(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (05032/2/2011 – C7-0251/2011),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 17 februari 2010(1),

–  med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen(2) av ärendet, en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2009)0267),

–  med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 23 november 2011 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen i enlighet med artikel 294.8 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 66 i arbetsordningen,

–  med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0336/2011).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid andra behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner sitt uttalande som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 347, 18.12.2010, s. 62. (2) Antagna texter av den 22.9.2010, P7_TA(2010)0333.

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 528/2012.)

Europaparlamentets uttalande om utsläppande på marknaden och användning av biocidprodukter

Europaparlamentet förklarar att föreskrifterna i denna förordning om delegerade akter och genomförandeakter är resultatet av en ömtålig kompromiss som i vissa fall avviker från parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen. För att uppnå en överenskommelse vid andra behandlingen har Europaparlamentet därför i vissa fall gått med på genomförandeakter i stället för delegerade akter. Parlamentet understryker dock att detta inte ska användas vid eller tas som prejudikat för arbetet med framtida lagstiftningsakter i liknande situationer.