Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2012 om riktlinjerna för budgetförfarandet för budgetåret 2013, avsnitt I – Europaparlamentet, avsnitt II – rådet, avsnitt IV – domstolen, avsnitt V – revisionsrätten, avsnitt VI – Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, avsnitt VII – Regionkommittén, avsnitt VIII – Europeiska ombudsmannen, avsnitt IX – Europeiska datatillsynsmannen, avsnitt X – Europeiska utrikestjänsten (2012/2001(BUD))

P7_TA(2012)0050 A7-0030/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut 2012/5/EU av den13 december 2011 om ändring av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning med avseende på den fleråriga budgetramen för att möta Iterprojektets ytterligare finansieringsbehov(2),

–  med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2010 samt institutionernas svar(3),

–  med beaktande av artiklarna 23 och 79 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0030/2012), och av följande skäl:

A.  Taket för rubrik 5 i den fleråriga budgetramen för EU:s budget för 2013 är 9 181 miljoner euro i löpande priser(4).

B.  Kroatiens anslutning kommer att påverka budgeten för 2013, bland annat när det gäller medel för nya ledamöter och personalrekrytering till institutionerna.

C.  När den offentliga skuldsättningen är hög och tiderna präglas av åtstramningar och pågående nationella budgetkonsolideringsinsatser bör Europaparlamentet och samtliga EU-institutioner visa budgetansvar och återhållsamhet. En skrivelse daterad den 23 januari 2012 från kommissionsledamot Janusz Lewandowski skickades till ordförandena för EU-institutionerna, vilket parlamentet noterar.

D.  I detta skede av det årliga förfarandet väntar parlamentet på de andra institutionernas budgetberäkningar och presidiets förslag till budget för 2013.

Allmän ram och prioriteringar för budgeten för 2013

1.  Europaparlamentet anser att EU-institutionerna i det fortsatta svåra ekonomiska läget bör frysa sina förvaltningsbudgetar. Parlamentet betonar samtidigt att rättsligt bindande skyldigheter måste respekteras och att eventuella höjningar som de kan innebära måste genomföras.

2.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att förstärka det interinstitutionella samarbetet och dela med sig av bästa praxis och leta besparingar och på så sätt modernisera institutionernas personalpolitik, organisation, tekniska utrustning och byggnader.

Parlamentet

6.  Europaparlamentet påminner om att stora besparingar åstadkoms i budgeten för 2012, tack vare strukturförändringar och omorganisationer. Parlamentet uppmuntrar till fortsatta strukturella och organisatoriska reformer och stöder nytänkande och innovation på andra områden. Parlamentet anser att verkliga besparingar kan göras om man identifierar åtgärder som överlappar varandra och ineffektivitet i budgetposterna. Parlamentet efterlyser därför en detaljerad rapport från generalsekreteraren till budgetutskottet med en tydlig översikt över de budgetposter som underutnyttjades 2011 och en objektiv analys av skälen till underutnyttjandet.

7.  Europaparlamentet anser att den verkliga och stora besparing som skulle kunna göras är att Europaparlamentet får ett enda säte. Parlamentet efterlyser därför en utvärdering av situationen utan ytterligare dröjsmål.

8.  Europaparlamentet anser att man för att göra större långsiktiga besparingar bör överväga att genomföra en oberoende utvärdering av Europaparlamentets budget. Parlamentet anser att man bör överväga att inrätta en arbetsgrupp. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren och presidiet att så snart som möjligt komma med konkreta förslag om inrättande av en sådan grupp och att föreslå möjliga besparingar senast i slutet av 2012. Parlamentet kräver även ett snabbt genomförande av eventuella slutsatser som gruppen kommer fram till.

9.  Europaparlamentet välkomnar ett stärkt samarbete mellan budgetutskottet och presidiet under det årliga budgetförfarandet. Parlamentet uppmuntrar med eftertryck en ytterligare förstärkning av samarbetet mellan generalsekreteraren, presidiet och budgetutskottet under året för att säkerställa ett smidigt budgetförfarande och ett effektivt budgetgenomförande. Parlamentet förväntar sig att presidiet lägger fram försiktiga behovsbaserade förslag till budgetberäkningar där man beaktar möjligheten till ökningar i ett senare skede beroende på rättsligt bindande skyldigheter. Parlamentet anser att alla ansträngningar måste göras för att se till att eventuella övriga riktade ökningar kompenseras genom inbesparingar på andra områden.

10.  Europaparlamentet kräver en frysning av budgetposter kopplade till samtliga typer av tjänsteresor under 2013 och slopad indexuppräkning av det enskilda anslaget till ledamöterna fram till utgången av mandatperioden. Parlamentet emotser med intresse generalsekreterarens rapport om tjänsteresor som ska läggas fram inför presidiet och budgetutskottet före den 31 mars 2012.

11.  Europaparlamentet anser inte att besparingarna kommer att äventyra dess lagstiftningsarbete. Parlamentet är övertygat om att ledamöternas lagstiftningsarbete kan förstärkas genom färdigställande av kunskapshanteringssystemet. Parlamentet välkomnar den information som förvaltningen lämnat, begär uppdaterad information om det aktuella läget för projektet och förväntar sig att systemet ska vara fullt verksamt och tillgängligt för EU-medborgarna. Parlamentet kräver ökade insatser för att påskynda genomförandet av detta projekt. Parlamentet påminner om sin begäran om information hur besparingar kan göras efter genomförandet av kunskapshanteringssystemet.

12.  Europaparlamentet påminner om sina budgetresolutioner, inklusive sin senaste resolution av den 26 oktober 2011(5) där tidig information, dialog och en öppen beslutsprocess på fastighetspolitikens område efterlyses. Parlamentet kräver att få noggrann information var sjätte månad om hur arbetet med byggnadsprojekten fortskrider och vilka ekonomiska effekter det får. Parlamentet uttalar att inga fler oplanerade byggnadsprojekt bör genomföras under den innevarande valperioden.

Övriga institutioner

13.  Europaparlamentet uppmanar samtliga institutioner att leta efter ytterligare besparingar för att upprätthålla budgetdisciplinen och att frysa sina budgetar samtidigt som man beaktar de rättsliga skyldigheter och nya finansiella utmaningar som anslutningen av Kroatien medför.

14.  Europaparlamentet noterar Europeiska domstolens (avsnitt IV) begäran om att få ändra sin stadga på ett sätt som kommer att ha en direkt inverkan på budgeten. Parlamentet anser att den finansiering som behövs måste säkras för att man ska kunna garantera att domstolen fungerar smidigt och att EU-medborgarna därigenom kan åtnjuta ett väl fungerande rättsligt skydd.

15.  Europaparlamentet förstår de utmaningar som Europeiska utrikestjänsten ställdes inför vid utarbetandet av dess första budget 2011. Parlamentet kräver en sund finansiell budgetering för denna nya institution och uppmanar utrikestjänsten att undersöka möjligheter som skulle skapa större budgetsynergier med medlemsstaterna där det är tillämpligt.

o
o   o

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, domstolen, revisionsrätten, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, Europeiska ombudsmannen, Europeiska datatillsynsmannen och Europeiska utrikestjänsten.

(1) EUT L 163, 23.6.2007, s. 17. (2) EUT L 4, 7.1.2012, s. 12. (3) EUT C 326, 10.11.2011, s. 1. (4) Utgiftstaket för rubrik 5 inbegriper personalens avgifter till pensionssystemet. (5) Antagna texter, P7_TA(2011)0461.

Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2012 om läget vad gäller den föreslagna fleråriga planen för det västra beståndet av taggmakrill och det fiske som utnyttjar det beståndet (2011/2937(RSP))

P7_TA(2012)0051 B7-0064/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2009)0189) och av artikel 37 i EG-fördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C7-0010/2009),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om konsekvenserna av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden (COM(2009)0665),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.2,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 17 mars 2010(1),

–  med beaktande av sin ståndpunkt som antogs vid första behandlingen den 23 november 2010 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr…/2011 om fastställande av en flerårig plan för det västra beståndet av taggmakrill och det fiske som utnyttjar det beståndet(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2010 om grönboken om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken(3),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 13 juli 2011 till Europaparlamentets och rådets förordning om den gemensamma fiskeripolitiken (COM(2011)0425),

–  med beaktande av den muntliga frågan till kommissionen och rådet om läget för den fleråriga planen för det västra beståndet av taggmakrill och det fiske som utnyttjar det beståndet (O-000308/2011 – B7-0023/2012, O-000309/2011 – B7-0024/2012),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I enlighet med den handlingsplan som antogs vid FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling i Johannesburg 2002, har Europeiska unionen åtagit sig att bevara eller återställa fiskbestånden till en nivå som möjliggör maximalt hållbart uttag och att se till att målen för utfiskade bestånd uppnås snarast och om möjligt inte senare än 2015.

B.  Enligt artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken, bör den gemensamma fiskeripolitiken ha som mål att se till att de levande akvatiska resurserna utnyttjas på ett hållbart sätt med avseende på ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekter.

C.  Det västra beståndet av taggmakrill är ur ekonomiskt hänseende det viktigaste beståndet av taggmakrill i unionens vatten.

D.  I april 2009 lade kommissionen fram ett förslag till förvaltningsplan (COM(2009)0189) på grundval av det förberedande arbete som utförts i den regionala rådgivande nämnden för pelagiska bestånd och de råd som lämnats av Internationella havsforskningsrådet (ICES) och vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF).

E.  De fleråriga planerna är hörnstenar i den gemensamma fiskeripolitiken och grundläggande instrument för bevarandet av fiskeresurserna. De innehåller de allmänna bestämmelser som krävs för att nå målen i den gemensamma fiskeripolitiken och ska därför antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet i enlighet med artikel 43.2 i EUF-fördraget.

F.  Det finns inte tillräckligt med biologisk information om det västra beståndet av taggmakrill och det är därför inte möjligt att göra någon fullständig bedömning av det. Enligt STECF:s rekommendationer skulle emellertid en fångstkontroll baserad på tendenserna för äggproduktionen kunna säkra en hållbar förvaltning av beståndet. Bestämmelserna för fångstkontroll bör i lika utsträckning bygga på de förebyggande rekommendationerna avseende rekryteringstillståndet och på en total tillåten fångstmängd som kan anpassas efter de aktuella tendenser för beståndet som konstateras av äggproduktionen.

G.  Fastställandet och fördelningen av fiskemöjligheter inom den gemensamma fiskeripolitiken påverkar direkt den sociala och ekonomiska situationen för medlemsstaternas fiskeflottor, särskilt för de småskaliga kustflottorna.

H.  Rådet kan inte förbehålla sig rätten att ensidigt anta de parametrar som fastställs i förslaget om fastställande av de totala tillåtna fångstmängderna, eftersom de är nyckelfaktorer i den föreslagna långsiktiga planen.

I.  I sin ståndpunkt vid första behandlingen gav parlamentet rådet en viss flexibilitet när det gäller beräkningen av det totala uttaget, i enlighet med de vetenskapligt baserade fångstbestämmelserna, i syfte att underlätta en kompromisslösning och bidra till en konstruktiv och positiv strategi för detta lagstiftningsförslag.

J.  De biologiska tillstånd och parametrar som ingår i fångstkontrollbestämmelserna bör överensstämma med de senaste vetenskapliga rekommendationerna och kommissionen bör ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget med avseende på ändringar av vissa biologiska referenser och parametrar i fångstkontrollbestämmelserna och för att snabbt kunna vidta åtgärder vid förändringar.

1.  Europaparlamentet understryker att syftet med planen är att bevara biomassan för taggmakrill ur det västra beståndet på en nivå som säkrar ett hållbart utnyttjande av fiskeresurserna och största möjliga uttag på lång sikt.

2.  Europaparlamentet anser att bestämmelserna för fångstkontroll bör i lika utsträckning bygga på de förebyggande rekommendationerna och på en aktuell total tillåten fångstmängd som kan anpassas efter de aktuella tendenser för beståndet som konstateras av äggproduktionen.

3.  Europaparlamentet betonar att bestämmelserna för fångstkontroll är centrala faktorer i de fleråriga planerna och ska fastställas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

4.  Europaparlamentet understryker att långsiktiga förvaltningsplaner som gäller för så många fiskbestånd som möjligt är nyckelfaktorer för bevarandet av bestånden, vilket betonades i kommissionens meddelande om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken.

5.  Europaparlamentet betonar att det nuvarande interinstitutionella dödläget måste lösas för att främja ett hållbart fiskbestånd och ge fiskarna bättre möjligheter att planera sin verksamhet.

6.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att ta nya initiativ för att främja en politisk dialog mellan de tre institutionerna i syfte att klargöra deras respektive roll i beslutsprocessen och behandla frågan om den framtida utformningen av de fleråriga förvaltningsplanerna.

7.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att, såsom man flera gånger lovat, snabbt vidta åtgärder för att förhindra nya interinstitutionella dödlägen i förbindelse med framtida långsiktiga förvaltningsplaner.

8.  Europaparlamentet uppmanar bestämt rådet att lägga fram sin ståndpunkt till den föreslagna fleråriga planen för det västra beståndet av taggmakrill i Atlanten så att parlamentet kan inleda sin andra behandling och komma framåt i denna fråga.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen för information.

(1) EUT C 354, 28.12.2010, s. 68. (2) Antagna texter, P7_TA(2010)0421. (3) EUT C 348 E, 21.12.2010, s. 15.

Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2012 om den gemensamma fiskeripolitikens bidrag till produktionen av kollektiva nyttigheter (2011/2899(RSP))

P7_TA(2012)0052 RC-B7-0579/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020” (COM(2011)0244),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Rio+20: mot en grön ekonomi och bättre styrning” (COM(2011)0363),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om Europa 2020 (COM(2010)2020),

–  med beaktande av ramdirektivet om en marin strategi (direktiv 2008/56/EG)(2),

–  med beaktande av det reformpaket för den gemensamma fiskeripolitiken som kommissionen lade fram den 13 juli 2011,

–  med beaktande av FN:s havsrättskonvention av den 10 december 1982,

–  med beaktande av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations (FAO) uppförandekod för ansvarsfullt fiske, som antogs den 31 oktober 1995,

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Fisket hör till de äldsta mänskliga verksamheterna, och fisk är ett viktigt och oumbärligt inslag i människors kost. Tillgången till fisk bör därför tryggas och dess betydelse erkännas och värdesättas i den gemensamma fiskeripolitiken.

B.  Fiskerisektorn, som omfattar både fångst av vild fisk och vattenbruk, bidrar till produktionen av oumbärliga kollektiva nyttigheter genom tre huvudsakliga grenar: fiske, beredning och saluföring. Välmående fiskbestånd, sunda marina ekosystem och bevarande av den marina biologiska mångfalden utgör viktiga kollektiva nyttigheter som måste bevaras.

C.  Hållbart vattenbruk, både i havs- och i sötvatten, vid kusten och ute till havs, är en viktig del av fiskerisektorn.

D.  Småskaligt fiske spelar en särskilt viktig ekonomisk, social, miljömässig och kulturell roll, som måste erkännas och värdesättas i den gemensamma fiskeripolitiken. Kustsamhällen har drabbats hårt av nedgången inom fiskerisektorn som helhet, vilket har fått allvarliga konsekvenser för små fiskehamnar runtom i EU.

E.  En reformerad gemensam fiskeripolitik bör garantera fiskerisektorns miljömässiga, sociala och ekonomiska hållbarhet i respektive vattenområde, bland annat genom en decentraliserad förvaltningsmodell där beslutsfattarna befinner sig närmare de faktiska verksamhetsområdena och där parterna får ta ett större ansvar.

F.  Fiskerisektorn utgörs av verksamheter som är beroende av fungerande ekosystem, med tanke på att det krävs rika fiskbestånd och marina ekosystem med god miljöstatus för att fiskeriprodukter ska kunna utvinnas, bearbetas och saluföras på ett i längden hållbart sätt.

G.  Europas fiskerisektor bidrar till social utveckling genom att skapa arbetstillfällen på direkt och indirekt väg, samt till ekonomisk tillväxt i Europa genom att producera 6,4 miljoner ton fisk årligen.

H.  Fiskerisektorns mångsidighet framgår på flera olika områden, till exempel genom sektorns socioekonomiska, historiska, kulturella, vetenskapliga och miljömässiga betydelse.

I.  Fiskeriverksamhet är av betydelse särskilt för kustområden och öar genom att den bidrar till en välfungerande drift och till social och ekonomisk dynamik. Detta är särskilt viktigt för lokalsamhällena, som ofta är missgynnade på grund av få arbetstillfällen och svag ekonomi.

J.  En reformerad gemensam fiskeripolitik bör kopplas nära ihop med andra viktiga EU-initiativ i havsrelaterade frågor, särskilt de som beskrivs i kommissionens meddelande ”Slutsatser från samrådet om en europeisk havspolitik” (COM(2007)0575). Enligt detta meddelande kan Europas fiskerisektor även ge upphov till och berika en mängd olika vetenskapliga studier som fördjupar våra kunskaper om havens dynamik och ekosystem och om biologin hos de vattenlevande arter som direkt eller indirekt berörs av fiskeriverksamhet.

K.  En dynamisk, välskött fiskerisektor skulle kunna bidra ännu mer till det europeiska samhället och den europeiska ekonomin och därigenom spela en viktig roll i Europa 2020-strategin.

1.  Europaparlamentet framhåller att fisket är en viktig EU-industri som ger EU:s befolkning livsmedel av hög kvalitet och skapar ett ekonomiskt och socialt mervärde för Europeiska unionen. Därför anser parlamentet att den reformerade gemensamma fiskeripolitiken måste garantera att fiskeresurserna utnyttjas hållbart och att fiskbestånden bevaras på en sund nivå, så att fiskeriverksamheten kan fortsätta på lång sikt i de områden och samhällen där den traditionellt bedrivs.

2.  Europaparlamentet anser att miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet är viktiga mål i den gemensamma fiskeripolitiken, och betonar att fiskeripolitikens topprioritering bör vara att skapa en hållbar fiskerisektor så att nuvarande och framtida generationer kan dra fortsatt nytta av fiskets miljömässiga, sociala och ekonomiska fördelar.

3.  Europaparlamentet framhåller att ett välskött fiske i högre grad kan bidra till det europeiska samhället när det gäller livsmedelstrygghet, sysselsättning, upprätthållande av dynamiska fiskesamhällen och mycket annat. Parlamentet betonar att välmående fiskbestånd, sunda marina ekosystem och bevarad biologisk marin mångfald i sig själva är kollektiva nyttigheter som kan produceras endast om fiskbestånden förvaltas på ett hållbart sätt och om onödig negativ miljöpåverkan minimeras.

4.  Europaparlamentet anser att haven, som täcker mer än två tredjedelar av vår planet, måste betraktas som en resurs av vital betydelse för produktionen av andra naturresurser (exempelvis inom fisket). Vidare är det av strategiskt stor betydelse att den gemensamma fiskeripolitiken innehåller tydliga och välavgränsade åtgärder så att den kan fullgöra sin strategiska roll genom ett ekosystemtänkande.

5.  Europaparlamentet framhåller att den gemensamma fiskeripolitiken bidrar till att uppnå målen i EU 2020-strategin för biologisk mångfald och EU:s målsättning att fram till 2020 hejda förlusten av biologisk mångfald och förstörelsen av ekosystemtjänster genom att vidta åtgärder för att säkerställa ett hållbart fiske, genom att vidta försiktighetsåtgärder för att avskaffa destruktiva fiskemetoder, genom att se till att överutnyttjade fiskbestånd kan återhämta sig och genom att vidta åtgärder för att skydda arter som inte tillhör fiskerisektorns målarter.

6.  Europaparlamentet erinrar om att fiskerisektorn (inklusive vattenbruk) ur ekonomisk synvinkel uppskattas generera årsinkomster på 34,2 miljarder EUR och att den ur social synvinkel skapar över 350 000 arbetstillfällen i både föregående och efterföljande led av fiske, fiskberedning och saluföring, särskilt i kustområden och avlägsna regioner och på öar.

7.  Europaparlamentet betonar att fiskerisektorn är mångfasetterad och att den, förutom sina tre traditionella verksamhetsområden och sin uppenbara ekonomiska, miljömässiga och sociala betydelse, även spelar en viktig roll på flera andra områden, t.ex. inom miljö, kultur, friluftsliv, turism, vetenskap, energi och utbildning. Parlamentet framhåller särskilt det småskaliga fiskets betydelse i detta avseende.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta vederbörlig hänsyn till att fiskerisektorn har en viktig roll på följande områden:

9.  Europaparlamentet framhåller att fiskerisektorns mångsidighet erbjuder samhällen kollektiva nyttigheter som är till fördel för EU:s befolkning i allmänhet och inte enbart för dem som direkt eller indirekt berörs av fiskeriverksamhet. Detta bidrag måste erkännas och värdesättas. Parlamentet konstaterar vidare att ett betydande antal EU-invånare, framför allt de som bor i kustområden, drar nytta av fiskeriverksamhetens mångsidighet, och anser att full hänsyn bör tas till fiskerisektorns mångsidighet i finansieringen av den gemensamma fiskeripolitiken. Parlamentet betonar att produktionen av dessa ytterligare kollektiva nyttigheter inte får tas till ursäkt för att försena de nödvändiga reformerna.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att bistå små fiskehamnar som har drabbats hårt av minskande fångster till följd av överfiske.

11.  Europaparlamentet betonar att fiskerisektorn (som omfattar både hållbart fiske av vilda fiskbestånd och vattenbruk) är en av de viktigaste pelarna för en tryggad livsmedelsförsörjning i Europeiska unionen och att reformen av den gemensamma fiskeripolitiken därför måste garantera fiskerisektorns hållbarhet och stabilitet så att den i framtiden kan tillhandahålla fiskeriprodukter av tillräcklig kvalitet och i tillräckliga mängder för att tillgodose efterfrågan från över en halv miljard EU-medborgare.

12.  Europaparlamentet framhåller att ett hållbart vattenbruk till havs och i sötvatten har stora möjligheter att komplettera fiskerisektorns roll och lämna ett viktigt bidrag till EU:s livsmedelstrygghet. Parlamentet betonar att det behövs en specifik vattenbrukspolitik för att säkerställa ett hållbart vattenbruk och uppmanar kommissionen att fastställa allmänna kvalitetskriterier för vattenbruk, vilka bör följas inom hela EU och ta hänsyn till vattenbrukets miljömässiga och sociala effekter. Kommissionen uppmanas vidare att se till att importerade vattenbruksprodukter har producerats i enlighet med tillämpliga europeiska hållbarhets- och kvalitetsstandarder, såsom för miljö och djurvälfärd.

13.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen i sitt förslag av den 13 juli 2011 inte tog upp frågan om fritidsfiske och att denna fråga därför bör tas upp som en separat del av reformen av den gemensamma fiskeripolitiken.

14.  Europaparlamentet framhåller att fortsatt diversifiering av verksamheter som direkt eller indirekt hänger samman med fiske kan bidra till att hejda arbetstagarnas flykt från sektorn, hålla regionala seder och bruk vid liv och stoppa avfolkningen av vissa kustområden.

15.  Europaparlamentet betonar att fiskeriförvaltning i allt högre grad baseras på vetenskapliga data, vilket stimulerar tillämpad forskning inom detta område samt främjar kunskap och teknisk utveckling och innovation, i enlighet med Europa 2020-strategins mål om en smart tillväxt.

16.  Europaparlamentet betonar att fiskerisektorn är beroende av fiskbeståndens hälsa och ekosystemets jämvikt. Reformen av den gemensamma fiskeripolitiken måste därför åter fokusera på fiskerisektorns roll som väktare och förvaltare av de marina resurserna för att skapa en effektivare, grönare och konkurrenskraftigare ekonomi, i enlighet med Europa 2020-strategins mål om en smart tillväxt.

17.  Europaparlamentet betonar att fiskeriverksamhet genom alla sina dimensioner, inklusive hållbart vattenbruk, den direkta och indirekta inverkan samt produktionen av kollektiva nyttigheter tack vare fiskeriverksamheten, garanterar social och territoriell sammanhållning och främjar yrkesutbildning och social och ekonomisk dynamik, i enlighet med Europa 2020-strategins mål om en tillväxt för alla.

18.  Europaparlamentet betonar att fiskerisektorn, både på egen hand och genom den integrerade havspolitiken, måste bidra till att uppnå Rio+20-målen om en öppen ekonomi, och också till att skapa arbetstillfällen och utrota fattigdom.

19.  Europaparlamentet konstaterar att fiskeriverksamheten spelar en viktig roll i en vidare kontext, nämligen den integrerade havspolitiken, och utgör en nyckelfaktor i den fysiska planeringen i kust- och havsområden och inom ramen för den europeiska havs- och fiskerifonden.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna fiskerisektorns mångsidighet och värdet av dess produktion och stora utbud av kollektiva nyttigheter.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina framtida strategiska förslag och beslut se till att den gemensamma fiskeripolitiken bidrar till de övergripande målen, såsom EU 2020-strategin. Parlamentet anser att den viktiga reformen av den gemensamma fiskeripolitiken måste erkänna den gemensamma fiskeripolitiken som en utvecklingskraft inom ramen för EU:s tillväxtprojekt samt ge sektorn rätt förutsättningar för att den ska kunna utvecklas till sin fulla potential. Kommissionen uppmanas att beakta fiskets och kustregionernas specifika särdrag när den utarbetar och genomför dessa strategier.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för reformen av den gemensamma fiskeripolitiken införa begreppet ”villkorlighet”, vilket redan används i den gemensamma jordbrukspolitiken, för att se till att positiv diskriminering, som till exempel bättre tillgång till bidragsmedel, tillämpas på miljövänliga fiskemetoder.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att finna en juridisk lösning så att fiskarna kan utveckla andra inkomstkällor inom de många olika fiskerelaterade verksamheterna utan att straffas ekonomisikt, för att främja utvecklingen av parallella verksamheter.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 358, 31.12.2002, s. 59. (2) EUT L 164, 25.6.2008, s. 19.

Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2012 om den senaste politiska utvecklingen i Ungern (2012/2511(RSP))

P7_TA(2012)0053 B7-0095/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 4, 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), artiklarna 49, 56, 114, 167 och 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen), vilka rör respekten för och främjande och skydd av de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Ungerns grundlag som antogs av republiken Ungerns nationalförsamling den 18 april 2011 och trädde i kraft den 1 januari 2012 (nedan kallad ”den nya författningen”) samt de övergångsbestämmelser till denna som antogs av nationalförsamlingen den 30 december 2011 (nedan kallade ”övergångsbestämmelserna”),

–  med beaktande av yttrandena CDL(2011)016 och CDL(2011)001 från Europeiska kommissionen för demokrati genom lag (Venedigkommissionen) över den nya ungerska författningen och de tre rättsliga frågor som utarbetandet av den nya ungerska författningen väcker,

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2011 om den ungerska medielagen(1) samt sin resolution av den 5 juli 2011 om Ungerns reviderade författning(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Artikel 7 i Fördraget om Europeiska unionen – Att respektera och främja unionens värden” (COM(2003)0606),

–  med beaktande av den högnivågrupp för mediefrihet och mediepluralism som kommissionens vice ordförande Neelie Kroes inrättade i oktober 2011,

–  med beaktande av rådets och kommissionens uttalanden inför kammaren vid parlamentets plenardebatt den 18 januari 2012 om den senaste politiska utvecklingen i Ungern samt med beaktande av den utfrågning som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor anordnade den 9 februari 2012,

–  med beaktande av kommissionens beslut av den 17 januari 2012 att inleda påskyndade överträdelseförfaranden mot Ungern med anledning av frågor beträffande den ungerska nationalbankens och de ungerska dataskyddsmyndigheternas oberoende samt beträffande landets rättsväsende,

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen är grundad på värdena demokrati och rättsstatliga principer, vilket fastställs i artikel 2 i EU-fördraget, på en entydig respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna, vilket fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i Europakonventionen, samt på ett erkännande av dessa rättigheters, friheters och principers rättsliga värde, vilket EU:s förestående anslutning till Europakonventionen är ytterligare ett bevis på.

B.  Såväl nuvarande som blivande medlemsstater liksom EU har en skyldighet att se till att innehållet och processerna i medlemsstaternas författningar överensstämmer med EU:s rättsordning och värderingar, i första hand som de kommer till uttryck i Köpenhamnskriterierna, Europeiska unionens stadga om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen, samt att bokstaven och andan i antagna författningar inte strider mot dessa värden och instrument.

C.  Den 18 april 2011 antog Ungern en ny författning. Denna åtgärd, liksom vissa bestämmelser i den nya författningen, kritiserades av Europaparlament i dess resolution av den 5 juli 2011, i vilken det uppmanade den ungerska regeringen att uppmärksamma de frågor och farhågor som rests av Venedigkommission. I samma resolution uppmanade parlamentet kommissionen att mycket noggrant se över och analysera den nya författningen och de s.k. kardinallagar som anges i denna, för att fastställa huruvida de är förenliga med andan och bokstaven i unionens regelverk och i synnerhet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

D.  Med antagandet av kardinallagarna ställdes frågor på sin spets på en rad områden. Det gäller i första hand rättsväsendets, centralbankens och dataskyddsmyndighetens oberoende, förutsättningarna för rättvis politisk konkurrens och maktskifte liksom de s.k. stabilitetslagarna, enligt vilka beslut om systemet för inkomstbeskattning kan fattas med två tredjedels majoritet i nationalförsamlingen, samt kardinallagar som ger den rådande majoriteten i församlingen ensamrätt att tillsätta offentliga befattningar under ovanligt lång tid, med konsekvenser för framtida regeringars maktutövning.

E.  Tilldelningen av mål till domstol kommer att ankomma på det nya överhuvudet för den nationella rättsliga myndigheten och högste allmänne åklagaren, en ordning som undergräver principerna om rätten att vända sig till domstol, rätten till rättvis rättegång och rättsväsendets oberoende.

F.  Genom den nya författningen och dess genomförandebestämmelser döps landets högsta domstol om till ”kúria” och domstolens – nu före detta – ordförandes sexåriga tjänsteperiod avbröts i förtid efter två år.

G.  Enligt den nya författningen ska den obligatoriska pensionsåldern för domare och åklagare – med undantag för kúrians ordförande och högste allmänne åklagaren – sänkas från 70 till 62 år. Detta kan komma att få en diskriminerande verkan i och med att omkring 300 domare tvingas i pension, i sig ett allvarligt intrång i rättväsendets oberoende.

H.  Enligt bestämmelserna i den nya författningen har det tidigare systemet med fyra parlamentariska ombudsmän reducerats till ett system med endast en ombudsman. Det sexåriga mandatet för ombudsmannen för uppgiftsskydd och informationsfrihet har avbrutits i förtid och ombudsmannens befogenheter har med ett beslut som utgör ett allvarligt intrång i ombudsmannens oberoende överförts till en nybildad myndighet.

I.  Den ungerska nationalförsamlingen har antagit ett antal lagar med retroaktiv verkan och har därmed agerat i strid med en av de grundläggande principerna för EU:s rättsordning, nämligen att retroaktivt verkande lagstiftning inte ska antas.

J.  I den nyligen antagna lagen om kyrkor och religiösa samfund ingår ovanligt stränga bestämmelser om registrering av kyrkosamfund, bl.a. ska sådan registrering vara föremål för nationalförsamlingens godkännande med två tredjedels majoritet.

K.  Enligt bestämmelser i den nya författningen har den ungerska författningsdomstolens befogenheter när det gäller att granska budgetrelaterad lagstiftning reducerats avsevärt.

L.  Den påfallande stora mängden lagstiftningsområden som enligt den nya författningen ska regleras genom kardinallagar, med två tredjedels majoritet i nationalförsamlingen, härunder även ärenden som bör vara föremål för ordinarie politiska förfaranden och som vanligtvis regleras genom enkel majoritet, reser ett antal farhågor, vilket bl.a. kommer till uttryck i Venedigkommissionens rapport.

M.  Kommissionens vice ordförande Viviane Reding har betonat kommissionens avsikt att kontrollera huruvida Ungerns nya rättsordning påverkar rättsväsendets oberoende. Kommissionens vice ordförande Neelie Kroes och ledaren för högnivågruppen för mediefrihet och mediepluralism Vaira Vīķe-Freiberga har vid upprepade tillfällen uttryckt sin oro över mediefriheten och mediepluralismen i Ungern.

N.  I ett uttalande den 18 januari 2012 underströk kommissionens ordförande José Manuel Barroso att frånsett de rättsliga aspekterna har frågor även rests om kvaliteten på demokratin i Ungern. Barroso uppmanade de ungerska myndigheterna att respektera de principer som ligger till grund för demokrati och frihet och se till att de följs, inte bara i princip utan även i praktiken och i Ungerns sociala och politiska liv.

O.  Den 17 januari 2012 inledde kommissionen överträdelseförfaranden mot Ungern på tre områden: den ungerska centralbankens oberoende, sänkningen enligt den nya författningen av den obligatoriska pensionsåldern för domare samt dataskyddsmyndighetens oberoende. Samtidigt begärde kommissionen ytterligare information från de ungerska myndigheterna beträffande frågan om rättsväsendets oberoende.

P.  I sin resolution av den 15 december 2010 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2009) – institutionella aspekter efter Lissabonfördragets ikraftträdande(3), efterlyste Europaparlamentet ”en uppföljning av kommissionens meddelande om artikel 7 i Fördraget om Europeiska unionen från 2003 för att fastställa ett transparent och enhetligt sätt att bemöta eventuella brott mot de mänskliga rättigheterna och använda artikel 7 i FEU på grundval av den nya strukturen för de mänskliga rättigheterna”.

Q.  I en skrivelse till kommissionen och i ett anförande inför Europaparlamentet har Ungerns premiärminister signalerat att hans regering är beredd att åtgärda de problem som föranledde överträdelseförfarandena, ändra lagstiftningen i fråga och i övrigt samarbeta med EU:s institutioner utöver vad de rättsliga förfarandena kräver.

R.  EU:s regelverk ger Europaparlamentet en roll att övervaka hur de grundläggande rättigheterna, friheterna och principerna respekteras i samtliga 27 medlemsstater.

1.  Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över situationen i Ungern för demokratin, rättsstaten, respekten för och skyddet av mänskliga och sociala rättigheter, kontrollsystemet för maktdelning, jämlikhet och icke-diskriminering.

2.  På såväl EU-medborgarnas som de ungerska medborgarnas vägnar uppmanar Europaparlamentet den ungerska regeringen att hörsamma kommissionens, Europarådets och Venedigkommissionens rekommendationer, invändningar och krav beträffande de frågor som anförs ovan och att ändra landets lagstiftning i enlighet härmed och på ett sätt som respekterar Europeiska unionens grundläggande värderingar och normer.

3.  Europaparlamentet noterar kommissionens, Europarådets och Venedigkommissionens åtagande att noga granska huruvida den ungerska lagstiftningen överensstämmer inte bara med andan utan även med bokstaven i EU:s regelverk.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin egenskap av fördragens väktare noga övervaka eventuella ändringar i och genomförandet av dessa lagar liksom deras överensstämmelse med bokstaven och andan i fördragen, samt att genomföra en studie för att säkerställa att

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att begära att Venedigkommissionen yttrar sig om lagstiftningspaketet – den nya författningen, övergångsbestämmelserna och kardinallagarna – som helhet och att den fortsätter att samarbeta med Europarådet om dessa frågor.

6.  Europaparlamentet ger utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i uppdrag att, tillsammans med kommissionen, Europarådet och Venedigkommissionen, följa upp frågan om huruvida parlamentets och kommissionens rekommendationer enligt punkt 4 ovan har genomförts samt att lägga fram sina resultat i ett betänkande.

7.  Europaparlamentet ger talmanskonferensen i uppdrag att mot bakgrund av det betänkande som avses i punkt 6 ovan ta ställning till huruvida vissa åtgärder måste vidtas, inbegripet åtgärder i enlighet med artikel 74 e i arbetsordningen och artikel 71.1 i EU-fördraget.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europarådet, medlemsstaternas regeringar och parlament, byrån för grundläggande rättigheter, OSSE och FN:s generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0094. (2) Antagna texter, P7_TA(2011)0483. (3) Antagna texter, P7_TA(2010)0483.

Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2012 om det förestående presidentvalet i Ryssland (2012/2505(RSP)

P7_TA(2012)0054 RC-B7-0052/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Europeiska unionen och Ryska federationen som trädde i kraft 1997 och som har förlängts i väntan på att ersättas av ett nytt avtal,

–  med beaktande av de pågående förhandlingarna om ett nytt avtal som ska skapa en ny heltäckande ram för förbindelserna mellan EU och Ryssland, och av partnerskapet för modernisering, som lanserades 2010,

–  med beaktande av sina resolutioner om Ryssland, särskilt resolutionerna av den 14 december 2011 om det förestående toppmötet mellan EU och Ryssland den 15 december 2011 och resultatet av valet till duman den 4 december 2011(1) och av den 7 juli 2011 om förberedelserna inför valet till ryska statsduman i december 2011(2),

–  med beaktande av OSSE/ODIHR:s slutliga valobservatörsrapport av den 12 januari 2012 om valet till statsduman den 4 december 2011,

–  med beaktande av den slutliga valobservatörsrapporten från Europarådets parlamentariska församling av den 23 januari 2012 om det ryska parlamentsvalet och dess uttalande av den 21 januari 2012 om delegationsbesöket till Ryssland efter valet,

–  med beaktande av människorättssamråden mellan EU och Ryssland, särskilt det senaste mötet inom denna ram den 29 november 2011,

–  med beaktande av uttalandet av den 6 december 2011 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, om valet till duman i Ryssland samt hennes tal den 14 december 2011 i Strasbourg om toppmötet mellan EU och Ryssland och den 1 februari 2012 om den politiska situationen i Ryssland,

–  med beaktande av uttalandet av den 15 december 2011 från Europeiska rådets ordförande, Herman van Rompuy, efter toppmötet mellan EU och Ryssland,

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Ett förstärkt samarbete och goda grannförbindelser mellan EU och Ryssland är av central betydelse för Europas stabilitet, säkerhet och välstånd. Ett strategiskt partnerskap mellan EU och Ryssland kan bara utvecklas med gemensamma värderingar som grund.

B.  Utvecklingen i Ryssland ger fortfarande anledning till oro när det gäller efterlevnaden och skyddet av mänskliga rättigheter samt efterlevnaden av allmänt vedertagna demokratiska principer, valbestämmelser och förfaranden. Ryssland är fullvärdig medlem av Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och har således förbundit sig att upprätthålla principerna om demokrati och mänskliga rättigheter.

C.  Den 12 april 2011 underkände Europadomstolen det tungrodda förfarandet för registrering av politiska partier i Ryssland, ett förfarande som inte är förenligt med de valnormer som Europarådet och OSSE har fastställt. Genom att begränsa registreringen av politiska partier och kandidater inskränker man den politiska konkurrensen och mångfalden i Ryssland.

D.  Visserligen har begränsade åtgärder nyligen vidtagits för att förbättra vallagarna, men de allmänna bestämmelserna är fortfarande alltför komplexa, och den inkonsekventa tillämpningen av dem diskriminerar oppositionen.

E.  Den 22 december 2011 talade president Medvedev till duman och tillkännagav ett antal förändringar i det politiska systemet, bland annat att ett nytt oberoende företag för public service-tv skulle bildas, att förfarandet för politiska partier och presidentkandidater skulle förenklas, att direktval av regionala guvernörer skulle återinföras och att det påstådda valfusket skulle utredas.

F.  Enligt OSSE/ODIHR:s slutliga valobservatörsrapport följde inte dumavalet den 4 december 2011 normerna för fria och rättvisa val fullt ut, och valet präglades av en sammansmältning av staten och regeringspartiet, valadministrationens bristande oberoende, partiska medier och av statlig inblandning på olika nivåer. Enligt rapporten kännetecknades valet till duman av flera procedurmässiga fel, exempel på uppenbar manipulering och allvarliga fall där valurnor proppats fulla med röstsedlar.

G.  Den inhemska valövervakningsorganisationen Golos slog i sin slutrapport fast att valet varken var fritt eller rättvist och att det inte heller uppfyllde kraven i den ryska vallagen eller höll internationell valstandard. Vidare följdes inte de grundläggande principerna för genomförande av val, det vill säga en verklig valkampanj och lika förutsättningar för alla parter, en neutral administration, oberoende valkommissioner, lagenlig röstning och korrekt rösträkning.

H.  I de många manifestationer som har ägt rum sedan valet till duman den 4 december 2011 har det ryska folket, särskilt de demonstranter som bär det ”vita bandet”, visat sin önskan om mer demokrati, inklusive fria och rättvisa val och en genomgripande reform av valsystemet.

I.  Den politiska mångfalden är en hörnsten i ett demokratiskt och modernt samhälle och en källa till politisk legitimitet. Förberedelserna inför presidentval måste ge garantier om en fri och rättvis process med lika möjligheter för alla kandidater. Registreringsförfarandet har ännu en gång hindrat vissa kandidater från att ställa upp i valet.

J.  Under de senaste årtiondena har förbindelserna mellan EU och Ryssland utvecklats och lett till ett djupt och omfattande ömsesidigt beroende som sannolikt kommer att öka ytterligare framöver. Ett strategiskt partnerskapsavtal mellan EU och Ryssland är fortfarande av central betydelse för att samarbetet mellan de bägge parterna ska kunna vidareutvecklas och intensifieras.

K.  Ryssland har nu två gånger blockerat en resolution i FN:s säkerhetsråd om krisen i Syrien med krav på stöd för Arabförbundets plan, som också stöds av EU.

1.  Europaparlamentet noterar rapporterna från OSSE/ODIHR och Europarådets parlamentariska församling där det konstateras att valet inte uppfyllde de valnormer som fastställts av OSSE och att det präglades av en sammansmältning av staten och regeringspartiet, procedurmässiga fel, uppenbar manipulering och en valadministration som inte var oberoende.

2.  Europaparlamentet uttrycker oro över att valresultatet (dumans sammansättning) inte kommer att innebära att duman får en stärkt roll och mer inflytande i Rysslands politiska system.

3.  Europaparlamentet uppmanar sin delegation till den parlamentariska samarbetskommittén EU–Ryssland att systematiskt ta upp frågan om demokrati, grundläggande rättigheter och rättsstaten med sina ryska motparter. Parlamentet efterlyser vidare en bedömning av verksamheten i den parlamentariska samarbetskommittén EU–Ryssland och en intensivare dialog med den utomparlamentariska oppositionen och det civila samhället.

4.  Parlamentet noterar att det på sistone rests krav på att valet till statsduman ska ogiltigförklaras och uppmanar de ryska myndigheterna att fortsätta med en omfattande och öppen utredning av alla rapporter om fusk och hot för att straffa dem som bär ansvaret och göra om valet där oegentligheter bevisats. Parlamentet betonar att det enligt Rysslands vallagstiftning finns möjlighet till överklagan och korrigering. Parlamentet påpekar emellertid att den centrala valkommitténs hantering av klagomål inte har medgett insyn och att den inte snabbt och effektivt har tagit upp sådana klagomål. Parlamentet finner det beklagligt att nära 3 000 anmälningar om oegentligheter, fusk och regelbrott i samband med valet i enskilda valkretsar har avvisats av de behöriga domstolarna och att några fortfarande väntar på behandling.

5.  Europaparlamentet noterar president Medvedevs tillkännagivande av omfattande förändringar av det politiska systemet, bland annat en välbehövlig förenkling av reglerna för registrering av politiska partier. Parlamentet efterlyser även en seriös utfästelse om att åtgärda problemen för såväl mediefriheten som mötes- och yttrandefriheten. Parlamentet bekräftar att EU är redo att samarbeta med Ryssland, även inom ramen för partnerskapet för modernisering, för att förbättra efterlevnaden av mänskliga och grundläggande rättigheter och skapa ett effektivare och oberoende rättsstatssystem i Ryssland.

6.  Parlamentet uppmanar den ryska regeringen att presentera ett paket med lagstiftningsförslag, i överensstämmelse med OSSE:s rekommendationer, som syftar till att utveckla ett verkligt demokratiskt politiskt system med bland annat reformer för att förenkla registreringsreglerna för både politiska partier och presidentkandidater, och att åtgärda den restriktiva tillämpningen av registreringsreglerna, så att verkligt fria och rättvisa val ska kunna äga rum så snart som möjligt.

7.  Europaparlamentet betonar att de fredliga demonstrationerna i Ryssland är ett uttryck för det ryska folkets önskan om fria och rättvisa val. Parlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att se den senaste tidens manifestationer som en möjlighet att vidta åtgärder för att få till stånd de reformer som behövs för mer demokrati, politiskt deltagande och rättsstatliga principer, bland annat genom att reformera vallagarna i enlighet med Europarådets och OSSE:s normer. Parlamentet uppmanar med kraft de ryska myndigheterna att följa dessa normer i praktiken för att garantera ett fritt och demokratiskt presidentval i mars, med lika möjligheter för alla kandidater.

8.  Europaparlamentet fördömer polisens tillslag mot fredliga demonstrationer i protest mot de oegentligheter och det fusk i samband med valet som rapporterats av internationella observatörer och videodokumenterats av vanliga medborgare. Parlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att till fullo upprätthålla mötes- och yttrandefriheten i enlighet med Rysslands författning.

9.  Europaparlamentet erinrar om att inskränkningarna i den politiska mångfalden under förberedelserna inför valet till duman var en av de största bristerna under det valet. Parlamentet uttrycker oro för att oppositionskandidater inte tillåts ställa upp i presidentvalet den 4 mars 2012, vilket än en gång undergräver den politiska konkurrensen och mångfalden.

10.  Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att inleda dialog med oppositionen och beklagar beslutet att inte låta Grigorij Javlinskij registrera sig för presidentvalskampanjen, något som också hindrar hans parti från att skicka ut observatörer.

11.  Europaparlamentet uppmanar OSSE, Europarådet och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att följa upp utredningarna om oegentligheter och att noga övervaka förberedelserna inför presidentvalet och tillämpningen av valbestämmelserna, något som de ryska myndigheterna redan har gått med på.

12.  Europaparlamentet konstaterar att omkring 600 internationella valobservatörer väntas övervaka det ryska presidentvalet (det kommer att finnas observatörer från OSSE/ODIHR, Europarådets parlamentariska församling, Shanghai-samarbetsorganisationen och OSS). Internationella och nationella valövervakningsuppdrag bör mobiliseras fullt ut för att åstadkomma en effektiv övervakning av valprocessen, i enlighet med OSSE/ODIHR:s och Europaparådets normer. Parlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att avstå från den typ av inblandning och hinder som enligt rapporter förekom under valet till duman.

13.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till undersökningskommissionen att företa en omfattande och grundlig utredning av Sergej Magnitskijs död utan att skygga för något, att snarast lägga fram konkreta slutsatser samt att vidta alla åtgärder som krävs för att ställa de ansvariga inför rätta. Parlamentet uppmanar rådet att, i händelse av fortsatt passivitet från de ryska myndigheterna sida, överväga åtgärder såsom ett EU-omfattande inreseförbud och frysning av de ekonomiska tillgångarna, såväl för dem som befunnits skyldiga till tortyren av Sergej Magnitskij och dem som bär ansvaret för hans död som för dem som försökt dölja händelsen.

14.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över att lagstiftningen mot extremism missbrukas för att på ett olagligt sätt införa straffrättsliga bestämmelser mot organisationer i det civila samhället, till exempel Memorial, och religiösa minoriteter som Jehovas vittnen och Falun Dafa, liksom oberättigade förbud mot deras material med hänvisning till extremism.

15.  Europaparlamentet fördömer skarpt att S:t Petersburgs lagstiftande församling antagit en lag som förbjuder propaganda om sexuell läggning. På samma sätt fördömer parlamentet liknande lagar som antagits i regionerna Rjazan, Archangelsk och Kostroma. Samtliga ryska myndigheter uppmanas att upphöra med inskränkningar av yttrandefriheten i fråga om sexuell läggning och könsidentitet, i överensstämmelse med Europakonventionen och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik uppmanas att meddela EU:s motstånd mot dessa lagar.

16.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland med kraft att ansluta sig till det internationella samförståndet och låta säkerhetsrådet agera utifrån Arabförbundets förslag för att få en lösning på Syrienkrisen. Parlamentet understryker att Ryssland som ständig medlem i FN:s säkerhetsråd bör ta sitt ansvar för internationell fred och säkerhet på allvar. Parlamentet uppmanar Ryssland att omedelbart upphöra med all försäljning av vapen och militär utrustning till den syriska regeringen.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Ryska federationens regering och parlament, Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0575. (2) Antagna texter, P7_TA(2011)0335.

Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2012 om avtalet mellan EU och Marocko om ömsesidiga liberaliseringsåtgärder angående jordbruksprodukter och fiskeriprodukter (2012/2522(RSP))

P7_TA(2012)0055 RC-B7-0048/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Barcelonaförklaringen av den 28 november 1995 som inrättade ett partnerskap mellan EU och länderna i södra Medelhavsområdet,

–  med beaktande av Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Konungariket Marocko, å andra sidan,

–  med beaktande av rådets beslut av den 14 oktober 2005 om bemyndigande av förhandlingar med Marocko om ömsesidiga liberaliseringsåtgärder angående handel med jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter, fisk och fiskeriprodukter,

–  med beaktande av rådets beslut av den 14 december 2011 om bemyndigande av förhandlingar med Egypten, Jordanien, Marocko och Tunisien för att upprätta djupgående och omfattande frihandelsområden som en del i de befintliga Europa–Medelhavsavtalen om associering med dessa länder,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen till Europeiska rådet, Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 8 mars 2011 om ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra medelhavsområdet, (KOM(2011)0200),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen till Europeiska rådet, Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 25 maj 2011 om en ny respons på ett grannskap i förändring, (KOM(2011)0303),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar vid internationella handelsavtal(1),

–  med beaktande av godkännandeförfarandet i enlighet med artiklarna 207.4 första stycket och 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt i förhållande till utkastet till avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om ömsesidiga liberaliseringsåtgärder angående jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter, fisk och fiskeriprodukter, om ersättande av protokoll nr 1, 2 och 3 och deras bilagor samt om ändring av Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Konungariket Marocko, å andra sidan (nedan kallat ”avtalet”) (15974/2010),

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det förändrade politiska landskapet i södra Medelhavsområdet efter den arabiska våren fordrar ett starkt, effektivt och snabbt svar från EU.

B.  Förstärkta handelsförbindelser och en balanserad och progressiv liberalisering av handeln med länderna i södra Medelhavsområdet är viktiga ingredienser i detta sammanhang.

C.  Handel och investeringar är tillväxtmotorer som bidrar till att minska fattigdomen, föra människor samman, stärka banden mellan nationer och främja den politiska stabiliteten.

D.  I artikel 16 i associeringsavtalet mellan EU och Marocko, som trädde i kraft den 1 mars 2000, fastställs att Europeiska gemenskapen och Marocko gradvis kommer att införa allt större liberaliseringar av den ömsesidiga handeln med jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter, fisk och fiskeriprodukter.

E.  EU:s varuhandel med Marocko ger ett betydande överskott som 2010 uppgick till 5,4 miljarder EUR.

F.  När det gäller jordbruks- och fiskeriprodukter har EU ett betydande överskott på över 4 miljarder EUR i handeln med länderna i södra Medelhavsområdet, men ett underskott i den bilaterala handeln med jordbruks- och fiskeriprodukter samt bearbetade jordbruksprodukter med Marocko som 2010 uppgick till 871 miljoner EUR. Handel med jordbruks- och fiskeriprodukter står för 18 % av Marockos export.

G.  Jordbruket står för mellan 15 %och 20 % av Marockos BNP, 12 % av Marockos export och sysselsätter 38 % av Marockos arbetskraft, i vissa regioner på landsbygden så mycket som 75 % av arbetskraften. Detta visar hur viktigt det är med en stabil och expansiv jordbrukssektor för landets politiska stabilitet.

H.  Det föreslagna avtalet kommer att innebära en omedelbar liberalisering för 55 % av tullavgifterna på Marockos jordbruks- och fiskeriprodukter (en höjning från 33 %) och för 70 % av avgifterna på EU:s jordbruks- och fiskeriprodukter under en 10-års period (en höjning från 1 %).

I.  För att avtalet ska fungera på ett balanserat sätt krävs det en övervakning av känsliga produkter och en strikt tillämpning av kvoter.

J.  Alla jordbruksprodukter som importeras till EU från tredjeländer måste följa unionens sanitära och fytosanitära regler.

K.  Marocko är ett av de fyra länder i södra Medelhavsområdet för vilka rådet har bemyndigat förhandlingsdirektiv för ett djupgående och omfattande frihandelsavtal. Handel med jordbruksprodukter kommer att ingå i dessa förhandlingar.

Allmänna synpunkter

1.  Europaparlamentet anser att öppnandet av marknader och en gradvis integrering i EU:s inre marknad kan vara kraftfulla instrument för utvecklingen i länderna i södra Medelhavsområdet och kan bidra till att lindra den utbredda fattigdomen och arbetslösheten som är orsaken till såväl ekonomiska som migrations- och säkerhetsrelaterade problem i regionen. Parlamentet anser att om denna potential ska kunna tas till vara måste EU vara berett att göra tillräckliga handelseftergifter.

2.  Europaparlamentet påminner om EU:s åtagande efter den arabiska våren att stödja länderna i södra Medelhavsområdet i deras övergång till demokrati genom att använda både handelsinstrument och ekonomiska instrument för att skapa större frihet och ekonomiska möjligheter. Parlamentet anser att Marocko har gjort betydande framsteg för att befästa demokratin genom att reformera sin konstitution och genomföra rättvisa val. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang avtalet som ett positivt steg när det gäller att främja politisk stabilitet och en ömsesidig hållbar ekonomisk utveckling.

3.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att målet med handels- och investeringsinitiativ är att främja alla sektorer i samhället, och att dessa riktas mer specifikt mot små och medelstora företag samt småjordbrukare. Parlamentet noterar i detta sammanhang att över 80 % av Marockos jordbrukare äger mindre än fem hektar mark och gläds därför åt att Comader (Moroccan Federation for Agriculture and Rural Development) stöder avtalet. Parlamentet påminner om att tryggad livsmedelsförsörjning, utöver de ekonomiska aspekterna, har en social, miljörelaterad och kulturell dimension.

Avtalet

4.  Med tanke på jordbrukssektorns betydelse och inflytande i Marocko, särskilt när det gäller att skapa sysselsättning, betonar Europaparlamentet avtalets viktiga roll för landets ekonomiska utveckling och politiska stabilitet eftersom det erbjuder nya exportmöjligheter till EU, som är den största marknaden för marockanska produkter. Parlamentet anser att avtalet också kommer att innebära möjligheter för EU:s jordbrukssektor, i synnerhet för bearbetade livsmedel. Parlamentet påpekar att EU:s exportörer så småningom kommer att dra nytta av att man slopar de marockanska importtullarna för 70 % av jordbruks- och fiskeriprodukterna, en åtgärd som beräknas medföra besparingar på 100 miljoner EUR om året i tullavgifter när denna åtgärd väl genomförts fullt ut.

5.  Europaparlamentet välkomnar de icke-tariffära åtgärder som tillkommit i avtalet, såsom framtida förhandlingar för att ge extra skydd åt EU:s geografiska beteckningar, förbättrade skyddsmekanismer samt sanitära och fytosanitära åtgärder. Parlamentet påminner vidare om att EU och Marocko har enats om en tvistlösningsmekanism som ger båda parter rätt till domstolsprövning om den andra parten inte respekterar villkoren i avtalet.

6.  Europaparlamentet riktar uppmärksamheten mot den oro som vissa sektorer i EU har uttryckt inför ökade tullfria kvoter för känslig frukt- och grönsaksimport. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram en bedömning av konsekvenserna för europeiska producenter, och särskilt för jordbrukarnas inkomster, och att ge parlamentet regelbunden information.

7.  Europaparlamentet är bekymrat över de ständiga klagomålen från europeiska branschorganisationer som påstår att det förekommer fusk i systemet med ingångspriser. Parlamentet efterlyser garantier för att de ökade tullkvoterna enligt avtalet kommer att regleras av EU på lämpligt sätt och att det inte kommer att bli några missförstånd om de bestämmelser som reglerar systemet med ingångspriser. Parlamentet betonar att europeiska operatörer har framfört klagomål till Olaf och till parlamentets utskott för framställningar och att utskottet har uppmanat kommissionen att ändra systemet med ingångspriser för att få stopp på fusket. I detta sammanhang noterar parlamentet förslagen att göra de bestämmelser som reglerar genomförandet av systemet med ingångspriser förenliga med gemenskapens tullkodex som en del i den senaste reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Detta måste åtföljas av ändringar i genomförandeförordningen för den samlade marknadsordningen för jordbruksprodukter så att effektiva kontrollåtgärder kan införas.

8.  Europaparlamentet anser att avtalet innehåller särskilda institutionella arrangemang och mekanismer, exempelvis samarbete i syfte att undvika störningar på marknaderna, expertgrupper som inrättats av kommissionen tillsammans med tredjeländer, bland annat Marocko, underutskottet för jordbrukshandel som inrättats inom ramen för förvaltningen av associeringsavtal, informationsutbyte om strategier och produktion samt säkerhetsklausulen enligt artikel 7 i protokollet. Kommissionen uppmanas använda dessa mekanismer vid behov.

Mer omfattande handelsfrågor och ekonomiska frågor

9.  Europaparlamentet betonar att tillträde till EU:s inre marknad bör bero på om vissa sanitära, fytosanitära och miljömässiga krav är uppfyllda och välkomnar den positiva rapport från Kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor som kom 2011. Parlamentet välkomnar den betydelse sanitära och fytosanitära åtgärder tillmäts i avtalet och vill se att tekniskt bistånd blir en central punkt i förhandlingarna om ett djupgående och omfattande frihandelsavtal. Kommissionen uppmanas att främja överensstämmelse i åtgärder och kontroller mellan Marocko och Europeiska unionen på området för miljö- och livsmedelssäkerhetsnormer, i syfte att garantera rättvis konkurrens mellan de två marknaderna.

10.  Europaparlamentet välkomnar reformerna av Marockos jordbrukssektor, dvs. den så kallade ”Plan Vert” (gröna planen) som utarbetats för att stödja småjordbrukare genom att ge dem tillgång till modern teknik och investeringar. Parlamentet vill se fortsatt EU-stöd för förbättrade produktionsmetoder genom utbyte av bästa praxis, och för Marockos ansträngningar på området för vattenskydd.

11.  Europaparlamentet konstaterar att Marocko har ratificerat de flesta av Internationella arbetsorganisationens (ILO) relevanta konventioner och nyligen har antagit lagstiftning som förbjuder barnarbete. Det finns dock fortfarande utrymme för förbättringar i fråga om förenings- och mötesfrihet samt barnarbete. Parlamentet anser att bestämmelserna i de djupgående och omfattande frihandelsavtalen bör omfatta stöd för tillämpning av ILO:s konventioner, ratificering av ännu inte undertecknade centrala ILO-konventioner (t.ex. konventionen angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten (nr 87)) samt initiativ rörande företagens sociala ansvar inom ramen för kapitlet om hållbar utveckling.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att avtalet till fullo överensstämmer med internationell rätt och gynnar den berörda lokalbefolkningen.

o
o   o

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europaparlamentets delegation för förbindelserna med Maghrebländerna, presidiet för den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet samt Marockos regering och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2010)0446.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 februari 2012 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om ömsesidiga liberaliseringsåtgärder angående jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter, fisk och fiskeriprodukter, om ersättande av protokoll nr 1, 2 och 3 och deras bilagor samt om ändring av Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Konungariket Marocko, å andra sidan (15975/2010 – C7-0432/2010 – 2010/0248(NLE))

P7_TA(2012)0056 A7-0023/2012

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15975/2010),

–  med beaktande av utkastet till avtal genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om ömsesidiga liberaliseringsåtgärder angående jordbruksprodukter, bearbetade jordbruksprodukter, fisk och fiskeriprodukter, om ersättande av protokoll nr 1, 2 och 3 och deras bilagor samt om ändring av Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Konungariket Marocko, å andra sidan (15974/2010),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207.4 första stycket och 218.6 andra stycket led a) v) i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0432/2010),

–  med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och fiskeriutskottet (A7-0023/2012).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Konungariket Marocko.

Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2012 om situationen i Syrien (2012/2543)(RSP))

P7_TA(2012)0057 RC-B7-0068/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Syrien,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om Syrien av den 10 oktober, den 14 november och den 1 december 2011 och av den 23 januari 2012 och av Europeiska rådets slutsatser av den 23 oktober och den 9 december 2011,

–  med beaktande av de uttalanden som vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik gjorde om Syrien den 8 oktober, den 3 och 28 november och den 2 december 2011 samt den 1 och 4 februari 2012,

–  med beaktande av rådets beslut 2011/782/Gusp av den 1 december 2011 om restriktiva åtgärder mot Syrien och om upphävande av beslut 2011/273/Gusp(1), och av dess beslut efter rådets (utrikes frågor) möte den 23 januari 2012 om att skärpa EU:s restriktiva åtgärder mot den syriska regimen,

–  med beaktande av rådets förordning (EU) nr 36/2012 av den 18 januari 2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien och om upphävande av förordning (EU) nr 442/2011(2),

–  med beaktande av Arabförbundets uttalanden om situationen i Syrien av den 27 augusti, den 16 oktober, den 12, 16 och 24 november 2011 samt den 12 februari 2012, dess handlingsplan av den 2 november 2011 och de sanktioner mot Syrien som Arabförbundet antog den 27 november 2011,

–  med beaktande av uttalandet av den 3 augusti 2011 från ordföranden i FN:s säkerhetsråd,

–  med beaktande av resolutionen av den 22 november 2011 från FN:s generalförsamlings tredje kommitté om människorättssituationen i Syrien,

–  med beaktande av rapporten av den 23 november 2011 från den oberoende internationella undersökningskommissionen, om Syrien,

–  med beaktande av resolutionen av den 2 december 2011 från FN:s råd för mänskliga rättigheter om människorättssituationen i Syrien,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, konventionen om barnets rättigheter och det fakultativa protokollet om indragning av barn i väpnade konflikter samt konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, i vilka Syrien är part,

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Efter det att de våldsamma attackerna mot fredliga demonstranter började i mars 2011 har det systematiska dödandet, våldet och tortyren trappats upp på ett dramatiskt sätt, och den syriska armén och landets säkerhetsstyrkor har fortsatt att reagera med riktade mord, tortyr och massgripanden. Större och mindre städer runtom i Syrien belägras och utsätts för bombanfall av regeringsstyrkorna. Det har varit oerhört svårt att få tag på livsmedel och läkemedel, och våldet och fördrivningarna leder till att de humanitära förhållandena förvärras för många syrier.

B.  FN uppskattar dödsoffren i Syrien till fler än 5 400 under det elva månader långa upproret, även om det är mycket svårt att få uppdaterade siffror på grund av att vissa områden är helt avskurna, t.ex. vissa delar av Homs. Tusentals fler har skadats, minst 69 000 personer har fängslats, varav omkring 32 000 har frisläppts, och omkring 12 400 personer har flytt till grannländerna. FN:s barnfond rapporterar att hundratals barn har dödats och hundratals fler har gripits på godtyckliga grunder och torterats och utnyttjats sexuellt under frihetsberövandet.

C.  De boende i den belägrade staden Homs utsätts för ständiga massiva bombattacker och fruktar att regimen planerar en slutgiltig dödlig markattack. Arabiska medier rapporterade den 12 februari 2012 att syriska stridsvagnar och artilleri kraftigt beskjuter staden Hama, samtidigt som attackerna mot Homs fortsätter. Samtidigt vidhåller de syriska myndigheterna att man bekämpar ”terroristgrupper” och kommer att fortsätta att göra detta till dess att ”ordningen” är återställd.

D.  President Bashar al-Assad har upprepade gånger utlovat reformer och amnesti, men löftena har aldrig infriats och regimen har förlorat all trovärdighet och legitimitet. Detta har lett till krav på många håll inom det internationella samfundet på att presidenten ska avgå.

E.  En fransk journalist dödades och en nederländsk journalist sårades då de utförde sitt viktiga arbete att förmedla opartisk information om händelserna i Syrien. De syriska myndigheterna nekar internationella journalister fortsatt tillträde till landet. Vittnesmål från syriska flyktingar, rapporter från vanliga medborgare i Syrien och bilder som överförs från mobiltelefoner med hjälp av satellitförbindelser fortsätter att vara den främsta källan till information från landet.

F.  Arabförbundet beslutade att söka stöd från FN:s säkerhetsråd för en politisk lösning av situationen i Syrien. Den 4 februari 2012 lade Ryssland och Kina in veto mot en resolution i FN:s säkerhetsråd som ställde sig bakom Arabförbundets uppmaning om en fredlig Syrienledd politisk process där alla får komma till tals. Den 28 januari 2012 avbröt Arabförbundet sitt observatörsuppdrag i Syrien till följd av det allt mer kritiska läget.

G.  Ytterligare restriktiva åtgärder från EU:s sida mot den syriska regimen trädde i kraft den 18 januari 2012. Åtgärderna omfattar förbud mot export av telekommunikationsutrustning för övervakning till den syriska regimen, förbud mot deltagande i vissa infrastrukturprojekt och investeringar i sådana projekt och ytterligare restriktioner i fråga om överföringar av medel och tillhandahållande av finansiella tjänster.

H.  Den 23 januari 2012 utvidgades förteckningen över personer, enheter och organ som omfattas av EU:s restriktiva åtgärder med ytterligare 22 personer som är ansvariga för människorättsbrott och åtta enheter som finansiellt stöder regimen.

I.  USA har som en reaktion på det ökade våldet och den allvarliga oron för säkerheten stängt sin ambassad i Syrien. Frankrike, Italien, Nederländerna, Spanien, Förenade kungariket, Tyskland och Belgien har kallat hem sina ambassadörer. Staterna i Gulfstaternas samarbetsråd och Tunisien har kallat hem sina ambassadörer och beslutat att utvisa Syriens ambassadörer från sina huvudstäder.

J.  Tiotusentals syriska flyktingar har sökt skydd i Turkiet sedan mars 2011. Internationellt spelar Turkiet en allt viktigare roll i motståndet mot våldet i Syrien.

K.  Den fruktansvärda situationen i Syrien har redan inverkat negativt på läget i Libanon, och man befarar spridningseffekter över gränsen. Om så sker kommer detta att påverka hela regionen med oförutsägbara följder och konsekvenser.

L.  Ryssland fortsätter sälja vapen och annan militär materiel till den syriska regimen och har en örlogsbas i Syrien. EU har ett gällande embargo på militär utrustning till Syrien, och ett ryskt fartyg hejdades utanför Cypern och fortsatte sedan enligt cypriotiska myndigheter till Syrien under falska förespeglingar. Omständigheterna kring denna händelse har aldrig klargjorts offentligen av den höga representantens kansli.

M.  FN:s kommissarie för mänskliga rättigheter begärde efter en extra session i FN:s råd för mänskliga rättigheter i december att Internationella brottmålsdomstolen skulle ta sig an anklagelserna om brott mot mänskligheten i Syrien, på grundval av resultaten i FN:s oberoende undersökningskommissions rapport, samtidigt som FN:s generalsekreterare den 15 januari 2012 förklarade att förtryck inte leder någon vart.

1.  Europaparlamentet beklagar att Ryssland och Kina har utnyttjat sin vetorätt i FN:s säkerhetsråd för att blockera resolutionsförslaget om Syrien, och alltså röstat emot Arabförbundets förslag om en fredlig övergång, vilket av Assadregimen uppfattades som att den hade rätt att trappa upp förtrycket i området och använda tunga vapen och urskillningslöst våld mot obeväpnade civila. Parlamentet upprepar sin uppmaning till säkerhetsrådets medlemmar, särskilt Ryssland och Kina, att ta sitt ansvar och se till att det våldsamma förtrycket av det syriska folket omedelbart upphör. Parlamentet ger sitt fortsatta stöd till EU:s och dess medlemsstaters ansträngningar i denna fråga.

2.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att göra sitt yttersta för att säkerhetsrådets resolution ska antas genom att samarbeta med både Ryssland och Kina.

3.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland, den syriska regeringens främsta vapenleverantör i utlandet, att omedelbart stoppa alla vapenleveranser till Syrien och uppmanar EU att sammanställa en svart lista över företag som levererar vapen till Syrien. Parlamentet uppmanar alla EU-aktörer att i detta hänseende oinskränkt följa EU:s uppförandekod för vapenexport, där den fasta föresatsen är att hindra export av utrustning som kan användas för internt förtryck eller bidra till regional instabilitet.

4.  Än en gång fördömer Europaparlamentet å det starkaste den syriska regimens brutala förtryck mot sin befolkning, framför allt i staden Homs. Parlamentet uttrycker sin djupaste oro över de allvarliga människorättskränkningar som begåtts av de syriska myndigheterna, däribland massarresteringar, utomrättsliga avrättningar, godtyckliga frihetsberövanden, påtvingade försvinnanden, tortyr och misshandel av fångar, även barn. Parlamentet understryker att personer som skadats i samband med våldet inte får nekas medicinsk vård.

5.  Europaparlamentet oroas av de uppgifter som framförs i Unicefs vädjan av den 7 februari 2012 och i rapporten av den 23 november 2011 från den oberoende internationella undersökningskommissionen om Syrien, enligt vilka nästan 400 barn har dödats sedan våldsamheterna i Syrien inleddes i mars 2011 medan nästan 380 barn – vissa av dem under 14 år – godtyckligt har frihetsberövats och i samband med detta torterats och utsatts för sexuellt våld. Parlamentet fördömer eftertryckligen alla kränkningar av mänskliga rättigheter – inklusive barns rättigheter – som begåtts av syriska militär- och säkerhetsstyrkor och uppmanar den syriska regeringen att upphöra med alla övergrepp mot barns rättigheter och andra mänskliga rättigheter.

6.  Europaparlamentet uttrycker sitt uppriktiga deltagande med offrens anhöriga. Parlamentet lovordar det syriska folket för dess mod och beslutsamhet och stöder helhjärtat dess strävan att uppnå full respekt för demokratin, rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna liksom garantier för bättre ekonomiska och sociala villkor.

7.  Europaparlamentet uppmanar på nytt president Bashar al-Assad och hans regim att omedelbart avgå så att det kan ske en fredlig övergång till demokrati i Syrien.

8.  Europaparlamentet kräver att Assad-regimen upphör med våldet mot Syriens befolkning, drar tillbaka trupperna och stridsvagnarna från städerna, friger alla fängslade demonstranter, politiska fångar, människorättsaktivister, bloggare och journalister samt ger alla internationella humanitära organisationer, människorättsorganisationer och internationella medier fullt tillträde till landet.

9.  Europaparlamentet efterlyser än en gång en skyndsam, oberoende och öppen utredning av de utbredda, systematiska och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna som myndigheterna, militären och säkerhetsstyrkorna i Syrien gör sig skyldiga till, i syfte att se till att alla som har gjort sig skyldiga till sådana handlingar, som kan utgöra brott mot mänskligheten, ställs till svars av det internationella samfundet. Parlamentet anser att tydliga mekanismer för ansvarsskyldighet måste utgöra kärnan i FN:s säkerhetsråds insatser för att stoppa krisen i Syrien. Samtidigt ställer det sig återigen bakom begäran från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om att hänskjuta fallet Syrien till Internationella brottmålsdomstolen.

10.  Europaparlamentet erinrar om sitt stöd till Arabförbundets ansträngningar för att få slut på våldet och främja en politisk lösning i Syrien. Parlamentet välkomnar Arabförbundets beslut att samarbeta mera med FN samt noterar förbundets beslut att avbryta sitt observatörsuppdrag i Syrien med anledning av det upptrappade våldet från de syriska myndigheternas sida.

11.  Europaparlamentet välkomnar att vice ordföranden/den höga representanten stöder inrättandet av en kontaktgrupp – Syriens vänner – bestående av länder som stöder demokratiska förändringar i Syrien, däribland Turkiet och medlemmar av Arabförbundet. Parlamentet välkomnar tillkännagivandet från vice ordföranden/den höga representanten om att hon kommer att delta i denna kontaktgrupps första möte i Tunisien den 24 februari 2012.

12.  Europaparlamentet uppmanar rådet att fatta ett kollektivt beslut om att kalla hem samtliga ambassadörer från Syrien och att avbryta alla diplomatiska förbindelser med Syriens ambassadörer i EU:s medlemsstater. Parlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten att utöka personalen vid EU:s delegation i Damaskus samt vid andra ställen där samma behov finns.

13.  Europaparlamentet välkomnar EU:s åtagande om att fortsätta att arbeta hårt för ökade internationella påtryckningar på den syriska regimen. Parlamentet stöder rådets (utrikes frågor) beslut av den 23 januari 2012 om att införa nya restriktiva åtgärder mot den syriska regimen och efterlyser ytterligare målinriktade sanktioner.

14.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut av den 3 februari 2012 att ge humanitärt bistånd (3 miljoner EUR) för att lindra folkets lidande både i Syrien och i grannländerna.

15.  Europaparlamentet välkomnar och uppmuntrar den syriska oppositionens pågående ansträngningar för att ena sig både inom och utanför landet, fortsätta samarbetet med det internationella samfundet, särskilt Arabförbundet, och arbeta för en gemensam framtidsvision för Syrien och för en övergång till ett demokratiskt system. Parlamentet uppmanar med kraft EU att öka sitt politiska, tekniska, kommunikationsinriktade och humanitära stöd till oppositionen.

16.  Europaparlamentet vill se en fredlig och faktisk övergång till demokrati som tillgodoser den syriska befolkningens legitima krav och bygger på en politisk dialog där alla demokratiska krafter och aktörer i det syriska samhället får komma till tals, i syfte att få till stånd djupgående demokratiska reformer som beaktar behovet av att garantera nationell försoning och som respekterar minoriteters rättigheter. Parlamentet uppmanar EU att stödja alla försök från den syriska oppositionens sida att ena sig och fastställa en tydlig agenda för ett demokratiskt Syrien.

17.  Europaparlamentet är mycket oroat över att hotelser från syriska myndigheter riskerar att drabba även oppositionella i exil.

18.  Europaparlamentet välkomnar Turkiets kraftfulla stöd till den syriska befolkningen; bl.a. tar landet emot flyktingar längs den turkisk-syriska gränsen och ger den syriska oppositionen möjlighet att organisera sig. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att göra allt för att inleda samtal med Turkiet, Arabförbundet och den syriska oppositionen om arrangemang för att inrätta humanitära korridorer vid gränsen mellan Syrien och Turkiet.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Ryska federationens regering och parlament, Folkrepubliken Kinas regering och parlament, Turkiets regering och parlament, FN:s generalsekreterare, Arabförbundets generalsekreterare samt Arabrepubliken Syriens regering och parlament.

(1) EUT L 319, 2.12.2011, s. 56. (2) EUT L 16, 19.1.2012, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2012 om parlamentets ståndpunkt om det nittonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter (2012/2530(RSP))

P7_TA(2012)0058 B7-0071/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och samtliga människorättskonventioner från FN med tillhörande fakultativa protokoll(1),

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om FN:s råd för mänskliga rättigheter (människorättsrådet), särskilt resolutionen av den 10 mars 2011 om prioriteringarna inför det sextonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter och 2011 års översyn(2),

–  med beaktande av den delegation från Europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter som deltog i människorättsrådets sextonde möte i Genève och av dess rapport till underutskottet samt av den gemensamma delegationen från utskottet för utrikesfrågor och underutskottet för mänskliga rättigheter till den sextiosjätte sessionen i FN:s generalförsamling,

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2011 om EU:s utrikespolitik till stöd för demokratisering(3),

–  med beaktande av människorättsrådets resolution 16/21 av den 25 mars 2011 om en översyn av arbetet och funktionssättet i FN:s råd för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 maj 2011 ”EU som global aktör: dess roll i multilaterala organisationer”(4),

–  med beaktande av människorättsrådets kommande sjunde omgång, särskilt det nittonde mötet från den 27 februari till den 23 mars 2012, och av det trettonde och det fjortonde mötet om den allmänna återkommande utvärderingen, som ska hållas under 2012,

–  med beaktande av tidigare ordinarie och extra möten i människorättsrådet samt den första omgången av den allmänna återkommande utvärderingen, som slutfördes i december 2011,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 12 december 2011 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen till Europaparlamentet och rådet med titeln ”Mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för EU:s yttre åtgärder – effektivare metoder” (COM(2011)0886),

–  med beaktande av artiklarna 2, 3.5, 18, 21, 27 och 47 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Respekten för, liksom främjandet och försvaret av, de mänskliga rättigheternas allmängiltighet är en del av Europeiska unionens etiska och rättsliga arv och en av hörnstenarna i den europeiska enheten och integriteten(5).

B.  Den löpande granskningen av EU:s politik för mänskliga rättigheter bör bidra till att göra unionens externa politik till en mer aktiv, konsekvent och verkningsfull kraft i världen.

C.  EU och dess medlemsstater bör garantera att de mänskliga rättigheterna respekteras i den egna politiken, så att den interna och externa politiken blir mer samstämd och EU:s trovärdighet i människorättsrådet därmed ökar.

D.  Alla internationella aktörer måste sträva efter att undvika dubbla måttstockar och att motverka selektivitet och politisering i frågor om mänskliga rättigheter.

E.  Människorättsrådet är en unik plattform inriktad på de allmänna mänskliga rättigheterna och ett specifikt forum för de mänskliga rättigheterna inom FN:s ram. Det har anförtrotts den viktiga uppgiften att stärka främjandet och skyddet av samt respekten för de mänskliga rättigheterna runt om i världen.

F.  Man bör beakta följderna av det arbete som utförs inom generalförsamlingens tredje kommitté och inom människorättsrådet inför debatten i FN:s säkerhetsråd.

G.  En delegation från Europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter kommer att delta i människorättsrådets nittonde möte i Genève, så som har skett även under tidigare års möten.

1.  Europaparlamentet har tagit del av den pågående processen för att bekräfta EU:s prioriteringar inför människorättsrådets nittonde möte, och ställer sig positivt till att Burma/Myanmar, Nordkorea, Syrien, Libyen och Iran har utsetts till de viktigaste frågorna.

2.  Europaparlamentet gläds åt att det på dagordningen för det nittonde ordinarie mötet bland annat finns paneldiskussioner om integrering av människorättsperspektivet, yttrandefriheten på internet, religions- och trosfrihet och samvetsfrihet, diskriminering och våld på grund av sexuell läggning och könsidentitet, mänskliga rättigheter och hiv/aids samt deklarationen om minoriteters rättigheter, liksom omfattande möten om barnets rättigheter och om tortyr, mänskliga rättigheter och terrorismbekämpning, försvinnanden och godtyckligt frihetsberövande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bidra konstruktivt till dessa diskussioner och att göra det klart att de mänskliga rättigheterna är universella och odelbara och gäller för alla människor oavsett deras sexuella läggning och könsidentitet.

3.  Europaparlamentet välkomnar det nittonde mötets nomineringar till uppdragen som oberoende sakkunnig för främjande av en demokratisk och rättvis världsordning, särskild rapportör om främjande av sanning, rättvisa, gottgörelse och garantier för icke-upprepning, särskild rapportör om människorättssituationen i Syrien samt oberoende sakkunnig om människorättssituationen i Sudan. Parlamentet noterar de rapporter som ska läggas fram av de särskilda rapportörerna om bland annat människorättssituationen i Nordkorea, Iran och Burma/Myanmar, om tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, om situationen för människorättsförsvarare samt om religions- och trosfrihet. Medlemsstaterna uppmanas att aktivt bidra till dessa diskussioner.

Arbetet i FN:s råd för mänskliga rättigheter

4.  Europaparlamentet gläds åt att de mänskliga rättigheterna integreras alltmer i FN:s arbete, något som exempelvis illustreras av att FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter betydligt oftare har framträtt i säkerhetsrådet – och även på ett mycket kunnigt sätt lett representationen hos assistenten till FN:s generalsekreterare i New York – eller av att människorättsrådet anordnat en årlig paneldiskussion i syfte att interagera med cheferna för de styrande enheterna och sekretariaten i FN:s organ och fonder, enligt de rekommendationer som blev resultatet av översynen. Medlemmarna i säkerhetsrådet uppmanas starkt att på ett mer regelbundet sätt begära underrättelser av människorättsrådet, i syfte att effektivt angripa kränkningar av de mänskliga rättigheterna, som är källan till många av de konflikter som tas upp i säkerhetsrådet.

5.  Europaparlamentet uppmanar på nytt EU:s medlemsstater att aktivt motsätta sig alla försök att urholka de mänskliga rättigheternas allmängiltighet, odelbarhet och ömsesidiga beroende samt att aktivt uppmana människorättsrådet att ägna lika mycket uppmärksamhet åt frågan om alla former av diskriminering, inklusive diskriminering på grund av kön, ras, ålder, sexuell läggning och religion eller övertygelse. Parlamentet anser att människorättsrådets resolution 17/19 av den 17 juni 2011 om mänskliga rättigheter, sexuell läggning och könsidentitet bör följas upp på ett konkret och varaktigt sätt.

6.  Europaparlamentet uppmanar på nytt EU:s medlemsstater att fortsätta att föregå med gott exempel och verka för en universell karaktär av människorättsrådets arbete, särskilt genom att ratificera alla internationella människorättsinstrument som detta har fastställt. Det är synnerligen beklagligt att ingen av medlemsstaterna har ratificerat konventionen om skydd av alla migrerande arbetstagares och deras familjemedlemmars rättigheter, att flera medlemsstater ännu inte har antagit och/eller ratificerat konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden samt att endast en medlemsstat har ratificerat det fakultativa protokollet till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Parlamentet upprepar sin uppmaning till samtliga medlemsstater att ratificera dessa konventioner.

7.  Trots att vissa blygsamma förbättringar förvisso skett är Europaparlamentet fortfarande oroat över den blockpolitik som bitit sig fast och ibland fortfarande dominerar arbetet, något som påverkar urvalet av de länder och situationer som människorättsrådet uppmärksammar, vilket i sin tur får negativa följder för dess auktoritet och trovärdighet.

8.  Europaparlamentet beklagar att översynen inte har resulterat i mer långtgående kriterier för medlemskap vad gäller åtaganden och resultat i människorättsfrågor. Parlamentet upprepar sin begäran om konkurrensutsatta val för samtliga regionala grupper och rekommenderar EU och dess medlemsstater att klart och tydligt ta avstånd från den praxis som innebär att regionala grupper ställer upp med ”clean slates” (lika många kandidater som det finns platser), och att föregå med gott exempel i denna fråga.

Människorättsbrott i de länder som upplevt den arabiska våren

9.  Europaparlamentet noterar att Libyen återtagit sin plats i människorättsrådet och uppmuntrar landets återintegrering. Det är dock beklagligt att man inte tog tillfället i akt att utarbeta starka och tydliga kriterier för återupptagande av avstängda medlemmar, som logiskt sett bör bygga på de ursprungliga kriterier som måste uppfyllas för inval. Parlamentet uppmanar människorättsrådet med eftertryck att utan vidare dröjsmål ta fram sådana kriterier för framtida bruk, så att man kan göra konsekventa utvärderingar av ett lands lämplighet att vara medlem i människorättsområdet på grundval av situationen för de mänskliga rättigheterna i landet i fråga.

10.  Europaparlamentet välkomnar den första rapporten från den oberoende, internationella undersökningskommissionen om Libyen, som lades fram inför människorättsrådet i september 2011, i enlighet med resultatet av det femtonde extra mötet. Parlamentet stöder en förlängning av undersökningskommissionens mandat och ser fram emot dess slutliga skriftliga rapport, som ska läggas fram vid det nittonde mötet. Parlamentet vill att de rekommendationer som undersökningskommissionen utfärdat ska genomföras, och ger sitt starka stöd till dess begäran om uttömmande, opartiska och offentliga utredningar av alla påstådda brott mot internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt under konflikten, oavsett vem som begått brotten och med fullständig respekt för rättsäkerhetsgarantierna. Situationen för de mänskliga rättigheterna i Libyen ger fortfarande anledning till oro, särskilt med avseende på förhållandena i samband med frihetsberövande och behandlingen av de fångar som kvarhålls av olika milisgrupper utan att interimsregeringen har någon verklig kontroll över dessa styrkor. Situationen kräver ökad vaksamhet och fortsatt stöd från världssamfundet, såsom FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter påpekade inför säkerhetsrådet den 25 januari 2012.

11.  Europaparlamentet fördömer i skarpast möjliga ordalag det omfattande, brutala förtryck och de systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna som den syriska regimen utsätter sitt eget folk för, även barn. Parlamentet uppmanar de syriska myndigheterna att omedelbart upphöra med våldet och att uppfylla sina åtaganden enligt internationell människorättslagstiftning för att möjliggöra en fredlig och demokratisk övergång.

12.  Europaparlamentet välkomnar det sextonde, sjuttonde och artonde extra mötet, som anordnats på initiativ av USA, Polen respektive EU, om människorättssituationen i Syrien. Parlamentet ställer sig bakom rekommendationerna från novemberrapporten och ser fram emot den uppdatering som ska läggas fram och den interaktiva dialog som ska föras vid det nittonde mötet.

13.  Europaparlamentet gläds åt beslutet att fastställa mandatet för en särskild rapportör om människorättssituationen i Syrien så snart undersökningskommissionens mandat upphör. Parlamentet ger i synnerhet sitt fulla stöd till den uppmaning som undersökningskommissionen, högkommissarien och alla innehavare av mandat enligt de särskilda förfarandena kommit med till de syriska myndigheterna om att dessa fullt ut ska samarbeta i undersökningarna, så att fullständig ansvarsskyldighet kan utkrävas och straffrihet motverkas. Parlamentet välkomnar alla diplomatiska ansträngningar som görs i FN:s säkerhetsråd av vice ordföranden för höga representanten/vice ordföranden för kommissionen, Baronessa Ashton, och EU:s medlemsstater gentemot Kina och Ryssland i syfte att omedelbart få till stånd en resolution om Syrien. Parlamentet beklagar djupt att säkerhetsrådet, på grund av Rysslands och Kinas förnyade veton, inte kunde stödja Arabförbundets begäran om en inkluderande, syriskledd politisk process som genomförs i en miljö fri från våld.

14.  Europaparlamentet upprepar sin oro över människorättssituationen i Bahrain och uppmanar EU:s medlemsstater att verka för att en resolution ska antas i människorättsrådet om människorättssituationen i Bahrain. Parlamentet betonar att det behövs en uppföljning i människorättsrådet av frågan om kampen mot straffrihet i Jemen efter protesterna mot regeringen 2011. Parlamentet anser att amnestier bryter mot internationell människorättslagstiftning om de förhindrar att man åtalar personer som kan ha gjort sig skyldiga till brott mot mänskligheten, folkmord, krigsförbrytelser och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

15.  Europaparlamentet välkomnar de uttalanden som FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, gjorde under 2011 och i vilka hon krävde att de egyptiska myndigheterna skulle upphöra med den överdrivna och brutala våldsanvändningen mot demonstranterna på Tahrirtorget och på andra håll i landet, inklusive den uppenbart otillbörliga användningen av tårgas, gummikulor och skarp ammunition, liksom hennes krav på oberoende utredningar av diverse demonstrationer och händelser.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att i samband med den andra omgången av den allmänna återkommande utvärderingen om Algeriet rikta in sig på frågan om påtvingade försvinnanden och att understryka att Algeriet inte har följt upp de rekommendationer som utfärdats av fördragsorganen i denna fråga. Parlamentet efterlyser en särskild uppföljningsmekanism för detta ändamål. Samtidigt uppmanar parlamentet EU och dess medlemsstater att uttrycka allvarlig oro över de fem lagar som nyligen antagits, särskilt den repressiva föreningslagen och den diskriminerande lagen om kvinnor.

17.  Europaparlamentet betonar behovet av internationell övervakning av människorättsläget i Västsahara, inte minst genom att man anlitar de särskilda rapportörerna från människorättsrådet.

Övriga länder

18.  Europaparlamentet välkomnar beslutet att utse en särskild rapportör om människorättssituationen i Iran. Parlamentet välkomnar också den interimsrapport som lagts fram av den särskilde rapportören till FN:s generalförsamlings tredje kommitté och ser fram emot behandlingen av denna rapport vid det nittonde mötet. De iranska myndigheterna uppmanas med eftertryck att samarbeta under den särskilde rapportörens undersökningar, bland annat genom att ge tillåtelse att resa in i landet. Parlamentet efterlyser en förlängning av den särskilde rapportörens mandat, mot bakgrund av den svåra situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran.

19.  Europaparlamentet berömmer de särskilda rapportörerna om människorättssituationen i Nordkorea och om människorättssituationen i Burma/Myanmar för deras fortsatta insatser inom ramen för sina mandat, och vill se en förlängning av dessa mandat. Parlamentet välkomnar de första positiva förändringarna i fråga om Burmas inställning till ett större samarbete inom ramen för de särskilda förfarandena, och upprepar sin begäran om att alla återstående samvetsfångar ska friges och att konkreta ska steg tas för att bekämpa straffriheten i Burma, särskilt i fråga om brott mot mänskligheten som begåtts mot etniska grupper.

20.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och EU:s medlemsstater att arbeta för en kraftfull gemensam EU-ståndpunkt om det internationella undersökningsuppdraget om Gazakonflikten, där man offentligt kräver att undersökningsuppdragets rekommendationer ska genomföras och ansvar utkrävas för alla brott mot folkrätten, oavsett vem förövaren påstås vara, genom oberoende, opartiska, insynsvänliga och effektiva utredningar. Parlamentet anser att det inte kommer att kunna ske någon verklig fredsprocess i Mellanöstern utan ansvarsskyldighet och rättvisa.

21.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för det mandat som nyligen fastställts till en oberoende sakkunnig om människorättssituationen i Elfenbenskusten, som ska följa upp genomförandet av rekommendationerna från undersökningskommissionen, och ser fram emot behandlingen av dennes rapport vid det nittonde mötet.

22.  Europaparlamentet betonar behovet av vidare stöd till insatserna för att stärka processen för ansvarsutkrävande på Sri Lanka och av fortsatta krav på en undersökningskommission från FN som utreder samtliga begångna brott, enligt rekommendationen från FN:s generalsekreterares expertpanel om Sri Lanka. Parlamentet uppmanar den srilankesiska regeringen att sända en inbjudan till FN:s särskilde rapportör om främjande och skydd av rätten till åsikts- och yttrandefrihet.

23.  Europaparlamentet känner djup oro över den allt värre situationen för de mänskliga rättigheterna i Kazakstan. Parlamentet anser att rapporten från den allmänna åklagarmyndigheten om händelserna i Zjanaozen och Sjetpe (Västra Kazakstan) inte i tillräcklig utsträckning tar upp den roll som de kazakstanska statliga styrkorna spelade när strejkande oljearbetare och deras sympatisörer och anhängare brutalt slogs ned under protesterna den 16-18 december 2011, då minst 17 personer avled. Parlamentet finner det upprörande att ledande personer i oppositionspartierna, människorättsförsvarare och journalister greps efter dessa händelser. Parlamentet begär en oberoende, internationell utredning av händelserna och kräver att alla politiska fångar, däribland oljearbetarnas advokat, Natalja Sokolova, omedelbart friges. Människorättssituationen i Kazakstan måste diskuteras vid människorättsrådets kommande möte.

24.  Europaparlamentet lovordar det arbete som kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter uträttat för människorättssituationen i Demokratiska republiken Kongo, och betonar att det på nytt behöver fastställas ett mandat för en oberoende expert som ska övervaka människorättssituationen i landet och arbeta med myndigheterna för ett genomförande av de rekommendationer som utfärdats av internationella mekanismer för mänskliga rättigheter.

25.  Europaparlamentet begär att EU-delegationen och EU:s medlemsstater arbetar för att åstadkomma en resolution från människorättsrådet om situationen i Eritrea, mot bakgrund av landets dåliga och allt sämre resultat när det gäller respekten för yttrandefriheten, religions- och trosfriheten samt samvetsfriheten.

26.  Europaparlamentet välkomnar rapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om situationen i Afghanistan, en rapport som bygger på det arbete som hennes kontor utför inom ramen för Unama. EU:s medlemsstater uppmanas att offentligt ställa sig bakom rapporten och delta i debatten om den, till stöd för rapportens rekommendationer om ett stärkande av rättsstaten, kampen mot straffriheten, kvinnors rättigheter och arbetet i de afghanska institutionerna för mänskliga rättigheter. Parlamentet stöder inrättandet av en särskild rapportör om människorättssituationen i Afghanistan.

27.  Europaparlamentet konstaterar att konceptet ”ansvar att skydda” har gjort stora framsteg inom FN-organ som säkerhetsrådet, generalförsamlingen och människorättsrådet. Ansvar att skydda är ett övergripande koncept som omfattar mer än bara militära ingripanden. En ny tolkning av konceptet har också uppstått (”att visa ansvar när man skyddar”), främst hos vissa av Briks-länderna, särskilt Brasilien, i samband med krisen i Libyen. Parlamentet vill se mer debatt om hur FN:s organ, särskilt säkerhetsrådet, eventuellt skulle kunna använda sig av detta koncept för att åstadkomma större samarbete mellan medlemsstaterna vid kriser. Parlamentet understryker i synnerhet den förebyggande roll som spelats av Internationella brottmålsdomstolen, framför allt dess åklagare, och de fördelar det inneburit att vända sig till denna domstol genom FN:s säkerhetsråd i detta avseende.

28.  Europaparlamentet betonar behovet av internationell övervakning av människorättsläget i Kina, och uppmanar EU:s medlemsstater att arbeta aktivt för att få till stånd en sådan övervakning, mot bakgrund av att människorättsdialogen mellan EU och Kina inte lett till några betydande och påtagliga resultat.

29.  Europaparlamentet upprepar att tanke-, samvets- och religionsfriheten – inklusive friheten att byta eller överge religion eller övertygelse – är en grundläggande mänsklig rättighet. Parlamentet lovordar det arbete som FN:s särskilde rapportör för religions- och trosfrihet uträttat och beklagar att många enskilda personer och befolkningsgrupper världen över har förnekats denna rättighet. Parlamentet beklagar att religions- och yttrandefriheten konstant kränks på det historiska Tibets territorium och att ett växande antal tibetaner som en följd av detta nyligen har tagit till självbränningar som en extrem form av protest mot att de förvägras sina rättigheter och friheter.

30.  Europaparlamentet fördömer det uttalande som Japans justitieminister nyligen gjorde om ett eventuellt återupptagande av tillämpningen av dödsstraffet. Parlamentet gläder sig åt Mongoliets beslut den 5 januari 2012 att avskaffa dödsstraffet, som en förlängning av det moratorium för tillämpningen av dödsstraffet som infördes i januari 2010. FN:s människorättsråd och generalförsamling uppmanas att fortsätta att arbeta för ett moratorium för och ett avskaffande av dödsstraffet i hela världen.

31.  Europaparlamentet välkomnar Guatemalas parlaments beslut att ratificera Romstadgan.

32.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförs av FN:s enhet för jämställdhetsfrågor (UN Women), vilket bör få följder för genomförandet och skyddet av ”Pekingregelverket”, även med hänsyn till sexuella och reproduktiva rättigheter, liksom för genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnors roll för fred och säkerhet, vilka alla är nyckelfrågor för EU.

De allmänna återkommande utvärderingarna

33.  Europaparlamentet ser positivt på att resultatet av översynen av människorättsrådet bekräftat att den andra omgången av de allmänna återkommande utvärderingarna bör inriktas på bland annat genomförandet av de accepterade rekommendationerna från den första omgången, men betonar att de rekommendationer som inte accepterades av det utvärderade landet inte bör uteslutas ur denna process. De länder som medverkar i de allmänna återkommande utvärderingarna uppmanas att särskilt koncentrera sin bedömning av tredjeländer till dessas uppföljning och genomförande av rekommendationerna från FN:s fördragsorgan och de särskilda förfarandena, som ett viktigt politiskt stöd till dessa värdefulla expertbaserade bidrag.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge tekniskt bistånd för att rekommendationerna från de allmänna återkommande utvärderingarna ska kunna genomföras, i linje med de åtaganden som gjorts i samband med människorättsrådets institutionsuppbyggande åtgärdspaket och resultatet från översynen. Parlamentet pekar på den frivilliga fonden för ekonomiskt och tekniskt bistånd till genomförandet av de allmänna återkommande utvärderingarna som ett användbart verktyg i detta sammanhang, och uppmanar andra medlemsstater att följa de brittiska och tyska exemplen och bidra till fonden.

35.  Europaparlamentet anser att EU bör försöka göra processen med de allmänna återkommande utvärderingarna mer synlig genom att ta upp rekommendationerna i bilaterala och multilaterala dialoger med medlemsstater i FN.

36.  Europaparlamentet välkomnar den utökade roll som i enlighet med Parisprinciperna har getts åt nationella människorättsinstitutioner, som nu har rätt att ta till orda omedelbart efter den utvärderade staten vid antagandet av resultatet från de allmänna återkommande utvärderingarna i kammaren. Parlamentet upprepar sitt stöd till icke-statliga människorättsorganisationer och en större medverkan av det civila samhället och experter vid de allmänna återkommande utvärderingarna.

37.  Europaparlamentet ser positivt på att resultatet av översynen av människorättsrådet innefattar en frivillig halvtidsrapport om uppföljningen av accepterade rekommendationer, och EU:s medlemsstater uppmanas att här föregå med gott exempel.

De särskilda förfarandena

38.  Europaparlamentet fastslår återigen att de särskilda förfarandena utgör kärnan för FN:s människorättssystem och att människorättsrådets trovärdighet och effektivitet är beroende av att de särskilda förfarandena genomförs fullt ut och att rådet samarbetar med mandatinnehavarna.

39.  Europaparlamentet gläds åt att översynen av människorättsrådet har bekräftat mandatinnehavarnas integritet och oberoende som väsentliga inslag i de särskilda förfarandena.

40.  Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som vidtagits inom ramen för översynen av människorättsrådet i syfte att öka insynen i urvals- och utnämningsprocessen för mandatinnehavare. Parlamentet välkomnar också den utökade roll som nationella människorättsinstitutioner som följer Parisprinciperna spelar i denna urvalsprocess.

41.  Europaparlamentet beklagar att de särskilda förfarandenas kapacitet för tidig varning inte har stärkts ytterligare genom en mekanism som gör det möjligt att automatiskt inleda en behandling i människorättsrådet av en viss situation. Det är också beklagligt att det inte finns någon uppföljningsmekanism för genomförandet av rekommendationer från de särskilda förfarandena.

EU:s medverkan

42.  Europaparlamentet välkomnar den utlovade ökade finansieringen till det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, och betonar att denna extra finansiering också bör användas för att öka stödet till människorättsrådet. Parlamentet välkomnar de ekonomiska bidrag som sedan 2007 har lämnats åt människorättsrådet via det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter. Med tanke på omfattningen av de nya utmaningar som har uppkommit under den senaste tiden förväntar sig parlamentet att kommissionen kommer att vilja öka sitt årliga bidrag.

43.  Europaparlamentet upprepar sitt starka stöd för EU:s aktiva medverkan i människorättsrådets arbete, som har skett genom att man gemensamt lagt fram och stött resolutioner, gjort uttalanden och deltagit i interaktiva diskussioner och debatter.

44.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EU och dess medlemsstater att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras fullt ut även i den interna politiken, så att dubbla måttstockar undviks och den interna och externa politiken blir mer samstämd, och den moraliska auktoriteten ökar på den internationella arenan. Parlamentet uppmanar höga representanten/vice ordföranden för kommissionen, Baronessa Ashton, att ta upp frågan om företag i EU som medverkar till brott mot de mänskliga rättigheterna utanför EU och att verka för införandet av ett system med påföljder mot sådana företag, eller åtminstone att registrera sådana fall och se till att de företagen inte får EU-stöd eller något form av hjälp av Europeiska utrikestjänsten.

45.  Europaparlamentet betonar återigen hur absolut avgörande det är att EU kan formulera kraftfulla gemensamma ståndpunkter för att unionens och dess medlemsstaters kollektiva tyngd ska kunna utnyttjas. I detta sammanhang noterar parlamentet kapacitetsutvecklingen i rådets arbetsgrupp för mänskliga rättigheter (Cohom) och arbetet med att fastställa viktiga prioriteringar, liksom arbetet med att klargöra uppgiftsfördelningen, som kommer att bidra till att utveckla den utåtriktade verksamheten och samarbetet när det gäller regioner, men även arbetet med att utöva påtryckningar på alla måttfulla stater, inbegripet mellan Genève och New York. Parlamentet ser positivt på att Cohom de facto är baserat i Bryssel och välkomnar förslaget om att Cohom ska träffas en gång om året i Genève. Parlamentet stöder arbetet med att få fram ”ett budskap med många röster” men beklagar djupt att ansträngningarna för att komma överens alltför ofta leder till att man får nöja sig med den minsta gemensamma nämnaren, särskilt i den slutliga versionen av rådets slutsatser. Parlamentet efterlyser ett djärvare, mer ambitiöst agerande. I detta sammanhang uppmanas Europeiska utrikestjänsten, särskilt EU:s delegationer i Genève och New York, att öka samstämdheten genom samråd om sakfrågor i god tid, liksom synligheten för EU:s insatser i syfte att öka EU:s trovärdighet i världen.

46.  Europaparlamentet välkomnar vice ordföranden/den höga representantens åtagande att ta fram en årlig strategi för att fastställa prioriteringar på FN-nivå vid alla sammanträden som rör mänskliga rättigheter, såväl i Genève som i New York. Parlamentet påpekar att vice ordföranden/den höga representanten och kommissionens ledamot med ansvar för humanitärt bistånd och civilskydd behöver samarbeta nära med varandra, eftersom deras ansvarsområden särskilt i fråga om mänskliga rättigheter har en stark inbördes koppling.

47.  Europaparlamentet gläds åt att FN:s generalförsamling antagit resolution 65/276 om EU:s deltagande i FN:s arbete, som en anspråkslös början på det större arbetet med att uppgradera EU:s roll i FN:s arbete för mänskliga rättigheter. Nu måste EU med kraft trycka på för att hävda sina rättigheter och genomdriva en ambitiös strategi i syfte att ytterligare stärka sin ställning inom FN.

48.  Europaparlamentet välkomnar den konstruktiva roll som EU och dess medlemsstater spelade under översynen av människorättsrådet, särskilt genom försvaret av oberoendet för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och stödet till de särskilda förfarandena och de landspecifika mandaten. Parlamentet påminner om att de regionala kontoren för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter behöver tillräcklig finansiering för att inte tvingas stänga.

49.  Europaparlamentet betonar att EU:s kapacitet till utåtriktad verksamhet behöver förbättras snarast, bland annat genom en utveckling av starka allianser med viktiga regionala partner och alla måttfulla stater och genom ett system där vice ordföranden/den höga representanten hjälper till med att påverka tredjeländer.

50.  Europaparlamentet ser med stor tillfredsställelse på uttalandet från vice ordföranden/den höga representanten inför parlamentet den 13 december 2011, där hon tillmötesgick parlamentets långvariga begäran om en särskild EU-representant för mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att den som anförtros detta uppdrag bör befinna sig på expertnivå och ha styrkt erfarenhet av människorättsfrågor. Utnämningen måste ske så snart som möjligt, och tillräckliga resurser måste tilldelas för att uppdraget ska kunna fullgöras.

51.  Europaparlamentet uppdrar åt sin delegation till det nittonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter att ta upp de frågor och ståndpunkter som uttrycks i denna resolution. Delegationen uppmanas att rapportera till underutskottet om mänskliga rättigheter om sitt besök. Parlamentet anser det vara absolut nödvändigt att fortsätta med sin praxis att sända en delegation till relevanta möten i FN:s människorättsråd och generalförsamling.

o
o   o

52.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, ordföranden för FN:s sextiosjätte generalförsamling, ordföranden för FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt den arbetsgrupp mellan EU och FN som inrättats av utskottet för utrikesfrågor.

(1) FN:s tortyrkonvention, FN:s konvention om barnets rättigheter, FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder och den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden. (2) Antagna texter, P7_TA(2011)0097. (3) Antagna texter, P7_TA(2011)0334. (4) Antagna texter, P7_TA(2011)0229. (5) Artiklarna 2, 3.5 och 6 i fördraget om Europeiska unionen.

Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2012 om framställning nr 0924/2011 ingiven av Dan Pescod (brittisk medborgare) för European Blind Union/Royal National Institute of Blind People, om blinda personers tillgång till böcker och andra trycksaker (2011/2894(RSP))

P7_TA(2012)0059 B7-0062/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 227 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av frågorna av den 13 januari 2012 till rådet och kommissionen om framställning nr 0924/2011 ingiven av Dan Pescod (brittisk medborgare) för European Blind Union/ Royal National Institute of Blind People, om blinda personers tillgång till böcker och andra trycksaker (O-000005/2012 – B7–0029/2012 och O-000006/2012 – B7-0030/2012),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Blinda och synskadade personer i EU har starkt begränsad tillgång till böcker och andra trycksaker eftersom 95 % av alla publicerade verk aldrig konverteras till ”tillgängliga format” såsom blindskrift, böcker med stor stil eller talböcker.

B.  För närvarande finns det ingen internationell rättsstandard för ett specifikt undantag från upphovsrätten gällande gränsöverskridande distribution av format som är anpassade för personer som inte kan läsa tryckt text.

C.  Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo) överväger ett internationellt fördrag för att förbättra tillgången till böcker för blinda och andra synskadade personer.

D.  Företrädare för EU har hela tiden varit motståndare till en rättsligt bindande text och föredragit icke bindande rekommendationer.

E.  I sin resolution av den 12 maj 2011 om ”Att ta tillvara potentialen i den kulturella och den kreativa sektorn”(1) uppmanade Europaparlamentet EU att ställa sig bakom ett bindande WIPO-fördrag.

F.  I FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, särskilt artiklarna 21 och 30, och i unionens stadga om de grundläggande rättigheterna fastslås de principer som ska gälla för förbud mot diskriminering av funktionshindrade.

1.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att stödja ett Wipo-fördrag om upphovsrätten för böcker och andra trycksaker avsedda för blinda och synskadade personer.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0240.

Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2012 om utkastet till rådets beslut om ingående av den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung (2012/2519(RSP))

P7_TA(2012)0060 B7-0061/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina resolutioner av den 27 oktober 2005 om den omgestaltade Barcelonaprocessen(1) och av den 25 november 2009 om det ekonomiska och handelsmässiga partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet inför Euromeds 8:e handelsministerkonferens(2),

–  med beaktande av Barcelonaförklaringen av den 28 november 1995 som inrättade ett partnerskap mellan Europa och länderna i södra och östra Medelhavsområdet och det arbetsprogram som antogs vid denna konferens,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen till Europeiska rådet, Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 8 mars 2011 om ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet, COM(2011)0200.

–  med beaktande av den färdplan för handeln i Europa–Medelhavsområdet fram till 2010 och därefter som antogs vid det åttonde handelsministermötet 2009 för unionen för Medelhavsområdet,

–  med beaktande av kommissionens gemensamma meddelande till Europeiska rådet, Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 25 maj 2011 om en ny respons på ett grannskap i förändring, COM(2011)0303,

–  med beaktande av Europa–Medelhavsavtalen om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Tunisien(3), Israel(4), Marocko(5), Jordanien(6), Egypten(7), Libanon(8) och Algeriet(9), å andra sidan, samt Europa-Medelhavsinterimsavtalet om associering av handel och samarbete mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Palestinska befrielseorganisationen (PLO), å andra sidan, för den palestinska myndigheten(10),

–  med beaktande av beslut nr 1/95 av associeringsrådet EG–Turkiet av den 22 december 1995 om genomförande av den slutgiltiga fasen av tullunionen (96/142/EG),

–  med beaktande av den konsekvensanalys ur hållbarhetssynvinkel för frihandelsområdet Europa-Medelhavet som upprättats av Institute for Development Policy and Management vid Manchester University,

–  med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2007 om skapandet av ett frihandelsområde för EU och länderna kring Medelhavet(11) och relevanta aspekter i detta,

–  med beaktande av slutsatserna från ministerkonferenserna Europa–Medelhavsområdet och sektorsvisa ministerkonferenser som ägt rum sedan Barcelonaprocessen inleddes, särskilt slutsatserna från det nionde mötet för ministerkonferensen för unionen för Medelhavsområdet den 11 november 2010,

–  med beaktande av domen från Europeiska unionens domstol i mål C-386/08 av den 25 februari 2010, Brita GmbH mot Hauptzollamt Hamburg-Hafen,

–   med beaktande av EU:s förklaring för det fjärde mötet i associeringsrådet EU–Israel som hölls i Bryssel den 17–18 november 2003,

–  med beaktande av den tekniska överenskommelsen mellan EU och Israel i anslutning till protokoll 4 till associeringsavtalet mellan EU och Israel, samt kommissionens meddelande till importörer ”Import från Israel till gemenskapen”(12),

–   med beaktande av slutsatser från rådets (utrikesfrågor) 2985:e möte i Bryssel den 8 december 2009 om fredsprocessen i Mellanöstern,

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen beträffande den första tillämpningsdagen för protokoll om ursprungsregler som medger diagonal ursprungskumulation mellan Europeiska unionen, Algeriet, Egypten, Färöarna, Island, Israel, Jordanien, Libanon, Marocko, Norge, Schweiz (inklusive Liechtenstein), Syrien, Tunisien, Turkiet och Västbanken och Gaza(13),

–  med beaktande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Danmarks regering och Färöarnas landsstyre, å andra sidan(14),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Området med Europa–Medelhavstäckande diagonal ursprungskumulation grundas på ett stort antal bilaterala avtal med så komplexa ursprungsregler att företagen, särskilt små och medelstora företag, inte kan utnyttja det.

B.  Vid mötet med handelsministrarna för Europa–Medelhavsområdet i Lissabon i oktober 2007 gavs klartecken för att utarbeta en konvention som skulle sammanföra alla protokoll för hela Europa–Medelhavsområdet till ett enda förenklat instrument som därmed skulle underlätta användningen av en Europa–Medelhavstäckande ursprungskumulation. Denna konvention fick stöd vid den nionde handelsministerkonferensen för Medelhavsunionen den 11 november 2010.

C.  Den geografiska räckvidden för denna konvention har breddats till att också omfatta deltagarna i stabiliserings- och associeringsprocessen samt Färöarna, vilket ökar fördelarna med Europa–Medelhavstäckande ursprungskumulation.

D.  Detta är en mycket positiv utveckling, men det innebär att missbruk och kringgående av reglerna för ursprungskumulation skulle få större geografiska återverkningar.

E.  EU har associeringsavtal med såväl Israel som Palestina och båda avtalen innehåller ett frihandelsavtal med separata och skilda bestämmelser om förmånsbehandling.

F.  Europeiska unionens råd upprepade i sina slutsatser av den 8 december 2009 om fredsprocessen i Mellanöstern att ”bosättningar [...] är olagliga enligt internationell rätt, utgör ett hinder mot fred och innebär att en tvåstatslösning kan bli omöjlig”.

G.  Enligt EU:s ståndpunkt är produkter från platser som sedan 1967 står under israelisk förvaltning inte berättigade till förmånsbehandling enligt associeringsavtalet mellan EU och Israel.

H.  Israels tillämpning av associeringsavtalet mellan EU och Israel på de ockuperade områdena har lett till en felaktig tillämpning av EU:s lagstiftning som inte tillåter medlemsstaternas tullmyndigheter att bevilja förmånsbehandling enligt associeringsavtalet mellan EU och Israel på produkter med ursprung i de områden som ockuperas av Israel. Detta har bekräftats av EU-domstolen i målet Brita GmbH mot Hauptzollamt Hamburg-Hafen.

I.  De europeiska medborgarna har klart och tydligt uttryckt sin vilja när det gäller produkter som kommer från de palestinska ockuperade områdena.

J.  EU har stött på ett flertal problem vid tillämpningen av ursprungsreglerna för produkter med ursprung i bosättningar i de ockuperade områdena. I EU:s förklaring för det fjärde mötet för associeringsrådet EU–Israel 2003 betonades att det är viktigt att lösa den bilaterala frågan om ursprungsregler innan protokollet om ursprungsregler ändras, så att Europa–Medelhavstäckande ursprungskumulation kan tillämpas. I avsaknad av en sådan lösning har kommissionen försökt att hantera dessa problem genom att ingå en rättsligt icke-bindande bilateral överenskommelse med Israel. Enligt denna ska Israel förse varje ursprungsintyg med postnumren för de orter där produkterna har producerats, vilket därmed gör det möjligt för EU:s tullmyndigheter att direkt belägga produkter från israeliska bosättningar med tull utan förmånsbehandling.

K.  Denna tekniska överenskommelse föreligger dels mellan EU och Israel, dels mellan Efta-länderna och Israel. Enligt den föreslagna konventionen utsträcks denna överenskommelse inte på något sätt till det geografiska område den omfattar och binder inte andra parter.

L.  Reglerna i denna tekniska överenskommelse innebär redan idag krav på Israel och dess exportörer att göra åtskillnad mellan produktionssverksamhet som utförs på de områden som hamnade under israelisk förvaltning 1967 och produktion som utförs på staten Israels internationellt erkända territorium.

M.  I dagens tappning innebär denna konvention inte några ytterligare rättsliga medel för Europeiska unionen eller några tekniska arrangemang i fall då reglerna för ursprungskumulation inte anses ha följts på rätt sätt.

N.  Det är tullmyndigheterna i de enskilda EU-medlemsstaterna som ansvarar för att kontrollera giltigheten i uppgifterna om förmånsursprung för produkter som importeras till EU. Tullmyndigheterna kan hur mycket de än försöker rimligtvis inte kontrollera varje ursprungsintyg och leverans som importeras med förmånsbehandling från Israel till EU. Konventionen kan förvärra denna logistiska utmaning genom att det blir fler partnerländer som utnyttjar kumulering vid bearbetning eller vidareförädling av material som exporterats av Israel när de exporterar produkter enligt sina avtal med EU.

O.  Problemet med att bestämma det verkliga ursprunget för produkter som exporteras av Israel måste tacklas på ett bättre sätt men denna fråga får inte innebära att hela regionens sociala och ekonomiska integration fördröjs.

P.  Den arabiska våren har belyst hur viktigt det är med rättvisa regler som gör det möjligt för varje land i Medelhavsområdet att dra full nytta av sina ekonomiska ansträngningar och hur viktigt det är för EU att klart och tydligt stödja dessa ansträngningar. Efter den arabiska våren har EU upprepat sina utfästelser att förbättra handelsförbindelserna med arabländerna.

Q.  I sitt gemensamma meddelande av den 8 mars 2011 om ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet tar kommissionen upp konventionen som ett av instrumenten för att maximera effekterna av handel och investeringar i regionen.

R.  Frihandelsområdet Europa–Medelhavsområdet kunde inte komma till stånd 2010 . En av huvudorsakerna till detta misslyckande har varit bristen på en syd–sydlig social, handelsmässig och ekonomisk integration bland de södra Medelhavsländerna.

S.  De nationella och regionala effekterna av denna överenskommelse skulle kunna bli i högsta grad betydande.

1.  Europaparlamentet anser att internationell handel kan vara en väg till ekonomisk tillväxt, ekonomisk diversifiering och fattigdomsminskning som alla är viktiga delar i demokratiseringen av Medelhavsområdet. Parlamentet stöder kommissionens ansträngningar att ge förmånstillträde till unionens inre marknad för produkter som producerats och kumulerats i Medelhavsområdet.

2.  Europaparlamentet välkomnar initiativet att förenkla utnyttjandet av regelsystemet för ursprungskumulation i Europa Medelhavsregionen. Parlamentet anser att den regionala konventionen för Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung är ett stort steg framåt mot underlättad handel och social och ekonomisk integration i det södra grannskapsområdet.

3.  Europaparlamentet är bekymrat över att status quo råder när det gäller att inrätta ett frihandelsområde Europa–Medelhavet, vilket var planerat till 2010 men som ännu inte har kommit till stånd. Parlamentet beklagar att inga verkliga framsteg har gjorts av de olika aktörerna för att skapa de nödvändiga förutsättningarna. Parlamentet uppmuntrar även till ett syd-sydligt bilateralt och multilateralt ekonomiskt samarbete, vilket skulle medföra påtagliga fördelar för medborgarna och förbättra det politiska klimatet i regionen. Parlamentet inser att bristen på intraregional handel bland de södra Medelhavsländerna har varit en stor stötesten för projektet. Parlamentet insisterar på att inrättandet av frihandelsområdet Europa-Medelhavet bör fortsätta att vara ett av EU:s och dess sydliga partners målsättningar och anser att denna konvention är ett stort framsteg mot att skapa detta frihandelsområde och ett möjligt sätt att stimulera den syd-sydliga handeln.

4.  Europaparlamentet hoppas att de nya demokratier som kommer att växa fram i regionen efter den arabiska våren kommer att främja mänskliga och sociala rättigheter och fördjupa den politiska dialogen, vilket bör skapa mer gynnsamma förutsättningar för den intraregionala handeln, då en av orsakerna till denna begränsade handel var de tidigare diktaturregimernas politik. Parlamentet uppmuntrar dessa nya demokratier att bedriva ett nära samarbete inom Agadir-gruppen och att dra full nytta av denna konvention. Kommissionen uppmuntras att hjälpa dessa nya demokratier i tekniskt avseende så att de kan dra full nytta av de nya handelsinstrument som står till deras förfogande, inbegripet denna konvention.

5.  Europaparlamentet välkomnar att denna konvention är en samlad rättsakt som skapar de nödvändiga rättsliga ramarna för diagonal kumulation inte bara bland de traditionella partnerna i södra Medelhavsområdet utan också bland deltagarna i stabiliserings- och associeringsprocessen och Efta, vilket därmed skapar en större geografisk räckvidd för kumulationen och en större marknad för kumulerad export.

6.  Europaparlamentet beklagar att denna konvention inte kompletteras av en tvistlösningsmekanism för frågor om kontroll av ursprungsintyg. Parlamentet anser att den gemensamma kommittén som inrättas genom konventionen inte kommer att bli ett fungerande instrument för att lösa dessa frågor. Parlamentet noterar att lösningen av dessa frågor kommer att behöva göras i enlighet med bilaterala tvistlösningsmekanismer när sådana föreligger.

7.  Europaparlamentet anser att konventionen skulle ha förbättrats avsevärt genom en samlad, effektiv tvistlösningsmekanism som skulle möjliggöra en snabb och tillfredställande tvistlösning avseende produkters ursprung och kumulation. Kommissionen uppmanas att bedöma möjligheten av att ta med en sådan mekanism vid framtida översyner av konventionerna.

8.  Europaparlamentet beklagar att det i konventionen inte föreskrivs någon framtida omarbetning eller översyn. Parlamentet anser att ett sådant komplext och vittgående instrument som denna konvention i sinom tid bör bli föremål för en översyn. Kommissionen uppmanas därför att överväga en översynsklausul för konventionen.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av att konventionen så snart som möjligt följs av en översyn av ursprungsreglerna som gäller för parterna i konventionen. Parlamentet understryker vikten av att en sådan översyn görs på ett sätt som får ursprungsreglerna för de södra Medelhavsländerna att överensstämma med dem som föreslås för den nya förordningen om det allmänna preferenssystemet. Parlamentet anser att mindre förmånliga ursprungsregler skulle underminera konventionens fulla potential och missgynna det södra grannskapsområdet.

10.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över agerandet från vissa företag som fortsätter att exporterar varor som producerats i de ockuperade områdena enligt associeringsavtalet mellan EU och Israel. Parlamentet beklagar denna praxis och anser att den går stick i stäv med EU:s internationella politik och innebär ett missbruk av de stora möjligheterna för legitimt förmånstillträde till unionens inre marknad. Kommissionen uppmanas därför att upprätta en svart lista över företag som framhärdar med denna praxis, och att informera medlemsstaterna.

11.  Europaparlamentet påminner om att EU-domstolen i sin dom i fallet Brita GmbH mot Hauptzollamt Hamburg-Hafen bekräftade att tullmyndigheterna i det importerande landet måste neka förmånsbehandling enligt associeringsavtalet mellan EU och Israel för produkter som exporterats till EU från platser som ockuperas av Israel och för vilka de israeliska myndigheterna inte tillhandahåller den information som krävs för att bestämma det verkliga ursprunget.

12.  Europaparlamentet anser att tillämpningen av konventionen inte får innebära att detta missbruk permanentas eller att en situation skapas som underlättar eller uppmuntrar detta missbruk. Parlamentet betonar att denna konvention, i enlighet med formuleringarna i dess inledning, sammantaget inte får leda till en mindre gynnsam situation än i de tidigare förbindelserna mellan fria handelspartner som tillämpar diagonal kumulation. Kommissionen uppmanas att arbeta tillsammans med Europaparlamentet för att sätta politiska vilja och tyngd bakom behovet att hitta en lösning på detta missbruk av den inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram nya förslag för en mer vattentät lösning på denna fråga.

13.  Europaparlamentet noterar att både EU och Efta-länderna har en teknisk överenskommelse med Israel som hanterar territorialitetsfrågor och som i begränsad omfattning innebär vissa lösningar. Parlamentet anser att de lösningar som skapas genom dessa tekniska överenskommelser inte är tillfredsställande. Parlamentet poängterar dessutom att denna tekniska överenskommelse inte är bindande för de andra parterna i den regionala konventionen. Parlamentet är därför oroat för att den regionala konventionen skulle kunna leda till en mängd situationer där andra avtalsparter får svårigheter att säkerställa sin egen kumulation enligt sina avtal med EU när det gäller att på sina egna territorier bearbeta och vidareförädla produkter som importerats enligt deras avtal med Israel.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över och vid behov omförhandla den tekniska överenskommelsen i syfte att göra den effektivare och enklare. Kommissionen uppmanas att försöka finna en lösning som också skulle gälla för varor som importerats från tredjeländer som utnyttjat kumulering vid bearbetning och vidareförädling på sitt eget territorium av material som importerats enligt deras avtal med Israel. Kommissionen uppmanas att verka för att bestämmelser som leder till att alla parter tillämpar territorialitetsprincipen på ett enhetligt sätt tas med vid en framtida översyn av den regionala konventionen.

15.  Europaparlamentet noterar att enligt de förfaranden som ingår i den tekniska överenskommelse som nu gäller mellan EU och Israel å ena sidan och mellan Efta och Israel å andra sidan, gör israeliska tullmyndigheter och exportörer redan nu åtskillnad mellan produktion från bosättningarna på de ockuperade områdena och produktion från staten Israels internationellt erkända territorium. Parlamentet noterar att dessa förfaranden inte innebär att resultaten av den åtskillnad som Israels myndigheter och exportörer gör faktiskt redovisas så att EU:s tullmyndigheter kan göra samma åtskillnad på ett korrekt, enkelt och effektivt sätt. Kommissionen uppmanas att samarbeta med tullmyndigheterna i medlemsstaterna för att finna en lösning som syftar till att omvandla denna tekniska överenskommelse till en enkel, effektiv och pålitlig mekanism.

16.  Europaparlamentet anser att en enkel, effektiv och pålitlig mekanism som ersätter den nuvarande tekniska överenskommelsen bör avtalas med Israel, och att Israels exportörer och tullmyndigheter enligt denna ska göra samma åtskillnad och klart och korrekt ange när de har gett ursprungsstatus till produkter på grundval av produktionsverksamhet som utförts i de områden som hamnade under israelisk förvaltning 1967.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras tullmyndigheter faktiskt tillämpar den tekniska överenskommelsen och innebörden i EU-domstolens dom på israeliskt kumulerade produkter som införs i EU enligt den diagonala kumulation som föreskrivs i den regionala konventionen. Parlamentet anser att kommissionen bör gå i bräschen för att samordna sådana EU-omfattande insatser och att kommissionen också bör vidta åtgärder för att upplysa de olika tullmyndigheterna i de enskilda EU-medlemsstaterna om hur den tekniska överenskommelsen ska tillämpas på israeliskt kumulerade produkter. Parlamentet anser att tullmyndigheterna i EU bör genomföra effektivare kontroller av denna tillämpning så att missbruk av förmånsbehandling kan undvikas.

18.  Eftersom sådana bestämmelser saknas i konventionen uppmanar Europaparlamentet kommissionen att efter tre år genomföra en konsekvensbedömning som bland annat undersöker de fördelar som uppnåtts genom konventionen och effekterna av den kumulation som uppstått genom konventionen på praxisen hos vissa företag som beskrivits ovan.

19.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att öka kunskaperna om de möjligheter som skapas genom den förenklade kumulationen enligt den nya konventionen om Europa-Medelhavstäckande regler, särskilt i affärskretsar i de södra Medelhavsländerna. Parlamentet stöder kommissionen i dess initiativ för att öka sådana kunskaper.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och regeringarna och parlamenten i de länder som är parter i den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung samt till talmannen i den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet.

(1) EUT C 272 E, 9.11.2006, s. 570. (2) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 35. (3) EGT L 97, 30.3.1998, s. 2. (4) EGT L 147, 21.6.2000, s. 3 (5) EGT L 70, 18.3.2000, s. 2. (6) EGT L 129, 15.5.2002, s. 3. (7) EUT L 304, 30.9.2004, s. 39. (8) EUT L 143, 30.5.2006, s. 2. (9) EUT L 265, 10.10.2005, s. 2. (10) EGT L 187, 16.7.1997, s. 3. (11) EUT C 301 E, 13.12.2007, s. 210. (12) EUT C 20, 25.1.2005, s. 2 (13) EUT C 156, 26.5.2011, s. 3. (14) EGT L 53, 22.2.1997, s. 2.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 februari 2012 om utkastet till rådets beslut om ingående av den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung (11343/2010 – C7-0207/2011 – 2010/0093(NLE))

P7_TA(2012)0061 A7-0026/2012

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (11343/2010),

–  med beaktande av utkastet till regional konvention om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung (09429/2010),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207.4 första stycket och 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0207/2011),

–  med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0026/2012).

1.  Europaparlamentet godkänner att konventionen ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till de regeringar och parlament som representerar parterna i den regionala konventionen om Europa-Medelhavstäckande regler om förmånsursprung och till medordförandena för den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet.

Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2012 om framtiden för det europeiska jordövervakningsprogrammet (GMES) (2012/2509(RSP))

P7_TA(2012)0062 B7-0063/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 november 2011 om det europeiska jordövervakningsprogrammet (GMES) och dess operationer (från 2014 och framöver) (COM(2011)0831),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 juni 2011 om en budget för Europa 2020 (COM(2011)0500),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2012 om en rymdstrategi för Europeiska unionen i allmänhetens tjänst(1),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 31 maj 2011 om en rymdstrategi för Europeiska unionen i allmänhetens tjänst,

–  med beaktande av den muntliga frågan till kommissionen om framtiden för det europeiska jordövervakningsprogrammet (O-000325/2011 – B7–0027/2012),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det europeiska jordövervakningsprogrammet (GMES) är ett av EU:s två ledande rymdinitiativ och spelar en viktig roll inom jordövervakning. Jordövervakning är avgörande i kampen mot klimatförändringar och miljöförstöring, för civilförsvar och civil säkerhet, hållbar utveckling, rörlighet och krishantering samt när det gäller att skapa ekonomiska möjligheter genom utveckling av följdverksamheter och främjande av innovation.

B.  GMES är politiskt, strategiskt och tekniskt mycket betydelsefullt för Europa och ger god valuta för pengarna sett till de ekonomiska, sociala och tekniska fördelarna.

C.  GMES har utformats som ett unionsprogram under EU:s förvaltning och ansvar, med finansiering från EU:s budget på sammanlagt cirka 3,2 miljarder fram till 2013.

D.  Utan en trovärdig finansieringsplan som ger långsiktigt och stabilt stöd skulle följden förmodligen bli högre kostnader på lång sikt och skillnader i tillgången till information och i fördelar för EU-medborgarna. Dessutom skulle programmet eller tillhandahållande av uppgifter om det tillfälligt eller helt kunna avbrytas, vilket i slutändan skulle kunna betyda att de investeringar som hittills gjorts blev onödiga och att Europa förlorade sitt oberoende och tekniska försprång i denna viktiga rymdinfrastruktur.

E.  Rådet begärde den 31 maj 2011 att GMES-programmet ska få fortsatt finansiering från EU:s budget i enlighet med unionens ansvar. Flera medlemsstater har redan signalerat att de är emot att finansieringen till GMES ska regleras av ett mellanstatligt avtal. Den föreslagna GMES-fonden kommer därför sannolikt inte att ge den finansiering som behövs.

1.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen den 30 november 2011 endast offentliggjorde ett meddelande och inte presenterade något lagstiftningsförslag om GMES, med tanke på att nuvarande förordning (EU) nr 911/2010 endast omfattar de inledande operationerna och kommer att löpa ut i slutet av 2013.

2.  Europaparlamentet stödjer inte den inriktning som kommissionen förordar i sitt meddelande om GMES framtida finansiering och styrning, där målet är mellanstatlig finansiering av projektet. Parlamentet är oroat över att en sådan linje ska få förödande konsekvenser för programmets framtida utveckling, leda till att programmet förlorar sin europeiska dimension, strida emot principerna om insyn, fullständig och öppen såväl som lika tillgång för alla samt ses som ett tecken på att EU släpper taget om detta flaggskeppsinitiativ.

3.  Europaparlamentet ser inte en finansiering av GMES utanför den fleråriga budgetramen – med den finansiering och de styrstrukturer som kommissionen föreslår i sitt meddelande – som ett gångbart alternativ.

4.  Europaparlamentet påpekar att en osäkerhet kring GMES-programmets framtid och finansiering är förödande för utvecklingen och introduktionen på marknaden av GMES-tjänster och -tillämpningar, som är tänkta att generera ekonomisk tillväxt och välfärd för EU:s medborgare.

5.  Europaparlament uppmanar därför kommissionen att snabbt lägga fram ett lagstiftningsförslag om en långsiktig styrning, stöd och drift av GMES-programmet, finansierat genom den fleråriga budgetramen, för att programmet ska kunna införas och drivas korrekt samt nå sitt mål som är att vara i full drift från 2014.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2012)0013.

Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2012 om dödsstraffet i Vitryssland, särskilt fallen Dzmitryj Kanavalaw och Uladzislaw Kavaljow (2012/2539(RSP))

P7_TA(2012)0063 RC-B7-0075/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2009 om Vitryssland(1) och sina övriga resolutioner i samma ämne, särskilt resolutionerna av den 15 september 2011(2), den 12 maj 2011(3), den 10 mars 2011(4) och den 20 januari 2011(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2010 om Internationella dagen mot dödsstraffet(6) och sina tidigare resolutioner om avskaffande av dödsstraffet, särskilt resolutionen av den 26 april 2007 om initiativet till ett allmänt moratorium för dödsstraff(7),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 65/206 av den 21 december 2010, i vilken man efterlyser ett moratorium för dödsstraffet, och dess tidigare resolutioner från 2007 och 2008 om dödsstraffet,

–  med beaktande av resolutionen av den 6–10 juli 2010 från OSSE:s parlamentariska församling om dödsstraffet,

–  med beaktande av resolution 1857 (2012) av den 25 januari 2012 från Europarådets parlamentariska församling om situationen i Vitryssland,

–  med beaktande av uttalandet av den 1 december 2011 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, om dödsstraffet i Vitryssland,

–  med beaktande av uttalandet av den 24 januari 2012 från Europaparlaments talman, Martin Schulz, i vilket han fördömde dödsstraffen mot Dzmitryj Kanavalaw och Uladzislaw Kavaljow,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) beslut av den 23 januari 2011 om restriktiva åtgärder mot Vitryssland,

–  med beaktande av artikel 2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av förklaringen från toppmötet om det östliga partnerskapet, som antogs i Prag den 7–9 maj 2009, och förklaringen om situationen i Vitryssland, som antogs vid toppmötet om det östliga partnerskapet i Warszawa den 30 september 2011,

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Vitryssland är det enda land i Europa som fortfarande tillämpar dödsstraff och verkställer avrättningar.

B.  I juli 2011 avrättades Aleh Hryshkautsou och Andrej Burdyka trots att deras fall fortfarande var under behandling i FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna. Enligt människorättsaktivister har omkring 400 personer avrättats i Vitryssland sedan 1991.

C.  De senaste dödsdomarna avkunnandes av Vitrysslands högsta domstol den 30 november 2011 mot Dzmitryj Kanavalaw and Uladzislaw Kavaljow, som stod misstänkta för att ha utfört terroristattentaten i Vitsebsk 2005, i Minsk 2008 och i Minsk tunnelbana i april 2011.

D.  Enligt tillförlitliga rapporter (från International Federation of Human Rights och Human Rights Watch) finns det belägg för att åklagare och Vitrysslands högsta domstol höll en orättvis rättegång samt att utredningarna försvårats av allvarliga människorättskränkningar och av att viktiga bevis avsiktligen förbisetts, vilket tyder på att de båda männen är oskyldiga. Enligt observatörer vid rättegången präglades dessutom förundersökningen och domstolsprövningen av fallen av allvarliga förfarandemässiga överträdelser.

E.  Dzmitryj Kanavalaw och Uladzislaw Kavaljow nekades tillgång till advokat, och tillförlitliga rapporter uppger att tortyr förekom för att framtvinga bekännelser under förhören. Det finns heller ingen forensisk bevisning som kopplar någon av männen till explosionen, och man hittade inga spår av sprängämnen på männens kläder eller kroppar.

F.  All viktig bevisning som åklagarna hänvisade till under rättegången förstördes omedelbart efter det att Högsta domstolen avkunnat sin dom.

G.  Enligt artikel 14 i del 1 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som ratificerats av Vitryssland, är var och en berättigad till en rättvis och offentlig förhandling vid en behörig, oberoende och opartisk domstol.

H.  Dzmitryj Kanavalaw föräldrar har trakasserats och övervakats av personer vid underrättelsetjänsten, och civilklädda män har placerats i närheten av deras hem vilket har gjort att familjen i flera månader inte har kunnat kommunicera med omvärlden.

I.  Dödsstraffet är fortfarande en ”statshemlighet” i Vitryssland, och enligt den vitryska strafflagen ska avrättningsdatumen hållas hemliga för dödsfångarna, deras familjer och allmänheten. Dödsstraffet verkställs i avskildhet genom arkebusering. Den avrättade personens kropp överlämnas inte till de anhöriga för begravning och platsen där kroppen begravs meddelas inte.

J.  Avrättningarna av Dzmitryj Kanavalaw och Uladzislaw Kavaljow kan komma att ske mycket snart.

K.  Högsta domstolens dom i målet är slutlig och kan inte överklagas. Enligt vitrysk lag kan dock en begäran om nåd lämnas till landets president. Uladzislaw Kavaljow har sökt nåd hos Aljaksandr Lukashenka. Han har nekat till alla anklagelser och har bett om befrielse från straffrättsligt ansvar men har ännu inte fått något svar.

L.  De vitryska myndigheterna har undertecknat förklaringen från toppmötet i Prag om det östliga partnerskapet, där de åtog sig att iaktta principerna för internationell rätt samt grundläggande värden, såsom demokrati, rättsstatsprincipen och respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

1.  Europaparlamentet påminner om att EU och andra internationella institutioner vid upprepade tillfällen har framfört krav på att de vitryska myndigheterna ska avskaffa dödsstraffet.

2.  Europaparlamentet betonar att ett sådant oåterkalleligt, grymt, omänskligt och förnedrande straff som kränker rätten till liv inte kan accepteras. Parlamentet beklagar att de vitryska myndigheterna fortfarande inte har gjort några påtagliga steg i riktning mot ett avskaffande av dödsstraffet eller mot ett omedelbart moratorium för det.

3.  Europaparlamentet fördömer dödsdomarna mot Dzmitryj Kanavalaw och Uladzislaw Kavaljow och uppmanar med kraft Aljaksandr Lukashenka att benåda de båda männen och införa ett moratorium för alla dödsdomar och avrättningar, med målet att avskaffa dödsstraffet från straffsystemet genom att ratificera det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, i enlighet med internationella normer.

4.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna i Vitryssland att göra en fullständig, rättvis och opartisk utredning av anklagelserna och att garantera verklig rättvisa för offren för de fruktansvärda terroristhandlingarna.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen att med hjälp av alla sina diplomatiska verktyg och sitt utvecklingsbistånd arbeta för dödsstraffets avskaffande i Vitryssland.

6.  Europaparlamentet uppmanar länderna i det östliga partnerskapet och Ryssland att uppmana Vitryssland att införa ett moratorium för dödsstraffet.

7.  Europaparlamentet uppmuntrar bestämt civilsamhället och frivilligorganisationerna i Vitryssland att arbeta för ett avskaffande av dödstraffet.

8.  Europaparlamentet uppmanar de vitryska myndigheterna att återuppta arbetet i den parlamentariska arbetsgrupp om dödsstraffet som bildades 2010, att få den nationella lagstiftningen att överensstämma med landets skyldigheter enligt internationella människorättsfördrag och att säkerställa att internationellt erkända standarder för rättvisa rättegångar respekteras fullt ut.

9.  Europaparlamentet uppmanar de vitryska myndigheterna att främja rättsväsendets roll i Vitryssland och dess arbete, utan inblandning eller påtryckningar av den verkställande makten, att genomföra rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör om domares och advokaters oberoende, att på lämpligt sätt sprida kunskap om det rättsliga förfarandet och att leva upp till OSSE:s åtaganden i anslutning till den mänskliga dimensionen, särskilt på rättsstatsområdet.

10.  Europaparlamentet fördömer de kontinuerliga förföljelserna av människorättsförsvarare och medlemmar av den demokratiska oppositionen, liksom förtrycket av civilsamhällets aktivister och oberoende media i Vitryssland av politiska skäl. Parlamentet kräver att alla personer som straffats av politiska skäl omedelbart friges, vare sig de sitter fängslade eller avtjänar andra straff, däribland Ales Bjaljatski, ordförande för människorättscentret ”Viasna” och vice ordförande för International Federation of Human Rights.

11.  Europaparlamentet kräver att alla politiska fångar omedelbart och villkorslöst försätts på fri fot. Parlamentet välkomnar rådets (utrikes frågor) beslut av den 23 januari 2012 om att utvidga sanktionskriterierna för att göra det möjligt att peka ut dem som är ansvariga för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och förtrycket av civilsamhället och den demokratiska oppositionen i Vitryssland. Parlamentet upprepar att en förutsättning för att dialogen mellan EU och Vitryssland ska kunna fördjupas är att Vitryssland gör framsteg mot demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet och att alla politiska fångar omedelbart friges och återfår sina medborgerliga rättigheter, däribland de två före detta presidentkandidaterna Mikalaj Statkevitj och Andrej Sannikaw, ledarna för presidentvalskampanjerna för den demokratiska oppositionens kandidater Pavel Sevjarynets och Dzmitryj Bandarenka, och den politiske fången Siarhej Kavalenka, som sitter fängslad anklagad för brott mot husarresten och som hungerstrejkat under en längre tid, vilket allvarligt har försvagat hans hälsa och nu direkt hotar hans liv.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Republiken Vitrysslands regering och parlament, Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

(1) EUT C 286 E, 22.10.2010, s. 16. (2) Antagna texter, P7_TA(2011)0392. (3) Antagna texter, P7_TA(2011)0244. (4) Antagna texter, P7_TA(2011)0099. (5) Antagna texter, P7_TA(2011)0022. (6) EUT C 371 E, 20.12.2011, s. 5. (7) EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 775.

Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2012 om Egypten – den senaste händelseutvecklingen (2012/2541(RSP))

P7_TA(2012)0064 RC-B7-0079/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Egypten, särskilt resolutionen av den 17 november 2011 om Egypten, särskilt fallet med bloggaren Alaa Abd El Fattah(1),

–  med beaktande av FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Egypten har anslutit sig till,

–  med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 2 februari 2012 om tragedin vid fotbollsarenan i Egypten, och av den 1 februari 2012 om den allt hårdare kontrollen av det civila samhället i Egypten,

–  med beaktande av 2004 års associeringsavtal mellan EU och Egypten och den handlingsplan som man kom överens om 2007,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 10 oktober 2011 och Europeiska rådets slutsatser av den 23 oktober 2011 om Egypten,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 25 maj 2011 från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, om en ny respons på ett grannskap i förändring,

–  med beaktande av utvecklingen av den europeiska grannskapspolitiken sedan 2004, särskilt kommissionens framstegsrapporter om dess genomförande,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten till Europeiska rådet, Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare från 2004, i dess lydelse från 2008,

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Situationen för icke-statliga organisationer i Egypten är mycket oroväckande. I oktober 2011 meddelades att en kommitté skulle inrättas som ska se över samhällsinstitutioner och icke-statliga organisationer i syfte att strama åt den juridiska kontrollen av utländsk finansiering till civilsamhällets organisationer och politiska stiftelser, varpå det gjordes en begäran till centralbanken om att alla banktransaktioner till och från icke-statliga organisationers skulle bevakas. Tio organisationer med utländsk finansiering fick sina lokaler genomsökta, blev föremål för utredning och förbjöds sedan av det styrande militärrådet den 29 december 2011. Egyptens militärledda regering meddelade den 5 februari 2012 att den skulle ställa 19 amerikanska medborgare och 24 andra personer inför rätta som en del av en brottsutredning om utländsk finansiering av icke vinstdrivande organisationer med verksamhet i Egypten. Egyptiska domare utreder anklagelser om olaglig utländsk finansiering av icke-statliga organisationer och politiska stiftelser som arbetar för demokrati och 44 svaranden, varav nitton amerikaner, fjorton egypter, fem serber, två tyskar, två libaneser, en jordanier och en palestinier, har fått sina fall hänskjutna till Kairos brottsmålsdomstol och beordrats att inte lämna landet.

B.  De icke-statliga organisationerna anklagas också för att ha inrättat och bedrivit verksamhet i lokaler i Egypten utan formellt tillstånd från regeringen. Organisationernas ansökningar om registrering i enlighet med föreskrifterna har dock inte behandlats av de egyptiska myndigheterna på mer än fem år. Dessa anklagelser utgör kulmen på en allt hårdare kontroll från rättsväsendets sida av de nationella och internationella icke-statliga organisationerna i Egypten, ett agerande som står i strid med internationell människorättslagstiftning och som undergräver arbetet med att främja demokratiska värden och garantera respekten för de mänskliga rättigheterna.

C.  Minst 74 personer miste livet, och hundratals fler skadades då sammandrabbningar utbröt vid en fotbollsmatch i Port Said mellan Kairoklubben Al Ahly och den lokala klubben Al Masr.

D.  Polisens reaktion på sammandrabbningarna var förvånansvärt passiv. Ilska och spekulationer om att politiska motiv låg bakom sammandrabbningarna, tillsammans med krav på militärstyrets avgång, ledde under dagarna efter fotbollstragedin till gatudemonstrationer i protest mot alla typer av diktatoriskt styre, militärt eller annat, med ytterligare döda och skadade som följd. Polisen fortsätter att beskjuta demonstranterna med tårgas, hagelskott och gummikulor.

E.  Egyptens biträdande hälsominister Hesham Sheiha, kallade katastrofen för den värsta i Egyptens fotbollshistoria. Det styrande militärrådet beordrade att helikoptrar skulle frakta skadade spelare och supportrar från det besökande laget till ett militärsjukhus. Sporten bör, särskild i tider av övergång och social oro, utgöra en enande kraft som erbjuder en känsla av normalitet och början till försoning mellan splittrade samhällen.

F.  Det civila samhällets engagemang i genomförandet av relevanta åtgärder är en förutsättning för att den europeiska grannskapspolitiken ska lyckas, och för att få till stånd reformer på området för mänskliga rättigheter, särskilt kvinnors rättigheter.

G.  Det styrande militärrådet har följt en kontroversiell agenda, eftersom undantagslagen inte har avskaffats helt och fortfarande kan tillämpas i samband med fall av ”våldshandlingar”, ett begrepp som är öppet för bred tolkning och godtycklig tillämpning. Enligt internationella och nationella organisationer har skyddet av de mänskliga rättigheterna i Egypten inte förbättrats alls under de senaste tio månaderna av militärstyre. Civilpersoner fortsätter att ställas inför militärdomstolar, och bloggare, journalister och människorättsförsvarare utsätts för direkta eller indirekta trakasserier, vilket har ökat spänningarna och gett bränsle åt ytterligare folkliga protester. Det styrande militärrådet har inte utrett anklagelserna om sexuellt våld mot kvinnliga demonstranter, däribland så kallade ”oskuldstest”, dödshot och andra brott mot de mänskliga rättigheterna.

H.  I valet till folkförsamlingen som hölls i november 2011 och januari 2012 vann Muslimska brödraskapets parti, Frihets- och rättvisepartiet, 47 % av rösterna och det salafistdominerade Nour-partiet 25 % av rösterna, med resultatet att antalet kvinnliga parlamentsledamöter sjönk från 64 till åtta. Presidentvalet kommer att äga rum i juni. Inga internationella institutioner, inte heller EU, bjöds in för att observera valet.

I.  Europaparlamentet har vid flera tillfällen begärt att det undantagstillstånd som har varit ikraft sedan 1981 ska hävas, att demokratin ska stärkas och att de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ska respekteras i Egypten. EU har upprepade gånger uttryckt sitt stöd för tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, och betonat att regeringarna är skyldiga att garantera dessa friheter överallt i världen.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med det egyptiska folket under denna viktiga period av övergång till demokrati i landet. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att fullt ut garantera respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, däribland kvinnors rättigheter, religions-, samvets- och tankefrihet, skyddet av minoriteter, bekämpning av diskriminering på grund av sexuell läggning, tryck- och mediefrihet, förenings- och mötesfrihet, rätten till ett korrekt rättsförfarande och yttrandefrihet, eftersom dessa rättigheter är grundläggande beståndsdelar i en verklig demokrati.

2.  Europaparlamentet kräver att anklagelserna om brott som riktas mot icke-statliga organisationer och politiska stiftelser omedelbart ska dras tillbaka. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att se till att alla inspektioner av inhemska eller utländska civilsamhällsorganisationer sker med full insyn och opartiskhet och i enlighet med tillämpliga rättsliga förfaranden och internationella standarder på området för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Parlamentet anser att dessa metoder utgör en allvarlig kränkning av föreningsfriheten, som fastställs i artikel 22 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att i nära samarbete med icke-statliga organisationer och grupper som arbetar för mänskliga rättigheter och demokrati anta en ny föreningslag som grundar sig på internationella människorättsstandarder. Parlamentet uttrycker sitt fulla stöd för det engagemang och det viktiga och kvalitativa arbete som utförs av dessa organisationer till stöd för det civila samhället och det egyptiska folket för att främja fred, demokrati och mänskliga rättigheter.

3.  Europaparlamentet beklagar djupt det stora antalet dödsoffer och skadade i Port Said och uttrycker sitt deltagande med offrens anhöriga. Parlamentet efterlyser en oberoende utredning av de händelser som ledde till tragedin och begär att de ansvariga ska ställas inför rätta.

4.  Europaparlamentet oroas av anklagelserna om att politiska motiv låg bakom sammandrabbningarna, och uppmanar de egyptiska myndigheterna att skyndsamt inleda en oberoende utredning av händelserna den 1 februari 2012.

5.  Europaparlamentet ger sitt starka stöd till reformer som leder till inrättande av demokrati, rättsstatliga principer och social rättvisa i Egypten, i enlighet med det egyptiska folkets vilja. Parlamentet upprepar sitt krav på att undantagstillståndet i Egypten ska hävas fullt ut. Parlamentet understryker på nytt vikten av goda styrelseformer, kampen mot korruption och respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i Egypten och begär klargöranden om den konstitutionella processen, dess tidsfrister och principer, för att se till att de konstitutionella bestämmelserna omfattar alla och inte ger utrymme för diskriminering av någon i det egyptiska samhället. Parlamentet betonar på nytt att den högsta makten måste föras över till en demokratiskt vald civil regering så fort som möjligt.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av att hålla fria, rättvisa och öppna val och uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta att stödja och bistå de egyptiska myndigheterna, de politiska partierna och det civila samhället i deras insatser för att uppnå detta mål. Parlamentet uppmanar det styrande militärrådet att tillåta att oberoende observatörer närvarar vid och bevakar det kommande presidentvalet. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att verka för att det inrättas en arbetsgrupp där parlamentet ingår. Arbetsgruppen ska stödja övergången till demokrati, i enlighet med den begäran som gjorts av aktörerna för demokratisk förändring, särskilt anordnandet av fria och demokratiska val och institutionsuppbyggnad, bland annat uppbyggnad av ett oberoende rättsväsende.

7.  Europaparlamentet välkomnar frisläppandet av de fängslade bloggarna Alaa Abd El-Fattah och Maikel Nabil Sanad. Parlamentet uppmanar på nytt de egyptiska myndigheterna att garantera att inga bloggare, journalister eller människorättsförsvarare kommer att utsättas för direkta eller indirekta trakasserier eller hot i landet. Parlamentet välkomnar frisläppandet av politiska fångar, men upprepar samtidigt att dessa aldrig borde ha ställts inför rätta i militärdomstolar. Parlamentet anser därför att fångarna i fråga borde ha frikänts i stället för att benådas.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till de egyptiska myndigheterna.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0518

Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2012 om dödsstraffet i Japan (2012/2542(RSP))

P7_TA(2012)0065 RC-B7-0089/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 63/168, i vilken det uppmanas till ett genomförande av resolution 62/149 av den 18 december 2007, i vilken det uppmanades till ett världsomfattande moratorium för dödsstraff och avrättningar,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 65/206 av den 21 december 2010 om ett moratorium för tillämpning av dödsstraffet,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraffet,

–  med beaktande av sin resolution av den 27 september 2007 om ett allmänt moratorium för dödsstraff(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2002 om avskaffandet av dödsstraffet i Japan, Sydkorea och Taiwan(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2010 om världsdagen mot dödsstraffet(3),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, och Europarådets generalsekreterare, Thorbjørn Jagland, på Europadagen och världsdagen mot dödsstraffet den 10 oktober 2011,

–  med beaktande av Europeiska unionens uttalande av den 6 april 2011 om avskaffande av dödsstraffet, i vilket länder med observatörsstatus i Europarådet, däribland Japan, uppmanas att avskaffa dödsstraffet,

–  med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som Japan ratificerade 1999,

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen är starkt engagerad i arbetet med att avskaffa dödsstraffet överallt i världen och strävar efter att nå en allmän acceptans av den grundläggande principen om rätten till liv.

B.  För första gången sedan 1992 verkställdes inga avrättningar i Japan under 2011. Enligt tidningsuppgifter har emellertid den nye justitieministern, Toshio Ogawa, tillkännagett att han inte ville fortsätta sin föregångare Hiraoka Hideos ”försiktighetspolitik” och att han skulle vara beredd att på nytt underteckna avrättningsorder.

C.  Man har kommit långt på vägen mot att avskaffa dödsstraffet i hela världen, och fler och fler länder gör sig av med dödsstraffet.

D.  Ett officiellt åtagande från Japan, en ledande demokrati i Asien och en viktig medlem av världssamfundet, om att avskaffa dödsstraffet skulle inte bara vara i linje med den internationella utvecklingen utan även sända en kraftfull signal över hela världen om att rätten till liv måste respekteras och skyddas.

E.  För närvarande väntar omkring 130 personer som dömts till döden i Japan på att deras straff ska verkställas.

F.  Fångarna och deras juridiska ombud informeras inte om avrättningen förrän samma dag som den ska äga rum, och de anhöriga informeras först efter att avrättningen har verkställts. Detta är särskilt grymt med tanke på de många år som fångarna väntar på att straffet ska verkställas.

1.  Europaparlamentet välkomnar att EU:s relation med Japan bygger på ett gemensamt engagemang för frihet, demokrati, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna.

2.  Europaparlamentet gläds åt att inga avrättningar har ägt rum i Japan sedan juli 2010 och åt att det inrättades en reflektionsgrupp för dödsstraffet i det japanska justitieministeriet 2010.

3.  Europaparlamentet vädjar till justitieminister Toshio Ogawa att inte godkänna några avrättningsorder i framtiden och att stödja reflektionsgruppens arbete.

4.  Europaparlamentet uppmanar Japan att fortsätta sitt arbete för att återgå till det de facto-moratorium som rådde från november 1989 till mars 1993 och att uppmuntra myndigheter, parlamentsledamöter, organisationer i det civila samhället och medier att engagera sig i en nationell debatt om tillämpningen av dödsstraffet i landet.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, medlemsstaternas parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt till Japans premiärminister och justitieminister och det japanska parlamentet.

(1) EUT C 219 E, 28.8.2008, s. 306. (2) EUT C 261 E, 30.10.2003, s. 597. (3) EUT C 371 E, 20.12.2011, s. 5.