Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 januari 2012 om EU:s strategi för djurskydd och djurs välbefinnande 2012–2015 (COM(2012)0006),

–  med beaktande av artiklarna 7 och 13 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 oktober 2006 om gemenskapens handlingsplan för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2008 om en ny strategi för djurhälsa för Europeiska unionen 2007–2013(2),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 6 maj 2009 om förslaget till rådets förordning om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om utvärdering och bedömning av handlingsplanen för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om antibiotikaresistens(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om EU:s jordbruk och internationell handel(6),

–  med beaktande av sin förklaring av den 15 mars 2012 om inrättande av en maximal reslängd på 8 timmar för transporter i Europeiska unionen av djur som förs till slakt(7),

–  med beaktande av sin förklaring av den 13 oktober 2011 om hantering av hundbeståndet inom Europeiska unionen(8),

–  med beaktande av rådets (jordbruk och fiske) slutsatser av den 29 november 2010 om hundars och katters välbefinnande,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 november 2011 om en handlingsplan mot antimikrobiell resistens (COM(2011)0748),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 november 2011 om effekterna av rådets förordning (EG) nr 1/2005 om skydd av djur under transport (COM(2011)0700),

–  med beaktande av EFSA:s vetenskapliga yttrande av den 2 december 2010 om djurs välbefinnande under transport(9),

–  med beaktande av EFSA:s vetenskapliga yttrande av den 13 december 2011 om riktlinjer för riskbedömning av djurs välbefinnande(10),

–  med beaktande av definitionen av djurs välbefinnande från Världsorganisationen för djurhälsa (OIE)(11),

–  med beaktande av de tolv tilläggsprinciperna och kriterierna för ett välfungerande djurskydd, som har utvecklats av Welfare Quality Project(12),

–  med beaktande av rådets beslut 78/923/EEG av den 19 juni 1978 om slutande av den europeiska konventionen om skydd av animalieproduktionens djur(13),

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd av sällskapsdjur(14),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd(15),

–  med beaktande av rådets direktiv 1999/22/EG av den 29 mars 1999 om hållande av vilda djur i djurparker(16),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU av den 22 september 2010 om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål(17),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 juli 2009 om hållbar utveckling som ett genomgående inslag i EU:s politik: 2009 års genomgång av Europeiska unionens strategi för hållbar utveckling (COM(2009)0400),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2009 om olika möjligheter till djurskyddsmärkning och inrättandet av ett europeiskt nätverk för referenscentrum för djurskydd och djurs välbefinnande (COM(2009)0584),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet samt utskottet för framställningar (A7-0216/2012), och av följande skäl:

A.  En hög nivå för djurs välbefinnande, som är en del av den hållbara utvecklingen, är viktigt för att skydda djurs hälsa och säkra produktiviteten, även om det medför tilläggskostnader avseende driften, som inte fördelas proportionerligt över hela livsmedelskedjan.

B.  Försämringen av hälsotillståndet bland vilda djur, vilkas population växer i de flesta medlemsstaterna, kan medföra en ökad överföring av smittsamma sjukdomar till tamdjur och även drabba folkhälsan.

C.  EU:s bestämmelser och de nationella bestämmelserna om djurs välbefinnande skapar rättslig osäkerhet på grund av deras komplexitet och olika tolkningar och kan försätta producenterna i vissa medlemsstater i ett mycket ogynnsamt konkurrensmässigt läge. Med avseende på tillämpningen av EU:s lagstiftning snedvrids konkurrensen av den bristande efterlevnaden av bestämmelserna, icke harmoniserade standarder och avsaknaden av juridiska milstolpar och leder till ojämlika villkor.

D.  De nationella bestämmelserna om djurs välbefinnande får inte stå i strid med den inre marknadens principer.

E.  Strategin för djurs välbefinnande bör baseras på vetenskapliga bevis och på de bästa vetenskapliga kunskaperna, och behovet av förenkling, kostnadseffektivitet och tillämpbarhet måste beaktas, liksom samstämmigheten med framför allt miljö- och folkhälsopolitiken.

F.  Moderna konsumenter förväntar sig rimligtvis att boskap har tillgång till samma livsförnödenheter som människor har tillgång till: bra mat, bra levnadsförhållanden och lämplig sjukvård.

G.  Standarder för djurhälsa är av stor betydelse för boskapsskötseln i Europa, vilken har en allt större inverkan på jordbruksföretagens konkurrenskraft.

1.  Europaparlamentet välkomnar EU:s breda djurskyddsstrategi för perioden 2012–2015.

2.  Europaparlamentet erinrar om att artikel 13 i fördraget har allmän giltighet och därmed är lika viktig som miljön eller konsumentskyddet och har rättsligt företräde framför alla interna marknadsstrategier.

3.  Europaparlamentet betonar att djurs välbefinnande är en komplicerad och mångfasetterad fråga som påverkar internationell och nationell politik och har viktiga etiska, vetenskapliga, ekonomiska, kulturella och politiska aspekter.

4.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att prioritera frågan om efterlevnad av lagstiftningen om djurs välbefinnande.

5.  Europaparlamentet välkomnar att strategidokumentet förespråkar en politik där konsumenternas valfrihet driver fram konsumentmarknader för djurvänliga produkter och samlar den gemensamma marknadens krafter för jordbruksboskapens välbefinnande.

6.  Europaparlamentet beklagar att vissa åtgärder i handlingsplanen för 2006–2010 inte kunde genomföras, och uppmanar kommissionen att anpassa tidsfristerna för de nya åtgärderna till de rättsliga tidsfristerna.

7.  Europaparlamentet beklagar att strategin inte har fått det ekonomiska stöd som parlamentet begärde i sin resolution av den 5 maj 2010. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka det ekonomiska stödet genom att göra omprioriteringar och genom att säkerställa en mer konsekvent och bättre integrering av djurs välbefinnande i EU:s övriga politikområden, såsom konsumentpolitik, forskningsprogram och den gemensamma jordbrukspolitiken i tillämpliga fall.

8.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens reformförslag och dess engagemang för djurs välbefinnande. Parlamentet understryker vikten av ett starkt stöd för jordbrukare som rättar sig efter standarder och god praxis för djurhållning och som investerar i bättre jordbruksanläggningar. Parlamentet understryker vikten av ett tillräckligt stöd för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken, eftersom vi behöver en budget som är förenlig med nivån på våra målsättningar.

9.  Europaparlamentet understryker att jordbrukare i dag står inför åtskilliga utmaningar, såsom klimatförändringar, och måste uppfylla många krav, av vilka djurs välbefinnande endast är ett. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att garantera att en konsekvent politik förs i enlighet med artikel 7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att mer effektivt utnyttja möjligheterna till stöd som erbjuds genom EU:s landsbygdsutvecklingsfonder och genom GD Forskning och innovations sjunde ramprogram (2007–2013) för att främja tillämpad forskning och investera i innovativa och moderna lösningar för djurs välbefinnande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att öka investeringarna i forskning och utveckling rörande nya metoder och tekniker för djurs välbefinnande.

11.  Europaparlamentet beklagar att strategin misslyckas med att utnyttja de möjligheter som strategierna för hållbar konsumtion och produktion, grön offentlig upphandling och företagens sociala ansvar ger för att främja höga krav på djurs välbefinnande.

12.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att vara mer ambitiös för att inkludera och prioritera ömsesidiga standarder för djurs välbefinnande i sin handelspolitik och i förhandlingarna om multilaterala och bilaterala handelsavtal samt att främja djurs välbefinnande i tredjeländer genom att kräva likvärdiga standarder för importerade djur och produkter, samt se till att dessa följs av strikta kontroller.

13.  Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera och rapportera om de standarder för djurs välbefinnande som gäller i tredjeländer innan man påbörjar förhandlingar om handelsavtal. Parlamentet ber även kommissionen att skyndsamt utföra dessa åtgärder i länder med vilka handelsförhandlingar för närvarande pågår.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i framtiden inte förelägga Europaparlamentet frihandelsavtal i vilka det inte säkerställs att samma bestämmelser om djurs välbefinnande gäller för importerade produkter som för europeiska produkter.

15.  Europaparlamentet välkomnar även kommissionens avsikt att undersöka hur djurskydd kan integreras bättre i den europeiska grannskapspolitiken.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kräva att WTO snabbt införlivar icke-kommersiella frågor i världshandelsstrategin för att undvika snedvridning av konkurrensen mellan EU:s medlemsstater, som är tvungna att respektera världens strängaste standarder för djurs välbefinnande, och tredjeländer.

17.  Europaparlamentet anser att det måste bli obligatoriskt att upplysa konsumenterna om att en importerad produkt eller en produkt som innehåller en importerad produkt härstammar från djur som hålls i strid med EU:s bestämmelser om djurs välbefinnande.

18.  Europaparlamentet beklagar att strategin inte speglar djurens hälsas betydelse för djurs välbefinnande och kopplingen mellan djurs hälsa och folkhälsan. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa ”One Health” -principen i förbindelse med denna strategi och att garantera en effektiv samordning med strategin för djurhälsa, eftersom bland annat god djurhållning bidrar till att förebygga spridning av sjukdomar och antimikrobiell resistens.

19.  Europaparlamentet erinrar om att man i sin resolution av den 12 maj 2011 om antibiotikaresistens underströk behovet av att skapa sig en fullständig bild av när, var, hur och på vilka djur antimikrobiella medel används i dag, och anser att sådana uppgifter skyndsamt bör samlas in, analyseras och offentliggöras av kommissionen.

20.  Europaparlamentet konstaterar att det i EU är tillåtet med nödvaccinationer och ibland med förebyggande vaccinationer, men att lagstiftningen fortfarande hindrar den internationella avsättningen av produkter från vaccinerade djur. Parlamentet konstaterar att dessa begränsningar inte tar tillräcklig hänsyn till att utvecklingen av vaccinationstekniken och de diagnostiska möjligheterna går framåt. Parlamentet uppmanar kommissionen att, där så är möjligt, upphäva handelsbegränsande åtgärder som onödigt begränsar användningen av vaccinationer.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fästa tillräcklig uppmärksamhet vid de hälsorisker som vilda djur utgör. Parlamentet anser att ett betydande antal nya smittsamma sjukdomar är zoonotiska (överförbara mellan vilda djur, tamdjur och människor) och konstaterar att handel med vilda djur såväl som förändrad markanvändning och markförvaltning kan komma att leda till ett nytt eller modifierat samspel mellan människor, tamdjur och vilda djur som kan gynna spridningen av sjukdomar. Parlamentet betonar behovet av samordning mellan djurhälsa, djurs välbefinnande och handel.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2015 utarbeta en rapport över vilda djurs hälsotillstånd och smittorisken för tamdjur och människor

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt och kontinuerligt förbättra bestämmelserna om djurs välbefinnande inom ramarna för rådets förordning om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem (EG) nr 338/97(18) (i dess ändrade lydelse).

24.  Europaparlamentet påpekar att EU:s hund- och kattbestånd uppskattas uppgå till ca 100 miljoner djur och att det inte finns någon EU-lagstiftning om sällskapsdjurs välbefinnande.

25.  Europaparlamentet kräver att en rapport om förvildade djur, med etiska och hållbara lösningar för medlemsstaterna och en utvärdering av ett väl anpassat system för registrering och elektronisk identifiering av sällskapsdjur, ska läggas till på förteckningen över åtgärder.

26.  Europaparlamentet betonar att obligatorisk identifiering av katter och hundar, i kombination med ett effektivt och tillförlitligt registreringssystem, skapar spårbarhet och är avgörande för en framgångsrik hantering av djurs hälsa och välbefinnande samt bidrar till ett ansvarsfullt ägande och till att folkhälsan bevaras.

27.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ratificera Europarådets konvention om skydd av sällskapsdjur och att införliva dess bestämmelser i de nationella rättssystemen.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta omfattande strategier för hantering av hundbeståndet, vilket inbegriper åtgärder som exempelvis hundkontrollagar och lagar mot grymhet, stöd till veterinärförfaranden som rabiesvaccineringar och sterilisering för att begränsa antalet oönskade hundar samt främjande av ett ansvarsfullt sällskapsdjursägande, i enlighet med vad som efterfrågades i Europaparlamentets förklaring av den 13 oktober 2011.

29.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att i sin undersökning om välbefinnandet för hundar och katter som är föremål för handel, vilken planeras slutföras under 2014, rekommendera konkreta lösningar för att förhindra uppfödning av och handel med hundar och katter på sätt som sannolikt medför problem för deras välbefinnande.

Prioritering av genomförandet

30.  Europaparlamentet är överens med kommissionen om att det än idag förekommer brister i efterlevnaden av bestämmelserna om djurs välbefinnande, trots de framsteg som har gjorts på ett flertal områden. Parlamentet påpekar, att lagstiftningen kring djurs välbefinnande redan nu huvudsakligen är tillräcklig, men tillämpningen av lagstiftningen är inte på önskvärd nivå i alla medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att lagstiftningen om djurs välbefinnande efterlevs i samtliga medlemsstater.

31.  Europaparlamentet beklagar att rådets direktiv 1999/22/EG om hållande av vilda djur i djurparker fortfarande inte har genomförts fullständigt i alla medlemsstater, sju år efter att det till fullo infördes på EU-nivå. Parlamentet upprepar att förhållandena för djur som hålls i djurparker och deras välbefinnande särskilt har fastställts i detta direktiv och att man bör se till att dessa bestämmelser efterlevs.

32.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens rekommenderade riktlinjer för god praxis i djurparker och begär att kommissionen i dessa ska innefatta riktlinjer om bästa praxis för lämpligt hållande av vilda djur i fångenskap.

33.  Europaparlamentet anser att ett särskilt område som är i behov av bättre tillsyn är djurtransporter som, trots att de motsvarar en mycket begränsad tid i djurens liv, måste förbättras mot bakgrund av de vetenskapliga data som insamlats av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet såsom föreskrivs av förordning (EG) nr 1/2005(19).

34.  Europaparlamentet framhåller att all befintlig lagstiftning om djurs välbefinnande måste tillämpas till fullo och följas i alla EU:s medlemsstater. Parlamentet anser dock att det faktum att den inte tillämpas inte får hindra ny lagstiftning inom de områden där lagstiftningen måste uppdateras för att ta hänsyn till ny forskning eller i de fall då det finns luckor.

35.  Europaparlamentet påminner om att det förekommer obalans i livsmedelskedjan, som gör att primärproducenten hamnar i en ofördelaktig position, och att detta förhållande begränsar omfattningen av investeringarna i djurs välbefinnande på gårdsnivå.

36.  Europaparlamentet understryker att det innebär kostnader för producenterna och en risk för förlust av konkurrenskraft som en följd av nya och ändrade standarder för djurs välbefinnande. Parlamentet konstaterar att det ofta är fallet att dessa kostnader inte avspeglas i det pris lantbrukarna får för sina produkter.

37.  Europaparlamentet välkomnar förslaget att bättre informera konsumenterna om befintliga EU-bestämmelser om djurs välbefinnande och uppmanar kommissionen att bättre integrera jordbrukarna i forskningsprojekt och kampanjer. Parlamentet understryker vikten av att göra konsumenterna medvetna om merkostnaderna för bättre välbefinnande för djur och att jämnt fördela dessa kostnader över livsmedelskedjan.

38.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att, i de fall det finns tydliga vetenskapliga bevis som pekar på problem med djurs välbefinnande och djurtransporter, anpassa eller införa nya politiska instrument för att lösa dessa problem och få en bättre uppdelning av kostnaderna för djurens välbefinnande längs med livsmedelskedjan. Parlamentet anser att dessa instrument skulle kunna inkludera artspecifik lagstiftning, resultatbaserade djurskyddsindikatorer och kriterier som är kopplade till ett riskvärderingssystem i likhet med det som tillämpas på området för livsmedelssäkerhet.

39.  Europaparlamentet understryker behovet av att i samarbete med alla intressenter införa motiverade ”juridiska milstolpar” under en övergångsperiod inom ramen för en framtida lagstiftning om djurs välbefinnande.

40.  Europaparlamentet anser att ett nytt system bör utarbetas för övergripande tidiga insatser för att garantera efterlevnad. Medlemsstater som har svårt att klara tidsfristen bör urskiljas på ett tidigt stadium genom ett nytt förfarande som kräver nära samarbete med kommissionen. Parlamentet föreslår att man inrättar forum för bästa praxis som tillåter kommissionen, medlemsstaterna och berörda intressenter att utbyta information om bästa sätt att klara dessa tidsfrister, att medlemsstaterna utarbetar en genomförandeplan med delmål och målsättningar som i etapper leder fram till tidsfristen och att man tar initiativ till en undersökning för att identifiera vilka möjligheter det finns för de europeiska myndigheterna att se till att lagstiftningen om djurs välbefinnande följs till fullo.

41.  Europaparlamentet understryker att kommissionen, och särskilt kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor, måste ges ökade resurser, inom ramen för EU:s budgetrekommendationer och budgetbefogenheter, för att på lämpligt sätt kunna kontrollera de inspektioner av djurens välbefinnande som utförs av medlemsstaterna – en del av dessa kontroller ska vara oanmälda – och åtgärda eventuella överträdelser av bestämmelserna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att de har ett tillräckligt antal inspektörer som kontrollerar djurens välbefinnande, att dessa har lämplig utbildning och att samordnade mått på utförandet fastställs så att enhetliga kontroller kan utföras i alla medlemsstater, samt att överväga att ge större ansvar och befogenheter till producentorganisationer.

42.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera att överträdelser av EU:s bestämmelser om djurs välbefinnande straffas effektivt och i rimlig omfattning och att varje påföljd åtföljs av utförlig information och vägledning från behöriga myndigheter samt av lämpliga förbättringsåtgärder.

43.  Europaparlamentet erinrar om sitt motstånd mot användningen av privata besiktningsassistenter i slakterier inom sektorn för rött kött. Parlamentet anser att hygienkontroller inom denna sektor måste utföras av oberoende köttkontrollanter.

44.  Europaparlamentet noterar att mars 2013 är den slutgiltiga tidsfristen då ny kosmetika som testats på djur inte längre får säljas. Parlamentet stöder denna tidsfrist och uppmanar kommissionen att inte förlänga den.

45.  Europaparlamentet erinrar om kommissionens skyldighet att när det finns vederbörligt skäl för oro företa kontroller av den nationella tillsynen med avseende på efterlevnaden av direktiv 2010/63/EU om djurförsök.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta uppmuntra forskning om försöksmetoder som kräver färre försöksdjur och främja användningen av dessa metoder där så är möjligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom denna ram erkänna och använda utvidgade undersökningar enligt Reach.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att det i forskningsprogrammet Horisont 2020 föreskrivs lämpliga forskningsmöjligheter inom områdena för bevarande av biologisk mångfald, handel med vilda djur, utveckling och validering av metoder där djur inte används och effekter av teknik under utveckling.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera djurs välbefinnande som ett mål i det framtida sjunde miljöhandlingsprogrammet och att särskilt se till att inbegripa strategier och åtgärder som syftar till att minska användningen av djur inom forskning.

49.  Europaparlamentet pekar på den oro som råder bland EU-medborgarna och som uttrycks i deras framställningar till parlamentet angående missbruket av undantag för slakt utan bedövning i EU. Parlamentet är särskilt bekymrat över att det nuvarande undantaget för slakt utan bedövning i stor utsträckning missbrukas i vissa medlemsstater, till nackdel för djurens välbefinnande, jordbrukarna och konsumenterna. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att påskynda utvärderingen av märkningen av kött från djur som har slaktats utan bedövning och att lägga fram sin rapport innan 2013 som en följd av att man 2011 åtog sig att göra denna utvärdering. Parlamentet understryker att frågan om konsumenterna inte informeras om huruvida köttet de köper kommer från djur som har slaktats utan bedövning är en fråga av stort allmänt intresse både av öppenhetsskäl och med tanke på djurens lidande, men betonar dock att märkning inte är ett alternativ till ett korrekt genomförande, eftersom märkningen endast kan vägleda konsumenterna om den information som tillhandahålls är kontrollerad och korrekt.

50.  Europaparlamentet betonar behovet av att inrätta effektivare skyddsåtgärder för slaktdjur som exporteras från EU till tredjeländer.

51.  Europaparlamentet anser att EU:s lagstiftning om djurs välbefinnande bör åtföljas av praktiskt tillämpbara och harmoniserade riktlinjer för att säkerställa en enhetlig tolkning och tillämpning av lagstiftningen och att man där till exempel kan ta upp frågor som huruvida djuren är i skick att transporteras och tillhandahållandet av vatten före och under transporten, på rastplatser och vid ankomsten.

52.  Europaparlamentet konstaterar att eventuella brister i genomförandet ofta har sin grund i rättsliga bestämmelser som i praktiken inte är genomförbara.

53.  Europaparlamentet betonar att EU-medborgare återkommande skickar framställningar till parlamentet om hur medlemsstater underlåter att tillämpa bestämmelserna i förordning (EG) nr 882/2004.

54.  Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om deras skyldighet, som fastställs i förordning (EG) nr 882/2004, att tillhandahålla jämförbar information om djurs välbefinnande. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta effektiva åtgärder i de fall reglerna inte följs.

55.  Europaparlamentet uppmanar alla större återförsäljare att genom att anta en gemensam offentlig förklaring förbinda sig att endast sälja produkter som står i överensstämmelse med eller är mer långtgående än EU:s lagstiftning om djurs välbefinnande.

Information och utbildning

56.  Europaparlamentet betonar vikten av att information och utbildning anpassas och görs tillgänglig på regional och lokal nivå, till exempel genom regionala seminarier och genom användningen av modern teknik, och att information om ny lagstiftning och vetenskapliga framsteg når alla som hanterar djur. Parlamentet påminner om den roll som ett EU-samordnat nätverk av centrum för djurs välbefinnande skulle kunna spela i detta avseende.

57.  Europaparlamentet anser att det europeiska nätverket av referenscentrum måste tillhandahålla lämpligt, högkvalitativt, fackmässigt och enhetligt stöd åt medlemsstaterna och andra intressenter i fråga om bästa praxis med avseende på djurs välbefinnande.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja de befintliga riktlinjerna för djurs välbefinnande och andra frivilliga initiativ genom att bygga upp en webbportal genom vilken sådana dokument, efter att deras giltighet kontrollerats, kan insamlas och spridas.

59.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bättre utnyttja bestämmelserna för gränsöverskridande överföring av kunskaper om djurs välbefinnande, uppfödningssystem och kontroll av sjukdomar inom ramen för EU-finansierade program för landsbygdsutveckling och regional utveckling.

60.  Europaparlamentet anser att krav rörande djurs välbefinnande bör göras obligatoriska i framtida landsbygdsutvecklingsprogram. Parlamentet anser dessutom att det europeiska mervärdet av ett högt välbefinnande för djur bör avspeglas i medfinansieringsnivåerna.

Ramlagstiftning

61.  Europaparlamentet gläder sig över att en europeisk ramlag för djurs välbefinnande, på förslag av parlamentet, inkluderades i strategin, och uppmanar kommissionen att lägga fram sitt förslag i förbindelse med översynen av rådets direktiv 98/58/EG av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens djur(20), som planerats till 2013. Parlamentet anser att en sådan ramlag bör vara tydligt formulerad, efter förhandssamråd med alla intressenter, och fokusera på både insatser och resultat och leda till ökat välbefinnande för djur.

62.  Europaparlamentet påpekar att en sådan ramlag bör vara ett verktyg som förenklar och effektiviserar den befintliga lagstiftningen om djurs välbefinnande. Parlamentet konstaterar att huvudmålsättningen för ramlagen bör vara att uppnå bättre och mer fullständiga efterlevnadsnivåer för den befintliga lagstiftningen om djurs välbefinnande.

63.  Europaparlamentet påminner om att producenterna är överlastade med administrativa skyldigheter och att man, i en oavbruten strävan efter administrativ förenkling, bör undvika att bördan görs ännu tyngre.

64.  Europaparlamentet påminner om att det anser att en sådan ramlag bör grundas på bekräftade vetenskapliga uppgifter och dokumenterade erfarenheter och omfatta alla sällskapsdjur och övergivna djur, däribland förvildade djur av domesticerade arter. Parlamentet påminner om att det har begärt att projektet ”Animal Welfare Quality” ska utvecklas ytterligare med avseende på förenkling och praktisk tillämpning.

65.  Europaparlamentet anser att en ramlag, nära förbunden med OIE:s definitioner och rekommendationer, skulle stärka konkurrenskraften för EU:s djurhållare, djurägare och djuruppfödare på den internationella marknaden, på samma sätt som den också skulle bidra till att säkra rättvis konkurrens på den inre marknaden.

66.  Europaparlamentet anser att den europeiska ramlagen för djurs välbefinnande bör fastställa en gemensam grundnivå för djurs välbefinnande över hela EU som en nödvändig förutsättning för fri och rättvis konkurrens på den inre marknaden, både vad gäller inhemska produkter och produkter som importeras från tredjeländer. Parlamentet anser dock att medlemsstaterna och regionerna bör kunna tillåta enskilda producenter och producentgrupper att inrätta frivilliga system med mer långtgående verkan samtidigt som man undviker snedvridning av konkurrensen och skyddar EU:s konkurrenskraft på den internationella marknaden.

67.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet anser att en sådan ramlag inte bör hindra producenterna från att införa frivilliga system, som sträcker sig utöver EU-reglerna, och anser att även dessa system bör baseras på vetenskapliga uppgifter och att de kan stödjas genom certifierade märkningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att bygga vidare på sitt meddelande COM(2009)0584 genom att genomföra en studie och vid behov utarbeta lagstiftningsförslag om märkningssystem som kan tillämpas i hela EU för kött- och mejeriprodukter, för att informera konsumenterna om de jordbruksmetoder som använts och deras inverkan på djurens välbefinnande, för att på så sätt ge konsumenterna största möjliga insyn och tillgång till information på ett så effektivt och enhetligt sätt som möjligt.

68.  Europaparlamentet anser att den europeiska ramlagen om djurs välbefinnande bör innefatta:

o
o   o

69.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 308 E, 16.12.2006, s. 170. (2) EUT C 279 E, 19.11.2009, s. 89. (3) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 326. (4) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 25–32. (5) Antagna texter, P7_TA(2011)0238. (6) Antagna texter, P7_TA(2011)0083. (7) Antagna texter, P7_TA(2012)0096. (8) Antagna texter, P7_TA(2011)0444. (9) EFSA Journal, vol. 9(2011):1, artikelnr 1966. (10) EFSA Journal, vol.10(2012):1, artikelnr 2513. (11) OIE Terrestrial Animal Health Code, artikel 7.1.1. (2011). http://www.oie.int/index.php?id=169&L=0&htmfile=chapitre_1.7.1.htm (12) www.welfarequality.net/everyone/43395/7/0/22 (13) EGT L 323, 17.11.78, s. 12. (14) ETS 125 – Skydd av husdjur, 13.11.1987. (15) EUT L 165, 30.4.2004, s. 1. (16) EGT L 94, 9.4.1999, s. 24. (17) EUT L 276, 20.10.2010, s. 33. (18) EGT L 61, 3.3.1997, s. 1 (19) EUT L 3, 5.1.2005, s. 1. (20) EGT L 221, 8.8.1998, s. 23.