Index 
Antagna texter
Torsdagen den 15 december 2011 - Strasbourg
Budgetkontroll av EU:s finansiella stöd för Afghanistan
 Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (ansökan EGF/2009/019 FR/Renault från Frankrike)
 Allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar ***I
 Inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå ***I
 Situationen i Syrien
 Förslag till resultattavla för övervakningen av makroekonomiska obalanser
 Ett gemensamt europeiskt transportområde
 Förhållanden vid frihetsberövande inom EU
 Utvidgning av bestämmelserna i partnerskaps- och samarbetsavtalet EG/Uzbekistan till att omfatta bilateral handel med textilprodukter
 Fri rörlighet för arbetstagare inom Europeiska unionen
 EU:s strategi för Centralasien
 Hälsa och säkerhet på arbetsplatsen
 Azerbajdzjan, särskilt fallet Rafiq Tagi
 Situationen för kvinnor i Afghanistan och Pakistan
 Tunisien: fallet Zakaria Bouguira
 Stöd för en internationell dag för flickor

Budgetkontroll av EU:s finansiella stöd för Afghanistan
PDF 159kWORD 75k
Europaparlamentets resolution av den 15 december 2011 om budgetkontroll av EU:s ekonomiska bistånd till Afghanistan (2011/2014(INI))
P7_TA(2011)0578A7-0388/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Afghanistan, särskilt resolutionerna av den 8 juli 2008 om stabiliseringen av Afghanistan(1), av den 15 januari 2009 om budgetkontrollen av EU-medlen i Afghanistan(2), av den 24 april 2009 om kvinnors rättigheter i Afghanistan(3) och av den 16 december 2010 om en ny strategi för Afghanistan(4),

–  med beaktande av sina resolutioner om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007 av den 23 april 2009(5) och för budgetåret 2008 av den 5 maj 2010(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2011 om framtiden för EU:s budgetstöd till utvecklingsländer(7),

–  med beaktande av Kabulkonferensen den 20 juli 2010, då biståndsgivarna enades om att anpassa sina program bättre och förpliktade sig att uppfylla principerna om biståndseffektivitet, samt Londonkonferensen den 28 januari 2010, där biståndsgivarna enades om att inrätta ett kontor för högre insyn och kanalisera mer utvecklingsbistånd genom regeringen i Islamiska republiken Afghanistan, med stöd av reformer av strukturer och budgetar,

–  med beaktande av kommissionens svar på frågor från budgetkontrollutskottet av den 7 september 2010 och den 22 juni 2011,

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 3/2011 om ”Effektivitet i EU:s bistånd som kanaliseras genom Förenta nationernas organisationer i konfliktdrabbade länder”,

–  med beaktande av revisionsrapporterna av den särskilde generalinspektören för återuppbyggnad i Afghanistan (SIGAR),

–  med beaktande av revisionsrapporterna från Förenta staternas kontor för statlig ansvarsskyldighet för Afghanistan,

–  med beaktande av revisionsrapporterna från generalinspektören för Förenta staternas myndighet för internationell utveckling (USAID) om Afghanistan,

–  med beaktande av slutrapporten från kommissionen för offentlig upphandling under krig i Irak och Afghanistan till den amerikanska kongressen, med titeln Transforming Wartime Contracting,

–  med beaktande av det afghanska förslaget till ”lag om högsta revisionsmyndighet”,

–  med beaktande av Mexikoförklaringen av Internationella organisationen för högre revisionsorgan (Intosai) om högre revisionsorgans oberoende, som godkändes 2007,

–  med beaktande av ”EU:s handlingsplan för Afghanistan och Pakistan”, såsom den antogs av rådet den 27 oktober 2009, och dess genomföranderapporter som offentliggörs vartannat år,

–  med beaktande av beslut 2011/23 av styrelsen för FN:s utvecklingsprogram, FN:s befolkningsfond och FN:s kontor för projekttjänster vid dess årliga sammanträde 2011 (den 6–17 juni 2011),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för utveckling (A7-0388/2011), och av följande skäl:

A.  I parlamentets resolution av den 16 december 2010 om en ny strategi för Afghanistan fastställdes flera problemområden när det gäller budgetkontrollen av EU:s ekonomiska bistånd till Afghanistan.

B.  Enligt organisationen Integrity Watch utbetalades över en miljard dollar i mutor i Afghanistan under 2009.

C.  Budgetkontrollutskottet är ansvarigt för övervakningen av kostnadseffektiviteten i genomförandet av EU:s allmänna budget.

D.  Principerna om ansvarsskyldighet och transparens i de offentliga medlen är grundläggande för demokratin.

E.  Afghanistan är ett av de mottagarländer som får mest civilt bistånd ur EU:s allmänna budget.

F.  Europeiska kommissionen har anslagit mer än 2 miljarder euro och betalat ut mer än 1,8 miljarder euro i utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd till Afghanistan sedan 2002.

För- och nackdelar med olika finansieringskanaler för utbetalning av bistånd till Afghanistan

1.  Europaparlamentet upprepar att kommissionen kan överväga olika finansieringskanaler vid användningen av EU-medel i Afghanistan, och påminner om att regeringen i Islamiska republiken Afghanistan inte får direkt (sektorsrelaterat) budgetstöd ur EU:s allmänna budget.

2.  Europaparlamentet konstaterar att var och en av finansieringskanalerna har sina egna specifika för- och nackdelar med avseende på specifika utgiftsmål såsom framgår av tabellen i motiveringen.

3.  Europaparlamentet anser att ingen av finansieringskanalerna bör uteslutas eftersom de alla har sina specifika för- och nackdelar. Parlamentet anser att det är nödvändigt att diversifiera biståndet för att hantera enskilda behov genom lämpliga finansieringskanaler.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att införa direkt budgetstöd i Afghanistan under rigorösa och väldefinierade villkor, så snart som en nödvändig makroekonomisk stabilitet och en tillräckligt pålitlig finansförvaltning kan påvisas, eftersom det är det bästa instrumentet för att bygga upp kapacitet i den afghanska administrationen. Parlamentet anser att hållbara, långsiktiga resultat kan uppnås på detta sätt.

5.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör bedöma kapaciteten hos ministerierna under den afghanska regeringen och anser att budgetstödet kan börja med begränsade belopp som tillämpas under rigorösa och väldefinierade villkor och noterar att andra givarländer har infört sektorsrelaterat budgetstöd för de afghanska ministerier för vilka referenspunkterna för ansvarskyldighet och transparens är uppfyllda. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att införa budgetstöd under rigorösa och väldefinierade villkor, inte bara på central nivå utan även på provinsiell och lokal nivå, så snart som de nödvändiga förutsättningarna finns och de nödvändiga kriterierna uppfyllts, eftersom det skulle öka kapacitetsuppbyggnaden på alla nivåer i den offentliga förvaltningen, och anser att samordnad diversifiering av budgetstöd till de olika administrativa nivåerna också skulle stärka kommissionens position gentemot dessa enheter och göra kommissionen mer oberoende av sina förbindelser med en enda enhet. Denna diversifiering får inte undergräva den centrala regeringens roll och ansvar och parlamentet kräver därför denna regerings godkännande.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samtidigt göra eventuellt framtida budgetstöd beroende av rigorösa och väldefinierade villkor som är tydliga och mätbara. Dessa mål måste syfta till att uppnå resultat som kan utvärderas med hjälp av indikatorer och i förväg definierade referenspunkter för ansvarsskyldighet och transparens. Parlamentet understryker att avstämningspunkter för att bedöma kommande framsteg måste definieras från starten. Mekanismer för att bekämpa korruption och bedrägeri är av största betydelse i detta sammanhang. Parlamentet hävdar att de utvecklingspolitiska åtgärdernas effektivitet i partnerländerna också måste kontrolleras på basis av lokala kriterier. I detta sammanhang understryker parlamentet hur oerhört viktigt det är med utbildning inom den offentliga förvaltningen, särskilt inom säkerhetsstyrkorna och poliskåren.

7.  Europaparlamentet upprepar den övervakningsroll som parlamentet spelar och kräver därför att kommissionen ska vidta dessa åtgärder på ett transparent sätt genom att ställa följande till allmänhetens förfogande:

   De avtal som har ingåtts med regeringen i Afghanistan.
   De avstämningspunkter, indikatorer, mål, beräkningsmetoder och verifieringskällor som används för att bedöma framsteg och fatta beslut om att betala ut prestationsbaserade och variabla delar av eventuellt framtida budgetstöd.
   Tydliga och standardiserade rapporter som på ett objektivt och transparent sätt bedömer framstegen på grundval av de definierade kriterierna och – vid behov – orsakerna till att de framsteg som ursprungligen planerades kanske inte har uppnåtts.

Ansvarsskyldighet och övervakning av EU-medel i Afghanistan
Svagheter som har rapporterats av revisorerna

8.  Europaparlamentet noterar granskningsrapporten nyligen från Europeiska revisionsrätten om EU-medel som kanaliseras genom Förenta nationernas organisationer i konfliktdrabbade länder, vilket även omfattar Afghanistan, och beklagar de svagheter som revisionsrätten har konstaterat i samband med projekthanteringen i Afghanistan, bland annat följande:

   Svagheter i projektens utformning som leder till ohållbara och ineffektiva projekt.
   Rapporteringen från Förenta nationernas organ till kommissionen, som är försenad, alltför allmän, aktivitetsinriktad i stället för resultatinriktad, och inte ger kommissionen möjlighet att nöjaktigt kontrollera effektiviteten i specifika projekt.
   Frekventa förseningar i projekt till följd av orealistiska tidsramar.

9.  Europaparlamentet är bekymrat av rapporter från andra revisionsorgan såsom Förenta staternas särskilda generalinspektör för återuppbyggnad i Afghanistan (SIGAR), Förenta staternas kontor för statlig ansvarsskyldighet, kommissionen för offentlig upphandling under krig och generalinspektören på Förenta staternas organ för internationell utveckling (USAID), där följande svagheter har upptäckts:

   Hög risk för korruption och bedrägeri i landet, såsom framgår av Kabul Bank-skandalen nyligen och av slutrapporten från kommissionen för offentlig upphandling under krig, vilken uppskattat att mellan 5–9 procent av hela det amerikanska biståndet till Irak och Afghanistan har varit föremål för bedrägerier. I rapporten från Integrity Watch konstateras det även att en tredjedel av det belopp på över en miljard dollar som Afghanistan betalade i mutor 2009 användes till att betala någon offentlig förvaltning (dokumentation, utbildning, hälso- och sjukvård). Enligt rapporten är polisen den mest korrupta myndigheten.
   Bristande förmåga hos de flesta afghanska ministerier att upphandla och hantera kontrakt på grund av låg läskunnighet och dåligt utbildad personal.
   Opålitliga databaser över den afghanska nationella polisen, där siffrorna varierar mellan 111 774 och 125 218 poliser, vilket leder till tvivel på lagligheten och riktigheten när det gäller de löner som utbetalas till de afghanska poliserna, vilket är huvudsyftet med det största enskilda projekt som finansieras av EU, stiftelsen för lag och ordning (LOFTA).
   Hög risk för slöseri med medel, såsom framgår av slutrapporten från kommissionen för offentlig upphandling under krig, vilken har uppskattat att 10–20 procent av USA:s totala bistånd i Irak har slösats bort.
   Många underleverantörer, vilket leder till att förseningarna och omkostnaderna ökar, och även begränsar övervakningen av huvudleverantörerna, samt begränsar den andel av den afghanska lokalbefolkningen som gynnas av dessa projekt.
   Kortvariga projekt finansieras med begränsade möjligheter att bli hållbara på lång sikt.
   Afghanistans kontroll- och revisionsorgan är inte fullständigt oberoende från regeringen.

10.  Europaparlamentet anser att kommissionen också bör ta hänsyn till de brister som har fastställts av Förenta staterna och andra icke-europeiska revisorer, vilka också visar riskfaktorer för EU-finansierade projekt, eftersom många är lika eller åtminstone liknande till sin natur.

Hantering av fastställda svagheter

11.  Europaparlamentet bekräftar de svåra omständigheter under vilka kommissionen måste leverera bistånd i ett land som har varit krigshärjat i flera årtionden, understryker att kontroller på plats också måste genomföras under svåra säkerhetsvillkor, uppmanar kommissionen att tillämpa alternativa revisioner och kontroller som ändå kan utföras på plats under de rådande säkerhetsvillkoren och uppmanar vidare kommissionen att hantera de fastställda svagheterna och finansiera projekt om de uppfyller följande kriterier:

   Ekonomisk och driftsmässig långsiktig hållbarhet.
   Uppmuntran till afghanskt ansvarstagande för projekt i så stor utsträckning som möjligt.
   Riskfaktorn bedrägeri och korruption elimineras i så stor utsträckning som möjligt.

12.  Europaparlamentet ber kommissionen att slå fast de riskfaktorer som ingår när det gäller korruption, bedrägeri, projekthållbarhet, många underleverantörer och andra källor till slöseri och missbruk av medel. Parlamentet ber vidare kommissionen att fortsätta hantera dessa frågor på ett tillfredsställande sätt vid beviljandet av avtal och kommersiella kontrakt och att noga övervaka tillämpningen av dessa regler.

13.  Europaparlamentet understryker den avgörande betydelsen för demokratin av att ha ett högre revisionsorgan som är ekonomiskt och driftsmässigt helt oberoende av den verkställande makten och som har tillräcklig kapacitet och finansiering för att utföra kontroller av ekonomi, efterlevnad och resultat i linje med internationella revisionsstandarder.

14.  Europaparlamentet är bekymrat över rapporterna från olika pålitliga och oberoende källor att afghanska myndigheter på högsta nivå hindrar afghanska åklagares antikorruptionsutredningar mot statstjänstemän, såsom guvernörer.

15.  Europaparlamentet beklagar att det nya förslaget till lagstiftning om kontroll- och revisionsmyndigheten ändå inte skulle medföra fullständigt oberoende med tanke på att exempelvis generalrevisorn och dennes ombud skulle utses av den verkställande i stället för den lagstiftande makten. Parlamentet påpekar att detta inte är förenligt med Mexikoförklaringen om högre revisionsorgans oberoende och uppmanar därför kommissionen att insistera på att den afghanska kontroll- och revisionsmyndigheten i lagstiftningen ges fullständigt ekonomiskt och driftsmässigt oberoende samt utökad kapacitet. Parlamentet påminner kommissionen om att en fullständigt oberoende kontroll- och revisionsmyndighet med tillräcklig kapacitet och finansiering bör betraktas som nödvändiga förutsättningar för att införa direkt budgetstöd.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att utföra kontroll- och tillsynsbesök gemensamt med kontroll- och revisionsmyndigheten i Afghanistan. Parlamentet föreslår i detta sammanhang ett utökat ömsesidigt utbyte av revisionskunskaper och utbildningsexpertis mellan de ansvariga myndigheterna och anser att detta är en möjlighet att förbättra den ömsesidiga förståelsen och bygga upp kapaciteten.

Förbättrad ansvarsskyldighet i bistånd som kanaliseras via FN:s organ i Afghanistan

17.  Europaparlamentet påminner om att några av de viktigaste projekt som finansieras ur EU:s allmänna budget i Afghanistan hanteras och genomförs av Förenta nationernas utvecklingsprogram (UNDP).

18.  Europaparlamentet påminner om att enligt artikel 287.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har Europeiska revisionsrätten rätt att, vid behov, utföra sina granskningar på plats i lokalerna hos varje organ eller byrå som förvaltar inkomster eller utgifter för unionens räkning.

19.  Europaparlamentet påminner vidare om att man vid upprepade tillfällen har bett kommissionen att förbättra transparensen och ansvarsskyldigheten i FN-förvaltade projekt, särskilt stiftelser med flera biståndsgivare, t.ex. genom att införa en revisionsförklaring.

20.  Europaparlamentet noterar beslutet nyligen av styrelsen i Förenta nationernas utvecklingsprogram (UNDP), Förenta nationernas befolkningsfond (UNFPA) och Förenta nationernas byrå för projekttjänster (UNOPS), som antogs vid dess årliga sammanträde 2011 (den 6 17 juni 2011), om att bevilja mellanstatliga bidragsgivande organisationer, exempelvis Europeiska unionens institutioner, liknande rättigheter att få tillgång till interna revisionsrapporter som de som beviljas FN:s medlemsstater. Parlamentet anser dock att det behöver göras mera för att förbättra rapporteringen om användningen av EU-medel genom att lämna information om resultat i stället för åtgärder. Kommissionen bör uppmana andra FN-organ att anta samma policy som UNDP, UNFPA och UNOPS. Parlamentet konstaterar med tillfredsställelse att FN:s barnfond (Unicef) har fattat ett beslut om att följa denna policy.

21.  Europaparlamentet anser vidare att en mer långtgående strategi behövs inför framtiden för att helt uppfylla parlamentets upprepade krav på större transparens och ansvarsskyldighet i kombination med effektivitet. Parlamentet uppmanar revisionsrätten att försöka komma fram till en överenskommelse med FN:s organ om gemensamma revisionsstandarder, med full respekt för internationella revisionsstandarder, vilka skulle leda fram till en revisionsförklaring.

22.  Europaparlamentet riktar uppmärksamhet mot det aktuella arbetet i arbetsgruppen ”Ansvarsskyldighet för och revision av katastrofrelaterat bistånd”, som har inrättats i samband med den internationella organisationen för högre revisionsorgan (Intosai) och under ledning av en ledamot i Europeiska revisionsrätten(8). Parlamentet stöder dess två huvudsyften:

   Införande av vägledning och god praxis när det gäller ansvarsskyldighet, genom att lämna tydlig, transparent och standardiserad information till alla intressenter (biståndsgivare, mottagare, internationella organisationer, icke-statliga organisationer) i syfte att komma fram till en enda integrerad redovisningsmodell.
   Införande av vägledning och god praxis på revisionsområdet i syfte att komma fram till ett enda revisionskoncept, vilket skulle innebära att varje euro bara granskas en gång, av en extern revisor som täcker alla intressenters behov av en försäkran.

23.  Europaparlamentet välkomnar arbetet av Intosais arbetsgrupp och uppmuntrar arbetsgruppen att utföra sitt uppdrag inom den angivna tidsramen. Parlamentet anser att resultaten också kan tillämpas i ett mer generellt sammanhang, eftersom många av utmaningarna i katastrofrelaterat bistånd också gäller för utvecklingsbistånd i konfliktdrabbade områden.

24.  Europaparlamentet anser att detta är ett lämpligt sätt att hantera utmaningar som rör ansvarsskyldighet, däribland sådana som har upplevts i samband med Förenta nationernas organ.

25.  Europaparlamentet uppmanar därför Europeiska revisionsrätten och de relevanta FN-organen att inleda en dialog i syfte att hitta en lösning på de återstående problemen. Parlamentet betonar fördelarna med en enda revisionsordning i detta sammanhang, eftersom det skulle öka effektiviteten i revisionsarbetet, och bedömer att arbetet i Intosais arbetsgrupp är mycket relevant i detta sammanhang samt uppmanar revisionsrätten att försöka nå en överenskommelse med FN-organen på denna grund.

26.  Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om att parlamentet länge har efterfrågat en europeisk stiftelse med flera biståndsgivare och uppmärksammar kommissionens förslag att den ändrade budgetförordningen (KOM(2010)0815) bör ge en rättslig grund för att inrätta egna stiftelser med flera biståndsgivare. Parlamentet anser att detta är ett sätt att garantera ansvarsskyldighet i största möjliga utsträckning så länge inte alla FN-organ som hanterar stiftelser med flera biståndsgivare uppfyller EU-normerna om transparens och ansvarsskyldighet.

Samordning av givarsamfundets biståndsarbete

27.  Europaparlamentet konstaterar att biståndseffektivitet och samordning av biståndsgivarnas åtgärder i Afghanistan hämmas strukturellt av att många biståndsgivare har en tendens att sikta på kortsiktiga resultat utan tillräcklig anpassning till behoven hos Islamiska republiken Afghanistans regering och Afghanistans folk. Parlamentet konstaterar att den strikta geografiska preferens som är knuten till truppers närvaro och regional segmentering av de biståndsgivande länderna inte främjar en samordning av biståndsgivare och ökar risken för dubblering och ineffektiv användning av ekonomiskt bistånd.

28.  Europaparlamentet noterar rådets slutsatser om förstärkning av EU:s åtgärder i Afghanistan och Pakistan, den tillhörande redovisningen vartannat år, Europeiska kommissionens blå bok 2009, som omfattar allt bistånd från EU:s allmänna budget och medlemsstaternas nationella budgetar, och utnämnandet nyligen av chefen för EU-delegationen/EU:s särskilda representant med dubbla befogenheter. Parlamentet anser att detta är positiva åtgärder för bättre samordning av EU:s och dess medlemsstaters arbete.

29.  Europaparlamentet förväntar sig att inrättandet av Europeiska utrikestjänsten ska leda till bättre samordning och samråd samt, mer transparens vid genomförandet av EU-projekt samt till en mer hållbar och effektiv användning av EU-medel i Afghanistan. Parlamentet förväntar sig likaså att ansvaret inom EU:s delegation fastställs tydligt.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anstränga sig ytterligare för att samordna biståndet inte bara med medlemsstaterna, utan även med andra internationella biståndsgivare, exempelvis genom att anta gemensamma strategier för hela sektorn för att komplettera de geografiska strategierna. Parlamentet understryker den viktiga roll som Förenta nationernas biståndsuppdrag i Afghanistan (UNAMA) och det afghanska finansministeriet spelar i detta sammanhang.

31.  Europaparlamentet understryker att investeringar av det internationella samfundet i Afghanistan måste anpassas efter den afghanska regeringens och det afghanska folkets behov.

Förbättrad redovisning

32.  Kommissionen påminns om parlamentets uppmaning(9) att lämna en årsrapport till parlamentet om Afghanistan med en detaljerad utvärdering av biståndets effektivitet och påverkan, samt en revisionsförklaring där det tydligt anges hur stor andel av biståndet som har övervakats, vilka svagheter som har fastställts och vilka åtgärder som har vidtagits. Europaparlamentet upprepar denna uppmaning och begär att kommissionen till fullo ska genomföra parlamentets rekommendation att lämna in en årsrapport om biståndets genomförande och kontroll i Afghanistan.

33.  Europaparlamentet ser ett behov av att öka transparensen och ansvarsskyldigheten kring användningen av EU-medel och att hjälpa EU:s medlemsstater och andra biståndsgivare att undvika vanliga fallgropar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att offentliggöra rapporterna över sina resultatinriktade övervakningsuppdrag, kontrolluppdrag som har utförts avseende EU-medel som kanaliseras genom FN-organ och andra gransknings- och utvärderingsrapporter.

Utmaningar inför framtiden

34.  Europaparlamentet noterar Förenta staternas presidents tillkännagivande nyligen om att dra tillbaka omkring en tredjedel av de amerikanska trupperna till sommaren 2012 och överlämna ansvaret till afghanska säkerhetsstyrkor senast 2014. Parlamentet påminner om vikten av en stabil säkerhetssituation för en ordentlig översyn av EU-medel, då den försämrade säkerhetssituationen i Afghanistan har redan gjort det allt svårare för kommissionen och andra organisationer att genomföra kontrollbesök på plats i Afghanistan.

35.  Europaparlamentet understryker att ett tillbakadragande av trupper kan få en negativ effekt på Afghanistans ekonomi, och påminner om att den största delen av den afghanska budgeten och Afghanistans bruttonationalprodukt härrör från utländskt bistånd samt konstaterar att den ekonomiska återhämtningen är avgörande för den övergripande utvecklingen i Afghanistan. Parlamentet anser att civilt bistånd till Afghanistan kommer att bli allt viktigare på grund av det minskade militära biståndet.

36.  Europaparlamentet anser att en fördelning av de knappa resurserna till de projekt som har störst möjlighet att uppnå långsiktiga resultat också kan innebära möjligheter. Parlamentet upprepar behovet av större ekonomisk hållbarhet i projekten, och anser att detta skulle minska pressen på biståndsgivarna att betala ut de medel som är tillgängliga för tillfället, och på mottagarna att genomföra projekt som saknar ett långsiktigt perspektiv.

37.  Europaparlamentet anser att det civila samhället och parlamentarikerna måste involveras i varje steg av genomförandet, övervakningen och utvärderingen av resultaten, och detta krav måste vara ett avgörande kriterium för budgetstöd.

38.  Europaparlamentet anser att fortsatta och utökade ansträngningar från det internationella samfundets sida för att förbättra domstolsväsendets kapacitet och oberoende är nödvändigt för Afghanistans framtid. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar i detta avseende och inleda en konstruktiv och intensiv dialog med Afghanistans regering för att se till att ett effektivt och oberoende domstolsväsen fortsätter att vara ett gemensamt mål för alla aktörer som är inblandade i Afghanistans utveckling.

39.  Europaparlamentet betonar att åtgärder för att bekämpa korruptionen är en mycket viktig del av den fredsskapande processen i Afghanistan, eftersom korruption leder till snedfördelning av resurser, försvårar tillgången till grundläggande offentlig service som sjukvård och utbildning, och innebär ett enormt hinder för landets socioekonomiska utveckling. Parlamentet betonar även att korruptionen undergräver förtroendet för den offentliga sektorn och regeringen, och utgör ett allvarligt hot mot den nationella stabiliteten. Parlamentet uppmanar därför med kraft EU att särskilt uppmärksamma korruptionsbekämpningen när Afghanistan ges bistånd.

40.  Europaparlamentet beklagar det faktum att en betydande del av de europeiska och internationella biståndspengarna går förlorade i distributionskedjan och noterar att det finns fyra huvudsakliga anledningar till detta: slöseri, överdrivna mellankostnader och säkerhetskostnader, överfakturering och korruption. Parlamentet uppmanar följaktligen EU att övervaka kostnaderna och effekterna av EU:s samlade bistånd till Afghanistan för att förbättra biståndets effektivitet.

41.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av säkerhetssituationen i Afghanistan är en viktig framtidsutmaning för återuppbyggnaden av Afghanistan och uppmanar kommissionen att tillsammans med det internationella samfundet utveckla en strategi för det bästa sättet att garantera säkerheten för Afghanistan och stimulera en självgående ekonomi, bland annat i syfte att kunna utöva en korrekt kontroll över biståndet.

42.  Europaparlamentet påminner om att jämställdhet mellan könen och kvinnors rättigheter erkänts som avgörande frågor, både inom ramen för den afghanska regeringens nationella utvecklingsstrategi och i landsstrategidokumentet 2007–2013, i vilket jämställdhetsperspektivet utgör en integrerad del av planeringen.

Det utrikespolitiska perspektivet

43.  Europaparlamentet bekräftar EU:s åtagande att fortsätta stödja Afghanistan. Parlamentet betonar att det övergripande målet för EU:s utvecklingsbistånd till Afghanistan bör vara att stödja en långsiktigt hållbar utveckling av landet, inklusive förbättrade socioekonomiska standarder, bättre möjligheter att skapa nya arbetstillfällen, fler små och medelstora företag, en stärkt utbildningssektor och förbättrad jämställdhet. Parlamentet betonar att biståndet bör underlätta kapacitetsuppbyggnaden ytterligare inom den offentliga förvaltningen, stärka rättsstatsprincipen och minska korruptionen, och således underlätta för Islamiska republiken Afghanistans regering (GIRoA) att ta över ansvaret för säkerheten. Parlamentet rekommenderar att delar av det ekonomiska biståndet till Afghanistan går till den femårsplan som syftar till att stegvis ersätta opiumodling med alternativa grödor. Parlamentet betonar hur viktigt det är att underlätta subregionalt samarbete med hjälp av bistånd till gränsöverskridande frågor.

44.  Europaparlamentet upprepar att det finns ett omedelbart behov av att effektivisera biståndet, eftersom många indikatorer för utveckling tyder på att knappt några förbättringar har gjorts, och eftersom korruption och den långa distributionskedjan för internationellt bistånd fortfarande utgör stora hinder för att kunna ge befolkningen tillgång till grundläggande tjänster. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att utnyttja tillgängliga finansiella åtgärder, inklusive EU:s planerade förvaltningsfonder när dessa väl har inrättats, på ett effektivt sätt som garanterar befolkningen tillgång till grundläggande tjänster.

45.  Europaparlamentet konstaterar att den största delen av medlen till socioekonomisk utveckling i Afghanistan går via internationella mekanismer, men att en avsevärd del av detta bistånd inte når de avsedda mottagarna, dvs. Afghanistans befolkning. Parlamentet påpekar att EU och i synnerhet kommissionen/Europeiska utrikestjänsten bör inta en ledande roll när det gäller att förbättra samordningen mellan olika biståndsgivare, i nära samarbete med andra viktiga biståndsgivare som Förenta staterna och Japan, och efterfrågar detaljerade utvärderingar av biståndets effektivitet för att biståndet ska kunna göras mer transparent och för att man ska kunna öka givarnas ansvarsskyldighet.

46.  Europaparlamentet anser att EU, som en av de största givarna av offentligt utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd till Afghanistan (över 2 miljarder euro mellan 2002 och slutet av 2010), har ett särskilt ansvar när det gäller att utvärdera huruvida dessa medel når de avsedda mottagarna och förbättrar deras levnadsförhållanden.

47.  Europaparlamentet insisterar på att Europeiska utrikestjänsten och kommissionen, i de fall då de använder internationella organisationer som en kanal för att distribuera biståndet, bör ägna stor uppmärksamhet åt hantering av avfall, onödigt höga kostnader för mellanhänder, ineffektivitet, överfakturering och korruption samt att de bör insistera på att få tillräcklig information i rätt tid om resultat och utnyttjandet av medel.

48.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EU att upprätta en centraliserad databas över kostnaderna och effekterna av EU:s samlade bistånd till Afghanistan, och att analysera dessa kostnader och effekter, eftersom bristen på aktuella och tillförlitliga uppgifter underminerar biståndets effektivitet och transparen .

49.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör överväga att införa sektorsuppdelat budgetstöd, men betonar samtidigt att ett sådant bistånd bör vara strikt beroende av vissa villkor, med mätbara effektindikatorer, och att det enbart ska användas tillsammans med kapacitetsuppbyggande åtgärder och i förvaltningar vars organisatoriska strukturer och finansiella förvaltningskompetens har bedömts noggrant och anses vara tillräckliga och transparenta.

Det utvecklingspolitiska perspektivet

50.  Europaparlamentet betonar att bistånd till konfliktdrabbade länder innebär att man accepterar en hög risk när det gäller resultatet. Parlamentet understryker att tack vare samarbetet med FN har man kunnat nå utvecklingsresultat i extremt svåra operativa situationer. Parlamentet påpekar dock att det behövs ytterligare framsteg i form av förstärkt ansvarsskyldighet och transparens gentemot EU som är en stor bidragsgivare till FN-systemet.

51.  Europaparlamentet understyrker att om biståndet till Afghanistan ska kunna bli mer effektivt är det nödvändigt att radikalt ändra hanteringen av korruptionsproblemet, vilket har plågat landet sedan 2001, från högsta till lägsta förvaltningsnivå. Parlamentet betonar att korruption på högsta nivå, vilket underförstått var accepterat under de närmaste åren efter 2001 i dag, i det afghanska folkets ögon, nästan oåterkalleligt underminerar legitimiteten för de institutioner som inrättats genom den afghanska konstitutionen. Parlamentet understryker därför att det är absolut nödvändigt att omedelbart upphöra med denna acceptans av korruptionen och säkerställa att det afghanska rättssystemet och den afghanska revisionsmyndigheten kraftfullt kan åtgärda detta allvarliga problem och lita på att Europiska unionen finns där som en stark, trovärdig och stabil bundsförvant som tar en ledande roll när det gäller denna utmaning som är avgörande för landets framtid.

52.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att fastställa en tydlig strategi för biståndsgivande i en sådan känslig högriskmiljö. Parlamentet konstaterar att grundprincipen för EU:s utvecklingspolitik är att biståndet ska vara effektivt. Parlamentet betonar att en adekvat riskhantering är av största vikt och att man därför måste se till att det finns tillräckliga finansiella och mänskliga resurser för att garantera en noggrann övervakning av biståndsflödet och bedömning av resultatet.

53.  Europaparlamentet noterar givarnas åtagande att inom två år kanalisera minst 50 procent av utvecklingsbiståndet via den afghanska statsbudgeten. Parlamentet betonar dock att budgetstöd måste gå hand i hand med konkreta förbättringar av hur landet styrs och ett ökat förtroende från givarnas sida för den afghanska förvaltningen av de offentliga finanserna. Detta kräver omedelbara reformer och kapacitetsuppbyggnad för att stärka systemen för förvaltning av de offentliga finanserna, minska korruptionen och förbättra genomförandet av budgeten. Parlamentet uppmanar kommissionen att, mot bakgrund av de afghanska institutionernas finansiella kapacitet och genomförandet av de viktiga reformerna av systemen för förvaltning av de offentliga finanserna, utvärdera huruvida specifika afghanska ministerier eller andra institutioner, även på decentraliserad nivå, skulle kunna bli berättigade till sektorsvist budgetstöd i framtiden och i så fall på vilka villkor.

54.  Europaparlamentet understryker de afghanska myndigheternas ansvar för den långsiktiga strukturella utvecklingen. Parlamentet uppmanar regeringen att i högre grad delta i insatserna för att återuppbygga och demokratisera landet och för att bekämpa fattigdom och korruption. Parlamentet uppmuntrar vidare EU-givarna ägna särskild uppmärksamhet åt insatsernas långsiktiga hållbarhet genom att främja afghanskt ansvarstagande, systematiskt investera i kapacitetsuppbyggnad och undvika enskilda projekt som endast leder till kortsiktiga resultat. I detta sammanhang betonar parlamentet den viktiga roll som det civila samhällets organisationer spelar när det gäller att säkerställa ansvarstagandet för återuppbyggnadsprocessen och skydda mot risken för korruption.

55.  Europaparlamentet uppmanar särskilt den afghanska regeringen att fokusera på institutionell kapacitetsuppbyggnad inom den offentliga sektorn och att utveckla ett enhetligt nationellt program för att reformera den offentliga förvaltningen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att gemensamt förorda en reform av den offentliga förvaltningen i sin politiska dialog med regeringen och att stödja regeringens mål i samband med denna reform.

56.  Europaparlamentet uppmanar bestämt EU att fortsätta sitt engagemang till förmån för en hållbar och långsiktig utveckling i Afghanistan och att fortsätta att tillhandahålla tillräckliga resurser efter 2014, när ansvaret för säkerheten fullt ut kommer att ligga i händerna på de afghanska myndigheterna, och andra givare eventuellt kan komma att minska stödet. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang ett kraftfullt erbjudande från EU:s sida för att understryka unionens engagemang till förmån för utvecklingen av ett långsiktigt partnerskap med Afghanistan inför den internationella Afghanistankonferens som ska hållas i Bonn den 5 december 2011. Parlamentet uppmanar EU att försöka finna nya utländska partner och givare inom det civila samhället.

57.  Europaparlamentet betonar att det har skett en blygsam minskning av antalet civila dödsoffer sedan 2010. Parlamentet anser att utvecklingen även fortsatt kommer att hämmas och ännu fler människor förlora livet om inte den inhemska, regionala och civila säkerheten förbättras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmärksamma att ökad säkerhet är en förutsättning för utveckling och utforma sin biståndspolitik i enlighet härmed.

58.  Europaparlamentet påpekar att utvecklingsbistånd från EU har bidragit till att stärka kvinnors egenmakt i Afghanistan. Parlamentet anser att ett ökat politiskt och ekonomiskt deltagande för kvinnor kommer att förbättra deras liv och bidra till att minska risken för att konfliktsituationen i Afghanistan blir permanent.

59.  Europaparlamentet anser att den nuvarande splittringen av givarnas stöd påverkar biståndseffektiviteten negativt och resulterar i dubbla strategier. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och världssamfundet att samordna sina biståndsinsatser bättre.

60.  Europaparlamentet anser att en av de viktigaste uppgifterna som Afghanistan står inför är att reformera den afghanska nationella armén (ANA) och den afghanska nationella polisen (ANP). Parlamentet påpekar att det av resultatutvärderingen framgår att varken ANA eller ANP uppnår de överenskomna målen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sitt stöd på detta område genom att tillhandahålla utbildare och utbyta bästa praxis.

o
o   o

61.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska revisionsrätten och till Islamiska republiken Afghanistans regering och parlament.

(1) EUT C 294 E, 3.12.2009, s. 11.
(2) EUT C 46 E, 24.2.2010, s. 87.
(3) EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 57.
(4) Antagna texter, P7_TA(2010)0490.
(5) EUT L 255, 26.9.2009.
(6) EUT L 252, 25.9.2010.
(7) Antagna texter, P7_TA(2011)0317.
(8) Internet: http://eca.europa.eu/portal/page/portal/intosai-aada/home
(9) Punkt 40 i ovannämnda resolution av den 15 januari 2009 (EUT C 46 E, 24.2.2010, s. 93).


Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (ansökan EGF/2009/019 FR/Renault från Frankrike)
PDF 207kWORD 41k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 15 december 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (ansökan EGF/2009/019 FR/Renault från Frankrike) (KOM(2011)0420 – C7-0193/2011 – 2011/2158(BUD))
P7_TA(2011)0579A7-0396/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till parlamentet och rådet (KOM(2011)0420 – C7-0193/2011),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1), särskilt punkt 28,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter(2),

–  med beaktande av trepartsförfarandet enligt punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 (nedan kallat det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006),

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0396/2011), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen har inrättat lämpliga lagstiftningsinstrument och budgetinstrument för att ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbats av konsekvenserna av de genomgripande strukturförändringar som skett inom världshandeln och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

B.  Tillämpningsområdet för fonden har utvidgats, och från och med den 1 maj 2009 är det möjligt att söka stöd för åtgärder som riktas till arbetstagare som har blivit uppsagda som en direkt följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen.

C.  Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 när det gäller antagandet av beslut om utnyttjande av fonden.

D.  Frankrike har ansökt om medel från fonden med anledning av 4 445 uppsägningar (varav 3 582 har berörts av stödåtgärder) vid företaget Renault s.a.s och sju av dess underleverantörer inom bilindustrin.

E.  Den ansökan som inlämnades av Frankrike täcker inte de Renault-anställda som valde förtida pension och som därför inte kan komma i fråga för hjälp från fonden enligt förordning (EG) nr 1927/2006, trots att deras pensionsrättigheter ändrades genom den pensionsreform som trädde i kraft under tiden. Man bör notera de ansträngningar som gjorts av alla inblandade parter för att finna en praktisk lösning så att dessa tidigare Renault-anställda kan komplettera sina pensionsrättigheter. I detta hänseende bör den franska regeringens ansträngningar liksom Renaults skriftliga åtagande betonas. Denna konstruktiva dialog mellan alla berörda parter bör fortsätta tills en tillfredsställande lösning uppnåtts.

F.  Ansökan uppfyller kriterierna för berättigande till stöd enligt förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

1.  Europaparlamentet uppmanar de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att förbättra förfaranden och budgethantering så att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter snabbare ska kunna tas i anspråk. Parlamentet uppskattar i denna mening det förbättrade förfarande som infördes av kommissionen, efter en begäran från parlamentet om att påskynda frigörandet av bidrag, i syfte att inför budgetmyndigheten lägga fram kommissionens bedömning av berättigandet av en ansökan till fonden tillsammans med förslaget om utnyttjande av fonden. Parlamentet hoppas att ytterligare förbättringar i förfarandet kommer att nås inom ramen för kommande översyner av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och att större effektivitet, transparens och synlighet för fonden kommer att uppnås. Parlamentet noterar dock den utdragna bedömningsperioden när det gäller just denna ansökan om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för Renault s.a.s. och sju av dess underleverantörer.

2.  Europaparlamentet noterar att de första resultaten avseende effektiviteten av de åtgärder som riktades till de uppsagda arbetstagarna snart bör vara tillgängliga. Parlamentet noterar att de positiva effekterna är en nyckelindikator för fondens effektivitet och efterlyser en strikt och nära övervakning samt vägledning från kommissionens sida för att se till att den utbildning som erbjuds överensstämmer med lokala ekonomiska trender.

3.  Europaparlamentet erinrar om institutionernas åtagande att garantera ett smidigt och snabbt förfarande för antagandet av beslut om utnyttjande av fonden, i syfte att tillhandahålla ett tidsbegränsat och individuellt stöd av engångskaraktär för att hjälpa arbetstagare som har blivit uppsagda till följd av globaliseringen och den finansiella och ekonomiska krisen. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kan spela en viktig roll för att återintegrera uppsagda arbetstagare på arbetsmarknaden.

4.  Europaparlamentet betonar att det i enlighet med artikel 6 i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bör säkerställas att fonden stöder återinträdet på arbetsmarknaden av enskilda arbetstagare som blivit uppsagda. Parlamentet betonar vidare att åtgärder som finansierats genom fonden bör leda till långsiktig sysselsättning. Parlamentet erinrar om att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal, eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer.

5.  Europaparlamentet noterar att den information som presenterats om det samordnade paketet med individanpassade tjänster som ska finansieras via fonden innehåller uppgifter om hur dessa tjänster kompletterar de åtgärder som finansieras genom strukturfonderna. Parlamentet upprepar sin begäran till kommissionen om att en jämförande analys av dessa uppgifter även ska presenteras i dess årsrapporter.

6.  Europaparlamentet konstaterar att budgeten för 2011, efter att parlamentet begärt detta upprepade gånger, för första gången innehåller betalningsbemyndiganden på 47 608 950 EUR för budgetpost 04 05 01 som avser Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Parlamentet påminner om att fonden skapades som ett separat särskilt instrument med egna mål och tidsfrister.

7.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (ansökan EGF/2009/019 FR/Renault från Frankrike)

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut 2012/16/EU.)

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.
(2) EUT L 406, 30.12.2006, s. 1.


Allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar ***I
PDF 428kWORD 174k
Resolution
Konsoliderad text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 december 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (omarbetning) (KOM(2008)0229 – C6-0184/2008 – 2008/0090(COD))
P7_TA(2011)0580A7-0426/2011

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0229),

–  med beaktande av artiklarna 251.2 och 255.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen lade fram sitt ursprungliga förslag till parlamentet (C6-0184/2008),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet ”Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden” (KOM(2009)0665),

–  med beaktande av artiklarna 294.3 och 15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 41 och 42,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(1),

–  med beaktande av artiklarna 87 och 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för konstitutionella frågor, utskottet för framställningar och utskottet för rättsliga frågor (A7-0426/2011), och av följande skäl:

A.  Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller förslaget inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Europaparlamentet anser att ärende 2011/0073(COD) har förfallit eftersom innehållet i kommissionens förslag KOM(2011)0137 har införlivats i ärende 2008/0090(COD).

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 december 2011 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2012 om de allmänna principerna och gränserna för rätten till allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens unionens institutioners, organs och byråers handlingar [Ändr. 1]

P7_TC1-COD(2008)0090


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 15 255.2,

med beaktande av kommissionens förslag,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet förfarandet i artikel 251 i fördraget(2), och

av följande skäl:

(1)  Ett antalSedan det ändrade fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) trädde i kraft omfattar rätten till tillgång till handlingar alla unionens institutioner, organ och byråer, inklusive Europeiska utrikestjänsten, vilket innebär att väsentliga ändringar bör göras av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(3), varvid hänsyn bör tas till erfarenheterna från den inledande tillämpningen av den förordningen och till EU-domstolens och Europadomstolens relevanta rättspraxis. Av tydlighetsskäl bör förordningen ändras genom en omarbetning.[Ändr. 2]

(2)  I artikel 1 andra stycket i EU-fördraget fördraget om Europeiska unionen stadfästs principen om öppenhet genom att det anges att fördraget markerar en ny fas i processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt.

(3)  Öppenhet ger medborgarna bättre möjligheter att delta i beslutsförfarandet och garanterar säkerställer att förvaltningen åtnjuter större legitimitet och är effektivare och har ett större ansvar gentemot medborgarna i ett demokratiskt system. Öppenhet bidrar till att stärka de principerprinciperna om demokrati och, vilka fastställs i artiklarna 9–12 i EU-fördraget, och den respekt för grundläggande rättigheter som avses i artikel 6 i EU-fördraget och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan). [Ändr. 3]

(3a)  Öppenhet bör även stärka de principer om god förvaltning i unionens institutioner, organ och byråer som anges i artikel 41 i stadgan och i artikel 298 i EUF-fördraget. Det bör därför fastställas interna administrativa förfaranden, och lämpliga ekonomiska resurser och personalresurser bör göras tillgängliga för att man ska kunna omsätta öppenhetsprincipen i praktiken.[Ändr. 4]

(3b)  Öppenhet ökar medborgarnas förtroende för unionens institutioner, organ och byråer eftersom den bidrar till deras kunskap om unionens beslutsprocesser och vilka rättigheter de har enligt dessa. Öppenhet medför även ökad insyn i genomförandet av förvaltnings- och lagstiftningsförfaranden.[Ändr. 5]

(3c)  Genom att betona öppenhetsprincipens normativa betydelse stärker denna förordning unionens rättssäkerhetskultur och bidrar därmed också till att förebygga brott och kriminellt beteende.[Ändr. 6]

(4)  De allmänna principerna och gränserna med hänsyn till allmänna eller enskilda intressen för allmänhetens rätt att få tillgång till handlingar fastställdes i förordning (EG) nr 1049/2001, som började tillämpas den 3 december 2001.(4) [Ändr. 7]

(5)  En första bedömning av hur förordning (EG) nr 1049/2001 genomförts gjordes i en rapport som offentliggjordes den 30 januari 2004.(5) Den 9 november 2005 beslutade kommissionen att inleda översynen av förordning (EG) nr 1049/2001. I en resolution som antogs den 4 april 2006 uppmanade Europaparlamentet kommissionen att lägga fram ett förslag till ändring av förordningen.(6) Den 18 april 2007 offentliggjorde kommissionen en grönbok om översynen av förordningen(7) och inledde ett offentligt samråd.[Ändr. 8]

(6)  Syftet med denna förordning är att ge allmänhetens rätt till tillgång till handlingar största möjliga effekt och att fastställa de allmänna principer och gränser förde undantag av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen som gäller för denna rätt i enlighet med artikel 255.2 i EG-fördragetartikel 15.3 i EUF-fördraget och i enlighet med bestämmelserna i artikel 15.1 i EUF- fördraget, där det står att unionens institutioner, organ och byråer ska utföra sitt arbete så öppet som möjligt. Alla andra regler om tillgång till handlingar bör därför vara förenliga med denna förordning, om inte annat följer av särskilda bestämmelser som gäller enbart för EU-domstolen, Europeiska centralbanken och Europeiska investeringsbanken vid utförandet av icke-administrativa uppgifter. [Ändr. 9]

(7)  Eftersom fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen inte innehåller några bestämmelser om tillgång till handlingar bör Europaparlamentet, rådet och kommissionen institutionerna, organen och byråerna söka ledning i denna förordning, i enlighet med såsom redan uttrycktes i förklaring nr 41 som fogas till slutakten till Amsterdamfördraget, beträffande handlingar som gäller verksamhet som omfattas av det fördraget .

(9)  Den 6 september 2006 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EG) nr 1367/2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ(8). I fråga om tillgången till handlingar som innehåller miljöinformation bör den här förordningen vara förenlig med förordning (EG) nr 1367/2006.

(10)  I fråga om utlämnande av personuppgifter bör ett tydligt samband upprättas mellan den här förordningen och förordning (EG) nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter.(9)Unionens institutioner, organ och byråer bör behandla personuppgifter i överensstämmelse med rättigheterna för de personer som uppgifterna rör, i enlighet med artikel 16 i EUF-fördraget, artikel 8 i stadgan, den relevanta unionsrätten och EU-domstolens rättspraxis. [Ändr. 10]

(11)  Tydliga regler bör antas om utlämnande av handlingar som härrör från medlemsstaterna, handlingar från tredje man som utgör underlag för rättsliga förfaranden och handlingar som institutionerna, organen eller byråerna erhållit i kraft av sin rätt att göra utredningar enligt EG-rättenunionsrätten. [Ändr. 11]

(12)  StörreI överensstämmelse med artikel 15.3 i EUF-fördraget bör fullständig tillgång till handlingar bör ges i de fall där institutionerna enligt fördragen agerar i egenskap av lagstiftare, även när det rör sig om delegerade befogenheter, samtidigt som effektiviteten i institutionernas beslutsförfarande bevaras. Sådana handlingar bör göras direkt tillgängliga i så stor utsträckning som möjligti enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget och enligt genomförandebefogenheter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget, vid antagande av åtgärder med allmän räckvidd. Förberedande lagstiftningshandlingar och alla relaterade uppgifter om de olika skedena i det interinstitutionella förfarandet – till exempel handlingar från rådets arbetsgrupper, namnen på de medlemsstatsdelegationer som deltar som rådsmedlemmar och deras ståndpunkter samt handlingar från trepartsmötena vid första behandlingen – bör i princip göras direkt och omedelbart tillgängliga för allmänheten via internet.[Ändr. 12]

(12a)   Lagtexter bör skrivas på ett tydligt och begripligt sätt och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.[Ändr. 13]

(12b)   Europaparlamentet, rådet och kommissionen bör i enlighet med artikel 295 i EUF-fördraget och med denna förordning komma överens om förbättrade rutiner, mallar och tekniska lösningar för utarbetande av lagstiftning vilka delas av institutionerna, organen och byråerna, och de bör offentliggöra dessa i Europeiska unionens officiella tidning, för att förbättra principen om inbyggd öppenhet och principen om rättslig klarhet för unions-handlingar.[Ändr. 14]

(12c)   Handlingar som rör icke-lagstiftningsförfaranden, till exempel bindande åtgärder eller åtgärder som gäller intern organisation, administrativa eller budgetrelaterade akter, eller åtgärder som är av politisk art (såsom slutsatser, rekommendationer eller resolutioner), bör vara enkelt och i möjligaste mån direkt tillgängliga, i enlighet med principen om god förvaltning i artikel 41 i stadgan. [Ändr. 15]

(12d)   För varje kategori handlingar bör den institution, det organ eller den byrå som har ansvaret ge allmänheten möjlighet till insyn i arbetsgången för de interna rutiner som ska följas och informera om vilka organisatoriska enheter som är ansvariga och deras befogenheter samt om fastställda tidsfrister och kontaktuppgifter. Institutionerna, organen och byråerna bör ta vederbörlig hänsyn till Europeiska ombudsmannens rekommendationer. De bör i enlighet med artikel 295 i EUF-fördraget komma överens om gemensamma riktlinjer för hur varje organisatorisk enhet bör registrera de interna handlingarna, klassificera dem vid eventuella hot mot unionens intressen och arkivera dem för tillfälliga eller historiska behov i enlighet med de principer som fastställs i denna förordning. De bör på ett konsekvent och samordnat sätt informera allmänheten om de åtgärder som vidtagits för att tillämpa denna förordning och utbilda sin personal att hjälpa medborgarna att utöva de rättigheter som följer av denna förordning. [Ändr. 16]

(13)  Insyn i lagstiftningsprocessen är mycket viktig för medborgarna. Institutionerna bör därför aktivt sprida handlingar som är en del av lagstiftningsprocessen och förbättra sin kommunikation med potentiella informationssökande. Unionens institutioner, organ och byråer bör göra så många kategorier av handlingar som möjligt automatiskt tillgängliga på sina webbplatser. Aktiv spridning av handlingar bör också uppmuntras på andra områden. [Ändr. 17]

(13a)   För att främja öppenhet och insyn i lagstiftningsprocessen bör institutionerna, organen och byråerna komma överens om ett interinstitutionellt register över lobbyister och andra berörda parter.[Ändr. 18]

(15)  Vissa handlingar bör på grund av sitt mycket känsliga innehåll vara föremål för särskild behandling. En ordning för hur Europaparlamentet ska informeras om innehållet i sådana handlingar bör fastställas i ett interinstitutionellt avtal. [Ändr. 19]

(16)  För att öka öppenheten i institutionernasdet arbete som utförs av institutionerna, organen och byråerna bör Europaparlamentet, rådet och kommissionen bevilja tillgång beviljas såväl till handlingar som upprättats av institutionernadem själva som till sådana de mottagit. Det ska i detta sammanhang påpekas att En medlemsstat, enligt förklaring nr 35 som fogas till slutakten till Amsterdamfördraget, kan begära att kommissionen eller rådetinstitutionerna, organen och byråerna inte vidarebefordrar en handling som härrör från den staten till tredje part utanför själva institutionerna, organen och byråerna, utan att medlemsstaten dessförinnan har lämnat sitt medgivande. [Ändr. 20]

(16a)   EU-domstolen har klargjort att skyldigheten att rådgöra med medlemsstaterna i fråga om begäranden om tillgång till handlingar som härrör från dem inte ger medlemsstaterna vare sig vetorätt eller rätt att åberopa nationella lagar eller bestämmelser, och att en institution, ett organ eller en byrå som erhållit en sådan begäran får vägra att lämna ut en handling endast på grundval av de undantag som anges i denna förordning(10).[Ändr. 21]

(17)  I princip bör Institutionernas samtliga handlingar bör göras tillgängliga för allmänheten. Undantag från denna princip bör göras för att skydda vissa allmänna och privata intressen bör emellertid skyddas genom undantagsbestämmelser. Institutionerna bör ges möjlighet att skydda sina interna samråd och överläggningar då detta krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter, men dessa undantag bör regleras av ett tydligt system av regler och förfaranden, och det övergripande målet bör vara att allmänhetens grundläggande rätt till tillgång till handlingar ska tillämpas. Vid fastställandet av dessa undantag bör institutionerna, på unionens samtliga verksamhetsområden, beakta gemenskapsunionslagstiftningens principer om skydd för personuppgifter. [Ändr. 22]

(18)  Samtliga bestämmelser om tillgång till institutionernas handlingar bör vara i överensstämmelse med denna förordning.Eftersom denna förordning direkt genomför artikel 15 i EUF-fördraget och artikel 42 i stadgan bör de fastställda principerna och gränserna för tillgång till handlingar väga tyngre än eventuella bestämmelser, åtgärder eller rutiner som en institution, ett organ eller en byrå har antagit på en annan rättslig grund och som innebär att det införs fler eller strängare undantag än dem som fastställs i denna förordning.[Ändr. 23]

(19)  För att säkerställa att rätten till tillgång till handlingar respekteras fullt ut bör ett administrativt förfarande med två steg tillämpas, där det dessutom ska vara möjligt att begära domstolsprövning eller framföra klagomål till Europeiska ombudsmannen.

(20)  Varje institution, organ och byrå bör vidta nödvändiga åtgärder för att informera allmänheten om de bestämmelser som ska gälla och för att utbilda sin personal i att bistå medborgare som önskar utöva sina rättigheter i enlighet med denna förordning. För att medborgarna lättare ska kunna utöva sina rättigheter bör varje institution, organ och byrå ge tillgång till ett register över handlingar.

(21)  Denna förordning har varken till syfte eller effekt att ändra nationell lagstiftning om tillgång till handlingar; på grund av den princip om lojalt samarbete som styr förbindelserna mellan institutionerna och medlemsstaterna, är det dock uppenbart att medlemsstaterna bör se till att inte hindra en korrekt tillämpning av denna förordning och respektera institutionernas säkerhetsbestämmelser.

(22)  Denna förordning påverkar inte tillämpningen av den rätt till tillgång till handlingar som medlemsstaterna, rättsliga myndigheter eller utredande organ redan har. [Ändr. 24]

(23)  I enlighet med artikel 255.3 i EG-fördragetartikel 15.3 i EUF-fördraget och de principer och regler som fastställs i denna förordningska bör varje institution, organ och byrå i sin arbetsordning utarbeta särskilda bestämmelser om tillgång till institutionenssina handlingar, även handlingar som rör dess administrativa funktioner. [Ändr. 25]

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Syftet med denna förordning är

   a) att i enlighet med artikel 15 i EUF-fördraget fastställa principer, villkor och gränser, under hänsynstagande till allmänna eller enskilda intressen, för rätten till tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens (nedan kallade institutionerna)unionens institutioners, organs och byråers handlingar i enlighet med artikel 255 i EG-fördraget på ett sätt som ger, så att allmänheten ges största möjliga tillgång till sådana handlingar, [Ändr. 26]
   b) att fastställa bestämmelser som garanterar att det blir så enkelt som möjligt att utöva denna rätt
   c) att främja transparenta och goda förvaltningsrutiner när det gäller tillgångför att förbättra tillgången till handlingar, och i synnerhet det övergripande målet om ökad insyn, ansvarsskyldighet och demokrati. [Ändr. 27]

Artikel 2

Tillgångsberättigade och tillämpningsområde

1.  Varje fysisk eller juridisk person och varje sammanslutning av juridiska eller fysiska personer ska ha rätt till tillgång till unionens institutioners, organs och byråers handlingar, med beaktande av de principer, villkor och gränser som fastställs i denna förordning.

2.   Denna förordning ska tillämpas på alla handlingar som finns hos en institution, det vill säga handlingar som upprättats eller mottagits och som innehas av institutionen som har samband med den policy, de åtgärder och de beslut som omfattas av institutionens ansvarsområde , inom samtliga Europeiska unionens verksamhetsområden.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 4 och 9 ska handlingar göras tillgängliga antingen efter en skriftlig ansökan eller direkt i elektronisk form eller genom ett register. Särskilt handlingar som upprättats eller mottagits under ett lagstiftningsförfarande ska göras direkt tillgängliga i enlighet med artikel 12.

4.   Känsliga handlingar enligt definitionen i artikel 9.1 ska vara föremål för särskild behandling i enlighet med den artikeln.

5.   Den här förordningen ska inte tillämpas på handlingar som överlämnats till domstol av andra parter än institutionerna.

6.   Utan att det påverkar berörda parters särskilda rättigheter att få tillgång till handlingar enligt EG-rätten, får handlingar som utgör underlag för utredningar eller rättsliga förfaranden som utmynnar i förvaltningsåtgärder med individuell räckvidd inte lämnas ut till allmänheten förrän utredningen avslutats eller åtgärderna vunnit laga kraft. Handlingar som innehåller uppgifter som en institution samlat in eller erhållit från fysiska eller juridiska personer inom ramen för sådana utredningar ska inte göras tillgängliga för allmänheten.

7.   Denna förordning ska inte påverka allmänhetens rätt till tillgång till handlingar som finns hos institutionerna, vilken kan följa av folkrättsliga instrument eller av rättsakter som institutionerna antagit för att genomföra dessa instrument. [Ändr. 28]

Artikel 2a

Tillämpningsområde

1.   Denna förordning ska tillämpas på alla handlingar som innehas av unionens institutioner, organ och byråer, det vill säga handlingar som upprättats eller mottagits av och som är i institutionens, organets eller byråns besittning inom unionens samtliga verksamhetsområden. Denna förordning ska tillämpas på EU-domstolen, Europeiska centralbanken och Europeiska investeringsbanken enbart när de utövar sina administrativa funktioner.

2.   Handlingarna ska göras tillgängliga för allmänheten antingen i elektronisk form i Europeiska unionens officiella tidning eller i en institutions, ett organs eller en byrås officiella register, eller efter en skriftlig ansökan. Handlingar som upprättats eller mottagits under ett lagstiftningsförfarande ska göras direkt tillgängliga i enlighet med artikel 12 i denna förordning.

3.   Denna förordning påverkar inte sådana utökade rättigheter för allmänhetens tillgång till handlingar som innehas av institutionerna, organen och byråerna som kan följa av folkrättsliga instrument eller av rättsakter som institutionerna antagit för att genomföra dessa eller av medlemsstaternas lagstiftning. [Ändr. 29]

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning avses med

   a) ”handling”: allt innehålldatainnehåll alla uppgifter, oberoende av medium (på papper eller lagrat i elektronisk form, ljud- och bildupptagningar samt audiovisuella upptagningar) som upprättats av en institution och formellt överlämnats till en eller flera mottagare eller på annat sätt diarieförts eller mottagits av en institution; elektroniskt lagrade uppgifter,rör en fråga som omfattas av ansvarsområdet för en institution, ett organ eller en byrå inom unionen. Uppgifter som finns i elektroniska system för lagring, behandling och återvinning av uppgifter, även i externa system som används för institutionens, organets eller byråns verksamhet, är att betrakta som handlingaren handling, särskilt om informationende kan tas framskrivas ut eller kopieras elektroniskt med de verktyg som finns tillgängliga i rimlig omfattning för att hantera det berörda systemet. En institution, ett organ eller en byrå som avser att inrätta ett nytt system för elektronisk lagring eller väsentligt ändra ett befintligt system ska bedöma vilken inverkan detta kan förmodas få på rätten till tillgång, se till att den grundläggande rätten till tillgång garanteras som en grundläggande rättighet och agera så att öppenhetsmålet främjas. Funktionerna för återvinning av information som lagras i elektroniska lagringssystem ska anpassas för att man ska kunna tillmötesgå förfrågningar från allmänheten,
   aa) ”säkerhetsklassificerade handlingar”: handlingar som helt eller delvis har säkerhetsklassificerats i enlighet med artikel 3a.1 i denna förordning,
   ab) ”lagstiftningsakt”: handlingar som utarbetats eller mottagits under lagstiftningsförfaranden för antagande av lagstiftningsakter, bland annat åtgärder med allmän räckvidd inom ramen för delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter, samt akter med allmän räckvidd som är juridiskt bindande i eller för medlemsstaterna,
   ac) ”administrativ funktion”: åtgärder i samband med organisatoriska, administrativa eller budgetrelaterade frågor inom ifrågavarande institution, organ eller byrå,
   ad) ”arkiveringssystem”: ett verktyg eller ett förfarande som institutionerna, organen och byråerna använder för att på ett strukturerat sätt registrera alla sina handlingar som rör ett pågående eller nyligen avslutat förfarande,
   ae) ”historiskt arkiv”: den del av institutionernas, organens och byråernas arkiv som i enlighet med villkoren som fastställts i led a har valts ut för ständigt bevarande.
   En utförlig förteckning över alla kategorier av akter som omfattas av definitionerna i leden a–ac ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och på institutionernas, organens och byråernas webbplatser; institutionerna, organen och byråerna ska även komma överens om och offentliggöra sina gemensamma kriterier för arkivering;
   b) ”tredje part”: varje fysisk eller juridisk person eller enhet utanför den berörda institutionen, organet eller byrån i fråga, däribland medlemsstaterna, övriga gemenskapsinstitutionerunions-eller icke-unions institutioner och gemenskapsorganorgan eller andra institutioner och organ samt tredjeländer. [Ändr. 30]

Artikel 3a

Förfarande för att säkerhetsklassificera handlingar och häva säkerhetsklassificeringen

1.   När det på grundval av artikel 4.1 kan motiveras av allmänintresset, och utan att det påverkar den parlamentariska kontrollen på unionsnivå och de nationella parlamentens kontroll, ska en institution, ett organ eller en byrå säkerhetsklassificera en handling vars utlämnande skulle kunna undergräva skyddet av unionens eller en eller flera av medlemsstaternas väsentliga intressen, särskilt på områden som rör allmän säkerhet, försvar och militära frågor. En handling får säkerhetsklassificeras helt eller delvis. Följande säkerhetsklassificering ska användas:

   a) EU TOP SECRET: denna säkerhetsklassificering ska endast användas för uppgifter och material vars utlämnande utan tillstånd skulle kunna vålla unionens eller en eller flera av medlemsstaternas väsentliga intressen synnerligen allvarlig skada (synnerligt men),
   b) EU SECRET: denna säkerhetsklassificering ska endast användas för uppgifter och material vars utlämnande utan tillstånd skulle kunna vålla unionens eller en eller flera av medlemsstaternas väsentliga intressen allvarlig skada (icke obetydligt men),
   c) EU CONFIDENTIAL: denna säkerhetsklassificering ska användas för uppgifter och material vars utlämnande utan tillstånd skulle kunna vålla unionens eller en eller flera av medlemsstaternas väsentliga intressen skada (ringa men),
   d) EU RESTRICTED: denna säkerhetsklassificering ska användas för uppgifter och material vars utlämnande utan tillstånd skulle kunna vara till nackdel för unionens eller en eller flera av medlemsstaternas intressen.

2.   Handlingar ska bara säkerhetsklassificeras när det är nödvändigt. Upphovsmannen ska, om så är möjligt, på handlingen ange ett datum eller en tidsperiod varefter uppgifterna får inplaceras i en lägre säkerhetsklassificeringsgrad eller säkerhetsklassificeringen får hävas. I annat fall ska denne se över handlingarna minst vart femte år för att säkerställa att den ursprungliga säkerhetsklassificeringen fortfarande är nödvändig. Säkerhetsklassificeringen ska anges tydligt och korrekt och behållas bara så länge som uppgifterna kräver skydd. Ansvaret för säkerhetsklassificering av uppgifter och för eventuell senare inplacering av dem i en lägre säkerhetsklassificeringsgrad eller hävande av säkerhetsklassificeringen åligger den institution, det organ eller den byrå som var upphov till eller tog emot den säkerhetsklassificerade handlingen från tredje part eller från en annan institution, ett annat organ eller en annan byrå.

3.   Säkerhetsklassificerade handlingar får lämnas ut till tredje part om upphovsmannen ger sitt samtycke; detta påverkar dock inte andra av unionens institutioners, organs eller och byråers rätt till tillgång. När mer än en institution, ett organ eller en byrå deltar i behandlingen av en säkerhetsklassificerad handling ska samma säkerhetsklassificering anges, och medling ska inledas om de har olika uppfattning om vilket skydd som ska ges. Handlingar som avser lagstiftningsförfaranden ska inte säkerhetsklassificeras; genomförandeåtgärder ska säkerhetsklassificeras innan de antas om denna säkerhetsklassificering är nödvändig och syftar till att motverka negativa effekter på själva åtgärderna. Internationella avtal som handlar om utbyte av konfidentiella uppgifter och som ingås på unionens vägnar ska inte ge ett tredjeland eller en internationell organisation rätt att hindra Europaparlamentet från att få tillgång till sådana konfidentiella uppgifter.

4.   En ansökan om tillgång till en säkerhetsklassificerad handling i enlighet med de förfaranden som anges i artiklarna 7 och 8 ska behandlas enbart av personer som har rätt att befatta sig med sådana handlingar. Dessa personer ska även bedöma vilka hänvisningar till säkerhetsklassificerade handlingar som får göras i det offentliga registret.

5.   Säkerhetsklassificerade handlingar ska föras in i den berörda institutionens, organets eller byråns register eller lämnas ut med upphovsmannens samtycke.

6.   En institution, ett organ eller en byrå som beslutar att neka tillgång till en säkerhetsklassificerad handling ska ange skälen för sitt beslut på ett sådant sätt att de intressen som skyddas av de undantag som fastställs i artikel 4.1 inte skadas.

7.   Utan att det påverkar de nationella parlamentens kontroll ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som behövs för att se till att principerna i denna förordning efterlevs när medlemsstaterna behandlar ansökningar om säkerhetsklassificerade unionshandlingar.

8.   Institutionernas, organens elleroch byråernas bestämmelser om säkerhetsklassificerade handlingar ska offentliggöras.[Ändr. 31]

Artikel 4

Undantag

1.  Institutionerna, organen och byråerna ska vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om

   a) allmän säkerhet däribland fysiska eller juridiska personers säkerheti unionen eller i en eller flera av medlemsstaterna, [Ändr. 32]
   b) försvar och militära frågor,
   c) internationella förbindelser,
   d) gemenskapensunionens eller en medlemsstats finansiella, monetära eller ekonomiska politik, [Ändr. 33]
   e) miljön, till exempel sällsynta arters häckningsplatser.

2.  Institutionerna, organen och byråerna ska vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för [Ändr. 34]

   a) en fysisk eller juridisk persons affärsintressen,
   b) immateriella rättigheter,
   c) juridisk rådgivning ochsom rör rättsliga förfaranden, skiljedoms- och tvistlösningsförfaranden, [Ändr. 35]
   d) syftet med inspektioner, utredningar och revisioner,
   e) objektiviteten och opartiskheten i urvalsförfarandenförfaranden för offentlig upphandling så länge som den institution, det organ eller den byrå som gör upphandlingen inte fattat sitt beslut, eller objektiviteten och opartiskheten i en uttagningskommittés arbete så länge som tillsättningsmyndigheten inte fattat sitt beslut. [Ändr. 36]

3.  Tillgång till följande handlingar som upprättats av en institution, ett organ eller en byrå för internt bruk eller som mottagits av en institutionden och som berör en fråga där beslut ännu inte har fattats av den institutionenden ännu inte har fattat ett beslut ska vägras endast om utlämnande av demhandlingarna uppenbart och allvarligt skulle undergräva institutionernas beslutsförfarandebeslutsfattandet, på grund av deras innehåll och de objektiva omständigheterna i det enskilda fallet.

   a) Handlingar som gäller en fråga där institutionen inte fattat något beslut.
   b) Handlingar som innehåller yttranden för internt bruk och som är en del av överläggningar och inledande samråd inom den berörda institutionen även efter det att beslutet fattats.[Ändr. 37]

4.  Undantagen i punkt 2 och 3 ska vara tillämpliga om det inte föreliggerVid avvägningen av allmänintresset av utlämnande enligt punkterna 1–3 ska det anses föreligga ett övervägande allmänintresse av utlämnande. Avseende punkt 2 a ska ett övervägande allmänintresse av utlämnande anses föreligga om den begärda informationenhandlingen rör skyddet för de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprincipen, en sund förvaltning av allmänna medel eller rätten att leva i en hälsosam miljö, inklusive beträffande miljöutsläpp. En institution, ett organ eller en byrå som åberopar ett av dessa undantag måste göra en objektiv och individuell bedömning och visa att risken för det skyddade intresset är förutsebar och inte rent hypotetisk samt definiera hur tillgången till handlingen i fråga konkret och faktiskt skulle kunna undergräva det skyddade intresset. [Ändr. 38]

4a.   Handlingar vars utlämnande skulle utgöra en risk för miljöskyddet, till exempel sällsynta arters häckningsplatser, ska endast lämnas ut i enlighet med förordning (EG) nr 1367/2006.[Ändr. 39]

5.  Namn, titel och befattning avseende politiskt tillsatta personer, tjänstemän och företrädare för intresseorganisationer som agerar å tjänstens vägnar ska lämnas ut, om inte detta med tanke på de särskilda omständigheterna skulle påverka de berörda personerna negativt. Övriga personuppgifter ska lämnas ut om det är förenligt med villkoren för laglig behandling av personuppgifter enligt EG-rättens bestämmelser om skydd för enskilda i samband med behandling av personuppgifter.Personuppgifter ska inte lämnas ut om det skulle skada den berörda personens rätt till privatliv och personlig integritet. Sådan skada ska inte anses föreligga om

   uppgifterna enbart rör den berörda personens yrkesverksamhet, såvida det inte på grund av särskilda omständigheter finns skäl att anta att utlämnandet skulle få negativa följder för denna person,
   uppgifterna enbart rör en offentlig person, såvida det inte på grund av särskilda omständigheter finns skäl att anta att utlämnandet skulle få negativa följder för den personen eller andra honom eller henne närstående personer,
   uppgifterna redan har offentliggjorts med den berörda personens samtycke.

Personuppgifter ska dock lämnas ut om ett övervägande allmänintresse kräver detta. I sådana fall ska institutionen, organet eller byrån åläggas att ange allmänintresset. Institutionen, organet eller byrån ska även uppge varför allmänintresset i det enskilda fallet väger tyngre än den berörda personens intressen.

Om institutioner, organ eller byråer vägrar att lämna ut en handling på grundval av denna punkt ska de överväga om det är möjligt att delvis lämna ut handlingen.[Ändr. 40]

6.  Om enbart delar av den begärda handlingen omfattas av något av undantagen, ska övriga delar av handlingen lämnas ut.

7.  De undantag som anges i denna artikel ska inte tillämpas på handlingar som överlämnats i samband med beredningen av en lagstiftningsakt, delegerad akt eller genomförandeakt med allmän räckvidd. Undantagen ska inte heller tillämpas på handlingar som av lobbyister och andra intressenter lämnas till institutionerna, organen eller byråerna för att påverka det politiska beslutsfattandet. Undantagen ska enbart tillämpas under den period då skyddet är motiverat på grundval avså länge som handlingens innehåll motiverar det, dockUndantagen får gälla i högst 30 år. För handlingar som omfattas av undantagen gällande skyddet av personuppgifter eller affärsintressen och för känsliga handlingar får undantagen om det är nödvändigt fortsätta att gälla även efter denna period. [Ändr. 41]

7a.   En institution, ett organ eller en byrå får bevilja särskild tillgång till de handlingar som omfattas av punkterna 1–3 för forskningssyften. Om sådan särskild tillgång beviljas får informationen bara lämnas ut på villkor att lämpliga begränsningar avseende dess användning tillämpas.[Ändr. 42]

Artikel 5

Samråd med tredje part

1.  För handlingar som härrör från tredje part ska institutioneninstitutionerna, organen och byråerna samråda med den berörda tredje parten för att bedöma om de undantag som anges i artikel 4 ska tillämpas, om det inte är uppenbart att handlingen ska eller inte ska lämnas ut.

2.  Samråd ska hållas med den berörda medlemsstaten om ansökan avser sådana handlingar från en medlemsstat som inte överlämnats i samband med beredningen av en rättsakt eller av icke-lagstiftningsakterlagstiftningsakt, delegerad akt eller genomförandeakt med allmän räckvidd och det råder minsta tvivel om huruvida handlingen omfattas av ett av undantagen. Den institution som har handlingen i sin besittning ska lämna ut den, om inte den berörda medlemsstaten motsätter sig detta med stöd i undantagen i artikel 4 eller särskilda nationella bestämmelser som hindrar utlämning. Institutionen ska bedöma rimligheten i de skäl som medlemsstaten anger om dessa grundar sig på undantagen i den här förordningen, och fatta ett beslut på grundval av sin egen bedömning av huruvida den berörda handlingen omfattas av undantagen.

3.  När en medlemsstat tar emot en begäran om tillgång till en handling som medlemsstaten innehar och som härrör från en institution, ett organ eller en byrå ska medlemsstaten, om det inte är uppenbart att handlingen ska eller inte ska lämnas ut, rådgöra med institutionen, organet eller byrån i fråga för att fatta ett beslut som inte äventyrar syftena med denna förordning . En medlemsstat kan i stället hänskjuta en sådan begäran till institutionen, organet eller byrån i fråga. [Ändr. 43]

Artikel 5a

Lagstiftningsakter

1.   I överensstämmelse med de demokratiska principer som fastställs i artiklarna 9–12 i EU-fördraget och med EU-domstolens rättspraxis ska institutioner som agerar i egenskap av lagstiftare, även när det rör sig om delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter, samt medlemsstater som agerar i egenskap av rådsmedlemmar erbjuda största möjliga tillgång till handlingar som rör deras verksamhet.

2.   Handlingar som rör lagstiftningsprogram, inledande samråd med det civila samhället, konsekvensbedömningar och andra förberedande handlingar som har anknytning till ett lagstiftningsförfarande samt handlingar som rör genomförandet av unionens lagstiftning och politik och har anknytning till ett lagstiftningsförfarande ska göras tillgängliga på en användarvänlig och samordnad interinstitutionell webbplats och offentliggöras i en särskild elektronisk serie av Europeiska unionens officiella tidning.

3.   Under lagstiftningsförfarandet ska varje institution, organ eller byrå som medverkar i beslutsfattandet offentliggöra sina förberedande handlingar och all därtill hörande information, inklusive rättsutlåtanden, i en särskild serie av Europeiska unionens officiella tidning och på en gemensam webbplats där gången i det berörda förfarandet återges från början till slut.

4.   Antagna lagstiftningsakter ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning enligt artikel 13 i denna förordning. [Ändr. 44]

Artikel 6

Ansökningar

1.  En ansökan om tillgång till en handling ska inges i skriftlig form på valfritt sätt, inklusive i elektronisk form, på ett av de språk som anges i artikel 314 i EG-fördraget och vara tillräckligt utförlig för att institutionen ska kunna identifiera handlingenartikel 55.1 i EU-fördraget. Sökanden är inte skyldig att ange några skäl för sin ansökan. [Ändr. 45]

2.  Om en ansökan inte är tillräckligt utförlig eller om de begärda handlingarna inte kan identifieras, ska institutionen, organet eller byrån i fråga inom 15 arbetsdagar uppmana sökanden att förtydliga sin ansökan och bistå sökanden med detta, t.ex. genom att tillhandahålla information om användning av de offentliga registren över handlingar. De tidsfrister som anges i artiklarna 7 och 8 ska börja löpa när institutionen, organet eller byrån i fråga har mottagit de förtydliganden som begärts. [Ändr. 46]

3.  Om en ansökan avser en mycket omfattande handling eller ett mycket stort antal handlingar får den berörda institutionen, organet eller byrån informellt samråda med sökanden för att finna en rimlig och praktisk lösning.

4.  Institutionerna, organen och byråerna ska ge medborgarna information om och hjälp med på vilket sätt en ansökan ska göras och var den ska ges in.

Artikel 7

Behandling av ursprungliga ansökningar

1.  En ansökan om tillgång till en handling ska behandlas skyndsamt. En bekräftelse om mottagande ska skickas till sökanden. Institutionen, organet eller byrån i fråga ska inom 15 arbetsdagar efter det att en ansökan registrerats antingen bevilja tillgång till den begärda handlingen och ge tillgång till den i enlighet med artikel 10 inom samma tidsfrist, eller skriftligen ange skälen för att ansökningen helt eller delvis har avslagits och upplysa sökanden om dennes rätt att göra en bekräftande ansökan i enlighet med punkt 4 i den här artikeln.

2.  I undantagsfall, t.ex. om en ansökan avser en mycket omfattande handling eller ett mycket stort antal handlingar, får den tidsfrist som anges i punkt 1 förlängas en gång med högst 15 arbetsdagar, förutsatt att sökanden underrättas på förhand och att utförliga skäl anges. [Ändr. 47]

3.  Om ansökningen helt eller delvis avslås fårInstitutionen, organet eller byrån i fråga ska underrätta sökanden om, och i så fall när, tillgång till delar av handlingen eller till handlingen i dess helhet sannolikt kan bli möjlig vid ett senare tillfälle.

Sökanden får inom 15 arbetsdagar efter att ha mottagit besked från institutionen, organet eller byrån i fråga besked ge in en bekräftande ansökan till den med begäran om omprövning. [Ändr. 48]

4.  Om inget besked ges av institutionen, organet eller byrån i fråga inom den föreskrivna tidsfristen ska sökanden ha rätt att inge en bekräftande ansökan.

4a.  Varje institution, organ och byrå ska utse en person som ska ansvara för att kontrollera att alla de tidsfrister som anges i denna artikel verkligen respekteras.[Ändr. 49]

Artikel 8

Behandling av bekräftande ansökningar

1.  En bekräftande ansökan ska behandlas skyndsamt. Institutionen, organet eller byrån i fråga ska inom 30 arbetsdagarhögst 15 arbetsdagar efter det att en sådan ansökan registrerats antingen bevilja tillgång till den begärda handlingen och ge tillgång till den i enlighet med artikel 10 inom samma tidsfrist, eller skriftligen ange skälen för att ansökan helt eller delvis har avslagits. Om en ansökan helt eller delvis avslås ska den institutionen, organet eller byrån underrätta sökanden om de rättsmedel som finns. [Ändr. 50]

2.  I undantagsfall, t.ex. om en ansökan avser en mycket omfattande handling eller ett mycket stort antal handlingar, får den tidsfrist som anges i punkt 1 förlängas en gång med högst 15 arbetsdagar, förutsatt att sökanden underrättas på förhand och att utförliga skäl anges. [Ändr. 51]

3.  Om en ansökan helt eller delvis avslås kan sökanden väcka talan mot institutionen, organet eller byrån vid förstainstansrätten tribunalen eller framföra klagomål till ombudsmannen enligt de villkor som anges i artikel 230 263 respektive 195 228 i EG-fördraget EUF-fördraget.

4.  Om inget besked ges av institutionen, organet eller byrån inom den föreskrivna tidsfristen, ska ansökan anses ha avslagits en gång för alla och sökanden ska ha rätt att väcka talan mot institutionen, organet eller byrån eller framföra klagomål till Europeiska ombudsmannen i enlighet med relevanta bestämmelser i EG-fördragetfördragen. [Ändr. 52]

Artikel 8a

Ny ansökan

Om den sökande, efter att ha mottagit handlingarna, begär nya handlingar av institutionen, organet eller byrån ska denna begäran handläggas som en helt ny ansökan i enlighet med artiklarna 7 och 8.[Ändr. 53]

Artikel 9

Behandling av känsliga handlingar

1.   En känslig handling är en handling som härrör från institutionerna eller organ som har upprättats av dem eller från medlemsstaterna, tredje länder eller internationella organisationer och som i enlighet med den berörda institutionens bestämmelser klassificerats som ”TRÈS SECRET/TOP SECRET”, ”SECRET” eller ”CONFIDENTIEL” och som skyddar Europeiska unionens eller en eller flera av dess medlemsstaters väsentliga intressen på de områden som omfattas av artikel 4.1 a, i synnerhet allmän säkerhet, försvar och militära frågor.

2.   En ansökan om tillgång till en känslig handling i enlighet med de förfaranden som anges i artiklarna 7 och 8 ska behandlas enbart av personer som har rätt att befatta sig med sådana handlingar. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 11.2 ska dessa personer även avgöra vilka hänvisningar till känsliga handlingar som kan göras i det offentliga registret.

3.   Känsliga handlingar ska registreras eller lämnas ut endast om den varifrån handlingen härrör givit sitt samtycke.

4.   En institution som beslutar att vägra tillgång till en känslig handling ska ange skälen för sitt beslut på ett sådant sätt att de intressen som skyddas i artikel 4 inte skadas.

5.   Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att principerna i den här artikeln och i artikel 4 respekteras vid behandling av ansökningar om tillgång till känsliga handlingar.

6.   Institutionernas bestämmelser om känsliga handlingar ska offentliggöras.

7.   Kommissionen och rådet ska informera Europaparlamentet om känsliga handlingar i enlighet med en ordning om vilken institutionerna ska komma överens. [Ändr. 54]

Artikel 10

Tillgång efter en ansökan

1.  Sökanden ska få tillgång till en handling antingen genom att få ta del av den på stället eller genom att erhålla en kopia, inklusive en kopia i elektronisk form, om handlingen finns i sådan form, i enlighet med sökandens önskemål.

2.  Om en handling är offentliggjord och lätt tillgänglig för sökanden, får institutionen, organet eller byrån i fråga fullgöra sitt åliggande att ge tillgång till handlingen genom att upplysa sökanden om hur denne kan få tillgång till den begärda handlingen.

3.  Handlingen ska ställas till förfogande i en befintlig version och i ett befintligt format (inklusive i elektroniskt eller i ett alternativt format såsom blindskrift, stor stil eller bandupptagning), med fullständigt beaktande av sökandens önskemål.

3a.   Innehållet i en handling ska göras tillgängligt för alla sökande, oberoende av synskador, arbetsspråk eller operativsystemets plattform. Institutionerna, organen och byråerna ska ge den sökande faktisk tillgång till innehållet i handlingarna utan teknisk diskriminering.[Ändr. 55]

4.  Kostnaden för framställning och utskick av kopior får åläggas sökanden. Avgiften får inte vara högre än den faktiska kostnaden för att framställa och skicka kopiorna. Att ta del av en handling på stället, erhålla kopior på färre än 20 A4-sidor50 A4-sidor och ges direkt tillgång i elektronisk form eller via registret ska vara kostnadsfritt. [Ändr. 56]

5.  Den här förordningen berör inte de särskilda bestämmelser som kan ha fastställts i EG-unionsrätten eller nationell rätt t.ex. om avgifter för att få tillgång till handlingar.

Artikel 11

Register

1.  För att medborgarna effektivt ska kunna utnyttja sina rättigheter enligt denna förordning, ska varje institution, organ och byrå ställa ett register över handlingar till allmänhetens förfogande. Tillgång till registret bör ges i elektronisk form. Hänvisningar till handlingar ska omgående föras in i registret.

2.  Registret ska för varje handling innehålla ett referensnummer (inklusive i förekommande fall den interinstitutionella referensen), ämnet och/eller en kort beskrivning av innehållet i handlingen och det datum då handlingen mottogs eller upprättades och registrerades. Hänvisningarna ska göras på ett sätt som inte undergräver skyddet för intressena i artikel 4.

3.  Institutionerna, organen och byråerna ska omedelbart vidta de åtgärder som är nödvändiga för att upprätta ett register som ska vara i bruk senast den 3 juni 2002gemensamt gränssnitt för institutionernas register så att samordningen mellan registren säkerställs. [Ändr. 57]

Artikel 12

Direkt tillgång till handlingar 

1.  Institutionerna, organen och byråerna ska göra handlingar direkt tillgängliga för allmänheten i elektronisk form eller via register, särskilt sådana handlingar som upprättats eller mottagits i samband med ett förfarande för att inom unionen anta EU-rättsakterlagstiftningsakter eller delegerade- och genomförandeakter med allmän räckvidd ska göras direkt tillgängliga för allmänheten , om inte annat följer av artiklarna 4 och 9. [Ändr. 58]

2.  Om möjligt ska andra handlingar, i synnerhet handlingar som rör utformning av policy eller strategier, göras direkt tillgängliga i elektronisk form .

3.  Om direkt tillgång inte ges via registret ska registret i största möjliga utsträckning ange var handlingen finns.

4.  Varje institution, organ och byrå ska i sin arbetsordning fastställa vilka dokumentkategorier som ärpå förhand ska göras direkt tillgängliga för allmänheten. [Ändr. 59]

Artikel 13

Offentliggörande i Officiella tidningen

1.  Utöver de akter som avses i artikel 254297.1 och 254297.2 i EUF-fördraget och artikel 163 första stycket i Euratomfördraget ska följande handlingar offentliggöras i Europeiska unionens Officiella tidning, om inte annat följer av artiklarna artikel 4 och 9 i denna förordning:

   a) Förslag från kommissionen och initiativ från en grupp medlemsstater enligt artikel 76 i EUF-fördraget.
   b) Gemensamma Ståndpunkter som antagits av rådet enligt förfarandenaförfarandet i artiklarna 251 och 252 i EG-fördragetartikel 294 i EUF-fördraget samt motiveringarna för dessa ståndpunkter och Europaparlamentets ståndpunkter i dessa förfaranden. [Ändr. 60]
   c) De rambeslut och de beslut som avses i artikel 34.2 i EU-fördraget. Akter antagna i enlighet med artikel 25 i EUF-fördraget.
   f) Internationella avtal som ingåtts av gemenskapen ellerEuropeiska unionen i enlighet med artikel 24artikel 37 i EU-fördraget och artiklarna 207 och 218 i EUF-fördraget. [Ändr. 61]

2.  I största möjliga utsträckning ska följande handlingar offentliggöras i Officiella tidningen:

   a) Initiativ som lagts fram för rådet av en medlemsstat eller av den höga representanten för unionens utrikes frågor och säkerhetspolitik i enlighet med artikel 67.1 30 i EG-fördraget eller i enlighet med artikel 34.2 i EU-fördraget.
   c) Andra direktiv akter än sådana som avses i artikel 254297.1 och 254297.2 i EG-fördraget EUF-fördraget, andra beslut än de som avses i artikel 254297.1 i EG-fördraget EUF-fördraget samt rekommendationer och yttranden.

3.  Varje institution, organ och byrå får i sin arbetsordning fastställa vilka övriga handlingar som ska offentliggöras i Europeiska unionens Officiella tidning.

Artikel 14

Information

1.  Varje institution, organ och byrå ska vidta nödvändiga åtgärder för att upplysa allmänheten om de rättigheter som följer av denna förordning.

2.  Medlemsstaterna ska samarbeta med institutionerna, organen och byråerna när det gäller att ge medborgarna information.

Artikel 14a

Informationsansvarig

1.   Varje allmän administrativ enhet inom varje institution, organ och byrå ska utse en informationsansvarig person med uppgift att se till att denna förordning efterlevs och att man har goda förvaltningsrutiner inom den administrativa enheten.

2.   Den informationsansvarige ska besluta vilken information som är lämplig att ge allmänheten när det gäller

   a) denna förordnings genomförande, och
   b) goda rutiner,
  

och ska se till att den informationen sprids i lämplig form och på lämpligt sätt.

3.   Den informationsansvarige ska bedöma huruvida avdelningarna inom hans eller hennes allmänna administrativa enhet har goda rutiner.

4.   Den informationsansvarige får hänvisa en person som söker information till en annan allmän administrativ enhet om den sökta informationen ligger utanför enhetens behörighetsområde men ingår i en annan enhets behörighetsområde inom samma institution, organ eller byrå, förutsatt att den andra enheten i fråga innehar sådan information.[Ändr. 62]

Artikel 14b

Principen om god och öppen förvaltning

Under en övergångsperiod före antagandet av bestämmelserna enligt artikel 298 i EUF-fördraget, och på grundval av kraven i artikel 41 i stadgan, ska institutionerna, organen och byråerna utifrån kodexen för god förvaltningssed anta och offentliggöra allmänna riktlinjer om tillämpningsområdet för de skyldigheter till tystnadsplikt och sekretess som anges i artikel 339 i EUF-fördraget, de skyldigheter som följer av en sund och öppen förvaltning samt skyddet av personuppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter(11). Genom dessa riktlinjer ska även de påföljder fastställas som är tillämpliga i fall av överträdelser av denna förordning i enlighet med tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen samt i institutionernas, organens och byråernas interna bestämmelser.[Ändr. 63]

Artikel 15

Förvaltningsrutiner för öppenhet och insyninom institutionerna, organen och byråerna[Ändr. 64]

1.  Institutionerna, organen och byråerna ska utveckla goda förvaltningsrutiner för att underlätta utövandet av den rätt till tillgång till handlingar som garanteras genom denna förordning.

1a.   Institutionerna, organen och byråerna ska, på ett korrekt sätt som ger möjlighet till insyn, informera allmänheten om sin organisationsstruktur och ange sina enheters behörighetsområden, den interna arbetsgången och vägledande tidsfrister för de förfaranden som ingår i deras behörighetsområden samt om vilka avdelningar medborgarna kan vända sig till för att få hjälp, information eller anföra besvär.[Ändr. 65]

2.  Institutionerna, organen och byråerna ska inrätta en interinstitutionell kommitté som ska undersöka de bästa rutinerna, ta upp eventuella meningsskiljaktigheter och diskutera den framtida utvecklingen i fråga om allmänhetens tillgång till handlingar.

2a.   Handlingar som rör Europeiska unionens budget, dess genomförande och mottagarna av medel och bidrag från unionen ska vara offentliga och tillgängliga för medborgarna.

Dessa handlingar ska även finnas tillgängliga via en särskild webbplats och databas samt på en databas om finansiell transparens i unionen.[Ändr. 66]

Artikel 16

Mångfaldigande av handlingar

Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av befintliga bestämmelser om upphovsrätt som kan begränsa tredje parts rätt att få kopior av handlingar eller att mångfaldiga eller utnyttja handlingar som överlämnats. [Ändr. 67]

Artikel 17

Rapporter

Varje institution, organ och byrå ska årligen offentliggöra en rapport för föregående år, vilken ska ta upp det antal fall då institutionen har avslagit ansökningar om tillgång till handlingar avslogs, skälen för dessa avslagsbeslut samt antalet känsliga handlingar som inte har registerförts.

1a.   Kommissionen ska senast den …(12) offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förordning och ge rekommendationer som vid behov även innehåller förslag om en översyn av denna förordning vilka föranletts av förändringar av den rådande situationen samt ett handlingsprogram med åtgärder som institutionerna, organen och byråerna ska vidta.[Ändr. 69]

Artikel 18

Upphävande

Förordning (EG) nr 1049/2001 ska upphöra att gälla den [...].

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan.

Artikel 19

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning..

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA

Jämförelsetabell(13)

Förordning (EG) nr 1049/2001

Den här förordningen

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 2.1

Artikel 2.1

Artikel 2.2

-

Artikel 2.3

Artikel 2.2

Artikel 2.4

Artikel 2.3

Artikel 2.5

Artikel 2.4

-

Artikel 2.5

-

Artikel 2.6

Artikel 2.6

Artikel 2.7

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 4.1 .a

Artikel 4.1

Artikel 4.1 .b

Artikel 4.5

Artikel 4.2

Artikel 4.2

Artikel 4.3

Artikel 4.3

Artikel 4.4

Artikel 5.1

Artikel 4.5

Artikel 5.2

-

Artikel 4.4

Artikel 4.6

Artikel 4.6

Artikel 4.7

Artikel 4.7

Artikel 5

Artikel 5.3

Artikel 6

Artikel 6

Artikel 7

Artikel 7

Artikel 8

Artikel 8

Artikel 9

Artikel 9

Artikel 10

Artikel 10

Artikel 11

Artikel 11

Artikel 12

Artikel 12

Artikel 13

Artikel 13

Artikel 14

Artikel 14

Artikel 15

Artikel 15

Artikel 16

Artikel 16

Artikel 17.1

Artikel 17

Artikel 17.2

-

Artikel 18

-

-

Artikel 18

-

Artikel 19

-

Bilaga

(1) EUT C 77, 28.3.2002, s. 1.
(2) EUT C , , s. .Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 december 2011.
(3) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.
(4) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.
(5) KOM(2004) 45.
(6) [ …]
(7) KOM(2007) 185.
(8) EUT L 264 , 25.9.2006, s. 13.
(9) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.
(10) Domstolens dom av den 18 december 2007 i mål C-64/05 P, Sverige mot kommissionen, REG 2007, s. I-11389.
(11) EUT L 8, 12.1.2001, s. 1.
(12)* Två år efter det att denna förordning träder i kraft.
(13) Jämförelsetabellen kommer att uppdateras vid juristlingvisternas granskning av den slutliga akten.


Inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå ***I
PDF 473kWORD 143k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 december 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1406/2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå (KOM(2010)0611 – C7-0343/2010 – 2010/0303(COD))
P7_TA(2011)0581A7-0372/2011

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0611),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 100.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0343/2010),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 16 februari 2011(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0372/2011).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet betonar att punkt 47 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(2) bör tillämpas vid utökningen av den europeiska sjösäkerhetsbyråns arbetsuppgifter. Parlamentet framhåller att de beslut om en utökning av arbetsuppgifterna som fattas av den lagstiftande myndigheten inte ska påverka budgetmyndighetens beslut i samband med det årliga budgetförfarandet.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 december 2011 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2012 om ändring av förordning (EG) nr 1406/2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå

P7_TC1-COD(2010)0303


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 100.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

efter att ha hört med beaktande av Regionkommitténs yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och

av följande skäl:

(1)  Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 av den 27 juni 2002(5), som antogs efter katastrofen med oljetankfartyget Erika och den förödande oljeförorening som den förorsakade, inrättades en euronpeisk sjösäkerhetsbyrå (nedan kallad ”byrån”) i syfte att skapa en hög, enhetlig och effektiv nivå på sjösäkerheten och att förhindra föroreningar från fartyg. [Ändr. 1]

(1a)   Efter katastrofen med oljetankfartyget Prestige 2002 ändrades förordning (EG) nr 1406/2002 så att byrån fick mer maktbefogenheter att bekämpa föroreningar.[Ändr. 2]

(2)  Byråns styrelse beställde i enlighet med artikel 22 i förordning (EG) nr 1406/2002 en oberoende extern utvärdering av förordningens tillämpning i slutet av 2007. På grundval av denna utvärdering utfärdade styrelsen i juni 2008 rekommendationer om hur förordning (EG) nr 1406/2002, byrån, dess ansvarsområden och dess arbetsmetoder bör ändras. [Ändr. 3]

(3)  På grundval av resultatet av den externa utvärderingen, styrelsens rekommendationer och den flerårliga strateginstrategi som styrelsen antog i mars 2010 bör vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 1406/2002 förtydligas och uppdateras. Byrån bör koncentrera sig på sina prioriterade uppdrag på sjösäkerhetsområdet, men dessutom tilldelas ytterligare ett antal arbetsuppgifter som återspeglar sjösäkerhetspolitikens utveckling på unionsnivå och internationell nivå. På grund av unionens budgetrestriktioner behövs det omfattande kontroll- och omfördelningsinsatser för att garantera kostnads- och budgeteffektivitet och undvika överlappningar. Byrån bör själv kunna finansiera en tredjedel av det ökade personalbehovet Personalbehovet till följd av byråns nya arbetsuppgifter bör i den mån det är möjligt finansieras genom en intern omfördelning av resurser. [Ändr. 4]

(3a)   Denna omfördelning bör samordnas med byråer i medlemsstaterna.[Ändr. 5]

(3b)   Byrån har redan visat att vissa uppgifter, vilket till exempel gäller satellitövervakningssystem, kan utföras effektivare på EU-nivå. I de fall dessa system kan användas för att främja andra politiska mål kan medlemsstaterna göra besparingar i sina nationella budgetar, vilket ger ett genuint europeiskt mervärde.[Ändr. 6]

(3c)   För att kunna sköta de nya uppgifter som byrån tilldelats på ett korrekt sätt i enlighet med denna förordning bör en – om än begränsad – ökning av dess resurser ske. Särskild uppmärksamhet kommer därför att krävas under budgetförfarandet.[Ändr. 7]

(4)  Vissa bestämmelser om byråns specifika styrning bör förtydligas. Med tanke på kommissionens särskilda ansvar för genomförandet av den unionspolitik som anges i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan ”EUF-fördraget”), bör kommissionen ge byrån politisk vägledning när det gäller utförandet av byråns arbetsuppgifter och samtidigt fullt ut respektera byråns rättsliga status och den verkställande direktörens oberoende i enlighet med förordning (EG) nr 1406/2002.

(4a)  Utnämningar till styrelsen bör ta full hänsyn till vikten av att säkerställa en jämn könsfördelning. Man bör även respektera detta mål vid val av ordförande och vice ordförande samt vid val av företrädare från tredjeländer.[Ändr. 8]

(5)  Byrån bör agera i unionens intresse och följa kommissionens riktlinjer. Detta bör även innebära att byrån inom sina ansvarsområden får agera utanför unionens territorium för att främja EU:s sjösäkerhetspolitik genom tekniskt och vetenskapligt samarbete med tredjeländer. [Ändr. 9]

(5a)   På begäran av en medlemsstat bör byrån med kompletterande medel samt på ett kostnadseffektivt sätt stödja kampen mot havsföroreningar, däribland från olje- och gasanläggningar till havs. Vid havsföroreningar i tredjeland ingriper byrån på begäran av kommissionen.[Ändr. 10]

(6)  Byrån bör öka sitt stöd till kommissionen och medlemsstaterna när det gäller forskning inom sina ansvarsområden. Överlappning med unionens befintliga forskningsram bör dock undvikas. Byrån bör till exempel inte ansvara för förvaltningen av forskningsprojekt. Vid utökningen av byråns uppgifter bör man se till att de beskrivs klart och tydligt och att de inte dubbleras samt undvika att de blir oöverskådliga. [Ändr. 11]

(6a)   I ljuset av utvecklingen av nya innovativa tillämpningar och tjänster och av förbättringarna av befintliga tillämpningar och tjänster, i riktning mot ett europeiskt område för sjötransporter utan hinder, bör byrån fullt ut utnyttja de möjligheter som erbjuds genom programmen Egnos, Galileo och GMES.[Ändr. 12]

(7)  När unionens ram för samarbete om oavsiktlig eller avsiktlig förorening av havet som inrättats genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 2850/2000/EG(6) har löpt ut bör byrån arbeta vidare med vissa av de insatser som tidigare ingick i denna, framförallt genom att dra nytta av expertisen inom den rådgivande tekniska grunppen för beredskap för och insatser vid havsföroreningar.

(7a)   Byrån förser medlemsstaterna med detaljerad information om incidenter med förorening från fartyg så att de kan fullgöra sina ansvarsuppgifter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/35/EG av den 7 september 2005om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelserom föroreningar förorsakade av fartyg och om införande av sanktioner, inbegripet straffrättsliga sanktioner, för föroreningsbrott(7). Effektiviteten i genomförandet och de sanktioner som tillämpas varierar emellertid stort, trots att sådana föroreningar kan spridas till andra nationella vatten.[Ändr. 13]

(8)  Den senaste händelseutvecklingen har visat vilka risker som utvinningen och produktionen av olja och gas till havs innebär för sjötransporter och havsmiljön. Byråns ansvarsområdeinsatsförmåga bör uttryckligen utökas till att omfatta insatser vidinsatser på grund av föroreningar till följd av sådan verksamhet. Byrån bör dessutom bistå kommissionen med att analysera säkerheten vid flyttbara gas- och oljeanläggningar till havs för att upptäcka eventuella brister, och i sitt arbete utgå från den expertis som den har utvecklat inom sjösäkerhet, sjöfartsskydd, förhindrande av föroreningar från fartyg och insatser vid sådana havsföroreningar. Denna kompletterande roll, som tillför ett europeiskt mervärde genom att man utnyttjar de kunskaper och den expertis som redan finns inom byrån, bör åtföljas av lämpliga ekonomiska och personalmässiga resurser.[Ändr. 14]

(8a)   Byråns system CleanSeaNet, som för närvarande används för att tillhandahålla fotografiska bevis på oljeutsläpp från fartyg, bör även användas för att upptäcka och registrera oljeutsläpp från anläggningar vid kusterna och till havs.[Ändr. 15]

(8b)   För att förverkliga den inre marknaden bör närsjöfarten utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt och de administrativa bördorna för fartygen bör minskas. Projektet Blue Belt kommer att bidra till att minska rapporteringsformaliteterna för handelsfartygen när de ankommer till eller avgår från medlemsstaternas hamnar.[Ändr. 16]

(9)  EU har fastställt en omfattande sjötransportstrategi fram till 2018 som bland annat innehåller begreppet e-sjöfart. EU håller dessutom på att utarbeta ett unionsnätverk för havsövervakning. Byrån har system och tillämpningar som är intressanta för att förverkliga denna politik och i synnerhet för projektet Blue Belt. Byrån bör därför ge berörda parter tillgång till systemen och uppgifterna. [Ändr. 17]

(9a)   I syfte att bidra till inrättandet av ett gemensamt europeiskt havsområde och till att förhindra och bekämpa havsföroreningar bör synergieffekter skapas mellan myndigheter, inklusive kustbevakningstjänster.[Ändr.18]

(9b)   Byrån bör bistå kommissionen och medlemsstaterna i utvecklingen och genomförandet av unionens initiativ ”e-sjöfart”, som syftar till att effektivisera sjöfartssektorn genom att bättre utnyttja informationstekniken, utan att detta påverkar de behöriga myndigheternas ansvar.[Ändr. 19]

(9c)   Mot bakgrund av att det är viktigt att unionen fortsätter att locka till sig nytt kompetent sjöfolk för att ersätta den generation som nu går i pension bör byrån stödja medlemsstaterna och kommissionen när det gäller att främja sjöfartsutbildning. I synnerhet bör unionen verka för att utbyta information om bästa praxis och underlätta utbyten mellan sjöfartsutbildningsinstitut utgående från Erasmusmodellen.[Ändr. 20]

(10)  Byrån har etablerat sig som en betydelsefull aktör när det gäller att på unionsnivå tillhandahålla uppgifter om sjöfart som är av intresse och relevans för unionens andra verksamhetsområden. Byrån bör genom sina åtgärder, särskilt inom hamnstatskontroll, övervakning av vattenvägar för sjötrafik och sjöfart, samt stöd vid spårning av misstänkta förorenare, bidra till att öka synergieffekterna på unionsnivå inom viss kustbevakningsverksamhetnär det gäller förebyggande och bekämpning av havsföroreningar genom att främja informationsutbyte och spridning av bästa praxis mellan de olika kustbevakningsmyndigheterna. Byrån bör som ett led i sin övervakning och insamling av uppgifter även samla in grundläggande information, exempelvis om piratverksamhet och om de potentiella risker som utvinning,och produktion och transporter av olja och gas till havs kan innebära för sjötransporter och havsmiljön. [Ändr. 21]

(10a)   För att kunna bekämpa den tilltagande risken för piratverksamhet i Adenviken och de västra delarna av Indiska oceanen måste byrån överlämna detaljerade positionsangivelser till EU:s marina insats ”operation Atalanta” för de EU-flaggade fartyg som genomkorsar dessa mycket farliga områden. Än så länge har inte alla medlemsstater tillåtit detta. Denna förordning bör förpliktiga medlemsstaterna till detta för att på så sätt stärka byråns roll när de gäller att bekämpa piratverksamhet.[Ändr. 22]

(11)  Byrån har också system, tillämpningar, expertis och uppgifter som kan bidra till målet att uppå god miljöstatus i marina vatten i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi)(8), särskilt inom de områden som har med sjöfarten att göra, till exempel barlastvatten, marint avfall och undervattensbuller.

(11a)   När det gäller hamnstatskontroll har EU ett nära samarbete med Parissamförståndsavtalet om hamnstatskontroll. För att maximera effektiviteten bör byrån och sekretariatet för Parissamförståndsavtalet om hamnstatskontroll samarbeta så mycket som möjligt, medan kommissionen och medlemsstaterna å sin sida bör undersöka alla alternativ som kan skapa ytterligare effektivitetsvinster.[Ändr. 23]

(11b)   Byråns kunskaper om föroreningar och olycksberedskap i den marina miljön skulle även vara värdefulla för utvecklingen av vägledning om tilldelning av licenser för utvinning och produktion av olja och gas. Byrån bör därför bistå kommissionen och medlemsstaterna med denna uppgift.[Ändr. 24]

(12)  Byrån utför inspektioner för att bistå kommissionen i arbetet med att utvärdera genomförandet av unionsrätten. Det bör finnas en tydlig rollfördelning mellan byrån, kommissionen, medlemsstaterna och styrelsen.

(13)  Kommissionen och byrån bör nära samarbeta vid utarbetandet av för att snarast möjligt utarbeta byråns operativa arbetsmetoder vid inspektioner. Byrån ska följa det befintliga förfarandet för inspektioner tills de åtgärder som rör dessa arbetsmetoder har trätt i kraft. [Ändr. 25]

(14)  För att kunna anta villkoren för byråns operativa arbetsmetoder vid inspektioner ska antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(9)bör kommissionen ges befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget. [Ändr. 26]

(14a)   Alla dessa åtgärder och byråns bidrag till samordningen mellan medlemsstaterna och kommissionen bör inriktas på utvecklingen av ett verkligt europeiskt område för sjötransporter.[Ändr. 27]

(14b)   Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(10) (budgetförordningen), särskilt artikel 185, och det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(11), särskilt punkt 47, bör beaktas.[Ändr. 28]

(15)  Förordning (EG) nr 1406/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av förordning (EG) nr 1406/2002

Förordning (EG) nr 1406/2002 ska ändras på följande sätt:

   1. Artiklarna 1–3 ska ersättas med följande:"
Artikel 1
Mål
1.  Genom denna förordning inrättas en europeisk sjösäkerhetsbyrå (nedan kallad ’byrån’). Byrån ska agera i unionens intresse.
2.  Byrån ska ge medlemsstaterna och kommissionen tekniskt och vetenskapligt stöd och tillhandahålla expertis på hög nivå för att hjälpa dem att på ett korrekt sätt tillämpa unionslagstiftningen på området för sjösäkerhet, sjöfartsskydd och förhindrande av föroreningar från fartyg,i syfte att säkerställa en hög, enhetlig och effektiv nivå när det gäller sjösäkerhet och sjöfartsskydd genom att använda deras befintliga stödresurser och resurser för förhindrande och bekämpning av havsföroreningar – inklusive från olje- och gasanläggningar till havs – samt utveckla ett europeiskt område för sjötransporter utan hinder och bevaka genomförandet av denna och utvärdera befintliga åtgärders effektivitet. [Ändr. 29]
3.  Byrån ska förse medlemsstaterna och kommissionen med tekniskt och vetenskapligt stöd på området oavsiktlig eller avsiktlig havsförorening och på begäran stödja medlemsstaternas insatser vid föroreningar med kompletterande medel på ett kostnadseffektivt sätt, utan att detta påverkar kuststaternas ansvar för att upprätthålla egna mekanismer för insatser vid föroreningar, och så att befintliga samarbetsarrangemang mellan medlemsstater på detta område respekteras. Byrån ska agera så att den stöder EU:s civilskyddsmekanism som inrättats genom rådets beslut 2007/779/EG, Euratom av den 8 november 2007 om inrättande av en gemenskapsmekanism för räddningstjänsten(12)*.
Artikel 2
Byråns uppgifter
1.  För att säkerställa att d De mål som anges i artikel 1 uppnås på ett lämpligt sätt ska byrån utföra de uppgifter som anges i punkt 2 i denna artikelutgör byråns främsta ansvarsområde och uppnåendet av dem måste prioriteras. Tilldelningen till byrån av de nya arbetsuppgifter som anges i punkt 2 i denna artikel ska säkerställa att överlappningar inte sker och förutsätter ett fullgörande av uppdragen på området för sjösäkerhet och sjöfartsskydd, förhindrande av föroreningar från fartyg och insatser vid sådana havsföroreningar på begäran av medlemsstaterna och kommissionen. [Ändr. 30]
2.  Byrån ska bistå kommissionen
   a) i det förberedande arbetet med att uppdatera och utveckla EU-unionsrätten, särskilt med beaktande av den internationella lagstiftningens utveckling på området sjösäkerhet och sjöfartsskydd,
   b) i arbetet med att effektivt genomföra relevant EU-unionsrätt, särskilt genom att genomföra de inspektioner som avses i artikel 3 i denna förordning och genom att ge kommissionen tekniskt stöd i det inspektionsarbete som kommissionen ska utföra enligt artikel 9.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 725/2004 av den 31 mars 2004 om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar(13)**; byrån får föreslå kommissionen möjliga förbättringar av relevant EU-unionsrätt,
   ba) genom att ge kommissionen tekniskt stöd i det övervakningsarbete som den ska utföra enligt artikel 13.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/65/EG av den 26 oktober 2005 om ökat hamnskydd***,[Ändr. 31]
   c) och ge kommissionen det tekniska stöd den behövermed uppdatering och utveckling av de bestämmelser som krävs för att delta i arbetet i de tekniska arbetsgrupper som inrättats inom ramen för Internationella sjöfartsorganisationen (IMO), Internationella arbetsorganisationen (ILO), Parissamförståndsavtalet om hamnstatskontroll och andra relevanta internationella eller regionala organisationer, [Ändr. 32]
   d) i utvecklingen och genomförandet av unionspolitik inomsom rör byråns arbetsuppgifter, i synnerhet de som berör sjösäkerhet ochansvarsområde, till exempel höghastighetsvattenvägar, ett europeiskt område för sjötransporter utan hinder, , Blue Belt-projektet, e-sjöfart, inlandssjöfart, ramdirektivet om en marin strategi och klimatförändringen, och i analysen av säkerheten vid flyttbara gas- och oljeanläggningarolje- och gasanläggningar till havs liksom vid bekämpningen av föroreningar, [Ändr. 33]
   da) i utbyte av information rörande alla andra politiska områden som ligger inom ramen för dess arbetsuppgifter och expertis,[Ändr. 34]
   e) i genomförandet av unionsprogram inom byråns ansvarsområde, till exempel global övervakning för miljö och säkerhet (GMES) och samarbetsprogram med EU:s grannländer,
   ea) i utvecklingen och genomförandet av en politik som syftar till att höja kvaliteten på utbildningen av europeiskt sjöfolk samt främja karriärutvecklingen inom sjöfarten och beakta behovet av högkvalitativ arbetskraft inom EU:s sjöfart,[Ändr. 35]
   f) i analysen av pågående och avslutade forskningsprojekt med relevans för byråns verksamhetsområden, bland annat när det gäller att identifiera möjliga uppföljningsåtgärder med anledning av specifika forskningsprojekt och att identifiera viktiga frågor och prioriteringar för fortsatt forskning på EU-nivå, [Ändr. 36]
   fa) i utvecklingen av krav och vägledning i samband med licensiering för prospektering och utvinning av olja och gas till havs, och då framför allt miljö- och samhällsskyddsaspekterna av detta,[Ändr. 37]
   g) i genomförandet av de arbetsuppgifter som den har tilldelats genom befintlig och kommande EU-unionsrätt på området.

3.  Byrån ska i samarbete med medlemsstaterna
   a) vid behov anordna relevant utbildningsverksamhet på områden som står under hamnstatens, flaggstatens och kuststatens ansvar,
   b) utveckla tekniska lösningar, bland annat tillhandahålla relevanta tjänster, och ge tekniskt stöd avseende genomförandet av EU-unionsrätten,
   ba) stödja kontrollen av de erkända organisationer som utför certifieringsuppgifter på medlemsstaternas uppdrag i enlighet med artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed****, utan att detta påverkar flaggstatens rättigheter och skyldigheter,[Ändr. 38]
   bb) bistå kommissionen med att hantera de uppgifter som beskrivs i artiklarna 3, 5, 6, 7 och 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg***** och ge råd om tillämpningen och genomförandet av artikel 10 i den förordningen,[Ändr. 39]
   c) på begäran med kompletterande medel på ett kostnadseffektivt sätt, via EU:s civilskyddsmekanism som inrättats genom beslut 2007/779/EG, Euratom, stödja medlemsstaternas insatser vid avsiktliga eller oavsiktliga havsföroreningar. Byrån ska i detta fall stödja den drabbade medlemsstat som leder saneringsarbetet genom att ställa lämpliga tekniska resurser till förfogande, [Ändr. 40]
   ca) samla in och analysera uppgifter om sjöfolkets kompetens och anställningsförhållanden för att kunna sprida bästa metoder när det gäller utbildning av sjöfolk i hela Europa,[Ändr. 41]
   cb) samordna utbildningsinstitutens utbildningsprogram för att uppnå enhetlighet,[Ändr. 42]
   cc) underlätta Erasmusliknande utbyten mellan sjöfartsutbildningsinstituten,[Ändr. 43]
   cd) bidra med sin tekniska expertis inom varvsindustrin eller all annan relevant verksamhet med anknytning till sjötrafiken, i syfte att utveckla användningen av miljövänlig teknologi och säkerställa en hög säkerhetsnivå. [Ändr. 44]

4.  Byrån ska bistå medlemsstaterna och kommissionen med följande:
   a) Byrån ska när det gäller övervakning av sjötrafik framförallt främja samarbete mellan kuststater i de sjöfartsområden som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen(14)******, och utveckla och sköta de informationssystem som är nödvändiga för att uppnå det direktivets syften. Den ska dessutom bidra till utvecklingen av en gemensam miljö för informationsutbyte för EU:s sjöbevakningsområde.
   aa) Byrån ska stödja de åtgärder de vidtar för att bekämpa olaglig sjötrafik och piratverksamhet genom att tillhandahålla uppgifter och information som kan underlätta insatserna, framför allt genom att använda sitt automatiska identifikationssystem och satellitbilder.[Ändr. 45]
   ab) Byrån ska utveckla och införa en makroregional unionspolitik inom byråns verksamhetsområde. [Ändr. 46]
   b) Byrån ska när det gäller utredning av sjöolyckor i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn(15)******* stödja medlemsstaterna, om den behöriga medlemsstaten så begär, vid utredning av allvarliga sjöolyckor och vidanalysera olycksrapporter för att dra lärdomar av dessa och därmed skapa mervärde på EU-nivå. Medlemsstaterna ska då erbjuda byrån att delta i utredningen av olyckor i samband med maritima anläggningar (både vid kusten och till havs), inklusive olyckor vid olje- och gasanläggningar, samtidigt som medlemsstaterna ska ges möjlighet att samarbeta med byrån på alla områden och utan fördröjning.[Ändr. 47]
   ba) Byrån ska, i händelse av ett oljeutsläpp från olje- och gasanläggningar till havs, bistå medlemsstaterna och kommissionen genom att använda sin CleanSeaNet-tjänst för att undersöka omfattningen och miljöpåverkan av dessa oljeutsläpp.[Ändr. 48]
   bb) Byrån ska, när det gäller olje- och gasanläggningar till havs, granska medlemsstaternas beredskapsplaner och bedöma hur väl förberedda de är på olyckor, samt samordna åtgärderna för att bekämpa oljeutsläppen vid en eventuell olycka.[Ändr. 49]
   bc) Byrån ska, när det gäller anläggningar till havs, se till att det finns en oberoende tredjepartskontroll av de maritima aspekterna rörande säkerhet, förebyggande, miljöskydd och beredskapsplaner.[Ändr. 50]
   c) Byrån ska tillhandahålla objektiv, tillförlitlig och jämförbar statistik och information så att kommissionen och medlemsstaterna kan vidta nödvändiga åtgärder för att förbättra befintliga åtgärder och utvärdera åtgärdernas effektivitet och kostnadseffektivitet. I dessa uppgifter ingår att samla in, registrera och utvärdera tekniska uppgifter, att systematiskt utnyttja och samköra befintliga databaser och att vid behov skapa nya databaser. Med de insamlade uppgifterna som underlag ska byrån bistå kommissionen vid offentliggörandet av information som rör fartyg i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll(16)********. Byrån ska också bistå kommissionen och medlemsstaterna i deras verksamhet för att förbättra identifiering och lagföring av fartyg som gjort sig skyldiga till olagliga utsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/35/EG av den 7 september 2005 om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner, inbegripet straffrättsliga sanktioner, för föroreningsbrott(17)*********. [Ändr. 51]

4a.   Byrån ska sammanställa en årlig översikt över ’tillbud till havs’, som ska omfatta ’farliga tillbud’ och ’fall som kunde ha lett till olyckor’, på grundval av uppgifter som har anmälts av de relevanta nationella organen i medlemsstaterna. Denna översikt ska varje år ställas till förfogande för Europaparlamentet och rådet.[Ändr. 91]
5.  Byrån ska på kommissionens begäran tillhandahålla tekniskt stöd för genomförandet av relevant EU-lagstiftning till stater som ansöker om anslutning till unionen, till alla partnerländer i den europeiska grannskapspolitiken, när och om detta är tillämpligt, och till länder som är parter i Parissamförståndsavtalet om hamnstatskontroll. [Ändr. 53]
Byrån ska på kommissionens begäran också ge stöd, via EU:s civilskyddsmekanism som inrättats genom rådets beslut 2007/779/EG, Euratom, i analogi med de villkor för medlemsstater som avses i punkt 3 c i denna artikel, om dessa stater skulle drabbas av oavsiktliga eller avsiktliga havsföroreningar.
Dessa uppgifter ska samordnas med befintliga regionala samarbetsprogram och vid behov omfatta anordnande av relevant utbildningsverksamhet.
Artikel 3
Inspektioner
1.  För att sköta sina uppgifter och bistå kommissionen i fullgörandet av dess skyldigheter enligt fördragen, i synnerhet i arbetet med att utvärdera genomförandet av unionsrätten, ska byrån, på kommissionens begäran, bistå kommissionen med att granska miljökonsekvensbedömningar och genomföra inspektioner i medlemsstaterna. [Ändr. 54]
Medlemsstaternas nationella myndigheter ska underlätta arbetet för byråns personal.
Byrån ska dessutom för kommissionens räkning genomföra inspektioner i tredjeländer i enlighet med kraven i EU-unionsrätten, särskilt när det gäller organisationer som är erkända av EU i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009(18) och utbildning och certifiering av sjöfolk i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/106/EG av den 19 november 2008 om minimikrav på utbildning för sjöfolk(19)**********.
2.  Byråns operativa arbetsmetoder för att genomföra de inspektioner som avses i punkt 1 ska omfattas av krav som ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 23.2artikel 23. [Ändr. 55]
3.  Byrån ska i förekommande fall, och i alla händelser när en inspektionscykel avslutas, analysera inspektionsrapporterna för att identifiera övergripande resultat och dra allmänna slutsatser om de befintliga åtgärdernas effektivitet och kostnadseffektivitet. Byrån ska presentera denna analys för kommissionen för vidare diskussion med medlemsstaterna och göra den tillgänglig för allmänheten i ett lättillgängligt format, inklusive i elektronisk form. [Ändr. 56]
* EUT L 314, 1.12.2007, s. 9.
** EUT L 129, 29.4.2004, p. 6.
*** EUT L 310, 25.11.2005, p. 28.
**** EUT L 131, 28.5.2009, p. 47.
***** EUT L 131, 28.5.2009, p. 11.
****** EGT L 208, 5.8.2002, p. 10.
******* EUT L 131, 28.5.2009, p. 114.
******** EUT L 131, 28.5.2009, p. 57.
********* EUT L 255, 30.9.2005, p. 11.
********** EUT L 323, 3.12.2008, p. 33."
   2. I artikel 5 ska punkterna 3 och 4 ersättas med följande:"
3.  På begäran från kommissionen och med samtycke och samarbete från de berörda medlemsstaterna får styrelsen besluta att inrätta de regionala centrum som byrån behöver för att kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett effektivt och ändamålsenligt sätt, och för att förbättra samarbetet med de befintliga regionala och nationella nätverk som redan arbetar med förebyggande åtgärder genom att definiera den exakta omfattningen på de regionala centrens verksamhet och samtidigt undvika onödiga kostnader. [Ändr. 57]
4.  Byrån ska företrädas av den verkställande direktören. Den verkställande direktören får för byråns räkning, efter att ha informerat styrelsen, ingå administrativa avtal med andra organ som arbetar inom byråns verksamhetsområden."
  3. I artikel 10 ska punkt 2 ändras på följande sätt:

[Ändr. 58]
   -a) led b ska ersättas med följande:"
   b) anta årsrapporten om byråns verksamhet och senast den 15 juni överlämna den till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och medlemsstaterna.

Byrån ska varje år till budgetmyndigheten överlämna all information om utvärderingsresultaten,"

[Ändr. 60]"
   a) Led c ska ersättas med följande:"
   c) inom ramen för utarbetandet av arbetsprogrammet behandla ansökningar från medlemsstater om tekniskt stöd enligt artikel 2.3,
   ca) efter att ha beaktat Europaparlamentets och kommissionens yttrandeyttranden anta en flerårig strategi för byrån för fem år framåt, [Ändr. 59]
   cb) anta byråns fleråriga personalpolitiska plan,
"
   b) Led g ska utgå.
   ba) led h ska ersättas med följande:"
   h) utföra de av sina åligganden som hör samman med byråns budget i enlighet med artiklarna 18, 19 och 21 samt övervaka och i tillräcklig utsträckning följa upp de resultat och rekommendationer som härrör från olika interna och externa granskningsrapporter och utvärderingar,
"
   c) Led i ska ersättas med följande:"
   i) ha disciplinär bestämmanderätt över den verkställande direktören och de avdelningschefer som avses i artikel 16,
   d) Led l ska ersättas med följande:"
* EUT L 394, 30.12.2006, s. 1.
   l) se över de finansiella aspekterna av genomförandet av den detaljerade plan som avses i led k och budgetåtagandena i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2038/2006 av den 18 december 2006 om flerårig finansiering av Europeiska sjösäkerhetsbyråns åtgärder i samband med insatser vid förorening från fartyg(20)*.
"
  3a) Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

[Ändr. 62]
[Ändr. 64]
   a) I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande:"
Styrelseledamöter ska utses på grundval av relevant erfarenhet och sakkunskap inom området för sjösäkerhet, sjöfartsskydd och insatser i samband med förorening från fartyg. Styrelseledamöter ska också ha erfarenhet av och sakkunskap om finansiell och allmän förvaltning, administration och personalförvaltning.[Ändr. 61]
Styrelseledamöterna ska avge en åtagandeförklaring och en skriftlig förklaring med angivelse om eventuella direkta eller indirekta intressen som kan anses undergräva deras oberoende. De ska vid varje möte redovisa eventuella intressen som kan påverka deras oberoende i förhållande till frågorna på dagordningen och avhålla sig från att delta i diskussioner och omröstning i dessa frågor."
   c) Punkterna 3 och 4 ska ersättas med följande:"
'3.   Mandatperioden ska vara fyra år. Mandatet kan förnyas en gång. [Ändr. 63]
4.   I förekommande fall ska deltagande av företrädare för tredjeland och villkoren för detta fastställas genom de förfaranden som avses i artikel 17.2. Deltagande av företrädare från tredjeland ska inte påverka den andel av rösterna som kommissionens företrädare har i styrelsen."
   3b) I artikel 12 ska följande punkt 1a införas:"
1a.  Principen om en jämn könsfördelning ska också respekteras i samband med valet av styrelsens ordförande och vice ordförande."
  

[Ändr. 88]

   3c) Artikel 14.2 första stycket ska ersättas med följande:"
   2. 75 % av det totala antalet röster ska fördelas lika mellan medlemsstaternas företrädare. 25 % av det totala antalet röster ska fördelas lika mellan kommissionens företrädare. Den verkställande direktören får inte rösta.
"
  

[Ändr. 65]

  4. Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

[Ändr. 70]
   a) I punkt 2 ska leden a och b ersättas med följande:"
   a) Han/hon ska utarbeta byråns fleråriga strategi och överlämna den till styrelsen efter samråd med kommissionen och behörigt utskott inom Europaparlamentet minst åtta veckor före styrelsemötet. [Ändr. 66]
   aa) Han/hon ska utarbeta byråns fleråriga personalpolitiska plan och överlämna den till styrelsen efter samråd med kommissionen och behörigt utskott inom Europaparlamentet. [Ändr. 67]
   ab) Han/hon ska utarbeta det årliga arbetsprogrammet, med en angivelse av de mänskliga och finansiella resurser som förväntas tilldelas varje del av verksamheten, och den detaljerade planen för byråns beredskap för och insatser vid föroreningar samt lägga fram dessa för styrelsen efter samråd med kommissionen minst åtta veckor före styrelsemötet. Direktören ska tacka ja till en eventuell inbjudan från Europaparlamentets behöriga utskott om att presentera och hålla en diskussion om det årliga arbetsprogrammet. Han/hon ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra programmet och planen, samt ska besvara alla ansökningar om stöd från någon medlemsstat i enlighet med artikel 10.2 c. [Ändr. 68]
   b) Han/hon ska efter att ha hört kommissionen besluta om genomförandet av sådana inspektioner som avses i artikel 3, i enlighet med de krav som avses i artikel 3. Han/hon ska nära samarbeta med kommissionen vid utarbetandet av de åtgärder som avses i artikel 3.2.
"
   b) I punkt 2 ska led d ersättas med följande:"
   d) Han/hon ska organisera ett effektivt övervakningssystem för att kunna jämföra byråns resultat med de mål och arbetsuppgifter som anges i denna förordning. För detta ändamål ska han/hon i överenskommelse med kommissionen fastställa skräddarsydda indikatorer för byråns arbete för att möjliggöra en effektiv bedömning av de resultat som uppnåtts. Han/hon ska inom ramen för befintliga finansiella resurser och personalresurser se till att byråns organisationsstruktur regelbundet anpassas i takt med att behoven förändras. På grundval därav ska den verkställande direktören varje år utarbeta ett utkast till allmän rapport och lägga fram det för styrelsen. Rapporten ska innehålla ett särskilt avsnitt om de finansiella aspekterna av genomförandet av den detaljerade planen för byråns beredskap för och insatser vid föroreningar samt informera om det aktuella läget i fråga om samtliga åtgärder som finansieras inom ramen för den planen. Han/hon ska fastställa förfaranden för regelbunden utvärdering baserade på erkända branschnormer.
"
   c) I punkt 2 ska led g utgå.
   d) Punkt 3 ska utgå.
   5. Artikel 16 ska ersättas med följande:"
Artikel 16
Utnämning av verkställande direktör och avdelningschefer
1.  Byråns verkställande direktör ska utses och avsättas av styrelsen. Den verkställande direktören ska utses för en period om fem år, utifrån en förteckning över kandidater som kommissionen föreslår, på grundval av meriter, dokumenterad skicklighet i förvaltning och ledarskap samt kompetens och erfarenhet som är relevant för sjösäkerhet, sjöfartsskydd och förhindrande av föroreningar från fartyg samt insatser vid sådana havsföroreningar. Den kandidat som styrelsen väljer kan före utnämningen uppmanas att göra ett uttalande inför behörigt utskott i Europaparlamentet och besvara frågor från utskottsledamöterna. Eventuella yttranden från ett eller flera utskott ska beaktas före den formella utnämningen. Styrelsen ska fatta sitt beslut med fyra femtedels majoritet av alla ledamöter som har rösträtt. [Ändr. 71]
2.  Styrelsen får, på förslag av kommissionen och med hänsyn till utvärderingsrapporten, förlänga den verkställande direktörens mandatperiod med högst tre årfem år. Styrelsen ska fatta sitt beslut med fyra femtedels majoritet av alla ledamöter som har rösträtt. Styrelsen ska underrätta Europaparlamentet om sin avsikt att förlänga den verkställande direktörens mandatperiod. Den verkställande direktören kan under den månad som föregår förlängningen av mandatperioden uppmanas att göra ett uttalande inför behörigt utskott i Europaparlamentet och besvara frågor från utskottsledamöterna. Eventuella yttranden från ett eller flera utskott ska beaktas före den formella återutnämningen. Om mandatperioden inte förlängs, ska den verkställande direktören sitta kvar till dess att en efterträdare har utsetts. [Ändr. 72]
3.  Den verkställande direktören får biträdas av en eller flera avdelningschefer. Om den verkställande direktören är frånvarande eller har förhinder, ska han/hon ersättas av någon av avdelningscheferna.
4.  Avdelningscheferna ska, med respekt för principen om en jämn könsfördelning, utses på grundval av meriter, dokumenterad skicklighet i förvaltning och ledarskap samt yrkesmässig kompetens och erfarenhet som är relevant för sjösäkerhet, sjöfartsskydd och förhindrande av föroreningar från fartyg samt insatser vid sådana havsföroreningar. Avdelningscheferna ska utses eller avsättas av den verkställande direktören efter att ha erhållit styrelsens positiva yttrande."
  

[Ändr. 73 och 90]

  6. Artikel 18 ska ändras på följande sätt:

[Ändr. 74]
[Ändr. 75]
[Ändr. 76]
   a) I artikel 18. punkt 1 ska led c ersättas med följande:"
   c) arvoden och avgifter för publikationer, utbildning och/eller andra tjänster som byrån tillhandahåller.
"
   6ab) Artikel 18.Punkt 3 ska ersättas med följande:"
3.   Den verkställande direktören ska, med utgångspunkt i en verksamhetsbaserad budgetering, upprätta ett utkast till beräkning av byråns inkomster och utgifter för nästkommande budgetår och överlämna det till styrelsen tillsammans med ett utkast till tjänsteförteckning."
   6bc) Punkterna 7 och 8 ska ersättas med följande:"
7.   Beräkningen ska överlämnas av kommissionen till Europaparlamentet och rådet (nedan kallad ’budgetmyndigheten’) tillsammans med förslaget till Europeiska unionens allmänna budget.
8.   På grundval av beräkningen ska kommissionen i förslaget till Europeiska unionens allmänna budget ta upp de medel som den betraktar som nödvändiga med avseende på tjänsteförteckningen och storleken på det bidrag som ska belasta den allmänna budgeten, och som den ska förelägga budgetmyndigheten i enlighet med artikel 314 i EUF-fördraget, tillsammans med en beskrivning av och skälen för eventuella skillnader mellan byråns beräkning och det bidragsbelopp som ska belasta den allmänna budgeten."
   6cd) Punkt 10 ska ersättas med följande:"
10.   Styrelsen ska fastställa budgeten. Den blir definitiv när Europeiska unionens allmänna budget slutligen fastställs. Den ska i tillämpliga fall anpassas i enlighet därmed, tillsammans med det årliga arbetsprogrammet."
   7. I artikel 22 ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande:"
1.  Med jämna mellanrum och minst en gång vart femte år ska styrelsen beställa en oberoende extern utvärdering av förordningens tillämpning, och då bedöma dess relevans, effektivitet och kostnadseffektivitet. Kommissionen ska tillhandahålla byrån all den information som denna anser sig behöva för att kunna genomföra denna utvärdering. [Ändr. 77]
2.   I utvärderingen ska byråns och dess arbetsmetoders användbarhet, relevans, uppnådda mervärde och effektivitet bedömas. Synpunkter från berörda parter på europeisk och nationell nivå ska beaktas vid utvärderingen. Den ska i synnerhet ta ställning till frågan om det finns ett behov att modifiera eller utvidga byråns uppgifter eller att avveckla dess verksamhet om byråns roll blivit överflödig."
  

[Ändr. 78]

   7a. Följande artikel ska införas:"
Artikel 22a
Genomförbarhetsstudie
Senast den ...(21)ska kommissionen inför Europaparlamentet och rådet lägga fram en genomförbarhetsstudie om system för samordning av de nationella kustbevakningstjänsterna, varvid kostnaderna och nyttan av ett sådant system ska tydliggöras.
Denna rapport ska eventuellt åtföljas av ett lagstiftningsförslag.[Ändr. 79]
Artikel 22b
Lägesrapport

Senast den...(22)+ ska kommissionen inför Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om hur byrån har fullgjort de ytterligare uppgifter som den tilldelas enligt denna förordning, med klargörande av om det eventuellt finns behov av att utöka byråns mål eller arbetsuppgifter. Rapporten ska framför allt innehålla följande:

   a) En analys av de effektivitetsvinster som har uppnåtts genom bättre integrering av byrån och Parissamförståndsavtalet om hamnstatskontroll.
   b) Information om hur effektivt och konsekvent medlemsstaterna har genomfört direktiv 2005/35/EG samt detaljerade statistiska uppgifter om de sanktioner som har tillämpats.

Denna rapport ska eventuellt åtföljas av ett lagstiftningsförslag."
  

[Ändr. 80]

   8. Artikel 23 ska ersättas med följande:"
Artikel 23
Kommittéförfarande
1.   Kommissionen ska biträdas av den kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (Coss) som inrättats enligt artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002(23)ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23a med avseende på byråns arbetsmetoder för att utföra de inspektioner som anges i artikel 3.1.’ [Ändr. 81]
2.   När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet."
  

[Ändr. 82]

   8a. Följande artikel ska införas:"
'Artikel 23a
Utövande av delegeringen
1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 23 ska ges till kommissionen för en period på fem år från datum för ikraftträdande. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast sex månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 23 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska kommissionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5.   En delegerad akt som antas enligt artikel 23 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av [två månader] från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med [två månader] på Europaparlamentets eller rådets initiativ."
  

[Ändr. 83]

Artikel 2

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater i enlighet med fördragen.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EUT C 107, 6.4.2011, s. 68.
(2) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.
(3) EUT C […], […], s. […].107, 6.4.2011, s. 68.
(4) EUT C […], […], s. […]. Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 december 2011.
(5) EGT L 208, 5.8.2002, s. 1.
(6) EGT L 332, 28.12.2000, s. 1.
(7) EUT L 255, 30.9.2005, s. 11.
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi), EUT L 164, 25.6.2008, s. 19.
(9) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(10) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.
(11) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.
(12) EUT L 314, 1.12.2007, s. 9.
(13) EUT L 129, 29.4.2004, s. 6.
(14) EGT L 208, 5.8.2002, s. 10.
(15) EUT L 131, 28.5.2009, s. 114.
(16) EUT L 131, 28.5.2009, s. 57.
(17) EUT L 255, 30.9.2005, s. 11.
(18) EUT L 131, 28.5.2009, s. 11.
(19) EUT L 323, 3.12.2008, s. 33.
(20) EUT L 394, 30.12.2006, s. 1.
(21)+ Ett år från denna förordnings ikraftträdande.
(22)++ Tre år från dagen för denna förordnings ikraftträdande.
(23) EGT L 324, 29.11.2002, s. 1.


Situationen i Syrien
PDF 135kWORD 51k
Europaparlamentets resolution av den 15 december 2011 om situationen i Syrien
P7_TA(2011)0582RC-B7-0721/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Syrien, i synnerhet resolutionerna av den 27 oktober 2011 om situationen i Egypten och Syrien, särskilt för de kristna samfunden(1), av den 15 september 2011 om situationen i Syrien(2), av den 27 oktober 2011 om fallet med Rafah Nashed i Syrien(3) samt av den 7 juli 2011 om situationen i Syrien, Jemen och Bahrain mot bakgrund av situationen i arabvärlden och Nordafrika(4),

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 10 oktober 2011, den 14 november och den 1 december 2011 om Syrien och av Europeiska rådets slutsatser av den 23 oktober 2011och den 9 december 2011,

–  med beaktande av rådets beslut 2011/782/GUSP av den 1 december 2011 om restriktiva åtgärder mot Syrien och om upphävande av beslut 2011/273/GUSP(5),

–  med beaktande av de uttalanden som vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik gjorde om Syrien den 8 oktober 2011, den 3 november 2011och 28 november 2011och den 2 december 2011 samt av uttalandet från hennes talesperson den 23 november 2011,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 22 november 2011 om mänskliga rättigheter i Syrien,

–  med beaktande av resolutionen av den 2 december 2011 från FN:s råd för mänskliga rättigheter om situationen för de mänskliga rättigheterna i Syrien,

–  med beaktande av det uttalande som FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, gjorde den 2 december 2011 vid den artonde extra sessionen i FN:s råd för mänskliga rättigheter om att undersöka situationen för de mänskliga rättigheterna i Syrien,

–  med beaktande av rapporten av den 23 november 2011 från den oberoende internationella undersökningskommissionen om Syrien,

–  med beaktande av resolutionen av den 22 november 2011 från FN:s generalförsamlings tredje kommitté om situationen för de mänskliga rättigheterna i Syrien,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, konventionen om barnets rättigheter och det fakultativa protokollet om barn i väpnade konflikter samt konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, till vilka Syrien har anslutit sig,

–  med beaktande av Arabförbundets uttalanden om situationen i Syrien av den 27 augusti 2011, den 16 oktober 2011och den 12, 16 och 24 november 2011, dess handlingsplan av den 2 november 2011 och de sanktioner mot Syrien som Arabförbundet antog den 27 november 2011,

–  med beaktande av den turkiska regeringens beslut av den 30 november 2011 om att införa ekonomiska sanktioner mot Syrien,

–  med beaktande av uttalandet av den 30 november 2011 från Islamiska konferensen med en uppmaning till den syriska regeringen om att omedelbart upphöra med sitt övervåld mot medborgarna och att respektera de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 25 maj 2011 om en ny respons på ett grannskap i förändring från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén,

–  med beaktande av slutförklaringen från utrikesministrarnas konferens om Europa-Medelhavsområdet den 27–28 november 1995 (Barcelonaförklaringen) samt den gemensamma förklaringen från Paristoppmötet för Medelhavsområdet den 13 juli 2008, vilka Syrien har undertecknat,

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt FN:s uppskattningar har mer än 5 000 människor, däribland över 300 barn, dödats, många fler sårats, mer än 14 000 personer fängslats och tiotusentals sökt skydd i grannländerna eller inom Syrien sedan mars 2011 till följd av regimens brutala förtryck mot sin egen befolkning. Myndigheterna, militären och säkerhetsstyrkorna i Syrien fortsätter – och trappar upp – sina våldsamma attacker och allvarliga människorättsbrott mot fredliga civilpersoner, trots omfattande internationella fördömanden. Det rapporteras att städer runt om i Syrien fortfarande är belägrade av regeringsledda styrkor och saknar tillgång till livsmedel, läkemedel och kommunikationer. Våldet och fördrivningarna leder till att de humanitära förhållandena förvärras för många syrier.

B.  De reformer och amnestier som president Bashar al-Assad tillkännagett och utlovat har aldrig genomförts, och regimen har förlorat all trovärdighet. Syriens regering utnyttjar landets högsta domstol för statens säkerhet (SSSC), en särskild domstol utanför det ordinarie straffrättssystemet, för att ställa politiska aktivister och människorättsförsvarare inför rätta. Våldet åtföljs av dåd som utförs av regimen och dess anhängare i syfte att öka de sekteristiska spänningarna och hetsa till konflikter mellan olika folkgrupper och trosriktningar i landet.

C.  I en intervju i Sunday Times den 20 november 2011 och i en intervju med den amerikanska tv-kanalen ABC den 7 december 2011 förnekade president Bashar al-Assad att hans regering behandlar befolkningen illa. Han förklarade också att han inte kände någon skuld för våldet mot det tio månader långa upproret, trots rapporterna om säkerhetsstyrkornas brutalitet.

D.  I resolutionen av den 2 december 2011 från FN:s råd för mänskliga rättigheter fördöms kraftfullt de utbredda, systematiska och grova kränkningar av de mänskliga fri- och rättigheterna som myndigheterna, militären och säkerhetstjänsten i Syrien gör sig skyldiga till – i form av bland annat mord, godtyckliga avrättningar, förföljelser, godtyckligt fängslande, påtvingade försvinnanden samt tortyr och misshandel, våldtäkter och annat sexuellt våld som begås mot civila, även barn, liksom att de sårade förvägras läkarvård. I resolutionen föreslås också att ett mandat ska fastställas för en särskild rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i landet.

E.  I rapporten från den oberoende internationella undersökningskommissionen om Syrien dokumenteras de utbredda, systematiska och grova kränkningar av de mänskliga fri- och rättigheterna som militären, säkerhetsstyrkorna och regeringstrogna miliser i Syrien gör sig skyldiga till. Undersökningskommissionen är djupt oroad över att brott mot mänskligheten har begåtts på olika håll i Syrien. Den syriska regeringen har vägrat att samarbeta med undersökningskommissionen. Enligt undersökningskommissionens rapport har det skett många avhopp från militären och säkerhetsstyrkorna sedan våldet började, och avhoppen har tilltagit under de senaste månaderna.

F.  FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, varnade i ett uttalande den 2 december 2011 för att den syriska regimens fortsatta, skoningslösa våld mot sin befolkning kan driva landet till inbördeskrig. Hon uppmanade också FN:s säkerhetsråd att hänskjuta situationen i Syrien till Internationella brottmålsdomstolen.

G.  De syriska myndigheterna fortsätter att vägra internationella journalister och observatörer tillträde till landet. Rapporter från syriska flyktingar och människorättsaktivister och bilder från mobiltelefoner är den främsta källan till information och dokumentation om situationen i Syrien i allmänhet och om de systematiska och utbredda människorättskränkningar som begås mot civila av armén och säkerhetsstyrkorna i Syrien.

H.  Den 1 december 2011 skärpte EU sina restriktiva åtgärder mot Syrien och införde bland annat ytterligare handelsförbud för EU-baserade företag och finansinstitut avseende den syriska olje- och finanssektorn, nya frysningar av tillgångar, reseförbud för elva personer och tolv organisationer, ett vapenembargo och framför allt ett förbud mot export från EU till Syrien av informations- och kommunikationsteknik (IKT) som regeringen kan använda för att kränka medborgarnas mänskliga rättigheter.

I.  Hittills har rådet/Europeiska utrikestjänsten inte kunnat nå enighet om eller offentliggöra nödvändiga uppgifter om förbudet mot export av IKT. Det har rapporterats allmänt om att företag (baserade) i EU har utrustat den syriska regeringen med (skräddarsydd) teknik så att den kan avlyssna, övervaka och registrera all internettrafik och mobil kommunikation i Syrien och fånga upp både inhemsk och internationell trafik. Företag (baserade) i EU har byggt upp och lett övervakningscentrum på plats i Syrien och försett den syriska regeringen med tillhörande tekniskt stöd.

J.  Såväl Frankrikes ambassadör, Eric Chevallier, som USA:s ambassadör, Robert Ford, har återvänt till Damaskus för att visa sitt fulla stöd för den syriska befolkningens kamp och krav. Båda ambassadörerna kallades tillbaka i oktober på grund av säkerhetsskäl och våldsamma attacker mot franska intressen.

K.  I sina slutsatser av den 1 december 2011 uppmuntrade rådet återigen den syriska oppositionen att upprätta en enad plattform, bekräftade att EU skulle fortsätta att samarbeta med företrädare för den syriska oppositionen som ansluter sig till principen om icke-våld och välkomnade Syriens nationella råds utfästelser i detta avseende.

L.  Den 22 november 2011 träffade vice ordföranden/unionens höga representant, Catherine Ashton, företrädare för Syriens nationella råd. Hon framhöll då vikten av en inkluderande politisk plattform för oppositionen.

M.  Under de senaste månaderna har ledamöter av Europaparlamentet inlett en dialog och fört diskussioner med olika företrädare för den syriska oppositionen i exil och i landet.

N.  Krisen i Syrien hotar stabiliteten och säkerheten i hela Mellanöstern.

O.  Den 16 november 2011 stängde Arabförbundet av Syrien från organisationen, efter att landet inte uppfyllt villkoren i en fredsplan från Arabförbundet som bland annat gick ut på att Syrien skulle dra tillbaka stridsvagnar från upproriska städer, stoppa angreppen mot demonstranterna, inleda en dialog med oppositionen och låta 500 observatörer från Arabförbundet komma in i landet för att bedöma situationen på plats. Efter en rad ultimatum antog Arabförbundet den 27 november 2011 sanktioner mot Syrien som omfattar frysning av tillgångar och investeringsförbud.

P.  Den 30 november 2011 införde den turkiska regeringen ekonomiska sanktioner mot Syrien, liksom ett vapenembargo som omfattar leverans av vapen och militär utrustning, och upphävde ett samarbetsavtal med Syrien tills en ny regering är på plats. Den 22 november 2011 uppmanade den turkiske premiärministern president al-Assad att ”till slut avgå”. Tiotusentals syriska flyktingar har sökt skydd i Turkiet sedan mars 2011.

Q.  Det finns oroväckande rapporter från många källor om att de syriska myndigheterna har beordrat att pater Paolo dall'Oglio, abbot vid klostret Mar Musa i Syrien och mottagare av Anna Lindh-stiftelsens första pris för interkulturell dialog 2006, ska utvisas ur landet. Dall'Oglio är vida känd för att under de senaste trettio åren ha verkat för fredlig samexistens mellan religionerna samt för sitt engagemang för inhemsk försoning med förhandlingar som grund och för yttrandefrihet. De syriska myndigheterna måste låta bli att utvisa dall'Oglio, eftersom en sådan handling skulle kunna försvaga den pågående dialogen mellan kristna och muslimer.

R.  Den 4 december 2011 grep de syriska myndigheterna bloggaren Razan Ghazzawi vid gränsen mellan Syrien och Jordanien när hon enligt uppgift var på väg till Amman för att delta i ett seminarium om tryckfrihet som anordnats av hennes arbetsgivare, det syriska centrumet för medie- och yttrandefrihet.

1.  Europaparlamentet fördömer återigen i starkast möjliga ordalag den syriska regimens brutala förtryck mot sin befolkning, däribland barn. Parlamentet uttrycker sitt deltagande med offrens anhöriga och upprepar sin solidaritet med det syriska folkets fredliga kamp för frihet, värdighet och demokrati. Parlamentet berömmer människornas mod och beslutsamhet, med särskilt avseende på kvinnorna, som spelar en viktig roll i denna kamp.

2.  Europaparlamentet konstaterar att den syriska regimen – och i synnerhet president Bashar al-Assad, som bär det yttersta ansvaret i sin egenskap av Syriens konstitutionella statschef – inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt internationell lagstiftning om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet kräver ännu en gång att våldet mot fredliga demonstranter och förföljelserna av deras familjer omedelbart ska upphöra, att alla fängslade demonstranter, politiska fångar, människorättsförsvarare och journalister ska friges och att internationella humanitära organisationer, människorättsorganisationer och medier ska få fullt tillträde till landet.

3.  Europaparlamentet uppmanar på nytt president Bashar al-Assad och hans regim att omedelbart avgå så att en övergång till demokrati kan ske i landet.

4.  Europaparlamentet efterlyser en skyndsam, oberoende och öppen utredning av de utbredda, systematiska och grova kränkningar av de mänskliga fri- och rättigheterna som förövas av myndigheterna, militären och säkerhetsstyrkorna i Syrien, i syfte att se till att alla som har gjort sig skyldiga till sådana handlingar, som kan utgöra brott mot mänskligheten, ställs till svars av världssamfundet.

5.  Europaparlamentet understryker att oppositionen och demonstranterna i Syrien har vädjat om att internationella observatörer ska sändas till landet för att avskräcka från angrepp mot civila, och om att internationella humanitära organisationer, människorättsorganisationer och medier ska få fullt tillträde till landet.

6.  Europaparlamentet vill se en fredlig och verklig övergång till demokrati som uppfyller den syriska befolkningens legitima krav och bygger på en inkluderande process för nationell politisk dialog där alla demokratiska krafter och det civila samhället i landet får delta. Parlamentet vädjar till oppositionsstyrkorna att inte gå i fällan att trappa upp våldet och militarisera situationen ytterligare i sitt försvar av befolkningen. Parlamentet uttrycker stor oro över att hot från syriska myndigheter kan riktas även mot oppositionella som lever i exil, och uppmanar EU:s medlemsstater att överväga möjligheten att utvisa eller vidta andra lämpliga åtgärder mot syriska diplomater som är stationerade i EU och som är inblandade i sådana fall.

7.  Europaparlamentet välkomnar och uppmuntrar den syriska oppositionens pågående ansträngningar, både inom och utanför landet, för att upprätta en enad plattform, fortsätta samarbetet med världssamfundet, särskilt Arabförbundet, och arbeta för en gemensam framtidsvision för Syrien och för en övergång till ett demokratiskt system. Parlamentet håller fast vid sitt stöd till Syriens nationella råd och betonar hur viktigt det är att den syriska oppositionen och Fria syriska armén åtar sig att respektera de mänskliga fri- och rättigheterna och rättsstaten, så att de upprätthåller sitt tydliga åtagande om en fredlig och inkluderande process. Parlamentet stöder rådets slutsatser av den 1 december 2011 och uppmanar EU och dess medlemsstater att genomföra dem omgående och att hitta nya sätt att stärka sitt icke-militära stöd till dessa krafter inom oppositionen.

8.  Europaparlamentet betonar ännu en gång att den syriska regeringen inte har levt upp till sitt ansvar att skydda sin befolkning, att omedelbart få ett slut på alla människorättskränkningar och att stoppa alla angrepp på civila. Med tanke på detta måste världssamfundet vidta akuta och lämpliga åtgärder.

9.  Europaparlamentet välkomnar EU:s åtagande om att fortsätta att driva på för ett ökat internationellt tryck på den syriska regimen. Parlamentet ställer sig helt bakom rådets beslut av den 14 november 2011och den 1 december 2011 om att införa nya restriktiva åtgärder mot regimen, och begär en utökad frysning av tillgångar och ett utvidgat reseförbud för de familjer och företag som är regimens främsta finansiärer. EU måste vara berett att vidta ytterligare åtgärder för att hjälpa Syriens befolkning, som strävar efter en demokratisk framtid genom fredliga medel. I detta sammanhang efterfrågar parlamentet ytterligare EU-sanktioner som riktar sig mot den syriska regimen men som får minimala följder för befolkningen, så länge som förtrycket fortgår, liksom lämpliga mekanismer för att bemöta nuvarande och framtida humanitära nödlägen i landet. Parlamentet välkomnar och stöder rådets slutsatser om Syrien av den 1 december 2011, där det också förklaras att EU är berett att utveckla ett nytt och långtgående partnerskap med Syrien inom alla områden av gemensamt intresse, även genom att frigöra bistånd och stärka handelsförbindelserna och de ekonomiska banden, så snart som president Bashar al-Assad har avgått och en verklig demokratisk övergång inleds.

10.  Europaparlamentet välkomnar och stöder de resolutioner om situationen för de mänskliga rättigheterna i Syrien som antogs av FN:s generalförsamling den 22 november 2011, FN:s råd för mänskliga rättigheter den 2 december 2011 samt FN:s generalförsamlings tredje kommitté den 22 november 2011, liksom rapporten av den 23 november 2011 från den oberoende internationella undersökningskommissionen om Syrien. Parlamentet begär att Syrien omedelbart stängs av från Unescos kommitté för de mänskliga rättigheterna.

11.  Europaparlamentet beklagar djupt att FN:s säkerhetsråd hittills inte har kunnat reagera som sig bör på de pågående brutaliteterna i Syrien. Parlamentet uppmanar på nytt medlemmarna i FN:s säkerhetsråd, särskilt Ryssland och Kina, att leva upp till sitt ansvar att se till att de internationella människorättsnormerna respekteras i Syrien. Parlamentet ger sitt fortsatta stöd till EU:s och dess medlemsstaters ansträngningar i denna fråga. Samtidigt uppmanar parlamentet FN:s säkerhetsråd att hänskjuta de brott som begåtts av den syriska regimen mot dess befolkning till Internationella brottmålsdomstolen.

12.  Europaparlamentet ger sitt starka stöd till Arabförbundets ansträngningar för att få ett slut på våldet och främja en politisk lösning i Syrien. Parlamentet välkomnar Arabförbundets förslag om att sända ett observatörsuppdrag för att skydda civila. Det är oroande att de syriska myndigheterna inte bryr sig om att genomföra handlingsplanen. Parlamentet välkomnar Arabförbundets beslut om att införa sanktioner mot den syriska regimen, och uppmanar den syriska regimen att avstå från alla direkta eller indirekta försök att destabilisera grannländerna.

13.  Europaparlamentet efterlyser ett tätare samarbete mellan EU och Turkiet kring situationen i Syrien. Parlamentet välkomnar Turkiets fördömande av och ekonomiska sanktioner mot den syriska regimen och ser positivt på landets politik att hålla gränserna öppna för flyktingar.

14.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att göra sitt yttersta för att inleda samtal med Turkiet, Arabförbundet och den syriska oppositionen om arrangemang för att inrätta humanitära korridorer vid gränsen mellan Syrien och Turkiet i syfte att skydda syriska flyktingar och alla civila som försöker fly landet för att undkomma det pågående militära våldet.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Folkrepubliken Kinas regering och parlament, Ryska federationens regering och parlament, Arabrepubliken Syriens regering och parlament samt Republiken Turkiets regering och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0471.
(2) Antagna texter, P7_TA(2011)0387.
(3) Antagna texter, P7_TA(2011)0476.
(4) Antagna texter, P7_TA(2011)0333.
(5) EUT L 319, 2.12.2011, s. 56.


Förslag till resultattavla för övervakningen av makroekonomiska obalanser
PDF 112kWORD 34k
Europaparlamentets resolution av den 15 december 2011 om resultattavlan för övervakningen av makroekonomiska obalanser: den planerade första utformningen
P7_TA(2011)0583B7-0690/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det lagstiftningspaket om ekonomisk styrning som antogs den 16 november 2011, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011(1) om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser,

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 27 oktober 2011 om resultattavlan för övervakningen av makroekonomiska obalanser: den planerade första utformningen (SEK(2011)1361),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen.

1.  Europaparlamentet påminner om att det huvudsakliga syftet med den nyligen inrättade övervakningsmekanismen är att förebygga och korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i EU, och i synnerhet i euroområdet. Parlamentet påminner om att den nya mekanismen enligt förordning (EU) nr 1176/2011 även syftar till att uppnå en varaktig konvergens mellan medlemsstaternas ekonomiska resultat och närmare samordning av den ekonomiska politiken.

2.  Europaparlamentet understryker att det i ljuset av den aktuella ekonomiska situationen är av avgörande betydelse att den makrooekonomiska övervakningsramen inrättas och tas i bruk snarast möjligt.

3.  Europaparlamentet anser att eventuella spridningseffekter av medlemsstaternas eller unionens politik bör identifieras och diskuteras i ett tidigt skede (t.ex. som en del av den årliga tillväxtöversikten), och i vilket fall som helst före samt efter antagandet av konvergens- respektive stabilitetsprogram. Parlamentet uppmanar kommissionen att redogöra för hur den har för avsikt att hantera dessa spridningseffekter i sin senaste version av resultattavlan.

4.  Europaparlamentet anser att medlemsstaternas regeringar måste vara redo att vidta åtgärder mot potentiella problem, eftersom detta är enda sättet att se till att övervakningsramen får önskad effekt.

5.  Europaparlamentet påminner om kommissionens förklaring, som bifogades parlamentets resolution av den 28 september 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (sexpacket)(2), i vilken det fastställdes att ”makroekonomisk tillsyn omfattar länder som har underskott eller överskott i bytesbalansen, med lämplig differentiering när det gäller hur pass snabbt politiska åtgärder ska sättas in samt vad det är för slags korrigeringsåtgärder som krävs”. Parlamentet påpekar att denna förklaring banade väg för en slutgiltig överenskommelse om ”sexpacket”. Parlamentet uppmanar kommissionen att även i fortsättningen till fullo stå fast vid denna förklaring. Parlamentet hävdar att eventuella slutsatser som nås inom rådet inte kan inkräkta på kommissionens lagliga rättigheter i detta avseende.

6.  Europaparlamentet konstaterar att de mest indikativa tröskelvärdena för de indikatorer som används i förslaget till resultattavla antingen är övre eller nedre tröskelvärden, trots att det i förordningen uttryckligen anges att både övre och nedre tröskelvärden ska antas såvida detta inte är olämpligt. Parlamentet betonar i detta sammanhang att kommissionens arbetsdokument inte ger någon förklaring till varför det skulle vara olämpligt med både övre och nedre tröskelvärden för flertalet av dessa indikatorer.

7.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen inte tagit hänsyn till alla de faktorer som specificeras för den ekonomiska avläsningen av resultattavlan i artikel 4 i förordning (EU) nr 1176/2011. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera alla dessa faktorer i den ekonomiska avläsningen av resultattavlan, särskilt när det gäller sysselsättning, produktivitetens drivkrafter och energins roll.

8.  Parlamentet understryker att den tröskel som fastsällts för arbetslöshetsgraden inte tar hänsyn till flödesutveckling, såsom årliga ökningar av denna arbetslöshetsgrad.

9.  Europaparlamentet noterar kommissionens avsikt att före utgången av 2012, och i god tid före nästa europeiska planeringstermin, fastställa en ny uppsättning indikatorer och relaterade tröskelvärden för finanssektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att redogöra för förhållandet mellan sådana indikatorer för finanssektorn och de indikatorer (”dashboard”) som man planerat för i förordningen om Europeiska systemrisknämnden (ESRB).

10.  När det gäller inrättandet av framtida makroekonomiska resultattavlor, som kan komma att inkludera en omfattande uppsättning indikatorer, konstaterar Europaparlamentet att dessa resultattavlor måste bygga på oberoende och kontrollerbar officiell statistik som tagits fram av Europeiska statistiksystemet och Europeiska centralbankssystemet.

11.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen i sitt arbetsdokument citerar ”tillgänglig ekonomisk facklitteratur”, utan att hänvisa till en enda specifik källa. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge en mer uttömmande förklaring av sin tillämpade metod, inbegripet olika planerade alternativ, tillsammans med en omfattande källförteckning som bakgrund till resultattavlan.

12.  Europaparlamentet understryker att utskottet för ekonomi och valutafrågor kan komma att anordna offentliga utfrågningar om utformningen av resultattavlan innan man yttrar sig över införandet av nya indikatorer och ändringen av tröskelvärdena.

13.  Europaparlamentet understryker att det är av största betydelse att detta nya politiska instrument genomförs transparent under hela förfarandet, och uppmanar i detta sammanhang kommissionen att se till att alla handlingar eller arbetsdokument om resultattavlan, uttryckligen och formellt och enligt lika villkor, vidarebefordras till både parlamentet och rådet.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 306, 23.11.2011, s. 25.
(2) Antagna texter, P7_TA(2011)0424.


Ett gemensamt europeiskt transportområde
PDF 310kWORD 72k
Europaparlamentets resolution av den 15 december 2011 om färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (2011/2096(INI))
P7_TA(2011)0584A7-0425/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens vitbok ”Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem” (KOM(2011)0144),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 februari 2003 om kommissionens vitbok om den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 juli 2007 om hållbara transporter för ett rörligt Europa(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om hållbara framtida transporter(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2010 om en integrerad havspolitik – utvärdering av gjorda framsteg och nya utmaningar(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2011 om kommissionens femte sammanhållningsrapport och strategin för sammanhållningspolitiken efter 2013(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2011 om luftfartsskydd med särskild inriktning på säkerhetsskannrar(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om trafiksäkerhet i Europa 2011–2020(7),

–  med beaktande av kommissionens meddelanden ”Ett trafiknät för alla” (KOM(1995)0601) och ”Handlingsplan för rörlighet i städer” (KOM(2009)0490),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”För en rättvis och effektiv prissättning inom transportsektorn” (KOM(1995(0691) från 1995 och dess meddelande om koldioxidutsläpp inom transportsektorn KOM(1998)0204 från 1998, det senare meddelandet bör kommissionen nu offentliggöra på nytt,

–  med beaktande av Europa 2020-strategin,

–  med beaktande av gemenskapslagstiftningen på transportområdet,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för regional utveckling (A7-0425/2011), och av följande skäl:

A.  Den europeiska transportpolitiken påverkar ofta unionsmedborgarnas dagliga liv direkt och ett verkligt gemensamt europeiskt transportområde där alla hinder mellan olika transportmedel och nationella system har avvecklats och där det inte finns någon illojal konkurrens och social dumpning skulle vara av betydande gagn för unionsmedborgarna.

B.  Transportsektorn är av största betydelse för utvecklingen i Europeiska unionen och dess regioner och städer, eftersom sektorn står för ca 5 procent av BNP och skapar omkring 10 miljoner arbetstillfällen. Det är mycket viktigt att bevara EU:s kapacitet att bedriva utveckling och innovation inom områden som mobilitet, transport och logistik, som är avgörande för EU:s position som ett industriellt och ekonomiskt centrum och dess globala konkurrensställning. Små och medelstora företag spelar en särskilt betydelsefull roll i transportsektorn.

C.  Den framtida europeiska transport- och rörlighetspolitiken bör omfatta 20-20-20-målen fram till 2020 som en viktig grund för beslutsfattande inom detta område.

D.  Transportsektorn kan lämna ett väsentligt bidrag till Europa 2020-strategin särskilt när det gäller sysselsättning, hållbar ekonomisk tillväxt, forskning, energi, innovation och miljö. Inom ramen för denna strategi bör säkerheten och miljöskyddet stärkas konsekventare och samordnas närmare.

E.  Vissa av målen i den förra vitboken uppfylldes inte, och därför bör de mål som ställs upp i den aktuella vitboken kontrolleras och utvärderas regelbundet.

F.  Transportsätten bör inte konkurrera med varandra utan bör komplettera varandra, med effektiv sammodalitet som vägledande princip för effektiv fördelning mellan de olika transportsätten.

G.  Trafikomställningsmålen kan inte nås genom lagstiftning utan endast genom fungerande infrastruktur, genom fördelarna med och styrkan i vissa lösningar samt genom incitament.

H.  Det är viktigt att säkra en framgångsrik utveckling av det transeuropeiska transportnätet (TEN-T), effektivt koppla samman transportnäten i samtliga EU:s regioner och undanröja skillnaderna i infrastrukturutveckling i EU:s medlemsstater.

I.  Transportsektorn och den gränsöverskridande infrastrukturen har många kvarstående historiska och geografiska hinder (olika spårvidd och svårforcerade bergskedjor, såsom Alperna, Pyrenéerna och Karpaterna), som ger upphov till gränseffekter som delvis är lätta att åtgärda och som därför bör minskas.

J.  Skillnaderna mellan olika regioner i Europa (perifert läge, infrastruktur, natur, befolkningstäthet och socioekonomisk situation) ger upphov till mycket olika problem och kräver flexibla lösningar.

K.  Öppnandet av transportmarknaderna bör ske under förutsättning att man vidtar alla regleringsåtgärder som krävs för att garantera att det leder till bättre kvalitet på tjänster, utbildning och sysselsättningsvillkor.

L.  EU bör fastställa enhetliga normer för alla transportsätt, särskilt i fråga om säkerhet, teknik, miljöskydd och arbetsvillkor, och samtidigt ha i åtanke att man, för sektorer där internationella bestämmelser faktiskt gäller, kan uppnå en ändamålsenlig reglering via relevanta internationella fora.

M.  Lagstiftningen på transportområdet måste införlivas, genomföras och verkställas korrekt, konsekvent och skyndsamt.

1.  Europaparlamentet välkomnar vitboken från 2011, men konstaterar att viktiga mål i vitboken från 2001 har uppnåtts endast delvis eller inte alls. Därför föreslår parlamentet

   att kommissionen till 2013, på grundval av rapporten om trafiksäkerheten i Europa 2011–2020 och i enlighet med subsidiaritetsprincipen, lägger fram konkreta förslag för att senast 2020 minska antalet döda och svårt skadade i trafiken med 50 procent jämfört med 2010; i dessa förslag ska man ta särskild hänsyn till de mest utsatta trafikanterna och i varje enskilt fall ange vilka minskningar i olycksstatistiken man förväntar sig, och
   att kommissionen senast 2014 ska lägga fram förslag på en internalisering av externa kostnader för både gods- och passagerartransporter i alla transportslag i enlighet med transportslagens specifika egenskaper, och samtidigt undvika dubbla avgifter och snedvridningar av marknaden. Inkomsterna av denna internalisering av externa kostnader ska användas till investeringar i säkerhet, forskning, ny teknik, klimatskydd och bullerminskning inom ramarna för en hållbar rörlighet samt i infrastruktur.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till 2013 lägga fram ett förslag om de sociala villkoren och arbetsvillkoren, i syfte att underlätta skapandet av en fullständigt integrerad europeisk transportmarknad och samtidigt göra sektorn attraktiv för de anställda. Detta förslag bör bygga på en fördjupad analys av den aktuella situationen beträffande sociala och arbetsmässiga förhållanden inom alla transportslag och graden av harmonisering mellan medlemsstaternas lagstiftning, och på en konsekvensbedömning om utvecklingen av arbetsmarknaden inom transportsektorn fram till 2020. Genom detta förslag ska sysselsättningen ökas och arbetarnas förhållanden förbättras i hela transportsektorn. I förslaget beaktas ny teknik och logistiska tjänster som kan användas för att förbättra transporttjänsterna i allmänhet och transporttjänsterna för funktionshindrade personer i synnerhet.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utifrån information från medlemsstaterna senast 2013 lägga fram en komplett, kvantitativ analys av den nuvarande situationen på infrastrukturområdet, samt av transportnätets täthet och servicekvaliteten på transportområdet i samtliga EU:s medlemsstater. I analysen ska man ge en översikt av den rådande situationen i EU-27, påpeka ojämlikheter i utvecklingen av transportinfrastruktur mellan medlemsstaterna och deras regioner och belysa hur transportinfrastrukturen på alla områden finansieras idag samt vilka finansieringsprioriteringar som ska göras i framtiden.

4.  Europaparlamentet är medvetet om transportsektorns viktiga bidrag till EU:s industripolitik, konkurrenskraft och handelsbalans. År 2009 uppgick exporten av maskiner och utrustning i transportsektorn till totalt 454,7 miljarder euro, vilket är 41,5 procent av den samlade exporten ut ur EU-27. Samma år registrerade EU sina största handelsöverskott på maskin- och utrustningsområdet i transportsektorn (112,6 miljarder euro) och på transporttjänsteområdet (21,5 miljarder euro).

5.  Europaparlamentet ansluter sig till de 10 mål för ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem som anges i vitboken och som ska uppnås till 2050 och 2030, men anser dock att perioden fram till 2020 bör definieras tydligare när det gäller finansiering – mot bakgrund av den ekonomiska situationen i de enskilda medlemsstaterna – och de allmänna utmaningarna för transportsektorn på energi- och miljöområdet. Därför uppmanar parlamentet kommissionen att lägga fram förslag på lagar för att nå 20 procents minskning av transporternas koldioxidutsläpp och andra växthusgaser (jämfört med 1990 års referensvärden) och efterföljande delmål till 2020 (jämfört med 2010 års referensvärde) och att i enlighet med 20-20-20-målen och i samarbete med internationella partner

   minska koldioxidutsläppen från vägtransporter med 20 procent,
   minska bullret från spårbundna fordon och deras energikonsumtion med 20 procent,
   minska koldioxidutsläppen inom luftfarten i hela det gemensamma europeiska luftrummet med 30 procent,
   nå en EU-övergripande enhetlig minskning av sjöfartens utsläpp av koldioxid och föroreningar med 30 procent, till detta kommer även det energieffektivitetsindex och den energieffektivitetsplan för fartyg som har avtalats inom internationella sjöfartsorganisationen att bidra.
  

Parlamentet kräver att alla mål som anges i denna punkt ska betraktas som prioriteringar och därför kontrolleras varje år.

6.  Europaparlamentet betonar att målet bör vara att fullborda EU:s inre transportmarknad genom att öppna upp transportnäten och transportmarknaderna ytterligare och då även beakta ekonomiska, sysselsättningsmässiga, miljömässiga, sociala och territoriella aspekter. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att förslagen om en öppning av tjänstesektorn på samtliga transportmarknader inte ger upphov till social dumpning, tjänster av sämre kvalitet, monopol eller oligopol. Parlamentet understryker att det fortfarande finns ett brådskande behov av riktlinjer för statligt stöd till kusthamnar.

7.  Europaparlamentet betonar att transporter fortfarande erbjuder en stor outnyttjad potential på många områden samt understryker betydelsen av ett gemensamt europeiskt transportområde med samtrafik och driftkompatibilitet, som bygger på en genuint europeisk förvaltning av transportinfrastrukturen och transportsystemen. Detta uppnås genom att avskaffa gränseffekter mellan medlemsstaterna inom alla transportslag så att man ökar konkurrenskraften och attraktiviteten i hela EU. Parlamentet understryker betydelsen av territoriell sammanhållning och då i synnerhet tillgänglighetsproblemen för yttersta randområden, öar, inlandsregioner och perifera regioner samt vikten av goda förbindelser mellan medlemsstater och deras grannländer.

8.  Europaparlamentet betonar att en effektiv sammodalitet för persontrafik och godstransporter inom hela transport- och logistikkedjan – vilket mäts genom ekonomisk lönsamhet, miljöskyddsaspekter, energitrygghet, sociala villkor, hälsa, arbetsvillkor och säkerhetsaspekter och tar hänsyn till territoriell sammanhållning och den geografiska miljön i enskilda länder och regioner – bör ses som en ledande princip för den framtida transportpolitiken. Parlamentet anser att transportslag måste komplettera varandra och samverka samt att de ovannämnda parametrarna bör användas för att fastställa den nuvarande och framtida fördelningen mellan de olika transportsätten i medlemsstater och regioner i enlighet med deras enskilda möjligheter. Parlamentet anser vidare att användningen av hållbara transportslag systematiskt bör främjas även på korta och medellånga sträckor.

9.  Europaparlamentet noterar att EU i hög grad är beroende av importerade fossila bränslen, vars leverans från länder utanför unionen innebär stora risker när det gäller EU:s ekonomiska trygghet och flexibiliteten i dess utrikespolitiska alternativ, och uppmanar kommissionen att fastställa och regelbundet mäta unionens yttre energiförsörjningstrygghet.

10.  Europaparlamentet framhåller särskilt betydelsen av att utveckla transportinfrastrukturen i de nya medlemsstaterna, inklusive vägarna, för att skapa ett gemensamt europeiskt transportområde och ansluta deras transportnät till grannländernas. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta med behovet av utveckling av transportinfrastrukturen i de nya medlemsstaterna i sin kommande fleråriga budgetram så att transportinfrastrukturen i de nya medlemsstaterna når upp till nivån i övriga medlemsstater senast 2025.

11.  Europaparlamentet välkomnar och stöder kommissionens förslag om ett instrument för att koppla samman Europa och initiativet om obligationer för att finansiera projekt, samt uppmanar medlemsstaterna att införa stamnätet eftersom TEN-T-konceptet ska erbjuda större och realistisk finansiering för ett begränsat antal hållbara projekt som ger ett europeiskt mervärde. Parlamentet begär

   att medlemsstaterna åtar sig att eliminera de huvudsakliga kända flaskhalsarna i det europeiska transportområdet till 2020 och, vid behov, stödja kringgåendet av dessa genom att bygga upp en intermodal infrastruktur i början och slutet av varje sträcka; vidare bör medlemsstaterna prioritera gränsöverskridande projekt mellan alla medlemsstater utan att försumma anslutningar till grannländer samt lägga fram en godkänd finansieringsplan till 2015,
   att kommissionen åtar sig att öka stabiliteten i finansieringen av TEN-T-projekt i samordning med regionalpolitiken,
   att kommissionen åtar sig att stödja alternativa finansieringsmodeller och finansieringsinstrument, bl.a. projektobligationer, och i samband med förslagen om internalisering av de externa kostnaderna se till att de intäkter som därmed uppstår allt mer används för finansiering av TEN-T-projekt,
   att prioriteringarna fastställs i nära samband med villkoren för utnyttjande av regionalt strukturstöd och medlemsstaterna åläggas att garantera finansiering av dessa projekt utöver tidsfristen för EU:s fleråriga program, för att säkerställa den långsiktiga effektiviteten och synbarheten av EU:s åtgärder inom TEN-T-ramen,
   att prioriteringen av projekten efter 2015 endast bibehålls i de fall då medlemsstaterna fattat bindande budgetbeslut för att säkerställa genomförandet av dessa projekt, och att EU:s medfinansiering grundas på principen om att outnyttjade medel går förlorade (”use it or lose it”-principen),
   att EuroVelo, det europeiska nätet av långdistanscykelvägar, ingår i TEN-T-nätet.

12.  Europaparlamentet understryker att införandet av lämplig transportinfrastruktur och god tillgång kommer att göra samtliga regioner ekonomiskt starkare och mer attraktiva för direktinvesteringar, något som kommer att öka både deras egen konkurrenskraft och hela EU:s konkurrensställning på lång sikt, och därmed garantera att den inre marknaden utvecklas på ett stabilt sätt och att målet med territoriell sammanhållning uppnås.

13.  Europaparlamentet erinrar om att transportnäten spelar en central roll inom politiken för fysisk planering. Parlamentet understryker hur viktiga stora transportinfrastrukturer, såsom järnvägslinjer för höghastighetståg, är för att främja den lokala utvecklingen. Parlamentet anser att makroregionerna och strategierna för att främja deras utveckling skulle kunna spela en mer aktiv roll i genomförandet av en samordnad, effektiv och hållbar transportpolitik. Parlamentet erinrar om att det är viktigt att utveckla, planera och genomföra gemensamma strategier för transportinfrastruktur samt att det är nödvändigt att sprida bästa praxis på transportområdet. Parlamentet betonar att EU:s medborgare och företag direkt kommer att gynnas av ett gemensamt europeiskt transportområde som syftar till att begränsa den tid och de resurser som satsas på gods- och passagerartransporter och åstadkomma en mer långtgående integration av marknaderna.

14.  Europaparlamentet noterar att samma riskanpassade säkerhetsstandarder, som har harmoniserats på europeisk nivå, bör gälla alla former av passagerar- och godstransport samt efterlyser ett förslag på finansiering så att detta krav kan uppfyllas. Parlamentet anser att internationell samordning bör vara ett krav inom sjöfarten och luftfarten och att befintliga regler bör ses över och vid behov korrigeras till 2015 samt löpande integreras i avtal med tredjeländer.

15.  Europaparlamentet betonar betydelsen en strategi för övergången till alternativ och förnybar energi för transportsektorn och framhåller att de fastställda målen kan uppnås genom en energimix och de energibesparingsmöjligheter som redan finns. Parlamentet understryker att denna övergång kräver specifik infrastruktur och motsvarande initiativ och att minskningsmålen därför bör formuleras på ett teknikneutralt sätt.

16.  Europaparlamentet efterlyser ett förslag om rörlighet i städerna som ska läggas fram till 2015, enligt vilket projektstöd, med respekt för subsidiaritetsprincipen, endast ska ges förutsatt att lokala myndigheter utarbetar rörlighetsplaner för effektiva person- och godslogistikkedjor i städer och tätorter. Planerna ska bidra till att minska transportvolymerna, olyckorna, luftföroreningarna och bullret samt följa normerna och målen för unionens transportpolitik och vara förenlig med planer för omgivande städer och regioner och inte skapa nya marknadshinder. Parlamentet föreslår ett utbyte av bästa praxis inom innovation och forskning om hållbara koncept för rörlighet i städer.

17.  Europaparlamentet betonar att trafikanternas beteende är avgörande och efterlyser incitament för att människor ska välja hållbara, säkra och hälsosamma transport- och rörlighetssätt som innebär fysisk aktivitet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, samtidigt som man beaktar subsidiaritetsprincipen, senast 2013 lägga fram förslag för att utveckla initiativ som främjar miljövändlig kollektivtrafik, gång och cykling inom i synnerhet städer, för att fördubbla antalet användare av dessa transportslag. Det är därför viktigt att utveckla säker infrastruktur för fotgängare och cyklister, i synnerhet i städer, och att förbättra driftkompatibiliteten mellan transporttjänsterna genom att främja införandet av ett gemensamt transportdokument och ett integrerat elektroniskt biljettsystem för multimodala resor som även knyter samman resor över långa avstånd med lokaltrafiken. Parlamentet erinrar om att tillgänglighet kopplad till prisöverkomlighet inom transport är avgörande för social rörlighet, och att man i planeringen av den framtida transportpolitiken bör lägga större vikt på att förena hållbarhetsmålen med behoven i samhället.

18.  Europaparlamentet är övertygat om att de grundläggande reglerna om passagerares rättigheter bör förankras i en stadga som omfattar passagerares rättigheter inom samtliga trafikslag. Därför förväntar sig parlamentet att kommissionen senast i början av 2012 lägger fram ett sådant förslag där man tar hänsyn till varje enskilt transportsätts karaktärsdrag och tidigare erfarenheter samt även inkluderar ett kapitel om rättigheter för passagerare med funktionshinder. Parlamentet begär samtidigt en gemensam tolkning och konsekvent tillämpning, genomförande och verkställande av dessa rättigheter, utifrån tydliga definitioner och riktlinjer och öppenhet rörande förvaltningen av dem. Parlamentet understryker dessutom behovet av lagstiftning avseende extra avgifter inom alla transportslag.

19.  Europaparlamentet understryker att det behövs en integrerad transportpolitik för hela transport- och logistikkedjan för att på lämpligt sätt ta itu med utmaningarna på transport- och rörlighetsområdet, framför allt i tätorter. Parlamentet efterlyser ökad samordning mellan politiska beslutsfattare vid EU-institutionerna och en fortlöpande dialog och samråd med logistikbranschen, leverantörer av transporttjänster och kunder i ett europeiskt forum för logistik och rörlighet.

20.  Europaparlamentet anser att grön logistik och förbättrad mobilitetsledning bör prioriteras.

21.  Europaparlamentet hävdar att hållbar multimodalitet för passagerar- och godslogistik kräver intermodala knutpunkter och terminaler, integrerad planering och logistik samt integrerad utbildning och yrkesutbildning.

22.  Europaparlamentet betonar att EU bör förbli ledande när det gäller teknisk innovation för att kunna förbättra effektiviteten och främja hållbarheten och sysselsättningen. Parlamentet vill se finansiering för forsknings- och utvecklingsprogram som särskilt riktas på hållbar och säker rörlighet och har en specifik genomförande strategi, tidsplan och effektiv ekonomisk kontroll i syfte att

   upprätthålla EU:s ledarställning som produktions- och forskningscentrum för alla former av transport, med särskilt fokus på att utfasa fossila bränslen, minska utsläppen och bullret samt höja säkerheten,
   skapa effektiva, intelligenta, driftkompatibla och sammankopplade system för att stödja Sesar, Galileo, GMES, ERTMS, flodinformationstjänster, SafeSeaNet, LRIT och ITS,
   ta fram praktiskt fungerande lösningar i samarbete med en expertgrupp bestående av företrädare för näringsliv, forskning, politik och samhälle,
   inom ramen för det fortsatta e-säkerhetsinitiativet förbättra vägtrafiksäkerheten och bygga upp den infrastruktur som är nödvändig för nödsamtalssystemet e-Call, samtidigt som uppgiftsskyddet beaktas.

23.  Europaparlamentet anser att de byråkratiska hindren bör avvecklas för alla trafikslag och vill därför att transport- och logistikdokumenten ska förenklas och harmoniseras ytterligare för framför allt godstransporterna, och vill senast 2013 se ett förslag om enhetliga fraktdokument och e-dokument som även ska främja multimodala transporter.

24.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten av bättre och standardiserad kontrollutrustning, exempelvis hastighetskameror, fordonsenheter, kommunikationssystem och kommunikationssätt, samt efterlyser ett förslag om ömsesidigt godkännande av och driftskompatibilitet för sådan utrustning till 2013. Parlamentet betonar att det är viktigt att öka samordningen och samarbetet mellan de nationella myndigheterna när det gäller gränsöverskridande straffrättsliga förfaranden och skapa större enhetlighet i vägsäkerhetsnormerna.

25.  Europaparlamentet understryker att modifieringar och standardisering av lastenheter, med hänsyn till lastenheter som används i globala transporter och storleken på transportfordonen, måste främja de multimodala transporterna och ge påvisbara fördelar i form av bränslebesparingar, minskade utsläpp och förbättrad vägsäkerhet.

26.  Europaparlamentet föreslår att medlemsstaterna endast godkänner användandet av det europeiska modulsystemet på vissa sträckor och den befintliga infrastrukturen och säkerhetskraven tillåter det samt informerar kommissionen om att man har gett sitt godkännande.

27.  Europaparlamentet betonar vikten av de olika transportorganen på EU-nivå och uppmanar till nya ansträngningar för att stärka deras europeiska dimension.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja och arbeta för lika villkor mellan alla transportsätt när det gäller energibeskattning och mervärdesskatt.

29.  När det gäller vägtransportsektorn vill Europaparlamentet

   att man senast 2013 ser över regelverket om kör- och vilotider i samband med person- och godstrafik och genomför de förändrade reglerna, samt harmoniserar tolkningen av genomförandet och verkställandet samtidigt som man beaktar Europaparlaments ståndpunkt om harmonisering av sanktioner inom vägtransportsektorn; parlamentet anser att det krävs en samordning av begränsningarna för godstransporter i hela EU,
   att de fastställda målen följs och att man ger ny kraft till de prioriterade projekten inom det transeuropeiska vägnätet,
   att man till 2020 utökar antalet säkra uppställningsplatser för lastbilar i det transeuropeiska vägnätet med 40 procent jämfört med 2010 och förbättrar kvaliteten på dessa (hygienstandarden),
   att kommissionen stödjer medlemsstaternas initiativ för att skapa en säker och miljövänlig fordonspark genom skattelättnader,
   att kommissionen till slutet av 2013 lägger fram en rapport med en analys av förhållandena på unionens vägtransportmarknad, inklusive en utvärdering av effektiviteten av kontrollerna och utvecklandet av anställningsförhållandena för yrket, samt en bedömning av huruvida en harmonisering av reglerna på området, däribland regler och lagar om efterlevnad, vägavgifter, sociala förhållanden och säkerhet, har kommit så långt att man kan överväga att öppna den inhemska vägtransportmarknaden ytterligare och då bland annat även avskaffa cabotagebegränsningarna,
   att utbildningen och fortbildningen samt tillgången till sysselsättning för personer som arbetar inom transportsektorn stärks, däribland även för personer som tillhandahåller transportrelaterade tjänster för passagerare, i syfte att förbättra arbetsvillkoren och lönerna och göra dessa yrken mer attraktiva, och
   att en standardiserad metod på EU-nivå införs för att beräkna transport- och logistiksektorns koldioxidavtryck i syfte att undvika en mängd olika nationella strategier och stödja sektorns initiativ att främja beräkning av koldioxidavtryck, särskilt för godstransporter på väg.

30.  När det gäller sjöfarten vill Europaparlamentet

   att det senast 2013 läggs fram ett förslag om Blue Belt-konceptet för att underlätta administrationen för fartyg som seglar mellan EU-hamnar och utveckla den potential som motorvägar till sjöss erbjuder genom att etablera en genuin gemensam marknad för EU-interna sjötransporter i enlighet med den befintliga miljö- och naturvårdslagstiftningen,
   att initiativ tas för att säkerställa att en minskning av svavelutsläppen från fartyg inte leder till en bakåtsträvande trafikomställning,
   att man inför en EU-politik för närsjöfart och sjöfart på medellånga sträckor i syfte att utnyttja den fria kapacitet som finns på de inre vattenvägarna för att uppnå EU:s mål för att minska växthusgasutsläppen i transportsektorn,
   att man fortsätter stödja Naiades-programmet, i enlighet med den befintliga miljö- och naturvårdslagstiftningen, och att man tar fram ett uppföljningsprogram för att säkerställa att Naiades-programmet löper vidare från och med 2014,
   att det läggs fram ett förslag om ökning av antalet multimodala förbindelser (plattformar) med 20 procent för inlandssjöfarten, inlandshamnarna och järnvägstransporterna till 2020 jämfört med 2010, och att relevant finansiellt stöd tillhandahålls, samt att Marco Polo-programmet förlängs efter 2013 för att fullt ut utnyttja sjöfartens potential,
   att minst 15 procent av TEN-T-medlen under nästa fleråriga budgetram för perioden 2014–2020 tilldelas projekt som förbättrar de hållbara och multimodala förbindelserna vid kusthamnar, inlandshamnar och multimodala plattformar, med tonvikt på vattenvägstransporter, och
   att man med tanke på sjöfartens internationella karaktär harmoniserar sjöfartsutbildningarna till en internationell standard senast 2012 och framför allt snarast antar kommissionens förslag om ändring av direktiv 2008/106/EG om minimikrav för utbildning av sjöfolk så att de ändringarna i konventionen om sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning som gjordes 2010 införs i EU-lagstiftningen, samt lägger fram ett förslag om ömsesidigt erkännande av ramvillkor för utbildning av hamnarbetare före utgången av 2013 samt en strategi för att säkra återväxten inom sjöfartsyrkena.

31.  När det gäller luftfarten vill Europaparlamentet

   att kommissionen och medlemsstaterna främjar genomförandet av det gemensamma europeiska luftrummet II, för vilket införandet av Sesar kommer att vara betydelsefullt, samt uppmanar kommissionen att senast 2013 lägga fram ett förslag om att fullborda det gemensamma europeiska luftrummet genom att minska antalet funktionella luftrumsblock,
   att kommissionen stärker samordningen mellan reglerna för det gemensamma luftrummet, Sesar-projektet och Galileo-projektet, samt Clean Sky-initiativen, för att åstadkomma fler åtgärder för energieffektivitet och minskade utsläpp av växthusgaser,
   att man i samband med ytterligare förslag om öppnande av marknaderna prioriterar kvaliteten på tjänsterna och samordningen med internationella åtgärder,
   att kommissionen och medlemsstaterna vidtar alla nödvändiga åtgärder för att EU:s handel med utsläppsrätter ska accepteras internationellt till 2012 och därmed säkerställa en rättvis konkurrens internationellt, och
   att aktivt arbeta för att utveckla projektet ”Checkpoint of the Future” för säkerhetskontroller av passagerare och varor.

32.  När det gäller järnvägstransporter vill Europaparlamentet

   att kommissionen i samband med förslag till ytterligare liberalisering av marknaderna tar hänsyn till medlemsstaternas åtaganden avseende den lokala kollektivtrafiken och det befintliga tjänsteutbudet, i syftet att förbättra det nuvarande tjänsteutbudet och samtidigt säkerställa rättvisa konkurrensvillkor och förhindra social dumpning,
   att man i större utsträckning främjar teknisk harmonisering och driftkompatibilitet mellan medlemsstaterna, och i synnerhet att man till 2015 harmoniserar bestämmelserna om godkännande av fordon så att förfarandet för godkännande av rullande materiel tar högst två månader och sker på ett ekonomiskt öppet sätt, samt att man genomför nödvändiga förändringar i Europeiska järnvägsbyråns befogenheter och dess finansiering fram till 2012,
   att man på ett välgenomtänkt sätt ger ny kraft för utveckling av järnvägsinfrastruktur, minskat buller och ERTMS-handlingsplanen för perioden fram till 2020,
   att kommissionen senast den 31 december 2012 lägger fram ett förslag till ett direktiv som innehåller bestämmelser om förhållandet mellan infrastrukturförvaltare och trafikoperatörer och ett förslag på att öppna upp den nationella passagerartrafiken på järnvägarna utan att detta försämrar kvaliteten på järnvägstransporttjänsterna eller förhindrar åtagandena om service till allmänheten,
   att de nationella tillsynsmyndigheterna ska vara oberoende och stärkas för att skapa effektivare järnvägar, att det ska finnas ett närmare samarbete mellan de europeiska nätverken och att kommissionen, för att ytterligare stödja detta mål, till 2014 lägger fram ett förslag om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet,
   att utbildning och fortbildning som följer högt uppsatta standarder får större betydelse och att det gränsöverskridande erkännandet av examina och kvalifikationer förbättras,
   att kommissionen utvärderar vilka effekter öppnandet av godstrafikmarknaden har haft på vagnlasttransporterna och, om det visar sig att denna trafik har minskat, senast den 31 december 2012 lägger fram ett förslag som gör det möjligt för medlemsstaterna att stödja denna verksamhet eftersom den ger ekonomiska, sociala och miljömässiga fördelar.

33.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s järnvägsindustri blir allt känsligare för konkurrensen från leverantörer från tredjeland på EU-marknaden. Parlamentet är bekymrat över de allvarliga hinder som gör att EU-leverantörer inte kan lämna anbud vid offentliga upphandlingar i länder utanför EU.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina konsekvensbedömningar av lagstiftningsinitiativ kartlägga, kvantifiera och utvärdera möjligheterna att skapa ”gröna arbetstillfällen” samt åtgärder för att främja detta.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lägga fram en gemensam strategi för information, kommunikation och samråd med alla berörda aktörer, med särskild betoning på de berörda medborgarnas deltagande, om behov, planering, utveckling och finansiering av den infrastruktur som krävs för tillväxt, rörlighet, utveckling och sysselsättning enligt de åtaganden som gjorts i Europa 2020-strategin.

36.  Europaparlamentet påpekar att de lokala och regionala myndigheterna har avsevärda befogenheter på det transportpolitiska området. Deras deltagande måste därför främjas genom flernivåstyre.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att årligen utvärdera målen i vitboken och läget när det gäller insatser och resultat samt underrätta parlamentet vart femte år om genomförandet av vitboken.

38.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 43 E , 19.2.2004, s. 250.
(2) EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 556.
(3) EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 13.
(4) Antagna texter, P7_TA(2010)0386.
(5) Antagna texter, P7_TA(2011)0316.
(6) Antagna texter, P7_TA(2011)0329.
(7) Antagna texter, P7_TA(2011)0408.


Förhållanden vid frihetsberövande inom EU
PDF 146kWORD 62k
Europaparlamentets resolution av den 15 december 2011 om villkoren för frihetsberövanden i EU (2011/2897(RSP))
P7_TA(2011)0585B7-0687/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska unionens instrument för skydd av mänskliga rättigheter, särskilt artiklarna 2, 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 4, 19, 47, 48 och 49,

–  med beaktande av de internationella instrumenten för mänskliga rättigheter och förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling, särskilt den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (artikel 5), den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (artikel 7), konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och dess fakultativa protokoll om inrättande av ett system för regelbundna besök i fängelser av internationella och nationella organ,

–  med beaktande av Europarådets instrument för mänskliga rättigheter och förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, särskilt den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (artikel 3), protokollen till den konventionen och Europadomstolens rättspraxis, den europeiska konventionen till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1987, genom vilken Europeiska kommittén till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CPT) inrättades, och CPT:s rapporter,

–   med beaktande av de instrument som mer specifikt behandlar rättigheterna för personer som har frihetsberövats, särskilt följande: på FN-nivå – FN:s minimiregler för behandling av fångar samt de förklaringar och principer som antagits av FN:s generalförsamling; på Europarådsnivå – Ministerkommitténs rekommendationer, dvs. rekommendation Rec (2006)2 avseende de europeiska fängelsereglerna, rekommendation Rec (2006)13 om användning av häktning, villkoren för häktning och införande av garantier mot missbruk, rekommendation Rec (2008)11 om de europeiska bestämmelserna för ungdomsbrottslingar som omfattas av påföljder eller åtgärder, rekommendation Rec (2010)1 om Europarådets bestämmelser om skyddstillsyn(1) och de rekommendationer som antagits av Europarådets parlamentariska församling,

–   med beaktande av sina resolutioner av den 18 januari 1996 om dåliga förhållanden i fängelser inom Europeiska unionen(2) och av den 17 december 1998 om fängelseförhållandena i Europeiska unionen: förbättringar och alternativa straff(3), och av sina upprepade uppmaningar till kommissionen och rådet om att lägga fram ett rambeslut om internerade personers rättigheter, i enlighet med sin rekommendation av den 6 november 2003 med förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om minimiregler avseende rättssäkerhetsgarantier för misstänkta och tilltalade i brottmål i Europeiska unionen(4), sin rekommendation till rådet av den 9 mars 2004 om internerade personers rättigheter i Europeiska unionen(5) och sin resolution av den 25 november 2009 om ett flerårigt program 2010–2014 om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa (Stockholmsprogrammet)(6),

–   med beaktande av rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna(7),

–   med beaktande av rådets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen(8),

–   med beaktande av förslaget till rådets rambeslut av den 29 augusti 2006 om en europeisk övervakningsorder vid förfaranden mellan Europeiska unionens medlemsstater före rättegång (KOM(2006)0468),

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om rätt till advokat i straffrättsliga förfaranden och rätt till kontakt med tredje part vid frihetsberövande (KOM(2011)0326),

–   med beaktande av kommissionens grönbok av den 14 juni 2011 med titeln ”Stärkande av det ömsesidiga förtroendet inom det europeiska rättsliga området – en grönbok om tillämpningen av EU:s straffrättsliga lagstiftning på frågor som rör frihetsberövande” (KOM(2011)0327),

–   med beaktande av de muntliga frågorna om förhållandena i EU:s fängelser, som lagts fram av ALDE-, GUE/NGL-, PPE-, Verts/ALE- och S&D-grupperna (O-000252/2011 - B7-0658/2011, O-000253/2011 - B7-0659/2011, O-000265/2011 - B7-0660/2011, O-000266/2011 - B7-0661/2011, O-000283/2011 - B7-0662/2011, O-000284/2011 - B7-0663/2011, O-000286/2011 - B7-0664/2011, O-000287/2011 - B7-0665/2011, O-000296/2011 - B7-0666/2011, O-000297/2011 - B7-0667/2011),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen har påtagit sig uppgiften att utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Enligt artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen respekterar EU de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Detta medför positiva skyldigheter som EU måste uppfylla för att fullgöra det åtagandet.

B.  Häktningsförhållanden och fängelseförvaltning är i första hand medlemsstaternas ansvar, men brister som överfulla fängelser och påståenden om dålig behandling av intagna kan undergräva det förtroende som måste ligga till grund för det straffrättsliga samarbete som bygger på principen om EU-medlemsstaternas ömsesidiga erkännande av domar och rättsliga avgöranden.

C.  Det straffrättsliga samarbetet måste bygga på respekt för de normer som finns inom området för grundläggande rättigheter och på den nödvändiga tillnärmningen av såväl rättigheterna för misstänkta eller tilltalade personer som de processuella rättigheterna vid straffrättsliga förfaranden. Detta är avgörande för att säkerställa ömsesidigt förtroende bland medlemsstaterna inom området med frihet, säkerhet och rättvisa, särskilt som antalet medborgare som hålls frihetsberövade i en annan medlemsstat än den egna kan öka till följd av ett sådant samarbete.

D.  Antalet intagna på fängelser i EU under 2009–2010 beräknades vara 633 909(9). Kommissionens grönbok, som innehåller denna uppgift, ger en alarmerande bild av

   överbelagda fängelser(10),
   en ökning av antalet intagna på fängelser,
   en ökning av antalet intagna utländska medborgare(11),
   ett stort antal häktade i väntan på rättegång(12),
   intagna med psykiska problem,
   en mängd dödsfall och självmord(13).

E.  Enligt artikel 3 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Europadomstolens rättpraxis åläggs medlemsstaterna skyldigheter som inte enbart är negativa, då de förbjuder dem att utsätta intagna personer för omänsklig och förnedrande behandling, utan också positiva, då de kräver att medlemsstaterna försäkrar sig om att fängelseförhållandena är människovärdiga och att ingående och effektiva undersökningar genomförs om dessa rättigheter kränks.

F.  I vissa medlemsstater är många av de intagna på fängelserna personer som häktats i avvaktan på rättegång. Häktning är en undantagsåtgärd, och överdrivet långa perioder av frihetsberövande före rättegången är till skada för den enskilde, kan påverka det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna och representerar inte de värden som Europeiska unionen står för(14). Många medlemsstater har upprepade gånger dömts av Europadomstolen för brott mot den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i samband med häktning.

G.  Ett av de problem som medlemsstaterna ofta anför är bristen på resurser för att förbättra fängelseförhållandena, och det kan vara nödvändigt att skapa en ny budgetpost för att uppmuntra dem att anpassa sig till en högre standard.

H.  Genom att garantera att de intagna har anständiga fängelseförhållanden och tillgång till program som syftar till att förbereda dem för en återgång till samhället minskar man sannolikheten för att de återfaller i brott.

I.  Rådet har antagit resolutioner och rekommendationer – som inte alltid respekteras av medlemsstaterna – om det specifika problemet med narkotikamissbruk och minskningen av riskerna, särskilt om behandlingen av narkotikamissbruk i fängelsemiljö eller utanför fängelserna.

J.  Endast 16 medlemsstater har ratificerat det fakultativa protokollet till FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, medan sju har undertecknat, men ännu inte ratificerat, det(15).

K.  I vissa medlemsstater föreskrivs att de folkvalda på nationell och europeisk nivå har rätt att besöka fängelserna, och parlamentet har begärt att också dess egna ledamöter ska ha denna rätt inom hela EU:s territorium(16).

L.  Barn är särskilt sårbara i samband med frihetsberövanden, särskilt när det gäller häktning i avvaktan på rättegång.

M.  Den 30 november 2009 antog rådet en färdplan för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden. Färdplanen är en del av Stockholmsprogrammet och fastställer viktiga garantier som bidrar till att säkerställa att de grundläggande rättigheterna respekteras i kampen för ökat samarbete mellan medlemsstaterna på det straffrättsliga området.

N.  Kommissionen har på uttrycklig begäran av rådet och i enlighet med Stockholmsprogrammet samt efter upprepade uppmaningar från parlamentets sida lagt fram en grönbok med titeln ”Stärkande av det ömsesidiga förtroendet inom det europeiska rättsliga området – en grönbok om tillämpningen av EU:s straffrättsliga lagstiftning på frågor som rör frihetsberövande”(17). Grönboken inleder ett öppet samråd med berörda parter om EU:s insatser för att förbättra förhållandena i fängelserna i syfte att säkerställa ömsesidigt förtroende inom det rättsliga samarbetet. Den lyfter också fram kopplingarna mellan fängelseförhållandena och olika EU-instrument, såsom den europeiska arresteringsordern och den europeiska övervakningsordern, och klargör att EU skulle kunna vidta åtgärder inom områden som fängelseförhållanden, häktning i avvaktan på rättegång och barnens situation i samband med frihetsberövanden.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok. Parlamentet är emellertid bekymrat över den oroväckande situationen i fråga om fängelseförhållandena i EU och uppmuntrar medlemsstaterna att omedelbart vidta åtgärder för att se till att de intagnas grundläggande rättigheter, särskilt utsatta personers rättigheter, respekteras och skyddas. Det bör införas gemensamma miniminormer för fängelser och häkten i alla medlemsstater(18).

2.  Europaparlamentet bekräftar att fängelseförhållandena är av central betydelse för tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden inom området med frihet, säkerhet och rättvisa, och anser i detta sammanhang att det är mycket viktigt att det finns en gemensam grund av förtroende mellan de rättsliga myndigheterna och en bättre kunskap om de nationella straffrättssystemen.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter att övervaka situationen när det gäller fängelseförhållanden i EU, och stöder medlemsstaternas insatser för att säkerställa att deras lagstiftning och politik uppfyller de högsta normer som finns på området(19).

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU:s institutioner att lägga fram ett lagstiftningsförslag om frihetsberövade personers rättigheter, bland annat dem som parlamentet fastställt i sina resolutioner och rekommendationer(20), och att utarbeta och införa miniminormer för förhållandena i fängelser och häkten samt enhetliga normer för ersättning till personer som orättfärdigt häktats eller dömts. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att sätta denna fråga högt på sin politiska dagordning och att avsätta lämpliga mänskliga och ekonomiska resurser för att få bukt med situationen.

5.  Europaparlamentet bekräftar vikten av att, för barnets bästa, tillhandahålla ett särskilt skydd för intagna mödrar och för deras barn, inbegripet användandet av alternativa åtgärder istället för häktning, och uppmanar medlemsstater och kommissionen att aktivt främja och stöda sådana initiativ.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av att se till att de grundläggande rättigheterna respekteras, särskilt rätten att höras och rätten till advokat, och att rättigheterna för misstänkta eller tilltalade garanteras, bland annat rätten att inte utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling. Parlamentet påminner i detta sammanhang om vikten av kommissionens förslag om rätt till advokat vid straffrättsliga förfaranden och rätt till kontakt med tredje part vid frihetsberövande.

7.  Europaparlamentet betonar att fängelseförhållanden som upplevs som dåliga eller förhållanden som riskerar att inte uppfylla den standard som krävs enligt Europarådets europeiska fängelseregler skulle kunna hindra överföringen av intagna.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avsätta tillräckliga resurser för att omstrukturera och modernisera fängelserna, skydda de intagnas rättigheter, på ett framgångsrikt sätt rehabilitera och förbereda de intagna inför deras frigivning och återanpassning i samhället, tillhandahålla polis- och fängelsepersonal utbildning som bygger på moderna metoder för kriminalvårdsförvaltning och europeiska människorättsnormer, övervaka intagna som lider av psykiska problem och inrätta en särskild EU-budgetpost för att uppmuntra sådana projekt.

9.  Europaparlamentet bekräftar på nytt att man måste främja en förbättring av fängelseanläggningarna i medlemsstaterna. Man bör förse dem med lämplig teknisk utrustning, öka utrymmet och göra dem funktionellt lämpliga så att de intagnas levnadsvillkor förbättras samtidigt som en hög säkerhetsnivå garanteras.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att häktning förblir en undantagsåtgärd som ska användas på stränga villkor med avseende på nödvändighet och proportionalitet och under begränsad tid, i enlighet med den grundläggande principen om oskuldspresumtion och rätten att inte berövas sin frihet. Parlamentet påminner om att häktning i avvaktan på rättegång måste ses över regelbundet av en rättslig myndighet och att alternativ som den europeiska övervakningsordern måste användas i gränsöverskridande fall. Kommissionen uppmanas att lägga fram ett lagstiftningsförslag med miniminormer inom detta område. Dessa bör grunda sig på artikel 82.2 bi fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, på Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, på den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt på Europadomstolens rättspraxis.

11.  Europaparlamentet upprepar att medlemsstaterna måste fullgöra sina internationella och europeiska åtaganden om att i större utsträckning använda sig av prövotidsåtgärder och påföljder som ger ett alternativ till fängelse, inbegripet åtaganden i form av beslut som fattats inom Europarådet(21).

12.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att genomföra de rekommendationer som CPT utfärdar efter sina besök på platser där frihetsberövade personer befinner sig.

13.  Europaparlamentet kräver att medlemsstaterna vidtar åtgärder för att förhindra självmord i fängelser och genomför noggranna och oberoende undersökningar av alla fall där intagna har dött i fängelse.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och anslutningsländerna att ratificera det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, vilket upprättar ett system för regelbundna besök som genomförs av internationella och nationella organ på platser där personer hålls frihetsberövade. Enligt protokollet ges dessa organ i uppgift att besöka och inspektera fängelser och höra de intagnas överklaganden samt att utarbeta en årlig offentlig rapport till respektive parlament. Parlamentet uppmanar EU att som en del av sin politik gentemot tredjeländer uppmana till att det fakultativa protokollet undertecknas och ratificeras. EU och dess medlemsstater uppmanas också att fullt ut samarbeta med och stödja dessa organ, bland annat med lämpliga resurser och finansiella medel.

15.  Europaparlamentet anser att åtgärder bör vidtas på EU-nivå i syfte att garantera de nationella parlamentsledamöternas rätt att besöka fängelser. Denna rätt bör också omfatta Europaparlamentets ledamöter inom EU:s territorium.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka de konsekvenser som de straffrättsliga och processrättsliga skillnaderna får i fråga om fängelseförhållanden i EU:s medlemsstater och att utfärda rekommendationer i dessa frågor, särskilt när det gäller möjligheten att använda alternativa åtgärder, frågor om kriminalisering och avkriminalisering, häktning i avvaktan på rättegång, amnesti och benådning, särskilt inom områdena migration, narkotikamissbruk och ungdomsbrottslighet.

17.  Europaparlamentet bekräftar vikten av att se till att barn behandlas på ett sätt som ser till deras bästa, bland annat att de hålls avskilda från vuxna och har rätt att bibehålla kontakten med sin familj.

18.  Europaparlamentet anser att varje frihetsberövat barn bör ha rätt till snabb tillgång till rättsligt ombud och annat lämpligt stöd samt ha rätt att inför domstol eller annan behörig myndighet bestrida lagligheten i frihetsberövandet.

19.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör införa effektiva och oberoende nationella övervakningsmekanismer för fängelser och häkten.

20.  Europaparlamentet stöder CPT:s och Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter i deras fortsatta arbete och besök i medlemsstaternas häkten.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet, Europarådets parlamentariska församling, Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Europeiska kommittén till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, FN:s kommitté mot tortyr, FN:s särskilda sändebud mot tortyr och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter.

(1) Följande länk innehåller en uttömmande förteckning över Europarådets rekommendationer och resolutioner på det straffrättsliga området: http://www.coe.int/prison.
(2) EGT C 32, 5.2.1996, s. 102.
(3) EGT C 98, 9.4.1999, s. 299.
(4) EUT C 83 E, 2.4.2004, s. 180, punkt 23: ”Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att påskynda undersökningen av fängelseförhållandena i Europeiska unionen med tanke på antagandet av rambeslutet om fångars rättigheter och gemensamma minimiregler för att garantera dessa rättigheter på grundval av artikel 6 [EU-fördraget]”. Se även parlamentets resolution av den 4 september 2003 om situationen när det gäller de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2002) (EUT C 76 E, 25.3.2004, s. 412), punkt 22: ”Europaparlamentet anser rent allmänt att det inom ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa också måste mobiliseras krafter för att förbättra polis- och fångvårdssystemet, exempelvis genom att ... utarbeta ett rambeslut om minimivillkor till skydd för de internerades rättigheter i EU”.
(5) EUT C 102 E, 28.4.2004, s. 154.
(6) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 12. I punkt 112 begär parlamentet att ”ett EU-område för straffrättskipning som bygger på respekten för de grundläggande rättigheterna, principen om ömsesidigt erkännande och behovet av att behålla samstämmighet mellan nationella straffrättssystem, inrättas med hjälp av ... miniminormer för förhållandena i fängelser och häkten och gemensamma rättigheter för fångar inom EU ...”.
(7) EGT L 190, 18.7.2002, s. 1.
(8) EUT L 327, 5.12.2008, s. 27.
(9) Enligt uppgifter i kommissionens grönbok om frihetsberövande (KOM(2011)0327). Ytterligare uppgifter finns att tillgå från Europarådet, Space 1: http://www.coe.int/t/dghl/standardsetting/cdpc/Bureau%20documents/PC-CP(2011)3%20E%20-%20SPACE%20I%202009.pdf, Space 2: http://www3.unil.ch/wpmu/space/files/2011/02/Council-of-Europe_SPACE-II-2009-E.pdf.
(10) Genomsnittet för EU är 107,3. Överbeläggningen gäller 13 medlemsstater samt England, Wales och Skottland. Bulgarien (155,6), Italien (153), Cypern (150,5), Spanien (136,3) och Grekland (129,6) har den högsta överbeläggningen.
(11) Genomsnittet för EU är 21,7. Luxemburg (69,5), Cypern (59,6), Österrike (45,8), Grekland (43,9) och Belgien (41,1) har den hösta procentuella andelen.
(12) Genomsnittet för EU är 24,7. Luxemburg (47,2), Italien (43,6) och Cypern (38,4) har den högsta procentuella andelen.
(13) CPT-rapporterna lyfter fram vissa allvarliga problem, t.ex. dålig behandling och olämpliga fängelser och aktiviteter samt olämplig hälsovård.
(14) Färdplan för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden, 2009/C 295/01, 30.11.2009.
(15) Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Estland, Spanien, Frankrike, Cypern, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Rumänien, Slovenien, Sverige och Förenade kungariket har ratificerat protokollet. Belgien, Irland, Grekland, Italien, Österrike, Portugal och Finland har undertecknat men ännu inte ratificerat det. Källa: http://www.apt.ch/npm/OPCAT0911.pdf.
(16) Se t.ex. parlamentets resolution av den 17 december 1998 om fängelseförhållandena i Europeiska unionen: förbättringar och alternativa straff, punkt 41: ”[Europaparlamentet] begär att ledamöterna i Europaparlamentet får rätt att besöka och inspektera de kriminalvårdsinrättningar och de låsta flyktingförläggningar som ligger inom Europeiska unionens territorium.”
(17) KOM(2011)0327, se http://ec.europa.eu/justice/policies/criminal/procedural/docs/com_2011_327_en.pdf.
(18) T.ex. de europeiska fängelsereglerna, som antagits av Europarådet.
(19) T.ex. de normer som slagits fast av Europarådet, CPT, Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och dess relevanta rättspraxis samt observationerna från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna, FN:s kommitté mot tortyr och FN:s särskilda sändebud mot tortyr.
(20) Se punkt 1 c i rekommendationen av den 9 mars 2004.
(21) T.ex. Ministerkommitténs rekommendation Rec (2010)1 till Europarådets medlemsstater om Europarådets bestämmelser om skyddstillsyn.


Utvidgning av bestämmelserna i partnerskaps- och samarbetsavtalet EG/Uzbekistan till att omfatta bilateral handel med textilprodukter
PDF 261kWORD 79k
Europaparlamentets resolution av den 15 december 2011 om förslaget till rådets beslut om ingående av ett protokoll till avtalet om partnerskap och samarbete som upprättar ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Uzbekistan, å andra sidan, vilket utvidgar bestämmelserna i partnerskaps- och samarbetsavtalet till att omfatta bilateral handel med textilprodukter, med hänsyn till att det bilaterala avtalet om handel med textilprodukter löper ut (16384/2010 – C7-0097/2011 – 2010/0323(NLE))
P7_TA(2011)0586A7-0427/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av förslaget till rådets beslut (16384/2010),

–  med beaktande av begäran om samtycke som har lämnats av rådet i enlighet med artikel 218.6 andra stycket led a led v och artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0097/2011),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner av den 15 november 2007(1), av den 26 oktober 2006(2), av den 27 oktober 2005(3) och den 9 juni 2005(4) om Uzbekistan, av den 12 mars 1999 om partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Uzbekistan(5), av den 8 juni 2011 om den yttre dimensionen av socialpolitiken, främjande av arbetsnormerna och de sociala normerna och de europeiska företagens sociala ansvar(6) och av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal(7),

–  med beaktande av avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskaperna och Uzbekistan om handel med textilprodukter(8) och rådets beslut 2000/804/EG av den 4 december 2000 om ingående av avtal om handel med textilprodukter med vissa tredje länder (däribland Uzbekistan)(9),

–  med beaktande av avtalet om partnerskap och samarbete som upprättar ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Uzbekistan, å andra sidan(10), särskilt artikel 16, i vilken det föreskrivs att ”denna avdelning inte ska gälla för handel med textilvaror som omfattas av kapitel 50 till 63 i Kombinerade nomenklaturen”, och att ”handel med dessa varor ska regleras av ett särskilt avtal, som paraferades den 4 december 1995 och som tillämpas provisoriskt sedan den 1 januari 1996”,

–  med beaktande av rådets slutsatser om Uzbekistan, exempelvis av den 25 oktober 2010(11), av den 27 oktober 2009(12), av den 16 december 2008(13), av den 27 oktober 2008(14), av den 13 oktober 2008(15) och av den 29 april 2008(16), i vilka frågor som rör mänskliga rättigheter, demokratisering och rättsstatliga principer i in Uzbekistan togs upp,

–  med beaktande av de avslutande iakttagelserna av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter (2005(17) och 2010(18)), de avslutande iakttagelserna av FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (2006)(19), de avslutande iakttagelserna av kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor (2010)(20), de avslutande iakttagelserna av FN:s kommitté för barnets rättigheter (2006)(21), rapporten från arbetsgruppen för allmän regelbunden översyn av Uzbekistan (2009)(22) och rapporten från ILO:s konferenskommitté för tillämpning av normer (2010(23)), rapporten från ILO:s expertkommitté för tillämpning av konventioner och rekommendationer avseende konventionen om de värsta formerna av barnarbete (2010(24) och 2011(25)) samt rapporten från ILO:s expertkommitté för tillämpning av konventioner och rekommendationer avseende konventionen om avskaffande av tvångsarbete (2010(26) och 2011(27)), som alla uttrycker oro över den fortsatta användningen av barnarbete i Uzbekistan,

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Anständigt arbete för alla – EU:s bidrag till agendan för anständigt arbete i världen” (KOM(2006)0249),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”En särskild plats för barnen i EU:s yttre åtgärder” (KOM(2008)0055) samt Europeiska kommissionens arbetsdokument om bekämpning av barnarbete (SEK(2010)0037),

–  med beaktande av rådets slutsatser om barnarbete av den 14 juni 2010 och dess ”uppmaning till kommissionen att studera och före 2011 års utgång rapportera om de värsta formerna av barnarbete och handel, med hänsyn till internationell erfarenhet och yttrandena från behöriga internationella organisationer”(28),

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner, särskilt konventionen om minimiålder för anställning från 1973 (nr 138)(29) och konventionen om förbud mot och omedelbara åtgärder för avskaffande av de värsta formerna av barnarbete från 1999 (nr 182)(30), vilka ratificerades av Uzbekistan 2009 respektive 2008 och som följdes av antagandet av en nationell handlingsplan i Uzbekistan,

–  med beaktande av artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 732/2008 av den 22 juli 2008 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet under perioden 1 januari 2009 – 31 december 2011(31) samt artikel 19 i förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämpning av ett system med allmänna tullpreferenser (KOM(2011)0241),

–  med beaktande av uppmaningar av olika icke-statliga organisationer(32) och av fackföreningar(33) om utredningar avseende de allmänna preferenserna för Uzbekistan,

–  med beaktande av det vägledande DCI-programmet för Centralasien 2011–2013(34),

–  med beaktande av artikel 81.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av interimsbetänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0427/2011), och av följande skäl:

a.  Textilprodukter är undantagna från partnerskaps- och samarbetsavtalet och reglerades i stället genom ett bilateralt avtal som upphörde att gälla 2005, vilket skapar en rättsosäkerhet för EU:s exportörer, eftersom Uzbekistan (som inte är medlem i WTO) har friheten att höja sina importtullar, medan EU behandlar alla länder i världen som mest gynnad nation (i fråga om tullar).

b.  Syftet med detta protokoll är att inkludera textilprodukter i partnerskaps- och samarbetsavtalet, vilket kommer att leda till att båda parterna beviljar varandra status som mest gynnad nation, vilket gör att det oklara rättsläget upphör för EU:s textilexportörer.

c.  EU har tidigare avhjälpt detta oklara rättsläge för EU:s textilexportörer genom ändringar av partnerskaps- och samarbetsavtal med olika länder (exempelvis Azerbajdzjan 2007 och Kazakstan 2008).

d.  I artikel 2 i avtalet om partnerskap och samarbete med Uzbekistan fastställs att ”respekten för demokratin, den internationella rättens principer och de mänskliga rättigheterna, såsom de definieras särskilt i Förenta nationernas stadga, Helsingforsslutakten och Parisstadgan för ett nytt Europa samt för de marknadsekonomiska principerna, inbegripet dem som uppställs i handlingarna från ESK-konferensen i Bonn, ligger till grund för parternas inrikes- och utrikespolitik och utgör väsentliga beståndsdelar i partnerskapet och i detta avtal”.

e.  Rådet uppgav den 25 oktober 2010 att det ”fortfarande är allvarligt bekymrat över den övergripande situationen när det gäller mänskliga rättigheter, demokratisering och rättsstatliga principer i Uzbekistan”.

f.  Den uzbekistanska regeringen tar viktiga steg för att uppnå demokrati.

g.  Den uzbekistanska regeringen handlar i strid med slutsatserna från ministermötet mellan Europeiska unionen och Centralasien i Tasjkent den 7 april 2011, där parterna erinrade om att utveckling av ett starkt civilsamhälle utgör en integrerad del av demokratiutvecklingen.

h.  Uzbekistan ärvde och behöll ett i stort sett oreformerat statligt drivet jordbrukssystem, medan andra länder i samma region, exempelvis Kazakstan och i mindre utsträckning Tadzjikistan, moderniserar sitt jordbruk och åtgärdar många av problemen(35). En verklig reform och mekanisering av jordbruket skulle göra det möjligt att betydligt minska mängden tvångsarbete för barn och slöseriet med vatten samt göra jordbruket mer lönsamt.

i.  Uzbekistanska jordbrukare kan officiellt vara fria aktörer, men de arrenderar sin mark, köper sitt gödningsmedel och är skyldiga att uppfylla kvoter, allt från regeringen, medan regeringen köper sin bomull till fasta priser och tjänar betydande summor på försäljning av bomull till det mycket högre världsmarknadspriset.

j.  Rådets ordförandeskap erinrade i EU:s uttalande vid ILO i juni 2011 om ”de väldokumenterade påståendena och den breda enigheten bland Förenta nationernas organ, Unicef, representantorganisationerna för arbetsgivare och arbetstagare och ickestatliga organisationer, och uppgav att trots de juridiska åtagandena av Uzbekistans regering om att utrota tvångsarbete för barn tvingas i praktiken uppskattningsvis mellan 0,5 och 1,5 miljoner barn i skolåldern år efter år att delta i det farliga arbetet i bomullsskörden i upp till tre månader varje år”.

k.  Skolorna är stängda under skördeperioden på hösten, vilket hämmar utbildningen.

l.  Barn, deras lärare och föräldrar riskerar att straffas om de inte lyder.

m.  Uzbekistans regering har uppgett att ”det är tradition att äldre barn hjälper till i familjeföretagen” och att ”påståendena om utbrett tvångsarbete i jordbruket saknar grund”(36).

n.  Oberoende internationella observatörer har samlat in bevis för att tvångsarbete, särskilt tvångsarbete för barn, är systematisk och organiserad praxis, och innebär press på lärare och familjer samt polisens och säkerhetsstyrkornas medverkan.

o.  Den uzbekistanska regeringen har hittills vägrat att ge tillträde för oberoende övervakningsuppdrag för att få fram fakta och informera om längden på höstens skördeperiod, arbetshälsovillkoren för skolelever, hur gamla de är och vilka eventuella bestraffningar de hotas av om de inte lyder.

p.  Enligt kommissionen står EU:s textil- och klädexport till Uzbekistan för 0,05 procent av EU:s textil- och klädexport.

q.  EU är en av de viktigaste importörerna av bomull från Uzbekistan, och denna import beräknas ha uppgått till mellan 6(37) och 23(38)procent av den uzbekistanska bomullsexporten de senaste tio åren.

r.  På grundval av principerna och målsättningarna för unionens yttre åtgärder har EU ett moraliskt ansvar att använda sitt inflytande som en av Uzbekistans viktigaste handelspartner och en viktig importör av bomull från Uzbekistan för att få användningen av tvångsarbete för barn i detta land att upphöra. Protokollet kan därför inte behandlas som en rent teknisk överenskommelse, så länge frågor som människorättsfrågor som tvångsarbete för barn är aktuella, särskilt när det gäller bomullsskörden.

s.  Rättvis och öppen internationell handel kräver konkurrens på lika villkor och de ekonomiska faktorer som avgör priset på produkter som exporteras till EU bör inte snedvridas av seder som strider mot de grundläggande principerna om mänskliga rättigheter och barnets rättigheter.

t.  Många textilförsäljare, däribland europeiska, har beslutat att de inte längre ska köpa bomull från Uzbekistan och att de kommer att underrätta alla sina leverantörer om detta åtagande(39).

u.  Rådet uppgav i sina slutsatser om barnarbete av den 14 juni 2010 att det är fullt medvetet om EU:s roll och ansvar i kampen för att få barnarbete att upphöra.

v.  Kommissionens ordförande José Manuel Barroso har uppmanat den uzbekistanske presidenten, Islam Karimov, att tillåta ett ILO-övervakningsuppdrag i landet för att ta upp frågan om barnarbetsseder som eventuellt kvarstår(40).

w.  EU:s stöd till Uzbekistan inom ramen för EU:s strategi för Centralasien har hittills inte uppmärksammat jordbruksreformer i högre grad.

x.  Kommissionen insisterar också kraftigt på att ILO:s övervakningsuppdrag ska vara det enda relevanta övervakningsorganet i samband med undersökningar av ett tillfälligt återtagande av referenser till det allmänna preferenssystemet, och kommissionens förslag att avskaffa detta krav inom ramen för översynen av förordningen om det allmänna preferenssystemet välkomnas.

y.  Vatten är en viktig resurs på 2000-talet och därför bör dess bevarande prioriteras. Odlingen av bomull i Uzbekistan har lett till en allvarlig minskning av vattenmängden i Aralsjön mellan 1990 och 2008 på grund av otillräckliga miljöstandarder och ineffektiv bevattningsinfrastruktur.

1.  Europaparlamentet begär att rådet och kommissionen ska ta följande rekommendationer i beaktande:

   i) Fördöm kraftfullt användningen av tvångsarbete för barn i Uzbekistan.
   ii) Ge starkt stöd åt ILO:s krav på Uzbekistans regering att acceptera ett observatörsuppdrag med tre parter på hög nivå, vilket skulle ha full rörelsefrihet och snabbt tillträde till alla platser och relevanta parter, däribland på bomullsfälten, för att bedöma ILO-konventionens genomförande.
   iii) Förklara vikten av utländska observatörer för att övervaka utvecklingen av tvångsarbetssituationen i Uzbekistan och andra länder i regionen.
   iv) Uppmana enträget Uzbekistans president Islam Karimov att tillåta en övervakningsdelegation från ILO att besöka landet för att undersöka frågan om tvångsarbete för barn.
   v) Uppmana Uzbekistans regering att ta emot en övervakningsdelegation från ILO och se till att användningen av tvångsarbete för barn och annat tvångsarbete verkligen är på väg att upphöra på nationell, regional och lokal nivå.
   vi) Påminn de uzbekistanska myndigheterna om att trots att principerna om respekt för mänskliga rättigheter ingår i Republiken Uzbekistans författning, och att Uzbekistan har undertecknat och ratificerat de flesta FN-konventioner avseende mänskliga rättigheter, medborgerliga och politiska rättigheter och barnets rättigheter, återstår fortfarande den faktiska tillämpningen av denna formella uppsättning rättsakter.
   vii) Bidra till marknadsinriktade reformer av Uzbekistans jordbrukssektor genom en politisk dialog och stödprogram. Erbjud EU-stöd för att landet på sikt ska kunna övergå till en privatisering och liberalisering av sektorn, i linje med den utveckling som konstaterats i Uzbekistans grannländer.
   viii) Se till att arbetet för att få ett slut på seden med tvångsarbete för barn i bomullsproduktion blir en prioritering i EU:s strategi för de mänskliga rättigheterna i EU-delegationen i Tasjkent. Parlamentet insisterar på att detta bör avspeglas i politik, övervakning, rapportering, bemanning och ekonomiskt stöd.
   ix) Kommissionen bör undersöka och, om så är lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet om en effektiv spårbarhetsmekanism för de varor som framställs genom tvångsarbete för barn.
   x) Stöd parlamentets krav på bomullshandlare och återförsäljare av bomull att avstå från att köpa bomull från Uzbekistan som framställts genom tvångsarbete för barn och att underrätta konsumenter och alla leverantörer om detta åtagande.
   xi) Om ILO-övervakningsorganen fastställer att Uzbekistan allvarligt och systematiskt underlåtit att uppfylla sina förpliktelser, bör kommissionen överväga att inleda en utredning om ett tillfälligt upphävande att det allmänna preferenssystemet, om alla övriga krav är uppfyllda. Europaparlamentet understryker att kommissionen genom att göra detta endast upprätthåller de befintliga reglerna för EU:s allmänna preferenssystem, och betonar vikten av att visa att dessa regler tillämpas på ett enhetligt sätt.
   xii) Förklara hur viktiga förbindelserna mellan unionen och Uzbekistan är, grundade på partnerskaps- och samarbetsavtalet och dess demokratiska principer och människorättsprinciper, och påminn om unionens löften om ytterligare och fördjupade bilaterala förbindelser, vilka inbegriper handel liksom alla områden med koppling till demokratiska principer, respekt för humanitära och grundläggande rättigheter samt rättsstatsprincipen.
   xiii) Bidra aktivt till förbättringen av de sociala, ekonomiska och mänskliga rättigheterna för befolkningen i Uzbekistan genom att främja ett tillvägagångssätt som utgår från gräsrotsnivå och genom att stödja civilsamhällets organisationer och medierna för att åstadkomma en hållbar demokratiseringsprocess.
   xiv) Förse regelbundet parlamentet med betydande information om situationen i Uzbekistan, i synnerhet när det gäller avskaffandet av tvångsarbete för barn.

2.  Sammanfattningsvis konstaterar Europaparlamentet att man inte kommer att ge sitt godkännande förrän ILO-observatörer getts tillstånd av de uzbekistanska myndigheterna att göra en noggrann granskning utan att hindras, och har bekräftat att konkreta reformer har genomförts och gett påtagliga resultat på ett sådant sätt att praxis med tvångsarbete för barn och annat tvångsarbete i praktiken är på väg att avskaffas på nationell, regional och lokal nivå.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att begära ytterligare diskussioner med kommissionen och rådet.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt Uzbekistans regering och parlament.

(1) EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 478.
(2) EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 466.
(3) EUT C 272 E, 9.11.2006, s.456.
(4) EUT C 124 E, 25.5.2006, s.422.
(5) EGT C 175 E, 21.06.1999, s. 432.
(6) Antagna texter, P7_TA(2011)0260.
(7) Antagna texter, P7_TA(2010)0434.
(8) EGT L 123, 17.5.1994, s. 745.
(9) EGT L 326, 22.12.2000, s. 63.
(10) EGT L 229, 31.8.1999, s. 3.
(11) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/117329.pdf
(12) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/gena/110783.pdf
(13) http://ec.europa.eu/sport/information-center/doc/timeline/european_council_12-12-2008_conclusions_en.pdf
(14) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/gena/110783.pdf
(15) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cmsUpload/103295.pdf
(16) http://www.eu2008.si/si/News_and_Documents/Council_Conclusions/April/0428_GAERC4.pdf
(17) Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, konventionsförkortning: CCPR. Avslutande iakttagelser av kommittén för mänskliga rättigheter: Uzbekistan. 26/04/2005. (CCPR/CO/83/UZB. (avslutande iakttagelser/kommentarer)), http://www.unhchr.ch/tbs/doc.nsf/(Symbol)/CCPR.CO.83.UZB.En?Opendocument
(18) Förenta nationerna, internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, Distr. General, CCPR/C/UZB/CO/3/UZB 25 mars 2010. Avslutande iakttagelser av kommittén för mänskliga rättigheter, Uzbekistan, www2.ohchr.org/english/bodies/hrc/docs/co/Uzbekistan98_AUV.doc)
(19) http://www.unhchr.ch/tbs/doc.nsf/%28Symbol%29/E.C.12.UZB.CO.1.En?Opendocument
(20) Förenta nationerna, konvention om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor, CEDAW/C/UZB/CO/4, Distr.: General 5 februari 2010. Avslutande iakttagelser av kommittén om avskaffande av diskriminering av kvinnor, Uzbekistan, (http://www2.ohchr.org/english/bodies/cedaw/docs/co/CEDAW-C-UZB-CO-4.pdf)
(21) Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, kommittén för barnets rättigheter, avslutande iakttagelser: Uzbekistan. 02/06/2006. (CRC/C/UZB/CO/2.), (http://www.unhchr.ch/tbs/doc.nsf/(Symbol)/CRC.C.UZB.CO.2.En?Opendocument)
(22) http://lib.ohchr.org/HRBodies/UPR/Documents/Session3/UZ/A_HRC_10_82_Add1_Uzbekistan_E.pdf
(23) Internationella arbetsorganisationen, Rapport 2010 om konferenskommittén för tillämpningen av normer, 99:e sammanträdet, Genève, 2010, (http://www.ilo.org/global/standards/applying-and-promoting-international-labour-standards/conference-committee-on-the-application-of-standards/lang--en/index.htm)
(24) Internationella arbetskonferensen, 99:e sammanträdet, 2010, Rapport från expertkommittén för tillämpning av konventioner och rekommendationer, (http://www.ilo.org/wcmsp5/groups/public/@ed_norm/@relconf/documents/meetingdocument/wcms_123424.pdf)
(25) Internationella arbetskonferensen, 100:e sammanträdet, 2011, Rapport från expertkommittén för tillämpning av konventioner och rekommendationer (ILC. 100/III/1A), (http://www.ilo.org/wcmsp5/groups/public/@ed_norm/@relconf/documents/meetingdocument/wcms_151556.pdf)
(26) http://www.ilo.org/wcmsp5/groups/public/@ed_norm/@relconf/documents/meetingdocument/wcms_123424.pdf
(27) http://www.ilo.org/wcmsp5/groups/public/@ed_norm/@relconf/documents/meetingdocument/wcms_151556.pdf
(28) Europeiska unionens råd, rådets slutsatser om barnarbete, 3023:a sammanträdet i rådet (urtrikesfrågor), Luxemburg den 14 juni 2010, (http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/115180.pdf)
(29) Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens, konvention om minimiålder för inträde i anställning (anm.: ikraftträdandedag: 19.6.1976.) konvention: C138, Genève 26.6.1973, (http://www.ilo.org/ilolex/cgi-lex/convde.pl?C138)
(30) Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens, C 182 Konventionen om de värsta formerna av barnarbete, 1999, Genève 17.6.1999, (http://www.ilo.org/ilolex/cgi-lex/convde.pl?C182)
(31) EUT L 211, 6.8.2008 s. 1.
(32) Business Social Compliance Initiative, C.W.F Children Worldwide Fashion, Anti-Slavery International, Uzbek-German Forum for Human Rights and Ethical Trading Initiative.
(33) ITUC-ETUC.
(34) Europeiska kommissionen, generaldirektoratet för yttre förbindelser, direktoratet för Östeuropa, södra Kaukasus, centralasiatiska republiker, vägledande DCI-program 2011–2013, s. 54, (http://www.eeas.europa.eu/central_asia/docs/2010_ca_mtr_en.pdf)
(35) What has changed? School of Oriental and African Studies, University of London, November 2010, (http://www.soas.ac.uk/cccac/centres-publications/file64329.pdf)
(36) ILO-rapport 2011 från expertkommittén för tillämpning av konventioner och rekommendationer, s. 429, (http://www.ilo.org/wcmsp5/groups/public/@ed_norm/@relconf/documents/meetingdocument/wcms_151556.pdf)
(37) Källa: Europeiska kommissionen GD Handel och
(38) http://unctad.org/infocomm/anglais/cotton/market.htm
(39) Internationellt forum om arbetsrätt, http://www.laborrights.org/stop-child-forced-labor/cotton-campaign/company-response-to-forced-child-labor-in-uzbek-cotton)
(40) Uttalande av Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso efter hans möte med Uzbekistans president Islam Karimov, (http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=MEMO/11/40&type=HTML)


Fri rörlighet för arbetstagare inom Europeiska unionen
PDF 121kWORD 40k
Europaparlamentets resolution av den 15 december 2011 om fri rörlighet för arbetstagare i Europeiska unionen
P7_TA(2011)0587RC-B7-0727/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om att främja arbetskraftens rörlighet inom Europeiska unionen(1),

–  med beaktande av artiklarna 21, 45 och 47 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artiklarna 15, 21, 29, 34 och 45 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 151 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 december 2007 med titeln ”Rörlighet som ett verktyg för fler och bättre jobb – EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna (2007–2010)” (KOM(2007)0773),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 november 2008 om konsekvenserna av den fria rörligheten för arbetstagare efter EU:s utvidgningar (KOM(2008)0765),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 juli 2010 med titeln ”Arbetskraftens fria rörlighet bekräftas: rättigheter och viktiga utvecklingar” (KOM(2010)0373),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 april 2006 om den övergångsordning som begränsar den fria rörligheten för arbetstagare på EU:s arbetsmarknader(3),

–  med beaktande av kommissionens rapport till rådet av den 11 november 2011 om tillämpningen av övergångsbestämmelserna om fri rörlighet för arbetstagare från Bulgarien och Rumänien (KOM(2011)0729),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om fastställande av kvarvarande hinder för rörlighet på den inre arbetsmarknaden,

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Rätten att bo och arbeta i ett annat EU-land är en av EU:s grundläggande rättigheter, som garanterar lika behandling och skydd mot diskriminering på grund av nationalitet, vilket är en grundläggande beståndsdel av unionsmedborgarskapet och erkänns som sådan i fördragen. Trots detta stöter två av medlemsstaterna fortfarande på hinder i fråga om utövandet av människors rätt att arbeta inom en annan medlemsstats territorium.

B.  Enligt kommissionens meddelande av den 11 november 2011 har mobila arbetstagare från Rumänien och Bulgarien haft en positiv effekt på ekonomin i de medlemsstater som tar emot mobila arbetstagare.

C.  Inga negativa effekter har rapporterats från de medlemsstater som har avstått från att tillämpa övergångsordningar för den fria rörligheten för arbetstagare från medlemsstater som anslöt sig till EU 2004 och 2007. Ett antal medlemsstater har ändå valt att fortsätta att tillämpa arbetsmarknadsrestriktioner för medborgare från Rumänien och Bulgarien, mer som en reaktion på politiska påtryckningar än som en berättigad strävan att förhindra eventuella negativa effekter på ekonomin och arbetsmarknaden.

D.  Enligt färsk statistik uppgick vid utgången av 2010 antalet mobila arbetstagare från Rumänien och Bulgarien som var bosatta i en annan medlemsstat till 0,6 procent av hela EU:s befolkning.

E.  Inflödet av rumänska och bulgariska arbetstagare har haft en gynnsam inverkan på värdländernas marknader, eftersom dessa arbetstagare arbetar inom yrken och sektorer där det råder brist på arbetskraft.

F.  Kommissionen uppgav i sitt senaste meddelande att det är mer sannolikt att rumänska och bulgariska mobila arbetstagare befinner sig i sin ekonomiskt produktiva livsfas än medborgarna i värdlandet, eftersom bulgariska och rumänska mobila arbetstagare som är yngre än 35 år utgör 65 procent av alla personer i arbetsför ålder som är villiga att flytta till ett annat land för att få en anställning, jämfört med 34 procent i de 15 länder som ingick i EU före utvidgningen 2004.

G.  Aktuella uppgifter från Eurostat visar att inflödet av mobila arbetstagare från Rumänien och Bulgarien inte har någon betydande inverkan på lönerna eller arbetslösheten i värdländerna.

H.  Rörligheten drivs främst av efterfrågan på arbetskraft. När det råder obalans i fråga om arbetskraften i EU kan tillfälliga hinder hämma de europeiska företagens ekonomiska utveckling och urholka rätten att arbeta och uppehålla sig i en annan medlemsstat.

I.  Rumänska och bulgariska arbetstagare omfattas helt eller delvis av restriktioner i sin grundläggande rätt till fri rörlighet, som de åtnjuter på grundval av den i fördragen erkända principen om likabehandling. Samtidigt ersätter gränsöverskridande rörlighet för arbetstagare inom ramen för ”tjänster” i allt högre grad arbetstagares fria rörlighet och kan leda till illojal konkurrens i fråga om löne- och anställningsvillkor.

J.  Den fria rörligheten för arbetstagare är ett positivt socioekonomiskt exempel för både EU och medlemsstaterna och en milstolpe i fråga om EU-integration, ekonomisk utveckling, social sammanhållning och individuell kompetenshöjning, som kan motverka de negativa effekterna av den ekonomiska krisen och göra EU till en starkare ekonomisk makt som kan ta itu med de utmaningar som de globala förändringarna medför.

K.  Senare tiders samhällsutveckling kräver större rörlighet bland arbetstagarna, framför allt som en reaktion på förändringar i näringslivet, globalisering, nya arbetsmönster, demografiska förändringar och utvecklingen av transportsätt.

L.  Rörlighet inom EU är av vital betydelse för att alla unionsmedborgare ska ges samma rättigheter och skyldigheter.

M.  I kommissionens senaste meddelande fastställs att störningarna på de nationella arbetsmarknaderna beror på en rad faktorer, såsom den ekonomiska och finansiella krisen och strukturella arbetsmarknadsproblem, och inte på inflödet av rumänska och bulgariska arbetstagare.

N.  År 2010 utgjorde rumänska och bulgariska arbetstagare bara 1 procent av alla arbetslösa (i åldrarna 15–64) i EU, jämfört med 4,1 procent för tredjelandsmedborgare. Detta visar tydligt att de inte hade någon inverkan på arbetsmarknadskrisen i enskilda länder.

O.  I samband med den nuvarande konjunkturnedgången i Europa kan de penningförsändelser som mobila arbetstagare skickar till sina hemländer ha en positiv nettoeffekt på betalningsbalansen i de länder som de skickas från.

P.  Vissa medlemsstater har meddelat att de tänker behålla restriktionerna för bulgariska och rumänska arbetstagare fram till 2014, medan andra har meddelat att de kommer att öppna sina arbetsmarknader för alla EU:s arbetstagare.

1.  Europaparlamentet anser att arbetstagarnas rörlighet i EU aldrig bör ses som ett hot mot de nationella arbetsmarknaderna.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att upphäva alla gällande övergångsordningar, eftersom det inte finns några verkliga ekonomiska skäl till att begränsa rumäners och bulgarers rätt att arbeta och bosätta sig inom en annan medlemsstats territorium. Parlamentet anser att dessa hinder är kontraproduktiva för EU-medborgarna och kräver att klausulen om företräde tillämpas med full verkan i hela unionen.

3.  Europaparlamentet uppmanar rådet att godkänna kommissionens senaste rapport till rådet om tillämpningen av övergångsbestämmelserna om fri rörlighet för arbetstagare från Bulgarien och Rumänien (KOM(2011)0729) och att följa den föreslagna linjen vid sin bedömning av om de tillfälliga hindren är en fördelaktig och nödvändig åtgärd.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en tydlig definition av begreppet ”allvarliga störningar på arbetsmarknaden eller hot därom”.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en uppsättning tydliga indikatorer och en bättre metod som baserar sig på ekonomiska och sociala indikatorer och som kan användas för att bedöma om det är uppenbart motiverat att förlänga de fullständiga eller partiella restriktioner som medlemsstater infört för att bemöta de negativa störningar på de nationella arbetsmarknaderna som skulle kunna föranledas av rumänska och bulgariska arbetstagare. Kommissionen uppmanas vidare att följa detta tillvägagångssätt även när en medlemsstat begär tillstånd att tillämpa skyddsklausulen.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett sätt som ger största möjliga insyn offentliggöra de kriterier enligt vilka en medlemsstat får fortsätta att tillämpa tillfälliga hinder, med beaktande av vilka följder ett sådant beslut får för EU:s ekonomi samt vilka tolkningar domstolen accepterar i fråga om restriktiv tolkning av undantag från grundläggande friheter.

7.  Europaparlamentet anser att de medlemsstater som fortsätter att tillämpa restriktioner, utan att på ett tydligt och öppet sätt kunna motivera detta beslut med allvarliga störningar på arbetsmarknaden i linje med domstolens domar, bryter mot fördragen. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin egenskap som fördragens väktare övervaka att anslutningsfördragen följs.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att upphäva de restriktiva övergångsperioderna, så att bulgariska och rumänska medborgare kan åtnjuta sin i fördragen erkända likabehandling, och på så sätt säkerställa en rättvis konkurrens mellan företag samt förebygga social och ekonomisk dumpning.

9.  Europaparlamentet konstaterar att övergångsordningarna motverkar bekämpandet av falskt egenföretagande, svartarbete och olagliga anställningar, eftersom arbetstagare som inte har rätt att fritt komma in på den reguljära arbetsmarknaden ibland väljer att arbeta som falska egenföretagare eller svartarbetare, vilket leder till kränkningar av deras arbetsrättigheter.

10.  Europaparlamentet uppmanar övriga 25 medlemsstater att samråda med arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer innan de fattar beslut om att avsluta eller förlänga de fullständiga eller partiella restriktionerna i den fria rörligheten för arbetstagare från Rumänien och Bulgarien.

11.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som har för avsikt att bevara arbetsmarknadsrestriktionerna för rumänska och bulgariska arbetstagare att på ett öppet och tydligt sätt lägga fram en fullständig motivering, i enlighet med de kriterier och den metod som tagits fram av kommissionen, tillsammans med övertygande argument och uppgifter, bland annat alla relevanta socioekonomiska indikatorer som lett fram till slutsatsen att geografisk rörlighet skapar allvarliga störningar på deras nationella arbetsmarknader.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0455.
(2) EGT L 257, 19.10.1968, s. 2.
(3) EUT C 293 E, 2.12.2006, s. 230.


EU:s strategi för Centralasien
PDF 180kWORD 83k
Europaparlamentets resolution av den 15 december 2011 om hur genomförandet av EU:s strategi för Centralasien framskrider (2011/2008(INI))
P7_TA(2011)0588A7-0338/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 21,

–  med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalen mellan EU och Uzbekistan, Kirgizistan, Kazakstan respektive Tadzjikistan, av interimsavtalet om handel och handelsfrågor mellan Europeiska gemenskaperna och Turkmenistan samt av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Turkmenistan, som undertecknades den 25 maj 1998 men ännu inte har ratificerats,

–  med beaktande av EU-strategin för ett nytt partnerskap med Centralasien, som antogs av Europeiska rådet den 21–22 juni 2007(1), och av kommissionens och rådets gemensamma lägesrapporter av den 24 juni 2008(2) och 28 juni 2010(3),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Centralasien, i synnerhet de av den 20 februari 2008 om en EU-strategi för Centralasien(4), av den 6 maj 2010(5) och 8 juli 2010(6) om situationen i Kirgizistan, av den 11 november 2010 med titeln ”Stärkandet av OSSE: en roll för EU”(7), av den 25 november 2010 med titeln ”Mot en ny energistrategi för Europa 2011−2020”(8), av den 16 december 2010 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2009 och EU:s politik på området(9) och av den 7 juli 2011 om EU:s externa åtgärder för demokratisering(10),

–  med beaktande av det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter, som lanserades 2003 i syfte att främja mänskliga rättigheter och stödja straffrättsreformer, demokrati, goda styrelseformer, mediefrihet, rättsstatsprincipen, säkerhetsstrukturer (polis/väpnade styrkor) och konfliktförebyggande åtgärder, samt av det efterföljande europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (förordning (EG) nr 1889/2006)(11),

–  med beaktande av ministermötena mellan EU och Centralasien, som hålls två gånger om året sedan 2007, och av ministerkonferenserna om säkerhet mellan EU och Centralasien, som hölls 2008 och 2009,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för internationell handel (A7-0338/2011), och av följande skäl:

A.  En hållbar utveckling i ett land förutsätter att de mänskliga rättigheterna skyddas, att demokratiska värderingar och institutioner etableras och tillämpas, att rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna respekteras samt att goda styrelseformer och ett starkt civilsamhälle kan tryggas.

B.  Det finns allvarliga brister i de centralasiatiska länderna i fråga om demokrati, de mänskliga rättigheterna, rättsstaten och de grundläggande friheterna.

C.  Ett stärkt samarbete mellan EU och de fem länderna i Centralasien är av ömsesidigt strategiskt intresse för att diversifiera och fördjupa de politiska, sociala och ekonomiska förbindelserna och för att dra full nytta av de möjligheter som partnerskapsavtalen erbjuder.

D.  Centralasien är ett mycket viktigt område för EU i fråga om handelspotential och energiförsörjning. Regionen har drabbats av den nyliga globala finansiella och ekonomiska krisen.

E.  Vissa medlemsstater har starka bilaterala förbindelser med de centralasiatiska länderna och tillhör de viktigaste källorna för investeringar och handel. EU behöver en samlad och sammanhängande strategi gentemot denna region för att missförstånd, dubbelarbete och inte minst dubbla budskap ska kunna undvikas.

F.  De centralasiatiska länderna har tagit viktiga inledande steg i en lång demokratiseringsprocess där fortsatta och stora ansträngningar på områdena styrelseformer och regionalt samarbete är nödvändiga förutsättningar för att man ska komma till rätta med de kvarvarande brister som hittills har hindrat länderna från att till fullo förverkliga sin potential till politisk, social och ekonomisk utveckling.

G.  Små och medelstora företag förkroppsligar entreprenörskap och den fria marknaden och är en stark demokratibyggande kraft.

H.  Bristen på ömsesidigt förtroende förvärrar spänningar kring delandet av naturresurser, undergräver regionalt samarbete och ökar risken för konfrontationer. Problemen med vattenförsörjning beror dock mer på misshushållning och slöseri med vattentillgångar än på ett kvantitativt underskott.

I.  EU och de centralasiatiska länderna har ett gemensamt intresse av att diversifiera exportrutterna och samarbeta i hållbarhetsfrågor på energi- och miljöområdet.

J.  Intresset för säkerheten och stabiliteten i regionen bör omfatta inte bara statssäkerhetsfrågor utan även befolkningens säkerhet i form av bland annat respekt för de mänskliga rättigheterna, levnadsvillkoren, miljön och tillgången till grundläggande offentliga tjänster.

EU:s åtaganden

1.  Europaparlamentet understryker EU:s starka politiska och ekonomiska intresse av att stärka sina bi- och multilaterala förbindelser med de centralasiatiska länderna på alla samarbetsområden, såsom stabilitet, säkerhet och hållbar utveckling i regionen, handel och ekonomiska förbindelser, energi- och transportlänkar, en stärkt dialog om universella värden som demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer samt gemensamma utmaningar och hot, däribland gränsförvaltning och bekämpning av narkotika- och människohandel.

2.  Sju prioriteringar pekas ut i EU:s strategi för Centralasien, men Europaparlamentet påpekar att endast begränsade resurser har avsatts. Parlamentet konstaterar följaktligen att EU:s stödmedel är för knappa för att unionen ska kunna utöva ett verkligt inflytande på alla politikområden. Parlamentet uppmanar EU med kraft att utveckla en gemensam vision och att definiera och uttrycka sina prioriteringar bättre. Parlamentet påpekar att utvecklingssamarbetet med de centralasiatiska länderna kan ge resultat bara om länderna följer internationella normer för demokrati, styrelseskick, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Parlamentet påpekar också att EU:s utvecklingssamarbete inte får underordnas ekonomiska intressen eller energi- och säkerhetsintressen.

3.  Europaparlamentet anser att EU måste upprätthålla ett stort engagemang i Centralasien och skräddarsy sina strategier efter de framsteg som görs av staterna i regionen. Omfattningen och arten av EU:s engagemang måste differentieras och villkoras utifrån mätbara framsteg på områdena demokratisering, mänskliga rättigheter, goda styrelseformer, hållbar socioekonomisk utveckling, rättsstatsprincipen och kampen mot korruption. EU måste erbjuda stöd där det behövs för att hjälpa fram sådana framsteg, enligt riktlinjer liknande principerna för EU:s grannskapspolitik (dvs. ”mer för mer”).

4.  Europaparlamentet understryker behovet att förklara och föra fram EU:s uppfattning om säkerhet och stabilitet om denna skulle avvika från deras. EU är skyldigt att inta en kritisk hållning gentemot regeringar som bryter mot sina befolkningars grundläggande rättigheter i den nationella säkerhetens namn.

5.  Europaparlamentet anser att man i EU:s framtida strategi för Centralasien bör ta lärdom av reformen av den europeiska grannskapspolitiken vad gäller differentiering, kontakter mellan människor och ökad uppmärksamhet åt demokratifrågor och mänskliga rättigheter, och även beakta den vidare geopolitiska kontexten.

6.  Europaparlamentet erkänner vikten av det fortlöpande arbete som EU:s särskilde representant uträttar på området för att säkerställa en hög nivå på den politiska dialogen med de centralasiatiska staterna. Parlamentet påminner om att hans uppdrag också inbegriper engagemang med det lokala civilsamhället och att detta är nödvändigt för att EU ska kunna göras mer synligt. Parlamentet begär att den politiska dialogen baseras på en bedömning av hur de centralasiatiska staterna uppfyller sina åtaganden som OSSE-medlemmar.

7.  Europaparlamentet anser att översynen av strategin för Centralasien måste ta hänsyn till behovet att matcha målen med tillräckliga ekonomiska resurser och att skapa lämpliga fördelningsstrukturer som återspeglar den verklighet som råder i vart och ett av länderna i regionen. Med tanke på de ekonomiska begränsningarna bör man fokusera på de medellångsiktiga och långsiktiga program som kan få störst inverkan på utvecklingen i regionen, framför allt i fråga om ungdomar och utbildning, tekniskt stöd för ekonomisk utveckling och främjande av små och medelstora företag, liksom tryggad vattenförsörjning och bekämpning av narkotikahandel.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett synligt sätt integrera, eller åtminstone samordna, sina normativa, tekniska och intressebaserade agendor för Centralasien. Parlamentet erinrar också om kravet på en konsekvent politik för utveckling i artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

9.  Europaparlamentet påpekar att genomförandet av strategin kan förbättras genom dels stärkt intern EU-samordning, dels stärkt samarbete med andra internationella givare och regionala intressenter.

10.  Europaparlamentet föreslår att den regionala inriktningen integreras i förbindelserna med Kina och Ryssland, eftersom de länderna är de viktigaste ekonomiska aktörerna i regionen. Parlamentet anser att strategin för fossil energi bör knytas till EU:s programplanering för Kaukasien och Svartahavsområdet samt Turkiet.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga respektera åtskillnaden mellan program och verksamhet som kan finansieras av instrumentet för utvecklingssamarbete och program och verksamhet som ska finansieras av andra finansiella instrument, till exempel stabilitetsinstrumentet eller det europeiska initiativet för demokrati, särskilt när det gäller gränsförvaltning och bekämpning av organiserad brottslighet, bättre tillämpning av rättstatliga principer samt skyddet för de mänskliga rättigheterna.

12.  Europaparlamentet betonar att det fortlöpande behövs regelbundna dialoger om de mänskliga rättigheterna med alla fem länderna, och beklagar att framstegen på plats totalt sett har varit begränsade och att en negativ utveckling har kunnat konstateras i vissa fall. Parlamentet anser att det faktum att det förekommer människorättsdialoger inte bör användas som en ursäkt för att utesluta människorättsrelaterade frågor som uppkommer på andra samarbetsområden eller för att låta bli att gå vidare. Parlamentet kräver att icke-statliga organisationer och samhällsaktörer systematiskt engageras i förberedelserna inför dessa dialoger samt att resultatet av dem offentliggörs för att möjliggöra en utvärdering av deras effektivitet och parternas åtaganden.

13.  Europaparlamentet upprepar att det är viktigt att inte glömma medelinkomstländerna, såsom länderna i Centralasien, i samband med EU:s övergripande utvecklingspolitik och arbete för att uppnå millennieutvecklingsmålen, eftersom insatser för utveckling – särskilt i samband med nedskärningar av utvecklingsbiståndet på grund av den globala ekonomiska och finansiella krisen – ofta inriktas på de minst utvecklade länderna och därigenom försummar den centralasiatiska regionen.

14.  Europaparlamentet anser att de begränsade resurserna och regionens många behov gör att EU omsorgsfullt måste rikta och prioritera sitt stöd och även beakta de följder som djupt rotad korruption och otillräckliga administrativa kunskaper får för biståndets effektivitet. Parlamentet förespråkar en stabil nivå på det utvecklingsbistånd som man kommit överens om, kombinerat med större flexibilitet vid fördelningen, och vill att mer bistånd går till Kirgizistan och Tadzjikistan, som har störst behov i detta avseende.

15.  Europaparlamentet är emellertid tveksamt till budgetstöd i Kirgizistan och Tadzjikistan, särskilt med tanke på den omfattande korruptionen i dessa länder. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en rapport om användningen av budgetstöd i dessa länder.

16.  Europaparlamentet ger sitt starka stöd till inrättandet av fullvärdiga EU-delegationer i samtliga centralasiatiska länder i syfte att öka EU:s närvaro och synlighet i regionen och stärka det långsiktiga samarbetet och engagemanget på alla samhällsområden, samt för att främja bättre förståelse, framväxten av en rättsstat och respekt för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet är övertygat om att närvaron av dessa delegationer i stor utsträckning kommer att bidra till att målen med strategin uppnås och att EU:s intressen i regionen tas till vara. Parlamentet insisterar på att dessa delegationer förses med lämpliga personalresurser i form av specialister inom politik, ekonomi och handel, för att de ska kunna uppnå bästa möjliga resultat och tillhandahålla effektivt stöd.

17.  Europaparlamentet rekommenderar att instrumenten Taiex, partnersamverkan och Sigma öppnas för de centralasiatiska länderna i syfte att stödja förbättring av standarder och nödvändiga reformer.

18.  Europaparlamentet noterar med oro de svårigheter som EU möter i samarbetet med det oberoende civila samhället på områdena mänskliga rättigheter och goda styrelseformer, liksom de fortsatta trakasserierna av icke-statliga organisationer i regionen. Parlamentet efterlyser större insyn i fråga om fördelningen av EU:s och medlemsstaternas finansiering av utvecklingssamarbete och mottagarna av denna, och uppmanar EU-delegationerna och medlemsstaternas ambassader att stödja verkligt självständiga icke-statliga partner för att hjälpa dem att spela en effektiv roll i utvecklingen och konsolideringen av civilsamhället. Att EU fortsätter att främja program med inriktning på de centralasiatiska länderna är ett viktigt verktyg för att främja förståelse och samarbete över gränserna bland länderna i regionen.

19.  Europaparlamentet betonar vikten av fria oppositionspartier i regionen och uppmanar eftertryckligen regeringarna i samtliga centralasiatiska länder att garantera politisk frihet.

20.  Europaparlamentet är positivt till att det regelbundet hålls regionala toppmöten mellan EU och Centralasien och anser att man bör överväga ett eventuellt framtida inrättande av ett särskilt parlamentariskt forum för EU–Centralasien inom ramen för de befintliga parlamentariska samarbetskommittéerna och interparlamentariska möten med de centralasiatiska länderna med syftet att utvärdera och bidra till innehållet i toppmötena. Parlamentet understryker vikten av regelbundet bilateralt och multilateralt parlamentariskt samarbete. Parlamentet betraktar partnerskaps- och samarbetsavtalen som den institutionella grundvalen för ett större utbyte parlamentariker emellan, som ett bidrag till ömsesidig förståelse och respekt. Mot bakgrund av detta stöder parlamentet partnerskaps- och samarbetsavtal med samtliga fem centralasiatiska länder. Det är viktigt att Europaparlamentet engagerar sig mer aktivt för att följa förhandlingarna om partnerskapsavtal med de centralasiatiska länderna och genomförandet av de befintliga avtalen.

21.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta att stödja reformer inom den offentliga sektorn i de centralasiatiska länderna genom lämpligt tekniskt och ekonomiskt stöd så att stabila, reformerade och moderniserade administrativa strukturer kan bli verklighet i alla de berörda länderna.

Demokratisering, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen

22.  Europaparlamentet konstaterar att den allmänna situationen på områdena mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen är fortsatt oroväckande trots att en del positiva konstitutionella och rättsliga förändringar har skett i regionen (insatser för ett avskaffande av dödsstraffet, inrättande av ombudsmannainstitutioner, vissa rättegångsreformer osv.).

23.  Europaparlamentet stöder slutsatserna i OECD:s konkurrensutsikter för Centralasien från januari 2011 och oroar sig särskilt över situationen på människorätts- och arbetsrättsområdena och det bristande stödet för civilsamhället i de centralasiatiska länderna, liksom över utbildningssystemet, små och medelstora företag, jordreformer samt regionens investeringspolitik, som behöver fördelas bättre över olika ekonomiska sektorer i stället för att som i dag fokuseras på energi- och gruvdriftssektorerna.

24.  Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av människorättsdialogerna så att de blir mer effektiva och resultatinriktade. Parlamentet anser i detta sammanhang att Europaparlamentet bör involveras på bred front i övervakningen av dessa dialoger. Rådet och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att göra en bedömning av de tidigare dialogernas verkan, att i samarbete med Europaparlamentet beakta riktmärken för framsteg som staterna i regionen gör i fråga om mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen samt att bedöma effektiviteten i EU:s biståndsprojekt för detta ändamål.

25.  Europaparlamentet fördömer all användning av tortyr och de stränga restriktionerna för medierna samt yttrande-, mötes- och föreningsfriheten. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och vice ordföranden/den höga representanten att offentligt ta upp fallen med politiska fångar, fängslade människorättsförsvarare och journalister och kräva att de omedelbart friges.

26.  Europaparlamentet ser mycket positivt på de insatser som politiska stiftelser gjort genom att bidra med praktiskt samarbete inom demokratiseringsprocessen med hjälp av sin långvariga närvaro på plats.

27.  Europaparlamentet anser att initiativet för rättsstatsprincipen är en mycket viktig del av samarbetet med de centralasiatiska länderna, och uppskattar den föredömliga interaktionen mellan EU och dess medlemsstater vid genomförandet av biståndsprojekt. Interaktionen mellan dessa projekt och de lokala civilsamhällena har varit begränsad, och större interaktion med civilsamhället och bättre tillgång till information om initiativet för lokala samhällsaktörer skulle öka synligheten, insynen och möjligheten till ansvarsutkrävande i samband med verksamhet inom ramen för initiativet, i linje med EU:s vidare målsättningar om förbättring av strategin för Centralasien så som dessa anges i den gemensamma lägesrapporten. Parlamentet understryker att projektet med plattformen för rättsstatsprincipen bör innehålla klara målsättningar och en tydlig bedömning av dess genomförande och resultat, samtidigt som man undviker att förstärka säkerhetsstyrkornas repressiva inslag. Parlamentet betonar att ett korrekt genomförande av initiativet måste vara ett av nyckelkriterierna vid tilldelningen av bistånd och budgetstöd.

Utbildning, barn och kontakter mellan människor

28.  Europaparlamentet understryker att utbildning är grunden för en demokratisk samhällsutveckling. Mot bakgrund av detta efterlyser parlamentet fortsatta insatser för en moderniserad, fri och tillgänglig offentlig utbildningssektor, inklusive företagsutbildning, samt en intensifiering av utbildningsinitiativet, särskilt det internationella akademiska utbytet av studerande och lärare, inom den vidare kontexten för stöd till uppbyggnad av ett civilsamhälle på en stabil människorättslig och arbetsrättslig grund i regionens alla länder. Parlamentet betonar att det också är mycket viktigt att främja processer som garanterar kvinnors deltagande och kvinnors tillgång till arbetsmarknaden.

29.  Europaparlamentet anser att EU:s arbete med utbildning och mänskliga rättigheter bör kompletteras med insatser och program som inriktas mot ungdomar, eftersom de utgör den mest utsatta gruppen i dessa samhällen. I detta sammanhang efterlyser parlamentet ett ökat EU-stöd till ungdomsinitiativen i regionen, särskilt sådana som kan minska den tilltagande radikaliseringen och främja tolerans bland unga i dessa länder.

30.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta att stödja kontakter mellan människor och utbytesprogram inom vetenskap, näringsliv och utbildning. I detta sammanhang konstaterar parlamentet att det finns brister i organiseringen och genomförandet av utbildningsinitiativet EU–Centralasien, och kommissionen uppmanas med skärpa att åtgärda dessa brister i nära samverkan med utbildningsexperter och de centralasiatiska partnerna.

31.  Europaparlamentet understryker sin fortsatta oro över situationen för barn, särskilt tvångsbarnarbetet, som är utbrett i olika former och grader. Alla länder i regionen måste fullgöra sina internationella åtaganden i praktiken, särskilt dem som hör till FN:s konvention om barnets rättigheter, ILO:s konvention om minimiålder och ILO:s konvention om de värsta formerna av barnarbete.

Ekonomisk integration och hållbar utveckling

32.  Europaparlamentet betonar att rättsstatliga principer och ekonomisk utveckling går hand i hand. Parlamentet bekräftar sitt stöd för den ekonomiska diversifieringen av de centralasiatiska länderna, utvecklingen av en hållbar energisektor samt förbättrade transportlänkar som kopplar kaspiska resurser till den europeiska marknaden som ett sätt att uppnå ekonomisk utveckling och en stabil BNP-tillväxt. Parlamentet uppmanar EU att arbeta för ett klimat av ekonomisk stabilitet genom säkra och stabila rättsliga ramar och genom att bekämpa korruption och svågerpolitik, vilket är avgörande för att man ska kunna locka utländska investeringar, främja innovation samt stimulera ett verkligt privat entreprenörskap, bland annat med hjälp av mikrokrediter för projekt som drivs av självständiga kvinnor, i överensstämmelse med internationella sociala, arbetsrättsliga och miljörelaterade normer.

33.  Europaparlamentet betonar att regeringarna i de centralasiatiska länderna måste främja och stödja uppkomsten av fler små och medelstora företags, vilket är en av de nödvändiga aspekterna för de berörda ländernas utveckling. EU bör ge denna fråga högre prioritet i samband med sitt stöd till små och medelstora företag inom EIB:s mandat för Centralasien och lätta på visumkraven för personer som reser från Centralasien för att göra affärer och delta i högre utbildning, samtidigt som man för fram internationella arbetsrättsliga normer, miljönormer och normer för företagens sociala ansvar. Parlamentet anser dessutom att diskriminerande praxis som drabbar europeiska företag bör undvikas, också inom den nyckelsektor som den offentliga upphandlingen utgör. EU uppmanas att underlätta samarbetet mellan små och medelstora företag från EU och små och medelstora företag från Centralasien.

34.  Europaparlamentet stöder en starkare integration av de centralasiatiska länderna i världsekonomin, i synnerhet genom internationellt samarbete med och anslutning till Världshandelsorganisationen (WTO). Parlamentet anser att strukturreformer med sikte på en marknadsekonomi och anslutning till WTO är av vital betydelse för den ekonomiska utvecklingen av länderna och regionen, liksom för att regionen ska integreras i världsekonomin.

35.  Europaparlamentet understryker att internationell ekonomisk integration och regionalt ekonomiskt samarbete är strategier som kompletterar varandra och därför verkligen bör eftersträvas i Centralasien.

36.  Europaparlamentet är medvetet om att den regionala integrationen bland länderna i Centralasien är svag. Parlamentet uppmanar kommissionen att utforma differentierade handelsstrategier för vart och ett av de fem länderna i Centralasien, efter deras specifika behov, och främja integration inom regionen.

Energi, vatten och miljö

37.  Europaparlamentet framhåller vikten för EU av diversifiering av försörjningen av energi och råvaror, särskilt sällsynta jordartsmetaller, respektive vikten för Centralasien av exportmarknader, teknik och kunnande. Det är av yttersta vikt att samarbetsprojekt för energi omfattar långsiktiga leveransavtal som rymmer principerna om miljöhållbarhet och utvinningsindustrins öppenhetsinitiativ (Eiti). Parlamentet uppmanar EU att främja Eiti och andra liknande initiativ i samtliga de länder i regionen som har betydande resurser för utvinning.

38.  Europaparlamentet betonar betydelsen av energifrågorna i förbindelserna med de centralasiatiska länderna, med tanke på att energiresurserna är en viktig inkomstkälla för dessa länder och en potentiell källa till en tryggad energiförsörjning för EU.

39.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att fortsätta att stödja energiprojekt och främja kommunikation kring viktiga mål, till exempel den transkaspiska korridoren. Parlamentet välkomnar alla de centralasiatiska ländernas deltagande i Bakuinitiativet.

40.  Europaparlamentet erkänner vikten av energisamarbetet med Kazakstan och Turkmenistan eftersom detta gagnar såväl de länderna som EU:s medlemsstater. Parlamentet välkomnar därför undertecknandet av samförståndsavtal med Kazakstan och Turkmenistan som möjliggör inköp av gas samt de åtgärder som vidtagits inom ramen för utvecklingen av den södra gaskorridoren, framför allt i form av Nabuccoprojektet. Parlamentet påpekar dock att Turkmenistan ännu inte har anslutit sig till utvinningsindustrins öppenhetsinitiativ (Eiti). Parlamentet framhåller åter behovet av större öppenhet och insyn i fråga om inkomster från naturresurser, och uppmanar följaktligen EU med kraft att genom sin energipolitiska dialog stödja Turkmenistans anslutning till Eiti i syfte att integrera hänsyn till goda styrelseformer i EU:s programplanering på energiområdet.

41.  Mot bakgrund av den allt större bristen på elektricitet i Centralasien framhåller Europaparlamentet möjligheterna till regionala synergier, även i den lovande sektorn för förnybar energi. EU uppmanas att tillhandahålla politiskt och tekniskt stöd för initiativ på detta område.

42.  Europaparlamentet noterar med oro de negativa konsekvenser som den globala finansiella krisen fått för Centralasien, och den ökande fattigdomen. Ett sunt socialt och politiskt liv är avhängigt av ekonomiskt välstånd, varför EU måste ta itu med frågan om de centralasiatiska ekonomiernas utveckling som en viktig del i sin strategi för regionen. Parlamentet efterlyser ökat stöd till program för minskning av fattigdomen och konstaterar vikten av EIB-investeringar.

43.  Europaparlamentet framhåller obalansen i vissa av de centralasiatiska ekonomierna, som i alltför hög grad är beroende av naturtillgångar, och betraktar en diversifiering som ett av de viktigaste medellångsiktiga och långsiktiga målen i regionen. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att det centralasiatiska investeringsprogrammet är viktigt och bör tillämpas i samtliga fem länder.

44.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att trygga konsekventa och omfattande återinvesteringar av de nationella inkomster som kommer från naturtillgångar för att en hållbar utveckling och en bred social och ekonomisk utveckling ska kunna åstadkommas.

45.  Europaparlamentet anser att en reform av jordbrukssektorn är av yttersta vikt, särskilt för att trygga livsmedelsförsörjningen, diversifiera produktionen, säkerställa en hållbar utsädesförvaltning och minska beroendet av bomullsodling till förmån för andra grödor. Det behöver vidare införas avancerade metoder och tekniker för vattenhushållning, vattenskydd och bevattning för att dessa mål ska kunna uppnås. Parlamentet uppmanar de centralasiatiska regeringarna att visa ledarskap i denna fråga.

46.  Europaparlamentet framhåller att brist på energi (t.ex. för uppvärmning och el) förvärrar situationen för fattiga människor i de centralasiatiska länderna. Parlamentet uppmanar EU med bestämdhet att i enlighet med sina klimatåtaganden öka sitt bistånd genom att utveckla en hållbar energipolitik, bland annat genom energieffektivitet och användning av förnybara energikällor.

47.  Europaparlamentet betonar att vattenfrågor i regionen fortfarande är en av de huvudsakliga källorna till spänningar och potentiella konflikter, och betonar vikten av en regional strategi för att skydda och förvalta gemensamma vattentillgångar väl. Parlamentet konstaterar särskilt att vattenkrafts- och vattentillgångsprojekt i uppströmsländerna Kirgizistan och Tadzjikistan har lett till ökade regionala spänningar mellan dessa länder och de centralasiatiska nedströmsländerna. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang de länder i regionen som ännu inte har gjort det att snarast möjligt underteckna och ratificera Esbo- och Århuskonventionerna och främja medverkan av lokala aktörer i beslutsfattandet.

48.  Europaparlamentet understryker behovet att skapa en trovärdig och ändamålsenlig permanent ram där länder uppströms och nedströms tillsammans kan diskutera och besluta om vilka åtgärder som bör vidtas för att angripa och lösa vattenproblemen i regionen.

49.  Europaparlamentet välkomnar det ökade engagemanget från de europeiska utvecklingsbankerna i regionen, och särskilt den utvidgning av EIB:s mandat för Centralasien som fokuserar på miljö- och vattenfrågor. Parlamentet uppmanar utvecklingsbankerna med skärpa att följa de principer som fastställts av EBRD om att man ska avhålla sig från att ge stöd till statsägda företag i länder där det förekommer systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

50.  Europaparlamentet uppmanar EU att med hänsyn till den regionala vattenbristen öka sitt bistånd till vattenhushållning inom ramen för EU:s miljö- och vatteninitiativ och, för att ta itu med energibristen i uppströmsländerna, undersöka ytterligare alternativ för sol- och vindenergi, vilket kan ge landsbygdssamhällen hjälp i liten skala. Det är beklagligt att EU:s vattenförvaltningsprojekt hittills till stor del har inriktats på vattenkvalitet, som är en viktig fråga, men mindre relevant för situationen i Centralasien än frågorna om delning och fördelning av vattentillgångar.

51.  Europaparlamentet anser att dess sakkunskap inom förvaltning av gränsöverskridande vattentillgångar och dess befintliga engagemang i det bilaterala samarbetet för integrerade nationella vattenhushållningsplaner och det multilaterala samarbetet i det regionala vattenförvaltningsprojektet och den internationella fonden för Aralsjön ger EU en möjlighet att profilera sig som en medlare och förhandlare när det gäller delningen av vattentillgångar mellan uppströms- och nedströmsländer (inklusive norra Afghanistan) och skapandet av en hållbar samarbetsordning för vattenförvaltning på grundval av internationell fördragsrätt. Detta är en roll som ingen annan internationell aktör vill eller kan ta på sig trots efterfrågan från de berörda länderna.

Säkerhet/gränsförvaltning

52.  Europaparlamentet välkomnar de fem centralasiatiska republikernas pågående genomförande av den kärnvapenfria zonen i Centralasien. Detta fördrag, som innehåller ett bindande åtagande om kärnvapennedrustning för länder som tidigare hade kärnvapen på sitt territorium och som har grannländer med kärnvapen, utgör ett betydande bidrag till arbetet för en kärnvapenfri värld och ett mäktigt exempel på samarbete i icke–spridningsfrågor.

53.  Europaparlamentet anser att frånvaro av grundläggande rättigheter och möjligheter, på grund av bristande demokrati och en svag rättsstat, kan leda till otrygghet.

54.  Europaparlamentet bekräftar sitt stöd för insatser som främjar regionalt samarbete som det främsta sättet att åtgärda de många problemen med säkerhet vid gränserna, resursförvaltning, etnicitet, miljö och utveckling samt kampen mot terrorism och våldsam religiös extremism inom de berörda länderna. Parlamentet stöder en fortsättning och fördjupning av gränsförvaltningsprogrammet för Centralasien och handlingsprogrammet mot narkotika i Centralasien.

55.  Europaparlamentet understryker att gränsförvaltningsprogrammet för Centralasien och handlingsprogrammet mot narkotika i Centralasien inte finansieras av stabilitetsinstrumentet utan via finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete. Eftersom stabilitetsinstrumentet är utformat för att vara flexibelt och svara på kortsiktiga kriser samtidigt som man arbetar med de långsiktiga transregionala säkerhetsproblemen är det enligt parlamentets mening klokt att placera dessa program under stabilitetsinstrumentet.

56.  Europaparlamentet betonar att regional säkerhet är av intresse för både EU och de andra aktörerna i området, det vill säga Ryssland, Kina och USA, som alla är oroliga över ökande instabilitet och tilltagande radikalisering i regionen, liksom den otäta gränsen till Afghanistan och den narkotikasmuggling som blir följden av detta.

57.  Europaparlamentet noterar Kazakstans anslutning till tullunionen med Ryssland och Vitryssland och hoppas att utvecklingen av denna organisation inte kommer att medföra hinder för det regionala samarbetet eller hämma stärkandet av de bilaterala förbindelserna med EU.

58.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att strukturellt inkludera Afghanistan i samarbetet i vissa sektorer, särskilt i fråga om säkerhets- och gränsförvaltning samt människors säkerhet och vattenhushållning, för att stabiliteten och säkerheten i regionen ska kunna garanteras. Parlamentet efterlyser ett intensifierat gränsöverskridande samarbete med Afghanistan och betonar behovet av samstämdhet mellan EU:s strategi för Afghanistan och strategin för Centralasien, särskilt i fråga om åtgärder och program på områdena transport, energi, handel och utveckling.

59.  Europaparlamentet uppmanar EU att fokusera sitt stöd på kampen mot handel med narkotika och människor, eftersom detta är en av de största källor till instabilitet i Centralasien som kan nås av EU:s insatser. Utvecklingen på detta område i hela regionen väcker oro, och parlamentet uppmanar EU att föreslå och arbeta för gränsöverskridande insatser. Parlamentet stöder anordnandet av centralasiatiska forum för bekämpning av narkotikarelaterad brottslighet.

60.  Europaparlamentet oroas av det tudelade fenomenet med fundamentalistiska åsikter och rörelser som breder ut sig, som en spridningseffekt från Afghanistan, men också som en reaktion på den problematiska människorätts- och demokratisituationen, som regeringarna i regionen bär ansvaret för. Kampen mot terrorismen är en viktig del av EU:s strategi för Centralasien.

61.  Europaparlamentet vill att stöd till en reform av säkerhetssektorn i de centralasiatiska länderna ska föras upp på den politiska dagordningen vid möten med ledare från Centralasien. Det måste utredas vilka delar av reformen av säkerhetssektorn som skulle kunna få stöd i regionen jämte befintliga insatser för rättssäkerheten och gränsförvaltningen.

62.  Europaparlamentet betonar att OSSE och FN behöver kunna arbeta obehindrat på de berörda ländernas territorier, eftersom dessa organisationer är avgörande för det så välbehövliga stödet till reformen av säkerhetssektorn.

Landsspecifika frågor

63.  Europaparlamentet betonar att de följande punkterna, där de olika länderna tas upp ett efter ett, behandlar ett antal viktiga och brännande frågor men inte är avsedda att utgöra en uttömmande analys av varje land.

Kazakstan

64.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att fortsätta att utöva press på de kazakstanska myndigheterna så att de fullt ut uppfyller de löften om att förbättra valen och mediefriheten som de kungjorde inför sitt OSSE-ordförandeskap 2010, i enlighet med OSSE-medlemmarnas huvudåtaganden och den nationella plan för de mänskliga rättigheterna som Kazakstans regering antog 2009.

65.  Europaparlamentet uppmanar de kazakstanska myndigheterna att leva upp till sina internationella skyldigheter och åtaganden, däribland de åtaganden som gjorts inom ramen för OSSE:s ”mänskliga dimension”.

66.  Europaparlamentet välkomnar Kazakstans strävanden mot närmare och utökade förbindelser med EU, liksom de nyligen inledda förhandlingarna om ett nytt och förbättrat partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Kazakstan. Parlamentet betonar att ekonomiskt samarbete måste gå hand i hand med politiskt samarbete och baseras på den politiska viljan att förverkliga och upprätthålla gemensamma värderingar. Parlamentet ser i detta avseende fram emot konkreta framsteg på områdena medie-, yttrande-, förenings- och mötesfrihet samt förbättringar i valprocessen under det kommande parlamentsvalet 2012.

67.  Europaparlamentet beklagar att ansvaret för tillsyn över fängelser nyligen överfördes från justitieministeriet till inrikesministeriet, och uppmanar Kazakstans regering att intensifiera sina ansträngningar för att förhindra och komma till rätta med tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling.

68.  Europaparlamentet uppmanar Kazakstan att förnya sitt åtagande i fråga om utvinningsindustrins öppenhetsinitiativ genom att avskaffa alla rättsliga och lagstiftningsmässiga hinder för ett framgångsrikt genomförande av detta initiativ.

Kirgizistan

69.  Europaparlamentet lovordar Kirgizistan för dess arbete för demokratiska reformer och en övergång till ett verkligt flerpartisystem. Parlamentet hoppas att ytterligare framsteg kommer att uppnås i valprocessen under det förestående presidentvalet, planerat till senare i år. Parlamentet påpekar att fortsatta åtgärder behövs för att utveckla en fullt fungerande demokrati och uppmanar i detta avseende EU, då Kirgizistan är ett av pilotländerna för EU:s demokratistöd, att bistå myndigheterna i Kirgizistan i institutionsuppbyggnaden, konsolideringen av demokratisk praxis och kampen mot korruption samt infiltrationen från organiserad brottslighet i den kirgizistanska administrationen.

70.  Europaparlamentet välkomnar den kirgizistanska regeringens beslut att inrätta en särskild kommitté som ska genomföra och övervaka rekommendationerna från den internationella oberoende kommissionen för utredning av händelserna i södra Kirgizistan i juni 2010, och uppmanar de kirgizistanska myndigheterna att anta de nödvändiga åtgärderna för att lösa upp spänningar mellan etniska grupper, minska etniskt baserad nationalism och stabilisera situationen samt främja kulturell dialog och respekt för minoriteters rättigheter och kampen mot alla former av diskriminering. Detta bör ske bland annat genom en verklig reform av rätts- och polisväsendet, vilket är en grundförutsättning för att människorättskränkningar som tortyr och andra former av polisövergrepp ska kunna förebyggas. Parlamentet uppmanar EU att utforma och genomföra EU-biståndsprogram tillsammans med de kirgizistanska myndigheterna och icke-statliga organisationer med inriktning mot konfliktlösning, försoning och förebyggande av straffrihet.

Tadzjikistan

71.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över ineffektiviteten i EU:s utvecklingsstöd till landet, till följd av den omfattande korruptionen, den organiserade brottslighetens inflytande över det styrande skiktet och den hotande regionala splittringen, som den mycket svåra ekonomiska och sociala situationen ger bränsle åt. Parlamentet efterlyser därför ett alternativt tillvägagångssätt baserat på människors säkerhet genom alternativa hjälpvägar.

72.  Europaparlamentet oroas av rapporterna om tortyr i häkten och att civila observatörer ständigt nekas tillträde till förvarsplatser för fångar. Parlamentet kräver att Internationella rödakorskommittén och andra internationella observatörer ges tillträde till fängelser, så att insynen och uppsikten ökar.

73.  I samband med detta rekommenderar Europaparlamentet Tadzjikistans regering att ha som målsättning att göra framsteg på de ovannämnda områdena, så att landet på ett betydande och stadigt sätt kan förbättra sin rankning i fråga om öppenhet, styrelseformer och andra relevanta index som tas fram av internationella organisationer. Parlamentet vill även att EU-stöd via statliga strukturer ska vara strikt villkorat.

74.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja och stödja utvecklingen av småskaliga vattenkraftverksprojekt fördelade längs floderna och alternativ förnybar energi, genom genomförbarhetsstudier, teknisk expertis och, där så behövs, lämpliga lån från EIB.

Turkmenistan

75.  Europaparlamentet välkomnar den lagstiftning som antagits på det politiska, ekonomiska och sociala området samt på utbildningsområdet, men betonar att detta behöver åtföljas av omfattande åtgärder för genomförande. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang rådet och vice ordföranden/den höga representanten att uppmuntra myndigheterna i Turkmenistan att fullständigt genomföra den nya lagstiftningen och att samarbeta mer aktivt med internationella och regionala organisationer.

76.  Europaparlamentet begär ett fullständigt uppfyllande av de villkor som parlamentet fastställde i februari 2008, i synnerhet fritt och obehindrat tillträde för Internationella rödakorskommittén, frigivande av alla politiska fångar och samvetsfångar, avskaffande av alla reseförbud från statens sida och möjlighet för icke-statliga organisationer att verka i landet. Dessa villkor måste uppfyllas för att Turkmenistan ska kunna anses följa de internationella normer som landet har ratificerat.

77.  Europaparlamentet är särskilt oroat över att de nuvarande myndigheterna systematiskt har tillämpat en repressiv politik som riktar in sig på alla former av opposition, oberoende frivilligorganisationer och människorättsaktivister. Parlamentet beklagar särskilt att det har visat sig vara omöjligt att inleda en dialog med civilsamhället i Turkmenistan.

Uzbekistan

78.  Europaparlamentet noterar rådets slutsatser från oktober 2009, som innebar slutet för alla sanktioner mot Uzbekistan och bekräftade EU:s vilja att stärka förbindelserna med landet på ett omfattande sätt. Parlamentet påminner om att omfattningen av engagemanget beror på Uzbekistans framsteg på områdena mänskliga rättigheter, demokratisering och rättsstaten samt bekämpningen av narkotikahandeln, och förväntar sig att Europeiska utrikestjänsten och rådet utformar en politik för ett kritiskt, villkorat och samordnat EU-engagemang för Uzbekistan.

79.  Europaparlamentet upprepar sin oro över rapporterna om det fortsatta utnyttjandet av tvångsbarnarbete, särskilt inom jordbrukssektorn. Det finns en oro även inom ILO och bland företrädare för arbetstagare, arbetsgivare och icke-statliga organisationer över det fortsatta utnyttjandet av tvångsbarnarbete, som sker med statens goda minne, inom Uzbekistans bomullsindustri. Parlamentet vädjar till de uzbekistanska myndigheterna att samarbeta med ILO och ge denna organisation obehindrat tillträde för att övervaka bomullsskörden på plats, liksom att utforma, genomföra och övervaka en verksam politik för att en gång för alla undanröja tvångsbarnarbetet. Parlamentet uppmanar EU att stödja Uzbekistans regering i dess ansträngningar på området.

80.  Europaparlamentet är bestört över det beslut som de uzbekistanska myndigheterna nyligen fattade om att stänga Human Rights Watch-kontoret i Tasjkent, påminner dem om deras förpliktelser gentemot OSSE och uppmanar dem att ge nationella och internationella icke-statliga organisationer och observatörer obehindrat tillträde och tillåtelse att arbeta fritt i hela landet.

o
o   o

81.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, EU:s särskilde representant för Centralasien samt regeringarna och parlamenten i Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan.

(1) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/librairie/PDF/EU_CtrlAsia_EN-RU.pdf
(2) http://eeas.europa.eu/central_asia/docs/progress_report_0609_en.pdf
(3) http://register.consilium.europa.eu/pdf/en/10/st10/st10722.en09.pdf
(4) EUT C 184 E, 6.8.2009, s. 49.
(5) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 80.
(6) Antagna texter, P7_TA(2010)0283.
(7) Antagna texter, P7_TA(2010)0399.
(8) Antagna texter, P7_TA(2010)0441.
(9) Antagna texter, P7_TA(2010)0489.
(10) Antagna texter, P7_TA(2011)0334.
(11) EUT L 386, 29.12.2006, s. 1.


Hälsa och säkerhet på arbetsplatsen
PDF 282kWORD 104k
Europaparlamentets resolution av den 15 december 2011 om översynen efter halva tiden av den europeiska strategin 2007−2012 för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen (2011/2147(INI))
P7_TA(2011)0589A7-0409/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt ingressen och artiklarna 3 och 6,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 3, 6, 9, 20, 151, 152, 153, 154, 156, 159 och 168,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 1, 3, 27, 31, 32 och 33,

–  med beaktande av den europeiska sociala stadgan av den 3 maj 1996, särskilt del I och artikel 3 i del II,

–  med beaktande av Philadelphiadeklarationen av den 10 maj 1944 om Internationella arbetsorganisationens (ILO) mål,

–  med beaktande av ILO:s konventioner och rekommendationer avseende hälsa och säkerhet på arbetsplatsen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1338/2008 av den 16 december 2008 om gemenskapsstatistik om folkhälsa och hälsa och säkerhet i arbetet(1),

–  med beaktande av rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (ramdirektiv) och dess särdirektiv(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/30/EG av den 20 juni 2007 om ändring av rådets direktiv 89/391/EEG, dess särdirektiv samt rådets direktiv 83/477/EEG, 91/383/EEG, 92/29/EEG och 94/33/EG för att förenkla och rationalisera rapporterna om det praktiska genomförandet(4),

–  med beaktande av rådets direktiv 2010/32/EU av den 10 maj 2010 om genomförande av det ramavtal om förebyggande av stick- och skärskador inom hälso- och sjukvården som ingåtts av Hospeem och Epsu(5),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Bättre kvalitet och produktivitet i arbetet: Gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012” (KOM(2007)0062),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”En förnyad social agenda: Möjligheter, tillgång och solidaritet i framtidens Europa” (KOM(2008)0412),

–  med beaktande av kommissionens rapport om genomförandet av ramavtalet mellan arbetsmarknadens parter om arbetsrelaterad stress (SEK(2011)0241),

–  med beaktande av ”Europa 2020 En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010)2020) och dess överordnade mål som är att höja sysselsättningsnivån i EU till 75 procent före årtiondets slut,

–  med beaktande av sin resolution av den 24 februari 2005 om främjande av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2006 med rekommendationer till kommissionen om skydd av sjukvårdspersonal mot blodburna infektioner som orsakas av skador från nålstick(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2008 om gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 mars 2009 om underentreprenörernas sociala ansvar i produktionskedjan(10),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 7 juli 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om Europaåret för aktivt åldrande (2012)(11),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 24 april 2011 om en halvtidsöversyn av den europeiska arbetsmiljöstrategin 2007–2012 (SEK(2011)0547),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 september 2001 om mobbning på arbetsplatsen(12),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0409/2011), och av följande skäl:

A.  Rätten till hälsa är en grundläggande rättighet. Alla arbetstagare garanteras genom lagstiftning arbetsvillkor som respekterar deras hälsa, säkerhet och värdighet.

B.  Syftet med Europa 2020-strategin är att till 2020 uppnå en sysselsättningsgrad på 75 procent för befolkningen i åldrarna 20–64 år genom att främja anställning av kvinnor, ungdomar, äldre, mindre kvalificerade arbetstagare och lagliga invandrare samt genom att förbättra den sociala sammanhållningen.

C.  Den tekniska utvecklingen och de förändrade ekonomiska och sociala villkoren leder till förändringar av arbetsplatserna och de rutiner som följs på dessa. Det är därför viktigt att vidta snabba politiska, administrativa och tekniska åtgärder för att garantera en hög nivå av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

D.  Att förebygga risker är oumbärligt för att minska de arbetsrelaterade olyckorna och sjukdomarna. God hantering av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen får en positiv inverkan på såväl nationell som europeisk nivå samt för företagen.

E.  Ett korrekt skydd för arbetstagarna främjar i sin tur välbefinnande, arbetets kvalitet och produktivitet. Företagens och de sociala trygghetssystemens kostnader för arbetssjukdomar och arbetsolyckor har beräknats till 5,9 procent av BNP(13).

F.  Eftersom det råder brist på arbetskraft är det önskvärt att förlänga äldre arbetstagares aktiva tid på arbetsmarknaden och att sätta in åtgärder för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen i ett tidigt skede.

G.  Genom att skydda unga arbetstagare kan man undvika att de drabbas av arbetsrelaterade hälsoproblem senare i livet.

H.  Unga arbetstagare och kvinnor i servicesektorn omfattas inte i tillräckligt hög grad av åtgärder för återintegrering och för att stanna kvar i arbete(14).

I.  Externaliseringen av arbetet via underleverantörer och bemanningsföretag kan involvera anställning av mindre kvalificerade arbetstagare eller odeklarerat arbete och lösare anställningsförhållanden, vilket gör det svårare att fastställa vem som har ansvar för bestämmelserna om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

J.  Enligt ramdirektiv 89/391/EEG är arbetsgivaren skyldig att systematiskt svara för att arbetstagarens säkerhet och hälsa tryggas i alla avseenden oavsett arbetstagarens status. Detta innebär att arbetsgivaren ansvarar för att se till att arbetstagarna inte drabbas av skador på grund av arbetet, däribland skador till följd av mobbning på arbetsplatsen.

K.  Arbetsolyckor, muskuloskeletala sjukdomar och stress är de viktigaste skälen till oro för de europeiska företagarna när det gäller hälsa och säkerhet på arbetsplatsen(15).

L.  Genom Europa 2020-strategin eftersträvar man en allmän sysselsättningsgrad på 75 procent av befolkningen i åldrarna 20–64 år. Ofta återvänder arbetstagare med kroniska eller långvariga sjukdomar inte till arbetsplatsen, trots att deras hälsotillstånd skulle ha tillåtit det.

M.  Konsekvenserna av kroniska, arbetsrelaterade hälsoproblem, såsom muskuloskeletala sjukdomar och psykosociala risker, blir allt mer omfattande.

N.  De psykosociala riskerna innefattar risker kopplade till stress, symboliskt våld och trakasserier på arbetsplatsen. Stress är förknippat med osäkra anställningsförhållanden, etiska konflikter, dålig arbetsorganisation (exempelvis tidspress eller överansträngning), konfliktfylld kontakt med kunder, brist på stöd i arbetet, instabila arbetsrelationer eller en obalans mellan yrkesliv och privatliv.

O.  EU har en åldrande befolkning. Den yrkesverksamma tiden tenderar att förlängas och det finns ett behov av att öka antalet förväntade friska levnadsår. Det finns skillnader i förväntad livslängd mellan olika sociala och yrkesmässiga grupper och mellan olika arbeten beroende på hur krävande de är. Arbetstagare över 55 år drabbas av allt fler muskuloskeletala sjukdomar och är dessutom särskilt utsatta för cancer, hjärtsjukdomar samt andnings- och sömnsvårigheter(16).

P.  Oregelbundna arbetstider för nattarbetare orsakar ofta problem som kan leda till yrkessjukdomar.

Q.  Varje år dör 168 000 européer till följd av arbetsolyckor eller arbetssjukdomar(17) och 7 miljoner skadas i olyckor. Man kan ännu inte med säkerhet säga hur stor andel av dessa olyckor och sjukdomar som är knutna till användningen av ny teknik och nya arbetsformer.

R.  Man har inte kunnat påvisa något samband mellan antalet olyckor och företagens storlek. Däremot finns ett samband mellan antalet olyckor och typen av verksamhet, vilken bransch företaget verkar i, arbetsplatser där manuellt arbete dominerar och arbetsplatser där människor arbetar nära maskiner.

S.  De nya risker för hälsa och säkerhet som den tekniska utvecklingen medför för arbetstagarna behöver utvärderas.

T.  Cancer är den främsta orsaken till arbetsrelaterade dödsfall, följt av hjärt- och kärlsjukdomar och sjukdomar i andningsorganen, medan arbetsolyckor endast utgör en liten minoritet av dödsfallen(18).

U.  Kvinnor drabbas i högre grad än män av arbetsrelaterade hälsoproblem oberoende av arbetets art(19). Därför måste åtgärderna för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen präglas av ett jämställdhets- och livscykelinriktat synsätt.

V.  Kvinnor drabbas i lika hög eller högre grad av muskuloskeletala problem, även om de arbetar i tjänstesektorn.

W.  Äldre kvinnor är särskilt utsatta för åldersrelaterade sjukdomar, vilket man bör ta itu med på lämpligt sätt i arbetsmiljöpolitiken.

X.  En särskild typ av hälsoproblem hotar den reproduktiva förmågan och har samband med de effekter som miljöföroreningar och riskfaktorer i arbetsmiljön kan få för blivande föräldrar och deras ofödda barn.

Halvtidsöversyn av strategin

1.  Europaparlamentet understryker att den europeiska referensramen för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen inte i sig medför att arbetsvillkoren förbättras automatiskt, och att ett korrekt genomförande på fältet, särskilt via arbetstagarnas deltagande, trepartsdialog, insamling och spridning av uppgifter, informationskampanjer och nätverkssamarbete när det gäller utbildnings- och informationstjänster samt kontroller av tillämpningen av lagstiftningen, spelar en avgörande roll. Parlamentet uppmanar kommissionen att snabbt vidta åtgärder när överträdelser konstateras och att vid behov förstärka sanktionerna.

2.  Europaparlamentet erinrar om att ett av huvudmålen med gemenskapsstrategin 2007-2012 inte bara är att se till att EU-lagstiftningen genomförs ordentligt utan även att förbättra och förenkla gällande lagstiftning, inte minst genom tillämpning av icke-bindande instrument. Parlamentet erinrar vidare om att EU enligt artikel 4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt endast har delad befogenhet med medlemsstaterna inom områdena för sysselsättning och folkhälsa och att kommissionen i sitt meddelande från 2007 anser att nationella strategier bör utvecklas och genomföras. Parlamentet understryker därför att EU-lagstiftningen måste anpassas till samhällsutvecklingen på ett samstämt sätt och att man inte får lagstifta i onödan på EU-nivå.

3.  Europaparlamentet beklagar att flera medlemsstater 2009 inte hade inriktat sina nationella strategier på de tre prioriteringarna i EU:s strategi: stress och utbrändhet i arbetet, arbetsskador pga. monotona repetitiva rörelser samt forskning och regelbunden insamling av uppgifter om de nya riskerna. Parlamentet anser att de nationella strategierna bör vara mer inriktade på förebyggande åtgärder.

4.  Europaparlamentet anser att man vid antagandet, planeringen och genomförandet av nationella strategier bör ta hänsyn till de specifika förhållandena i varje medlemsstat samt inrikta sig på de sektorer och företag som är mest drabbade av arbetsolyckor.

5.  Europaparlamentet anser att arbetsmiljöpolitiken, både på EU-nivå och på nationell nivå, måste harmoniseras med andra politiska åtgärder på områdena för hälsa, sysselsättning, industri, forskning, miljö, transport, trafiksäkerhet, utbildning, energi, regional utveckling, offentlig upphandling och den inre marknaden. Integrering av ett jämställdhetsperspektiv bör genomföras inom alla politikområden så att de specifika risker kvinnliga arbetstagare ställs inför blir synligare.

6.  Europaparlamentet påpekar att rättsliga skyldigheter och arbetstagarnas krav är två mycket viktiga orsaker – förutom företagets image och ekonomiska faktorer – till att arbetsgivarna vidtar åtgärder.

7.  Europaparlamentet uppmanar till skärpt uppmärksamhet vad gäller säkerhetsnivåer och rutiner för att förebygga olyckor vid tilldelning av kontrakt i samband med offentlig upphandling.

8.  Europaparlamentet anser att EU:s politik på området för kemiska risker, förebyggande av cancer och skydd av fortplantningsförmågan i samband med arbete måste vara mer ambitiös och reaktiv.

9.  Europaparlamentet understryker vikten av att fullt ut genomföra Reach och behovet av bättre synergi mellan Reach och arbetsmiljöpolitiken, både på EU-nivå och i medlemsstaterna.

10.  Europaparlamentet kräver att man i nästa europeiska strategi fastställer fler mätbara mål tillsammans med bindande tidsplaner och regelbundna utvärderingar. Parlamentet hoppas att målet med en yrkesinspektör per 10 000 arbetstagare, vilket rekommenderas av ILO, blir bindande.

11.  Europaparlamentet framhäver att besparingar på grund av finanskrisen inte får innebära att arbetsmiljöfrågor åsidosätts och betonar att åtstramade budgetar och nedskärningar av de sociala utgifterna inte bör drabba åtgärder för att förbättra arbetsmiljön.

12.  Europaparlamentet anser att de ekonomiska konsekvenserna av krisen och den omfattande recession som råder i vissa medlemsstater inte bör användas som förevändning för en felaktig tillämpning av lagstiftningen på området hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och inte heller bör gå ut över politiken för förebyggande av risker i arbetslivet.

13.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna och företagen måste investera mer i riskförebyggande åtgärder och garantera arbetstagarnas deltagande i dessa. Parlamentet menar att sådana investeringar ger avkastning i form av ökad arbetsproduktivitet, större konkurrenskraft i företagen och lägre sociala utgifter. Dessutom blir det på så sätt möjligt att säkra hållbarheten i de sociala trygghetssystemen.

14.  Europaparlamentet anser att ett verkligt effektivt olycksförebyggande arbete måste börja redan i planeringsfasen så att innovationen gör såväl produkten som hela arbetsprocessen säkrare. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att stödja och stimulera forskning inom detta område.

15.  Europaparlamentet anser att man måste ta itu med problemet med säkerhet på arbetsplatsen genom att tillämpa en strategi på två nivåer. Särskilda insatser bör riktas mot miljöriskerna, och samtidigt bör den psykosociala arbetsmiljön förbättras. Att engagera de anställda och arbetsmarknadens parter på nationell och lokal nivå och på arbetsplatserna i denna strategi blir avgörande för om den ska ge ett gott resultat. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta och förstärka diskussionerna och samråden med arbetsmarknadens parter i syfte att få till stånd gemensamma och enhetliga åtgärder i särskilda frågor.

16.  Europaparlamentet framhåller att arbetsrelaterad stress är ett erkänt stort hinder för produktiviteten i EU. Parlamentet beklagar att sjukdomar och olyckor orsakade av psykosociala problem ökar allt snabbare hos arbetstagarna. Parlamentet påminner om förekomsten av självmord på arbetsplatsen och om att osäkerhet på arbetsmarknaden har en konkret inverkan på stressfaktorn. Parlamentet beklagar att ramavtalet om arbetsrelaterad stress av den 8 oktober 2004 inte tillämpas på ett enhetligt sätt inom EU. Kommissionen uppmanas att vidta alla åtgärder som behövs för att se till att detta avtal tillämpas i samtliga medlemsstater och arbetsmarknadens parter, i egenskap av organ med ansvar för genomförandet, uppmanas att göra mer för att öka medvetenheten om och förståelsen av arbetsrelaterad stress bland arbetsgivare samt arbetstagarna och deras företrädare.

17.  Europaparlamentet noterar den stora ökningen av mer flexibla sysselsättningsformer (tillfälligt arbete, säsongsarbete, arbete på söndagar, halvtidsarbete, distansarbete), vilka kräver en mer riktad och specifik strategi för arbetarskydd.

18.  Europaparlamentet är kritiskt till att kommissionen varken i gemenskapens arbetsmiljöstrategi eller i halvtidsöversynen i tillräcklig utsträckning har uppmärksammat strategin att integrera ett jämställdhetsperspektiv vid behandlingen av frågor avseende hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Parlamentet stöder därför kommissionens initiativ som efterlyser att särskilda metoder för könsspecifika konsekvensbedömningar av arbetsmiljön ska utarbetas. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en bedömning av tillgången till könsspecifik statistik på EU-nivå över livshotande och icke livshotande arbetssjukdomar. Medlemsstaterna uppmuntras att ta hänsyn till de särskilda risker som kvinnliga arbetstagare står inför i de förebyggande åtgärderna och metoderna för riskbedömning.

19.  Mot bakgrund av att sysselsättningsnivån i EU bör höjas med i genomsnitt en procent per år anser Europaparlamentet att man måste prioritera att skydda hälsan hos äldre arbetstagare och arbetstagare med funktionshinder, eller arbetstagare som blivit funktionshindrade, och utforma arbetsvillkor som är anpassade efter deras behov.

20.  Europaparlamentet noterar att varken den offentliga eller den privata sektorn är redo att verkligen bemöta den demografiska situationen och betrakta anställning av fler personer med funktionshinder, med långvariga hälsoproblem, exempelvis kroniska sjukdomar, eller med nedsatt arbetskapacitet som en möjlighet. Det krävs ökad uppmärksamhet på och tydligare inriktning mot att göra arbetsplatserna tillgängliga och säkra även för dessa arbetstagare.

21.  Europaparlamentet beklagar kommissionens försenade åtgärder i fråga om ett nytt lagstiftningsförslag om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker i samband med elektromagnetiska fält efter det att tillämpningen av direktiv 2004/40/EG skjutits upp, och begär att den berörda lagstiftningen ska genomföras skyndsamt när den antagits.

22.  Europaparlamentet anser att företagens sociala ansvar är ett viktigt och effektivt instrument för att garantera säkrare arbetsförhållanden och en bättre arbetsmiljö. Parlamentet anser därför att det bör uppmuntras.

23.  Europaparlamentet anser att samarbetet mellan EU, ILO och WHO måste stärkas för att man ska kunna lösa problemet med social konkurrens mellan europeiska arbetstagare och arbetstagare från tredjeländer.

Insamling av statistiska uppgifter

24.  Europaparlamentet betonar att kommissionen bör ta fram köns- och åldersspecifika statistiska instrument för att kunna utvärdera de förebyggande insatserna, inte enbart när det gäller olyckor utan också i fråga om sjukdomar och andelen arbetstagare som exponeras för kemiska, fysikaliska eller biologiska agenser och för farliga situationer i arbetsorganisatoriskt hänseende.

25.  Europaparlamentet betonar vikten av könsspecifika åtgärder och ett livscykelinriktat synsätt för att undvika risken för förtidspension på grund av hälsoproblem.

26.  Europaparlamentet betonar svårigheterna med att samla in uppgifter i många medlemsstater. Parlamentet kräver att det arbete som görs inom Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-OSHA) och Eurofound (Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor) stärks och ges stor spridning.

27.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-OSHA) att samla in uppgifter om nationella indikatorer för exponering för cancer och att se över kunskaperna när det gäller exponering av särskilt utsatta arbetstagare.

28.  Europaparlamentet understryker vikten av samarbete mellan Europeiska arbetsmiljöbyrån och kommissionens särskilda kommittéer, såsom Yrkesinspektörskommittén och Rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor, för att nå bättre resultat och lägga fram förslag.

29.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ta fram ett europeiskt program för övervakning av yrkesrisker (i synnerhet muskuloskeletala och psykosociala besvär), som baseras på hälsoindikatorer, definitioner och epidemiologiska verktyg som är gemensamma för de 27 medlemsstaterna. Parlamentet framhåller att det krävs en integrerad övervakningsstrategi som beaktar både aktiva arbetstagares yrkesbanor och pensionerade arbetstagares hälsotillstånd.

30.  Europaparlamentet noterar minskningen i antalet arbetsolyckor i EU, och uppmanar kommissionen att undersöka om detta beror på lägre sysselsättningsnivåer och den fortsatta expansionen av tjänstesektorn. Parlamentet önskar att de mål som fastställts på EU-nivå och på nationell nivå, och utvärderingen av hur de uppfylls, i högre grad beaktar denna makroekonomiska dimension.

31.  Europaparlamentet tar del av resultatet av kommissionens projekt ”Scoreboard 2009” som visar medlemsstaternas enskilda prestationer. Projektet bör omfatta alla områden av den europeiska strategin 2007–2012. Parlamentet beklagar att uppgifternas riktighet och fullständighet inte alltid är föremål för en opartisk granskning och att uppgifterna enbart lämnas in på frivilliga grunder. Kommissionen uppmanas att se till att samtliga medlemsstater tillhandahåller tillförlitliga och omfattande uppgifter och att de uppgifter som lämnas kontrolleras av oberoende myndigheter på nationell nivå.

32.  Europaparlamentet beklagar att inte alla medlemsstater fastställer mätbara mål för sina nationella arbetsmiljöstrategier, och att de allra flesta av dem inte har fastställt mål när det gäller arbetssjukdomar, arbetsrelaterade hälsoproblem och sjukdomar, arbetsrelaterade riskfaktorer eller högrisksektorer. Parlamentet understryker att varken halvtidsöversynen eller ”Scoreboard 2009” om gemenskapens arbetsmiljöstrategi innehåller någon uttömmande information om medlemsstaternas ställning när det gäller EU-strategins enda kvantitativa mål, nämligen att minska arbetsolyckorna med 25 procent till 2012. Parlamentet efterlyser att man i framtida utvärderingsrapporter bättre bedömer i vilken utsträckning EU:s hälso- och säkerhetslagstiftning har efterlevts i praktiken i medlemsstaterna.

33.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att i ett tidigt skede tydligt definiera begreppen arbetsolycka och arbetssjukdom samt att begreppet även innefattar olyckor under resor till arbetet (från hemmet till arbetet) likaväl som arbetsrelaterad stress, som bör kunna mätas enligt specifika indikatorer.

34.  Europaparlamentet anser att man särskilt måste utreda sambandet mellan hur arbetstagarna mår på arbetsplatsen och organiseringen av arbetet, inbegripet arbetstiderna. Parlamentet anser att utredningar av hälsoproblem ska grunda sig på principen om en helhetssyn, i vilken organiseringen av arbetet liksom statistiska faktorer och individuella svagheter ska ingå.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in och redovisa statistik när det gäller eventuella effekter i form av minskade skador på grundval av forskning som är inriktad på förebyggande redan från planeringsfasen.

36.  Europaparlamentet framhäver problemet med att genomföra arbetsmiljölagstiftningen för arbetstagare som utför odeklarerat arbete. Parlamentet anser att denna orättvisa endast kan förebyggas genom strängare kontroller och motsvarande sanktioner och begär att stränga åtgärder vidtas mot dem som bedriver sådan verksamhet. Parlamentet understryker att rätten till hälsa och säkerhet på arbetsplatsen är en rätt oavsett arbetstagarens status, och att denna rätt måste garanteras genom bättre tillämpning av gällande lagstiftning.

37.  Europaparlamentet understryker vikten av att förmedla forskningsresultat till företagen för att förebygga nya eller framväxande risker.

38.  Europaparlamentet konstaterar att de europeiska länder som har de lägsta siffrorna för arbetsplatsolyckor också är de mest konkurrenskraftiga(20), och parlamentet ser det som nödvändigt att samla in ytterligare uppgifter som visar hur ett gott riskförebyggande inverkar på företagens konkurrenskraft.

39.  Europaparlamentet uppmanar EU-OSHA och Eurofound att analysera orsakerna till förtidspensionering bland kvinnor och män.

40.  Europaparlamentet uppmanar EU-OSHA att undersöka hur kvinnliga arbetstagares hälsa påverkas av ”dubbelarbete”, dvs. när kvinnor måste fortsätta att utföra obetalt arbete hemma efter det ordinarie och erkända avlönade arbetet.

41.  Europaparlamentet kräver ett bättre gränsöverskridande informationsutbyte mellan de olika nationella myndigheterna för att uppnå verksammare kontroll vid utstationering av arbetstagare i andra EU-medlemsstater.

Främjande av förebyggande insatser

42.  Europaparlamentet beklagar bristen på information om risker och lösningar bland arbetstagare, arbetsgivare, arbetsmarknadens parter och till och med inom hälso- och sjukvården. Parlamentet påminner om den positiva roll som arbetstagarnas deltagande och representation spelar i detta avseende.

43.  Europaparlamentet bedömer att arbetstagarnas representanter har en positiv inverkan på hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, särskilt för små och medelstora företag och om representationen är formell. Parlamentet bedömer att de anställdas deltagande är ytterligare en viktig framgångsfaktor när det gäller att hantera risker som rör hälsa och säkerhet på arbetsplatsen(21).

44.  Europaparlamentet erinrar om att det förebyggande arbetet på arbetsplatsen måste vara tvärvetenskapligt, eftersom det bland annat innefattar yrkesmedicin, säkerhet, ergonomi, epidemiologi, toxikologi, arbetshygien och psykologi.

45.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att förbättra genomförandet av den gällande lagstiftningen genom icke-bindande instrument, såsom utbyte av god praxis, upplysningskampanjer och bättre information.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att göra riktlinjerna för arbetarskydd lättare att tillämpa i praktiken, dock utan att urholka bestämmelserna om säkerhet och hälsa på arbetsplatsen.

47.  Europaparlamentet påpekar att cirka 50 procent av arbetstagarna i EU fortfarande inte har tillgång till förebyggande tjänster, framför allt när det gäller små och medelstora företag och underleverantörskedjor. Parlamentet betonar att merparten av de befintliga tjänsterna inte är helt tvärvetenskapliga samt att många av dem inte korrekt återspeglar den hierarki av förebyggande åtgärder som föreskrivs i ramdirektivet. Alla arbetstagare, såväl inom den offentliga som inom den privata sektorn, måste omfattas av riskförebyggande ordningar liksom av effektiva förebyggande åtgärder, bland annat åtgärder för tillgänglighet, fortbildningskurser och seminarier för arbetstagare, och att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt situationen för utsatta arbetstagare, däribland personer som måste delta i obligatoriska aktivitetsprogram utan att tidigare ha förvärvat den utbildning och de färdigheter som krävs. Parlamentet anser dessutom att det är nödvändigt att beakta nya anställningsformer, så att förebyggande åtgärder och kontrollåtgärder omfattar alla anställda, särskilt utsatta arbetstagare, oavsett typ av arbete och anställningsform. Parlamentet hoppas att man fastställer ett mål om att det ska finnas ett säkerhetsombud per 3 000 arbetstagare.

48.  Europaparlamentet bedömer att företagens sociala ansvar är en viktig faktor när det gäller främjandet av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

49.  Europaparlamentet anser att de förebyggande tjänsternas oberoende gentemot arbetsgivaren måste garanteras, vilket innebär att enbart oberoende hälso- och sjukvårdspersonal ska få utfärda varningar och ge expertråd när det gäller hälsa på arbetsplatsen. Parlamentet beklagar att förvaltningen av hälsotjänsterna på arbetsplatsen i vissa medlemsstater fortfarande sköts av arbetsgivarorganisationer som talar i egen sak, och vilkas föreningsstämmor är den verkliga beslutsinstansen.

50.  Europaparlamentet menar att hälsoforskningens framsteg, de socioekonomiska förhållandena som ständigt utvecklas, den nya teknikens utveckling samt förändringarna på arbetsmarknaden gör att det krävs vaksamhet på europeisk och nationell nivå när det gäller uppkomsten av nya risker i arbetslivet, men också att man tillräckligt snabbt måste uppdatera relevant lagstiftning och dess tillämpningsram samt förteckningen över tunga och hälsovådliga yrken.

51.  Europaparlamentet påminner om att arbetsinspektioner genom utbildning, övertalning och uppmuntran spelar en vital roll för att kontrollera att befintlig lagstiftning tillämpas och därmed också för det förebyggande arbetet, särskilt genom att kontrollera att arbetsvillkoren är anständiga för särskilt utsatta arbetstagare och i yrken där odeklarerat arbete förekommer. Parlamentet betonar att medlemsstaterna måste garantera höga kvalitetsstandarder vid utbildning och fortbildning av yrkesinspektörer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att höja antalet anställda och de tillgängliga resurserna för sina yrkesinspektioner för att uppnå målet med en inspektör per 10 000 arbetstagare i enlighet med ILO:s rekommendationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att strama åt sanktionerna gentemot företag som inte respekterar sina skyldigheter när det gäller arbetstagarnas grundläggande rättigheter och anser att påföljderna i dessa fall måste vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att lätta på byråkratin och åtgärda den invecklade strukturen i de statliga kontrollmekanismerna för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och i yrkesinspektionerna genom att stärka deras dynamiska roll och förenkla utdragna interna förfaranden så att man i stället genomför fler och effektivare kontroller.

53.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöva striktare kontroll när det gäller utebliven rapportering av arbetsolyckor.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till direktiv om skydd av personer som med rätta anmäler icke erkända arbetsmiljörisker, framför allt genom att underrätta den behöriga yrkesinspektionen. Dessa personer måste skyddas för att förhindra att påtryckningar utövas mot dem (hot om uppsägning etc.). Kommissionen uppmanas i detta sammanhang att stoppa svartlistning av dessa arbetstagare genom att garantera att kränkningar av detta slag av arbetstagares grundläggande rättigheter förhindras med hjälp av effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder.

55.  Europaparlamentet insisterar på att man ska lägga lika stor vikt vid förebyggande av hälso- och säkerhetsproblem på arbetet i den privata sektorn som i den offentliga sektorn och erinrar om att principen om icke-diskriminering är bindande.

56.  Europaparlamentet beklagar bristen på samordning mellan folkhälsopolitiken och politiken för hälsa i arbetslivet i ett flertal medlemsstater.

57.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa bättre ramar för de regelbundna hälsokontrollerna och analysen av resultaten, i syfte att garantera att arbetstagarnas hälsotillstånd är förenligt med de krav som ställs i arbetet.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för bästa praxis i denna fråga. Parlamentet framhåller att det är nödvändigt att medlemsstaterna inleder ett utbyte av bästa praxis i syfte att öka arbetstagarnas effektivitet på arbetet.

59.  Europaparlamentet anser att man genom det sjunde ramprogrammet för forskning och innovation kan stödja medlemsstaterna i forskningen om nya risker och vid införandet av ny praxis som bidrar till att säkerhetsföreskrifterna tillämpas mer effektivt.

60.  Europaparlamentet anser att riskbedömningar bör vara tvärvetenskapliga och bygga på att arbetstagarna deltar.

61.  Europaparlamentet noterar att majoriteten av företagen genomför en riskbedömning men att detta sker i mindre utsträckning i små företag och i vissa medlemsstater(22).

62.  Europaparlamentet bedömer att små och medelstora företag inte är mindre säkra i sig men att riskerna snarare är kopplade till en bristfällig arbetsorganisation och till att mindre resurser avsätts till hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Parlamentet anser att det är viktigt att hjälpa små och medelstora företag med de riskförebyggande insatserna och betonar de positiva effekterna av initiativ som Oira samt av ekonomiska incitament. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis.

63.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att den offentliga myndighet som är ansvarig för genomförandet av arbetsmiljölagstiftningen i medlemsstaterna hjälper till så mycket som möjligt med att bedöma och minimera alla risker samt se till att arbetstagarna är tillräckligt skyddade. Parlamentet anser att det är viktigt att hjälpa de små och medelstora företagen med de riskförebyggande insatserna. Parlamentet betonar de positiva effekterna av enkla, kostnadsfria och målinriktade initiativ, såsom OiRA. Europaparlamentet anser att en utvärdering av riskerna på företagsnivå bör utföras regelbundet och anpassas löpande till de nya omständigheter och risker som uppkommer.

64.  Europaparlamentet erinrar om vikten av information och upplysningskampanjer för att företag, särskilt små och medelstora, ska bli medvetna om riskerna och kunna genomföra lämpliga förebyggande åtgärder.

65.  Europaparlamentet är bekymrat över konsekvenserna av utnyttjandet av underleverantörer, till exempel på området för civila och militära kärnanläggningar, och framhåller att alla arbetsgivare, inbegripet underleverantörer, ansvarar för sina anställda och att förebyggande insatser bör riktas till dessa anställda.

66.  Europaparlamentet anser att alla arbetstagare behöver specifik och aktuell utbildning i hälsa och säkerhet, framför allt tillfälligt anställda, deltidsanställda och anställda hos underleverantörer, för att förbättra säkerhetsnivåerna på arbetsplatsen. Parlamentet är bekymrat över att antalet stressrelaterade sjukdomar ökar, och konstaterar att det saknas utbildning i stresshantering på arbetet. Parlamentet efterlyser förebyggande åtgärder för alla, men framför allt för ungdomar, i vilka arbetsmarknadens parter ska delta, i form av kurser i stresshantering, i vilka det ska ingå sociala färdigheter, bland annat mellanmänsklig kommunikation och konflikthantering, och i form av kampanjer för att öka kunskaperna i skolor och på arbetsplatserna. Medlemsstaterna uppmanas att använda medel från Europeiska socialfonden effektivare för detta ändamål.

67.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i arbetslivsvetenskap och efterlyser mer forskning om detta på EU-nivå och på nationell nivå.

68.  Europaparlamentet understryker att de huvudsakliga hindren för att ta hänsyn till psykosociala risker på arbetet är att frågan upplevs som känslig samt brist på medvetenhet, brist på resurser och även brist på expertis(23).

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta inrättandet av europeiska arbetsmiljöstandarder på företag. Parlamentet understryker i detta avseende behovet av samarbete mellan medlemsstaterna, både vad gäller utredningar om orsakerna till olycksfall i arbetet och utbyte av god praxis.

70.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa hälsa och säkerhet på arbetsplatsen redan i den grundläggande utbildningen och senare som en del av det livslånga lärandet. Parlamentet bedömer att det är önskvärt att låta utbildning om risker ingå i vissa tekniska, vetenskapliga, konstnärliga och idrottsinriktade utbildningsprogram samt i utbildningen av företagsledare. Parlamentet anser även att medlemsstaterna bör införa arbetsmiljöfrågor som ett inslag i universitetsutbildningen för att nå ut till framtida ingenjörer, arkitekter, män och kvinnor i näringslivet, chefer osv.

71.  För att minska arbetsrelaterad stress bör man införa och sprida särskild utbildning i effektiv stresshantering på arbetsplatserna samt workshops i syfte att utveckla förmågan till lagarbete och åstadkomma bättre gruppsammanhållning bland de anställda.

72.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utvärdera kvaliteten på chefers utbildning om riskförebyggande på arbetsplatsen och stöder utbyte av god praxis.

73.  Europaparlamentet understryker behovet av att stödja utbildningsprogram genom bättre samordning av unionspolitiken och en förstärkning av de program som redan finns för att utveckla en politik som bygger på riskförebyggande och därvid ta vara på lokala, regionala och nationella erfarenheter.

74.  Europaparlamentet understryker att framväxten av nya anställningsformer (exempelvis gröna arbetstillfällen) medför nya möjligheter till skydd av arbetstagare(24) och en anpassning av yrkesutbildningen.

75.  Europaparlamentet anser att riskerna för långtidssjukskrivning måste förebyggas genom strikt respekt för lagstiftningen om sjukledighet och mammaledighet, med tanke på att påtryckningar från arbetsgivaren under denna period kan leda till att ledigheten förlängs.

76.  Europaparlamentet påminner om att arbetsplatsen ska ses som en av de huvudsakliga plattformarna för stöd till EU:s och medlemsstaternas förebyggande strategier, som ska ta upp både smittsamma och icke-smittsamma sjukdomar. Arbetsgivare, arbetstagarorganisationer och arbetsmarknadens övriga parter spelar en viktig roll för att främja en sund livsstil och hälsokompetens bland den förvärvsarbetande befolkningen.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka insatserna för att bekämpa ojämlikhet på hälsoområdet och att minska skillnaderna när det gäller arbetsvillkor och tillgång till tjänster som syftar till att förbättra arbetstagarnas hälsa, den förebyggande hälsovården och hälsan på arbetsplatsen.

Utsatta arbetstagare och specifika risker

78.  Europaparlamentet understryker att – utöver arbetstagare som utför tungt arbete – invandrare, ungdomar, äldre, kvinnor i fertil ålder, funktionshindrade, personer som tillhör etniska minoriteter, mindre kvalificerade arbetstagare, säsongsanställda, personer med otrygga anställningsförhållanden och långtidsarbetslösa som kommer tillbaka till arbetsmarknaden är särskilt utsatta grupper. Det borde finnas incitament för en grundligare tillämpning av arbetsmiljöbestämmelserna, särskilt för dessa kategorier. Parlamentet anser att särskild förberedande utbildning bör erbjudas när så är lämpligt innan dessa arbetstagare anställs.

79.  Europaparlamentet konstaterar att unga arbetstagare mellan 15 och 24 år löper särskilt stor risk att skadas(25) och att långtidseffekterna av en sjukdom eller skada i unga år kan vara omfattande. Parlamentet betonar vidare behovet av att ta med temat hälsa och säkerhet på arbetsplatsen i redan befintliga EU-program, exempelvis ”Unga på väg”.

80.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta hänsyn till de demografiska förändringarna och anpassa åtgärderna för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen efter de äldre arbetstagarnas behov. Parlamentet betonar de positiva effekterna av livslångt lärande för att bevara arbetsmotivationen samt av åtgärder för att motverka fysiska problem, exempelvis ergonomisk utformning av arbetsplatsen. Parlamentet understryker att ett ramavtal mellan arbetsmarknadens parter vore ett konstruktivt initiativ.

81.  Europaparlamentet anser att okvalificerade arbetstagare och långtidsarbetslösa inte bör anställas utan att ha genomgått nödvändig förberedande utbildning om hälso- och säkerhetsrisker.

82.  Europaparlamentet är bekymrat över ökningen av atypiska anställningsformer, såsom ofrivilligt deltidsarbete, ofrivilligt distansarbete, ofrivilligt uppsplittrade arbetstider, ofrivilligt arbete på söndagar och nattarbete. Parlamentet efterlyser att man vetenskapligt utvärderar de risker som dessa ofrivilliga arbetsformer och mångsysslande innebär, särskilt för kvinnor, men noterar samtidigt att vissa arbetstagare kan välkomna dessa arbetsformer om de får välja dem frivilligt.

83.  Europaparlamentet beklagar avsaknaden av initiativ för att komma till rätta med situationen för egenföretagare, tillfälligt anställda, personer som arbetar med hushållstjänster och korttidsanställda, eftersom även de har rätt till hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

84.  Europaparlamentet erinrar om att tillfälliga anställningsformer är utbredda inom exempelvis byggnads- och jordbrukssektorn, där ett stort antal arbetsolyckor och arbetssjukdomar noteras, samt inom servicesektorn, som man har liten kännedom om i detta avseende(26).

85.  Europaparlamentet anser att främjandet av deltidsarbete bland äldre arbetstagare skulle kunna vara ett led i en stegvis övergång till pensionering och skulle kunna förbättra äldre arbetstagares välbefinnande och kapacitet.

86.  Europaparlamentet upprepar rekommendationen i den europeiska Hires-rapporten (Health in restructuring), som syftar till att säkerställa att tillfälliga arbetstagare i företag åtnjuter samma rättigheter som företagets anställda när det gäller främjande av hälsa, om de tillfälligt anställda arbetar under lång tid under ledning av huvudarbetsgivaren.

87.  Europaparlamentet betonar att män och kvinnor drabbas olika av yrkesrisker, såväl psykosociala som fysiska (inte minst muskuloskeletala besvär). Parlamentet erinrar vidare om att det finns en koppling mellan otrygga anställningar, exempelvis visstidsarbete och deltidsarbete, och förhöjda fysiska och psykosociala yrkesrisker. Medlemsstaterna uppmanas därför att beakta jämställdhetsdimensionen och de risker som förknippas med olika typer av anställningskontrakt i sina nationella strategier.

88.  Europaparlamentet känner oro inför bedömningen av risktrösklar för gravida kvinnor på arbetsplatsen. Parlamentet rekommenderar att en grundlig utredning görs av konsekvenserna för gravida kvinnor som utsätts för vissa förhållanden på arbetsplatsen (exempelvis exponering för kemiska produkter, joniserande strålning, elektromagnetiska vågor, stress, extrem värme, tunga lyft osv.). Parlamentet efterlyser i detta sammanhang även forskning om sambandet mellan å ena sidan dödfödslar, förlossningskomplikationer och barn som föds med sämre hälsa och å andra sidan riskfyllda förhållanden på arbetsplatsen för gravida kvinnor.

89.  Europaparlamentet kräver att man gör en konsekvensbedömning av de potentiella riskerna med ny teknologi, skadliga ämnen och riskfaktorer, inbegripet organiseringen av arbetet, på arbetsplatsen. Parlamentet anser att mer forskning, kunskapsutbyte och praktisk tillämpning av resultaten bidrar till att man bättre kan urskilja och bedöma eventuella nya risker. Parlamentet efterlyser lagstiftningsåtgärder så att nanomaterial omfattas fullt ut av EU:s gällande arbetsmiljölagstiftning.

90.  Europaparlamentet anser att en alltför lång arbetsdag och otillräckliga viloperioder liksom orimliga prestationskrav är viktiga faktorer bakom ökningen av antalet arbetsolyckor och arbetssjukdomar. Dessa klausuler strider mot de grundläggande arbetsmiljöprinciperna. Parlamentet förespråkar god balans mellan yrkes- och privatliv. Medlemsstaterna uppmanas att genomföra direktiv 2003/88/EG fullt ut.

91.  Europaparlamentet anser att det brådskande krävs en slutgiltig vetenskaplig granskning av vilka följder arbete på söndagar har för arbetstagarnas hälsa. Kommissionen bör snarast beställa en opartisk utredning av alla tidigare resultat i syfte att utarbeta ett slutgiltigt vetenskapligt utlåtande.

92.  Europaparlamentet beklagar att det inte finns någon gemensam, enhetlig definition av mobbning på EU-nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram effektiva nationella strategier mot våld i arbetet baserade på en definition av mobbning som är gemensam för de 27 medlemsstaterna.

93.  Europaparlamentet bedömer att stress orsakad av mobbning på arbetsplatsen kan bidra till att förstärka muskuloskeletala problem och öka de psykosociala riskerna. Det är önskvärt att kommissionen genomför en djupare undersökning av dessa faktorer.

94.  Europaparlamentet hoppas att det kommande lagstiftningsförslaget om muskuloskeletala sjukdomar omfattar samtliga arbetstagare.

95.  Europaparlamentet ställer sig bakom ett lagstiftningsinitiativ om skydd av arbetstagare mot tobaksrök på arbetsplatsen, eftersom man för närvarande inte kan garantera ett heltäckande skydd.

96.  Europaparlamentet begär att kommissionen och rådet under 2012 lägger fram ett förslag till parlamentet och rådet om ett rökförbud på alla arbetsplatser, däribland inomhusrestauranger, samt i all kollektivtrafik och i alla slutna offentliga byggnader inom EU.

97.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda ett brett samråd om förteckningen över arbetssjukdomar i samarbete med de europeiska arbetsmarknadsparterna som utgår från grundliga vetenskapliga och medicinska analyser av de viktigaste riskområden som man känner till i dag (särskilt psykiska sjukdomstillstånd och asbestos). Kommissionen uppmanas att noggrant bedöma den potentiella nyttan för arbetstagarnas hälsa av att aktualisera och omvandla rekommendation 2003/670/EG om den europeiska förteckningen över arbetssjukdomar så att den blir bindande.

98.  Europaparlamentet anser att man bör fördjupa forskningen om vissa verksamheters hälsoeffekter, även på lång sikt, för att i största möjliga utsträckning förebygga de sjukdomar som visar sig en viss tid efter avslutad yrkesverksamhet. Hänsyn bör tas till de prioriteringar arbetsmarknadens parter gör när man avgör vilka yrken som kräver mer arbetsmiljöforskning.

99.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart vidta lämpliga åtgärder för att skydda arbetstagares hälsa och säkerhet i ett visst yrke, om nya undersökningar eller ny forskning visar att hälso- och säkerhetsriskerna är höga inom detta yrke.

100.  Europaparlamentet anser att rehabilitering och återintegrering efter en sjukdom eller arbetsskada är av avgörande betydelse och därför bör uppmuntras.

101.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att så snart som möjligt genomföra direktiv 2010/32/EU om förebyggande av stick- och skärskador inom hälso- och sjukvården och att garantera patienter och yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård högsta möjliga skyddsnivå mot exponering för infektioner i samband med hälso- och sjukvård.

102.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över det bestående antalet fall av cancer med koppling till en yrkesverksamhet. Parlamentet beklagar att ett stort antal arbetstagare fortfarande exponeras för riskerna med asbest, särskilt inom underhålls- och renhållningssektorn. Parlamentet upprepar än en gång sitt krav på ett initiativ från kommissionen om asbestos, i vilket det ska ingå att en utfrågning anordnas om hur de stora arbetsmiljöproblemen i samband med befintlig asbest i byggnader och andra konstruktion såsom fartyg, tåg och maskiner ska lösas. Medlemsstaterna uppmanas att göra framsteg med asbestsaneringen, exempelvis genom att kartlägga förekomst av asbest i byggnader samt se till att asbest tas bort på ett säkert sätt.

103.  Europaparlamentet framhåller att unionens kemikaliepolitik tillför ett mervärde och att möjligheten att bättre förebygga arbetsrelaterad cancer bör tas till vara.

104.  Europaparlamentet understryker att cancerrisken främst berör anställda inom industri-, hantverks- och jordbrukssektorn samt kvinnor som arbetar inom servicesektorn och som utsätts för upprepad exponering(27). Parlamentet efterfrågar en utvärdering av hur exponeringen för kemiska produkter inverkar på jordbruksarbetare.

105.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att påskynda genomförandet av Reach, särskilt när det gäller substitution av de mest oroande kemikalierna.

106.  Europaparlamentet anser att man i den nya gemenskapsstrategin för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen för 2013–2020 bör fokusera på att utnyttja Reachs potential att förbättra arbetstagarnas skydd mot farliga kemiska ämnen, att göra ett nytt försök att förhindra arbetsrelaterade sjukdomar och förbättra arbetstagarnas livskvalitet på arbetsplatsen, att förstärka yrkesinspektionernas övervaknings- och efterlevnadsansvar och arbetstagarnas deltagande i utformningen, övervakningen och genomförandet av förebyggande åtgärder, att förbättra erkännandet av arbetsskador samt att vidta åtgärder när flexibilitet, osäkerhet, och underleverantörskontrakt osv. utgör hinder mot bra förebyggande åtgärder.

107.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en översyn av direktiv 2004/37/EG om carcinogener eller mutagena ämnen före utgången av 2012 i syfte att utvidga dess räckvidd till att omfatta reproduktionstoxiska ämnen i analogi med de särskilt farliga ämnena inom ramen för Reach, och att strama upp tillämpningen av substitutionsprincipen. Parlamentet efterlyser en koppling till reproduktiv hälsa.

108.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid framtida utarbetande av lagstiftning om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen främja, där så är lämpligt, användning av teknik som minskar riskerna med farliga ämnen vid arbetsolyckor och på så sätt, där det går, ersätta användningen av kemiska och radioaktiva ämnen.

109.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå åtgärder för att förbättra arbetsvillkoren för personer som har cancer eller andra arbetsrelaterade eller kroniska sjukdomar.

110.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att inte sänka den skyddsnivå som har uppnåtts genom EU:s arbetsmiljödirektiv, när man undersöker möjligheterna att förenkla lagstiftningen.

o
o   o

111.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och nationella parlament.

(1) EUT L 354, 31.12.2008, s. 70.
(2) EGT L 183, 29.6.1989, s. 1.
(3) EUT L 299, 18.11.2003, s. 9.
(4) EUT L 165, 27.6.2007, s. 21.
(5) EUT L 134, 1.6.2010, s. 66.
(6) EUT C 304E, 1.12.2005, s. 400.
(7) EUT C 303E, 13.12.2006, s. 754.
(8) EUT C 102E, 24.4.2008, s. 321.
(9) EUT C 41E, 19.2.2009, s. 14.
(10) EUT C 117E, 6.5.2010, s. 176.
(11) Antagna texter, P7_TA(2011)0332.
(12) EGT C 77 E, 28.3.2002, s. 138.
(13) Australiens regering: ”The Cost of Work-Related Injury and Illness for Australian Employers”, ”Workers and the Community”. Australian Safety and Compensation Council, Commonwealth of Australia 2009, 41 s. Mars 2009.
(14) EU-OSHA, ”Unga arbetstagare – fakta och siffror” (http://osha.europa.eu/en/publications/reports/7606507/view) och dess faktablad, (http://osha.europa.eu/fr/publications/factsheets/70), 2007; ”Work-related musculoskeletal disorders in the EU – Facts and figures”, 2010 (http://osha.europa.eu/en/publications/reports/TERO09009ENC/view); ”OSH in figures: Occupational safety and health in the transport sector — An overview”, 2011.
(15) EU-OSHA:s Esener-undersökning, 2009, http://osha.europa.eu/sub/esener/fr/front-page/document_view?set_language=fr
(16) Eurofound, ”Les conditions de travail d'une population active vieillissante”.
(17) Hämäläinen P, Saarela KL, Takala J: Global trend according to estimated number of occupational accidents and fatal work-related diseases at region and country level”. Journal of Safety Research” 40 (2009) 125–139. Elsevier B.V.
(18) Internationella arbetsorganisationen, 2005, uppskattning för EU-27. http://www.ilo.org/public/english/protection/safework/wdcongrs17/index.htm.
(19) ”Occupational health and safety risks for the most vulnerable workers”, Europaparlamentets utredningsavdelning A, Ekonomisk politik och vetenskapspolitik, 2011, s. 40.
(20) EU-OSHA och Världsekonomiskt forum, 2011.
(21) EU-OSHA:s Esener-undersökning.
(22) EU-OSHA:s Esener-undersökning.
(23) EU-OSHA:s Esener-undersökning.
(24) EU-OSHA, ”Foresight of new and emerging risks to occupational safety and health associated with new technologies in green jobs by 2020, Phase 1”: (http://osha.europa.eu/en/publications/reports/foresight-green-jobs-drivers-change_TERO11001ENN/view) och ”Phase 2” (http://osha.europa.eu/en/publications/reports/foresight-green-jobs-key-technologies/view ; et NIOSH http://www.cdc.gov/niosh/topics/PtD/greenjobs.html
(25) Verjans M., de Broeck V., Eckelaert L., ”OSH in figures: Young workers - Facts and figures”, Europeiska arbetsmiljöbyrån, rapport från Europeiska riskcentrumet, Luxemburg, 2007, s.133.
(26) ”Health and safety at work in Europe (1999-2007) – a statistical portrait” (http://epp.eurostat.ec.europa.eu/cache/ITY_OFFPUB/KS-31-09-290/EN/KS-31-09-290-EN.PDF); ”Causes and circumsC Ztances of accidents at work in the EU”, Europeiska unionens kommission, 2008, http://epp.eurostat.ec.europa.eu/portal/page/portal/product_details/publication?p_product_code=KS-SF-09-063
(27) ETUI, 2010, http://hesa.etui-rehs.org/uk/publications/pub54.htm


Azerbajdzjan, särskilt fallet Rafiq Tagi
PDF 118kWORD 37k
Europaparlamentets resolution av den 15 december 2011 om Azerbajdzjan, särskilt fallet Rafiq Tagi
P7_TA(2011)0590RC-B7-0701/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Azerbajdzjan, särskilt resolutionerna om mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av slutsatserna från det östliga partnerskapets andra toppmöte den 29-30 september 2011,

–  med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Azerbajdzjan som trädde i kraft 1999,

–  med beaktande av uttalandet av talespersonen för EU:s höga representant, Catherine Ashton, av den 12 oktober 2011,

–  med beaktande av slutsatserna från det tolfte mötet i samarbetsrådet EU–Azerbajdzjan i Bryssel den 25 november 2011,

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den framstående azerbajdzjanska författaren och journalisten Rafiq Tagi avled i Baku den 23 november 2011 till följd av de skador han tillfogades vid en brutal knivattack fyra dagar tidigare.

B.  Azerbajdzjans regering har inlett en brottsutredning av attacken.

C.  Enligt rapporterna hade Rafiq Tagi mottagit dödshot under veckorna före attacken, vilka ansågs bero på en av flera artiklar som publicerats på Radio Azadlyqs (Liberty) hemsida den 10 november 2011 där han kritiserade den sittande iranska regeringen.

D.  Rafiq Tagi avtjänade ett fängelsestraff efter att i maj 2007 ha dömts för att ha uppmanat till religiöst hat på grundval av en artikel han hade skrivit för tidningen Sanat, där han hävdade att islamiska värderingar hindrade Azerbajdzjans integration med de europeiska strukturerna och hämmade den demokratiska processen i landet.

E.  En ledande iransk präst, storayatollan Fazel Lankarani, utfärdade en fatwa i vilken han krävde att Rafiq Tagi skulle dödas på grund av att han publicerat nämnda artikel. I fatwan krävdes det att även Samir Sadagatoglu, tidningen Sanats chefredaktör, skulle dödas.

F.  De iranska myndigheterna fördömde aldrig denna fatwa, vilket framstår som ett incitament till att döda, och de har inte heller klargjort att envar som misstänks för att uppmana till, planera, utföra eller delta i attacker på Rafiq Tagi och Samir Sadagatoglu ska ställas inför rätta.

G.  FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna, som övervakar genomförandet av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter som Iran är part i, uttryckte nyligen sina farhågor över artikel 226 i Irans straffrätt, enligt vilken mord ska straffas såvida den mördade personen inte förtjänade att dö enligt islamisk lag. Fatwor används för att rättfärdiga att en person ”förtjänar att dö”.

H.  De azerbajdzjanska myndigheterna fördömde aldrig klart och tydligt fatwan och de offentliga dödshot som riktades mot Rafiq Tagi under rättegången mot honom 2007 om religionskränkning. Även hans död har endast fått minimal täckning i statlig tv och myndigheterna har ännu inte offentligt fördömt mordet.

I.  De azerbajdzjanska myndigheterna har ett svagt facit när det gäller att utreda attacker mot journalister, vilket avsevärt bidrar till det klimat präglat av rädsla och straffrihet som under de senaste åren har spridits genom hela medielandskapet.

J.  Azerbajdzjan deltar aktivt i den europeiska grannskapspolitiken och det östliga partnerskapet, är en av Euronests grundande medlemmar och har åtagit sig att respektera demokrati, mänskliga rättigheter och rättstatsprincipen, som är centrala värderingar i dessa initiativ.

K.  Azerbajdzjan kommer att ha en icke permanent plats i FN:s säkerhetsråd under perioden 2012–2013, och har förpliktigat sig till att upprätthålla de värderingar som uttrycks i FN:s människorättskonvention.

L.  Azerbajdzjan är medlem av Europarådet och anslutet till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och en rad andra internationella människorättsfördrag, bland annat den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

M.  Azerbajdzjan har åtagit sig att respektera mänskliga rättigheter, som är en del av de centrala europeiska värderingarna, inom ramen för sitt medlemskap i Europarådet, OSSE, den europeiska grannskapspolitikens handlingsplan och den gemensamma förklaringen om det östliga partnerskapet, som utfärdades i Prag.

1.  Europaparlamentet fördömer starkt mordet på Rafiq Tagi och oroar sig över Samir Sadagatoglus säkerhet. Parlamentet är besviket över att de azerbajdzjanska myndigheterna inte klart och tydligt har fördömt mordet på Rafiq Tagi och säkerställt allmänhetens kännedom om utredningen av omständigheterna runt hans död.

2.  Europaparlamentet välkomnar den azerbajdzjanska regeringens initiativ att inrätta en särskild arbetsgrupp som ska utreda mordet på Rafiq Tagi. Parlamentet uppmanar de azerbajdzjanska myndigheterna att säkerställa att det blir en ingående och effektiv utredning och att förövarna åtalas och ställs inför rätta i en rättegång som uppfyller internationella standarder för en rättvis rättegång.

3.  Europaparlamentet uppmanar de azerbajdzjanska myndigheterna att göra sitt yttersta för att skydda Samir Sadagatoglus liv och garantera hans säkerhet.

4.  Europaparlamentet påpekar att den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter garanterar åsikts- och yttrandefrihet, vilket inbegriper kritik av religioner och trossystem. Parlamentet betonar att yttrandefriheten, både på och utanför internet, är av grundläggande betydelse för ett fritt och demokratiskt samhälle, liksom för skyddet och värnandet av andra rättigheter. Parlamentet uppmanar de azerbajdzjanska myndigheterna att inte missbruka straffrätten för att inskränka en fri religionsdebatt.

5.  Europaparlamentet betonar att fri tillgång till information och kommunikation och ocensurerad tillgång till internet (internetfrihet) är universella rättigheter som är oumbärliga för mänskliga rättigheter såsom yttrandefrihet och fri tillgång till information, samt för att garantera öppenhet och ansvarsskyldighet i den offentliga förvaltningen.

6.  Europaparlamentet betonar att hot och incitament till våld mot personer som uttrycker åsikter som bedöms som kränkande av vissa religionsutövare och trossystem är helt oacceptabla, att de ansvariga för sådana hot och incitament måste åtalas och att yttrandefriheten och de hotade personernas säkerhet till fullo måste garanteras.

7.  Europaparlamentet uppmanar bestämt de iranska myndigheterna att avlägsna begreppet ”förtjänar att dö” från den reviderade straffrätten, som för närvarande diskuteras i det iranska parlamentet. Parlamentet är djupt oroat över att fatwor som kräver att en viss person ska dödas, kan användas som försvar i iranska domstolar av personer som anklagas för mord, med motivet att offret ”förtjänade att dö”. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att säkerställa att envar som misstänks för att uppmana till, planera, utföra eller delta i mord, oavsett om mordet sker i Iran eller någon annanstans, ställs inför rätta i en rättegång som till fullo uppfyller internationella standarder för en rättvis rättegång.

8.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att erbjuda de azerbajdzjanska myndigheterna allt nödvändigt samarbete i samband med utredningen av mordet på Rafiq Tagi och att garantera att iranska präster inte kräver att någon ska mördas, varken i Iran eller i något annat land.

9.  Europaparlamentet uppmanar de azerbajdzjanska myndigheterna att göra ett uppriktigt åtagande till förmån för mänskliga rättigheter och att uppfylla sina skyldigheter enligt internationell rätt, samt inom ramen för Euronest, det östliga partnerskapet och ett eventuellt framtida associeringsavtal med EU, särskilt i fråga om skyddet av rätten till liv och yttrandefriheten.

10.  Europaparlamentet beklagar att de azerbajdzjanska myndigheterna inte beviljat visum för Europarådets parlamentariska församlings rapportör om politiska fångar. Parlamentet uppmanar Azerbajdzjans regering att låta rapportören besöka landet för att utreda situationen för de påstådda politiska fångarna.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Azerbajdzjans och Irans regeringar och parlament, Europeiska utrikestjänsten, rådet, kommissionen och FN:s råd för mänskliga rättigheter.


Situationen för kvinnor i Afghanistan och Pakistan
PDF 137kWORD 54k
Europaparlamentets resolution av den 15 december 2011 om situationen för kvinnor i Afghanistan och Pakistan
P7_TA(2011)0591RC-B7-0702/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om mänskliga rättigheter och demokrati i Pakistan, i synnerhet den från den 20 januari 2011(1) och de från den 20 maj 2010(2) samt den 12 juli 2007(3), den 25 oktober 2007(4) och den 15 november 2007(5),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Afghanistan, i synnerhet resolutionen av den 24 april 2009 om kvinnors rättigheter i Afghanistan(6) och resolutionen av den 16 december 2010 om en ny strategi för Afghanistan(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2010 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2009 och EU:s politik på området(8),

–   med beaktande av sin resolution av den 26 november 2009 om avskaffande av våld mot kvinnor(9),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 november 2009 om religions- och trosfrihet, där rådet betonar den strategiska betydelsen av denna frihet och av att religiös intolerans bekämpas,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 21 februari 2011 om intolerans, diskriminering och våld på grund av religion eller trosuppfattning,

–  med beaktande av EU:s och Pakistans gemensamma uttalande av den 4 juni 2010, där båda sidor bekräftade sin beslutsamhet att tillsammans ta itu med regionala och globala säkerhetsfrågor, främja respekten för de mänskliga rättigheterna och samarbeta för att ytterligare stärka Pakistans demokratiska regering och institutioner,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 18 juli 2011 och den 14 november 2011 om Pakistan och Afghanistan,

–  med beaktande av uttalandena av den 5 december 2011, den 20 februari 2011 och den 15 december 2010 från EU:s höga representant om den föreslagna lagstiftningen om kvinnojourer i Afghanistan,

–  med beaktande av slutsatserna av den 5 december 2011 från den internationella konferensen i Bonn,

–  med beaktande av artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av FN:s konvention av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och FN:s deklaration av den 20 december 1993 om avskaffande av våld mot kvinnor,

–  med beaktande av FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av FN:s förklaring från 1981 om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering på grund av religion eller trosuppfattning,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325(2000) och 1820(2008) om kvinnor, fred och säkerhet och FN:s säkerhetsråds resolution 1888(2009) om sexuellt våld mot kvinnor och barn i situationer av väpnad konflikt, där det betonas att alla stater har ansvar för att sätta stopp för straffriheten och lagföra dem som begått brott mot mänskligheten samt krigsförbrytelser, däribland brott som har samband med sexuellt våld och annat våld mot kvinnor och flickor,

–  med beaktande av det ståndpunktsdokument av den 6 oktober 2011 som nätverket för afghanska kvinnor utarbetade inför Bonnkonferensen,

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Även om situationen i Afghanistan och Pakistan är annorlunda och av relevans oberoende av andra faktorer kvarstår både fysiskt och psykiskt våld mot kvinnor som en av de allvarligaste människorättskränkningar som man rapporterat om i Afghanistan och Pakistan, särskilt i vissa områden.

B.  Kvinnor och flickor fortsätter i många fall att utsättas för syraattacker mot ansiktet och våld i hemmet, människohandel och tvångsäktenskap, inklusive barnäktenskap, samt att säljas som en del av biläggande av tvister. Polisen, domstolarna och tjänstemän från andra sektorer inom rättsväsendet behandlar sällan kvinnors klagomål om misshandel, t.ex. fysiska övergrepp, våldtäkt eller annat sexuellt våld, och de personer som flyr undan dessa svåra förhållanden kan till och med hamna i fängelse.

C.  I de flesta fallen förblir de personer som gjort sig skyldiga till våld mot kvinnor ostraffade.

D.  Tillämpningen av vissa lagar, särskilt inom familjerätten, leder till kränkningar av de mänskliga rättigheterna för kvinnor.

E.  Den afghanska regeringen antog i augusti 2009 lagen om avskaffande av våld mot kvinnor, och det afghanska ministerrådet godkände den 5 september 2011 en förordning om kvinnojourer.

F.  Sedan 2001 har framsteg gjorts vad gäller situationen för kvinnor i Afghanistan på flera olika områden, såsom hälsa, utbildning och kvinnors roll i politiken på nationell och regional nivå och i det civila samhället.

G.  Afghanistan är part i ett antal internationella konventioner, i synnerhet konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, och i artikel 22 i den afghanska författningen fastställs att män och kvinnor har lika rättigheter och skyldigheter inför lagen.

H.  Situationen för de afghanska kvinnorna är dock fortfarande oroande, med en mödradödlighet under graviditet och förlossning som är bland de högsta i världen. Detsamma gäller barnadödligheten i landet.

I.  I vissa områden i Afghanistan som rebellerna kontrollerar förekommer till och med avrättning genom stening under åberopande av sharialagar, vilket drabbade en kvinna och hennes dotter i Ghazni den 12 november 2011.

J.  ”Baadmetoden” – försäljningen av en kvinna eller flicka som kompensation för ett brott eller en bestraffning som en lokal rådsförsamling (jirga) fattat beslut om – används fortfarande, även om den betraktas som en straffbar handling enligt artikel 517 i den afghanska strafflagen.

K.  Det nära förestående tillbakadragandet av de allierade styrkorna från Afghanistan hotar att äventyra de framsteg som gjorts när det gäller kvinnors frigörelse eftersom talibanerna åter skulle kunna ta kontrollen över områden där kvinnor fritt utövar sina nya rättigheter.

L.  I områden som regeringen kontrollerar har kvinnor större tillgång till utbildning, hälso- och sjukvård och arbete, medan kvinnorna i områden som i hög grad präglas av rebellernas närvaro ställs inför betydande diskriminering när det gäller tillgång till utbildning, hälso- och sjukvård och ekonomiska och kulturella möjligheter.

M.  Särskilt i vissa områden visar också de pakistanska myndigheterna prov på oroande brist på handlingskraft när det gäller att skydda minoriteter och kvinnor mot sociala orättvisor, vilket har blivit särskilt tydligt i domstolsbeslut som den pakistanska högsta domstolens beslut av den 21 april 2011, enligt vilket alla utom en av de sex män frikändes som åtalats för delaktighet i den gruppvåldtäkt som begåtts mot Mukhtar Mai.

N.  Både i Pakistan och utomlands chockades 2002 allmänheten av fallet med Mukhtar Mai, som utsattes för gruppvåldtäkt på order av ett byråd som en hämnd för hennes brors förmodade äktenskapsbrott och som därefter med framgång fört talan mot sina angripare i lägre domstolsinstanser.

O.  Den asiatiska icke-statliga människorättsorganisationen Asia Human Rights Commission visar på en alarmerande ökning i Pakistan – särskilt i Punjabprovinsen – av antalet kristna kvinnor som genom våldtäkt tvångsomvänds till islam samt på ett stort antal fall av unga kristna flickor som kidnappats, våldtagits och mördats.

P.  Det tragiska fallet med Uzma Ayub, som kidnappades för ett år sedan, hölls fången och våldtogs upprepade gånger av ett antal poliser, visar på en oroande missaktning för lagen med tanke på att släktingar till de gripna poliserna dödade offrets bror när Ayub motsatte sig en förlikning.

Q.  Efter militärkuppen 1977 i Pakistan upphävdes den grundläggande rätten att inte diskrimineras på grund av sitt kön enligt 1973 års författning.

R.  En rad lagar har införts i Pakistan som stipulerar att kvinnan enligt lagen är underordnad samt att hennes vittnesmål i vissa fall är hälften så mycket värt som en mans. Till dessa lagar hör hudoodlagarna och lagen om bevisning som strider mot kvinnors ställning och rättigheter.

S.  Det finns flera andra diskriminerande lagar mot kvinnor i Pakistan, inklusive den muslimska familjelagen, den västpakistanska familjedomstolslagen, lagen om restriktioner för barnäktenskap, den västpakistanska lagen om hemgift (förbud mot att visa upp presenter) och lagen om (begränsning av) hemgift och bröllop.

T.  EU har på nytt bekräftat sitt åtagande att skapa ett starkt och långsiktigt partnerskap som baserar sig på ömsesidiga intressen och delade värden med Pakistan där stöd ges till Pakistans demokratiska institutioner och civila regering samt till det civila samhället.

U.  EU, som är redo att fortsätta samarbetet, utgår ifrån att Pakistan respekterar sina internationella åtaganden, särskilt när det gäller säkerhet och mänskliga rättigheter, inklusive kvinnors rättigheter.

V.  I artikel 3.5 i fördraget om Europeiska unionen står att främjandet av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter är grundläggande principer och målsättningar för Europeiska unionen och utgör en gemensam grund för dess förbindelser med tredjeländer. Respekt för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter är en förutsättning för att få tillgång till EU:s stöd för handel och utveckling.

1.  Europaparlamentet är djupt oroat över situationen för kvinnor och flickor och de återkommande rapporterna om grymma brott mot kvinnors rättigheter i Afghanistan och Pakistan. Parlamentet understryker att det internationella samfundet omedelbart måste fästa större uppmärksamhet vid situationen för kvinnor och flickor i dessa länder.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet, samt det internationella samfundet, att avsevärt öka de medel som riktar sig till insatser för att skydda kvinnor från våldtäkt, övergrepp och våld i hemmet och att identifiera praktiska åtgärder för att stödja rörelser inom det civila samhället motsätter sig en diskriminerande lagstiftning.

3.  Europaparlamentet insisterar på att kvinnors rättigheter uttryckligen ska tas upp i alla människorättsdialoger, särskilt frågan om att bekämpa och avskaffa alla former av diskriminering och våld mot kvinnor och flickor, inklusive alla former av skadliga traditioner eller sedvänjor, tidigt äktenskap eller tvångsäktenskap, våld i hemmet och kvinnomord. Parlamentet insisterar på att man inte ska kunna åberopa sedvänjor, traditioner eller religiösa övertygelser för att undkomma sin skyldighet att utrota sådan brutalitet.

Afghanistan

4.  Europaparlamentet uttrycker sin respekt för kvinnorna i Afghanistan, som spelar en ytterst viktig roll för landets utveckling och tillväxt. Parlamentet anser att de framsteg som gjorts på jämställdhetens område de senaste åren är grundläggande för att bygga landets framtid.

5.  Europaparlamentet välkomnar den positiva utvecklingen i fråga om utnämningen av kvinnor till höga befattningar inom politiken och förvaltningen i Afghanistan, t.ex. Habiba Sarabi som utsetts till guvernör i Bamyan. Parlamentet uppmanar den afghanska regeringen att fortsätta sina ansträngningar att öka antalet kvinnor på offentliga befattningar, i synnerhet inom provinsförvaltningarna.

6.  Europaparlamentet välkomnar president Karzais beslut nyligen att benåda Gulnaz, en kvinna som utsatts för våldtäkt och sedan fängslats för otrohet. Parlamentet uppmanar regeringen att sätta stopp för praxisen att fängsla kvinnor som försöker undkomma våldssituationer och att i stället inrätta fler skyddsboenden för barn och kvinnor i landet och uppmanar med kraft EU att bistå med permanent stöd till sådana inrättningar.

7.  Europaparlamentet uppmärksammar att betydande framsteg gjorts i fråga om kvinnors situation i Afghanistan sedan talibanregimens fall. Parlamentet konstaterar att det finns en rädsla för att kvinnornas villkor och rättigheter i Afghanistan kan komma att försämras efter det att de allierade trupperna lämnar landet, vilket meddelats ske 2014.

8.  Europaparlamentet understryker att mödradödligheten i Afghanistan fortfarande är bland de högsta i världen. Parlamentet noterar dock med glädje den positiva trend som nyligen påvisats i den dödlighetsundersökning som genomfördes av Afghanistans hälsoministerium 2010 och som finansierades och understöddes av flera internationella organisationer, enligt vilken mödradödligheten sjunkit till färre än 500 dödsfall per 100 000 levande födda. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna, internationella partner och icke-statliga organisationer att bevara ett särskilt fokus på mödrars och barns hälsa i samband med genomförandet av projekt i Afghanistan.

9.  Europaparlamentet gläder sig åt att Afghanistan i slutsatserna från Bonn II-konferensen upprepat sitt åtagande att fortsätta att bygga ett stabilt, demokratiskt samhälle grundat på rättsstatsprincipen, där medborgarnas mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, däribland jämställdhet, garanteras i författningen samt efterlevnaden av alla skyldigheter vad gäller mänskliga rättigheter. Parlamentet gläder sig också åt det internationella samfundets åtagande att stödja Afghanistans utveckling i denna riktning.

10.  Europaparlamentet uppmanar Afghanistans parlament och justitieministerium att upphäva all den lagstiftning som ger upphov till eller innehåller element av diskriminering av kvinnor, och som står i strid med de internationella fördrag som Afghanistan undertecknat.

11.  Europaparlamentet anser att åtagandet och respekten för mänskliga rättigheter, framför allt kvinnors rättigheter, är grundläggande för en demokratisk utveckling i Afghanistan.

12.  Europaparlamentet oroas djupt av att kvinnor och flickor i Afghanistan, trots alla de framsteg som gjorts, fortsätter att utsättas för våld i hemmet, människohandel, tvångsäktenskap inklusive barnäktenskap och att användas som handelsvara i biläggande av tvister. Parlamentet uppmanar de afghanska myndigheterna att se till polis, domstolar och andra tjänstemän inom rättsväsendet följer upp kvinnors anmälningar om våld, t.ex. misshandel, våldtäkter och andra former av sexuellt våld.

13.  Europaparlamentet oroas särskilt av att kvinnor i de områden som kontrolleras av talibaner eller andra rebellgrupper fortsätter att straffas genom att stenas eller fysiskt vanställas när de anklagas för brott mot de repressiva talibanska samhällsnormerna.

14.  Europaparlamentet konstaterar att principen om jämställdhet fastställts i Afghanistans nya författning. Parlamentet begär en översyn av lagstiftningen om shiitiska kvinnors personliga ställning i Afghanistan, vilken, trots ändringar, strider mot den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och konventionen om barnets rättigheter.

15.  Europaparlamentet upprepar att EU:s och dess medlemsstaters stöd till uppbyggnaden av Afghanistan måste omfatta konkreta åtgärder för att avskaffa diskrimineringen av kvinnor i syfte att stärka respekten för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen.

16.  Europaparlamentet uppmanar de afghanska myndigheterna att avskaffa den omänskliga seden ”baad” och att snabbt vidta åtgärder för att fullt ut tillämpa lagen från 2009 som föreskriver straff på upp till tio års fängelse för förövare.

17.  Europaparlamentet uppmanar den afghanska regeringen att ändra lagstiftningen och strafflagen för att förbättra skyddet av kvinnors rättigheter och förhindra diskriminering. Parlamentet understryker att fredssamtalen under inga omständigheter får resultera i förlust av de rättigheter som kvinnor uppnått de senaste åren.

18.  Europaparlamentet insisterar på att kvinnors viktiga bidrag till hushållet och till konfliktlösning i samhället bör utnyttjas som en tillgång och att antalet platser för kvinnor i högsta fredsrådet och i provinsernas fredsråd bör utökas betydligt.

Pakistan

19.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över hur målen mot Asia Bibi, Mukhtar Mai och Uzma Ayub hanterats, vilka ytterligare kan urholka tron på det pakistanska rättssystemet och uppmuntra dem som försöker kränka kvinnors och andra riskgruppers rättigheter.

20.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den pakistanska regeringen att ta i bruk mekanismer som skulle göra det möjligt för lokala och regionala myndigheter att övervaka verksamheten i informella by- och stamråd och att ingripa då dessa har överskridit sina befogenheter.

21.  Europaparlamentet uppmanar den pakistanska regeringen att på nytt införa de grundläggande rättigheterna från 1973 års författning, inklusive rätten att inte diskrimineras på grund av kön.

22.  Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringen att se över den lagstiftning om kvinnors rättigheter som infördes efter militärkuppen, särskilt hudoodlagarna och lagen om bevisning, som strider mot kvinnors ställning och rättigheter och som gör dem underordnade enligt lag.

23.  Europaparlamentet välkomnar det lagförslag som nyligen lades fram i nationalförsamlingen om att göra den nationella kommissionen om kvinnors ställning till ett självständigt organ för att ge kvinnor mer makt och avskaffa alla former av diskriminering mot dem. Parlamentet stöder insatser för att lagförslaget om inrättandet av en nationell kommission om mänskliga rättigheter ska godkännas.

24.  Europaparlamentet välkomnar varmt att både senaten och nationalförsamlingen nyligen godkände två viktiga lagförslag för att skydda kvinnor, nämligen lagförslaget om kontroll av frätande syror och förebyggande av brott med frätande syror från 2010 och lagförslaget om förebyggande av kvinnofientliga åtgärder från 2008 (ändring av strafflagen), samt att dessa stöder inrättandet av en genomförandekommission som ska se till att dessa lagar införs snabbt.

25.  Europaparlamentet beklagar dock att senaten låtit lagförslaget om våld i hemmet förfalla trots att nationalförsamlingen antog det redan 2009. Parlamentet anser att det är nödvändigt, och i linje med den kvinnovänliga lagstiftning som nyligen antagits, att återinföra och brådskande anta lagförslaget för att bekämpa våld i hemmet.

26.  Europaparlamentet uppmanar regeringen att se över flera andra lagar som diskriminerar kvinnor, bland annat den muslimska familjelagen, den västpakistanska familjedomstolslagen, lagen om restriktioner för barnäktenskap, den västpakistanska lagen om hemgift (förbud mot att visa upp presenter) och lagen om (begränsning av) hemgift och bröllop, hudoodlagarna, medborgarskapslagen från 1951 och lagen om bevisning från 1984.

27.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på regeringen om att göra en genomgripande översyn av hädelselagarna och deras nuvarande tillämpning, bland annat strafflagens avsnitt 295 C som föreskriver obligatoriskt dödsstraff för den som befinns skyldig till hädelse, och att under tiden genomföra de förändringar som har föreslagits.

28.  Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringen att lagföra alla som uppviglar till våld, särskilt de som uppmanar till – och i vissa fall erbjuder belöning för – mord på individer och grupper som de ogillar, och att vidta ytterligare åtgärder för att främja debatt om denna fråga.

29.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de pakistanska myndigheterna till krafttag för att avskaffa hedersmord. Parlamentet konstaterar att Pakistans rättsliga system måste straffa dem som begår hedersmord.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att föreslå och genomföra utbildningsprogram som syftar till att förbättra kvinnornas läs- och skrivkunnighet samt utbildning i Pakistan.

31.  Europaparlamentet uppmanar behöriga EU-institutioner att inkludera frågan om religiös tolerans i samhället i sin politiska dialog med Pakistan eftersom detta är av central betydelse för den långsiktiga kampen mot religiös extremism.

32.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de behöriga EU-institutionerna att kräva att den pakistanska regeringen tillämpar den klausul om mänskliga rättigheter som finns i samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och Islamiska republiken Pakistan. Parlamentet upprepar sin uppmaning till utrikestjänsten att lägga fram en rapport om genomförandet av samarbetsavtalet och klausulen om demokrati och mänskliga rättigheter.

o
o   o

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Afghanistans och Pakistans regering och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0026.
(2) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 147.
(3) EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 583.
(4) EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 666.
(5) EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 434.
(6) EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 57.
(7) Antagna texter, P7_TA(2010)0490.
(8) Antagna texter, P7_TA(2010)0489.
(9) EUT C 285 E, 21.10.2010, p. 33.


Tunisien: fallet Zakaria Bouguira
PDF 122kWORD 41k
Europaparlamentets resolution av den 15 december 2011 om Tunisien: fallet Zacharia Bouguira
P7_TA(2011)0592RC-B7-0712/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Tunisien, särskilt resolutionen av den 3 februari 2011(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 april 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken – den sydliga dimensionen(2),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 25 maj 2011 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen med titeln ”Ny respons på ett grannskap i förändring” (KOM(2011)0303),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 april 2002 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet med titeln ”Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land”(3),

–  med beaktande av slutsatserna från mötet i arbetsgruppen EU-Tunisien den 28–29 september 2011,

–  med beaktande av konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt dess fakultativa protokoll,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, särskilt artiklarna 7 och 9,

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den tunisiske läkarstudenten Zacharia Bouguira blev på flygplatsen Tunis Carthage den 13 november 2011 vittne till hur en grupp unga marockaner som hade varit på plats för att se finalmatchen i Afrikanska Mästarcupen i fotboll mellan Wydad Casablanca och Esperance Sportive från Tunis upprepade gånger utsattes för allmänt synligt våld från ordningsmaktens sida.

B.  Med hänsyn till det extrema våld som ordningsmakten riktade mot de tretton marockanerna, som hade sina händer bakbundna och var hjälplösa, började Zacharia Bouguira filma händelsen med sin mobiltelefon med avsikten att sprida filmen på internet i syfte att sätta stopp för den utbredda straffrihet som var vanlig under Ben Alis era och på så sätt bidra till att skapa ett demokratiskt Tunisien baserat på mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

C.  Zacharia Bouguiras filmande stoppades omedelbart av en säkerhetsvakt, varpå han våldsamt slogs ner av omkring tjugo poliser och fördes tillsammans med gruppen av unga marockaner till polisstationen i utkanten av flygplatsen.

D.  Zacharia Bouguira frihetsberövades godtyckligt och utsattes under frihetsberövandet för upprepat våld och hot som kan utgöra omänsklig och förnedrande behandling. Under frihetsberövandet blev han också vittne till de förhållanden under vilka de unga marockanerna hölls frihetsberövade och den omänskliga och förnedrande behandling som även de utsattes för.

E.  Efter det att en antiterroriststyrka hade placerats ut framför polisstationen skickades reportrar från de tunisiska tv-stationerna Al-Watania, Hannibal och Nesma till platsen, och under natten mellan den 13 och 14 november 2011 sände de ett nyhetsmeddelande som rättfärdigade gripandet av en grupp unga marockanska fotbollssupportrar med att de skulle ha gjort sig skyldiga till vandalism i flygplatsens avgångshall.

F.  Zacharia Bouguira släpptes efter ingripande av sin mor och hennes advokat, som begav sig till den plats där han hölls frihetsberövad. Nio av de tretton marockanska supportrarna hölls frihetsberövade från den 13 till den 21 november 2011 och överfördes därefter till fängelserna i Bouchoucha och Morniaga.

G.  Den 17 november 2011 lämnade Zacharia Bouguira in en anmälan för tortyr till den allmänna åklagarmyndigheten mot de inblandade medlemmarna av säkerhetsstyrkorna och inrikesministeriet. Han hördes av den allmänna åklagaren den 8 december 2011.

H.  Tunisiska advokater och människorättsorganisationer konstaterar att allmänheten, trots att Ben Alis regim fallit, fortfarande regelbundet utsätts för våld och brutalitet från säkerhetsstyrkornas sida, i strid med de internationella åtaganden om mänskliga rättigheter som Tunisien nyligen gjort.

I.  Det är av största vikt att rättsliga och brottsbekämpande system och åtgärder för att bekämpa tortyr och straffrihet fungerar korrekt när en genuin rättsstat ska byggas upp. Att garantera respekt för dessa grundläggande principer måste vara en central fråga för den framtida tunisiska regeringen när beslut ska fattas om vilka reformer som ska prioriteras av landets konstituerande församling.

J.  Anhängare av det tidigare partiet Samling för konstitutionell demokrati (RCD) spelar fortfarande en mycket aktiv roll i inrikesministeriet och justitieministeriet.

K.  Det är mycket viktigt att efter år av förtryck återupprätta förtroendet mellan allmänheten och myndigheterna, särskilt säkerhetsstyrkorna och rättsväsendet. Det kommer regelbundet krav från allmänheten på att de tidigare metoderna ska överges för gott och att de grundläggande demokratiska reglerna respekteras.

L.  För att en tunisisk stat baserad på mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen ska kunna växa fram och den arabiska våren bära frukt och leda till varaktig förändring, är det nödvändigt att lagföra detta fall liksom andra fall av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning i en rättvis och öppen rättegång samt att sätta stopp för den straffrihet som råder för sådana brott.

1.  Europaparlamentet välkomnar de internationella åtaganden som Tunisien har gjort sedan Ben Alis regim stoppades, särskilt i fråga om samarbete inom ramen för FN:s särskilda förfaranden och mekanismer för att bekämpa tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling. Parlamentet uppmanar därför de tunisiska myndigheterna att garantera Zacharia Bouguiras rätt till en rättegång i enlighet med internationella normer för att kasta ljus på de allvarliga människorättskränkningar som han utsattes för och åtala förövarna av dessa handlingar. Parlamentet kräver vidare att kränkningarna av de tretton marockanska medborgarnas rättigheter utreds.

2.  Europaparlamentet gläder sig över att Tunisien den 29 juni 2011 ratificerade det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr och över landets ratificering av den internationella konventionen om skydd för alla människor mot påtvingat försvinnande samt det första fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

3.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och Europeiska utrikestjänsten att hålla parlamentet underrättat om kontakterna med de tunisiska myndigheterna och de åtgärder som ska vidtas för att följa upp dessa kontakter.

4.  Europaparlamentet är medvetet om de utmaningar som Tunisien måste hantera i samband med övergången till demokrati. Parlamentet uppmanar Tunisiens regering och konstituerande församling samt relevanta fackföreningar att utan dröjsmål inleda en oåterkallelig reformprocess, som i synnerhet fokuserar på säkerhetsfrågor med särskild inriktning på polis och rättssystemen, och att garantera ett oberoende rättsväsen och fria och oberoende tidningar och medier i syfte att inrätta en stabil och hållbar demokrati.

5.  Europaparlamentet anser att reformen av säkerhetssektorn och kampen mot straffriheten är väsentliga uppgifter som måste inledas så snart som möjligt och att det först när dessa uppgifter har fullgjorts kommer att vara möjligt att upprätta en livskraftig stat baserad på rättsstatsprincipen och att inleda en nationell försoningsprocess. Parlamentet anser att omvandlingen av polisens arbete från dess tidigare fokusering på upprätthållande av allmän ordning och kontroll till skydd av enskilda personer och egendom är en väsentlig del av den demokratiska övergångsprocessen. Parlamentet kräver därför att reformprocessen genomförs i nära samarbete med de organisationer i det civila samhället som är verksamma på detta område.

6.  Europaparlamentet bekräftar sitt stöd till och sitt engagemang för det tunisiska folkets legitima strävan efter demokrati och välkomnar det framgångsrika anordnandet av landets första fria val den 23 oktober 2011, som var de första valen efter den arabiska våren. Den konstituerande församlingen har nu den historiska uppgiften att lägga grunden för en stat baserad på demokratiska principer, rättsstatsprincipen och grundläggande friheter.

7.  Europaparlamentet betonar att yttrandefriheten, både på och utanför internet, är av grundläggande betydelse för ett fritt och demokratiskt samhälle, liksom för skyddet och främjandet av andra rättigheter. Parlamentet betonar att fri tillgång till information och kommunikation och ocensurerad tillgång till internet (internetfrihet) är universella rättigheter som är oumbärliga för att garantera öppenhet och ansvarsskyldighet i det offentliga livet.

8.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att fortsätta att stödja Tunisien under övergången till demokrati genom att prioritera utarbetandet, i enlighet med målen för den nya europeiska grannskapspolitiken, av ett program till stöd för reformen av säkerhetssektorn, i synnerhet polisen, och ett program till stöd för reformen av rättsväsendet som en del av den reformprocess som genomförs av regeringen och att i dessa program inbegripa en mekanism för samråd med och utvärdering av civilsamhället. Parlamentet uppmanar bestämt Europeiska utrikestjänsten att garantera att parlamentet vederbörligen informeras om de framsteg som görs i de pågående förhandlingarna om den nya handlingsplanen för EU-Tunisien och om det arbete som utförs i arbetsgruppen för EU-Tunisien.

9.  Europaparlamentet uppmanar Tunisiens regering och konstituerande församling att överväga att inrätta ett nationellt råd för mänskliga rättigheter, i enlighet med internationella standarder och i synnerhet Parisprinciperna, vilket ska utrustas med mekanismer till försvar och skydd mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna och som har befogenhet att ta upp klagomål från enskilda och genomföra oberoende undersökningar.

10.  Europaparlamentet välkomnar rapporten från den nationella kommission som utreder fall av bedrägerier och korruption (CNICM), vilken slutligen offentliggjordes den 11 november 2011, och anser att det är mycket viktigt att följa upp slutsatserna i denna rapport så att de rättsliga myndigheterna korrekt kan utreda de 300 fall som hänskjuts till dem, varav hälften gäller medlemmar av den förre presidentens inre krets. Parlamentet betonar att slutsatserna från CNICM också är ett viktigt bidrag till den nyligen valda konstituerande församlingens arbete, som inleddes den 22 november 2011, eftersom den nya konstitutionen måste utgöra ett verkligt avslut på Ben Alis era.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Tunisiens president, regering och konstituerande församling.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0038.
(2) Antagna texter, P7_TA(2011)0154.
(3) EUT C 131 E, 5.6.2003, s. 147.


Stöd för en internationell dag för flickor
PDF 65kWORD 30k
Europaparlamentets förklaring av den 15 december 2011 till stöd för en internationell dag för flickor
P7_TA(2011)0593P7_DCL(2011)0039

Europaparlamentet avger denna förklaring

–  med beaktande av artikel 123 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Internationella kvinnodagen firar i år sitt hundraårsjubileum. Denna högtidsdag instiftades 1911 för att man ville erkänna och hedra kvinnors sociala, politiska och ekonomiska insatser.

B.  Förenta nationerna beslutade 1975 att internationella kvinnodagen skulle infalla den 8 mars varje år och den skulle vara en dag för högtidlighållande av kvinnors insatser världen över.

C.På global nivå har forskning visat att flickor löper större risk att drabbas av undernäring, våld eller hot, bli föremål för människohandel, säljas eller tvingas in i sexhandeln, mot sin vilja ingå äktenskap i unga år, bli smittade med hiv eller drabbas av livshotande komplikationer till följd av graviditeter som de själva inte önskat sig.

1.  Europaparlamentet stöder det förslag som Kanada kommer att lägga fram vid årets session i FN:s generalförsamling om en FN-resolution enligt vilken den 22 september tillkännages som en internationell dag för flickor.

2.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att stödja FN:s resolution för en internationell dag för flickor.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna(1) till unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till kommissionen, rådet och medlemsstaternas parlament.

(1) Förteckningen över ledamöter som har undertecknat förklaringen offentliggörs i bilaga 1 till protokollet av den 15 december 2011 (P7_PV(2011)12-15(ANN1)).

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy