Europaparlamentets resolution av den 12 juni 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (ansökan EGF/2011/020 ES/Comunidad Valenciana skor från Spanien) (COM(2012)0204 – C7-0112/2012 – 2012/2089(BUD))

P7_TA(2012)0231 A7-0189/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0204 – C7-0112/2012),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1) (IIA av den 17 maj 2006), särskilt punkt 28,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter(2),

–  med beaktande av det trepartsförfarande som föreskrivs i punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0189/2012), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen har inrättat lagstiftningsinstrument och budgetinstrument för att ge kompletterande stöd till arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av de genomgripande strukturförändringar som skett inom världshandeln och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

B.  Tillämpningsområdet för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (”fonden”) har utvidgats, och från och med den 1 maj 2009 är det möjligt att ansöka om stöd för åtgärder som riktas till arbetstagare som har blivit uppsagda som en direkt följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen.

C.  Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till IIA av den 17 maj 2006 när det gäller antagandet av beslut om utnyttjande av fonden.

D.  Spanien har ansökt om ekonomiskt stöd från fonden till följd av 876 uppsägningar, som samtliga berörs av stödåtgärder, vid 146 företag som är verksamma inom huvudgrupp 15 (Tillverkning av läder, läder- och skinnvaror m.m.)(3) enligt Nace rev. 2, i Nuts II-regionen Valencia (ES52) i Spanien.

E.  Ansökan uppfyller kriterierna för stöd enligt förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

1.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt om att villkoren för ekonomiskt stöd enligt artikel 2 b i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är uppfyllda och att Spanien därför är berättigat till ekonomiskt stöd enligt denna förordning.

2.  Europaparlamentet noterar att de spanska myndigheterna lämnade in sin ansökan om ekonomiskt stöd från fonden den 28 december 2011 och att kommissionen gjorde bedömningen av denna ansökan tillgänglig den 4 maj 2012. Parlamentet gläds åt att den berörda medlemsstaten genomförde utvärderingen och lämnade in kompletterande information på ett snabbt och korrekt sätt.

3.  Europaparlamentet konstaterar att skoindustrin stod för 26 procent av den totala sysselsättningen i regionen Valencia och därmed lämnade ett viktigt bidrag till den lokala ekonomin, som domineras av små och medelstora företag i traditionella sektorer som textil, skor och keramik.

4.  I regionen Valencia har ett stort antal personer tidigare sagts upp vid fyra tillfällen, och Europaparlamentet ser positivt på att regionen då beslutade att använda stöd från fonden för att hantera dessa massuppsägningar. Det rör sig om ansökningarna EGF/2009/014 ES/Valencia – Keramikindustrin, EGF/2010/005 ES/Valencia – Marmor, EGF/2010/009 ES/Valencia – Textilsektorn samt EGF/2011/006 ES/Valencia – Byggsektorn. Det är glädjande att regionen bygger vidare på erfarenheterna av fonden och snabbt mobiliserar stöd till arbetstagare i flera olika sektorer.

5.  Europaparlamentet ser positivt på att de spanska myndigheterna, i syfte att snabbt ge arbetstagarna stöd, beslutat att inleda åtgärderna före det slutliga beslutet om beviljande av stöd från fonden för det föreslagna samordnade paketet.

6.  Europaparlamentet påminner om vikten av att förbättra de uppsagda arbetstagarnas anställbarhet med hjälp av anpassad yrkesutbildning och ett erkännande av de färdigheter och den kompetens som förvärvats under hela yrkeslivet. Parlamentet förväntar sig att den utbildning som erbjuds i det samordnade paketet ska anpassas till de uppsagda arbetstagarnas nivå och behov.

7.  Europaparlamentet konstaterar att yrkesutbildningsåtgärderna är inriktade på arbetstillfällen med högt mervärde i skoindustrin, vilka enligt de spanska myndigheterna sannolikt inte kommer att flyttas ut, liksom på arbetstillfällen i sektorer som erbjuder utsikter till tillväxt på kort eller medellång sikt.

8.  Europaparlamentet välkomnar de samråd som hållits med arbetsmarknadens parter om innehållet i det samordnade paketet, rolltilldelningen och fördelningen och planeringen av uppgifter.

9.  Europaparlamentet påpekar att lärdomar bör dras av förberedelserna och genomförandet i samband med denna och andra ansökningar som rör massuppsägningar i ett stort antal små och medelstora företag i en sektor, i synnerhet när det gäller rätten till stöd från fonden för egenföretagare och ägare till små och medelstora företag i den framtida förordningen samt regionernas och medlemsstaternas arrangemang för att snabbt kunna lämna in sektorsansökningar som omfattar ett stort antal företag.

10.  Europaparlamentet uppmanar de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att förbättra förfaranden och budgethantering så att fonden snabbare ska kunna tas i anspråk. Parlamentet uppskattar det förbättrade förfarande som kommissionen infört efter en begäran från parlamentet om att påskynda frigörandet av bidrag, i syfte att för budgetmyndigheten lägga fram kommissionens bedömning av tillåtligheten i en ansökan om medel från fonden tillsammans med förslaget om ianspråktagande av fonden. Parlamentet hoppas att ytterligare förbättringar ska integreras i den nya förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och att ökad effektvitet, öppenhet och tydlighet därmed ska uppnås inom fonden.

11.  Europaparlamentet erinrar om institutionernas åtagande att garantera ett smidigt och snabbt förfarande för antagandet av beslut om ianspråktagande av fonden, i syfte att tillhandahålla ett tidsbegränsat och individuellt stöd av engångskaraktär för att hjälpa arbetstagare som har sagts upp till följd av globaliseringen och den finansiella och ekonomiska krisen. Parlamentet understryker att fonden kan spela en viktig roll för att återintegrera uppsagda arbetstagare på arbetsmarknaden.

12.  Europaparlamentet betonar att det i enlighet med artikel 6 i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bör säkerställas att fonden stöder återinträdet på arbetsmarknaden av enskilda arbetstagare som blivit uppsagda. Parlamentet betonar vidare att fonden endast får medfinansiera aktiva arbetsmarknadsåtgärder som leder till långsiktig sysselsättning. Parlamentet påminner om att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer. Parlamentet beklagar djupt att fonden skulle kunna ge företagen incitament att ersätta fast anställda med en mer flexibel arbetsstyrka på korttidskontrakt.

13.  Europaparlamentet noterar att den information som presenterats om det samordnade paketet med individanpassade tjänster som ska finansieras via fonden innehåller uppgifter om hur dessa tjänster kompletterar de åtgärder som finansieras genom strukturfonderna. Parlamentet upprepar sin begäran till kommissionen om att presentera en jämförande analys av dessa uppgifter i sina årsrapporter för att säkerställa fullständig respekt för det befintliga regelverket och förhindra all överlappning mellan unionsfinansierade tjänster.

14.  Europaparlamentet välkomnar att budgeten för 2012, efter upprepade begäranden från parlamentet, innehåller betalningsbemyndiganden på 50 000 000 euro för budgetpost 04 05 01 som avser fonden. Parlamentet påminner om att fonden skapades som ett separat särskilt instrument med egna mål och tidsfrister och därför förtjänar ett eget anslag, vilket innebär att man undviker överföringar från andra budgetposter, vilket inträffade tidigare, som skulle kunna inverka negativt på uppfyllandet av fondens mål.

15.  Europaparlamentet beklagar rådets beslut att blockera förlängningen av ”krisundantaget”, som möjliggör tillhandahållande av ekonomiskt stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda till följd av den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen utöver de arbetstagare som har blivit uppsagda på grund av strukturförändringar inom världshandeln, och som möjliggör en ökning av unionens andel av samfinansieringen till 65 procent av kostnaderna för programmen för ansökningar som lämnats in efter tidsfristen den 31 december 2011. Parlamentet uppmanar rådet att omedelbart återinföra denna åtgärd.

16.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (ansökan EGF/2011/020 ES/Comunidad Valenciana skor från Spanien)

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut 2012/354/EU.)

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (2) EUT L 406, 30.12.2006, s. 1. (3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden (EUT L 393, 30.12.2006, s. 1).

Europaparlamentets resolution av den 12 juni 2012 om rådets ståndpunkt avseende förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 2/2012 för budgetåret 2012, avsnitt III – kommissionen (09916/2012 – C7-0123/2012 – 2012/2057(BUD))

P7_TA(2012)0232 A7-0181/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 314 och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 106a,

–  med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(1), särskilt artiklarna 37 och 38,

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2012, slutgiltigt antagen den 1 december 2011(2),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(3),

–  med beaktande av det förslag till Europeiska unionens ändringsbudget nr 2/2012 för budgetåret 2012, som kommissionen lade fram den 16 mars 2012 (COM(2012)0125),

–  med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 2/2012 som rådet antog den 15 maj 2012 (09916/2012 – C7-0123/2012),

–  med beaktande av artikel 75b och 75e i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0181/2012), och av följande skäl:

A.  Förslaget till ändringsbudget nr 2/2012 avser utnyttjandet av Europeiska unionens solidaritetsfond (EUSF) till ett belopp av 18 061 682 miljoner EUR i åtagande- och betalningsbemyndiganden för att mildra följderna av översvämningarna i Italien (Ligurien och Toscana) i oktober 2011.

B.  Syftet med förslaget till ändringsbudget nr 2/2012 är att formellt föra in denna budgetjustering i budgeten för 2012.

C.  I förslaget till ändringsbudget nr 2/2012, som lagts fram av kommissionen, föreslås en ökning av betalningsbemyndiganden, eftersom det så här tidigt på året inte finns någon möjlig källa till omfördelning av de betalningsbemyndiganden som krävs.

D.  Rådet ändrade kommissionens förslag efter att kommissionen identifierat möjliga källor till omfördelning av de belopp som krävs, vilket framgår i dess begäran om överföring DEC 9/2012,

1.  Europaparlamentet noterar förslaget till ändringsbudget nr 2/2012, som lagts fram av kommissionen, och rådets ståndpunkt.

2.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt med snabbt ekonomiskt stöd genom EUSF för dem som drabbas av naturkatastrofer och beklagar därför djupt, när det gäller det specifika fall som tas upp i förslaget till ändringsbudget nr 2/2012, att budgetmyndighetens andra gren väntade i åtta veckor innan den antog sin ståndpunkt och att den hållit fast vid sin tolkning av protokoll 1 till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (tidsfrist för uppgifter till nationella parlament).

3.  Europaparlamentet uppmanar de involverade parterna i medlemsstaterna, både på lokal och regional nivå, och nationella myndigheter att förbättra behovsbedömningen och samordningen i samband med framtida potentiella ansökningar om EUSF i syfte att så mycket som möjligt påskynda utnyttjandet.

4.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt avseende förslaget till ändringsbudget nr 2/2012.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara ändringsbudget nr 2/2012 slutgiltigt antagen och att se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.

(1) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. (2) EUT L 56, 29.2.2012. (3) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 12 juni 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond i enlighet med punkt 26 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (COM(2012)0126 – C7-0078/2012 – 2012/2051(BUD))

P7_TA(2012)0233 A7-0182/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0126 – C7-0078/2012),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1), särskilt punkt 26,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid medlingssammanträdet den 17 juli 2008, om solidaritetsfonden,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för regional utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0182/2012),

1.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond i enlighet med punkt 26 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut 2012/366/EU.)

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (2) EGT L 311, 14.11.2002, s. 3.

Europaparlamentets resolution av den 12 juni 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (EGF/2012/000 TA 2012 – tekniskt stöd på kommissionens initiativ) (COM(2012)0160 – C7-0091/2012 – 2012/2058(BUD))

P7_TA(2012)0234 A7-0187/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0160 – C7-0091/2012),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1), särskilt punkt 28,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (fonden)(2),

–  med beaktande av det trepartsförfarande som föreskrivs i punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0187/2012), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen har inrättat lämpliga lagstiftnings- och budgetinstrument för att ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbats av effekterna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

B.  Kommissionen genomför fonden i enlighet med de allmänna reglerna i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(3) och de genomförandebestämmelser för denna som är tillämpliga för denna form av budgetgenomförande.

C.  Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 när det gäller beslut om fondens utnyttjande.

D.  Enligt artikel 8.1 i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter får upp till 0,35 procent av fondens årliga anslag användas för tekniskt stöd på kommissionens initiativ i syfte att finansiera övervakning, information, administrativt och tekniskt stöd samt revision, kontroll och utvärderingar som krävs för genomförandet av denna förordning, inklusive information och riktlinjer till medlemsstaterna om användning, övervakning och utvärdering av fonden samt information till europeiska och nationella arbetsmarknadsparter om hur fonden ska användas (artikel 8.4 i förordningen).

E.  I enlighet med artikel 9.2 i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (Information och annonsering) är kommissionen skyldig att skapa en webbplats, som ska vara tillgänglig på unionens alla språk, för att tillhandahålla och sprida information om ansökningar och belysa budgetmyndighetens roll.

F.  Kommissionen begärde, med utgångspunkt från dessa artiklar, att fonden skulle utnyttjas för att övervaka inkomna ansökningar för vilka stöd utbetalats, samt föreslagna och genomförda åtgärder, för att utöka webbplatsen, för att ta fram publikationer och audiovisuella instrument, för att upprätta en kunskapsbas, för att tillhandahålla administrativt och tekniskt stöd till medlemsstaterna och för att förbereda den slutliga bedömningen av fonden.

G.  Ansökan uppfyller kriterierna för stöd enligt förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

1.  Europaparlamentet stöder de åtgärder som kommissionen föreslagit och som ska finansieras som tekniskt stöd i enlighet med artikel 8.1 och 8.4 samt artikel 9.2 i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

2.  Europaparlamentet noterar att kommissionen kommer att börja förbereda slututvärderingen av fonden. Parlamentet beklagar emellertid att resultatet kommer att komma för sent för att det ska kunna användas i diskussionen om den nya förordningen om fonden för perioden 2014–2020, särskilt när det gäller effektiviteten i tillämpningen av krisundantagskriteriet, eftersom de berörda insatserna inom ramen för fonden inte analyserades i halvtidsutvärderingen av fonden.

3.  Europaparlamentet anser att ytterligare besparingar skulle kunna göras när det gäller det administrativa och tekniska stöd som kommissionen begärt.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att redogöra för verkan och effektiviteten hos de informationsverktyg som under tidigare år har finansierats av tekniskt stöd. Parlamentet efterlyser tillförlitliga uppgifter om hur dessa verktyg har använts.

5.  Europaparlamentet noterar att kommissionen kommer att fortsätta sitt arbete med standardiserade förfaranden för förenklade ansökningar, påskyndad handläggning av ansökningar och bättre rapportering. Kommissionen uppmanas att visa de framsteg som gjorts tack vare användningen av tekniskt stöd under 2011. Parlamentet påminner om att ansökningsförfarandena måste förkortas.

6.  Europaparlamentet påminner om vikten av nätverkssamarbete och informationsutbyte om fonden. Parlamentet stöder därför finansieringen av fondens expertgrupp med kontaktpersoner. Parlamentet betonar även vikten av att främja kontakten mellan alla som är involverade i tillämpningar som rör fonden, bl.a. arbetsmarknadens parter, för att skapa så många synergier som möjligt.

7.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att dra nytta av utbytet av bästa praxis och att särskilt ta efter de medlemsstater som redan har inrättat nationella informationsnätverk för fonden som omfattar arbetsmarknadens parter och andra berörda lokala parter i syfte att ha tillgång till en bra stödstruktur så snart det finns risk för massuppsägningar.

8.  Europaparlamentet uppmanar de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att förbättra förfaranden och budgethantering så att fonden snabbare ska kunna tas i anspråk. Parlamentet uppskattar i denna mening det förbättrade förfarande som infördes av kommissionen efter en begäran från parlamentet om att snabba på frigörandet av bidrag i syfte att inför budgetmyndigheten lägga fram kommissionens bedömning av huruvida en ansökan till fonden är berättigad tillsammans med förslaget om utnyttjande av fonden. Parlamentet hoppas att ytterligare förbättringar i förfarandet kommer att göras inom ramen för kommande översyner av fonden och att större effektivitet, transparens och synlighet för fonden kommer att uppnås.

9.  Europaparlamentet välkomnar att budgeten för 2012, efter upprepade krav från parlamentet, innehåller betalningsbemyndiganden på 50 000 000 EUR för budgetpost 04 05 01 som avser fonden. Parlamentet påminner om att fonden skapades som ett separat särskilt instrument med egna mål och tidsfrister och därför förtjänar ett eget anslag, som innebär att man undviker överföringar från andra budgetposter, vilket inträffade tidigare och som kunde inverka negativt på uppfyllandet av fondens mål.

10.  Europaparlamentet beklagar rådets beslut att blockera förlängningen av ”krisundantaget”, som möjliggör tillhandahållande av ekonomiskt stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda till följd av den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen utöver de arbetstagare som har blivit uppsagda på grund av strukturförändringar inom världshandeln, och möjliggör en ökning av unionens andel av samfinansieringen till 65 procent av kostnaderna för programmen, för ansökningar som lämnats in efter tidsfristen den 31 december 2011, och uppmanar rådet att omedelbart återinföra denna åtgärd.

11.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 28 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (EGF/2012/000 TA 2012 – tekniskt stöd på kommissionens initiativ)

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut 2012/408/EU.)

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (2) EUT L 406, 30.12.2006, s. 1. (3) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 12 juni 2012 om att fastställa ett nytt utvecklingssamarbete med Latinamerika (2011/2286(INI))

P7_TA(2012)0235 A7-0159/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förklaringarna från de sex toppmöten mellan stats- och regeringschefer i Latinamerika och Västindien och EU som hållits i Rio de Janeiro (den 28–29 juni 1999), Madrid (den 17–18 maj 2002), Guadalajara (den 28–29 maj 2004), Wien (den 12–13 maj 2006), Lima (den 16–17 maj 2008) och Madrid (den 17–18 maj 2010),

–  med beaktande av den förklaring som antogs vid det 21:a iberoamerikanska toppmötet för stats- och regeringschefer, som hölls i Asunción (Paraguay) den 28–29 oktober 2011,

–  med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), Kyotoprotokollet och resultaten av den femtonde partskonferensen för UNFCCC i Köpenhamn samt av den sextonde partskonferensen i Cancún och den sjuttonde i Durban,

–  med beaktande av Monterreyförklaringen (2002), konferensen om utvecklingsfinansiering i Doha (2008), Parisförklaringen (2005) och agendan för förändring från Accra (2008),

–  med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000, i vilken millennieutvecklingsmålen formuleras som kriterier som fastställts gemensamt av det internationella samfundet för att utrota fattigdomen,

–  med beaktande av den förklaring och den handlingsplan som antogs vid högnivåmötet i Busan i december 2011 om utvecklingsbiståndets effektivitet,

–  med beaktande av förberedelseprocessen inför FN:s konferens om en hållbar utveckling (Rio+20),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från det fjortonde ministermötet mellan Riogruppen och EU som hölls i Prag den 13–14 maj 2009,

–  med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilken ”[d]et främsta målet för unionens politik på detta område ska vara minskning och på sikt utrotning av fattigdom. Unionen ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna”,

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling(1), och särskilt dess punkt 61, där man erkänner medelinkomstländernas betydelse för att millennieutvecklingsmålen ska kunna uppnås och där de svårigheter som dessa länder står inför tillsammans med den grupp medelinkomstländer som har högre inkomster avspeglas,

–  med beaktande av uppförandekoden om komplementaritet och arbetsfördelning från 2007,

–  med beaktande av rådets slutsatser från den 8 december 2009 om förhållandet mellan EU och Latinamerika,

–  med beaktande av Madridhandlingsplanen som antogs vid EU–Latinamerika/Västindien-toppmötet i maj 2010 och dess följande sex tematiska huvudlinjer: 1. Vetenskap, forskning, innovation och teknik. 2. Hållbar utveckling, miljö, klimatförändringen, biologisk mångfald och energi. 3. Regional integration och sammankoppling, för att främja social inkludering och sammanhållning. 4. Migration. 5. Utbildning och sysselsättning. 6. Droger,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete(2),

–  med beaktande av kommissionens dokument om regional programplanering för Latinamerika (2007–2013) av den 12 juli 2007 (E/2007/1417) och halvtidsutvärderingen av detsamma,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 september 2009 ”Europeiska unionen och Latinamerika: Globala aktörer i partnerskap” (COM(2009)0495),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 september 2009 ”En konsekvent politik för utveckling – Att upprätta den politiska ramen för en gemensam strategi på EU-nivå” (COM(2009)0458) och av slutsatserna från rådets möte (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 17 november 2009 om konsekvens i utvecklingspolitiken och den operativa ramen för biståndseffektivitet,

–  med beaktande av kommissionens grönbok av den 10 november 2010 ”EU:s utvecklingspolitik till stöd för en socialt integrerande tillväxt och en hållbar utveckling. Att göra EU:s utvecklingspolitik effektivare” (COM(2010)0629),

–  med beaktande av kommissionens meddelande den 13 oktober 2011 ”Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring”, (COM(2011)0637),

–  med beaktande av rådets och Europaparlamentets meddelande av den 20 augusti 2009 ”Bortom BNP. Att mäta framsteg i en föränderlig värld” (COM(2009)0433),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet ”Förberedelse av den fleråriga finansieringsramen för finansieringen av EU:s samarbete med staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet samt de utomeuropeiska länderna och territorierna under perioden 2014–2020” (COM(2011)0837, SEK(2011)1459, SEK(2011)1460),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett partnerskapsinstrument med tredjeländer (COM(2011)0843, SEK(2011)1475, SEK(2011)1476),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”En budget för Europa 2020” av den 29 juni 2011 (COM(2011)0500) och kommissionens arbetsdokument av samma datum ”En budget för Europa 2020: det befintliga finansieringssystemet, utmaningar som vi står inför, resultat från samrådet med aktörerna och olika valmöjligheter avseende de huvudsakliga horisontella och sektoriella inslagen” (SEK(2011)0868),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets gemensamma meddelande från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen till Europaparlamentet och rådet med titeln ”Europa i världen: En ny strategi för finansiering av EU:s yttre åtgärder” (COM(2011)0865),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (COM(2011)0840, SEK(2011)1469, SEK(2011)1470),

–  med beaktande av resolutionerna från den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika (Eurolat) och i synnerhet de resolutioner som antogs vid det femte ordinarie plenarsammanträdet som hölls den 18–19 maj 2011 i Montevideo, Uruguay, om framtidsutsikterna för handelsförbindelserna mellan EU och Latinamerika och om strategier för skydd och skapande av sysselsättning, särskilt för kvinnor och ungdomar samt om förbindelserna mellan EU och Latinamerika i fråga om säkerhet och försvar,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 15 november 2001 om det globala partnerskapet och den gemensamma strategin för förbindelserna mellan EU och Latinamerika(3), respektive av den 27 april 2006 om ett förstärkt partnerskap mellan EU och Latinamerika(4) och av den 24 april 2008 om det femte toppmötet mellan EU och Latinamerika och Västindien i Lima(5),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 5 maj 2010 om EU:s strategi för förbindelserna med Latinamerika(6), av den 21 oktober 2010 om EU:s handelsförbindelser med Latinamerika(7) och av den 5 juli 2011 om att göra EU:s utvecklingspolitik effektivare(8),

–  med beaktande av undersökningen om EU:s nya utvecklingssamarbete med Latinamerika: betoning på social sammanhållning, regional integration och syd-sydsamarbete (december 2011),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0159/2012), och av följande skäl:

A.  Såsom det fastställs i Lissabonfördraget är utvecklingssamarbetets övergripande mål att utrota fattigdom och främja hållbar ekonomisk och social utveckling, inbegripet att uppnå millennieutvecklingsmålen till 2015.

B.  Trots att regionen tillhör den grupp medelinkomstländer som har uppnått anmärkningsvärda framsteg i fråga om fattigdomsminskning – från 44 procent till 33 procent på bara ett årtionde – och ojämlikhetsminskning genom ekonomisk tillväxt och sociala reformer, lever var tredje latinamerikan, dvs. 180 miljoner människor, fortfarande under fattigdomsgränsen (52 miljoner människor lever på mindre än 2 euro om dagen) och tio länder i regionen tillhör alltjämt de femton mest ojämlika i världen(9). I vissa länder uppgår andelen undernärda till över 20 procent och 28 miljoner medborgare kan varken läsa eller skriva, medan 44 miljoner människor står utanför de sociala trygghetssystemen.

C.  IMF bedömde den genomsnittliga nivån på BNP-tillväxten i Latinamerika till 4,5 procent för 2011, men vi står för närvarande inför en global ekonomisk inbromsning under 2012 eftersom den stora osäkerheten ännu kvarstår om konsekvenserna för regionen av den globala ekonomiska och finansiella krisen.

D.  Medelinkomstländerna utgör en motor för den regionala utvecklingen och integrationen, men en kris bland dem står i vägen för framsteg i låginkomstländerna i deras regioner.

E.  Inbromsningen drabbar inte regionens länder lika och i Bolivia, Honduras, Nicaragua och Surinam är det externa biståndet fortfarande en av de viktigaste källorna till utvecklingsfinansiering tillsammans med bidraget från emigranters penningförsändelser, vilket uppgår till mellan 6 och 25 procent av dessa länders BNP.

F.  Vid fastställandet av en ny samarbetspolitik bör de specifika prioriteringarna för och behoven hos varje enskilt land beaktas och EU bör samarbeta med alla latinamerikanska länder, och särskilt med medelinkomstländerna, för att leda syd-sydsamarbetet och kampen mot fattigdom och utvecklingen på regional och global nivå.

G.  Social sammanhållning har varit ett centralt mål för det strategiska partnerskapet sedan detta inrättades vid toppmötet i Guadalajara 2004, mot bakgrund av den betydelse som en effektivare omfördelning av inkomster och förmögenhet, genom en lämplig politik som stimulerar en hållbar utveckling samt större rättvisa och social sammanhållning, har för regionen.

H.  Mänskliga rättigheter, demokrati och en god samhällsstyrning har en särskild relevans inom agendan för förändring. Latinamerika är en kontinent där demokratin över lag har fått fäste, med vilken EU delar demokratiska värderingar och principer och inom vilken det är nödvändigt att stödja statens samhällsstyrning och institutioner, som hotas av våld och osäkerhet.

I.  I medelinkomstländerna kommer det att vara lämpligare att omdirigera biståndet till en förstärkning av den institutionella kapaciteten och lagstiftningskapaciteten, till utformning av offentlig politik, stöd till sociala aktörer samt till mobilisering av ytterligare resurser utöver det offentliga utvecklingsbiståndet.

J.  Latinamerika och EU bildar ett biregionalt strategiskt partnerskap på grundval av gemensamma värderingar och respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Två av EU:s nio strategiska partner i världen finns i Latinamerika (Brasilien och Mexiko). EU är den största investeraren, den näst största handelspartnern och den viktigaste utvecklingsbiståndsgivaren, med en andel på 53 procent av det sammanlagda offentliga utvecklingsbistånd som regionen tar emot.

K.  En stor del av världens fattiga bor i dessa medelinkomstländer. I dessa länder förekommer ofta betydande ojämlikhet och en svag samhällsstyrning som riskerar att undergräva hållbarheten i den egna utvecklingsprocessen. Många medelinkomstländer spelar en viktig roll i frågor avseende politik, säkerhet och handel på världsnivå, genom att de framställer och skyddar globala kollektiva nyttigheter och genom att de fungerar som vägledarländer på regional nivå. När en högkonjunktur tar slut är länderna fortfarande sårbara för globala hot på områden såsom ekonomi, miljö och säkerhet.

L.  Vissa länder i Latinamerika har börjat delta i insatser avseende utvecklingssamarbete genom regionala samarbetsmekanismer och syd–syd-samarbete.

M.  Latinamerika måste förbli en prioritet för EU, vilket avspeglas i de biregionala förbindelserna mellan EU och Latinamerika, där avsevärda framsteg har gjorts under de senaste åren, t.ex. genom partnerskapsavtalen med Centralamerika, Chile och Mexiko, flerpartshandelsavtalet med Colombia och Peru, förhandlingarna med Mercosur, Madridhandlingsplanen och inrättandet av stiftelsen EU-Latinamerika/Västindien.

N.  Enligt det europeiska samförståndet om utveckling är stödet till medelinkomstländerna fortfarande viktigt för att millennieutvecklingsmålen ska kunna uppnås.

O.  EU bör, genom de avtal som upprättats med partnerländer i regionen, inbegripet partnerskapsavtalen och sitt utvecklingsbistånd, fortsätta att lämna ett betydelsefullt stöd till utvecklings- och stabiliseringsprocessen i regionen. Det är mycket oroväckande att EU kan komma att upphöra med detta när resultaten av processen har konsoliderats.

P.  I kommissionens aktuella förslag avseende finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete planeras för en minskning av EU:s bilaterala stöd till medelinkomstländerna i Latinamerika och de grundläggande tjänsterna har tagits bort från förteckningen över prioriteringar för regionen.

Q.  Budgetanslaget för Latinamerika inom det befintliga finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete speglar att denna region är den finansiellt sett mest förbisedda inom den struktur som utgår från kapitel IV i gemenskapsbudgeten, i förhållande till andra områden som tar emot EU-stöd.

R.  Den sociala sammanhållningen har en vidsträckt dimension som inbegriper kampen mot fattigdom, minskning av ojämlikhet, säkerställande av allmän tillgång till grundläggande tjänster såsom hälsovård, utbildning, pension och en bostad samt erkännande och skydd av den sociala dialogen och av arbetstagares rättigheter. Det behövs en skatteöverenskommelse genom vilken den bästa fördelningen av tillgångarna garanteras på ett rättvist sätt.

S.  Kina har blivit den tredje största investeraren i Latinamerika och har för vissa produkter blivit den främsta eller rentav enda exportmarknaden. EU bör därför spela en aktivare roll för att stärka sina handels- och investeringsförbindelser med latinamerikanska länder inom WTO-systemet.

T.  Oberoende av vilka konnotationer begreppet social sammanhållning har på EU-nivå eller i Latinamerika, kan social sammanhållning i båda regionerna ses som en vägledande princip för den offentliga politiken, genom vilken utvecklingsstrategierna kan inriktas mot att uppnå välfärd för hela befolkningen, så att man kan undvika polarisering, främlingskap och att människor tappar förtroendet för de demokratiska institutionerna.

U.  Bland de största utmaningarna för givarna i regionen återfinns samstämmigheten mellan olika aktörers politik samt den största möjliga samordningen och komplementariteten inom ramen för en bättre arbetsdelning, som innebär en större koncentration och förutsägbarhet vad gäller biståndet.

V.  Välståndsuppbyggnad och kampen mot fattigdom, ojämlikhet, utestängning och diskriminering – i synnerhet av kvinnor, unga människor och etniska minoriteter – samt främjandet av social sammanhållning och de mänskliga rättigheterna fortsätter att vara en central prioritering för det strategiska partnerskapet mellan EU och Latinamerika.

W.  Indikatorerna vad gäller kampen mot barna- och mödradödlighet i regionen är nedslående. Jämställdhet mellan könen och politisk och ekonomisk egenmakt för kvinnor är avgörande faktorer för att minska fattigdomen.

X.  EU:s allmänna preferenssystem är ett centralt instrument som ska göra det möjligt för utvecklingsländer att delta mer i global handel och på så sätt generera ytterligare exportinkomster för att stödja den ekonomiska tillväxten och genomförandet av utvecklingsstrategier och strategier för fattigdomsminskning.

Y.  BNP-index är otillräckligt som ensam indikator för att mäta ojämlikhet och fatta beslut om tilldelning av EU:s utvecklingsbistånd, vars främsta syfte är att utrota fattigdom.

Z.  Länderna i Latinamerika exporterar mycket mindre till sina grannländer än länder i andra världsdelar. Det relativa låga handelsutbytet beror på stora avstånd, höga avgifter, tullar, separata handelsavtal och otillräckliga infrastrukturnätverk.

AA.  Utbildning är, precis som allmän tillgång till offentliga hälso- och sjukvårdstjänster, av avgörande betydelse i kampen mot fattigdom och för att främja social sammanhållning.

AB.  Miljöförstöring bidrar direkt till uppkomsten av fattigdom. Latinamerika har jordens största reserver ur miljösynpunkt, med Brasilien, Mexiko, Peru och Colombia som de länder i världen som har störst biologisk mångfald, men samtidigt är kontinenten särskilt sårbar för klimatförändringen.

AC.  Förbättrad skatteuppbörd är avgörande för att man ska kunna bygga en habil stat som kan ge sina invånare grundläggande tjänster som hälsovård, offentlig renhållning och utbildning.

AD.  De mest förödande konsekvenserna av klimatförändringen och den globala uppvärmningen drabbar i hög utsträckning Latinamerika och Västindien, eftersom länderna i regionen tillhör de mest sårbara i världen. Naturkatastrofer har lett till en 54-procentig nedgång i den regionala BNP:n i Centralamerika.

AE.  Det finns en uttrycklig hänvisning till den privata sektorn som avgörande aktör för att skapa hållbar tillväxt och bidra till den sociala sammanhållning som ingår i agendan för förändring.

AF.  Den biregionala strukturerade och övergripande dialogen om migration mellan EU och Latinamerika är viktig, och det är även viktigt att respekten för alla migranters grundläggande rättigheter garanteras inom politik och praxis avseende migration i båda regionerna.

AG.  Vissa länder i Latinamerika tillhör världens mest våldsamma länder och kriminaliteten med anknytning till olaglig narkotikahandel och organiserad brottslighet, penningtvätt, olaga vapenhandel och korruption utgör fortfarande ett mycket allvarligt problem som hotar regionens utveckling.

AH.  Kommissionens förslag till partnerskapsinstrument är inriktat på Europa 2020-strategins genomförande i regionen. I förslaget uppmärksammas i första hand EU:s strategiska partner och de framväxande ekonomierna, men dessutom riktas fokus mot globala utmaningar och hot.

AI.  De demokratiska systemen och allmänhetens säkerhet i Latinamerika hotas av korruption med anknytning till kriminella nätverk, i synnerhet sådana som handlar med narkotika och som tränger sig in i institutionerna, delar upp områden sinsemellan som sina respektive territorier, orsakar skador för utomstående och ger upphov till allvarliga problem för stabiliteten och den politiska samhällsstyrningen.

1.  Europaparlamentet påminner om att den ekonomiska och finansiella krisens följder visserligen har varit mindre allvarliga i Latinamerika än i andra regioner, men att ojämlikhetssiffrorna liksom fattigdomstalen ändå har förblivit mycket höga och att framstegen har varit otillräckliga när det gäller insatserna för att uppnå sex av millennieutvecklingsmålen.

2.  Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra samordningen mellan EU och Latinamerika när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen, särskilt de åtgärder som syftar till att bekämpa fattigdom, skapa arbetstillfällen och uppnå social delaktighet för marginaliserade grupper. Parlamentet betonar att det millennieutvecklingsmål som syftar till ett globalt partnerskap för utveckling (millennieutvecklingsmål 8) bör stå i centrum för EU:s politik för samarbete med Latinamerika och att man bör välja ut områden där den nya strategin för ”tillväxt för alla” ska genomföras i dessa länder. Parlamentet betonar att Stiftelsen EU–Latinamerika/Västindien på ett betydande sätt kan bidra till uppnåendet av dessa mål.

3.  Europaparlamentet anser att de ekonomiska och tekniska framstegen i vissa länder i Latinamerika tvingar fram en omvärdering av målen för EU:s bilaterala utvecklingssamarbete. Parlamentet begär att samarbetet ska få en ändrad inriktning på de områden där det behövs mest när det gäller bekämpning av fattigdomen. Parlamentet betonar att vi står inför gemensamma utmaningar som vi måste bemöta med multilaterala insatser. Parlamentet understryker emellertid att kopplingarna mellan tillväxt, handel, utveckling och minskad fattigdom varken är enkla eller automatiska. Mot bakgrund av detta uppmuntrar parlamentet kommissionen att inom ramen för diskussionen om EU:s framtida strategi för utvecklingssamarbete göra en omfattande analys av den aktuella utvecklingsmodellen, och att dra lärdom av tidigare årtionden, i syfte att minska fattigdom och ojämlikheter på ett effektivt sätt utan att minska och begränsa det politiska utrymmet.

4.  Europaparlamentet anser att EU:s samarbets- och utvecklingspolitik bör utarbetas i nära samråd med de latinamerikanska länderna för att man ska kunna bedriva en hållbar, rättvis och välbalanserad utvecklingspolitik i regionen.

5.  Även om bistånd kan fungera som en hävstång för latinamerikanska länder är det inte tillräckligt för att garantera en hållbar och bestående utveckling. Europaparlamentet uppmanar därför de latinamerikanska länderna att stärka och mobilisera sina inhemska resurser, inrätta öppna skattesystem och en skatteförvaltning utan korruption och skattebedrägeri, engagera den privata sektorn, lokala myndigheter och civilsamhället på ett effektivt sätt i agendan mellan EU och Latinamerika i synnerhet genom samarbete, tekniskt bistånd och inrättande av juridisk och skattemässig utbildning vid lokala förvaltningar och att öka egenansvaret i olika projekt.

6.  Europaparlamentet anser att de omfattande asiatiska investeringarna, särskilt i råvaru- och bunkerolje- och jordbrukstillgångar i många latinamerikanska länder bör få EU att snabbt och effektivt stärka sitt stöd till en hållbar utveckling i regionen.

7.  Europaparlamentet anser att de latinamerikanska länderna måste göra en särskild insats för att främja regionens politiska, ekonomiska och handelsmässiga integration, med tanke på behovet av att skapa jämvikt i utvecklingspolitiken mellan Latinamerika och EU.

8.  Europaparlamentet betonar behovet av att framstegen i förbindelserna med Latinamerika anpassas till en sammanhängande utvecklingspolitik, och anser därför att det är nödvändigt att utforma skräddarsydda instrument och mål för samarbetet för varje enskilt land, så att resurserna koncentreras till de mest sårbara länderna och den sammanhängande utvecklingspolitiken förbättras.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att volymen på det samarbete som sker inom finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete för Latinamerika upprätthålls till en tredjedel av det sammanlagda geografiska beloppet under perioden 2014–2020.

10.  Europaparlamentet välkomnar den princip om differentiering och koncentration av biståndet som föreslagits av kommissionen. Parlamentet betonar att differentieringen måste göras gradvis under programplaneringsetappen – såväl inom mottagarländerna som vad gäller själva samarbetsverktygen – genom att andra samarbetsformer som är bättre anpassade till medelinkomstländerna utvecklas. Parlamentet rekommenderar att kriterierna för tillämpning av differentieringsprincipen ska vara objektiva och gemensamma för alla länder.

11.  Europaparlamentet påminner om att inriktningen mot differentiering inte bör leda till en drastisk minskning av regionens betydelse inom EU:s yttre dimension, enligt vilken EU är en global aktör som bör handla som en sådan genom att vara en aktiv medlem i det internationella samfundet och inte bara den främsta givaren i världen. I annat fall kan EU komma att döma sig själv till en undanskymd roll i hela regioner, så att fältet lämnas fritt för andra globala aktörer.

12.  Europaparlamentet betonar att varje tänkbar omfördelning av medel måste gynna de geografiska programmen för utrotning av fattigdom i låginkomstländer och lägre medelinkomstländer i samma region.

Medelinkomstländernas betydelse – behovet av en differentierad strategi

13.  Europaparlamentet uttrycker oro över avsaknaden av strikta regler för tillämpningen av de fastställda kriterierna i kommissionens förslag om finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, som fråntar elva medelinkomstländer i Latinamerika och Västindien tillgång till de bilaterala programmen. Parlamentet påminner om att vissa länder i Latinamerika tillhör de mest ojämlika i världen i fråga om inkomst per capita och att den bestående ojämlikheten förekommer i en kontext där den socioekonomiska rörligheten är låg. Parlamentet betonar att det rör sig om en grupp mycket heterogena länder och att samarbetet följaktligen måste förbli differentierat och grunda sig på samordning och politisk dialog.

14.  Europaparlamentet anser att det budskap som EU förmedlar gentemot regionen är ytterst oroande, eftersom det i praktiken innebär ett uttalande om att man inte tillmäter regionen den betydelse som den förtjänar, trots de många politiska och handelsrelaterade avtal som har uppnåtts och de gemensamma övergripande intressena.

15.  Europaparlamentet understryker, i enlighet med vad som kommer till uttryck i punkt 66 i det europeiska samförståndet om utveckling, behovet av att uppmärksamma medelinkomstländerna i lämplig utsträckning, i synnerhet länderna inom det lägre inkomstskiktet bland dessa, av vilka många står inför problem som liknar låginkomstländernas problem.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inom ramen för differentieringsprincipen genomföra en objektiv och transparent analys i syfte att omarbeta och utvidga de indikatorer som används för att bedöma utvecklingen, utan att begränsa sig till inkomstnivån, för att i stället tolka de ekonomiska kriterierna mot bakgrund av andra faktorer såsom fattigdom, sårbarhet och Echos krisindikator, Gini-koefficienten och ojämlikhetskoefficienten. Parlamentet noterar att klassificeringen av länder utifrån deras inkomstnivå grundar sig på beräkningar som döljer ojämlikhet och fattigdom.

17.  Europaparlamentet betonar mot bakgrund av nämnda indikatorer att EU bör fortsätta det bilaterala samarbetet inom det framtida finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete med åtminstone Colombia, Ecuador och Peru.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en sammanhängande strategi för gradvist tillbakadragande av det bilaterala stödet till medelinkomstländerna, genom vilken det blir möjligt för dessa att befästa sin ställning som ”gradvisa” stödmottagare, varigenom man följer den princip om förutsägbarhet avseende stödet som angavs vid högnivåforumet för biståndseffektivitet i Busan.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart det nya finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete trätt i kraft se till att det gradvisa tillbakadragandet av det bilaterala stödet beaktar följande kriterier:

20.  Europaparlamentet betonar behovet av att förstärka partnerskapsinstrumentet med mer än 1 miljard euro för att främja den nya utformningen av samarbetet med medelinkomstländer och högre medelinkomstländer så att förutsägbarhet, kvantifiering och granskning avseende tillgångarna säkras. Parlamentet betonar behovet av att se till att instrumentet bidrar till en intensifiering av EU:s svar på de globala utmaningarna, såsom kampen mot ojämlikhet, klimatförändringen, säkerheten och kampen mot narkotikahandel.

Fattigdomsbekämpning och social sammanhållning

21.  Europaparlamentet anser att den höga ojämlikheten och bristen på en effektiv mekanism för socialt skydd utgör det största hindret för en konsolidering av demokratin och för en rättvis och hållbar ekonomisk tillväxt i regionen, och begär därför att kopplingen mellan demokratisk samhällsstyrning och social sammanhållning ägnas större uppmärksamhet.

22.  Europaparlamentet anser att målet om social sammanhållning inom partnerskapet EU–Latinamerika inte kommer att kunna förverkligas förrän en hög grad av utveckling och rättvisa i fråga om inkomst- och förmögenhetsfördelning har uppnåtts, och att det för detta mål krävs att fattigdomen utrotas genom en mer rättvis och progressiv skattepolitik, genom vilken skattekraften stärks liksom kampen mot bedrägerier och skatteflykt.

23.  Europaparlamentet betonar vikten av utvecklingsbistånd genom handel. Handelsutbytet mellan Latinamerika och EU är en central faktor i kampen mot fattigdomen och i arbetet med att bygga upp välståndet i båda världsdelarna. Parlamentet varnar för protektionistiska tendenser till följd av den rådande ekonomiska och finansiella krisen.

24.  Europaparlamentet understryker vikten av att behålla 20-procentsmålet för hälso- och utbildningsprogrammen och insisterar på att man överlag måste ta hänsyn till jämställdhetsperspektivet på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Parlamentet upprepar att utbildning och investeringar i mänskliga resurser utgör grunden för den sociala sammanhållningen och den socioekonomiska utvecklingen. Parlamentet uppmanar till genomförandet av effektiv politik och lämplig finansiering för att bekämpa analfabetismen, som fortfarande är utbredd i vissa länder i regionen, främst bland flickor och kvinnor, och för att främja tillgången till gratis offentlig utbildning (grundskola och gymnasium), som ofta begränsas av brist på tillräckliga medel i vissa statsbudgetar. Parlamentet stödjer i detta sammanhang det projekt som utarbetats av den iberoamerikanska organisationen för utbildning, vetenskap och kultur (OEI) ”Utbildningsmål 2021: den utbildning vi vill ge den nya generationen”.

25.  Europaparlamentet understryker att fler har fått tillgång till utbildning och att utbildningsutgifterna har ökat stadigt i Latinamerika under de senaste årtiondena, men att kvaliteten fortfarande är låg och tillgången ojämlik. Parlamentet framhåller det arbete som genomförts av EU genom programmen Erasmus, Alban och Alfa och uppmanar kommissionen att upprätthålla den budgetinsats som man hittills har bidragit med.

26.  Europaparlamentet betonar att de stora skillnaderna i fråga om skolinsatser i Latinamerika har fortsatt att växa under de senaste åren om man jämför landsbygdsområden med stadsområden, offentliga skolor med privata, pojkar med flickor eller olika socioekonomiska grupper med varandra. Därigenom har problemet med bristande social sammanhållning förvärrats.

27.  Europaparlamentet betonar att social sammanhållning är nära förbundet med andra politikområden, t.ex. handel, investeringar och ekonomi. Parlamentet anser att målen avseende social sammanhållning bör betonas effektivare i den tematiska, nationella och regionala programplanering som sker för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, huvudsakligen genom stöd till en rättvisare skatte- och socialpolitik som främjar jämlikhet, tillgång till offentliga tjänster, arbete under anständiga villkor och reformen av rättssystemet.

28.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av program såsom EuroSocial, URB-AL, AL-INVEST och Copolad samt av sådana program som syftar till att stärka dialogen mellan EU och Latinamerika för att upprätta förvaltningsmodeller för migration och utvecklingspolitik. Parlamentet anser att dessa program bör förstärkas inom det nya finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, varvid möjligheterna till trepartssamarbete bör utforskas.

29.  Europaparlamentet påpekar att det är nödvändigt att EU genom finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete avsätter de resurser som krävs för att barns levnadsförhållanden ska kunna förbättras så att de fullt ut kan utveckla sina färdigheter och sin potential, huvudsakligen inom kärnfamiljen.

30.  Europaparlamentet upprepar betydelsen av EU–Latinamerika-forumet för social sammanhållning och begär att detta stärks som ett område för biregional politisk dialog om social sammanhållning, genom främjandet av mer långtgående mekanismer och samordning av samarbetet på området samt genom att social sammanhållning förs fram på dagordningen vid de viktigaste internationella forumen.

31.  Europaparlamentet framhåller att stiftelsen EU–Latinamerika/Västindien kan spela en betydelsefull roll vid samordningen av och stödet till civilsamhällets aktiviteter och debatter avseende det internationella samarbetets uppgift i fråga om att stimulera den sociala sammanhållningen i regionen.

Följdriktig utvecklingspolitik

32.  Europaparlamentet påminner om vikten av en konsekvent politik för utveckling i enlighet med vad som fastställs i artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, för utrotning av fattigdom, främjande av ekonomiska och sociala rättigheter, skydd av miljön, god samhällsstyrning och en hållbar utveckling för alla.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka insynen i de projekt som den leder i Latinamerika och göra dem mer begripliga för de latinamerikanska medborgarna genom att påvisa det mervärde som samarbetet med EU medför.

34.  Europaparlamentet påpekar att EU:s associeringsavtal och frihandelsavtal inte får strida mot målet att föra en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att utvecklingsbehoven och utvecklingsfrågorna speglas ordentligt på handelsrelaterade områden såsom finansiella tjänster, offentlig upphandling och immateriella rättigheter och att genom en stark mekanism säkerställa att gemensamma normer för sociala, arbetsrättsliga och miljömässiga rättigheter uppfylls i alla pågående förhandlingsprocesser eller vid översynen av avtalen.

35.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sitt förslag till förordning om en ordning med allmänna tullförmåner inte tar hänsyn till den strategiska betydelsen av förbindelserna med Latinamerika, då man i förslaget förvägrar ett stort antal länder i regionen tillgång till detta instrument trots att det är av avgörande betydelse för utvecklingen i regionen.

36.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att öka sina insatser för att få till stånd ett framtida, heltäckande associeringsavtal med Andinska gemenskapen, i syfte att främja ekonomisk tillväxt och social utveckling i dess medlemsstater och i överensstämmelse med EU:s värden, principer och mål, vilka alltid främjat den latinamerikanska integrationen.

37.  Europaparlamentet uppmanar EU att se till att de resurser som är öronmärkta för utveckling inte används för andra ändamål.

38.  Europaparlamentet anser att ingåendet av ett associeringsavtal med Mercosur avsevärt skulle kunna främja och öka samarbetet och utvecklingsarbetet mellan Latinamerika och EU, förutsatt att det grundar sig på principen om rättvis handel och efterlevnad av internationella arbetsrättsliga och miljömässiga normer och ett klart rättsläge för investeringar och förutsatt att parterna också agerar på ett förtroendeskapande sätt.

39.  Europaparlamentet betonar att det nya finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete bör främja den regionala integrationsprocessen. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att partnerskapsavtalen och handelsavtalen med flera parter kan utgöra ett kraftfullt incitament för den regionala integrationen, om de får rätt inriktning med hänsyn tagen till asymmetrier, men menar att bristande konsekvens inom politiken äventyrar denna process. Parlamentet uppmanar EU att se till att inga bilaterala avtal undergräver Latinamerikas integrationsprocess. Parlamentet noterar även att samtidigt som interregionala förbindelser har minskat till förmån för bilaterala förbindelser, tenderar denna övergång till bilaterala uppgörelser att öka på splittringen och rivaliteten inom Latinamerikas regionala block.

40.  Europaparlamentet betonar behovet av att inom EU:s delegationer inrätta kontaktpunkter för konsekvent politik för utveckling och av att inrätta uppföljningsmekanismer på detta område.

41.  Europaparlamentet understryker att EU måste utveckla en handelspolitik som är mer samordnad med utvecklingspolitiken, så att handel också blir ett instrument för att främja jämlika och rättvisa sociala normer, särskilt genom att införa sociala klausuler i partnerskapsavtalen som respekterar de mänskliga rättigheterna.

42.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av en större samstämmighet i det offentliga utvecklingsbiståndet och anser att EU:s samt tre latinamerikanska länders deltagande i G20 bör bidra till ett närmande mellan ställningarna som gör att den konsekventa politiken för utveckling kan genomföras gemensamt.

43.  Europaparlamentet påminner om skyldigheten att respektera den princip som ingår i artikel 208 om den konsekventa politiken för utveckling och att undvika de negativa följder som det skulle innebära för regionen om elva länder uteslöts från EU:s bilaterala samarbete och de handelsförmåner som utgår från GSP Plus-systemet avskaffades.

44.  Europaparlamentet påminner om att civilsamhället spelar en viktig roll vid konsolideringen av demokratin och vid fastställandet, genomförandet och granskningen av utvecklingspolitiken i Latinamerika. Parlamentet beklagar den ringa betydelse som civilsamhället tillerkänns i de befintliga samarbetsprogrammen och att civilsamhället tilldelas så knappa medel.

45.  Europaparlamentet understryker att parlament, lokala och regionala myndigheter och det civila samhället i linje med principen om demokratiskt egenansvar bör stödjas i sin strävan att inta sin rättmätiga plats i arbetet med att fastställa utvecklingsstrategier, hålla regeringarna ansvariga samt granska och utvärdera tidigare prestationer och uppnådda resultat. Parlamentet betonar i synnerhet vikten av att stärka de latinamerikanska parlamentarikernas roll i de beslutsfattande processerna.

46.  Europaparlamentet är därför bestört över att samråd med civilsamhället uttryckligen begränsas till frågor som rör hållbar utveckling i det nyligen förhandlade associeringsavtalet och frihandelsavtalet med länder i Latinamerika.

47.  Europaparlamentet anser att stödet till civilsamhället bör kvarstå som en av prioriteringarna inom nästa finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete. Parlamentet understryker att detta stöd bör införlivas i landsstrategierna och de regionala programmen, för att dess avgörande roll i kampen mot ojämlikhet och korruption och vid granskningen av hur finansiella medel används därigenom ska framhållas.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge utökat ekonomiskt, tekniskt och expertmässigt stöd till de nationella parlamentens förvaltningar i de latinamerikanska länderna inom de regionala strategiprogrammen i syfte att stärka deras effektivitet, öppenhet och ansvarsskyldighet, vilket är avgörande för att parlamenten ska kunna inta sin rättmätiga roll i de demokratiska beslutsfattande processerna.

49.  Europaparlamentet påminner om att det i punkt 18 i det europeiska samförståndet om utveckling påtalas att ”EU kommer att öka sitt stöd till de icke-statliga aktörernas kapacitetsuppbyggnad för att stärka deras röst i utvecklingsprocessen och för att främja en politisk, social och ekonomisk dialog”. Parlamentet beklagar att grönboken om att förbättra effekterna av EU:s utvecklingspolitik misslyckas grundligt med att förklara hur civilsamhällets deltagande och ökade delaktighet i EU:s framtida politik för utvecklingssamarbete ska se ut.

50.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och Europeiska utrikestjänsten att i enlighet med Lissabonfördraget säkerställa enhetlighet, konsekvens och effektivitet i EU:s yttre åtgärder gentemot Latinamerika.

Våld och brottslighet

51.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över de sociala effekterna av den omfattande brottsligheten och det omfattande våldet i regionen, i synnerhet mord på kvinnor. Parlamentet anser att det är nödvändigt att en ny och mer effektiv strategi utarbetas för att stävja såväl denna situation som de ekonomiska, sociala och politiska orsakerna till brottslighet och våld.

52.  Europaparlamentet ber kommissionen att ge sitt starka stöd till samrådsprocesserna i de lokalsamhällen som berörs av utvinningsprojekt. Parlamentet upprepar i detta sammanhang att det även är viktigt att se till att det för varje land finns rapporter om utvinningsindustrin i enlighet med förslaget till direktiv om redovisning och öppenhet, för att man ska kunna ta hårdare tag mot korruption, mutor och skattesmitning.

53.  Europaparlamentet påminner om att brottsligheten och otryggheten har en stor inverkan på medborgarnas förtroende för de offentliga och demokratiska institutionerna samt för skyddet av de mänskliga rättigheterna.

54.  Europaparlamentet påminner om att ett av de prioriterade målen med EU:s yttre åtgärder är att främja de demokratiska systemens konsolidering och försvaret av de mänskliga rättigheterna i världen, och följaktligen även i Latinamerika.

55.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över de påtagliga konsekvenser som det könsrelaterade våldet i regionen har.

56.  Europaparlamentet ber kommissionen att göra kampen mot straffrihet till en prioritet i utvecklingssamarbetet med Latinamerika, och att före slutet av 2012 lägga fram ett meddelande om detta ämne med kapitel om rättsligt samarbete, ekonomiskt samarbete och informationsutbyte och om skydd av brottsoffer.

57.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över det ökade våldet mot kvinnor och ber kommissionen att fastställa en tydlig ansvarsfördelning inom utrikestjänsten och att samordna relevanta insatser av EU:s delegationer med det arbete som utförs av medlemsstaternas ambassader i det berörda landet, i syfte att omsätta förklaringen om kvinnomord från juni 2010 av den höga representanten, Catherine Ashton, i konkret politik som tilldelas tillräckliga resurser.

58.  Europaparlamentet ber kommissionen att ge politiskt och ekonomiskt stöd till arbetet i det interamerikanska systemet för mänskliga rättigheter kring frågan om kvinnomord och att bidra till att dess beslut genomförs.

59.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att rådfråga och informera Europaparlamentet om befintliga människorättsdialoger och att, som ett led i det biregionala partnerskapet, medverka till arbetet för att finna lösningar för att bekämpa kvinnomord och andra former av våld mot kvinnor.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt delta i och regelbundet ta upp denna fråga i politiska samtal, i synnerhet i den aktuella människorättsdialogen, och att medverka till att finna lösningar för att bekämpa våld mot och mord på kvinnor, som ett led i det biregionala partnerskapet.

Klimatförändringar

61.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över klimatförändringarnas inverkan på den hållbara utvecklingen, skyddet av den biologiska mångfalden, skogen och jordbruksproduktionen i Latinamerika.

62.  Europaparlamentet vidhåller sin ståndpunkt att EU inte bör främja eller stödja storskalig produktion av jordbruksbränslen genom sitt utvecklingssamarbete på grund av de negativa effekter detta får för en trygg livsmedelsförsörjning, avskogning, marktillgång och miljö.

63.  Europaparlamentet uppmanar lokala myndigheter i latinamerikanska länder att särskilt uppmärksamma växande investeringar som hotar den hållbara utvecklingen och ekosystemet i länderna, särskilt med tanke på klimatförändringarnas negativa påverkan.

64.  Europaparlamentet påminner om att klimatförändringarna utgör en ytterligare börda för Latinamerika och att det snarast måste finansieras åtgärder för bekämpning, lindring och anpassning.

65.  Europaparlamentet vill att utbytet av erfarenheter och information mellan EU och Latinamerika ska främjas inom ramen för EuroClima-programmet och syd-sydsamarbetet, i enlighet med vad man kommit överens om i Madridhandlingsplanen. Parlamentet påminner om betydelsen av utbildning för en hållbar miljö.

66.  Europaparlamentet påpekar att Latinamerika visserligen har tillgång till 30 procent av jordens vattenresurser, men att fördelningen av vattnet är mycket oregelbunden och ojämlik. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätthålla sitt bistånd till partnerskapsländerna för att främja en bättre förvaltning av vattenresurserna vad gäller försörjning och rening.

67.  Europaparlamentet påminner om EU:s åtagande att bidra till att stärka den hållbara energins roll som ett av medlen för att sprida hållbar utveckling.

Privat sektor och infrastruktur

68.  Europaparlamentet noterar att mekanismer som investeringsinstrumentet för Latinamerika är avsedda att bli allt viktigare i EU:s utvecklingssamarbete, genom vilket energieffektivitet, förnybar energi, transporter, skyddet av den biologiska mångfalden och stödet till små och medelstora företag prioriteras, och betonar att investeringsinstrumentet kan få stor betydelse för att främja regional integration och regionens internationella konkurrenskraft. Parlamentet understryker att civilsamhället har en central och särskild roll i granskningen av utvecklingspolitiken, men noterar att investeringsinstrumentet för Latinamerika inte innehåller några mekanismer för att säkerställa civilsamhällets representation och deltagande. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att parlamentens och civilsamhällets representation och deltagande garanteras för att säkerställa effektiv övervakning och uppföljning av EU:s fonder för utvecklingssamarbete.

69.  Europaparlamentet understryker behovet av att granska ytterligare erfarenheter av investeringsinstrumentet för Latinamerika och vidhåller sin ståndpunkt att framtida projekt måste lyda under tydliga och öppna övervakningsmekanismer och sociala och miljömässiga konsekvensanalyser vid genomförandet.

70.  Europaparlamentet framhåller särskilt betydelsen av stödet till små och medelstora företag för dess bidrag till utveckling, ekonomisk tillväxt och social och ekonomisk konsolidering i regionen. Parlamentet understryker att de små och medelstora företagen utgör den huvudsakliga källan till nya arbetstillfällen. Parlamentet anser att det även kommer att bli nödvändigt att främja verksamheter avseende företagens sociala ansvar hos sina europeiska partner för att främja målen för EU:s politik för inkluderande tillväxt.

71.  Europaparlamentet framhåller behovet av att omedelbart stimulera uppbyggnaden av infrastruktur i Latinamerika för att upprätthålla dagens höga tillväxt och främja social inkludering. Parlamentet rekommenderar att instrument såsom investeringsmekanismen för Latinamerika används för stöd till infrastrukturprojekt avseende transport, energi och telekommunikation, eftersom de latinamerikanska ländernas investeringar inom dessa områden för närvarande är mycket mindre än nödvändigt. Parlamentet påminner om att användningen av offentligt utvecklingsbistånd för nämnda projekt bör motiveras utifrån huruvida ett projekt bidrar till fattigdomsminskning, stimulerar den sociala sammanhållningen och leder till offentliga tjänster av god kvalitet för befolkningen.

72.  Europaparlamentet vidhåller sin ståndpunkt att kommissionen måste utarbeta tydliga riktlinjer för öppna beslutsprocesser vid val av projekt och se till att dessa är förenliga med det europeiska samförståndet om utveckling, principen om länders egenansvar samt EU:s åtagande att övergå till obundet bistånd.

73.  Europaparlamentet vidhåller sin ståndpunkt att man måste inrikta kombinationsinstrumenten för lån och bidrag på områden såsom småskalig och lokal energiproduktion och jordbruksproduktion till förmån för små och medelstora företag och mikroföretag inom den privata sektorn i utvecklingsländerna.

Differentierat samarbete: vetenskaplig och teknisk forskning

74.  Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av samarbetet med vissa medelinkomstländer inom vetenskap, teknik och innovation inom ramen för programmet Horisont 2020.

75.  Europaparlamentet är förvissat om att man genom att inleda en stringent dialog om vetenskap, högre utbildning, teknik och innovation kan påskynda inrättandet av ett område med innovation och kunskap i EU och Latinamerika samt främja konkurrenskraften.

76.  Europaparlamentet anser att man bör främja forskares tillfälliga rörlighet och stödet till universitet och forskningscentra inom områden såsom hälsa, livsmedelssäkerhet, marin och maritim forskning, förnybar energi, kampen mot klimatförändringen och anpassning till densamma.

77.  Europaparlamentet påminner om att EU bör ta bättre hänsyn till och utnyttja den stora tillgång som vissa yttersta randområdens geostrategiska läge, i närheten av Latinamerika, innebär.

78.  Europaparlamentet noterar att de befintliga forskningsinstituten för jordbruksmetoder måste förbättras om denna världsdel ska kunna utvecklas.

Främjande av regionalt samarbete, syd–syd-samarbete och trepartssamarbete

79.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att djupare överväga införlivandet av syd-sydsamarbete i samarbetspolitiken.

80.  Europaparlamentet påminner om att Latinamerika är den mest dynamiska regionen i världen i fråga om syd–syd-samarbete, vilket kommer till uttryck i medelinkomstländernas viktiga roll vad gäller regional integration och de internationella utvecklingsmålen.

81.  Europaparlamentet påminner om att EU hittills inte har utarbetat någon tydlig strategisk definition av syd–syd-samarbete(10), som skulle göra det möjligt för EU att utveckla en mer aktiv politik på området. Parlamentet framhåller behovet av att upprätta indikatorer för att påvisa sociala och ekonomiska följder av olika former av syd–syd-samarbete och trepartssamarbete.

82.  Europaparlamentet upprepar betydelsen av intraregionala handelsutbyten och trepartssamarbete och dess centrala roll för att uppnå millennieutvecklingsmålen, utrotning av fattigdom, främjande av arbete och av jämställdhet mellan kvinnor och män, utbildning, social sammanhållning, jordbruk och hållbar utveckling.

83.  Europaparlamentet anser att man bör bredda initiativen för biregionalt samarbete, syd-sydsamarbete och trepartssamarbete inom sektorer såsom forskning, hållbar utveckling, miljö, klimatförändringen, energi, social sammanhållning, utbildning och sysselsättning.

84.  Europaparlamentet betonar att den politiska dialogen mellan EU och Latinamerika måste utvidgas på olika nivåer, såsom toppmöten mellan statschefer och den parlamentariska församlingen Eurolat, som är viktiga verktyg när det gäller att skapa politiskt samförstånd. Parlamentet efterlyser åtgärder för att säkerställa att de politiska utfästelser som följer av toppmötena mellan EU och Latinamerika tilldelas nödvändiga ekonomiska resurser.

85.  Europaparlamentet rekommenderar EuroLat-församlingen och stiftelsen EU-Latinamerika/Västindien att på sina respektive dagordningar tillmäta syd–syd-samarbetet och trepartssamarbetet den strategiska betydelse som dessa förtjänar.

86.  Europaparlamentet anser att syd–syd-samarbete och trepartssamarbete bör utgöra en central fråga vid det sjunde toppmötet mellan EU och Latinamerika/Västindien i Chile så att slutsatserna från toppmötet i Madrid på detta sätt tydligt följs upp.

o
o   o

87.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i alla länder i Latinamerika och Västindien, till stiftelsen EU–Latinamerika/Västindien, till den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika, till det latinamerikanska parlamentet, till det centralamerikanska parlamentet, till det andinska parlamentet och till Mercosurs parlament.

(1) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1. (2) EUT L 378, 27.12.2006, s. 41. (3) EGT C 140 E, 16.3.2002, s. 569. (4) EUT C 296 E, 6.12.2006, s. 123. (5) EUT C 259 E, 29.10.2009, s. 64. (6) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 54. (7) EUT C 70 E, 8.3.2012, s. 79. (8) Antagna texter, P7_TA(2011)0320. (9) Uppgifter från ECLAC (FN:s ekonomiska kommission för Latinamerika) och OECD. (10) Europaparlamentet påminner om att det finns riktlinjer i frågan för tillväxtekonomier, men att det rör sig om en något splittrad strategi.

Europaparlamentets resolution av den 12 juni 2012 om erkännande och främjande av gränsöverskridande frivilliginsatser i EU (2011/2293(INI))

P7_TA(2012)0236 A7-0166/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artiklarna 165, 166 och 214 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1719/2006/EG av den 15 november 2006 om inrättande av programmet ”Aktiv ungdom” för perioden 2007-2013(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1720/2006/EG av den 15 november 2006 om inrättande av ett handlingsprogram för livslångt lärande(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1904/2006/EG av den 12 december 2006 om inrättande av programmet ”Ett Europa för medborgarna” för åren 2007–2013 i syfte att främja ett aktivt europeiskt medborgarskap(3),

–  med beaktande av rådets beslut 2010/37/EG av den 27 november 2009 om Europeiska året för frivilligarbete för främjande av aktivt medborgarskap (2011)(4),

–  med beaktande av resolutionen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet av den 24 april 2006, om erkännande av värdet av icke-formellt och informellt lärande på ungdomsområdet(5),

–  med beaktande av rådets resolution av den 27 november 2007 om volontärarbete för ungdomar (14427/1/2007),

–  med beaktande av resolutionen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet av den 16 maj 2007, om genomförande av de gemensamma målen för volontärarbete för ungdomar(6),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 20 november 2008 om unga volontärers rörlighet i Europeiska unionen(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/961/EG av den 18 december 2006 om gränsöverskridande rörlighet inom gemenskapen i utbildningssyfte: Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet(8),

–  med beaktande av sin förklaring av den 10 mars 2011 om inrättandet av europeiska stadgar för ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser(9),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 3 oktober 2011 om frivilligarbetets roll inom socialpolitiken (14552/2011),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 29 november 2011 om främjande av aktivt medborgarskap genom frivilligarbete inom idrotten(10),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 27 oktober 2010 om EU-medborgarskapet med titeln ”Att undanröja hindren för EU-medborgarnas möjligheter att utöva sina rättigheter” (COM(2010)0603),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 september 2007 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om att främja unga människors fulla deltagande i utbildning, arbetsliv och samhälle (COM(2007)0498),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 april 2009 till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln ”En EU-strategi för ungdomar: satsa på ungdomars egna möjligheter – En förnyad öppen samordning för ungdomsfrågor” (COM(2009)0200),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 med titeln ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (COM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 september 2010 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln ”Unga på väg – Ett initiativ för att släppa fram potentialen hos ungdomar att uppnå smart och hållbar tillväxt för alla i Europeiska unionen” (COM(2010)0477),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2011 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln ”EU-politik och frivilligarbete: Erkännande och främjande av gränsöverskridande frivilliginsatser i EU” (COM(2011)0568),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 november 2010 till Europaparlamentet och rådet med titeln ”EU-medborgarnas frivilliginsats för att visa solidaritet: Inledande reflektioner om en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd” (COM(2010)0683),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 april 2008 om volontärarbetets roll för att bidra till ekonomisk och social sammanhållning(11),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0166/2012), och av följande skäl:

A.  Med frivilligarbete avses insatser, däribland utbildning och lärande av formellt, icke-formellt och informellt slag, som görs av en person av fri vilja, fritt val och fri motivation utan att personen får betalt och utan vinstsyfte, och som är till gagn för de enskilda frivilligarbetarna, för personer som utnyttjar en frivilligorganisations tjänster, för lokalsamfunden och för samhället i stort.

B.  Det europeiska året för frivilligarbete för främjande av aktivt medborgarskap (2011) rönte stor framgång på nationell, regional, lokal och europeisk nivå. Det har en positiv inverkan i fråga om ökad synlighet och medvetenhet hos allmänheten och bör få betydelse för utformningen av den offentliga politiken.

C.  Frivilligarbete kan ses som en erfarenhet av informellt lärande som är anpassat efter alla åldrar. Frivilligarbete erbjuder fördelar i fråga om personlig utveckling, förvaltning av vårt gemensamma rum, förstärkande av demokrati, medborgerliga värderingar, social solidaritet och deltagande i det demokratiska livet, interkulturellt lärande och förvärvande av social kompetens och yrkeskompetens. Dessutom bidrar frivilligarbete till uppnåendet av unionens politiska mål för social delaktighet och mot diskriminering, samt för sysselsättning, utbildning, kultur, kompetensutveckling och medborgarskap.

D.  Frivilligarbete är en viktig faktor för att skapa socialt kapital och utveckling och för att främja den socioekonomiska sammanhållningen, med tanke på att icke-formellt lärande har potential att hjälpa frivilligarbetare att förvärva nya kunskaper som gör dem mer anställbara och därmed gynnar Europa 2020-strategin för tillväxt.

E.  Antalet EU-medborgare i alla åldrar som är sysselsatta inom frivilligarbete ökar och branscherna omfattar utbildning, kultur, ungdomspolitik, idrott, miljö, hållbar utveckling, hälsa, invandring, försvar av rättigheter, socialt företagsansvar och EU:s förbindelser med tredjeländer.

F.  Medlemsstaternas kulturer, traditioner, rättssystem och organisering av frivilligarbetet varierar kraftigt, och hindren för att utöva frivilligarbete kvarstår eftersom frivilligarbete inte erkänns alls eller tillräckligt i många medlemsstaters nationella rättssystem. Frivilligarbete bör inte ersätta uppgifter som har möjlighet att skapa betalda anställningar.

G.  Den ekonomiska krisen och budgetkonsolideringen äventyrar den finansiella hållbarheten hos många icke-statliga organisationer och leverantörer av frivilligarbete som varje dag arbetar med att utveckla aktivt medborgarskap, solidaritet och social inkludering i hela Europa.

H.  Den ekonomiska krisen samt politiska och ekonomiska faktorer påverkar hållbar finansiering och kapitalanskaffning för frivilliginsatser.

I.  Många projekt och organisationer som drivs av frivilliga krafter har inte resurser att få tillgång till och säkra finansiering enligt gällande EU-program på grund av överdriven pappersexercis och byråkrati.

J.  EU:s åtgärder tillför ett mervärde när det gäller att främja samarbete mellan medlemsstaterna samt utbyte av information och god praxis avseende frivilligarbete, med respekt för subsidiaritetsprincipen.

1.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som saknar en tydlig eller lämplig rättslig ram för frivilligarbetare att upprätta en sådan och att utarbeta nationella strategier för att främja utvecklingen av frivilligverksamhet, bland annat genom erkännande av frivilligarbetares rättigheter, samt garantera kvalitet, skydd och lika tillgång för alla utan diskriminering, inte minst till hälso- och socialskydd.

2.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som inte gjort några större framsteg när det gäller frivilliginsatser att ägna större uppmärksamhet åt denna sektor i sin framtida politik, programplanering och finansiering.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att frivilligarbetares rättigheter och skyldigheter erkänns och respekteras samt att frivilligarbetarna själva är medvetna om dem. Parlamentet föreslår i detta avseende att medlemsstaterna använder den europeiska stadgan om frivilligarbetares grundläggande rättigheter och skyldigheter, som utarbetades av konferensen för berörda parter vid det andra ungdomskonventet om frivilligarbete 2011, som referens för sin politik och nationella lagstiftning på detta område.

4.  Europaparlamentet uppmanar nationella, regionala och lokala myndigheter samt EU att ägna särskild uppmärksamhet åt ungdomar som är missgynnade och har sämre förutsättningar (särskilt personer med funktionsnedsättning), så att de kan börja frivilligarbeta och för detta ändamål få lämpligt pedagogiskt och ekonomiskt stöd.

5.  Europaparlamentet påpekar att frivilligarbete minskar risken för social utestängning och att det därför är viktigt att locka alla samhällsgrupper till sådan verksamhet, särskilt personer med funktionsnedsättning. Parlamentet framhåller även att frivilligarbete måste bli mer allmänt erkänt och i mindre grad utsättas för hinder av allehanda slag.

6.  Europaparlamentet upprepar att frivilligarbete måste bli tillgängligt även för invandrare och minoriteter, en nödvändig faktor för att underlätta deras integration och deltagande i samhället.

7.  Europaparlamentet noterar fördelarna med samarbete mellan frivilligarbetare i EU-länder och tredjeländer och understryker att sådant samarbete är särskilt viktigt inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet noterar också att frivilligarbetet utöver sina primära fördelar även kan bidra till att främja demokratin och rättsstaten i tredjeländer.

8.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att gå vidare med förhandlingarna om visumlättnader för tredjelandsmedborgare som vill resa in i EU i syfte att utföra frivilligarbete, förutsatt att de uppfyller kriterierna för att utföra frivilligarbete.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra bestämmelserna i rådets direktiv 2004/114/EG(12) om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller volontärarbete, och att ytterligare förenkla, viseringsförfarandena för personer som vill utföra frivilligarbete, särskilt inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken.

10.  Europaparlamentet konstaterar att frivilligarbete involverar medborgare i ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling både lokalt och över gränser, och gör det ofta möjligt att snabbt sätta in hjälpinsatser vid katastrofer. Frivilligarbete spelar även en roll för främjandet av solidaritet, ett aktivt medborgarskap och interkulturellt lärande, ger frivilligarbetarna möjlighet att lära sig språket och kulturen i det land de arbetar i och stärker på så vis den sociala sammanhållningen och deltagardemokratin.

11.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ta fasta på fördelarna med att delta i gränsöverskridande frivilligaktiviteter för att ge medborgarna nya kunskaper, främja deras anställbarhet och rörlighet samt stärka den sociala inkluderingen. Medlemsstaterna uppmanas även att stödja samarbetet mellan organisatörer av frivilligaktiviteter i EU-länderna för att främja rörligheten för frivilligarbetare i alla åldrar över hela Europa och på så vis stärka de interkulturella banden.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka infrastrukturen hos frivilligorganisationer och frivilligcentra i syfte att förbättra informationen och utbildningen samt samordna frivilligarbetarnas och frivilligorganisationernas insatser.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra en rapport om hindren för gränsöverskridande frivilligarbete, t.ex. åldersgränser i försäkringar, samt vid behov lagstiftningsförslag.

14.  Europaparlamentet framhåller behovet av att säkra utvecklingen av ett högkvalitativt frivilligarbete, såväl på nationell som på gränsöverskridande nivå, genom en strukturerad ram med fullständig information och lämplig utbildning för frivilligarbetare som omfattar bästa nuvarande praxis, utveckling av mottagningskapacitet för leverantörer och organisationer på lokal och nationell nivå, erkännande av frivilligarbetares rätt att förena sitt frivilligarbete med sitt privatliv och uppbyggnad av nödvändig infrastruktur på alla nivåer.

15.  Europaparlamentet betonar vikten av att utveckla verksamhet som kan ta tillvara potentiella frivilligarbetares drivkrafter, dra nytta av varje persons individuella bidrag och höja kvalitetsnivån på frivilligarbete i alla sammanhang och sammanslutningar i varje medlemsstat, med särskilt fokus på gränsöverskridande frivilligarbete.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att verka för att tid som ägnas åt frivilligarbete ska användas som medfinansiering av EU-projekt, särskilt vid gränsöverskridande initiativ.

17.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utveckla internationella initiativ och program för frivilligarbete som når utöver EU:s gränser, och påminner om de framgångsrika exempel och metoder som redan finns i vissa medlemsstater.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja utbildningsprogram och ta fram handledningar och material om frivilligledning samt system för att motivera människor att ägna sig åt gränsöverskridande frivilliginsatser.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, nationella, regionala och lokala myndigheter samt det civila samhällets olika organisationer att förbättra informationsnäten för att göra alla människor medvetna om möjligheterna till frivilligarbete, bekämpa de hinder som finns för deltagande, förbättra tillgången till bästa metoder för frivilligarbete och främja samarbete över gränserna.

20.  Europaparlamentet föreslår därför att en centraliserad EU-portal skapas i samarbete med organisationer och föreningar som är verksamma inom denna sektor, och särskilt deras europeiska nätverk. Portalen ska bland annat innehålla en resursbank med bästa metoder för frivilligarbete och ett avsnitt om gränsöverskridande frivilligarbete, med information om tillgängliga program samt deras kostnader och villkor, där det är möjligt att utbyta information om administrativa bördor, rättsliga och skattemässiga aspekter av frivilligarbete, hinder för att få tillgång till program och de bästa sätten att komma till rätta med dem.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda Internationella arbetsorganisationens (ILO) vägledning för mätning av frivilligarbete och FN:s handbok om icke-statliga organisationer för att tillgängliggöra jämförbar statistik och jämförbara data som ger en tydlig bild av det betydande bidrag som lämnas av frivilligarbete och av behoven hos frivilligarbetare och leverantörer av frivilligtjänster i hela EU.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att anta ILO:s vägledning för mätning av frivilligarbete för att säkra tillförlitliga och jämförbara data som kan hjälpa till att förbättra övervakningen och beslutsfattandet.

23.  Europaparlamentet konstaterar att äldre personer som ägnar sig åt frivilligarbete har lättare att klara övergången från arbete till pension, det vill säga att gradvis lämna det aktiva arbetslivet.

24.  Europaparlamentet understryker vikten av att förse äldre medborgare som vill frivilligarbeta i ett annat EU-land med information, adekvat finansiering och stöd och på så sätt främja en aktiv ålderdom som en stark kunskaps- och erfarenhetsresurs för samhället.

25.  Europaparlamentet konstaterar att frivilligarbete bidrar till integration, social inkludering och social innovation och även kan bidra till fattigdomsbekämpning och på så vis till att uppnå ekonomisk och social sammanhållning. Frivilligarbete främjar även solidaritet över generationsgränserna genom att uppmuntra till samarbete mellan unga och äldre. Vidare bidrar det till ett aktivt åldrande och till deltagande i samhällslivet i alla livets faser samt till ett förbättrat miljöskydd.

26.  Europaparlamentet konstaterar att frivilligarbete ökar människors tolerans, skapar mänskligt och socialt kapital och spelar en viktig roll för att stärka socialt marginaliserade gruppers ställning. Parlamentet framhåller behovet av att skapa ett så stort utbud av frivilliginsatser som möjligt och uppmanar kommissionen att göra europeiska program mer inkluderande och öppna för alla grupper.

27.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att sätta upp nationella mål för frivilligarbete och att ta fram officiella rapporter med genomgång, kontroll och utvärdering av frivilligarbete.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge frivilligarbete inom idrott en framträdande plats, i synnerhet på gräsrotsnivå, och att erkänna den viktiga roll idrottsorganisationer som drivs av frivilliga krafter spelar för att stärka kulturen, främja den sociala inkluderingen och stärka lokalsamfunden. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas även att minska de hinder som står i vägen för frivilligarbete inom idrott i hela EU.

29.  Europaparlamentet uppmanar nationella, regionala och lokala myndigheter samt EU att erkänna det viktiga bidrag som frivilligarbete lämnar även inom miljöskydd och att stödja frivilligarbete inom miljöutbildning, förebyggande och hantering av nödsituationer samt skydd av det konstnärliga och kulturella arvet.

30.  Europaparlamentet uppmanar företagen i EU att aktivt stödja sina medarbetare och pensionärer i deras ideella engagemang för frivilligarbete.

31.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att skapa ett ”europeiskt färdighetspass” för att de färdigheter som har förvärvats genom frivilligarbete ska få ett officiellt erkännande, både ur professionell synvinkel och från utbildningssynpunkt, vilket är en avgörande faktor för potentiella frivilligarbetares motivation och för att skapa en övergång mellan icke-formellt lärande och formell utbildning.

32.  Europaparlamentet understryker att det europeiska färdighetspasset inte bör vara en uppsättning nya, separata certifikat, utan ett komplett dokument som på frivilligarbetarens begäran innehåller dennes praktiska erfarenheter, utbildning, sociala och emotionella förmågor samt de yrkesfärdigheter som förvärvats inom ramen för programmet livslångt lärande, inbegripet de färdigheter som förvärvats genom frivilliginsatser.

33.  Europaparlamentet föreslår därför att färdigheter som har förvärvats genom frivilligarbete ska inkluderas i det europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ECTS).

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att utveckla ett liknande system för beräkning och erkännande av färdigheter som förvärvats genom frivilligarbete för vuxna utanför universitetssystemet.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra verklighet av det europeiska färdighetspasset så snart som möjligt. Parlamentet poängterar att färdigheter som förvärvats i samband med frivilligarbete även har stor betydelse för arbetslivet och ger mervärde till en meritförteckning, samt konstaterar att frivilligarbete kan hjälpa unga i deras karriärval.

36.  Europaparlamentet betonar att det är oerhört viktigt att kompetenser och färdigheter som förvärvas genom frivilligarbete erkänns som icke-formellt och informellt lärande och som arbetslivserfarenhet.

37.  Europaparlamentet konstaterar att frivilligarbetare får en möjlighet att vidga sina vyer och utveckla sin personlighet, och framhåller att frivilligarbete även medför ekonomiska fördelar för medlemsstaterna, eftersom de personer som är engagerade i frivilliginsatser bidrar till bruttonationalprodukten.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i det europeiska färdighetspasset tillgodose behovet av ett sammanhängande och överförbart sätt att korrekt kontrollera och pröva frivilligarbetare som arbetar med barn och/eller sårbara samhällsmedlemmar.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla mekanismer för validering av informellt och icke-formellt lärande, vilket kommer att göra färdigheter som förvärvats utan formell utbildning värdefullare och lättare att överföra, bland annat genom att göra det möjligt att erhålla ytterligare ECTS-poäng på universitet tack vare frivilligarbete, samt en standardiserad mekanism för att erkänna färdigheter som förvärvats genom frivilligarbete i ECTS. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna att undersöka hur de kan undanröja skattehindren för frivilligarbetare som deltar i gränsöverskridande insatser.

40.  Europaparlamentet föreslår att ett regelverk för utbildning och kvalifikationer för frivilliga instruktörer inrättas och införlivas i den europeiska referensramen för kvalifikationer i syfte att öka rörligheten för frivilliga instruktörer och förbättra möjligheterna att överföra färdigheter och kompetens som utvecklats genom frivilligarbete.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja anställdas frivilligarbete och arbetsgivarstött frivilligarbete även inom ramen för företagens sociala ansvar.

42.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att skapa en ”europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd”, som kommer att öka frivilligarbetares deltagande i solidaritetsinsatser inom ramen för EU:s politik för humanitärt bistånd.

43.  Europaparlamentet uppmanar även kommissionen att vid inrättandet av denna frivilligkår redan från början ta hänsyn till befintliga strukturer och aktivt integrera dem. Parlamentet betonar på samma gång att överlappande civilskyddsstrukturer inte är önskvärda och bör undvikas.

44.  Europaparlamentet uppmanar med kraft nationella, regionala och lokala myndigheter samt EU att säkra adekvat och stabil finansiering och förenkla de administrativa förfarandena, även genom skatteincitament, för de organisationer som ägnar sig åt frivilligarbete, inklusive alla relevanta föreningar och nätverk, särskilt mindre och resurssvaga sådana, i syfte att framhäva deras roll, verksamhet och resultat, som är till gagn för samhället.

45.  Europaparlamentet kräver därför att subventionsbegreppet för föreningar tydliggörs så att finansiering till föreningar inte förväxlas med statligt stöd som kan begränsa konkurrensen inom den ekonomiska sektorn.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en mekanism för att medlemsstater som vill stärka det civila samhället ska kunna göra ett undantag från mervärdesskatt för alla eller de flesta av de aktiviteter och transaktioner som genomförs av frivilligorganisationer som drivs utan vinstsyfte. Parlamentet betonar att åtminstone mindre organisationer som drivs utan vinstsyfte bör omfattas av en sådan mekanism.

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa ett klart rättsläge för frivilligarbetare, inte minst i försäkringstekniska frågor, så att de olika systemen i medlemsstaterna uppmuntrar gränsöverskridande frivilligarbete, och att bättre informera frivilligarbetare om deras rättigheter och om lagarna och de institutionella systemen i de olika medlemsstaterna.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bistå med att undanröja befintliga hinder.

49.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över sina gränsöverskridande skatte- och socialförsäkringsarrangemang för gränsöverskridande frivilligarbete, så att de inte skapar fler hinder för sådan verksamhet och så att gränsöverskridande frivilligarbetare kan få de sociala förmåner de har rätt till i enlighet med förordning (EG) nr 883/2004.

50.  Europaparlamentet betonar att frivilligarbete, trots att det är en viktig resurs i vår ekonomi och vårt samhälle, inte får vara ett alternativ till eller ersättning för vanligt, avlönat arbete och att det inte under några omständigheter får tjäna som anledning för stater att underlåta att fullgöra sina sociala skyldigheter.

51.  Europaparlamentet anser att denna aspekt bör betonas särskilt i vårdsektorn, där mängden frivilligarbete stadigt ökar. Parlamentet påpekar vidare att främjandet av frivilligarbete som ett sätt att förvärva, utveckla eller befästa färdigheter inte bör leda till att frivilligarbetet blir ett obligatoriskt krav, eftersom detta skulle urholka dess grundläggande karaktär.

52.  Europaparlamentet uppmanar särskilt nationella, regionala och lokala myndigheter att öka medvetenheten hos frivilligarbetets aktörer och partner om befintliga europeiska program, särskilt program som främjar målet om europeiskt territoriellt samarbete inom ramen för sammanhållningspolitiken, och att underlätta tillgången till dessa så att programmen kan utnyttjas bättre för gränsöverskridande projekt och åtgärder.

53.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja och införa nationella system för gränsöverskridande frivilligarbete för att bidra till dess utveckling i hela EU.

54.  Europaparlamentet uppmanar särskilt kommissionen att vid utarbetandet av nya fleråriga program, och med beaktande av de nyttiga erfarenheterna från Europaåret för frivilligarbete 2011, säkerställa finansiering för frivilligprojekt och för de strukturer som organiserar frivilligaktiviteter samt att utveckla och uppmuntra en effektiv interinstitutionell samordning i syfte att främja frivilligarbetets roll i EU:s politik.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att projekt som drivs av frivilliga krafter har fri tillgång till information om finansiering och relevanta program och att ansökningsförfarandena inte görs oöverkomliga på grund av överdriven pappersexercis.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det ges tillräcklig finansiering till program på olika politikområden som stöder gränsöverskridande frivilliginsatser, samt uppmanar medlemsstaterna att aktivt tillämpa system för att främja nationellt och gränsöverskridande frivilligarbete. Parlamentet anser att särskild hänsyn bör ägnas finansiellt stöd till infrastruktur för frivilligarbete, och att offentliga subventioner till frivilligarbete bör beviljas utan att någon organisation diskrimineras.

57.  Europaparlamentet föreslår att ett gränsöverskridande nätverk för frivilligorganisationer bildas i de olika medlemsstaterna genom att man samordnar befintliga frivilligorganisationer och samtidigt underlättar utbyte av god praxis och erfarenheter. Parlamentet anser vidare att nya kontaktställen bör öppnas endast i medlemsstater där det inte redan finns sådana.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en europeisk föreningsstadga i syfte att ge föreningar en rättslig ram att verka inom, minska de administrativa kostnaderna i samband med gränsöverskridande frivilligverksamhet och upprätta frivilligstrukturer på europeisk nivå som främjar rörligheten för frivilligarbetare i EU.

59.  Europaparlamentet framhåller den betydelse frivilligarbete kan ha för att främja EU:s politik.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vederbörligen erkänna och främja frivilligarbete inom EU:s berörda politikområden samt att beakta dess sektorsövergripande karaktär och se till att politiken i sig främjar utveckling av frivilligarbete samt involvering av alla samhällssektorer.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i EU-program och EU-projekt ge vederbörligt erkännande åt det verkliga samhällsbidrag som frivilligarbetare lämnar med sina insatser.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anslå tillräckliga resurser för inrättandet av en utvecklingsfond för europeiska frivilligcentrum, vilken ska användas för att utveckla infrastruktur till stöd för frivilligarbete.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att låta tid som ägnas åt frivilligarbete ingå som medfinansiering i alla EU-finansierade program på grundval av ett in natura-bidrag med ekonomiskt värde.

64.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen och medlemsstaterna att bevara kontinuiteten mellan 2011 och de kommande åren genom att både i Europaåret för aktivt åldrande (2012) och i det föreslagna Europaåret för medborgarna (2013) med fast hand integrera frivilligdimensionen, som är ett uttryck för aktivt medborgarskap som främjar social integration, även för äldre medborgare.

65.  Europaparlamentet påpekar att frivilligarbete måste främjas, särskilt under Europaåret för medborgarna 2013, och uppmanar kommissionen att inbegripa stöd till frivilligarbete i politiken för internationellt utvecklingsbistånd, inte minst för att uppnå alla de fastställda millennieutvecklingsmålen.

66.  Europaparlamentet stöder en formell undersökning av ”Solidarité proposal”, ett förslag om ett interinstitutionellt program för mänskliga resurser inom EU-institutionerna som ska underlätta för institutionernas anställda och praktikanter att delta i frivilligarbete och i humanitär och social verksamhet, både i samband med personalutbildning och på fritiden.

67.  Europaparlamentet poängterar att det föreslagna programmet innebär kostnadsbesparingar och ett stort mervärde och att det skulle bidra till att genomföra EU:s politik och olika EU-program.

68.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att bevara de effektiva kontaktpunkter som etablerats dels genom ”EYV 2011 Alliance” och efterträdaren Volunteer Platform, som innefattar många av det civila samhällets frivillig- och nätverksorganisationer, dels genom nationella samordningsorgan, strategiska partner och talespersoner för de nationella regeringarna i denna sektor, med tanke på den oerhört stora variationen i fråga om organ som ansvarar för frivilligarbete i EU. Parlamentet uppmuntrar dessa kontaktpunkter att medverka i den föreslagna centraliserade EU-portalen, som ska fungera som en alleuropeisk plattform, för att verka för fortsatt samordning och ökad gränsöverskridande verksamhet.

69.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av dessa kontaktnät och av utbyte av god praxis för att sprida information om befintliga EU-mekanismer som kan hjälpa och stödja gränsöverskridande frivilligprojekt.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att där den anser det lämpligt vidta åtgärder i fråga om den politiska agendan för frivilligarbete i Europa (Pave), som utarbetats av de organisationer för frivilligarbete som deltar i EYV 2011 Alliance.

71.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 327, 24.11.2006, s. 30. (2) EUT L 327, 24.11.2006, s. 45. (3) EUT L 378, 27.12.2006, s. 32. (4) EUT L 17, 22.1.2010, s. 43. (5) EUT C 168, 20.7.2006, s. 1. (6) EUT C 241, 20.9.2008, s. 1. (7) EUT C 319, 13.12.2008, s. 8. (8) EUT L 394, 30.12.2006, s. 5. (9) Antagna texter, P7_TA(2011)0101. (10) EUT C 372, 20.12.2011, s. 24. (11) EUT C 259 E, 29.10.2009, s. 9. (12) EUT L 375, 23.12.2004, s. 12.

Europaparlamentets resolution av den 12 juni 2012 om skydd av kritisk infrastruktur – resultat och kommande åtgärder: vägen mot global it-säkerhet (2011/2284(INI))

P7_TA(2012)0237 A7-0167/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om en ny digital agenda för Europa: 2015.eu(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2010 om förvaltning av Internet: framtida åtgärder(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2011 om europeiska bredbandssektorn – investeringar i digitalt baserad tillväxt(3),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0167/2012), och av följande skäl:

A.  Informations- och kommunikationstekniken (IKT) kan enbart bidra fullt ut till att föra ekonomin och samhället framåt om användarna litar på att den är säker och motståndskraftig samt när den befintliga lagstiftningen om dataskydd och immateriella rättigheter efterlevs fullständigt i internetmiljön.

B.  Internet och IKT påverkar i allt snabbare takt olika aspekter av medborgarnas liv, och är samtidigt en avgörande drivkraft för sociala interaktioner, för kulturell berikning samt för ekonomisk tillväxt.

C.  IKT- och internetsäkerhet är ett övergripande begrepp, som i ekonomiskt, socialt, tekniskt och militärt hänseende gör sig gällande i hela världen, vilket kräver en tydlig avgränsning och differentiering av ansvarsområden samt en robust mekanism för internationellt samarbete.

D.  EU:s flaggskeppsinitiativ Den digitala agendan syftar till att stärka EU:s konkurrenskraft, genom stärkt IKT, och att skapa förutsättningar för hög och stabil tillväxt och teknikbaserade jobb.

E.  Den privata sektorn är fortfarande den främsta investeraren, ägaren och förvaltaren av informationssäkerhetsprodukter samt tjänster, tillämpningar och infrastruktur med koppling till informationssäkerhet, med investeringar på flera miljarder euro under det senaste årtiondet. Detta engagemang bör stärkas genom lämpliga strategier för att göra infrastrukturer i offentlig, privat eller offentlig-privat ägo eller drift mer motståndskraftiga.

F.  Utvecklingen av IKT-nätverk, -tjänster och -teknik med hög säkerhetsnivå och motståndskraft bör öka den europeiska ekonomins konkurrenskraft, både genom att förbättra riskbedömningen och riskhanteringen på internet och genom att förse EU:s ekonomi som helhet med bättre informationsinfrastruktur för att stödja innovation och tillväxt, vilket skapar nya möjligheter för företag att bli mer produktiva.

G.  Tillgängliga uppgifter hos rättsvårdande myndigheter i fråga om it-brott – som omfattar it-angrepp, men även andra typer av nätbrottslighet – tyder på kraftiga ökningar i en rad europeiska länder. Statistiskt representativa uppgifter beträffande it-angrepp hos både rättsvårdande myndigheter och incidenthanteringsorganisationen (Cert) är dock fortfarande knapphändiga och insamlingen av dessa måste förbättras i framtiden, för att rättsvårdande myndigheter ska kunna göra kraftfullare insatser i hela EU och för att förbättra informationsunderlaget för en lagstiftningsmässig reaktion på de ständigt nya it-hoten.

H.  Rätt informationssäkerhetsnivå är helt avgörande för en stark utveckling av internetbaserade tjänster.

I.  Den senaste tidens it-incidenter, driftsavbrott och angrepp mot EU:s institutioner, industrier och medlemsstaternas informationsinfrastruktur visar att det behövs ett robust, innovativt och effektivt system för skydd av kritisk informationsinfrastruktur, och att detta fullt ut bör grunda sig på internationellt samarbete och minimistandarder för motståndskraft i medlemsstaterna.

J.  Den snabba utvecklingen av nya möjligheter inom IKT, t.ex. datormoln, kräver en tydlig inriktning på internetsäkerhet för att fördelarna med de tekniska framstegen ska kunna utnyttjas fullt ut.

K.  Europaparlamentet har upprepade gånger insisterat på tillämpning av höga krav på dataintegritet och dataskydd, nätneutralitet samt skydd av immateriella rättigheter.

Åtgärder för att stärka kritisk infrastruktur på nationell nivå och EU-nivå

1.  Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas genomförande av Europeiska programmet för skydd av kritisk infrastruktur samt inrättandet av nätverket för varningar om hot mot kritisk infrastruktur (Ciwin).

2.  Europaparlamentet anser att insatserna för att skydda kritisk infrastruktur inte bara kommer att förbättra medborgarnas övergripande säkerhet utan också medborgarnas syn på säkerhet och deras förtroende för de åtgärder som regeringarna vidtar för att skydda dem.

3.  Europaparlamentet är medvetet om att kommissionen överväger att se över rådets direktiv 2008/114/EG(4) och efterlyser belägg för direktivets effektivitet och påverkan innan ytterligare åtgärder vidtas. Parlamentet menar att direktivets räckvidd bör utvidgas, särskilt genom att IKT-sektorn och finansiella tjänster innefattas. Parlamentet efterlyser också att områden såsom hälsa, system för vatten- och livsmedelsförsörjning, kärnforskning och kärnenergiindustri (där dessa områden inte omfattas av specifika bestämmelser) beaktas. Parlamentet anser att dessa sektorer även bör få nytta av den sektorsövergripande strategi som Ciwin tillämpar (och som omfattar samarbete, varningssystem och utbyte av bästa metoder).

4.  Europaparlamentet understryker att man måste inrätta och garantera en varaktig samordning av europeisk forskning för att upprätthålla och stärka den europeiska spetskompetensen inom området skydd av kritisk infrastruktur.

5.  Europaparlamentet efterlyser en regelbunden uppdatering av minimistandarderna för motståndskraft för beredskap och reaktion mot alla typer av driftsavbrott, incidenter, angrepp eller försök att åstadkomma förstörelse, som till exempel de som föranleds av att infrastrukturen inte är tillräckligt robust eller av att användarterminaler inte är tillräckligt säkrade, mot bakgrund av att den kritiska informationsinfrastrukturen såväl nationellt som inom EU är sammanlänkad, starkt ömsesidigt beroende och känslig, strategisk och sårbar.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av protokoll och standarder för informationssäkerhet och välkomnar uppdraget från 2011 till CEN, Cenelec och ETSI att fastställa säkerhetsstandarder.

7.  Europaparlamentet förväntar sig att ägare av och aktörer inom kritisk informationsinfrastruktur ska underlätta för och vid behov hjälpa användarna att bruka lämpliga metoder för att skydda dem från skadliga angrepp och/eller störningar, genom både mänsklig och automatiserad kontroll, där detta behövs.

8.  Europaparlamentet stöder samarbete mellan offentliga och privata aktörer på unionsnivå, och uppmuntrar deras arbete med att utveckla och använda standarder för säkerhet och motståndskraft för den civila (offentliga, privata eller offentlig-privata) kritiska informationsinfrastrukturen på nationell och europeisk nivå.

9.  Europaparlamentet understryker vikten av EU-omfattande övningar för storskaliga säkerhetsincidenter i nätverk, och fastställandet av en enda uppsättning standarder för hotbildsbedömning.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i samarbete med medlemsstaterna, bedöma genomförandet av handlingsplanen för skydd av kritisk informationsinfrastruktur. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta väl fungerande nationella/statliga organisationer för incidenthantering, att utveckla nationella strategier för it-säkerhet, att anordna regelbundna nationella och EU-omfattande övningar kring it-incidenter, att utveckla beredskapsplaner för it-incidenter samt att bidra till utvecklingen av en europeisk beredskapsplan för it-incidenter före slutet av 2012.

11.  Europaparlamentet rekommenderar att det införs säkerhetsplaner eller liknande åtgärder för alla europeiska kritiska informationsinfrastrukturer, och att det utses sambandsansvariga i säkerhetsfrågor.

12.  Europaparlamentet välkomnar den pågående översynen av beslut 2005/222/RIF(5) om angrepp mot informationssystem. Parlamentet noterar att EU:s insatser för att bekämpa storskaliga it-angrepp måste samordnas, genom att inkludera Enisa, medlemsstaternas incidenthanteringsorganisationer och framtida europeiska incidenthanteringsorganisationers befogenheter.

13.  Europaparlamentet anser att Enisa kan spela en nyckelroll på europeisk nivå när det gäller skyddet av kritisk infrastruktur genom att tillhandahålla teknisk expertis till medlemsstaterna och till Europeiska unionens institutioner och organ samt rapporter om och analyser av it-säkerhet på europeisk och global nivå.

Fortsatt EU-verksamhet för robust internetsäkerhet

14.  Europaparlamentet uppmanar Enisa att varje år samordna och genomföra en månadslång upplysningskampanj om internetsäkerhet, för att få medlemsstaterna och EU-medborgarna att fokusera specifikt på frågor som rör digital säkerhet.

15.  Europaparlamentet stöder, i linje med målen för den digitala agendan, Enisa i dess fullgörande av sina skyldigheter när det gäller nät- och informationssäkerhet, och särskilt när det gäller att ge medlemsstaterna vägledning och råd om hur de kan uppfylla den grundläggande kapaciteten för sina incidenthanteringsorganisationer, samt när det gäller att stödja utbytet av bästa metoder genom utvecklingen av ömsesidigt förtroende. Parlamentet uppmanar Enisa att samråda med berörda aktörer för att fastställa liknande it-säkerhetsåtgärder för ägare av och aktörer inom privata nätverk och infrastrukturer, och även att hjälpa kommissionen och medlemsstaterna med att främja utvecklingen och användningen av certifieringssystem, uppförandenormer och samarbetsmetoder för informationssäkerhet bland ägare av och aktörer inom nationella och europeiska incidenthanteringsorganisationer och där det behövs genom att fastställa teknikneutrala gemensamma minimikrav.

16.  Europaparlamentet välkomnar det föreliggande förslaget om att se över Enisas mandat, särskilt dess utvidgning och utökningen av dess uppgifter. Parlamentet anser att Enisa, förutom att stödja medlemsstaterna i form av expertis och analys, bör ha rätt att hantera ett antal genomförandeuppgifter på EU-nivå, och, i samarbete med amerikanska motsvarigheter, uppgifter som handlar om att förebygga och upptäcka nät- och informationssäkerhetsincidenter och stärka samarbetet mellan medlemsstaterna. Parlamentet påpekar att byrån, i enlighet med Enisa-förordningen, också kan tilldelas ytterligare ansvar som rör motåtgärder mot internetangrepp, i den mån det ger ett klart mervärde till befintliga nationella responsmekanismer.

17.  Europaparlamentet välkomnar resultaten av de EU-omfattande it-säkerhetsövningar från 2010 och 2011 som genomförts i hela EU under Enisas övervakning, med målet att hjälpa medlemsstaterna att utforma, upprätthålla och pröva en EU-omfattande beredskapsplan. Parlamentet uppmanar Enisa att ha kvar sådana övningar på sin dagordning och att successivt engagera berörda privata aktörer på lämpligt sätt för att öka EU:s övergripande kapacitet inom internetsäkerhet, och ser fram emot en fortsatt internationell utveckling med likasinnade partner.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att utforma nationella beredskapsplaner för it-incidenter och inbegripa centrala faktorer som exempelvis relevanta kontaktpunkter, bestämmelser om hjälpinsatser, begränsande åtgärder och åtgärder vid it-störningar eller it-angrepp med regionala, nationella eller gränsöverskridande konsekvenser. Medlemsstaterna bör även införa lämpliga samordningsmekanismer och strukturer på nationell nivå, vilket skulle bidra till en bättre samordning mellan de behöriga nationella myndigheterna och göra deras åtgärder mer konsekventa.

19.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen genom EU:s beredskapsplan för it-incidenter lägger fram förslag om bindande åtgärder för bättre samordning av tekniska funktioner och styrfunktioner på EU-nivå bland de nationella och statliga organisationerna för incidenthantering.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda kritisk infrastruktur från it-angrepp och tillhandahålla medel för att hermetiskt avbryta tillgången till kritisk infrastruktur om ett direkt it-angrepp utgör ett allvarligt hot mot dess normala funktioner.

21.  Europaparlamentet ser fram emot ett fullständigt genomförande av EU:s organisationer för incidenthantering, som kommer att spela en nyckelroll när det gäller att förebygga, upptäcka och svara på avsiktliga och skadliga it-angrepp riktade mot EU:s institutioner samt för återhämtning efter angreppen.

22.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att föreslå bindande åtgärder i syfte att införa minimisstandarder för säkerhet och motståndskraft och förbättra samordningen mellan de nationella organisationerna för incidenthantering (Cert).

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att se till att det finns välfungerande organisationer för incidenthantering med minimikrav på kompetens inom säkerhet och motståndskraft som bygger på överenskomna bästa metoder. De nationella organisationerna för incidenthantering bör ingå i ett effektivt nätverk där relevant information utväxlas i enlighet med nödvändiga sekretessnormer. Parlamentet kräver att en ständigt tillgänglig tjänst för skydd av kritisk informationsinfrastruktur inrättas för varje medlemsstat, och att ett gemensamt europeiskt katastrofprotokoll inrättas och blir tillämpligt mellan de nationella kontaktpunkterna.

24.  Europaparlamentet understryker att det är avgörande att skapa förtroende och främja samarbete mellan medlemsstaterna för att skydda uppgifter och nationella nätverk samt infrastruktur. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett gemensamt förfarande för att fastställa och utforma en gemensam strategi för att komma till rätta med gränsöverskridande hot mot IKT, och förväntar sig att medlemsstaterna förser kommissionen med allmän information om risker, hot och sårbarheter i deras kritiska informationsinfrastruktur.

25.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att utveckla EU-systemet för informationsutbyte och varningar senast 2013.

26.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen initierat ett samråd med olika aktörer om internetsäkerhet och kritisk informationsinfrastruktur, som det offentlig-privata EU-partnerskapet för motståndskraft (EP3R). Parlamentet erkänner de redan betydande insatser och det engagemang som IKT-leverantörer har visat på området, och uppmuntrar kommissionen att göra mer för att uppmuntra högskolor och sammanslutningar av IKT-användare att spela en aktivare roll och att främja en konstruktiv flerpartsdialog om it-säkerhetsfrågor. Parlamentet stöder en fortsatt utveckling av ett digitalt forum som ett ramverk för kontroll av skydd av kritisk informationsinfrastruktur.

27.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som medlemsstatsforumet (EFMS) hittills har utfört med att fastställa sektorspecifika kriterier för att kartlägga europeisk kritisk infrastruktur, med fokus på fast och mobil kommunikation, och med att diskutera EU:s principer och riktlinjer för ett motståndskraftigt och stabilt internet. Parlamentet ser fram emot att fortsätta bygga samförstånd bland medlemsstaterna, och uppmuntrar i detta sammanhang EFMS att komplettera den nuvarande strategin, som kretsar kring fysiska anläggningar, med insatser som även omfattar logiska infrastrukturanläggningar, vilka kommer att bli allt viktigare för ett effektivt skydd av kritisk informationsinfrastruktur i takt med att virtualisering och molnteknik utvecklas.

28.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen lanserar ett offentligt EU-omfattande utbildningsinitiativ, som är inriktat på att utbilda och öka både privata och företagsbaserade slutanvändares kunskap om potentiella hot på internet och fast och mobil IKT-utrustning på alla nivåer i användningskedjan och på att främja säkrare nätbeteende hos den enskilde individen. Parlamentet påminner i detta sammanhang om de risker som är förknippade med föråldrad it-utrustning och programvara.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, med stöd från kommissionen, stärka utbildningsprogrammen om informationssäkerhet som är inriktade på nationella brottsbekämpande och rättsliga myndigheter samt berörda EU-byråer.

30.  Europaparlamentet stöder skapandet av en europeisk kursplan för akademiska experter inom informationssäkerhet, eftersom det skulle ha en positiv inverkan på EU:s kompetens och beredskap när det gäller internet, som ju utvecklas ständigt, och hot mot det.

31.  Europaparlamentet förespråkar främjande av utbildning i it-säkerhet (praktikplatser för doktorander, universitetskurser, seminarier, yrkesutbildning för studenter, etc.) och specialiserade utbildningsövningar i skydd av kritisk infrastruktur.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att före utgången av 2012 föreslå en övergripande strategi för internetsäkerhet för unionen, baserad på en tydlig terminologi. Parlamentet anser att strategin för internetsäkerhet bör syfta till att skapa ett internet som (med stöd av en säker och motståndskraftig infrastruktur och öppna standarder) befrämjar innovationer och välstånd genom ett fritt informationsflöde samtidigt som det garanterar tillförlitligt skydd av privatlivet och övriga medborgerliga friheter och rättigheter. Parlamentet vidhåller att strategin ska omfatta de principer, mål, metoder, instrument och åtgärder (såväl inre som yttre) som krävs för att effektivisera medlemsstaternas och EU:s insatser för att skapa säkra, kontinuerliga, robusta och motståndskraftiga tjänster, såväl i samband med kritisk infrastruktur som vid allmän användning av internet.

33.  Europaparlamentet framhåller att kommissionen i sin kommande it-säkerhetsstrategi bör ta arbetet med skydd av kritisk infrastruktur som en central referenspunkt och sträva efter ett systematiskt och helhetsbaserat tillvägagångssätt när det gäller it-säkerhet, genom att ta med både förebyggande åtgärder, såsom införande av miniminormer för säkerhetsåtgärder eller utbildning av individuella användare, företag och offentliga institutioner, och reaktiva åtgärder, såsom straffrättsliga, civilrättsliga och administrativa sanktioner.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en robust mekanism för att samordna genomförandet och regelbundet uppdatera säkerhetsstrategin för internet. Denna mekanism bör få stöd av tillräckliga administrativa, sakkunniga och ekonomiska resurser och dess ansvarsområde bör omfatta att underlätta EU:s arbete med att ta fram ståndpunkter i förbindelser med både egna och internationella aktörer om frågor som rör internetsäkerhet.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en EU-ram för anmälan av säkerhetsöverträdelser inom kritiska sektorer, såsom energi, transport, vatten- och livsmedelsförsörjning liksom inom IKT-sektorn och finansiella tjänster, för att garantera att de berörda medlemsstaternas myndigheter är informerade om it-incidenter, it-angrepp och it-störningar.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra tillgängligheten till statistiskt representativa uppgifter om kostnaderna för it-angrepp i EU, medlemsstaterna och industrin (särskilt finansiella tjänster och IKT-sektorn) genom att stärka kapaciteten för datainsamling vid det planerade europeiska centrumet mot it-brottslighet (som ska inrättas senast 2013), organisationer för incidenthantering och andra initiativ från kommissionen, t.ex. EU-systemet för informationsutbyte och varningar, så att man kan garantera systematisk rapportering och utbyte av uppgifter om it-angrepp och andra former av it-brottslighet som rör de europeiska företagen och medlemsstaterna, och därmed stärka brottsbekämpningen.

37.  Europaparlamentet förespråkar en nära relation och ett nära samspel mellan den nationella privata sektorn och Enisa för att sammankoppla nationella/statliga incidenthanteringsorganisationer med utvecklingen av EU-systemet för informationsutbyte och varningar (Eisas).

38.  Europaparlamentet understryker att den främsta drivkraften bakom utvecklingen och användningen av teknik för att förbättra internetsäkerheten är IKT-industrin. Parlamentet påminner om att EU:s politik måste undvika att hindra tillväxten av EU:s internetekonomi och inbegripa de incitament som behövs för att utnyttja företags och offentlig-privata partnerskaps potential fullt ut. Parlamentet rekommenderar att ytterligare incitament utreds för att branschen ska utveckla mer tillförlitliga säkerhetsplaner i enlighet med direktiv 2008/114/EG.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagförslag för att ytterligare kriminalisera it-angrepp (dvs. nätfiske, nätbedrägeri, etc.).

Internationellt samarbete

40.  Europaparlamentet påminner om att internationellt samarbete är det viktigaste instrumentet för att införa effektiva åtgärder för it-säkerhet. EU engagerar sig för närvarande inte kontinuerligt i internationella samarbetsprocesser och dialoger som rör it-säkerhet. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten (EEAS) att inleda en konstruktiv dialog med alla likasinnade länder i syfte att nå fram till samförstånd och åtgärder för att göra internet och kritisk infrastruktur mer robust. EU bör samtidigt, på en permanent basis, inkludera internetsäkerhetsfrågor i sina förbindelser med tredjeländer, bl.a. vid utformningen av olika finansiella instrument eller vid ingående av internationella avtal som innebär utbyte och lagring av känsliga uppgifter.

41.  Europaparlamentet uppmärksammar de positiva resultaten från Europarådet 2001 i Budapest och konventionen om it-relaterad brottslighet. Europeiska utrikestjänsten bör också, samtidigt som den uppmuntrar fler länder att underteckna och ratificera konventionen, utveckla bilaterala och multilaterala avtal om internetsäkerhet och motståndskraft med likasinnade internationella partner.

42.  Europaparlamentet påpekar att det stora antal pågående insatser som utförs av olika internationella institutioner och EU-institutioner, organ och byråer samt medlemsstater kräver samordning för att dubbelarbete ska undvikas. För detta ändamål är det värt att överväga att utse en tjänsteman med ansvar för samordning, eventuellt genom att utnämna en EU-samordnare för it-säkerhet.

43.  Europaparlamentet understryker vikten av en strukturerad dialog mellan de huvudaktörer och lagstiftare i EU och Förenta staterna som är inblandade i skyddet av kritisk infrastruktur, för att uppnå samförstånd och gemensam tolkning och syn på rättsliga ramar och styrelsestrukturer.

44.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av EU:s och Förenta staternas gemensamma arbetsgrupp för it-säkerhet och it-brottslighet under toppmötet mellan EU och Förenta staterna i november 2010. Parlamentet stöder gruppens arbete med att utveckla standarder som är nödvändiga för att underlätta internationellt samarbete kring digital säkerhet. Parlamentet välkomnar att kommissionen och den amerikanska regeringen, genom EU:s och Förenta staternas gemensamma arbetsgrupp, tillsammans utarbetar ett gemensamt program och en färdplan mot gemensamma/synkroniserade transkontinentala it-övningar under 2012–2013.

45.  Europaparlamentet föreslår att det inrättas en strukturerad dialog mellan lagstiftarna i Förenta staterna och EU, där man kan diskutera internetrelaterade frågor och nå fram till samsyn och gemensamma tolkningar och ståndpunkter.

46.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten (EEAS) och kommissionen att med utgångspunkt från det arbete som utförs i medlemsstatsforumet försäkra sig om en aktiv position i relevanta internationella forum. Bland annat innebär detta en samordning av medlemsstaternas ståndpunkter i syfte att främja EU:s grundläggande värden, mål och politik som rör internetsäkerhet och motståndskraft. Parlamentet noterar att i dessa forum ingår Nato, FN (i synnerhet Internationella Teleunionen och Forumet för förvaltning av internet), Internet Corporation for Assigned Names and Numbers (ICANN), Internet Assigned Numbers Authority (IANA), Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), OECD och Världsbanken.

47.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och Enisa att delta i de viktigaste dialogerna mellan aktörer för att fastställa tekniska och rättsliga normer på internet på internationell nivå.

o
o   o

48.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 45. (2) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 33. (3) Antagna texter, P7_TA(2011)0322. (4) 1 EUT L 345, 23.12.2008, s. 75. (5) EUT L 69, 16.3.2005, s. 67.

Europaparlamentets resolution av den 12 juni 2012 om inledandet av ett energipolitiskt samarbete med partner utanför våra gränser: En strategisk metod för en trygg, hållbar och konkurrenskraftig energiförsörjning (2012/2029(INI))

P7_TA(2012)0238 A7-0168/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om trygg energiförsörjning och internationellt samarbete – ”EU:s energipolitik: Samarbete med partner utanför våra gränser” (KOM(2011)0539),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättandet av en mekanism för informationsutbyte om mellanstatliga avtal mellan medlemsstaterna och tredjeländer på energiområdet (KOM(2011)0540),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 24 november 2011 om trygg energiförsörjning och internationellt samarbete – ”EU:s energipolitik: Samarbete med partner utanför våra gränser”,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om en ny energistrategi för Europa 2011–2020(1),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling samt utskottet för internationell handel (A7-0168/2012), och av följande skäl:

A.  De aktuella gemensamma utmaningarna inom global energiförsörjning och genomförandet av EU:s ambitiösa energi- och klimatförändringsmål kräver ett samfällt, effektivt och rättvist agerande på det internationella planet från EU:s sida, framför allt i form av att den yttre dimensionen av EU:s dimension får en starkare ställning och att EU intar en enhällig ståndpunkt för att diversifiera sina energikällor och försörjningsvägar, göra energiförsörjningen tryggare och stödja hållbar produktion och konsumtion.

B.  Om nuvarande trender håller i sig förväntas jordens befolkning nå nio miljarder till 2050 och det globala energibehovet öka med 40 procent till 2030. Denna ökning kommer företrädesvis att ske i länder utanför OECD, och den internationella konkurrensen om fossila energiresurser från tillväxtekonomier kommer att intensifieras.

C.  EU:s beroende av importerad energi kommer troligen att öka under det kommande decenniet eftersom de egna resurserna av fossila bränslen tar slut, trots det ökade tillskottet från förnybara energikällor, energieffektivitet och forskning om energiteknik.

D.  Energieffektivitet är nyckeln till att minska EU:s beroende av utländsk energi och öka EU:s geopolitiska oberoende och energitrygghet, eftersom EU:s utgifter för importerad energi är högre än 400 miljarder euro per år. Att uppnå energibesparingsmålet på minst 20 procent ökar inte bara vår energitrygghet utan minskar också resursöverföringen från EU:s ekonomier till energiproducerande länder med åtminstone 50 miljarder euro per år.

E.  Det är viktigt för EU att prioritera tillvaratagandet och exploateringen av de interna fossila energikällorna, särskilt de betydande reserver som nyligen upptäcktes i Medelhavet, eftersom detta skulle minska EU:s beroende av importerad energi. Avsevärda möjligheter föreligger för gemensam utbyggnad och exploatering av fossila energikällor tillsammans med länder som gränsar till EU.

F.  Dagens EU som en digital ekonomi och ett digitalt samhälle är mycket mer beroende av kontinuerlig och pålitlig elförsörjning än vad man någonsin varit.

G.  EU är redan en viktig importör av fossila bränslen och blir alltmer beroende av energiimport och alltmer utlämnat åt leverantörer och transitländer utanför EU, vilket å andra sidan ger EU stor makt som viktig köpare på de globala energimarknaderna.

H.  Folkökningen och den ökande levnadsstandarden kan driva upp den globala efterfrågan på energi med 40 procent till 2030. EU:s höga och ökande importberoende manar till politiska lösningar som avspeglar och tar itu med dessa potentiella utvecklingstrender.

I.  En gemensam yttre energipolitik, byggd på solidaritet, diversifiering och strategiskt samarbete, inklusive med de länder som är stora energikonsumenter, såväl som på ett främjande av inhemska förnybara energikällor, skulle skapa synergieffekter som bidrar till att garantera försörjningstrygghet för EU och öka EU:s handlingskapacitet i utrikespolitiska frågor och dess trovärdighet som global aktör, inbegripet på klimatförändringsområdet.

J.  Företag från tredjeländer drar nytta av öppnandet av EU:s energimarknad, men handel utan transparens och fientliga övertaganden från sådana företags sida är ett hot som ställer krav på strikt tillämpning av EU:s konkurrensregler och annan relevant lagstiftning för att den inre marknaden ska fungera bra med en diversifierad energiförsörjning och för att inte försörjningen med råolja och gas i framtiden ska drabbas av avbrott och kriser.

K.  Medlemsstaterna blir alltmer sammanlänkade med varandra, och att arbeta enbart på nationell nivå för att trygga försörjningen har därför visat sig otillräckligt och kan inte garantera alla EU-medlemsstaters långsiktiga intressen.

L.  Trots att behovet av att utveckla energiinfrastrukturen till stor del har erkänts av EU saknas fortfarande de nödvändiga investeringarna.

M.  Endast en fullständigt integrerad europeisk energimarknad som fungerar på grundval av principen om solidaritet kan på ett tillfredsställande sätt möta de utmaningar det innebär för en trygg energiförsörjning att medlemsstaternas energiimport har olika sammansättning och svarar för olika stor andel av energiförsörjningen.

N.  Att säkerställa konsekvens och sammanhang i EU:s yttre energiförbindelser med nyckelproducenter, transit- och konsumentländer är av avgörande betydelse. I förhandlingarna med mäktiga energileverantörer i tredjeländer är det nödvändigt att ha en strategisk och politisk samordning mellan medlemsstaterna.

O.  Förbindelser på energiområdet kräver förutsägbarhet, stabilitet och långsiktiga investeringar.

P.  Utmaningen för energitryggheten bestå i att minska den osäkerhet som ger upphov till spänningar mellan länder och att minska den ineffektivitet på marknaden som motverkar nyttan av handel, både för leverantörer och konsumenter.

Q.  I Arktis finns ungefär en tredjedel av vad världens oupptäckta naturgasresurser i snitt brukar uppskattas till, och 13 procent av den oupptäckta oljan.

Den inre energimarknaden – bättre samordning på EU-nivå

1.  Europaparlamentet betonar att man måste se till att den gränsöverskridande energiinfrastrukturen inom unionen är fullt utvecklad. Parlamentet framhåller också att medlemsstaternas politik starkt måste samordnas och att det behövs gemensamma åtgärder och solidaritet på området för extern energipolitik och en tryggad energiförsörjning, med samtidigt erkännande av hur viktigt det är med transparens och ett fullständigt genomförande av den inre energimarknaden, såsom det föreskrivs i EU:s långsiktiga energi- och klimatförändringsmål.

2.  Europaparlamentet anser att energipolitiken måste bli en integrerad och framträdande del av den gemensamma utrikespolitiken samt utvecklas och genomföras i samverkan med andra politikområden som har en internationell dimension.

3.  Med hänsyn både till de nuvarande ekonomiska förutsättningarna och målet att uppnå en genuint inre energimarknad betonar Europaparlamentet att EU bör prioritera investeringar i energiinfrastruktur som tillåter en gradvis ökning av kapaciteten till marginella investeringskostnader och låter den inre marknaden dra nytta av en optimal användning av energiinfrastrukturen medan man garanterar och verkar för försörjningstrygghet, konkurrenskraft och hållbarhet på ett kostnadseffektivt sätt.

4.  Europaparlamentet erinrar om sin begäran att planer ska utarbetas för en europeisk energigemenskap med kraftfullt samarbete om energinätverk och EU-finansiering av ny energiteknik för att få bukt med fragmenteringen i europeisk energipolitik och ge unionen en stark internationell röst i sina energiförbindelser.

5.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att lägga fram ett förslag om att inrätta ett energiövervakningscentrum i syfte att förbättra underrättelserna om importmarknaderna för energi och möjliggöra en förbättrad analys av exportmarknaderna.

6.  Europaparlamentet anser att en fullt fungerande, sammanlänkad och integrerad europeisk inre energimarknad markant kan öka försörjningstryggheten även på kort sikt och att den är en nödvändig del av en framgångsrik europeisk yttre energipolitik. Den europeiska energilagstiftningen är en nyckelfaktor i processen att bygga upp den inre energimarknaden och bör främjas i partnerländer genom att öka medvetenheten om dess syfte, fördelar och behållning. Det övergripande målet är att se till att EU:s yttre energipolitik och medlemsstaternas bilaterala överenskommelser helt uppfyller EU:s lagstiftning.

7.  Europaparlamentet framhåller att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten måste se till att EU:s alla multilaterala och bilaterala avtal, särskilt partnerskaps- och samarbetsavtal, är fullt förenliga med reglerna på EU:s inre marknad. Parlamentet framhåller att sådana avtal bör garantera ömsesidighet, lika villkor och öppenhet för att på så sätt skapa trygga rättsliga förhållanden för EU-investerare i leverantörs- och transitländer för energi.

8.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att garantera en sammanlänkad inre energimarknad som kan motstå yttre påtryckningar och försök att utnyttja energiförsörjningen och energipriserna som ett utrikespolitiskt påtryckningsmedel. Parlamentet betonar därför behovet av att öka resurserna till projekt som länkar samman de olika energimarknaderna i EU och att fullborda de europeiska gas- och elinfrastrukturnäten till slutet av 2015, särskilt den baltiska sammanlänkningsplanen, så som den fastställts i EU:s tredje energipaket.

9.  Europaparlamentet understryker att en välfungerande inre marknad förutsätter att den energi som importeras till unionen från tredjeländer helt styrs av den inre energimarknadens regler när den väl befinner sig inom EU:s gränser, och framhåller att EU därför bör sträva efter rättslig konvergens med grannländer som är villiga att tillämpa de regler som gäller för EU:s inre energimarknad. Parlamentet betonar vikten av Europeiska energigemenskapen i detta sammanhang och av den roll denna spelar.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja inrättandet av ett övergripande EU-system för gasindexering grundat på marknadspriser för gas, så att alla gashandelsföretag inom EU kan handla med externa gasleverantörer på ett mer rättvist och förutsebart sätt, oberoende av oljepriserna, så att konkurrensen på gasmarknaden inom EU ytterligare främjas.

11.  Europaparlamentet understryker att den styrka som följer av integrering av den inre energimarknaden och av infrastrukturen bör utnyttjas till fullo genom att medlemsstaternas och EU:s medel, sakkunskap och kapacitet kombineras. Parlamentet manar därför till ökad transparens och större engagemang av EU i förhandlingar om avtal mellan medlemsstater och tredjeländer, eftersom dessa avtal även kan påverka funktionen hos EU:s inre energimarknad. Parlamentet stöder kommissionens åtgärder för att åstadkomma större transparens och ökat informationsutbyte mellan medlemsstaterna och uppmanar till en ökad användning av befintliga konkurrensåtgärder för att garantera att EU:s lagstiftning inte kringgås.

12.  Europaparlamentet betonar att det i enlighet med artikel 194 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ålagts ytterligare plikter på energiområdet och kräver att parlamentet i lämplig omfattning ska göras delaktigt i alla informations- och samrådsförfaranden som avser den yttre energipolitiken. Parlamentet betonar i detta sammanhang att uppgiftsutbyte om gemensamma åtgärder, program och projekt som EU, dess finansinstitut eller någon annan unionsenhet har åtagit sig bör innefatta Europaparlamentet.

13.  Europaparlamentet välkomnar Ukrainas och Moldaviens anslutning till energigemenskapen samt Armeniens och Georgiens observatörsstatus i denna, vilket kommer att bidra till förbättringar i det regionala energisamarbetet genom ett bättre rättsligt ramverk för framtida partnerskap mellan EU och dessa partnerländer.

14.  Europaparlamentet begär återigen att internationella energiprojekt ska förvaltas genom översiktliga mellanstatliga avtal på medlemsstats- eller EU-nivå. Parlamentet betonar att det innebär risker både för investerarnas säkerhet och för den fullständiga efterlevnaden av den inre marknadens regler om man bygger energiprojekt endast på kommersiella avtal.

15.  Europaparlamentet uppmanar till ökad synergi mellan EU:s handelspolitik och dess energipolitik, i enlighet med strategidokumenten om samarbete på energipolitikens område med partner utanför EU, däribland Energi 2020-strategin och kommissionens meddelande om trygg energiförsörjning och internationellt samarbete.

16.  Europaparlamentet understryker att förstärkning av den yttre dimensionen i EU:s energipolitik är avgörande för att EU ska få både en tryggare energiförsörjning och bättre handelsförbindelser med tredjeländer. Parlamentet betonar att det behövs hållbara ramar för energi- och råvarusamarbetet med våra strategiska handelspartner, ramar som är helt förenliga med reglerna för den inre energimarknaden.

17.  Europaparlamentet anser att en bättre samordning mellan medlemsstaterna själva och mellan medlemsstaterna och kommissionen skulle göra att medlemsstaterna helt kan utnyttja unionens politiska och ekonomiska tyngd och välkomnar i detta sammanhang kommissionens förslag till beslut om införande av ett system för informationsutbyte när det gäller mellanstatliga avtal mellan medlemsstater och tredjeländer på energiområdet. Parlamentet understryker mervärdet av kommissionens synpunkter och bistånd vid förhandlingsarbetet för att de mellanstatliga avtalen ska följa lagstiftningen för den inre energimarknaden, såsom det föreskrivs i EU:s långsiktiga energi- och klimatförändringsmål.

18.  Europaparlamentet betonar att inrättandet av en mekanism för informationsutbyte för mellanstatliga avtal mellan EU:s medlemsstater och tredjeländer om energipolitik i hög grad skulle öka den politiska insynen, samordningen och effektiviteten i EU som helhet.

19.  Europaparlamentet uppmanar till ett närmare samarbete mellan rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten så att de kan uttala sig och agera gemensamt i frågor som rör en gemensam utrikespolitik för energi. Parlamentet betonar behovet av att inrätta en post som ansvarar för energipolitiken inom Europeiska utrikestjänsten och att involvera EU-delegationerna när man ska bedriva energidiplomati på plats.

20.  Europaparlamentet ställer sig bakom att mekanismer, till exempel systemet för tidig varning, kan användas i förbindelserna med energileverantörer och transitländer. Parlamentet är övertygat om att medlemsstaternas gemensamma inköp av energiråvaror behöver främjas ytterligare med tanke på den ökande konkurrensen om resurser och existerande producentmonopol.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att identifiera handels- och investeringshinder på energiområdet i förbindelserna med tredjeländer och att vid behov vidta åtgärder för att undanröja dessa hinder bilateralt och via Världshandelsorganisationen.

22.  Europaparlamentet stöder rådets förslag om att undersöka hur väl fördraget om upprättandet av en energigemenskap fungerar, såväl som fastställandet av en färdplan som tillåter en snabbare modernisering av energisektorerna. Parlamentet begär att större tyngd ska läggas på genomförandet av reformer och teknik såsom smarta nät för att öka energieffektiviteten och integrationen av förnybar energi. Parlamentet stöder därför planer på att ge ny kraft åt energistadgefördraget och föreslår att strategiska partnerskap ska inrättas för detta ändamål. Parlamentet upprepar att energistadgefördragets sociala dimension måste utvecklas för att man effektivt ska kunna ta itu med problem såsom energifattigdom och korruption.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att understryka betydelsen och nödvändigheten av att stödja energistadgekonferensen, för att bättre utnyttja energistadgans möjligheter på huvudområden som handel, transit, investeringar och tvistlösning, bland annat genom att utvidga energistadgefördraget till stater som inte har undertecknat och/eller ratificerat det.

24.  Europaparlamentet anser att alla medlemsstater bör offentliggöra och till Eurostat lämna in sina genomsnittliga bilaterala importpriser för naturgas, åtminstone på kvartalsbasis, och att uppgifterna bör hänföra sig till förhållanden högst ett halvår tillbaka i tiden.

25.  Europaparlamentet anser att genomförandet av en konsekvent och enhetlig yttre energipolitik för EU kräver en regelbunden samordning mellan medlemsstaterna och kommissionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att föra regelbundna diskussioner med medlemsstaterna om EU:s och medlemsstaternas prioriteringar och verksamhet inom området yttre energistrategi, främst genom den föreslagna strategiska gruppen för internationellt energisamarbete och på både politisk nivå och expertnivå. Parlamentet vill att oberoende energitillsynsmyndigheter ska delta som sakkunniga i den nyssnämnda gruppen, med tanke på vilken erfarenhet och vilka djupgående kunskaper de har av hur de gränsöverskridande marknaderna för el och gas fungerar.

26.  Europaparlamentet anser att de av kommissionen föreslagna åtgärderna kan effektiveras om man ger dem hög prioritet och om man sätter upp tidsramar och utarbetar åtgärdsplaner och anger tidsfrister och uppnådda framsteg.

27.  Europaparlamentet anser att det är av avgörande betydelse för EU:s yttre energipolitik att man garanterar enhetlighet mellan de övergripande mål som fastställs i Lissabonfördraget. Parlamentet yrkar på att bli informerat i rätt tid om prioriterade EU-projekt.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte ingå sådana avtal om energileveranser eller leveranser av energirelaterad teknik med tredjeländer som inkräktar på andra medlemsstaters intressen.

29.  Europaparlamentet anser att regelbundna diskussioner om de utmaningar som EU:s yttre energipolitik står inför bör hållas under formella och informella möten med energiministrarna i rådet tillsammans med den höga representanten, kommissionsledamoten med ansvar för energifrågor och deras relevanta tjänsteavdelningar samt med deras starka stöd. De här mötena bör också användas för att samordna en gemensam och konsekvent europeisk ståndpunkt inför högnivåmöten inom internationella organisationer såsom Internationella energiorganet (IEA), FN, Internationella byrån för förnybar energi (Irena), Internationella partnerskapet för samarbete om energieffektivitet (IPEEC) och Internationella atomenergiorganet (IAEA), där det är viktigt att EU spelar en aktivare och mer inflytelserik roll. Parlamentet bör regelbundet underrättas och höras om allt som är av relevans i sammanhanget.

30.  Europaparlamentet anser att om ett infrastrukturprojekt av strategisk betydelse påverkar den trygga energiförsörjningen för EU som helhet bör rådet överväga att bevilja kommissionen ett mandat för att driva förhandlingarna. Ett sådant mandat bör även övervägas vid andra mellanstatliga avtal som anses ha stor påverkan på EU:s långsiktiga energipolitiska mål, särskilt dess oberoende av importerad energi. Parlamentet ber i detta sammanhang om att vederbörligen höras och underrättas.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett verktyg för informationsdelning för att samla in och tillhandahålla relevanta data om medlemsstaternas och EU:s administrativa och finansiella institutioners energiprogram och projekt i tredjeländer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att lämna relevanta data till kommissionen i detta sammanhang.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka de globala energimarknaderna och att i detta avseende samarbeta med medlemsstaterna och internationella organisationer som IEA och uppmanar kommissionen att lägga fram ett rättsligt instrument för detta ändamål före utgången av 2012.

33.  Europaparlamentet framhåller att unionens starka beroende av importerad energi gör att ökad diversifiering av försörjningskällor – inklusive förnybara energikällor – och transitvägar samt EU:s utveckling av egna förnybara energikällor är både angeläget och nödvändigt för att stödja unionens externa säkerhetspolitik, strategiska roll, oberoende i utrikespolitiska frågor, samstämdhet, trovärdighet och effektivitet.

34.  Europaparlamentet efterlyser en samordnad, enhetlig EU-strategi för att få fram nya energileverantörer, med särskild hänsyn till förbättrade konkurrensförutsättningar inom EU för att skapa möjligheter för nya leverantörer att komma in på EU-marknaden.

35.  Europaparlamentet efterlyser större samverkan mellan EU:s handels- och energipolitik i linje med Europa 2020-strategin. Parlamentet understryker även behovet av att främja globala förvaltningsstrukturer för råvaror i syfte att minska internationella spänningar på området, och uttrycker sin uppskattning över Internationella energiforumets (IEF) exempel i detta avseende. Parlamentet anser att tecknandet av långfristiga energi- och råmaterialkontrakt till rimliga priser med våra strategiska handelspartner bör ges högsta prioritet och uppmanar därför EU att anta en enhetlig och konsekvent strategi för tecknandet av energileveransavtal med dessa partner.

Diversifiering – bättre trygghet i den europeiska energiförsörjningen

36.  Europaparlamentet betonar att EU-fördraget kräver solidaritet mellan medlemsstaterna i frågor om den inre och yttre energipolitiken, både som en del av den dagliga verksamheten och under krissituationer Parlamentet uppmanar kommissionen att tydligt definiera ”energisolidaritet” för att denna ska kunna respekteras av alla medlemsstater.

37.  Europaparlamentet påpekar att EU:s allt större beroende av importerade fossila bränslen kommer att undergräva dess politiska inflytande och kan få stora effekter på oberoendet i dess beslutsfattande på andra politiska områden. Endast en fullständig övergång till en miljömässigt sund energiförsörjning och energieffektivitet samt sammanlänkning, ömsesidigt beroende och solidaritet mellan medlemsstaterna kan väga upp denna ogynnsamma situation.

38.  Europaparlamentet betonar att EU:s gemensamma energipolitik och strategiska mål på lämpligt sätt bör avspeglas i EU:s yttre förbindelser, den regionala politiken och den europeiska grannskapspolitiken.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja forskning och utveckling även i fråga om egna reserver av energiråvaror och att verka för en råvaruimport som innebär diversifiering av leverantörer, försörjningskällor och råvarornas leveransvägar till EU:s olika regioner. Syftet bör vara att varje region får tillförseln säkrad från minst två olika håll, i enlighet med kommissionens meddelande om prioriteringar för energiinfrastrukturen för 2020 och framåt – Förslag för ett integrerat europeiskt energinätverk (COM(2010)0677).

40.  Europaparlamentet betonar att EU:s yttre energipolitik bör bidra till att garantera säker, trygg och hållbar energi till ett överkomligt pris, vilket stämmer överens såväl med de övergripande målen för EU:s energipolitik, dvs. konkurrenskraft, försörjningstrygghet och hållbarhet, som med energi- och klimatmålen i EU 2050-strategin.

41.  Europaparlamentet betonar att man måste påskynda arbetet med att diversifiera EU:s leverantörer av, försörjningsvägar för och källor till energi och då ta hänsyn till de prioriterade energiinfrastrukturkorridorerna, framför allt till dem som har som syfte att få till stånd en verkligt konkurrenskraftig gasmarknad genom att öppna nya transitkorridorer (den södra gaskorridoren och Medelhavsbäckenet), förstärka redan befintliga korridorer (den östra gaskorridoren) och åstadkomma en verklig konkurrens mellan gasleverantörerna genom att öka andelen flytande naturgas till EU och nå ut till nya och fjärrbelägna leverantörer (Australien, Kanada, Förenta staterna, Latinamerika, Afrika söder om Sahara, Centralasien etc.).

42.  Europaparlamentet betonar också vikten av bättre sammanlänkade energinät och fullbordade el- och gasinfrastrukturringar inom Europa-Medelhavsområdet och längs Europas atlantkust samt planen för sammanlänkning på den baltiska energimarknaden, tillsammans med att de nuvarande el- och gaskraftverken och dithörande infrastruktur (sammanlänkningar, nät, rörledningar, överföringsnät, lagringsanläggningar och terminaler för flytande naturgas) moderniseras och uppgraderas. Detta bör skapa förutsättningar för att ingen medlemsstat ska förbli en energiö och att energiflödet blir fritt överallt i Europa. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang den föreslagna fonden för ett sammanlänkat Europa.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ställa sig bakom att handels-, associerings- samt partnerskaps- och samarbetsavtal med producent- och transitländer innehåller en ”energiförsörjningsklausul”, i vilken det bör finnas en uppförandekod och uttryckliga åtgärder som ska vidtas om en partner ensidigt ändrar villkoren.

44.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande ”Trygg energiförsörjning och internationellt samarbete – ”EU:s energipolitik: Samarbete med partner utanför våra gränser'' (COM(2011)0539). Parlamentet anser dock att det krävs ytterligare verktyg baserade på solidaritet mellan EU:s medlemsstater för att EU ska kunna skydda sina energiförsörjningsintressen vid förhandlingar med sina externa partner, särskilt i krissituationer.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en omfattande uppsättning energipolitiska prioriteringar på kort, medellång och lång sikt i förbindelserna med EU:s grannländer i syfte att upprätta ett gemensamt rättsligt område baserat på principer och normer för den inre marknaden som är relaterade till unionens regelverk. Parlamentet betonar vikten av att ytterligare utvidga den europeiska energigemenskapen och fastställa rättsliga kontrollmekanismer för att hantera ett bristfälligt genomförande av unionens regelverk.

46.  Europaparlamentet stöder en politisk och ekonomisk dialog med EU:s grannländer i fråga om utnyttjande av nya energikällor.

47.  Europaparlamentet vill att existerande mekanismer tillämpas och att nya skapas inom den europeiska grannskapspolitiken och Svartahavssynergin, så att man kan stärka samarbetet och på så vis förbättra insynen och stabiliteten i samband med leverans och transit.

48.  Europaparlamentet ställer sig positivt till en politisk dialog med Norge och Ryssland om utforskning av nya energikällor i Barents hav baserad på kravet om skydd av den känsliga miljön i den arktiska regionen, samt till ett samarbete med Norge om import av vattenkraft via långdistansledningar under vatten. Parlamentet vill se en snabbare utformning av en EU-strategi för den arktiska regionen.

49.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att föra en extern politisk dialog för att bryta sambandet mellan global ekonomisk tillväxt och resursanvändning, främja mer förutsägbara energimarknader och samtidigt gynna politiska förbindelser. Parlamentet betonar vikten av dialog med tillväxtekonomier som Kina, Indien, Brasilien, Indonesien och Sydafrika, utöver andra viktiga konsumentländer som Förenta staterna och Japan.

50.  Europaparlamentet anser att EU bör främja utvecklingen och fördjupningen av sitt energipolitiska samarbete med tredjeländer som delar samma värderingar och är beredda att genomföra demokratiska reformer och främja de värden som EU bygger på.

51.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens rekommendationer om ett utökat politiskt samarbete med de östra grannländerna och anser att såväl Turkiets anslutning till fördraget om upprättande av en energigemenskap som öppnandet av energikapitlet i förhandlingarna om Turkiets anslutning till EU måste högprioriteras. Parlamentet välkomnar dessutom initiativet om en trepartsdialog mellan EU, Ukraina och Ryssland, och understryker att man måste försäkra sig om ett genomgående politiskt och administrativt samarbete med dessa båda partner.

52.  Europaparlamentet understryker att åtgärder för att öka den inhemska produktionen av förnybar energi är av avgörande betydelse för att minska EU:s beroende av importerade kolväten. Parlamentet vidhåller att EU:s energiproduktion och distributionsstruktur bör omprövas i enlighet med EU:s långsiktiga energi- och klimatmål.

53.  Europaparlamentet erinrar om den betydande andel av EU:s energiförsörjning som utgörs av LNG och begär att samarbetet med huvudleverantörerna och nuvarande och framtida konsumenter ska stärkas.

54.  Europaparlamentet framhåller att diversifieringen bör innebära att nya icke-ryska källor till olja, gas och el görs tillgängliga för de medlemsstater som är alltför beroende av Ryssland som enda leverantör. Parlamentet betonar att rysk gas utgör endast 24 procent av den gas som konsumeras i hela EU, men i tolv av de 27 medlemsstaterna utgör den mellan 48 procent och 100 procent av den gas som konsumeras och har därför en direkt inverkan på unionens energitrygghet.

55.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av ny, okonventionell energiteknik (oljesand och skiffergas från Kanada, Förenta staterna, Australien, Qatar, Brasilien, Argentina, energiutforskningen av Arktis och ytterligare exploatering i Irak, Venezuela och afrikanska länder) låter nya aktörer, partner och regioner framträda som möjliga framtida leverantörer och att EU därför även bör koncentrera sig på att dra full nytta av denna nya situation och utveckla nya energipartnerskap för att diversifiera sina leverantörer.

56.  Europaparlamentet inser vikten av att övergå till en ekonomi med låga utsläpp, men understryker att ekonomin måste få ha kvar sin konkurrenskraft och innovativa förmåga, bland annat med hjälp av lämpliga handelspolitiska instrument. Vid övergången till en ekonomi med låga utsläpp måste hänsyn tas till möjligheterna i det aktuella geografiska området, till särdragen i dess energisystem och till den aktuella medlemsstatens energimix och geologiska struktur. Parlamentet anser att ett sådant tillvägagångssätt gör det möjligt att behålla största energitrygghet och ekonomiska konkurrenskraft och samtidigt respektera varje medlemsstats fördragsenliga frihet att besluta om villkoren för användning av de egna energiresurserna, om valet mellan olika energikällor och om den allmänna strukturen på sin energiförsörjning.

57.  Europaparlamentet noterar betydelsen av EU:s direktinvesteringar utomlands för att bygga och modernisera energiinfrastruktur i utvecklingsländerna. Parlamentet understryker samtidigt nödvändigheten av ett adekvat rättsligt skydd för dessa investeringar, vilket kan åstadkommas genom att EU:s regelverk utvidgas till tredjeländer (bland annat genom att stärka och bredda tillämpningsområdet för fördraget om energigemenskapen).

58.  Europaparlamentet konstaterar vikten av ett brett samarbete i Arktis, särskilt mellan länderna i det euro-atlantiska området.

Hållbarhet – stärkt partnerskap med leverantörsländer och internationella organisationer

59.  Europaparlamentet anser att världens ökande efterfrågan på energi och den höga koncentrationen av fossila bränslereserver till huvudsakligen instabila och odemokratiska länder gör EU sårbart och allvarligt undergräver utvecklingen av en trovärdig, effektiv och konsekvent gemensam europeisk politik.

60.  Europaparlamentet anser att EU:s energipartnerskap och engagemang i globala forum som G20 måste användas för att främja hållbarare energikoncept i tredjeländer och samtidigt förbättra öppenheten på marknaden, minska volatiliteten på de internationella marknaderna och bidra till uppbyggnaden av en global energimarknad som är mindre sårbar för plötsliga förändringar i försörjningsläget och avbrott i energiförsörjningen.

61.  Europaparlamentet betonar att kopplingarna mellan det europeiska nätet och närliggande länder (västra Balkan, grannländerna i öst, länderna vid Kaspiska havet, Nordafrika och Mellanöstern) måste utvidgas genom att det anläggs nya sammanlänkningar och arbetas till förmån för ett mer vidsträckt regleringsområde, så att EU:s miljö- och säkerhetsnormer ges största möjliga utbredning och kraftverk av alla slag i närheten av EU:s gränser följer de högsta kärnsäkerhetsnormerna.

62.  Europaparlamentet understryker vikten av att genomföra infrastrukturprojekt av gemensamt intresse, såsom de fastställs i kommissionens förslag till förordning om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och dess meddelande ”Prioriteringar för energiinfrastrukturen för 2020 och framåt”. Med tanke på den strategiska betydelsen av dessa projekt måste de därpå följande avtalen med externa partner prioriteras på ett lämpligt sätt, utvecklas på ett hållbart sätt och snabbt ingås, inom ramen för ett regelbaserat marknadssystem.

63.Europaparlamentet betonar att man i energidialogen mellan EU och Ryssland, där EU bör tala med en röst, bör ta hänsyn till de central- och östeuropeiska medlemsstaternas speciella beroendesituation eftersom deras energitrygghet endast kan garanteras genom att infrastrukturen sammanlänkas i hela EU och genom att reglerna för den inre energimarknaden genomförs till fullo. Parlamentet anser att viktiga frågor som tillgången till energiresurser, energinät och energiexportmarknader, investeringsskydd, ömsesidighet, krisförebyggande och samarbete, likvärdiga villkor och energiprisbildning bör beaktas i dialogen. Parlamentet betonar att ”Drusjba-frågan” bör ägnas särskild uppmärksamhet och att särskilda åtgärder bör vidtas på EU-nivå för att förnya oljeleveranserna genom den stängda Drusjba-ledningen.

64.  Europaparlamentet betonar att allteftersom medlemsstaterna kopplar samman och integrerar sina nationella marknader genom investeringar i infrastrukturen och införande av gemensamma föreskrifter, bör man även sträva efter att samarbeta med Ryssland för att fastställa kreativa och ömsesidigt godtagbara åtgärder i syfte att minska avvikelserna mellan dessa båda energimarknader.

65.  Europaparlamentet betonar vikten av energidialogen med Ryssland och av en färdplan för EU och Ryssland, såsom föreslagits av rådet (energi). Parlamentet belyser vikten av samarbete på områden där det gagnar båda parter, såsom ömsesidig forsknings- och tekniköverföring, särskilt när det gäller energieffektivitet och förnybar energi.

66.  Europaparlamentet begär att energistadgefördraget ska utökas till att omfatta fler länder, och att deltagarna i energistadgekonferensen ska arbeta för att förhandla fram en uppgörelse som leder till Rysslands fullständiga godkännande av stadgans principer och protokoll.

67.  Europaparlamentet vill att det strategiska partnerskapet med Ryssland stärks genom att ett nytt avtal om partnerskap och samarbete ingås. Parlamentet framhåller att det nya avtalet bör vara fullt förenligt med reglerna på den inre marknaden och bestämmelserna i EU:s tredje energipaket och baseras på respekt för varandra och ömsesidighet. Parlamentet betonar att Ryssland redan är bundet av energistadgefördraget enligt artikel 45 i detta. Parlamentet är övertygat om att Rysslands ratificering av energistadgefördraget skulle få gynnsamma effekter för båda parter i de bilaterala energiförbindelserna.

68.  Europaparlamentet framhåller den roll som spelas av den parlamentariska församlingen Euronest, som kommer att bidra till att målen med det östra partnerskapet uppnås och därför kommer att ha en positiv inverkan på frågor som har med energitrygghet att göra.

69.  Europaparlamentet påpekar att länderna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet redan är en del av EU:s inre marknad och att deras samarbete är avgörande för att uppnå energimålen till 2020. Parlamentet välkomnar de aktuella initiativen för att intensifiera samarbetet med Schweiz, vilket även bör ha till mål att fullständigt integrera Schweiz i EU:s inre energimarknad.

70.  Europaparlamentet anser att EU:s yttre energipolitik bör grundas på och främja principerna om solidaritet, öppenhet, subsidiaritet, hållbarhet, samarbete, ömsesidighet, en regelbaserad marknadsstrategi och samordning mellan EU, dess medlemsstater och partnerländer. Parlamentet anser att respekt för de övergripande mål som fastställs i Lissabonfördraget är utslagsgivande för att man ska kunna befästa Europas roll i den föränderliga regionala politiska kontexten. Parlamentet uppmanar rådet att bemyndiga kommissionen att inleda förhandlingar med EU:s grannstater om att omvandla de nuvarande samförståndsavtalen om energifrågor till bindande rättsakter.

71.  Europaparlamentet betonar vikten av att ytterligare utveckla energipartnerskapet mellan Afrika och EU, som inleddes 2010.

72.  Europaparlamentet är övertygat om att en effektivare förvaltning på global nivå skulle förbättra samarbetet mellan producent-, transit- och konsumentländerna. Därför bör EU spela en viktig roll i det internationella handhavandet av energipolitiken i syfte att främja principerna om öppenhet och icke-diskriminering, uppnå målet om hållbarhet, sänka transaktionskostnaderna samt fastställa incitament för marknadens aktörer att konkurrera om pris och kvalitet.

73.  Europaparlamentet välkomnar att målet om att alla ska få tillgång till energi före 2030 inkluderats i meddelandet ”EU:s energipolitik: Samarbete med partner utanför våra gränser”, och anser att när det gäller utvecklingsländerna bör detta mål inriktas på decentraliserad och hållbar energi till överkomliga priser särskilt för landsbygdsbefolkningen och den fattiga befolkningen. Parlamentet uppmuntrar till stöd för innovativa betalningssystem med privat och offentligt engagemang för att slutanvändarna ska ha tillgång till energi till överkomligt pris.

74.  Europaparlamentet betonar att hållbar energi är en avgörande drivkraft för utveckling och upprepar sitt krav på ett separat energi- och utvecklingsprogram med särskild inriktning på förnybara, energieffektiva, småskaliga och decentraliserade energilösningar och på främjandet av kapacitetsutveckling och tekniköverföring för att säkerställa lokalt ägande. Parlamentet konstaterar att storskaliga system för förnybar energi kan behövas för att man hållbart ska kunna möta den ökande efterfrågan på energi från storstadsområden och industrin, särskilt i tillväxtländer, och kräver att dessa system under alla förhållanden ska uppfylla högsta sociala och miljömässiga kriterier.

75.  Europaparlamentet kräver respekt för EU:s övergripande utvecklingsmål samt för demokrati och mänskliga rättigheter vid förhandlingar med utvecklingsländerna om energifrågor, som en del av ett strategiskt tillvägagångssätt för att åstadkomma en säker, hållbar och konkurrenskraftig energiförsörjning där utvecklingsländernas invånare står i centrum.

76.  Europaparlamentet betonar vikten av öppenhet, demokratisk tillsyn och civilsamhällets delaktighet i förbindelserna med tredjeländer på energiområdet.

77.  Europaparlamentet betonar vikten av att fortsatt innefatta nyckelprinciperna för handel och investeringar, inbegripet sådana som främjar likvärdiga förutsättningar för investeringar i hållbar energi, såväl i bilaterala avtal som i multilaterala rättsliga ramverk såsom energistadgefördraget och WTO, och av att göra dem verkställbara genom effektiva tvistlösningsmekanismer.

78.  Europaparlamentet anser att det vid samarbetet kring utvinning av och handel med energiprodukter samt transitering av dem till EU också behövs ett förstärkt samarbete kring andra frågor med anknytning till energi och vill därför att det utvecklas strategiska energipartnerskap mellan EU och viktiga tredjeländer såsom Briks-länderna och länder med snabbt stigande energiförbrukning, varvid samarbetet bör omfatta bl.a. följande:

79.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att kräva och se till att högsta internationella säkerhetsstandarder tillämpas i kärnkraftverk i EU:s grannländer med hjälp av alla tillgängliga instrument och fördrag, exempelvis konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang (Esbokonventionen) och konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen). Parlamentet uppmanar EU:s grannländer att genomföra omfattande EU-stresstester i fråga om kärnsäkerhet och risker, och uppmanar kommissionen att erbjuda tekniskt EU-bistånd för detta ändamål.

80.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att i alla relevanta handelsavtal, även inom WTO, arbeta för att initiativet för öppenhet inom utvinningsindustrin antas, tillsammans med internationella standarder om styrning av energimarknader, inklusive en gradvis avveckling, med kvantitativa mål, av subventioner för fossila bränslen.

81.  Europaparlamentet konstaterar att lagring av energi och el från förnybara energikällor och andra avancerade tillämpningar inom energiområdet kräver en mängd olika råvaror, däribland sällsynta jordartsmetaller som det råder brist på. Parlamentet anser att ett samordnat förfarande av EU tillsammans med andra tekniskt ledande länder, inbegripet Förenta staterna och Japan, är nödvändigt för att forskningen ska gå framåt med att hitta nya råmaterial och ersättningsmaterial för råmaterial eller minska användningen av råmaterial som medför ny osäkerhet vad gäller försörjningstrygghet, giftighet eller miljöpåverkan.

82.  För att främja en globalt säker, trygg och miljömedveten energiproduktion stöder Europaparlamentet ett stärkande och ett främjande av strålskydd, skyddsåtgärder, kärnsäkerhetsnormer, stränga krav för olje- och gasverksamhet till havs, säkerhet för sjötransporter av råolja och oljeprodukter och LNG, samarbete kring ny teknik, forskning, utveckling och innovation samt arbete med internationella standarder.

83.  Europaparlamentet anser att de globala utmaningar som klimatförändringarna innebär inte kan lindras utan att de stora utsläppsländerna medverkar, och uppmuntrar kommissionen att utarbeta en gemensam strategi för att uppnå en global lösning, under medverkan av dessa länder. Parlamentet finner att den samlade expertisen inom EU, baserad på vår erfarenhet av utformning och genomförande av EU:s utsläppshandelssystem, kan vara gynnsam för tredjeländer, och uppmanar med kraft kommissionen att erbjuda stöd och uppmuntran till tredjeländer i inrättandet och utformningen av deras egna utsläppshandelssystem, i syfte att koppla samman dessa system med EU:s.

84.  Europaparlamentet understryker Europas behov av ett långsiktigt politiskt perspektiv som omfattar nya globala partnerskap och bilaterala samarbetsinstrument som tillåter EU att spela en nyckelroll med att bestämma dagordningen för den globala energin genom att ta initiativet till att skapa nya marknadsnormer och leda internationella insatser inom teknikforskning och innovation på energiområdet.

85.  Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra samarbetet med tredjeländer inom forskning, utveckling och innovation för att ta itu med globala utmaningar. Parlamentet anser att EU bör ha ett nära samarbete med viktiga exportörer av biodrivmedel i tredjeländer för att se till att dessa alternativa, rena energialternativ, som kan bidra till att diversifiera försörjningen, kan bli verkligt hållbara, och att indirekta ändringar i markanvändningen med negativa konsekvenser kan undvikas. Parlamentet betonar att samma normer bör gälla för externa biodrivmedelskällor som för källor inom EU, särskilt miljö- och klimatnormer. Parlamentet anser att unionen bör främja införandet av teknik för andra och tredje generationens biodrivmedel, både inom och utanför EU.

86.  Europaparlamentet riktar uppmärksamheten mot det komplexa förhållande som råder mellan energi, livsmedelsförsörjning och trygghet, särskilt med avseende på biodrivmedel, som kan ha negativa sociala och miljömässiga konsekvenser för utvecklingsländerna. Parlamentet anser att rätten till mat måste ha företräde framför EU:s mål för förnybar energi vad gäller biodrivmedel.

87.  Europaparlamentet konstaterar att den ökade användningen av agrobränslen i hög grad berott på en ökad storskalig industriell och ensidig odling, vilket har gjort att jordbruksmetoder som är skadliga för miljön, den biologiska mångfalden, jordens bördighet och vattentillgången har brett ut sig. Eftersom man har stött en koncentration av markägandet uttrycker parlamentet oro för att den ökade produktionen av agrobränslen kan få dramatiska konsekvenser i form av kränkningar av markrättigheter, förlorad tillgång till livsviktiga naturresurser, avskogning och miljöförstöring.

88.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över bristen på bindande hållbarhetskriterier för produktion av biomassa inom ramen för direktivet om förnybar energi. Parlamentet anser att bioenergi under dessa omständigheter skulle kunna ha en negativ effekt på kampen mot klimatförändringar samt bli ännu en stor drivkraft för övertagande av mark, osäker livsmedelsförsörjning, avskogning och skogsförstörelse i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vederbörligen utveckla juridiskt bindande hållbarhetskriterier som förhindrar att klimatet, miljön och de sociala förhållandena påverkas negativt till följd av produktion och användning av biomassa för energi.

89.  Europaparlamentet uppmanar EU att föra en politik som verkar för hållbar produktion av biomassa och dess användning för energiändamål. Denna politik ska uppfylla klimatförändringspolitikens krav och även vara i linje med EU:s politik för utvecklingssamarbete.

90.  Europaparlamentet anser att EU bör se till att energi blir en nyckelkomponent i dess program för externt bistånd, eftersom tillgång till energi, vilket är en avgörande faktor för ekonomisk utveckling, förblir en utmaning i utvecklingsländer.

91.  Europaparlamentet anser att samarbete kring utvecklingen och utnyttjandet av framtidsorienterad energiteknik bör stå i centrum för EU:s samarbete med industrialiserade partner och tillväxtekonomier.

92.  Europaparlamentet anser att EU bör sätta energifrågor i centrum för EU-initiativ såsom det östliga partnerskapet, unionen för Medelhavsområdet och den europeiska grannskapspolitiken.

93.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta gemensamma färdplaner för energi med alla nyckelleverantörer av energi och strategiskt viktiga transitländer, och inrätta partnerskap med länder som står inför liknande energiutmaningar och delar liknande värderingar, främst i syfte att främja teknologiskt samarbete, forsknings- och industrisamarbete och upprätta gemensamma normer för förnybar energiteknik, energieffektivitet, eldrivna fordon, ny och okonventionell energiteknik, säkerhet vid borrning till havs samt kärnsäkerhet och icke-spridning av kärnmaterial.

94.  Europaparlamentet bekräftar betydelsen av EU:s utländska direktinvesteringar för att i utvecklingsländer anlägga och modernisera energiinfrastruktur och arbeta för energieffektivitet med hjälp av kapacitet för produktion av förnybar energi, eftersom detta följer millennieutvecklingsmålet om att energin ska göras åtkomlig för alla, samt dess stöd till adekvat lagstiftning för att hjälpa dem diversifiera sin energimix, och samtidigt öka skyddet av europeiska investeringar i dessa länder med lämpliga rättsliga medel.

95.  Europaparlamentet efterlyser samordnade åtgärder med andra tekniskt ledande länder (såsom Förenta staterna och Japan) för att ta itu med framväxande utmaningar, såsom bristen på råvaror, bland annat på sällsynta jordartsmetaller, som påverkar införandet av förnybar energiteknik, energilagring och avancerade energitillämpningar.

96.  Europaparlamentet anser att EU:s energisamarbetsprogram med utvecklingsländer måste underlätta utvecklingen av en relevant marknadsstruktur och föreskrifter för att garantera att inhemska kunder får tillgång till fördelarna med förnybar energi till rimlig kostnad.

97.  Europaparlamentet anser att de stränga kärnsäkerhetsregler som gäller i EU måste återspeglas gentemot stater utanför EU, framför allt gentemot de grannländer där kärnkraftverk som kan ha stor påverkan på säkerheten i EU används eller planeras.

98.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang åtagandet nyligen av Transatlantiska ekonomiska rådet och Energirådet EU–Förenta staterna om att främja samarbetet om energisäkerhet, smarta nätnormer, väte- och bränslecellteknik, förnybara energikällor och annan ren energiteknik, energieffektivitet och effektiv politik för att underlätta handel och föra ren energiteknik till marknaden. Parlamentet begär att slutsatserna från Energirådet EU–Förenta staterna bättre ska vidarebefordras till beslutsstrukturerna.

99.  Europaparlamentet understryker behovet av att fördjupa dialogen om strategiska energifrågor av ömsesidigt intresse, främja energipolitiskt samarbete och stärka forskningssamarbetet med Förenta staterna, särskilt inom energieffektiv teknik för produktion och transport. Parlamentet vill se ett partnerskap för energisäkerhet med Förenta staterna grundat på det nuvarande samarbetet i Energirådet EU-Förenta staterna.

100.  Europaparlamentet betonar behovet av att Transatlantiska ekonomiska rådet bland annat främjar samarbete om lagstiftningssystem, forskning kring hållbar energi och energieffektivitet, fusionsforskning och kärnkraftssäkerhet, samt efterlyser regelbundna energidialoger med Ryssland och andra partner för att utveckla och på ett bättre sätt göra gällande internationella regler för trygg, säker och effektiv produktion, överföring, transitering, lagring och förädling av energi, samt bilateral handel med nya energitekniker och produkter såsom biodrivmedel.

101.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka sitt samarbete med IEA, som tillhandahåller oumbärlig information och viktiga uppgifter om energiplanering. Parlamentet anser att EU och alla de medlemsstater som inte är medlemmar i IEA bör bli det.

102.  Europaparlamentet välkomnar EU:s deltagande i projektet med den internationella termonukleära experimentreaktorn (Iter) och i fjärde generationens internationella forum (GIF).

103.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att samarbeta ytterligare med Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa om att trygga energiförsörjningen och skydda väsentlig energiinfrastruktur.

104.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att samarbeta med Förenta staterna och andra allierade om att skydda energiinfrastrukturen från it-attacker. Parlamentet betonar att allteftersom vi närmar oss ett ”smart” nät kommer denna risk, som traditionella säkerhetsåtgärder inte kan avvärja, att bli allt viktigare i skyddet av väsentlig infrastruktur.

105.  Europaparlamentet välkomnar det föreslagna energipartnerskapet mellan EU och södra Medelhavsområdet och anser att detta partnerskap bör fokusera på den enorma förnybara (sol)energipotentialen i denna region, samt att det bör införa de nödvändiga åtgärderna för att bidra till att tillgodose de södra Medelhavsländernas betydande energibehov utgående från hållbara lösningar.

106.  Europaparlamentet upprepar att ett externt energipolitiskt samarbete måste bidra till att främja, inte urholka, EU:s grundläggande värderingar, såsom respekt för mänskliga rättigheter, demokrati, god samhällsstyrning, rättsstatsprincipen, social dialog, ömsesidig respekt, ansvarsfull användning av naturresurserna, bekämpande av klimatförändringar samt omfattande miljöskydd. Samarbetet måste även främja fred och överensstämma med unionens utrikespolitik.

107.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att tillsammans med Europeiska utrikestjänsten före utgången av 2013 ta fram en noggrann färdplan baserad på kommissionens meddelande ”Trygg energiförsörjning och internationellt samarbete – ”EU:s energipolitik: Samarbete med partner utanför våra gränser'' (COM(2011)0539), som ska leda fram till utformningen av en effektiv utrikespolitik för energifrågor med mål och åtgärder på kort, medellång och lång sikt och med specifika tidsramar för genomförandet.

108.  Europaparlamentet betonar hur viktig Svartahavsregionen är för diversifieringen av energikällor och energiförsörjningsvägar samt på grund av sin potential för förnybar energi och sitt geostrategiska läge som port till området kring Kaspiska havet samt till Mellanöstern och Centralasien och anser att kommissionen och medlemsstaterna bör stödja det multilaterala energisamarbetet i frågor som berör integreringen av marknader samt regelverk och infrastruktur. Parlamentet belyser i detta sammanhang vikten av den södra gaskorridoren, projektet Nabucco och den transkaspiska rörledningen, liksom av andra mindre projekt.

109.  Europaparlamentet erkänner bidraget från det europeiska jordövervakningsprogrammet GMES för undersökning av jordens solenergikällor från rymden. Parlamentet uppmanar kommissionen, mot bakgrund av att GMES har konstaterat att ökenområdena under en dag innehåller en större mängd solenergi än hela mänskligheten förbrukar på ett år, att inrätta partnerskap med de länder där det finns vidsträckta ökenområden, framför allt i Afrika, och att utveckla strategier och teknik för ett effektivt utnyttjande av denna energipotential, bl.a. genom att använda förfarandet i EU:s klimat- och energipaket för att åstadkomma samarbete och utveckling.

110.  Europaparlamentet begär en ytterligare utvidgning av energistadgefördraget till att omfatta fler av EU:s grannländer, framför allt länderna i det östliga partnerskapet och de centralasiatiska republikerna. Parlamentet understryker att kommissionen bör garantera och driva igenom en strikt och läglig tillämpning av EU:s energiregler i de stater som har skrivit under energistadgefördraget, i synnerhet genom att göra efterlevnaden av fördragets förpliktelser till ett villkor för tillgång till EU-finansiering

111.  Europaparlamentet anser att tillgången till hållbar energi är en huvudsaklig drivkraft för utveckling, och uppmanar med kraft EU att inrikta sin utvecklingsverksamhet på att bistå utvecklingsländer med att främja en hållbar energipolitik, reformåtgärder, utveckling av infrastruktur, gynnsamma investeringsförutsättningar och energieffektivitet.

112.  Europaparlamentet efterlyser en särskild energidialog med länderna kring Kaspiska havet, och välkomnar arbetet med en gemensam uppköpsmekanism för gas från området kring Kaspiska havet (”Caspian Development Corporation”). Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta arbetet med att stärka EU:s förbindelser med Azerbajdzjan och Turkmenistan.

113.  Europaparlamentet vidhåller att prioriteringarna i EU:s yttre energipolitik bör avspeglas på ett lämpligt sätt i de externa finansieringsinstrumenten efter 2013.

114.  Europaparlamentet framhäver betydelsen av samarbete inom det östliga partnerskapets plattform för energitrygghet till förmån för införandet av EU-standarder i energipolitiken och bestämmelserna och med stöd till utvecklingen av infrastruktur och sammanlänkningar, energieffektivitet och användning av förnybara energikällor. Parlamentet välkomnar det östeuropeiska partnerskapsinitiativet för energieffektivitet och miljö (E5P) och hoppas att även andra länder inom det östliga partnerskapet, vid sidan av Ukraina, snart kommer att delta i initiativet.

115.  Europaparlamentet erinrar om hur kolvätefyndigheter nyligen skapat spänning i östra Medelhavsområdet. Parlamentet påpekar att energi bör användas för att främja fred, samarbete och stabilitet i regionen.

o
o   o

116.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 64.