Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2011/2187(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0007/2012

Ingivna texter :

A7-0007/2012

Debatter :

PV 01/02/2012 - 17
CRE 01/02/2012 - 17

Omröstningar :

PV 02/02/2012 - 12.2
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2012)0018

Antagna texter
PDF 160kWORD 62k
Torsdagen den 2 februari 2012 - Bryssel
Rekommendation till rådet om att föra en konsekvent politik gentemot de regimer mot vilka EU tillämpar restriktiva åtgärder, i samband med att deras ledare utövar privata och kommersiella intressen inom EU:s gränser
P7_TA(2012)0018A7-0007/2012

Europaparlamentets rekommendation till rådet av den 2 februari 2012 om att föra en konsekvent politik gentemot de regimer mot vilka EU tillämpar restriktiva åtgärder, i samband med att deras ledare utövar privata och kommersiella intressen inom EU:s gränser (2011/2187(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–  med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Graham Watson för ALDE-gruppen om att föra en konsekvent politik gentemot de auktoritära regimer mot vilka EU tillämpar restriktiva åtgärder, i samband med att dessa utövar privata och kommersiella intressen inom EU:s gränser (B7-0235/2011),

–  med beaktande av FN-stadgan, särskilt artiklarna 1 och 25 och, i kapitel VII, artiklarna 39 och 41,

–  med beaktande av FN:s konventioner om mänskliga rättigheter och deras fakultativa protokoll,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och de två fakultativa protokollen,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen),

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1674 från 28 april 2006 som bekräftar bestämmelserna i slutdokumentet från världstoppmötet 2005 om skyldigheten att skydda befolkningar mot folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Europeiska säkerhetsstrategin, ”Ett säkert Europa i en bättre värld”, som Europeiska rådet antog den 12 december 2003,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1267 (1999) om situationen i Afghanistan och 1371 (2001) om situationen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien,

–  med beaktande av artiklarna 21.2, 22 och 36 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artikel 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets rambeslut 2003/577/RIF av den 22 juli 2003 om verkställighet i Europeiska unionen av beslut om frysning av egendom eller bevismaterial(1),

–  med beaktande av rådets dokument ”Inrättande av en konstellation för sanktioner inom arbetsgruppen med råd för yttre förbindelser (Relex/sanktioner)” av den 22 januari 2004 (5603/2004),

–  med beaktande av rådets dokument ”Grundläggande principer för tillämpning av restriktiva åtgärder (sanktioner)” av den 7 juni 2004 (10198/1/2004),

–  med beaktande av EG-domstolens dom i målet Yusuf och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen (REG 2005, s. II-3533),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2006/783/RIF av den 6 oktober 2006 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande(2),

–  med beaktande av rådets dokument ”EU:s bästa metoder för effektivt genomförande av restriktiva åtgärder” av den 9 juli 2007 (11679/2007),

–  med beaktande av rådets dokument ”Genomförandet av gemensam ståndpunkt 2001/931/GUSP” av den 21 juli 2007 (10826/1/2007),

–  med beaktande av rådets dokument ”Uppdatering av EU:s bästa praxis för effektivt genomförande av restriktiva åtgärder” av den 24 april 2008 (08666/1/2008),

–  med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2009/67/GUSP av den 26 januari 2009 om uppdatering av gemensam ståndpunkt 2001/931/GUSP om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2008/586/GUSP(3),

–  med beaktande av rådets dokument ”Riktlinjer om genomförande och utvärdering av restriktiva åtgärder (sanktioner) inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik”, senast uppdaterat den 15 december 2009 (17464/2009),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 september 2008 om utvärderingen av EU-sanktioner som en del av EU:s åtgärder och politik inom området för mänskliga rättigheter(4),

–  med beaktande av direktiv 2005/60/EG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism(5),

–  med beaktande av medlemsstaternas resurser för utrikespolitik,

–  med beaktande av artikel 121.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0007/2012), och av följande skäl:

Allmänna observationer om EU:s förhållningssätt gentemot auktoritära ledare

A.  I den nya artikel 21 i EU-fördraget, som infördes genom artikel 1.24 i Lissabonfördraget, framhålls att unionens åtgärder ska utgå från ”demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten”.

B.  Sanktioner tillämpas i enlighet med de särskilda mål inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som anges i artikel 21 i EU-fördraget och som omfattar främjande av internationell fred och säkerhet, respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt rättsstatsprincipen, stärkande av demokratin och goda styrelseformer.

C.  Inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken betraktas sanktioner och restriktiva åtgärder som icke-militära tvångsåtgärder. Det kan handla om vapenembargon, handelssanktioner, finansiella/ekonomiska sanktioner, frysning av tillgångar, flygförbud, restriktioner rörande inresa, diplomatiska sanktioner, bojkott av idrotts- eller kulturevenemang och avbrytande av samarbete med ett tredjeland.

D.  Sanktioner eller restriktiva åtgärder är effektiva om de ingår i en konsekvent och övergripande strategi för EU och dess medlemsstater på människorättsområdet.

E.  Det finns riktade sanktioner i form av sanktioner mot enskilda personer, selektiva ekonomiska åtgärder och diplomatiska åtgärder, exempelvis viseringsförbud, frysning av tillgångar, embargon på export eller import av vissa varor, flygförbud, investeringsförbud eller begränsning av officiella kontakter.

F.  Oenighet mellan medlemsstaterna leder ofta till en inkonsekvent tillämpning av restriktiva åtgärder, vilket skadar EU:s trovärdighet och inverkar negativt på åtgärdernas effektivitet.

G.  EU har ofta tillämpat sin sanktionspolitik inkonsekvent genom att behandla tredjeländer med liknande förhållanden i fråga om de mänskliga rättigheterna och demokrati olika, så att EU har kritiserats för dubbelmoral.

H.  Informationsteknikens utveckling gör att nationsgränser blir allt mindre viktiga och minskar därmed möjligheterna i en globaliserad värld att isolera ett land eller dess elit.

I.  De flesta av de länder som omfattas av sanktioner är de som har förblivit mest isolerade från det internationella systemet, och det är deras samhällen som skulle dra störst nytta av en större internationell exponering, för att förändringar ska kunna ske. I vissa fall kan restriktiva åtgärder, särskilt mot vissa enskilda personer, dock ha en avskräckande och psykologisk verkan.

J.  Beslut om EU-sanktioner bör fattas först efter en ingående utvärdering av det mest effektiva sättet att få till stånd en demokratisk förändring i landet. Varje beslut bör åtföljas av en tillhörande motivering.

K.  För många auktoritära ledare, och personer med koppling till dem, har EU en attraktionskraft för investeringar, kapital och banktjänster samt hälso- och sjukvård. För dem är EU också ett område där de fritt kan resa och spendera de rikedomar som de ofta skaffat sig på tvivelaktiga sätt.

L.  Auktoritära ledares möjlighet att omvandla makt till privat förmögenhet, ofta genom förskingring av eller personlig kontroll över statens tillgångar, utgör ett incitament och förstärker deras möjlighet att lägga beslag på och behålla makten. Ytterligare undersökningar behöver genomföras för att minimera alla kopplingar mellan bistånd till tredjeländer för utveckling och andra ändamål och berikningen av auktoritära ledare och deras närmaste kretsar.

M.  Det är svårt att få korrekt information om auktoritära ledares tillgångar i EU utan samordnade åtgärder, och EU bör inte ge upp i sökandet efter sådan information.

N.  De ledare mot vilka sanktioner riktas kommer att påverkas om de personligen utsätts för påtryckningar i form av restriktioner för möjligheten att flytta pengar, investera och få tillgång till sina ekonomiska tillgångar, inskränkta möjligheter att resa samt begränsad tillgång till specifika varor och tjänster eller diplomatisk representation.

O.  Mångfalden av internationella och regionala aktörer gör att det krävs dialog och formella och informella mekanismer för samråd mellan dessa aktörer.

P.  En viktig aspekt av en verkningsfull politik gentemot auktoritära regimer är att balansera den tvingande diplomatin, inklusive restriktiva åtgärder kombinerade med tydlig kommunikation och konstruktiva alternativ som inte inbegriper tvångsåtgärder, med EU:s och medlemsstaternas utrikespolitiska resurser. En kritisk och fortlöpande dialog är att föredra framför isolering.

Q.  Prövningsförfarandet, genom vilket sanktioner kan utökas, lättas eller hävas som en reaktion på ett ändrat beteende av de ledare som är föremål för sanktionerna, är mycket viktigt för att restriktiva åtgärder ska bli effektiva, och det måste tillämpas på ett rigoröst och strategiskt sätt.

R.  Alla restriktiva åtgärder måste vara förenliga med de mänskliga rättigheterna, internationell humanitär rätt, rättssäkerheten, proportionalitetsprincipen samt rätten till en verklig tillgång till prövning, och de får under inga omständigheter drabba de mest utsatta befolkningsgrupperna i de länder som omfattas av de restriktiva åtgärderna.

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

o
o   o

  

Ta fram tydligare definitioner

   a) Rådet uppmanas att ta fram tydliga kriterier för när restriktiva åtgärder ska tillämpas och att ange målet med sådana åtgärder, vilken form av sanktioner som ska tillämpas, riktlinjer för regelbunden utvärdering av dem samt det prövningsförfarande som ska följas i samråd med Europaparlamentet. Kriterierna bör fastställas på ett sätt som ökar konsekvensen och trovärdigheten i EU:s sanktioner men som ger tillräcklig flexibilitet på operativ nivå, så att unionen kan utnyttja instrumentet som ett effektivt verktyg i sina yttre åtgärder.
   b) Rådet uppmanas att klart och tydligt definiera vem sanktionerna ska riktas mot när det rör sig om sönderfallande stater eller icke-statliga aktörer, även om strukturerna då ofta är oklara.
   c) Rådet uppmanas att föra in sanktionerna i ett övergripande politiskt sammanhang samt att fastställa de konkreta kortsiktiga och långsiktiga målen för en hållbar demokratiseringsprocess.
   d) Rådet uppmanas att erkänna att sanktioner inte är ett självändamål och att se till att tillämpningen av dem åtföljs av tydliga och uppnåeliga riktmärken för ett hävande av sanktionerna.
   e) Rådet uppmanas att systematiskt stödja Internationella brottmålsdomstolens arbete genom att se till att domstolens förfaranden och domar vederbörligen beaktas inom EU:s sanktionspolitik.
   f) EU:s medlemsstater uppmanas att tillämpa principen om universell jurisdiktion för att bekämpa straffrihet och brott mot mänskligheten med målsättningen att förbättra det internationella straffrättssystemet.
  

Utforma en effektiv sanktionspolitik

   g) Rådet uppmanas att maximera samarbete och samverkan mellan de 27 medlemsstaterna och att med kraft uppmana dem att enhälligt och konsekvent fördöma auktoritära regimer genom en enhetlig och integrerad EU-strategi.
   h) Rådet uppmanas att erkänna att sanktioner som inte samordnas internationellt kan bli verkningslösa och motverka de mål som eftersträvas, undergräva öppenheten, trovärdigheten och konsekvensen i den europeiska sanktionspolitiken samt stärka den regim som sanktionerna är riktade mot eller minska det relativa förhandlingsutrymme och den trovärdighet som EU och medlemsstaterna äger i förhållande till den aktuella staten. Rådet uppmanas att förbättra samordningen och informationsutbytet mellan medlemsstaterna genom tydliga förfaranden.
   i) Rådet uppmanas att tillämpa befintliga sanktionsbestämmelser på ett rigoröst och konsekvent sätt och att sträva efter att undvika dubbla måttstockar. Rådet uppmanas också att utöka sanktionernas tillämpningsområde till att även omfatta fall av kränkningar av de grundläggande friheterna, framför allt religionsfriheten och yttrandefriheten, och att se till att länder som tillhör Europeiska ekonomiska samarbetsområdet samt kandidatländer för anslutning till EU också tillämpar de restriktiva åtgärderna och utbyter relevant information med unionen.
   j) Rådet uppmanas att använda sanktioner eller restriktiva åtgärder som är målinriktade och står i proportion till sitt syfte och som syftar till att bara påverka den ansvarsskyldiga eliten i repressiva eller brottsliga regimer samt ansvariga icke-statliga aktörer i sönderfallande stater, så att man så långt det är möjligt minimerar de negativa konsekvenserna för civilbefolkningen, särskilt de mest sårbara.
   k) Rådet uppmanas att se till att bistånd till tredjeländer för utveckling eller andra ändamål inte blir ett incitament för auktoritära ledare att berika sig själva och sina närmaste kretsar.
   l) Rådet uppmanas att se till att sanktionspolitiken när så är möjligt kombineras med stöd till det civila samhället i det berörda landet. Rådet uppmanas att förbättra kvaliteten och insynen i rapporteringsfasen, så att det beviljade stödet kan kvantifieras exakt och stödets faktiska bidrag till civilsamhällets behov kan bedömas korrekt.
   m) Rådet uppmanas att se till att dubbla måttstockar inte används vid beslut om restriktiva åtgärder eller sanktioner, utan att dessa tillämpas oberoende av politiska, ekonomiska och säkerhetsmässiga intressen.
   n) Rådet uppmanas att se till att konkurrenter i tredjeländer inte drar nytta av restriktiva åtgärder som begränsar europeiska företags verksamhet på marknaderna i länder som omfattas av sanktioner.
   o) Rådet uppmanas att se till att medlemsstaterna, liksom EU:s uppdrags- och delegationschefer, är djupt delaktiga i processen för att utforma, genomföra, övervaka och utvärdera restriktiva åtgärder och deras konsekvenser på plats, genom att tillhandahålla underlag för konsekvensbedömningar, något som gör EU:s närvaro på platsen avgörande. Rådet uppmanas att se till att relevant information omgående vidarebefordras till Europaparlamentet.
   p) Rådet uppmanas att se till att de främsta förkämparna för demokrati och mänskliga rättigheter i de länder som berörs av restriktiva åtgärder är djupt delaktiga i processen för att utforma, genomföra och utvärdera de restriktiva åtgärderna.
   q) Rådet uppmanas att ålägga befintliga strukturer inom Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att genomföra en ingående lägesanalys av den ekonomiska och sociala strukturen i det berörda landet före och efter det att sanktionerna antagits, för att därigenom granska de direkta och indirekta effekterna av alla specifika åtgärder på det politiska och socioekonomiska området i samhället i fråga, samt att beakta konsekvenserna för ledande personer inom näringslivet, grupper i det civila samhället, den politiska oppositionen och eventuellt reformsinnade personer inom de statliga strukturerna.
   r) Rådet uppmanas att ålägga Relex/sanktioner att fullgöra sitt uppdrag att undersöka hur sanktioner antas, utvärdera befintliga sanktioner och utveckla bästa praxis med avseende på tillämpning och genomförande av restriktiva åtgärder samt regelbundet rapportera sina slutsatser till rådet och parlamentet.
   s) Rådet uppmanas att ålägga EU:s rättstjänster och andra relevanta tjänster att ge rådet rekommendationer om vilka försiktighetsåtgärder som krävs för att förhindra att enskilda personer på listorna kringgår sanktionerna.
   t) Rådet uppmanas att ålägga Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att anta en mer samordnad strategi där man gemensamt utnyttjar expertis och kunskaper vid utarbetandet, genomförandet och prövningen av sanktioner.
   u) Rådet uppmanas att ålägga rådet och kommissionen att avsätta tillräckligt med tid och resurser och att utnyttja kunniga länderexperter och specialister på mänskliga rättigheter för analyser före utformningen av sanktionerna och för utvärderingar av sanktionernas effektivitet.
   v) Rådet uppmanas att ålägga kommissionen och medlemsstaterna att samordna genomförandet av vapenembargon, som tillhör medlemsstaternas behörighet.
   w) Rådet uppmanas att ålägga kommissionen och medlemsstaterna att varje år rapportera om genomförandet av sanktionsinsatser och deras effektivitet.
   x) Rådet uppmanas att be Frankrike och Storbritannien samt alla EU-länder som är tillfälliga medlemmar i FN:s säkerhetsråd att använda allt sitt inflytande för att se till att säkerhetsrådets resolutioner genomförs på ett rigoröst och grundligt sätt.
   y) Rådet uppmanas att vid behov överväga att utnyttja de klausuler om väsentliga delar i bilaterala handelsavtal som ger EU möjlighet att införa sanktioner för brott mot de mänskliga rättigheterna och de demokratiska principerna samt att föra en konsekvent europeisk utrikespolitik i syfte att stödja åtgärder mot auktoritära regimer.
  

Åtagande om en konsekvent politik inom EU:s gränser

   z) Rådet uppmanas att ålägga medlemsstaterna att rapportera om personer på sanktionslistan som har fysiska och finansiella tillgångar inom det egna landets gränser samt att ange det ungefärliga värdet och var dessa tillgångar befinner sig. Rådet uppmanas att uppmana medlemsstaterna att samarbeta för att utbyta relevant information, till exempel via de befintliga kontoren för återvinning av tillgångar och Camden-nätverket för myndigheter för återvinning av tillgångar (Carin), samt att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna kring identifieringen och beslagtagandet av sådana tillgångar.
  aa) Rådet uppmanas att ålägga samtliga medlemsstater att säkerställa en rigorös tillämpning av riktade ekonomiska sanktioner eller restriktiva åtgärder genom att exempelvis
   – utvidga direktiv 2005/60/EG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, så att det obligatoriskt omfattar alla försök av diktatorer som är föremål för sanktioner, och fysiska eller juridiska personer eller enheter med koppling till dem, att öppna konton eller sätta in pengar, eftersom pengarna utgör vinning av brott, stöld och förskingring, samt att undersöka möjligheter till andra förebyggande mekanismer som kan hejda inflödet av förskingrade statliga medel och tillgångar till finansinstitutioner i EU,
   – neka lån, skärpa åtgärder för återbetalning av lån och frysa tillgångar i syfte att i praktiken se till att personer och enheter på listorna förvägras all tillgång till finansiella tjänster inom EU:s jurisdiktion.
   ab) Rådet uppmanas att se till att restriktiva ekonomiska och finansiella åtgärder, inbegripet riktade finansiella sanktioner, tillämpas av alla personer och enheter som är verksamma inom unionen, inbegripet medborgare från tredjeländer, samt av unionsmedborgare eller ekonomiska enheter som är verksamma utanför unionens gränser men är registrerade i eller lyder under lagstiftningen i någon av unionens medlemsstater.
   ac) Rådet uppmanas att se till att ledare som är föremål för sanktioner, liksom fysiska och juridiska personer och enheter med uppenbar koppling till dem, är strängt förbjudna att äga egendom eller tillgångar inom EU.
   ad) Rådet uppmanas att ålägga medlemsstaterna att förbjuda skolor och universitet, tankesmedjor och andra akademiska institutioner att ta emot finansiering, bidrag eller donationer från ledare som är föremål för sanktioner eller deras fysiska och juridiska partner samt att se till att det råder insyn i dessa organisationers privata finansiering.
   ae) Rådet uppmanas att se till att medlemsstaterna förbjuder idrottsförbund (inklusive fotbollsklubbar) och välgörenhetsorganisationer att ta emot finansiering, bidrag eller donationer från ledare som omfattas av sanktioner samt från fysiska och juridiska personer med koppling till dem.
   af) Rådet uppmanas att ålägga EU och dess medlemsstater att strikt följa de reseförbud som hindrar personer som är föremål för sanktioner att resa inom EU för andra syften än rent humanitära.
   ag) Rådet uppmanas att ålägga medlemsstaterna att aktivt utreda och vid behov åtala personer eller juridiska enheter i Europa som har hjälpt ledare som är föremål för sanktioner och personer med koppling till dem att undfly eller undvika de sanktioner som lagligen har införts mot dem.
  

Utåtriktad verksamhet

   ah) Rådet uppmanas att ålägga EU att skapa internationellt stöd och allianser för sin politik, särskilt med inflytelserika aktörer i regionen i fråga och internationella organisationer, samt att till fullo involvera Europaparlamentet i processen.
   ai) Rådet uppmanas att ålägga EU att stärka legitimiteten och bygga upp ett brett allmänt och politiskt stöd för sin politik, inklusive restriktiva åtgärder och sanktioner, på både EU-nivå och internationell nivå och särskilt i länder där regimerna är föremål för sanktioner, samt att till fullo involvera Europaparlamentet i processen.
   aj) Rådet uppmanas att i avsaknad av sanktioner eller restriktiva åtgärder från FN:s säkerhetsråd med kraft uppmana EU att samarbeta med stater som tillämpar sanktioner samt att utbyta information och samordna åtgärder för att säkerställa största möjliga inverkan på internationell nivå och maximera effekten av unionens sanktioner.
   ak) Rådet uppmanas att ålägga vice ordföranden/den höga representanten, delegationscheferna och Europeiska utrikestjänsten att tydligt informera de ledare som är föremål för sanktioner vad EU kräver av dem och att fastställa precisa och uppnåeliga mål för att ge incitament till en positiv förändring samt att erbjuda lämpligt tekniskt stöd.
   al) Rådet uppmanas att ålägga medlemsstaterna att, i den utsträckning det är juridiskt möjligt, utbyta information om personer på listorna med andra stater, berörda EU-organ och internationella organisationer.
   am) Rådet uppmanas att ålägga medlemsstaterna att i rimlig utsträckning säkerställa allmänhetens tillgång till information om nationella åtgärder avseende de restriktiva åtgärder som tillämpas.
   an) Rådet uppmanas att samråda med Europaparlamentet fullt ut i prövningsförfarandet för sanktioner och att inhämta synpunkter från parlamentet om de politiska riktlinjerna och utformningen av EU:s övergripande sanktionspolitik.
   ao) Rådet uppmanas att komma ihåg att tvingande diplomati också måste kombineras med positiva åtgärder såsom utvecklingsbistånd, hållbart ekonomiskt samarbete och stöd till det civila samhället.
   ap) Rådet uppmanas att låta sanktionerna och utvärderingen av dem åtföljas av åtgärder som bygger på samarbete och dialog med organisationer i det civila samhället och befolkningen i utpekade länder, i syfte att utveckla eller stärka en kultur som präglas av respekt för demokrati och mänskliga rättigheter i landet i fråga.
   aq) Rådet uppmanas att sträva efter att mobilisera frusna och beslagtagna tillgångar för att så snart som möjligt återsända dem till respektive land, till gagn för befolkningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen och Europeiska utrikestjänsten.

(1) EUT L 196, 2.8.2003, s. 45.
(2) EUT L 328, 24.11.2006, s. 59.
(3) EUT L 23, 27.1.2009, s. 37.
(4) EUT C 295 E, 4.12.2009, s. 49.
(5) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy