Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0343/2012), och av följande skäl:

A.  Öppnandet av de nationella marknaderna för den betydande ekonomiska sektorn konsumentkrediter, en förstärkning av konkurrenskraften, åtgärder för att ta itu med skillnaderna i konsumentskyddsnivåer, undanröjande av potentiella konkurrenshinder mellan olika marknadsaktörer och en förbättring av den inre marknaden är en politisk uppgift för EU som ligger i konsumenternas och kreditgivarnas intresse.

B.  Med direktivet om konsumentkreditavtal har en gemensam europeisk rättslig ram skapats för att skydda konsumenterna genom en riktad slutlig harmonisering i fem delområden med begränsat spelrum för medlemsstaterna, som särskilt kan avse olika former för genomförandet.

C.  Hinder av både rättslig och faktisk karaktär finns fortfarande.

D.  Europaparlamentets studie av genomförandet av direktivet om konsumentkreditavtal visar att vissa nyckelbestämmelser i direktivet, t.ex. artikel 5 om förhandsinformation inför avtal, inte har medfört den avsedda enhetligheten i medlemsstaternas konsumentskyddsbestämmelser, på grund av medlemsstaternas olika tolkningar och genomförandeåtgärder.

E.  Direktivet om konsumentkreditavtal har på grund av den begränsande tidsfristen och de många och omfattande lagändringarna inte genomförts i tid eller inte helt korrekt av alla medlemsstater.

F.  Enligt statistik har det gränsöverskridande införandet av konsumentkrediter inte ökat sedan direktivet trädde i kraft, och detta kan bero på olika faktorer såsom språk, men även på de stora problemen i finanssektorn och på bristen på information till konsumenterna om deras möjligheter att få gränsöverskridande konsumentkredit och om konsumenters rättigheter när de ingår sådana avtal.

G.  Ett adekvat konsumentskydd inom kreditsektorn spelar en betydande roll när det gäller att uppnå finansiell stabilitet, och växelkursvolatilitet utgör en betydande risk för konsumenterna, särskilt under finanskriser.

H.  Alltför stor utlåning i utländsk valuta till konsumenter har ökat riskerna och förlusterna för hushållen.

I.  Europeiska systemrisknämnden antog den 21 september 2011 en viktig rekommendation om utlåning i utländsk valuta (ESRB/2011/1).

J.  Enligt artikel 27 i direktivet ska kommissionen se över vissa aspekter av direktivet, och kommission har redan beställt en förberedande studie i detta syfte.

K.  Det är särskilt viktigt att Europaparlamentet hålls informerat om de mellanliggande stegen och om resultatet av översynen samt att det får möjlighet att yttra sig.

1.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen vid föreberedelserna inför översynen redan genomför en studie om direktivets konsekvenser för den inre marknaden och konsumentskyddet för att undersöka den exakta betydelsen när det gäller det gränsöverskridande införandet av konsumentkrediter, och värdesätter det omfattande arbete som kommissionen, de nationella lagstiftarna och kreditinstituten har gjort.

2.  Europaparlamentet betonar att en förbättring av den gränsöverskridande konsumentkreditmarknaden skulle ge ett europeiskt mervärde genom att främja den inre marknaden. Parlamentet anser att detta kan uppnås bland annat genom bättre information till konsumenterna om deras möjligheter att få konsumentkredit i andra medlemsstater och om konsumenters rättigheter när de ingår sådana avtal.

3.  Europaparlamentet konstaterar att nivån på den gränsöverskridande konsumentkreditupplåningen ligger på under 2 procent av den totala kreditmarknaden, varav omkring 20 procent är nätbaserad upplåning.

4.  Europaparlamentet påpekar att en av målsättningarna med direktivet var att garantera tillgången till information, vilket gynnar verksamheten på den inre marknaden, även på kreditområdet. Det finns därför ett behov att utvärdera om antalet gränsöverskridande transaktioner ökar.

5.  Europaparlamentet anser att bestämmelserna om förhandsinformation, bestämmelserna om förklaringar i artikel 5.6 och bestämmelserna om bedömning av kreditvärdighet i artikel 8 fyller en viktig funktion när det gäller att öka konsumenternas medvetenhet om riskerna med lån i utländsk valuta.

6.  Europaparlamentet uppmanar ändå tillsynsmyndigheterna att kräva att finansinstituten ska ge konsumenterna personligt anpassade, fullständiga och lättförståeliga förklaringar om vilka risker lån i utländsk valuta innebär och om vilka effekterna skulle bli på avbetalningarna om det lagliga betalningsmedlet i den medlemsstat där konsumenten har sin hemvist minskade kraftigt i värde eller om den utländska räntenivån höjdes. Parlamentet anser att sådana förklaringar bör tillhandahållas innan avtal ingås.

7.  Europaparlamentet noterar den oro som uttryckts i vissa medlemsstater över det sätt på vilket förhandsinformationen utformas för konsumenterna genom blanketten Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation, där informationen är så pass tekniskt utformad att konsumenternas möjlighet att ta till sig och förstå informationen påverkas. Parlamentet anser att verkningsfullheten hos denna blankett bör vara en viktig aspekt vid kommissionens utvärdering av direktivets verkan.

8.  Europaparlamentet välkomnar den granskning som kommissionen genomförde i september 2011 (”SWEEP”), då man kom fram till att det på 70 procent av de granskade finansinstitutwebbplatserna saknades såväl uppgifter i reklamen som viktiga uppgifter om krediterbjudandena samt att kostnadsuppgifterna var vilseledande. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vidta lämpliga åtgärder för att korrigera detta. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att bestämmelserna om representativa exempel i vissa fall inte tillämpas på avsett sätt och att det finns ett behov av förbättringar.

9.  Europaparlamentet kräver att finansinstitutens annons- och marknadsföringsmetoder ska övervakas noggrant för att undvika vilseledande eller falsk information vid annonsering eller marknadsföring av kreditavtal.

10.  Europaparlamentet påpekar att vissa medlemsstater har utnyttjat möjligheten att utvidga direktivets tillämpningsområde till att omfatta andra finansiella produkter, utan att detta verkar ha lett till inkonsekvenser vid tillämpningen.

11.  Europaparlamentet betonar att lagstadgade bestämmelser bör utgå från det som i regel förekommer, dvs. från genomsnittskonsumentens och den genomsnittliga näringsidkarens behov och inte från ett fåtal fall av missbruk om det medför att den information som ges till konsumenten blir otydligare och svårare att förstå och jämföra.

12.  Europaparlamentet konstaterar att mer omfattande bestämmelser inte alltid innebär ett starkare konsumentskydd och att för mycket information framför allt för oerfarna konsumenter kan leda till förvirring snarare än klargörande. Den sakkunskap, hjälp och utbildning i finansiella frågor som konsumentorganisationer kan erbjuda, och deras potentiella roll när det gäller skuldsanering för hushåll som har fått problem, är enligt parlamentets mening av stor betydelse.

13.  Europaparlamentet anser att konsumenterna ska ha rätt att bli informerade om kostnaderna för tilläggstjänster och om sin rätt att köpa tilläggstjänster, såsom försäkringar från alternativa leverantörer. Parlamentet anser att finansinstituten bör vara skyldiga att särskilja sådana tjänster och därmed förknippade kostnader från tjänster som avser det grundläggande lånet, och att klargöra vilka tjänster som är väsentliga för förlängningen av ett lån och vilka tjänster som låntagaren själv kan besluta att utnyttja.

14.  Europaparlamentet anser att de svårigheter som kan uppstå vid utövandet av ångerrätt i samband med kombinerade avtal bör undersökas närmare. Parlamentet betonar vikten av att göra konsumenterna medvetna om att de, om de utövar sin ångerrätt i samband med avtal där leverantören direkt får summan motsvarande betalningen från långivaren genom ett biavtal, inte ska stå för avgifter, provision eller kostnader med koppling till den finansiella tjänst som tillhandahålls.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera hur vanligt det är att informationskraven inte uppfylls i sådana avtal där kravet på förhandsinformation inte gäller förmedlare. En sådan utvärdering bör göras för att fastställa hur man bäst skyddar konsumenten i denna typ av situationer.

16.  Europaparlamentet anser att de komplicerade bestämmelserna om förtidsåterbetalning behöver ägnas särskild uppmärksamhet.

17.  Europaparlamentet konstaterar att konsumenterna inför ränteändringar bör få information tillräckligt lång tid i förväg för att hinna undersöka marknaden och byta kreditgivare innan ränteändringen träder i kraft.

18.  Europaparlamentet konstaterar att det finns ett behov att klargöra vad ett ”representativt exempel” är.

19.  Europaparlamentet betonar att en konsekvent beräkning av den effektiva räntan bör säkerställas, att tvetydiga bestämmelser bör förtydligas och att samstämdhet med alla andra rättsliga instrument bör uppnås.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de nationella tillsynsorganen ges alla de befogenheter och resurser som krävs för att de ska kunna utföra sina uppdrag. De nationella tillsynsorganen uppmanas att effektivt kontrollera överensstämmelsen med bestämmelserna i direktivet och att genomdriva dessa.

21.  Europaparlamentet betonar att man när man i framtiden bestämmer hur lång tid införlivandet av ett direktiv får ta bör ta större hänsyn till sådana ändringar i den nationella lagstiftningen som införlivandeprocessen innebär.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utvidga den befintliga konsumentskyddsnivån så att den kommer att omfatta lån, inklusive kortfristiga lån, som ges via internet, sms eller andra distanskommunikationsmedier och där lånesumman understiger tröskelvärdet på 200 euro. Lån av denna typ blir allt vanligare på konsumentkreditmarknaden men ingår i nuläget inte i direktivets tillämpningsområde.

23.  Europaparlamentet betonar att det för närvarande inte finns någon anledning att se över direktivet, och att man snarare först bör se till att direktivet införlivas och genomförs på ett korrekt sätt.

24.  I syfte att se till att direktivet införlivas till fullo och på ett korrekt sätt anser Europaparlamentet att de faktiska och praktiska konsekvenserna bör utvärderas innan kommissionen föreslår eventuella nödvändiga ändringar. Kommissionen uppmanas att lägga fram en utvärderingsrapport för parlamentet och rådet om genomförandet av direktivet och en fullständig utvärdering av dess inverkan på konsumentskyddet, med beaktande av konsekvenserna av den finansiella krisen och EU:s nya rättsliga ram för finansiella tjänster.

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.