Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 22 maj 2012 om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 975/98 om valörer och tekniska specifikationer för mynt i euro som skall sättas i omlopp (KOM(2011)0296 – C7-0189/2011 – 2011/0128(NLE))

P7_TA(2012)0206 A7-0440/2011

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2011)0296),

–  med beaktande av artikel 128.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7-0189/2011),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0440/2011).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till förordning Artikel 1 Förordning (EG) nr 975/98 Artikel 1g – punkt 2 2.  För de syften som avses i punkt 1 ska den utgivande medlemsstaten till kommissionen inkomma med utkast till utformningar av nya euromynt minst sex månader före den planerade utgivningsdagen. Kommissionen ska omgående kontrollera överensstämmelsen med bestämmelserna i denna förordning, senast inom tio arbetsdagar. 2.  För de syften som avses i punkt 1 ska den utgivande medlemsstaten till kommissionen inkomma med utkast till utformningar av nya euromynt minst sex månader före den planerade utgivningsdagen. Kommissionen ska omgående kontrollera överensstämmelsen med bestämmelserna i denna förordning, senast inom 10 arbetsdagar. Kommissionen ska inom 10 arbetsdagar informera de övriga medlemsstaterna samt ECB om resultatet av denna kontroll.

Europaparlamentets resolution av den 22 maj 2012 om Europeiska unionens strategi för inre säkerhet (2010/2308(INI))

P7_TA(2012)0207 A7-0143/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av i synnerhet artiklarna 6, 7, 8, 10.1, 11, 12, 21, 47–50, 52 och 53 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av i synnerhet artiklarna 2 och 3.2 i fördraget om Europeiska unionen och kapitlen 1, 2, 4 och 5 i avdelning V (Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa) i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av rådets beslut av den 25 februari 2010 om inrättande av ständiga kommittén för operativt samarbete i frågor som rör den inre säkerheten(1),

–   med beaktande av ”Stockholmsprogrammet – Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd” och kommissionens meddelande ”Att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för EU-medborgarna – Handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet” (COM(2010)0171),

–  med beaktande av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen (”Mot en europeisk säkerhetsmodell”), som antogs av rådet den 25–26 februari 2010,

–  med beaktande av Europeiska unionens strategi för kampen mot terrorism, som antogs av rådet den 30 november 2005,

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet ”EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken: Fem steg mot ett säkrare Europa” (COM(2010)0673),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet ”Första årsrapporten om genomförandet av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen” (COM(2011)0790),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om ökad kemisk, biologisk, radiologisk och nukleär säkerhet i Europeiska unionen – en CBRN-handlingsplan för EU (COM(2009)0273),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 24–25 februari 2011 om kommissionens meddelande om EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 8–9 november 2010 om inrättande och genomförande av en policycykel för EU avseende organiserad och grov internationell brottslighet,

–  med beaktande av rådets slutsatser om fastställande av EU:s prioriteringar i kampen mot organiserad brottslighet 2011–2013,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska datatillsynsmannen av den 17 december 2010 om kommissionens meddelande ”EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken: Fem steg mot ett säkrare Europa”,

–  med beaktande av Europols rapport ”EU Terrorism Situation and Trend Report” (TE SAT 2011),

–  med beaktande av Europols hotbildsbedömning avseende den organiserade brottsligheten i EU (Octa 2011),

–  med beaktande av 2003 års europeiska säkerhetsstrategi(2) och 2008 års rapport om genomförandet av denna(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2009 om meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst – Stockholmsprogrammet(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om organiserad brottslighet i Europeiska unionen(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 september 2011 om EU:s insatser för att bekämpa korruption(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2011 om EU:s strategi för terrorismbekämpning: viktiga framsteg och kommande utmaningar(7),

–  med beaktande av relevant rättspraxis från europeiska domstolar och nationella författningsdomstolar om proportionalitetskriteriet och vikten av att detta respekteras av de offentliga myndigheterna i ett demokratiskt samhälle,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0143/2012), och av följande skäl:

A.  Lissabonfördragets ikraftträdande har befäst området med frihet, säkerhet och rättvisa ytterligare när det gäller respekten för de grundläggande rättigheterna och medlemsstaternas olika rättssystem och rättstraditioner. Politiken på detta område omfattas av delad befogenhet mellan EU och medlemsstaterna i enlighet med vad som föreskrivs i fördraget.

B.  Lissabonfördraget har således gett EU:s säkerhetspolitik en stark förankring i en särskild rättsstatsprincip på EU-nivå och därmed lagt grunden för utvecklingen av en gemensam säkerhetsagenda för EU och medlemsstaterna som är föremål för demokratisk tillsyn på EU-nivå och nationell nivå. Denna politik måste stärkas utifrån demokratiska värderingar, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

C.  All säkerhetspolitik måste omfatta förebyggande åtgärder. Detta är särskilt viktigt i en tid då de ekonomiska och sociala klyftorna ökar, vilket undergräver de grundläggande rättigheternas effektivitet.

D.  I Stockholmsprogrammet framhålls att en EU-strategi för inre säkerhet bör utvecklas för att ytterligare förbättra säkerheten inom unionen och på så sätt skydda unionsmedborgarnas liv och säkerhet och effektivt bekämpa organiserad brottslighet, terrorism och andra hot, samtidigt som de grundläggande rättigheterna och principerna om internationellt skydd och rättsstaten respekteras.

E.  Varken medlemsstaterna eller kommissionen har hittills uttalat sig om parlamentets roll i denna process, trots att Lissabonfördraget har trätt i kraft.

F.  I kommissionens meddelande om strategin för inre säkerhet för perioden 2010–2014 fastställs fem prioriterade områden, där EU kan tillföra ett mervärde, nämligen när det gäller att bekämpa och förebygga allvarlig och organiserad brottslighet, terrorism och it-brottslighet, stärka förvaltningen av de yttre gränserna och öka samhällets förmåga att stå emot naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan.

G.  I kommissionens första årsrapport om genomförandet av strategin för inre säkerhet erkänns att samtliga fem mål från 2010 fortfarande är aktuella, och det beskrivs i korta drag hur situationen är nu, vilka framsteg som gjorts hittills och hur man ska gå vidare.

H.  I Stockholmsprogrammet anges att en av de prioriterade uppgifterna för Cosi bör vara ”att utveckla, kontrollera och genomföra strategin för den inre säkerheten”.

1.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförts i samband med upprättandet av strategin för inre säkerhet och de huvudprinciper för den europeiska säkerhetsmodellen som utvecklats inom ramen för denna strategi, i synnerhet vad gäller den förstärkta kopplingen mellan säkerhet, frihet och integritet samt samarbete och solidaritet mellan medlemsstaterna. Parlamentet understryker att EU:s åtgärder för säkerhet och samarbete måste vara förenliga med EU:s åtaganden avseende mänskliga rättigheter och fokusera på riktad brottsbekämpning och underrättelseverksamhet med bevisad förmåga att minska brottsligheten och förebygga terroristattacker.

2.  Europaparlamentet understryker att frihet, säkerhet och rättvisa är mål man måste sträva efter parallellt, och anser att genomförandet av EU:s stadga måste stå i centrum för en fullt utvecklad strategi för inre säkerhet. Parlamentet påminner om att säkerheten alltid måste upprätthållas i enlighet med fördragens principer, rättstatsprincipen och unionens åtaganden om grundläggande rättigheter för att frihet och rättvisa ska kunna uppnås.

3.  Europaparlamentet uppmärksammar de framsteg som medlemsstaterna och kommissionen har gjort i samband med EU:s policycykel avseende organiserad och grov internationell brottslighet i syfte att genomföra de allmänna strategiska målen med hjälp av åtgärder som baseras på mellanstatligt samarbete på operativ nivå. Parlamentet anser dock att det måste göras en tydlig uppdelning av uppgifterna på EU-nivå och nationell nivå, att parlamentet måste delta i processen när det gäller politisk vägledning, genomförande och utvärdering av resultat och att en djupgående utvärdering av den europeiska policycykeln bör genomföras under 2013. Parlamentet anser vidare att denna policycykel med tanke på dess egenskaper bör döpas om till ”EU:s operativa cykel”. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet utvärdera om de nationella planerna för att bekämpa den organiserade brottsligheten kompletterar de planer som ska utarbetas på EU-nivå och att analysera de resultat som har uppnåtts och framtida projekt ur ett strategiskt och operativt europeiskt perspektiv som inbegriper EU:s institutioner, berörda EU-organ och de nationella parlamenten.

4.  Europaparlamentet anser dessutom att det är nödvändigt att i den fleråriga ramen för 2014–2020 se till att det finns tillräckliga finansiella resurser i den berörda fonden för genomförandet av denna strategi.

5.  Europaparlamentet erinrar om att befogenheterna på det säkerhetspolitiska området delas mellan EU och medlemsstaterna och att detta är ett område där subsidiariteten måste respekteras. Parlamentet anser att ramen för strategin för inre säkerhet skulle kunna komplettera insatserna från samtliga EU-institutioner och medlemsstater på detta område med hjälp av ett omfattande och sammanhängande tillvägagångssätt.

6.  Europaparlamentet anser att en nödvändig förutsättning för att strategin för inre säkerhet ska bli effektiv är att det på EU-nivå genomförs en omfattande evidens- och kunskapsbaserad analys av hot som måste bemötas. Europol bör, med stöd av EU:s övriga institutioner, organ och byråer, genomföra en sådan EU-omfattande analys på grundval av en öppnare och solidare metod för hotbedömning och omfattande bidrag från medlemsstaterna.

7.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet nu är en fullfjädrad institutionell aktör på det säkerhetspolitiska området och därför har rätt att aktivt delta i fastställandet av särdragen och prioriteringarna när det gäller strategin för inre säkerhet och EU:s säkerhetsmodell, liksom vid utvärderingen av dessa instrument, bland annat genom regelbunden övervakning av genomförandet av ovannämnda strategi som genomförs gemensamt av parlamentet, de nationella parlamenten och rådet enligt artiklarna 70 och 71 i EUF-fördraget och artikel 6.2 i beslutet om upprättande av den ständiga kommittén för inre säkerhet (Cosi).

8.  Europaparlamentet stödjer i detta sammanhang, och på grundval av det befintliga samarbetet mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten, idén om en parlamentarisk policycykel, som måste anpassas i detalj efter bland annat kommissionens årsrapporter på området och avslutas med en årlig parlamentarisk rapport om det aktuella läget för strategin för inre säkerhet.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av samstämmighet och synergier mellan den inre och yttre aspekten av säkerhet och understryker att det är viktigt att se till att åtgärderna och insatserna för att genomföra strategin för inre säkerhet är förenliga med unionens åtaganden om grundläggande rättigheter, särskilt artiklarna 2, 6 och 7 i EU-fördraget, unionens utrikespolitiska mål enligt artikel 21 i EU-fördraget liksom internationella mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Parlamentet har tagit del av det gemensamma dokumentet om hur man ska öka kopplingarna mellan den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och berörda parter på området för rättsliga och inrikes frågor (RIF) och de åtgärder som anges i färdplanen. Parlamentet understryker vikten av lämpligt utbyte av information, samråd och samarbete med alla berörda parter samt av lösningar som syftar till att man ska kunna förutse snarare än reagera på incidenter. Parlamentet ser fram emot resultatet av det arbete som genomförs inom ramen för genomförandet av Stockholmsprogrammet i fråga om komplementaritet mellan medlemsstaternas och unionens åtgärder i den yttre dimensionen av rättsliga och inrikes frågor samt åtaganden i samband med den eventuella uppdateringen av EU:s strategi för yttre säkerhet.

10.  Europaparlamentet betonar att hela strategin för inre säkerhet på lång sikt bör fokusera mer på den tydliga kopplingen mellan yttre hot och bristen på eller den ineffektiva användningen av strategier och åtgärder som kan ha en starkt förebyggande effekt i fråga om säkerhetshot, som exempelvis riktat utvecklingsbistånd, strategier för fattigdomsminskning eller program för återuppbyggnad efter naturkatastrofer eller katastrofer som orsakats av människan.

11.  Europaparlamentet noterar att det har fastställts fem nyckelområden där olika konkreta åtgärder har föreslagits på EU- och medlemsstatsnivå. Dessa mål är inte uttömmande, utan man hade kunnat strukturera prioriteringsordningen på ett bättre sätt. Det är viktigt att komma ihåg att kampen mot terrorismen och den organiserade brottsligheten är och måste förbli en huvudprioritering inom strategin för inre säkerhet. Förmågan att stå emot naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan, inbegripet brister i kritisk infrastruktur, är också en fråga som måste tas upp. Parlamentet konstaterar emellertid att det inom ramen för strategin för inre säkerhet inte tycks vara vare sig helt berättigat eller lämpligt att vidta åtgärder när det gäller skydd av immateriella rättigheter, vilket är en fråga som är föremål för en specifik och djupgående debatt.

12.  Europaparlamentet anser att organiserad brottslighet – i alla dess former, även maffian – utgör ett växande hot mot unionsmedborgarnas frihet, säkerhet och rättvisa och att kampen mot denna organiserade brottslighet måste fortsätta att prioriteras i enlighet med rekommendationerna i parlamentets resolution av den 25 oktober 2011 om organiserad brottslighet i Europeiska unionen, som bygger på specifika uppgifter och information om det befintliga samarbetet mellan EU och medlemsstaterna i kampen mot maffian, penningtvätt, korruption, ekonomisk brottslighet och andra typer av organiserad brottslighet.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att prioritera kampen mot korruption inom ramen för EU:s säkerhetsagenda och att avsätta tillräckliga medel, detta med hänsyn till att korruption i Stockholmsprogrammet (punkt 4.1) nämns bland de gränsöverskridande hot som fortsätter att vara en utmaning för unionens inre säkerhet och som kräver tydliga och övergripande motåtgärder.

14.  Europaparlamentet påminner om vikten av att förebygga och bekämpa terrorism och därmed sammanhängande verksamhet, inbegripet dess finansiering, och ser fram emot förslaget om en ram för administrativa åtgärder, såsom frysning av tillgångarna för personer som misstänks för terrorism i enlighet med artikel 75 i EUF-fördraget. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas dessutom att, vid sidan av den särskilda ramen för strategin för inre säkerhet, överväga att anta särskild lagstiftning om offer för terrorism i syfte att erkänna deras offentliga karaktär och att inkludera mer detaljerade bestämmelser som tryggar adekvat skydd, stöd och erkännande.

15.  Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att med kraft bekämpa miljöbrott, ekonomisk brottslighet och företagsbrott eftersom konsekvenserna av dessa brott framför allt försämrar EU-medborgarnas levnadsvillkor, särskilt i kristider. Parlamentet beklagar i detta hänseende djupt de åtgärder som vissa medlemsstater har vidtagit för att sänka straffen för denna typ av brott. Parlamentet betonar dessutom skillnaden mellan de förslag som lagts fram på detta område och stigmatiseringen av vissa mindre allvarliga brott.

16.  Europaparlamentet välkomnar att man i strategin för inre säkerhet har prioriterat kampen mot it-brottslighet och understryker vikten av att fokusera på förebyggande åtgärder. Parlamentet noterar och stöder kommissionens löfte om att under 2012 utveckla en övergripande europeisk strategi för it-säkerhet, och uppmanar medlemsstaterna att ratificera Europarådets konvention om it-brottslighet.

17.  Europaparlamentet upprepar att EU:s polissamarbete och rättsliga samarbete måste stärkas, bland annat genom Europol, Eurojust och lämplig utbildning, för att strategin för inre säkerhet ska få genomslag, och att samarbetet måste involvera såväl de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna som EU:s institutioner och organ. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera detta samarbete inom strategin för inre säkerhet. Parlamentet efterlyser också ändamålsenliga och enhetliga rättsliga instrument som underlättar användningen av bevismaterial.

18.  Europaparlamentet betonar att uppdrag inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken bidrar till att främja respekten för rättsstatsprincipen och upprätthålla fred och säkerhet i EU:s grannskap och i världen i stort, och därigenom bidrar till att förhindra staters upplösning och eliminera fristäder för gränsöverskridande brottslighet och terrorism.

19.  Europaparlamentet beklagar i detta sammanhang att strategin för inre säkerhet fortfarande saknar en lämplig ”rättviseaspekt”. Parlamentet påminner i linje med Stockholmsprogrammet dels om att det ömsesidiga förtroendet måste stärkas genom att en europeisk rättskultur grundad på mångfalden av rättssystem och enhetlighet genom europeisk rätt successivt utvecklas, dels om att medlemsstaternas rättssystem bör kunna fungera tillsammans på ett konsekvent och ändamålsenligt sätt, med vederbörlig hänsyn tagen till nationella rättstraditioner. Parlamentet anser att fastställandet av ett antal prioriteringar på området för rättsligt samarbete måste ses mot bakgrund av den nära kopplingen mellan alla aspekter inom det område som avses i avdelning V i EUF-fördraget, nämligen området med frihet, säkerhet och rättvisa. Det är viktigt att avtalen om rättsligt samarbete med tredjeländer genomförs korrekt.

20.  När det gäller kopplingarna mellan inre och yttre säkerhet anser Europaparlamentet att EU:s samarbete med andra internationella institutioner, som Nato och OSSE, bör främjas ytterligare.

21.  Europaparlamentet betonar att kampen mot terrorismen prioriteras i strategin för inre säkerhet och att dess mål och verktyg måste utvärderas ordentligt på det sätt som avses i parlamentets resolution av den 14 december 2011 om EU:s strategi för terrorismbekämpning: viktiga framsteg och kommande utmaningar. Parlamentet påpekar att strategierna för förebyggande och skydd måste ges högre prioritet, jämte åtal och motåtgärder. I detta sammanhang måste man fokusera mer på riktad brottsbekämpning och underrättelseverksamhet som har bevisad förmåga att förhindra terroristattacker och som genomförs i enlighet med nödvändighetsprincipen, proportionalitetsprincipen och principen om respekt för de grundläggande rättigheterna samt på grundval av vederbörlig tillsyn och ansvarsskyldighet. Parlamentet påminner om att detta är nödvändigt för att EU ska vara en trovärdig aktör när det gäller att främja grundläggande rättigheter både inom EU och i omvärlden.

22.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att utveckla förebyggande mekanismer, särskilt för att i god tid möjliggöra upptäckt av tecken på våldsam radikalisering eller hot, bland annat hot från våldsam eller militant extremism. Parlamentet påminner om att det är viktigt med åtgärder som syftar till att motverka våldsam radikalisering i alla utsatta befolkningsgrupper, och ser fram emot det kommande arbetet inom EU:s nätverk för kunskapsspridning om radikalisering, som har i uppdrag att underlätta kunskapsdelning, öka medvetenheten och identifiera innovativa lösningar.

23.  Europaparlamentet noterar den vikt som läggs vid gränssäkerhet i strategin för inre säkerhet. Parlamentet anser dock att gränsförvaltningen och människors rörlighet inte är rena säkerhetsfrågor utan utgör huvuddragen i en bredare politisk strategi som utöver säkerhetsaspekten omfattar dels invandrings-, asyl- och utvecklingspolitiken på EU-nivå, dels politik som stöder ekonomisk, social och demokratisk utveckling och främjar mänskliga rättigheter i tredjeländer. Parlamentet betonar vidare att säkerhet måste eftersträvas med respekt för EU:s landvinningar, dvs. rätten till fri rörlighet över de inre gränserna.

24.  Europaparlamentet upprepar vikten av att säkerställa samordning av medlemsstaternas åtgärder när det gäller förvaltningen av de yttre gränserna och betonar att ett nära samarbete med de grannländer som delar gräns med EU är nödvändigt för att underlätta den fria rörligheten och stärka solidariteten och säkerheten vid de yttre gränserna. Parlamentet betonar att syftet med ett gradvist införande av integrerad gränsförvaltning bör vara att underlätta resande.

25.  Europaparlamentet anser därför att strategin för inre säkerhet borde återspegla visionen i Stockholmsprogrammet på ett bättre sätt och att en parlamentarisk halvtidsöversyn av Stockholmsprogrammet före utgången av 2013 vore lämplig för att bedöma dess strategiska, lagstiftningsmässiga och finansiella prioriteringar. Det behövs även en kompletterande bedömning med tanke på att de berörda europeiska organen (Europol, Eurojust och det europeiska rättsliga nätverket) och andra byråer och organ för närvarande håller på att anpassas till Lissabonfördraget. Parlamentet påminner om att organens åtgärder och insatser måste vara förenliga med mandaten i besluten om deras inrättande och funktionssätt och att de måste respektera demokratiska värderingar och principer och de grundläggande fri- och rättigheterna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

26.  Europaparlamentet påminner om att behandlingen och insamlingen av personuppgifter inom ramen för strategin för inre säkerhet under alla omständigheter måste respektera EU:s principer för uppgiftsskydd, särskilt de som rör nödvändighet, proportionalitet och laglighet, liksom relevant EU-lagstiftning på området. Parlamentet välkomnar de förslag om uppgiftsskydd som kommissionen lade fram den 25 januari 2012, men anser att förslaget till direktiv inom området straffrättsligt samarbete och brottsbekämpning måste bli mer ambitiöst och ge ett starkare skydd, särskilt när det gäller bestämmelserna om profilering och automatisk behandling.

27.  Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om behovet av en lämplig demokratisk tillsyn över och utvärdering av myndigheternas verksamhet på området med frihet, säkerhet och rättvisa för att undvika att man suddar ut gränsdragningen ”mellan politisk rådgivning och den faktiska uppläggningen av politiken” när det gäller dessa organ.

28.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant och kommissionen att lägga fram sitt förslag – som var planerat till 2011 – om genomförandet av solidaritetsklausulen, vilket inte bör överlappa befintliga initiativ utan snarare bör ange ramen för användningen och samordningen av tillgängliga EU-instrument och nationella instrument, inbegripet den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, i de situationer som avses i artikel 222 i EUF-fördraget. Parlamentet anser att EU endast genom att ha tillgång till alla de möjligheter som genomförandet av solidaritetsklausulen i alla medlemsstater ger kommer att stå berett att förhindra – och på ett säkert och samordnat sätt bemöta – varje specifikt hot som riktas mot en eller flera medlemsstaters säkerhet.

29.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt till medlemsstaternas parlament.

(1) EUT L 52, 3.3.2010, s. 50. (2) ”Ett säkert Europa i en bättre värld – En europeisk säkerhetsstrategi”, som godkändes vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 12 december 2003 och som utarbetats under ansvar av EU:s höge representant Javier Solana. (3) ”Rapport om genomförandet av EU:s säkerhetsstrategi – Att skapa säkerhet i en värld i förändring”, S407/08. (4) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 12. (5) Antagna texter, P7_TA(2011)0459. (6) Antagna texter, P7_TA(2011)0388. (7) Antagna texter, P7_TA(2011)0577.

Europaparlamentets resolution av den 22 maj 2012 om en straffrättslig strategi inom EU (2010/2310(INI))

P7_TA(2012)0208 A7-0144/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt tredje delen avdelning V kapitel 4 med titeln ”Straffrättsligt samarbete”,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt avdelning VI om rättskipning,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2011 ”Straffrätt i EU: garantier för ett effektivt genomförande av EU:s politik genom straffrättsliga åtgärder” (COM(2011)0573),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 30 november 2009 om standardbestämmelser som vägledning för rådets överläggningar på det straffrättsliga området,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om organiserad brottslighet i Europeiska unionen(1),

–  med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 7 maj 2009 om utvecklingen av ett EU-område för straffrättskipning(2),

–  med beaktande av sina studier om harmonisering av straffrätten inom EU(3) och om utvecklingen av ett EU-område för straffrättskipning(4),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0144/2012), och av följande skäl:

A.  I artikel 3.2 i fördraget om Europeiska unionen fastställs att unionen ska erbjuda sina medborgare ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser, där den fria rörligheten för personer garanteras samtidigt som lämpliga åtgärder vidtas avseende bland annat förebyggande och bekämpande av brottslighet.

B.  Europaparlamentet och rådet får enligt artikel 83 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställa minimiregler om fastställande av brottsrekvisit och påföljder.

C.  Genom artikel 83.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt införs samtidigt en nödbroms i förfarandet i händelse av att en rådsmedlem anser att en föreslagen lagstiftningsåtgärd skulle påverka grundläggande aspekter av dennes straffrättsliga system negativt. Därigenom erkänns det faktum att straffrätten ofta speglar grundläggande värderingar, sedvänjor och val i ett givet samhälle, även om den fullt ut respekterar internationell människorättslagstiftning.

D.  Subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, som nämns i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen, är därför särskilt relevanta i samband med lagstiftningsförslag som gäller straffrätten.

E.  Medlemsstaternas system för straffrätt och straffprocessrätt har vuxit fram under århundraden, och varje medlemsstat har sina helt egna kännetecken och särdrag. Kärnområden inom straffrätten måste följaktligen överlåtas till medlemsstaterna.

F.  Principen om ömsesidigt erkännande vinner insteg på allt fler politikområden, särskilt när det gäller domar och rättsliga avgöranden. Denna princip bygger på ömsesidigt förtroende, vilket förutsätter att strängast möjliga minimiskyddsnormer inrättas.

G.  Harmoniseringen av straffrätten i EU bör bidra till att man inom EU utvecklar en gemensam rättskultur som syftar till att bekämpa brottslighet och som kompletterar men inte ersätter nationella rättsliga traditioner samt har en positiv inverkan på det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaternas rättssystem.

H.  Straffrätten måste utgöra ett sammanhängande lagsystem som regleras genom en uppsättning grundläggande principer och normer avseende god förvaltning som helt och hållet är förenliga med EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt andra internationella människorättskonventioner som medlemsstaterna har undertecknat.

I.  Mot bakgrund av dess inneboende egenskap att begränsa vissa mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för misstänkta, åtalade eller dömda personer, utöver den möjliga stigmatiserande verkan som brottsundersökningar kan ha och med beaktande av att en överdriven användning av strafflagstiftningen leder till en minskad effektivitet, måste straffrätten tillämpas som en sista utväg (ultima ratio) för att hantera tydligt fastställt och avgränsat beteende som inte kan hanteras effektivt genom mindre stränga åtgärder och som orsakar samhället eller individer betydande skada.

K.  EU:s strafflagstiftning bör i allmänhet föreskriva straff endast för handlingar som begåtts med uppsåt, eller, i undantagsfall, genom grov oaktsamhet, och den ska utgå från principen om personlig skuld (nulla poena sine culpa). I vissa fall kan det dock vara motiverat att föreskriva ansvar för juridiska personer vid vissa typer av brott.

I enlighet med rättssäkerhetskravet (lex certa) ska delarna i en straffbar gärning formuleras noggrant för att säkerställa förutsägbarheten vad gäller dess tillämpning, omfattning och innebörd.

L.  Vad gäller direktiv behåller medlemsstaterna en viss bestämmanderätt i fråga om hur bestämmelserna ska införlivas i den nationella lagstiftningen, vilket innebär att inte bara själva EU-lagstiftningen utan även dess införlivande i den nationella lagstiftningen måste vara av allra högsta kvalitet för att rättssäkerhetskravet ska kunna uppfyllas.

M.  Införandet av EU:s straffrättsliga bestämmelser är inte begränsat till området med frihet, säkerhet och rättvisa utan kan ha anknytning till många olika politikområden.

N.  Hittills har Europeiska unionen ofta utarbetat straffrättsliga bestämmelser utifrån omständigheternas krav, vilket har lett till ett behov av större enhetlighet.

O.  Europaparlamentet behöver utveckla sina egna förfaranden för att tillsammans med medlagstiftaren kunna säkerställa ett enhetligt straffrättssystem av högsta kvalitet.

P.  För att främja samarbete på straffrättsområdet mellan kommissionen, rådet och parlamentet efterlyses en interinstitutionell överenskommelse.

Q.  Enligt artikel 67.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska unionen utgöra ett område med frihet, säkerhet och rättvisa med respekt för de grundläggande rättigheterna och de olika rättsystemen och rättsliga traditionerna i medlemsstaterna.

1.  Europaparlamentet betonar att förslag till bestämmelser avseende materiell straffrätt för EU måste vara fullt förenliga med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

2.  Europaparlamentet erinrar om att straffrätten till fullo måste respektera de grundläggande rättigheterna för misstänkta, åtalade och dömda personer.

3.  Europaparlamentet betonar att det i detta avseende inte räcker med en hänvisning till abstrakta begrepp eller symbolisk verkan, utan att behovet av nya bestämmelser avseende materiell straffrätt måste påvisas genom nödvändiga faktauppgifter, utifrån vilka det framgår att

4.  Europaparlamentet erkänner betydelsen av de andra allmänna principerna för straffrätten, såsom följande:

5.  Europaparlamentet välkomnar det erkännande som kommissionen nyligen gav uttryck för i sitt meddelande om en straffrättspolitik för EU och som innebär att det första steget inom straffrättslagstiftningen alltid bör vara att besluta om en åtgärd inom den materiella straffrätten ska antas över huvud taget.

6.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att lägga fram åtgärder som underlättar ett mer konsekvent och sammanhängande nationellt verkställande av befintliga materiella straffrättsliga EU-bestämmelser, utan att det påverkar principerna om nödvändighet och subsidiaritet.

7.  Europaparlamentet betonar att harmoniseringsåtgärder bör föreslås främst i syfte att stödja tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande i praktiken, i stället för att bara utvidga tillämpningsområdet för EU:s harmoniserade straffrätt.

8.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att fortsätta att i sina konsekvensbedömningar inbegripa nödvändighets- och proportionalitetsprövningen, att utnyttja bästa praxis från medlemsstater med goda processrättsliga garantier, att ta med en utvärdering som bygger på dess checklista för grundläggande rättigheter samt att införa ett prov genom vilket det framgår hur kommissionens förslag speglar de tidigare nämnda allmänna principerna för straffrätten.

9.  Europaparlamentet betonar behovet att inrätta strängast möjliga enhetliga minimiskyddsnormer för misstänkta och åtalade vid straffrättsliga förfaranden för att stärka det ömsesidiga förtroendet.

10.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att även överväga andra åtgärder än lagstiftning för att befästa förtroendet mellan de olika rättssystemen i medlemsstaterna, förbättra sammanhållningen och uppmuntra utvecklingen av en gemensam rättskultur i EU som syftar till att bekämpa brottslighet.

11.  Europaparlamentet framhåller behovet av en mer samstämmig och högkvalitativ EU-strategi beträffande straffrätt och beklagar att den strategi som hittills har följts har varit splittrad.

12.  Europaparlamentet ser positivt på att det finns en grupp som samordnar arbetet i kommissionens olika avdelningar i samband med straffrättsliga frågor, och uppmanar kommissionen att ge parlamentet mer specifik information om dess uppdrag och funktionssätt.

13.  Europaparlamentet kräver att det inom kommissionen ska finnas ett klart samordningsansvar för alla förslag som innehåller straffrättsliga bestämmelser, för att på det sättet säkerställa en enhetlig strategi.

14.  Europaparlamentet ser positivt på att rådet har en arbetsgrupp för lagstiftning om materiell straffrätt, och uppmanar rådet att ge parlamentet specifik information om arbetsgruppens förbindelser med de andra av rådets arbetsgrupper som hanterar straffrättsliga bestämmelser inom andra politikområden än rättsliga och inrikes frågor.

15.  Europaparlamentet efterlyser en interinstitutionell överenskommelse om principer och arbetsmetoder för förslag till EU:s framtida bestämmelser avseende materiell straffrätt och uppmanar kommissionen och rådet att inrätta en interinstitutionell arbetsgrupp där dessa institutioner och parlamentet kan utarbeta en sådan överenskommelse och diskutera allmänna frågor – vid behov i samråd med oberoende experter – med sikte på att säkerställa enhetlighet inom EU:s straffrätt.

16.  Europaparlamentet anser att denna interinstitutionella arbetsgrupp bör bidra till att fastställa rätt omfattning och tillämpning för straffrättsliga påföljder på EU-nivå samt undersöka den befintliga lagstiftningen i syfte att begränsa den splittring och de behörighetskonflikter som karaktäriserar den rådande strategin.

17.  Europaparlamentet är fast beslutet att utreda hur en enhetlig strategi för EU:s lagstiftning avseende materiell straffrätt bäst kan garanteras inom parlamentet, och uppmärksammar i det avseendet den aktuella avsaknaden av en samordningskommitté samt den viktiga roll som parlamentets rättstjänst potentiellt skulle kunna spela.

18.  Europaparlamentet betonar vikten av att inrätta en informationstjänst vid parlamentet som kan stödja de enskilda ledamöterna i det dagliga arbetet och därmed säkra kvaliteten i parlamentets arbete som medlagstiftare.

19.  Europaparlamentet framhåller att en enhetlig strategi kräver att parlamentet innan det antar ett lagförslag avseende materiell straffrätt har fått tillgång till en rättslig analys av förslaget, av vilken det framgår om alla de krav som nämns i denna resolution har uppfyllts fullt ut eller vilka förbättringar som fortfarande krävs.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas nationella parlament och Europarådet.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0459. (2) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 116. (3) http://www.europarl.europa.eu/committees/en/studiesdownload.html?languageDocument= EN&file=30499 (4) http://www.europarl.europa.eu/committees/en/studiesdownload.html?languageDocument= EN&file=30168

Europaparlamentets resolution av den 22 maj 2012 om en strategi för att stärka sårbara konsumenters rättigheter (2011/2272(INI))

P7_TA(2012)0209 A7-0155/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG(2),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ett konsumentprogram 2014–2020 (COM(2011)0707) och av de dokument som åtföljer detta förslag (SEC(2011)1320 och SEC(2011)1321),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster)(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om konsumentskyddssamarbete)(5),

–  med beaktande av rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering av personer med funktionsnedsättning och EU:s handikappstrategi 2010–2020(7),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som har införlivats i fördragen genom artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), och i synnerhet artikel 7 (respekt för privatlivet och familjelivet), artikel 21 (icke-diskriminering), artikel 24 (barnets rättigheter), artikel 25 (äldres rättigheter), artikel 26 (integrering av personer med funktionshinder) och artikel 38 (konsumentskydd) i denna stadga,

–  med beaktande av artikel 12 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), där det anges att ”konsumentskyddskraven ska beaktas när unionens övriga politik och verksamhet utformas och genomförs”,

–  med beaktande av artikel 9 i EUF-fördraget, där det anges att ”[unionen] vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet ska […] beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor”,

–  med beaktande av sin resolution av den 15 november 2011 om en ny strategi för konsumentpolitiken(8),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europeiska rådet med titeln ”Europa 2020: en strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (COM(2010)2020),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 september 2010 om fullbordandet av den inre marknaden för e-handel(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2010 om reklamens inverkan på konsumenternas beteende(10),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 juli 2009 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om en harmoniserad metod för klassificering och rapportering av klagomål och förfrågningar från konsumenter (COM(2009)0346), samt av åtföljande förslag till rekommendation från kommissionen (SEC(2009)0949),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 7 april 2011 med titeln ”Consumer Empowerment in the EU” (SEC(2011)0469),

–  med beaktande av kommissionens meddelande från oktober 2011 med den sjätte resultattavlan för konsumentmarknaderna med titeln ”Making markets work for consumers” (SEC(2011)1271),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2011 med den femte resultattavlan för konsumentvillkoren med titeln ”Consumers at home in the single market” (SEC(2011)0299),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(11),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation(12),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2010 om konsumentskydd(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2010 om resultattavlan för den inre marknaden(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 januari 2009 om införlivande, genomförande och säkerställande av efterlevnad av direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och direktiv 2006/114/EG om vilseledande och jämförande reklam(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 september 2008 om hur marknadsföring och reklam påverkar jämställdheten mellan kvinnor och män(17),

–  med beaktande av den särskilda Eurobarometern 342, ”Consumer Empowerment”,

–  med beaktande av den undersökande rapporten om attityder gentemot gränsöverskridande försäljning och konsumentskydd, som offentliggjordes av kommissionen i mars 2010 i Eurobarometer Flash nr 282,

–  med beaktande av den europeiska strategin för mediekunskap i den digitala miljön,

–  med beaktande av kommissionens riktlinjer för genomförandet av direktivet om otillbörliga affärsmetoder (SEC(2009)1666),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0155/2012), och av följande skäl:

A.  Främjandet av konsumenträttigheterna och skyddet av dessa är grundläggande värden för att kunna utveckla EU:s relevanta politiska strategier, särskilt för att stärka den inre marknaden, och uppnå Europa 2020-målen.

B.  Målet för EU:s konsumentpolitik bör vara en hög självbestämmandenivå och en hög skyddsnivå för alla konsumenter.

C.  Den inre marknaden måste även garantera att alla konsumenter, särskilt sårbara konsumenter, åtnjuter en hög skyddsnivå i syfte beakta deras specifika behov och stärka de medel som står till buds för dem.

D.  Det allmänt använda begreppet sårbara konsumenter bygger på idén om sårbarhet som något inneboende och riktar sig till en heterogen grupp bestående av människor som på permanent basis anses utsatta på grund av sitt mentala, fysiska eller psykiska funktionshinder, sin ålder, godtrogenhet eller sitt kön. Begreppet sårbara konsumenter bör även omfatta konsumenter i ett utsatt läge, det vill säga konsumenter som hamnar i ett tillstånd av tillfällig maktlöshet till följd av en klyfta mellan deras individuella tillstånd och egenskaper å ena sidan, och deras yttre miljö å andra sidan, med hänsyn till kriterier som utbildning, social och ekonomisk situation (t.ex. överskuldsättning), tillgång till internet etc. Alla konsumenter kan någon gång i livet bli sårbara konsumenter på grund av yttre faktorer och kontakter med marknaden eller för att de har svårigheter att få tillgång till och förstå relevant konsumentinformation och därför behöver särskilt skydd.

Sårbarhet och sårbara konsumenter

1.  Europaparlamentet påpekar att de olika typerna av situationer där konsumenter hamnar i ett utsatt läge, både när de placeras under rättsligt skydd och när de hamnar i ett sektoriellt eller tillfälligt särskilt utsatt läge, försvårar ett enhetligt tillvägagångssätt och antagandet av ett heltäckande rättsligt instrument. Detta har lett till att både den befintliga lagstiftningen och politiken hittills har hanterat sårbarhetsproblemet från fall till fall. Parlamentet betonar därför att EU-lagstiftningen måste behandla frågan om sårbara konsumenter som en övergripande fråga med hänsyn till konsumenternas varierande behov, förmåga och situation.

2.  Europaparlamentet påpekar att det är medlemsstaternas skyldighet att vidta nödvändiga åtgärder för att på ett tillfredsställande sätt garantera att sårbara konsumenter skyddas.

3.  Europaparlamentet understryker att strategin för sårbara konsumenters rättigheter bör inriktas på att stärka deras rättigheter och garantera att dessa skyddas och respekteras på ett effektivt sätt, och på att förse konsumenterna med alla nödvändiga medel för att se till att de kan fatta lämpliga beslut och försvara sina rättigheter, oavsett vilket instrument som används. Parlamentet anser att EU måste fokusera på att effektivt skydda rättigheterna för alla konsumenter, och att begreppet ”genomsnittskonsument” saknar den flexibilitet som behövs för att anpassas till särskilda fall och ibland inte överensstämmer med verkliga situationer.

4.  Europaparlamentet betonar att en strategi för att komma till rätta med konsumenternas sårbarhet måste vara proportionerlig så att den inte begränsar individens frihet och konsumentens val.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och uppmuntrar medlemsstaterna att kontinuerligt och på nära håll analysera de sociala beteenden och konsumtionsbeteenden samt situationer som kan försätta vissa grupper eller individer i utsatta lägen, t.ex. genom att analysera påståenden riktade till konsumenterna, och att ta itu med sårbarheten genom särskilda åtgärder och i förekommande fall skydda alla konsumenter oavsett förmåga, och i vilket skede av livet som helst.

6.  Europaparlamentet påminner om att det fortfarande råder skillnader mellan produkter av samma märke i olika medlemsstater och att konsumenter i vissa länder därför åtnjuter ett sämre skydd. Parlamentet betonar att den befintliga rättsliga ramen inte lämnar något utrymme för att avlägsna produkter av ett och samma märke som håller olika kvalitet i olika medlemsstater. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att komplettera konsumentskyddslagstiftningen i enlighet med detta.

Utvärdering av den gällande lagstiftningen

7.  Europaparlamentet noterar att Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden väckte frågan om konsumenters sårbarhet genom att betona ”otillbörlig påverkan” som kan utövas på konsumenter som inte vet helt och hållet vad de vill. Parlamentet noterar att direktiv 2005/29/EG i första hand fokuserar på sårbarhet med hänsyn till konsumenternas ekonomiska intressen.

8.  Europaparlamentet påpekar att direktiv 2011/83/EU om konsumenträttigheter, som är den senast antagna rättsakten för skydd av sådana rättigheter, stärker kraven på förhandsinformation och avtalsinformation, framhåller en starkare ångerrätt när leverantören eller säljaren har underlåtit att fullgöra sin rättsliga skyldighet att tillhandahålla relevant information, och kräver att den förmedlas på ett klart och begripligt sätt. Parlamentet anser att lämpliga och effektiva åtgärder även bör vidtas inom sektorer som inte omfattas av direktiv 2011/83/EU och inom sektorer där det förekommer en särskild utsatthet, t.ex. finanssektorn eller transportsektorn.

Egenmakt: konsumentens ansvar för att skydda sig själv

9.  Europaparlamentet anser att förstärkningen av sårbara konsumenters rättigheter inte bara ska innebära att lagstiftningen utvecklas och att deras rättigheter drivs igenom på ett effektivt sätt, utan även att deras förmåga att själva fatta optimala beslut stärks. Parlamentet välkomnar och stöder därför starkt kommissionens insatser för att stärka konsumenternas egenmakt genom att tillhandahålla lättillgänglig och begriplig information och konsumentupplysning, eftersom alla åtgärder i detta sammanhang bidrar till en mer effektiv och rättvis inre marknad. Parlamentet befarar dock att detta angreppssätt kan vara otillräckligt för att skydda sårbara konsumenter, eftersom deras sårbarhet kan vara en följd av svårigheter att få tillgång till information eller bedöma den information som de får. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en konsumentpolitik för alla europeiska konsumenter och se till att sårbara konsumenter har tillgång till samma varor och tjänster och att de inte vilseleds.

10.  Europaparlamentet påpekar att många konsumenters sårbarhet uppstår just på grund av deras bristande auktoritet och förmåga att förstå den information de får eller de tillgängliga alternativen, eller deras okunskap om de reklamations- och kompensationssystem som finns, och att dessa hinder växer när det gäller gränsöverskridande handel och hemförsäljning, inklusive gränsöverskridande e-handel.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att omedelbart satsa mer tid och resurser på att informera konsumenterna och öka deras kunskap genom att anpassa budskapet till den speciella grupp av konsumenter som man vänder sig till.

12.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare främja och utveckla befintliga initiativ (t.ex. Dolceta och ECC-Net) och samtidigt sörja för samstämmighet mellan dem för att förbättra konsumentinformation och konsumentupplysning.

13.  När det rör sig om avtalsförbindelser är det enligt Europaparlamentet ofta konsumenten som är den svagare parten. Parlamentet uppmanar företag att stödja och utveckla självreglerande initiativ för att stärka skyddet av sårbara konsumenters rättigheter, garantera konsumenterna bättre och tydligare information samt ta fram metoder som ökar alla konsumenters förmåga att förstå och bedöma ett avtal. Parlamentet uppmanar de behöriga nationella myndigheterna att skapa incitament i detta avseende och det rättsliga skydd som konsumenterna behöver.

Information och reglering

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samband med utvecklingen av säkerhetsnormer och driftsförhållanden för vissa produkter bättre se till att tonvikten läggs vid kvalitetskrav och skyddsåtgärder samt att sårbara konsumenter garanteras ett effektivt skydd. Parlamentet konstaterar att den planerade användningen eventuellt inte tar hänsyn till de särskilda risker som konsumenter i utsatta situationer kan råka ut för, i synnerhet när det gäller synskadade personers tillgång till vardagsprodukter. Parlamentet föreslår därför att förordningen om säkerhetsnormer och säkerhetsvillkor för vissa produkter i mån av möjlighet inte enbart ska omfatta planerad användning utan även förutsebar användning. Parlamentet framhåller att den framtida översynen av direktivet om allmän produktsäkerhet bör inriktas på dessa frågor.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att inrikta sina insatser på att göra anvisningar som är avsedda för funktionshindrade medborgare tillgängliga, bland annat genom standardisering, att sprida goda lösningar till företagen, främja genomförandet av dessa lösningar och se till att företagen tillhandahåller information och tjänster i format som är tillgängliga för alla medborgare, inbegripet när det gäller utnyttjande av EU-medel.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underteckna och ratificera konventionen av den 13 januari 2000 om internationellt skydd av vuxna – en konvention som avser skydd i internationella situationer för vuxna som inte kan skydda sina intressen till följd av nedsatt eller bristande förmåga i sin personliga kapacitet.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att betrakta förstärkning av sårbara konsumenters rättigheter som en viktig prioritering inom ramen för den pågående översynen av förslaget till förordning om ett konsumentprogram 2014–2020 och det kommande offentliggörandet av konsumentagendan.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera sårbarhetsdimensionen för konsumenter i arbetet med resultattavlan för konsumentmarknaden, exempelvis genom att analysera uppgifter enligt ålder, utbildningsnivå eller socioekonomiska faktorer för att få en tydligare överblick över sårbara konsumenters behov.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i enlighet med principerna för företagens sociala ansvar ge företagen incitament att införa ett frivilligt system för etikettering med punktskrift på förpackningar för industriprodukter (ett system som åtminstone omfattar t.ex. produktens art och sista användningsdag) för att göra livet lättare för synskadade konsumenter.

20.  Europaparlamentet uppmanar i samma anda medlemsstaterna och kommissionen att främja forskning och utveckling av varor, tjänster, utrustning och installationer av universell design, det vill säga som kan användas av alla, i möjligaste mån, utan krav på vare sig anpassning eller särskild utformning.

Särskilt problematiska branscher

21.  Europaparlamentet konstaterar att man i internationella forum har insett behovet av att skydda konsumenterna genom information och reglering av finansmarknaderna, vilkas komplicerade beskaffenhet innebär att varje konsument kan vara sårbar. Parlamentet noterar att en sådan komplicerad beskaffenhet kan medföra att konsumenterna blir överskuldsatta. Parlamentet konstaterar att 70 procent av finansinstitutens och finansföretagens webbplatser enligt en aktuell undersökning från kommissionen innehöll betydande regelbrott i fråga om reklam och erforderlig grundläggande information om utbudet, samtidigt som kostnaden presenterades på ett vilseledande sätt. Parlamentet understryker att sektorn för finansiella tjänster borde göra mer för att tillhandahålla klara och tydliga upplysningar om karaktären hos de produkter och tjänster som de levererar, och uppmanar alla berörda aktörer att ta fram effektiva program för kunskap om finansiella tjänster.

22.  Europaparlamentet vill att informationen ska vara bättre riktad och spridas med hjälp av alla kanaler, inte enbart de officiella, utan även genom konsumentorganisationer samt regionala, kommunala och lokala kontor, som är mycket närmare, synligare och enklare att tillgå för mindre rörliga konsumenter.

23.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att vidta riktade åtgärder som främst avser sårbara konsumenter såväl på EU-nivå som på medlemsstatsnivå, eftersom andelen konsumenter som känner sig informerade och skyddade enligt den senaste Eurobarometern är under 50 procent. I synnerhet sårbara grupper har svårt att förstå de alternativ som erbjuds dem: de känner inte till sina rättigheter, möter fler problem och förefaller ovilliga att agera när det uppstår problem.

24.  Europaparlamentet understryker att barn och ungdomar, som alltmer drabbas av de negativa följderna av stillasittande och övervikt, är känsligare för reklam för livsmedel med höga halter av fett, salt och socker. Parlamentet välkomnar de självreglerande initiativ och uppförandekoder som vissa företag introducerat för att begränsa barns och ungdomars exponering för livsmedelsreklam (t.ex. initiativ som har inletts i samband med kommissionens handlingsplattform för åtgärder för kost, fysisk aktivitet och hälsa). Parlamentet uppmanar alla berörda aktörer att på ett effektivt sätt upplysa och informera barn och ungdomar samt deras vårdnadshavare om vikten av en balanserad kost och ett aktivt, hälsosamt liv. I detta avseende efterlyser parlamentet en djuplodande analys från kommissionen om huruvida det krävs strängare bestämmelser om reklam till barn och ungdomar. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ta med skyddet av barn bland de främsta prioriteringarna i konsumentagendan, med särskild fokus på aggressiv och vilseledande reklam på TV och internet.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka konsumenternas kunskap om produktsäkerhet, och särskilt rikta sig till de mest utsatta grupperna av konsumenter såsom barn och gravida kvinnor.

26.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över hur sårbara konsumenter påverkas av rutinmässig användning av beteendestyrd annonsering online och utvecklingen av inkräktande reklammetoder online, särskilt genom bruket av sociala nätverk. Parlamentet uppmanar återigen kommissionen att genomföra en ingående granskning av effekterna av vilseledande och aggressiv reklam på sårbara konsumenter, särskilt barn och ungdomar, före utgången av 2012.

27.  Europaparlamentet betonar att reklam för finansiella investeringsprodukter ofta underlåter att tillräckligt väl förklara de underliggande riskerna och överbetonar möjliga fördelar som ofta inte förverkligas, och därmed utsätter konsumenter av finansiella tjänsteprodukter för förlust av kapital. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa strängare reklamnormer för sofistikerade finansiella produkter riktade till icke-professionella investerare som kanske saknar god förståelse av finansiella risker, inklusive kravet på att man uttryckligen ska ange eventuella förluster som investeraren kan ådra sig.

28.  Europaparlamentet anser att barn och ungdomar är särskilt sårbara när det gäller aggressiv saluföring och reklam. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en ingående analys av effekterna av vilseledande och aggressiv reklam på sårbara konsumenter, särskilt barn och ungdomar.

29.  Europaparlamentet betonar att barn och ungdomar är särskilt sårbara när det gäller användningen av kommunikationsteknik såsom smarta telefoner och spel på internet. Parlamentet anser att skyddsåtgärder bör vidtas för att alltför höga faktureringar ska kunna undvikas under sådana omständigheter.

30.  Europaparlamentet konstaterar att konsumenterna trots den nuvarande lagstiftningen många gånger råkar ut för svårigheter när de reser och ofta befinner sig i utsatt läge, särskilt om resan ställs in eller försenas, och att dessa svårigheter förvärras när konsumenten är funktionshindrad. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att garantera bättre tillgång till information och skadeståndsförfaranden, bland annat om passagerarnas rättigheter och öppenhet i prissättningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin planerade översyn av EU:s lagstiftning om passagerarrättigheter ta hänsyn till situationen för sårbara konsumenter, särskilt personer med nedsatt rörlighet och funktionshinder, och anpassa kompensationsnivåerna, kompensationskriterierna och kompensationsmekanismerna samtidigt som man ser till att de nuvarande bestämmelserna inte försvagas.

31.  Europaparlamentet noterar att digitaliseringen av tjänster kan leda till att konsumenter som av olika anledning inte har tillgång till eller kan använda internet hamnar i ett utsatt läge eftersom de inte kan dra full nytta av fördelarna med e-handel och därför utesluts från en väsentlig del av den inre marknaden, betalar mer för samma produkter eller är beroende av andras assistens. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja konsumenternas förtroende och avskaffa hindren för gränsöverskridande e-handel genom att utveckla en effektiv politik som tar särskild hänsyn till sårbara konsumenters behov i alla åtgärder för att minska den digitala klyftan. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att påskynda genomförandet av den europeiska digitala agendan till förmån för alla medborgare och konsumenter i EU. Parlamentet betonar att man bör uppmuntra insatser från samhället i stort och i synnerhet från företagen för att informera sårbara konsumenter, bland annat äldre personer, att till fullo utnyttja fördelarna med digitaliseringen.

32.  Europaparlamentet betonar att liberaliseringen av de största leveransmarknaderna har ökat konkurrensen, och att detta kan gynna konsumenterna om de har vederbörlig information och kan jämföra priser och byta leverantör. Parlamentet noterar att bristen på insyn i de största leveransmarknaderna, bland annat inom energi- och telekommunikationssektorn, i vissa fall kan ha gjort det svårare för konsumenter i allmänhet och sårbara konsumenter i synnerhet att ta reda på vilken avgift som bäst passar deras behov, att byta leverantör och att förstå sina fakturor. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och företagen att vidta lämpliga åtgärder för att garantera att konsumenter i allmänhet och sårbara konsumenter i synnerhet har tillgång till tydlig, begriplig och jämförbar information om avgifter, villkor och möjlighet till upprättelse, och att de lätt kan byta leverantör.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera att förslaget till direktiv om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och förslaget till förordning om tvistlösning online vid konsumenttvister, som för närvarande ses över, gör det möjligt för sårbara konsumenter att få effektiv tillgång till alternativ tvistlösning, antingen kostnadsfritt eller till så låga kostnader som möjligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga lämpliga mekanismer för att garantera att man i samband med ett eventuellt inrättande av ett system för grupptalan på EU-nivå beaktar sårbara konsumenters behov i tillräcklig omfattning.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta om antagandet av en bred och sammanhängande politisk och rättslig strategi för att bekämpa sårbarhet, med hänsyn till alla de aktuella situationernas mångfald och komplexitet.

o
o   o

35.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 149, 11.6.2005, s. 22. (2) EUT L 304, 22.11.2011, s. 64 (3) EUT L 376, 27.12.2006, s. 21. (4) EUT L 95, 15.4.2010, s. 1. (5) EUT L 364, 9.12.2004, s. 1. (6) EUT L 373, 21.12.2004, s. 37. (7) Antagna texter, P7_TA(2011)0453. (8) Antagna texter, P7_TA(2011)0491. (9) EUT C 50, 21.2.2012, s. 1. (10) Antagna texter, P7_TA(2010)0484. (11) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. (12) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37. (13) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1. (14) EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 1. (15) EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 25. (16) EUT C 46 E, 24.2.2010, s. 26. (17) EUT C 295 E, 4.12.2009, s. 43.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 22 maj 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om utgivning av euromynt (KOM(2011)0295 – C7-0140/2011 – 2011/0131(COD))

P7_TA(2012)0210 A7-0439/2011

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2011)0295),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 133 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0140/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska centralbanken av den 23 augusti 2011(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 25 april 2012 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0439/2011).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 22 maj 2012 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2012 om utgivning av euromynt

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 651/2012.)

(1) EUT C 273, 16.9.2011, s. 2.

Europaparlamentets resolution av den 22 maj 2012 om resultattavlan för den inre marknaden (2011/2155(INI))

P7_TA(2012)0211 A7-0153/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den 23:e resultattavlan för den inre marknaden, vilken offentliggjorts av kommissionen (SEC(2011)1128),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 24 februari 2012 med titeln ”Making the single market deliver – Annual Governance Check-up 2011”,

–  med beaktande av den 22:a resultattavlan för den inre marknaden, vilken offentliggjorts av kommissionen (SEC(2011)0372),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 24 februari 2012 med titeln ”Reinforcing effective problem-solving in the single market – Unlocking SOLVIT's potential at the occasion of its 10th anniversary”,

–  med beaktande av uttalandet från Europeiska rådets medlemmar av den 30 januari 2012, ”Mot tillväxtvänlig konsolidering och jobbskapande tillväxt”, när det gäller styrningen av den inre marknaden och åtagandet att man ”på nationell nivå snabbt och fullt ut genomför” vad medlemsstaterna redan har enats om, för att den inre marknadens fulla potential ska kunna utnyttjas,

–  med beaktande av årsrapporten från 2010 om Solvit-nätverkets utveckling och resultat (SEC(2011)0229),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 april 2011 med titeln ”På väg mot en inremarknadsakt. Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden – Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt” (SEC(2011)0467),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 november 2011 med titeln ”På väg mot en inremarknadsakt. Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi. Femtio förslag för att arbeta, driva företagsverksamhet och handel bättre tillsammans” (COM(2010)0608),

–  med beaktande av Krakówdeklarationen, som antogs vid forumet för den inre marknaden,

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar med titeln ”Den inre marknaden från medborgarnas synpunkt: En överblick över medborgarnas och företagens 20 största farhågor” (SEC(2011)1003),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln ”Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden ”Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt”, COM(2011)0206,

–  med beaktande av årsrapporten om hur EU:s pilotprojekt fungerar (COM(2010)0070),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 november 2010 om genomförandet av artikel 260.3 i fördraget (SEC(2010)1371),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 29 juni 2009 om åtgärder för att förbättra den inre marknadens funktion(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2010 om resultattavlan för den inre marknaden(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2010 om Solvit(4),

–  med beaktande av rapporten av professor Mario Monti om en ny strategi för den inre marknaden i ekonomins och samhällets tjänst i Europa,

–  med beaktande av slutsatserna från rådets (konkurrenskraft – inre marknaden, industri, forskning och rymdfrågor) möte den 10 december 2010 om inremarknadsakten,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0153/2012), och av följande skäl:

A.  Vikten av en fungerande inre marknad betonades under det första forumet för den inre marknaden (den 2–4 oktober 2011, Kraków, Polen) och framför allt i Krakówdeklarationen och i parlamentets resolution av den 1 december 2011 om resultaten av forumet för den inre marknaden(5), där den inre marknaden beskrivs som det mest kraftfulla verktyget för att återställa hållbar tillväxt och skapa arbetstillfällen i Europa.

B.  Den inre marknaden kan inte fungera väl utan att de direktiv som påverkar dess funktion införlivas, tillämpas och verkställs på rätt sätt.

C.  Det är absolut nödvändigt att medlemsstaterna införlivar inremarknadslagstiftningen i sin nationella lagstiftning inte bara i rätt tid utan även på rätt sätt. En enskild medlemsstats bristande efterlevnad hämmar den ekonomiska utvecklingen inte bara i den medlemsstaten, utan i unionen som helhet.

D.  Det är inte tillräckligt att i rätt tid och på rätt sätt införliva EU-direktiv. Det är också mycket viktigt att EU-lagstiftningen genomförs på rätt sätt.

E.  Offentliggörandet av resultattavlan för den inre marknaden har genomgående bidragit till att förbättra införlivandet av inremarknadslagstiftningen genom att tillhandahålla objektiva och konkreta uppgifter om införlivandet och genomförandet av denna lagstiftning i medlemsstaterna. Några medlemsstater misslyckas dock fortfarande med att helt och hållet uppfylla sina mål att korrekt och inom föreskriven tid införliva EU-lagstiftningen i den nationella lagstiftningen. Objektiva uppgifter bör därför även fortsättningsvis vara en central del av resultattavlan för den inre marknaden genom en mer systematisk, oberoende övervakning. Det behöver därför antas ett mer kvalitetsinriktat förhållningssätt där man kartlägger orsakerna till denna eftersläpning och inte bara tittar på siffror och tal.

F.  Den gemensamma, övergripande målsättningen med såväl resultattavlan för den inre marknaden som resultattavlan för konsumentmarknaderna är att den inre marknaden ska fungera bättre, även om de båda resultattavlorna används i olika sammanhang och fungerar på olika sätt och har olika tillämpningsområden och olika uppsättningar indikatorer.

G.  Malta har det bästa resultatet när det gäller att införliva EU-direktiv i tid. Belgien ligger på sista plats, och landets redan kraftiga förseningar i införlivandet av lagstiftningen har blivit allt fler.

H.  Bara Estland kan visa upp ett bra resultat inom alla områden när det gäller ”hälsokontrollen av den inre marknaden”.

I.  Även om länder med mindre förvaltningar har begränsade resurser att hantera införlivandet av komplicerade lagstiftningsärenden, har mindre medlemsstater såsom Malta ändå lyckats hålla införlivandefristerna.

J.  Den aktuella genomsnittliga eftersläpningen på 1,2 procent överstiger än en gång det mål på 1 procent som stats- och regeringscheferna enades om 2007. Eftersläpningen i införlivandet ökar, och därför uppmuntrar parlamentet medlemsstaterna att satsa hårdare på att bekämpa denna utveckling. Många medlemsstater har dock minskat antalet direktiv som återstår att införliva.

K.  85 direktiv har ännu inte införlivats i minst en medlemsstat (splittringsfaktorn är 6 procent) och kan därför inte få full effekt på den inre marknaden.

L.  Två direktiv släpar efter i förhållande till införlivandefristen med mer än två år, vilket direkt strider mot den målsättning om ”nolltolerans” som stats- och regeringscheferna fastställde 2007.

M.  Antalet felaktigt införlivade direktiv är fortfarande i genomsnitt 0,8 procent, trots att kommissionen i inremarknadsakten påpekade behovet av en tydlig och bestämd politik när det gäller efterlevnadsunderskott.

N.  Under de senaste månaderna har inte mindre än sju medlemsstater hamnat ännu mer på efterkälken i införlivandet av EU-direktiv.

O.  Mer exakta uppgifter om införlivandekvaliteten behövs.

P.  Bättre kvalitet vid utformningen av antagen lagstiftning kan bidra till att minska förseningar i införlivandet av EU-lagstiftningen.

Q.  I Lissabonfördraget infördes för första gången möjligheten för EU-domstolen att utdöma omedelbara böter i händelse av underlåtenhet att anmäla införlivandeåtgärder.

R.  Kommissionen, Europaparlamentet, de nationella parlamenten och medlemsstaternas myndigheter måste göra mer för att definiera medborgarnas rättigheter. Dessutom måste de göra mer för att informera om dessa rättigheter och hjälpa medborgarna att utöva dem, eftersom detta också skulle få den inre marknaden att fungera bättre.

S.  När inremarknadsreglerna tillämpas felaktigt kan avsaknaden av effektiva prövningssystem urholka de medborgerliga rättigheternas effektivitet genom att tvinga medborgarna att inleda långvariga och långsamma juridiska förfaranden för att försvara sig.

T.  Det måste finnas ett fritt utbyte av bästa praxis och information mellan de myndigheter som ansvarar för att inremarknadsreglerna tillämpas på rätt sätt och mellan dem som ansvarar för prövning i händelse av felaktig tillämpning.

U.  Kommissionen och medlemsstaterna inrättade Solvit-nätverket 2002 i syfte att lösa de problem som allmänheten och företagen kan råka ut för på grund av felaktig tillämpning av inremarknadslagstiftningen.

V.  Solvit är ett onlinebaserat nätverk för problemlösning, där EU:s medlemsstater (samt Norge, Island och Liechtenstein) samarbetar för att utan rättsliga förfaranden lösa de problem som kan uppstå för allmänheten och företagen till följd av myndigheternas felaktiga tillämpning av inremarknadslagstiftningen.

W.  Solvit är ett framgångsrikt system för att utan formaliteter lösa problem på i genomsnitt tio veckor. Solvits framgångar när det gäller att lösa problem på den inre marknaden skulle kunna fungera som en modell för god praxis även för andra stödtjänster för inremarknadsfrågor.

X.  Det är viktigt att befästa och vidareutveckla Solvits närvaro och kapacitet på alla nivåer i de nationella myndigheterna för att garantera största möjliga effektivitet och bästa tänkbara resultat.

Y.  Solvit bör fungera som ett komplement till kommissionens rättsutredningar om överträdelseförfaranden genom att förvarna kommissionen om specifika problem som rör införlivandet och genomförandet av EU-lagstiftningen i medlemsstaterna.

Z.  Kommissionen förbereder nu en ny strategi för att förstärka Solvit.

Skapa regelverket för den inre marknaden

1.  Europaparlamentet välkomnar resultattavlan för den inre marknaden och Solvit som viktiga, om än olikartade, verktyg för att övervaka och kartlägga problem vid införlivandet och genomförandet av EU-lagstiftning och för att upptäcka brister och flaskhalsar på den inre marknaden, i syfte att uppmuntra åtgärder för en bättre fungerande inre marknad.

2.  Europaparlamentet poängterar att ett korrekt införlivande och genomförande inom föreskriven tid av inremarknadslagstiftningen är en avgörande förutsättning för en lyckad inre marknad, som i sin tur är en viktig drivkraft för ökad konkurrenskraft och tillväxt, framför allt i ekonomiska kristider.

3.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har slagit samman rapporterna om resultattavlan för den inre marknaden, ”Ditt Europa”, rådgivningstjänsten ”Ditt Europa”, Solvit, informationssystemet för den inre marknaden och gemensamma kontaktpunkter till en enda omfattande rapport om den årliga kontrollen av styrelseformer (”Annual Governance Check-up”), vilket möjliggör en läsarvänlig helhetsbedömning av den inre marknadens funktion.

4.  Europaparlamentet anser att konstant och regelbunden övervakning av medlemsstaternas framsteg är en avgörande faktor för att uppmuntra medlemsstaterna att trappa upp sina insatser. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens tillkännagivande att en särskild resultattavla för den inre marknaden kommer att fortsätta att offentliggöras varje år under sommaren. Parlamentet noterar dock bekymrat att separata rapporter för var och en av de olika delarna i den årliga kontrollen av styrelseformer kan avleda fokus från en helhetsstrategi och innebära att kommissionens avdelningar koncentrerar sig på att anmäla i stället för lösa problem som lyfts fram vid den årliga kontrollen av styrelseformer.

5.  Europaparlamentet uppmanar rådet att åta sig att ytterligare minska eftersläpningen i införlivandet och fastställa strängare – men samtidigt mer realistiska – införlivande- och genomförandemål som alla medlemsstater ska uppfylla.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta sina gemensamt utformade direktiv på allvar och att verkligen uppfylla sina skyldigheter enligt EU-fördragen.

7.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att stora framsteg har konstaterats när det gäller att minska antalet kraftigt försenade direktiv och uppmanar medlemsstaterna att fortsätta sina positiva insatser i detta avseende.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för Rådgivande samordningskommittén för den inre marknaden undersöka hur samarbetet mellan kommissionen och medlemsstaterna kan förbättras, hur de på bästa möjliga sätt kan utbyta bästa praxis och hur de kan lyfta fram de framgångsrika mekanismer som införts av medlemsstaterna.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klassificera de kvarstående överträdelser som anges i resultattavlan för den inre marknaden på så sätt att man skiljer mellan de överträdelser som lätt kan lösas och de som beror på rena meningsskiljaktigheter mellan kommissionen och medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta för att kartlägga de bakomliggande orsakerna till dessa meningsskiljaktigheter och eliminera dem i framtiden. Kommissionen uppmanas att i särskilt omstridda fall föreslå ändringar av EU-lagstiftningen där så är lämpligt för att lösa omstridda tolkningsfrågor.

10.  Europaparlamentet noterar kommissionens framgång med EU:s pilotprojekt. Även om detta kan ha lett till färre överträdelseförfaranden kan det medföra att kommissionen måste ta itu med de svåraste frågorna i formella överträdelseförfaranden, vilket också kan vara orsaken till att överträdelseförfarandena blir mer utdragna. Parlamentet befarar att detta kommer att leda till att det tar längre tid att minska klyftorna på den inre marknaden.

11.  Europaparlamentet noterar att nästan 50 procent av de pågående överträdelseförfarandena rör beskattning och miljö. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt bättre införlivande och genomförande av EU-regler inom föreskriven tid på dessa båda områden.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att man snabbt ingriper mot överträdelser av EU:s lagstiftning med överträdelseförfaranden. Kommissionen uppmanas att införa ett påskyndat överträdelseförfarande och överväga att inom kommissionen inrätta ett oberoende organ som ansvarar för att lagföra fall av överträdelser av reglerna för den inre marknaden och driva överträdelseförfaranden efter att ha fått kommissionärskollegiets godkännande.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i högre grad utnyttja Solvit som en första instans för klagomål vid felaktig tillämpning av EU-lagstiftningen i ett gränsöverskridande sammanhang. Parlamentet uppmanar också kommissionen att se till att ärenden som inte kunnat lösas genom Solvit följs upp på lämpligt sätt.

14.Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna vid införlivandet av EU-lagstiftningen genom att utveckla nya verktyg såsom riktlinjer för införlivande och en införlivandestödtjänst.

15.  Europaparlamentet noterar att överträdelseförfarandena i genomsnitt tar för lång tid och uppmanar kommissionen att vidta effektiva åtgärder för att korta ner denna tid. Kommissionen uppmanas att rapportera till parlamentet om sådana åtgärder.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka nya sätt att säkerställa att domstolens domar och förfaranden tillämpas fullt ut och inom föreskriven tid av medlemsstaterna.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att komplettera resultattavlan för den inre marknaden med nya kriterier för att övervaka att gällande lagstiftning genomförs på rätt sätt. Dessa kriterier får dock inte påverka läsbarheten.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i resultattavlan för den inre marknaden visa hur fördelningen av inledda överträdelseförfaranden utvecklats per sektor sedan den förra resultattavlan, och att föreslå en analys av orsakerna till de mest betydande förändringarna i fråga om antalet inledda förfaranden.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra nya ansträngningar för att förbättra sin måluppfyllelse. Att fullborda den inre marknaden genom ett bättre och snabbare införlivande av befintlig och ny lagstiftning är ett effektivt sätt för att bekämpa den ekonomiska krisen.

20.  Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna bör fortsätta att ytterligare minska eftersläpningen i införlivandet för att nå upp till målet på 1 procent. Parlamentet påpekar att man särskilt bör prioritera direktiv för vilka fristen för införlivande i nationell lagstiftning har löpt ut för mer än ett år sedan, vilket avsevärt kommer att bidra till att minska eftersläpningen i införlivandet.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera till parlamentet om sin tillämpning av artikel 260.3 i Lissabonfördraget om möjligheten för EU-domstolen att utdöma omedelbara böter i första instans i mål där man finner att medlemsstater har brustit i sin skyldighet att införliva EU:s lagstiftning.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma slutsatserna i framställningar till parlamentet om problem på den inre marknaden och att låta dessa ingå i den årliga kontrollen av styrelseformer. Parlamentet betonar att större hänsyn bör tas till förfarandet för framställningar, så att EU:s lagstiftningsförfarande förbättras och förs närmare medborgarna.

23.  Europaparlamentet noterar att Lissabonfördragets ikraftträdande har gett parlamentet ökade befogenheter att strukturera och granska EU:s lagstiftning. Man bör använda resultaten från resultattavlan i den strukturerade dialogen mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att jämförelsetabeller offentliggörs. Kommissionen uppmanas också att insistera på att medlemsstaterna formellt accepterar att de kvantitativa målen minskas, varigenom eftersläpningen i införlivandet och efterlevnadsunderskottet i nationell lagstiftning minskar till 0,5 procent för eftersläpningen i införlivandet respektive 0,5 procent för efterlevnadsunderskottet. Vidare uppmanas kommissionen att se till att överträdelseförfarandena tillämpas mer effektivt med hjälp av kvantitativa mål för de olika etapperna i förfarandet, eftersom dessa – som kommissionen konstaterar i inremarknadsakten – är nödvändiga för att tillämpa inremarknadslagstiftningen på ett korrekt och fullständigt sätt.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att systematiskt tillhandahålla korrekta jämförelsetabeller som anger hur inremarknadsdirektiv tillämpas i nationella bestämmelser.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att förbättra kvaliteten i utformningen av EU:s lagstiftning. Parlamentet välkomnar insatserna för att skapa bättre och smartare lagstiftning och uppmuntrar alla tre institutioner som deltar i lagstiftningsarbetet att ständigt sträva efter att förbättra kvaliteten på den lagstiftning som de gemensamt utarbetar.

Förverkliga den inre marknaden för företag och medborgare

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hitta sätt för att öka samordningen och förbättra det praktiska samarbetet mellan befintliga verktyg såsom Solvit, rådgivningstjänsten ”Ditt Europa”, Enterprise Europe Network, europeiska konsumentcentrum, det europeiska nätverket för arbetsförmedlingar, informationssystemet för den inre marknaden, informationsnätverket ”Europe Direct” och de gemensamma kontaktpunkterna, i syfte att undvika dubbelarbete och dubbelt utnyttjande av resurser och därmed förbättra hanteringen.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå sätt att bättre integrera verktyg såsom Solvit med parlamentets förfarande för framställningar.

29.  Europaparlamentet betonar att Solvit-nätverket under årens lopp har visat sig vara enkelt, snabbt och kostnadseffektivt för att lösa problem som berör medborgare och företag vid felaktig tillämpning av den inre marknadens regler. Parlamentet noterar ändå att Solvit-nätverket fortfarande till stor del är splittrat och underutnyttjat. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att i högre grad inrikta arbetet på utbildning och utbyte av bästa metoder mellan anställda i Solvit-nätverket.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att Solvit-centrumen är lämpligt bemannade och att samordningen av och kommunikationen med nationella myndigheter på alla nivåer och kommissionens olika avdelningar är tillräcklig för att säkerställa att beslut genomförs. Kommissionen uppmanas att modernisera sin rekommendation från 2001 om principer för användning av ”Solvit” – problemlösningsnätverket för den inre marknaden, i linje med vad som föreslås i kommissionens arbetsdokument om förbättrad effektiv problemlösning på den inre marknaden.

31.  Europaparlamentet konstaterar att besvärliga förfaranden i socialförsäkringsärenden utgör en av de viktigaste farhågorna för medborgarna och avskräcker arbetstagare i Europa från att röra på sig. Parlamentet kräver att Solvit får mer resurser till hanteringen av socialförsäkringsärenden.

32.  Europaparlamentet betonar vikten av att associerade partner görs delaktiga i Solvit, särskilt för att avlasta Solvit-centrumen. Parlamentet framhåller att det tidigare har visat sig vara ändamålsenligt att samarbeta med de associerade partnerna, bland annat på grund av deras direkta kontakter med medborgarna och företagen. Kommissionen uppmanas därför att se till att de associerade partnernas tillgång till Solvit upprätthålls fullt ut.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta arbeta för att erbjuda medborgare och företag ett integrerat virtuellt paket med information och hjälptjänster, särskilt genom att vidareutveckla portalen ”Ditt Europa” som enda ingång online till all information och hjälp. Parlamentet noterar dock vikten av direkt mänsklig kontakt och föreslår i detta avseende att man ska komplettera dessa insatser med en gemensam kontaktpunkt för medborgare och konsumenter via kommissionens representationskontor i varje medlemsstat. Parlamentet anser att man genom att sammanföra sambandsmän från Solvit, rådgivningstjänsten ”Ditt Europa”, Enterprise Europe Network, europeiska konsumentcentrum och det europeiska nätverket för arbetsförmedlingar inom representationskontoren skulle uppfylla detta mål. Dessutom skulle man härigenom uppnå bättre samordning och sammanhållning.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att främja portalen ”Ditt Europa” inom ramen för nationella förvaltningar och att utveckla samarbetet mellan ”Ditt Europa” och verksamheten på de nationella förvaltningarnas webbplatser.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att ytterligare stärka de gemensamma kontaktpunkterna och att ge medborgarna tydlig och användbar information genom att säkerställa och fullt ut utnyttja synergierna inom informationssektorn på unionsnivå, till exempel genom rådgivningstjänsten ”Ditt Europa”.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera om möjligheten att avsätta kommissionspersonal till de gemensamma kontaktpunkterna i varje medlemsstat. Detta skulle kunna vara en lösning på de bemanningsproblem som Solvit kartlagt i olika nationella offentliga myndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att ge Solvit en särskild rättslig grund.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att gemensamma kontaktpunkter inrättas online genom e-förvaltningsportaler i samtliga medlemsstater på värdlandets officiella språk och på engelska. Parlamentet konstaterar att de gemensamma kontaktpunkterna är väsentliga för att genomföra tjänstedirektivet. Parlamentet beklagar att endast en tredjedel av de tillgängliga e-förvaltningsportalerna online ger tillgång till elektroniska förfaranden online. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla användarvänlig information på flera EU-språk om administrativa regler online och förfaranden för tillhandahållande av tjänster, för att underlätta gränsöverskridande affärsverksamhet i Europa.

38.  Europaparlamentet uppmanar Solvit, rådgivningstjänsten ”Ditt Europa”, Enterprise Europe Network, europeiska konsumentcentrum och det europeiska nätverket för arbetsförmedlingar att uppmärksamma medborgarnas och företagens huvudsakliga farhågor, vilka framgår av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar ”Den inre marknaden från medborgarnas synpunkt: En överblick över medborgarnas och företagens 20 största farhågor”, och att fastställa prioriteringarna i sitt arbete i överensstämmelse med dessa.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att inkludera resultaten från Eurobarometerundersökningarna i den årliga kontrollen av styrelseformer som ett led i bedömningen för bättre beslutsunderlag.

40.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionens senaste publikationer om ”De 20 viktigaste problemen”, som följde av ovannämnda resolution av den 20 maj 2010, uppmärksammar de luckor i fråga om information, lagstiftning och genomförande som kvarstår inom den inre marknaden, liksom bristen på kunskap hos konsumenter och företag när det gäller deras rättigheter och skyldigheter, vilket hindrar dem från att dra nytta av den inre marknaden. Parlamentet åtar sig, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna, att förbättra kommunikationen med medborgarna om de rättigheter de har på den inre marknaden.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera om de huvudsakliga hinder i samband med den inre marknaden som särskilt berör medborgare och konsumenter med funktionshinder och se till att särskilda insatser görs för att avlägsna sådana hinder.

42.  Europaparlamentet rekommenderar ytterligare samordning mellan Solvit och EU:s pilotprojekt för att förbättra samordningen och utbytet av bästa praxis.

43.  Europaparlamentet noterar framgången för det första forumet för den inre marknaden och ser forumet som en möjlighet att granska framstegen på den inre marknaden och hjälpa medborgare och företag att bekanta sig med sina rättigheter, förmåner och skyldigheter på den inre marknaden. Parlamentet välkomnar detta evenemang som ett tillfälle att ytterligare belysa de befintliga hindren för att den inre marknaden ska fungera på rätt sätt. Parlamentet bekräftar vikten av att kommissionen och medlemsstaterna vidtar åtgärder för att avlägsna dessa hinder och lyfta fram medborgarnas och företagens farhågor. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att hålla tempot uppe och att fortsätta att engagera och stärka de berörda parterna genom att regelbundet genomföra forum för den inre marknaden, och komplettera dessa med täta besök för att bedöma och främja den inre marknaden i de enskilda medlemsstaterna.

o
o   o

44.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 176, 7.7.2009, s. 17. (2) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 84. (3) EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 25. (4) EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 10. (5) Antagna texter, P7_TA(2011)0543.

Europaparlamentets resolution av den 22 maj 2012 om ett 2020-perspektiv för kvinnor i Turkiet (2011/2066(INI))

P7_TA(2012)0212 A7-0138/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) och dess frivilliga protokoll, som är en del av den internationella rätten och i vilka Turkiet är part sedan 1985 respektive 2002, och med beaktande av artikel 90 i den turkiska grundlagen, i vilken fastslås att internationell rätt är överordnad turkisk nationell rätt,

–  med beaktande av Europarådets konventioner, t.ex. den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt konventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, som Turkiet var det första landet att ratificera,

–  med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings dokument 11372 och rekommendation 1817 (2007), båda med titeln ”Parliaments united in combating domestic violence against women, mid term assessment of the Campaign”,

–  med beaktande av unionens regelverk om kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män,

–  med beaktande av Europeiska rådets beslut av den 17 december 2004 om att inleda förhandlingar med Turkiet om EU-medlemskap,

–  med beaktande av kommissionens framstegsrapporter om Turkiet från 2010 (SEC(2010)1327) och 2011 (SEC(2011)1201),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om utvidgningsstrategin och de största utmaningarna 2010–2011 (COM(2010)0660),

–  med beaktande kommissionens meddelande ”Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (COM(2010)2020),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 6 juli 2005(1) och av den 13 februari 2007(2) om kvinnors roll i det sociala, politiska och ekonomiska livet i Turkiet,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om 2010 års framstegsrapport om Turkiet(3) och sin resolution av den 29 mars 2012 om 2011 års framstegsrapport om Turkiet(4),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0138/2012), och av följande skäl:

A.  Som kandidatland är Turkiet skyldigt att följa EU:s regelverk och lova att respektera de mänskliga rättigheterna, inklusive kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. Turkiet uppmanas att fortsätta övervaka genomförandet av rättsliga reformer samt anordna upplysningskampanjer för att motverka våld mot kvinnor, inklusive våld i hemmet.

B.  Med en jämställdhetspolitik finns det stora möjligheter att nå målen i Europa 2020-strategin genom att skapa ökad tillväxt och full sysselsättning.

C.  Turkiet gör få framsteg när det gäller att förbättra och genomföra lagstiftningen så att en jämn könsfördelning i det sociala, ekonomiska och politiska livet kan uppnås.

D.  I sina lägesrapporter om Turkiet från 2010 och 2011 betonar kommissionen att det krävs ytterligare målmedvetna satsningar för att omvandla den befintliga lagstiftningen till en politisk, social och ekonomisk verklighet. Kommissionen har dessutom konstaterat att Turkiet fortfarande har mycket arbete framför sig för att uppnå jämställdhet, bekämpa våld mot kvinnor, inklusive hedersmord, motverka tidiga äktenskap och tvångsäktenskap. Jämställdheten mellan könen, kvinnors rättigheter och integreringen av ett jämställdhetsperspektiv bör försvaras i den nya turkiska grundlag som ska utarbetas.

E.  Det krävs gemensamma och samordnade åtgärder framför allt inom områdena våld mot kvinnor, utbildning, arbete och representation på nationell och lokal nivå.

Lagstiftning, samordning och det civila samhället

1.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att upprätthålla och stärka jämställdhetsprinciperna och kvinnors rättigheter genom att anta och ändra sin lagstiftning, inklusive i det planerade utarbetandet av en ny grundlag.

2.  Europaparlamentet framhåller att ekonomiskt och socialt underutvecklade regioner i missgynnade områden i Turkiet liksom problem orsakade av invandring, fattigdom och en rådande patriarkal samhällsstruktur är omständigheter som förvärrar kvinnors problem och försvagar deras ställning. Parlamentet efterlyser större fokus på behovet att se till de regionala skillnaderna när man behandlar kvinnors rättigheter och att formulera en politik i enlighet med detta samt att erkänna att de problem och ojämlikheter som kurdiska kvinnor ställs inför i regel är ännu större. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att inleda alla reformer som krävs och att samarbeta med de lokala myndigheterna för att se till att lika rättigheter gäller för samtliga kvinnor, även för kvinnor med kurdiskt ursprung.

3.  Europaparlamentet välkomnar att en ny minister för familje- och socialpolitik har utsetts och att det har inrättats ett utskott för lika möjligheter för kvinnor och män i det turkiska parlamentet och att utskottet lyckats utreda viktiga frågor, såsom barnäktenskap och våld mot kvinnor samt sammanställa rapporter och samråda med en rad organisationer, bland annat icke-statliga organisationer.

4.  Europaparlamentet betonar vikten av att effektivt samordna integreringen av ett jämställdhetsperspektiv. Parlamentet välkomnar därför den turkiska regeringens ansträngningar för att fördjupa samarbetet om jämställdhetsintegrering mellan de statliga myndigheterna. Parlamentet uppmuntrar den turkiska regeringen att genomföra ytterligare strategier, där det civila samhället deltar på ett aktivt och icke- diskriminerande sätt, för att garantera och effektivt övervaka genomförandet av full jämställdhet, inklusive avskaffandet av löneskillnaderna mellan könen, samt omsätta resultaten av detta samarbete i praktiken.

5.  Europaparlamentet understryker att lagstiftning med ett jämställdhetsperspektiv måste omsättas i praktiken i hela landet genom att tillräckliga ekonomiska medel och personella resurser anslås, och övervakningssystem måste utvecklas på basis av mätbara och tydliga mål.

6.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att erkänna vikten av att det civila samhället deltar i utvecklingen och genomförandet av jämställdhetspolitiken och att se till att icke-statliga organisationer involveras på central och lokal nivå så att en politik som bäst gynnar kvinnor kan uppnås.

7.  Europaparlamentet gläds åt att Turkiet nått framsteg när det gäller att registrera nyfödda och att andelen nu ligger på 93 procent. Parlamentet understryker behovet av en konsekvent och systematisk insamling av könsuppdelad statistik för att övervaka framsteg i genomförandet av lagstiftning såväl som kryphål i nationell lagstiftning.

8.  Europaparlamentet skulle vilja veta vilka framsteg som den turkiska regeringen har gjort för att erkänna homosexuella, bisexuella och transsexuella människors rättigheter i det offentliga livet.

Våld mot kvinnor

9.  Europaparlamentet understryker att officiell statistik från turkiska statistikbyrån visar att 39 procent av de turkiska kvinnorna någon gång i livet har utsatts för fysiskt våld. Parlamentet är djupt oroat över det frekventa och allvarliga våldet mot kvinnor, inklusive hedersmord, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap, och över hur ineffektiva de nuvarande åtgärderna är och att turkiska myndigheter har en överseende attityd när det gäller att straffa personer som begår könsrelaterade brott.

10.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att vidta effektivare åtgärder för att bekämpa hedersmord med hjälp av lagstiftning samt rättsliga och ekonomiska åtgärder i syfte att hindra att sådana mord begås och straffa förövarna såväl som alla familjemedlemmar som ger sitt tysta medgivande till våld mot kvinnor, särskilt till hedersmord, och att stödja offren. Parlamentet frågar den turkiska regeringen om antalet offer har minskat under de år som följt efter ändringen i den turkiska strafflagen där man numera rubricerar hedersmord som en försvårande omständighet vid mord. Parlamentet ber den också att ange hur ofta domare har dömt i fall av hedersmord och vilket straff som har utmätts.

11.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att undersöka den plötsliga ökningen av självmord bland kvinnor i östra Turkiet och att göra en grundlig undersökning av fenomenet hederssjälvmord såväl som att hjälpa och stödja kvinnor som utsätts för påtryckningar av familjen och omgivningen, för att förhindra att situationer uppstår där familjer, istället för att begå hedersmord, utövar press på kvinnorna att begå hederssjälvmord.

12.  Europaparlamentet anser att allt våld mot kvinnor är oacceptabelt. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att anamma och genomföra en nolltoleranspolitik mot våld mot kvinnor genom att anta, övervaka och genomföra relevant lagstiftning för att skydda offer, straffa förövare och förhindra våld.

13.  Europaparlamentet välkomnar att lag nr 4320 av den 8 mars 2012 om skydd av familjen har ersatts med lag nr 6284 om skydd av familjen och förebyggande av våld mot kvinnor. Parlamentet betonar betydelsen av att garantera ett brett tillämpningsområde, oavsett förhållandet mellan offret och förövaren och oavsett kön, effektiva rättsmedel och skyddsmekanismer samt ett strikt och omgående genomförande av lagstiftningen, utan eftergifter, för att avskaffa våld mot kvinnor med avskräckande och stränga straff mot förövare av våld mot kvinnor. Parlamentet betonar betydelsen av att göra det som krävs för att få bort en våldsam äkta man eller partner från hemmet. Offren måste garanteras faktisk tillgång till domstolar och skyddsåtgärder.

14.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att inrätta ett övervakningssystem med riktmärken och tidsfrister för genomförandet av den nationella handlingsplanen för att bekämpa våld mot kvinnor, och att visa sitt starka engagemang när det gäller att finansiera planen i tillräcklig utsträckning.

15.  Europaparlamentet förordar fortbildning för poliser, hälso- och sjukvårdspersonal, domare, åklagare, religiösa tjänstemän liksom andra officiella tjänstemän i förebyggande av våld i hemmet. Dessa insatser måste kompletteras och parlamentet upprepar behovet av ett system där de som underlåtit att skydda och hjälpa offren identifieras och utreds samt av tillräckliga ekonomiska medel till skyddsåtgärder.

16.  Europaparlamentet välkomnar att man inom Ankaras allmänna åklagarmyndighet har inrättat en byrå med särskilt ansvar för våld i hemmet. Parlamentet betonar att denna byrå har kommit långt när det gäller att bekämpa våld mot kvinnor, skydda offren och straffa förövarna genom att se till att hela den rättsliga processen då det handlar om våld mot kvinnor behandlas av allmänna åklagare som är experter på våld i hemmet, och genom att denna särskilda byrå fått befogenhet att utfärda effektiva direkta order till polisen om att omedelbart gripa förövaren och skydda offret, inklusive att omedelbart verkställa skyddsordern och föra offret till en kvinnojour. För att denna skyddsnivå ska gälla i hela landet uppmanas den turkiska regeringen att inrätta allmänna åklagarmyndigheter i landets samtliga provinser som ska behandla våld i hemmet.

17.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att garantera offren effektiv tillgång till relevant rättslig information, rättshjälp och lämpliga rättsliga förfaranden som möjliggör tillgång till rättsväsendet på ett sådant sätt att deras försvar organiseras utan risk för ytterligare våld.

18.  Europaparlamentet stöder uppfattningen att kvinnor med invandrarbakgrund som konfronteras med ytterligare problem (språkbarriärer, isolering inom familjen osv.) ska ha lika tillgång till skyddsmekanismer.

19.  Europaparlamentet välkomnar de initiativ som den turkiska regeringen har tagit för att omorganisera systemet med kvinnojourer i samråd med samtliga berörda parter. Det officiella antalet kvinnojourer för kvinnor som utsatts för våld är 81, enligt generaldirektoratet för kvinnors ställning, vilket fortfarande är en mycket låg siffra och inte tillräckligt för att tillgodose behoven i ett land med cirka 70 miljoner invånare. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att upprätta tillräckligt många kvinnojourer och att sprida dem jämnt över landet i enlighet med Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet av den 11 maj 2011 för att på så sätt uppfylla sitt eget mål i och med kommunallagen, och att upprätta kvinnojourer i alla kommuner med över 50 000 invånare. Kvinnojourerna måste vara jämnt fördelade över landet och det måste finnas en bra balans mellan landsbygd och städer. Parlamentet betonar betydelsen av att införa ett system som ökar säkerheten, kapaciteten och övervakningen vid de nuvarande kvinnojourerna och inför påföljder vid överträdelser, av att anställa välutbildad och välbetald personal vid de sociala tjänsterna och av att, med hjälp av yrkesinriktade kurser och andra tjänster, se till att kvinnor i kvinnojourer stärks och får tillräcklig kraft att bygga upp ett nytt liv för sig själva och sina barn. För att skydda offren är det viktigt att inte avslöja var dessa kvinnojourer ligger.

20.  Europaparlamentet framhåller vikten av behandling för våldsbenägna män och föreslår därför att myndigheter för övervakning och skyddstillsyn ger de män mot vilka det utfärdats besöksförbud rehabilitering.

21.  Europaparlamentet är positivt till de telefonjourer och de centrum för förebyggande och övervakning av våld som har upprättats, där offer för könsrelaterat våld kan få medicinsk vård och psykologiskt stöd under rättegångarna för att förebygga upprepad viktimisering.

22.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att kriminalisera tvångsäktenskap och att genom informationskampanjer upplysa kvinnor och män om rätten att fritt välja sin partner. Parlamentet betonar vikten av att öka medvetenheten i skolor och bland föräldrar om att tvångsäktenskap är olagligt.

23.  Europaparlamentet är djupt oroat över att ensamstående kvinnor, frånskilda kvinnor, kvinnor som endast gifter sig i en religiös ceremoni, vilket betyder att äktenskapet inte har någon juridisk status, samt kvinnor från minoritetsgrupper har en så låg status.

24.  Europaparlamentet understryker att man måste främja respekten för de kvinnor som tillhör en religiös minoritet och stödja en dialog mellan religionerna.

Utbildning

25.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av utbildning för att ge kvinnor ökat inflytande och garantera att ett jämställdhetsperspektiv integreras på alla utbildningsnivåer.

26.  Europaparlamentet framhåller att rätten till utbildning är en mänsklig rättighet, i enlighet med artikel 26 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948.

27.  Europaparlamentet gläds åt att fler flickor går i grundskolan (årskurs 1–8) och att det numera är i princip nästan lika många flickor som pojkar i grundskolan. Parlamentet beklagar dock att skillnaden mellan antalet pojkar och flickor på gymnasienivå har ökat något och uppmanar den turkiska regeringen att vidta de åtgärder som krävs för att minska denna skillnad.

28.  Europaparlamentet vill att man inom utbildningssystemet ska främja yrkesskolor som ger kvinnor möjlighet att lära sig ett yrke eller utbilda sig för servicesektorn.

29.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att bekämpa sexuellt utnyttjande, sexuella övergrepp, våld i hemmet, fattigdom, analfabetism och utnyttjande av små flickor och att skapa lika möjligheter för tillgång till utbildning, utan att diskriminering sker på grundval av ålder, språk, etnisk härkomst eller kön.

30.  Europaparlamentet är oroat över att andelen förskolor för barn i åldersgruppen 0–5 år fortfarande är mycket låg och att inga framsteg har gjorts i tillhandahållandet av barnomsorg och förskoleverksamhet. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att avsätta tillräckliga ekonomiska resurser för att skapa mer barnomsorg till rimligt pris för denna åldersgrupp. Dessutom uppmanas den ändra sin lagstiftning om barnomsorg, enligt vilken arbetsplatser med över 150 kvinnliga anställda ska erbjuda gratis barnomsorg, eftersom en sådan lagstiftning dels ger uttryck för ett diskriminerande synsätt som gör gällande att barnuppfostran endast är kvinnors ansvar, dels har en negativ inverkan på företags beslut att anställa fler kvinnor.

31.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att intensifiera sina ansträngningar och kampanjer för en ökad medvetenhet för att utrota analfabetism och fattigdom bland miljontals kvinnor, särskilt kvinnor av kurdiskt ursprung eller kvinnor från invandrargrupper och romska grupper, och att särskilt uppmärksamma kvinnor på landsbygden.

32.  Europaparlamentet ser positivt på den turkiska regeringens initiativ, såsom projektet för att minska antalet personer i den sociala riskzonen (villkorade utbetalningar) vilket betyder att ett visst belopp betalas ut till behövande familjer för varje barn som går i grundskolan. Parlamentet konstaterar att det belopp som familjer får för flickor är högre än det belopp som de får för pojkar och att beloppet utbetalas till mammorna. Parlamentet gläds åt att både problemet med flickors skolgång och kvinnors inflytande inom familjen åtgärdas samtidigt. Parlamentet konstaterar dock att det faktum att många slutar skolan i förtid fortfarande är ett problem, särskilt bland barn till invandrade säsongsarbetare och bland romska barn, och den turkiska regeringen uppmanas stödja och fullt ut utnyttja systemet för tidig varning för barn som riskerar att lämna skolan i förtid och att komma åt de regionala skillnaderna i både grund- och gymnasieskolan.

33.  Europaparlamentet understryker att problemet med stereotypa könsroller bäst kan åtgärdas i utbildningssystemet. Parlamentet välkomnar därför att en jämställdhetskommitté har inrättats inom utbildningsministeriet, och noterar dess åtgärder för att avskaffa sexistiska uttryck, bilder och formuleringar i undervisningsmaterial. Parlamentet konstaterar dock att mer måste göras för att få bort könsdiskrimineringen i skolböckerna på alla utbildningsnivåer och uppmanar den turkiska regeringen att kontrollera hur långt man har kommit med att få bort könsdiskrimineringen i undervisningsmaterialet.

34.  Europaparlamentet uppmanar alla högre utbildningsinstitut att göra jämställdhetskurser obligatoriska i kursplanen för lärarkandidater, och uppmanar den turkiska regeringen att inkludera detta i internutbildningen för lärare.

35.  För att flickor ska delta i obligatorisk grundskoleutbildning och för att förhindra att deras möjligheter att studera går förlorade eller att de tvingas in i tidiga äktenskap betonar Europaparlamentet att det är viktigt att hela det formella obligatoriska utbildningssystemet utgör en helhet som inte tillåter luckor i utbildningssystemet, vilka kan leda till att flickor slutar skolan i förtid, särskilt på landsbygden.

Deltagande på arbetsmarknaden

36.  Europaparlamentet understryker att kvinnors deltagande på den turkiska arbetsmarknaden är mycket lågt – långt under de mål som fastställts i Europa 2020-strategin – och den turkiska regeringen uppmanas att upprätta en nationell handlingsplan för att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

37.  Europaparlamentet vill att de åtgärder ska fortsätta som påbörjats inom projektet ”Aktiva arbetsmarknadsåtgärder” och som syftar till att minska arbetslösheten bland kvinnor och ungdomar. Parlamentet uppmanar Turkiets regering att öka budgetanslagen till sysselsättning för arbetslösa kvinnor.

38.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att så effektivt som möjligt använda medlen ur EU:s budget till projekt som genomförs i Turkiet. Parlamentet uppmanar kommissionen att iaktta tillbörlig aktsamhet när det gäller en ändamålsenlig användning av dessa medel.

39.  Europaparlamentet begär att premiärministerns cirkulär 2010/14 om att öka kvinnors sysselsättning och uppnå lika möjligheter genomförs. Parlamentet framhåller i detta sammanhang EU:s strategier och åtgärder i syfte att uppnå en balanserad och rättvis representation av kvinnor i ledande befattningar.

40.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att uppmuntra kvinnors aktiva deltagande på arbetsmarknaden genom att bland annat främja åtgärder som garanterar bättre arbetsvillkor, lika lön för lika arbete, livslångt lärande, flexibla arbetstider och en jämn balans mellan familje- och yrkesliv.

41.  Europaparlamentet konstaterar att även om Turkiet nyligen förbättrade lagen om mammaledighet (en ökning från 12 till 16 veckor) så är det endast offentliganställda som kan vara pappalediga och inte andra arbetstagare. Parlamentet anser att det behövs ett allmänt tillämpligt system för föräldraledighet för att föräldrarna ska kunna dela på rättigheterna och ansvaret för omvårdnaden av sina barn och för att öka jämställdheten på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att upprätta ett system med betald föräldraledighet för alla arbetstagare så att pappor kan ta lika stort ansvar för omvårdnaden av barnen.

42.  Europaparlamentet uppmanar kvinnor att starta egna företag genom att utnyttja de medel som finns i program för lån, såsom låneprogrammet för småföretag, samt genom att dra nytta av utbildningsprogram inom ramen för Kosgeb.

43.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att bekämpa alla former av diskriminering på arbetsplatsen, inklusive könsdiskriminering, i samband med rekrytering, befordran och förmåner. Parlamentet upprepar sin uppmaning till den turkiska regeringen att samla in relevanta statistiska uppgifter.

44.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att erbjuda särskilda kurser samt ekonomiskt och tekniskt stöd till arbetslösa kvinnliga tjänstemän och företagare för att garantera lika möjligheter när det gäller tillträde till arbetsmarknaden.

45.  Europaparlamentet betonar att den nyligen utvidgade lagliga rätten till mammaledighet (en ökning från 12 till 16 veckor) bör åtföljas av en löneökning för att bättre garantera att familjer och kvinnor inte straffas ekonomiskt för att de har barn.

46.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att anslå medel för inrättande av lättillgänglig barnomsorg, äldreomsorg och omsorg för funktionshindrade till en rimlig kostnad för att öka kvinnors sysselsättning.

47.  Europaparlamentet noterar kvinnors låga deltagande i fackföreningar och särskilt i deras styrelser. Parlamentet betonar betydelsen av en mer tillgänglig fackföreningsverksamhet för att öka kvinnors deltagande.

48.  Europaparlamentet betonar att kvinnor ofta arbetar under dåliga förhållanden i oregistrerade familjeföretag utan betalning och därför blir till offer och utnyttjas. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att vidta alla de åtgärder som krävs för att bekämpa den underjordiska ekonomin.

Politiskt deltagande

49.  Europaparlamentet välkomnar det ökade antalet kvinnliga ledamöter i det turkiska parlamentet, från 9,1 procent i 2007 års val till 14,3 procent i valet 2011. Parlamentet konstaterar dock att denna andel fortfarande är låg och efterlyser en ny lag om politiska partier och val som skulle inrätta ett obligatoriskt kvotsystem som skulle garantera en rättvis kvinnlig representation på vallistorna. Parlamentet oroar sig över den allmänt låga representationen av turkiska kvinnor i politiken, på ledande poster i den offentliga förvaltningen och i de politiska partierna.

50.  Europaparlamentet understryker att den turkiska regeringen och de politiska partierna måste se över den nuvarande vallagen för att åstadkomma ett rättvist och demokratiskt deltagande av kvinnor och män i politiken, inklusive en jämnare könsfördelning av de valbara platserna på vallistorna.

51.  Europaparlamentet uppmuntrar samtliga politiska partier i Turkiet att anta omfattande jämställdhetsstrategier och interna bestämmelser som garanterar att kvinnor finns representerade på alla nivåer.

52.  Europaparlamentet känner oro inför den mycket låga andelen kvinnor som deltar i kommunalpolitiken och uppmanar samtliga politiska partier att se till att vända denna trend i lokalvalen 2014. Endast en procent av Turkiets kommuner har en kvinnlig borgmästare och för att främja kvinnors deltagande i lokalpolitiken efterlyser parlamentet därför ett system med kvoter för kvinnor på vallistor, framför allt på lokal nivå.

Ett 2020-perspektiv

53.  Europaparlamentet uppmanar Turkiet att som EU-kandidatland ställa sig bakom målen i Europa 2020-strategin och att ge kvinnor ökat inflytande så att de mer aktivt kan delta på arbetsmarknaden.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra kvinnors rättigheter till en central fråga i förhandlingarna med Turkiet. Parlamentet understryker betydelsen av att Turkiet fullgör sina rättsliga och politiska skyldigheter som följer av EU:s regelverk och de relevanta beslut som fattats av EU och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna för att lättare kunna inleda förhandlingar om kapitel 23 på området rättsväsen och grundläggande rättigheter till stöd för Turkiets reformer om mänskliga rättigheter enligt detta kapitel.

55.  Europaparlamentet uppmanar Turkiet att fullgöra alla sina skyldigheter som följer av associeringsavtalet mellan EG och Turkiet och dess tilläggsprotokoll, något som Turkiet för sjätte året i rad fortfarande inte har gjort, så att landet visar att det finns ett genuint intresse för att bli en fullvärdig pluralistisk demokrati där respekten och skyddet för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna för både kvinnor och män står i centrum.

56.  Inför anslutningsförhandlingarna angående kapitel 19 på området socialpolitik och sysselsättning, vilka är mycket viktiga för att förbättra kvinnors sociala och ekonomiska situation och öka deras deltagande på arbetsmarknaden, betonar Europaparlamentet att ett riktmärke för Turkiet är att förse kommissionen med en handlingsplan för genomförandet av regelverket inom alla de områden som omfattas av kapitel 19, inklusive antagandet av en strategi för jämställdhetsintegrering. Parlamentet efterlyser ett starkt engagemang från generaldirektoratet för kvinnans ställning i denna process.

57.  Europaparlamentet framhåller att den positiva agenda som kommissionen har infört som ett komplement till anslutningsförhandlingarna med Turkiet bör användas som ett ledande forum för att främja kvinnors rättigheter och jämställdhet i Turkiet. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att en integrering av jämställdhetsperspektivet garanteras i samtliga arbetsgrupper inom den positiva agendan.

58.  Europaparlamentet betonar vikten av en omprövning av de stelbenta värderingar som styr kvinnors roll i samhället i dag och framhåller att det i slutändan behövs en attitydförändring för att lagstiftningen ska kunna omsättas i verkligheten.

59.  Europaparlamentet skulle vilja att kampanjer för en ökad medvetenhet anordnas som riktar sig till hela samhället och vars syfte är att lyfta fram kvinnors rättigheter och jämställdhet, förhindra våld mot kvinnor samt fördöma hedersmord och könsdiskriminering i medierna.

60.  Europaparlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att aktivt främja kvinnors rättigheter och kvinnors roll inom det ekonomiska, sociala och politiska livet, också för att få med dem i dialogen mellan arbetsmarknadens parter.

61.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att på alla utbildningsnivåer göra jämställdhet och tolerans till obligatoriska ämnen i läro- och kursplanerna.

62.  Europaparlamentet föreslår att man skapar ett nationellt projekt som för samman kvinnliga och manliga förebilder samt unga kvinnor och män i en debatt om framtidens Turkiet, så att kvinnor och män i alla åldersgrupper och med olika politiska åsikter gemensamt kan komma fram till en strategi som förändrar samhällets patriarkala struktur till ett samhälle där kvinnor deltar i det politiska och ekonomiska livet och i samhällsutvecklingen på ett rättvist och av samhället accepterat sätt.

63.  Europaparlamentet erkänner att en attitydförändring aldrig kan komma till stånd om inte män deltar och involveras, och uppmanar därför den turkiska regeringen att anordna offentliga debatter där kvinnor och män från alla delar av samhället kan utbyta åsikter för att åtgärda orsakerna bakom könsrelaterat våld och i slutändan åstadkomma verklig jämställdhet.

64.  Europaparlamentet anser att särskild tonvikt bör läggas vid ökat inflytande för kvinnor i mindre utvecklade områden i Turkiet. Parlamentet välkomnar därför den turkiska regeringens projekt, bl.a. att erbjuda yrkesutbildning inom de så kallade CATOM-projekten (Multi Purpose Society Centres) i sydöstra Turkiet, men understryker också att fler initiativ behövs som respekterar och främjar alla kvinnors rättigheter och ägnar särskild uppmärksamhet åt social delaktighet och inflytande för kvinnor på landsbygden, arbetslösa kvinnor och fattiga kvinnor.

65.  Europaparlamentet konstaterar att om Turkiet vill vara förebild för de länder som omfattas av den arabiska våren bör landet visa beslutsamhet och fortsätta med sina reformer samt garantera att den lagstiftning som röstats igenom genomförs. Parlamentet erinrar om att Turkiet måste uppvisa synliga och konkreta resultat i genomförandet av jämställdhetsprincipen och respekten för kvinnors rättigheter.

66.  Europaparlamentet betonar hur viktig mediernas roll är för att upprätthålla kvinnors rättigheter och uppmuntrar interna jämställdhetskurser i medieorganisationerna. Parlamentet lyfter fram betydelsen av att man i medier framställer kvinnor på ett sätt som inte präglas av könsstereotyper.

67.  Europaparlamentet betonar vikten av jämställdhetsbudgetering, eftersom inga reformer kan genomföras utan tillräckliga medel.

68.  Europaparlamentet uppmanar Turkiet att öka sina ansträngningar i form av övergripande reformer, uppfylla Köpenhamnskriterierna för en modernisering av landet samt skapa ett klimat av ömsesidig förståelse och respekt tillsammans med EU:s samtliga 27 medlemsstater för att det ska vara möjligt med ett utbyte av bästa praxis inom jämställdhetsarbetet med alla för att gynna Turkiets kvinnor.

o
o   o

69.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europarådets generalsekreterare, UN kvinnor, Internationella arbetsorganisationens generaldirektör och till Turkiets regering och parlament.

(1) EUT C 157 E, 6.7.2006, s. 385. (2) EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 174. (3) Antagna texter, P7_TA(2011)0090. (4) Antagna texter, P7_TA(2012)0116.

Europaparlamentets beslut av den 22 maj 2012 om ändring av Europaparlamentets arbetsordning i samband med genomförandet av det europeiska medborgarinitiativet (2011/2302(REG))

P7_TA(2012)0213 A7-0148/2012

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av förslagen till ändring av arbetsordningen B7-0539/2011 och B7-0732/2011,

–  med beaktande av artiklarna 211 och 212 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0148/2012).

1.  Europaparlamentet beslutar att införa nedanstående ändringar i arbetsordningen.

2.  Europaparlamentet påminner om att ändringarna träder i kraft den första dagen i nästa sammanträdesperiod.

3.  Europaparlamentet uppmanar talmannen att vidta de åtgärder som behövs för att se till att det inom parlamentet inrättas en gemensam kontaktpunkt som medborgare, representativa sammanslutningar och det civila samhället kan vända sig till i frågor som rör europeiskt medborgarinitiativ.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i en skrivelse till Europaparlamentets talman bekräfta sin avsikt att i princip låta sig företrädas av den kommissionsledamot som ansvarar för ämnet vid alla offentliga utfrågningar om europeiska medborgarinitiativ, eller, om den ansvariga personen inte har möjlighet, i första hand av en annan kommissionsledamot eller i andra hand av den generaldirektör som ansvarar för ämnet.

5.  Europaparlamentet uppmanar presidiet och generalsekreteraren att vidta lämpliga åtgärder för att se till att de offentliga utfrågningarna om europeiska medborgarinitiativ når ut till allmänheten i så stor utsträckning som möjligt, genom att erbjuda lämpliga resurser och användning av bästa möjliga informations- och kommunikationsteknik.

6.  Europaparlamentet anser att Europaparlamentets ledamöter bör uppmuntras att närvara vid utfrågningarna om de europeiska medborgarinitiativen.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

Nuvarande lydelse   Ändring Ändring 5 och 4 Europaparlamentets arbetsordning Artikel 197a (ny) Artikel 197a Offentliga utfrågningar om medborgarinitiativ 1.  När kommissionen i det för detta ändamål avsedda registret har offentliggjort ett medborgarinitiativ i enlighet med artikel 10.1 a i förordning (EU) nr 211/20111 ska talmannen på förslag från utskottsordförandekonferensens ordförande a) uppdra åt ett lagstiftningsutskott som är ansvarigt för ämnet enligt bilaga VII att anordna den offentliga utfrågning som föreskrivs i artikel 11 i förordning (EU) nr 211/2011; utskottet för framställningar ska automatiskt associeras med lagstiftningsutskottet enligt artikel 50 i arbetsordningen , b) kunna besluta, efter att ha samrått med initiativens organisatörer, när två eller flera europeiska medborgarinitiativ som offentliggjorts i det för detta ändamål avsedda registret i enlighet med artikel 10.1 a i förordning (EU) nr 211/2011 gäller liknande ämnen, att en gemensam offentlig utfrågning ska anordnas där samtliga berörda medborgarinitiativ ska behandlas utifrån likvärdiga förutsättningar. 2.  Det ansvariga utskottet ska a) undersöka om organisatörerna har tagits emot av kommissionen på lämplig nivå i enlighet med artikel 10.1 b i förordning (EU) nr 211/2011, b) se till, vid behov med hjälp av utskottsordförandekonferensen, att kommissionen vederbörligen deltar i anordnandet av den offentliga utfrågningen och att den företräds på lämplig nivå vid utfrågningen. 3.  Ordföranden för det ansvariga utskottet ska kalla till den offentliga utfrågningen vid ett lämpligt datum inom tre månader efter det att medborgarinitiativet ingetts till kommissionen, i enlighet med artikel 9 i förordning (EU) nr 211/2011. 4.  Det ansvariga utskottet ska anordna den offentliga utfrågningen i Europaparlamentet, om lämpligt tillsammans med övriga unionsinstitutioner och unionsorgan som önskar delta. Det ansvariga utskottet får bjuda in andra berörda parter. Det ansvariga utskottet ska bjuda in en representativ grupp av organisatörer, i vilken minst en av de kontaktpersoner som avses i artikel 3.2 andra stycket i förordning (EU) nr 211/2011 ska ingå, för att presentera initiativet vid utfrågningen. 5.  Presidiet ska i enlighet med de arrangemang som överenskommits med kommissionen anta regler om ersättning för uppkomna kostnader. 6.  Talmannen och utskottsordförandekonferensens ordförande får delegera sina befogenheter enligt den här artikeln till en vice talman respektive en utskottsordförande. 7.  Om villkoren i artikel 50 eller 51 i arbetsordningen är uppfyllda ska dessa bestämmelser även gälla i tillämpliga delar för andra utskott. Artikel 188 i arbetsordningen ska också tillämpas. Artikel 23.9 i arbetsordningen ska inte tillämpas på offentliga utfrågningar om medborgarinitiativ. 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 211/2011 av den 16 februari 2011 om medborgarinitiativet (EUT L 65, 11.3.2011, s. 1). Ändring 2 Parlamentets arbetsordning Artikel 203a När parlamentet underrättas om att kommissionen uppmanats att lägga fram ett förslag till en rättsakt enligt artikel 11.4 i EU-fördraget ska utskottet för framställningar kontrollera om detta kan påverka utskottets arbete och vid behov underrätta de framställare som har ingett framställningar i relaterade frågor. När parlamentet underrättas om att kommissionen uppmanats att lägga fram ett förslag till en rättsakt enligt artikel 11.4 i EU-fördraget och i enlighet med förordning (EU) nr 211/2011 ska utskottet med ansvar för framställningar kontrollera om detta förslag kan påverka utskottets arbete och vid behov underrätta de framställare som har ingett framställningar i relaterade frågor. Förslag till medborgarinitiativ som har registrerats i enlighet med artikel 4 i förordning (EU) nr 211/2011 men som inte får inges till kommissionen i enlighet med artikel 9 i förordningen eftersom alla föreskrivna relevanta förfaranden och villkor inte har följts och uppfyllts, får behandlas av utskottet med ansvar för framställningar om detta utskott anser att en uppföljning är lämplig. Artiklarna 201, 202 och 203 ska gälla i tillämpliga delar.