Index 
Antagna texter
Tisdagen den 13 mars 2012 - Strasbourg
Avtal EU/Island och Norge om tillämpningen av vissa bestämmelser i konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål ***
 Begäran om upphävande av Krisztina Morvais immunitet
 Behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar och officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg ***I
 Jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen - 2011
 Kvinnor i politiskt beslutsfattande
 Stadgan för europeiska kooperativa föreningar vad gäller arbetstagarinflytande
 Bologna-processen
 Kvalitetsledning för den europeiska statistiken

Avtal EU/Island och Norge om tillämpningen av vissa bestämmelser i konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål ***
PDF 192kWORD 30k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2012 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Island och Konungariket Norge om tillämpningen av vissa bestämmelser i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater och 2001 års protokoll till denna (05306/2010 – C7-0030/2010 – 2009/0189(NLE))
P7_TA(2012)0066A7-0020/2012

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (05306/2010),

–  med beaktande av utkastet till avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Island och Konungariket Norge om tillämpningen av vissa bestämmelser i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater och 2001 års protokoll till denna (14938/2003),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 82.1 d och 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0030/2010),

–  med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0020/2012).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Island och Konungariket Norge.


Begäran om upphävande av Krisztina Morvais immunitet
PDF 108kWORD 31k
Europaparlamentets beslut av den 13 mars 2012 om begäran om upphävande av Krisztina Morvais immunitet (2010/2285(IMM))
P7_TA(2012)0067A7-0050/2012

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av Krisztina Morvais immunitet som översändes den 13 oktober 2010 av Pests distriktsdomstol i Budapest (Ungern) med anledning av det pågående brottmålsförfarandet i denna domstol, och som tillkännagavs i kammaren den 24 november 2010,

–  efter att ha hört Krisztina Morvai i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av de skriftliga inlagor av den 19 december 2011 som Pests distriktsdomstol översänt till följd av rättsutskottets begäran om ytterligare upplysningar och preciseringar i enlighet med artikel 7.3.

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010 och 6 september 2011(1),

–  med beaktande av artiklarna 6.2 och 7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0050/2012), och av följande skäl:

A.  Pests distriktsdomstol har gjort en begäran om upphävande av den parlamentariska immuniteten för en ledamot av Europaparlamentet, Krisztina Morvai, med anledning av ett brottmålsförfarande som inletts vid denna domstol.

B.  Domstolens begäran hänför sig till ett brottmålsförfarande rörande ärekränkning genom uttalanden som Krisztina Morvai har gjort om en privatperson i Ungern.

C.  Enligt artikel 8 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier får Europaparlamentets ledamöter inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

D.  De faktauppgifter som domstolen lämnat till utskottet för rättsliga frågor i ärendet visar att de aktuella uttalandena gjordes vid en tidpunkt då Krisztina Morvai inte var ledamot av Europaparlamentet.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Krisztina Morvais immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den behöriga myndigheten i Ungern och till Krisztina Morvai.

(1) Mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier, REG 1964, s. 195; mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl., REG 1986, s. 2391; mål T-345/05, Mote mot parlamentet, REG 2008, s. II-2849; förenade målen C-200/07 och C-201/07, Marra mot De Gregorio och Clemente, REG 2008, s. I-7929; mål T-42/06, Gollnisch mot parlamentet (ännu ej offentliggjort i REU); mål C-163/10, Patriciello (ännu ej offentliggjort i REU).


Behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar och officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg ***I
PDF 197kWORD 36k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 mars 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar och officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg (COM(2009)0154 – C7-0236/2009 – 2009/0157(COD))
P7_TA(2012)0068A7-0045/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2009)0154),

–  med beaktande av artiklarna 251.2 och 61 c och artikel 67.5 andra strecksatsen i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0236/2009),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet med titeln ”Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden” (KOM(2009)0665),

–  med beaktande av artiklarna 294.3 och 81.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 14 juli 2010(1),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0045/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 mars 2012 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg

P7_TC1-COD(2009)0157


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 650/2012.)

(1) EUT C 44, 11.2.2011, s. 148.


Jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen - 2011
PDF 219kWORD 81k
Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2012 om jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen - 2011 (2011/2244(INI))
P7_TA(2012)0069A7-0041/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3, andra stycket, i fördraget om Europeiska unionen och artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) av den 18 december 1979,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF(1),

–  med beaktande av FN-konventionen från 1949 om bekämpning av människohandel och utnyttjande av prostituerade,

–  med beaktande av deklarationen och handlingsplanen från Peking som antogs vid den fjärde världskonferensen för kvinnor den 15 september 1995 samt de slutdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5 (2000), Peking +10 (2005) och Peking +15 (2010),

–  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som antogs av Europeiska rådet i mars 2011(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2010 ”Ett förstärkt engagemang för jämställdhet: Kvinnostadga” (COM(2010)0078),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 februari 2011 ”Utvecklingen av jämställdheten mellan kvinnor och män – årsrapport 2010” (SEC(2011)0193),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 september 2010 ”Strategi för jämställdhet 2010–2015” (COM(2010)0491),

–  med beaktande av rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter om homofobi, transfobi och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet (2010),

–  med beaktande av EU:s paket om offers rättigheter som består av kommissionens meddelanden av den 18 maj 2011' Stärkta rättigheter för brottsoffer i EU' (COM(2011)0274), förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om miniminormer för brottsoffers rättigheter samt stöd till och skydd av brottsoffer (COM(2011)0275) och förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga förfaranden (COM(2011)0276),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (COM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 3 oktober 2008 ”Förverkligande av Barcelonamålen avseende barnomsorg före den obligatoriska skolåldern” (COM(2008)0638),

–  med beaktande av direktiv 2004/113/EG om genomförande av principen om likabehandling av män och kvinnor när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster och den relaterade domen av den 1 mars 2011 i Europeiska unionens domstol i Test-Achats-målet (C-236/09)(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 oktober 2005 om kvinnor och fattigdom i Europeiska unionen(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 februari 2009 om icke-diskriminering grundad på kön och solidaritet mellan generationerna(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2010 om jämställdhet mellan kvinnor och män – 2009(6) och sin resolution av den 8 mars 2011 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2010(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2011 om kvinnor och företagsledarskap(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om fattigdom bland kvinnor i Europeiska unionen(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om jämställdhetsaspekter på lågkonjunkturen och finanskrisen(11),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0041/2012), och av följande skäl:

A.  Jämställdhet mellan kvinnor och män utgör en grundläggande princip för unionen och har införlivats i EU-fördraget. Unionen har gett sig själv det särskilda uppdraget att integrera ett jämställdhetsperspektiv i all sin verksamhet. Trots att det successivt har gjorts framsteg på det här området finns det fortfarande brister i jämställdheten mellan kvinnor och män.

B.  I ekonomiska kristider är det inte endast en moralisk nödvändighet att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden och deras ekonomiska oberoende, det är också en ekonomisk nödvändighet. I Europa 2020-strategin ingår det överordnade målet om att öka sysselsättningsgraden för kvinnor och män i åldern 20–64 år till 75 %.

C.  Europas framtida ekonomiska konkurrenskraft och välstånd är helt beroende av unionens förmåga att fullt ut utnyttja arbetskraften och få fler kvinnor att delta på arbetsmarknaden. En av prioriteringarna i Europa 2020-strategin är att få fler kvinnor i arbete med för att 2020 uppnå en sysselsättningsgrad bland kvinnor på 75 %. Det är relativt sett fler kvinnor än män som arbetar deltid eller har visstidsanställningar och därför är det lättare att säga upp dessa i perioder av ekonomisk kris och det finns en risk att den pågående lågkonjunkturen kommer att hämma eller till och med vända jämställdhetsutvecklingen. Möjligheter till deltidsarbete kan dock i vissa fall och under en begränsad period ha en positiv effekt för kvinnor och män och ge dem möjlighet att förena arbete, familj och privatliv.

D.  För att jämställdhetsmålet ska uppnås krävs en bättre representation av kvinnor i politiken. Antalet kvinnor inom politiskt beslutsfattande har inte uppvisat någon linjär förbättring under de senaste åren. Könsfördelningen i de nationella parlamenten i EU är oförändrad med 24 % kvinnor och 76 % män, och andelen kvinnliga parlamentsledamöter överstiger i vissa medlemsstater inte 15 %, och av det totala antalet ministrar är endast 23 % kvinnor. Antalet kvinnliga vice talmän i Europaparlamentet har minskat under andra hälften av mandatperioden 2009–2014.

E.  Inledningsvis drabbade den ekonomiska krisen främst förvärvsarbetande män, men nedskärningarna i de offentliga utgifterna förväntas ha en oproportionerlig effekt på förvärvsarbetande kvinnor och på löneskillnaderna, eftersom fler kvinnor än män arbetar i den offentliga sektorn. De sektorer som är särskilt utsatta och som domineras av kvinnor är bland annat hälso- och sjukvårdssektorn, utbildningssektorn och den sociala sektorn. Det är viktigt att uppmärksamma inte endast sysselsättningsnivån, utan även lika anställningsvillkor och arbetets kvalitet, inklusive karriärmöjligheter och lön.

F.  Våld mot kvinnor, även psykiskt våld, utgör ett mycket stort hinder för jämställdhet mellan kvinnor och män och är en kränkning av kvinnors grundläggande rättigheter. Våld mot kvinnor är fortfarande den vanligaste kränkningen av de mänskliga rättigheterna inom EU, trots de politiska åtgärder som vidtagits för att motverka det. Lågkonjunkturer skapar situationer där våldet i intima relationer ökar och åtstramningsåtgärder som påverkar stödtjänster gör att kvinnor som är utsatta för våld blir mer sårbara än vanligt.

G.  Ekonomer och demografer (Världsbanken, OECD, IMF) använder ekonomiska och matematiska modeller för att lyfta fram det ekonomiska värdet av hushållens produktion – som främst utförs av kvinnor – och det faktum att kvinnors bidrag till BNP skulle vara ännu högre om deras obetalda arbete räknades in. Detta visar att kvinnors arbete diskrimineras.

H.  Budgetnedskärningar i de sociala tjänsterna, såsom barnomsorgen, är ytterligare ett hinder för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

I.  Tillgång till barnomsorg och äldreomsorg och anhörigvård är oerhört viktigt för att uppnå en jämn könsfördelning på arbetsmarknaden och inom utbildning. Personer som ger vård i hemmet är fortsatt diskriminerade eftersom de inte får tillgodoräkna sig dessa arbetsår i pensioner och andra förmåner.

J.  2012 är Europaåret för ett aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna och det är viktigt att framhålla att bland äldre är det fler kvinnor än män som bor i enpersonshushåll, eftersom kvinnor lever längre.

K.  Europarlamentet antog i oktober 2011 sin ståndpunkt om förslaget till ett nytt direktiv om mammaledighet som förlänger mammaledigheten till 20 veckor med full lön, och som också inför minst 2 veckors betald pappaledighet.

L.  Tillgången till kapital är starkt begränsad av bankkrisen och detta problem kommer sannolikt att drabba kvinnliga företagare i oproportionerligt hög grad, eftersom alltfler kvinnor arbetar som egenföretagare för att bättre kunna kombinera arbete och familjeliv.

M.  Det är mycket viktigt med insamling och analys av könsuppdelade uppgifter för att skapa jämställdhet mellan kvinnor och män i EU.

N.  Det har varit oerhört svårt att komma framåt när det gäller att uppnå jämställdhet, särskilt ekonomisk jämställdhet. Politiska ledare måste komma med mer än att bara tomma ord, de måste göra det till en prioritering i sina ekonomiska strategier.

O.  Löneklyftan mellan kvinnor och män är fortfarande mycket stor (den överstiger i vissa fall 25 %) och trots de insatser och framsteg som gjorts har löneklyftan snarare stagnerat än minskat.

P.  Sysselsättningsnivån är lägre på landsbygden och många kvinnor står dessutom utanför den officiella arbetsmarknaden och är därför inte registrerade som arbetslösa och ingår inte heller i arbetslöshetsstatistiken. Detta leder till vissa ekonomiska och rättsliga svårigheter i samband med rätten till föräldra- och sjukförsäkring, intjänande pensionsrättigheter och tillgång till socialförsäkring samt skapar problem i händelse av skilsmässa. Landsbygden missgynnas i hög grad av bristen på högkvalitativa arbetstillfällen.

Q.  I EU är i genomsnitt tre hushåll av tio enpersonshushåll, och en majoritet av dessa består av kvinnor (särskilt äldre kvinnor) som lever ensamma – en andel som stiger. Sådana hushåll är mer utsatta och löper större risk att drabbas av fattigdom, särskilt i tider av ekonomisk oro. Enpersonshushåll, eller hushåll med endast en inkomst, missgynnas i de flesta medlemsstater, båda i absoluta och relativa termer, vad gäller beskattning, socialförsäkring, bostad, hälso- och sjukvård, försäkringar och pensioner. Den offentliga politiken ska inte straffa personer som frivilligt eller ofrivilligt lever ensamma.

R.  Kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter är mänskliga rättigheter och bör garanteras alla kvinnor, oberoende social status, ålder, sexuell läggning eller etnisk bakgrund.

S.  Många kvinnor, såsom kvinnor med funktionsnedsättning, kvinnor som tar hand om barn, äldre och funktionshindrade kvinnor, kvinnor som tillhör etniska minoriteter och särskilt romska kvinnor utsätts för multipel och intersektionell diskriminering och är mer sårbara för social utestängning, fattigdom och extrema kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

T.  Familjer inom EU ser olika ut med gifta och ogifta föräldrar, föräldrar som ingått partnerskap, föräldrar av olika kön och av samma kön, ensamstående föräldrar och fosterföräldrar som alla har rätt till samma skydd enligt nationell lagstiftning och EU-lagstiftning.

U.  EU-domstolens dom i Test Achats-målet visar på behovet av exakta, tydliga och otvetydiga bestämmelser inom jämställdhetslagstiftningen.

V.  Skillnaderna mellan könen är mindre före familjebildningen och ökar när två individer blir ett par. Sysselsättningen bland kvinnor minskar efter det första barnets födelse och under de tidiga skedena av deras liv ökar nackdelarna på arbetsmarknaden eftersom det är kvinnorna som tar hand om barn, vilket i ett senare skede byts ut mot vård av äldre och sedan ofta leder till att kvinnor blir fattiga förvärvsarbetande.

W.  Positiva åtgärder för kvinnor har visat sig mycket viktiga för att de ska bli fullt delaktiga på arbetsmarknaden och i samhället som helhet.

X.  Kvinnor på landsbygden diskrimineras oftare och är mer utsatta för en könsstereotyp miljö än kvinnor i städer, och sysselsättningsgraden bland dessa kvinnor är betydligt lägre än för kvinnor i storstäder.

Y.  Offren för människohandel är oftast kvinnor och flickor.

Ekonomiskt oberoende på lika villkor

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras lagstiftning för skilsmässor och äktenskap samt för giftorättsgods varken direkt eller indirekt utgör någon ekonomisk fälla för maken/makan, särskilt inte för kvinnorna, och att se till att par som önskar ingå äktenskap blir fullt informerade om den rättsliga och ekonomiska innebörden av äktenskap och skilsmässa.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i barnomsorg, vårdinrättningar, vård av funktionshindrade, äldreomsorg och annan anhörigvård av hög kvalitet till ett rimligt pris och se till att dessa har flexibla öppettider och är tillgängliga så att så många personer som möjligt kan förena yrkesliv och privatliv. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att män och kvinnor som tar hand om barn eller äldre ska få erkännande genom att de ges individuella rättigheter och pensionsrättigheter. Parlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att presentera specifika initiativ för att validera den kompetens som förvärvas under en omsorgsrelaterad ledighetsperiod.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att övergå till individualiserade socialförsäkringssystem för att öka kvinnors individuella självständighet och position i samhället.

4.  Europaparlamentet betonar vikten av att utveckla det juridiska begreppet gemensamt ägande, i syfte att fullt ut erkänna kvinnornas rättigheter inom jordbrukssektorn, ge dem tillräckligt skydd i socialförsäkringssystemet och erkänna deras arbetsinsatser. Parlamentet betonar även nödvändigheten av att förordningen om Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) ändras så att det precis som i Europeiska socialfonden (ESF) blir möjligt att vidta positiva åtgärder till förmån för kvinnor under den kommande programperioden 2014–2020. Detta har varit möjligt under tidigare perioder men inte under den innevarande. Sådana åtgärder skulle få mycket positiva effekter för kvinnors sysselsättning på landsbygden.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta förslag för ett ömsesidigt erkännande av civila förbund eller samkönade äktenskap i hela Europa mellan de länder där det redan finns en relevant lagstiftning, för att säkra likabehandling i fråga om arbete, fri rörlighet, beskattning och socialförsäkring, till skydd för familjers inkomster och barnen.

6.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av direktiv 2010/41/EU om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att direktivet genomförs fullt ut och snarast möjligt.

7.  Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater infört restriktiva definitioner av termen ”familj” för att kunna neka par av samma kön och deras barn rättsligt skydd. Parlamentet påminner om att EU-lagstiftningen är tillämplig utan diskriminering på grund av kön eller sexuell läggning, i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

8.  Europaparlamentet betonar att finanspolitiska konsolideringsåtgärder som inte tar hänsyn till jämställdheten riskerar att leda till ökad könssegregering på arbetsmarknaden, fler osäkra anställningar bland kvinnor, större löneskillnader mellan könen, feminisering av fattigdomen och ökade svårigheter att kombinera omsorg och arbetsliv.

9.  Europaparlamentet uppmanar rådet att gå vidare med parlamentets ståndpunkt om en ändring av direktivet om mammaledighet, framför allt när det gäller ersättning till kvinnor som nyligen fått barn, för att garantera kontinuitet i kvinnors ekonomiska oberoende under denna period.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt främja och noga övervaka genomförandet av ramavtalet om föräldraledighet mellan arbetsmarknadens parter, framför allt vad gäller den icke-överförbara perioden, och att se till att alla hinder tas bort för att män i högre grad ska kunna ta ut föräldraledighet.

11.  Europaparlamentet understryker att inkomst och betald sysselsättning av hög kvalitet för kvinnor utgör nyckeln till deras ekonomiska självständighet och till större jämställdhet mellan kvinnor och män i samhället som helhet.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att framför allt inkludera kvinnliga arbetstagare i utbildning och yrkesutbildning inom ”gröna jobb” vilka kommissionen betraktar som ett ”viktigt tillväxtsegment” på den europeiska arbetsmarknaden.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att analysera och eliminera hindren för romska kvinnor att komma tillbaka till eller komma in på arbetsmarknaden och att starta eget, och att dessutom verkligen framhäva kvinnors roll när det gäller att ge marginaliserade romer ekonomisk egenmakt och att starta företag.

14.  Europaparlamentet begär att åtgärder ska vidtas på nationell och europeisk nivå för att främja kvinnors entreprenörskap genom att inrätta tjänster för utbildningsrådgivning, yrkesvägledning samt juridisk rådgivning och underlätta tillgången till offentlig och privat finansiering.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera den ekonomiska och finansiella krisens effekt på jämställdheten med hjälp av konsekvensanalyser ur ett jämställdhetsperspektiv, och att därefter vidta åtgärder för jämställdhetsbudgetering.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera de nuvarande strukturfondsutgifterna för perioden 2007–2013 i utvecklingen av vårdtjänster för att göra det möjligt för både kvinnor och män att kombinera yrkesliv och privatliv.

Lika lön för lika eller likvärdigt arbete

17.  Europaparlamentet konstaterar att trots otaliga kampanjer, mål och åtgärder under de senaste åren håller den stora löneklyftan mellan kvinnor och män fortfarande i sig. Kvinnor i EU tjänar i genomsnitt 17,5 % mindre än män och den minskning i löneklyftan mellan kvinnor och män som skett under de senaste åren är endast marginell. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att satsa ännu hårdare på att genomföra gällande bestämmelser i EU:s lagstiftning för att minska löneklyftan.

18.  Europaparlamentet uppmanar till en mångsidig strategi från EU-institutionerna, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter för att komma åt alla orsaker bakom den ihållande löneklyftan, inklusive ett EU-mål för lika lön för att minska löneklyftan med 10 % i alla medlemsstater och garantera lika lön för kvinnor och män med lika arbete och lika kvalifikationer, och välkomnar kommissionens initiativ att lansera en europeisk dag för lika lön. Parlamentet beklagar att inget lagstiftningsförslag har lagts fram av kommissionen sedan Europaparlamentets resolution med dess rekommendationer antogs den 18 november 2008.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för minska pensionsklyftan mellan kvinnor och män som är en direkt konsekvens av löneklyftan och att utvärdera de nya pensionssystemens inverkan på olika grupper av kvinnor, med särskild tonvikt på deltidsanställningar och atypiska anställningsavtal.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta riktade åtgärder för att arbeten inom den sociala sektorn ska värderas ekonomiskt högre och mer rättvist. Parlamentet anser att arbeten inom utbildnings- och omsorgssektorn måste likställas ekonomiskt med annan yrkesverksamhet. Det bör inte vara en ekonomisk nackdel för de män och kvinnor som väljer att arbeta i den sociala sektorn.

21.  Europaparlamentet är oroat över att den ekonomiska krisen och budgetnedskärningarna kommer att förvärra problemen eftersom kvinnor kommer att påverkas i oproportionerligt hög grad. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar liksom arbetsmarknadens parter att komma med en handlingsplan samt konkreta och ambitiösa mål.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bättre utnyttja högt kvalificerade invandrarkvinnors kompetens och att erbjuda tillgång till utbildning, inklusive språkundervisning, för att undvika kompetensförlust, och att garantera lika möjligheter till sysselsättning samt främja integration av invandrare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmärksamma åtgärder för invandrarkvinnor, och uppmuntrar till samråd med icke-statliga organisationer och organisationer för invandrarkvinnor om politik och åtgärder som är inriktade på deras sociala integration.

23.  Europaparlamentet är oroat över vissa medlemsstaters lagstiftning, som inte uttryckligen förbjuder möjligheten för arbetsgivare att på förhand lägga in om avsked vid rekrytering av kvinnor, med följden att lagstiftningen om moderskapsskydd kringgås.

Jämställdhet i beslutsfattandet

24.  Europaparlamentet anser att kvinnors aktiva deltagande och fullständiga delaktighet på den europeiska arbetsmarknaden inte bara har en positiv effekt på näringslivet, utan också gynnar ekonomin och samhället i stort och är en fråga om grundläggande rättigheter och demokrati. Kvinnor utgör 60 % av personer med universitetsexamen, men är ändå underrepresenterade på poster där ekonomiska beslut fattas.

25.  Europaparlamentet beklagar att projekten för ekonomisk återhämtning fortfarande är inriktade på mansdominerade yrken. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ta itu med den bristande jämställdheten mellan kvinnor och män på ett konsekvent sätt när de inför Europa 2020-strategin och genomför nationella reformprogram, och att ge hög prioritet åt att avlägsna hindren för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, särskilt kvinnor med funktionsnedsättning, invandrarkvinnor och kvinnor från etniska minoriteter, kvinnor i åldersgruppen 54-65 år samt romska kvinnor. Parlamentet påpekar att kvinnor och män måste ha tillgång till flexibla arbetsformer, däribland distansarbete för att på ett bra sätt kunna förena yrkesliv och familjeliv samt uppnå ekonomiskt oberoende. Parlamentet konstaterar att kvinnor är underrepresenterade i sektorer med tillväxtpotential, bl.a. den förnybara sektorn, forskning och teknikintensiva yrken och uppmanar därför rådet, kommissionen och medlemsstaterna att utveckla en sysselsättningspolitik som eftersträvar en jämn könsfördelning i dessa nya sektorer.

26.  Europaparlamentet vädjar om stöd till initiativ och kampanjer som kan bryta könsstereotypa föreställningar om att kvinnliga anställda är mindre effektiva och inte har de chefsegenskaper som krävs. Parlamentet vill också se att kvinnor får stöd i sin karriärsutveckling samt i sin strävan att nå ledande befattningar.

27.  Europaparlamentet beklagar att det inte görs några framsteg med att öka antalet kvinnor i bolagsstyrelser, vilket framgår av kommissionens rapport från 2012 om kvinnor i det ekonomiska beslutsfattandet. Parlamentet konstaterar att inom EU är det endast 13 % av cheferna för de största börsnoterade företagen som är kvinnor och endast 3 % som är styrelseordförande.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram aktuella och fullständiga uppgifter om andelen kvinnor i alla typer av företag i EU samt om de åtgärder av både tvingande och icke tvingande karaktär som näringslivet har vidtagit och de bestämmelser som nyligen antagits i de olika medlemsstaterna för att öka andelen kvinnor. Enligt kommissionens rapport om kvinnor i det ekonomiska beslutsfattandet är de åtgärder som företagen och medlemsstaterna vidtagit otillräckliga. Parlamentet välkomnar de aviserade samråden om åtgärder för att få en jämnare könsfördelning i det ekonomiska beslutsfattandet, men beklagar samtidigt att kommissionen inte tänker vidta några omedelbara lagstiftningsåtgärder, vilket den hade förbundit sig att göra om målen inte uppnåddes. Parlamentet anser att de klena framstegen under 2011 förtjänar mer konkreta åtgärder än bara samråd. Parlamentet upprepar därför sin uppmaning från 2011 att det senast under 2012 bör föreslås lagstiftning, däribland kvoter, för att öka kvinnornas andel i företagens styrande organ till 30 % senast 2015 och till 40 % senast 2020, med beaktande av medlemsstaternas befogenheter samt deras ekonomiska, strukturella (företagens storlek), rättsliga och regionala särdrag.

29.  Europaparlamentet framhåller nödvändigheten av att medlemsstaterna vidtar åtgärder, särskilt genom lagstiftning, för att fastställa bindande mål som ska garantera en jämn könsfördelning på ledande poster inom företag, offentlig förvaltning och politiska organ. Parlamentet hänvisar till de framgångsrika exempel som Norge, Spanien, Tyskland, Italien och Frankrike utgör.

30.  Europaparlamentet påminner om att valet till Europaparlamentet 2014, som följs av att nästa kommission utses och de främsta administrativa posterna inom EU:s institutioner tillsätts, erbjuder en möjlighet att utvecklas mot en jämställd demokrati på EU-nivå.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja jämställdhet genom att föreslå både en kvinna och en man till ämbetet som ledamot i Europeiska kommissionen. Parlamentet uppmanar kommissionens ordförande att ha jämställdhet som mål vid utformandet av kommissionen. Parlamentet uppmanar den nuvarande kommissionen att offentligt stödja detta förfarande.

32.  Europaparlamentet påpekar att kvotering i samband med val har en positiv effekt på andelen kvinnor. Parlamentet välkomnar de lagstadgade jämställdhetssystem och den könskvotering som införts i Frankrike, Spanien, Belgien Slovenien, Portugal och Polen. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som har en särskilt låg andel kvinnor i sina politiska församlingar att överväga att införa motsvarande åtgärder.

33.  Europaparlamentet välkomnar den signifikanta ökningen av antalet kvinnliga ordföranden för parlamentsutskotten och antalet kvinnliga parlamentsledamöter under mandatperioden 2009–2014, men beklagar att antalet kvinnliga vice talmän minskat under andra hälften av mandatperioden och föreslår därför åtgärder för att åstadkomma en absolut jämn könsfördelning när det gäller posterna som vice talmän.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja kvinnligt entreprenörskap och att tillhandahålla ekonomiskt stöd, yrkesvägledning och utbildning för att stimulera kvinnor att starta egna företag.

Värdighet, integritet och ett slut på könsrelaterat våld

35.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt kommissionen att inkludera homofobiskt och transfobiskt våld och trakasserier i sina handlingsprogram mot könsrelaterat våld.

36.  Europaparlamentet gläder sig åt de ansträngningar som gjorts såväl på gemenskapsnivå som nationellt för att bekämpa våld mot kvinnor, män och barn, såsom den europeiska skyddsordern, direktivet mot människohandel och lagstiftningspaketet för att stärka offers rättigheter i EU, men understryker samtidigt att det ännu utgör ett allvarligt och olöst problem. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta och genomföra strategier för att bekämpa alla former av våld mot kvinnor, inklusive all sexuell, fysisk och psykologisk misshandel, våld i hemmet samt trakasserier, och betonar behovet att integrera kampen mot könsrelaterat våld i EU:s utrikespolitik och utvecklingssamarbete. Parlamentet betonar vikten av att undersöka problemets verkliga omfattning i EU. Parlamentet konstaterar att Europeiskt centrum mot könsrelaterat våld har ett viktigt arbete att utföra på detta område och kräver därför att detta centrum ska tas i drift så snart som möjligt.

37.  Europaparlamentet understryker att kommissionen måste lägga fram en EU-övergripande strategi för att avskaffa våld mot kvinnor, inklusive ett straffrättsligt instrument för att bekämpa könsrelaterat våld, något som parlamentet har krävt i flera resolutioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra 2015 till EU-året för att avskaffa våld mot kvinnor.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta program för information om sexuella trakasserier och mobbing på arbetsplatserna, så att kvinnor som råkar ut för sådant ska kunna vidta effektiva motåtgärder.

39.  Europaparlamentet avser med våld i hemmet all sexuell, fysisk och psykologisk misshandel. Parlamentet påpekar att många dör varje år i EU till följd av könsrelaterat våld, och efterlyser därför lämpliga åtgärder för att könsrelaterat våld ska behandlas som en fråga som rör den offentliga säkerheten – snarare än som en privat familjeangelägenhet – och som en kränkning av de grundläggande rättigheterna genom att bland annat garantera tillgång till förebyggande åtgärder, rättsligt skydd och stöd, även när det gäller stalking.

40.  Europaparlamentet uttrycker tillfredsställelse med att direktivet om en europeisk skyddsorder nyligen antagits. Direktivet syftar till att bl.a. skydda offer för könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att så snart som möjligt anpassa sin nationella lagstiftning så att den europeiska skyddsordern ska kunna fungera på rätt sätt.

41.  Europaparlamentet noterar i detta sammanhang EU:s paket för offers rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i detta paket inkludera särskilda åtgärder och resurser för att bekämpa alla former av våld mot kvinnor, inklusive våld i hemmet, sexuellt våld, trakasserier, så kallade hedersmord, kvinnlig könsstympning och andra former av våld och kränkningar av individuella rättigheter.

42.  Europaparlamentet vädjar till medlemsstaterna att införa program för återanpassning av och psykologiskt stöd till förövare av fysiskt våld som minskar förekomsten av sådant våld. Parlamentet fäster också uppmärksamheten på den ökande aggressiviteten bland flickor.

43.  Europarlamentet uppmanar kommissionen att genomföra sitt åtagande att integrera jämställdhet i det gemensamma europeiska asylsystemet.

44.  Europaparlamentet betonar vikten av att medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna genomför åtgärder för att underlätta återinträdet på arbetsmarknaden för kvinnor som varit offer för könsrelaterat våld, genom instrument såsom ESF och programmet Progress.

45.  Europaparlamentet framhåller att större socialt och ekonomiskt oberoende, sexuell och reproduktiv hälsa samt frihet att välja partner är viktiga förutsättningar för att bekämpa våldet.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna könsdimensionen inom hälso- och sjukvården som en viktig del av EU:s hälso- och sjukvårdspolitik och att ytterligare öka sina insatser för att anta en dubbel strategi med köns- och åldersintegrering och specifika jämställdhetsrelaterade åtgärder inom EU och i den nationella hälso- och sjukvårdspolitiken.

47.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt vad gäller sexuella och reproduktiva rättigheter, vilken anges i resolutionerna av den 10 februari 2010 och av den 8 mars 2011 om jämställdhet mellan kvinnor och män – 2009 och 2010. Parlamentet uttrycker sin oro över den senaste tidens minskade finansiering till familjeplanering och sexualundervisning och även det minskade tillträdet till sexuella och reproduktiva hälso- och sjukvårdstjänster i vissa medlemsstater, särskilt med hänsyn till skydd vid graviditet och moderskap samt säker och laglig abort. Parlamentet betonar att alla kvinnor måste ha kontroll över sina sexuella och reproduktiva rättigheter, även genom tillgång till preventivmedel av hög kvalitet till ett rimligt pris.

48.  Europaparlamentet uttrycker oro över det ökade antalet fall av hiv/aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar, särskilt bland kvinnor, och påpekar att 45 % av de unga kvinnor och flickor som nu smittas med hiv är mellan 15 och 24 år. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att ge ökad uppmärksamhet åt förebyggande insatser i sin strategi för hiv/aids-bekämpning, och öka den allmänna medvetenheten om faran för sexuellt överförda sjukdomar genom införande av sexualundervisning och fri tillgång till kondomer samt hiv-test, och att minska antalet nya hiv-infektioner.

49.  Europaparlamentet efterlyser en debatt på europeisk nivå och i medlemsstaterna om hur stereotyperna avseende kvinnors och mäns respektive könsroller ska motverkas. Parlamentet betonar i detta avseende hur viktigt det är att främja en bild av kvinnor där kvinnors värdighet respekteras, och att bekämpa ihållande könsstereotyper och i synnerhet förekomsten av förnedrande bilder, med full respekt för yttrandefriheten och pressfriheten.

50.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att i all politik, som ett led i kravet på jämställdhetsintegrering, integrera ett särskilt fokus på kvinnor med särskilda behov.

51.  Europaparlamentet begär av medlemsstaterna och kommissionen att särskilt uppmärksamma kvinnor i utsatta grupper: kvinnor med funktionsnedsättning, äldre kvinnor, lågutbildade kvinnor eller kvinnor utan utbildning, kvinnor med omsorgsansvar, invandrarkvinnor och kvinnor från minoriteter. Alla dessa kvinnor utgör specifika grupper för vilka det bör vidtas åtgärder som är anpassade efter deras förutsättningar.

52.  Europaparlamentet begär att de nationella, regionala och lokala organen med ansvar för jämställdhetsfrågor ska införa integrerade strategier för att förbättra sina insatser vid och sin hantering av fall med multipel diskriminering. Parlamentet understryker även att organen ska erbjuda domare, jurister och övrig personal utbildning för att de ska kunna fastställa, förebygga och hantera situationer där flerfaldig diskriminering förekommer.

Jämställdhet utanför unionen

53.  Europaparlamentet vill se att mänskliga rättigheter för kvinnor och deras möjlighet att utnyttja dem effektivt får högsta prioritet i EU:s utrikespolitik. Parlamentet efterlyser också ett genomförandet av direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer.

54.  Europaparlamentet är oroat över, men välkomnar samtidigt utvecklingen mot mer demokrati och frihet för länderna i södra Medelhavsområdet, att kvinnors rättigheter faktiskt kan försvagas på grund av den arabiska våren. Parlamentet uppmanar kommissionen att utforma mer riktade stödåtgärder för att skapa jämställdhet mellan könen i dessa länder.

55.  Europaparlamentet beklagar att våldtäkter fortfarande används som vapen i krig i vissa delar av världen. Parlamentet uppmanar EU att, genom Europeiska utrikestjänsten, se till att denna fråga hamnar högt upp på den politiska agendan.

56.  Europaparlamentet konstaterar att världens befolkning i år passerade 7 miljarder. Parlamentet är övertygat om att familjeplanering bör stå högst upp på den politiska agendan.

57.  Europaparlamentet uttrycker oro över hur långsamt det går att uppnå millennieutvecklingsmålen, särskilt millennieutvecklingsmål nr 5, dvs. att förbättra mödravården, och över att arbetet med att minska mödradödligheten med tre fjärdedelar ligger långt efter liksom att målet med att åstadkomma allmän tillgång till reproduktiv hälsovård senast 2015 ännu är långt ifrån uppfyllt. Parlamentet konstaterar att varje dag dör fortfarande omkring 1 000 kvinnor i komplikationer i samband med en graviditet eller förlossning, vilka enkelt hade kunnat undvikas.

58.  Europaparlamentet uppmanar med kraft politiska och religiösa ledare att offentligt visa sitt stöd för millennieutvecklingsmål nr 5 och att främja moderna sexuella och reproduktiva hälso- och sjukvårdstjänster.

59.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stå fast vid sitt politiska och ekonomiska stöd för millennieutvecklingsmålen och att till och med öka sina ansträngningar för att nå millennieutvecklingsmål nr 5, trots tider av ekonomisk nedgång.

60.  Europaparlamentet välkomnar FN:s senaste beslut om att skapa en Internationell dag för flickor den 11 oktober. Detta är ett kraftfullt sätt att lyfta fram flickors särskilda behov och rättigheter, och att förespråka fler åtgärder och investeringar för att göra det möjligt för flickor att nå sin fulla potential i linje med internationella normer och åtaganden för mänskliga rättigheter, inklusive millennieutvecklingsmålen.

61.  Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om deras åtagande att införa FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet och kräver att humanitärt bistånd från EU tillhandahålls på ett effektivt sätt, oberoende av de begränsningar för humanitärt bistånd som införts av Förenta staterna, framför allt genom att garantera tillgång till abort för kvinnor och flickor som är offer för våldtäkt i väpnade konflikter.

Styrning

62.  Europaparlamentet uppmanar det tillträdande rådsordförandeskapet att häva blockeringen av rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, med målet att anta det under det danska ordförandeskapet.

63.  Europaparlamentet begär att kommissionen följer upp parlamentets resolution om handlingsplanen för Stockholmsprogrammet.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till konsekvenserna av Test Achats-målet i framtida lagstiftning för att skapa ett klarare rättsläge, särskilt och snarast möjligt i förhållande till rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster.

65.  Europaparlamentet uppmanar rådet att, inom ramen för de pågående förhandlingarna om EU:s fleråriga budgetram för 2014–2020, införa jämställdhetsbudgetering i EU:s budgetprocess, och garantera förutsägbarhet och att ingen minskning sker av EU:s finansiering för aktiviteter kring kvinnors rättigheter och jämställdhet, inklusive kampen mot våld mot kvinnor, både när det gäller den inre och den yttre politiken.

66.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna inte har lyckats med sina planer att modernisera lagstiftningen om mammaledighet och pappaledighet, och efterlyser under det kommande danska ordförandeskapet för EU en balanserad kompromiss som ska antas under första halvan av 2012 och som tillgodoser europeiska familjers behov samt de krav som EU:s ekonomi ställer. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om ledighet för vård av äldre eller sjuka anhöriga.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett övergripande meddelande om situationen för enpersonshushåll i EU, med politiska förslag som syftar till att få till stånd likabehandling på områden som beskattning, socialförsäkring, boende, hälso- och sjukvård, försäkringar och pensioner på grundval av principen om politisk neutralitet avseende hushållens sammansättning.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samla in, analysera och offentliggöra tillförlitliga könsuppdelade uppgifter och kvalitativa könsbaserade indikatorer för att verkligen kunna utvärdera och uppdatera kommissionens strategi för jämställdhet mellan kvinna och man (2010–2015) samt följa upp hur jämställdheten tillämpas tvärs över alla politikområden.

69.  Europaparlamentet upprepar sin begäran till kommissionen om en färdplan för jämställdhet för hbti-personer, i linje med färdplanen för jämställdhet.

70.  Europaparlamentet är djupt oroat över rapporteringen i media om att offer för människohandel behandlas som brottslingar istället för att ges stöd och uppmanar kommissionen att undersöka hur offer för människohandel, sexuellt slaveri och tvångsprostitution behandlas i medlemsstaterna.

71.  Europaparlamentet vill att man fäster uppmärksamheten vid situationen för jämställdhetsorganen i medlemsstaterna, så att den ekonomiska krisen och de reformer och strukturomvandlingar som genomförs, inte får en ovanligt negativ inverkan på dessa organ. Utan dem kan övergripande jämställdhetsprioriteringar, med sin förvaltningskaraktär, knappast bli framgångsrika.

72.  Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att förbättra systemen för kvinnoorganisationernas och hela det civila samhällets samarbete och deltagande i processerna för integrering av ett jämställdhetsperspektiv.

o
o   o

73.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 101, 15.4.2011, s. 1.
(2) Bilaga till rådets slutsatser av den 7 mars 2011.
(3) EUT C 130, 30.4.2011, s. 4.
(4) EUT C 233E, 28.9.2006, s. 130.
(5) EUT C 67E, 18.3.2010, s. 31.
(6) EUT C 341E, 16.12.2010, s.35.
(7) Antagna texter, P7_TA(2011)0085.
(8) Antagna texter, P7_TA(2011)0330.
(9) Antagna texter, P7_TA(2011)0127.
(10) Antagna texter, P7_TA(2011)0086.
(11) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 79.


Kvinnor i politiskt beslutsfattande
PDF 232kWORD 61k
Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2012 om kvinnor i politiskt beslutsfattande – kvalitet och jämställdhet (2011/2295(INI))
P7_TA(2012)0070A7-0029/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 2 och 3.3,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 21 och 23,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Cedaw),

–  med beaktande av deklarationen och handlingsplanen från Peking, som antogs vid den fjärde världskvinnokonferensen den 15 september 1995, samt de resultatdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5 (2000), Peking +10 (2005) och Peking +15 (2010),

–  med beaktande av FN:s kvinnokommissions antagna slutsatser från 2006 om jämställt deltagande för män och kvinnor i beslutsfattande på alla nivåer,

–  med beaktande av FN:s kvinnokommissions antagna slutsatser 1997/2 om viktiga problemområden i handlingsplanen från Peking 1996–1999,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/RES/58/142 om kvinnor och politisk delaktighet och FN:s generalförsamlings resolution III A/C.3/66/L.20/Rev.1 om kvinnor och politisk delaktighet, vilken antogs den 18 november 2011,

–  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som antogs av Europeiska rådet i mars 2011(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Strategi för jämställdhet 2010–2015” (COM(2010)0491),

–  med beaktande av kommissionens beslut av den 19 juni 2000 om jämn könsfördelning i kommissionens kommittéer och expertgrupper(2),

–  med beaktande av rådets rekommendation (96/694/EG)(3) av den 2 december 1996 om en balanserad fördelning mellan kvinnor och män i beslutsprocessen,

–  med beaktande av rekommendation (2003)3 från Europarådets ministerkommitté om en jämn fördelning mellan kvinnor och män i politiskt och offentligt beslutsfattande, som antogs den 12 mars 2003, samt resultaten av de två övervakningsomgångarna från 2005 och 2008, där framstegen med genomförandet av denna rekommendation undersöktes på grundval av en enkätundersökning med könsspecifika uppgifter om kvinnor och mäns deltagande i politiskt och offentligt beslutsfattande,

–  med beaktande av resolution (1079) 1996 från Europarådets parlamentariska församling om ökad representation för kvinnor i Pace, dess rekommendation 1413 (1999) om lika representation i det politiska livet, dess resolution 1348 (2003) om jämn könsfördelning i Pace, dess rekommendation 1665 (2004) om kvinnors deltagande i val samt dess resolution 303 (2010) om att uppnå hållbar jämställdhet i det lokala och regionala politiska livet,

–  med beaktande av resolution 85 (1999) från Europarådets kommunalkongress, dess rekommendation 68 (1999) om kvinnors deltagande i det politiska livet i EU:s regioner samt dess rekommendation 111 (2002) om kvinnors individuella rösträtt och demokratiska krav,

–  med beaktande av deklarationen om kvinnors deltagande i val från Europeiska kommissionen för demokrati genom lag (Venedigkonventionen),

–  med beaktande av handboken om praktiskt genomförande av jämställdhetsbudgetering, som tagits fram av Europarådets generaldirektorat för mänskliga rättigheter och rättsliga frågor (april 2009),

–  med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings rekommendation 1899(2010) av den 27 januari 2010 om att öka antalet kvinnor i politiken genom valsystemet,

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 2 mars 2000 om kvinnors deltagande i beslutsprocessen(4),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0029/2012), och av följande skäl:

A.  Det finns en obalans mellan kvinnors och mäns deltagande i politiskt och offentligt beslutsfattande, och kvinnor är klart underrepresenterade som valda och utnämnda politiska representanter på EU-nivå och i medlemsstaterna. Kvinnor är även allvarligt underrepresenterade i halvtidsval inom Europaparlamentet.

B.  Kvinnors deltagande i det politiska beslutsfattandet samt metoderna, strategierna och de kulturellt betingade attityderna och verktygen för att bekämpa diskrepanser skiljer sig mycket åt inom EU och mellan olika medlemsstater, politiska partier och arbetsmarknadsparter.

C.  Andelen kvinnor i Europaparlamentet har ökat till 35 procent, men har ännu inte nått jämvikt. Kvinnor är än mer underrepresenterade på ledande poster i utskott och politiska grupper. Andelen kvinnor i kommissionen ligger kvar på en tredjedel och kommissionen har aldrig haft en kvinna som ordförande.

D.  Trots de många åtgärder som vidtagits visar statistik att det råder bristande jämvikt och att antalet kvinnor i politiskt beslutsfattande har stagnerat under de senaste åren i stället för att förbättras linjärt. Könsfördelningen i de nationella parlamenten i EU har förblivit oförändrad med 24 % kvinnor och 76 % män, och av det totala antalet ministrar är endast 23 % kvinnor(5).

E.  I praktiken finns det ett informellt kvotsystem, där män ges företräde framför kvinnor och där män väljer män till beslutsfattande poster. Detta är inte något formellt system, men likväl en systematisk och högst konkret, djupt rotad kultur där män särbehandlas positivt.

F.  En jämn fördelning mellan kvinnor och män i politiskt beslutsfattande är en fråga om mänskliga rättigheter och social rättvisa samt ett avgörande villkor för ett fungerande demokratiskt samhälle. Att kvinnor är underrepresenterade innebär ett demokratiskt underskott som undergräver beslutsfattandets legitimitet, både på EU-nivå och på nationell nivå.

G.  Beslutsfattande bygger på administrativa förberedelser, och därmed är antalet kvinnor på administrativa poster, framför allt på ledande poster, en fråga om jämställdhet och om att se till att hänsyn tas till könsaspekter vid förberedandet av alla politiska åtgärder.

H.  Valet till Europaparlamentet 2014, och därefter utnämningen av nästa Europeiska kommission och tillsättningen av ”toppjobben” inom EU, är en chans att röra sig i riktning mot en jämställdhetsbaserad demokrati på EU-nivå och göra EU till en förebild på det här området.

I.  I konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor konstateras bland annat att staterna ska vidta alla lämpliga åtgärder – vilket även kan omfatta positiv särbehandling – för att avskaffa diskriminering av kvinnor i det politiska och offentliga livet.

J.  Europarådets parlamentariska församling manar till

   reformer av valsystemen för att göra dem mer gynnsamma för kvinnlig representation,
   bestämmelser mot könsdiskriminering i grundlagar och vallagar, med det nödvändiga undantaget att tillåta positiva särbehandlingsåtgärder för det underrepresenterade könet,
   jämställdhetsmedveten medborgarutbildning och undanröjande av könsstereotyper och ”inbyggd” diskriminering av kvinnliga kandidater, framför allt inom politiska partier men även i medierna.

K.  I deklarationen och handlingsplanen från Peking om kvinnor i ledande och beslutsfattande ställning betonas att ett jämlikt deltagande är nödvändigt för att kvinnors intressen ska beaktas och för att demokratin ska stärkas och fungera väl. Den bekräftar också på nytt att kvinnors aktiva deltagande, på samma villkor som män och på alla beslutsfattande nivåer, är avgörande för att uppnå jämlikhet, en hållbar utveckling, fred och demokrati.

L.  På grund av kvardröjande könsstereotyper råder alltjämt en allvarlig segregation på centrala politiska beslutspositioner, där kvinnor oftare ges vård- och fördelningsrelaterade uppgifter som hälso- och sjukvård, välfärd och miljö, medan män ges inflytelserika, resursrelaterade uppgifter som ekonomiska och monetära frågor, handel, budget, försvar och utrikespolitik, vilket snedvrider maktstrukturen och resursfördelningen.

M.  De politiska partierna, som ansvarar för att välja, rangordna och utse kandidater till ledande poster, spelar en central roll för att garantera en jämn fördelning mellan kvinnor och män i politiken och bör därför ställa sig bakom god praxis, t.ex. frivilliga partikvoter vid val, något som redan har införts av vissa politiska partier i 13 av EU:s medlemsstater.

N.  Världsbankens studie om korruption och kvinnor i regeringsställning från 1999 ledde till slutsatsen att den statliga korruptionen är mindre där det kvinnliga deltagandet är stort, eftersom kvinnor enligt undersökningens slutsatser följer strängare etiska normer och tar större hänsyn till ”det allmännas väl”.

O.  Det behövs breda, mångsidiga strategier bestående av frivilliga åtgärder, såsom mål och frivilliga partikvoter, som möjliggör exempelvis jämställdhetsutbildning, mentorskap, medvetandehöjande kampanjer samt rättsligt bindande åtgärder som exempelvis könskvotering vid val. Rättsligt bindande åtgärder som är kompatibla med det institutionella systemet och med valsystemet och som innefattar regler om rangordning, övervakning och verksamma sanktioner vid överträdelser har visat sig vara de mest effektiva för att uppnå en jämn könsfördelning i politiken.

P.  Kvinnors tillgång till finansiering av valkampanjer är ofta mer begränsad på grund av diskriminering inom de politiska partierna, utestängning av kvinnor från penningstarka nätverk och kvinnors lägre inkomster och besparingar.

Q.  Rutinerna inom valsystem, politiska institutioner och politiska partier spelar en avgörande roll och har stor betydelse för hur effektiva strategierna är och i vilken utsträckning en jämn könsfördelning uppnås inom politiken.

R.  Kvinnors deltagande och ledarskap i politiskt beslutsfattande påverkas fortfarande av olika hinder som t.ex. bristfälligt stöd i politiska institutioner och samhällets välfärdsstrukturer, kvardröjande könsbaserade stereotyper samt den senaste ekonomiska krisen och dess negativa inverkan på jämställdhetsfrågor.

S.  Kvinnors låga deltagande i beslutsfattande och styrande organ beror i hög grad på svårigheter att förena yrkes- och familjeliv, en ojämn fördelning av familjeansvaret, som vilar tungt på kvinnors axlar, och ihållande diskriminering inom sysselsättning och yrkesutbildning.

Kvinnlig representation på valda poster

1.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att utforma och genomföra verksamma jämställdhetsåtgärder och mångsidiga strategier för att uppnå ett jämställt deltagande i politiskt beslutsfattande och ledarskap på alla nivåer, särskilt på områden som makroekonomisk politik, handel, arbetsmarknadsfrågor, budget, försvar och utrikespolitik, samt att genomföra och offentliggöra en konsekvensbedömning med hjälp av lämpliga jämställdhetsindikatorer och säkerställa kvantifierade mål, tydliga handlingsplaner och regelbunden övervakning tillsammans med bindande korrigeringsåtgärder om de fastställda målen inte uppnås inom tidsramarna.

2.  Europaparlamentet välkomnar de jämviktssystem och könskvoter vid val som vissa länder lagstadgat om. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga lagstiftningsåtgärder, exempelvis positiv särbehandling, för att göra framsteg mot en jämn könsfördelning samt att se till att de här åtgärderna är effektiva. Om det är förenligt med valsystemet och om de politiska partierna ansvarar för vallistornas sammansättning bör detta ske med hjälp av varvade listor, övervakning och verksamma sanktioner för att underlätta en jämnare fördelning mellan kvinnor och män i det politiska beslutsfattandet.

3.  Europaparlamentet uppmanar vidare rådet, kommissionen och medlemsstaterna att se till att jämn könsfördelning tillämpas på alla nivåer genom att förmedla tydliga antidiskrimineringsbudskap, tillhandahålla lämpliga resurser, använda särskilda verktyg och främja nödvändig utbildning i jämställdhetsbudgetering för budgetansvariga tjänstemän.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt utbildningsprogram i jämställdhet som vänder sig till civilsamhället och framför allt till ungdomar, med början i en tidig ålder, och som tar hänsyn till att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter och att en jämn könsfördelning är av central betydelse i det politiska livet.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa en förpliktelse som innebär att alla politiska partier på europeisk, nationell och regional nivå förbinder sig att vidta åtgärder för att uppmuntra kvinnors aktiva deltagande och engagemang i det politiska livet och i val, uppnå en helt jämn könsfördelning i sitt interna beslutsfattande, i sina nomineringar till förtroendeuppdrag och bland sina företrädare på vallistor genom införande av kvoter samt, om detta är förenligt med valsystemet och om de politiska partierna ansvarar för vallistornas sammansättning, ta hänsyn till kvinnliga kandidaters placering på dessa partilistor.

6.  Europaparlamentet är medvetet om de politiska partiernas centrala roll i främjandet en jämn könsfördelning. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att, om det är förenligt med valsystemet och om de politiska partierna ansvarar för vallistornas sammansättning, begära av de nationella partierna att de fastställer och inför kvoter och andra typer av positiv särbehandling, tillämpar rangordningsregler för kandidatlistor till regionala val, nationella val och val till Europaparlamentet samt att de fastställer och inför verksamma sanktioner för överträdelser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ställa upp jämställdhetsbaserade mål för de politiska partierna och göra dessa till ett villkor för finansiering.

7.  Europaparlamentet uppmanar politiska partier i hela Europa att, om det är förenligt med valsystemet och om de politiska partierna ansvarar för vallistornas sammansättning, införa ett kvotsystem för kandidatlistor till partiorgan och i val, särskilt i samband med valet till Europaparlamentet 2014. Parlamentet anser att vallistor där kvinnliga kandidater varvas med män överst på listan är det bästa sättet att öka kvinnors deltagande i politiken.

8.  Europaparlamentet framhåller behovet av konkreta åtgärder avsedda att uppnå en jämn könsfördelning på valda poster som exempelvis talman, vice talmän, ordförande och vice ordförande i nationella parlament och i Europaparlamentet genom att exempelvis fastställa ett mål om en 50-procentig representation av kvinnor och män på dessa poster.

9.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att uppmuntra kvinnors deltagande i nästa val till Europaparlamentet med hjälp av finansieringsprogrammen ”Grundläggande rättigheter och medborgarskap” och ”Ett Europa för medborgarna”. Kommissionen uppmanas att se till att det i dess berörda årliga arbetsprogram finns tillräcklig finansiering för 2013–2014 för bland annat lämpliga medvetandehöjande kampanjer i medierna i syfte att uppmuntra valet av kvinnor och se till att denna finansiering är lättåtkomlig för nationella partier och det civila samhällets organisationer i samband med projektinitiativ som syftar till att öka kvinnors deltagande i beslutsfattandet.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra och finansiera åtgärder för att främja en jämn könsfördelning i beslutsfattande positioner och i politisk verksamhet vid planeringen av nästa finansieringsperiod, 2014–2020, för de ovannämnda programmen eller deras efterföljare samt vid planeringen av åtgärder för det planerade Europaåret för medborgarna 2013.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra igång kampanjer för att nå en jämn könsfördelning i vallistorna till Europaparlamentetsvalet minst två år före varje utlysning av ett val och att uppmuntra medlemsstaterna att vidta liknande åtgärder i samband med sina lokala och regionala val.

Kvinnlig representation på nominerade poster

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja en jämn könsfördelning genom att föreslå både en kvinna och en man till ämbetet som ledamot i Europeiska kommissionen. Parlamentet uppmanar kommissionens ordförande att uppnå en jämn könsfördelning vid utformningen av kommissionen, och kommissionen uppmanas att offentligen ge sitt stöd till det här förfarandet. Parlamentet bör ta särskild hänsyn till könsfördelningen i detta förfarande och upprepar vikten av att beakta en jämn fördelning av kvinnor och män när parlamentet godkänner den nya kommissionen i enlighet med artikel 106 i arbetsordningen.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att förbinda sig att uppnå målet om en jämn könsfördelning i alla sina beslutsfattande organ genom att fastställa och införa kvotsystem och andra typer av positiv särbehandling när de rekryterar högre tjänstemän. Parlamentet uppmanar de nationella regeringarna att nominera både kvinnor och män till höga poster på EU-nivå.

14.  Europaparlamentet noterar kommissionens åtagande i jämställdhetsstrategin för 2010-2015 om att övervaka framstegen mot målet att ingetdera könet ska utgöra mindre än 40 % av ledamöterna i kommittéer och expertgrupper som tillsätts av kommissionen. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner, organ och byråer att vidta konkreta åtgärder och ta fram strategier i syfte att uppnå en jämn könsfördelning i beslutsfattandet.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja åtgärder för positiv särbehandling, även genom bindande lagstiftning, för att få till stånd en jämn könsfördelning i alla styrande organ och vid offentliga utnämningar samt att utveckla verktyg för att övervaka jämställdheten vid nomineringar och val.

Åtgärder för att främja kvinnligt deltagande i det politiska livet

16.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra positiva särbehandlingsåtgärder när ett kön är underrepresenterat.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa insyn i urvalsförfarandena för nomineringar av kvinnor och män till beslutsfattande organ, t.ex. genom att begära in meritförteckningar offentligen och göra urval på grundval av meriter, kompetens och lämplighet.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta fler åtgärder för att stödja kvinnoorganisationer, bland annat genom att bidra med tillräcklig finansiering och skapa plattformar för samarbete och jämställdhetskampanjer vid val.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta för kvinnonätverk och att främja mentorskap, lämplig utbildning och utbyte av god praxis och program, med särskilt fokus på kvinnliga politiska beslutsfattare i början av sin karriär.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att kvinnor, om det behövs med hjälp av positiv särbehandling, har tillgång till ledarskapsträning och ledande positioner som ett led i karriären för att förbättra sin ledarskapsförmåga och erfarenhet.

21.  Europaparlamentet är medvetet om att andra aktörer spelar en relevant roll i den bredare demokratiska processen och uppmanar därför rådet, kommissionen och medlemsstaterna att främja och välkomna insatser som arbetsgivarorganisationer, fackföreningar, den privata sektorn, icke-statliga organisationer samt alla organisationer som vanligtvis ingår i rådgivande nämnder med anknytning till offentlig förvaltning gör för att skapa jämställdhet i sina led, bland annat genom lika deltagande för kvinnor och män i beslutsfattandet.

22.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att göra det möjligt för kvinnor och män att aktivt delta i politiskt beslutsfattande genom att främja möjligheterna att förena och balansera familjeliv och yrkesliv med hjälp av åtgärder som t.ex. att dela kostnaderna för föräldraskap lika mellan båda föräldrarnas arbetsgivare och tillhandahålla lättillgängliga och adekvata tjänster inom exempelvis barn- och äldreomsorg. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja lika tillgång till tjänster, minimiinkomst och frihet från könsrelaterat våld med hjälp av lämpliga lagstiftningsförslag i form av direktiv.

23.  Europaparlamentet påminner om vikten av positiv särbehandling och särskilda åtgärder för att verka för att människor med olika bakgrund samt missgynnade grupper, som t.ex. personer med funktionshinder, invandrarkvinnor och etniska och sexuella minoriteter, blir representerade i beslutsfattande positioner.

24.  Europaparlamentet noterar betydelsen av medier och utbildning när det gäller att främja kvinnors deltagande i politiken och ändra attityder i samhället. Parlamentet framhåller hur viktigt det är att öka mediernas, och särskilt de offentliga programföretagens, medvetenhet om behovet av en rättvis och balanserad bevakning av manliga och kvinnliga kandidater i samband med val och att granska mediebevakningen för att identifiera könsdiskriminering och hitta metoder för att åtgärda den och på så sätt främja insatser som syftar till att bli av med stereotyper och uppmuntra till positiva skildringar av kvinnliga ledare, bland annat kvinnliga politiska förebilder, på nationell, regional och europeisk nivå.

25.  Europaparlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna, rådet och kommissionen att stärka rollen och öka resurserna för Europeiska jämställdhetsinstitutet och underlätta samarbetet med icke-statliga kvinnoorganisationer för att främja och utbyta god praxis som bidrar till att uppnå en jämn fördelning mellan kvinnor och män i beslutsfattande positioner.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att, särskilt genom involvering av Europeiska jämställdhetsinstitutet, samla in, analysera och sprida uppgifter fördelade på kön för att granska jämställdheten inom beslutsfattandet i alla sektorer (offentliga och privata) och på alla hierarkiska nivåer, vilket bör ligga till grund för ytterligare åtgärder om de fastställda målen inte uppfyllts. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att samla in och sprida jämförbara uppgifter på EU-nivå med hjälp av sin databas över kvinnor och män i beslutsfattande ställning, och att utveckla denna granskning till att bli en europeisk kartläggning av jämställdhet som anger de årliga variationerna på EU-nivå, nationell nivå och regional nivå i fråga om könsfördelning på grundval av gemensamma indikatorer. Parlamentet anser att denna kartläggning åtminstone bör ange följande:

   Könsfördelningsmål, uttryckta i procent av representationen, som ingår i lagstiftningen i medlemsstaterna och i de europeiska regioner som har lagstiftningsbehörighet att reglera sina valprocesser.
   Andelen kvinnor och män i parlamenten på europeisk, statlig och regional nivå och i lokala institutioner.
   Andelen kvinnor och män i de verkställande organ som väljs eller kontrolleras av nämnda lagstiftande institutioner.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en årlig rapport för parlamentets utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män om vilka framsteg som gjorts på väg mot ett jämställt beslutsfattande i EU.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera hur balansen i kvinnors representation påverkas av de olika valsystemen på nationell, lokal och europeisk nivå och av de åtgärder och goda arbetsmetoder som införts på de olika nivåerna.

Främjande av en jämn könsfördelning EU:s i yttre förbindelser

29.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på en jämn könsfördelning på alla nivåer vid tillsättning av personal inom Europeiska utrikestjänsten. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att främja kvinnors deltagande i beslutsfattandet i EU:s yttre förbindelser och att se till att alla delegationer som representerar EU respekterar principen om en jämn könsfördelning i sin sammansättning och att det råder balans i talartiden för kvinnor och män i dessa sammanhang. Parlamentet lyfter fram behovet av att öka antalet kvinnliga medlare och chefsförhandlare i samband med processer som handlar om att övervaka människorättssituationen och förebygga korruption samt i fredsbyggande insatser och andra förhandlingsprocesser, t.ex. inom internationell handel och i miljöförhandlingar.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att lämpligt ekonomiskt och tekniskt stöd ges till specialprogram som fokuserar på att öka kvinnors delaktighet i valprocesser genom utbildning, medborgarupplysning, mobilisering i medierna och involvering av icke-statliga organisationer, och att därutöver finansiera allmänna utbildningsprogram som främjar en jämställdhetsmedvetenhet hos medborgarna samt eliminering av könsstereotyper och ”inbyggd” diskriminering av kvinnor.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att vidta åtgärder för att främja en balanserad representation av kvinnor på alla nivåer i det politiska livet inom internationella organisationer som FN, i regeringar och nationella parlament samt på regional och lokal nivå och i lokala myndigheter, och att utöka samarbetet med andra aktörer på internationell nivå, t.ex. Förenta nationernas enhet för jämställdhet och kvinnors egenmakt (UN Women) samt den interparlamentariska unionen, i syfte att främja dessa mål.

32.  Europaparlamentet uppmanar sina utredningsavdelningar att se till att underlagen till delegationer alltid innehåller ett jämställdhetsperspektiv och lyfter fram frågor som är viktiga för jämställdhet mellan könen.

o
o   o

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) Bilaga till rådets slutsatser av den 7 mars 2011.
(2) EGT L 154, 27.6.2000, s. 34.
(3) EGT L 319, 10.12.1996, s. 11.
(4) EGT C 346, 4.12.2000, s. 82.
(5) Se kvartalsuppdateringen från Europeiska kommissionens databas över kvinnor och män i beslutsfattande ställning.


Stadgan för europeiska kooperativa föreningar vad gäller arbetstagarinflytande
PDF 144kWORD 67k
Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2012 om stadgan för europeiska kooperativa föreningar vad gäller arbetstagarinflytande (2011/2116(INI))
P7_TA(2012)0071A7-0432/2011

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 4, 54 samt 151–154 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av ILO:s rekommendation nr 193 av den 3 juni 2002 om främjande av kooperativ,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar)(2),

–  med beaktande av rådets direktiv 2001/86/EG av den 8 oktober 2001 om komplettering av stadgan för europabolag vad gäller arbetstagarinflytande(3),

–  med beaktande av rådets direktiv 2003/72/EG av den 22 juli 2003 om komplettering av stadgan för europeiska kooperativa föreningar med avseende på arbetstagarinflytande(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 februari 2004 om främjande av kooperativa föreningar i Europa (COM(2004)0018),

–  med beaktande kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (COM(2010)2020),

–  med beaktande kommissionens meddelande av den 27 oktober 2010 ”På väg mot en inre marknadsakt – Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi – Femtio förslag för att arbeta, driva företagsverksamhet och handel bättre tillsammans” (COM(2010)0608),

–  med beaktande kommissionens meddelande av den 16 december 2010 ”Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning” (COM(2010)0758),

–  med beaktande kommissionens meddelande av den 13 april 2011 ”Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden – Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt” (COM(2011)0206,

–  med beaktande av den sammanfattande rapporten om direktiv 2003/72/EG om komplettering av stadgan för europeiska kooperativa föreningar med avseende på arbetstagarinflytande(5),

–  med beaktande av undersökningen om genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1435/2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar)(6),

–  med beaktande av FN:s internationella år för kooperativt företagande 2012(7),

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) rapport med titeln ”Resilience of the Cooperative Business Model in Times of Crisis”(8),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om olika företagsformer(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2009 om den sociala ekonomin(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2009 om genomförandet av direktiv 2002/14/EG om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juni 2003 om en ram för främjande av arbetstagarnas ekonomiska delaktighet(12),

–  med beaktande kommissionens rapport av den 16 september 2010 om översynen av rådets direktiv 2003/72/EG av den 22 juli 2003 om komplettering av stadgan för europeiska kooperativa föreningar vad gäller arbetstagarinflytande (COM(2010)0481),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för rättsliga frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0432/2011), och av följande skäl:

A.  Kooperativa företag främjar sina medlemmars och användares intressen samt bidrar till lösningar på sociala problem. De strävar efter att maximera nyttan för sina medlemmar och säkra deras utkomstmöjligheter genom en långsiktig och hållbar företagspolitik samtidigt som de sätter välbefinnandet hos kunder, medarbetare och medlemmar i hela regionen i centrum för sin företagsstrategi.

B.  Ett kooperativ företag är till sin natur strukturellt knuten till ett territorium och på så vis en viktig faktor för att påskynda en varierad lokal utveckling, som är avgörande för verklig social, ekonomisk och territoriell sammanhållning. I ett kooperativt företag är det av vital betydelse med finansiering av fortbildning inom ansvar och företagaranda, två aspekter som inte är fullt ut genomförda i andra instrument för social delaktighet.

C.  I kooperativa företag bör medlemmarnas delaktighet väga tyngst och återspeglas i kooperativets ledning och ägarstruktur.

D.  Kooperativen är en viktig del av den europeiska ekonomin och en central drivkraft för social innovation och därigenom särskilt för bevarandet av infrastruktur och lokal försörjning i landsbygdsområden och stadsområden. I Europa finns 160 000 kooperativ som ägs av mer än en fjärdedel av alla européer, vilket skapar arbetstillfällen för runt 5,4 miljoner människor.

E.  Kooperativen konkurrerar med investeringsdrivna bolag på många ekonomiska områden. Kooperativa företag har avsevärd ekonomisk makt på de globaliserade marknaderna och även multinationella kooperativ har ofta kvar kopplingen till lokala behov.

F.  Kooperativa banker har visat prov på god hållbarhet och motståndskraft under finanskrisen tack vare sin kooperativa affärsmodell. Tack vare den kooperativa affärsmodellen lyckades dessa företag öka omsättningen och vinsten under krisen samtidigt som de hade färre konkurser och uppsägningar. Kooperativa företag ger också högkvalitativa och inkluderande arbetstillfällen som är motståndskraftiga mot kriser och där det ofta finns en hög andel kvinnliga och invandrade arbetstagare. De bidrar även till en hållbar ekonomisk och social utveckling i regionerna genom att erbjuda lokala arbetstillfällen som inte går att utlokalisera. Kooperativ kan ses som en framgångsrik och tidsenlig modell inom den sociala ekonomin och kan bidra till att det skapas trygga arbetstillfällen och göra det möjligt för arbetstagare att planera sina liv flexibelt på sina hemorter, särskilt i landsbygdsområden.

G.  Den finansiella och ekonomiska krisen har visat att frågan om en bolagsforms attraktivitet inte kan besvaras enbart ur andelsägarnas perspektiv. Ett företag har som social organisation ett ansvar gentemot andelsägare, arbetstagare, fordringsägare och samhälle, och detta bör tas med i bedömningen.

H.  Lagstiftningen om kooperativ och arbetstagares deltagande varierar avsevärt inom unionen.

I.  Stadgan för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) är hittills den enda rättsliga formen inom den sociala ekonomin på unionsnivå efter att kommissionen dragit tillbaka sitt förslag om europeiska föreningar och europeiska ömsesidiga bolag 2003 och genom att stadgan för europeiska stiftelser fortfarande håller på att utarbetas.

J.  Inrättandet av en SCE-stadga syftar till att främja utvecklingen av den inre marknaden genom att underlätta denna bolagstyp på EU-nivå.

K.  Införandet av stadgan för SCE-föreningar är en milstolpe för erkännandet av en kooperativ affärsmodell på unionsnivå, även i de medlemsstater där idén om kooperation av historiska skäl har hamnat i vanrykte.

L.  En tillgång hos SCE-föreningar är arbetstagarnas inflytande på transnationell nivå, särskilt deras rätt till medverkan i styrelserna.

M.  Europa 2020-strategin vill se en ekonomi baserad på höga sysselsättningsnivåer som skapar ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Detta inbegriper en stark social ekonomi.

N.  FN:s internationella år för kooperativ 2012 är ett utmärkt tillfälle att främja den kooperativa affärsmodellen.

Kooperativ i ett EU-sammanhang

1.  Europaparlamentet påminner om att kooperativ och andra bolag inom den sociala ekonomin utgör en del av den europeiska sociala modellen och den inre marknaden och därför förtjänar starkt erkännande och stöd, vilket också föreskrivs i vissa medlemsstaters konstitutioner och i olika centrala EU-dokument.

2.  Europaparlamentet påminner om att kooperativ skulle kunna utgöra ytterligare ett steg mot det fullständiga genomförandet av EU:s inre marknad och verka för att minska nuvarande gränshinder och öka konkurrenskraften.

3.  Europaparlamentet påminner om att rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (nedan kallad stadgan) och direktiv 2003/72/EG om komplettering av stadgan för europeiska kooperativa föreningar vad gäller arbetstagarinflytande (nedan kallat direktivet) är nära sammanbundna.

4.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande COM(2012)0072, tillsammans med kommissionens avsikt att förenkla stadgan och samtidigt stärka de kooperativa elementen, samt det faktum att detta kommer att åtföljas av samråd med berörda parter. Parlamentet ser gärna att parlamentets ståndpunkt i fråga om europeiska kooperativa föreningar beaktas.

5.  Europaparlamentet beklagar att SCE-föreningarna ännu inte har rönt någon framgång på grund av den ringa användningen; till 2010 hade bara 17 SCE-föreningar etablerats med totalt 32 anställda(13). Dessa siffror talar sitt tydliga språk och visar att stadgan inte är anpassad till särdragen hos kooperativa föreningar i Europa, även om många företagare har uttryckt intresse för att bilda en SCE-förening. Parlamentet välkomnar att en grundlig utvärdering av stadgan har genomförts i syfte att fastställa varför den har visat sig så oattraktiv, har haft så litet genomslag och vad som kan göras för att få bukt med bristen på erfarenhet i genomförandet och andra hinder.

6.  Europaparlamentet noterar att användningen av SCE-föreningar ofta begränsas till andra gradens kooperativ bestående av endast juridiska personer, samt ömsesidiga bolag, som saknar europeisk stadga men som vill använda en rättslig status knuten till den sociala ekonomin. Stadgan är på så vis till gagn framför allt för större företag men alltjämt svårtillgänglig för små kooperativa föreningar, som emellertid är i majoritet i Europa.

De anställdas deltagande i SCE-föreningar

7.  Europaparlamentet välkomnar att bestämmelser om de anställdas deltagande uppfattas som en central del av SCE-föreningarna. Parlamentet påpekar dock att de kanske inte uppfyller de krav som är knutna till kooperativens särskilda karaktär.

8.  Europaparlamentet påpekar att flera medlemsstater inte har införlivat de artiklar i direktivet som handlar om arbetstagarnas rättigheter, däribland de könsspecifika bestämmelserna, och att detta har lett till att ett antal luckor avseende övervakning och genomförande av förfaranden för arbetstagarinflytande har uppstått. Parlamentet understryker behovet av att åtgärda detta för att undvika missbruk av SCE-föreningar. Parlamentet beklagar att referensbestämmelserna för arbetstagares medverkan i administrativa organ inte föreskriver obligatoriskt arbetstagarinflytande.

9.  Europaparlamentet konstaterar emellertid med tillfredsställelse att vissa medlemsstater inte bara har införlivat direktivet korrekt, utan också faktiskt gått längre än kraven i direktivet.

10.  Europaparlamentet uppmanar emellertid kommissionen att noga övervaka tillämpningen av direktiv 2003/72/EG för att förhindra att det missbrukas i syfte att frånta arbetstagarna deras rättigheter. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa ett korrekt införlivande av artikel 13 i direktivet.

11.  Europaparlamentet noterar att artikel 17 i direktivet kräver att kommissionen ska utvärdera dess genomförande och vid behov se över det. Parlamentet betonar att den blygsamma användningen av stadgan hindrar en ordentlig utvärdering av direktivet.

12.  Europaparlamentet menar att direktivet inte bör ses över före stadgan, och ser gärna att man överväger att infoga bestämmelser om arbetstagarmedverkan direkt i stadgan, för att lagstiftningen ska bli enklare och mer ändamålsenlig.

13.  Europaparlamentet betonar att en översyn av direktivet bör inrikta sig på de särskilda behov som arbetstagarna i kooperativen har, inbegripet möjligheten att vara både ägare och anställd i samma företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla instrument som underlättar för anställda och användare att äga kooperativ. Parlamentet har som mål att arbetstagarinflytande ska bli en självklarhet i företagen i alla EU:s medlemsstater. Parlamentet vill att arbetstagarinflytandet i gränsöverskridande bolagsformer utökas och att man inte håller fast vid en nivå som baseras på minsta gemensamma nämnare.

14.  Europaparlamentet välkomnar slutsatserna i studien om tillämpningen av förordning (EG) nr 1435/2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar)(14), särskilt vad gäller de föreslagna åtgärderna för att främja och öka medvetenheten om dem genom utbildningsprogram riktade till rådgivare inom kooperativ lagstiftning och sociala aktörer, samt genom att främja samarbete mellan kooperativa föreningar över gränserna.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra kooperativen att öka kvinnors deltagande i det särskilda förhandlingsorganet och att föra en mångfaldspolitik som garanterar jämställdhet i yrkes- och privatlivet, samt att lägga särskild vikt vid att öka kvinnors deltagande i ledande befattningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till jämställdhetsperspektivet när den övervakar ett korrekt genomförande av direktivet, liksom vid framtida revidering av förordningen om europeiska kooperativa föreningar.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera europeiska kooperativa föreningar i en eventuell europeisk lagstiftning för att garantera att kvinnor är bättre representerade på ledande chefsposter och i offentliga bolags eller börsnoterade företags styrelser, om företagen inte frivilligt lyckas uppnå målet på 30 procent fram till 2015 respektive 40 procent fram till 2020.

Framtiden för stadgan

17.  Europaparlamentet understryker att stadgan på grund av sin komplexitet bara delvis uppfyller de behov som kooperativen har och att den bör förenklas och göras begriplig för alla i syfte att göra den användarvänligare, enklare att förstå och lättare att tillämpa, för att på så sätt och utan att tappa i kvalitet garantera rätten till information, samråd och alla arbetstagares medverkan.

18.  Europaparlamentet framhäver de olika traditioner och lagar om kooperativ som finns i EU och understryker att stadgan bör öppna upp för en autonom rättslig ram för SCE-företag, som gäller vid sidan av existerande nationell lagstiftning om kooperativ och därmed inte innebär någon omedelbar harmonisering.

19.  Europaparlamentet betonar med eftertryck att en förbättring av Europabolagsstadgans attraktionskraft inte får ske genom nedmontering av standarder. Parlamentet anser att en översyn av stadgan måste göra det möjligt för denna bolagsform att få ett starkare erkännande i EU. Parlamentet understryker att de kooperativa föreningarnas ekonomiska tyngd, motståndskraft mot kriser och värdegrund visar tydligt att denna bolagsform har sin givna plats i dagens EU och att detta motiverar en översyn av stadgan. Parlamentet framhåller att öppenhet och insyn, skydd för de inblandades rättigheter och respekt för nationell kultur och nationella traditioner måste stå i centrum för framtida europeiska åtgärder och insatser i fråga om SCE-föreningar. Vissa nationella kooperativs incitament att utnyttja stadgan är tyvärr begränsat på grund av deras nuvarande holdingstruktur. Parlamentet betonar att möjligheten att slå samman nationella kooperativ från olika medlemsstater bör stärkas.

20.  Europaparlamentet insisterar på att alla aktörer deltar i översynsprocessen, särskilt sociala aktörer knutna till den kooperativa rörelsen och fackföreningsrörelsen, samtidigt som behovet av att slutföra processen i god tid framhävs.

Ökad sysselsättning inom kooperativ och SCE-föreningar samt stärkta kooperativ som centrala inslag i den sociala ekonomin

21.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen vidtar lämpliga åtgärder för att säkerställa att direktivet genomförs fullt ut.

22.  Europaparlamentet beklagar djupt att parlamentets rekommendationer om kooperativ till stor del ignorerats av kommissionen och påminner om att resolutionen(15) uppmanade till

   att särdragen för företag inom den sociala ekonomin erkänns och beaktas i EU-politiken,
   att åtgärder vidtas för att säkerställa att även företag inom den sociala ekonomin omfattas av de undersökningar som Europeiska observationsorganet för små och medelstora företag genomför,
   att dialogen med den sociala ekonomins företag trappas upp, och
   att den rättsliga ramen för sådana företag förbättras i medlemsstaterna.

23.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen i COM(2004)0018 åtog sig att vidta tolv åtgärder, däribland

   att stödja berörda aktörer och att organisera ett strukturerat informationsutbyte,
   att sprida bästa metoder i syfte att förbättra nationell lagstiftning,
   att samla in europeisk statistik om kooperativ,
   att förenkla och se över den europeiska lagstiftningen om kooperativ, och
   att ta initiativ till skräddarsydda utbildningsprogram och infoga hänvisningar till kooperativ i EIF:s finansieringsinstrument.

24.  Europaparlamentet beklagar djupt att bara tre av dessa åtaganden har genomförts, utan väsentligt resultat. Parlamentet understryker att sådana tillkortakommanden begränsar kooperativens utvecklingspotential.

25.  Europaparlamentet påpekar att bristande resurser leder till uteblivna resultat. Parlamentet betonar behovet av skyndsamma förbättringar inom kommissionen i fråga om organisering av resurser som anslagits för den sociala ekonomin, med tanke på den spridning av befogenheter och personalresurser som för tillfället råder inom detta verksamhetsområde på kommissionen.

26.  Europaparlamentet understryker att EU-politiken på alla områden måste erkänna de särdrag och det mervärde som den sociala ekonomins företag ger, inbegripet kooperativa företag, genom att i enlighet därmed anpassa lagstiftningen om offentliga upphandlingar, statligt stöd och finansiell reglering.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja förmånligare villkor för kooperativ, exempelvis tillgång till krediter och skatteförmåner.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta den finansiella strukturen i kooperativ med i beräkningen i samband med kapitalkravslagstiftning och räkenskaps- och redovisningsstandarder. Parlamentet påpekar att alla kooperativ, och kooperativa banker i synnerhet, påverkas av lagstiftning som gäller inlösen av andelar i kooperativ och deras odelbara tillgångar.

29.  Europaparlamentet pekar på de särskilda utmaningar som mediebranschen och särskilt förlag i form av kooperativ står inför till följd av den digitala revolutionen.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en öppen samordningsmetod för den sociala ekonomin – inte minst för kooperativa företag, som är en central aktör i denna sektor – som inbegriper både medlemsstaterna och berörda aktörer, i syfte att uppmuntra utbyten av bästa praxis och få till stånd en gradvis förbättring i medlemsstaterna som tar hänsyn till kooperativens specifika karaktär, särskilt på områdena beskattning, lån, administrativa kostnader och företagsstöd.

31.  Europaparlamentet välkomnar att inremarknadsakten erkänner behovet av att främja den sociala ekonomin, och uppmanar kommissionen att lansera det hett eftertraktade initiativet för socialt entreprenörskap som baseras på kooperativa principer(16).

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga ett europeiskt år för social ekonomi.

33.  Europaparlamentet stöder åtgärder för företagsstöd, särskilt konsultverksamhet inom bolagen och utbildning av anställda, och tillgång till finansiering för kooperativ, speciellt för anställdas eller kunders förvärv, eftersom detta är ett undervärderat verktyg för att rädda bolag i kristider och för överlåtelse av familjeföretag.

34.  Europaparlamentet understryker den ökade betydelsen av kooperativ inom sociala tjänster och kollektiva nyttigheter. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa anständiga arbetsförhållanden och att ta itu med arbetsmiljöfrågor i denna sektor oavsett arbetsgivarens juridiska status.

35.  Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa kooperativens bidrag till den sociala dialogen på EU-nivå.

36.  Europaparlamentet framhåller den potential som SCE-föreningar har för att främja jämställdhet genom politiska åtgärder och program på olika nivåer, där framför allt utbildning, yrkesutbildning samt främjande av entreprenörskap och program för vidareutbildning uppmärksammas. Parlamentet konstaterar att jämställdhet i beslutsprocesser på olika nivåer är ekonomiskt lönsamt och dessutom skapar gynnsamma förutsättningar för duktiga och kompetenta personer att utöva lednings- och tillsynsfunktioner. Parlamentet understryker dessutom att vissa aspekter av det kooperativa arbetet ger en viss flexibilitet som gör det lättare att förena familje- och yrkeslivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utforma en mekanism för utbyte av god praxis på jämställdhetsområdet mellan medlemsstaterna.

37.  Europaparlamentet understryker att kooperativa föreningar kan tillgodose kvinnors behov och förbättra deras levnadsstandard genom att erbjuda dem anständiga arbeten, tillgång till hypoteksinstitut, bostäder och sociala tjänster samt utbildning.

o
o   o

38.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 294, 10.11.2001, s. 1.
(2) EUT L 207, 18.8.2003, s. 1.
(3) EGT L 294, 10.11.2001, s. 22.
(4) EUT L 207, 18.8.2003, s. 25.
(5) Genomförd av Fernando Valdés Dal-Ré, professor i arbetsrätt, Labour Asociados Consultores, 2008.
(6) Genomförd av Cooperatives Europe, European Research Institute on Cooperative and Social Enterprises, EKAI Center, 2010.
(7) Förenta nationerna, A/RES/64/136.
(8) Johnston Birchall och Lou Hammond Ketilson, ILO, 2009.
(9) EUT C 318, 23.12.2009, s. 22.
(10) EUT C 76 E, 25.3.2010, s. 16.
(11) EUT C 76 E, 25.3.2010, s. 11.
(12) EUT C 68 E, 18.3.2004, s. 429.
(13) COM(2010)0481.
(14) Kontrakt nr SI2.ACPROCE029211200 av den 8 oktober 2009.
(15) EUT C 76 E, 25.3.2010, s. 16.
(16) http://www.ica.coop/coop/principles.html


Bologna-processen
PDF 164kWORD 74k
Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2012 om EU-institutionernas bidrag till konsolideringen av och framstegen för Bolognaprocessen (2011/2180(INI))
P7_TA(2012)0072A7-0035/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, särskilt artikel 26,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 14,

–  med beaktande av den gemensamma Sorbonnedeklarationen om harmonisering av uppbyggnaden av det europeiska systemet för högre utbildning, som undertecknades den 25 maj 1998 i Paris av fyra ministrar som företrädde Frankrike, Italien, Storbritannien och Tyskland (Sorbonnedeklarationen)(1),

–  med beaktande av den gemensamma deklaration som undertecknades i Bologna den 19 juni 1999 av utbildningsministrarna från 29 europeiska länder (Bolognadeklarationen)(2),

–  med beaktande av kommunikén från konferensen för europeiska ministrar med ansvar för högre utbildning den 28–29 april 2009 i Leuven och Louvain-la-Neuve(3),

–  med beaktande av Budapest–Wiendeklarationen av den 12 mars 2010 som antogs av utbildningsministrarna från 47 länder och som innebar det officiella inrättandet av det europeiska området för högre utbildning(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 28 september 2005 om att underlätta medlemsstaternas utfärdande av enhetliga viseringar för kortare vistelse till forskare från tredjeländer vilka reser inom gemenskapen i syfte att bedriva forskning(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 15 februari 2006 om ytterligare europeiskt samarbete om kvalitetssäkring i den högre utbildningen(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande(8),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020)(9),

–  med beaktande av slutsatserna av den 26 november 2009 från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om att utveckla utbildningens roll i en väl fungerande kunskapstriangel(10),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 11 maj 2010 om internationaliseringen av den högre utbildningen(11),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 28 juni 2011 om politiska strategier för att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid(12),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 28 juni 2011 ”Unga på väg – att främja ungdomars rörlighet i utbildningssyfte(13)”,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 maj 2006 ”Att förverkliga moderniseringsagendan för universiteten: utbildning, forskning och innovation” (COM(2006)0208),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (COM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 augusti 2010 om en digital agenda för Europa (COM(2010)0245),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2011 ”Stöd till tillväxt och sysselsättning – en agenda för modernisering av Europas system för högre utbildning” (COM(2011)0567),

–  med beaktande av rapporten ”Higher Education in Europe 2009: Developments in the Bologna Process” (Högre utbildning i Europa 2009: utvecklingen inom Bolognaprocessen) (Eurydice, Europeiska kommissionen, 2009)(14),

–  med beaktande av rapporten ”Focus on Higher Education in Europe 2010: The Impact of the Bologna Process” (Fokus på högre utbildning i Europa 2010: konsekvenserna av Bolognaprocessen) (Eurydice, Europeiska kommissionen, 2010)(15),

–  med beaktande av 2007 års Eurobarometer-undersökning om en reform av den högre utbildningen bland lärare(16),

–  med beaktande av 2009 års Eurobarometer-undersökning om en reform av den högre utbildningen bland studenter(17),

–  med beaktande av Eurostats publikation av den 16 april 2009 ”The Bologna Process in Higher Education in Europe – Key indicators on the social dimension and mobility” (Bolognaprocessen i högre utbildning i Europa – nyckelindikatorer om den sociala dimensionen och rörlighet)(18),

–  med beaktande av slutrapporten från den internationella konferensen om finansiering av högre utbildning, som hölls i Jerevan i Armenien den 8–9 september 2011(19),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 september 2008 om Bolognaprocessen och studentrörligheten(20),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0035/2012), och av följande skäl:

A.  Bolognaprocessens mål – att möjliggöra kompatibla system för högre utbildning i Europa, att undanröja de hinder som fortfarande finns för att flytta till ett annat land för att studera eller arbeta, och att göra den högre utbildningen i Europa attraktiv för så många som möjligt, också för ungdomar från tredjeländer – gäller fortfarande, och den fortsatta processen, genom dialog mellan utbildningssystemets olika nivåer för att utveckla läroplaner baserade på varje föregående nivå, tjänar Europa 2020-strategins mål om tillväxt baserad på kunskap och innovation, särskilt mot bakgrund av den rådande ekonomiska krisen. En bedömning krävs nu för att fastlägga utvecklingen av processen och redovisa framgångssagorna, problemen, bristen på förståelse och det motstånd som stötts på.

B.  Den högre utbildningens uppgift är att erbjuda en miljö för lärande som är tillgänglig för alla utan diskriminering och som främjar självständighet, kreativitet, tillgång till utbildning av hög kvalitet och ett breddat kunnande, och det är i detta syfte avgörande att den akademiska världen, i synnerhet studenter, lärare och forskare, medverkar i utarbetandet av universitetens olika utbildningscykler.

C.  På grund av sina tre roller (utbildning, forskning och innovation) spelar universiteten en viktig roll för unionens framtid och för unionsmedborgarnas utbildning.

D.  Universiteten är en viktig del av det europeiska kulturarvet, med en nu nästan tusenårig historia. Universitetens betydelse för samhällsutvecklingen bör inte reduceras till deras bidrag till ekonomin, och enbart ekonomiska behov får inte styra deras utveckling.

E.  Strukturen med tre nivåer av högre utbildning tillämpas – i vissa fall framgångsrikt – i de flesta av Bolognaländerna, trots de svårigheter som påträffats.

F.  Åtagandet att driva fram reformen bör inte fullföljas med hjälp av fragmenterade åtgärder eller utan tillräckligt ekonomiskt stöd. Den minskning av de offentliga anslagen till utbildning som görs i vissa medlemsstater bidrar inte till främjandet av dessa nödvändiga reformer.

G.  Rörligheten, som är hörnstenen i reformen av den högre utbildningen, måste vara tillgänglig för alla. Rörlighet för studenter kan med tiden främja den yrkesmässiga rörligheten. Tillgänglighet för alla måste emellertid också tas i beaktande under hela processen.

H.  Medlemsstaterna bör vidta ytterligare åtgärder för att garantera ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis, vilket är avgörande för att Bolognaprocessen ska bli en framgång.

I.  Den sociala dimensionen måste stärkas och är en nödvändig förutsättning för utvecklingen av Bolognaprocessen. Målet är att ge alla – särskilt dem från utsatta grupper – ekonomisk möjlighet att studera och att skapa lika tillgång för alla och fler arbetstillfällen.

J.  Universiteten, de offentliga förvaltningarna och företagen måste vara starkt engagerade i frågan om anställbarhet. Universiteten bör ge individer de verktyg och kunskaper som krävs för att utveckla sin mänskliga potential fullt ut. Den akademiska undervisningen bör även ta hänsyn till arbetsmarknadens behov och ha som mål att ge studenterna de färdigheter de behöver för att hitta ett tryggt och välbetalt arbete.

K.  Tillgången till utbildning – ett av unionens fundamentala värden – är medlemsstaternas, EU-institutionernas och andra nyckelaktörers offentliga ansvar, och Europeiska unionen har en viktig roll att spela i uppbyggnaden av ett europeiskt område för högre utbildning genom att stödja medlemsstaternas insatser och samarbete på detta område. Ökad samordning av utbildningar och utbildningsbevis är, utan att bryta mot subsidiaritetsprincipen, en förutsättning för att målen för anställbarhet och tillväxt i Europa ska kunna uppnås.

L.  Bolognaprocessen bör inte få några retroaktiva effekter för studenter som redan påbörjat sin utbildning enligt den plan som gällde före Bologna.

Processens relevans

1.  Europaparlamentet framhåller utbildning som ett nyckelområde för samarbete med medlemsstaterna för att uppnå viktiga sysselsättnings- och tillväxtmål i Europa 2020-strategin och få till stånd en välbehövlig ekonomisk återhämtning.

2.  Europaparlamentet uppmanar till ökat stöd för Bolognaprocessen på EU-nivå, särskilt i fråga om det ömsesidiga erkännandet av akademiska kvalifikationer, harmoniseringen av akademiska standarder, främjandet av rörlighet, den sociala dimensionen och anställbarheten, aktivt demokratiskt deltagande, analysen av genomförandet av Bolognaprinciperna, samt undanröjandet av administrativa hinder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekräfta sitt engagemang för processen genom att stärka finansieringssystemet så att tillväxtmålen i Europa 2020-strategin kan nås.

3.  Europaparlamentet konstaterar att det europeiska området för högre utbildning är ett framsteg av stor betydelse för att skapa och utveckla ett verkligt EU-medborgarskap. Parlamentet menar att detta måste avspeglas i en förstärkning av det europeiska området för högre utbildning genom användning av lämpliga verktyg och förfaranden.

4.  Europaparlamentet framhäver att Bolognaprocessen och det europeiska området för högre utbildning spelar en nyckelroll i Europa 2020-strategin och framhåller kopplingen mellan undervisning och forskning som ett centralt och utmärkande drag för den europeiska högre utbildningen.

5.  Europaparlamentet framhäver att de prioriteringar som fastställts inom Bolognaprocessen – rörlighet, erkännande och anställbarhet – är nödvändiga förutsättningar för att varje student som är inskriven vid ett europeiskt universitet ska garanteras rätten att erbjudas undervisning av hög kvalitet, att avlägga examen och få sina kvalifikationer erkända i vilket EU-land som helst.

Styrning

6.  Europaparlamentet vill att en effektiv, nedifrån-och-upp-strategi ska utarbetas, där alla nyckelaktörer, såsom universitet, fackföreningar, branschorganisationer, forskningsinstitut, näringsliv och framför allt lärare och studenter, är fullt delaktiga.

7.  Europaparlamentet noterar att vissa europeiska universitet är ovilliga att göra de insatser som krävs för att få till stånd ett konsoliderat europeiskt område för högre utbildning, trots att medverkan i det europeiska området för högre utbildning är det enda sättet för en del av dem att förbättra konkurrenskraften och kvaliteten hos den kunskap de producerar.

8.  Europaparlamentet efterlyser ett åtagande från universitetens sida om nya undervisnings- och utbildningsstrategier – där ny teknik används fullt ut och där man erkänner vikten av kompletterande utbildningsformer såsom informell utbildning – med fokus på ett universitetssystem som sätter lärandet, studenterna och forskningen i centrum och som har kapacitet att förmedla kritiskt tänkande, kreativa färdigheter och fortlöpande yrkesutveckling, men också ett teoretiskt och praktiskt kunnande som studenterna kommer att behöva i arbetslivet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att stödja universiteten ekonomiskt i deras insatser för förändring och i utvecklingen av deras undervisningsmetoder.

9.  Europaparlamentet efterlyser en förstärkning och utvidgning av utbildningsprogrammen för lärarkåren, med beaktande av de möjligheter som erbjuds genom livslångt lärande och ny teknik.

10.  Europaparlamentet betonar att ett öppnande av de europeiska universiteten för den globala ekonomins behov och en ytterligare konsolidering av det europeiska området för högre utbildning bör ses som insatser från de europeiska universitetens sida för att hjälpa Europa att ta sig genom perioden av allmän ekonomisk osäkerhet och återföra Europa på vägen mot hållbar utveckling och tillväxt.

11.  Europaparlamentet vill att universitetens ”tredje uppgift” gentemot samhället ska utvecklas, och anser att den även bör beaktas i samband med framtagandet av flerdimensionella kriterier för klassificering och i samband med erkännandet av spetskompetens.

12.  Europaparlamentet efterlyser ökade offentliga investeringar i högre utbildning, särskilt inriktade på att motverka den ekonomiska krisen genom tillväxt baserad på förbättrade färdigheter och kunskap och för att tillgodose en större studentefterfrågan genom förbättrad kvalitet på och tillgång till utbildning och tjänster, särskilt stipendier. Parlamentet anser att budgetnedskärningar inverkar negativt på försöken att stärka utbildningens sociala dimension, vilket är den princip som ligger till grund för Bolognaprocessen. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och EU-institutionerna att ta fram nya, riktade och flexibla finansieringsmekanismer – och att främja Europatäckande bidrag – för att stödja tillväxt, spetskompetens och de speciella och varierande inriktningarna hos universiteten. Parlamentet betonar behovet av att utveckla en strategi som bygger på finansiering från flera olika håll och med tydliga och effektiva regler, i syfte att hantera EU:s framtida finansieringsmodell och garantera universitetens oberoende.

Konsolidering

13.  Europaparlamentet påpekar att Bolognaprocessen och Erasmusprogrammet har stimulerat rörligheten bland studenter och att de har potential att bidra till att förbättra arbetskraftens rörlighet. Det är emellertid beklagligt att rörligheten fortfarande ligger på en relativt låg nivå.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU, medlemsstaterna och universiteten att införa mekanismer som ger information och ekonomiskt och administrativt stöd till alla studenter, universitetslärare och personal i syfte att främja strukturerade rörlighetsflöden. Parlamentet välkomnar att Erasmusprogrammet införs för forskarstuderande, och vill att Erasmus tjänster som helhet och den nya generationen av utbildningsprogram ska stärkas genom bättre finansiering baserad på sociala kriterier, större antal studenter till programmet, genuint och effektivt erkännande av studiemeriter, förbättrade möjligheter att inräkna terminer i annat land som en del av utbildningen samt större flexibilitet inom de tidsramar som ges. Parlamentet insisterar dock på att rörligheten inte under några omständigheter får leda till diskriminering av studenter som har det sämre ställt.

15.  Europaparlamentet anser att rörlighet för universitetslärare ger förnyade kunskaper och erfarenheter inte bara åt lärarna själva utan indirekt även åt deras studenter, samtidigt som de får möjlighet att medverka i utformningen av undervisningsmaterial.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullgöra åtagandet om fullständig överförbarhet för lån och bidrag och att avsevärt förbättra det ekonomiska stödet till rörliga studenter motsvarande ökningarna i de nya EU programmen. Parlamentet uppmanar EU att titta på gällande lagstiftning om hur rätten till fri rörlighet kan stärkas genom att överförbarhet för lån och bidrag garanteras.

17.  Europaparlamentet uppmanar EU att ta större hänsyn till invandringen från Afrika, Asien och Latinamerika i syfte att utarbeta lagstiftning om erkännande av examensbevis från personernas ursprungsländer.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU att konsolidera ett kvalitetssäkringssystem på medlemsstatsnivå, så att ömsesidigt förtroende kan garanteras och erkännande av akademiska kvalifikationer underlättas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra sina nationella kvalitetssäkringssystem i enlighet med de europeiska standarderna och riktlinjerna för kvalitetssäkring, med beaktande av universitetens varierande kursutbud och inriktningar i fråga om innehåll och lärandeformer. Parlamentet uppmuntrar kvalitetssäkringsorganen att ansluta sig till det europeiska registret för kvalitetssäkring och stödja europeiskt samarbete och utbyte av bästa praxis även genom den europeiska sammanslutningen för kvalitetssäkring i den högre utbildningen (ENQA).

19.  Europaparlamentet uppmärksammar de olika betygsskalorna i medlemsstaterna och behovet av en adekvat metod för omräkning av ECTS-poäng (det europeiska systemet för överföring av studiemeriter) till betyg.

20.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla Bolognaländer att genomföra nationella kvalifikationsramar med anknytning till kvalifikationsramen inom det europeiska området för högre utbildning samt att utveckla och ekonomiskt stödja ömsesidigt erkännande.

21.  Europaparlamentet efterlyser ett starkt ekonomiskt stöd till överenskommelser om gemensamma grundläroplaner, som garanterar väldefinierade resultat av lärandet, bland annat genom att man undersöker Tuning-metodologin och tar del av erfarenheterna från Tuning Academy. Parlamentet vill att särskild uppmärksamhet ägnas åt särdragen i läroplanen för humaniora som en grund för demokrati och ett redskap för att åstadkomma europeisk sammanhållning och att man fastställer vilka särskilda kunskaper och färdigheter som studieprogrammen leder till i syfte att främja utbildning som kombinerar allmänna, mätbara färdigheter (vilket avspeglas i förmågan att använda kunskaperna) och utbildning och forskning som kritisk och originell analys. Parlamentet understryker att förutom kunskaper i huvudämnet bör alla program inom alla ämnesområden ge viktiga tvärvetenskapliga färdigheter, såsom kritiskt tänkande, kommunikation och entreprenörskap.

22.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare stöd till nationella och europeiska åtgärder så att man kan garantera att studenter från underrepresenterade grupper, från socialt missgynnade miljöer och de med ekonomiska svårigheter kan delta på lika villkor och ges lika tillgång, samt bärkraftiga system för stöd till studenter (t.ex. bostäder, transportkostnader etc.), för att på så sätt minska antalet studenter som slutar i förtid och säkerställa att utbildningen inte är beroende av socioekonomiska faktorer som missgynnar dessa studenter samt att undervisningen motsvarar de enskilda individernas utbildningsbehov. Parlamentet rekommenderar att processen för att inrätta yrkesvägledningscentrum som erbjuder kostnadsfria tjänster för studenter påskyndas.

23.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av Londonkommunikén från 2007(21), där utbildningens sociala dimension görs till ett av Bolognaprocessens mål i syfte att säkerställa rättvis tillgång till utbildning oberoende av bakgrund. Parlamentet beklagar att det inte gjorts tillräckliga framsteg med att uppnå detta mål och uppmuntrar kommissionen att underlätta framsteg.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja ömsesidigt erkännande genom att undanröja de administrativa hindren för detta.

25.  Europaparlamentet vill lyfta fram de särskilda behoven när det gäller kandidatexamen, dess läroplan, tillträdesvägarna till mastersprogrammen och studenternas anställbarhet. Parlamentet betonar i detta hänseende att det behövs särskilda åtgärder, till exempel utveckling av teoretisk-praktiska läroplaner, och ett effektivare samarbete mellan universiteten, medlemsstaterna och de ekonomiska och sociala aktörerna för att förbättra utsikterna för framtidens högskoleutbildade att få ett fast och välavlönat arbete som motsvarar deras kvalifikationsnivå. Parlamentet uppmanar därför universiteten att utveckla sitt utbud av lärlingssystem och förbättra integrationen av praktik i sina kurser.

26.  Europaparlamentet understryker att åtgärder som syftar till att förbättra anställbarheten, såsom livslångt lärande, och tillägnande av bredare färdigheter som är lämpade för arbetsmarknaden måste ges högsta prioritet för att målen om hållbar tillväxt och välstånd ska kunna uppnås. I detta sammanhang stöder parlamentet kraftfullt universitetsutbyten för lärare och studenter, dialog mellan universitet och näringsliv, lärlingsplatser och färdighetspass.

27.  Europaparlamentet anser att moderniseringen av direktivet om yrkeskvalifikationer (2005/36/EG) kommer att bidra till yrkesmässig rörlighet i EU och underlätta studenters rörlighet genom att ge garantier för att kvalifikationer som erhållits i en annan medlemsstat kommer att erkännas i hela EU.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att stödja övergången från den ämnesinriktade metodologiska forskningsprincip som fortfarande dominerar på europeiska universitet till tvärvetenskapliga och ämnesövergripande principer.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att främja dialog och samarbete mellan universitet och näringsliv som ett gemensamt mål för det konsoliderade europeiska området för högre utbildning, i syfte att öka anställbarheten för personer som avlagt examen vid europeiska universitet.

30.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang behovet av särskilda åtgärder och ett mer effektivt samarbete mellan universiteten och arbetsmarknaden för att utveckla mer relevanta läroplaner, göra undervisningen mer enhetlig och förbättra anställbarheten genom att garantera liknande kriterier för tillträde till yrken.

31.  Europaparlamentet betonar vikten av att säkra tillgång till ett tillräckligt antal praktikplatser för studenter, för att ytterligare underlätta deras inträde på arbetsmarknaden.

32.  Europaparlamentet uppmanar de nationella regeringarna och kommissionen att utarbeta ett system för strukturerat samarbete för att utfärda gemensamma utbildningsbevis, inom ämneskluster, som erkänns i hela EU genom att förbättra kvaliteten hos och det ekonomiska stödet till Erasmus Mundus och det framtida utbildningsprogrammet och genom att främja inrättandet av ett europeiskt ackrediteringssystem för gemensamma program.

33.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om ett Erasmus-utbytessystem för mastersutbildningar.

34.  Europaparlamentet anser att akademiska doktorsexamina, inklusive sådana som utförs i samarbete med företag, är en viktig länk mellan högre utbildning och forskning, och påminner om deras potential som nyckelkomponent i skapandet av kunskapsbaserad innovation och ekonomisk tillväxt. Parlamentet inser att det är viktigt att doktorandutbildningar genomförs ute i företagen för att integrera högutbildade på arbetsmarknaden. Parlamentet välkomnar kommissionens åtagande om att utveckla ett system för europeiska företagardoktorander inom ramen för Marie Curie-insatserna.

35.  Parlamentet anser att ett bättre samarbete mellan det europeiska området för högre utbildning och det europeiska forskningsområdet är en potentiell källa till mer innovation och utveckling i Europa.

36.  Europaparlamentet framhåller att sjunde ramprogrammet för forskning, ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation och det europeiska forskningsområdet bidrar till att underlätta EU-forskares rörlighet och frigöra EU:s potential inom innovation och konkurrenskraft.

37.  Europaparlamentet efterlyser en effektiv strategi för att stödja program för livslångt lärande i Europa och för hållbara initiativ som är fullständigt integrerade i institutionen och som främjar en kultur av livslångt lärande. Parlamentet efterfrågar även åtgärder för främjande av livslångt lärande ute bland företagen så att de anställda ges möjligheter att vidareutbilda sig och skaffa sig ny kompetens. Parlamentet kräver att högre utbildningsanstalter och universitet blir mer flexibla när det gäller program baserade på inlärningsresultat, erkännande av formellt och informellt lärande och tjänster för att stödja deras utbildningsvägar, och att de främjar partnerskap mellan universitet, företag och högre yrkesutbildning för att därigenom förbättra de vetenskapliga, humanistiska och tekniska kunskaperna och fylla igen luckor.

38.  Europaparlamentet uppmärksammar behovet av att fastställa statusen för studenter från tiden före Bolognaprocessen i de länder där de missgynnas när det gäller antagning till mastersprogram.

39.  Europaparlamentet noterar att ECTS-systemet måste bli mer genomblickbart och erbjuda mer korrekta jämförelser mellan kvalifikationer och utbildningsbevis. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda ett förbättrat ECTS-verktyg för att underlätta rörlighet för studenter och yrkesverksamma.

Åtgärder på europeisk nivå

40.  Europaparlamentet ser positivt på kommissionens förslag att avsevärt öka anslagen till europeiska utbildningsprogram. Parlamentet uppmanar kommissionen att avsätta en stor andel av dessa medel för att stödja moderniseringen av högre utbildning och dess infrastrukturer i enlighet med målen i Bolognaprocessen och EU:s moderniseringsagenda. Parlamentet uppmanar kommissionen att finna lösningar som gör det möjligt även för studenter med ekonomiska svårigheter att få tillträde till dessa program.

41.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att bedöma möjligheten att främja en period av obligatoriska studier vid ett universitet i en annan medlemsstat än studentens hemland inom ramen för utbildningen.

42.  Europaparlamentet pekar på det starka sambandet mellan Bolognaprocessen och yrkeskvalifikationsdirektivet och framhåller behovet av att kommissionen svarar för en samordning som är fullt ut förenlig med Bolognaprocessen. Parlamentet menar att sambandet kan stärkas ytterligare om man ger studenter all praktisk information om erkännande av utbildningsbevis som erhållits utomlands och om vilka arbetsmöjligheter utlandsstudierna leder till.

43.  Europaparlamentet vill att man som ett led i översynen av yrkeskvalifikationsdirektivet jämför olika nationella minimiutbildningskrav och anordnar mer regelbundna utbyten mellan medlemsstater, behöriga myndigheter och branschorgan för att kunna göra framsteg på vägen mot ett verkligt europeiskt område för högre utbildning.

44.  Europaparlamentet föreslår att erkännandet av meriter som erhållits av partneruniversitet inom ramen för Erasmusprogrammet ska vara en obligatorisk del för alla institutioner som deltar i studentutbyten som stöds av EU-medel, för att stärka det europeiska systemet för överföring och ackumulering av studiemeriter.

45.  Europaparlamentet framhåller vikten av att ECTS-systemet införs på ett konsekvent sätt och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och högre utbildningsanstalter att ta fram en jämförelsetabell över hur många ECTS-poäng som ges för olika utbildningar, i syfte att skapa större konsekvens och underlätta studenters och yrkesverksammas rörlighet. Parlamentet noterar de hinder som studenter stöter på när de ska överföra poäng mellan olika universitet, och anser att sådana hinder kan avskräcka studenter från att delta i akademiska utbyten.

46.  Europaparlamentet efterlyser en effektiv strategi för fullständig harmonisering av utbildningsbevis i hela Europeiska unionen, med möjlighet till omvänt erkännande (som inbegriper äldre akademiska titlar) sedan Bolognaprocessen inleddes.

47.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att anta ett slutligt och tydligt beslut om fullständigt ömsesidigt erkännande av kvalifikationer och utbildningsbevis eller att upprätta en färdplan för när ett sådant beslut till sist kommer att kunna antas.

48.  Europaparlamentet efterlyser ett mer strukturerat och omfattande samarbete mellan universiteten så att effekterna för institutioner och system för högre utbildning förstärks och studenter och personal gynnas.

49.  Europaparlamentet föreslår att universiteten i signatärstaterna erkänner praktiktjänstgöring som genomförts inom ramen för de rörlighetsprogram som stöds av Europeiska kommissionen.

50.  Europaparlamentet anser att studenter innan de inleder en praktikperiod måste få tydligare information om hur många poäng de kan tillgodoräkna sig, och uppmanar medlemsstaterna och högre utbildningsanstalter att samarbeta i bedömningen av hur många poäng perioderna ska ge. Parlamentet uppmuntrar utvecklingen av gemensamma plattformar som kan skapa en kunskaps- och kompetensbas fastställd av yrkesverksamma och av högre utbildningsanstalter, med ett eventuellt mål att skapa tillnärmning mellan vissa utbildningsbevis och samtidigt slå vakt om nationella särdrag, varvid systemet med automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer i EU(22) kan tjäna som exempel.

51.  Europaparlamentet efterlyser bättre nätverksarbete, samordning och kommunikation mellan universiteten i EU, så att man kan påskynda erkännandet av nya utbildningsbevis, underlätta överföringen av studiepoäng, förbättra kännedomen och den ömsesidiga förståelsen mellan olika utbildningssystem och hjälpa studenterna att bättre förstå mångfalden av Europeiska program.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom det nya utbildningsprogrammet uppmuntra till samarbete, bland annat genom ekonomiska incitament, om gränsöverskridande läroplaner, gemensamma utbildningsbevis och ömsesidigt erkännande. Parlamentet förespråkar en ökning av antalet praktikplatser inom Erasmus.

53.  Europaparlamentet uppmärksammar att det finns en mängd institutioner som är verksamma inom europeisk högre utbildning och forskning och uppmanar Europeiska unionen att främja sätt att samordna dem under samma paraply.

54.  Europaparlamentet anser att initiativ bör tas för att hjälpa studenter att flytta studiemeriter från ett universitet till ett annat under loppet av sina studier.

55.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att tillhandahålla uppdaterade och jämförbara data – bland annat om proportionerlig representation av utsatta grupper – som kan användas för att övervaka genomförandet av det europeiska området för högre utbildning, detta i syfte att undanröja låsningar och problem i genomförandet av processen utan att för den skull bestraffa de institutioner som ännu inte har genomfört de planerade reformerna. Parlamentet anser att dessa data bör offentliggöras varje år för varje stat och varje universitet för att göra det lättare att förstå var framsteg behöver göras.

56.  Europaparlamentet uppmanar universiteten att harmonisera sina akademiska standarder genom att bilda partnerskap för utbyte av god praxis.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka programmen för samarbete med universitet i tredjeländer och inrätta nya samarbets- och forskningsprogram som bygger på gemensamma intressen, framför allt tillsammans med universitet i konfliktområden, för att på så sätt ge studenter från dessa länder tillgång till utbildning och högre utbildning utan diskriminering.

58.  Europaparlamentet anser att det europeiska område för högre utbildning som skapats genom Bolognaprocessen gör framsteg. Parlamentet vill därför att ett Europa–Medelhavsområde för högre utbildning införlivas i den befintliga strukturen och att framsteg görs när det gäller inrättandet av ett effektivt område för högre utbildning för länder som samarbetar inom ramen för det östliga partnerskapet och andra mellanstatliga områden i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att undanröja hindren för studenters och lärares rörlighet, att stödja nätverkssamarbete mellan universitet i Europa och i Medelhavsområdet, bl.a. Emuni, och att fortsätta att tillämpa de goda metoderna i Tempus- och Erasmus Mundusprogrammen.

59.  Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra informationen om Bolognaprocessen och det europeiska området för högre utbildning genom en effektiv och omfattande europeisk kommunikationspolitik som syftar till att göra universiteten mer attraktiva i och utanför Europa.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera överförbarhet för lån och bidrag, särskilt merit- och behovsbaserade stipendier, mellan alla europeiska länder, för att säkra lika möjligheter till rörlighet.

61.  Europaparlamentet förespråkar enhetliga varumärken för universitet på regional nivå för att stärka universitetens anseende på internationell nivå i enlighet med Bolognaprocessens mål.

62.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att inrätta mekanismer som hjälper medlemsstater och högre läroanstalter att genomföra Bolognamålen, vilket kan göras genom regelbundna rapporter och genom riktat utnyttjande at EU-program, även sådana som inbegriper samarbete med de tredjeländer som är en del av det europeiska området för högre utbildning.

63.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja genomförandet av sina Bolognaåtaganden i det politiska samarbetet med berörda tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europaparlamentet att spela en ledande roll i dessa ansträngningar.

64.  Europaparlamentet hoppas att genomgången vid nästa års ministermöte i Bukarest kommer att leda till en tydlig färdplan för hur man ska upprätta ett fullt fungerande europeiskt område för högre utbildning senast 2020. Parlamentet insisterar på att det måste läggas fram sektorsövergripande förslag om it-utbildning, yrkesutbildning, livslångt lärande och praktik. Förslagen bör aktivt främja såväl integrering som smart och hållbar tillväxt och ge EU en konkurrensfördel i världen efter krisen när det gäller skapande av arbetstillfällen, humankapital, forskning, innovation, entreprenörskap och hela kunskapsekonomin.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU:s utbildningsministrar att till fullo utnyttja möjligheterna som deras gemensamma deltagande i det europeiska området för högre utbildning ger och inta en ledarroll för att Bolognamålen ska uppnås, samt uppmanar ministrarna att bekräfta sina åtaganden i Bolognaprocessen genom gemensamma åtaganden på EU-nivå och i rådet, med stöd från kommissionen, så att denna ömsesidigt stödjande process fortskrider och införlivas på ett harmoniskt sätt.

66.  Europaparlamentet påpekar att man vid Bolognaprocessens nästa ministermöte 2012 i Bukarest måste beakta att inrättandet av det europeiska området för högre utbildning möjliggör för EU och medlemsstaterna att lämna ett kraftfullt och enat bidrag till Bolognaprocessen på grundval av deras gemensamma ansvar på området högre utbildning, deras gemensamma deltagande i processen och deras gemensamma åtagande att vidta åtgärder, som framgår av EU-institutionernas politiska uttalanden.

o
o   o

67.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) http://www.ehea.info/Uploads/Declarations/SORBONNE_DECLARATION1.pdf
(2) http://www.ehea.info/Uploads/Declarations/BOLOGNA_DECLARATION1.pdf
(3) http://www.ehea.info/Uploads/Declarations/Leuven_Louvain-la-Neuve_Communiqu%C3%A9_April_2009.pdf
(4) http://www.ehea.info/Uploads/Declarations/Budapest-Vienna_Declaration.pdf
(5) EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.
(6) EUT L 289, 3.11.2005, s. 23.
(7) EUT L 64, 4.3.2006, s. 60.
(8) EUT C 111, 6.5.2008, s. 1.
(9) EUT C 119, 28.5.2009, s. 2.
(10) EUT C 302, 12.12.2009, s. 3.
(11) EUT C 135, 26.5.2010, s. 12.
(12) EUT C 191, 1.7.2011, s. 1.
(13) EUT C 199, 7.7.2011, s. 1.
(14) http://eacea.ec.europa.eu/education/eurydice/documents/thematic_reports/099EN.pdf
(15) http://eacea.ec.europa.eu/education/eurydice/documents/thematic_reports/122EN.pdf
(16) http://ec.europa.eu/public_opinion/flash/fl198_en.pdf
(17) http://ec.europa.eu/public_opinion/flash/fl_260_en.pdf
(18) http://epp.eurostat.ec.europa.eu/cache/ITY_OFFPUB/KS-78-09-653/EN/KS-78-09-653-EN.PDF
(19) http://www.ehea.info/news-details.aspx?ArticleId=253
(20) EUT C 8 E, 14.1.2010, s. 18.
(21) http://www.ehea.info/Uploads/Declarations/London_Communique18May2007.pdf
(22) Bilaga V – om erkännande på grundval av samordningen av minimikrav för utbildningar – till direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer.


Kvalitetsledning för den europeiska statistiken
PDF 120kWORD 41k
Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2012 om kvalitetsstyrning för den europeiska statistiken (2011/2289(INI))
P7_TA(2012)0073A7-0037/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Mot en effektiv kvalitetsledning för den europeiska statistiken” (COM(2011)0211),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för regional utveckling (A7-0037/2012), och av följande skäl:

A.  Eurostat har funnits sedan 1953 och behovet att garantera dess oberoende är allmänt erkänt.

B.  Tillförlitlig och korrekt statistik är en grundläggande förutsättning för en effektiv ekonomisk politik och budgetpolitik, på både medlemsstats- och unionsnivå.

C.  För att Europa 2020-strategin för tillväxt och sysselsättning och paketet för ekonomisk styrning, inklusive den europeiska planeringsterminen, ska bli framgångsrika krävs det oberoende statistik av hög kvalitet.

D.  Statistikanvändarna bör få relevanta, aktuella och tillförlitliga uppgifter som samlas in och sammanställs av nationella organ, i enlighet med principerna om opartiskhet, objektivitet och yrkesmässigt oberoende.

E.  Statistiken bör vara tillgänglig för allmänheten, lättförståelig både för beslutsfattare och för medborgarna och lämpa sig för jämförelser på årsbasis.

F.  Den europeiska statistikens kvalitet är beroende av integriteten i produktionsprocessen som helhet. Den pågående moderniseringen av metoderna för statistikframställning utgör en viktig offentlig investering för att effektivisera hela produktionskedjan och kräver fortsatt engagemang både på EU-nivå och på nationell nivå.

G.  Skuldkrisen inom euroområdet har belyst farorna med statistiska felaktigheter och statistikbedrägerier som har sitt upphov i brister både när det gäller kvaliteten på offentliga räkenskapsdata från tidigare led och det nuvarande statistikhanteringssystemet.

H.  Statistikorganen bör inte bara vara lagfäst oberoende, men bör också ha mekanismer och brandväggar som garanterar att de är skilda från den politiska processen, vilket gör att man undviker systemfel. Samtidigt måste det dock framhållas att det är staten som är ansvarig för att de statistiska uppgifterna är korrekta och tillförlitliga.

I.  Förhållandet mellan Eurostat och de nationella revisionsrätterna bör förstärkas.

J.  Medlemsstaternas nationella statistikmyndigheter bör så snart som möjligt reformeras för att följa den nya europeiska lagstiftningen.

K.  De cirka 350 lagar och regleringar på statistikområdet som gäller samtliga medlemsstater innebär en proportionellt sett större börda för de små medlemsstaterna när det gäller att följa lagstiftningen.

L.  Eurostat ska tillhandahålla de ekonomiska indikatorer som krävs för övervakning av finanspolitiken och för resultattavlan över makroekonomiska obalanser, tillsammans med nya mekanismer för efterlevnadskontroll. De nyligen antagna lagstiftningsreformerna, särskilt den s.k. sexpack-lagstiftningen för ekonomisk styrning, har satt gedigen och tillförlitlig statistik i centrum för ekonomisk styrning på EU-nivå.

1.  Europaparlamentet anser att man måste ha ett systemrelaterat förhållningssätt till kvaliteten, vilket kan komma att innebära en reform av metoderna för framtagning av den europeiska statistiken och en gradvis övergång från ett korrigerande till ett förebyggande förhållningssätt när det gäller kvalitetskontroll av europeisk statistik i allmänhet och statistik över offentliga finanser i synnerhet. Parlamentet välkomnar den bindande utformningen av reglerna för framtagning av europeisk statistik och dess verifiering. Parlamentet anser att det är nödvändigt att ha oberoende statistikorgan för att kunna upprätthålla de statistiska uppgifternas trovärdighet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla medlemsstaterna stöd och sakkunskap för att hjälpa dem att övervinna forskningsbarriärer och metodologiska hinder, med syftet att garantera efterlevnad och uppgifter av hög kvalitet.

3.  Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att föreslå ändringar av förordning (EG) nr 223/2009 (Statistikförordningen) för att införa en proaktiv strategi i syfte att tidigt i datafångstkedjan övervaka och utvärdera uppgifter om de offentliga finanserna, så att korrigeringar kan göras i ett så tidigt skede som möjligt. Parlamentet stöder också förslaget att inrätta en rättslig ram med syftet att förstärka ramarna för styrning, framför allt för de nationella statistikmyndigheternas och Eurostats yrkesmässiga oberoende, och som kräver att medlemsstaterna formellt åtar sig att vidta nödvändiga åtgärder på nationell nivå för att upprätthålla förtroendet för statistiken och möjliggöra en striktare tillämpning av uppförandekoden för europeisk statistik.

4.  Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att föreslå parlamentet och rådet lagförslag som syftar till att i EU-rätten införa delar av den reviderade uppförandekoden avseende europeisk statistik, med syftet att göra en tydlig åtskillnad mellan de nationella statistikorganens och medlemsstaternas regeringars ansvar och behörigheter samt säkerställa en mer transparent och samordnad ansvarsskyldighet för uppgifternas kvalitet.

5.  Europaparlamentet uppmanar enträget Eurostat att fortsätta sin strävan att tillsammans med de huvudsakliga uppgiftslämnarna och uppgiftsanvändarna modernisera metoderna för framtagning av europeisk statistisk så att kostnadseffektiviteten kan upprätthållas.

6.  Eurostat uppmanas att se till att det inrättas standardiserade system för de offentliga räkenskaperna i samtliga medlemsstater, och att dessa system förstärks med både interna och externa kontrollmekanismer, inklusive tillämpningen av den nyligen reviderade rättsliga ramen i förordning (EG) nr 479/2009, liksom ytterligare lagförslag om det bedöms nödvändigt. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att ge Eurostat större utredningsbefogenheter.

7.  Europaparlamentet understryker att alla medlemsstater bör förvissa sig om att statistiken är riktig på alla förvaltningsnivåer. Parlamentet uppmuntrar Eurostat att för alla typer av statistik offentliggöra huruvida det föreligger tvivel rörande sådan riktighet.

8.  Europaparlamentet anser att det i det nyligen antagna paketet för ekonomisk styrning behövs normer för detaljerade uppgifter om den offentliga sektorns riskexponering vad gäller garantier och ansvarsförbindelser, t.ex. genom statliga eller kommunala garantier och exponering mot offentlig-privata partnerskap. Dessa normer borde genast utvecklas och offentliggöras av Eurostat för alla nivåer av offentlig förvaltning.

9.  Europaparlamentet välkomnar att Europeiska rådgivande organet för statistikstyrning har tillhandahållit oberoende tillsyn över Eurostat och Europeiska statistiksystemet. Eurostat och de andra statistikmyndigheterna uppmanas att genomföra de rekommendationer som det rådgivande organet framförde i sin årsrapport för 2011.

10.  Europaparlamentet understryker att Eurostat måste sörja för transparens vad gäller den egna personalen, genom att offentliggöra information om sina fast anställda (tjänstemän) och kontraktsanställda och lämna information om på vilket sätt de nationella experterna utplaceras.

11.  Europaparlamentet understryker att statistikorganens oberoende i förhållande till politiskt inflytande måste garanteras på såväl nationell som europeisk nivå.

12.  Systemet för kvalitetsstyrning kommer att kräva ett nära samarbete mellan Eurostat och de nationella organ som ansvarar för verifieringen av uppgifter om de offentliga finanserna från tidigare led. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag som garanterar större oberoende och bättre enhetlighet i de nationella revisionsrätternas befogenheter när det gäller att verifiera kvaliteten på de källor som används för att fastställa nationella skuld- och underskottssiffror, och som förstärker Europeiska revisionsrättens samordnande roll.

13.  Europaparlamentet understryker att kvalitetsstyrning av den offentliga sektorns finansstatistik och andra nationella statistiska uppgifter samt noggrannhet och inlämning av uppgifterna i rätt tid är en förutsättning för att den europeiska planeringsterminen ska kunna fungera ordentligt.

14.  Europaparlamentet inser att man för att kunna erbjuda korrekt statistik i många fall måste samla in och sammanställa uppgifter från åtskilliga källor. Parlamentet konstaterar därför att en kortare tidsplan för publicering av statistik i vissa fall kan leda till att statistikens tillförlitlighet minskar eller att kostnaderna för uppgiftsinsamling ökar. Parlamentet rekommenderar att hänsyn ska tas till balansen mellan aktualitet, tillförlitlighet och framställningskostnad när bästa praxis på detta område övervägs.

15.  Europaparlamentet uppmanar Eurostat att undersöka hur dess publikationer, särskilt de som görs tillgängliga via internet, kan göras mer användarvänliga för vanliga medborgare och icke-facklärda, särskilt vid användning av grafisk framställning. Eurostats hemsida bör kunna ge smidigare tillgång till kompletta långtidsdataserier och visa lättförståeliga och jämförande diagram för att ge medborgarna större mervärde. Dessutom bör Eurostats regelbundna statistiska uppdateringar, när det är möjligt, innehålla information om varje medlemsstat och erbjuda serier på års- och månadsbasis och, när det är möjligt och ändamålsenligt, långtidsserier.

16.  Europaparlamentet betonar att tillhandahållande av rättvisande och relevant statistik av hög kvalitet är av avgörande betydelse för hållbar och balanserad regional utveckling. Parlamentet konstaterar att rättvisande och exakta uppgifter är en förutsättning för tillgång till detaljerad information inom enskilda områden såsom demografi, ekonomi och miljö, och att sådana data därför spelar en avgörande roll i beslutsprocessen inom regional utveckling, särskilt med avseende på genomförandet av Europa 2020-strategin.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att tillgodose behovet av tillförlitlig statistisk information som gör att EU:s politik blir bättre på att reagera på den ekonomiska, sociala och territoriella verkligheten på regional nivå.

18.  Europaparlamentet stödjer Eurostats avsikt att upprätta en rättslig ram för ”åtaganden om att skapa förtroende för statistiken”. Parlamentet betonar att efterlevnad av regeln om sekretess inom det europeiska statistiksystemet (ESS), såväl som av subsidiaritetsprincipen, kommer att bidra till att öka förtroendet för statistikmyndigheter.

19.  Europaparlamentet konstaterar att det är nödvändigt att få de offentliga räkenskapssystemen att fungera bättre. Parlamentet uppmanar trots det kommissionen att klarlägga om det är nödvändigt och möjligt att standardisera de offentliga räkenskapssystemen i samtliga medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en gemensam metod och att tillämpa verkningsfulla, lämpliga och beprövade lösningar.

20.  Europaparlamentet framhåller behovet av att utveckla ett sammanhängande system för forskning om de socioekonomiska processerna i gränsregionerna, inbegripet processerna i de regioner som ligger vid Europeiska unionens yttre gränser, jämte statistik för makroregioner för att få en tillförlitlig, fullständig och rättvisande bild av ekonomin när det gäller regional och makroregional utveckling med avseende både på den urbana dimensionen och på landsbygden. De forskningsmekanismer som är knutna till betalningsbalansen bör förbättras. Parlamentet konstaterar vidare att regionala och nationella räkenskaper bör övervakas noga, som en del av ett kraftfullt kvalitetsstyrningssystem för EU:s statistik.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy