Choisissez la langue de votre document :
- bg - български
- es - español
- cs - čeština
- da - dansk
- de - Deutsch
- et - eesti keel
- el - ελληνικά
- en - English
- fr - français
- ga - Gaeilge
- hr - hrvatski
- it - italiano
- lv - latviešu valoda
- lt - lietuvių kalba
- hu - magyar
- mt - Malti
- nl - Nederlands
- pl - polski
- pt - português
- ro - română
- sk - slovenčina
- sl - slovenščina
- fi - suomi
- sv - svenska
|
 Allmänna bestämmelser för makroekonomiskt stöd till tredjeländer ***I |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Situationen i Ukraina, fallet med Julia Tymosjenko |
| |||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ukraina, särskilt resolutionerna av den 9 juni 2011(1), 27 oktober 2011(2) och 1 december 2011(3), – med beaktande av resolutionen av den 3 april 2012 från den parlamentariska församlingen Euronest om situationen för Julia Tymosjenko, – med beaktande av uttalandet av den 26 april 2012 från den vice ordföranden/höga representanten Catherine Ashton om situationen för Julia Tymosjenko, – med beaktande av uttalandet av den 4 maj 2012 från Androulla Vassiliou, kommissionsledamot med ansvar för idrott, om fotbolls-EM 2012, – med beaktande av uttalandet av den 9 maj 2012 från Polens president Bronisław Komorowski om att fotbolls-EM 2012 bör äga rum, – med beaktande av framstegsrapporten av den 15 maj 2012 om genomförandet av den europeiska grannskapspolitiken(4), – med beaktande av slutsatserna från mötet den 15 maj 2012 i samarbetsrådet EU–Ukraina, – med beaktande av den gemensamma förklaring som utfärdades vid toppmötet i Prag den 7 maj 2009 om det östliga partnerskapet, – med beaktande av slutförandet av förhandlingarna mellan EU och Ukraina om associeringsavtalet, även förhandlingarna om ett djupgående och omfattande frihandelsområde samt paraferingen av avtalet, – med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och Ukraina, som trädde i kraft den 1 mars 1998(5), och av de pågående förhandlingarna om ett associeringsavtal avsett att ersätta partnerskaps- och samarbetsavtalet, – med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Ukraina är en strategiskt viktig granne för EU, och Ukrainas storlek, resurser, befolkning och geografiska läge ger landet en särställning i Europa och gör det till en viktig regional aktör som i betydande grad påverkar säkerheten, stabiliteten och välståndet i hela vår världsdel och som därför bör ta sin del av det politiska ansvaret. B. Situationen för de mänskliga rättigheterna i Ukraina, respekten för medborgerliga och grundläggande friheter, rättsstatsprincipen samt införandet av rättvisa, opartiska och oberoende rättegångar, samt landets fokus på interna reformer, utgör nödvändiga förutsättningar för en vidareutveckling av förbindelserna mellan EU och Ukraina. C. Undertecknandet av associeringsavtalet mellan EU och Ukraina, däribland ett djupgående och brett frihandelsområde, kommer att bli viktigt för Ukrainas europeiska utsikter. Ju mer Ukraina delar EU:s gemensamma värden och ju mer landet genomför reformer i avtalets anda, desto djupare kommer dess förbindelser med EU stegvis att bli. Det är också av stor vikt för EU att rättsstatsområdet och välståndet sprider sig över östgränsen, som till stor del utgörs av gränsen med Ukraina. D. En genomgripande reform av delar av rättsväsendet har ännu inte genomförts i Ukraina och inte heller åtgärder för att garantera respekten för att brottsutredningar och åtal ska ske i laga ordning eller principen om rättvisa, opartiska och oberoende rättsliga förfaranden. Dessa reformer måste utvecklas i nära samarbete med Venedigkommissionen. Avgörandet gällande kassationsöverklagandet i Tymosjenkomålet mot domen från distriktsdomstolen i Petjersk, Kiev, väntas den 26 juni 2012. E. Den 11 oktober 2011 dömdes Ukrainas före detta premiärminister Julia Tymosjenko till sju års fängelse, och rättegångarna mot andra högt uppsatta företrädare för den tidigare regeringen kan inte accepteras och utgör ett utslag av selektiv rättvisa. Allvarliga brister har konstaterats i fråga om rättsväsendets oberoende och frånvaron av reformer i alla aspekter av det rättsliga skeendet: åtal, rättegång, dom, frihetsberövande och överklagande. F. EU fortsätter att understryka att rättsstatsprincipen måste respekteras. Hit hör också att rättegångarna ska vara rättvisa, opartiska och oberoende och inte får ge intryck av att rättsliga åtgärder tillgrips selektivt. EU anser att dessa principer är särskilt viktiga i ett land som strävar efter ett mera djupgående avtalsförhållande som bygger på politisk associering. G. Korruption och maktmissbruk är fortfarande mycket utbredda fenomen i Ukraina och måste bemötas otvetydigt av myndigheterna genom att de ansvariga ställs inför rätta. Åtal och utredningar måste vara rättvisa och oberoende och får inte underordnas politiska syften. H. Den danska Helsingforskommittén för mänskliga rättigheter, som har övervakat de rättsliga förfarandena i fallet Julia Tymosjenko, påtalade i sin preliminära rapport att det ukrainska straffrättsliga systemet har grundläggande brister som har inverkat negativt på skyddet för enskilda mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. I. Ukrainas europeiska utsikter måste baseras på en politik med systematiska och oåterkalleliga reformer på ett antal viktiga institutionella, politiska, ekonomiska och sociala områden. Viktiga reformer har redan genomförts, eller håller på att genomföras, medan andra fortfarande måste införas. Den ram som skapas genom associeringsavtalet kommer att ge Ukraina ett viktigt verktyg för modernisering, en färdplan för de inhemska reformerna samt ett verktyg för nationell försoning. Detta kommer att hjälpa landet att vända den senaste tidens negativa utveckling, överbrygga de befintliga klyftorna i det ukrainska samhället och ena landet kring målet om europeiska framtidsutsikter, grundat på demokratiska värden, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och goda styrelseformer. J. Ukraina står som värd för fotbolls-EM 2012 tillsammans med Polen i juni. Hittills har högt uppsatta politiker i Europa uppgett att de inte kommer att närvara vid matcherna som hålls i Ukraina, men har inte uppmanat till bojkott av matcherna i fotbolls-EM. 1. Europaparlamentet understryker att ett av dess centrala utrikespolitiska mål är att förbättra och utveckla förbindelserna med Ukraina och stärka den europeiska grannskapspolitiken, som syftar till att främja de berörda ländernas politiska, ekonomiska och kulturella förbindelser med EU och dess medlemsstater. Parlamentet betonar att undertecknandet och ratificeringen av associeringsavtalet och dess verkningsfulla genomförande kräver en förbättrad situation för de mänskliga rättigheterna, däribland en avkriminalisering av politiska beslut inom ramen för en reformerad brottsbalk, rättstatsprinciper, djupgående demokrati, och där målet är att få ett slut på förtrycket av den politiska oppositionen och få till stånd fria, rättvisa och öppna val. 2. Europaparlamentet betonar att de nuvarande problemen i förbindelserna mellan Ukraina och EU kan lösas endast om de ukrainska myndigheterna visar en tydlig vilja att införa och driva igenom de nödvändiga reformerna, särskilt i rätts- och domstolsväsendet, för att till fullo efterleva principerna om demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna och minoriteters rättigheter samt rättsstatsprincipen. Parlamentet vill att denna reformprocess får aktivt och verksamt stöd från institutionerna i EU och Europarådet samt dess Venedigkommission. 3. Europaparlamentet uttrycker på nytt sin oro över att de rättsliga förfarandena mot tidigare och nuvarande höga regeringstjänstemän inte genomförs i enlighet med europeiska standarder för rättvisa, opartiskhet, öppenhet och oberoende. Parlamentet uppmanar till ett villkorslöst och omedelbart frigivande av alla politiska fångar, däribland ledare för oppositionen. 4. Europaparlamentet beklagar domen mot f.d. premiärminister Julia Tymosjenko. Parlamentet betonar att en starkare rättsstat, ett oberoende rättsväsen och trovärdig korruptionsbekämpning är en förutsättning inte bara för att fördjupa förbindelserna mellan EU och Ukraina utan även för att befästa demokratin i Ukraina. 5. Europaparlamentet uppmanar de ukrainska myndigheterna att skilja på politiskt och kriminellt ansvar och att ändra den nuvarande brottsbalken i enlighet därmed. Parlamentet understryker att den demokratiska kampen för politiska beslut ska föras i parlamentet och med väljarnas deltagande i fria val, och att denna kamp inte får tillintetgöras av personligt eller politiskt motiverade handlingar som åtal och förfalskade domar i brottmålsdomstolar. 6. Europaparlamentet uppmanar de ukrainska myndigheterna att klargöra situationen för de politiska fångarna innan valkampanjen inleds. 7. Europaparlamentet uppmanar de ukrainska myndigheterna att säkerställa opartiskhet och öppenhet i kassationsförhandlingarna i Tymosjenkomålet, som bör bedrivas i linje med europeiska standarder för rättvisa rättsliga normer och rättspraxis, samt kräver ett slut på tillämpningen av selektiv rättvisa riktad mot politiska och andra motståndare. Parlamentet beklagar djupt beslutet i Ukrainas högsta specialdomstol för brott- och civilmål om att skjuta upp avgörandet om kassationsprövningen av Tymosjenkomålet i fråga om det beslut som fattats av distriktsdomstolen i Petjersk, Kiev. Parlamentet noterar att kassationsutfrågningen i fallet Julia Tymosjenko ajournerades till den 26 juni 2012. Parlamentet anser att en sådan fördröjning är beklaglig och varnar för att de vederbörliga rättsliga förfarandena förhalas. 8. Europaparlamentet uppmanar med kraft de ukrainska myndigheterna att säkra full respekt för samtliga politiska fångars, inbegripet Julia Tymosjenkos, Jurij Lutsenkos och Valerij Ivasjtjenkos, rätt till adekvat läkarvård vid en lämplig institution liksom deras rätt att få tillgång till sina advokater utan några inskränkningar samt deras rätt att få ta emot besök av släktingar och andra personer såsom EU-ambassadörer. Parlamentet betonar behovet av att Ukraina fullt ut respekterar de rättsliga och mänskliga rättigheterna för åtalade och häktade, inbegripet deras rätt till läkarvård, i överensstämmelse med internationella normer. Parlamentet fördömer bruket av det våld som fängelsepersonal har utsatt Julia Tymosjenko för och påminner om Ukrainas skyldighet att omedelbart och opartiskt granska varje klagomål gällande tortyr eller andra former av grym, omänsklig eller förnedrande behandling. 9. Europaparlamentet kräver att de ukrainska myndigheterna tillsätter en oberoende och opartisk internationell juridisk panel som ska rapportera om de eventuella kränkningarna av de grundläggande rättigheterna och friheterna i fallen med Julia Tymosjenko och andra medlemmar i hennes regering. Parlamentet noterar med glädje resultatet av mötet mellan Europaparlamentets talman Martin Schulz och Ukrainas premiärminister Mykola Azarov, och förväntar sig att de ukrainska myndigheterna reagerar på det överenskomna förslaget genom att tillhandahålla riktlinjer för dess snabba genomförande så att man dels kan garantera att Ukrainas före detta premiärminister Julia Tymosjenko får adekvat läkarvård (detta i samarbete med och med stöd av det medicinska teamet från Charité), dels kan garantera att överklagande- och kassationsförfarandena och de kommande rättegångarna mot henne blir föremål för rättslig prövning av en auktoritativ och behörig instans inom EU. 10. Europaparlamentet välkomnar att Tymosjenko på egen begäran har flyttats från Katjanivska-fängelset till sjukhuset, och uppmärksammar att hon nyligen fick besök av internationella medicinska experter. 11. Europaparlamentet kräver att alla rättsliga förfaranden mot tidigare och nuvarande högt uppsatta regeringstjänstemän genomförs i enlighet med europeiska standarder för rättvisa, opartiskhet, öppenhet och oberoende. Parlamentet fördömer att de ukrainska myndigheterna väcker ny politiskt motiverad talan mot Julia Tymosjenko och andra, i strid mot rättsstatsprincipen. 12. Europaparlamentet är bestört över tillståndet när det gäller de demokratiska friheterna och utnyttjandet av statliga institutioner för partipolitiska ändamål och politiska hämndaktioner. 13. Europaparlamentet understryker den avgörande betydelsen av fria, rättvisa och öppna parlamentsval i Ukraina senare i år, där oppositionsledarnas rätt att delta också ingår, samt behovet av att stå fast vid ett djupgående engagemang för demokratiska värden och rättsstatsprincipen även under perioderna mellan valen. Europaparlamentet bör under egen flagg delta i ett internationellt valobervatörsuppdrag för att övervaka det kommande parlamentsvalet. 14. Europaparlamentet påminner de ukrainska myndigheterna om behovet av omfattande reformer som ska genomföras i syfte att bereda vägen för Ukrainas närmande till europeiska normer och standarder. Parlamentet understryker att Ukrainas återupprättade förbindelser med EU bör bygga på landets engagemang för EU:s värden och friheter. Parlamentet betonar att grundbulten för dessa standarder måste vara ett oberoende rättsväsen. 15. Europaparlamentet betonar att full respekt för lagstiftning som avser mänskliga rättigheter och fastställandet av grundläggande OSSE-normer skulle öka trovärdigheten för Ukrainas ordförandeskap för OSSE som planeras äga rum 2013. 16. Europaparlamentet hoppas på ett framgångsrikt fotbolls-EM 2012 i Polen och Ukraina, och uppmanar de europeiska politiker som önskar närvara vid matcherna i Ukraina att klargöra för allmänheten att de är medvetna om den politiska situationen i landet och att försöka få möjlighet att besöka de politiska fångarna i fängelserna, eller att närvara som privatpersoner och inte som högt uppsatt offentlig person. 17. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska utrikestjänsten, rådet, kommissionen, medlemsstaterna, Ukrainas president, regering och parlament samt Europarådets och OSSE:s parlamentariska församlingar.
| ||||||||||||||||||
| Kampen mot homofobi i Europa |
| |||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, konventionen om barnets rättigheter samt konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, – med beaktande av artiklarna 2, 3.5, 6, 7, 21 och 27 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 10 och 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt samt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, – med beaktande av verktygslådan för att främja och skydda fullständiga mänskliga rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner (hbt-personer), som antogs av rådets arbetsgrupp för mänskliga rättigheter, – med beaktande av resolution 1728 av den 29 april 2010 från Europarådets parlamentariska församling om diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet, och ministerkommitténs rekommendation CM/Rec(2010)5 av den 31 mars 2010 om åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet, – med beaktande av den rapport som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter publicerade i november 2010 om homofobi, transfobi och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet, – med beaktande av sin resolution av den 18 april 2012 om de mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens politik på området, inbegripet följderna för EU:s strategipolitik för mänskliga rättigheter(1), – med beaktande av sin resolution av den 14 december 2011 om det kommande toppmötet mellan EU och Ryssland(2), – med beaktande av sin resolution av den 28 september 2011 om mänskliga rättigheter, sexuell läggning och könsidentitet inom ramen för FN(3), – med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2011 om brott mot yttrandefriheten och diskriminering utifrån sexuell läggning i Litauen(4), – med beaktande av sin resolution av den 17 september 2009 om den litauiska lagen om skydd av minderåriga mot skadlig påverkan från offentlig information(5), – med beaktande av sina resolutioner om homofobi, särskilt resolutionen av den 26 april 2007 om homofobi i Europa(6), av den 15 juni 2006 om det ökade rasistiska och homofobiska våldet i Europa(7) och av den 18 januari 2006 om homofobi i Europa(8), – med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. EU bygger på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, och unionen måste bekräfta och främja dessa värderingar i sina förbindelser med övriga världen. B. Homofobi är en irrationell rädsla för och aversion mot kvinnliga och manliga homosexuella, bisexuella och transpersoner (hbt-personer) som bygger på fördomar, i likhet med rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och sexism. Homofobi förekommer i både det privata och det offentliga och tar sig olika uttryck, t.ex. i form av hatiska uttalanden och uppvigling till diskriminering, förlöjliganden, verbala hot, psykiskt och fysiskt våld, förföljelse och mord samt diskriminering som strider mot principen om jämlikhet eller omotiverade och oskäliga begränsningar av rättigheter som ofta motiveras med hänsyn till den allmänna ordningen, religionsfriheten och rätten till värnpliktsvägran. C. I Ryssland infördes straff- och förvaltningsrättsliga lagar mot ”propaganda för homosexualitet” i regionerna Rjazan 2006, Archangelsk 2011 och Kostroma och Sankt Petersburg 2012, och regionerna Novosibirsk, Samara, Kirov, Krasnojarsk och Kaliningrad överväger för närvarande sådana lagar. Dessa lagar föreskriver olika bötesbelopp på upp till 1 270 euro för enskilda personer och upp till 12 700 euro för föreningar och företag. I den federala duman behandlas ett liknande lagförslag. D. I Ukraina behandlar parlamentet två lagförslag som lades fram 2011 och 2012, vilka skulle göra det brottsligt att ”sprida homosexualitet”, inklusive att ”anordna sammankomster, parader, insatser, demonstrationer och stora evenemang i avsikt att sprida positiv information om homosexualitet”. I lagförslaget, som stöds av det ukrainska parlamentets utskott för yttrandefrihet och informationsfrihet, föreskrivs en straffskala som sträcker sig från böter till upp till fem års fängelse. E. I Moldavien har städerna Bălți, Sorochi, Drochia, Cahul, Ceadîr Lunga och Hiliuţi, samt distrikten Anenii Noi och Basarabeasca nyligen infört lagstiftning om att förbjuda aggressiv propaganda för ”icke-traditionella sexuella läggningar” och, i ett fall, ”muslimsk aktivitet”. I fallet Chetris har myndigheterna redan förklarat att dessa åtgärder är författningsstridiga. F. I Litauen är det fortfarande juridiskt oklart huruvida offentlig information får eller inte får propagera för acceptans av homosexualitet med hänvisning till lagen om skydd av minderåriga mot skadlig påverkan från offentlig information, vilken ändrades 2010. G. I Lettland lade en ledamot av Rigas stadsfullmäktige nyligen fram ett lagförslag om att förbjuda ”homosexuell propaganda” i syfte att förhindra Baltic Pride-paraden 2012. Detta förslag har ännu inte behandlats. H. I Ungern har det högerpopulistiska partiet Jobbik nyligen lagt fram flera lagförslag om att införa ett nytt förbud mot ”propaganda för störda sexuella beteenden”, och i Budapests kommunfullmäktige lade Fidesz fram en lokal förordning om att ”begränsa obscena parader” inför Budapests Prideparad. Dessa förslag drogs sedan tillbaka. I. EU:s delegation i Moldavien har förklarat att man djupt beklagar och oroas över dessa uttryck för intolerans och diskriminering. J. Kommissionen har uttalat sitt engagemang för att garantera respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i EU och har förklarat att homofobi inte hör hemma i Europa. K. Homofobin är fortsatt framträdande i medlemsstaterna och tredjeländer genom bland annat mord, förbud mot prideparader och jämlikhetsdemonstrationer, ett provocerande, hotfullt och hatiskt offentligt språkbruk, otillräckligt polisskydd samt homofobiska gruppers våldsamma men godkända demonstrationer. L. Europaparlamentet fortsätter att engagera sig för jämlikhet och mot diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet i EU och i synnerhet för antagandet av rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning – som har blockerats på grund av motståndet från vissa medlemsstater – liksom för de kommande förslagen om ömsesidigt erkännande av civilståndshandlingars verkan, för att den kommande översynen av ramdirektivet om rasism och främlingsfientlighet även ska inkludera homofobiska brott samt för en heltäckande färdplan för jämlikhet utan diskriminering på grundval av sexuell läggning eller könsidentitet. Situationen i Europeiska unionen 1. Europaparlamentet fördömer kraftigt all diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet, och beklagar djupt att de grundläggande rättigheterna för hbt-personer ännu inte alltid upprätthålls fullt ut i EU. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att se till att hbt-personer inte utsätts för hatiska uttalanden och våld och att se till att enkönade par åtnjuter samma respekt, värdighet och skydd som det övriga samhället. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och kommissionen att starkt fördöma hatiska uttalanden mot homosexuella och uppvigling till hat och våld och att säkerställa att mötesfriheten – som garanteras i alla människorättsfördrag – verkligen respekteras. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet, i syfte att stärka och utvidga dess tillämpningsområde till att omfatta hatbrott som grundas på offrets sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck. 3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att diskriminering på grund av sexuell läggning är förbjuden inom alla sektorer genom att färdigställa lagstiftningspaketet mot diskriminering på grundval av artikel 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. 4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att direktiv 2004/38/EG om fri rörlighet tillämpas utan diskriminering på grund av sexuell läggning. Kommissionen uppmanas dessutom att föreslå åtgärder för ömsesidigt erkännande av civilståndshandlingars verkan i enlighet med principen om ömsesidigt erkännande. 5. Europaparlamentet uppmärksammar de slutledningar som EU:s byrå för grundläggande rättigheter drar i sin rapport om homofobi, transfobi och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i största möjliga utsträckning agera i enlighet med synpunkterna i denna rapport. 6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant utvärdera de framtida resultaten i de undersökningar som byrån för grundläggande rättigheter gör om hbt-personer i Europa och att vidta lämpliga åtgärder. 7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att årsrapporten om tillämpningen av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna inbegriper en strategi för att stärka skyddet av de grundläggande rättigheterna i EU, inklusive fullständig och uttömmande information om förekomsten av homofobi i medlemsstaterna och förslag till lösningar och åtgärder för att komma till rätta med detta problem. 8. Europaparlamentet uppmanar än en gång kommissionen att utarbeta en heltäckande färdplan för jämlikhet utan diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet. 9. Europaparlamentet anser att hbt-personers grundläggande rättigheter lättare kan garanteras om de har rätt att ingå samboförhållanden, registrerade partnerskap eller äktenskap. Parlamentet välkomnar det faktum att dessa möjligheter nu finns i 16 medlemsstater och uppmanar de övriga medlemsstaterna att överväga att följa efter. Homofobiska lagar och yttrandefrihet i Europa 10. Europaparlamentet oroas allvarligt av händelseutvecklingar som inskränker yttrande- och mötesfriheten på grund av missuppfattningar om homosexuella och transpersoner. Parlamentet anser att EU-medlemsstaterna bör föregå med gott exempel när det gäller att tillämpa och skydda de grundläggande rättigheterna i Europa. 11. Europaparlamentet beklagar att denna typ av lagar redan utnyttjas för att arrestera och bötesbelägga medborgare, även heterosexuella, som uttrycker sitt stöd till eller sin tolerans och acceptans för hbt-personer. Parlamentet beklagar även att denna lagstiftning legitimerar homofobi och ibland våld, såsom den våldsamma attacken i Sankt Petersburg den 17 maj 2012 mot en buss med hbt-aktivister. 12. Europaparlamentet fördömer våldsamheterna kring Prideparaden i Kiev den 20 maj 2012 där två av Prideparadens ledare misshandlades, vilket ledde till att paraden ställdes in. Parlamentet påminner om att ett villkor för att EU ska ingå avtal är att de grundläggande rättigheterna respekteras, i den form de fastställts i fördraget. Parlamentet uppmanar därför Ukraina att införa lagstiftning mot diskriminering, även diskriminering på grund av sexuell läggning. Parlamentet anser att dagens utveckling i Ukraina går stick i stäv med detta. De ukrainska myndigheterna uppmanas omedelbart att dra tillbaka berörda lagförslag, att föreslå lagstiftning mot diskriminering, inklusive mot diskriminering på grund av sexuell läggning, och att gå in för att nästa års Prideparad i Kiev ska kunna ske under betryggande förhållanden. 13. Europaparlamentet understryker att termen ”propaganda” sällan definieras. Parlamentet är bedrövat över att medierna bevisligen har censurerat sig själva, att medborgarna utsätts för hot och är rädda för att uttrycka sina åsikter och att föreningar och företag som använder gay-vänliga symboler, såsom regnbågar, kan åtalas. 14. Europaparlamentet framhåller att dessa lagar och förslag strider mot den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som förbjuder diskriminerande lagar och praxis på grund av sexuell läggning(9) och som undertecknats av Ryssland, Ukraina, Moldavien och alla EU-medlemsstater. Parlamentet uppmanar Europarådet att utreda dessa människorättsbrott, att kontrollera om de är förenliga med de åtaganden som följer av medlemskapet i Europarådet och undertecknandet av Europakonventionen och att vidta lämpliga åtgärder. 15. Europaparlamentet understryker att utbildning är avgörande och framhåller därför behovet av bra, tillgänglig och respektfull sexualupplysning. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och kommissionen att intensifiera kampen mot homofobi med hjälp av utbildning samt administrativa, rättsliga och lagstiftande åtgärder. 16. Europaparlamentet understryker slutligen att nationella och internationella domstolar konsekvent har fastställt att hänsynstaganden avseende allmän moral inte motiverar olika behandling, även i samband med yttrandefrihet. Parlamentet framhåller det stora flertal länder i Europa som inte har sådana lagar och som har framgångsrika samhällen präglade av mångfald och ömsesidig respekt. 17. Europaparlamentet uppmanar de berörda myndigheterna i Ryssland, Ukraina, Moldavien och alla EU-medlemsstater att visa och garantera respekt för principen om icke-diskriminering samt att ompröva dessa lagar och förslag mot bakgrund av internationell människorättslagstiftning och sina åtaganden inom ramen för denna lagstiftning. 18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och Europeiska utrikestjänsten att uppmärksamma och fördöma dessa förbud, särskilt i samband med inrikespolitiska frågor, bilaterala dialoger och den europeiska grannskapspolitiken. Rådet och utrikestjänsten uppmanas dessutom att ta upp denna fråga inom relevanta internationella forum, såsom Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och FN. o 19. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Rysslands och Ukrainas regeringar och parlament, Rysslands ovannämnda regionala parlament samt Moldaviens ovannämnda kommunfullmäktige.
| ||||||||||||||||||||||||||
| Ett resurseffektivt Europa |
| |||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens meddelande ”Färdplan för ett resurseffektivt Europa” (COM(2011)0571), – med beaktande av kommissionens meddelande ”Ett resurseffektivt Europa – flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin” (COM(2011)0021), – med beaktande av kommissionens meddelande ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (COM(2010)2020), – med beaktande av kommissionens meddelande ”Större nytta av EU:s miljöåtgärder: att stärka förtroendet genom bättre kunskap och reaktionsförmåga” (COM(2012)0095), – med beaktande av sin resolution av den 13 september 2011 om en effektiv råvarustrategi för Europa(1), – med beaktande av rådets (miljö) slutsatser om kommissionens färdplan för ett resurseffektivt Europa, vilka antogs den 19 december 2011 (18786/11), rådets (konkurrenskraft) slutsatser om en konkurrenskraftig europeisk ekonomi, vilka antogs den 29 september 2011 och rådets (miljö) slutsatser av den 20 december 2010 med titeln ”Hållbar materialförvaltning samt hållbar produktion och konsumtion – ett viktigt bidrag till ett resurseffektivt Europa”, – med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport ”The European Environment – State and Outlook 2010” (Den europeiska miljön – tillstånd och framtidsutsikter), (SOER 2010), – med beaktande av den förestående FN-konferensen om hållbar utveckling i Brasilien den 20–22 juni 2012, – med beaktande av kommissionens meddelande ”Att trygga råvaruförsörjningen för Europas framtida välstånd – förslag till ett europeiskt innovationspartnerskap om råvaror” (COM(2012)0082), – med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2012 om hur man ska undvika slöseri med livsmedel: strategier för att förbättra livsmedelskedjans effektivitet inom EU(2), – med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för regional utveckling och fiskeriutskottet (A7-0161/2012), och av följande skäl: A. Den rådande ekonomiska, finansiella och miljömässiga krisen är ett bevis på att Europa är i akut behov av nya källor till hållbar ekonomisk tillväxt. B. Låginkomsttagarna och de mest missgynnade regionerna är de som drabbas särskilt hårt av resursbristens följder, exempelvis prishöjningar, och därför är det viktigare än någonsin att socialpolitiken och miljöpolitiken samverkar. C. Den ökande efterfrågan på och överutnyttjandet av naturresurserna, liksom förändrad markanvändning i samband med detta, leder till miljöförstöring, snabbare klimatförändringar och ödeläggelse av jordens ändliga naturkapital, inklusive förlust av den biologiska mångfalden. D. Resursknapphet till följd av intensiv användning, prisspekulation på råvarumarknaderna och en dramatiskt ökad global konsumtion driver upp råvarupriserna, och realpriserna på råvaror har ökat med 147 procent sedan sekelskiftet. EU kommer sannolikt att ställas inför mycket svåra utmaningar när det gäller att säkerställa tillgången till och trygga en oavbruten försörjning av de viktigaste råvarorna. En effektiv användning av råvaror måste erkännas av näringslivet och inom politiken som en nyckelfaktor för att hantera dessa utmaningar. E. En omställning av ekonomin i en mer resurseffektiv riktning som tar hänsyn till jordens begränsningar, befolkningsökningen i världen och folkmängden i de framtida industriländerna medför ökad konkurrenskraft och nya möjligheter till tillväxt och sysselsättning till följd av kostnadsbesparingar genom ökad effektivitet, kommersialisering av innovationer och bättre resursförvaltning under produkternas hela livscykel. F. Återvinning innebär mer än att samla in återvinningsbart avfall, och därför är det mycket viktigt att varje led i värdekedjan omfattas av åtgärder i framtiden. G. I den framtida övergripande resurspolitiken bör det inte längre bara göras en åtskillnad mellan ”förnybara” och ”icke förnybara” resurser, utan politiken bör också omfatta bestående material. H. Eurobarometern från mars 2011 visade att resurseffektivitet samt hållbar produktion och konsumtion är nyckelfrågor för EU:s medborgare. Det är under alla omständigheter omöjligt att göra framsteg mot hållbarhet utan att medborgarna direkt bidrar genom en attitydförändring och ändrade vanor i samhället när det gäller resursanvändning. I. En tryggad tillgång till och oavbruten försörjning av resurser utgör en allt större utmaning på grund av den ökande resursförbrukningen och vatten- och markanvändningen. J. Ett konkurrenskraftigt näringsliv möjliggör nya investeringar i effektivare teknik. Prioriterade åtgärder 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undanröja hindren för en fungerande europeisk marknad för återvinning och återanvändning och att stimulera denna marknad genom att främja efterfrågan och tillgången på återvunna material och biprodukter, vilket bör ske bland annat genom en snar vidareutveckling av strikta kriterier för när avfall upphör att vara avfall och genom ekonomiska incitament, såsom sänkt mervärdesskatt för sekundärmaterial i sektorer där det föreligger ett marknadsmisslyckande, eller genom främjande av innovativ teknik för insamling och separering, senast 2013. I detta sammanhang understryker parlamentet det akuta behovet att till fullo genomföra all befintlig lagstiftning om avfall och att skärpa verkställigheten och kontrollen. 3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka forskningen och de tekniska innovationerna för att snabba på omställningen till en resurseffektiv ekonomi. Parlamentet understryker att ”Innovationsunionen”, inbegripet ramprogrammet Horisont 2020, det europeiska innovationspartnerskapet för råvaror, handlingsplanen för miljöinnovation samt kunskapscentrumen för innovation utgör en av drivkrafterna för ett resurseffektivt Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en lättillgänglig internetdatabas för bästa praxis på området resurseffektivitet. 4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att senast 2013 komma överens om tydliga, stabila och mätbara indikatorer för ekonomisk verksamhet vilka tar hänsyn till klimatförändringarna, den biologiska mångfalden samt resurseffektiviteten ur ett livscykelsperspektiv, till exempel i form av en korg med fyra indikatorer för resursanvändning: mark-, vatten-, råvaru- respektive koldioxidavtrycket, och att låta dessa indikatorer ligga till grund för lagstiftningsinitiativ och konkreta minskningsmål. Parlamentet understryker att detta måste ske i en öppen process som omfattar nyckelaktörerna. 5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en utvidgning av ekodesigndirektivets tillämpningsområde till icke-energirelaterade produkter och att lägga fram ytterligare ekodesignkrav för produkternas övergripande resurseffektivitet och prestanda, däribland återvinningsgrad, hållbarhet, återvinningsbarhet, reparerbarhet och återanvändbarhet, i syfte att minska produkternas miljöpåverkan och gynna återvinningsmarknaderna. Parlamentet understryker att alla sådana måste förslag måste bygga på omfattande konsekvensbedömningar och stämma överens med andra gällande förordningar. 6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i så stor omfattning som möjligt integrera agendan för resurseffektivitet i all annan politik, även i den övergripande politiken för ekonomisk styrning som till exempel Europa 2020-strategin, och att genomföra den på lokal, regional och nationell nivå och EU-nivå. Agenda för framtida tillväxt 7. Europaparlamentet ställer sig bakom flaggskeppsinitiativet om ett resurseffektivt Europa och färdplanen för ett resurseffektivt Europa samt visionen för 2050, inklusive milstolparna i denna. Parlamentet uppmanar kommissionen att omgående lägga fram alla lagstiftningsinitiativ och andra initiativ som är nödvändiga för ett uppnående av milstolparna och att se till att all EU-politik förs i konsekvent linje med dessa och med EU:s övergripande vision om ett utsläppssnålt samhälle år 2050, genom bland annat en minskning av växthusgasutsläppen med 80–95 procent jämfört med 1990 års nivåer. Parlamentet påminner om att det är avgörande att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och resursförbrukning om Europas konkurrenskraft ska kunna förbättras och resursberoendet minska. Parlamentet rekommenderar kommissionen att se till att stabila lagstiftningsramar upprätthålls så att långsiktiga investeringar inte äventyras. 8. Europaparlamentet betonar resurseffektivitetens betydelse för uppnåendet av målen i Europa 2020-strategin. Parlamentet anser att ramprogrammet för forskning och innovation Horisont 2020 bör spela en avgörande roll i detta hänseende. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta nationella färdplaner för resurseffektivitet som innehåller specifika åtgärder och målsättningar, i linje med målen i EU:s färdplan. 9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast före utgången av 2012 föreslå en ny referensram för hållbar förbrukning och produktion, med en process för hur man fastställer vilka prioriterade produkter eller tjänster som bidrar mest till de viktigaste övergripande förbrukningsområdena vatten, mark, råvaror och fossila resurser, i linje med förbrukningsindikatorerna i färdplanen för resurseffektivitet. Detta bör åtföljas av lagstiftningsförslag som tar upp prioriterade produkter och tjänster med relevanta verktyg, däribland mekanismer som kan förbättra försörjningskedjans resurseffektivitet och möjligheten att fastställa minimikrav eller riktmärken för bästa prestanda genom genomförandeåtgärder. 10. Europaparlamentet anser att de åtgärder som är avsedda att effektivisera resursanvändningen inte i något fall kan begränsas till den offentliga sfären, och uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och företagen att basera sina ekonomiska strategier på en radikalt förbättrad resurseffektivitet som bryter sambandet mellan ekonomisk tillväxt och resursförbrukning. Parlamentet anser också att det är nödvändigt att fokusera både på resursanvändningens effektivitet och på dess verkningsgrad. 11. Europaparlamentet understryker att man måste agera omgående för att stödja innovationer och investeringar i nya tekniker och affärsmodeller, inklusive sektorsstrategier för industrin och hållbara affärsmodeller såsom leasingföretag, och skapa de incitament som kommer att innebära vinster för ekonomin. Parlamentet framhåller den nyckelroll som den privata sektorn, däribland små och medelstora företag, spelar för en grön ekonomisk tillväxt. 12. Europaparlamentet understryker att Europa i egenskap av återvinningssamhälle i stor utsträckning behöver återanvända och återvinna sitt eget avfall och producera returråvaror på effektivast möjliga sätt. 13. Europaparlamentet vill att det utvecklas en standard för resursanvändning som gynnar små och medelstora företag och som bygger på koncept som Global Compact-initiativet. 14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut integrera resurseffektivitetsmålen i den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekräfta detta krav inom Europeiska rådet och kommissionen att ge ytterligare uppgifter om hur medlemsstaternas framsteg mot ökad resurseffektivitet kommer att bedömas rent konkret som en del av den europeiska planeringsterminen. 15. Europaparlamentet betonar det försprång det innebär att vara först med resurseffektivitet och kunna erövra tillväxtmarknader, och påminner om att EU står för omkring en tredjedel av världsmarknaden för miljöteknik. Att ställa om ekonomin 16. Europaparlamentet påminner om att det är brådskande att minska resursanvändningen för att undvika framtida problem som resursknapphet och stigande råvarupriser. 17. För att omställningen till en resurseffektiv ekonomi ska kunna förverkligas måste marknadspriserna till fullo återspegla graden av resursknapphet och samtliga kostnader under tillverkningsprocessen. Europaparlamentet betonar att marknaden stimulerar till resurseffektivitet om priserna återspeglar de verkliga kostnaderna för de använda resurserna. Parlamentet begär att ett livscykelperspektiv införs i redovisningsprocessen och att de externa miljökostnaderna internaliseras i enlighet med principen om att förorenaren betalar. 18. Europaparlamentet ställer sig bakom kommissionens åtagande i färdplanen att utveckla marknadsbaserade instrument som ska göra det möjligt att internalisera externa kostnader i marknadspriserna så att dessa återspeglar de verkliga kostnaderna för resursanvändningen och dess miljökonsekvenser. 19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla incitament som uppmuntrar företag och offentliga organ att mäta, riktmärka och kontinuerligt förbättra sina vatten-, mark-, råvaru- och koldioxidavtryck, liksom åtgärder som utvidgar principen om tillverkarens ansvar och avlägsnar hinder för resurseffektivitet. 20. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att lägga om till en grön skatteväxling, och betonar att detta bör göra det möjligt att sänka andra skatter, till exempel skatt på arbete, förbättra konkurrenskraften och skapa rättvisa villkor samt bana väg för den tekniska utvecklingen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att följa upp och jämföra effekterna av detta instrument. 21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforska utvecklandet av en hierarkisk modell i syfte att säkerställa största möjliga mervärde för resursanvändningen utan att miljön äventyras. 22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utan dröjsmål, dock senast 2014, anta konkreta planer som bygger på en tydlig definition för utfasning av alla miljöskadliga subventioner före 2020, inbegripet subventioner som gynnar ineffektiv användning av förnybara resurser, samt att rapportera om framstegen via de nationella reformprogrammen. 23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda möjligheterna att inrätta EU-omfattande system för utvidgat producentansvar för att förbättra resultaten i samtliga medlemsstater, inbegripet de medlemsstater där återanvändnings- och återvinningsgraden är mycket lägre än EU-genomsnittet. 24. Medborgarna och det civila samhällets organisationer spelar en viktig roll för att få till stånd en förändring och en omställning av ekonomin. Europaparlamentet betonar att det behövs strategier för att öka medvetenheten, ändra konsumentbeteenden och förebygga motsatta effekter (”rebound effects”) som förtar nyttan av den avsedda effekten. 25. Europaparlamentet understryker behovet att säkra en hållbar europeisk råvaruförsörjning som är tillräcklig för att tillgodose behoven i en växande återvinningssektor och som får till följd att Europas öppna ekonomi utvidgas och sysselsättning skapas. 26. Europaparlamentet efterlyser strängare krav på miljöanpassad offentlig upphandling (GPP) för produkter och tjänster som har avsevärd miljöpåverkan och som bidrar mest till förbrukningen av viktiga globala resurser (vatten, mark, råvaror och fossila resurser), i enlighet med färdplanen för resurseffektivitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en bedömning av på vilka områden GPP skulle kunna knytas till EU-finansierade projekt. Parlamentet efterlyser insatser för att främja gemensam upphandling och nätverk av tjänstemän som arbetar med offentlig upphandling till stöd för GPP före utgången av 2012, under förutsättningen att detta inte leder till konkurrensnackdelar för offentliga bolag. 27. Europaparlamentet begär att kraven på miljöinformation ska utökas till konventionella masskonsumtionsvaror. Parlamentet stöder de miljömärkningsförsök som har gjorts i medlemsstaterna och uppmanar kommissionen att ta fram en harmoniserad EU-metod för att beräkna produkters miljöpåverkan, i syfte att bättre informera konsumenterna om produkter som inte redan omfattas av befintliga system, såsom miljömärkning, energimärkning och certifiering för ekologiskt jordbruk. 28. Europaparlamentet betonar vikten av en allomfattande märkning som inbegriper men inte begränsas till resursanvändning i produktinformationen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att förbättra de nuvarande märkningsreglerna genom att införa märkningar som gör att konsumenterna vid en första anblick kan göra genomtänkta val som bidrar till en mer hållbar utveckling. 29. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa ett fullständigt genomförande av EU:s regelverk på avfallsområdet, inklusive minimimålen, genom sina nationella strategier och planer för förebyggande och hantering av avfall. De nuvarande målen för insamling och separering bör vidareutvecklas och inriktas på största och kvalitativt bästa återvinning av material under varje fas. Följaktligen framhåller parlamentet att EU-finansieringen måste prioritera insatser högre upp i avfallshierarkin, så som föreskrivs i ramdirektivet om avfall (t.ex. genom att återvinningsanläggningar prioriteras framför bortskaffande av avfall). Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta behovet att förbättra och harmonisera beräkningsmetoderna och avfallsstatistiken, så att det finns en tillförlitlig grund för främjande av återvinning. 30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på ett effektivare sätt bekämpa olagliga transporter av avfall, särskilt farligt avfall, till tredjeländer och att i synnerhet stärka lämpliga kontrollsystem. Parlamentet föreslår en ”europeisk yttre avfallspolitik” med syftet att sprida de bästa europeiska standarderna för avfallshantering vidare utanför EU:s gränser. 31. Europaparlamentet framhåller att över 20 procent av livsmedlen bortskaffas som avfall och efterlyser konkreta åtgärder från kommissionen och medlemsstaterna för att avsevärt minska livsmedelsslöseriet. Det är inte bara livsmedel som slösas på detta sätt, utan också de resurser som används för bearbetning och förpackning av livsmedel. 32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lägga större tonvikt vid information, utbildning, och medvetandehöjande åtgärder, särskilt i fråga om sopsortering, återanvändning och återvinning, mot bakgrund av att utbildning har en direkt påverkan på vanor som rör resurseffektiviteten. 33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att strömlinjeforma EU:s regelverk på avfallsområdet med beaktande av avfallshierarkin och behovet att minska restavfallet till nära noll. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att till 2014 lägga fram förslag i syfte att gradvis införa ett generellt förbud mot avfallsdeponering på EU-nivå och att före utgången av detta årtionde fasa ut förbränningen av återvinningsbart och komposterbart avfall. Detta bör åtföljas av lämpliga omställningsåtgärder, bland annat en vidareutveckling av gemensamma normer som bygger på ett livscykeltänkande. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över återvinningsmålen för 2020 i ramdirektivet om avfall. En deponiskatt, som redan införts av vissa medlemsstater, skulle också kunna bidra till att målen uppnås. 34. Europaparlamentet påpekar att befintliga deponier skulle kunna användas för utvinning av råvaror från avfall (”urban mining”), men att det inte har forskats särskilt mycket om detta ämne. 35. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöka sitt arbete med riktlinjer för utarbetande av standarder för återvunna material genom Europeiska standardiseringskommittén (CEN). 36. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att politiken stimulerar användning i flera steg av naturliga råvaror och gynnar produkterna med det största mervärdet och de mest resurseffektiva produkterna framför energiframställning, med särskilt beaktande av potentialen att begränsa utsläppen av växthusgaser. 37. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja en sådan flerstegsstrategi också för användningen av biomassa, där återvinning och produkterna med det största mervärdet och de mest resurseffektiva produkterna, exempelvis biobaserade produkter och industrimaterial, gynnas framför bioenergi. 38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrätta ett program som ökar medvetenheten och vägleder företagen, särskilt små och medelstora företag. 39. Europaparlamentet betonar att en livscykelsstrategi, för att vara meningsfull, måste utgå från redovisning som är så korrekt som möjlig. Parlamentet upprepar i detta sammanhang att leverantörerna när de genomför bränslekvalitetsdirektivet måste tillämpa ett separat standardvärde för tjärsand. 40. Europaparlamentet understryker betydelsen av forskning, utveckling och innovation för att påskynda omställningen till ett resurseffektivt Europa. Parlamentet noterar att behovet av ökat nytänkande är särskilt stort när det gäller miljövänlig prospektering och utvinning av råvaror, jordbruk, materialkemi, avfallshantering och återvinning, vattenförvaltning, återanvändningsmöjligheter samt ersättning av miljöpåverkande material, tekniker och utformningar i syfte att minska material- och energiförbrukning, liksom när det gäller förnybar energi och energieffektivitet. Parlamentet påpekar att skattelättnader kopplade till minskad resursanvändning också skulle gynna innovation, forskning och utveckling. 41. Europaparlamentet påminner om att resurseffektiviteten bör syfta till att hjälpa EU att förbättra den tekniska prestandan och utvinna mer ur råvarorna längs hela värdekedjan (i samband med brytning, bearbetning, raffinering och återvinning). 42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur man kan öka resurseffektiviteten inom EU:s gruvdrifts- och bearbetningsindustri för att förbättra konkurrenskraften och hållbarheten, bland annat genom att främja spridningen av ny teknik och öka framställningen av biprodukter vid sidan av basmetaller. 43. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att inrätta centrum för innovationsteknik som stöder utvinning, återvinning och återanvändning av användbara komponenter från avfallsprodukter från gruvdrift och underlättar den efterföljande användningen av avfallsprodukter från gruvdrift, som lagras i olika slags förvaringsanläggningar för avfall och inom byggindustrin, liksom hanteringen av denna typ av avfallsförvaring på ett miljösäkert sätt. 44. Europaparlamentet framhåller behovet att använda alternativa produkter som förändrar de energi- och materialintensiva konsumtionsmönstren med bibehållen prestanda, liksom att använda alternativa råvaror och andra material så att tillverkningsprocesserna blir mindre energiintensiva. 45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka effekterna av en skatt på resurser och oanvända råvaror, och i synnerhet eventuella bieffekter, såsom att råvaror ersätts på ett icke-hållbart sätt, skatteflykt eller att ekonomisk verksamhet flyttar till tredjeländer. 46. Europaparlamentet betonar vikten av kvalifikationer och utbildning och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inleda en nära dialog med arbetsmarknadens parter, den akademiska världen och näringslivet på detta område. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att i samarbete med näringslivet och den akademiska världen stödja resurseffektivitet genom särskilda universitetsprogram och stipendier. Parlamentet stöder också utbytesprogram på området, till exempel mineral- och miljöprogrammet inom Erasmus Mundus. 47. Europaparlamentet understryker behovet att investera i återvinning av råvaror och sällsynta jordartsmetaller, eftersom brytning, raffinering och återvinning av sällsynta jordartsmetaller får allvarliga miljökonsekvenser om det inte hanteras på rätt sätt. Naturkapital och ekosystemtjänster 48. Den biologiska mångfalden är avgörande för människans existens och samhällets välmående, både direkt och indirekt, genom de ekosystemtjänster som den möjliggör. Europaparlamentet välkomnar och stöder EU-strategin för biologisk mångfald fram till 2020, inklusive alla dess mål och åtgärder. Parlamentet understryker vikten av att skyddet för den biologiska mångfalden integreras i alla politikområden, också inom ramen för ett resurseffektivt Europa. 49 I detta sammanhang ser Europaparlamentet positivt på att särskilda åtgärder har tagits fram för att bekämpa invasiva arter, och begär att de ska genomföras utan dröjsmål. 50. Europaparlamentet betonar betydelsen av vatten som en naturresurs som är livsviktig för både mänskligheten och ekosystemen. Parlamentet påminner om att faktorer som avskogning, urbanisering, befolkningsökning och ekonomisk tillväxt samt klimatförändringar lett till ökade krav på säkra vattentillgångar med hög tillgänglighet och kvalitet. Parlamentet framhåller behovet av en sektorsövergripande strategi för förvaltningen av våra vattenresurser, och betonar de lokala och regionala myndigheternas roll i samband med flaggskeppsinitiativet för ett resurseffektivt Europa. 51. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att också beräkna och uppge kostnaderna för de miljöskador som uppstår som en konsekvens av EU:s jordbruks- och fiskeripolitik. 52. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja bästa praxis på området resurseffektivitet för att ta fram lämpliga kriterier och starta pilotprojekt för ett antal naturresurser, till exempel fosfor, i syfte att uppnå en nästintill hundraprocentig återanvändningsgrad 2020 och optimera användningen och återvinningen av dessa naturresurser. Parlamentet betonar att sådana pilotprojekt bör direktfinansieras av EU. 53. Europas naturresurser bör förvaltas på ett mer strategiskt och miljövänligt sätt. Europaparlamentet anser att större ansträngningar bör göras för att förvalta befintliga tillgångar i EU, särskilt mineraler, metaller och timmer samt energiresurser, inklusive fossila bränslen. Parlamentet betonar EU:s potentiella kapacitet att tillgodose sina egna råvarubehov och uppmanar EU att minska sitt importberoende av råvaror som framställts med metoder som inte är miljömässigt hållbara. 54. Europaparlamentet anser att medlemsstaternas industrier i allt högre grad måste förlita sig på inhemska råvaror. Parlamentet påpekar att förvaltningen av inhemska resurser bör garantera att de inte går till spillo. 55. Europaparlamentet understryker betydelsen av hållbart jordbruk, vilket begränsar markanvändningen i andra länder och minskar EU:s koldioxidavtryck. 56. Europaparlamentet anser att konsumenternas medvetenhet spelar en avgörande roll för att förbättra resurseffektiviteten vid konsumtion av livsmedel, och stöder initiativ på lokal och nationell nivå och på EU-nivå för att främja hållbarare livsmedelskonsumtionsmönster. 57. Europaparlamentet framhåller den roll som förnybara naturtillgångarna, till exempel skogarna, spelar för resurseffektiviteten. Kommissionen uppmanas att främja användningen av förnybara, biobaserade, återvinningsbara och miljövänliga råvaror och andra material. Parlamentet påminner särskilt om att det är resurseffektivt att använda förnybara material med låga utsläpp, som trä, för byggnadsändamål . 58. Europaparlamentet betonar behovet att förstärka skyddet av skogsnäringen i EU och tillhörande riskförebyggande åtgärder, eftersom skogsresurserna och träets miljömässiga kvaliteter utgör ett avsevärt naturkapital. Parlamentet efterlyser finansiella instrument för finansiering av åtgärder för att förebygga skogsbränder och parasitangrepp. Kommissionen uppmanas att tillsammans med timmerindustrin undersöka möjligheterna att vidta specifika åtgärder för ett hållbart utnyttjande av skogsresurser, särskilt genom pilotprojekt. Parlamentet förespråkar ett bättre utnyttjande av de åtgärder inom skogsbruket som redan finns inom EU:s olika politikområden, i syfte att höja skogarnas ekonomiska värde och garantera bättre tillgång på trä, till exempel genom omplantering inom programmen för landsbygdsutveckling. 59. Europaparlamentet betonar att förluster av näringsämnen till miljön på grund av jordbruksproduktion skapar stora externa kostnader för ekosystemen, människors hälsa och klimatet. Kommissionen uppmanas att införa moderna tekniker för hantering av näringsämnen i syfte att sänka nivåerna på förlusten av näringsämnen i samband med intensivare produktion. 60. Europaparlamentet påpekar att reformpaketet för den gemensamma fiskeripolitiken är en viktig del i flaggskeppsinitiativet för ett resurseffektivt Europa. Parlamentet anser att ett maximalt hållbart uttag, förebyggande av utkastande av fisk, renare och effektivare motorer, mer selektiva fiskeredskap, lika villkor på internationell nivå samt överkapacitet i flottorna är frågor som måste lösas för att fiske- och vattenbrukssektorn ska kunna bli miljövänlig och ekonomiskt sund. Vidare betonar parlamentet den sociala och ekonomiska vikten av småskaliga kustflottor. Förvaltning och övervakning 61. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samråd med alla nyckelaktörer anta tillförlitliga och lättförståeliga indikatorer för exempelvis mark-, vatten-, råvaru- och koldioxidavtryck, för att övervaka framstegen på vägen mot målen. Dessa indikatorer bör vara baserade på integrerade redovisningsverktyg och på en konsekvent och allmänt accepterad vetenskapligt baserad metodik, och de bör vara uttryckligen definierade så att de gäller i hela EU, för såväl politiska som privata aktörer. Vidare bör de ta med den totala livscykelpåverkan i beräkningen och mäta hur stor mängd resurser som kommer in i ekonomin, så att alla aspekter av resursknapphet kan tas upp och även dolda flöden integreras. Parlamentet varnar för att den föreslagna indikatorn för resursproduktivitet inte kommer att tillhandahålla den information som behövs. 62. Europaparlamentet upprepar vikten av en uppsättning sammanhängande, mätbara, tydliga och verifierbara sektorsmål, innehållande ett övergripande mål, för att förverkliga färdplanens vision och milstolpar. Parlamentet inser frågans komplexitet och att det därför behövs en fast vetenskaplig grund. Kommissionen uppmanas att på denna grund lägga fram ett konkret förslag på sådana mål för EU och medlemsstaterna, senast inom ett år efter att de aktuella indikatorerna har antagits, och att säkerställa att all EU-politik är förenlig med de uppställda målen. Parlamentet anser att de milstolpar som ingår i färdplanen ska betraktas som mål fram till dess att mer detaljerade mål har ställts upp. Medlemsstaterna uppmanas att inkludera motsvarande mål i sina egna strategier för resurseffektivitet. 63. Europaparlamentet betonar att specifika indikatorer för resurseffektivitet är avgörande inom alla politikområden, och uppmanar kommissionen att integrera indikatorer för resurseffektivitet i alla sina konsekvensbedömningar. Parlamentet anser också att en ”konkurrensanalys”, enligt riktlinjerna i kommissionens meddelade COM(2010)0614, bör vara en obligatorisk del av alla konsekvensbedömningar. 64. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den gällande lagstiftningen genomförs fullt ut, särskilt när det gäller vattenlagstiftningen, för att i största möjliga utsträckning utnyttja alla möjligheter. 65. Europaparlamentet välkomnar EU:s bränslekvalitetsdirektiv som ett viktigt steg i en livscykelinriktad strategi för resursförbrukning, och kräver att leverantörerna tillämpar ett separat standardvärde för tjärsand när de tillämpar direktivet. 66. Europaparlamentet anser att det sjunde miljöhandlingsprogrammet bör tillhandahålla de rätta strategiska ramarna för att uppnå visionen, milstolparna och målen i färdplanen mot ett resurseffektivt Europa. 67. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska EU:s politik och bedöma bland annat de nationella handlingsplanerna för förnybar energi och den gemensamma jordbrukspolitiken med avseende på deras påverkan på resurseffektiviteten. 68. Europaparlamentet anser att ett resurseffektivt Europa utgör en lämplig ram för skapandet av gröna jobb för alla, utan diskriminering. 69. Europaparlamentet anser att resurseffektiviteten ofta hämmas av tungrodda administrativa förfaranden. Parlamentet uppmanar kommissionen att förenkla tillståndsförfarandena så att resurseffektiviteten kan genomföras mer verkningsfullt. I detta avseende välkomnar parlamentet kommissionens initiativ om öppenhetsdirektivet. 70. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram informations- och upplysningskampanjerna riktade till allmänheten i syfte att öka användningen av produkter som framställts av återvunnet avfall. 71. Europaparlamentet efterlyser åtgärder som kan garantera att den mest effektiva resursanvändningen blir ett centralt övervägande inom regionalpolitiken. Parlamentet betonar att resurseffektiviteten också behöver tas upp på regional och lokal nivå, med hänsyn till potentialen, svårigheterna och de olika utvecklingsnivåerna i Europas regioner. Parlamentet betonar också att de lokala och regionala myndigheterna måste harmonisera sina åtgärder för resurseffektivitet med Europa 2020-strategin. Den internationella dimensionen 72. Europaparlamentet betraktar effektiv och hållbar användning och fördelning av resurser som en nyckelfaktor i EU:s industripolitik, som även bör prägla unionens yttre förbindelser nu och i framtiden. Parlamentet anser i detta avseende att handeln med miljövaror och miljötjänster utgör ett instrument för hållbar ekonomisk och social utveckling som gagnar både handeln och miljön. 73. Europaparlamentet anser att ett rättvist, öppet och icke-diskriminerande multilateralt handelssystem och miljöskyddet bör förstärka varandra och gynna lokalsamhällen, förutsatt att de multilaterala handelsreglerna reformeras så att de bättre svarar mot miljöutmaningar och grundläggande mänskliga behov. 74. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i större utsträckning införliva frågor som rör råvaror, till exempel exportbegränsningar och investeringsaspekter, i pågående och framtida förhandlingar som EU genomför på bilateral och multilateral grund. 75. Europaparlamentet betonar att ett rättvist öppnande av globala marknader för miljövaror och miljötjänster som främjar hållbar konsumtion skapar exportmöjligheter och nya arbetstillfällen kopplade till spridningen av ny grön teknik, innovation och konkurrenskraft samt leder till lägre priser, högre kvalitet och större valfrihet för konsumenterna. 76. Europaparlamentet välkomnar arbetet inom Världshandelsorganisationens Doharunda för handelsförhandlingar om minskning eller undanröjande av tullhinder och övriga hinder för handeln med miljövaror och miljötjänster, och riktar en kraftfull uppmaning till parterna att oberoende av Doharundans framtid fortsätta att arbeta för en tydlig definition av miljövaror och miljötjänster som omfattar företagens sociala ansvar, EU:s miljönormer och principer för rättvis handel. 77. Europaparlamentet framhåller att samtliga befintliga bilaterala och regionala EU-handelsavtal måste omfatta ett ambitiöst kapitel om hållbarhet, vilket till exempel EU:s senaste frihandelsavtal med Sydkorea, Colombia och Peru samt Centralamerika gör. Parlamentet anser att kapitlen om social och miljömässig hållbarhet bör ges samma vikt som de kommersiella aspekterna av avtalen, och uppmanar därför kommissionen att låta dessa kapitel omfattas av bestämmelserna om tvistlösning i framtida frihandelsavtal. 78. Europaparlamentet anser att införandet av förmånstullar på miljövaror och miljötjänster som produceras på ett socialt ansvarsfullt sätt inom ramen för det allmänna preferenssystemet kan skapa ett mervärde för EU:s handel med utvecklingsländer och fungera som en ytterligare sporre för förverkligandet av Europa 2020-strategins målsättningar och av unionens långsiktiga klimat- och energimål. 79. Europaparlamentet anser att det i samband med och inför Rio+20-konferensen behövs en ny och förstärkt debatt som inbegriper alla FN:s medlemsstater, det civila samhället och fackföreningar, om i synnerhet hur ändamålsenligt det är att företagens sociala ansvar är frivilligt. 80. Europaparlamentet betonar att EU:s miljöinnovation stimulerar större resurseffektivitet utanför våra gränser, vilket leder till minskad utarmning av de globala naturresurserna. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att stärka sina nationella strategier för resurseffektivitet och att dela med sig av sina kunskaper vid globala forum såsom Rio+20-konferensen. Parlamentet framhåller att den snabbt växande globala konsumtionen, tillsammans med de allt knappare råvarutillgångarna, kräver satsningar på global resurseffektivitet. 81. Europaparlamentet påpekar att den kommande Rio+20-konferensen kan bli ett viktigt forum för att diskutera frågorna om resurseffektivitet och hållbar utveckling. Parlamentet anser att en ny uppsättning mål för hållbar utveckling kan täppa till luckorna i millennieutvecklingsmålen och bli en stark efterträdare som globalt projekt, som erkänner de oupplösliga kopplingarna mellan miljön och alla dimensioner av utvecklingen. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att spela en avgörande och positiv roll vid denna konferens för att möta utmaningarna med att få till stånd en grön ekonomi för alla på en global skala. o 82. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.
| ||||||||||||
| Initiativet Bättre möjligheter för unga |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av frågan till kommissionen av den 26 april 2012 om initiativet Bättre möjligheter för unga (O-000106/2012 – B7-0113/2012), – med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 17 juni 2010 om Europa 2020-strategin och dess fem överordnade mål, – med beaktande av kommissionens meddelande om initiativet Bättre möjligheter för unga (COM(2011)0933), – med beaktande av meddelandet ”Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning”, som kommissionen lade fram den 18 april 2012 (COM(2012)0173), – med beaktande av kommissionens meddelande ”Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden –'Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt'” (COM(2011)0206), – med beaktande av kommissionens meddelande ”Unga på väg – Ett initiativ för att släppa fram potentialen hos ungdomar att uppnå smart och hållbar tillväxt för alla i Europeiska unionen” ((COM (2010)0477), – med beaktande av kommissionens meddelande ”Årlig tillväxtöversikt 2012” (COM(2011)0815), – med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om att främja ungdomens tillträde till arbetsmarknaden och stärka den rättsliga ställningen för praktikanter och lärlingar(1), – med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering av personer med funktionsnedsättning och EU:s handikappstrategi 2010–2020(2), – med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om EU-strategin för integrering av romer(3), – med beaktande av rådets slutsatser om främjande av sysselsättning för ungdomar i syfte att uppnå målen för Europa 2020-strategin, som antogs i Luxemburg den 17 juni 2011, – med beaktande av uttalandet från Europeiska rådets medlemmar av den 30 januari 2012 med titeln ”Mot tillväxtvänlig konsolidering och jobbskapande tillväxt”, – med beaktande av den skrivelse om ungdomsarbetslöshet som kommissionens ordförande Barroso skickade till åtta medlemsstater den 31 januari 2012, – med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs arbetsdokument (SOC)450 av den 28 mars 2012 om meddelandet COM(2011)0933 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, – med beaktande av direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet, – med beaktande av artiklarna 15, 31 och 32 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, – med beaktande av avdelning XII i EUF-fördraget, – med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. I en resolution från 2010 redogjorde parlamentet för sin ståndpunkt i fråga om att främja ungdomens tillträde till arbetsmarknaden och stärka den rättsliga ställningen för praktikanter och lärlingar. I resolutionen uppmanades kommissionen, medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och andra berörda parter att i enlighet med sina respektive befogenheter bland annat
B. Efter en matt ekonomisk återhämtning sedan 2010 är arbetslösheten åter på väg upp i EU och ligger i genomsnitt på 10 %, ungdomsarbetslösheten på över 22 %. De ekonomiska prognoserna tyder på att vi är på väg in i en ny period av ekonomisk stagnation med ytterligare stigande arbetslöshet, och förhoppningarna om en återhämtning med ökad sysselsättning ser inte ut att kunna infrias på länge än. C. Sysselsättningssituationen för ungdomar skiljer sig avsevärt mellan olika medlemsstater. I vissa ligger arbetslösheten en bit under 10 %, medan den uppgår till nästan 50 % i de länder som drabbats hårdast av krisen. D. Ungdomsarbetslösheten kan hanteras på ett ändamålsenligt sätt endast om den analyseras mot bakgrund av den samlade sysselsättningssituationen i en medlemsstat och det övergripande ekonomiskpolitiska ramverk som omger den nationella arbetsmarknaden. E. En anledning till den höga ungdomsarbetslösheten är bristen på nya arbetstillfällen. F. De negativa följderna av den finansiella och ekonomiska krisen i Europa, och framför allt av statsskuldkrisen i euroområdet, har slagit särskilt hårt mot ungdomar, särskilt dem som inte gått klart eller haft framgång med sin grundskole- eller gymnasieutbildning, dem som är drabbade av långtidsarbetslöshet och social utestängning och dem som bor i ekonomiskt missgynnade regioner. Till följd av krisen har de unga fått det sämre än innan. G. Den alarmerande ökningen av ungdomsarbetslösheten hotar den ekonomiska och sociala framtiden för många unga människor i Europeiska unionen och gör att de får betala ett högt pris för krisen. H. Kampen mot ungdomsarbetslösheten kräver större utbildningssatsningar i EU. I. Verksamma åtgärder består bland annat i att flytta över arbetstagare från industrier och sektorer på nedgång till tillväxtbranscher, främja innovation och skapa nya arbetstillfällen. J. Den 17 juni 2010 enades Europeiska rådet om Europa 2020-strategin och fem överordnade mål. Det handlade bland annat om att
K. I sitt meddelande om inremarknadsakten slår kommissionen med rätta fast att en ytterligare fördjupning av den inre marknaden skulle kunna skapa de arbetstillfällen och det välstånd som så akut behövs för att få till stånd en ekonomisk vändning och bekämpa den nuvarande ekonomiska krisen. L. I sitt meddelande om unga på väg uppmuntrade kommissionen medlemsstaterna att införa en ungdomsgaranti och uppmanade dem att göra mer för att få till stånd en sådan. M. Vid mötet den 30 januari 2012 offentliggjorde Europeiska rådets medlemmar ett uttalande där de uppmanade medlemsstaterna att förbättra tillgången till arbetskraft och minska ungdomsarbetslösheten och konstaterade att ”målet bör vara att ungdomar inom några månader efter avslutad skolgång får erbjudande om högkvalitativ sysselsättning, vidareutbildning eller en lärlings- eller praktikplats”. N. Den 31 januari 2012 skickade kommissionens ordförande Barroso en skrivelse till åtta medlemsstater som har betydligt högre ungdomsarbetslöshet än EU-snittet. Till dessa medlemsstater skickades särskilda ”insatsgrupper” i syfte att ta fram sysselsättningsplaner för ungdomar. O. Gemensamma nämnare för dessa åtta länder är en mycket hög andel personer som hoppat av skolan i förtid och lågutbildade ungdomar som söker anställning på arbetsmarknaden. P. I maj 2012 kommer kommissionen att lägga fram sina landsspecifika rekommendationer för 2012. I sitt meddelande om initiativet Bättre möjligheter för unga skriver kommissionen att medlemsstaterna, särskilt de med den högsta ungdomsarbetslösheten, utan att vänta på dessa rekommendationer bör vidta kraftfulla åtgärder för att förebygga skolavhopp, utveckla kompetens som är relevant för arbetsmarknaden, stödja första arbetslivserfarenheten och utbildning på arbetsplatsen och underlätta tillgången till ett (första) jobb. Q. Vid Europeiska rådets möte den 30 januari 2012 meddelade kommissionsordförande Barroso att 82 miljarder euro ur strukturfondernas budget ännu inte har anslagits och kan komma att omfördelas. 1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om initiativet Bättre möjligheter för unga, som bygger vidare på tidigare kommissionsinitiativ som Ungdomar på väg och Ny kompetens för nya arbetstillfällen samt de många initiativ som presenterats i dessa meddelanden. Parlamentet hyser emellertid allvarliga tvivel om huruvida de föreslagna åtgärderna är i paritet med allvaret i den ungdomsarbetslöshetskris som många medlemsstater just nu upplever. 2. Europaparlamentet framhåller att sysselsättningssituationen för ungdomar är mycket beroende av den samlade ekonomiska situationen. Parlamentet välkomnar kommissionens meddelande ”Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning” och uppmanar EU:s stats- och regeringschefer att så snart som möjligt lägga fram en europeisk investeringsplan som främjar en inkluderande och hållbar tillväxt med ökad sysselsättning. 3. Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets uttalande, där medlemsstaterna uppmanas att införa nationella system liknande ungdomsgarantin. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att gå denna vädjan till mötes med snabba och konkreta åtgärder på nationell nivå för att se till att ungdomar antingen har ett anständigt arbete eller befinner sig i utbildning eller omskolning senast fyra månader efter avslutad skolgång. 4. Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att verka för en ungdomsgaranti och anslå 4 miljoner euro till medlemsstaterna för att hjälpa dem att införa ungdomsgarantisystem, vilket bör understödjas med en aktiv arbetsmarknadspolitik som kan täppa till luckan mellan utbildningsväsendet och arbetsmarknaden. Parlamentet hyser emellertid allvarliga tvivel om huruvida denna summa räcker för att hjälpa länder med hög arbetslöshet och nationella budgetåtstramningar att införa denna typ av garantier. 5. Europaparlamentet framhåller att ungdomsgarantin måste reellt förbättra situationen för ungdomar som varken har arbete eller utbildningsplats och gradvis få bukt med ungdomsarbetslösheten i EU. 6. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt enligt meddelandet med titeln ”Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning” att lägga fram ett förslag till rådets rekommendation om kvalitetskriterier för praktikprogram och ett förslag till rådets rekommendation om ungdomsgarantier senast i slutet av 2012. Parlamentet uppmanar kraftfullt medlemsstaterna att anta förslaget senast i slutet av 2012. 7. Europaparlamentet konstaterar att unga människor diskrimineras i fråga om sina möjligheter att få tillträde till och stanna kvar på arbetsmarknaden till följd av sin otrygga situation och sina tillfälliga anställningskontrakt. Denna situation kräver att den i europeisk lagstiftning stadfästa principen om likabehandling efterlevs fullt ut. 8. Europaparlamentet framhåller att unga mödrar diskrimineras i särskilt hög grad på arbetsmarknaden då de gör avbrott i karriären på grund av sina familjeplikter. Därför uppmanar parlamentet medlemsstaterna att förbättra möjligheterna att förena yrkes- och privatlivet, särskilt genom att skärpa direktivet om mammaledighet på EU-nivå och erbjuda lättillgänglig och prismässigt överkomlig barn- och äldreomsorg av hög kvalitet. 9. Europaparlamentet är övertygat om att ett effektivt sätt att få ungdomar i arbete igen är att genomföra systematiska reformer för att bekämpa den strukturella arbetslösheten. 10. Europaparlamentet välkomnar insikten om att det brådskar som kommer till uttryck i kommissionsordförande Barrosos initiativ om att sända ”insatsgrupper” till de medlemsstater som har högst ungdomsarbetslöshet. Kommissionen uppmanas att hålla parlamentet vederbörligen underrättat om vad som står på dagordningen och om de konkreta resultaten av verksamheten. Parlamentet beklagar att ”insatsgrupperna” endast fått mandat och inrättats av kommissionen, och i framtiden bör parlamentet och rådet bli mer delaktiga i processen. 11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera vilka konsekvenser arbetsmarknadsreformer med anknytning till ”insatsgruppernas” förslag får för sysselsättningsgraden och kvalitetsnormerna för sysselsättning i de berörda medlemsstaterna. 12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta förordningen om en europeisk kvalitetsram så snart som möjligt under 2012 och att fastställa miniminormer till stöd för tillhandahållande och utnyttjande av praktikplatser. 13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra kvaliteten på, medvetenheten om och därmed även ställningen för yrkesutbildning, som är ett mycket viktigt alternativ till högre utbildning. 14. Europaparlamentet anser att rörlighet och möjlighet att arbeta i en annan medlemsstat skulle kunna vara ett viktigt steg för att förbättra ungdomars tillträde till arbetsmarknaden. Parlamentet gläds därför åt utvidgningen av initiativet Erasmus för alla och rekommenderar att stor vikt läggs vid arbetslivserfarenhet utomlands för studenter och ungdomar i yrkesutbildning inom ramen för detta program. 15. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa och utvärdera nya bindande ungdomsmål med särskild hänsyn till kvalitet samt politiska strategier inriktade på ungdomar i linje med målen i Europa 2020-strategin, och att ta med dessa i sina nationella reformprogram. 16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att ungdomsarbetslöshet blir en tydlig del av den europeiska planeringsterminen genom att ingå som delmål i Europa 2020-strategin. 17. Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som uppvisar låg arbetslöshet eller som med framgång har infört ungdomsgarantier, exempelvis Österrike, att aktivt samarbeta med medlemsstater som är kraftigt drabbade av ungdomsarbetslöshet, genom att överföra sina kunskaper och framgångsmodeller för att överbrygga den växande klyftan mellan ländernas arbetslöshetssiffror och tillsammans ta fram bättre och mer inkluderande sysselsättningsstrategier för ungdomar med positiva effekter ute på fältet. 18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera de särskilda svårigheter ungdomar har att brottas med när det gäller tillgång till socialt skydd och risk för social utestängning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att verka för åtgärder som förbättrar dessa människors tillgång till socialt skydd och ersättning. 19. Europaparlamentet beklagar att det efter fyra års kris fortfarande finns 82 miljarder euro outnyttjade från strukturfonderna inom budgetramen för 2007–2013. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ge förtur åt att omfördela en betydande del av dessa 82 miljarder euro till projekt för ungdomar, och särskilt till små och medelstora företag, i syfte att främja anständiga arbetstillfällen för ungdomar. Kommissionen uppmanas även att överväga en höjning av samfinansieringsnivåerna för de åtta länder som har särskilt hög arbetslöshet. 20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att titta på fler och mer långtgående finansieringskällor för att hjälpa medlemsstaterna att bekämpa den höga ungdomsarbetslösheten. 21. Europaparlamentet anser det särskilt viktigt att vid utarbetandet av budgetramen för 2014– 2020 anslå medel till ungdomar, med särskilt fokus på ungdomar som varken har arbete eller utbildningsplats. 22. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att dessa medel tilldelas under full medverkan av arbetsmarknadsparter och ungdomsorganisationer. 23. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att främja rörligheten på arbetsmarknaden för ungdomar som en del av det nya programmet för social förändring och social innovation för att uppmuntra dem att söka arbete i medlemsstater och regioner som lider brist på kompetens och arbetskraft. Parlamentet vill i detta sammanhang se större fokus på situationen för ungdomar, särskilt vad gäller övergång från utbildning till arbete, minskning av antalet skolavhopp och kvalitet på praktik- och lärlingsplatser. Arbetet med att främja rörligheten på arbetsmarknaden måste gå hand i hand med bättre socialt skydd och färre hinder för rörligheten med avseende på sociala rättigheter och socialförsäkringsskydd, särskilt för unga riskutsatta arbetstagare. 24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att finansiera mobilitetsprogram som fokuserar på utbildning och sysselsättning för ungdomar inom nya områden som kan bidra till en återhämtning med ökad sysselsättning, i synnerhet gröna arbetstillfällen och arbetstillfällen i vårdsektorn för både unga män och unga kvinnor. 25. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa duala utbildningssystem för alla yrken som inte kräver högre utbildning, tillsammans med mål för företag av en viss storlek att erbjuda lärlingsplatser samt incitament att anställa ungdomar. 26. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla en mer samordnad strategi mellan nationella utbildningsplaner och arbetsmarknadens behov, inte bara på kort sikt utan framför allt på medellång och lång sikt, för att undvika att vissa sektorer sväller över, främja framväxten av nya nischmarknader och flytta resurser från sektorer där antalet arbetstillfällen minskar till sektorer som är på frammarsch, exempelvis den hållbara ekonomin. 27. Europaparlamentet uppmuntrar till en europeisk ungdomssysselsättningsstrategi som kan bistå företag, välfärdsorganisationer, myndigheter och andra arbetsgivare med att skapa anständiga arbetstillfällen av hög kvalitet. 28. Europaparlamentet är synnerligen oroat över de negativa konsekvenser som de betydande nedskärningarna i vissa medlemsstaters utbildningsbudgetar kommer att få för ungdomar i den svåra situation de befinner sig i och för genomförandet av förslagen i initiativet Bättre möjligheter för unga. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att rekommendationerna till medlemsstaterna om hållbara statsfinanser inte undergräver eller omintetgör strategier och program som syftar till att främja ungdomars sysselsättning och sociala inkludering och/eller förhindra att ungdomar marginaliseras och kopplas bort från arbetsmarknaden. 29. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Lika lön för manliga och kvinnliga anställda för samma eller likvärdigt arbete |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), – med beaktande av artiklarna 8 och 157 i EUF-fördraget, – med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning)(1), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 september 2010 ”Strategi för jämställdhet 2010–2015” (COM(2010)0491), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2010 ”Ett förstärkt engagemang för jämställdhet: Kvinnostadga” (COM(2010)0078), – med beaktande av kommissionens rapport från maj 2010 om löneskillnaderna mellan kvinnor och män i Europa från ett rättsligt perspektiv, – med beaktande av kommissionens rapport från februari 2009 från nätverket av juridiska experter på området jämställdhet om införlivandet av det omarbetade direktivet 2006/54/EG, – med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 juli 2007 ”Utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män” (COM(2007)0424), – med beaktande av kommissionens rapport från februari 2007 från nätverket av juridiska experter på områdena sysselsättning, sociala frågor och jämställdhet ”Rättsliga aspekter kring löneskillnaderna mellan kvinnor och män”, – med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020) som antogs av rådet den 7 mars 2011, – med beaktande av EU-domstolens rättspraxis grundad på artikel 157 i EUF-fördraget, – med beaktande av rapporten av den 5 mars 2010 från Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor ”Åtgärder mot löneklyftan: Åtgärder av myndigheter och arbetsmarknadsparter”, – med beaktande av det ramprogram för jämställdhet som antogs av EU:s arbetsmarknadsparter den 1 mars 2005, dess uppföljningsrapporter från 2006, 2007 och 2008 och den slutliga utvärderingsrapporten från 2009, – med beaktande av bestämmelserna i Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om deltidsarbete från 1994(2), enligt vilka länderna i sina offentliga upphandlingar måste införa en arbetsklausul som inbegriper frågan om lika lön, – med beaktande av ILO:s konvention nr 100 om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde, – med beaktande av ILO:s och FN:s Global Compact-webbinarium i mars 2011: ”Equal Pay for Work of Equal Value: How do we get there?”, – med beaktande av artikel 11.1 d i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, antagen av FN:s generalförsamling i resolution 34/180 av den 18 december 1979, – med beaktande av sin resolution av den 18 november 2008 om tillämpning av principen om lika lön för män och kvinnor(3), – med beaktande av kommissionens uppföljning av den 3 februari 2009 av resolutionen av den 18 november 2008, – med beaktande av tio parlamentsledamöters förslag av den 8 mars 2010 att utarbeta ett initiativbetänkande som rör lagstiftning om lika lön för samma arbete i enlighet med artikel 42 i arbetsordningen, – med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0160/2012), och av följande skäl: A. Enligt de senaste provisoriska och ofullständiga uppgifterna tjänar kvinnor i genomsnitt 16,4 procent mindre än män i unionen och löneskillnaderna varierar mellan 4,4 procent och 27,6 procent i medlemsstaterna. Trots att en omfattande lagstiftning är i kraft sedan nästan 40 år och att åtgärder vidtagits och resurser spenderats för att minska skillnaderna(4), sker framstegen mycket långsamt (skillnaden på unionsnivå var 17,7 procent år 2006, 17,6 procent år 2007, 17,4 procent år 2008, 16,9 procent år 2009 och 16,4 procent år 2010), och i vissa medlemsstater har löneskillnaderna till och med ökat. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män kan vara ännu större eftersom det fortfarande saknas uppgifter från tre medlemsstater. B. Orsakerna till de konstant stora löneskillnaderna mellan kvinnor och män är komplexa, många och ofta inbördes relaterade, och dessutom sträcker de sig långt bortom det enskilda problemet med lika lön för samma eller likvärdigt arbete. Dessa orsaker inbegriper direkt och indirekt diskriminering samt sociala och ekonomiska faktorer såsom yrkesmässiga och starkt horisontellt och vertikalt segregerade arbetsmarknader, undervärdering av kvinnors arbete, ojämlikhet i balansen mellan arbete och privatliv samt traditioner och stereotyper, däribland valet av utbildningsväg, studieväg, tillträde till yrken och anställningsmönster och följaktligen yrkeskarriärer, särskilt för flickor och kvinnor, vilket leder dem till typiska kvinnoyrken som är mindre välbetalda. Enligt expertanalyser beror cirka hälften av skillnaden på direkt och indirekt diskriminering. C. Löneskillnaderna är alltför ofta kopplade till kulturarv samt juridiska och ekonomiska faktorer som finns i det moderna samhället. D. I genomsnitt hade kvinnor varit tvungna att arbeta fram till den 2 mars 2012 för att tjäna lika mycket som män i genomsnitt hade tjänat under året fram till den 31 december 2011. E. För att åstadkomma jämställdhet måste principen om lika lön för samma eller likvärdigt arbete genomföras. Kommissionen och medlemsstaterna bör uppmanas att sammanställa och regelbundet offentliggöra statistik som inte bara visar genomsnittliga timlöner utan även de löner som män och kvinnor får för samma eller likvärdigt arbete. F. Direktiv 2006/54/EG har bidragit till att kvinnors situation på arbetsmarknaden har förbättrats men har inte i grunden förändrat lagstiftningen för att utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Preliminära expertstudier visar att få eller inga förändringar alls har gjorts i medlemsstaternas lagstiftning och att inga sanktioner har vidtagits mot arbetsgivare. Problemets komplexitet kräver inte enbart förbättrad lagstiftning utan även en EU-omfattande strategi för att åtgärda löneskillnaderna mellan kvinnor och män, som i sin tur kräver ett starkt ledarskap av unionen vad gäller att samordna politik, främja bra metoder och involvera olika aktörer. G. Utvecklingen visar att löner allt oftare förhandlas fram individuellt, vilket ger upphov till bristande information och insyn i det individualiserade lönesystemet. Detta leder till ökade löneskillnader mellan anställda på likartade nivåer, och kan resultera i ökade löneskillnader mellan kvinnor och män. Ett mer decentraliserat och individualiserat system för fastställande av löner bör därför bedömas vara en oroande utveckling, samtidigt som dataskydd inte kan ses som en berättigad ursäkt för att inte offentliggöra statistisk information om löner. H. Kvinnliga studerande i alla medlemsstater får i högre grad godkänt i skolan än de manliga och står för så mycket som 59 procent av alla som utexamineras från universitet. På grund av traditioner och stereotyper inom utbildningen är de däremot i minoritet bland de utexaminerade i ämnen som matematik och datavetenskap. I. Kvinnors förmågor och kunskaper underskattas ofta, liksom yrken och arbeten som domineras av kvinnor, utan att det nödvändigtvis kan motiveras objektivt. Att bredda kvinnors karriärmöjligheter och förändra utbildningsmönstren kan ha en positiv inverkan på löneskillnaderna mellan kvinnor och män, exempelvis genom att antalet kvinnliga forskare och ingenjörer ökar. J. Kvinnor har ofta deltidsanställningar och löneskillnaderna mellan könen är nästan dubbelt så stora bland deltidsanställda som bland heltidsanställda. K. Enligt expertanalyser börjar löneskillnaderna mellan kvinnor och män framträda efter att en kvinna återvänder till arbetsmarknaden efter sin första mammaledighet. De ökar efter upprepade avbrott på grund av yttre faktorer, såsom barnrelaterade avbrott i arbetet och vård av omsorgsberoende anhöriga, och tenderar att bli större i takt med ålder och utbildningsnivå. Kvinnors långsammare, kortare och/eller avbrutna karriärer skapar även skillnader mellan könen vad gäller bidrag till sociala trygghetssystem, vilket ökar risken för kvinnor att hamna i fattigdom när de blir äldre. L. Uppgifter visar att kvinnors kvalifikationer och erfarenheter belönas ekonomiskt lägre än männens. Förutom att principen om lika lön för likvärdigt arbete inte får snedvridas på grund av könsstereotypa föreställningar, måste man frigöra sig från de sociala roller som hittills i hög grad har påverkat utbildnings- och karriärmöjligheterna. Det är inte bara möjligt utan även nödvändigt att inom utbildningssystemet ta upp könsrollsstereotyperna och hur dessa ska elimineras. Mammaledighet och föräldraledighet bör inte medföra diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden. M. Arbetsgivare i kvinnodominerade industrier och yrken betalar i genomsnitt lägre löner, och dessa industrier och yrken har vanligtvis mindre kollektiv representation och förhandlingsstyrka. N. Enligt lagstiftning och europeisk rättspraxis måste arbetsgivare tillämpa samma utvärderingskriterier för hela personalen, lönesystem måste vara förståeliga och öppna och de tillämpade kriterierna måste beakta karaktären och typen av arbete och inte innehålla diskriminerande punkter. O. Löneskillnaderna är ännu mer framträdande bland kvinnor som är missgynnade på flera sätt, såsom kvinnor med funktionshinder, kvinnor som tillhör minoriteter och lågutbildade kvinnor. P. Endast ett fåtal gånger väcks talan avseende diskriminering i form av löneskillnader mellan kvinnor och män vid de behöriga domstolarna(5). Det finns många förklaringar till detta, däribland brist på information om löner, det problematiska utrymmet för jämförelseroch bristen på personliga resurser hos käranden. Q. Europeiska jämställdhetsinstitutet kan spela en avgörande roll för övervakning av utvecklingen av löneskillnaderna mellan kvinnor och män, analys av orsakerna och utvärdering av lagstiftningens inverkan. R. Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen uppmanat kommissionen att vidta åtgärder, däribland en översyn av befintlig lagstiftning, i syfte att bekämpa löneskillnaderna mellan kvinnor och män, och eliminera risken för att pensionärer drabbas av fattigdom, vilket är en större risk för kvinnor som en direkt följd av löneskillnaderna mellan kvinnor och män. 1. Europaparlamentet begär att kommissionen i enlighet med artikel 32 i direktivet ser över direktiv 2006/54/EG före den 15 februari 2013, och föreslår ändringar till det utifrån artikel 157 i EUF-fördraget i linje med de detaljerade rekommendationerna som beskrivs i bilagan till denna resolution, åtminstone vad gäller följande aspekter av frågan om löneskillnader mellan kvinnor och män:
2. Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna följer de grundläggande rättigheterna och subsidiaritetsprincipen. 3. Europaparlamentet anser att det begärda förslaget inte kommer att ha några ekonomiska konsekvenser. 4. Europaparlamentet medger att det finns flera orsaker till att löneskillnaderna blir större och att ett mångfasetterat tillvägagångssätt på flera nivåer kräver ett starkt ledarskap av unionen vad gäller att samordna politik, främja bästa praxis och involvera olika aktörer, såsom europeiska arbetsmarknadsparter och icke-statliga organisationer, i syfte att utarbeta en EU-omfattande strategi för att utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män. 5. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att konsekvent verkställa och upprätthålla respekten för direktiv 2006/54/EG och att uppmuntra den privata och offentliga sektorn till en mer aktiv roll i arbetet med att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Medlemsstaterna och kommissionen bör uppmuntra arbetsmarknadens parter, inklusive arbetsgivare, att genomföra arbetsutvärderingsprogram som är fria från könsmässiga aspekter, att genomföra yrkesklassificeringssystem och att främja begreppet lika lön för lika eller likvärdigt arbete. 6. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att själva vara ett föredöme i kampen mot de löneskillnader som drabbar kvinnor i offentliga förvaltningar, institutioner och företag i allmänhet. 7. Europaparlamentet betonar vikten av kollektivförhandlingar och kollektivavtal i kampen mot diskriminering av kvinnor, bl.a. i fråga om tillgång till anställning, löne- och arbetsvillkor, karriär och fortbildning. 8. Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ om en dag för lika lön, som först infördes den 5 mars 2011 och som anordnades för andra gången den 2 mars 2012. 9. Europaparlamentet noterar att löneskillnader på grund av andra faktorer såsom ras, etnisk tillhörighet, sexuell läggning och religion inte får tolereras. 10. Europaparlamentet välkomnar rådets initiativ under det belgiska ordförandeskapet 2010 om utvärdering och uppdatering av de kvantitativa och kvalitativa indikatorerna. 11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna vad gäller forskning, analys och ett fullständigt tillgodogörande av utbyte av bästa praxis. 12. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att när så är möjligt och tillsammans med arbetsmarknadens parter utbyta bästa praxis och stärka samarbetet när det gäller att utveckla nya idéer för att bekämpa löneskillnaderna mellan kvinnor och män. 13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att motverka löneskillnader mellan könen i alla EU-strategier och nationella program, framför allt i sådana som ska bekämpa fattigdom. 14. Europaparlamentet föreslår att medlemsstaterna, om de önskar, utser en lika lön-ombudsman (Equal Pay Champion), som kan övervaka situationen i den enskilda medlemsstaten och rapportera tillbaka till sina nationella parlament och Europaparlamentet om de framsteg som görs. 15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICEF, CEEP och EFS(6) i syfte att utjämna löneskillnaderna mellan män och kvinnor. 16. Europaparlamentet uppmuntrar arbetsmarknadsparterna till att ta sitt ansvar för att skapa en mer jämlik lönestruktur, att tillhandahålla kurser i förhandlingsteknik, inklusive löneförhandling, att öka medvetenheten om lika lön i första hand med målet att arbeta för obligatoriska lönegranskningar, och att stärka kvinnornas ställning gentemot arbetsmarknadens parter, i synnerhet i beslutsfattande positioner. 17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge möjlighet till kollektiv prövning av kränkningar av principen om lika lön för lika arbete, som ett sätt för individer och/eller representativa organ att väcka talan vid domstol för eller till stöd för käranden som ger sitt samtycke, och att bevilja icke-statliga organisationer och fackföreningar laglig rätt att företräda offer för diskriminering även i administrativa förfaranden. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att inkludera kollektiv prövning av kränkningar av principen om lika lön för lika arbete i sitt kommande förslag till horisontellt instrument om kollektiv prövning. 18. Europaparlamentet betonar att i endast ett fåtal fall har talan väckts avseende diskriminering i form av löneskillnader mellan kvinnor och män vid de behöriga domstolarna (allmän domstol eller förvaltningsdomstol). Parlamentet uppmuntrar därför kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta med informationskampanjer och att i samband med dessa tillhandahålla lämplig information om bevisbördan, eftersom den spelar en viktig roll när det gäller att säkra principen om lika behandling. 19. Europaparlamentet anser att förfarandena och mekanismerna för att försvara principen om lika lön för likvärdigt arbete och för att förbjuda all slags könsdiskriminering bör förbättras och förenklas. 20. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer att tillsammans ta fram objektiva arbetsvärderingsinstrument för att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor. 21. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa mål, strategier och tidsfrister för att utjämna löneskillnaderna mellan könen och uppnå lika lön för lika eller likvärdigt arbete. 22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja mer forskning om flexicuritystrategier för att se hur dessa inverkar på löneklyftan och också fastställa hur dessa strategier kan bidra till att motverka könsdiskriminering. 23. Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser av den 6 december 2010, i vilka medlemsstaterna uppmanas att vidta omfattande åtgärder för att få bukt med orsakerna till löneklyftan. 24. Europaparlamentet understryker att om fler kvinnor fick möjlighet till anställning, särskilt på ledande befattningar, skulle det kunna bidra till att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Det är viktigt att kvinnor deltar mer aktivt i den ekonomiska beslutsprocessen och att de kan använda sitt inflytande för att komma med lösningar som tar hänsyn till jämställdhetsperspektivet. Parlamentet vill lyfta fram de studier som visar att det finns ett starkt samband mellan ökat antal kvinnor i ledande befattningar och större vinster för företagen från tillgångar, försäljning och kapitalinvesteringar. 25. Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om deras åtagande att granska vilka effekter sysselsättnings- och skattepolitiken har på löneskillnaderna. 26. Europaparlamentet föreslår ett pris för kvinnor och företag i Europa: ”Women and Business in Europe”, som ska delas ut av parlamentet. Priset skulle kunna delas ut till arbetsgivare (företag, institutioner, myndigheter) som främjar kvinnor på ett föredömligt sätt, stöder kvinnor i ledande positioner och tillämpar principen om lika lön. 27. Europaparlamentet står fast vid att åtgärder måste vidtas för att främja yrkes- och karriärutveckling under förhållanden som innebär verklig jämställdhet mellan kvinnor och män. Denna princip utgör en del av företagens sociala ansvar, vilket uppmuntras internationellt och nationellt och bör utvecklas i alla medlemsstater. 28. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution tillsammans med de detaljerade rekommendationerna till kommissionen, rådet och medlemsstaternas parlament och regeringar. BILAGA TILL RESOLUTIONEN DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET Rekommendation 1: DEFINITIONER
Rekommendation 2: ANALYS AV SITUATIONEN OCH ÖPPENHET VAD GÄLLER RESULTATEN 2.1 Bristen på information och medvetenhet samt okunskapen bland arbetsgivare och arbetstagare om de befintliga eller eventuella löneskillnaderna inom företaget gör att genomförandet av principen i fördraget och i gällande lagstiftning blir mindre effektivt. 2.2 Medlemsstaterna bör inse bristen på tillförlitliga, jämförbara och sammanhängande statistiska uppgifter, även vad gäller löneskillnaderna och pensionsskillnaderna mellan deltidsarbetande kvinnor och män, och att lönenivåerna för kvinnor är lägre, särskilt inom traditionellt kvinnodominerade yrken, samt betrakta och hantera löneskillnaderna mellan kvinnor och män som ett allvarligt problem i staternas socialpolitik. 2.3 Därför är det ytterst viktigt att regelbundna lönegranskningar, samt offentliggörande av resultaten, med skyddet av personuppgifter i åtanke, görs obligatoriska för företag (till exempel i företag med minst 30 anställda och där minst 10 procent av de anställda är av vardera kön). Samma krav måste också gälla uppgifterna om ersättningar utöver lönen. Den här informationen bör vara tillgänglig för anställda, fackföreningar och behöriga myndigheter (till exempel yrkesinspektioner och jämställdhetsorgan). 2.4 Arbetsgivarna bör tillhandahålla arbetstagarna och deras företrädare resultat i form av könsuppdelad lönestatistik men med skyddet av personuppgifter i åtanke. Denna information bör sparas sektorsvis och på nationell nivå i varje medlemsstat. 2.5 Det bör finnas ett krav på arbetsgivare att anta bestämmelser om öppenhet vad gäller löneuppläggning och lönestruktur, inklusive extra lön, bonusar och andra förmåner som ingår i lönen. 2.6 När lönestatistiken uppvisar löneskillnader mellan grupper eller individer på grund av kön bör det finnas ett krav på arbetsgivare att analysera dessa skillnader närmare och undanröja dem. Rekommendation 3: ARBETSUTVÄRDERING OCH YRKESKLASSIFICERING 3.1 I syfte att främja lika möjligheter för kvinnor och män bör begreppet om ett arbetes värde bygga på kvalifikationer, social kompetens och ansvarskänsla, med tyngdpunkt på arbetets kvalitet, och inte vara präglat av ett stereotypt synsätt som missgynnar kvinnor, såsom att lägga tonvikten på den fysiska styrkan i stället för på samarbetsförmåga, och det måste säkerställa att ett arbete som innebär ansvar för människor inte anses vara av lägre värde än arbeten med ansvar för materiella eller finansiella resurser. Kvinnor måste därför få information, handledning och/eller utbildning i samband med löneförhandlingar, yrkesklassificeringar och lönenivåer. Det måste vara möjligt att begära av sektorer och företag att de ser över sina yrkesklassificeringssystem utifrån det obligatoriska genusperspektivet och gör de ändringar som krävs. 3.2 Kommissionens initiativ bör uppmuntra medlemsstaterna att införa yrkesklassificering som respekterar jämställdhetsprincipen och gör det möjligt för både arbetsgivare och arbetstagare att fastställa eventuella lönediskrimineringar på grund av en snedvriden definition av löneskalan. Nationella lagar och traditioner bör respekteras vad gäller ländernas arbetsmarknadsrelationer. Arbetsutvärdering och yrkesklassificering bör också vara öppna för insyn och göras tillgängliga för alla aktörer, yrkesinspektioner och jämställdhetsorgan. 3.3 Medlemsstaterna bör göra en grundlig bedömning av kvinnodominerade yrken. 3.4 Könsneutrala arbetsutvärderingar bör baseras på nya system för att klassificera och organisera personalen och organisera arbetet samt på arbetslivserfarenhet och produktivitet, som särskilt bör mätas i kvalitativa termer, såsom utbildning och andra kvalifikationer, psykiska och fysiska krav, ansvar för mänskliga och materiella resurser. Denna information bör ligga till grund för uppgifter och utvärderingstabeller som kan användas vid lönesättning, där vederbörlig hänsyn bör tas till principen om öppenhet och jämförbarhet. Rekommendation 4: JÄMSTÄLLDHETSORGAN OCH RÄTTSMEDEL
Rekommendation 5: SOCIAL DIALOG Det krävs ytterligare granskning av kollektivavtal, tillämpliga löneskalor och system för arbetsutvärderingar, framför allt vad gäller behandling av deltidsarbetare och arbetstagare med andra atypiska anställningsformer eller extra inkomster/lönetillägg, inklusive betalningar in natura. Här bör inte bara de allmänna arbetsvillkoren tas upp, utan också andra anställningsförmåner samt yrkesbaserade system för social trygghet (tjänstledighet, pension, tjänstebil, företagsdagis, flexibla arbetstider, bonusar m.m.). Medlemsstaterna bör, i enlighet med lagstiftning, kollektivavtal och praxis på nationell nivå, uppmuntra arbetsmarknadens parter till att införa könsneutrala arbetsutvärderingar för att göra det möjligt för både arbetsgivare och arbetstagare att fastställa eventuella lönediskrimineringar på grund av en snedvriden definition av löneskalan. Ledningen kan spela en viktig roll inte enbart vad gäller rättvis lön, utan även för att skapa ett klimat som stöder en jämlik fördelning av vårdansvar och karriärsavancemang för både manliga och kvinnliga arbetstagare. Arbetsmarknadens parter bör få tillräckligt med befogenheter för att lyfta fram löneskillnaderna, och inte bara inom deras egna sektorer utan för att skapa balans mellan sektorerna.(8) Kommissionen bör utarbeta en normativ och praktiskt orienterad handbok att använda i den sociala dialogen i företag och medlemsstater. Denna handbok bör innehålla riktlinjer och kriterier för att avgöra värdet av arbetet och för att jämföra arbeten. Den bör också innehålla förslag om eventuella metoder för arbetsutvärdering. Rekommendation 6: FÖREBYGGANDE AV DISKRIMINERING
Rekommendation 7: JÄMSTÄLLDHETSPERSPEKTIVET
Rekommendation 8: SANKTIONER 8.1 Lagstiftningen inom detta område är av olika skäl tydligen mindre effektiv. Eftersom hela problemet inte kan lösas enbart med hjälp av lagstiftning, bör kommissionen och medlemsstaterna stärka gällande lagstiftning med lämpliga former av effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner. 8.2 Det är viktigt att medlemsstaterna vidtar nödvändiga åtgärder för att se till att kränkningar mot principen om lika lön för samma eller likvärdigt arbete beläggs med lämpliga påföljder, enligt gällande rättsliga bestämmelser. 8.3 Trots gällande lagstiftning är inspektioner och påföljder ofta sorgligt otillräckliga när det gäller principen om lika lön. Dessa frågor måste prioriteras, och de myndigheter och organ som ansvarar för dem måste ges nödvändiga tekniska och finansiella resurser. 8.4 Det bör observeras att enligt direktiv 2006/54/EG är medlemsstaterna redan skyldiga att tillhandahålla kompensation eller gottgörelse (artikel 18) samt sanktioner (artikel 25). Dessa bestämmelser är emellertid inte tillräckliga för att förhindra kränkningar av principen om lika lön. Av denna anledning föreslås en studie om möjligheten, effektiviteten och effekterna av ett eventuellt införande av följande sanktioner:
Rekommendation 9: ENHETLIG UTFORMNING AV UNIONENS LAGSTIFTNING OCH POLITIK 9.1 Ett område i akut behov av åtgärder berör det samband som verkar finnas mellan lägre lön och deltidsarbete. Detta kräver en utvärdering och eventuell ändring av direktiv 97/81/EG, som föreskriver lika behandling av heltids- och deltidsarbetande arbetstagare samt mer inriktade och effektiva åtgärder i kollektivavtal. 9.2 Ett konkret mål för att minska löneklyftan bör omgående införas i riktlinjerna för sysselsättning, bl.a. om tillgången till yrkesutbildning och ett erkännande av kvinnors kvalifikationer och kunskaper.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Schweiziska kvoter för antalet uppehållstillstånd som beviljas medborgare i Polen, Litauen, Lettland, Estland, Slovenien, Slovakien, Tjeckien och Ungern |
| |||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av frihandelsavtalet av den 22 juli 1972 mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet(1), – med beaktande av avtalet av den 21 juni 1999 mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer(2), och särskilt dess bilaga I om fri rörlighet för personer och bilaga III om ömsesidigt erkännande av yrkesbehörighet, – med beaktande av protokollet av den 26 oktober 2004 till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer angående Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens deltagande som avtalsslutande parter, till följd av deras anslutning till Europeiska unionen(3), – med beaktande av protokollet av den 27 maj 2008 till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer angående Republiken Bulgariens och Rumäniens deltagande som avtalsslutande parter till följd av deras anslutning till Europeiska unionen(4), – med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 7 september 2010 om EES-Schweiz: hinder för det fullständiga genomförandet av den inre marknaden(5), – med beaktande av rådets slutsatser av den 14 december 2010 om EU:s förbindelser med Efta-länderna, – med beaktande av det schweiziska förbundsrådets beslut av den 18 maj 2012 om åberopande av en skyddsklausul med avseende på åtta EU-medlemsstater, – med beaktande av de frågor som ställdes till kommissionen den 14 maj 2012respektive 16 maj 2012 om schweiziska kvoter för antalet uppehållstillstånd som beviljas medborgare i Polen, Litauen, Lettland, Estland, Slovenien, Slovakien, Tjeckien och Ungern (O–000113/2012 – B7– 0115/2012 och O–000115/2012 – B7–0116/2012), – med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Det schweiziska förbundsrådet har beslutat att från den 1 maj 2012 införa kvantitativa begränsningar av uppehållstillstånd som tillhör kategori B för vistelser i högst fem år och som beviljas medborgare i Polen, Litauen, Lettland, Estland, Slovenien, Slovakien, Tjeckien och Ungern. B. När de schweiziska myndigheterna fattade detta beslut hänvisade de till en så kallad skyddsklausul i artikel 10 i 1999 års avtal, vilken skulle tillåta dem att införa tillfälliga restriktiva åtgärder om antalet beviljade uppehållstillstånd ett givet år överstiger genomsnittet för de tre föregående åren med mer än tio procent. De schweiziska myndigheterna förklarade att en sådan situation inträffat avseende medborgare i de åtta EU-medlemsstaterna. C. I den skyddsklausul som de schweiziska myndigheterna åberopar med hänvisning till artikel 10 i 1999 års avtal föreskrivs ingenting om differentiering på grundval av medborgarskap när man ska fastställa tröskelvärden eller kvoter avseende antalet uppehållstillstånd. I artikeln talas om ”arbetstagare och egenföretagare från Europeiska gemenskapen”. D. När det gäller medborgare i åtta av de stater som blev EU-medlemmar 2004 har Schweiz tillämpat kvantitativa restriktioner fram till den 30 april 2011, i enlighet med 2004 års protokoll. Vid övergångsperiodens slut ska artikel 10.4 i avtalet från 1999 tillämpas. E. Nuvarande situation bör ses i ett bredare sammanhang eftersom de schweiziska myndigheterna har vidtagit en rad åtgärder som äventyrar de framsteg som redan uppnåtts genom de bilaterala avtalen. Parlamentet har redan uttryckt sin oro över dessa åtgärder i sin resolution av den september 2010. F. Schweiz har antagit ett antal så kallade följdåtgärder för att komplettera avtalet om fri rörlighet för personer. Dessa åtgärder kan hindra företag från EU, särskilt små och medelstora företag, från att tillhandahålla tjänster i Schweiz, och enligt EU-domstolens rättspraxis kan flera av dessa kompletterande åtgärder endast accepteras om de på ett proportionellt sätt skyddar ett allmänintresse som inte redan är skyddat i tjänsteleverantörens ursprungsland. G. Vissa av följdåtgärderna står inte i proportion till de eftersträvade målen, såsom kravet på förhandsanmälan, med en väntetid på åtta dagar, skyldigheten att bidra till verksamhetskostnaderna för trepartskommissioner och kravet att utländska företag som tillhandahåller tjänster över gränserna ska lämna en ekonomisk garanti. Dessa åtgärder är särskilt belastande för små och medelstora företag som önskar tillhandahålla tjänster i Schweiz. H. De schweiziska myndigheterna har beslutat att taxibilar registrerade i Tyskland och Österrike inte ska få ta passagerare vid schweiziska flygplatser, vilket innebär att avtalet om fri rörlighet för personer åsidosätts. I. Dessa frågor har diskuterats upprepade gånger med Schweiz i den gemensamma kommitté som inrättats genom avtalet om fri rörlighet för personer. Den gemensamma kommittén har inte lyckats komma fram till en lösning. J. Endast begränsade ändringar av avtalet om fri rörlighet för personer är tillåtna, i syfte att anpassa det till EU-lagstiftningens utveckling när det gäller den fria rörligheten för personer. För avtalet om fri rörlighet för personer finns det inga effektiva system för övervakning och rättslig kontroll liknande dem som används inom EU och EES. Schweiziska kvoter för antalet uppehållstillstånd som beviljas EU-medborgare 1. Europaparlamentet beklagar djupt de schweiziska myndigheternas beslut att återinföra kvantitativa begränsningar för långtidsuppehållstillstånd till unionsmedborgare från åtta av de medlemsstater som blev EU-medlemmar 2004, vilket innebär att man begränsar den fria rörlighet för personer som föreskrivs i 1999 års avtal med EU. 2. Detta beslut är diskriminerande och olagligt eftersom det inte finns någon rättslig grund för sådan differentiering grundad på medborgarskap i de befintliga avtalen mellan Schweiz och EU. Europaparlamentet uppmanar med kraft de schweiziska myndigheterna att ompröva sitt beslut och ta tillbaka åberopandet av skyddsklausulen. 3. Europaparlamentet noterar att villkoren för tillämpning av bestämmelserna i artikel 10.4 i 1999 års avtal kompletterat av 2004 års protokoll inte har uppfyllts. 4. Europaparlamentet välkomnar att vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik gjort ett snabbt och kritiskt uttalande där hon uppmanat sina avdelningar att vidta alla åtgärder som behövs för att begära att de schweiziska myndigheterna återkallar sitt beslut. 5. Europaparlamentet noterar att Schweiz 2008 utvidgade rätten till fri rörlighet i protokoll II till Bulgarien och Rumänien. Parlamentet beklagar dock att avtalen föreskriver övergångsperioder på upp till sju år, och att den schweiziska regeringen i maj 2011 beslutade att förlänga övergångsperioden för bulgarer och rumäner till den 31 maj 2014. 6. I stället för att införa restriktiva åtgärder inom det befintliga ramverket bör de båda sidorna verka för att utveckla ett mer adekvat, effektivt och flexibelt system för samarbete i syfte att ytterligare underlätta den fria rörligheten för personer. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta upp frågan med de schweiziska myndigheterna så snart tillfälle ges, och att skriva in ärendet på dagordningen för nästa sammanträde i den gemensamma kommitté som inrättats genom avtalet. Hinder för ett fullständigt genomförande av den inre marknaden 7. Europaparlamentet ber kommissionen att ange vilka åtgärder som vidtagits, sedan parlamentet antog sin resolution av den 7 september 2010, för att lösa problemen avseende de följdåtgärder som gör det svårt för små och medelstora företag från EU att tillhandahålla tjänster i Schweiz, och för att övertyga de schweiziska myndigheterna att upphäva bestämmelser som tvingar utländska företag som levererar tjänster över gränserna att lämna en ekonomisk garanti. 8. Europaparlamentet ser med oro på det schweiziska förbundsrådets beslut att överväga ytterligare följdåtgärder. 9. Europaparlamentet upprepar sin oro över situationen vid schweiziska flygplatser där tyska och österrikiska taxibilar till följd av de schweiziska myndigheternas negativa beslut inte tillåts ta passagerare, och uppmanar kommissionen att undersöka om detta beslut är förenligt med avtalet om fri rörlighet för personer. 10. Europaparlamentet beklagar att avtalet inte tar hänsyn till direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier. Parlamentet önskar att avtal som rör inremarknadsrelaterade frågor ska anpassas på ett mer dynamiskt sätt till EU-regelverkets utveckling. 11. Europaparlamentet anser att det är av avgörande betydelse för den fortsatta utvecklingen av Schweiz medverkan på den inre marknaden att bestämmelserna erbjuder de ekonomiska aktörerna från båda sidor en mer insynsvänlig och förutsägbar miljö. 12. Europaparlamentet önskar att man ska göra nya framsteg när det gäller att finna övergripande lösningar på frågor som gäller hur avtalen ska kunna anpassas på ett dynamiskt sätt till regelverkets utveckling, hur man ska få till stånd en enhetlig tolkning av avtalen, oberoende mekanismer för övervakning och rättslig verkställighet, en tvistlösningsmekanism som inte är uppsplittrad, insyn i beslutsprocesserna och kommunikation mellan de gemensamma kommittéerna. 13. Europaparlamentet betonar att mekanismer för kontroll av efterlevnaden som ser längre än till rent nationella intressen är viktiga för att den inre marknaden ska fungera på ett bra sätt. 14. Europaparlamentet förklarar sig redo att stödja en fördjupning av förbindelserna mellan EU och Schweiz i syfte att klara av de utmaningar som de båda parterna står inför. o 15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Schweiz regering och parlament.
| ||||||||||||||||||
| Venezuela: eventuellt tillbakadragande från den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter |
| |||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av sina tidigare resolutioner om Venezuela av den 24 maj 2007 om fallet med TV-kanalen ”Radio Caracas Televisión” i Venezuela(1), den 23 oktober 2008 om den politiska brännmärkningen i Venezuela(2), 7 maj 2009 om fallet med Manuel Rosales i Venezuela(3), den 11 februari 2010 om Venezuela(4) och den 8 juli 2010 om Venezuela, särskilt fallet María Lourdes Afiuni(5), – med beaktande av den amerikanska förklaringen om mänskliga rättigheter och skyldigheter från 1948, som formaliserade starten för det interamerikanska systemet för skyddet av de mänskliga rättigheterna (IAHRS), och med beaktande av att Amerikanska samarbetsorganisationen (OAS) 1959 inrättade den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna, som Venezuela varit ansluten till sedan 1977, och att den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna stadgeenligt inrättades 1979, – med beaktande av 1979 års inrättande av den interamerikanska domstolen för de mänskliga rättigheterna, som Venezuela anslöt sig till 1981, – med beaktande av sina resolutioner av den 17 juni 2010 om EU:s politik till stöd för människorättsförsvarare(6) och den 18 april 2012 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens politik på området, inbegripet följderna för EU:s strategiska politik för mänskliga rättigheter(7), – med beaktande av den oro som talesmannen för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Rupert Colville, gav uttryck för den 4 maj 2012 i fråga om Venezuelas eventuella utträde ur den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna, – med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, – med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Amerikanska samarbetsorganisationen (OAS) har skapat ett eget regionalt människorättssystem med en interamerikansk kommission för de mänskliga rättigheterna, som bildades 1959, och en interamerikansk domstol för de mänskliga rättigheterna, som inrättades 1979 och vars domar baseras på den amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna eller ”San José-överenskommelsen”, som trädde i kraft 1978 som ett komplement och korrektiv till de bristfälliga nationella rättsväsendena. B. Enligt den amerikanska förklaringen om mänskliga rättigheter och skyldigheter utgör principen om individens grundläggande rättigheter en av de principer som ligger till grund för OAS. C. 24 av de 34 medlemmarna i OAS har hittills ratificerat den interamerikanska kommissionen och den interamerikanska domstolen. D. Venezuela är part i den amerikanska konventionen om de mänskliga rättigheterna, är för närvarande medlem av den interamerikanska kommissionen och omfattas av jurisdiktionen för den interamerikanska domstolen, som ansvarar för att tolka och upprätthålla bestämmelserna i konventionen. Venezuela deltar i mekanismerna vid FN:s råd för mänskliga rättigheter. E. Den 2 maj 2012 tillkännagav president Chávez inrättandet av en statlig kommitté som ska utvärdera möjligheten till utträde ur den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Den 3 maj 2012 uppmanade Venezuelas utrikesminister andra regeringar i regionen att göra samma sak. F. Från 1970 till 2011 har fyra beslut från den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna berört Venezuela, och den interamerikanska domstolen har fällt avgöranden i 12 mål under perioden 2004–2012. Den interamerikanska kommissionen har på Amerikanska samarbetsorganisationens vägnar varnat Venezuela ett antal gånger med anledning av kränkningar av yttrandefriheten, den personliga säkerheten och de politiska rättigheterna samt straffriheten. G. Under de senaste åren har Venezuela vid ett flertal tillfällen kritiserat den interamerikanska kommissionen och den interamerikanska domstolen och gång på gång hotat om utträde med argumentet att kommissionen är partisk och tillämpar dubbla måttstockar. Detta är första gången Venezuela har vidtagit konkreta åtgärder för utträde. Sedan 2002 har Venezuela avslagit alla kommissionens begäranden om att få besöka landet. H. Innehållet i Europaparlamentets resolutioner, framför allt resolutionerna om den politiska brännmärkningen av oppositionens ledare och politisk förföljelse, såsom stängningen av TV-kanalen ”Radio Caracas Televisión”, har fått stöd i form av flera beslut och rekommendationer från den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Som ett resultat av dessa ofördelaktiga rekommendationer och av att de venezuelanska myndigheterna ignorerat eller underlåtit att följa dem har president Chávez inrättat en mekanism för landets utträde ur ovannämnda internationella organ. I. Såväl ordföranden för Venezuelas högsta domstol som landets riksåklagare har ställt sig bakom president Chávez förslag om Venezuelas utträde ur den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna, vilket tydligt visar hur myndigheterna och i synnerhet den dömande makten är fullständigt underkastade statschefens politiska beslut i detta land. J. Den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna, som är ett högt respekterat organ med positiv inverkan på regionen, har varit av avgörande betydelse när det gällt att skipa rättvisa för ett stort antal personer som drabbats av människorättskränkningar, och den har även spelat en central roll i övergången till demokrati från de diktaturer som tidigare regerade i många länder i regionen. K. Den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna, som är en självständig panel sammansatt av sju oberoende medlemmar som agerar på personliga mandat – utan att företräda ett visst land – väcker talan vid den interamerikanska domstolen, uppmanar medlemsländerna i OAS att vidta försiktighetsåtgärder för att undvika irreparabla människorättskränkningar i allvarliga och brådskande fall samt mottar, analyserar och utreder enskilda framställningar som gör gällande att de mänskliga rättigheterna har kränkts. L. Regionala människorättsorgan spelar en mycket viktig roll när det gäller att främja och skydda människorättsmekanismer och underbygga de universella människorättsnormerna och fördragen inom detta område, vilket FN:s generalförsamling och dess råd för mänskliga rättigheter liksom icke-statliga organisationer och människorättsförsvarare har erkänt gång på gång. M. Enligt artikel 1 i sin stadga är den interamerikanska domstolen en självständig rättsinstitution vars mål är att tillämpa och tolka den amerikanska konventionen. Dess beslut är bindande för parterna i den amerikanska konventionen. 1. Europaparlamentet är bekymrat över att Venezuela har tillkännagett att man kommer att inrätta en statlig kommitté som ska undersöka landets möjligheter till utträde ur den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna, och uppmanar de venezuelanska myndigheterna att ompröva denna ståndpunkt. 2. Europaparlamentet befarar att ett utträde ur det interamerikanska systemet skulle kunna leda till att Venezuela isoleras och att situationen för de mänskliga rättigheterna förvärras ytterligare. 3. Europaparlamentet uppmuntrar Venezuelas regering och alla andra länder i regionen att erkänna och genomföra dess beslut och rekommendationer om samarbete med regionala och internationella människorättsmekanismer och uppmanar dem kraftfullt att inte vidta några åtgärder som skulle kunna urholka skyddet för de mänskliga rättigheterna. 4. Europaparlamentet välkomnar allt det arbete som den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna har uträttat framför allt när det gäller frågor som rör yttrandefrihet, ursprungsbefolkningars rättigheter, förhindrande av tortyr, sociala rättigheter, kvinnors rättigheter och främjande av en allmän medvetenhet om de mänskliga rättigheterna i regionen, och uppmuntrar kommissionen att fortsätta sitt arbete i syfte att uppnå full respekt för de mänskliga rättigheterna. 5. Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för regionala människorättsorgan, som en del av det internationella människorättssystemet, och uppmanar EU:s institutioner att öka sitt övergripande stöd till den interamerikanska domstolen för de mänskliga rättigheterna, den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna och den amerikanska konventionen. 6. Europaparlamentet uppmanar de länder som ännu inte anslutit sig till det interamerikanska systemet för skyddet av de mänskliga rättigheterna att göra detta snarast möjligt, delta i det fullt ut och därigenom stärka systemets institutionella auktoritet. 7. Europaparlamentet uppmanar Bolivarianska republiken Venezuela att respektera och agera i överensstämmelse med de internationella och regionala konventioner och stadgor som landet anslutit sig till. Parlamentet påminner om att alla dessa internationella konventioner som Venezuela undertecknat är bindande enligt landets författning. 8. Europaparlamentet beklagar de beslut som lagstiftarna och den dömande makten i Venezuela har fattat om att stödja Venezuelas president i dennes försök att få till stånd ett utträde ur den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna. Detta belyser den bristande överensstämmelsen med principen om maktdelning i detta land och visar hur lagstiftarna och den dömande makten är fullständigt underkastade de politiska beslut som presidenten fattar. 9. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika och Bolivarianska republiken Venezuelas regering.
| ||||||||||||||||||||||
| Azerbajdzjan |
| |||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Azerbajdzjan, särskilt resolutionerna om mänskliga rättigheter, – med beaktande av sin resolution av den 18 april 2012 innehållande Europaparlamentets rekommendation till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Azerbajdzjan(1), – med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Azerbajdzjan som trädde i kraft 1999, och av de pågående förhandlingarna mellan de bägge parterna om ett nytt associeringsavtal avsett att ersätta det föregående avtalet, – med beaktande av det gemensamma meddelandet till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén ”Delivering on a new European Neighbourhood Policy” av den 15 maj 2012, – med beaktande av det nya nationella handlingsprogram för effektivare skydd av de mänskliga rättigheterna och friheterna i Azerbajdzjan, vilket godkändes av landets president den 27 december 2011, – med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Azerbajdzjan deltar aktivt i den europeiska grannskapspolitiken och det östliga partnerskapet och har åtagit sig att respektera demokrati, mänskliga rättigheter och rättstatsprincipen, vilka är centrala värderingar i dessa initiativ. Under de senaste åren har dock överlag situationen för de mänskliga rättigheterna stadigt försämrats trots de åtaganden som tagits med i handlingsplanen inom den europeiska grannskapspolitiken. Icke-statliga organisationer och oberoende medier har utsatts för alltmer påtryckningar och hotelser och detta har skapat en utbredd fruktan bland oppositionen och människorättsförsvarare samt bland ungdomsaktivister och sociala nätverksaktivister samt lett till självcensur bland journalister. B. I huvudstaden Baku skingrades fredliga protester av polisen den 15 maj 2012. De protesterande hade krävt att de politiska fångarna skulle försättas på fri fot innan Azerbajdzjan står värd för Eurovisionsschlagerfestivalen den 26 maj 2012. Att myndigheterna i Azerbajdzjan tar till våld mot fredliga demonstranter innebär att landet inte följer de åtaganden det gjort inför EU och inom ramen för Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). C. Oberoende journalister, människorättsförsvarare och andra som vill uttrycka sin åsikt, undersöka frågor av allmänt intresse eller kritisera de statliga myndigheterna i Azerbajdzjan har utsatts för angrepp, trakasserats, hotats eller fängslats. Särskilt oroväckande är fallen med journalisterna Idrak Abbasov och Khadija Ismaylova. D. Elnur Mecidli, som är aktivist och medlem av oppositionspartiet Folkfronten släpptes ur fängelset den 16 maj 2012. E. Eurovisionsschlagerfestivalen 2012, som ska gå av stapeln i Baku den 26 maj 2012, borde ge Azerbajdzjan en möjlighet att visa sitt engagemang till förmån för demokrati och mänskliga rättigheter. F. Hundratals egendomar har exproprierats utan vare sig insyn eller redovisningsskyldighet och tusentals bostadsägare i Baku har avhysts med tvång, för att inte stå i vägen för olika utvecklingsprojekt, såsom i området strax intill Nationella flaggtorget, där Bakus Kristallpalats är beläget, alltså den plats där bland annat Eurovisionsschlagerfestivalen 2012 kommer att hållas, tillsammans med andra framtida evenemang. G. Press- och mediefriheten åsidosätts ofta. Inte heller finns det några praktiska garantier för obegränsad frihet på internet, bland annat i form av yttrande- och föreningsfrihet på nätet. H. Azerbajdzjan har en icke permanent plats i FN:s säkerhetsråd under perioden 2012–2013, och har förpliktigat sig till att upprätthålla de värderingar som uttrycks i FN:s människorättskonvention. I. Azerbajdzjan är medlem i Europarådet och har undertecknat den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. 1. Europaparlamentet uppmanar Azerbajdzjans myndigheter att omedelbart upphöra med all verksamhet riktad mot yttrande- och mötesfriheten, eftersom detta är oförenligt med Azerbajdzjans åtaganden i fråga om demokrati och skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. 2. Europaparlamentet fördömer den brutala misshandeln av Idrak Abbasov, som är journalist för tidningen ”Zerkalo” och ”Institutet för reportrars frihet och säkerhet”, en misshandel som förövades av polisen och det statliga oljebolaget SOCAR:s säkerhetsvakter i samband med att Abbasov filmade rivningar av hus i bostadsområdet Sulutapa i Baku. 3. Europaparlamentet fördömer utpressnings- och skrämselkampanjen mot den undersökande journalisten Khadija Ismaylova, vilken föranletts av de undersökningar som Ismaylova har gjort av de affärsintressen som president Alijevs familj påståtts ha. 4. Europaparlamentet konstaterar att Azerbajdzjans myndigheter har inlett en undersökning av angreppen på journalister och att dessa undersökningar fortfarande pågår, och uppmanar myndigheterna att se till att fallen utreds effektivt och att de som stått bakom angreppen ställs inför rätta. 5. Europaparlamentet uppmanar Azerbajdzjans myndigheter att tillåta fredliga protester och förbjuda polisen att ingripa mot journalister som arbetar med att rapportera om demonstrationer. 6. Europaparlamentet fördömer trakasserierna av samt skrämseltaktiken och våldet mot journalister och andra som fredligt uttrycker sin åsikt. Parlamentet uppmanar myndigheterna att omedelbart frige dem som sitter i fängelse eller är häktade till följd av politiskt motiverade anklagelser, bland dem de sex journalisterna Anar Bayramli, Ramil Dadashov, Vugar Gonagov, Zaur Guliyev, Aydin Janiyev, Avaz Zeynalli liksom Bakhtiar Hajiev, som är aktivist inom sociala medier, Vidadi Isganderov, som är advokat och ledare för en icke-statlig organisation, Taleh Khasmammadov, som är människorättsaktivist och advokat, samt aktivister som fängslats under olika politiskt motiverade anklagelser i samband med de fredliga protesterna i april 2011. 7. Europaparlamentet erinrar om sin ståndpunkt om att det associeringsavtal mellan EU och Azerbajdzjan som just nu håller på att förhandlas fram bör innefatta klausuler om och riktmärken för skydd och främjande av mänskliga rättigheter, framför allt mediernas frihet och rätten till yttrande-, förenings- och mötesfrihet, något som avspeglar de principer och rättigheter som fastställts i Azerbajdzjans statsförfattning samt Azerbajdzjans åtaganden inom ramen för Europarådet och OSSE. 8. Europaparlamentet uttalar sin sympati för dem som agerat till förmån för kampanjen ”Sjung för demokratin”, som lanserades inför Eurovisionsschlagerfestivalen som kommer att gå av stapeln i Baku, och hoppas att deras verksamhet kan bidra till att få till stånd oumbärliga demokratiska reformer och en avsevärd förbättring av situationen för de mänskliga rättigheterna i landet. 9. Europaparlamentet oroar sig för att personer med tvång avhysts från byggnader och att byggnader rivits, som ett led i en stor ombyggnadsplan i Baku, som delvis har anknytning till den kommande Eurovisionsschlagerfestivalen. Parlamentet uppmanar Azerbajdzjans myndigheter att garantera att de pågående nybyggnadsarbetena i Baku följer relevant lagstiftning och att omflyttningen av invånare görs via öppna rättsliga förfaranden och med skälig ersättning. 10. Europaparlamentet välkomnar att Elnur Mecidli, som är medlem av oppositionspartiet Folkfronten, har frigetts ur fängelset och uppmanar Azerbajdzjans regering att bevilja visum för Europarådets parlamentariska församlings särskilde rapportör för politiska fångar, för att han, i enlighet med sitt uppdrag, ska kunna besöka landet. 11. Europaparlamentet uppmanar Azerbajdzjans myndigheter att garantera de digitala friheterna, bland dem ocensurerad tillgång till information och kommunikation, som är universella rättigheter och utgör en oeftergivlig förutsättning för sådana mänskliga rättigheter som yttrandefriheten och tillgången till information, liksom också för att garantera insyn och redovisningsskyldighet i det offentliga livet. 12. Europaparlamentet uppmanar Azerbajdzjans myndigheter att anta förslaget till lag om förtal, där förtal och ärekränkning avkriminaliseras. Parlamentet välkomnar de samhällsdiskussioner som förts i Azerbajdzjan om antagandet av en sådan lag, det nära samarbete som förts med OSSE i denna fråga samt Azerbajdzjans myndigheters avsikt att anta lagförslaget före utgången av året. 13. Europaparlamentet uppmanar Azerbajdzjans myndigheter att få vallagstiftningen samt lagstiftningen om mötesfrihet, föreningsfrihet och mediernas frihet att stämma överens med internationella normer och se till att den oinskränkt genomförs. 14. Europaparlamentet uppmanar med kraft Azerbajdzjans myndigheter att intensifiera reformarbetet inom alla områden av rättsväsendet: åtal, rättegång, dom, frihetsberövande och överklagande. 15. Europaparlamentet uppmanar Azerbajdzjans myndigheter att rätta sig efter alla de domar från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna som berör Azerbajdzjan. 16. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt rådet och kommissionen att noggrant övervaka situationen för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna i Azerbajdzjan efter Eurovisionsschlagerfestivalen. Parlamentet uppmanar rådet att överväga möjligheten att införa målinriktade sanktioner mot dem som är ansvariga för kränkningar av de mänskliga rättigheterna, såvida dessa kränkningar skulle fortsätta. 17. Europaparlamentet fördömer skarpt de hot som radikala islamistiska organisationer och enskilda riktat mot deltagarna i den kommande Eurovisionsschlagerfestivalen, framför allt mot dem som hör till gruppen hbt-personer. Parlamentet uttalar sitt starka stöd för Azerbajdzjans identitet som konfessionslös stat, liksom för landets fria val av utrikespolitisk inriktning. 18. Europaparlamentet fördömer skarpt terrorismen, oavsett vilka former och uttryck den tar sig, och sätter stort värde på Azerbajdzjans bidrag till kampen mot terrorism och extremism på det regionala och internationella planet. 19. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, Azerbajdzjans och EU:s medlemsstaters regeringar och parlament samt FN:s råd för mänskliga rättigheter.
| ||||||||||
| Situationen för nordkoreanska flyktingar |
| |||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av sina tidigare resolutioner om Nordkorea (Demokratiska folkrepubliken Korea), särskilt den som antogs den 8 juli 2010(1), – med beaktande av toppmötet EU–Kina den 14 februari 2012 och den 29:e människorättsdialogen mellan EU och Kina i Madrid den 29 juni 2010, där frågan om nordkoreanska flyktingar diskuterades, – med beaktande av rapporten om Demokratiska folkrepubliken Korea som lades fram vid sjätte sessionen med arbetsgruppen för den allmänna återkommande utvärderingen vid FN:s råd för mänskliga rättigheter (30 november–11 december 2009), – med beaktande av rapporten som lades fram den 21 februari 2011 av den särskilde rapportören för situationen för de mänskliga rättigheterna i Demokratiska folkrepubliken Korea, där han beklagar att Demokratiska folkrepubliken Korea ännu inte visat något engagemang för att genomföra de rekommendationer som ges i den allmänna återkommande utvärderingen, – med beaktande av resolution A/HRC/19/L.29, antagen enhälligt av FN:s råd för mänskliga rättigheter den 19 mars 2012, där människorättsrådet uttrycker sin mycket djupa oro över de pågående grova, utbredda och systematiska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Demokratiska folkrepubliken Korea, samt FN:s generalförsamlings resolution A/RES/66/174, antagen den 29 mars 2012, – med beaktande av rapporten från maj 2012 från Sydkoreas nationella kommission för de mänskliga rättigheterna om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Nordkorea, som baseras på ungefär 800 intervjuer med flyktingar, däribland flera hundra avhoppare som överlevt fängelselägren, – med beaktande av 2010 års dekret utfärdat av Demokratiska folkrepubliken Koreas ministerium för allmän säkerhet, där avhopp brottsrubriceras som ”förräderi mot nationen”, – med beaktande av uttalandet i december 2001 av myndigheterna i Demokratiska folkrepubliken Korea, där de förde fram sin avsikt att ”förinta” upp till tre generationer av en familj om en familjemedlem skulle fly landet under den 100 dagar långa sorgeperioden efter att Kim Jong Il avlidit, – med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. I den ovan nämnda resolutionen från FN:s råd för mänskliga rättigheter uttrycks en mycket djup oro över de grova, utbredda och systematiska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Nordkorea, framför allt att landet torterar politiska fångar och egna medborgare som repatrierats och sätter dem i arbetsläger. De statliga myndigheterna verkställer och möjliggör systematiskt utomrättsliga avrättningar, godtyckliga frihetsberövanden och påtvingade försvinnanden. B. En stor del av befolkningen svälter, och Världslivsmedelsprogrammet meddelade i september 2009 att en tredjedel av Nordkoreas kvinnor och barn var undernärda. C. Som ett direkt resultat av den politik som förs av Demokratiska folkrepubliken Koreas regering, och trots riskerna, har under årens lopp uppskattningsvis 400 000 nordkoreaner flytt landet. Av dessa uppehåller sig många i Kina som ”olagliga migranter”. D. De flesta flyktingar från Demokratiska folkrepubliken Korean har inte för avsikt att stanna i Kina, men de måste passera genom landet för att ta sig till Sydkorea eller till andra delar av världen. E. På grundval av återtagandeavtalet från 1986 med Nordkorea förvägrar Kina nordkoreanska medborgare möjligheten att utnyttja UNHCR:s asylförfaranden, i strid med FN:s flyktingkonvention från 1951 och protokollet till denna konvention från 1967, som Folkrepubliken Kina har anslutit sig till. Enligt uppskattningar från icke-statliga organisationer griper Folkrepubliken Kina 5 000 nordkoreanska flyktingar varje år och tvingar dem att återvända till Demokratiska folkrepubliken Korea. F. Många av de nordkoreanska flyktingarna i Kina är kvinnor, av vilka många är offer för människohandel, sexslaveri och tvångsäktenskap, och barn som fötts till följd av sådana kränkningar betraktas som statslösa i Kina och överges eller lämnas åt samma öde som sina mödrar. G. Den 29 mars 2012 greps Kim Young-hwan och tre andra aktivister från det Seoul-baserade nätverket för demokrati och mänskliga rättigheter i Nordkorea i den kinesiska staden Dalian (Liaoning-provinsen). De anklagas för att utgöra ”ett hot mot Kinas inre säkerhet” till följd av att de enligt uppgift försöker hjälpa nordkoreanska avhoppare. H. Enligt ögonvittnesrapporter utsätts flyktingar som tvingas återvända till Nordkorea systematiskt för tortyr och de placeras i koncentrationsläger och riskerar till och med att bli avrättade. Det sägs att gravida kvinnor tvingas göra abort och barn med kinesiska fäder riskerar att dödas. Staten tillämpar principen om att människor är ansvariga för sina anhörigas gärningar (”guilt by association”), vilket leder till att hela familjer fängslas, inbegripet barn och far- och morföräldrar. I. Satellitbilder och berättelser från nordkoreanska avhoppare ger kött på benen åt påståendena att Demokratiska folkrepubliken Korea driver minst sex koncentrationsläger och flera ”omskolningsläger” som kanske hyser så många som 200 000 fångar, de flesta politiska. 1. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Demokratiska folkrepubliken Korea att omedelbart upphöra med de pågående allvarliga, utbredda och systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna som landet begår mot sitt eget folk, vilket resulterar i att nordkoreaner flyr sitt land. 2. Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Demokratiska folkrepubliken Korea att följa rekommendationerna från arbetsgruppen för den allmänna återkommande utvärderingen vid FN:s råd för mänskliga rättigheter, som ett första steg på vägen mot att tillåta oberoende internationella experter att inspektera av alla typer av interneringsanläggningar. 3. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta ett mer systematiskt tillvägagångssätt och att organisera europeiskt och internationellt skydd för nordkoreaner som har flytt sitt land, och uppmanar kommissionen att fortsätta sitt stöd till civila samhällsorganisationer som hjälper nordkoreanska flyktingar. 4. Europaparlamentet anser det vara djupt beklagansvärt att de kinesiska myndigheterna i fallet med Kim Young–hwan och hans medaktivister enligt uppgift för första gången tillämpade anklagelsen ”hot mot den inre säkerheten” som kan leda till dödsstraff. Parlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att bevilja de sydkoreanska myndigheterna obehindrat konsulärt tillträde och juridisk rådgivning och rättegångsbiträde till de fyra frihetsberövade aktivisterna, och att snarast frige dem. 5. Europaparlamentet uppmanar Folkrepubliken Kina att uppfylla sina skyldigheter enligt internationell rätt, särskilt 1951 års flyktingkonvention och protokollet till denna konvention från 1967 liksom konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984, och att upphöra att deportera nordkoreanska medborgare tillbaka till Demokratiska folkrepubliken Korea eftersom risken är överhängande att återvändande och deras familjer kommer att misshandlas och till och med avrättas. 6. Europaparlamentet uppmanar därför Folkrepubliken Kina att häva avtalet med Nordkorea från 1986 om repatriering av flyktingar, och välkomnar färska rapporter om att Kina eventuellt har för avsikt att ändra sin politik. Parlamentet erinrar om att nordkoreanska medborgare betraktas som fullvärdiga medborgare i Republiken Korea, och uppmanar Folkrepubliken Kina att bevilja dem fri lejd till Sydkorea eller till andra tredjeländer. 7. Europaparlamentet vädjar till de kinesiska myndigheterna att behandla nordkoreanska avhoppare som flyktingar ”på plats”, att bevilja UNHCR tillträde så att det kan fastställa deras status och hjälpa dem att vidarebosätta sig under trygga förhållanden, att frige alla sådana avhoppare som för närvarande är frihetsberövade, att avkriminalisera de personer som av humanitära skäl försöker hjälpa flyktingar samt att bevilja nordkoreanska kvinnor som är gifta med kinesiska medborgare uppehållstillstånd. 8. Europaparlamentet uppmanar även Kina att inte längre samarbeta med Nordkoreas säkerhetsagenter för att spåra upp nordkoreanska flyktingar i syfte att gripa dem. Parlamentet uppmanar Folkrepubliken Kina att i stället låta icke-statliga organisationer och organisationer som tillhandahåller samhällstjänster humanitärt tillträde till nordkoreanska flyktingar och asylsökande i Kina, bl.a. för att tillhandahålla dem mat, vård, utbildning samt rättsliga och andra tjänster. 9. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt kommissionen att ta upp människorättssituationen i Demokratiska folkrepubliken Korea och frågan om nordkoreanska flyktingar i Folkrepubliken Kina under alla samtal på hög nivå mellan EU och Kina och som ett inslag i dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Kina. 10. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaterna, rådet, kommissionen, regeringarna i Republiken Korea, Demokratiska folkrepubliken Korea och Folkrepubliken Kina, FN:s flyktingkommissarie, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, FN:s särskilde rapportör om människorättssituationen i Demokratiska folkrepubliken Korea samt FN:s generalsekreterare.
| ||||||||||
| Fortsatt och ökat stöd för vaccinationer i utvecklingsländerna |
| |||||||||
Europaparlamentet avger denna förklaring – med beaktande av artikel 123 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Sjukdomar som kan förebyggas genom vaccination, inklusive hepatit, mässling, pneumokockinfektion, rotavirusdiarré, polio och gula febern, hör till de vanligaste dödsorsakerna bland barn i utvecklingsländerna. B. Förekomsten av sjukdomar är ett hinder för att uppnå hållbar socioekonomisk utveckling. C. Man vet att sjukdomar som kan förebyggas genom vaccination påverkar kvinnor och män på olika sätt. D. Kvinnor utgör häften av världens befolkning och det går inte att åstadkomma utveckling och förbättrad folkhälsa om man inte lyssnar på dem. E. Grundläggande hälso- och sjukvård – sjukhus, läkare, sjuksköterskor, medicinsk utrustning osv. – är absolut avgörande och får inte försummas. F. Global Alliance for Vaccines and Immunisation (GAVI) har erkänts som ett mycket effektivt verktyg för att nå utvecklingsmålen och de humanitära målen. G. Under det senaste årtiondet har GAVI gjort stora framsteg genom att rädda liv och skapa en ökad immuniseringstäckning i världens fattigaste länder. Detta har fått till följd att 288 miljoner fler barn har vaccinerats och över 5 miljoner framtida dödsfall förhindrats. H. Trots dessa framsteg dör 1,7 miljoner barn årligen av sjukdomar som kan förebyggas genom vaccination. 1. Europaparlamentet gratulerar kommissionen för att under åren 2003–2012 ha gett sitt stöd till GAVI via finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och Europeiska utvecklingsfonden. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina kommande yttre åtgärder fortsätta sitt arbete med att minska antalet dödsfall till följd av sjukdomar som kan förebyggas genom vaccination. 3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna(1) till medlemsstaternas parlament.
| ||||||||||
| Rättsligt meddelande - Integritetspolicy |