Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förklaringarna från de sex toppmöten mellan stats- och regeringschefer i Latinamerika och Västindien och EU som hållits i Rio de Janeiro (den 28–29 juni 1999), Madrid (den 17–18 maj 2002), Guadalajara (den 28–29 maj 2004), Wien (den 12–13 maj 2006), Lima (den 16–17 maj 2008) och Madrid (den 17–18 maj 2010),

–  med beaktande av den förklaring som antogs vid det 21:a iberoamerikanska toppmötet för stats- och regeringschefer, som hölls i Asunción (Paraguay) den 28–29 oktober 2011,

–  med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), Kyotoprotokollet och resultaten av den femtonde partskonferensen för UNFCCC i Köpenhamn samt av den sextonde partskonferensen i Cancún och den sjuttonde i Durban,

–  med beaktande av Monterreyförklaringen (2002), konferensen om utvecklingsfinansiering i Doha (2008), Parisförklaringen (2005) och agendan för förändring från Accra (2008),

–  med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000, i vilken millennieutvecklingsmålen formuleras som kriterier som fastställts gemensamt av det internationella samfundet för att utrota fattigdomen,

–  med beaktande av den förklaring och den handlingsplan som antogs vid högnivåmötet i Busan i december 2011 om utvecklingsbiståndets effektivitet,

–  med beaktande av förberedelseprocessen inför FN:s konferens om en hållbar utveckling (Rio+20),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från det fjortonde ministermötet mellan Riogruppen och EU som hölls i Prag den 13–14 maj 2009,

–  med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilken ”[d]et främsta målet för unionens politik på detta område ska vara minskning och på sikt utrotning av fattigdom. Unionen ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna”,

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling(1), och särskilt dess punkt 61, där man erkänner medelinkomstländernas betydelse för att millennieutvecklingsmålen ska kunna uppnås och där de svårigheter som dessa länder står inför tillsammans med den grupp medelinkomstländer som har högre inkomster avspeglas,

–  med beaktande av uppförandekoden om komplementaritet och arbetsfördelning från 2007,

–  med beaktande av rådets slutsatser från den 8 december 2009 om förhållandet mellan EU och Latinamerika,

–  med beaktande av Madridhandlingsplanen som antogs vid EU–Latinamerika/Västindien-toppmötet i maj 2010 och dess följande sex tematiska huvudlinjer: 1. Vetenskap, forskning, innovation och teknik. 2. Hållbar utveckling, miljö, klimatförändringen, biologisk mångfald och energi. 3. Regional integration och sammankoppling, för att främja social inkludering och sammanhållning. 4. Migration. 5. Utbildning och sysselsättning. 6. Droger,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete(2),

–  med beaktande av kommissionens dokument om regional programplanering för Latinamerika (2007–2013) av den 12 juli 2007 (E/2007/1417) och halvtidsutvärderingen av detsamma,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 september 2009 ”Europeiska unionen och Latinamerika: Globala aktörer i partnerskap” (COM(2009)0495),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 september 2009 ”En konsekvent politik för utveckling – Att upprätta den politiska ramen för en gemensam strategi på EU-nivå” (COM(2009)0458) och av slutsatserna från rådets möte (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 17 november 2009 om konsekvens i utvecklingspolitiken och den operativa ramen för biståndseffektivitet,

–  med beaktande av kommissionens grönbok av den 10 november 2010 ”EU:s utvecklingspolitik till stöd för en socialt integrerande tillväxt och en hållbar utveckling. Att göra EU:s utvecklingspolitik effektivare” (COM(2010)0629),

–  med beaktande av kommissionens meddelande den 13 oktober 2011 ”Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring”, (COM(2011)0637),

–  med beaktande av rådets och Europaparlamentets meddelande av den 20 augusti 2009 ”Bortom BNP. Att mäta framsteg i en föränderlig värld” (COM(2009)0433),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet ”Förberedelse av den fleråriga finansieringsramen för finansieringen av EU:s samarbete med staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet samt de utomeuropeiska länderna och territorierna under perioden 2014–2020” (COM(2011)0837, SEK(2011)1459, SEK(2011)1460),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett partnerskapsinstrument med tredjeländer (COM(2011)0843, SEK(2011)1475, SEK(2011)1476),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”En budget för Europa 2020” av den 29 juni 2011 (COM(2011)0500) och kommissionens arbetsdokument av samma datum ”En budget för Europa 2020: det befintliga finansieringssystemet, utmaningar som vi står inför, resultat från samrådet med aktörerna och olika valmöjligheter avseende de huvudsakliga horisontella och sektoriella inslagen” (SEK(2011)0868),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets gemensamma meddelande från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen till Europaparlamentet och rådet med titeln ”Europa i världen: En ny strategi för finansiering av EU:s yttre åtgärder” (COM(2011)0865),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (COM(2011)0840, SEK(2011)1469, SEK(2011)1470),

–  med beaktande av resolutionerna från den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika (Eurolat) och i synnerhet de resolutioner som antogs vid det femte ordinarie plenarsammanträdet som hölls den 18–19 maj 2011 i Montevideo, Uruguay, om framtidsutsikterna för handelsförbindelserna mellan EU och Latinamerika och om strategier för skydd och skapande av sysselsättning, särskilt för kvinnor och ungdomar samt om förbindelserna mellan EU och Latinamerika i fråga om säkerhet och försvar,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 15 november 2001 om det globala partnerskapet och den gemensamma strategin för förbindelserna mellan EU och Latinamerika(3), respektive av den 27 april 2006 om ett förstärkt partnerskap mellan EU och Latinamerika(4) och av den 24 april 2008 om det femte toppmötet mellan EU och Latinamerika och Västindien i Lima(5),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 5 maj 2010 om EU:s strategi för förbindelserna med Latinamerika(6), av den 21 oktober 2010 om EU:s handelsförbindelser med Latinamerika(7) och av den 5 juli 2011 om att göra EU:s utvecklingspolitik effektivare(8),

–  med beaktande av undersökningen om EU:s nya utvecklingssamarbete med Latinamerika: betoning på social sammanhållning, regional integration och syd-sydsamarbete (december 2011),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0159/2012), och av följande skäl:

A.  Såsom det fastställs i Lissabonfördraget är utvecklingssamarbetets övergripande mål att utrota fattigdom och främja hållbar ekonomisk och social utveckling, inbegripet att uppnå millennieutvecklingsmålen till 2015.

B.  Trots att regionen tillhör den grupp medelinkomstländer som har uppnått anmärkningsvärda framsteg i fråga om fattigdomsminskning – från 44 procent till 33 procent på bara ett årtionde – och ojämlikhetsminskning genom ekonomisk tillväxt och sociala reformer, lever var tredje latinamerikan, dvs. 180 miljoner människor, fortfarande under fattigdomsgränsen (52 miljoner människor lever på mindre än 2 euro om dagen) och tio länder i regionen tillhör alltjämt de femton mest ojämlika i världen(9). I vissa länder uppgår andelen undernärda till över 20 procent och 28 miljoner medborgare kan varken läsa eller skriva, medan 44 miljoner människor står utanför de sociala trygghetssystemen.

C.  IMF bedömde den genomsnittliga nivån på BNP-tillväxten i Latinamerika till 4,5 procent för 2011, men vi står för närvarande inför en global ekonomisk inbromsning under 2012 eftersom den stora osäkerheten ännu kvarstår om konsekvenserna för regionen av den globala ekonomiska och finansiella krisen.

D.  Medelinkomstländerna utgör en motor för den regionala utvecklingen och integrationen, men en kris bland dem står i vägen för framsteg i låginkomstländerna i deras regioner.

E.  Inbromsningen drabbar inte regionens länder lika och i Bolivia, Honduras, Nicaragua och Surinam är det externa biståndet fortfarande en av de viktigaste källorna till utvecklingsfinansiering tillsammans med bidraget från emigranters penningförsändelser, vilket uppgår till mellan 6 och 25 procent av dessa länders BNP.

F.  Vid fastställandet av en ny samarbetspolitik bör de specifika prioriteringarna för och behoven hos varje enskilt land beaktas och EU bör samarbeta med alla latinamerikanska länder, och särskilt med medelinkomstländerna, för att leda syd-sydsamarbetet och kampen mot fattigdom och utvecklingen på regional och global nivå.

G.  Social sammanhållning har varit ett centralt mål för det strategiska partnerskapet sedan detta inrättades vid toppmötet i Guadalajara 2004, mot bakgrund av den betydelse som en effektivare omfördelning av inkomster och förmögenhet, genom en lämplig politik som stimulerar en hållbar utveckling samt större rättvisa och social sammanhållning, har för regionen.

H.  Mänskliga rättigheter, demokrati och en god samhällsstyrning har en särskild relevans inom agendan för förändring. Latinamerika är en kontinent där demokratin över lag har fått fäste, med vilken EU delar demokratiska värderingar och principer och inom vilken det är nödvändigt att stödja statens samhällsstyrning och institutioner, som hotas av våld och osäkerhet.

I.  I medelinkomstländerna kommer det att vara lämpligare att omdirigera biståndet till en förstärkning av den institutionella kapaciteten och lagstiftningskapaciteten, till utformning av offentlig politik, stöd till sociala aktörer samt till mobilisering av ytterligare resurser utöver det offentliga utvecklingsbiståndet.

J.  Latinamerika och EU bildar ett biregionalt strategiskt partnerskap på grundval av gemensamma värderingar och respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Två av EU:s nio strategiska partner i världen finns i Latinamerika (Brasilien och Mexiko). EU är den största investeraren, den näst största handelspartnern och den viktigaste utvecklingsbiståndsgivaren, med en andel på 53 procent av det sammanlagda offentliga utvecklingsbistånd som regionen tar emot.

K.  En stor del av världens fattiga bor i dessa medelinkomstländer. I dessa länder förekommer ofta betydande ojämlikhet och en svag samhällsstyrning som riskerar att undergräva hållbarheten i den egna utvecklingsprocessen. Många medelinkomstländer spelar en viktig roll i frågor avseende politik, säkerhet och handel på världsnivå, genom att de framställer och skyddar globala kollektiva nyttigheter och genom att de fungerar som vägledarländer på regional nivå. När en högkonjunktur tar slut är länderna fortfarande sårbara för globala hot på områden såsom ekonomi, miljö och säkerhet.

L.  Vissa länder i Latinamerika har börjat delta i insatser avseende utvecklingssamarbete genom regionala samarbetsmekanismer och syd–syd-samarbete.

M.  Latinamerika måste förbli en prioritet för EU, vilket avspeglas i de biregionala förbindelserna mellan EU och Latinamerika, där avsevärda framsteg har gjorts under de senaste åren, t.ex. genom partnerskapsavtalen med Centralamerika, Chile och Mexiko, flerpartshandelsavtalet med Colombia och Peru, förhandlingarna med Mercosur, Madridhandlingsplanen och inrättandet av stiftelsen EU-Latinamerika/Västindien.

N.  Enligt det europeiska samförståndet om utveckling är stödet till medelinkomstländerna fortfarande viktigt för att millennieutvecklingsmålen ska kunna uppnås.

O.  EU bör, genom de avtal som upprättats med partnerländer i regionen, inbegripet partnerskapsavtalen och sitt utvecklingsbistånd, fortsätta att lämna ett betydelsefullt stöd till utvecklings- och stabiliseringsprocessen i regionen. Det är mycket oroväckande att EU kan komma att upphöra med detta när resultaten av processen har konsoliderats.

P.  I kommissionens aktuella förslag avseende finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete planeras för en minskning av EU:s bilaterala stöd till medelinkomstländerna i Latinamerika och de grundläggande tjänsterna har tagits bort från förteckningen över prioriteringar för regionen.

Q.  Budgetanslaget för Latinamerika inom det befintliga finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete speglar att denna region är den finansiellt sett mest förbisedda inom den struktur som utgår från kapitel IV i gemenskapsbudgeten, i förhållande till andra områden som tar emot EU-stöd.

R.  Den sociala sammanhållningen har en vidsträckt dimension som inbegriper kampen mot fattigdom, minskning av ojämlikhet, säkerställande av allmän tillgång till grundläggande tjänster såsom hälsovård, utbildning, pension och en bostad samt erkännande och skydd av den sociala dialogen och av arbetstagares rättigheter. Det behövs en skatteöverenskommelse genom vilken den bästa fördelningen av tillgångarna garanteras på ett rättvist sätt.

S.  Kina har blivit den tredje största investeraren i Latinamerika och har för vissa produkter blivit den främsta eller rentav enda exportmarknaden. EU bör därför spela en aktivare roll för att stärka sina handels- och investeringsförbindelser med latinamerikanska länder inom WTO-systemet.

T.  Oberoende av vilka konnotationer begreppet social sammanhållning har på EU-nivå eller i Latinamerika, kan social sammanhållning i båda regionerna ses som en vägledande princip för den offentliga politiken, genom vilken utvecklingsstrategierna kan inriktas mot att uppnå välfärd för hela befolkningen, så att man kan undvika polarisering, främlingskap och att människor tappar förtroendet för de demokratiska institutionerna.

U.  Bland de största utmaningarna för givarna i regionen återfinns samstämmigheten mellan olika aktörers politik samt den största möjliga samordningen och komplementariteten inom ramen för en bättre arbetsdelning, som innebär en större koncentration och förutsägbarhet vad gäller biståndet.

V.  Välståndsuppbyggnad och kampen mot fattigdom, ojämlikhet, utestängning och diskriminering – i synnerhet av kvinnor, unga människor och etniska minoriteter – samt främjandet av social sammanhållning och de mänskliga rättigheterna fortsätter att vara en central prioritering för det strategiska partnerskapet mellan EU och Latinamerika.

W.  Indikatorerna vad gäller kampen mot barna- och mödradödlighet i regionen är nedslående. Jämställdhet mellan könen och politisk och ekonomisk egenmakt för kvinnor är avgörande faktorer för att minska fattigdomen.

X.  EU:s allmänna preferenssystem är ett centralt instrument som ska göra det möjligt för utvecklingsländer att delta mer i global handel och på så sätt generera ytterligare exportinkomster för att stödja den ekonomiska tillväxten och genomförandet av utvecklingsstrategier och strategier för fattigdomsminskning.

Y.  BNP-index är otillräckligt som ensam indikator för att mäta ojämlikhet och fatta beslut om tilldelning av EU:s utvecklingsbistånd, vars främsta syfte är att utrota fattigdom.

Z.  Länderna i Latinamerika exporterar mycket mindre till sina grannländer än länder i andra världsdelar. Det relativa låga handelsutbytet beror på stora avstånd, höga avgifter, tullar, separata handelsavtal och otillräckliga infrastrukturnätverk.

AA.  Utbildning är, precis som allmän tillgång till offentliga hälso- och sjukvårdstjänster, av avgörande betydelse i kampen mot fattigdom och för att främja social sammanhållning.

AB.  Miljöförstöring bidrar direkt till uppkomsten av fattigdom. Latinamerika har jordens största reserver ur miljösynpunkt, med Brasilien, Mexiko, Peru och Colombia som de länder i världen som har störst biologisk mångfald, men samtidigt är kontinenten särskilt sårbar för klimatförändringen.

AC.  Förbättrad skatteuppbörd är avgörande för att man ska kunna bygga en habil stat som kan ge sina invånare grundläggande tjänster som hälsovård, offentlig renhållning och utbildning.

AD.  De mest förödande konsekvenserna av klimatförändringen och den globala uppvärmningen drabbar i hög utsträckning Latinamerika och Västindien, eftersom länderna i regionen tillhör de mest sårbara i världen. Naturkatastrofer har lett till en 54-procentig nedgång i den regionala BNP:n i Centralamerika.

AE.  Det finns en uttrycklig hänvisning till den privata sektorn som avgörande aktör för att skapa hållbar tillväxt och bidra till den sociala sammanhållning som ingår i agendan för förändring.

AF.  Den biregionala strukturerade och övergripande dialogen om migration mellan EU och Latinamerika är viktig, och det är även viktigt att respekten för alla migranters grundläggande rättigheter garanteras inom politik och praxis avseende migration i båda regionerna.

AG.  Vissa länder i Latinamerika tillhör världens mest våldsamma länder och kriminaliteten med anknytning till olaglig narkotikahandel och organiserad brottslighet, penningtvätt, olaga vapenhandel och korruption utgör fortfarande ett mycket allvarligt problem som hotar regionens utveckling.

AH.  Kommissionens förslag till partnerskapsinstrument är inriktat på Europa 2020-strategins genomförande i regionen. I förslaget uppmärksammas i första hand EU:s strategiska partner och de framväxande ekonomierna, men dessutom riktas fokus mot globala utmaningar och hot.

AI.  De demokratiska systemen och allmänhetens säkerhet i Latinamerika hotas av korruption med anknytning till kriminella nätverk, i synnerhet sådana som handlar med narkotika och som tränger sig in i institutionerna, delar upp områden sinsemellan som sina respektive territorier, orsakar skador för utomstående och ger upphov till allvarliga problem för stabiliteten och den politiska samhällsstyrningen.

1.  Europaparlamentet påminner om att den ekonomiska och finansiella krisens följder visserligen har varit mindre allvarliga i Latinamerika än i andra regioner, men att ojämlikhetssiffrorna liksom fattigdomstalen ändå har förblivit mycket höga och att framstegen har varit otillräckliga när det gäller insatserna för att uppnå sex av millennieutvecklingsmålen.

2.  Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra samordningen mellan EU och Latinamerika när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen, särskilt de åtgärder som syftar till att bekämpa fattigdom, skapa arbetstillfällen och uppnå social delaktighet för marginaliserade grupper. Parlamentet betonar att det millennieutvecklingsmål som syftar till ett globalt partnerskap för utveckling (millennieutvecklingsmål 8) bör stå i centrum för EU:s politik för samarbete med Latinamerika och att man bör välja ut områden där den nya strategin för ”tillväxt för alla” ska genomföras i dessa länder. Parlamentet betonar att Stiftelsen EU–Latinamerika/Västindien på ett betydande sätt kan bidra till uppnåendet av dessa mål.

3.  Europaparlamentet anser att de ekonomiska och tekniska framstegen i vissa länder i Latinamerika tvingar fram en omvärdering av målen för EU:s bilaterala utvecklingssamarbete. Parlamentet begär att samarbetet ska få en ändrad inriktning på de områden där det behövs mest när det gäller bekämpning av fattigdomen. Parlamentet betonar att vi står inför gemensamma utmaningar som vi måste bemöta med multilaterala insatser. Parlamentet understryker emellertid att kopplingarna mellan tillväxt, handel, utveckling och minskad fattigdom varken är enkla eller automatiska. Mot bakgrund av detta uppmuntrar parlamentet kommissionen att inom ramen för diskussionen om EU:s framtida strategi för utvecklingssamarbete göra en omfattande analys av den aktuella utvecklingsmodellen, och att dra lärdom av tidigare årtionden, i syfte att minska fattigdom och ojämlikheter på ett effektivt sätt utan att minska och begränsa det politiska utrymmet.

4.  Europaparlamentet anser att EU:s samarbets- och utvecklingspolitik bör utarbetas i nära samråd med de latinamerikanska länderna för att man ska kunna bedriva en hållbar, rättvis och välbalanserad utvecklingspolitik i regionen.

5.  Även om bistånd kan fungera som en hävstång för latinamerikanska länder är det inte tillräckligt för att garantera en hållbar och bestående utveckling. Europaparlamentet uppmanar därför de latinamerikanska länderna att stärka och mobilisera sina inhemska resurser, inrätta öppna skattesystem och en skatteförvaltning utan korruption och skattebedrägeri, engagera den privata sektorn, lokala myndigheter och civilsamhället på ett effektivt sätt i agendan mellan EU och Latinamerika i synnerhet genom samarbete, tekniskt bistånd och inrättande av juridisk och skattemässig utbildning vid lokala förvaltningar och att öka egenansvaret i olika projekt.

6.  Europaparlamentet anser att de omfattande asiatiska investeringarna, särskilt i råvaru- och bunkerolje- och jordbrukstillgångar i många latinamerikanska länder bör få EU att snabbt och effektivt stärka sitt stöd till en hållbar utveckling i regionen.

7.  Europaparlamentet anser att de latinamerikanska länderna måste göra en särskild insats för att främja regionens politiska, ekonomiska och handelsmässiga integration, med tanke på behovet av att skapa jämvikt i utvecklingspolitiken mellan Latinamerika och EU.

8.  Europaparlamentet betonar behovet av att framstegen i förbindelserna med Latinamerika anpassas till en sammanhängande utvecklingspolitik, och anser därför att det är nödvändigt att utforma skräddarsydda instrument och mål för samarbetet för varje enskilt land, så att resurserna koncentreras till de mest sårbara länderna och den sammanhängande utvecklingspolitiken förbättras.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att volymen på det samarbete som sker inom finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete för Latinamerika upprätthålls till en tredjedel av det sammanlagda geografiska beloppet under perioden 2014–2020.

10.  Europaparlamentet välkomnar den princip om differentiering och koncentration av biståndet som föreslagits av kommissionen. Parlamentet betonar att differentieringen måste göras gradvis under programplaneringsetappen – såväl inom mottagarländerna som vad gäller själva samarbetsverktygen – genom att andra samarbetsformer som är bättre anpassade till medelinkomstländerna utvecklas. Parlamentet rekommenderar att kriterierna för tillämpning av differentieringsprincipen ska vara objektiva och gemensamma för alla länder.

11.  Europaparlamentet påminner om att inriktningen mot differentiering inte bör leda till en drastisk minskning av regionens betydelse inom EU:s yttre dimension, enligt vilken EU är en global aktör som bör handla som en sådan genom att vara en aktiv medlem i det internationella samfundet och inte bara den främsta givaren i världen. I annat fall kan EU komma att döma sig själv till en undanskymd roll i hela regioner, så att fältet lämnas fritt för andra globala aktörer.

12.  Europaparlamentet betonar att varje tänkbar omfördelning av medel måste gynna de geografiska programmen för utrotning av fattigdom i låginkomstländer och lägre medelinkomstländer i samma region.

Medelinkomstländernas betydelse – behovet av en differentierad strategi

13.  Europaparlamentet uttrycker oro över avsaknaden av strikta regler för tillämpningen av de fastställda kriterierna i kommissionens förslag om finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, som fråntar elva medelinkomstländer i Latinamerika och Västindien tillgång till de bilaterala programmen. Parlamentet påminner om att vissa länder i Latinamerika tillhör de mest ojämlika i världen i fråga om inkomst per capita och att den bestående ojämlikheten förekommer i en kontext där den socioekonomiska rörligheten är låg. Parlamentet betonar att det rör sig om en grupp mycket heterogena länder och att samarbetet följaktligen måste förbli differentierat och grunda sig på samordning och politisk dialog.

14.  Europaparlamentet anser att det budskap som EU förmedlar gentemot regionen är ytterst oroande, eftersom det i praktiken innebär ett uttalande om att man inte tillmäter regionen den betydelse som den förtjänar, trots de många politiska och handelsrelaterade avtal som har uppnåtts och de gemensamma övergripande intressena.

15.  Europaparlamentet understryker, i enlighet med vad som kommer till uttryck i punkt 66 i det europeiska samförståndet om utveckling, behovet av att uppmärksamma medelinkomstländerna i lämplig utsträckning, i synnerhet länderna inom det lägre inkomstskiktet bland dessa, av vilka många står inför problem som liknar låginkomstländernas problem.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inom ramen för differentieringsprincipen genomföra en objektiv och transparent analys i syfte att omarbeta och utvidga de indikatorer som används för att bedöma utvecklingen, utan att begränsa sig till inkomstnivån, för att i stället tolka de ekonomiska kriterierna mot bakgrund av andra faktorer såsom fattigdom, sårbarhet och Echos krisindikator, Gini-koefficienten och ojämlikhetskoefficienten. Parlamentet noterar att klassificeringen av länder utifrån deras inkomstnivå grundar sig på beräkningar som döljer ojämlikhet och fattigdom.

17.  Europaparlamentet betonar mot bakgrund av nämnda indikatorer att EU bör fortsätta det bilaterala samarbetet inom det framtida finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete med åtminstone Colombia, Ecuador och Peru.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en sammanhängande strategi för gradvist tillbakadragande av det bilaterala stödet till medelinkomstländerna, genom vilken det blir möjligt för dessa att befästa sin ställning som ”gradvisa” stödmottagare, varigenom man följer den princip om förutsägbarhet avseende stödet som angavs vid högnivåforumet för biståndseffektivitet i Busan.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart det nya finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete trätt i kraft se till att det gradvisa tillbakadragandet av det bilaterala stödet beaktar följande kriterier:

20.  Europaparlamentet betonar behovet av att förstärka partnerskapsinstrumentet med mer än 1 miljard euro för att främja den nya utformningen av samarbetet med medelinkomstländer och högre medelinkomstländer så att förutsägbarhet, kvantifiering och granskning avseende tillgångarna säkras. Parlamentet betonar behovet av att se till att instrumentet bidrar till en intensifiering av EU:s svar på de globala utmaningarna, såsom kampen mot ojämlikhet, klimatförändringen, säkerheten och kampen mot narkotikahandel.

Fattigdomsbekämpning och social sammanhållning

21.  Europaparlamentet anser att den höga ojämlikheten och bristen på en effektiv mekanism för socialt skydd utgör det största hindret för en konsolidering av demokratin och för en rättvis och hållbar ekonomisk tillväxt i regionen, och begär därför att kopplingen mellan demokratisk samhällsstyrning och social sammanhållning ägnas större uppmärksamhet.

22.  Europaparlamentet anser att målet om social sammanhållning inom partnerskapet EU–Latinamerika inte kommer att kunna förverkligas förrän en hög grad av utveckling och rättvisa i fråga om inkomst- och förmögenhetsfördelning har uppnåtts, och att det för detta mål krävs att fattigdomen utrotas genom en mer rättvis och progressiv skattepolitik, genom vilken skattekraften stärks liksom kampen mot bedrägerier och skatteflykt.

23.  Europaparlamentet betonar vikten av utvecklingsbistånd genom handel. Handelsutbytet mellan Latinamerika och EU är en central faktor i kampen mot fattigdomen och i arbetet med att bygga upp välståndet i båda världsdelarna. Parlamentet varnar för protektionistiska tendenser till följd av den rådande ekonomiska och finansiella krisen.

24.  Europaparlamentet understryker vikten av att behålla 20-procentsmålet för hälso- och utbildningsprogrammen och insisterar på att man överlag måste ta hänsyn till jämställdhetsperspektivet på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Parlamentet upprepar att utbildning och investeringar i mänskliga resurser utgör grunden för den sociala sammanhållningen och den socioekonomiska utvecklingen. Parlamentet uppmanar till genomförandet av effektiv politik och lämplig finansiering för att bekämpa analfabetismen, som fortfarande är utbredd i vissa länder i regionen, främst bland flickor och kvinnor, och för att främja tillgången till gratis offentlig utbildning (grundskola och gymnasium), som ofta begränsas av brist på tillräckliga medel i vissa statsbudgetar. Parlamentet stödjer i detta sammanhang det projekt som utarbetats av den iberoamerikanska organisationen för utbildning, vetenskap och kultur (OEI) ”Utbildningsmål 2021: den utbildning vi vill ge den nya generationen”.

25.  Europaparlamentet understryker att fler har fått tillgång till utbildning och att utbildningsutgifterna har ökat stadigt i Latinamerika under de senaste årtiondena, men att kvaliteten fortfarande är låg och tillgången ojämlik. Parlamentet framhåller det arbete som genomförts av EU genom programmen Erasmus, Alban och Alfa och uppmanar kommissionen att upprätthålla den budgetinsats som man hittills har bidragit med.

26.  Europaparlamentet betonar att de stora skillnaderna i fråga om skolinsatser i Latinamerika har fortsatt att växa under de senaste åren om man jämför landsbygdsområden med stadsområden, offentliga skolor med privata, pojkar med flickor eller olika socioekonomiska grupper med varandra. Därigenom har problemet med bristande social sammanhållning förvärrats.

27.  Europaparlamentet betonar att social sammanhållning är nära förbundet med andra politikområden, t.ex. handel, investeringar och ekonomi. Parlamentet anser att målen avseende social sammanhållning bör betonas effektivare i den tematiska, nationella och regionala programplanering som sker för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, huvudsakligen genom stöd till en rättvisare skatte- och socialpolitik som främjar jämlikhet, tillgång till offentliga tjänster, arbete under anständiga villkor och reformen av rättssystemet.

28.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av program såsom EuroSocial, URB-AL, AL-INVEST och Copolad samt av sådana program som syftar till att stärka dialogen mellan EU och Latinamerika för att upprätta förvaltningsmodeller för migration och utvecklingspolitik. Parlamentet anser att dessa program bör förstärkas inom det nya finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, varvid möjligheterna till trepartssamarbete bör utforskas.

29.  Europaparlamentet påpekar att det är nödvändigt att EU genom finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete avsätter de resurser som krävs för att barns levnadsförhållanden ska kunna förbättras så att de fullt ut kan utveckla sina färdigheter och sin potential, huvudsakligen inom kärnfamiljen.

30.  Europaparlamentet upprepar betydelsen av EU–Latinamerika-forumet för social sammanhållning och begär att detta stärks som ett område för biregional politisk dialog om social sammanhållning, genom främjandet av mer långtgående mekanismer och samordning av samarbetet på området samt genom att social sammanhållning förs fram på dagordningen vid de viktigaste internationella forumen.

31.  Europaparlamentet framhåller att stiftelsen EU–Latinamerika/Västindien kan spela en betydelsefull roll vid samordningen av och stödet till civilsamhällets aktiviteter och debatter avseende det internationella samarbetets uppgift i fråga om att stimulera den sociala sammanhållningen i regionen.

Följdriktig utvecklingspolitik

32.  Europaparlamentet påminner om vikten av en konsekvent politik för utveckling i enlighet med vad som fastställs i artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, för utrotning av fattigdom, främjande av ekonomiska och sociala rättigheter, skydd av miljön, god samhällsstyrning och en hållbar utveckling för alla.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka insynen i de projekt som den leder i Latinamerika och göra dem mer begripliga för de latinamerikanska medborgarna genom att påvisa det mervärde som samarbetet med EU medför.

34.  Europaparlamentet påpekar att EU:s associeringsavtal och frihandelsavtal inte får strida mot målet att föra en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att utvecklingsbehoven och utvecklingsfrågorna speglas ordentligt på handelsrelaterade områden såsom finansiella tjänster, offentlig upphandling och immateriella rättigheter och att genom en stark mekanism säkerställa att gemensamma normer för sociala, arbetsrättsliga och miljömässiga rättigheter uppfylls i alla pågående förhandlingsprocesser eller vid översynen av avtalen.

35.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sitt förslag till förordning om en ordning med allmänna tullförmåner inte tar hänsyn till den strategiska betydelsen av förbindelserna med Latinamerika, då man i förslaget förvägrar ett stort antal länder i regionen tillgång till detta instrument trots att det är av avgörande betydelse för utvecklingen i regionen.

36.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att öka sina insatser för att få till stånd ett framtida, heltäckande associeringsavtal med Andinska gemenskapen, i syfte att främja ekonomisk tillväxt och social utveckling i dess medlemsstater och i överensstämmelse med EU:s värden, principer och mål, vilka alltid främjat den latinamerikanska integrationen.

37.  Europaparlamentet uppmanar EU att se till att de resurser som är öronmärkta för utveckling inte används för andra ändamål.

38.  Europaparlamentet anser att ingåendet av ett associeringsavtal med Mercosur avsevärt skulle kunna främja och öka samarbetet och utvecklingsarbetet mellan Latinamerika och EU, förutsatt att det grundar sig på principen om rättvis handel och efterlevnad av internationella arbetsrättsliga och miljömässiga normer och ett klart rättsläge för investeringar och förutsatt att parterna också agerar på ett förtroendeskapande sätt.

39.  Europaparlamentet betonar att det nya finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete bör främja den regionala integrationsprocessen. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att partnerskapsavtalen och handelsavtalen med flera parter kan utgöra ett kraftfullt incitament för den regionala integrationen, om de får rätt inriktning med hänsyn tagen till asymmetrier, men menar att bristande konsekvens inom politiken äventyrar denna process. Parlamentet uppmanar EU att se till att inga bilaterala avtal undergräver Latinamerikas integrationsprocess. Parlamentet noterar även att samtidigt som interregionala förbindelser har minskat till förmån för bilaterala förbindelser, tenderar denna övergång till bilaterala uppgörelser att öka på splittringen och rivaliteten inom Latinamerikas regionala block.

40.  Europaparlamentet betonar behovet av att inom EU:s delegationer inrätta kontaktpunkter för konsekvent politik för utveckling och av att inrätta uppföljningsmekanismer på detta område.

41.  Europaparlamentet understryker att EU måste utveckla en handelspolitik som är mer samordnad med utvecklingspolitiken, så att handel också blir ett instrument för att främja jämlika och rättvisa sociala normer, särskilt genom att införa sociala klausuler i partnerskapsavtalen som respekterar de mänskliga rättigheterna.

42.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av en större samstämmighet i det offentliga utvecklingsbiståndet och anser att EU:s samt tre latinamerikanska länders deltagande i G20 bör bidra till ett närmande mellan ställningarna som gör att den konsekventa politiken för utveckling kan genomföras gemensamt.

43.  Europaparlamentet påminner om skyldigheten att respektera den princip som ingår i artikel 208 om den konsekventa politiken för utveckling och att undvika de negativa följder som det skulle innebära för regionen om elva länder uteslöts från EU:s bilaterala samarbete och de handelsförmåner som utgår från GSP Plus-systemet avskaffades.

44.  Europaparlamentet påminner om att civilsamhället spelar en viktig roll vid konsolideringen av demokratin och vid fastställandet, genomförandet och granskningen av utvecklingspolitiken i Latinamerika. Parlamentet beklagar den ringa betydelse som civilsamhället tillerkänns i de befintliga samarbetsprogrammen och att civilsamhället tilldelas så knappa medel.

45.  Europaparlamentet understryker att parlament, lokala och regionala myndigheter och det civila samhället i linje med principen om demokratiskt egenansvar bör stödjas i sin strävan att inta sin rättmätiga plats i arbetet med att fastställa utvecklingsstrategier, hålla regeringarna ansvariga samt granska och utvärdera tidigare prestationer och uppnådda resultat. Parlamentet betonar i synnerhet vikten av att stärka de latinamerikanska parlamentarikernas roll i de beslutsfattande processerna.

46.  Europaparlamentet är därför bestört över att samråd med civilsamhället uttryckligen begränsas till frågor som rör hållbar utveckling i det nyligen förhandlade associeringsavtalet och frihandelsavtalet med länder i Latinamerika.

47.  Europaparlamentet anser att stödet till civilsamhället bör kvarstå som en av prioriteringarna inom nästa finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete. Parlamentet understryker att detta stöd bör införlivas i landsstrategierna och de regionala programmen, för att dess avgörande roll i kampen mot ojämlikhet och korruption och vid granskningen av hur finansiella medel används därigenom ska framhållas.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge utökat ekonomiskt, tekniskt och expertmässigt stöd till de nationella parlamentens förvaltningar i de latinamerikanska länderna inom de regionala strategiprogrammen i syfte att stärka deras effektivitet, öppenhet och ansvarsskyldighet, vilket är avgörande för att parlamenten ska kunna inta sin rättmätiga roll i de demokratiska beslutsfattande processerna.

49.  Europaparlamentet påminner om att det i punkt 18 i det europeiska samförståndet om utveckling påtalas att ”EU kommer att öka sitt stöd till de icke-statliga aktörernas kapacitetsuppbyggnad för att stärka deras röst i utvecklingsprocessen och för att främja en politisk, social och ekonomisk dialog”. Parlamentet beklagar att grönboken om att förbättra effekterna av EU:s utvecklingspolitik misslyckas grundligt med att förklara hur civilsamhällets deltagande och ökade delaktighet i EU:s framtida politik för utvecklingssamarbete ska se ut.

50.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och Europeiska utrikestjänsten att i enlighet med Lissabonfördraget säkerställa enhetlighet, konsekvens och effektivitet i EU:s yttre åtgärder gentemot Latinamerika.

Våld och brottslighet

51.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över de sociala effekterna av den omfattande brottsligheten och det omfattande våldet i regionen, i synnerhet mord på kvinnor. Parlamentet anser att det är nödvändigt att en ny och mer effektiv strategi utarbetas för att stävja såväl denna situation som de ekonomiska, sociala och politiska orsakerna till brottslighet och våld.

52.  Europaparlamentet ber kommissionen att ge sitt starka stöd till samrådsprocesserna i de lokalsamhällen som berörs av utvinningsprojekt. Parlamentet upprepar i detta sammanhang att det även är viktigt att se till att det för varje land finns rapporter om utvinningsindustrin i enlighet med förslaget till direktiv om redovisning och öppenhet, för att man ska kunna ta hårdare tag mot korruption, mutor och skattesmitning.

53.  Europaparlamentet påminner om att brottsligheten och otryggheten har en stor inverkan på medborgarnas förtroende för de offentliga och demokratiska institutionerna samt för skyddet av de mänskliga rättigheterna.

54.  Europaparlamentet påminner om att ett av de prioriterade målen med EU:s yttre åtgärder är att främja de demokratiska systemens konsolidering och försvaret av de mänskliga rättigheterna i världen, och följaktligen även i Latinamerika.

55.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över de påtagliga konsekvenser som det könsrelaterade våldet i regionen har.

56.  Europaparlamentet ber kommissionen att göra kampen mot straffrihet till en prioritet i utvecklingssamarbetet med Latinamerika, och att före slutet av 2012 lägga fram ett meddelande om detta ämne med kapitel om rättsligt samarbete, ekonomiskt samarbete och informationsutbyte och om skydd av brottsoffer.

57.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över det ökade våldet mot kvinnor och ber kommissionen att fastställa en tydlig ansvarsfördelning inom utrikestjänsten och att samordna relevanta insatser av EU:s delegationer med det arbete som utförs av medlemsstaternas ambassader i det berörda landet, i syfte att omsätta förklaringen om kvinnomord från juni 2010 av den höga representanten, Catherine Ashton, i konkret politik som tilldelas tillräckliga resurser.

58.  Europaparlamentet ber kommissionen att ge politiskt och ekonomiskt stöd till arbetet i det interamerikanska systemet för mänskliga rättigheter kring frågan om kvinnomord och att bidra till att dess beslut genomförs.

59.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att rådfråga och informera Europaparlamentet om befintliga människorättsdialoger och att, som ett led i det biregionala partnerskapet, medverka till arbetet för att finna lösningar för att bekämpa kvinnomord och andra former av våld mot kvinnor.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt delta i och regelbundet ta upp denna fråga i politiska samtal, i synnerhet i den aktuella människorättsdialogen, och att medverka till att finna lösningar för att bekämpa våld mot och mord på kvinnor, som ett led i det biregionala partnerskapet.

Klimatförändringar

61.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över klimatförändringarnas inverkan på den hållbara utvecklingen, skyddet av den biologiska mångfalden, skogen och jordbruksproduktionen i Latinamerika.

62.  Europaparlamentet vidhåller sin ståndpunkt att EU inte bör främja eller stödja storskalig produktion av jordbruksbränslen genom sitt utvecklingssamarbete på grund av de negativa effekter detta får för en trygg livsmedelsförsörjning, avskogning, marktillgång och miljö.

63.  Europaparlamentet uppmanar lokala myndigheter i latinamerikanska länder att särskilt uppmärksamma växande investeringar som hotar den hållbara utvecklingen och ekosystemet i länderna, särskilt med tanke på klimatförändringarnas negativa påverkan.

64.  Europaparlamentet påminner om att klimatförändringarna utgör en ytterligare börda för Latinamerika och att det snarast måste finansieras åtgärder för bekämpning, lindring och anpassning.

65.  Europaparlamentet vill att utbytet av erfarenheter och information mellan EU och Latinamerika ska främjas inom ramen för EuroClima-programmet och syd-sydsamarbetet, i enlighet med vad man kommit överens om i Madridhandlingsplanen. Parlamentet påminner om betydelsen av utbildning för en hållbar miljö.

66.  Europaparlamentet påpekar att Latinamerika visserligen har tillgång till 30 procent av jordens vattenresurser, men att fördelningen av vattnet är mycket oregelbunden och ojämlik. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätthålla sitt bistånd till partnerskapsländerna för att främja en bättre förvaltning av vattenresurserna vad gäller försörjning och rening.

67.  Europaparlamentet påminner om EU:s åtagande att bidra till att stärka den hållbara energins roll som ett av medlen för att sprida hållbar utveckling.

Privat sektor och infrastruktur

68.  Europaparlamentet noterar att mekanismer som investeringsinstrumentet för Latinamerika är avsedda att bli allt viktigare i EU:s utvecklingssamarbete, genom vilket energieffektivitet, förnybar energi, transporter, skyddet av den biologiska mångfalden och stödet till små och medelstora företag prioriteras, och betonar att investeringsinstrumentet kan få stor betydelse för att främja regional integration och regionens internationella konkurrenskraft. Parlamentet understryker att civilsamhället har en central och särskild roll i granskningen av utvecklingspolitiken, men noterar att investeringsinstrumentet för Latinamerika inte innehåller några mekanismer för att säkerställa civilsamhällets representation och deltagande. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att parlamentens och civilsamhällets representation och deltagande garanteras för att säkerställa effektiv övervakning och uppföljning av EU:s fonder för utvecklingssamarbete.

69.  Europaparlamentet understryker behovet av att granska ytterligare erfarenheter av investeringsinstrumentet för Latinamerika och vidhåller sin ståndpunkt att framtida projekt måste lyda under tydliga och öppna övervakningsmekanismer och sociala och miljömässiga konsekvensanalyser vid genomförandet.

70.  Europaparlamentet framhåller särskilt betydelsen av stödet till små och medelstora företag för dess bidrag till utveckling, ekonomisk tillväxt och social och ekonomisk konsolidering i regionen. Parlamentet understryker att de små och medelstora företagen utgör den huvudsakliga källan till nya arbetstillfällen. Parlamentet anser att det även kommer att bli nödvändigt att främja verksamheter avseende företagens sociala ansvar hos sina europeiska partner för att främja målen för EU:s politik för inkluderande tillväxt.

71.  Europaparlamentet framhåller behovet av att omedelbart stimulera uppbyggnaden av infrastruktur i Latinamerika för att upprätthålla dagens höga tillväxt och främja social inkludering. Parlamentet rekommenderar att instrument såsom investeringsmekanismen för Latinamerika används för stöd till infrastrukturprojekt avseende transport, energi och telekommunikation, eftersom de latinamerikanska ländernas investeringar inom dessa områden för närvarande är mycket mindre än nödvändigt. Parlamentet påminner om att användningen av offentligt utvecklingsbistånd för nämnda projekt bör motiveras utifrån huruvida ett projekt bidrar till fattigdomsminskning, stimulerar den sociala sammanhållningen och leder till offentliga tjänster av god kvalitet för befolkningen.

72.  Europaparlamentet vidhåller sin ståndpunkt att kommissionen måste utarbeta tydliga riktlinjer för öppna beslutsprocesser vid val av projekt och se till att dessa är förenliga med det europeiska samförståndet om utveckling, principen om länders egenansvar samt EU:s åtagande att övergå till obundet bistånd.

73.  Europaparlamentet vidhåller sin ståndpunkt att man måste inrikta kombinationsinstrumenten för lån och bidrag på områden såsom småskalig och lokal energiproduktion och jordbruksproduktion till förmån för små och medelstora företag och mikroföretag inom den privata sektorn i utvecklingsländerna.

Differentierat samarbete: vetenskaplig och teknisk forskning

74.  Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av samarbetet med vissa medelinkomstländer inom vetenskap, teknik och innovation inom ramen för programmet Horisont 2020.

75.  Europaparlamentet är förvissat om att man genom att inleda en stringent dialog om vetenskap, högre utbildning, teknik och innovation kan påskynda inrättandet av ett område med innovation och kunskap i EU och Latinamerika samt främja konkurrenskraften.

76.  Europaparlamentet anser att man bör främja forskares tillfälliga rörlighet och stödet till universitet och forskningscentra inom områden såsom hälsa, livsmedelssäkerhet, marin och maritim forskning, förnybar energi, kampen mot klimatförändringen och anpassning till densamma.

77.  Europaparlamentet påminner om att EU bör ta bättre hänsyn till och utnyttja den stora tillgång som vissa yttersta randområdens geostrategiska läge, i närheten av Latinamerika, innebär.

78.  Europaparlamentet noterar att de befintliga forskningsinstituten för jordbruksmetoder måste förbättras om denna världsdel ska kunna utvecklas.

Främjande av regionalt samarbete, syd–syd-samarbete och trepartssamarbete

79.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att djupare överväga införlivandet av syd-sydsamarbete i samarbetspolitiken.

80.  Europaparlamentet påminner om att Latinamerika är den mest dynamiska regionen i världen i fråga om syd–syd-samarbete, vilket kommer till uttryck i medelinkomstländernas viktiga roll vad gäller regional integration och de internationella utvecklingsmålen.

81.  Europaparlamentet påminner om att EU hittills inte har utarbetat någon tydlig strategisk definition av syd–syd-samarbete(10), som skulle göra det möjligt för EU att utveckla en mer aktiv politik på området. Parlamentet framhåller behovet av att upprätta indikatorer för att påvisa sociala och ekonomiska följder av olika former av syd–syd-samarbete och trepartssamarbete.

82.  Europaparlamentet upprepar betydelsen av intraregionala handelsutbyten och trepartssamarbete och dess centrala roll för att uppnå millennieutvecklingsmålen, utrotning av fattigdom, främjande av arbete och av jämställdhet mellan kvinnor och män, utbildning, social sammanhållning, jordbruk och hållbar utveckling.

83.  Europaparlamentet anser att man bör bredda initiativen för biregionalt samarbete, syd-sydsamarbete och trepartssamarbete inom sektorer såsom forskning, hållbar utveckling, miljö, klimatförändringen, energi, social sammanhållning, utbildning och sysselsättning.

84.  Europaparlamentet betonar att den politiska dialogen mellan EU och Latinamerika måste utvidgas på olika nivåer, såsom toppmöten mellan statschefer och den parlamentariska församlingen Eurolat, som är viktiga verktyg när det gäller att skapa politiskt samförstånd. Parlamentet efterlyser åtgärder för att säkerställa att de politiska utfästelser som följer av toppmötena mellan EU och Latinamerika tilldelas nödvändiga ekonomiska resurser.

85.  Europaparlamentet rekommenderar EuroLat-församlingen och stiftelsen EU-Latinamerika/Västindien att på sina respektive dagordningar tillmäta syd–syd-samarbetet och trepartssamarbetet den strategiska betydelse som dessa förtjänar.

86.  Europaparlamentet anser att syd–syd-samarbete och trepartssamarbete bör utgöra en central fråga vid det sjunde toppmötet mellan EU och Latinamerika/Västindien i Chile så att slutsatserna från toppmötet i Madrid på detta sätt tydligt följs upp.

o
o   o

87.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i alla länder i Latinamerika och Västindien, till stiftelsen EU–Latinamerika/Västindien, till den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika, till det latinamerikanska parlamentet, till det centralamerikanska parlamentet, till det andinska parlamentet och till Mercosurs parlament.

(1) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1. (2) EUT L 378, 27.12.2006, s. 41. (3) EGT C 140 E, 16.3.2002, s. 569. (4) EUT C 296 E, 6.12.2006, s. 123. (5) EUT C 259 E, 29.10.2009, s. 64. (6) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 54. (7) EUT C 70 E, 8.3.2012, s. 79. (8) Antagna texter, P7_TA(2011)0320. (9) Uppgifter från ECLAC (FN:s ekonomiska kommission för Latinamerika) och OECD. (10) Europaparlamentet påminner om att det finns riktlinjer i frågan för tillväxtekonomier, men att det rör sig om en något splittrad strategi.