Index 
Antagna texter
Onsdagen den 18 april 2012 - Strasbourg
Samordning av de sociala trygghetssystemen ***I
 Europeiska unionens anslutning till fördraget om vänskap och samarbete i Sydostasien ***
 Utkast till protokoll om det irländska folkets oro rörande Lissabonfördraget (godkännande) ***
 Utkast till protokoll om det irländska folkets oro rörande Lissabonfördraget (samråd) *
 Sammanhållningspolitikens roll i Europeiska unionens yttersta randområden i samband med Europa 2020-strategin
 De mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens politik på området, inbegripet följderna för EU:s strategipolitik för mänskliga rättigheter
 Förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Azerbajdzjan
 Förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Armenien
 Fisk som en gemensam nytta
 Barn med Downs syndrom

Samordning av de sociala trygghetssystemen ***I
PDF 191kWORD 33k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och av förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 (COM(2010)0794 – C7-0005/2011 – 2010/0380(COD))
P7_TA(2012)0121A7-0043/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2010)0794),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 48 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0005/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 7 mars 2012 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0043/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid den första behandlingen den 18 april 2012 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … /2012 om ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och av förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004

P7_TC1-COD(2010)0380


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 465/2012.)


Europeiska unionens anslutning till fördraget om vänskap och samarbete i Sydostasien ***
PDF 189kWORD 29k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 april 2012 om utkastet till rådets beslut om Europeiska unionens anslutning till fördraget om vänskap och samarbete i Sydostasien (07434/2012 – C7-0085/2012 – 2012/0028(NLE))
P7_TA(2012)0122A7-0139/2012

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (07434/2012),

–  med beaktande av fördraget om vänskap och samarbete i Sydostasien och utkastet till det tredje protokollet till detta,

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 209 och 212 samt artikel 218.6 andra stycket led a och 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0085/2012),

–  med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A7-0139/2012).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i de stater som har undertecknat fördraget om vänskap och samarbete i Sydostasien.


Utkast till protokoll om det irländska folkets oro rörande Lissabonfördraget (godkännande) ***
PDF 194kWORD 32k
Europaparlamentets beslut av den 18 april 2012 om Europeiska rådets förslag om att inte sammankalla något konvent för att behandla frågan huruvida ett protokoll om det irländska folkets oro rörande Lissabonfördraget ska fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (00092/2011 – C7-0388/2011 – 2011/0816(NLE))
P7_TA(2012)0123A7-0065/2012

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar detta beslut

–  med beaktande av det beslut som de 27 medlemsstaternas stats- och regeringschefer, församlade i Europeiska rådet, fattade den 19 juni 2009 och som handlade om det irländska folkets oro rörande Lissabonfördraget (bilaga 1 till ordförandeskapets slutsatser),

–  med beaktande av den skrivelse som den irländska regeringen ingav till rådet den 20 juli 2011 i enlighet med artikel 48.2 i fördraget om Europeiska unionen och som innehöll ett förslag om att ett utkast till protokoll om det irländska folkets oro rörande Lissabonfördraget (”utkastet till protokoll”) ska fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets ingivande den 11 oktober 2011 av detta förslag till Europeiska rådet, i enlighet med artikel 48.2 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 25 oktober 2011 från Europeiska rådets ordförande till Europaparlamentets talman om utkastet till protokoll,

–  med beaktande av Europeiska rådets begäran om godkännande av att inte sammankalla något konvent i enlighet med artikel 48.3 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen (C7–0388/2011),

–  med beaktande av artiklarna 74a och 81.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0065/2012), och av följande skäl:

A.  Vid Europeiska rådets möte den 19 juni 2009 kom stats- och regeringscheferna överens om att fatta ett beslut för att skapa lugn och reagera på det irländska folkets oro över Lissabonfördragets konsekvenser för såväl rätten till liv, familj och utbildning som skattepolitiken, säkerheten och försvaret.

B.  Stats- och regeringscheferna förklarade också att beslutet var rättsligt bindande och att det skulle börja gälla från och med den dag då Lissabonfördraget träder i kraft.

C.  De förklarade också att de, vid tidpunkten för nästa anslutningsfördrags ingående och i enlighet med deras respektive konstitutionella krav, skulle låta bestämmelserna i beslutet ingå i ett protokoll som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

D.  I själva verket hade stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet redan den 19 juni 2009 kommit överens om sakinnehållet i de bestämmelser som nu föreslås i utkastet till protokoll. Denna fråga har alltså redan avgjorts politiskt, och det tycks därför inte vara berättigat att sammankalla ett konvent.

1.  Europaparlamentet godkänner Europeiska rådets förslag att inte sammankalla något konvent.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till Europeiska rådet, rådet och kommissionen.


Utkast till protokoll om det irländska folkets oro rörande Lissabonfördraget (samråd) *
PDF 197kWORD 33k
Europaparlamentets resolution av den 18 april 2012 om utkastet till protokoll om det irländska folkets oro rörande Lissabonfördraget (artikel 48.3 i fördraget om Europeiska unionen) (00092/2011 – C7-0387/2011 – 2011/0815(NLE))
P7_TA(2012)0124A7-0064/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det beslut som de 27 medlemsstaternas stats- och regeringschefer, församlade i Europeiska rådet, fattade den 19 juni 2009 och som handlade om det irländska folkets oro rörande Lissabonfördraget (bilaga 1 till ordförandeskapets slutsatser),

–  med beaktande av den skrivelse som den irländska regeringen ingav till rådet den 20 juli 2011 i enlighet med artikel 48.2 i fördraget om Europeiska unionen och som innehöll ett förslag om att ett utkast till protokoll om det irländska folkets oro rörande Lissabonfördraget (”utkastet till protokoll”) ska fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets ingivande den 11 oktober 2011 av detta förslag till Europeiska rådet, i enlighet med artikel 48.2 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artikel 48.3 första stycket i fördraget om Europeiska unionen, i enlighet med vilken Europeiska rådet har hört parlamentet (C7-0387/2011),

–  med beaktande av artikel 74a i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0064/2012), och av följande skäl:

A.  Den irländska regeringen beslutade 2008 att hålla en folkomröstning om ratificeringen av Lissabonfördraget.

B.  På grund av det negativa resultatet i folkomröstningen den 12 juni 2008 kunde Irland inte ratificera Lissabonfördraget.

C.  Vid sammanträdet den 11–12 december 2008 kom Europeiska rådet, på begäran av den irländska regeringen, överens om att det skulle fattas ett beslut om att kommissionen även efter 2014 ska vara sammansatt av en medborgare från varje medlemsstat.

D.  Eftersom Lissabonfördragets ikraftträdande krävde enhällighet förväntades den irländska regeringen hitta en lösning på den situation som orsakats av beslutet att hålla en folkomröstning och av det negativa resultatet i denna folkomröstning.

E.  Vid Europeiska rådets möte den 19 juni 2009 kom stats- och regeringscheferna överens om att fatta ett beslut för att införa ”nödvändiga rättsliga garantier” med anledning av det irländska folkets oro över Lissabonfördragets konsekvenser för såväl rätten till liv, familj och utbildning som skattepolitiken, säkerheten och försvaret. Vidare kom de överens om att de, vid tidpunkten för nästa anslutningsfördrags ingående och i enlighet med deras respektive konstitutionella krav, skulle låta bestämmelserna i beslutet ingå i ett protokoll som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Syftet med detta var att förtydliga de bestämmelser i Lissabonfördraget som gett upphov till oro bland det irländska folket.

F.  När det i artikel 1 i utkastet till protokoll fastställs att ingenting i Lissabonfördraget påverkar omfattningen och tillämpligheten av skyddet för rätten till liv, skyddet av familjen och skyddet av rätten till utbildning i Irlands författning avses frågor som inte omfattas av unionens befogenhetsområde enligt artiklarna 4 och 5 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 2–6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller för vilka unionen bara har en kompletterande roll (artikel 6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

G.  I artikel 2 i utkastet till protokoll, vilken handlar om skatter, slås det fast att ”bestämmelserna i Lissabonfördraget [inte], för någon medlemsstat, [innebär] någon som helst förändring av omfattningen eller genomförandet av unionens befogenheter”. Artikeln hindrar inte vidare framsteg på vägen mot en stärkt ekonomisk samordning i unionen.

H.  I artikel 3 i utkastet till protokoll förklaras Lissabonfördragets bestämmelser om säkerhet och försvar (artiklarna 42–46 i fördraget om Europeiska unionen), och det klargörs att unionens gemensamma säkerhets- och försvarspolitik inte påverkar Irlands säkerhets- och försvarspolitik och inte heller dess förpliktelser. Samtidigt innehåller artikeln en förpliktelse att ge stöd och bistånd och att handla gemensamt i en anda av solidaritet om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium, i enlighet med artikel 42.7 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

I.  Det är nödvändigt att respektera de politiska överenskommelser som tidigare ingåtts mellan regeringarna. Innehållet i utkastet till protokoll gäller enbart situationen i Irland.

1.  Europaparlamentet stöder Europeiska rådet om det beslutar att undersöka de föreslagna fördragsändringarna.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.


Sammanhållningspolitikens roll i Europeiska unionens yttersta randområden i samband med Europa 2020-strategin
PDF 149kWORD 64k
Europaparlamentets resolution av den 18 april 2012 om sammanhållningspolitikens roll i Europeiska unionens yttersta randområden i samband med Europa 2020-strategin (2011/2195(INI))
P7_TA(2012)0125A7-0084/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av bestämmelserna i artiklarna 355 och 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), som erkänner en särskild status för de yttersta randområdena, och av artikel 107.3 a i EUF-fördraget avseende den statliga stödordningen till dessa regioner,

–  med beaktande av artikel 174 och därpå följande artiklar i EUF-fördraget, i vilka de ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningsmålen och de finansiella strukturinstrumenten för att uppnå dessa fastställs,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 maj 2004 ”Ett starkare partnerskap för de yttersta randområdena” (COM(2004)0343),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 september 2005 om ett starkare partnerskap för de yttersta randområdena(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 september 2007 ”En strategi för de yttersta randområdena: uppnådda resultat och framtidsutsikter” (COM(2007)0507) och det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 12 september 2007 ”En strategi för de yttersta randområdena: uppnådda resultat och framtidsutsikter” (SEK(2007)1112),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2008 ”En strategi för de yttersta randområdena: uppnådda resultat och framtidsutsikter”(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 oktober 2008 ”De yttersta randområdena: en tillgång för Europa” (COM(2008)0642),

–  med beaktande av det gemensamma memorandumet mellan regionerna i de yttersta randområdena av den 14 oktober 2009 om de yttersta randområdena fram till 2020,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 ”Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (COM(2010)2020),

–  med beaktande av memorandumet mellan Spanien, Frankrike, Portugal och de yttersta randområdena av den 7 maj 2010 om en ny strategi för EU:s yttersta randområden,

–  med beaktande av slutsatserna från det 3022:a mötet i rådet (allmänna frågor) av den 14 juni 2010(3),

–  med beaktande av kommissionens första rapport till Europaparlamentet och rådet av den 24 september 2010 om resultaten av Posei-reformen 2006 (COM(2010)0501),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förslag till förordning av den 24 september 2010 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden (COM(2010)0498),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 juni 2011 ”En budget för Europa 2020” (COM(2011)0500 – del 1 och 2),

–  med beaktande av förslaget till rådets förordning av den 29 juni 2011 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (COM(2011)0398),

–  med beaktande av rapporten ”Europas yttersta randområden och den inre marknaden: EU:s genomslagskraft i världen” till kommissionsledamot Michel Barnier, vilken presenterades den 12 oktober 2011 av Pedro Solbes Mira,

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europeiska rådet av den 18 oktober 2010 om kommissionens yttrande enligt artikel 355.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om den franska regeringens initiativ till ändring av Saint-Barthélemys ställning i förhållande till unionen (COM(2010)0559), och Europeiska rådets beslut 2010/718/EU av den 29 oktober 2010 om ändring av ön Saint-Barthélemys ställning i förhållande till Europeiska unionen(4),

–  med beaktande av slutförklaringen från den sjuttonde konferensen för ordförandena från EU:s yttersta randområden den 3–4 november 2011,

–  med beaktande av de yttersta randområdenas bidrag av den 15 januari 2010 till det offentliga samrådet om kommissionens arbetsdokument – Samråd om framtidsstrategin ”EU 2020” (COM(2009)0647),

–  med beaktande av de yttersta randområdenas gemensamma bidrag av den 28 januari 2011 till den femte rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning,

–  med beaktande av bidraget från EU:s yttersta randområden av den 28 februari 2011 ”På väg mot en inre marknadsakt” (COM(2010)0608 av den 27 oktober 2010),

–  med beaktande av den gemensamma plattformen av den 6 juli 2010, riktad till Europeiska kommissionens ordförande, José Manuel Durão Barroso, från konferensen för Europaparlamentets ledamöter från de yttersta randområdena,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0084/2012), och av följande skäl:

A.  I artikel 349 i fördraget föreskrivs, på grundval av primärrätten, en särskild rättslig grund enligt vilken en särskild rättslig status och gemensamma politiska åtgärder fastställs för de yttersta randområdena.

B.  Sammanhållningspolitiken bör anpassas till och integrera aspekterna i Europa 2020-strategin, som har som mål att samordna de politiska initiativen för att uppnå en smart och hållbar tillväxt för alla genom att främja en ekonomi med hög sysselsättningsgrad och social och territoriell sammanhållning, och som på lämpligt sätt måste beakta de yttersta randområdenas särskilda förhållanden. Dessa regioner har ett svårare utgångsläge för att uppnå målen i strategin än andra regioner. De yttersta randområdena är beredda att medverka till genomförandet av de fem mål för sysselsättning, innovation, utbildning, social integration, klimat och energi som ska uppnås senast 2020. Behovet av att inrikta målen för Europa 2020-strategin på ett fullt utnyttjande av regionernas potential och tillväxt inom ledande sektorer får emellertid inte innebära att de strukturella hinder som dessa regioner står inför och den grundläggande roll som de traditionella sektorerna spelar för utvecklingen förbises.

C.  Sammanhållningspolitiken bör förbli ett av de främsta EU-instrumenten såväl för att minska olikheterna i de europeiska regionerna i allmänhet och i regionerna de yttersta randområdena i synnerhet, i syfte att främja deras integration på den inre marknaden och bekräfta deras betydelse i de berörda geografiska områdena, som för att driva på deras utveckling och ekonomiska konvergens med det kontinentala EU samt för att uppfylla målen för EU 2020-strategin, där de europeiska fonderna är viktiga redskap. Alla de svårigheter som de yttersta randområdena står inför kan dock inte lösas enbart genom denna EU-politik.

D.  Den stora utmaningen för ekonomierna i de yttersta randområdena är att omvandla sina begränsningar till utsikter och möjligheter till tillväxt med hjälp av instrument som möjliggör en minskning av olikheterna i fråga om den fria rörligheten för personer, varor, kapital och tjänster. Utmaningar som globaliseringen, klimatförändringarna, energiförsörjningen, utvecklingen av förnybar energi, en hållbar förvaltning av naturtillgångarna, inbegripet havets och jordbrukets tillgångar, bevarandet av den biologiska mångfalden, social integration och bekämpning av fattigdom och befolkningstrycket kräver samtidigt en samordning av EU:s politik och alla EU-instrument.

E.  Den förvärrade ekonomiska situationen till följd av den ekonomiska, sociala och finansiella krisen har särskilt drabbat de yttersta randområdena och framhävt deras strukturella svagheter och beroende av omvärlden.

F.  EU:s investeringar i de yttersta randområdena är inte enbart politiska insatser för att åtgärda eftersläpningar och kompensera för handikapp, utan är också till fördel och gagn för hela EU.

En differentierad och gemensam behandling av de yttersta randområdena

1.  Europaparlamentet betonar att de yttersta randområdena, i enlighet med EUF-fördraget, har rätt till en differentierad och gemensam behandling som ger dem möjlighet att få största möjliga stöd oberoende av deras utvecklingsnivå, så att deras särdrag i tillräcklig utsträckning beaktas och skyddas.

2.  Europaparlamentet understryker behovet av att, i enlighet med slutsatserna i den femte rapporten om ekonomisk, social och territoriell utveckling, göra sammanhållningspolitikens instrument mer flexibla för att möjliggöra investeringar som kan garantera tillväxt- och utvecklingsnivåer i överensstämmelse med målen för Europa 2020-strategin, även under särskilda geografiska och demografiska förhållanden.

3.  Europaparlamentet håller med om att de yttersta randområdena bör följa de övergripande mål som fastställts i Europa 2020-strategin, men betonar behovet av att anpassa dessa mål till regionernas verkliga situation och att beakta deras regionala mångfald, strukturella villkor och potentiella fördelar. Parlamentet understryker dock samtidigt att artikel 349 i EUF-fördraget, som föreskriver specifika åtgärder för att minska effekterna av de yttersta randområdenas särdrag, i högre grad bör tillämpas och ges den rättsliga, institutionella och politiska vikt som krävs för att garantera de yttersta randområdena en rättvis integration och möjliggöra deras ekonomiska och sociala utveckling på den inre marknaden och i unionen som helhet, liksom att fullt ut och på samma villkor som andra regioner delta i samtliga relevanta EU-program.

4.  Europaparlamentet anser att fokuseringen på de tre första tematiska målen i de nya förslagen till förordningar för perioden från och med 2014 måste lättas upp för de yttersta randområdena, för att inte begränsa möjligheterna att diversifiera och utveckla befintlig potential och utnyttja komparativa fördelar och konkurrensfördelar.

5.  Europaparlamentet anser att andra kriterier bör användas för att avgöra om de yttersta randområdena är berättigade till stöd från strukturfonderna, eftersom kriteriet ”BNP per invånare' inte korrekt speglar regionernas specifika situation och strider mot själva principen av att ha ”status som yttersta randområde' och mot själva fördraget. Parlamentet kräver därför att ett särskilt kriterium införs, enligt vilket de yttersta randområdena tas upp bland de minst utvecklade regionerna, oberoende av deras BNP, eftersom detta angreppssätt är bäst anpassat till deras specifika situation. Parlamentet understryker dessutom att medfinansieringsgraden för de yttersta randområdena bör uppgå till 85 procent för samtliga instrument som ger stöd till dessa regioner. Parlamentet kräver en förlängning av perioden för att utnyttja medlen i de yttersta randområdena i syfte att säkra ett bättre utnyttjande av dem.

6.  Europaparlamentet beklagar, inom ramen för de extra anslagen från Eruf, förslaget att drastiskt minska de belopp som anslagits till de yttersta randområdena och regioner med låg befolkningstäthet för finansieringsperioden 2014–2020, och är bekymrat över att dessa anslag, som ursprungligen var avsedda för att kompensera effekterna av de yttersta randområdenas och glesbygdernas strukturella nackdelar, urvattnas genom att upp till 50 procent av anslagen öronmärkts för andra mål. Parlamentet begär att dessa anslag höjs till en samfinansieringsnivå på 85 procent i likhet med övriga anslag från Eruf. Parlamentet kräver därför att den finansiella insatsen för genomförandet av Europa 2020-strategin ger tillgång till EU-stöd som minst motsvarar den nuvarande budgetramen i reella termer så att denna strategi kan genomföras på ett konsekvent och effektivt sätt.

7.  Europaparlamentet beklagar att nedskärningar har gjorts på andra områden inom sammanhållningspolitiken – och framför allt att kommissionen föreslår en allmän nedskärning av finansieringen av den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen på 5,1 procent i 2011 års fasta priser för nästa programperiod, varav en minskning på 20,2 procent av medlen till konvergensregioner (med undantag av övergångsregioner), en minskning på 5,6 procent av medlen till konkurrenskraftregioner och en minskning på 2,9 procent av anslagen till Sammanhållningsfonden.

8.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens plan att införa en budgetpost för ”regioner i yttersta randområden och regioner med mycket låg befolkningstäthet” i den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020, eftersom detta kommer att innebära en tydligare koppling mellan de medel som avsätts för dessa regioner och de eftersträvade målen.

9.  Europaparlamentet fäster uppmärksamheten vid att situationen i de yttersta randområdena på nytt inte nämns i förslaget till förordning om den kommande Europeiska socialfonden, inte enbart med hänsyn till de strukturella egenskaper som anges i artikel 349 i EUF-fördraget, utan även till deras särskilda ekonomiska situation som placerar dem bland de regioner som har den högsta arbetslösheten i EU.

10.  Europaparlamentet betonar att den europeiska skatte- och tullpolitiken måste anpassas i syfte att stärka konkurrenskraften i ekonomierna i de yttersta randområdena och att lämpliga skatte- och tullbestämmelser är av avgörande betydelse för diversifieringen av den ekonomiska verksamheten och skapandet av varaktiga arbetstillfällen i de yttersta randområdena.

11.  Europaparlamentet framhåller att invånarna i de yttersta randområdena måste kunna ta del av den inre marknadens fördelar på samma villkor som unionens övriga medborgare, och kräver att åtgärder vidtas i enlighet med rekommendationerna i Pedro Solbes Miras rapport. Parlamentet begär att man undersöker möjligheten att utarbeta särskilda bestämmelser om statsstöd till regionerna i de yttersta randområdena, och anser att man måste bevara investeringsstöden till stora, medelstora och små företag på nuvarande nivåer och införa en möjlighet att bevilja icke-degressiva driftstöd på obegränsad tid inom ramen för ett flexibelt regelverk, eftersom denna form av stöd bevisligen inte skadar konkurrensen och hjälper de yttersta randområdena att uppfylla målen för Europa 2020-strategin, i synnerhet på området för innovation, forskning och miljö. Parlamentet betonar i detta sammanhang de offentliga tjänsternas betydelse för den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i de yttersta randområdena, i synnerhet inom sektorer som luft- och sjöfart, posttjänster, energi och kommunikation.

12.  Europaparlamentet betonar vikten av att stödja små och medelstora företag genom att anslå EU-medel för att utveckla produktionsstrukturen i de yttersta randområdena och främja arbetstagares kvalifikationsnivå och därmed främja dessa regioners specifika produkter och den lokala ekonomin.

13.  Europaparlamentet anser att EU:s insatser bör ha som mål att spela en nyckelroll och stimulera initiativkraften så att spjutspetscentrum utvecklas i de yttersta randområdena inom de sektorer där man kan tillvarata dessa regioners särskilda fördelar och know-how, till exempel avfallshantering, förnybar energi, energioberoende, biologisk mångfald, rörlighet bland studerande, klimatforskning och krishantering. Parlamentet anser att de åtgärder som vidtas på europeisk nivå och på grundval av allmänna europeiska förhållanden inte alltid är effektiva i de yttersta randområdena. De försöksordningar som kan antas i enlighet med artikel 349 i fördraget har dock gett verkligt goda resultat och skulle därmed kunna utvidgas till att gälla hela unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut utnyttja sådana försöksordningar i dessa regioner i syfte att skapa en innovativ, solidarisk och hållbar tillväxt för alla.

En separat och särskild ram för EU-politiken i de yttersta randområdena

14.  Europaparlamentet kräver en förstärkning av Posei-programmets stödåtgärder för jordbruket för att bemöta konkurrensen från producenter med lägre produktionskostnader. Parlamentet förordar bevarandet av de särskilda bestämmelser som beviljats de yttersta randområdena inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

15.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att på förhand utvärdera konsekvenserna av förslag till EU-lagstiftning för de yttersta randområdenas ekonomier.

16.  Europaparlamentet understryker behovet av att bevara åtgärderna för hållbar förvaltning och skydd av marina resurser, gradvis begränsa tillträdet till havsområden som är biologiskt känsliga till att endast gälla för lokala flottor, enbart använda miljövänliga fiskeredskap, främja vattenbruk, återinföra möjligheten att bevilja stöd för modernisering av flottan för att förbättra säkerhets- och hygienförhållandena och tillämpa god praxis. Parlamentet kräver en ökning av ersättningen för extrakostnader genom Posei-programmet för fiske, och insisterar på behovet av att följa en strategi som är bättre anpassad till varje regions verkliga situation, på grundval av de utvecklingsmodeller för näringen som utarbetats av de lokala aktörerna.

17.  Europaparlamentet beklagar att man i förslaget till reform av den gemensamma fiskeripolitiken inte tar tillräcklig hänsyn till de yttersta randområdenas situation och förutsättningar. Parlamentet betonar de yttersta randområdenas maritima dimension och fiskets betydelse för den fysiska planeringen och för sysselsättningen för lokalbefolkningen med hänsyn till områdenas exklusiva ekonomiska zoner, vars potential bör avspeglas i konkreta och konsekventa åtgärder för en verklig maritim ekonomi och vederbörligen beaktas i EU:s integrerade havspolitik. Parlamentet påminner om det växande ekonomiska intresse som den oerhörda biogenetiska rikedom och de enorma mineraltillgångar som finns på havsbottnen i de yttersta randområdena väckt, och anser att detta måste beaktas i EU:s nya strategi för de yttersta randområdena för att säkerställa utvecklingen av en kunskapsekonomi baserad på havet. Parlamentet anser i detta sammanhang att de yttersta randområdena måste stå i centrum för unionens havspolitik, och insisterar på deras roll för ett hållbart utnyttjande av haven och kustområdena samt för den internationella havsförvaltningen. Parlamentet anser vidare att de yttersta randområdena i Atlanten bör delta i den strategi för Atlanten som håller på att utarbetas.

18.  Europaparlamentet påminner om turistnäringens betydelse och uppmanar kommissionen att påskynda genomförandet av den europeiska handlingsplanen och att garantera en bättre samordning av befintliga budgetposter, med särskilt fokus på de yttersta randområdena.

19.  Europaparlamentet betonar att de yttersta randområdena tänker satsa på en forsknings- och innovationsstrategi och på tillväxt inom sina företagsnät, särskilt genom att uppmuntra företagaranda bland ungdomar för att de små och medelstora företagen ska kunna utvecklas och för att undvika ungdomsarbetslöshet. Parlamentet anser att man måste skapa teknisk infrastruktur och europeiska innovationscentrum, utveckla projekt och partnerskap med vetenskapliga och tekniska organ och utbyta idéer och bästa praxis, genom EU:s stödnätverk för innovation och med hjälp av strategier för smart specialisering, såsom S3-plattformen, samt långsiktiga investeringar i de yttersta randområdena inom ramen för finansieringen av sammanhållningspolitiken för att säkra ett aktivt deltagande i flaggskeppsprojekten i Europa 2020-strategin. Parlamentet kräver att man fortsätter de insatser som hittills gjorts till förmån för de yttersta randområdena för att utöka inrättandet av lokala forskningsstrukturer som lever upp till regionernas potential och för att främja och bidra till utvecklingen av attraktiva och högpresterande universitet med tillräckliga resurser och en standard som motsvarar universiteten i andra delar av EU.

20.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att främja synergier mellan medlen från sammanhållningspolitiken och ramprogrammet för forskning och utveckling i syfte att stärka utvecklingen i regionerna i de yttersta randområdena och komma till rätta med underutnyttjandet av forskningsmedel.

21.  Europaparlamentet understryker att ett gemensamt europeiskt transportområde bör bidra till att säkra tillväxt för alla i de yttersta randområdena, förbättra tillgängligheten till dessa områden och bekämpa klimatförändringarna. Parlamentet kräver att en särskild ram skapas för transportstöd till de yttersta randområdena, särskilt för att främja kollektivtransport och utveckla sjöfarten mellan öarna. Parlamentet kräver dessutom att man skapar logistikplattformer och stöder bestämt genomförandet av projekt som motorvägar till sjöss. Parlamentet framhäver de möjligheter som Marco Polo-programmet erbjuder regionerna i de yttersta randområden, och uppmanar kommissionen att göra programmet mer flexibelt och förlänga det till efter 2013. Kommissionen uppmanas dessutom att se till att ”fonden för ett sammanlänkat Europa” särskilt ska hänvisa till de yttersta randområdena. Parlamentet insisterar på att de yttersta randområdena ska integreras i TEN-T-nätet i det nya instrumentet för att främja sammanlänkningarna inom Europa.

22.  Europaparlamentet påminner om att de yttersta randområdenas beroende av importerade fossila bränslen leder till höga merkostnader. Parlamentet konstaterar också att de investeringar som gjorts via regionalpolitiken i de yttersta randområdena för att bekämpa klimatförändringarna är relativt små. Parlamentet föreslår därför att man stärker sektorn för förnybar energi och energieffektiviteten genom initiativ såsom ”pakten mellan öar”, som syftar till att utarbeta lokala handlingsplaner för förnybar energi och lönsamma projekt för att uppnå en minskning av koldioxidutsläppen med minst 20 procent till 2020, genom att ett särskilt program skapas för forskningsprojekt på området för förnybar energi och diversifiering av den regionala energibasen, närmare bestämt på området för geotermisk energi, vågenergi och väteenergi, och genom att ett särskilt program inleds på energiområdet för att minska kostnaderna för långa avstånd, infrastruktur och tillhandahållna tjänster för att på så sätt främja den ambitiösa politik som de yttersta randområdena har fört när det gäller utveckling av förnybar energi.

23.  Europaparlamentet noterar bekymrat effekterna av klimatförändringarna i de yttersta randområdena, framför allt de stigande vattennivåerna. Parlamentet uppmanar unionen att ta upp dessa frågor inom ramen för sin strategi för förebyggande av klimatförändringar och att finna lösningar på dem. Parlamentet kräver att energitillgångarna utnyttjas på lämpligt sätt och att potentialen för förnybar energi utvecklas.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett särskilt program på området för energi, transport och informations- och kommunikationsteknik på grundval av Posei-programmet och med bredast möjliga samspel med unionens övriga insatser inom dessa områden.

25.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att stödja medlemsstaterna så att de garanterar invånarna i dessa områden full tillgång till de informations- och kommunikationskällor som ny teknik möjliggör, t.ex. bredbandsteknik, trådlös teknik, däribland satellitteknik, och framför allt tillgång till bredbandsinfrastruktur för att främja ekonomisk tillväxt och bättre administration med hjälp av digitaliserade tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera att alla invånare i de yttersta randområdena har bredbandstillgång till internet senast 2013.

26.  Europaparlamentet konstaterar att den digitala ekonomin utan tvivel främjar ekonomisk utveckling i EU, och noterar samtidigt följderna av det växande problemet med digital uteslutning, som kan bli ett allvarligt utvecklingshinder.

27.  Europaparlamentet anser att en innovativ finansiering av sammanhållningspolitiken delvis skulle kunna avhjälpa den ständiga bristen på investeringar för små och medelstora företag och mikroföretag i de yttersta randområdena, och betonar att företagens tillgång till finansiering i de yttersta randområdena måste förbättras, särskilt genom att man inleder en dialog med EIB-gruppen och stöder såväl inrättandet av lokala investeringsfonder i alla regioner i de yttersta randområdena som utvecklingen på de regionala riskkapitalmarknaderna, i enlighet med förslaget i Pedro Solbes Miras ovannämnda rapport om EU:s yttersta randområden på den inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag i detta syfte för parlamentet och rådet.

28.  Europaparlamentet anser att det i dessa regioner bör inrättas försöksordningar på begränsade områden inom ramen för offentlig upphandling, för att man ska kunna vikta tilldelningsförfarandena med hänsyn till de anbudsgivande aktörernas territoriella tillhörighet.

Bättre förvaltning och integration av de yttersta randområdena i EU och EU:s geografiska område

29.  Europaparlamentet efterlyser ett större deltagande av de yttersta randområdenas regionala myndigheterna i utarbetandet och genomförandet av EU:s program och politik, i enlighet med principerna om flexibilitet, anpassningsbarhet och modularitet, inom ramen för subsidiaritetsprincipen och en förvaltning på flera nivåer och i partnerskap med den privata sektorn och civilsamhället, för att garantera att deras specifika intressen beaktas inom alla skeden av beslutsfattandet samt för att göra dessa områden mer synliga i EU:s institutioner.

30.  Europaparlamentet anser att en av de största svagheterna i de yttersta randområdena är resursförvaltningen. Parlamentet menar att dessa områden måste ges de förutsättningar som krävs för att de ska kunna förvalta sina investeringar, särskilt i fråga om infrastruktur, och inte enbart på transportområdet utan även när det gäller vatten, energi och avfallshantering.

31.  Europaparlamentet påpekar att Pedro Solbes Mira i sin ovannämnda rapport om de yttersta randområdena på den inre marknaden betonade att ekonomierna i dessa områden i nästan alla avseenden belastas med höga extrakostnader. Parlamentet vill också göra kommissionen uppmärksam på de fall av monopolsituationer, missbruk av dominerande ställning och olagliga överenskommelser, som leder till en orimlig ökning av de redan höga levnadskostnaderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en detaljerad undersökning av prisbildningen i de yttersta randområdena för att fastställa hur den gemensamma marknaden kan göras mer effektiv i dessa områden.

32.  Europaparlamentet understryker den roll som de yttersta randområdena spelar som EU:s gränser till den övriga världen och rekommenderar en strategi, särskilt genom att fullfölja de av kommissionen utlovade diskussionerna med de yttersta randområdena, där deras närhet till tredjeländer, inklusive länder med vilka de har privilegierade kulturella och historiska förbindelser, erkänns. Parlamentet betonar den problematiska integrationen i de respektive geografiska områdena och behovet av att hitta specifika, innovativa lösningar som främjar en verkligt regional integration med hjälp av gemensamma program och projekt för regionerna i de yttersta randområdena och tredjeländerna i grannskapet, och av att bidra till att upprätta goda förbindelser i de respektive geografiska områdena. Parlamentet understryker betydelsen av de externa aspekterna av vissa EU-insatser för de yttersta randområdena och understryker att konsekvensanalyser måste genomföras av internationella handels- och fiskeavtal och deras följder för de yttersta randområdena och deras lokala produktion och att kompensationsåtgärder måste vidtas för att begränsa de skador som orsakas.

33.  Europaparlamentet beklagar att generaldirektoratet för handel inte visat något synbart intresse för att ta hänsyn till de yttersta randområdenas särdrag i samband med förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap, och kräver bestämt att kommissionen fortsätter att försöka uppnå kompromisser som tar hänsyn till de berörda yttersta randområdenas intressen inom ramen för de slutliga avtal som kommer att ingås med AVS-länderna.

34.  Europaparlamentet påpekar återigen att det behövs bättre synergier mellan sammanhållningspolitikens medel och Europeiska utvecklingsfonden för att stärka projekt av gemensamt intresse och den regionala integrationen i de yttersta randområdena. Parlamentet hänvisar i detta avseende till att parlamentet flera gånger uttalat sig till förmån för införandet av Europeiska utvecklingsfonden i budgeten.

35.  Europaparlamentet betonar vikten av territoriellt samarbete mellan regionerna i de yttersta randområdena och menar att programmen för territoriellt samarbete bör fortsätta i dessa regioner. Parlamentet anser i detta avseende att bestämmelserna bör mjukas upp för att förbättra utnyttjandet av de tillgängliga anslagen och för att genomföra samarbetsprogram samt för att öka Erufs samfinansiering till 85 procent i syfte att ge större utrymme åt gränsöverskridande samarbete och avskaffa kriteriet om 150 kilometers sjögräns för det gränsöverskridande samarbetet när det gäller de yttersta randområdena. Parlamentet påpekar dessutom att de yttersta randområdenas privilegierade geografiska situation och deras geostrategiska roll utgör avsevärda mervärden för unionen inom ramen för förbindelserna med de afrikanska och centralamerikanska länderna och Förenta staterna.

36.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av gränsöverskridande e-förvaltningstjänster kommer att bidra till de yttersta randområdenas integration på EU:s inre marknad.

37.  Europaparlamentet påminner om att de danska, franska och nederländska utomeuropeiska länder och territorier som avses i artikel 355.1 och 355.2 i EUF-fördraget kan bestämma sig för att bli regioner i de yttersta randområdena genom att välja den status som passar dem bäst, och fäster uppmärksamheten vid de nuvarande yttersta randområdena och den avgörande roll de kan spela för att främja och stärka deras status.

38.  Europaparlamentet påpekar att Mayotte inom en mycket nära framtid kommer att få status som region i det yttersta randområdet, och uppmanar kommissionen att utöka de kompletterande åtgärder som krävs för att medlen ska kunna utnyttjas på ett korrekt sätt. Parlamentet påminner i detta avseende om de disponibla budgetmedlen för förberedande åtgärder till stöd för Mayotte och behovet av att inom ramen för nästa fleråriga finansieringsram införa specifika bestämmelser för Mayotte och alla andra eventuellt berörda områden som befinner sig i övergångsprocessen mot att bli en region i det yttersta randområdet, i syfte att stödja dessa områden under övergångsfasen.

o
o   o

39.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaterna.

(1) EUT C 227 E, 21.9.2006, s. 512.
(2) EUT C 279 E, 19.11.2009, s. 12.
(3) Rådets dokument nr 11021/2010.
(4) EUT L 325, 9.12.2010, s. 4.


De mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens politik på området, inbegripet följderna för EU:s strategipolitik för mänskliga rättigheter
PDF 272kWORD 185k
Europaparlamentets resolution av den 18 april 2012 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens politik på området, inbegripet följderna för EU:s strategipolitik för mänskliga rättigheter (2011/2185(INI))
P7_TA(2012)0126A7-0086/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av Europeiska unionens årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2010 (11501/2/2011), som offentliggjordes av Europeiska utrikestjänsten den 26 september 2011,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och Europeiska kommissionen till Europaparlamentet och rådet av den 12 december 2011, ”Mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för EU:s yttre åtgärder – effektivare metoder” (COM(2011)0886),

–  med beaktande av rådets slutsatser om intolerans, diskriminering och våld på grundval av religions- och trosfrihet, som antogs vid det 3069:e mötet för rådet (utrikes frågor) i Bryssel den 21 februari 2011,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2006 om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2010 om det trettonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2010 om konferensen om översyn av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen i Kampala, Uganda(3), av de resolutioner och uttalanden som antogs vid konferensen om översyn i Kampala, Uganda, den 31 maj–11 juni 2011, och av de åtaganden som EU ingått,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 november 2011, ”EU:s stöd till Internationella brottmålsdomstolen: utmaningar och svårigheter”(4),

–  med beaktande av rådets beslut 2011/168/Gusp av den 21 mars 2011 om Internationella brottmålsdomstolen(5), och den reviderade handlingsplanen,

–  med beaktande av FN:s deklaration om människorättsförsvarare, den verksamhet som bedrivs av FN:s generalsekreterares särskilda representanter för att bevaka människorättsförsvararnas situation, EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare och av sin resolution av den 17 juni 2010 om Europeiska unionens politik till förmån för människorättsförsvarare(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor(7),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter och EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt, samt av många tidigare resolutioner från parlamentet om dessa frågor,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar vid internationella handelsavtal(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om den yttre dimensionen av socialpolitiken, främjande av arbetsnormerna och de sociala normerna och de europeiska företagens sociala ansvar(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2011 om EU:s utrikespolitik till stöd för demokratisering(10),

–  med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å andra sidan, som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000, och de senare ändringarna av detta avtal i februari 2005 och juni 2010,

–  med beaktande av samtliga sina resolutioner om brådskande fall av kränkning av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer,

–  med beaktande av FN:s förklaring från 1981 om avskaffande av alla slag av intolerans och diskriminering på grundval av religion och tro,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 66/167 om bekämpning av intolerans, negativa stereotyper, stigmatisering och diskriminering av personer, samt av uppmaningar till våld och av våld mot personer som grundas på religion eller tro,

–  med beaktande av rådets slutsatser om den europeiska grannskapspolitiken som antogs vid det 3101:a mötet för rådet (utrikes frågor) den 20 juni 2011,

–  med beaktande av sin resolution av den 27 oktober 2011 om Tibet, särskilt fallen av självbränningar bland nunnor och munkar(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om befogenheter för delegering av lagstiftning(12),

–  med beaktande av uttalandet från Europaparlamentet och rådet om användning av delegerade akter i den kommande fleråriga budgetramen för 2014–2020, som bifogats lagstiftningsresolutionen av den 1 december 2011 om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1934/2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för samarbete med industriländer och andra höginkomstländer och territorier(13),

–  med beaktande av rådets slutsatser om den europeiska demokratifonden som antogs den 1 december 2011 vid det 3130:e mötet för rådet (utrikes frågor), och av förklaringen om inrättande av en europeisk demokratifond som antogs av Ständiga representanternas kommitté den 15 december 2011,

–  med beaktande av artiklarna 3 och 21 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om tillämpning av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2010 om Internationella dagen mot dödsstraffet(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2010 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2009 och Europeiska unionens politik på området(16),

–  med beaktande av att Europarådets ministerkommitté den 7 april 2011 antog konventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 65/208 av den 21 december 2010 om utomrättsliga, summariska och godtyckliga avrättningar,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner 46/121, 47/134 och 49/179 om mänskliga rättigheter och extrem fattigdom, 47/196 om införande av en internationell dag för utrotning av fattigdomen och 50/107 om uppmärksammandet av det internationella året för utrotning av fattigdomen och utropandet av FN:s första decennium för utrotning av fattigdomen,

–  med beaktande av dokumenten från FN:s ekonomiska och sociala råd E/CN.4/Sub.2/1996/13, E/CN4/1987/NGO/2, E/CN4/1987/SR.29 och E/CN.4/1990/15 om mänskliga rättigheter och extrem fattigdom, E/CN.4/1996/25 om rätten till utveckling och resolution 1996/25 från FN:s underkommission för förhindrande av diskriminering och för skydd av minoriteter om genomförandet av de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s särskilda rapportörs rapport om extrem fattigdom och de mänskliga rättigheterna (A/66/265), i vilken de lagar och förordningar och den praxis som begränsar hur människor som lever i fattigdom får bete sig offentligt analyseras,

–  med beaktande av resolution 17/13 av den 17 juni 2011 från FN:s råd för mänskliga rättigheter om extrem fattigdom och mänskliga rättigheter, samt av alla övriga relevanta resolutioner från FN:s råd för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 oktober 2011 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, ”Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring” (COM(2011)0637),

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325, 1820, 1888, 1889 och 1960 om kvinnor, fred och säkerhet,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 65/276 av den 3 maj 2011 om Europeiska unionens deltagande i FN:s arbete,

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 7 december 2011 om fastställande av gemensamma bestämmelser och förfaranden för genomförandet av Europeiska unionens instrument för yttre åtgärder (COM(2011)0842),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 7 december 2011 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (COM(2011)0844),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken(17),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen av den 8 mars 2011 till Europeiska rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet (COM(2011)0200),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från vice ordföranden/ den höga representanten och kommissionen av den 25 maj 2011 om ny respons på ett grannskap i förändring (COM(2011)0303),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2011 med titeln ”En förnyad EU-strategi 2011-2014 för företagens sociala ansvar” (COM(2011)0681) och ”Study of the Legal Framework on Human Rights and the Environment Applicable to European Enterprises Operating Outside the European Union” som genomfördes av University of Edinburgh i oktober 2010,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt social- och miljönormer i internationella handelsavtal(18),

–  med beaktande av sin rekommendation av den 2 februari 2012 till rådet om att föra en konsekvent politik gentemot de regimer mot vilka EU tillämpar restriktiva åtgärder, i samband med att deras ledare utövar privata och kommersiella intressen inom EU:s gränser(19),

–  med beaktande av rapporten från FN:s särskilda rapportör av den 16 maj 2011 (A/HRC/17/27) om främjande och skydd av åsikts- och yttrandefriheten, där det betonas att de internationella normerna och standarderna för mänskliga rättigheter är tillämpliga på rätten till åsikts- och yttrandefrihet på internet som kommunikationsmedium,

–  med beaktande av årsrapporten från FN:s generalsekreterares särskilda representant av den 13 januari 2012 om våld mot barn, som bekräftar den människorättsliga normativa grundvalen för barns frihet från våld och som manar till en universell ratificering av FN:s fakultativa protokoll till konventionen om barnets rättigheter och till ett antagande av nationell lagstiftning som förbjuder alla former av våld mot barn,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 maj 2011 om utvecklingen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken efter Lissabonfördragets ikraftträdande(20),

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och alla relevanta internationella instrument för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av FN-stadgan,

–  med beaktande av alla FN-konventioner om mänskliga rättigheter och de fakultativa protokollen till dessa(21),

–  med beaktande av FN-deklarationen om urbefolkningars rättigheter,

–  med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de pågående förhandlingarna om EU:s anslutning till konventionen,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artiklarna 48 och 119.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0086/2012), och av följande skäl:

A.  Enligt grundfördragen ska EU:s yttre åtgärder utgå från principerna om demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och de grundläggande friheternas allmängiltighet och odelbarhet, respekten för människors värde och minoriteters rättigheter, principerna för jämlikhet och solidaritet samt respekten för principerna i FN-stadgan och i folkrätten.

B.  Rättvisa och rättsstatsprincipen utgör själva grunden för en hållbar fred och är en garanti för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen utgör ett avgörande bidrag till upprätthållandet av mänskliga rättigheter, folkrätten och kampen mot strafflöshet.

C.  Demokrati, rättsstatsprincipen, rättvisa och ansvarsskyldighet är det bästa skyddet för mänskliga rättigheter, grundläggande friheter, tolerans och jämlikhet.

D.  Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet tillhör EU:s kärnvärderingar, och det bör oeftergivligen återspeglas i EU:s yttre åtgärder.

E.  Det finns en koppling mellan mänskliga rättigheter och utveckling. Mänskliga rättigheter är avgörande för att man ska kunna uppnå och upprätthålla millennieutvecklingsmålen.

F.  Samvets-, religions-, åsikts- och yttrandefrihet utan risk för statliga påföljder är grundläggande allmängiltiga rättigheter.

G.  Människorättsförsvarare är ytterst viktiga aktörer när det gäller skydd och främjande av mänskliga rättigheter och stärkande av demokrati.

H.  Icke-statliga organisationer är oumbärliga för de demokratiska samhällenas utveckling och framgång och för främjandet av ömsesidig förståelse och tolerans.

I.  Religions- och trosfrihet fortsätter i många delar av världen att i allt högre grad hotas av statliga och samhälleliga restriktioner, vilket leder till diskriminering, intolerans och våld mot individer och religiösa grupper, inbegripet representanter för religiösa minoriteter.

J.  Lärdomar måste dras av EU:s tidigare misslyckanden med att omarbeta sina yttre åtgärder och samtidigt befästa de mänskliga rättigheterna och demokratin i EU-politikens kärna, och med att främja övergången i länder med auktoritära regimer samtidigt som man faktiskt har stött dessa regimer, särskilt där stabilitets- och säkerhetsfrågor har försvårat tillämpningen av en välavvägd politik som främjar demokrati och mänskliga rättigheter. Dessa misslyckanden pekar på behovet av att omdefiniera EU:s nuvarande instrument på detta område och införa nya verktyg, såsom den europeiska demokratifonden – ett specialiserat, proaktivt, enkelt och därmed kostnads-, besluts- och responseffektivt verktyg, ojävigt i förhållande till EU, med vilket man kan dra nytta av ingående kunskaper om och inblick i den lokala situationen i drabbade länder genom direktsamverkan med lokala partner och genom partnersamverkan mellan europeiska och lokala partner. Demokratifonden kan dessutom, direkt eller genom omfinansiering, använda resurser från EU, medlemsstaterna och andra källor där det kan ges stöd, på ett sätt som är ömsesidigt säkert och vid behov kan förnekas, till det civila samhällets kapacitet för demokratisk opposition och politiska aktörer som kämpar för demokratisk förändring i icke-demokratiska länder och övergångsländer.

K.  Fria och rättvisa val utgör endast det första stadiet i utvecklingen mot demokrati, som är en långvarig process byggd på respekt för mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och god förvaltningssed.

L.  Efterlevnaden av människorättsklausuler och villkor om mänskliga rättigheter, som ska vara en förutsättning för EU:s utvecklingsbistånd i partnerskapsavtal mellan EU och tredjeländer, är fortfarande otillräcklig.

M.  År 2010 inföll tioårsjubiléet för FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) om kvinnor, fred och säkerhet. Ytterligare insatser är dock nödvändiga för att genomföra resolutionen i EU och i resten av världen.

N.  Flera medlemsstater har unika erfarenheter av att bekämpa auktoritära regimer i den egna historien, och dessa övergångserfarenheter borde utnyttjas bättre i EU:s relationer med partnerländer för att stärka demokratin och de mänskliga rättigheterna.

O.  I EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2010 ges en allmän översikt över EU:s politik på området.

P.  Syftet med denna resolution är att undersöka och utvärdera kommissionens, rådets, vice ordförandens/den höga representantens och utrikestjänstens åtgärder på området för mänskliga rättigheter och parlamentets övergripande verksamhet samt vid behov ge konstruktiv kritik, i syfte att granska EU:s åtgärder och bidra till översynen av EU:s politik på området.

Allmänna synpunkter

1.  Europaparlamentet betonar att om EU ska bli en trovärdig aktör i sina yttre förbindelser måste man agera konsekvent och i enlighet med kraven i fördraget och gemenskapens regelverk. EU måste även undvika att tillämpa olika normer i sin människorättspolitik och annan utrikespolitik, i sin inre politik och utrikespolitik, samt i sina förbindelser med tredjeländer. Denna hållning måste förenas med utmaningen att utarbeta landstrategidokument med avseende på mänskliga rättigheter och att genomföra åtgärdsplaner som även måste omfatta demokratisering. Åtgärdsplanerna ska avspegla egenarten i varje land vad gäller genomslagskraft och dra full nytta av EU:s tillämpliga instrument.

2.  Europaparlamentet understryker att lämpliga åtgärder måste vidtas för att säkra att medborgerliga rättigheter och grundläggande friheter inte blir lidande eller inskränks i tider av ekonomisk kris.

3.  Europaparlamentet betonar också att EU:s politik måste vara såväl konsekvent och föredömlig inom EU som samstämd och förenlig med grundläggande värderingar och principer för att EU:s trovärdighet globalt och effektiviteten hos människorättspolitiken ska bli så stor som möjligt. Parlamentet insisterar på att det klart anges att rekommendationerna i Favabetänkandet från 2007 om transport och olaglig internering av fångar ska genomföras, och välkomnar initiativet att utarbeta ett uppföljande parlamentsbetänkande. Parlamentet anser det vara beklagligt att ett antal medlemsstater, trots parlamentets uttryckliga krav i ovannämnda betänkande, har underlåtit att reservationslöst och öppet ta itu med sin delaktighet i den världsomfattande kränkning av de mänskliga rättigheterna som ägde rum inom ramen för Förenta staternas program för överlämnanden och hemliga interneringar och i de efterföljande inhemska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet anser att dessa omständigheter är ett allvarligt hinder för EU:s främjande av mänskliga rättigheter i världen och för dess anspråk på moralisk vederhäftighet. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att upprätthålla trycket på medlemsstaterna för att få till stånd fullständiga och öppna utredningar. Parlamentet betonar vikten av att man fortsätter arbetet med ansvarsskyldighet i fråga om hemlig internering i samband med kampen mot terrorism.

4.  Europaparlamentet erinrar om att ekonomiska och sociala rättigheter utgör en integrerad del av de mänskliga rättigheterna ända sedan antagandet av FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna 1948. Parlamentet anser därför att EU måste hjälpa till med att genomföra dessa rättigheter i mindre utvecklade länder och utvecklingsländer med vilka EU sluter internationella avtal, inklusive handelsavtal.

5.  Europaparlamentet anser att omarbetningen av asyldirektiven bör stoppa såväl den fortsatta oron över kränkningar av de mänskliga rättigheterna som påståendena om att medlemsstaterna tillämpar olika normer på detta område. Parlamentet vidhåller att medlemsstaterna bör utarbeta jämförelsetabeller med avseende på de relevanta bestämmelserna i direktiven, så att genomförandet av dem kan granskas ordentligt. Parlamentet betonar att svårigheten att utveckla en gemensam politik utgör ett tillfälle att bygga vidare på bästa praxis, och framhåller den viktiga roll som Europeiska stödkontoret för asylfrågor kommer att spela i detta hänseende. Parlamentet hävdar bestämt att medlemsstaterna har en roll att spela med avseende på vidarebosättning av flyktingar, och upprepar sina krav på ett genuint gemensamt EU-program för vidarebosättning av flyktingar.

6.  Europaparlamentet uppmanar Förenta staterna att infria sitt löfte att stänga Guantánamolägret. Parlamentet uppmanar enträget medlemsstaterna att intensifiera ansträngningarna att vidarebosätta utomeuropeiska fångar som släpps från Guantánamolägret men som inte kan skickas tillbaka till sina hemländer eftersom de lever under dödshot eller hot om tortyr eller grym och omänsklig behandling.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU, medlemsstaterna och kommissionen att omedelbart vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa räddning av flyktingar till havs som försöker ta sig till EU, och att säkerställa samordningen och samarbetet mellan medlemsstaterna och de behöriga myndigheterna för att undvika att hundratals kvinnor, barn och män drunknar och dör till havs.

8.  Europaparlamentet stöder förhandlingarna om EU:s anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

9.  Europaparlamentet välkomnar utarbetandet av landstrategidokument med avseende på mänskliga rättigheter och betonar att dessa även bör omfatta demokratisering. Parlamentet kräver ett snabbt genomförande av dessa genom handlingsplaner som kompletterar strategidokumenten och som baseras på breda samrådsprocesser med lokala och internationella organisationer i det civila samhället och analyser av situationen och behoven i varje land, och som utnyttjar EU:s relevanta instrument fullt ut. Parlamentet vidhåller att dessa landstrategidokument måste användas som referensdokument som ska integreras i all politik och i alla relevanta externa finansieringsinstrument för yttre åtgärder. Parlamentet upprepar att landstrategidokumenten måste göras tillgängliga för parlamentet och betonar behovet av följdriktighet och undvikande av olika standarder.

10.  Europaparlamentet betonar det civila samhällets stora betydelse när det gäller skydd och främjande av demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentet begär att utnämnandet av kontaktpersoner för det civila samhället och människorättsförsvarare vid EU:s delegationer slutförs. Parlamentet betonar att EU:s kontakter med det civila samhället bör bygga på ett genuint partnerskap med en systematisk, tidsmässigt lämplig och regelbunden dialog på jämlika villkor, som ska garantera att det civila samhällets aktörer deltar aktivt i en god samhällsstyrningsprocess. Parlamentet betonar att den information som samlas in i samband med detta ska användas väl, och dessutom skyddas av EU-politiken, särskilt genom demokrati- och människorättsklausuler. Parlamentet vidhåller att det är nödvändigt att förbättra informationsutbytet mellan olika aktörer som arbetar med skydd av mänskliga rättigheter över hela världen, så att de kan få bättre kännedom om verksamheter och åtgärder som genomförs, i synnerhet de som avser särskilda fall, samt om vilka svårigheter som har uppstått. I detta avseende framhåller parlamentet nödvändigheten av att inrätta en övervakningsmekanism för det civila samhället för att garantera att det civila samhället systematiskt involveras i genomförandet av avtal och program. Samtidigt välkomnar parlamentet sådana initiativ som forumet för det civila samhället inom det östliga partnerskapet, och uppmuntrar EU:s institutioner att bättre utnyttja de rekommendationer och förklaringar som utarbetades vid forumen för det civila samhället inom det östliga partnerskapet i Bryssel 2009, Berlin 2010 och Poznań 2011.

11.  Europaparlamentet beklagar att en del av EU:s partnerländer inleder politiserade och falska rättegångar mot individer, och på detta sätt kränker de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipens grundläggande normer. Parlamentet är djupt oroat över att inga åtgärder vidtas i dessa tredjeländer för att garantera och respektera rättigheterna för de personer som dömts i politiskt motiverade rättegångar, trots internationella krav på detta.

12.  Europaparlamentet betonar att underlättande av medborgarnas direkta medverkan i det offentliga livet genom direkt deltagande i politiska partier på nationell och europeisk nivå utgör en väsentlig rättighet att uttrycka ens mening och en demokratisk rättighet.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU att göra ytterligare insatser, att mer effektivt integrera mänskliga rättigheter och demokrati i utvecklingssamarbetet samt att se till att EU:s utvecklingsprogram bidrar till att partnerskapsländer uppfyller sina internationella åtaganden när det gäller de mänskliga rättigheterna. Parlamentet förespråkar även en integrering av mänskliga rättigheter och demokrati i program som knyter samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd (LRRD), eftersom dessa är avgörande under övergångsprocessen från ett humanitärt nödläge till utveckling.

14.  Europaparlamentet välkomnar den särskilda relevans som tilldelats de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen i meddelandet ”Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring”(COM(2011)0637). Parlamentet betonar att demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, goda styrelseformer samt fred och säkerhet är nödvändiga för och har en synergistisk och ömsesidigt förstärkande effekt på utveckling och fattigdomsminskning och på arbetet med att uppnå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet bekräftar betydelsen av en människorättsorienterad utvecklingspolitik och uppmanar EU att fastställa specifika, mätbara, uppnåeliga och tidsbundna mål för mänskliga rättigheter och demokrati i sina utvecklingsprogram. Parlamentet uppmanar EU att fokusera utvecklingsbiståndet på att stärka institutionsuppbyggnad och utveckling av det civila samhället i mottagarländer, eftersom de delarna är centrala för goda styrelseformer, liksom för att garantera ansvarsskyldighet och egenansvar i utvecklingsprocesserna. Parlamentet efterlyser en stärkning av klausulerna om mänskliga rättigheter och villkorligheten i de EU-stödda programmen. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att söka efter nya sätt för att säkerställa bättre kopplingar mellan människorättsdialoger med partnerländer och utvecklingssamarbete.

15.  Europaparlamentet betonar att EU bör se till att åtgärder inom områdena utvecklingspolitik, fredsuppbyggnad, förebyggande av konflikter och internationell säkerhet är ömsesidigt stärkande. Parlamentet understryker i detta sammanhang behovet av att utforma lämpliga strategier för länder i instabila situationer.

16.  Europaparlamentet understryker att det finns en tydlig koppling mellan extrem fattigdom och bristande respekt för mänskliga rättigheter, och framhåller att man behöver utarbeta principer för tillämpningen av standarder och kriterier avseende mänskliga rättigheter i kampen mot extrem fattigdom.

17.  Europaparlamentet upprepar att 70 procent av världens fattiga lever i landsbygdsområden och är direkt beroende av naturresurser för sin överlevnad och sitt välbefinnande, och att fattiga i städer också är beroende av dessa resurser. Parlamentet uppmanar EU att som en grundläggande rättighet skydda invånarnas tillgång till de naturresurser och betydelsefulla resurser som finns i deras land samt deras tillgång till mark och livsmedelstrygghet. Parlamentet beklagar att ett betydande antal personer inte har tillgång till grundläggande nödvändigheter som vatten. Parlamentet påpekar de rättigheter som definieras i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, t.ex. rätt till lämplig kost, tillfredsställande levnadsstandard, utbildning, hälsovård, rättvisa och gynnsamma arbetsförhållanden och rätt att delta i det kulturella livet, vilka alla måste behandlas på ett likvärdigt sätt.

EU:s årsrapport för 2010

18.  Europaparlamentet betonar betydelsen av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati för bedömning och utvärdering av EU:s politik på området. Parlamentet beklagar att vice ordföranden/den höga representanten för första gången sedan framläggandet av årsrapporterna om de mänskliga rättigheterna i världen inte presenterade rapporten i plenum någon gång under året, och uppmanar mycket bestämt vice ordföranden/den höga representanten att presentera kommande rapporter av detta slag för parlamentet vid en lämplig tidpunkt.

19.  Europaparlamentet beklagar att årsrapporten till stor del är beskrivande till sin karaktär och att alltför stor uppmärksamhet ägnas åt engångsåtgärder. Parlamentet upprepar sin begäran om ett mer systematiskt tillvägagångssätt, som bland annat innebär att index och riktmärken används för enskilda länder och att unionens resultat analyseras utifrån dessa i årsrapporten så att en väl underbyggd bedömning av dessa resultat främjas.

20.  Europaparlamentet välkomnar att en stor del av årets rapport ägnas åt våld mot kvinnor och åt barns rättigheter. Parlamentet uppmärksammar i detta sammanhang gissel såsom påtvingad och könsselektiv abort, tvångssterilisering och kvinnlig könsstympning. Parlamentet uppskattar att åtgärder till stöd för avskaffandet av dödsstraff världen över och för reformer av rättsväsendet prioriteras, och stöder vice ordförandens/den höga representantens praktiska fokusering på EU:s åtgärder i internationella forum.

21.  Europaparlamentet noterar att årsrapporten saknar ett särskilt avsnitt om utveckling. Parlamentet betonar, särskilt efter Lissabonfördragets ikraftträdande och med tanke på den nuvarande integrerade strategin om mänskliga rättigheter, att ett tematiskt avsnitt i årsrapporten bör ägnas åt ”mänskliga rättigheter och utveckling”.

22.  Europaparlamentet uppmanar enträget vice ordföranden/den höga representanten att vid utarbetandet av kommande årsrapporter samråda med parlamentet på ett aktivt, systematiskt och öppet sätt och med icke-statliga människorättsorganisationer på ett tidsmässigt lägligt och uttömmande sätt, offentligt uppmana alla intresserade organisationer att bidra med synpunkter samt öka användningen av sociala nätverk och medier för att samråda med så många organisationer som möjligt. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att också systematiskt samråda med parlamentet och redogöra för hur parlamentets resolutioner har beaktats. Parlamentet begär att vice ordföranden/den höga representanten mer regelbundet lämnar information om det stadium i vilket utarbetandet av framtida årliga rapporter befinner sig närhelst parlamentet anhåller om detta.

Integrering av mänskliga rättigheter

23.  Europaparlamentet noterar vice ordförandens/den höga representantens uttalande i parlamentet den 13 december 2011 som svar på att parlamentet sedan länge begärt att en särskild EU-representant för mänskliga rättigheter borde utses. Om en sådan post inrättas begär parlamentet att den särskilde representanten bör ha den sektorsövergripande kompetens som krävs för att genomföra en konsekvent politik som syftar till att integrera de mänskliga rättigheterna i all EU-politik. Parlamentet avråder dock från alla försök att utnyttja inrättandet av en sådan särskild representant för att isolera människorättspolitiken från de övergripande utrikespolitiska strategierna.

24.  Europaparlamentet anser att internationella avtal, särskilt om handel, energi, återtagande, säkerhet och tekniskt samarbete, inte får strida mot EU:s grundprinciper som fastställs i artikel 21 i EU-fördraget. Parlamentet föreslår att riktmärkesbaserade konsekvensanalyser avseende mänskliga rättigheter ska göras såväl innan förhandlingar om sådana avtal inleds som under förhandlingsskedet, och följas upp av regelbundna framstegsrapporter dels med bedömningar från de EU-institutioner och EU-avdelningar som ansvarar för genomförandet, dels med utvärderingar från de lokala och internationella organisationer som företräder det civila samhället som en del av de institutionella övervakningsmekanismerna för det civila samhället. I detta avseende yrkar parlamentet på det oinskränkta bruket av artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilken kommissionen är förpliktigad att informera parlamentet och rådet på alla stadier i förhandlingarna om internationella avtal med tredjeländer. Parlamentet anser att det är ytterst viktigt att EU:s institutioner i detta sammanhang förses med högkvalificerad och oberoende sakkunskap rörande människorätts- och demokratisituationen i enskilda länder.

25.  Europaparlamentet rekommenderar att man utöver en allmän idé om integrering av mänskliga rättigheter även utarbetar en rad praktiska åtgärder som ska vara bindande för alla EU-tjänstemän som arbetar med yttre förbindelser, liksom för all personal i medlemsstater som deltar i EU-byråernas operativa insatser, inbegripet Frontex, och för experter som arbetar för EU:s räkning och som finansieras av EU, och som bör följa internationella normer och standarder. Parlamentet betonar att utbildning om mänskliga rättigheter måste vara obligatorisk inom utrikestjänsten och relevanta delar av kommissionen. Parlamentet rekommenderar att uppdrag kopplade till integrering av mänskliga rättigheter införlivas i arbetsbeskrivningarna för tjänstemän som en del av den årliga personalbedömningen.

26.  Europaparlamentet rekommenderar vidare att närhelst en grov överträdelse av de mänskliga rättigheterna begås av ett partnerland med vilket EU har ingått ett internationellt avtal, såsom ett partnerskaps- eller samarbetsavtal, ska EU vidta kraftigare åtgärder vid införandet av de tillbörliga sanktioner som fastställs i människorättsklausulerna i avtalet, inbegripet ett eventuellt tillfälligt upphävande av avtalet.

27.  Europaparlamentet betonar vikten av att man i nära samarbete med parlamentet utarbetar lämpliga uppföljningsprogram till rapporterna från EU:s valobservatörsuppdrag, och att dessa uppföljningsprogram också kopplas till eventuella utvecklingsprogram.

28.  Europaparlamentet betonar att integreringen av internationell rätt måste innebära att man systematiskt beaktar kampen mot straffrihet och principen om komplementaritet inom den allmänna ramen för handel, utveckling och främjande av rättsstatsprincipen. Parlamentet betonar att rehabilitering och reintegrering av offer i samhället och drabbade folkgrupper måste stå i centrum, med särskild inriktning på utsatta grupper, inbegripet kvinnor, barn, ungdomar och personer med funktionshinder. Parlamentet framhåller vikten av att man upprättar konstitutionella strukturer, inbegripet ett effektivt rättssystem, maktfördelning och ett erkänt och oberoende domstolsväsen för att stärka främjandet av de mänskliga rättigheterna i alla länder. Parlamentet rekommenderar att Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen läggs till den uppsättning internationella fördrag om god samhällsstyrning och rättsstatsprincipen som ska ratificeras av tredjeländer som får delta i Allmänna preferenssystemet Plus (GSP Plus). Parlamentet rekommenderar att klausuler om Internationella brottmålsdomstolen konsekvent införlivas i människorätts- och demokratiklausuler i EU:s avtal med tredjeländer, med beaktande av att sådana klausuler ska anses utgöra väsentliga inslag i avtalen, med fokus på strategiska partnerskap och de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken.

EU:s verksamhet i FN

29.  Europaparlamentet välkomnar FN:s generalförsamlings antagande av resolution 65/276 om EU:s deltagande i FN:s arbete, och betraktar den som en anspråkslös början på en större ansträngning att uppgradera EU:s roll inom organisationen. Parlamentet betonar att en gemensam insats inte bör ske på bekostnad av de mänskliga rättigheterna och anser tvärtom att EU nu kraftfullt måste insistera på att få utöva sina rättigheter och tillämpa sin utökade status för att följa en ambitiös strategi för mänskliga rättigheter och främjande av demokrati.

30.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till rådet att bemyndiga vice ordföranden/den höga representanten att utarbeta riktlinjer för regelbundna samråd mellan medlemsstaternas ambassadörer och EU:s ambassadörer, i synnerhet mellan dem som arbetar på multilateral nivå i till exempel Genève och New York, så att EU framgångsrikt kan gå vidare med sin FN-agenda och verka för främjande och skydd av de mänskliga rättigheterna.

31.  Europaparlamentet välkomnar den konstruktiva roll som EU spelade i reformen av FN:s råd för mänskliga rättigheter, framför allt dess helhjärtade stöd till att den höga kommissionären för mänskliga rättigheter inom FN ska vara oberoende och dess försvar av den roll som de särskilda förfarandena och landmandaten spelar samt av alla mänskliga rättigheters odelbarhet. Parlamentet rekommenderar att EU och dess medlemsstater tydligt motsätter sig den praxis som innebär att regionala grupper föreslår ”clean slates” (lika många kandidater som det finns platser) i valet till FN:s råd för mänskliga rättigheter. Parlamentet välkomnar slutförandet av FN:s första universella periodiska granskning och rekommenderar att EU:s medlemsstater föregår med gott exempel genom att utgå från bidragen från den första rundan efter samråd på nationell nivå. Parlamentet stöder införlivandet av uppföljningen av den universella periodiska granskningen i EU:s agenda för människorättsdialoger med tredjeländer och i landstrategidokumenten.

32.  Europaparlamentet betonar att EU, för att kunna nå enighet om fler av sina förslag i FN:s råd för mänskliga rättigheter, skyndsamt måste förbättra sin uppsökande verksamhet, däribland genom att säkra vice ordförandens/den höga representantens stöd för att försöka få huvudstäder i tredjeländer att stödja EU:s ståndpunkter. Parlamentet välkomnar det mer strategiska tillvägagångssättet på medellång sikt i fråga om förberedelser inför möten i FN:s råd för mänskliga rättigheter som rådets arbetsgrupp för mänskliga rättigheter tillämpar.

EU:s politik för Internationella brottmålsdomstolen och kampen mot straffrihet

33.  Europaparlamentet välkomnar den uppdatering av EU:s politik för Internationella brottmålsdomstolen som gjordes den 12 juli 2011. Parlamentet konstaterar att Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen stadfäster en ”sista utvägen”-mekanism för att personer som har gjort sig skyldiga till brott mot mänskligheten, folkmord, krigsförbrytelser och aggressionsbrott ska kunna ställas inför rätta i enlighet med komplementaritetsprincipen, som är förankrad i Romstadgan. Parlamentet uppskattar kommissionens ansträngningar att skapa en komplementaritetsverktygslåda för EU i syfte att stödja utvecklingen av nationell kapacitet och skapa politisk vilja för att utreda och lagföra påstådda internationella brott, och betonar vikten av noggranna samråd med medlemsstaterna, parlamentet och det civila samhällets organisationer för att slutgiltigt fullborda verktygslådan. Parlamentet välkomnar ansträngningarna gjorda av det civila samhället i medlemsstaterna för att stödja komplementaritetssträvandena i länder där brott mot folkrätten och omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna har förekommit, och uppmuntrar till att dessa strävanden fortsätter. Parlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att anta en rad internationella riktlinjer som omfattar en uppförandekod för kontakter med personer som är efterlysta av Internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater (särskilt Cypern, Tjeckien, Ungern, Italien, Luxemburg och Portugal) att anta nationella lagar om samarbete med Internationella brottmålsdomstolen och slutgiltigt underteckna ramavtal med Internationella brottmålsdomstolen för att underlätta samarbete, särskilt för att garantera verkställandet av arresteringsorder och domstolens andra förfrågningar.

34.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av ändringarna av Romstadgan avseende aggressionsbrott och vissa krigsförbrytelser vid konferensen om översynen av denna stadga i Kampala. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att snarast ratificera dessa viktiga ändringar och införliva dem i sina inhemska straffsystem. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang rådet och kommissionen att använda sin internationella auktoritet i syfte att säkra och stärka Romstadgans allmängiltighet för en internationellt erkänd definition av aggressionshandlingar som bryter mot folkrätten. Parlamentet välkomnar EU:s utfästelser, i synnerhet att kampen mot straffrihet ska vara en grundläggande och gemensam utgångspunkt vid ingåendet av avtal med våra partner, och efterlyser ett konsekvent genomförande av detta.

35.  Europaparlamentet rekommenderar att EU systematiskt införlivar klausuler avseende Internationella brottmålsdomstolen i avtal med tredjeländer och främjar respekt för och stöd till Internationella brottmålsdomstolen inom ramen för Cotonouavtalet samt i dialoger mellan EU och regionala organisationer, såsom Afrikanska unionen, Arabförbundet, Amerikanska samarbetsorganisationen och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, och tredjeländer.

36.  Europaparlamentet välkomnar EU:s och medlemsstaternas finansiella och logistiska stöd till Internationella brottmålsdomstolen och rekommenderar att detta stöd bevaras. Parlamentet framhåller sin djupa oro över resultatet av budgetdiskussionerna vid partsförsamlingens möte i december 2011, vilket kan innebära att domstolen inte får tillräcklig finansiering och således kan undergräva dess förmåga att skipa rättvisa och bemöta nya situationer. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att visa tillräckligt stöd för domstolens funktionssätt, bland annat genom att anta en proaktiv roll avseende överlämnande av åtalade personer.

EU:s politik för att stödja demokratisering

37.  Europaparlamentet vidhåller att målen gällande utveckling, demokrati, mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning och säkerhet är förbundna med varandra och parlamentet bekräftar sin övertygelse om att alla EU:s yttre åtgärder måste bygga på en kombination av dels en politisk dimension som stöder pluralism, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna, grundläggande friheter och rättsstatsprincipen, dels en utvecklingsdimension som är inriktad på samhällsekonomiska framsteg, inklusive fattigdomsutrotning, kampen mot ojämlikhet och det grundläggande behovet av mat, och som är baserad på hållbar utveckling. Parlamentet tillägger i detta sammanhang att EU:s program för utvecklingsbistånd bör inbegripa konkreta och omfattande reformer för att garantera respekt för mänskliga rättigheter, öppenhet, jämställdhet mellan könen och kampen mot korruption i mottagarländerna. Parlamentet konstaterar dessutom att hårdare villkorlighet bör tillämpas och att stödet tillfälligt bör upphävas i mottagarländer som bevisligen åsidosätter grundläggande mänskliga rättigheter och friheter och som underlåter att anta lagstiftning som uppfyller internationella skyldigheter.

38.  Europaparlamentet anser att den resultatdrivna ”mer för mer”-strategin bör styra EU:s relationer med alla tredjeländer, och att EU bör bevilja partnerländer avancerad status endast om tydliga krav i fråga om mänskliga rättigheter och demokrati uppfylls, och att EU inte får tveka inför att frysa denna status om kraven inte längre uppfylls. Parlamentet anser att dessa aspekter bör beaktas noggrant i samband med framtida förhandlingar med Ryssland om det nya avancerade partnerskapsavtalet.

39.  Europaparlamentet efterlyser ett systematiskt stöd för nya parlament som har tillsatts genom fria och rättvisa val, framför allt i övergångsländer eller som har haft besök av något av EU:s valobservatörsuppdrag. Parlamentet anser att sådant stöd bör finansieras genom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter och genom geografiska instrument.

40.  Europaparlamentet välkomnar planerna att inrätta en europeisk demokratifond, vilket uttrycktes i vice ordförandens/den höga representantens och kommissionens gemensamma meddelande, i slutsatserna från rådets 3101:a och 3130:e möten som ledde till förklaringen om inrättande av en europeisk demokratifond, vilken Ständiga representanternas kommitté enades om den 15 december 2011, samt i de ansträngningar som gjorts av arbetsgruppen för den europeiska demokratifonden, som bildades under översyn av utrikestjänsten i samarbete med medlemsstaterna och EU:s institutioner. Parlamentet betonar att fonden under parlamentets överinseende skulle kunna fungera som ett flexibelt expertverktyg till stöd för aktörer som eftersträvar en demokratisk förändring i icke-demokratiska länder och övergångsländer. Parlamentet uppmanar rådet att, bland sina andra åtgärder, se till att alla sådana verktyg kompletterar verksamheten inom ramen för befintliga instrument, särskilt det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter, utan att det uppstår onödiga byråkratiska strukturer. Parlamentet betonar att EU:s bidrag till den europeiska demokratifondens budget ska vara av verkligt kompletterande karaktär och genomföras i fullständig förenlighet med de ekonomiska bestämmelserna och med respekt för budgetmyndighetens övervaknings- och granskningsrättigheter.

Valstöd

41.  Europaparlamentet betonar vikten av en politisk stödinsats som präglas av kontinuitet i stället för att bara vara inriktad på tiden omedelbart före och efter valen. Parlamentet välkomnar vice ordförandens/den höga representantens fokus på ”djupgående demokrati” där demokratiska processer kopplas samman med mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och föreningsfrihet, religions- och trosfrihet, rättsstatsprincipen och god samhällsstyrning. Parlamentet betonar att rätten till religionsfrihet i detta sammanhang också bör tilldelas en framträdande roll. Parlamentet påpekar att denna rättighet i själva verket är allmänt erkänd som en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna.

42.  Europaparlamentet betonar återigen att det är viktigt att välja ut länder som prioriteras för valobservatörsuppdrag på grundval av den inverkan som ett uppdrag kan få för främjandet av en genuin och långsiktig demokratiseringsprocess.

43.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och utrikestjänsten att utveckla en politisk strategi för varje valobservatörsuppdrag som EU genomför. Denna strategi ska följas upp av en bedömning av de demokratiska framstegen två år efter det att uppdraget har genomförts. Denna bedömning ska presenteras under parlamentets årliga debatt om mänskliga rättigheter med vice ordföranden/den höga representanten. Parlamentet välkomnar vice ordförandens/den höga representantens åtagande att i samband med valövervakning fokusera på deltagandet av kvinnor, nationella minoriteter och personer med funktionshinder, både som kandidater och som väljare(22).

44.  Europaparlamentet understryker vikten av att man, i förekommande fall i samarbete med andra internationella aktörer, efter varje valobservatörsuppdrag utfärdar rekommendationer som är realistiska och kan förverkligas, och vars spridning och övervakning ska åläggas EU:s delegationer. Parlamentet anser att dess ständiga delegationer och de gemensamma parlamentariska församlingarna borde spela en större roll när det gäller att följa upp dessa rekommendationer och analysera vilka framsteg som gjorts på området för mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet stöder därför främjandet av en fortlöpande och regelbunden dialog med dessa tredjeländers parlament. Parlamentet understryker behovet av att förbättra de arbetsmetoder som används av Europaparlamentets valobservatörsdelegationer och att vara noga med att utöka såväl parlamentsledamöternas som personalens färdigheter.

Dialoger och samråd om mänskliga rättigheter med tredjeländer

45.  Europaparlamentet betonar att även om deltagande i en strukturerad dialog om mänskliga rättigheter välkomnas, används det ofta som en förevändning för att undvika diskussioner om dessa frågor på högre politiska nivåer, däribland vid toppmöten med partnerländer. Parlamentet uppmanar alla EU-institutioner, medlemsstater och deras ambassader att göra större ansträngningar för att införliva dessa dialoger i alla EU:s yttre åtgärder i tredjeländer. Parlamentet betonar behovet av öppenhet och genuina samråd på förhand med organisationer i det civila samhället, liksom avrapportering efter dialogerna för att rapportera om resultaten av dessa.

46.  Europaparlamentet uttrycker därför sin besvikelse över bristen på framsteg i flera dialoger om mänskliga rättigheter (som nu uppgår till över fyrtio) och noterar åsikten hos somliga att EU:s samråd om mänskliga rättigheter instrumentaliseras och har blivit en process snarare än ett medel för att nå mätbara och påtagliga resultat.

47.  Europaparlamentet beklagar att de bedömningar efter dialog eller samråd som gjorts inte har lett till utveckling av tydliga resultatindikatorer eller riktmärken. Parlamentet kräver att mål ställs upp före, och utvärderas omedelbart efter, varje dialog eller samråd på ett öppet sätt och tillsammans med så många intressenter som möjligt. Parlamentet betonar att slutsatserna av dessa utvärderingar måste användas under toppmöten och vid andra kontakter mellan EU och dess partner, och prägla EU:s och medlemsstaternas åtgärder i andra bi- och multilaterala sammanhang. Parlamentet anser att man särskilt måste beakta dessa indikatorer för att säkerställa effektiviteten hos demokrati- och människorättsklausuler i alla EU:s avtal, oavsett vad de avser.

48.  Europaparlamentet betonar vikten och det trängande behovet av en förbättring av formerna för och innehållet i dessa dialoger i samråd med det civila samhället. Parlamentet upprepar att en förutsättning för att dialoger ska kunna vara konstruktiva och ha verklig betydelse på plats är att de kompletteras med konkreta åtgärder som tar hänsyn till EU:s målsättningar och riktlinjer för dialoger om mänskliga rättigheter med tredjeländer, och att korrigeringsåtgärder genomförs.

49.  Europaparlamentet erinrar om att EU bör använda dessa dialoger som ett instrument för att ta upp individuella fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer, såsom fall gällande politiska fångar och internerade, till exempel i Vietnam eller Kina, som fängslats för att på ett fredligt sätt ha utövat sina grundläggande rättigheter, såsom yttrandefrihet, mötes- och föreningsfrihet samt religionsfrihet. Parlamentet uppmanar dessutom EU att regelbundet använda sig av denna möjlighet och göra uppföljningar av gensvaret på de individuella fall man har tagit upp, övervaka dessa fall och på nära håll samordna med berörda människorättsorganisationer och med andra länder som för dialoger om mänskliga rättigheter med landet i fråga.

50.  Europaparlamentet beklagar att endast ett begränsat antal utvärderingar har genomförts och detta oregelbundet, trots att det i riktlinjerna stadgas att dialogerna helst ”bör utvärderas en gång vartannat år”. Parlamentet beklagar djupt att Europaparlamentet hittills inte systematiskt har deltagit i utvärderingarna, däribland de som avsett Ryssland och Kina. Parlamentet kräver att Europaparlamentets tillträde till dessa utvärderingar ska formaliseras och begär en garanti för att denna process kommer att utföras med största möjliga öppenhet och insyn. Parlamentet erinrar om att det i riktlinjerna om mänskliga rättigheter anges att det civila samhället ska delta i denna utvärderingsprocess, och anser att genomförandet av detta åtagande förutsätter att en konkret mekanism införs i detta syfte.

51.  Europaparlamentet uttrycker sin stora oro över situationen i Mali efter statskuppen den 22 mars 2012 och eftersom landet står inför den värsta humanitära krisen på 20 år på grund av problem med livsmedelsförsörjningen för omkring tre miljoner människor och flyktingströmmar till följd av konflikterna i de norra delarna av landet. Parlamentet uppmanar till att ytterligare humanitärt stöd från EU frigörs för att avhjälpa denna situation. Parlamentet anser dessutom att EU och medlemsstaterna måste stödja en fredlig lösning på konflikten, utgående från skydd av befolkningen, utan utländsk inblandning i landets politiska angelägenheter.

52.  Europaparlamentet upprepar att kvinnors rättigheter bör vara en viktig del av EU:s dialoger om de mänskliga rättigheterna och EU:s politiska dialoger med tredjeländer med vilka samarbets- eller associeringsavtal har ingåtts, i linje med klausulerna om mänskliga rättigheter i dessa avtal. Parlamentet upprepar att kvinnors medverkan vid fredliga övergångar – både runt förhandlingsbordet och i det aktiva arbetet – bör bli större. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att vidta alla åtgärder som är lämpliga i fall av eventuella brott mot dessa bestämmelser.

53.  Europaparlamentet beklagar att Mikhail Chodorkovskij, trots alla uppmaningar från parlamentet och andra internationella institutioner, dömdes i sin andra politiskt och administrativt motiverade rättegång i Ryssland, som inte uppfyllde principerna för ett rättvist och oberoende rättsväsende, och som därmed grovt kränkte de mänskliga rättigheterna.

Klausuler om mänskliga rättigheter och demokrati

54.  Europaparlamentet kräver att tydligt formulerade bindande klausuler om mänskliga rättigheter och demokrati utan undantag ska införlivas i alla avtalsförhållanden med tredjeländer, både i fråga om industri- och utvecklingsländer, samt i sektorsavtal, handelsavtal och avtal om tekniskt eller finansiellt stöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera en striktare tillämpning av dessa klausuler. Parlamentet upprepar behovet av att utarbeta en enda katalog med riktmärken för mänskliga rättigheter och demokrati som har en beskrivande funktion och som ska användas i utvärderingssyfte. Denna katalog ska erkännas av alla EU:s institutioner. Parlamentet föreslår att genomförandet av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och andra viktiga internationella människorättskonventioner kan utgöra ett betydande inslag i sådana riktmärken för mänskliga rättigheter och demokrati.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte tveka att använda mekanismen för tillfälligt upphävande av permanenta avtal närhelst de gängse människorättsklausulerna vid upprepade tillfällen kränks.

56.  Europaparlamentet betonar att tillämpningen av klausulen i dess nuvarande utformning i de frihandelsavtal som snart ska läggas fram för parlamentet utgör ett tillfälle för parlamentet att självt utforska potentialen för att införa riktmärken för mänskliga rättigheter före ratificering, i syfte att göra konkreta och verkliga framsteg i fråga om respekten för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar åter kommissionen att utarbeta en ny ”modellklausul” som hänför sig till parternas internationella förpliktelser och omfattar ett samrådsförfarande med beskrivning av de politiska och rättsliga mekanismer som ska användas vid begäran om att avbryta ett samarbete på grund av upprepade eller systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter i strid med folkrätten. Parlamentet anser att den kontrollmekanism som parlamentet har begärt för klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati är det enda sättet att garantera ett verkligt genomförande av sådana klausuler, och att den bör ses som en förebyggande och varnande mekanism som etablerar en dialog mellan EU och partnerlandet och som bör följas upp med en övervakningsmekanism. Parlamentet rekommenderar att ett tydligt och successivt system för påföljder utarbetas, utan att detta påverkar huruvida samarbetet slutligen avbryts. Parlamentet insisterar på att parlamentet fattar beslut tillsammans med kommissionen och rådet i detta avseende.

57.  Europaparlamentet betonar behovet av att garantera en effektiv övervakning av genomförandet av åtaganden i fråga om respekt för och främjande av mänskliga rättigheter och demokratiska principer. Parlamentet uppmanar till användning av konsekvensanalyser om mänskliga rättigheter och demokrati utöver de befintliga konsekvensanalyserna om hållbar utveckling, och begär att de resulterande bedömningarna och slutsatserna beaktas vid förhandlingarna och införlivas i de slutliga avtalen.

58.  Europaparlamentet föreslår att objektiva indikatorer och kriterier ska användas i konsekvensanalyserna av mänskliga rättigheter och i utvärderingen av dem.

Handel och mänskliga rättigheter

59.  Europaparlamentet förväntar sig att alla framtida frihandelsavtal ska innehålla ett omfattande kapitel om mänskliga rättigheter, utöver kapitlen om sociala frågor och miljö, och beklagar i samband med de redan pågående förhandlingarna att vissa partner har motsatt sig denna princip, däribland Indien och Kanada. Parlamentet kräver att kapitlet om hållbar utveckling i avtalen ska stärkas genom införlivande av ett förfarande för att inge klagomål som är öppet för arbetsmarknadens parter och det civila samhället samt genom inrättande av ett oberoende organ som kan lösa relevanta tvister och möjligheten att tillämpa en tvistlösningsmekanism som omfattar böter och upphävande av handelsförmåner vid allvarliga överträdelser av de relevanta miljö- och arbetsnormerna, liknande mekanismerna för bestämmelserna om marknadstillträde. Parlamentet betonar att övervaknings- och kontrollmekanismerna i Allmänna preferenssystemet Plus (GSP+) bör stärkas ytterligare. Parlamentet kräver att målsättningarna för socialt ansvar för europeiska företag som verkar i institutionellt svaga länder ska vara bindande.

Den europeiska grannskapspolitiken

60.  Europaparlamentet anser att den arabiska våren har visat hur otillräcklig EU:s politik hittills har varit när det gäller att effektivt stödja befolkningens starka längtan efter demokrati, respekt för grundläggande friheter, rättvisa och ansvarsfullt och representativt styre i länder där detta saknas. Parlamentet välkomnar därför de gemensamma meddelandena från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten om ”Ny respons för ett grannskap i förändring”, som bland annat ger uttryck för behovet att inrätta den europeiska demokratifonden, och ”Ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet”, och strategin med gemensamma åtaganden och ömsesidigt ansvar när det gäller allmängiltigheten hos mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen, starkare incitamentbaserad villkorlighet, politisk differentiering, ett fördjupat multilateralt och lokalt samarbete samt principen om större deltagande för det civila samhället. Parlamentet framhåller att den arabiska våren blir en paradox om den utvecklas i en riktning som förvägrar kvinnor, människorättsförsvarare, religiösa minoriteter och andra samhällsgrupper i dessa länder deras grundläggande mänskliga rättigheter.

61.  Europaparlamentet anser att inhemska icke-statliga organisationer och organiserade medborgare alltsedan den arabiska vårens början spelar en avgörande roll när det gäller att mobilisera människor och främja deras deltagande i samhällslivet, i syfte att informera människor om deras rättigheter och ge dem mod och möjligheter att förstå och ta till sig demokrati. Parlamentet betonar att de politiska prioriteringarna för framtida reformer bör grundas på samråd med inhemska icke-statliga organisationer och förkämpar för medborgerliga rättigheter.

62.  Europaparlamentet betonar behovet av att stödja demokratiska rörelser även i det östliga grannskapet, och välkomnar grannskapspolitikens nya inriktning som syftar till att i högre grad stödja partner som strävar efter att bygga en djupgående och hållbar demokrati och en inkluderande ekonomisk utveckling samt stärka den europeiska grannskapspolitikens båda regionala dimensioner.

63.  Europaparlamentet stöder en resultatbaserad strategi som bygger på principen ”mer för mer” i linje med den nya visionen för den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet insisterar på att differentieringen bör baseras på tydligt definierade kriterier och regelbundet övervakade riktmärken, och föreslår att de riktmärken som fastställs i meddelandena betraktas som mål som ska kompletteras av mer specifika, mätbara, uppnåeliga och tidsbundna riktmärken. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att utforma tydliga och lämpliga metoder för att bedöma i vilken mån de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken respekterar och främjar demokrati och mänskliga rättigheter, att regelbundet lämna rapporter som underlag för anslag av medel enligt principen ”mer för mer” samt att inkludera dessa utvärderingar i de årliga framstegsrapporterna. Parlamentet betonar att medel, som på grund av negativ bedömning inte kan delas ut eller överföras, bör omfördelas till andra projekt som bedrivs i den europeiska grannskapspolitikens partnerländer, inom både den södra och den östra dimensionen.

64.  Europaparlamentet framhåller hur oerhört viktigt det är att det civila samhället aktivt deltar i och bidrar till styrningsprocesser och samhällsomvandlingar. Parlamentet bekräftar behovet av att inkludera företrädare för kvinno- och minoritetsgrupper i dessa processer. Parlamentet ger sitt fulla stöd till ett utvidgat arbete med det civila samhället i dessa processer, såväl genom en utökad uppsökande verksamhet som genom ett noggrannare beaktande av det civila samhällets synpunkter i samband med politikens utformning. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang alla de EU-program som syftar till att utbilda unga yrkesmänniskor och förenkla utbytesprogrammen för studerande tredjelandsmedborgare, eftersom dessa effektivt bidrar till att utveckla det civila samhället. Parlamentet understryker behovet av ett oberoende strukturellt och ekonomiskt stöd till det civila samhället. Parlamentet anser att lokala och internationella företrädare för det civila samhället på samma sätt som vid den universella periodiska granskningen inom FN:s råd för mänskliga rättigheter bör engageras i kommissionens framstegsrapporter om den europeiska grannskapspolitiken genom att separat lägga fram sin egen bedömning som ska bifogas rapporterna. Parlamentet välkomnar arbetet för att upprätta faciliteten för det civila samhället och den europeiska demokratifonden, och förespråkar att de ges ett betydande anslag i den kommande fleråriga budgetramen. Parlamentet insisterar på att det civila samhället i framtiden engageras så att det på ett direkt sätt kan bidra genom en institutionaliserad övervakningsmekanism för det civila samhället.

65.  Europaparlamentet är djupt oroat över att fyra partnerländer inom den europeiska grannskapspolitiken inte har undertecknat det fakultativa protokollet till FN:s konvention mot tortyr, att elva länder inte har ratificerat det och att ytterligare fjorton länder inte har utarbetat de nationella förebyggande åtgärder som krävs. Parlamentet kräver att EU vidtar brådskande åtgärder för att komma till rätta med detta.

66.  Europaparlamentet anser att främjandet av och stödet för icke-våld avspeglar en internationell värdering som är ett lämpligt sätt att inifrån skydda och främja mänskliga rättigheter, särskilt med tanke på att icke-våldsmetoden erbjuder ett effektivt resultat vad beträffar förebyggande av konflikter och stöd för demokrati, rättsstatsprincipen och det civila samhället över hela världen. Parlamentet föreslår att icke-våldsprincipen ges en central roll med politisk tyngd i Europeiska unionens interna och externa politik, att stöd ges till sådana initiativ som kan upprätthålla och utveckla icke-våldsam och fredlig aktivism över hela världen, och att praktiskt bistånd sprids för att stödja aktivister och människorättsförsvarare som avstår från att bruka våld.

67.  Europaparlamentet uppmanar åter vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att arbeta för en kraftfull gemensam EU-ståndpunkt om uppföljningen av undersökningsuppdraget om Gazakonflikten, med ett offentligt krav på att undersökningsuppdragets rekommendationer ska genomföras och ansvarsskyldighet utkrävas för alla brott mot folkrätten, oavsett vem förövaren påstås vara, genom oberoende, ojäviga, insynsvänliga och effektiva utredningar. Parlamentet anser att man inte kommer att kunna få till stånd någon verklig fredsprocess i Mellanöstern utan ansvarsskyldighet och rättvisa.

Yttre finansieringsinstrument, framför allt det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter

68.  Europaparlamentet konstaterar att det, trots EU:s tydliga politiska uttalanden till stöd för mänskliga rättigheter, har skett en urvattning i programplaneringen som innebär att utfästelser i fråga om mänskliga rättigheter försvinner från specifika instrument och från ländernas sektorsanslag. Parlamentet beklagar att mänskliga rättigheter och demokrati ibland enbart har införlivats i det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter i stället för att integreras i samtliga instrument.

69.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om en agenda för förändring och dess betoning av att målen om utveckling, demokrati, mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning och säkerhet är nära kopplade till varandra. Parlamentet välkomnar den ökade fokuseringen på partnerländernas åtaganden vid fastställandet av vilka instrument och metoder som ska användas på landsnivå. Parlamentet betonar samtidigt behovet av att avskaffa befintliga dubbla måttstockar och undvika att de uppstår i framtiden. Parlamentet välkomnar att denna politik har utmynnat i kommissionens meddelande om den framtida utformningen av budgetstödet från EU till tredjeländer, där det anges att allmänt budgetstöd endast kommer att tillhandahållas om partnerländerna förbinder sig att uppfylla de internationella normerna för mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att omvandla denna politiska ram till konkret, operativ, tidsbunden och mätbar verksamhet som integreras i olika samarbetsområden och åtföljs av den förstärkning av institutionella ramar och administrativ kapacitet som behövs.

70.  Europaparlamentet rekommenderar med kraft att det inom ramen för EU:s framtida utvecklingsinstrument särskilt fokuseras på tematiska program, eftersom de i synnerhet rör frågor om de mänskliga rättigheterna i syfte att främja ömsesidigt stärkande broar mellan utveckling och mänskliga rättigheter.

71.  Europaparlamentet konstaterar att det för att maximera samstämdheten och effektiviteten krävs ett strategiskt tillvägagångssätt för att kombinera olika geografiska och tematiska instrument i syfte att skydda och främja mänskliga rättigheter och att detta bör baseras på en grundlig analys av det lokala sammanhanget med avskaffande av befintliga dubbla måttstockar och undvikande av att nya uppstår. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang åtagandet i det gemensamma meddelandet av den 12 december 2011, ”Mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för EU:s yttre åtgärder: Effektivare metoder”, som innebär att landstrategidokumenten om mänskliga rättigheter ska beaktas vid planering och genomförande av EU:s bistånd, och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att utforma en mer detaljerad metod för att genomföra detta åtagande.

72.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om instrument för yttre åtgärder efter 2014, framför allt fokuseringen på behovet av att införa förenklade och flexibla förfaranden för beslutsfattande som möjliggör ett snabbare antagande av årliga genomförandeprogram och därmed av tillhandahållande av stöd. Parlamentet uppskattar de omfattande samråd som genomförs med det civila samhället och räknar med att slutdokumenten ska behandla de frågor som alla aktörer tagit upp.

73.  Europaparlamentet välkomnar den tydligare definitionen av målen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter och dess uppdaterade räckvidd som speglar den ökade fokuseringen på ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, tankefrihet, samvetsfrihet och religions- och trosfrihet samt demokratistöd. Parlamentet uppskattar den nya möjligheten att direkt bevilja anslag för att finansiera åtgärder under mycket svåra villkor eller situationer, eller att öka stödet för människorättsförsvarare och icke-registrerade organisationer.

74.  Europaparlamentet betonar att parlamentets företrädesrätt måste respekteras vid programplaneringen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter och andra instrument, med särskild inverkan på mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet anser därför bestämt att strategidokumenten för dessa instrument inte kan betraktas som genomförandeakter och måste antas i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 290 i EUF-fördraget om delegerade akter.

Dödsstraff

75.  Europaparlamentet välkomnar det positiva resultatet av FN:s generalförsamlings resolution 65/206 av den 21 december 2010 om ett moratorium för användningen av dödsstraff, som tyder på ett växande globalt stöd för avskaffande och en ökad medvetenhet bland aktivister, domare, politiker och allmänhet. Parlamentet välkomnar vidare EU:s betydelsefulla roll i att få till stånd detta resultat. Parlamentet ser fram emot ett starkt partnerskap med medlemsstaterna och utrikestjänsten i fråga om generalförsamlingens resolution för 2012.

76.  Europaparlamentet upprepar att EU under alla omständigheter är emot dödsstraff. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta att använda samarbete och diplomati i alla tänkbara forum i hela världen för att uppnå ett avskaffande av dödsstraffet, i linje med EU:s riktlinjer om dödsstraff, samt att säkerställa att rätten till en korrekt rättegång respekteras fullt ut för varje person som hotas av avrättning, utan användning av tortyr och annan misshandel för att tvinga fram bekännelser. Parlamentet uppmanar de länder där dödsstraffet, trots EU:s och andras ansträngningar, fortfarande tillämpas att respektera dömda personers grundläggande mänskliga rättigheter, inklusive bred tillgång till information om den dömdas situation, åtminstone för familjen och nära anhöriga, respekt för kvarlevorna och rätten till en hederlig begravning. Parlamentet fördömer de nyligen utförda avrättningarna i Vitryssland av Dmitrij Konovalov och Vladislav Kovoljov, och betonar att deras grundläggande rättigheter inte respekterades, eftersom avrättningarna genomfördes i hemlighet, utan familjernas vetskap och utan någon möjlighet för dem att återfå kvarlevorna för att begrava dem under hedervärda former. Parlamentet erinrar om att EU är den huvudsakliga givaren av stöd till organisationer i det civila samhället som kämpar mot dödsstraffet. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta se till att detta grymma och omänskliga straff förs upp som en prioriterad fråga inom EIDMR.

77.  Europaparlamentet betonar vikten av att EU fortsätter att övervaka de sätt på vilka avrättningar genomförs i de länder som ännu tillämpar dödsstraffet, och av att EU stöder rättsliga och konstitutionella reformer i riktning mot ett fullständigt och totalt avskaffande.

78.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, utrikestjänsten och kommissionen att ge vägledning för en omfattande politik om EU-medborgare som hotas med avrättning i tredjeländer, däribland tydliga mekanismer i fråga om identifiering, tillhandahållande av rättslig hjälp och rättsliga EU-åtgärder.

79.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut av den 20 december 2011 att ändra förordning (EG) nr 1236/2005, och därigenom skärpa exportkontrollen för vissa droger som kan användas för avrättningar och utrustning som kan användas för tortyr. Parlamentet uppmanar kommissionen att gripa sig an återstående kryphål i förordningen genom att införa en generalklausul om slutanvändning som förbjuder export av alla droger som kan användas för tortyr eller avrättningar.

Vapenkontroll

80.  Europaparlamentet noterar att 60 procent av alla enskilda fall med kränkningar av de mänskliga rättigheterna, såväl inom ramen för som utanför väpnade konflikter, som har dokumenterats av Amnesty International har omfattat direkt användning av handeldvapen och lätta vapen. Parlamentet inser den särskilt allvarliga effekten av handeldvapen och lätta vapen på respekten för barns rättigheter och på barnens skydd mot våld. Parlamentet lovordar EU:s internationella ledarskap i och med dess antagande av en rättsligt bindande gemensam ståndpunkt om vapenexport 2008, men noterar behovet av ytterligare övervakning av dess genomförande på EU-nivå. Parlamentet uppmanar EU att visa ledarskap i processen för att nå fram till ett internationellt avtal om vapenhandel vid 2012 års FN-konferens och se till att man kommer överens om ett tydligt och rättsligt bindande avtal.

81.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över utnyttjandet av barn som soldater. Parlamentet uppmanar till omedelbara åtgärder av EU för barnsoldaters avväpning, rehabilitering och återanpassning såsom ett viktigt inslag i EU:s politik för att stärka de mänskliga rättigheterna, skydda barn och ersätta våld med mekanismer för politisk konfliktlösning.

Tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

82.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater som ännu inte har ratificerat det fakultativa protokollet till FN-konventionen mot tortyr att göra detta, för att öka samstämdheten mellan inrikes- och utrikespolitiken.

83.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater, vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att ingripa aktivt i frågan om fångars mänskliga rättigheter och att ta itu med överbefolkade fängelser i och utanför EU.

84.  Europaparlamentet understryker vikten av att uppmärksamma könsspecifika former av tortyr och förnedrande former av behandling (inklusive kvinnlig könsstympning och våldtäkt) och insisterar på att EU:s koordinerade insatser för att motverka tortyr måste beakta könsaspekten på lämpligt sätt.

85.  Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen att i rådets förordning (EG) nr 1236/2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, införa en klausul om ”slutanvändning i tortyrsyfte”, vilken skulle ge medlemsstaterna möjlighet att, utifrån tidigare upplysningar, licensbelägga och därmed vägra export av alla varor som löper en betydande risk att användas i detta syfte av sina avsedda slutanvändare.

86.  Europaparlamentet erinrar om det tragiska fallet med Sergej Magnitskij, som kämpade mot korruption bland högt uppsatta och som torterades till döds av offentliga tjänstemän. Parlamentet beklagar att fallet ännu är ouppklarat och att de som är skyldiga till Sergej Magnitskijs död inte har straffats. Parlamentet uppmanar de ryska rättsliga myndigheterna att återuppta utredningen och att namnge och straffa de skyldiga.

Människorättsförsvarare

87.  Europaparlamentet välkomnar EU:s politiska åtagande att stödja människorättsförsvarare, som ett väletablerat inslag i EU:s politik för mänskliga rättigheter på de yttre förbindelsernas område, och de många positiva exemplen på hänvändelser, rättegångsövervakning, fängelsebesök och andra konkreta åtgärder som utförts av EU:s representationer och delegationer, såsom regelbundna, institutionaliserade möten med människorättsförsvarare, men hyser fortfarande oro över det bristfälliga genomförandet av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare i vissa tredjeländer. Parlamentet anser att vice ordföranden/den höga representanten bör rekommendera utökade åtgärder inom ramen för de uppdrag där genomförandet har varit påtagligt bristfälligt.

88.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stimulera EU:s uppdrag och delegationer att visa sitt stöd för och sin solidaritet med det arbete som utförs av människorättsförsvarare och deras organisationer genom regelbundna möten och proaktiva kontakter med dem, genom att ta hänsyn till deras synpunkter vid utformningen av landspecifika strategier för mänskliga rättigheter och demokrati samt genom regelbundna kontakter med Europaparlamentet.

89.  Europaparlamentet uppmanar åter EU att systematiskt ta upp enskilda fall av människorättsförsvarare i de dialoger om mänskliga rättigheter som förs med sådana tredjeländer där man fortsätter att trakassera och angripa dem som försvarar mänskliga rättigheter.

90.  Europaparlamentet betonar vikten av att kontakterna med det oberoende civila samhället följs upp på ett systematiskt sätt, samt av att människorättsförsvarare får en mer direkt och enkel tillgång till EU:s delegationer i tredjeländer. Parlamentet välkomnar utnämningen av kontaktpersoner för människorättsförsvarare vid delegationer och/eller på medlemsstaternas ambassader, och betonar att dessa bör vara erfarna tjänstemän med lämplig utbildning och att information om deras arbete bör spridas både internt och externt i så stor utsträckning som möjligt. Parlamentet välkomnar innerligt att vice ordföranden/den höga representanten har angett att hon under alla sina tjänsteresor till tredjeländer kommer att träffa människorättsförsvarare, och kräver att denna praxis ska följas av alla kommissionsledamöter med ansvar för yttre förbindelser och att rapporter om dessa kontakter ska göras tillgängligt för parlamentet.

91.  Europaparlamentet erinrar om sin resolution av den 25 november 2010 om situationen i Västsahara. Parlamentet fördömer det fortsatta förtrycket av den västsahariska befolkningen i de ockuperade områdena och kräver respekt för deras grundläggande rättigheter, särskilt förenings-, yttrande- och mötesfriheten. Parlamentet kräver att 80 västsahariska politiska fångar ska friges, främst de 23 personer som sedan november 2010 sitter fängslade utan rättegång i Salé-fängelset sedan nedläggningen av Gdeim Izik-lägret. Parlamentet upprepar sitt krav på att en internationell mekanism ska införas för att övervaka människorättssituationen i Västsahara, och på en rättvis och varaktig lösning på konflikten, utgående från det västsahariska folkets rätt till självbestämmande i enlighet med FN:s resolutioner.

92.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på ett fördjupat interinstitutionellt samarbete i fråga om människorättsförsvarare. Parlamentet anser att EU:s handlingsförmåga och samstämdheten mellan de olika institutionernas åtgärder vid brådskande kriser för människorättsförsvarare skulle gynnas av ett gemensamt varningssystem baserat på kontaktpunkter, och uppmuntrar utrikestjänsten och kommissionen att tillsammans med Europaparlamentet utforska denna möjlighet vidare.

93.  Europaparlamentet välkomnar parlamentets åtagande att stärka Sacharovnätverkets och Sacharovprisets roll, och betonar den viktiga roll som detta nätverk spelar i fråga om att bland annat få till stånd interinstitutionellt samarbete till stöd för människorättsförsvarare runtom i världen. Parlamentet uppmanar alla EU:s institutioner att visa mer engagemang och samarbetsvilja, och välkomnar i detta sammanhang hänvisningen till Sacharovpriset i årsrapporten om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet upprepar emellertid sin uppmaning till rådet och kommissionen att hålla kontakt med Sacharovprisets kandidater och pristagare för att säkra en fortlöpande dialog om och övervakning av situationen för mänskliga rättigheter i deras respektive länder, att erbjuda skydd åt dem som aktivt förföljs samt att rapportera om detta till Europaparlamentet.

94.  Europaparlamentet åtar sig att mer systematiskt inkludera kvinnors rättigheter i sina egna debatter och resolutioner om mänskliga rättigheter samt att använda Sacharovnätverket, särskilt kvinnliga pristagare, för att främja kvinnors rättigheter i världen.

Kvinnor och mänskliga rättigheter

95.  Europaparlamentet framhåller kvinnors särskiljande roller, erfarenheter och bidrag i fråga om fred och säkerhet. Parlamentet fördömer användningen av sexuellt våld i länder som exempelvis Demokratiska republiken Kongo, och uppmanar till nolltolerans gentemot dess förövare, i synnerhet bland militär- och polisstyrkor inom ramen för EU:s uppdrag och verksamhet. Parlamentet betonar vikten av att offren garanteras tillgång till en multidisciplinär holistisk rehabiliteringstjänst som inbegriper alla nödvändiga kombinationer av medicinsk och psykologisk vård, liksom rättsliga, sociala, samhälleliga, yrkesinriktade och utbildningsmässiga tjänster samt tillfälligt ekonomiskt stöd.

96.  Europaparlamentet välkomnar att EU är en föregångare med att genomföra FN:s säkerhetsråds resolution 1325 och tillhörande resolutioner. Parlamentet uppmanar rådet, kommissionen och utrikestjänsten att intensifiera insatserna för att överbrygga klyftan mellan politik och praktik, och uppmanar de medlemsstater som ännu inte har antagit nationella handlingsplaner att skyndsamt göra detta.

97.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av UN Women och uppmanar EU att ha ett nära samarbete med denna institution på internationell, regional och nationell nivå i syfte att hävda kvinnors rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att kvinnor i konfliktsituationer har rättvis tillgång till offentlig hälso- och sjukvård och får adekvat gynekologisk vård och förlossningsvård enligt Världshälsoorganisationens definitioner. Parlamentet betonar särskilt vikten av att främja hälsoutbildning och lämpliga program för sexuell och reproduktiv hälsa, vilka intar en framträdande plats i EU:s politik för utveckling och mänskliga rättigheter gentemot tredjeländer.

98.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens kvinnostadga, som för fram jämställdhet mellan kvinnor och män både på EU-nivå och på internationell nivå, liksom EU:s handlingsplan för jämställdhet mellan kvinnor och män och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet för perioden 2010–2015, och manar till ytterligare ansträngningar för att uppnå millennieutvecklingsmålen om jämställdhet mellan kvinnor och män och mödrahälsa.

99.  Europaparlamentet hyser oro över att Egyptens högsta militärråd (SCAF) inte har gjort någon undersökning med anledning av rapporter om sexuella angrepp på kvinnliga protesterande, däribland så kallade ”jungfrutest” och dödshot mot kvinnliga protesterande.

100.  Europaparlamentet välkomnar den betoning som vice ordföranden/den höga representanten har lagt på ökat medinflytande för kvinnor och uppmanar henne att institutionalisera EU:s interinstitutionella informella arbetsgrupp för kvinnor, fred och säkerhet genom att tillsätta en ordförande på heltid för gruppen, som även kommer att fungera som kontaktperson för jämställdhetsfrågor inom utrikestjänsten och anslå tillräckliga personalresurser och finansiella resurser till uppgiften.

101.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att främja lika geografiska och jämnt könsfördelade möjligheter inom utrikestjänsten i enlighet med tjänsteföreskrifterna. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att föreslå kvinnliga högnivåkandidater till ledande befattningar vid uppdrag som sker inom ramen för utrikestjänsten och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet välkomnar de framsteg som gjorts inom ramen för uppdrag inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken genom utnämningen av jämställdhetsrådgivare för nästan alla uppdrag och tillhandahållandet av utbildning i samband med uppdragen. Parlamentet uppmanar rådet att inkludera en hänvisning till FN:s säkerhetsråds resolution 1325 i rådets beslut om fastställande av uppdragsbeskrivningar. Parlamentet rekommenderar att medlemsstaterna ser till att all militär och utstationerad civil personal genomgår standardutbildning i fråga om jämställdhetsfrågor före uppdragen.

102.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av Europarådets centrala konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, som utgör en omfattande ram för att förebygga våld, skydda offer och avskaffa straffrihet, och uppmanar alla medlemsstater och EU att omgående underteckna och ratificera denna konvention.

103.  Europaparlamentet fördömer starkt kvinnlig könsstympning som en anakronistisk metod och en barbarisk kränkning av kvinnors och flickors kroppsliga integritet, som måste bekämpas med lagstiftning som förbjuder metoden. Parlamentet förkastar bestämt alla hänvisningar till kulturella, traditionella eller religiösa traditioner som en mildrande faktor, och uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma dessa traditionella skadliga metoder i sin strategi för att bekämpa våld mot kvinnor. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att utforma en specifik uppsättning verktyg för denna fråga, som en del av sin strategi för genomförande av EU:s riktlinjer för barnens rättigheter och om våld mot kvinnor. Parlamentet gratulerar de afrikanska statscheferna till deras beslut vid Afrikanska unionens toppmöte i juli 2011 att stödja FN:s generalförsamlings resolution om ett världsomfattande förbud mot kvinnlig könsstympning. Parlamentet fördömer också grymma, inhumana och förnedrande behandlingar, såsom påtvingad abort och tvångssterilisering, och uppmanar till särskilda åtgärder för att motverka dem.

104.  Europaparlamentet fördömer starkt ”tvångsäktenskap” som en kränkning av de mänskliga rättigheterna enligt artikel 16 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar rådet att införliva frågorna om ”tvångsäktenskap” och ”könsselektiv” abort i EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ta fram metoder för uppgiftsinsamling om samt indikatorer för dessa fenomen och uppmuntrar utrikestjänsten att införliva dessa frågor i utvecklingen och genomförandet av landstrategierna om mänskliga rättigheter. Parlamentet begär i fråga om tvångsäktenskap att medlemsstaterna ska anta och hävda lagar som förbjuder tvångsäktenskap samt utveckla en gemensam definition, inrätta nationella handlingsplaner och utbyta god praxis.

105.  Europaparlamentet erinrar om att den resolution som FN:s råd för mänskliga rättigheter antagit om mödrars förebyggbara dödlighet, sjukdomar och mänskliga rättigheter liksom millenniemålen återigen har bekräftat att tillgång till information, utbildning och hälsovård är grundläggande mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att EU därför bör spela en viktig roll för att se till att kvinnor inte dör under graviditeten. Parlamentet begär att handlingsprogrammet från Kairokonferensen ska genomföras i EU:s politik för mänskliga rättigheter och utveckling, för att främja jämställdhet samt kvinnors och barns rättigheter, däribland sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i detta sammanhang.

Mänskliga rättigheter, religionsfrihet och förföljelsen av kristna i världen

106.  Europaparlamentet fördömer med kraft varje förföljelse som bygger på religion eller tro. Parlamentet är fortsatt angeläget om att förverkliga religionsfrihet i alla delar av världen, som ett led i ökade ansträngningar från EU:s sida i dess bilaterala och multilaterala insatser. Parlamentet upprepar sin oro när det gäller full och fungerande respekt för religionsfriheten för alla religiösa minoriteter i ett antal tredjeländer. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen på nytt att snarast ta fram en uppsättning verktyg för främjande av rätten till religions- och trosfrihet inom ramen för EU:s utrikespolitik, däribland mekanismer för att identifiera överträdelser och de åtgärder som EU bör vidta i dessa fall, och att göra parlamentet, det civila samhällets organisationer och akademiker delaktiga i utarbetandet av dessa. Parlamentet välkomnar EU:s åtgärder i olika FN-forum mot intolerans och diskriminering på grundval av religion eller tro och dess orubbliga och väl avvägda ställningstagande mot resolutionerna om bekämpning av förtal av religion. Parlamentet vidhåller att mötesfrihet är en viktig aspekt på rätten till religions- och trosfrihet, och betonar att registrering av religiösa grupper inte bör vara en förutsättning för att man ska kunna utöva sin tro. Parlamentet uppmanar EU:s byrå för grundläggande rättigheter att förse parlamentet med korrekta och tillförlitliga uppgifter om kränkningar av religions- och trosfriheten i EU och att ge råd om hur dessa ska hanteras.

107.  Parlamentet betonar särskilt vikten av att inleda en konstruktiv dialog med Islamiska konferensen (OIC) om denna fråga. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att särskilt uppmärksamma genomförandet av rätten till religions- och trosfrihet i kandidatländer och i länder inom den europeiska grannskapspolitiken, särskilt mot bakgrund av den arabiska våren. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över det ökande antalet handlingar av religiös intolerans och diskriminering i olika länder. Parlamentet fördömer skarpt allt våld mot kristna, judar, muslimer och andra religiösa samfund, samt alla former av diskriminering och intolerans som grundar sig på religion och trosuppfattning och som riktar sig mot troende, personer som frångått sin tro och icke troende. Parlamentet betonar åter att rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet(23). Parlamentet bekräftar det växande behovet i ett antal länder av konfliktomvandling och försoningsinsatser, däribland dialog på olika nivåer över trosgränserna, och uppmanar EU och vice ordföranden/den höga representanten att i sina dialoger med tredjeländer inom ramen för EU:s initiativ för mänskliga rättigheter ta upp diskriminerande och provocerande innehåll i till exempel medier, och problemet med hinder för en fri trosutövning. Parlamentet anser att i tredjeländer där religiösa minoriteters rättigheter kränks kan dessa problem inte lösas genom att man skyddar och isolerar deras medlemmar från de omgivande samhällena och därigenom skapar ”parallella samhällen”. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och EU:s medlemsstater att, mot bakgrund av de senaste händelserna i länder som Nigeria, Egypten och Indonesien, vidta konkreta åtgärder för att förebygga uppkomsten av en våldsspiral.

108.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att utveckla en permanent resurs inom generaldirektoratet för globala och multilaterala frågor med uppgift att integrera religions- och trosfriheten horisontellt över de geografiska direktoraten och enheterna, liksom att koppla frågan till det allmänna främjandet av mänskliga rättigheter inom samma generaldirektorat och föra fram frågan i internationella och multilaterala organisationer. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att årligen rapportera om utvecklingen i fråga om religions- och trosfrihet.

109.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och andra EU-institutioner att bekämpa oacceptabla sedvänjor såsom tvångskonvertering och kriminalisering/bestraffning av så kallat avfall från tron, genom påtryckningar på tredjeländer som Pakistan, Iran och Saudiarabien, som fortfarande tillämpar sådana metoder, i syfte att metoderna ska elimineras. Parlamentet uppmanar till en lika fast hållning mot tillämpningen av hädelselagar för att förfölja medlemmar av religiösa minoriteter.

110.  Europaparlamentet uppmanar behöriga institutioner att nära samarbeta med den amerikanska kommissionen för internationell religionsfrihet i bilaterala och multilaterala forum, t.ex. i FN:s råd för de mänskliga rättigheterna.

Diskriminering

111.  Europaparlamentet fördömer alla former av kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begås mot människor som diskrimineras på grund av arbete och härkomst, och den begränsade tillgången till rättslig prövning för offren. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att stödja FN:s principer och riktlinjer för avskaffande av diskriminering på grund av arbete och härkomst.

112.  Europaparlamentet välkomnar EU:s anslutning till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (UNCRPD), och antagandet av den europeiska handikappsstrategin 2010–2020, särskilt handlingsområde 8. Parlamentet fördömer varje form av diskriminering grundad på funktionsnedsättning, och uppmanar alla stater att ratificera och genomföra UNCRPD. Parlamentet påpekar att EU också behöver övervaka efterlevnaden av UNCRPD inom sitt eget territorium. Parlamentet beklagar också EU:s overksamhet när det gäller mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning inom ramen för EU:s Afrikastrategi.

113.  Europaparlamentet lovordar rådet, utrikestjänsten, vice ordföranden/den höga representanten, kommissionen och medlemsstaterna för deras engagemang för hbt-personers mänskliga rättigheter i bilaterala förbindelser med tredjeländer, i multilaterala forum och genom EIDMR. Parlamentet välkomnar FN:s generalförsamlings återinförande av sexuell läggning som grund för skydd mot utomrättsliga, summariska och godtyckliga avrättningar, och välkomnar EU:s insatser i detta avseende. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid förhandlingarna om den elfte versionen av den internationella sjukdomsklassifikationen (ICD-11) förespråka att könsidentitet bör strykas från förteckningen över psykiska och beteendemässiga störningar och se till att det görs en icke-patologiserande omklassificering. Parlamentet bekräftar att principen om icke-diskriminering, inklusive på grundval av kön och sexuell läggning, inte får äventyras i AVS-EU-partnerskapet. Parlamentet upprepar sin begäran om att kommissionen ska utarbeta en omfattande färdplan mot homofobi, transfobi och diskriminering på grundval av sexuell läggning och könsidentitet, som även tar upp människorättskränkningar på dessa grunder världen över. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bevilja asyl för personer som flyr undan förföljelse i länder där hbt-personer kriminaliseras, med beaktande av asylsökandenas välgrundade rädsla för förföljelse och mot bakgrund av deras självidentifikation som lesbiska, homosexuella, bisexuella eller transpersoner.

114.  Europaparlamentet välkomnar den uppsättning verktyg som rådets arbetsgrupp för mänskliga rättigheter antog 2010 i syfte att hjälpa EU-institutionerna, medlemsstaterna, delegationerna och övriga organ att agera snabbt när hbt-personers mänskliga rättigheter kränks. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med de strukturella orsakerna bakom dessa kränkningar, och rådet att arbeta för bindande riktlinjer på detta område.

115.  Europaparlamentet framhåller att traditionella nationella minoritetsgrupper har särskilda behov som skiljer sig från andra minoritetsgruppers, och att dessa minoriteters likabehandling i fråga om utbildning, hälsovård, sociala tjänster och andra offentliga tjänster behöver garanteras. Parlamentet pekar också på behovet av att främja fullständig och faktisk jämlikhet mellan personer som tillhör en nationell minoritet och personer som hör till majoriteten när det gäller deltagande i alla delar av det ekonomiska, sociala, politiska och kulturella livet.

116.  Europaparlamentet uppmanar EU att uppmuntra regeringarna i utvecklingsländerna att genomföra markreformer för att skydda ursprungsbefolkningars, nomadiserande folkgruppers och små och medelstora lantbrukares, särskilt kvinnors, markrättigheter och för att förhindra att företag roffar åt sig mark. Parlamentet uppmanar EU att under förhandlingar om handelsavtal säkra rätten till tillträde till naturresurser, särskilt för infödda personer och ursprungsbefolkningar. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att följa Danmarks, Nederländernas och Spaniens exempel och ratificera ILO:s konvention 169 om ursprungsfolk och stamfolk för att visa sin beslutsamhet att förse dem med ett reellt skydd. Parlamentet stöder de nu pågående kampanjerna för ratificering och genomförande av ILO:s konvention 169 från icke-signatärstaters sida för att bland annat visa EU:s engagemang för multilateralism och FN.

117.  Europaparlamentet rekommenderar att det tas initiativ till EU-lagstiftning för att se till att EU:s politik och samarbetsinstrument för mänskliga rättigheter utnyttjas för att avskaffa kastdiskriminering och för agerande i länder som berörs av kastväsendet, däribland Nepal, Indien, Bangladesh, Pakistan, Sri Lanka och Jemen.

118.  Europaparlamentet anser att nya och befintliga finansieringsformer för stöd till det civila samhället och människorättsförsvarare, särskilt från ursprungsbefolkningar, bör få ökade anslag. Parlamentet anser att de också bör visa sin förmåga både att svara flexibelt och snabbt på kriser och pågående situationer var som helst och att få bästa möjliga valuta för pengarna samt genomslag. Parlamentet välkomnar att EU har gett sitt stöd till FN:s verksamhet för kapacitetsuppbyggnad bland urbefolkningar. Parlamentet understryker att det är nödvändigt att stärka effektiviteten hos företrädarna för urbefolkningar vid FN:s olika evenemang, genom lämpligt logistikstöd, samt tillfredsställande dokumentation och information. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta med detta stöd.

Barns rättigheter

119.  Europaparlamentet påminner om FN:s konvention om barnets rättigheter och behovet av att dels garantera ett fullständigt skydd av de rättigheter som tas upp i konventionen, dels förebygga att de urholkas. Parlamentet välkomnar att FN:s generalförsamling den 19 december 2011 antog det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter, i vilket det föreskrivs ett kommunikationsförfarande, och uppmanar rådet och kommissionen att påskynda ansträngningarna för att uppnå en universell ratificering av konventionen om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll samt att främja deras genomförande i praktiken. Parlamentet uppmanar också till beslutsamma insatser för att påskynda genomförandet av EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter och av EU:s strategi för att bekämpa alla former av våld mot barn. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att i EU:s årsrapporter om mänskliga rättigheter införa ett avsnitt om barns rättigheter.

120.  Europaparlamentet uppmärksammar det allvarliga problemet i flera länder i Afrika söder om Sahara med att barn anklagas för trolldom, vilket får allvarliga konsekvenser i form av allt från social utestängning till barnamord och rituella offermord på barn. Parlamentet konstaterar att staten har ett ansvar att skydda barn från alla former av våld och övergrepp, och uppmanar följaktligen utrikestjänsten att särskilt uppmärksamma barnens skydd mot alla former av våld och dessa barns situation i dialogerna om de mänskliga rättigheterna med regeringarna i de berörda länderna och i programplaneringen för finansieringsinstrumenten för yttre åtgärder.

Yttrandefrihet och (sociala) medier

121.  Europaparlamentet betonar att yttrandefrihet, mediers oberoende och pluralism är grundläggande delar av en hållbar demokrati och ökar det civila samhällets deltagande och ger medborgarna ökat inflytande. Parlamentet kräver därför ökat stöd till att främja friheten för medier, skydda oberoende journalister, minska den digitala klyftan och underlätta tillgången till internet.

122.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i anslutningsförhandlingar, i dialoger om mänskliga rättigheter och i andra kontakter om mänskliga rättigheter framföra uppmaningar om att sätta stopp för all hatförkunnelse i medier.

123.  Europaparlamentet konstaterar att internet och sociala medier, såväl internetbaserade som icke-internetbaserade, har blivit några av de viktigaste verktygen för individer när det gäller att utöva rätten till åsikts- och yttrandefrihet, och att de har spelat en viktig roll i fråga om att främja mänskliga rättigheter, demokratiskt deltagande, ansvar, insyn, ekonomisk utveckling och uppkomsten av nya former av offentlighet. Eftersom inte alla i samhället har tillgång till internet, främst äldre och folk på landsbygden, framhåller parlamentet emellertid att människors värdighet inte får attackeras, och fördömer all annan diskriminering i sociala medier. Parlamentet uppmanar till särskilda EU-förordningar och avtal med sådana tredjeländer som begränsar tillgången till kommunikation och information genom censur eller stängning av nätverk eller genom att göra informationsfrihet underordnat affärsintressen. Parlamentet ser med tillfredsställelse på den potential som internet och de sociala medierna har visat sig ha i samband med den arabiska vårens utveckling. Parlamentet efterlyser en närmare uppföljning av hur internet och ny teknik används under enväldiga regimer som vill begränsa användningen av dem. Parlamentet kräver ökat stöd när det gäller att främja friheten för medier, skydda oberoende journalister och bloggare, minska den digitala klyftan och underlätta oinskränkt tillgång till information och kommunikation och ocensurerad tillgång till internet (digital frihet).

124.  Europaparlamentet noterar den potential som internet har visat sig ha när det gäller att främja och stödja den arabiska vårens revolutioner. Parlamentet noterar emellertid att informations- och kommunikationsteknik också kan missbrukas för att kränka mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, och efterlyser därför en närmare uppföljning av hur internet och ny teknik används under sådana enväldiga regimer som vill begränsa användningen av dem. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ med strategin ”Ständig uppkoppling” (No disconnection strategy). Parlamentet uppmanar kommissionen att senast 2013 lägga fram förslag om smart reglering, inklusive ökad öppenhet och ansvarighet för företag baserade i EU, i syfte att förbättra övervakningen av exporten av varor och tjänster avsedda för att blockera webbplatser, genomföra massövervakningar, övervaka all internettrafik och (mobil-)kommunikation, tränga in i och skriva ut privata samtal, filtrera sökresultat och hota internetanvändare, däribland människorättsförsvarare. Parlamentet anser att telekommunikations- och internettjänsteleverantörer måste dra lärdomar av gjorda misstag, som exempelvis Vodafones beslut att ge efter för de egyptiska myndigheternas krav under de sista veckorna av Mubaraks regim på ett avbrott i tjänsterna, på spridning av propaganda till stöd för regeringen och på övervakning av oppositionen och befolkningen i allmänhet. Även företag i andra medlemsstater som har sålt telekommunikations- och informationsteknik till tredjeländer som Libyen och Tunisien etc. bör dra lärdomar av dessa misstag. Parlamentet anser att telekommunikations- och internettjänsteleverantörer och mjukvaruutvecklare måste dra lärdomar av gjorda misstag och föra en öppen dialog med politiker, icke-statliga organisationer och aktivister för att fastställa gemensamma minimikrav för konsekvensbedömningar på människorättsområdet och för ökad öppenhet.

125.  Europaparlamentet välkomnar att ett förbud mot export av teknik och service ingår bland de restriktiva åtgärder som EU har vidtagit mot de regerande myndigheterna i Syrien. Parlamentet noterar att detta förbud bör bli en förebild för framtida restriktiva åtgärder mot andra repressiva regimer, särskilt gentemot Iran. Parlamentet noterar emellertid att EU:s politik bör vara väl preciserad för att vara ändamålsenlig och inte skada människorättsförsvarare.

126.  Europaparlamentet noterar att ny teknik också gör det möjligt för vittnen och människorättsförsvarare att samla in information och delge dokumentation om brott mot mänskliga rättigheter som senare kan ge offren rättvisa. Parlamentet välkomnar flerpartsinitiativ och uppförandekoder, som exempelvis det globala nätverksinitiativet. Parlamentet noterar emellertid att demokratisk tillsyn samt försvar och främjande av grundläggande rättigheter är vitala uppgifter för regeringarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja utvecklingen och spridningen av digital säkerhetsteknik för att ge människorättsförsvarare inflytande genom säkra mekanismer för insamling, kryptering och lagring för denna typ av känsliga uppgifter och genom användningen av ”datormolnsteknik” för att se till att sådant material inte upptäcks och raderas.

Näringslivet och de mänskliga rättigheterna

127.  Europaparlamentet erinrar om att EU har ställt upp som mål att främja företagens sociala ansvar inom sin utrikespolitik och välkomnar kravet på bättre samstämdhet mellan EU:s och den övriga världens strategier för företags sociala ansvar.

128.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kontrollera företag som inte omfattas av nationella eller europeiska lagar, så att de inte underlåter att respektera de mänskliga rättigheterna och de sociala regler samt de hälso- och miljöregler som åläggs dem när de upprättar eller överför sin verksamhet till ett tredjeland.

129.  Europaparlamentet erinrar vidare om att stöd för mänskliga rättigheter och demokrati är nära förbundet med stöd för öppenhet och god samhällsstyrning. Parlamentet anser i detta sammanhang att skatteparadis och offshorejurisdiktion spelar en negativ roll i kampen mot korruption och för politisk ansvarighet i utvecklingsländer. Parlamentet kräver att EU främjar ratificering och genomförande av FN:s konvention mot korruption inom EU och i hela världen i samband med EU:s stöd till program för god samhällsstyrning i tredjeländer.

130.  Europaparlamentet berömmer EU för dess stöd för utvecklingen av FN:s vägledande principer om näringsliv och mänskliga rättigheter och för deras enhälliga antagande i rådet för mänskliga rättigheter. Parlamentet välkomnar det första sammanträdet i arbetsgruppen för näringsliv och mänskliga rättigheter som hölls den 16-20 januari 2012, och uppmanar EU att ge fortsatt stöd och bidra till detta organs verksamhet. Parlamentet betonar den avgörande roll som spelas av de nationella organen för mänskliga rättigheter och samarbetet mellan dessa organ inom EU och dess grannskapsländer när det gäller att främja genomförandet av FN:s vägledande principer om näringsliv och mänskliga rättigheter, erkända bland annat genom resolution 17/4 av FN:s råd för mänskliga rättigheter. Parlamentet välkomnar initiativ som syftar till att överföra god praxis för att koordinera och stimulera samarbete mellan EU:s och grannskapsländernas människorättsorgan, till exempel programmet för samarbete mellan ombudsmän från länderna i det östliga partnerskapet 2009–2013, som startades gemensamt av de polska och franska ombudsmännen för att stärka förmågan hos de östliga partnerskapsländernas ombudsmannakontor, regeringsorgan och icke-statliga organisationer när det gäller att skydda enskildas rättigheter och bygga demokratiska stater grundade på rättsstatsprincipen. Parlamentet betonar att sådana insatser bör koordineras inom EU, och att EU-organ bör utnyttja de erfarenheter som vinns i sammanhanget.

131.  Europaparlamentet välkomnar EU:s åtagande att arbeta med företag och aktörer under 2012 för att ta fram riktlinjer om mänskliga rättigheter för industrisektorerna och för små och medelstora företag, med utgångspunkt i FN:s vägledande principer. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra sitt åtagande att i slutet av 2012 publicera en rapport om EU:s prioriteringar i fråga om genomförandet av dessa principer, och att därefter lägga fram periodiska framstegsrapporter. Parlamentet betonar att alla EU-företag bör uppfylla företags ansvar att respektera de mänskliga rättigheterna, enligt definitionen i FN:s vägledande principer. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att senast i slutet av 2012 ta fram nationella planer för principernas genomförande.

132.  Europaparlamentet anser att stora företags offentliggörande av social och miljörelaterad information, däribland om konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna, är avgörande för öppenheten och för dessa företags effektivitet. Parlamentet välkomnar målsättningen för internationella kommittén för integrerad rapportering (IIRC) att utveckla en internationellt erkänd integrerad rapporteringsram.

133.  Europaparlamentet välkomnar ”Edinburgh”-studien som beställts av GD Näringsliv om styrelsebristerna inom EU i fråga om näringsliv och mänskliga rättigheter, och uppmanar kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag för att bemöta dessa brister. Parlamentet uppmanar särskilt EU att se till att offren för EU-företags överträdelser i tredjeländer får tillgång till överklagandemekanismer och rättsliga mekanismer i EU-medlemsstaterna, som exempelvis i det aktuella Trafigura-fallet.

134.  Europaparlamentet konstaterar att transnationella bolag i allt högre grad använder sig av privata militära företag och privata säkerhetsföretag, och att detta i vissa fall har lett till att kränkningar av de mänskliga rättigheterna har begåtts av personal i dessa privata militära företag och privata säkerhetsföretag. Parlamentet anser att det finns ett behov av att anta lagstiftningsåtgärder på EU-nivå, inklusive ett omfattande normativt system för etablering, registrering, tillståndsgivning, övervakning och rapportering av sådana företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en rekommendation som banar väg för ett direktiv om harmonisering av nationella bestämmelser om tjänster som privata militära företag och privata säkerhetsföretag tillhandahåller, inbegripet tjänsteleverantörer och offentlig upphandling av tjänster, och om utarbetande av en uppförandekod som banar väg för ett beslut om reglering av export av tjänster som privata militära företag och privata säkerhetsföretag tillhandahåller tredjeländer. Parlamentet kräver att vice ordföranden/den höga representanten ska lämna detaljerad information till parlamentet om när privata militära företag och privata säkerhetsföretag anlitas för uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, och att denna information ska omfatta uppgifter om vilka yrkesmässiga krav och företagsstandarder som krävs av dessa företag samt uppgifter om tillämpliga bestämmelser, det rättsliga ansvar och de rättsliga skyldigheter som åligger företagen samt övervakningsmekanismer.

135.  Europaparlamentet stöder främjandet av allt fler kvinnor i bolagsstyrelser på nationell, europeisk och internationell nivå.

Förbättra Europaparlamentets insatser för de mänskliga rättigheterna

136.  Europaparlamentet uppmanar återigen rådet och kommissionen att systematiskt ta fasta på parlamentets resolutioner och andra meddelanden, och att lämna konkreta svar på dessa. Parlamentet bör överväga att inrätta en systematisk mekanism för att säkra en effektivare och mer handgriplig uppföljning av parlamentets beslut.

137.  Europaparlamentet inser behovet av att integrera människorättsfrågor i arbetet i alla parlamentets utskott och delegationer som hanterar yttre förbindelser, inbegripet genom tillämpning av rekommendationerna från de rapporter som utarbetats av Europaparlamentets tillfälliga arbetsgrupper. Parlamentet rekommenderar att Europaparlamentets ledamöter, på alla sina tjänsteresor till tredjeländer, träffar människorättsförsvarare, även fängslade aktivister när det är möjligt, för att synliggöra dessa. Parlamentet välkomnar beslutet att öka de tillgängliga resurserna för underutskottet för mänskliga rättigheter med tanke på de ändringar som Lissabonfördraget innebär.

138.  Europaparlamentet välkomnar presidiets beslut av den 12 december 2011 om att inrätta ett direktorat för demokratistöd inom generaldirektoratet för EU-extern politik för att integrera parlamentets arbete för främjande av demokrati och göra det mer konsekvent.

Europeiska unionens strategiska människorättspolitik
Allmänt

139.  Europaparlamentet välkomnar varmt översynen av EU:s politik för mänskliga rättigheter och demokratisering, som redovisas i det gemensamma uttalandet av den 12 december 2011, och som utgör en positiv översikt över EU:s potential. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att fullt ut delta i processen och tillämpa dess resultat, såväl i sina nationella åtgärder som på EU-nivå.

140.  Europaparlamentet stöder det faktum att meddelandet är förankrat i principerna om de mänskliga rättigheternas allmängiltighet och odelbarhet, att det är inriktat på EU:s åtgärder för främjande av tredjeländers respekt för de befintliga åtagandena och skyldigheterna med avseende på internationella mänskliga rättigheter och humanitär rätt och syftar till att stärka det internationella rättssystemet.

141.  Europaparlamentet erkänner i efterdyningarna av den arabiska våren att fokus bör inriktas på skräddarsydda och bottenstyrda strategier och nödvändigheten att placera respekten för de mänskliga rättigheterna i centrum för EU:s utrikespolitik. Parlamentet betonar därför EU:s behov av att stödja och engagera regeringarna, parlamenten och det civila samhället i processen att respektera och övervaka de mänskliga rättigheterna. Parlamentet anser att EU måste dra lärdom av tidigare misstag, vilket åskådliggörs av att förhandlingar pågick med Libyen om ett ramavtal och ett återtagandeavtal ända fram till inbördeskrigets utbrott i landet, utan att Europaparlamentet vederbörligen informerades om detta och trots att det fanns bevis för att 1 200 fångar mördats under de tio föregående åren och för en rad fall med tortyr, påtvingade försvinnanden och utomrättsliga avrättningar. Parlamentet upprepar samtidigt att EU:s partnerskap för demokratiseringsprocesser och ekonomiskt välstånd i söder bör gå parallellt med dess engagemang i det östliga grannskapet. Parlamentet betonar att medel som på grund av negativ bedömning inte kunnat delas ut eller överföras till länder inom de europeiska grannskapsområdena bör omfördelas till andra projekt som bedrivs i den europeiska grannskapspolitikens partnerländer, inom både den södra och den östra dimensionen.

Processen

142.  Europaparlamentet kräver att snabba, öppna och införlivande framsteg ska göras mot en långtgående slutlig gemensam EU-strategi med tydliga åtgärder, tidsfrister och ansvarsområden, som ska utarbetas med fullt deltagande av aktörerna för att omsätta den ”silvertråd” som de mänskliga rättigheterna utgör i praktisk handling. Parlamentet åtar sig att tillsammans med rådet bidra på ett positivt sätt till denna interinstitutionella process, till en början genom denna resolution och därefter genom en parlamentsresolution. Parlamentet anser att denna process bör sammanfalla med att institutionerna antar en gemensam strategi med tydliga definitioner av varje institutions roll och ansvarsområden som omfattar en kontinuerlig utvärdering av genomförandet, däribland med avseende på riktlinjerna om mänskliga rättigheter.

143.  Europaparlamentet anser att vissa åtgärder som tas upp i meddelandet bör främjas parallellt med framstegen mot en övergripande strategi, nämligen utnämningen av en särskild EU-representant för mänskliga rättigheter med en tydlig offentlig profil och internationell erfarenhet av främjande av internationella mänskliga rättigheter, inrättandet av en permanent Brysselbaserad arbetsgrupp för mänskliga rättigheter inom rådet som rutinmässigt bör anta slutsatser om människorättssituationen i specifika länder till följd av människorättsdialoger, samt fastställandet av en tidtabell för när kontaktpunkter för mänskliga rättigheter ska ha inrättats vid EU-delegationerna och för utnämningen av kontaktpersoner för människorättsförsvarare i alla tredjeländer.

Innehåll

144.  Europaparlamentet välkomnar den vikt som fästs vid landstrategierna för mänskliga rättigheter i meddelandet. Parlamentet anser att en gemensam inledande modell bör antas för att garantera en viss samstämdhet och att samråd ska krävas i samtliga fall. Parlamentet betonar att dessa strategiers potentiella värde endast kan förverkligas om deras betydelse erkänns inom hela spektret för bilaterala förbindelser med enskilda länder och om de är flexibla nog att på ett konsekvent sätt bemöta situationen för de mänskliga rättigheterna.

145.  Europaparlamentet stöder vice ordförandens/den höga representantens personliga förslag om att institutionerna ska vidta specifika gemensamma åtgärder på tre områden under de kommande tre åren. Parlamentet efterfrågar tydliga kriterier för den nuvarande och framtida processen för urval av dessa områden, och begär klargöranden om hur dessa kampanjer skulle möjliggöra framsteg på specifika områden utan att inverka negativt på EU:s omfattande åtagande i fråga om alla skyldigheter som rör mänskliga rättigheter.

146.  Europaparlamentet betonar den vikt som i översynen fästs vid det civila samhället som en verklig partner i genomförandet av EU:s människorättsstrategi och inte bara i genomförandet av projekt. Parlamentet erkänner den särskilda betydelsen som människorättsförsvarare har i denna process, och uppmanar EU att erkänna de lokala aktörernas fulla förmåga att genomföra förändringar i fråga om de mänskliga rättigheterna i ett land och att ge deras arbete ett brett stöd.

147.  Europaparlamentet är särskilt oroat över den försämrade situationen i Turkiet och det ökade förtrycket av människorättsförsvarare och regeringens opposition, däribland folkvalda, fackföreningsmedlemmar, journalister och konstnärer, samt i synnerhet av den kurdiska befolkningen.

148.  Europaparlamentet stöder EU-begreppet ”djupgående demokrati” som myntats av vice ordföranden/den höga representanten. Parlamentet beklagar att ickediskriminerings- och jämställdhetskriterier inte ingår i detta begrepp. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att fullständigt integrera åtgärder och riktmärken för icke-diskriminering för att se till att kvinnors och minoriteters rättigheter, jämlika medborgarskap och politiska deltagande på lika villkor tydligt uppmärksammas.

149.  Europaparlamentet påpekar att stora utmaningar kvarstår när det gäller bristerna hos de befintliga människorättsdialogerna och övervakningen och genomförandet av klausulerna om mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar återigen att dessa klausuler också måste införlivas i alla handelsavtal och sektorsvisa avtal.

150.  Europaparlamentet håller med om att ”digital diplomati” är ett nytt och livskraftigt verktyg. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att ta fram tydliga riktlinjer för sina delegationer om hur man bäst utnyttjar sociala medier och om utveckling av ett regelbundet uppdaterat register för sociala medier för EU-aktörer.

151.  Europaparlamentet konstaterar att knappt hälften av världens hundra största ekonomiska aktörer i dag är privata företag. Parlamentet gratulerar kommissionen till dess ambitiösa och framåtblickande meddelande från 2011 om företags sociala ansvar och dess tydliga stöd för utarbetandet av FN:s vägledande principer om näringsliv och mänskliga rättigheter, som båda måste ligga till grund för den nya strategin.

152.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen accepterar att alla terrorismbekämpningsåtgärder ska genomföras i fullständig förenlighet med de internationella mänskliga rättigheterna, den humanitära rätten och flyktinglagstiftningen. Parlamentet betonar att denna princip måste ingå i diskussionerna om alla nya terrorismbekämpningsåtgärder inom EU och tillsammans med partner i tredjeländer. Parlamentet anser att EU i sina kontakter med strategiska partner konsekvent måste diskutera alla fall med terrorismbekämpningsåtgärder som inte är förenliga med mänskliga rättigheter och kräva ansvarsskyldighet för kränkningar både inom och utanför EU. Parlamentet bekräftar att EU:s terrorismbekämpningspolitik specifikt bör hänvisa till det absoluta förbudet mot tortyr inom ramen för terrorismbekämpning, vilket fastställs i rådets slutsatser från den 29 april 2008.

153.  Europaparlamentet stöder starkt att det erkänts att människorättskränkningar i medlemsstaterna måste diskuteras och att EU:s förenlighet med sina internationella skyldigheter måste garanteras för att befästa EU:s trovärdighet. Parlamentet kräver att arbetsgruppen för grundläggande rättigheter, medborgerliga rättigheter och fri rörlighet för personer ska ges fullständiga befogenheter att undersöka var kränkningar begås och avhjälpa dessa.

154.  Europaparlamentet anser att kampen mot straffrihet är ett prioriterat åtgärdsområde för EU. Parlamentet anser att uppdateringen av EU:s instrument om Internationella brottmålsdomstolen under 2011 är ett stort framsteg som måste tydliggöras i en framåtblickande EU-strategi för mänskliga rättigheter.

155.  Europaparlamentet anser att man för att skapa en verklig kultur med mänskliga rättigheter och demokrati, särskilt genom utbildning i demokratiskt medborgarskap och mänskliga rättigheter, också måste göra en tydlig översyn av den roll som tjänstemännen med ansvar för olika länder och rådets arbetsgrupper spelar och av denna strategis betydelse för deras dagliga verksamhet.

156.  Europaparlamentet kräver att Europaparlamentet ska få en mycket viktigare roll när det gäller att främja öppenhet och ansvarsskyldighet för genomförandet av EU:s strategi för mänskliga rättigheter. Parlamentet upprepar att rådets årsrapport i sig inte utgör någon mekanism för ansvarsskyldighet. Parlamentet betonar återigen rekommendationerna om integrering av mänskliga rättigheter i sina tidigare årsrapporter, och i dokumentet från kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) från den 1 juni 2006 om integrering av mänskliga rättigheter i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och annan EU-politik, vilka ännu inte har genomförts fullt ut.

o
o   o

157.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, utrikestjänsten, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, FN, Europarådet samt regeringarna i de länder och territorier som nämns i resolutionen.

(1) EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 107.
(2) EUT C 348 E, 21.12.2010, s. 6.
(3) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 78.
(4) Antagna texter, P7_TA(2011)0507.
(5) EUT L 76, 22.3.2011, s. 56.
(6) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 69.
(7) Antagna texter, P7_TA(2011)0127.
(8) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 101.
(9) Antagna texter, P7_TA(2011)0260.
(10) Antagna texter, P7_TA(2011)0334.
(11) Antagna texter, P7_TA(2011)0474.
(12) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 6.
(13) Antagna texter, P7_TA(2011)0533.
(14) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 107.
(15) EUT C 371 E, 20.12.2011, s. 5.
(16) Antagna texter, P7_TA(2010)0489.
(17) Antagna texter, P7_TA(2011)0576.
(18) EUT C 99 E, 3.4.2012, p. 31.
(19) Antagna texter, P7_TA(2012)0018.
(20) Antagna texter, P7_TA(2011)0228.
(21) FN:s konvention mot tortyr, FN:s konvention om barnets rättigheter, FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och Internationella konventionen till skydd för alla människor från påtvingade försvinnanden.
(22) Gemensamt meddelande av den 12 december 2011 ”Mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för EU:s yttre åtgärder – effektivare metoder”.
(23) Antagna texter, P7_TA(2010)0489.


Förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Azerbajdzjan
PDF 151kWORD 68k
Europaparlamentets resolution av den 18 april 2012 med Europaparlamentets rekommendationer till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Azerbajdzjan (2011/2316(INI))
P7_TA(2012)0127A7-0071/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av de pågående förhandlingarna mellan EU och Azerbajdzjan om associeringsavtalet,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 10 maj 2010 om Azerbajdzjan, i vilka förhandlingsdirektiven antogs,

–  med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Azerbajdzjan och Europeiska unionen, som trädde i kraft den 1 juli 1999,

–  med beaktande av handlingsplanen inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken, som antogs den 14 november 2006,

–  med beaktande av den förklaring som Armeniens, Azerbajdzjans och Ryska federationens presidenter undertecknade i Moskva den 2 november 2008,

–  med beaktande av det gemensamma uttalande som undertecknades av Armeniens, Azerbajdzjans och Rysslands presidenter den 23 januari 2012 i Sotji,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från toppmötet om det östliga partnerskapet i Prag den 7 maj 2009,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 25 oktober 2010 om det östliga partnerskapet,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen om den södra gaskorridoren, som Azerbajdzjans president och kommissionens ordförande undertecknade den 13 januari 2011,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från toppmötet om det östliga partnerskapet i Warszawa den 29–30 september 2011,

–  med beaktande av den konstituerande akten för den parlamentariska församlingen Euronest av den 3 maj 2011,

–  med beaktande av uttalandena av den 20 maj, 27 maj och 12 oktober 2011 av den höga representanten, Catherine Ashton, om människorättssituationen i Azerbajdzjan,

–  med beaktande av sina resolutioner om Azerbajdzjan, särskilt resolutionen av den 12 maj 2011(1),

–  med beaktande av slutrapporten från OSSE/ODIHR om parlamentsvalet den 7 november 2010,

–  med beaktande av yttrandet om förenligheten med människorättsnormer i lagstiftningen om icke-statliga organisationer i Republiken Azerbajdzjan, som antogs av Europarådets Venedigkommission den 14–15 oktober 2011,

–  med beaktande av yttrandet om lagförslaget om ändringar av lagen om politiska partier i Republiken Azerbajdzjan, som antogs av Europarådets Venedigkommission den 16–17 december 2011,

–  med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om behovet av en EU-strategi för Sydkaukasien(2),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 20 januari 2011 om en EU-strategi för Svarta havet(3) respektive den 17 januari 2008 om regionalpolitiken i Svartahavsområdet(4),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 25 maj 2011 om ny respons på ett grannskap i förändring,

–  med beaktande av sina resolutioner om översynen av den europeiska grannskapspolitiken som antogs den 7 april 2011(5) (den östliga dimensionen) samt den 14 december 2011(6),

–  med beaktande av kommissionens framstegsrapport om Azerbajdzjan, som antogs den 25 maj 2011,

–  med beaktande av rådets beslut 2011/518/GUSP av den 25 augusti 2011 om utnämning av Europeiska unionens särskilda representant för Sydkaukasien och för krisen i Georgien(7),

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 13/2010 med titeln ”Har det nya europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet införts på ett bra sätt och leder det till att resultat uppnås i Södra Kaukasien (Armenien, Azerbajdzjan och Georgien)?”,

–  med beaktande av det nya nationella åtgärdsprogrammet för ett effektivare skydd av mänskliga fri- och rättigheter i Republiken Azerbajdzjan, som godkändes av landets president den 27 december 2011,

–  med beaktande av det benådningsdekret som undertecknades av Azerbajdzjans president den 26 december 2011,

–  med beaktande av artiklarna 90.4 och 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0071/2012), och av följande skäl:

A.  Azerbajdzjan spelar en viktig roll inom EU:s östliga partnerskap, och landet har upplevt en anmärkningsvärd ekonomisk tillväxt under de senaste åren.

B.  Det östliga partnerskapet stärker de multilaterala förbindelserna mellan de inblandade länderna, bidrar till utbytet av information om och erfarenheter av omvandling, reformer och modernisering och ger EU fler instrument till stöd för dessa processer.

C.  Det östliga partnerskapet tillhandahåller den politiska ramen för stärkta bilaterala förbindelser genom nya associeringsavtal, där hänsyn tas till den specifika situationen i partnerlandet, den ömsesidiga nyttan och EU:s och partnerlandets ambitioner, samt EU:s strategiska intresse av stabilitet och demokratisk utveckling i regionen.

D.  Parlamentariskt samarbete, inom ramen för EU:s östliga partnerskap och bilateralt, är en viktig faktor för att utveckla ett långtgående politiskt samarbete mellan EU och Azerbajdzjan.

E.  Azerbajdzjan har blivit en viktig energileverantör för EU och ett viktigt transitland för energiresurser från framför allt Centralasien, och EU utgör i sin tur en stor energimarknad för Azerbajdzjan. Stora framsteg har skett på området för energisamarbete, bland annat i form av Azerbajdzjans stöd till den södra gaskorridoren.

F.  Azerbajdzjan spelar en positiv roll för den europeiska grannskapspolitiken och bidrar till att lösa EU:s problem med att trygga sin energiförsörjning.

G.  Associeringsavtalen utgör en lämplig grund för att fördjupa förbindelserna genom ökad politisk associering, ekonomisk integration och tillnärmning till EU:s regelverk samt en utveckling av de kulturella förbindelserna, och har således stor inverkan på demokratiseringsprocessen.

H.  Den multilaterala dimensionen av det östliga partnerskapet kompletterar och är oskiljbar från den bilaterala dimensionen och bör utvecklas parallellt med de pågående förhandlingarna om associeringsavtal för att bana väg för ett fullständigt genomförande av dessa och lägga grunden för ett verkligt regionalt samarbete i enlighet med principerna för den europeiska grannskapspolitiken.

I.  Associeringsavtalet bör föra med sig påtagliga fördelar och möjligheter för såväl det azerbajdzjanska folket som EU:s invånare.

J.  EU har gjort de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstaten till centrala inslag i sin europeiska grannskapspolitik.

K.  Azerbajdzjans aktiva engagemang för gemensamma värden och principer, däribland demokratin, rättsstaten, gott styre och respekt för de mänskliga rättigheterna, är avgörande för att föra processen framåt och för att förhandlingarna om och det påföljande genomförandet av associeringsavtalet ska lyckas. Det finns dock för närvarande farhågor angående respekten för rättsstaten och yttrandefriheten för den sittande regeringens politiska motståndare.

L.  Azerbajdzjan har gjort snabba framsteg inom IKT, i synnerhet när det gäller e-styrning, vilket ökar insynen i den offentliga förvaltningen och bidrar till att bekämpa korruption. Den förenklade tillgången till allmänna tjänster och information ger också demokratiseringen i Azerbajdzjan ytterligare styrfart.

M.  Den parlamentariska församlingen Euronest ska hålla sin andra plenarsession i Baku i april 2012, vilket kommer att bli ett bra tillfälle att diskutera demokrati, politik, energi, säkerhet och sociala frågor.

N.  EU respekterar i sina förbindelser med Armenien och Azerbajdzjan principen om suveränitet och territoriell integritet och stöder i sin strategi för regional konfliktlösning grundprinciperna i Helsingforsöverenskommelsen. Den olösta konflikten om Nagorno-Karabach undergräver stabiliteten och utvecklingen i regionen Sydkaukasien och hämmar en fullständig utveckling av den europeiska grannskapspolitiken. I det gemensamma meddelandet om ny respons på ett grannskap i förändring meddelade EU sin avsikt att arbeta mer proaktivt för att lösa konflikterna i Sydkaukasien och fördjupa sitt stöd till förtroendeskapande åtgärder och sitt engagemang i sammanhang där unionen ännu inte är representerad, som OSSE:s Minskgrupp.

O.  EU:s särskilda representant för Sydkaukasien spelar en viktig roll för att bidra till en fredlig konfliktlösning i regionen.

P.  Azerbajdzjan är djupt engagerat i det multilaterala parlamentariska samarbetet med den parlamentariska församlingen Euronest och är det första östliga partnerskapslandet som står värd för en av Euronests plenarsessioner, i Baku den 2–4 april 2012.

Q.  I och med att Azerbajdzjan valts in i FN:s säkerhetsråd för perioden 2012–2013 skapas en bra grund för ytterligare samråd om och anpassning av landets politik till EU:s förklaringar inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP), i syfte att främja djupare internationell fred och stabilitet.

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten:

   a) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att se till att associeringsavtalet blir en omfattande och framåtblickande ram för den framtida utvecklingen av förbindelserna med Azerbajdzjan, som förstärker den politiska associeringen, den ekonomiska konvergensen och tillnärmningen av lagstiftningen samt återspeglar den relation som både EU och Azerbajdzjan har beslutat sig för att utveckla.
   b) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att se till att förhandlingarna om associeringsavtalen mellan EU och Azerbajdzjan respektive EU och Armenien kopplas till trovärdiga åtaganden om att göra väsentliga framsteg mot en lösning av konflikten om Nagorno-Karabach, i linje med kraven i parlamentets betänkande om behovet av en EU-strategi för Sydkaukasien av den 20 maj 2010 och i enlighet med samtliga grundprinciper från OSSE:s Minskgrupp, vilka anges i det gemensamma uttalandet från L'Aquila av den 10 juli 2009. Sådana framsteg kan ske genom till exempel förtroendeskapande åtgärder som: en allmän demilitarisering, ett tillbakadragande av krypskyttar från skiljelinjen, ett tillbakadragande av armeniska styrkor från de ockuperade områdena först kring Nagorno-Karabach och ett återlämnande av dessa områden till Azerbajdzjan; en mekanism för ett aktivt förebyggande av incidenter och utredning av brott mot vapenvilan längs skiljelinjen; rätten för alla internflyktingar och andra flyktingar att återvända till sina hemorter och sina egendomar samt internationella säkerhetsgarantier som omfattar en verkligt multinationell fredsbevarande insats. På så sätt skulle man lägga en lämplig, gemensamt överenskommen grund för den framtida, rättsligt bindande fria viljeyttringen om Nagorno-Karabachs slutgiltiga ställning.
   c) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att i associeringsavtalet införa klausuler och riktmärken om skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna, särskilt beträffande mediefrihet och rätten till yttrande-, förenings- och mötesfrihet. Dessa klausuler och riktmärken bör återspegla principerna och rättigheterna i Azerbajdzjans grundlag samt högsta internationella och europeiska standard och i största möjliga utsträckning vägledas av Europarådets och OSSE:s ramar, som Azerbajdzjan har åtagit sig att följa. Azerbajdzjans regering bör uppmanas att uppfylla dessa åtaganden samt säkerställa att förhandlingarna till fullo tar hänsyn till behovet att trygga internflyktingarnas och de övriga flyktingarnas rättigheter och försörjning.
   d) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att överväga ett deltagande av EU i OSSE:s Minskgrupp, som ett ökat engagemang från EU:s sida för att lösa konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan.
   e) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att i associeringsavtalet framhålla vikten av att garantera medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter, däribland rätten till mötes- och föreningsfrihet, den privata äganderätten, utvecklingen av det civila samhället, rättsstaten, den fortsatta korruptionsbekämpningen, den politiska mångfalden och mediernas och rättsväsendets oberoende.
   f) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att i associeringsavtalet betona vikten av att Azerbajdzjan fullt ut följer Europadomstolens domar.
   g) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att i associeringsavtalet betona att yttrandefrihet för politiska motståndare är av avgörande vikt och att tätare förbindelser med EU är beroende av att de azerbajdzjanska myndigheterna respekterar rättssäkerheten, garanterar rättvisa rättegångar för alla fångar och ovillkorligen friger alla som fängslats och åtalats på politiskt motiverade grunder.
   h) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att stödja Azerbajdzjans parlament såväl tekniskt som ekonomiskt för att det fullt ut ska kunna utveckla sina konstitutionella funktioner, organ och tjänster och stärka samspelet med det civila samhället.
   i) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att stödja de program för utvecklingsbistånd som syftar till att förbättra levnadsvillkoren för flyktingar och fördrivna personer i Azerbajdzjan.
   j) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att i avtalet införa klausuler om skydd av människorättsförsvarare, i enlighet med EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare.
   k) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att begära att de azerbajdzjanska myndigheterna garanterar att det pågående uppförandet av nya byggnader i Baku, som delvis anses ha koppling till den förestående Eurovisionsschlagerfestivalen, sker i enlighet med gällande lagstiftning och att människor får nya bostäder genom rättsliga förfaranden som präglas av öppenhet och insyn samt att uttrycka oro över den allt mer omfattande regeringskritiken mot människorättsaktivister som utnyttjar detta kulturevenemang för att förbättra situationen för demokrati och mänskliga rättigheter i landet.
   l) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att bevilja visum åt den särskilde rapportören för politiska fångar från Europarådets parlamentariska församling, så att han kan besöka landet i enlighet med sitt mandat.
   m) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att framföra oro över det ökande antalet gripanden av människorätts- och ungdomsaktivister, svårigheterna med att registrera icke-statliga organisationer och politiska partier samt hotelserna och restriktionerna i fråga om yttrandefriheten, mötesfriheten och friheten på internet. De uppmanas även att fastställa riktmärken på detta område enligt vilka avtalet tillfälligt upphävs om riktmärkena inte uppnås.
   n) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att kräva att de azerbajdzjanska myndigheterna antar diskrimineringslagstiftning som förbjuder diskriminering på grundval av sexuell läggning och könsidentitet på alla samhällsområden.
   o) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att anpassa målen i associeringsavtalet efter det gemensamma meddelandet om ny respons på ett grannskap i förändring, vilket skulle göra det möjligt för det civila samhällets organisationer i Azerbajdzjan att internt övervaka och säkerställa att regeringen i större utsträckning hålls ansvarig för sina reformer och förpliktelser.
   p) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att säkerställa att associeringsavtalet följer de folkrättsliga principerna – i synnerhet de som fastställs i FN-stadgan, Helsingforsöverenskommelsen och inom ramen för OSSE, det vill säga principerna om icke-våld, territoriell integritet och rätten till självbestämmande – och att se till att avtalet gäller för hela Azerbajdzjans territorium när det väl har slutits.
   q) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att förstärka EU:s konfliktlösnings- och medlingskapacitet och att spela en mer aktiv och verksam roll för att öka tilliten mellan parterna i konflikten, bland annat genom att ge dem stöd i form av EU-finansierade projekt för förtroendeskapande åtgärder som ökar det folkliga stödet för ömsesidiga eftergifter och en fredlig lösning, att understryka att EU-företrädare måste få villkorslöst tillträde till Nagorno-Karabach och de omgivande ockuperade regionerna samt att insistera på att EU bör spela en större roll i lösningen av konflikten i Nagorno-Karabach genom att stödja förtroendeskapande åtgärder som för samman de armeniska och azerbajdzjanska folken och sprider tanken om fred, försoning och tillit bland alla inblandade parter.
   r) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att välkomna det arbete som medordförandena för OSSE:s Minskgrupp och parterna själva har uträttat för att göra framsteg mot en överenskommelse om grundprinciperna, att kräva fortsatt stöd till detta arbete och betona att både Azerbajdzjan och Armenien bör vidta lämpliga åtgärder för att se till att alla beslut som fattas inom ramen för Minskgruppen för att skapa och befästa en fredlig lösning av konflikten om Nagorno-Karabach verkställs till fullo och i tid samt att överväga ett direktare och aktivare deltagande av EU i Minskgruppen.
   s) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att begära att Armeniens och Azerbajdzjans ledare agerar på ett ansvarsfullt sätt, tonar ner sina uttalanden och undviker provocerande utspel, i syfte att bana väg för en verklig dialog på alla samhällsnivåer, så att allmänheten accepterar och fullt ut förstår fördelarna med en övergripande lösning och grunden därmed läggs för verkningsfulla förtroendeskapande åtgärder.
   t) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att framföra oro över den militära uppladdningen i regionen och i synnerhet Azerbajdzjans höga militärutgifter, och att i det hänseendet uppmana medlemsstaterna att sluta att förse både Azerbajdzjan och Armenien med vapen och ammunition, i enlighet med OSSE:s begäran från februari 1992, så länge de bägge parterna inte enats om och undertecknat en övergripande lösning.
   u) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att framhålla behovet att alla ansträngningar görs inom ramen för det östliga partnerskapet för att få till stånd ett politiskt och ekonomiskt närmande mellan Armenien och Azerbajdzjan och att med bestämdhet fastlägga regional konfliktlösning som en del av detta närmande.
   v) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att betona att hundratusentals internflyktingar och andra flyktingar som flydde från sina hem under eller i samband med kriget i Nagorno-Karabach fortfarande är fördrivna och nekas sina rättigheter, däribland rätten till återvändande, egendomsrättigheter och rätten till personlig säkerhet. Dessa rättigheter bör ovillkorligen respekteras och omgående tillgodoses. Kommissionen och medlemsstaterna bör uppmanas att fortsätta med och utöka EU:s bistånd och ekonomiska stöd till Azerbajdzjan för att hantera internflyktingarnas situation.
   w) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att framhålla behovet att använda associeringsavtalet som en plattform för att främja regional samverkan och regionalt samarbete, att betona de ömsesidigt förstärkande kopplingarna mellan å ena sidan en demokratisk utveckling som präglas av mångfald och å andra sidan konfliktlösning samt att se till att associeringsavtalet innehåller bestämmelser som främjar viseringsarrangemang för alla personer från länderna i Sydkaukasien.
   x) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att klargöra hur den betydande komplementariteten mellan de olika EU-initiativen i regionen, nämligen det östliga partnerskapet och Svartahavssynergin, ska kunna utnyttjas.
   y) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att begära att Turkiet spelar en konstruktiv roll i lösningen av konflikten om Nagorno-Karabach och lever upp till sitt ansvar i regionen.
   z) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att säkerställa att handelskomponenten i associeringsavtalet kan utvidgas till ett djupgående och omfattande frihandelsavtal så snart Azerbajdzjan uppfyller alla nödvändiga krav – däribland ett medlemskap i Världshandelsorganisationen och att landet fullgör sina åtaganden om mänskliga rättigheter – samt att, med denna målsättning i åtanke, tillhandahålla det tekniska stöd som krävs för att förbereda Azerbajdzjan inför förhandlingarna och främja genomförandet av de nödvändiga reformerna.
   aa) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att kraftfullt uppmana Azerbajdzjan att underteckna och ratificera Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.
   ab) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att kraftfullt uppmana de azerbajdzjanska myndigheterna att underteckna och ratificera konventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring, liksom konventionen om klustervapen.
   ac) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att se till att förhandlingarna om viseringslättnader och återtagandeavtal skyndas på i syfte att främja de mellanmänskliga kontakterna och prioritera rörligheten bland ungdomar och i den akademiska världen, bidra till kampen mot den olagliga invandringen samt att säkerställa att asylbestämmelserna är helt i linje med internationella förpliktelser och åtaganden och EU:s normer, särskilt på området mänskliga rättigheter.
   ad) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att betona vikten av att bygga upp och utveckla en stark ungdomssektor och att i det hänseendet välkomna de olika statliga program som erbjuder stipendier för utlandsstudier.
   ae) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att kräva att Azerbajdzjan inte lägger hinder i vägen för utfärdande av visum till tredjelandsmedborgare av armeniskt ursprung som vill resa in i Azerbajdzjan och att landet avskaffar förbudet mot internationella telefonsamtal till Armenien.
   af) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att uppmuntra till ett brett samarbete mellan EU och Azerbajdzjan inom olika sektorer och att i synnerhet förklara fördelarna med och främja konvergensen på lagstiftningsområdet samt tillhandahålla nödvändigt tekniskt stöd i detta syfte.
   ag) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att kräva att de azerbajdzjanska myndigheterna driver på genomförandet av Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande konventioner.
   ah) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att förbättra insynen i förvaltningen av de offentliga finanserna och att stärka lagstiftningen om offentlig upphandling för att på ett väsentligt sätt bidra till ett gott styre och ett insynsvänligt beslutsfattande. I detta hänseende uppmanas de också att välkomna Azerbajdzjans deltagande i initiativet för öppenhet i utvinningsindustrin (EITI), som syftar till att främja öppenheten kring intäkterna från olja och gas, samt att övervaka hur landets regering uppfyller sitt åtagande om att lämna ut information om de offentliga finanserna i enlighet med lagstiftningen om rätten till tillgång till information.
   ai) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder för att i associeringsavtalet införa bestämmelser som gör det möjligt för Azerbajdzjan att delta i EU:s program och organ, som ett verktyg för att främja den europeiska integrationen på samtliga nivåer.
   aj) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att välkomna de azerbajdzjanska myndigheternas reformer av rättsväsendet i syfte att öka domarnas oberoende, förbättra urvals- och utnämningsförfarandena och få bukt med korruptionen inom rättsväsendet och risken för påverkan från den verkställande makten; att erkänna att de nödvändiga lagarna, däribland lagen om advokatyrket, har antagits; att uppmuntra de ansvariga myndigheterna att fortsätta att införa lagstiftning mot korruption, fokusera på fall av korruption på hög nivå samt väsentligt öka insynen i de offentliga utgifterna och finansieringen av politiska partier; att betona behovet att öka rättsväsendets oberoende, effektivitet och resurser; att upprepa vikten av att domstolssystemet är fritt från politisk inblandning; att betona nödvändigheten av att uppnå ett övertygande resultat när det gäller rekrytering och utnämningar av domare och allmänna åklagare utifrån enhetliga, tydliga, objektiva och nationellt tillämpbara kriterier, och att dokumentera verkställda åtal och domar så att framstegen kan mätas; samt att begära en enhetlig rättspraxis för att säkerställa ett förutsägbart rättsväsen och allmänhetens förtroende.
   ak) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att inrätta program för partnersamverkan med EU-regioner och lokalsamhällen med nationella minoriteter som har stor autonomi.
   al) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att framhålla behovet av en hållbar ekonomi, bland annat genom en större diversifiering, att främja större öppenhet och insyn för energisektorn och säkerställa att utvecklingen av denna sker i linje med internationella miljönormer, att stödja utvecklingen av en marknad för förnybar energi samt att betona behovet av en miljölagstiftning som motsvarar detta.
   am) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att betona vikten av energisamarbete mellan EU och Azerbajdzjan kring en diversifiering av energikällorna samt av försörjningsvägarna för dessa till Europa och att i detta sammanhang påminna om det gemensamma uttalandet om gasförsörjning, som undertecknades den 13 januari 2011 i Baku av Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso och Azerbajdzjans president Ilham Alijev, som ett viktigt steg mot ett förverkligande av den södra gaskorridoren, samt att berömma Azerbajdzjans insatser för sådana banbrytande projekt som rörledningarna Baku–Tbilisi–Ceyhan och Baku–Tbilisi–Erzurum, som slutför AGRI-projektet.
   an) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att betona vikten av Azerbajdzjans unika geografiska belägenhet, som möjliggör direkt och obehindrad transitförbindelse mellan EU och länderna i Centralasien, att välkomna insatserna för att utveckla ett transkaspiskt transitsamarbete med Kazakstan och för att undersöka möjligheterna att inleda ett sådant samarbete med Turkmenistan, samt att välkomna rådets mandat, som undertecknades den 12 september 2011, att ingå ett rättsligt bindande avtal mellan EU, Azerbajdzjan och Turkmenistan om den transkaspiska rörledningen.
   ao) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att säkerställa EU:s fortsatta fokus på utvecklingen av energisamarbetet med Azerbajdzjan och ett varaktigt EU-stöd samt att ge tekniskt stöd till den azerbajdzjanska statliga byrån för alternativa och förnybara energikällor för att hjälpa Azerbajdzjan att diversifiera sina energikällor, arbeta för energieffektivitet och se till att landet uppfyller EU:s klimatmål.
   ap) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att hitta sätt att främja dialog och regionalt samarbete genom att stödja organisationer som till exempel det regionala miljöcentrumet, med hjälp av gemensamma gränsöverskridande projekt med deltagande av icke-statliga organisationer, lokalsamhällen och aktörer i Armenien, Azerbajdzjan och Georgien.
   aq) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att låta associeringsavtalet genomsyras av en stark parlamentarisk dimension som möjliggör en full medverkan av Milli Mejlis och Europaparlamentet och stärker arbetet i den parlamentariska församlingen Euronest.
   ar) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att till fullo involvera Europaparlamentet i genomförandet och övervakningen av associeringsavtalet och att fastställa tydliga riktmärken för hur associeringsavtalet ska genomföras samt föreskriva övervakningsmekanismer, bland annat att rapporter regelbundet ska avges till Europaparlamentet.
   as) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att tillhandahålla ett bättre riktat tekniskt bistånd till Azerbajdzjan så att landet kan uppfylla de åtaganden som följer av förhandlingarna om associeringsavtalet och av dess fullständiga genomförande, genom att fortsätta att erbjuda övergripande program för institutionsuppbyggnad.
   at) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att uppmuntra EU:s förhandlare att fortsätta sitt samarbete med Europaparlamentet och att med stöd av dokumentation fortlöpande ge parlamentet återkoppling om hur arbetet fortskrider, i enlighet med artikel 218.10 i EUF-fördraget, där det föreskrivs att parlamentet omedelbart och fullständigt ska informeras i alla skeden av förfarandet.
   au) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att främja ett djupare samarbete med och inom det östliga partnerskapet, samt att regelbundet informera Europaparlamentet om de framsteg som görs.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med Europaparlamentets rekommendationer till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten samt till Azerbajdzjan.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0243.
(2) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 136.
(3) Antagna texter, P7_TA(2011)0025.
(4) EUT C 41 E, 19.2.2009, s. 64.
(5) Antagna texter, P7_TA(2011)0153.
(6) Antagna texter, P7_TA(2011)0576.
(7) EUT L 221, 27.8.2011, s. 5.


Förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Armenien
PDF 150kWORD 62k
Europaparlamentets resolution av den 18 april 2012 med Europaparlamentets rekommendationer till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Armenien (2011/2315(INI))
P7_TA(2012)0128A7-0079/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av de pågående förhandlingarna mellan EU och Armenien om associeringsavtalet,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 10 maj 2010 om Armenien, i vilka förhandlingsdirektiven antogs,

–  med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Armenien och EU, som trädde i kraft den 1 juli 1999,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 27 oktober 2011 om ett partnerskap för rörlighet mellan Europeiska unionen och Armenien,

–  med beaktande av handlingsplanen för den europeiska grannskapspolitiken, som antogs den 14 november 2006, och det gemensamma meddelandet av den 25 maj 2011 om ny respons på ett grannskap i förändring,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från toppmötet för det östliga partnerskapet i Prag den 7 maj 2009,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 25 oktober 2010 om det östliga partnerskapet,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från toppmötet för det östliga partnerskapet i Warszawa den 29–30 september 2011,

–  med beaktande av den konstituerande akten för den parlamentariska församlingen Euronest av den 3 maj 2011,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 27 februari 2012 om Sydkaukasien,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2008 om Armenien(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om behovet av en EU-strategi för Sydkaukasien(2),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 20 januari 2011 om en EU-strategi för Svarta havet(3) och av den 17 januari 2008 om regionalpolitiken i Svartahavsområdet(4),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 7 april 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken – den östliga dimensionen(5) och av den 14 december 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken(6),

–  med beaktande av rådets beslut 2011/518/Gusp av den 25 augusti 2011 om utnämnandet av Europeiska unionens särskilda representant för Sydkaukasien och för krisen i Georgien(7),

–  med beaktande av kommissionens framstegsrapport om Armenien, som antogs den 25 maj 2011,

–  med beaktande av den tredje omgången av människorättsdialogen mellan EU och Armenien, som ägde rum den 6 december 2011,

–  med beaktande av den allmänna amnesti som det armeniska parlamentet antog den 26 maj 2011 efter ett förslag från president Sargsyan,

–  med beaktande av den förklaring som Armeniens, Azerbajdzjans och Rysslands presidenter undertecknade i Moskva den 2 november 2008,

–  med beaktande av den gemensamma förklaring som Armeniens, Azerbajdzjans och Ryska federationens presidenter undertecknade i Sotji den 23 januari 2012,

–  med beaktande av artiklarna 90.4 och 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0079/2012), och av följande skäl:

A.  Det östliga partnerskapet tillhandahåller den politiska ramen för stärkta bilaterala förbindelser genom nya associeringsavtal, där hänsyn tas till den specifika situationen och ambitionerna i partnerlandet och EU:s strategiska intresse av stabilitet och demokratisk utveckling i regionen.

B.  Associeringsavtalen utgör en lämplig grund för att fördjupa förbindelserna genom ökad politisk associering, socioekonomisk integration och tillnärmning till EU:s regelverk samt en utveckling av de kulturella förbindelserna.

C.  Den multilaterala dimensionen av det östliga partnerskapet kompletterar och är oskiljbar från den bilaterala dimensionen och bör utvecklas parallellt med de pågående förhandlingarna om associeringsavtal för att bana väg för ett fullständigt genomförande av dessa och lägga grunden för ett verkligt regionalt samarbete i enlighet med principerna för den europeiska grannskapspolitiken.

D.  Armeniens aktiva engagemang för gemensamma värden och principer, däribland demokratin, rättsstaten, gott styre och respekt för de mänskliga rättigheterna, är avgörande för att föra processen framåt och för att förhandlingarna om och det påföljande genomförandet av associeringsavtalet ska lyckas.

E.  De armeniska myndigheterna har upprepade gånger förklarat sig villiga att ansluta sig till dessa värden och åberopat Armeniens europeiska ambitioner. Retoriken har inte alltid motsvarat verkligheten i fråga om reformtakten. Armeniens aktiva deltagande i det multilaterala parlamentariska samarbetet inom ramen för Euronest, vilket täcker de fyra tematiska plattformarna i det östliga partnerskapet, utgör ett bra exempel på landets engagemang för europeiska värden och principer. Det råder ett brett allmänt samförstånd i det armeniska samhället om vikten av detta engagemang.

F.  Den olösta konflikten om Nagorno-Karabach undergräver stabiliteten och utvecklingen i Armenien och regionen Sydkaukasien. I det gemensamma meddelandet om ny respons på ett grannskap i förändring meddelade EU sin avsikt att arbeta mer proaktivt för att lösa konflikterna i Sydkaukasien och att intensifiera sina ansträngningar både genom att stödja de nuvarande förhandlingsformaten och genom att förslå nya initiativ. EU:s särskilda representant för Sydkaukasien spelar en viktig roll för att bidra till en fredlig konfliktlösning i regionen.

G.  Ockupation av territorier som tillhör ett tredjeland är ett brott mot folkrätten och står i motsättning till grundprinciperna i den europeiska grannskapspolitiken, vilket äventyrar hela projektet med det östliga partnerskapet.

H.  Det finns djupt oroande rapporter om att armeniska trupper sysslar med olaglig verksamhet på ockuperat azerbajdzjanskt territorium, närmare bestämt regelrätta militära manövrar, förnyelse av vapen och personal och befästning av försvarsställningar.

I.  Ett korrekt genomförande av det kommande parlamentsvalet den 6 maj 2012 enligt internationella och europeiska normer, kommer att vara av yttersta vikt för utvecklingen av förbindelserna mellan EU och Armenien. Valet ska genomföras i enlighet med Armeniens nya vallag.

J.  Förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Armenien har gått framåt i god takt och fungerat som en drivkraft för interna reformer.

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten.

   a) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att se till att associeringsavtalet blir en omfattande och framåtblickande ram för den framtida utvecklingen av förbindelserna med Armenien, som förstärker den politiska associeringen, den ekonomiska konvergensen och tillnärmningen av lagstiftningen.
   b) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att se till att förhandlingarna om associeringsavtalen mellan EU och Azerbajdzjan respektive EU och Armenien kopplas till trovärdiga åtaganden om att göra väsentliga framsteg mot en lösning av konflikten om Nagorno-Karabach, i linje med kraven i parlamentets betänkande om behovet av en EU-strategi för Sydkaukasien av den 20 maj 2010 och i enlighet med samtliga grundprinciper från OSSE:s Minskgrupp, vilka anges i det gemensamma uttalandet från L'Aquila av den 10 juli 2009. Sådana framsteg kan ske genom till exempel förtroendeskapande åtgärder som: en allmän demilitarisering, ett tillbakadragande av krypskyttar från skiljelinjen, ett tillbakadragande av armeniska styrkor från de ockuperade områdena kring Nagorno-Karabach och ett återlämnande av dessa områden till Azerbajdzjan; en mekanism för ett aktivt förebyggande av incidenter och utredning av brott mot vapenvilan längs skiljelinjen; rätten för alla internflyktingar och andra flyktingar att återvända till sina hemorter och sina egendomar samt internationella säkerhetsgarantier som omfattar en verkligt multinationell fredsbevarande insats. På så sätt skulle man lägga en lämplig, gemensamt överenskommen grund för den framtida, rättsligt bindande fria viljeyttringen om Nagorno-Karabachs slutgiltiga ställning.
   c) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att betona att demokratiska, öppna, fria och rättvisa konkurrensutsatta val är av yttersta vikt och bör ta sig uttryck inte bara på själva valdagen i maj 2012 genom att valet genomförs korrekt, utan också genom mångfald, en fri politisk debatt, yttrandefrihet och lika tillgång för alla politiska krafter till de allmänna radio- och tv-kanalerna, mötesfrihet och fri rörlighet under hela valprocessen, både före och efter valet; att betona att EU-delegationen i Armenien bör förses med nödvändiga resurser för att öka EU:s bidrag till valprocessernas kvalitet samt att berömma antagandet av Armeniens nya vallag, som överensstämmer med internationella förpliktelser och rekommendationer.
   d) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att betona att det är mycket viktigt att genomföra en öppen, oberoende och opartisk utredning av händelserna den 1 mars 2008 som inbegriper en oberoende utredning av polisens ingripande för att skingra demonstrationen.
   e) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att erkänna Armeniens europeiska strävanden och betrakta dessa som en värdefull drivkraft och en nödvändig katalysator för genomförandet av reformer och för allmänhetens stöd till dessa reformer, som syftar till att stärka Armeniens åtagande om gemensamma värden och principerna om rättsstaten, mänskliga rättigheter och gott styre.
   f) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att i associeringsavtalet införa klausuler och riktmärken om skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna som återspeglar högsta internationella och europeiska standard och i största möjliga utsträckning vägleds av Europarådets och OSSE:s ramar samt den pågående dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Armenien.
   g) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att i associeringsavtalet framhålla vikten av att garantera de grundläggande friheterna, däribland mötes- och föreningsfriheten, utvecklingen av det civila samhället, rättsstaten, den fortsatta korruptionsbekämpningen, marknadens konkurrenskraft samt mediernas oberoende.
   h) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att kräva att de armeniska myndigheterna antar diskrimineringslagstiftning som förbjuder diskriminering på grundval av sexuell läggning och könsidentitet på alla samhällsområden.
   i) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att uppmuntra de armeniska myndigheterna till fortsatta och förnyade ansträngningar för att reformera landets lagstiftning.
   j) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att uppmuntra de armeniska myndigheterna att fortsätta att utveckla ombudsmannaämbetet med ansvar för mänskliga rättigheter, framför allt genom att tillhandahålla ytterligare ekonomiska och mänskliga resurser och genom att stödja de nyinrättade regionala kontoren, samt att försäkra sig om att stöd till institutioner som ombudsmannaämbetet med ansvar för mänskliga rättigheter balanseras proportionellt med stöd till organisationer i det civila samhället.
   k) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att särskilt betona betydelsen av rättsväsendets oberoende, öppna upphandlingsförfaranden, åtskillnad mellan politik och affärsverksamhet och behovet att avlägsna oligarkiska strukturer inom ekonomin, tillförlitliga domstolsförfaranden som garanterar en rättvis rättegång och tillgång till rättvisa för alla medborgare, en säker miljö för undersökande journalister, tillgång till information och oberoende och sociala medier samt ett förebyggande av allt slags tortyr och misshandel i fängelser och häkten. Den armeniska regeringen bör uppmuntras att göra sitt yttersta för att fortsätta att följa bästa praxis i EU och EU:s rekommendationer inom dessa områden.
   l) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att betona den vikt som EU lägger vid förebyggande och bekämpning av korruption i länderna inom det östliga partnerskapet, särskilt i ljuset av rådets slutsatser från dess 3 135:e möte den 13 och 14 december 2011 om samarbete i rättsliga och inrikes frågor inom ramen för det östliga partnerskapet.
   m) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att betona kopplingen mellan reformeringen av brottsbekämpande myndigheter i partnerländerna och åtgärder mot ekonomisk brottslighet, korruption, penningtvätt och finansiering av terrorism.
   n) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att betona behovet att bekämpa straffrihet för personal inom brottsbekämpande myndigheter och inom polisen, bland annat genom att garantera fullständiga utredningar av tortyr och rättighetskränkningar i häkten och på slutna institutioner.
   o) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att se till att det civila samhället och icke-statliga organisationer i Armenien regelbundet och systematiskt rådfrågas genom hela förhandlingsprocessen om associeringsavtalet samt att se till att deras rekommendationer noteras och beaktas där så är lämpligt.
   p) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att säkerställa att associeringsavtalet följer de folkrättsliga principerna – i synnerhet de som fastställs i FN-stadgan, Helsingforsöverenskommelsen och inom ramen för OSSE, det vill säga principerna om icke-våld, territoriell integritet och rätten till självbestämmande.
   q) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att påminna alla parter om att en fredlig lösning av konflikten om Nagorno-Karabach är den enda vägen att gå och att betona att allt hot om våld undergräver världssamfundets gemensamma ansträngningar.
   r) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att uppmana Armenien och Azerbajdzjan att vidta förtroendeskapande åtgärder längs fronten, bland annat ett tillbakadragande av krypskyttar från skiljelinjen (i enlighet med OSSE:s rekommendationer), ett tillbakadragande och upphörande av användandet av allt artilleri och en betydande ökning av antalet observatörer från OSSE – som en tillfällig lösning till dess att en multinationell fredsbevarande styrka med mandat från FN kan sättas in som en del av genomförandet av ett fredsavtal – samt att uppmana Armenien att sluta att skicka vanliga värnpliktiga att tjänstgöra i Nagorno-Karabach.
   s) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att förstärka EU:s konfliktlösnings- och medlingskapacitet, bland annat genom att öka stödet till Minskgruppens arbete och erbjuda sig att spela en aktivare och kraftfullare roll för att stödja genomförandet av förtroendeskapande åtgärder och öka tilliten mellan parterna i konflikten, bland annat genom att verka för en intensivare förhandlingsprocess och bistå dem genom EU-finansierade projekt som syftar till att öka det folkliga stödet för ömsesidiga eftergifter och en fredlig lösning samt genom att stödja humanitära program i de konfliktdrabbade områdena, särskilt för minröjningsarbete.
   t) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att insistera på att EU bör spela en större roll i lösningen av konflikten i Nagorno-Karabach genom att stödja förtroendeskapande åtgärder som för samman de armeniska och azerbajdzjanska folken och sprider tanken om fred, försoning och tillit bland alla inblandade parter; att betona att både Azerbajdzjan och Armenien bör vidta lämpliga åtgärder för att se till att alla beslut som fattas inom ramen för Minskgruppen för att skapa och befästa en fredlig lösning av konflikten om Nagorno-Karabach verkställs till fullo och i tid samt att understryka behovet av förbehållslöst tillträde till Nagorno-Karabach och angränsande ockuperade områden för EU-företrädare.
   u) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att överväga ett deltagande av EU i OSSE:s Minskgrupp, som ett ökat engagemang från EU:s sida för att lösa konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan.
   v) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att stärka Europeiska unionens konfliktlösningskapacitet i Sydkaukasien, bland annat genom att stödja Minskgruppens insatser och bana väg för genomförandet av förtroendeskapande åtgärder, så som både Azerbajdzjans och Armeniens presidenter har kommit överens om, och att betona behovet att snarast möjligt finna en fredlig lösning på konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan på grundval av de folkrättsliga principerna och de beslut och akter som antagits på detta område.
   w) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att begära att konfliktens alla externa aktörer visar god vilja och bidrar på ett positivt sätt till en snabb och fredlig lösning.
   x) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att begära att ledarskiktet i Armenien och Azerbajdzjan agerar ansvarsfullt, tonar ner sina uttalanden och undviker provocerande utspel, i syfte att bana väg för en verklig dialog på alla samhällsnivåer och lägga grunden för verkningsfulla förtroendeskapande åtgärder.
   y) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att uttrycka oro över den militära uppladdningen i regionen och i synnerhet Armeniens höga militärutgifter, som tar resurser från mer angelägna problem som fattigdomsbekämpning, social trygghet och ekonomisk utveckling, och att i detta sammanhang uppmana medlemsstaterna att sluta att förse såväl Azerbajdzjan som Armenien med vapen och ammunition, i enlighet med OSSE:s begäran från februari 1992, så länge de bägge parterna inte enats om och undertecknat en övergripande lösning.
   z) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att i detta sammanhang uppmärksamma utredningsbehovet rörande rapporter om en bosättningspolitik från de armeniska myndigheters sida som tillämpas i syfte att öka den armeniska befolkningens andel i de ockuperade områdena i Nagorno-Karabach.
   aa) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att betona vikten av att de protokoll som undertecknades mellan Armenien och Turkiet i Zürich 2009 ratificeras; att intensifiera insatserna för att underlätta normaliseringen av förbindelserna mellan länderna med ett förbehållslöst öppnande av gränsen; att välkomna beslutet att inleda förhandlingar om ett djupgående och omfattande frihandelsavtal; att i detta sammanhang betona att det är oacceptabelt att ha en ständigt stängd gräns mellan länder som strävar efter medlemskap i eller associering med EU samt att kräva ett slut på denna situation.
   ab) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att kräva att Armenien arbetar för en anpassning av sin politik gentemot Iran till EU:s förhållningssätt mot detta land.
   ac) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att framhålla behovet att använda associeringsavtalet som en plattform för att främja regional samverkan och regionalt samarbete, att betona de ömsesidigt förstärkande kopplingarna mellan å ena sidan en demokratisk utveckling som präglas av mångfald och å andra sidan konfliktlösning, att särskilt betona vikten av att skapa synergieffekter på områdena transport och energi samt att uppmana alla parter att helt och fullt medverka i det östliga partnerskapets multinationella samarbete utan att koppla detta till konflikterna.
   ad) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att hitta sätt att främja dialog och regionalt samarbete genom att stödja organisationer som till exempel det regionala miljöcentrumet, med hjälp av gemensamma gränsöverskridande projekt med deltagande av icke-statliga organisationer, lokalsamhällen och aktörer i Armenien, Azerbajdzjan och Georgien.
   ae) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att kraftfullt uppmana Armenien att ratificera Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen utan ytterligare dröjsmål som ett avgörande steg på vägen mot att anpassa den nationella lagstiftningen till internationella rättsliga avtal som har antagits av EU-länderna.
   af) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att kraftfullt uppmana de armeniska myndigheterna att underteckna och ratificera konventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av truppminor och om deras förstöring samt konventionen om klustervapen.
   ag) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att betona betydelsen av rörlighet för att främja europeisk integration; att prioritera rörligheten bland ungdomar och i den akademiska världen under förhandlingarna om viseringslättnader och återtagandeavtal; att uppmana Armenien att förbättra sina nationella lagar om högre utbildning med särskild betoning på samordningsförfaranden för akademiska examina och rättslig reglering av praktikplatser för studerande, mot bakgrund av Bolognaprocessen, samt att säkerställa att asylbestämmelserna är helt i linje med internationella förpliktelser och åtaganden och EU:s normer.
   ah) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att garantera insynen i förvaltningen av de offentliga finanserna och att stärka lagstiftningen om offentlig upphandling, i syfte att garantera ett gott styre och ett insynsvänligt beslutsfattande.
   ai) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att uppmuntra till ett brett samarbete mellan EU och Armenien inom olika sektorer och att i synnerhet förklara fördelarna med och främja konvergensen på lagstiftningsområdet samt tillhandahålla nödvändigt ekonomiskt och tekniskt stöd i detta syfte.
   aj) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att välkomna införlivandet av EU:s bästa praxis och rekommendationer i Armenien under utarbetandet av nationella arbetsplaner på området rättvisa, frihet och säkerhet samt att särskilt uppmärksamma de påtagliga resultat som uppnåtts på migrationsområdet genom undertecknandet av den gemensamma förklaringen om partnerskap för rörlighet.
   ak) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder för att i associeringsavtalet införa bestämmelser som gör det möjligt för Armenien att delta i EU:s program och organ, som ett grundläggande verktyg för att främja den europeiska integrationen på samtliga nivåer.
   al) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att framhålla behovet av en hållbar ekonomi, bland annat genom att främja förnybara energikällor och energieffektivitet i linje med EU:s klimatmål, samt att säkerställa att utvecklingen av energisektorn sker i överensstämmelse med EU:s miljönormer och FN:s konvention om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang (Esbokonventionen).
   am) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att upprepa sin begäran att kärnkraftverket Medzamor ska läggas ned före 2016, eftersom det inte kan uppgraderas till de gällande internationellt överenskomna och erkända kraven.
   an) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att fortsätta att tillhandahålla nödvändigt tekniskt stöd för att möjliggöra en snar inledning av förhandlingarna om alla aspekter av associeringsavtalet samt att försäkra sig om att de nyligen inledda förhandlingarna om det djupgående och omfattande frihandelsavtalet fortsätter i obruten takt.
   ao) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att låta associeringsavtalet genomsyras av en stark parlamentarisk dimension som gör det möjligt för Armeniens nationalförsamling och Europaparlamentet att till fullo medverka i genomförandet och övervakningen av associeringsavtalet; att stödja Armeniens parlament såväl tekniskt som ekonomiskt för att det till fullo ska kunna utveckla sina konstitutionella funktioner, organ och tjänster, däribland fullt utvecklade ständiga utskott, och stärka samspelet med det civila samhället samt att förse Europaparlamentet med regelbunden information om läget i förhandlingsprocessen.
   ap) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att i associeringsavtalet ta med tydliga riktmärken för hur det ska genomföras samt föreskriva övervakningsmekanismer, bland annat att rapporter regelbundet ska avges till Europaparlamentet.
   aq) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att tillhandahålla ett bättre riktat ekonomiskt och tekniskt bistånd till Armenien så att landet kan uppfylla de åtaganden som följer av förhandlingarna om associeringsavtalet och av dess fullständiga genomförande, genom att fortsätta att erbjuda övergripande program för institutionsuppbyggnad, även på områden som civilförvaltning och reform av rättsväsendet.
   ar) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att uppmuntra de armeniska myndigheterna att dra full nytta av EU:s rådgivande högnivågrupp i samband med förhandlingarna och genomförandet och hålla EU:s rådgivare fullständigt informerade även om verksamheten inom det östliga partnerskapets panel för flaggskeppsinitiativet om integrerad gränsförvaltning samt att överväga att tillhandahålla sådant bistånd till alla östliga partner.
   as) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att erkänna Armeniens ambitiösa reformprogram inom ramen för det östliga partnerskapet och att tillhandahålla lämpligt stöd i enlighet med principen ”mer för mer”, beroende på reformtakten och mätt mot riktmärken för demokrati och mänskliga rättigheter.
   at) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att i linje med det gemensamma meddelandet om ny respons på ett grannskap i förändring öka EU:s stöd till det civila samhällets organisationer i Armenien, så att de kan utöva intern övervakning över reformer och utfästelser och se till att regeringen i högre grad ställs till svars för detta.
   au) Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att uppmuntra EU:s förhandlare att fortsätta sitt goda samarbete med Europaparlamentet och att med stöd av dokumentation fortlöpande ge parlamentet återkoppling om hur arbetet fortskrider, i enlighet med artikel 218.10 i EUF-fördraget, där det föreskrivs att parlamentet omedelbart och fullständigt ska informeras i alla skeden av förfarandet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med Europaparlamentets rekommendationer till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten samt till Armenien.

(1) EUT C 66 E, 20.3.2009, s. 67.
(2) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 136.
(3) Antagna texter, P7_TA(2011)0025.
(4) EUT C 41 E, 19.2.2009, s. 64.
(5) Antagna texter, P7_TA(2011)0153.
(6) Antagna texter, P7_TA(2011)0576.
(7) EUT L 221, 27.8.2011, s. 5.


Fisk som en gemensam nytta
PDF 66kWORD 30k
Europaparlamentets förklaring av den 18 april 2012 om fisk som en gemensam nytta
P7_TA(2012)0129P7_DCL(2011)0047

Europaparlamentet avger denna förklaring

–  med beaktande av artikel 117 i Förenta nationernas havsrättskonvention (UNCLOS) från 1982, i vilken det föreskrivs att ”alla stater är skyldiga att själva eller i samarbete med andra stater vidta (...) åtgärder (...) som krävs för att bevara och förvalta levande marina resurser”,

–  med beaktande av avtalet från 1993 om att främja fiskefartygens iakttagande av internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder på det fria havet, samt FAO:s uppförandekod för ansvarsfullt fiske från 1995,

–  med beaktande av artikel 123 i arbetsordningen, och av följande skäl,

A.  Den genomsnittliga globala årskonsumtionen av fisk har slagit rekord och uppgår nu till 17 kilo per person, och fisk utgör 15 % av proteinintaget för mer än tre miljarder människor;

B.  Global hållbarhet inom fiske är en förutsättning för bevarandet av fiskbestånden och för att framtida generationer ska kunna ha tillgång till denna ovärderliga marina resurs. Vidare medför koncentrationen av privat ägande inom fiskeindustrin många negativa effekter;

C.  Det behövs globala åtgärder för att skydda denna resurs och se till att den ses som en gemensam nytta, samtidigt som man måste säkerställa en rättvis fördelning av de kollektiva fördelar som dessa åtgärder medför;

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja lagstiftningsåtgärder på EU- och medlemsstatsnivå, vad gäller fisk som en global kollektiv nytta. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda marina resurser, garantera tillgång till och hållbar användning av dessa resurser genom internationell samordning samt genomföra en informationskampanj för EU-medborgare;

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna(1) till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Förteckningen över ledamöter som har undertecknat förklaringen offentliggörs i bilaga 1 till protokollet av den 18 april 2012(P7_PV(2012)04-18(ANN1)).


Barn med Downs syndrom
PDF 73kWORD 30k
Europaparlamentets förklaring av den 18 april 2012 om barn med Downs syndrom
P7_TA(2012)0130P7_DCL(2011)0052

Europaparlamentet avger denna förklaring

–  med beaktande av artikel 123 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Sannolikheten för att ett barn föds med Downs syndrom är 1 per 600–1000 födslar.

B.  Downs syndrom är den vanligaste genetiska orsaken till inlärningssvårigheter.

C.  Medfödda missbildningar är en av de främsta orsakerna till barndödlighet och långvarig invaliditet, och barn med Downs syndrom kan lida av flera medfödda missbildningar, varav hjärtfel är den vanligaste.

D.  I artikel 26 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna anges det att ”unionen erkänner och respekterar rätten för personer med funktionshinder att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende, sociala och yrkesmässiga integrering och deltagande i samhällslivet”.

E.  Europeiska unionen har ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder, i vilken universella minimistandarder för att skydda och garantera en rad medborgerliga, politiska, sociala och ekonomiska rättigheter fastställs.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att

   bidra till den sociala integreringen av barn med Downs syndrom med hjälp av en informationskampanj på nationell och europeisk nivå,
   främja alleuropeisk forskning om behandling av denna sjukdom,
   utarbeta en europeisk strategi för att skydda rättigheterna för barn med Downs syndrom i EU.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna(1) till kommissionen, rådet och de berörda nationella myndigheterna.

(1) Förteckningen över ledamöter som har undertecknat förklaringen offentliggörs i bilaga 2 till protokollet av den 18 april 2012 (P7_PV(2012)04-18(ANN2)).

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy