inbegripet åtgärder som särskilt avser verksamhet riktad mot terrorism, satsningar på personal, system och databaser för it-relaterad terrorismbekämpning, uppgiftsskydd och skydd av de grundläggande rättigheterna, demokratin och rättsstaten, samt finansiering av forskning relaterad till terrorismbekämpning, liksom om utvecklingen av de relevanta posterna i EU:s budget sedan 2001, med angivande även av de resurser som tredjeländer har satsat på detta område.

31.  Kommissionen uppmanas att ta reda på om åtgärderna för terrorismbekämpning genomförs på rätt sätt och regelbundet informera Europaparlamentet och rådet om resultaten.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en undersökning av de kostnader för strategier för terrorismbekämpning som bärs av den privata sektorn, liksom en översikt av de sektorer som drar fördel av strategier för terrorismbekämpning.

Demokratisk granskning och ansvarsskyldighet

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av allmänt tillgängliga uppgifter och uppgifter som medlemsstaterna tillhandahållit i tillämpning av artikel 70 i EUF-fördraget genomföra en studie för att fastställa huruvida politiken för terrorismbekämpning är föremål för en effektiv demokratisk granskning. Denna ska innehålla åtminstone följande:

   a) En detaljerad utvärdering för att fastställa om antingen nationella parlament eller Europaparlamentet hade fullständiga befogenheter och granskningsmedel, såsom tillgång till information, tillräckligt med tid för ett omfattande förfarande och rätt att ändra förslagen om terrorismbekämpningsåtgärder, inbegripet åtgärder som har vidtagits i internationella statliga och icke-statliga organ, icke-rättsliga EU(-finansierade) verksamheter som forskningsprogram samt åtgärder med extraterritoriell inverkan på EU som godkänts av tredjeländer.
   b) Bekräftelse på att översynen av terrorismbekämpningsåtgärderna måste omfatta en noggrann proportionalitetsprövning.
   c) En översikt av säkerhetsklassificeringen av handlingar, en beskrivning av hur användningen av säkerhetsklassificering har ändrats med tiden samt uppgifter om beviljande av tillgång till handlingar som rör terrorismbekämpning.
   d) En översikt av instrumenten för demokratisk granskning av underrättelsetjänsternas gränsöverskridande samarbete, och mer specifikt vid lägescentralen, vaktkapaciteten, krisledningscentralen, rådets förmedlingscentrum och ständiga kommittén för operativt samarbete i frågor som rör den inre säkerheten.

34.  När det gäller åtgärder för terrorismbekämpning begär Europaparlamentet också att proportionalitetsprincipen ska beaktas och att medborgarnas grundläggande rättigheter ska iakttas. Alla dessa åtgärder måste nämligen vara i överensstämmelse med lagen och rättsstatsprincipen.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de behöriga rättsliga myndigheterna att utreda alla fall av olagligt handlande och överträdelser av mänskliga rättigheter, internationell rätt och lag och ordning där misstankar om sådana överträdelser förekommer. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att säkerställa att sådant rättas till.

36.  Europaparlamentet ser framemot slutsatserna av det tillfälliga TDIP-utskottets uppföljningsrapport om CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar, samt förespråkar att parlamentets samtliga rekommendationer vad detta ärende beträffar ska genomföras.

37.  Europaparlamentet understryker att EU måste hjälpa Förenta staterna att hitta lämpliga lösningar på frågan om stängningen av Guantánamo och se till att fångarna där får en rättvis rättegång.

38.  I detta sammanhang uppmanar Europaparlamentet rådet och kommissionen, när de ser över åtgärderna för svartlistning och frysning av tillgångar, att särskilt ta hänsyn till situationen för icke-statliga organisationer och det civila samhället, så att inga sådana organisationer hamnar på svarta listor ”genom associering” och att de inte på ett otillbörligt sätt hindras i samarbetet med partnerorganisationer.

39.  Europaparlamentet noterar kommissionens överklagande av tribunalens dom i det senaste målet Kadi mot kommissionen. Parlamentet uppmanar samtliga aktörer att göra en grundlig översyn av påföljdssystemet och se till att det är fullständigt förenligt med internationella människorättsnormer och rättsstatliga principer, i enlighet med all relevant rättspraxis. De som drabbas av påföljderna bör få reda på skälen till detta och ha rätt till effektiva rättsmedel.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i förekommande fall utreda om personuppgifter eventuellt samlats in utan rättslig grund i brottsbekämpningssyfte, eller om oegentliga eller till och med olagliga förfaranden använts.

Övervakning och profilering

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra ett obligatorisk proportionalitetstest och en fullständig konsekvensbedömning för varje förslag som innehåller omfattande insamling av personuppgifter, detekterings- och identifieringsteknik, spårning, datautvinning och profilering, riskbedömning och beteendeanalys eller liknande tekniker.

42.  Europaparlamentet understryker behovet av bättre användning av uppgifter. Uppgiftsinsamling bör bara vara tillåten i enlighet med nödvändighetsprincipen, avsaknaden av eventuella överlappningar med andra befintliga åtgärder och avsaknaden av eventuella, mindre inskränkande åtgärder bör uttryckligen ha påvisats, och insamling bör bara få ske på grundval av en strikt ändamålsbegränsning och uppgiftsbegränsning samt efter drastiska förbättringar i fråga om gemensamt utnyttjande och behandling av uppgifter.

43.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska datatillsynsmannen och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter att rapportera om nivån på skyddet för de grundläggande rättigheterna och personuppgifter inom ramen för EU:s politik för terroristbekämpning.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att fullständigt klargöra uppdelningen av arbetsuppgifter samordnaren för kampen mot terrorism och särskilt och den höga representanten.

45.  Europaparlamentet uppmanar samordnaren för kampen mot terrorism att utarbeta en rapport om hur underrättelser med personkällor används och om sitt samarbete med utländska underrättelsetjänster i europeisk terroristbekämpning.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag som stärker skyddet av medborgerliga fri- och rättigheter, transparens och demokratisk granskning i samband med terrorismbekämpning, till exempel att förbättra tillgången till handlingar genom att skapa en EU-rättsakt om fri tillgång till information och genom att stärka Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Europeiska datatillsynsmannen och artikel 29-gruppen.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ändringsförslag till rådets rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism, som senast ändrades 2008, för att höja standarden på skyddet av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Dessa ändringsförslag bör syfta till att uppdatera definitionen av terroristbrott och bättre koppla denna till befintliga människorättsinstrument på EU-nivå, särskilt stadgan om de grundläggande rättigheterna.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med en enhetlig juridisk definition av begreppet profilering.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till en lagstiftningsram om uppgiftsskydd vilken även omfattar den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, på grundval av artikel 16 i EUF-fördraget och utan att det påverkar de särskilda bestämmelserna i artikel 39 i EU-fördraget.

o
o   o

50.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

(1) Ett säkert Europa i en bättre värld – En europeisk säkerhetsstrategi. Godkänd av Europeiska rådet i Bryssel den 12 december 2003 och utarbetad under EU:s höge representant Javier Solanas ansvar.
(2) Rapport om genomförandet av EU:s säkerhetsstrategi – Att skapa säkerhet i en värld i förändring, S 407/08.
(3) EGT L 164, 22.6.2002, s. 3.
(4) EUT L 330, 9.12.2008, s. 21.
(5) Rådets dokument nr 14469/4/2005.
(6) Rådets dokument nr 14781/1/2005. Strategin reviderades i november 2008. Se rådets dok. 15175/2008.
(7) EUT C 115, 4.5.2010, s. 1.
(8) EUT C 56, 22.2.2011, s. 2.
(9) SOC 388 – CESE 800/2011.
(10) EGT L 344, 28.12.2001, s. 70.
(11) EGT L 344, 28.12.2001, s. 93.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy