Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020” (COM(2011)0244),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Rio+20: mot en grön ekonomi och bättre styrning” (COM(2011)0363),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om Europa 2020 (COM(2010)2020),

–  med beaktande av ramdirektivet om en marin strategi (direktiv 2008/56/EG)(2),

–  med beaktande av det reformpaket för den gemensamma fiskeripolitiken som kommissionen lade fram den 13 juli 2011,

–  med beaktande av FN:s havsrättskonvention av den 10 december 1982,

–  med beaktande av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations (FAO) uppförandekod för ansvarsfullt fiske, som antogs den 31 oktober 1995,

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Fisket hör till de äldsta mänskliga verksamheterna, och fisk är ett viktigt och oumbärligt inslag i människors kost. Tillgången till fisk bör därför tryggas och dess betydelse erkännas och värdesättas i den gemensamma fiskeripolitiken.

B.  Fiskerisektorn, som omfattar både fångst av vild fisk och vattenbruk, bidrar till produktionen av oumbärliga kollektiva nyttigheter genom tre huvudsakliga grenar: fiske, beredning och saluföring. Välmående fiskbestånd, sunda marina ekosystem och bevarande av den marina biologiska mångfalden utgör viktiga kollektiva nyttigheter som måste bevaras.

C.  Hållbart vattenbruk, både i havs- och i sötvatten, vid kusten och ute till havs, är en viktig del av fiskerisektorn.

D.  Småskaligt fiske spelar en särskilt viktig ekonomisk, social, miljömässig och kulturell roll, som måste erkännas och värdesättas i den gemensamma fiskeripolitiken. Kustsamhällen har drabbats hårt av nedgången inom fiskerisektorn som helhet, vilket har fått allvarliga konsekvenser för små fiskehamnar runtom i EU.

E.  En reformerad gemensam fiskeripolitik bör garantera fiskerisektorns miljömässiga, sociala och ekonomiska hållbarhet i respektive vattenområde, bland annat genom en decentraliserad förvaltningsmodell där beslutsfattarna befinner sig närmare de faktiska verksamhetsområdena och där parterna får ta ett större ansvar.

F.  Fiskerisektorn utgörs av verksamheter som är beroende av fungerande ekosystem, med tanke på att det krävs rika fiskbestånd och marina ekosystem med god miljöstatus för att fiskeriprodukter ska kunna utvinnas, bearbetas och saluföras på ett i längden hållbart sätt.

G.  Europas fiskerisektor bidrar till social utveckling genom att skapa arbetstillfällen på direkt och indirekt väg, samt till ekonomisk tillväxt i Europa genom att producera 6,4 miljoner ton fisk årligen.

H.  Fiskerisektorns mångsidighet framgår på flera olika områden, till exempel genom sektorns socioekonomiska, historiska, kulturella, vetenskapliga och miljömässiga betydelse.

I.  Fiskeriverksamhet är av betydelse särskilt för kustområden och öar genom att den bidrar till en välfungerande drift och till social och ekonomisk dynamik. Detta är särskilt viktigt för lokalsamhällena, som ofta är missgynnade på grund av få arbetstillfällen och svag ekonomi.

J.  En reformerad gemensam fiskeripolitik bör kopplas nära ihop med andra viktiga EU-initiativ i havsrelaterade frågor, särskilt de som beskrivs i kommissionens meddelande ”Slutsatser från samrådet om en europeisk havspolitik” (COM(2007)0575). Enligt detta meddelande kan Europas fiskerisektor även ge upphov till och berika en mängd olika vetenskapliga studier som fördjupar våra kunskaper om havens dynamik och ekosystem och om biologin hos de vattenlevande arter som direkt eller indirekt berörs av fiskeriverksamhet.

K.  En dynamisk, välskött fiskerisektor skulle kunna bidra ännu mer till det europeiska samhället och den europeiska ekonomin och därigenom spela en viktig roll i Europa 2020-strategin.

1.  Europaparlamentet framhåller att fisket är en viktig EU-industri som ger EU:s befolkning livsmedel av hög kvalitet och skapar ett ekonomiskt och socialt mervärde för Europeiska unionen. Därför anser parlamentet att den reformerade gemensamma fiskeripolitiken måste garantera att fiskeresurserna utnyttjas hållbart och att fiskbestånden bevaras på en sund nivå, så att fiskeriverksamheten kan fortsätta på lång sikt i de områden och samhällen där den traditionellt bedrivs.

2.  Europaparlamentet anser att miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet är viktiga mål i den gemensamma fiskeripolitiken, och betonar att fiskeripolitikens topprioritering bör vara att skapa en hållbar fiskerisektor så att nuvarande och framtida generationer kan dra fortsatt nytta av fiskets miljömässiga, sociala och ekonomiska fördelar.

3.  Europaparlamentet framhåller att ett välskött fiske i högre grad kan bidra till det europeiska samhället när det gäller livsmedelstrygghet, sysselsättning, upprätthållande av dynamiska fiskesamhällen och mycket annat. Parlamentet betonar att välmående fiskbestånd, sunda marina ekosystem och bevarad biologisk marin mångfald i sig själva är kollektiva nyttigheter som kan produceras endast om fiskbestånden förvaltas på ett hållbart sätt och om onödig negativ miljöpåverkan minimeras.

4.  Europaparlamentet anser att haven, som täcker mer än två tredjedelar av vår planet, måste betraktas som en resurs av vital betydelse för produktionen av andra naturresurser (exempelvis inom fisket). Vidare är det av strategiskt stor betydelse att den gemensamma fiskeripolitiken innehåller tydliga och välavgränsade åtgärder så att den kan fullgöra sin strategiska roll genom ett ekosystemtänkande.

5.  Europaparlamentet framhåller att den gemensamma fiskeripolitiken bidrar till att uppnå målen i EU 2020-strategin för biologisk mångfald och EU:s målsättning att fram till 2020 hejda förlusten av biologisk mångfald och förstörelsen av ekosystemtjänster genom att vidta åtgärder för att säkerställa ett hållbart fiske, genom att vidta försiktighetsåtgärder för att avskaffa destruktiva fiskemetoder, genom att se till att överutnyttjade fiskbestånd kan återhämta sig och genom att vidta åtgärder för att skydda arter som inte tillhör fiskerisektorns målarter.

6.  Europaparlamentet erinrar om att fiskerisektorn (inklusive vattenbruk) ur ekonomisk synvinkel uppskattas generera årsinkomster på 34,2 miljarder EUR och att den ur social synvinkel skapar över 350 000 arbetstillfällen i både föregående och efterföljande led av fiske, fiskberedning och saluföring, särskilt i kustområden och avlägsna regioner och på öar.

7.  Europaparlamentet betonar att fiskerisektorn är mångfasetterad och att den, förutom sina tre traditionella verksamhetsområden och sin uppenbara ekonomiska, miljömässiga och sociala betydelse, även spelar en viktig roll på flera andra områden, t.ex. inom miljö, kultur, friluftsliv, turism, vetenskap, energi och utbildning. Parlamentet framhåller särskilt det småskaliga fiskets betydelse i detta avseende.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta vederbörlig hänsyn till att fiskerisektorn har en viktig roll på följande områden:

9.  Europaparlamentet framhåller att fiskerisektorns mångsidighet erbjuder samhällen kollektiva nyttigheter som är till fördel för EU:s befolkning i allmänhet och inte enbart för dem som direkt eller indirekt berörs av fiskeriverksamhet. Detta bidrag måste erkännas och värdesättas. Parlamentet konstaterar vidare att ett betydande antal EU-invånare, framför allt de som bor i kustområden, drar nytta av fiskeriverksamhetens mångsidighet, och anser att full hänsyn bör tas till fiskerisektorns mångsidighet i finansieringen av den gemensamma fiskeripolitiken. Parlamentet betonar att produktionen av dessa ytterligare kollektiva nyttigheter inte får tas till ursäkt för att försena de nödvändiga reformerna.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att bistå små fiskehamnar som har drabbats hårt av minskande fångster till följd av överfiske.

11.  Europaparlamentet betonar att fiskerisektorn (som omfattar både hållbart fiske av vilda fiskbestånd och vattenbruk) är en av de viktigaste pelarna för en tryggad livsmedelsförsörjning i Europeiska unionen och att reformen av den gemensamma fiskeripolitiken därför måste garantera fiskerisektorns hållbarhet och stabilitet så att den i framtiden kan tillhandahålla fiskeriprodukter av tillräcklig kvalitet och i tillräckliga mängder för att tillgodose efterfrågan från över en halv miljard EU-medborgare.

12.  Europaparlamentet framhåller att ett hållbart vattenbruk till havs och i sötvatten har stora möjligheter att komplettera fiskerisektorns roll och lämna ett viktigt bidrag till EU:s livsmedelstrygghet. Parlamentet betonar att det behövs en specifik vattenbrukspolitik för att säkerställa ett hållbart vattenbruk och uppmanar kommissionen att fastställa allmänna kvalitetskriterier för vattenbruk, vilka bör följas inom hela EU och ta hänsyn till vattenbrukets miljömässiga och sociala effekter. Kommissionen uppmanas vidare att se till att importerade vattenbruksprodukter har producerats i enlighet med tillämpliga europeiska hållbarhets- och kvalitetsstandarder, såsom för miljö och djurvälfärd.

13.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen i sitt förslag av den 13 juli 2011 inte tog upp frågan om fritidsfiske och att denna fråga därför bör tas upp som en separat del av reformen av den gemensamma fiskeripolitiken.

14.  Europaparlamentet framhåller att fortsatt diversifiering av verksamheter som direkt eller indirekt hänger samman med fiske kan bidra till att hejda arbetstagarnas flykt från sektorn, hålla regionala seder och bruk vid liv och stoppa avfolkningen av vissa kustområden.

15.  Europaparlamentet betonar att fiskeriförvaltning i allt högre grad baseras på vetenskapliga data, vilket stimulerar tillämpad forskning inom detta område samt främjar kunskap och teknisk utveckling och innovation, i enlighet med Europa 2020-strategins mål om en smart tillväxt.

16.  Europaparlamentet betonar att fiskerisektorn är beroende av fiskbeståndens hälsa och ekosystemets jämvikt. Reformen av den gemensamma fiskeripolitiken måste därför åter fokusera på fiskerisektorns roll som väktare och förvaltare av de marina resurserna för att skapa en effektivare, grönare och konkurrenskraftigare ekonomi, i enlighet med Europa 2020-strategins mål om en smart tillväxt.

17.  Europaparlamentet betonar att fiskeriverksamhet genom alla sina dimensioner, inklusive hållbart vattenbruk, den direkta och indirekta inverkan samt produktionen av kollektiva nyttigheter tack vare fiskeriverksamheten, garanterar social och territoriell sammanhållning och främjar yrkesutbildning och social och ekonomisk dynamik, i enlighet med Europa 2020-strategins mål om en tillväxt för alla.

18.  Europaparlamentet betonar att fiskerisektorn, både på egen hand och genom den integrerade havspolitiken, måste bidra till att uppnå Rio+20-målen om en öppen ekonomi, och också till att skapa arbetstillfällen och utrota fattigdom.

19.  Europaparlamentet konstaterar att fiskeriverksamheten spelar en viktig roll i en vidare kontext, nämligen den integrerade havspolitiken, och utgör en nyckelfaktor i den fysiska planeringen i kust- och havsområden och inom ramen för den europeiska havs- och fiskerifonden.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna fiskerisektorns mångsidighet och värdet av dess produktion och stora utbud av kollektiva nyttigheter.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina framtida strategiska förslag och beslut se till att den gemensamma fiskeripolitiken bidrar till de övergripande målen, såsom EU 2020-strategin. Parlamentet anser att den viktiga reformen av den gemensamma fiskeripolitiken måste erkänna den gemensamma fiskeripolitiken som en utvecklingskraft inom ramen för EU:s tillväxtprojekt samt ge sektorn rätt förutsättningar för att den ska kunna utvecklas till sin fulla potential. Kommissionen uppmanas att beakta fiskets och kustregionernas specifika särdrag när den utarbetar och genomför dessa strategier.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för reformen av den gemensamma fiskeripolitiken införa begreppet ”villkorlighet”, vilket redan används i den gemensamma jordbrukspolitiken, för att se till att positiv diskriminering, som till exempel bättre tillgång till bidragsmedel, tillämpas på miljövänliga fiskemetoder.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att finna en juridisk lösning så att fiskarna kan utveckla andra inkomstkällor inom de många olika fiskerelaterade verksamheterna utan att straffas ekonomisikt, för att främja utvecklingen av parallella verksamheter.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 358, 31.12.2002, s. 59. (2) EUT L 164, 25.6.2008, s. 19.