Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av tidigare resolutioner om överläggningarna i utskottet för framställningar,

–  med beaktande av artiklarna 10 och 11 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 24, 227, 228, 258 och 260 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 48 och 202.8 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A7-0240/2012), och av följande skäl:

A.  Med förbehåll för protokoll 30 i fördraget blev Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna rättsligt bindande redan genom Lissabonfördragets ikraftträdande. Det fördraget fastställer också den rättsliga grunden för EU:s anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna samt det europeiska medborgarinitiativet.

B.  Förordningen om det europeiska medborgarinitiativet(1) trädde i kraft den 1 april 2012 och parlamentet ansvarar för att anordna offentliga utfrågningar om framgångsrika initiativ som har fått mer än en miljon underskrifter från minst sju medlemsstater.

C.  Utskottet för framställningar är skyldigt att ständigt se över och, där så är möjligt, stärka sin roll, i synnerhet med hänsyn till utvecklingen av de demokratiska principerna såsom medborgarnas ökade deltagande i EU:s beslutsprocesser samt ökad insyn och ansvarsskyldighet. I sin ordinarie verksamhet samarbetar utskottet nära med medlemsstaterna, kommissionen, Europeiska ombudsmannen och andra organ för att se till att unionslagstiftningen respekteras fullt ut i både ord och handling.

D.  Det är positivt att det inrättats en enda tjänst för de medborgare som söker information eller vill göra hänvändelser eller anmälningar via webbportalen ”Dina rättigheter i Europeiska unionen”.

E.  EU-domstolens rättspraxis välkomnas vad gäller tolkningen av artikel 51 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, då den i ERT-målet betonar att medlemsstaternas institutioner är bundna av unionens grundläggande rättigheter, som äger företräde, även om de genom nationella åtgärder vill begränsa de grundläggande friheter som garanteras i EUF-fördraget.

F.  EU:s medborgare och invånare har berättigade förväntningar på att de frågor som de tar upp med utskottet för framställningar kan lösas utan onödigt dröjsmål inom Europeiska unionens rättsliga ramverk, som de anser ska skydda deras rättigheter som unionsmedborgare, i synnerhet deras miljö, hälsa, rörelsefrihet, värdighet samt grundläggande rättigheter och friheter.

G.  EU- institutionerna måste tillhandahålla mer information och visa större öppenhet mot EU-medborgarna.

H.  Av 998 framställningar som förklarades tillåtliga översändes 649 till kommissionen för ytterligare utredning i enlighet med artiklarna 258 och 260 i fördraget, medan 416 framställningar förklarades otillåtliga.

I.  Framställningsförfarandet kan betraktas som ett komplement till de övriga verktyg som EU-medborgarna har till sitt förfogande, till exempel möjligheten att inlämna klagomål till Europeiska ombudsmannen eller till Europeiska kommissionen.

J.  Under 2011 fortsatte antalet otillåtliga framställningar att vara betydande, vilket återigen visar att parlamentet bör öka sina ansträngningar för att informera medborgarna om parlamentets begränsade verksamhetsområde i fråga om rätten att inge framställningar. Enskilda personer, lokala samhällen samt frivillig-, välgörenhets- och branschorganisationer har goda förutsättningar att bedöma ändamålsenligheten för de delar av EU-lagstiftningen som gäller för dem, och att informera medborgarna om eventuella kryphål som behöver analyseras för att säkerställa ett bättre och mer jämförbart genomförande av EU:s lagar i alla medlemsstater.

K.  Den statistiska analysen i detta betänkande visar att tyska medborgare fortfarande inger flest framställningar (även om detta antal minskar proportionellt), och att spanska och italienska framställare hamnar på andra respektive tredje plats.

L.  Tillämpningsområdet och arbetsmetoderna för den fördragsenliga rätt att inge framställningar som omfattar alla medborgare och bosatta i EU avviker från andra lösningar som är tillgängliga för medborgarna, till exempel möjligheten att skicka klagomål till kommissionen eller ombudsmannen, och medlemsstaterna väljer allt oftare, med krisen som ursäkt, att ignorera denna rättighet, som är en viktig fråga för unionsmedborgarna.

M.  Det som framför allt ger anledning till oro på miljöområdet är medlemsstaternas och deras regionala enheters dåliga och ofta missriktade tillämpning av MKB-direktivet(2) och ramdirektivet för avfall(3). Framställningar om påstådda överträdelser av fågel- och livsmiljödirektiven tar ofta upp allvarliga förluster av den biologiska mångfalden på grund av större planerade projekt inom Natura 2000-områden, och framställningar om vattenförvaltning har avslöjat allvarliga fall av föroreningar liksom problem med projektens eventuella inverkan på de marina resursernas hållbarhet och kvalitet.

N.  MKB-direktivet genomgår för närvarande en översyn och betänkandet från utskottet för framställningar om avfallsfrågor belyser allvarliga brister i flera medlemsstater. Tillämpningen av detta direktiv är fortfarande otillräcklig, och detta problem kan inte lösas med hjälp av en översyn, utan det krävs mer effektiva kontrollåtgärder av kommissionen.

O.  EU:s medborgares och invånares rätt till legitimt förvärvad egendom fortsätter att vara en mycket viktig fråga för många tusen personer, vilket framgår av de framställningar som fortfarande inkommer om detta ämne, och om inte de behöriga myndigheterna tar fram en lösning på detta problem är det inte sannolikt att klarheten angående rättsläget och förtroendet för de gränsöverskridande bostadsmarknaderna återställs, vilket får allvarliga konsekvenser för möjligheterna till ekonomisk återhämtning. Särskilt under 2011 behandlades 70 framställningar om den spanska kustlagen (Ley de Costas), varav 51 framställningar var inlämnade av spanska medborgare eller grupper av spanska medborgare och de återstående 19 framställningarna var inlämnade av medborgare av annan nationalitet.

P.  I sitt senaste årliga betänkande visade utskottet för framställningar sin stora uppskattning för samarbetet med kommissionen och Europeiska ombudsmannen när det gäller behandlingen av framställningar och klagomål, och utskottet för framställningar har upprepade gånger begärt att hållas informerat av kommissionen om utvecklingen i pågående överträdelseförfaranden, vilket också är innehållet i flera av framställningarna.

Q.  I många framställningar hävdas att EU-medel har missbrukats eller förskingrats eller att EU:s administration på andra sätt har fungerat dåligt och att det bland annat förekommit intressekonflikter inom inflytelserika organ. Det har även framförts krav på förändringar i EU:s politik.

R.  De brister och problem som människor upplever på grund av den dåligt fungerande inre marknaden och som belyses av vissa framställningar bekräftas av kommissionens rapport om EU-medborgarskapet 2010(4), i synnerhet vad avser fri rörlighet för EU-medborgare och deras familjemedlemmar vars situation är fullständigt laglig, tillgång till socialförsäkringsförmåner, ömsesidigt erkännande av kvalifikationer, hinder för personer med funktionshinder, familjerättsliga problem, kollektiva utvisningar på grundval av etniskt eller nationellt ursprung (till exempel de som drabbar romer) samt även frågor om dubbelbeskattning.

S.  2011 lämnades även ett betydande antal framställningar in av medborgare som påpekade vikten av att förhindra oåterkalleliga förluster av den biologiska mångfalden, med hänsyn till Natura 2000-områden, och att säkra skyddet av områden enligt livsmiljödirektivet.

T.  EU:s tribunal biföll den 14 september 2011 i mål T-308/07 en framställares talan mot utskottets beslut att förklara hans framställning otillåtlig, och fastställde därigenom att parlamentet måste lämna goda skäl när den förklarar framställningar för otillåtliga.

U.  Utskottets effektivitet är i stor utsträckning ett resultat av snabbt och noggrant arbete, men kan förbättras ytterligare, framför allt genom en optimering av handläggningstiderna för framställningar och ett systematiskt förfarande för deras bedömning.

1.  Europaparlamentet konstaterar att de framställningar som mottogs under 2011 fortsatte att fokusera på påstådda överträdelser av EU-lagstiftningen inom områdena miljö, rättsliga frågor och den inre marknaden, vilket visar i vad mån medborgarna anser att EU-lagstiftningen, så som den införlivats och genomförts av medlemsstaterna, verkligen levererar de förväntade resultaten och överensstämmer med EU:s lagstiftning.

2.  Europaparlamentet konstaterar det ökande antalet framställningar och övriga inlagor från medborgare som söker hjälp i rättsliga och ekonomiska frågor som hamnar utanför EU:s verksamhetsområde i enlighet med artikel 227 i fördraget samt artikel 51 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, som exempelvis begäranden om att granska beräkningen av nationella pensioner och upphäva beslut från nationella domstolar, stödja förslag om att rita om EU:s gränser och tvinga en bank att bevilja ett personligt lån, etc. Parlamentet stöder helt de åtgärder som vidtagits av parlamentets ansvariga generaldirektorat för att försöka hantera dessa inlagor från medborgare samtidigt som man beaktar parlamentets skyldigheter när det gäller dess korrespondens med medborgarna.

3.  Europaparlamentet anser att utskottet för framställningar skulle kunna utöva sin roll och sitt ansvar på bästa möjliga sätt och att dess synlighet, effektivitet, ansvarsskyldighet och öppenhet skulle stärkas mest om det fick bättre möjligheter att i kammaren ta upp frågor som är viktiga för EU-medborgarna, och bättre möjligheter att kalla vittnen, genomföra utredningar och anordna utfrågningar på plats.

4.  Europaparlamentet erinrar om att det, i fråga om de förfaranden för anordnande av offentliga utfrågningar om framgångsrika medborgarinitiativ som fastställs i artikel 11 i förordning (EU) nr 211/2011, har beslutat att utskottet för framställningar alltid ska vara associerat utskott tillsammans med det ansvariga utskottet med lagstiftningsbefogenhet i det berörda ämnet. Parlamentet betraktar detta som en bekräftelse på sin roll som det organ som har mest erfarenhet av direkta kontakter med medborgarna och som därmed kan garantera ett enhetligt förfarande för alla framgångsrika medborgarinitiativ. Talmanskonferensen uppmanas att godkänna ett tydliggörande av utskottets befogenheter i fråga om bilaga VII punkt XX i arbetsordningen. Samtidigt måste skillnaden mellan en framställning som lämnas in i enlighet med artikel 227 i EUF-fördraget och ett medborgarinitiativ förklaras klart och tydligt för medborgarna.

5.  Europaparlamentet välkomnar parlamentets beslut att utveckla en mycket mer praktisk och synlig framställningsportal på sin webbplats, vilket, inom ramen för artikel 227 i fördraget och artikel 202 i parlamentets arbetsordning samt artikel 51 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, kommer att underlätta medborgarnas tillgång till framställningsförfarandet, förse dem med information och ge dem möjlighet att inge framställningar på ett mer användarvänligt sätt och att underteckna framställningarna elektroniskt. Parlamentet anser att denna portal också bör innehålla praktiska länkar till andra former av prövning som finns tillgängliga på EU-nivå och på nationell eller regional nivå, liksom en heltäckande översikt över befogenheterna för utskottet för framställningar, och samtidigt ange vissa ramar för offentliga förvaltningsorgans handläggning, såsom i Curia-portalen, den officiella portalen för EU-domstolens domar.

6.  Europaparlamentet bekräftar sin vilja att fortsätta främja och skydda medborgarnas grundläggande rättigheter och friheter genom att använda sitt politiska inflytande i samband med sådana tillåtliga fall som kan tas upp i utskottet, i nära samarbete med kommissionen och behöriga myndigheter i unionens medlemsstater.

7.Europaparlamentet uppmanar utskottet för framställningar att undersöka ERT-målets följder för framställningars tillförlitlighet och även utreda vilka faktiska hinder som finns för EU-medborgare som genom en begäran om förhandsavgörande från domstolen vill erhålla en pålitlig tolkning av nyckelfrågor om EU-rätten vid nationella domstolar.

8.  Europaparlamentet anser det viktigt att förbättra samarbetet med medlemsstaternas parlament och regeringar grundat på ömsesidighet och att vid behov uppmuntra medlemsstaternas myndigheter att med fullständig insyn införliva och tillämpa EU-lagstiftningen.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av att kommissionen samarbetar med medlemsstaterna, och uttrycker sitt missnöje med vissa medlemsstaters långsamhet när det gäller att tillämpa EU:s miljölagstiftning.

10.  Europaparlamentet anser att framställningsförfarandet varken bör användas som instrument eller i politiska syften av medlemsstaterna, utan att det tvärtom bör vara objektivt och avspegla Europaparlamentets ståndpunkt.

11.  Europaparlamentet välkomnar det konstruktiva samarbetet mellan utskottet för framställningar och Europeiska ombudsmannens avdelningar, och bekräftar på nytt sin vilja att stödja ombudsmannen när det gäller att kartlägga och vidta åtgärder mot administrativa missförhållanden inom EU:s institutioner.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förse utskottet för framställningar med detaljerade uppgifter och en statistisk analys av de klagomål från EU-medborgare som den utreder, inklusive de uppnådda resultaten och framställarens ursprung.

13.  Europaparlamentet anser, när det gäller överträdelseförfarandena enligt artiklarna 258 och 260 i EUF-fördraget, att kommissionen bör garantera att framställningar till parlamentet och klagomål till kommissionen tillmäts lika stor betydelse.

14.  Europaparlamentet anser att exaktare och skriftligt fastlagda förfaranderegler om utskottets interna förberedelser, genomförande och särskilt utvärdering av delegationsresor kan bidra till att göra arbetet i utskottet för framställningar effektivare och konsekventare.

15.  Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt med ett att ramdirektivet om avfall genomförs korrekt i alla medlemsstater. Därför ber parlamentet eftertryckligen de medlemsstater som har områden med avfallshanteringsproblem att agera snabbt och beslutsamt.

16.  Europaparlamentet står fast vid sina många uppmaningar till medlemsstaterna om att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet om fri rörlighet 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier. Parlamentet påminner medlemsstaterna om deras skyldighet att underlätta inresa och uppehåll utan diskriminering, även för samkönade par och deras barn, romer och andra minoritetsgrupper

17.  Europaparlamentet stöder helhjärtat det underliggande målet för den spanska kustlagen, nämligen att skydda miljön på den spanska kusten från överexploatering, så att kusten bevaras för flora och fauna och för kommande generationer. Det är emellertid oroväckande att frågan om denna lag fortsätter att oroa framställare, i synnerhet från Spanien. Parlamentet stöder framställarnas ansträngningar för att lösa problem som rör lagen och dess tillämpning, och uppmärksammar i synnerhet det beslut som utskottet för framställningar fattat om att inrätta en arbetsgrupp som ska behandla frågan mer ingående.

18.  Europaparlamentet anser att man under de nuvarande ekonomiska förhållandena bör lösa det oklara rättsläge som omgärdar egendom som kan påverkas av den spanska kustlagen. Parlamentet välkomnar tillkännagivandet från den spanska regeringen om att den avser att revidera kustlagen i syfte att harmonisera det framtida skyddet av den spanska kuststräckan och den ekonomiska tillväxten och på så sätt höja fastighetsägarnas rättssäkerhet. Den spanska regeringen uppmanas med emfas att säkra intressena för dem som har förvärvat egendom i god tro och för de samhällen som alltid har levt i harmoni med havet. Den uppmanas i synnerhet att ta itu med den specifika frågan om hur lagen ska tillämpas, så att man inte uppmuntrar beslut som är godtyckliga, retroaktiva eller asymmetriska, utan i stället säkrar ett korrekt förfarande, rätt till överklagan, korrekt ersättning och tillgång till information.

19.  Europaparlamentet påminner om sitt konstaterande(5) att spanska kustlagen på ett oproportionerligt sätt har påverkat enskilda egendomsägare samtidigt som lagen inte varit tillräckligt sträng mot dem som bär det verkliga ansvaret för förstörelsen av kustområdena och som i många fall har gjort sig skyldiga till överdriven stadsutveckling längs kusterna. Parlamentet uppmanar den spanska regeringen att se till att personer som gjort sig skyldiga till bedrägligt beteende som försatt en mängd EU-medborgare i en oacceptabel situation, där de förlorat eller riskerar att förlora sina hem, lagförs och tvingas betala för de skador de har orsakat.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att miljökonsekvensbeskrivningsdirektivet förstärks genom att tillhandahålla tydligare ramar när det gäller oberoende expertstudier, gemensamma tröskelvärden inom EU, en längsta tidsram för förfarandet, inklusive effektiva offentliga samråd, krav på motiverade beslut, en obligatorisk utvärdering av lämpliga alternativ och ett system för kvalitetskontroll.

21.  Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att säkerställa att medlemsstaterna genomför och tillämpar livsmiljö- och fågeldirektiven samt att det sker ett bättre genomförande och en bättre tillämpning av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.

22.  Europaparlamentet påminner om det stora antalet framställare som vänder sig till utskottet för framställningar med individuella klagomål rörande tysk ungdoms- och familjepolitik i allmänhet och de tyska ungdomsmyndigheterna i synnerhet, och betonar utskottets vilja att konstruktivt bidra till att lösa klagomål mellan framställare och myndigheter, inom sina befogenheter och EU:s kompetens. Parlamentet påpekar att detta inte får innebära ingrepp i medlemsstaternas egna oberoende förvaltningsrutiner.

23.  Europaparlamentet är fast beslutet om att utforma framställningsförfarandet så att det blir effektivare, öppnare och opartiskt samt tar hänsyn till PETI-ledamöternas rätt att medverka, så att behandlingen av framställningar även tål rättslig prövning på förfarandenivå.

24.  Europaparlamentet betonar behovet av att garantera kontinuitet i handläggningen av framställningar vid nya valperioder och resulterande personalbyten.

25.  Europaparlamentet ser inte ledamöternas medverkan i undersökningsuppdrag som endast en del av ledamöters rätt att medverka, utan som en skyldighet mot framställarna.

26.  Europaparlamentet kräver att man, i syfte att förbättra arbetet i utskottet, utarbetar ett förfarande för undersökningsuppdrag som dels garanterar alla ledamöter som deltar i undersökningsuppdraget deras rätt att återge fakta ur sitt eget perspektiv, dels garanterar alla ledamöter i utskottet möjligheten att medverka i beslutsprocessen för att komma fram till slutsatserna i utskottet.

27.  Europaparlamentet betonar att utskottet för framställningar – tillsammans med andra institutioner och organ, såsom undersökningsutskotten, det europeiska medborgarinitiativet och Europeiska ombudsmannen – fyller en oberoende och tydligt definierad funktion som kontaktpunkt för varje enskild medborgare.

28.  Europaparlamentet begär att talmanskonferensen undersöker i vad mån verkställandet av dessa formella krav på framställningsförfarandet motiverar en ändring i arbetsordningen.

29.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och betänkandet från utskottet för framställningar till rådet, kommissionen och Europeiska ombudsmannen och till medlemsstaternas regeringar och parlament, nationella utskott för framställningar och ombudsmän eller motsvarande behöriga organ.

(1) Förordning (EU) nr 211/2011 (EUT L 65 11.3.2011, s. 1). (2) Direktiv 2011/92/EU om bedömning av vissa offentliga och privata miljöprojekt (EUT L 26, 28.1.2012, s. 1). (3) Direktiv 2008/98/EG om avfall (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3). (4) Rapport om EU-medborgarskapet 2010: Att undanröja hindren för EU-medborgarnas möjligheter att utöva sina rättigheter (COM(2010)0603). (5) Se resolutionen av den 26 mars 2009, skäl Q och punkt 17 (EUT C 117 E, 6.5.2010, s. 189.)