Index 
Antagna texter
Onsdagen den 13 juni 2012 - Strasbourg
Utnämning av en ledamot av revisionsrätten (Iliana Ivanova - Bulgarien)
 Rekommendation till rådet om FN:s generalförsamlings 67:e session
 Allmänna preferenssystemet ***I
 Den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater som har allvarliga problem i fråga om deras finansiella stabilitet i euroområdet ***I
 Övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet ***I
 Utvidgning av den geografiska räckvidden för EBRD:s verksamhet till södra och östra Medelhavsområdet ***I
 Den fleråriga budgetramen och egna medel
 EU:s handelsförhandlingar med Japan
 Guinea-Bissau
 Sudan och Sydsudan
 Handelsavtal mellan EU och Colombia och Peru
 EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter
 Förhandlingarna om FN:s vapenhandelsfördrag
 Uppföljning av valen i Demokratiska republiken Kongo

Utnämning av en ledamot av revisionsrätten (Iliana Ivanova - Bulgarien)
PDF 184kWORD 30k
Europaparlamentets beslut av den 13 juni 2012 om nomineringen av Iliana Ivanova till ämbetet som ledamot av revisionsrätten (C7-0111/2012 – 2012/0803(NLE))
P7_TA(2012)0239A7-0188/2012

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar detta beslut

–  med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0111/2012),

–  med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0188/2012), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets budgetkontrollutskott har granskat den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

B.  Vid sitt sammanträde den 4 juni 2012 höll budgetkontrollutskottet en utfrågning med rådets kandidat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Iliana Ivanova till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.


Rekommendation till rådet om FN:s generalförsamlings 67:e session
PDF 158kWORD 73k
Europaparlamentets rekommendation av den 13 juni 2012 till rådet om FN:s generalförsamlings 67:e session (2012/2036(INI))
P7_TA(2012)0240A7-0186/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 21 och 34,

–  med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Alexander Graf Lambsdorff för ALDE-gruppen om FN:s generalförsamlings 67:e session (B7-0132/2012),

–  med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 8 juni 2011 om FN:s generalförsamlings 66:e session(1) samt av sin resolution av den 11 maj 2011 med titeln ”EU som global aktör: dess roll i multilaterala organisationer”(2),

–  med beaktande av EU:s prioriteringar inför FN:s generalförsamlings 66:e session, vilka antogs av rådet den 10 juni 2011(3),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings 66:e session, i synnerhet dess resolutioner om ”FN och den globala styrningen”(4), ”Främjande av effektivitet, ansvarsutkrävande, verkningsfullhet och öppenhet inom offentlig förvaltning genom förstärkning av högre revisionsorgan”(5), ”Situationen i Arabrepubliken Syrien”(6), ”Folkligt medbestämmande och utveckling”(7), ”På väg mot globala partnerskap”(8), ”Syd-syd-samarbete”(9), ”FN:s roll inom främjandet av utveckling i samband med globalisering och ömsesidigt beroende”(10), ”Förstärkning av FN:s roll i fråga om att förbättra periodiska och verkliga val och att främja demokratisering”(11), ”Rapport om nedrustningskonferensen”(12), ”Främjande av en demokratisk och rättvis världsordning”(13) och ”Universella mänskliga rättigheter och grundläggande friheters universella, odelbara, ömsesidigt beroende och ömsesidigt förstärkande karaktär”(14),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 19 december 2011 om att bekämpa intolerans, negativa stereotyper, stigmatisering, diskriminering, anstiftan till våld och våld mot personer på grund av religion eller tro(15),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 3 maj 2011 om Europeiska unionens deltagande i FN:s arbete(16),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 31 mars 2010 om genomförandet av Agenda 21, programmet för vidare genomförande av Agenda 21 och resultatet av världstoppmötet om hållbar utveckling(17),

–  med beaktande av FN:s millennieförklaring av den 8 september 2000, i vilken världssamfundet gemensamt fastställde millennieutvecklingsmålen för utrotande av fattigdomen,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 september 2003 ”Europeiska unionen och Förenta nationerna: Vårt engagemang för multilateralism” (COM(2003)0526),

–  med beaktande av Europeiska rådets ordförandes kommentarer efter hans möte med FN:s generalsekreterare den 16 april 2012,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2012 om parlamentets ståndpunkt om det nittonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 november 2011 med titeln ”EU:s stöd till Internationella brottmålsdomstolen: utmaningar och svårigheter”(19),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2011 om EU:s utrikespolitik till stöd för demokratisering(20),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2010 om framtiden för det strategiska partnerskapet EU–Afrika efter det tredje toppmötet mellan EU och Afrika(21),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om tioårsdagen för FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) om kvinnor, fred och säkerhet(22),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 november 2010 om civil-militärt samarbete och utvecklingen av civil-militär kapacitet(23),

–  med beaktade av sin resolution av den 9 juni 2005 om reformen av Förenta nationerna(24),

–  med beaktade av betänkandet från den gemensamma delegationen för utskottet för utrikesfrågor och underutskottet för mänskliga rättigheter till FN:s generalförsamlings 66:e session av den 28–29 november 2011,

–  med beaktande av artiklarna 121.3 och 97 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A7-0186/2012), och av följande skäl:

A.  Gemensamma internationella värden och normer syftar till att säkerställa fred, skydd för de mänskliga rättigheterna, säkerhet och välstånd i världen och till att vinsterna med globaliseringen ska fördelas mellan alla på ett rättvisare sätt.

B.  FN befinner sig i centrum för den globala styrningen samtidigt som organisationen fortsätter med sina egna reformer för att uppnå ökad öppenhet, effektivitet och verkningsfullhet.

C.  Det finns ett växande behov av gemensamma regler och beslutsmekanismer för att man tillsammans ska kunna ta itu med framväxande globala utmaningar och den globala ekonomiska krisens negativa följder.

D.  EU behöver förstärka sin sammanhållning för att förbli en central aktör i en alltmer multipolär värld där det behövs samordnade globala insatser. EU:s medlemsstater måste enligt fördragen samordna sina insatser inom internationella organisationer och vid internationella konferenser.

E.  EU har engagerat sig för en effektiv multilateralism med ett starkt FN i centrum, eftersom detta är avgörande för att man ska kunna ta itu med de globala utmaningarna.

F.  EU och dess medlemsstater är de största finansiella bidragsgivarna till FN-systemet. EU-27 finansierar 39 procent av FN:s reguljära budget och mer än 40 procent av FN:s fredsbevarande insatser.

G.  Ett stadigt och stabilt partnerskap mellan EU och FN är av avgörande betydelse för FN:s arbete inom alla de tre pelarna – fred och säkerhet, mänskliga rättigheter samt utveckling – och är också centralt för EU:s roll som global aktör.

H.  EU och FN är naturliga partner inom freds- och statsbyggandet och utgör tillsammans en ram för kollektiva insatser för freds- och statsbyggande.

I.  Mänskliga rättigheter och demokrati är grundläggande värden för EU och utgör principer och mål för EU:s yttre åtgärder, inbegripet internationell handel. Respekt för och främjande och skydd av de mänskliga rättigheternas allmängiltighet och odelbarhet utgör grundvalen för EU:s enighet och okränkbarhet.

J.  Rättvisa och rättsstatsprincipen är pelare för hållbar fred, och garanterar mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen utgör ett avgörande bidrag till upprätthållandet av mänskliga rättigheter, till internationell rätt och till kampen mot straffrihet.

K.  Alla länder och alla medborgare såväl som världssamfundet självt kommer att vinna på ett fortsatt stöd till demokratiska processer. Man står inför utmaningar när det gäller att bygga, återuppbygga och bevara demokratier.

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

  

EU i FN

   a) Rådet uppmanas att i största möjliga mån samordna och framföra enhetliga ståndpunkter och att stärka EU:s sammanhållning och synlighet som global aktör inom FN. Rådet uppmanas att uppfylla FN-medlemmarnas förväntningar när det gäller EU:s förmåga att handla och uppnå resultat i tid. Rådet uppmanas att anta ett brett och flexibelt förhållningssätt till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken på FN-nivå, så att EU får möjlighet att agera på ett snabbt och övergripande sätt i utrikes- och säkerhetsrelaterade frågor.
   b) Rådet uppmanas att öka sitt bidrag till FN:s arbete genom att komma fram till en gemensam tolkning av FN:s generalförsamlings resolution om formerna för EU:s deltagande i FN:s generalförsamlings arbete och genom att samarbeta med partnerna för att uppnå ett fullständigt genomförande av denna resolution. Rådet uppmanas att lägga fram en rapport för parlamentet om den praktiska tillämpningen av resolutionen.
   c) Rådet uppmanas att arbeta med EU:s medlemsstater och EU-delegationen till FN för att förbättra samordningen, öppenheten och informationsutbytet inom FN:s säkerhetsråd och försvaret av EU:s ståndpunkter och intressen i FN:s säkerhetsråd genom de medlemsstater som ingår i detta organ, eller alternativt genom en EU-representant på inbjudan av ordföranden. Rådet uppmanas att förstärka EU:s inflytande över FN:s säkerhetsråds beslut och att höja EU:s profil inom FN i samband med avgörande frågor i FN:s säkerhetsråd.
   d) Rådet uppmanas att garantera en stark EU-representation i alla FN:s institutioner och fackorgan.
   e) Rådet uppmanas att utveckla en långsiktig strategi med inriktning på FN-medlemskap och att bedriva en starkare offentlig diplomati avseende FN-frågor.
  

EU och global styrning

   f) Rådet uppmanas att främja effektiv multilateralism som ett av EU:s dominerande strategiska intressen genom att förbättra FN:s representativitet, öppenhet, ansvarsskyldighet, effektivitet och verkningsfullhet i syfte att förbättra dess konkreta resultat. Rådet uppmanas att erinra om behovet av en ny institutionell balans mellan den nya rollen för G 20, FN och dess organ samt internationella finansiella institutioner. Rådet uppmanas i detta sammanhang att öka den globala styrningen och att söka efter lösningar för att ytterligare förbättra samordningen mellan G-formationerna och FN-systemet, i den mån den ekonomiska dimensionen på ett ändamålsenligt sätt kan täckas av dessa grupper, förutsatt att FN behåller sin centrala roll och fortsätter vara behörig myndighet för globala åtgärder.
   g) Rådet uppmanas att arbeta mer aktivt med strategiska och andra bilaterala och multilaterala partner, särskilt USA, för att främja effektiva lösningar på problem som drabbar både EU:s medborgare och världen som helhet, inbegripet de fattigaste och mest sårbara.
   h) Rådet uppmanas att aktivt stödja en övergripande och gemensamt överenskommen reform av FN:s säkerhetsråd för att stärka dess legitimitet, regionala representation, ansvarighet och effektivitet. Rådet uppmanas att erinra om att en EU-plats i ett större säkerhetsråd alltjämt är ett centralt och långsiktigt mål för EU. Rådet uppmanas att be vice ordföranden/unionens höga representant utveckla en gemensam ståndpunkt för medlemsstaterna i detta syfte. Rådet uppmanas, för att nå detta mål i framtiden, att försöka förhandssamordna sina ståndpunkter till introduktionen av nya medlemmar i FN:s säkerhetsråd och till reformen av FN:s säkerhetsråds beslutsfattande.
   i) Rådet uppmanas att delta i de diskussioner som inletts inom FN:s generalförsamling om FN:s roll inom global styrning i syfte att förbättra öppenheten och samarbetet. Rådet uppmanas att främja ett större samarbete mellan EU och FN:s generalförsamling.
   j) Rådet uppmanas att bidra till att gjuta nytt liv i FN:s generalförsamling och att öka dess effektivitet, bland annat genom att stödja ad hoc-arbetsgruppens arbete, genom att främja mer djupgående och resultatinriktade tematiska diskussioner om aktuella, viktiga frågor och genom ett närmare engagemang från FN:s generalförsamlings sida gentemot andra intressenter, inbegripet det civila samhället och andra internationella och regionala organisationer och forum. Rådet uppmanas att betona behovet av en ytterligare harmonisering av FN:s generalförsamlings och dess huvudsakliga kommittéers agendor. Rådet uppmanas att betona att det endast är möjligt att gjuta nytt liv i FN:s generalförsamling om den vidtar relevanta och lämpliga åtgärder i frågor som är av allmänt intresse för världssamfundet.
   k) Rådet uppmanas att stå fast vid sitt åtagande att säkerställa att FN:s finansiella tillgångar är tillräckliga och förvaltas effektivt och verkningsfullt i enlighet med principerna om budgetdisciplin och sammanhållning och i överensstämmelse med de högsta internationella standarderna.
  

Fred och säkerhet

  

Fredsbevarande och fredsuppbyggande

   l) Rådet uppmanas att stärka det operativa partnerskapet och främja den strategiska enhetligheten och effektiviteten när det gäller de kollektiva fredsbyggande insatserna, bland annat genom arbetet i den särskilda kommittén för fredsbevarande insatser.
   m) Rådet uppmanas att främja samarbete och att bygga partnerskap när det gäller förebyggande av konflikter, civil och militär krishantering samt konfliktlösning tillsammans med FN, OSSE, Afrikanska unionen, Arabförbundet och andra internationella och regionala organisationer samt med det civila samhället. Rådet uppmanas att förbättra den fredsuppbyggande kapaciteten hos regionala organisationer, bland annat genom de föreslagna trepartspartnerskapen mellan EU, FN och Afrikanska unionen och mellan EU, FN och Ecowas.
   n) Rådet uppmanas att främja samarbetet mellan olika aktörer i samband med strukturerna bakom fredsuppbyggandet, i synnerhet mellan FN:s sekretariat, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalförsamling och de FN-medlemsstater som är engagerade i fredsuppbyggande uppdrag. Rådet uppmanas att fullfölja insatserna för att se till att EU:s medlemsstater bidrar till FN:s fredsuppdrag med särskild kapacitet, såsom transport och logistik samt utbildning. Rådet uppmanas att överväga alternativet att inleda en militär operation inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), inbegripet ett möjligt insättande av en stridsgrupp, som ska föregå FN:s fredsuppdrag om detta begärs av FN, och samtidigt särskilt uppmärksamma skyddet av personer som deltar i fredsbevarande uppdrag samt eventuella stridsgrupper. Rådet uppmanas att stödja utvecklingen av kapaciteten att förebygga och hantera konflikter samt medlings-, fredsbevarande- och fredsuppbyggnadskapaciteten på nationell nivå och på lägre nivå inom nationerna samt att främja utbytet av kunskap och bästa praxis bland partnerna.
   o) Rådet uppmanas att stödja FN:s översyn över civila kapaciteter genom att fastställa praktiska sätt att avpassa tillgång till efterfrågan inom avgörande områden avseende civil kapacitet. Rådet uppmanas att underlätta rekrytering, undanröja operativa oförenligheter och att undvika överlappning i samband med insättandet av civila GSFP-kapaciteter till stöd för FN:s insatser. Rådet uppmanas att undersöka alternativ för gemensamt insättande av krisinsatsgrupper inom en FN-operation i fall där det krävs kapaciteter som kan sättas in snabbt.
   p) Rådet uppmanas att säkerställa kvinnors deltagande vid alla skeden av fredsprocesser och att systematiskt anlita dem inom förebyggande diplomati, tidig varning och säkerhetsövervakning. Rådet uppmanas att i linje med FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) rikta in sig på behovet av att integrera ett jämställdhetsperspektiv inom områdena konfliktförebyggande, fredsbevarande insatser, humanitärt bistånd, återuppbyggande efter konflikter och initiativ för avväpning, demobilisering och återanpassning(25). Rådet uppmanas att aktivt arbeta för att säkerställa att alla FN-medlemsstater genomför FN:s säkerhetsråds resolution 1325.
   q) Rådet uppmanas att samarbeta med FN för att hantera de aktuella globala hoten såsom klimatförändring, kärnvapenspridning, organiserad brottslighet och terrorism samt pandemier.
   r) Rådet uppmanas att bidra till ett framgångsrikt resultat vid och en framgångsrik uppföljning av 2012 års FN-konferens om vapenhandelsfördraget och 2012 års översynskonferens om handlingsprogrammet för handeldvapen och lätta vapen.
  

Skyldighet att skydda

   s) Rådet uppmanas att hjälpa stater att uppfylla sina skyldigheter i fråga om att skydda sin befolkning. Rådet uppmanas att betona behovet av lämpliga internationella åtgärder i tid för att förhindra och stoppa folkmord, etnisk rensning, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.
   t) Rådet uppmanas att åstadkomma ytterligare politiska och institutionella framsteg avseende genomförandet av ”skyldigheten att skydda” inom FN:s organ, i synnerhet inom FN:s säkerhetsråd, FN:s generalförsamling och UNHRC, genom att dra slutsatser och ta lärdom av både interventionen i Libyen och oförmågan att vidta snabba åtgärder i Syrien. Rådet uppmanas att främja diskussionerna om hur FN:s organ, i synnerhet FN:s säkerhetsråd, ska kunna använda denna princip för att säkerställa ett större samarbete mellan FN:s medlemsstater vid kriser. Rådet uppmanas att främja den positiva roll som regionala organisationer spelar i samband med utveckling och tillämpning av en operativ strategi avseende skyldigheten att skydda.
   u) Rådet uppmanas att arbeta med partnerna för att se till att denna princip fokuserar på förebyggande, skydd och återuppbyggande efter konflikter i linje med tredelningen av ”skyldigheten att skydda”, dvs. ansvaret för att förebygga, skydda och återuppbygga. Rådet uppmanas att stödja stater att bygga upp kapaciteter för detta ändamål bland annat genom att stärka mekanismerna för tidig varning och relevant medlingskapacitet inom FN. Rådet uppmanas att i samarbete med FN:s medlemsstater uppmuntra till upprättandet av kontaktpunkter för övervakning av framväxande konfliktsituationer och att bygga upp relevanta kapaciteter inom EU:s delegationer.
   v) Rådet uppmanas att kraftfullt bekräfta EU:s stöd för skyldigheten att skydda. Vidare uppmanas rådet att börja utveckla ett interinstitutionellt samförstånd mellan Europaparlamentet, Europeiska utrikestjänsten och EU-medlemsstaterna om skyldigheten att skydda, så att mer konsekventa EU-åtgärder i dessa frågor kan säkerställas i FN-forum.
  

Medling

   w) Rådet uppmanas att främja medling som ett kostnadseffektivt redskap inom fredligt förebyggande och fredlig lösning av tvister samt för att konflikter inte ska återuppstå i länder där konflikter nyligen har utspelat sig. Rådet uppmanas att utarbeta effektivare riktlinjer för medling när det gäller rättsstaten och det demokratiska ansvarsutkrävandet.
   x) Rådet uppmanas att prioritera och utveckla tillämpningen av detta verktyg och att ytterligare utveckla medlingskapaciteten inom Europeiska utrikestjänsten, på grundval av principen om att förstärka EU:s medlings- och dialogkapaciteter.
   y) Rådet uppmanas att bedriva ett nära samarbete med FN och andra aktörer i samband med medling. Rådet uppmanas att sträva efter synergieffekter med FN:s avdelning för politiska frågor vid medlingsverksamhet. Rådet uppmanas att främja internationella, regionala och lokala organisationers partnerskap och samarbete med FN, med varandra och med det civila samhället, exempelvis genom ett partnerskap för medlingskapacitet mellan EU och FN. Rådet uppmanas att förbättra informationsutbytet, samarbetet och samordningen för att säkerställa enhetlighet och komplementaritet när det gäller de insatser som görs av aktörer som ägnar sig åt specifik medling.
  

Internationell rättvisa

   z) Rådet uppmanas att förstärka det internationella straffrättsliga systemet, belysa Internationella brottmålsdomstolens roll i kampen mot straffrihet och ytterligare främja brottmålsdomstolen som det enda permanenta rättsliga organ som är behörigt att ställa individuella förövare inför rätta för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord, då nationella domstolar inte kan eller vill behandla fallen.
   aa) Rådet uppmanas att förstärka Internationella brottmålsdomstolen genom att erbjuda politiskt, diplomatiskt, finansiellt och logistiskt stöd. Rådet uppmanas att uppmuntra alla FN:s medlemsstater att ansluta sig till brottmålsdomstolen genom att ratificera Romstadgan. Rådet uppmanas att främja ett nära samarbete mellan FN och dess organ och brottmålsdomstolen.
  

Mänskliga rättigheter

   ab) Rådet uppmanas att förstärka de internationella insatser som syftar till att se till att alla mänskliga rättigheter som man kommit överens om i FN-konventioner betraktas som allmängiltiga, odelbara samt avhängiga av varandra och tätt sammankopplade. Rådet uppmanas att hjälpa till vid förstärkningen av nationella kapaciteter för att uppfylla de internationella skyldigheterna avseende mänskliga rättigheter. I detta sammanhang uppmanas rådet att betona vikten av att garantera alla människor religions- och trosfrihet.
   ac) Rådet uppmanas att aktivt stödja det Afrikaledda initiativet och rekommendationen från kvinnokommissionen genom att verka för att en resolution från FN:s generalförsamling ska antas 2012, i syfte att förbjuda könsstympningar av kvinnor i hela världen. Rådet uppmanas att be vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen ge högsta prioritet till att se till att denna process faller väl ut.
   ad) Rådet uppmanas att ytterligare främja integreringen av de mänskliga rättigheterna i alla aspekter av FN:s arbete genom att åter bekräfta att de mänskliga rättigheterna är oupplösligen förbundna med FN:s övriga mål avseende fred, säkerhet och utveckling.
   ae) Rådet uppmanas att delta i UNHRC:s arbete på ett proaktivt sätt, genom att stödja resolutioner, göra uttalanden och delta i interaktiva dialoger och diskussioner för att säkerställa en bättre balans i UNHRC:s arbete.
   af) Rådet uppmanas att förbättra kapaciteten för tidig varning inom de särskilda förfarandena genom att se till att det finns en mekanism genom vilken det blir möjligt att automatiskt få UNHRC att ta en situation i beaktande. Rådet uppmanas att förstärka uppföljningsprocessen när det gäller genomförandet av rekommendationerna beträffande de särskilda förfarandena.
   ag) Rådet uppmanas att förstärka processen avseende den allmänna återkommande utvärderingen genom att innesluta rekommendationer i bilaterala och multilaterala dialoger med FN-medlemsstater och genom att grunda dessa dialoger på och omkring internationella normer och standarder.
   ah) Rådet uppmanas att fortsätta sina strävanden i FN:s generalförsamling och i sina kommittéer när det gäller efterlysningen av ett moratorium för tillämpning av dödsstraffet, vilket fortsätter att få ökat stöd från ett allt större antal länder, och när det gäller barnets rättigheter, fria medier och religiös tolerans. Rådet uppmanas att stödja alla ansträngningar för att utrota tortyr. Rådet uppmanas att särskilt främja antagandet av det fakultativa protokollet till FN:s konvention mot tortyr.
  

Demokratistöd

   ai) Rådet uppmanas att hjälpa till att säkerställa ett dominerande lokalt inflytande över de demokratiska processerna och en utveckling av en demokratisk kultur samt av rättsstaten. Rådet uppmanas att utvidga demokratistödet till att omfatta mer än bara valprocessen för att demokratin ska bli långsiktigt hållbar och för att man ska kunna tillhandahålla medborgarna konkreta resultat. Rådet uppmanas att se till att parlament och politiska partier inbegrips i högre utsträckning i program till stöd för demokratin. Rådet uppmanas att betona betydelsen av oberoende icke-statliga organisationer som fritt kan bedriva verksamhet för att utveckla en stark medborgarkultur.
   aj) Rådet uppmanas att rikta in sig på social och ekonomisk inkludering, övergång till demokrati och politiska processer/valprocesser, kapacitetsuppbyggande, förstärkning av det civila samhället, unga människors deltagande i den parlamentariska demokratin och skyddet av yttrandefriheten, samvetsfriheten och religionsfriheten samt skyddet av kvinnors rättigheter, både när det gäller social praxis och lagstiftning.
   ak) Rådet uppmanas att bättre integrera demokratistödet i EU:s yttre åtgärder. Rådet uppmanas att stödja demokratiskt styre genom sina finansiella instrument och använda EU-delegationernas resurser när detta är möjligt. Rådet uppmanas att arbeta globalt och lokalt med FN och andra partner för att förbättra rättsstaten, främja oberoende medier och bygga upp och förstärka demokratiska institutioner som kan uppnå resultat.
   al) Rådet uppmanas att garantera att de fredsbevarande uppdragens mandat speglar behovet av att stödja valobservationsuppdragen och ge dem tillräckliga medel för att kunna garantera observatörernas säkerhet i området.
  

Utveckling

   am) Rådet uppmanas att integrera EU:s utvecklingsrelaterade politik på alla nivåer för att undvika inkonsekvenser mellan utvecklingsfrämjande politik å ena sidan och hinder för partnerländernas utveckling i bi-, pluri- och multilaterala forum å den andra. Rådet uppmanas att särskilt uppmärksamma de konsekvenser som frihandelsavtal och WTO-förhandlingar har när det gäller mänskliga rättigheter och utveckling.
   an) Rådet uppmanas att fortsätta arbeta för att sätta människorna i centrum för utvecklingsprocessen. Rådet uppmanas att följa upp FN:s förklaring om rätten till utveckling och att inrikta sig på praktiska åtgärder för dess genomförande.
   ao) Rådet uppmanas att se till att den andel av EU:s samlade bistånd som går genom EU:s budget inte minskar och att inriktningen på fattigdom och svält bevaras. Rådet uppmanas att överväga att öronmärka 20 procent av allt EU-bistånd till grundläggande sociala tjänster enligt FN:s definition, med särskild inriktning på kostnadsfri och allmän tillgång till primärvård och grundläggande utbildning med beaktande av EU:s stöd till initiativet ”Utbildning för alla” och dess åtaganden i fråga om att spela en roll för den globala hälsan.
   ap) Rådet uppmanas att bidra till att förbättra enhetligheten för utvecklingspolitiken och att förbättra utvecklingsbiståndets effektivitet, eftersom dessa frågor förblir centrala för uppnåendet av millennieutvecklingsmålen.
   aq) Rådet uppmanas att leda och påskynda insatserna inom FN för att uppnå millennieutvecklingsmålen genom att framför allt fokusera på de mål där man hittills har gjort minst framsteg.
   ar) Rådet uppmanas att fortsätta att bekämpa fattigdom i samarbete med världssamfundet och att vara engagerat i fastställandet av den ambitiösa agendan för millennieutvecklingsmålen efter 2015 och ta hänsyn till de framsteg som gjorts, men även till återstående utmaningar.
   as) Rådet uppmanas att följa upp och arbeta för ett fullständigt genomförande av resultatet från FN:s konferens om hållbar utveckling (Rio+20), bl.a. genom att främja hållbar utveckling som den vägledande principen för långsiktig global utveckling.
   at) Rådet uppmanas att inrätta en FN-panel med framstående personer.
   au) Rådet uppmanas att aktivt följa upp de slutsatser som antogs i Busan.
   av) Rådet uppmanas att på ett betydande sätt bidra till kampen mot livsmedelsspekulation och till en lösning på det trängande problemet med fattigdom och svält.
   aw) Rådet uppmanas att prioritera tryggad livsmedelsförsörjning, jordbrukets produktionskapacitet, infrastruktur, kapacitetsuppbyggnad, ekonomisk tillväxt för alla, gynnsamma marknader och nya företag, tillgång till teknik samt mänsklig och social utveckling i de minst utvecklade länderna, i enlighet med FN-handlingsprogrammet från Istanbul och de slutsatser som antogs under den 13:e sammankomsten för Unctad, FN:s konferens för handel och utveckling, i Doha den 26 april 2012.
   ax) Rådet uppmanas att bekräfta uppslutningen kring Romprinciperna om tryggad livsmedelsförsörjning, och fördöma följderna av spekulation i livsmedel.
   ay) Rådet uppmanas att uppmuntra utvecklingsländerna att med stöd från internationella givare vidta långsiktiga åtgärder för att garantera att torka inte oundvikligen leder till hungersnöd. Rådet uppmanas att genomföra riskhanteringsstrategier för katastrofer och system för tidig varning.
   az) Rådet uppmanas att helt och fullt stödja den nyckelroll som spelas av FN, och i synnerhet av FN:s kontor för samordning av humanitära frågor.
   ba) Rådet uppmanas att på nytt bekräfta EU:s förpliktelse på lång sikt att främja välfärden för befolkningen på Afrikas horn och ta itu med de underliggande orsakerna till konflikter och strukturella problem med livsmedelsförsörjningen.
  

Klimatförändringar, globalt miljöskydd och hållbarhet

   bb) Rådet uppmanas att leda utvecklingen inom den globala klimatpolitiken och det internationella samarbetet om klimatförändringar. Rådet uppmanas att bidra till en institutionell struktur som är inkluderande, öppen och rättvis och möjliggör en balanserad representation av både utvecklade länder och utvecklingsländer i relevanta ledningsorgan. Rådet uppmanas att vidareutveckla en dialog med viktiga aktörer, t.ex. Briksländerna och utvecklingsländerna, med hänsyn till att klimatförändringarna har blivit en viktig del av de internationella förbindelserna Rådet uppmanas att vidareutveckla Europeiska utrikestjänstens förmåga att skapa en klimatdiplomatisk politik inom EU.
   bc) Rådet uppmanas att ge medborgarna möjlighet att delta i miljöstyrningen genom ett effektivt globalt genomförande av Rioprincip 10. Rådet uppmanas i detta sammanhang att utvidga Århuskonventionens bestämmelser utöver FN:s ekonomiska kommission för Europa (Unece) genom en global konvention eller genom att öppna Århusförklaringen för parter som står utanför Unece. Rådet uppmanas att främja en förbättrad förvaltning när det gäller hållbar utveckling, bland annat genom att stärka FN:s miljöprogram (Unep). Rådet uppmanas att aktivt samarbeta med partnerna om ett bättre globalt genomförande av miljölagar.
   bd) Rådet uppmanas att främja AU:s och EU:s gemensamma ståndpunkt till förmån för en uppgradering av Unep till ett specialiserat FN-organ med sitt huvudkontor i Nairobi, Kenya. Rådet uppmanas att inom denna nya institutionella ram ta itu med frågorna avseende finansiering, tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad för hållbar utveckling.
   be) Rådet uppmanas att stödja den biologiska mångfalden och klimatskyddet i utvecklingsländerna, i linje med de mål som har angetts enligt FN:s ramkonvention om klimatförändringar och konventionen om biologisk mångfald. Rådet uppmanas att göra hav och oceaner till en av nyckelpelarna i ramen från Rio de Janeiro, tillsammans med klimatskydd och skydd för den biologiska mångfalden.
   bf) Rådet uppmanas att stödja kommissionens aktiva deltagande i den pågående diskussion om luckor i skyddet och åtgärder mot dessa som inleddes av FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) inom ramen för dess dialog om skyddsutmaningar 2010, vilken syftar till att förbättra den befintliga internationella skyddsramen för fördrivna och statslösa personer. Rådet uppmanas att ta aktiv del i diskussionen om begreppet ”klimatflykting” – varmed avses en människa som tvingas fly från sitt hem och söka skydd utomlands till följd av klimatförändringar – och den möjliga juridiska definitionen av detta begrepp som ännu inte är erkänt inom internationell rätt eller i något rättsligt bindande internationellt avtal.
  

Övrigt

   bg) Rådet uppmanas att främja samspel om globala frågor mellan regeringar och parlament och att främja en diskussion om parlamentens globala roll. Rådet uppmanas att förstärka den globala styrningens demokratiska karaktär, ansvarsutkrävande och öppenhet samt öppna upp för större deltagande från allmänhet och parlament i FN:s verksamhet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet och, för kännedom, till kommissionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0255.
(2) Antagna texter, P7_TA(2011)0229.
(3) Europeiska unionens råd 11298/2011.
(4) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/66/256.
(5) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/66/209.
(6) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/66/253.
(7) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/66/224.
(8) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/66/223.
(9) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/66/219.
(10) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/66/210.
(11) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/66/163.
(12) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/66/59.
(13) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/66/159.
(14) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/66/151.
(15) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/66/167.
(16) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/65/276.
(17) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/64/236.
(18) Antagna texter, P7_TA(2012)0058.
(19) Antagna texter, P7_TA(2011)0507.
(20) Antagna texter, P7_TA(2011)0334.
(21) Antagna texter, P7_TA(2010)0482.
(22) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 56.
(23) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 7.
(24) EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 549.
(25) Avväpning, demobilisering, återanpassning och återintegration


Allmänna preferenssystemet ***I
PDF 265kWORD 71k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 juni 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämpning av Allmänna preferenssystemet (COM(2011)0241 – C7-0116/2011 – 2011/0117(COD))
P7_TA(2012)0241A7-0054/2012
RÄTTELSER

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0241),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0116/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 6 juni 2012 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utveckling (A7-0054/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 juni 2012 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 732/2008

P7_TC1-COD(2011)0117


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 978/2012.)


Den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater som har allvarliga problem i fråga om deras finansiella stabilitet i euroområdet ***I
PDF 491kWORD 266k
Europaparlamentets ändringar antagna den 13 juni 2012 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skärpning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om sin finansiella stabilitet i euroområdet (COM(2011)0819 – C7-0449/2011 – 2011/0385(COD))(1)
P7_TA(2012)0242A7-0172/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Skäl 1
(1)  Den mycket allvarliga globala kris som drabbat världen under de senaste tre åren har djupt skadat den ekonomiska tillväxten och den finansiella stabiliteten samt lett till en kraftig ökning av underskottet i de offentliga finanserna och av medlemsstaternas skuldsättning, vilket tvingat många av dem att söka finansiellt stöd utanför unionens ramverk.
 (1)  Den mycket allvarliga globala kris som drabbat världen sedan 2007 har djupt skadat den ekonomiska tillväxten och den finansiella stabiliteten samt lett till en kraftig ökning av underskottet i de offentliga finanserna och av medlemsstaternas skuldsättning, vilket tvingat många av dem att söka finansiellt stöd utanför och inom unionens ramverk.
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 1a (nytt)
(1a)  I enlighet med artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska unionen vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 2
(2)  Förenligheten mellan unionens multilaterala ram för övervakning som fastställs i fördraget och de politiska villkor som kan komma att kopplas till detta finansiella stöd bör fastställas i unionslagstiftningen. Den ekonomiska och finansiella integrationen av medlemsstater som har euron som valuta gör att det behövs förstärkt övervakning för att förhindra att problem i en medlemsstat med dålig finansiell stabilitet sprids till resten av euroområdet.
 (2)  Förenligheten mellan unionens multilaterala ram för övervakning som fastställs i fördraget och de politiska villkor som kan komma att kopplas till detta finansiella stöd bör fastställas i unionslagstiftningen. Den ekonomiska och finansiella integrationen av alla medlemsstater, särskilt de som har euron som valuta, gör att det behövs förstärkt övervakning för att förhindra att problem i en medlemsstat med dålig finansiell stabilitet sprids till resten av euroområdet och mer allmänt till unionen som helhet.
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 3
(3)  Hur strikt den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna ska vara, måste stå i proportion till hur allvarliga de finansiella problemen är och man måste även beakta vilken typ av finansiellt stöd som tas emot. Det kan variera från förebyggande stöd efter urval till ett fullödigt makroekonomiskt anpassningsprogram med strikta politiska villkor.
 (3)  Hur strikt den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna ska vara, måste vara anpassad och stå i proportion till hur allvarliga de finansiella problemen är och man måste även beakta vilken typ av finansiellt stöd som tas emot. Det kan variera från förebyggande stöd efter urval till ett fullödigt makroekonomiskt anpassningsprogram med strikta politiska villkor. Alla makroekonomiska anpassningsprogram bör beakta den berörda medlemsstatens nationella reformprogram inom ramen för unionens strategi för tillväxt och sysselsättning.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 4
(4)  En medlemsstat som har euron som valuta som är utsatt för, eller riskerar att utsättas för, allvarlig finansiell oro bör sättas under skärpt övervakning för att snabbt komma tillbaka till en normal situation och för att skydda andra medlemsstater som har euron som valuta från att drabbas. Den skärpta övervakningen bör även omfatta ökad tillgång till information som behövs för en nära övervakning av den ekonomiska och finansiella situationen och tillståndet för de offentliga finanserna samt regelbunden rapportering till den ekonomiska och finansiella kommittén eller de delkommittéer som den kommittén kan tänkas utse i det syftet. Samma regler för övervakning bör gälla medlemsstater som begär förebyggande stöd från den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, den europeiska stabilitetsmekanismen, IMF eller någon annan internationell finansiell institution.
 (4)  En medlemsstat som har euron som valuta som är utsatt för, eller riskerar att utsättas för, allvarlig finansiell oro bör sättas under skärpt övervakning för att snabbt komma tillbaka till en normal situation och för att skydda andra medlemsstater som har euron som valuta från att drabbas. Den skärpta övervakningen bör stå i proportion till problemens omfattning och utföras i enlighet därmed. Den bör omfatta ökad tillgång till information som behövs för en nära övervakning av den ekonomiska och finansiella situationen och tillståndet för de offentliga finanserna samt regelbunden rapportering till Europaparlamentets ansvariga utskott och den ekonomiska och finansiella kommittén eller de delkommittéer som den kommittén kan tänkas utse i det syftet. Samma regler för övervakning bör gälla medlemsstater som begär förebyggande stöd från den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, den europeiska stabilitetsmekanismen, IMF eller någon annan internationell finansiell institution.
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 4a (nytt)
(4a)  En medlemsstat som är föremål för skärpt övervakning bör också anta åtgärder för att komma till rätta med källorna eller de potentiella källorna till sina svårigheter. I detta syfte bör alla rekommendationer som riktas till medlemsstaten inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott eller för förfarandet vid alltför stora makroekonomiska obalanser beaktas.
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 5
(5)  Övervakningen av den ekonomiska situationen och tillståndet för de offentliga finanserna bör skärpas betydligt för medlemsstater som genomför ett makroekonomiskt anpassningsprogram. Med tanke på hur omfattande anpassningsprogrammet är, bör den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna tillfälligt avbrytas under programmets löptid så att man undviker dubbla rapporteringskrav.
 (5)  Övervakningen av den ekonomiska situationen och tillståndet för de offentliga finanserna bör skärpas betydligt för medlemsstater som genomför ett makroekonomiskt anpassningsprogram. Med tanke på hur omfattande anpassningsprogrammet är, bör den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna tillfälligt avbrytas eller i vissa fall stramas upp under programmets löptid så att man säkerställer konsekvens i övervakningen av den ekonomiska politiken och undviker dubbla rapporteringskrav. I samband med utarbetandet av ett makroekonomiskt anpassningsprogram bör emellertid alla rekommendationer som riktats till medlemsstaten inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott eller för förfarandet vid alltför stora makroekonomiska obalanser beaktas.
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 5a (nytt)
(5a)  I enlighet med Europeiska unionens domstols rättspraxis1 kan den fria rörligheten för kapital, som är en grundläggande princip i EUF-fördraget, begränsas av nationella bestämmelser om detta är berättigat med hänsyn till allmän säkerhet. Hänsyn till allmän säkerhet kan inbegripa kampen mot skatteflykt, särskilt för medlemsstater som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om sin finansiella stabilitet i euroområdet.
1 Se målen C-463/00 och C-174/04.
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 5b (nytt)
(5b)  Skatteflykt utgör ett inkomstbortfall, som kan motsvara eller till och med överstiga beloppet för det finansiella stödet från en eller flera medlemsstater, IMF, europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, europeiska finansiella stabilitetsmekanismen eller europeiska stabilitetsmekanismen, och som i första hand beror på att den nationella skattepolitiken inte genomförs ordentligt.
Ändring 10
Förslag till förordning
Skäl 5c (nytt)
(5c)  På förslag av kommissionen och efter att ha hört Europeiska centralbanken får rådet, i enlighet med artikel 66 i EUF-fördraget, tillåta restriktioner gentemot tredjeländer som är ansvariga för kapitalrörelser som orsakar eller hotar att orsaka allvarliga svårigheter för den ekonomiska och monetära unionens funktion.
Ändring 11
Förslag till förordning
Skäl 6a (nytt)
(6a)  Medlemsstaterna bör, i enlighet med gällande nationella bestämmelser och praxis, involvera arbetsmarknadens parter och civilsamhällets organisationer i utarbetandet, genomförandet, uppföljningen och utvärderingen av program för tekniskt bistånd.
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 7
(7)  Ett beslut om att en medlemsstat inte följer sitt anpassningsprogram skulle också innebära att utbetalningar eller åtaganden avbryts avseende unionsfonderna i enlighet med artikel 21.6 i förordning (EU) nr XXX om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska fonden för jordbrukets utveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden som omfattas av den gemensamma strategiska ramen, om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1083/2006.
 utgår
Ändring 13
Förslag till förordning
Skäl 7a (nytt)
(7a)  Det kan finnas situationer då skyddet av en medlemsstat mot marknadsvolatiliteten ger ett bättre långsiktigt resultat när det gäller att stabilisera den berörda medlemsstatens ekonomiska situation och dess förmåga att betala sina skulder. I en sådan situation kan en medlemsstat tillfälligt placeras under rättsligt skydd på grundval av ett beslut från kommissionen. Rådet bör kunna upphäva ett sådant beslut från kommissionen med den majoritet som krävs.
Ändring 14
Förslag till förordning
Skäl 7b (nytt)
(7b)  Hänvisningar till finansiellt stöd i denna förordning bör även omfatta finansiellt stöd beviljat i förebyggande syfte, om inte annat uttryckligen anges.
Ändring 15
Förslag till förordning
Skäl 7c (nytt)
(7c)  Kommissionens beslut att göra en medlemsstat föremål för skärpt övervakning enligt denna förordning bör fattas i nära samarbete med Ekonomiska och finansiella kommittén, Europeiska systemrisknämnden och de berörda Europeiska tillsynsmyndigheterna. Kommissionen bör också samarbeta med Ekonomiska och finansiella kommittén när beslut fattas om en eventuell förlängning av den skärpta övervakningen.
Ändring 16
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1
1.  Genom denna förordning fastställs bestämmelser för att skärpa den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om finansiell stabilitet och/eller som mottar, eller kan komma att motta finansiellt stöd från en eller flera medlemsstater, den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, den europeiska finansiella stabilitetsmekanismen, den europeiska stabilitetsmekanismen eller andra finansiella institut, exempelvis IMF.
 1.  Genom denna förordning fastställs bestämmelser för att skärpa den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater som har euron som valuta och som
– har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om finansiell stabilitet och/eller hållbarheten i sina offentliga finanser, med potentiella negativa spridningseffekter till andra medlemsstater i euroområdet, och/eller
– begär eller mottar finansiellt stöd från en eller flera medlemsstater, den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, den europeiska finansiella stabilitetsmekanismen, den europeiska stabilitetsmekanismen eller andra internationella finansiella institutioner, exempelvis IMF.
Ändring 17
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1a (ny)
1a.  I denna förordning föreskrivs bestämmelser för skärpta nationella budgetregler och för samordning av den ekonomiska politiken.
Ändring 19
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 2a (ny)
2a.  Vid tillämpningen av denna förordning ska kommissionen, rådet och medlemsstaterna till fullo respektera artikel 152 i EUF-fördraget, och de rekommendationer som utfärdas enligt denna förordning ska respektera nationell praxis och de nationella systemen för lönebildning. Vid tillämpningen av denna förordning och de rekommendationer som utfärdas enligt denna förordning, ska kommissionen, rådet och medlemsstaterna beakta artikel 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och följaktligen påverkas inte rätten att förhandla om, ingå och tillämpa kollektivavtal samt att vidta kollektiva stridsåtgärder i enlighet med nationell lagstiftning och praxis.
Ändring 18
Förslag till förordning
Artikel 1a (ny)
Artikel 1a

Skärpta budgetregler och förstärkt ekonomisk samordning

1.  I syfte att bättre samordna planeringen av sina nationella statspappersemissioner ska medlemsstaterna i förväg rapportera sina emissionsplaner till kommissionen och rådet.
2.  För att kunna skapa riktmärken för bästa praxis och verka för en närmare samordnad ekonomisk politik ska medlemsstaterna se till att alla större reformer av den ekonomiska politiken som de planerar att genomföra diskuteras i förväg, och vid behov ska de samordna dessa reformer med de andra medlemsstaterna.
3.  I enlighet med förordning (EG) nr 1466/97 ska medlemsstaterna se till att de offentliga finanserna är balanserade eller uppvisar överskott på medellång sikt.
Ändring 20
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1
1.  Kommissionen får besluta om skärpt övervakning av en medlemsstat som har allvarliga svårigheter med sin finansiella stabilitet. Den berörda medlemsstaten ska ges möjlighet att i förväg uttrycka sina åsikter. Kommissionen ska var sjätte månad fatta beslut om den skärpta övervakningen ska fortsätta.
 1.  På grundval av den senaste fördjupade granskningen i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) nr 1176/2011 och med beaktande av ytterligare objektiva kriterier, däribland varningar från Europeiska systemrisknämnden (ESRB) samt de rapporter som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2012 av den … [om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet] får kommissionen besluta om skärpt övervakning av en medlemsstat som har allvarliga svårigheter med sin finansiella stabilitet. Rådet får inom tio dagar från ett sådant beslut upphäva det med kvalificerad majoritet. Den berörda medlemsstaten ska ges möjlighet att uttrycka sina åsikter innan beslutet fattas. Kommissionen ska var sjätte månad fatta beslut om den skärpta övervakningen ska fortsätta.
Ändring 21
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1a (ny)
1a.  När kommissionen beslutar att göra en medlemsstat föremål för skärpt övervakning enligt punkt 1, ska den vederbörligen informera ESRB och vid behov meddela medlemsstaten resultaten av den skärpta övervakningen.
Motivering

Statsskuldkrisen har också påvisat kopplingarna mellan statsskulder och finansiell stabilitet samt bankernas solvens. För att hjälpa ESRB att identifiera systemrisker bör nämnden informeras när en medlemsstat ställs under skärpt övervakning.
Ändring 22
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 2
2.  Kommissionen ska besluta om skärpt övervakning av en medlemsstat som mottar finansiellt stöd i förebyggande syfte från en eller flera andra stater, den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, den europeiska stabilitetsmekanismen eller någon annan internationell finansiell institution som IMF. Kommissionen ska upprätta en förteckning över berörda instrument för förebyggande finansiellt stöd och hålla den uppdaterad om den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, den europeiska stabilitetsmekanismen eller någon annan internationell finansiell institution skulle ändra sin strategi för finansiellt stöd.
 2.  Kommissionen ska besluta om skärpt övervakning av en medlemsstat som begär eller mottar finansiellt stöd i förebyggande syfte från en eller flera andra stater, den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, den europeiska finansiella stabilitetsmekanismen, den europeiska stabilitetsmekanismen eller någon annan internationell finansiell institution som IMF.
Kommissionen ska offentliggöra alla beslut som fattas enligt punkterna 1 och 2.

Ändring 23
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 3
3.  Punkt 2 ska inte gälla medlemsstater som mottar finansiellt stöd i förebyggande syfte i form av en kreditlika som inte förutsätter att den berörda medlemsstaten antar nya ekonomisk-politiska åtgärder, under förutsättning att krediten inte utnyttjas.
 3.  Kommissionen får besluta att punkt 2 inte ska gälla medlemsstater som mottar finansiellt stöd i förebyggande syfte i form av en kreditlika som inte förutsätter att den berörda medlemsstaten antar nya ekonomisk-politiska åtgärder, under förutsättning att krediten inte utnyttjas.
Ändring 24
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 3a (ny)
3a.  Kommissionen ska upprätta en förteckning över de instrument för finansiellt stöd som kan utlösa en skärpt övervakning enligt punkt 2 och ska hålla förteckningen uppdaterad.
Ändring 25
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1
1.  En medlemsstat som står under skärpt övervakning ska i samråd och samarbete med kommissionen, som agerar i samverkan med ECB, anta åtgärder för att komma tillrätta med källorna eller de potentiella källorna till svårigheter.
 1.  En medlemsstat som är föremål för skärpt övervakning ska i samråd och samarbete med kommissionen, som agerar i samverkan med ECB, den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/20101, den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/20102 och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/20103, (kollektivt kallade de europeiska tillsynsmyndigheterna), ESRB och i förekommande fall IMF, anta åtgärder för att komma tillrätta med källorna eller de potentiella källorna till svårigheter, med beaktande av alla rekommendationer som har riktats till dem enligt förordningarna (EG) nr 1466/97, (EG) nr 1467/97 eller (EU) nr 1176/2011 om deras nationella reformprogram och deras stabilitets- eller konvergensprogram. Eurogruppens arbetsgrupp, Ekonomiska och finansiella kommittén, Europaparlamentets ansvariga utskott och den berörda medlemsstatens nationella parlamentet ska informeras om dessa åtgärder.
1EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.
2 EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.
3 EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.
Ändring 26
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1a (ny)
1a.  Kommissionen ska undersöka potentiella negativa spridningseffekter som genereras av andra medlemsstater, bland annat på området för beskattning. När kommissionen har identifierat sådana negativa spridningseffekter, ska rådet på rekommendation av kommissionen, i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget, rikta nödvändiga rekommendationer till de medlemsstater som genererar de negativa spridningseffekterna.
Ändring 27
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 3 - inledningen
3.  På begäran från kommissionen ska medlemsstaten under skärpt övervakning göra följande:
 3.  På begäran från kommissionen ska medlemsstaten under skärpt övervakning i enlighet med artikel 2.1 göra följande:
Ändring 28
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 3 – led a
(a)  Vid de begärda intervallerna informera kommissionen, ECB och Europeiska bankmyndigheten (EBA) om den finansiella situationen för de finansiella institut som övervakas av landets tillsynsmyndigheter.
 (a)  Vid de begärda intervallerna lämna specificerade uppgifter till de berörda europeiska tillsynsmyndigheterna, i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010, om utvecklingen i landets finansiella system, tillsammans med en analys av resultaten av de stresstester och känslighetsanalyser som utförts enligt led b. På grundval av de slutsatser som dragits på grundval av de indikatorer som ingår i resultattavlan för makroekonomiska obalanser, ska de berörda europeiska tillsynsmyndigheterna, i samverkan med ESRB, utarbeta en bedömning av den potentiella sårbarheten i det finansiella systemet och vidarebefordra denna bedömning till kommissionen vid de tidsintervaller som kommissionen anger och till ECB.
Ändring 29
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 3 – led b
(b)  Under övervakning av EBA utföra stresstester eller känslighetsanalyser för att bedöma banksektorns motståndskraft mot makroekonomiska och finansiella chocker, enligt kommissionens och ECB:s anvisningar. Medlemsstaterna ska delge kommissionen och ECB resultaten.
 (b)  Under övervakning av de berörda europeiska tillsynsmyndigheterna utföra stresstester eller känslighetsanalyser för att bedöma den finansiella sektorns motståndskraft mot makroekonomiska och finansiella chocker, enligt kommissionens och ECB:s anvisningar i samråd med de berörda europeiska tillsynsmyndigheterna och ESRB.
Ändring 30
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 3 – led c
(c)  Låta sin tillsynskapacitet av banksektorn regelbundet bedömas inom ramen för en expertgranskning utförd av EBA.
 (c)  Låta sin tillsynskapacitet av den finansiella sektorn regelbundet bedömas inom ramen för en expertgranskning utförd av de berörda europeiska tillsynsmyndigheterna.
Ändring 31
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 3 – led d
(d)  Överföra all information som är nödvändig för övervakning av makroekonomiska obalanser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr XXX om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser.
 (d)  Överföra all information som är nödvändig för övervakning av makroekonomiska obalanser i enlighet med förordning (EU) nr 1176/2011.
Ändring 32
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 3a (ny)
3a.  På begäran av kommissionen ska en medlemsstat som är föremål för skärpt övervakning enligt artikel 2.2 göra följande:
(a)  Vid de begärda intervallerna lämna specificerade uppgifter till kommissionen, ECB och de berörda europeiska tillsynsmyndigheterna, i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010, om utvecklingen i landets finansiella system, tillsammans med en analys av resultaten av de stresstester och känslighetsanalyser som utförts enligt led b. Konfidentialitet ska gälla för de specificerade uppgifter som mottas av kommissionen, ECB och de berörda ESA-myndigheterna.
(b)  Under övervakning av de berörda ESA-myndigheterna utföra stresstester eller känslighetsanalyser för att bedöma den finansiella sektorns motståndskraft mot makroekonomiska och finansiella chocker, enligt kommissionens och ECB:s anvisningar i samråd med de berörda europeiska tillsynsmyndigheterna och ESRB.
(c)  Låta sin kapacitet att utöva tillsyn i den finansiella sektorn regelbundet bedömas inom ramen för en särskild inbördes utvärdering utförd av de berörda europeiska tillsynsmyndigheterna.
(d)  Överföra all information som är nödvändig för övervakning av makroekonomiska obalanser enligt förordning (EU) nr 1176/2011.
Medlemsstater som mottar finansiellt stöd för att rekapitalisera sina finansinstitut ska dessutom rapportera om de villkor som införts för dessa finansinstitut, däribland chefslöner och kreditvillkor som tillämpas i realekonomin.

Ändring 33
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 4
4.  I samarbete med ECB ska kommissionen göra regelbundna kontrollbesök i de medlemsstater som står under skärpt övervakning för att bedöma genomförandet av åtgärderna i punkterna 1–3. En gång per kvartal ska den informera Ekonomiska och finansiella kommittén om resultaten, eller till eventuell underkommitté som den kommittén får utse för det syftet, samt framförallt ange om ytterligare åtgärder är nödvändiga. Dessa kontrollbesök ska ersätta den övervakning på plats som anges i artikel 10a.2 i förordning (EG) nr 1467/97.
 4.  I samarbete med ECB och de berörda europeiska tillsynsmyndigheterna, samt i förekommande fall IMF, ska kommissionen göra regelbundna kontrollbesök i de medlemsstater som är föremål för skärpt övervakning för att bedöma genomförandet av åtgärderna i punkterna 1, 2, 3 och 3a. En gång per kvartal ska den informera Ekonomiska och finansiella kommittén och Europaparlamentets ansvariga utskott om resultaten samt framför allt ange om ytterligare åtgärder är nödvändiga. Dessa kontrollbesök ska ersätta den övervakning på plats som anges i artikel 10a.2 i förordning (EG) nr 1467/97.
Ändring 34
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 5
5.  Om kontrollbesöken i punkt 4 visar att ytterligare åtgärder är nödvändiga och att den finansiella situationen i den berörda medlemsstaten har betydande negativa effekter på euroområdets finansiella stabilitet får rådet, med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissionen, rekommendera den berörda medlemsstaten att söka finansiellt stöd och att förbereda ett makroekonomiskt anpassningsprogram. Rådet kan välja att offentliggöra rekommendationen.
5.  Om bedömningen efter de kontrollbesök som föreskrivs i punkt 4 visar att ytterligare åtgärder är nödvändiga och att den finansiella och ekonomiska situationen i den berörda medlemsstaten utgör en risk för euroområdets finansiella stabilitet eller friktionsfria funktion får rådet, med kvalificerad majoritet och på förslag från kommissionen samtidigt
(a) rekommendera den berörda medlemsstaten att söka finansiellt stöd och att förbereda ett makroekonomiskt anpassningsprogram, och
(b) rekommendera den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten eller, den europeiska stabilitetsmekanismen att erbjuda finansiellt stöd, underställt lämpliga villkor, i enlighet med denna förordning.
Rådet får besluta att offentliggöra sina rekommendationer.

Ändring 35
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 5 – stycke 1a (nytt)
Om en medlemsstat ansöker om finansiellt stöd från den europeiska stabilitetsmekanismen i enlighet med punkt 3a, ska de övriga medlemsstaterna göra sitt yttersta för att se till att den europeiska stabilitetsmekanismen snabbt ger stöd till den medlemsstaten.

Ändring 36
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 6 – led a
(a)  Det berörda utskottet från Europaparlamentet får bjuda in representanter från medlemsstaten för att delta i ett åsiktsutbyte.
 (a)  Det ansvariga utskottet i Europaparlamentet får ge den berörda medlemsstaten och kommissionen möjligheten att delta i en diskussion.
Ändring 37
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 6 – led ba (nytt)
(ba)  Kommissionen ska i god tid informera Europaparlamentets ansvariga utskott om innehållet i rekommendationen.
Ändring 38
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 6a (ny)
6a.  Under hela processen får Europaparlamentets ansvariga utskott och parlamentet i den berörda medlemsstaten bjuda in representanter från IMF, ECB och kommissionen för att delta i en ekonomisk dialog om viktiga frågor rörande en väl fungerande ekonomi.
Ändring 39
Förslag till förordning
Artikel 4
En medlemsstat som önskar erhålla finansiellt stöd från en eller flera stater, europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, europeiska stabilitetsmekanismen, IMF eller någon annan institution utanför unionens ram ska omedelbart informera rådet, kommissionen och ECB om sina avsikter. Ekonomiska och finansiella kommittén, eller en eventuell underkommitté som den kommittén har utsett för det syftet, ska efter att ha erhållit en bedömning av kommissionen diskutera medlemsstatens stödbegäran.

En medlemsstat som avser att begära finansiellt stöd från en eller flera andra medlemsstater, europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, europeiska stabilitetsmekanismen, IMF eller någon annan institution utanför unionens ram ska omedelbart informera Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ECB om sina avsikter. Ekonomiska och finansiella kommittén ska efter att ha erhållit en bedömning av kommissionen diskutera medlemsstatens stödbegäran i syfte att bland annat granska de möjligheter som är tillgängliga inom ramen för unionens eller euroområdets befintliga finansieringsinstrument innan den berörda medlemsstaten vänder sig till potentiella långivare.

Ändring 40
Förslag till förordning
Artikel 5
Om finansiellt stöd begärs från europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten eller europeiska stabilitetsmekanismen, ska kommissionen i samverkan med ECB och, om det är möjligt, IMF, utarbeta en analys av hur hållbar den berörda medlemsstatens offentliga skuld är. Analysen ska även omfatta medlemsstatens förmåga att betala tillbaka det eventuella finansiella stödet och ska skickas till Ekonomiska och finansiella kommittén eller en eventuell underkommitté som den kommittén har utsett för det syftet.

 Om finansiellt stöd begärs från europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, europeiska finansiella stabilitetsmekanismen eller europeiska stabilitetsmekanismen ska kommissionen i samverkan med ECB och, om det är möjligt och lämpligt, IMF, utarbeta en analys av hur hållbar den berörda medlemsstatens offentliga skuld är och vilka de faktiska eller potentiella finansieringsbehoven är. Analysen ska även omfatta konsekvenserna av ett makroekonomiskt anpassningsprogram på medlemsstatens förmåga att betala tillbaka det eventuella finansiella stödet och ska skickas till Ekonomiska och finansiella kommittén.

Bedömningen av den offentliga skuldens hållbarhet ska baseras på försiktiga makroekonomiska prognoser och budgetprognoser, som tagits fram med hjälp av den mest aktuella informationen, och på lämpligt sätt beakta slutsatserna i den rapport som avses i artikel 3.3 a och de övervakningsuppgifter som utförs i enlighet med artikel 3.3 b. Prognoserna ska bedöma konsekvenserna av makroekonomiska och finansiella chocker och ogynnsam utveckling för den offentliga skuldens hållbarhet.

Kommissionen ska offentliggöra den metodik, de underliggande ekonomiska och ekonometriska modeller som använts samt antaganden, tillsammans med en uppskattning av det potentiella resultatet och de makroekonomiska multiplikatoreffekterna och alla andra relevanta parametrar som bildar underlag för bedömningen av den offentliga skuldens hållbarhet.

Ändring 41
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 1
1.  En medlemsstat som får stöd från en eller flera medlemsstater, IMF, europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten eller europeiska stabilitetsmekanismen ska i samråd med kommissionen, som samverkar med ECB, utarbeta ett utkast till makroekonomiskt anpassningsprogram som syftar till att återgå till en sund och hållbar ekonomisk och finansiell situation och till att återställa landets förmåga att helt och hållet finansiera sig på de finansiella marknaderna. I utkastet ska man ta hänsyn till de rekommendationer som riktas till den berörda medlemsstaten enligt artiklarna 121, 126 och/eller 148 i fördraget, och medlemsstatens åtgärder för att följa dem, men samtidigt sträva efter att bredda, förstärka och fördjupa de nödvändiga politiska insatserna.
 1.  En medlemsstat som begär eller får stöd från en eller flera medlemsstater, IMF, europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, europeiska finansiella stabilitetsmekanismen eller europeiska stabilitetsmekanismen ska i samråd med kommissionen, som samverkar med ECB och, i förekommande fall, IMF, utarbeta ett utkast till makroekonomiskt anpassningsprogram som ska bygga på och ersätta alla program för ekonomiskt partnerskap i enlighet med förordning (EU) nr .../2012 om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet och också inbegripa de årliga målen för de offentliga finanserna. Utkastet till makroekonomiskt anpassningsprogram ska behandla de specifika riskerna från denna medlemsstat för euroområdets finansiella stabilitet och ska syfta till att snabbt återgå till en sund och hållbar ekonomisk och finansiell situation och till att återställa landets förmåga att helt och hållet finansiera sig på de finansiella marknaderna. Utkastet till makroekonomiskt anpassningsprogram ska bygga på bedömningen av den offentliga skuldens hållbarhet och ska ta hänsyn till de rekommendationer som riktas till den berörda medlemsstaten enligt artiklarna 121, 126 och/eller 148 i EUF-fördraget, och medlemsstatens åtgärder för att följa dem, men samtidigt sträva efter att bredda, förstärka och fördjupa de nödvändiga politiska insatserna. Utkastet till det makroekonomiska anpassningsprogrammet ska respektera praxis och system för lönebildning och för arbetsmarknadsrelationer i unionen, och ska när detta är möjligt beakta den berörda medlemsstatens nationella reformprogram inom ramen för unionens strategi för tillväxt och sysselsättning. Utkasten till makroekonomiska anpassningsprogram ska till fullo respektera artikel 151 i EUF-fördraget och artikel 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Ändring 42
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 1a (ny)
1a.  En medlemsstat som utarbetar ett utkast till makroekonomiskt anpassningsprogram enligt punkt 1 ska i samråd med kommissionen fastställa ett uppdaterat partnerskapsprogram i syfte att skapa nödvändiga förutsättningar för att uppnå hållbara offentliga finanser.
Ändring 43
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 2
2.   Rådet ska godkänna anpassningsprogrammet genom beslut med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen.
 2.   Kommissionen ska bedöma utkastet till det makroekonomiska anpassningsprogrammet inom en vecka från det att programmet lagts fram.
Om kommissionen anser att utkastet till makroekonomiskt anpassningsprogram är tillräckligt ska den godkänna det. Rådet får inom tio dagar från ett sådant beslut upphäva det med kvalificerad majoritet.

Om kommissionen anser att åtgärderna eller tidsplanen i utkastet till makroekonomiskt anpassningsprogram är otillräckliga, ska den utfärda en rekommendation till medlemsstaten om att inom en vecka lägga fram ett nytt utkast till makroekonomiskt anpassningsprogram och ange skälen till att det ursprungliga programmet är otillräckligt. Utkastet till makroekonomiskt anpassningsprogram ska, utom i brådskande fall, ligga till grund för varje samförståndsavtal, program eller teknisk överenskommelse som ingås med relevanta parter som tillhandahåller finansiellt stöd. Samstämmighet mellan de olika relevanta dokumenten avseende det finansiella stödet och de uppdaterade versionerna av utkastet till det makroekonomiska anpassningsprogrammet samt samstämmigheten med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjerna ska vederbörligen påvisas. Rådet får inom tio dagar från kommissionens beslut upphäva det med kvalificerad majoritet.

Ändring 44
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 2a (ny)
2a.  Kommissionen och rådet ska övervaka genomförandet av anpassningsprogrammet och de därmed förenliga årliga budgetplanerna.
Den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna måste vara samstämd för ett land som har euro som valuta och som omfattas av ett makroekonomiskt anpassningsprogram för att undvika dubbla rapporteringsskyldigheter.

Ändring 45
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 3
3.  I samverkan med ECB ska kommissionen övervaka hur genomförandet av anpassningsprogrammet fortlöper och var tredje månad informera Ekonomiska och finansiella kommittén eller en eventuell underkommitté som den kommittén har utsett för det syftet. Den berörda medlemsstaten ska samarbeta fullt ut med kommissionen. Framförallt ska medlemsstaten förse kommissionen med all information den anser sig behöva för att kunna övervaka programmet. Artikel 3.3 ska tillämpas.
3.  I samverkan med ECB ska kommissionen övervaka hur genomförandet av anpassningsprogrammet fortlöper och var tredje månad informera Ekonomiska och finansiella kommittén. Den berörda medlemsstaten ska samarbeta fullt ut med kommissionen och ECB. Framförallt ska medlemsstaten förse kommissionen och ECB med all information de anser sig behöva för att kunna övervaka programmet. Artikel 3.3 ska tillämpas. Vid otillräckligt samarbete får rådet, på förslag från kommissionen, offentligt rekommendera den berörda medlemsstaten att vidta de åtgärder som ålagts den.
Ändring 46
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 4
4.  I samverkan med ECB ska kommissionen tillsammans med medlemsstaten undersöka vilka ändringar som kan behövas av anpassningsprogrammet. Rådet ska, på förslag av kommissionen och genom beslut med kvalificerad majoritet, besluta om eventuella ändringar av anpassningsprogrammet.
 4.  I samverkan med ECB och, när detta är lämpligt, IMF ska kommissionen tillsammans med medlemsstaten undersöka vilka ändringar och uppdateringar som kan behövas av anpassningsprogrammet i syfte att på lämpligt sätt beakta bland annat alla betydande skillnader mellan makroekonomiska prognoser och uppnått resultat, inbegripet möjliga konsekvenser av anpassningsprogrammet, negativa spridningseffekter samt makroekonomiska och finansiella chocker. Kommissionen ska besluta om eventuella ändringar av det makroekonomiska anpassningsprogrammet. Rådet får inom tio dagar från ett sådant beslut upphäva det med kvalificerad majoritet.
Ändring 47
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 4a (ny)
4a.  Den berörda medlemsstaten ska i nära samarbete med kommissionen vidta alla åtgärder som krävs för att uppmuntra privata investerare att bibehålla sin totala exponering på frivillig basis.
Ändring 48
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 5
5.  Om övervakningen enligt punkt 3 avslöjar betydande avvikelser från det makroekonomiska anpassningsprogrammet får rådet, på förslag av kommissionen och genom beslut med kvalificerad majoritet, fastslå att medlemsstaten inte uppfyller de politiska kraven i anpassningsprogrammet.
 5.  Om övervakningen enligt punkt 3 avslöjar betydande avvikelser från det makroekonomiska anpassningsprogrammet, får kommissionen besluta att medlemsstaten inte uppfyller de politiska kraven i anpassningsprogrammet. Kommissionen ska i sitt beslut uttryckligen ta hänsyn till om de betydande avvikelserna beror på omständigheter som inte ligger inom den berörda medlemsstatens kontroll. Rådet får inom tio dagar från antagandet av ett sådant beslut upphäva det med kvalificerad majoritet. Kommissionens beslut ska ange skälen till att kraven inte uppfyllts och påvisa att ändringarna i det makroekonomiska anpassningsprogram som avses i punkt 4 är nödvändiga och proportionella.
Det makroekonomiska anpassningsprogrammet ska särskilt beskriva de försiktighetsåtgärder och katastrofplaner som ska antas vid fall av oförutsedd utveckling, såsom exogena chocker.

Det makroekonomiska anpassningsprogrammets finanspolitiska konsolideringsansträngningar ska beakta behovet av att säkerställa tillräckliga medel för grundläggande insatser, såsom utbildning och hälsovård.

När kommissionen fattar ett beslut enligt första stycket ska den berörda medlemsstaten, i nära samarbete med kommissionen och i samverkan med ECB, vidta åtgärder för att undvika oro på marknaderna och skydda finanssektorns funktion.

Ändring 49
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 6
6.  En medlemsstat som genomför ett anpassningsprogram ska begära tekniskt bistånd från kommissionen om den inte har tillräckliga administrativ kapacitet eller stöter på betydande problem vid genomförandet av anpassningsprogrammet.
 6.  En medlemsstat som genomför ett makroekonomiskt anpassningsprogram ska begära tekniskt bistånd från kommissionen, som för detta ändamål får utse expertgrupper tillsammans med medlemsstater och andra europeiska och/eller relevanta internationella institutioner, om medlemsstaten inte har tillräcklig administrativ kapacitet eller stöter på betydande problem vid genomförandet av anpassningsprogrammet. Målen och medlen för det tekniska biståndet ska uttryckligen beskrivas i de uppdaterade versionerna av det makroekonomiska anpassningsprogrammet. Nationellt egenansvar för genomförandet av det tekniska biståndet ska dessutom säkerställas. Det tekniska biståndet ska bland annat fokusera på att förbättra den offentliga upphandlingen, främja konkurrensen, bekämpa korruptionen och effektivisera skatteindrivningen för att främja finansiell hållbarhet.
Det makroekonomiska anpassningsprogrammet och den åtföljande sociala konsekvensbedömningen ska offentliggöras.

Bedömningen av den offentliga skuldens hållbarhet ska bifogas det makroekonomiska anpassningsprogrammet.

Ändring 50
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 6a (ny)
6a.  En medlemsstat som genomför ett makroekonomiskt anpassningsprogram ska göra en övergripande revision av den utestående skuldbördan i syfte att bland annat utvärdera de orsaker som ledde till uppkomsten av de alltför höga skuldnivåerna samt alla eventuella oegentligheter vid statspappersemissionen.
Ändring 51
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 7
7.  Det berörda utskottet från Europaparlamentet får bjuda in representanter från medlemsstaten för att delta i diskussioner om hur genomförandet av anpassningsprogrammet fortlöper.
7.  Det ansvariga utskottet i Europaparlamentet får erbjuda den berörda medlemsstaten och kommissionen möjligheten att delta i diskussioner om hur genomförandet av anpassningsprogrammet fortlöper.
Ändring 52
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 8a (ny)
8a.  Denna artikel gäller inte förebyggande finansiellt stöd eller lån för rekapitalisering av finansinstitut.
Ändring 53
Förslag till förordning
Artikel 6a (ny)
Artikel 6a

Arbetsmarknadsparternas och civilsamhällets engagemang

Organisationer som företräder arbetsmarknadens parter och civilsamhällets organisationer ska ges möjlighet att uttrycka sina synpunkter om kommissionens offentliga rekommendationer och yttranden enligt denna förordning samt om medlemsstaternas rapporter och förslag till rapporter enligt artiklarna 2–7 i denna förordning. Dessa synpunkter ska offentliggöras.

Ändring 54
Förslag till förordning
Artikel 6b (ny)
Artikel 6b

Åtgärder för att skydda skatteintäkterna

1.  Den berörda medlemsstaten ska i enlighet med artikel 65 i EUF-fördraget, i nära samarbete med kommissionen och i samverkan med ECB, vidta åtgärder för att förhindra överträdelser av nationella lagar och andra författningar, särskilt i fråga om beskattning.
2.  Den berörda medlemsstaten ska begära att kommissionen lägger fram ett förslag till rådet, i enlighet med artikel 66 i EUF-fördraget, om att vidta skyddsåtgärder för kapitalrörelser till eller från tredje land som orsakar eller hotar att orsaka allvarliga svårigheter för den ekonomiska och monetära unionens funktion. Kommissionen ska samråda med ECB innan den lägger fram sådana förslag.
Ändring 55
Förslag till förordning
Artikel 7 – rubriken
Överensstämmelse med förfarandet vid alltför stora underskott

Överensstämmelse med stabilitets- och tillväxtpakten

Ändring 56
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 1
1.  Anpassningsprogrammet och ändringarna av det som föreskrivs i artikel 6 i denna förordning ska anses ersätta inlämnande av stabilitetsprogram som föreskrivs i artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 1466/97.
 1.  Det makroekonomiska anpassningsprogrammet och ändringarna av det som föreskrivs i artikel 6 i denna förordning ska ersätta inlämnande av stabilitetsprogram som föreskrivs i artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 1466/97.
Ändring 57
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 2 – led a
(a)  Det anpassningsprogram som föreskrivs i artikel 6 i denna förordning ska i tillämpliga fall anses ersätta de rapporter som föreskrivs i artiklarna 3.4 a och 5.1 a i rådets förordning (EG) nr 1467/97.
 (a)  Det makroekonomiska anpassningsprogram som föreskrivs i artikel 6 i denna förordning ska i tillämpliga fall ersätta de rapporter som föreskrivs i artiklarna 3.4 a och 5.1 a i rådets förordning (EG) nr 1467/97.
Ändring 58
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 2 – led b
(b)  De årliga målen för de offentliga finanserna i anpassningsprogrammet som föreskrivs i artikel 6.3 i denna förordning ska i tillämpliga fall anses ersätta de årliga målen för de offentliga finanserna i enlighet med artiklarna 3.4 och 5.1 i förordning (EG) nr 1467/97 i den nämnda rekommendationen och det nämnda föreläggandet. Om den berörda medlemsstaten är föremål för ett meddelande om korrigering av ett alltför stort underskott som föreskrivs i artikel 126.9 i fördraget, ska det anpassningsprogram som avses i artikel 6.3 i denna förordning anses ersätta de angivna åtgärder för att bidra till att uppnå målen i föreläggandet i enlighet med artikel 5.1 i förordning (EG) nr 1467/97.
 (b)  De årliga målen för de offentliga finanserna i anpassningsprogrammet som föreskrivs i artikel 6.3 i denna förordning ska i tillämpliga fall ersätta de årliga målen för de offentliga finanserna i enlighet med artiklarna 3.4 och 5.1 i förordning (EG) nr 1467/97 i den nämnda rekommendationen och det nämnda föreläggandet. Om den berörda medlemsstaten är föremål för ett meddelande om korrigering av ett alltför stort underskott som föreskrivs i artikel 126.9 i fördraget, ska det anpassningsprogram som avses i artikel 6.3 i denna förordning ersätta de angivna åtgärderna för att bidra till att uppnå målen i föreläggandet i enlighet med artikel 5.1 i förordning (EG) nr 1467/97.
Ändring 59
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 2 – led c
(c)  Den övervakning som föreskrivs i artikel 6.3 i denna förordning ska anses ersätta den övervakning som föreskrivs i artikel 10.1 och artikel 10a i rådets förordning (EG) nr 1467/97 och den övervakning som ligger till grund för eventuella beslut enligt artiklarna 4.2 och 6.2 i förordning (EG) nr 1467/97.
 (c)  Den övervakning som föreskrivs i artikel 6.3 i denna förordning ska ersätta den övervakning som föreskrivs i artikel 10.1 och artikel 10a i rådets förordning (EG) nr 1467/97 och den övervakning som ligger till grund för eventuella beslut enligt artiklarna 4.2 och 6.2 i förordning (EG) nr 1467/97.
Ändring 60
Förslag till förordning
Artikel 8
En medlemsstat som genomför ett makroekonomiskt anpassningsprogram godkänt av rådet i enlighet med artikel 6.2 i denna förordning ska tillfälligt avbryta genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr XXX om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser. Avbrottet ska vara så länge som anpassningsprogrammet pågår.

 En medlemsstat som genomför ett makroekonomiskt anpassningsprogram godkänt av rådet i enlighet med artikel 6.2 i denna förordning ska tillfälligt avbryta genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser, med undantag av de åtgärder som föreskrivs i artiklarna 3, 4 och 5 i förordning (EU) nr 1176/2011 beträffande resultattavlan med makroekonomiska och makrofinansiella indikatorer, förvarningsmekanismen och den fördjupade granskningen. Avbrottet ska vara så länge som anpassningsprogrammet pågår.

Ändring 61
Förslag till förordning
Artikel 9
Den övervakning som avses i artikel 6.3 i denna förordning ska anses ersätta den övervakning och bedömning av den europeiska terminen för samordning av den ekonomiska politiken som avses i artikel 2a i förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken.

 Den övervakning som avses i artikel 6.3 i denna förordning ska ersätta den övervakning och bedömning av den europeiska terminen för samordning av den ekonomiska politiken som avses i artikel 2a i förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken. Avbrottet ska vara så länge som det makroekonomiska anpassningsprogrammet pågår.

Ändring 62
Förslag till förordning
Artikel 10
Genomförandet av förordning (EU) nr XXX om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater som har euron som valuta ska tillfälligt avbrytas för en medlemsstat som genomför ett makroekonomiskt anpassningsprogram godkänt av rådet i enlighet med artikel 6.2 i denna förordning. Avbrottet ska vara så länge som anpassningsprogrammet pågår.

 Genomförandet av förordning (EU) nr XXX om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater som har euron som valuta ska tillfälligt avbrytas för en medlemsstat som genomför ett makroekonomiskt anpassningsprogram godkänt av rådet i enlighet med artikel 6.2 i denna förordning, med undantag för artiklarna 1–4 i förordning (EU) nr …/2012. Avbrottet ska vara så länge som anpassningsprogrammet pågår.

Ändring 63
Förslag till förordning
Artikel 10a (ny)
Artikel 10a

Placering av en medlemsstat under rättsligt skydd

1.  Om åtgärderna i artikel 3.5 inte förmår återställa den finansiella situationen i en medlemsstat och om den medlemsstaten riskerar att drabbas av statsbankrutt eller inställda betalningar får kommissionen efter ha hört rådet anta ett beslut om att placera medlemsstaten under rättsligt skydd. Rådet får inom tio dagar från antagandet av ett sådant beslut upphäva det med enkel majoritet.
2.  Denna artikel syftar till att göra det möjligt för den berörda medlemsstaten att stabilisera sin ekonomiska situation och betala tillbaka sina skulder
Ett beslut om att placera en medlemsstat under rättsligt skydd ska innebära följande:

(a)  Bestämmelser om slutavräkning eller kredithändelser blir verkningslösa.
(b)  De tillämpade låneräntorna behålls, och nya lån till medlemsstaten, med undantag för finansiellt stöd enligt artikel 1.1, ska betalas tillbaka som en prioritet.
(c)  Den berörda medlemsstatens fordringsägare ska anmäla sig till kommissionen inom två månader från det att beslutet om att placera medlemsstaten under rättsligt skydd publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. Om en sådan anmälan inte görs, stryks deras fordringar.
(d)  Myndigheterna i den berörda medlemsstaten ska genomföra de åtgärder som rekommenderas inom ramen för det tekniska bistånd som föreskrivs i artikel 6.6 och lämna in en plan för återhämtning och skuldreglering till kommissionen för godkännande.
3.  Denna artikel ska tillämpas från och med 2017.
Ändring 64
Förslag till förordning
Artikel 11 – punkt 1
1.  En medlemsstat ska övervakas efter programtidens slut så länge som minst 75 % av det finansiella stöd som erhållits från en eller flera medlemsstater, europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, den europeiska stabilitetsmekanismen eller europeiska stabilitetsmekanismen inte har betalats tillbaka. Rådet får, på förslag av kommissionen och genom beslut med kvalificerad majoritet, förlänga övervakningen efter programperiodens slut.
1.  En medlemsstat ska övervakas efter programtidens slut så länge som minst 75 % av det finansiella stöd som erhållits från en eller flera medlemsstater, europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, den europeiska stabilitetsmekanismen eller europeiska stabilitetsmekanismen inte har betalats tillbaka. Kommissionen får besluta att förlänga övervakningen efter programperiodens slut. Rådet får inom tio dagar från ett sådant beslut upphäva det med kvalificerad majoritet.
Ändring 65
Förslag till förordning
Artikel 11 – punkt 3
3.  I samarbete med ECB ska kommissionen regelbundet utföra kontrollbesök i medlemsstat som står under övervakning efter programtidens slut för att bedöma landets ekonomiska och finansiella situation samt situationen för de offentliga finanserna. En gång per halvår ska den informera Ekonomiska och finansiella kommittén om konstaterade resultat, eller till eventuell underkommitté som den kommittén har utsett för det syftet, samt framförallt ange om korrigerande åtgärder är nödvändiga.
 3.  I samarbete med ECB ska kommissionen regelbundet utföra kontrollbesök i medlemsstat som står under övervakning efter programtidens slut för att bedöma landets ekonomiska och finansiella situation samt situationen för de offentliga finanserna. En gång per halvår ska den informera Europaparlamentets ansvariga utskott, Ekonomiska och finansiella kommittén om konstaterade resultat, eller eventuell underkommitté som den kommittén har utsett för det syftet, och den berörda medlemsstatens parlament, samt framförallt ange om korrigerande åtgärder är nödvändiga.
Europaparlamentets ansvariga utskott får erbjuda den berörda medlemsstaten möjligheten att delta i diskussioner om de framsteg som gjorts under övervakningen efter programtidens slut.

Ändring 66
Förslag till förordning
Artikel 11 – punkt 4
4.  Rådet får, på förslag av kommissionen och genom beslut med kvalificerad majoritet, rekommendera medlemsstat som står under övervakning efter programtidens slut att anta korrigerande åtgärder.
 4.  Kommissionen får anta en rekommendation om att en medlemsstat som står under övervakning efter programtidens slut ska anta korrigerande åtgärder. Rådet får inom tio dagar från utfärdandet av en sådan rekommendation upphäva den med kvalificerad majoritet.
Ändring 67
Förslag till förordning
Artikel 11 – punkt 4a (ny)
4a.  Den berörda medlemsstatens parlament får inbjuda kommissionen att delta i diskussioner om övervakningen efter programtidens slut.
Ändring 68
Förslag till förordning
Artikel 12 – stycke 1
I fråga om de åtgärder som avses i artiklarna 2.1, 3, 6.2, 6.4 och 11.4, får enbart de rådsmedlemmar som företräder medlemsstater som har euron som valuta, och rösten för den rådsmedlem som företräder den berörda medlemsstaten ska inte beaktas.

 I fråga om de åtgärder som avses i denna förordning, får enbart de rådsmedlemmar som företräder medlemsstater som har euron som valuta, och rösten för den rådsmedlem som företräder den berörda medlemsstaten ska inte beaktas.

Ändring 69
Förslag till förordning
Artikel 13
Artikel 13

 utgår
Typer av stöd och lån som inte omfattas av artiklarna 5 och 6
Bestämmelserna i artiklarna 5 och 6 gäller inte förebyggande finansiellt stöd eller lån för att rekapitalisera finansiella institutioner.
Ändring 70
Förslag till förordning
Artikel 13a (ny)
Artikel 13a

Information till Europaparlamentet

Rådet och kommissionen ska regelbundet informera Europaparlamentet om tillämpningen av denna förordning.

Ändring 71
Förslag till förordning
Artikel 13b (ny)
Artikel 13b

Övergångsbestämmelser

Denna förordning ska tillämpas på medlemsstater som redan omfattas av stödprogram den [datum för förordningens ikraftträdande].

Ändring 72
Förslag till förordning
Artikel 13c (ny)
Artikel 13c

Rapport

Senast den 1 januari 2014 och därefter vart femte år ska kommissionen offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förordning.

Rapporten ska innehålla en utvärdering av bland annat

a) hur effektiv förordningen är
b) vilka framsteg som gjorts för att säkerställa en närmare samordning av den ekonomiska politiken och en varaktig konvergens mellan medlemsstaternas ekonomiska resultat i enlighet med EUF-fördraget,
c) förordningens bidrag till genomförandet av unionens strategi för tillväxt och sysselsättning,
d) det lämpliga i att utvidga tillämpningsområdet för denna förordningen till att omfatta medlemsstater som inte ingår i euroområdet och som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om sin finansiella stabilitet i euroområdet.
2.  I tillämpliga fall ska den rapport som avses i punkt 1 åtföljas av ett förslag om ändringar av denna förordning.
3.  Den rapport som avses i punkt 1 ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet.

(1) Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 57.2 andra stycket i arbetsordningen (A7-0172/2012).


Övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet ***I
PDF 551kWORD 309k
Europaparlamentets ändringar antagna den 13 juni 2012 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet (COM(2011)0821 – C7-0448/2011 – 2011/0386(COD))(1)
P7_TA(2012)0243A7-0173/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Skäl 1a (nytt)
(1a)  Enligt artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska unionen vid fastställandet och genomförandet av sin politik och sina insatser beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utslagning samt en hög utbildningsnivå och en hög nivå på skyddet av människors hälsa.
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 2
(2)  Stabilitets- och tillväxtpakten, framförallt förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken, och rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott, som utformades för att säkra budgetdisciplin i hela unionen, anger ramarna för att förhindra och korrigera alltför stora offentliga underskott. Pakten har ytterligare förstärkts av Europaparlamentets och rådets förordning nr .../2011 om ändring av förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken och förordning (EU) nr .../2011 om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet infördes ett system med effektiva, förebyggande och stegvisa kontrollmekanismer i form av finansiella påföljder för de medlemsstater som har euron som valuta.
 (2)  Stabilitets- och tillväxtpakten, framförallt förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken, och rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott, som syftar till att säkra budgetdisciplin i hela unionen, anger ramarna för att förhindra och korrigera alltför stora offentliga underskott. Förordningarna (EG) nr 1466/97 och 1467/97 har ändrats och stabilitets- och tillväxtpakten har stärkts ytterligare genom Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1175/2011l1 och 1177/20112. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet3 infördes ett system med effektiva, förebyggande och stegvisa kontrollmekanismer i form av finansiella påföljder för de medlemsstater som har euron som valuta. I artikel 2-a i förordning (EG) nr 1466/97 fastställs de beståndsdelar som utgör den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken.
1EUT L 306, 23.11.2011, s. 12.
2EUT L 306, 23.11.2011, s. 33.
3EUT L 306, 23.11.2011, s. 1.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 2a (nytt)
(2a)  I enlighet med artikel 2-a i förordning (EG) nr 1466/97 inbegriper den europeiska planeringsterminen utformning och övervakning av genomförandet av de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken) i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget, utformning och granskning av genomförandet av de riktlinjer avseende sysselsättning som ska beaktas av medlemsstaterna i enlighet med artikel 148.2 i EUF-fördraget (sysselsättningsriktlinjer), framläggande och bedömning av medlemsstaternas stabilitets- eller konvergensprogram enligt den förordningen, framläggande och bedömning av medlemsstaternas nationella reformprogram, till stöd för unionens strategi för tillväxt och sysselsättning och som har utarbetats i enlighet med de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken, med sysselsättningsriktlinjerna och med de allmänna riktlinjer som kommissionen och Europeiska rådet utfärdade i början av den årliga övervakningscykeln samt övervakning för att förebygga och korrigera makroekonomiska obalanser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser1.
1EUT L 306, 23.11.2011, s. 25.
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 3
(3)  Ändringarna av stabilitets- och tillväxtpakten förbättrar både vägledningen och, i fråga om de medlemsstater som har euron som valuta, uppmuntrar till utarbetande och tillämpning av en försiktig finanspolitik, samtidigt som man undviker alltför stora offentliga underskott. Dessa bestämmelser har skapat ett robustare ramverk på unionsnivå för övervakningen av den ekonomiska politiken i medlemsstaterna.
 (3)  Ändringarna av stabilitets- och tillväxtpakten förbättrar både vägledningen och, i fråga om de medlemsstater som har euron som valuta, leder till förstärkta och mer automatiska sanktioner om en försiktig finanspolitik inte förs, samtidigt som man undviker alltför stora offentliga underskott. Dessa bestämmelser har skapat ett robustare ramverk på unionsnivå för övervakningen av den ekonomiska politiken i medlemsstaterna, men det finns ett behov av fördjupad samordning av den ekonomiska politiken och incitament för efterlevnad av denna.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 3a (nytt)
(3a)  Den omarbetade stabilitets- och tillväxtpakten grundar sig på målet om sunda statsfinanser som ett medel för att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och stark hållbar tillväxt understödd av finansiell stabilitet, för att därigenom bidra till uppnåendet av unionens mål avseende hållbar tillväxt och sysselsättning.
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 3b (nytt)
(3b)  Europeiska rådet antog vid sitt möte den 17 juni 2010 en ny unionsstrategi för tillväxt och sysselsättning i syfte att hjälpa unionen att gå starkare ur krisen och inrikta sin ekonomi på en smart och hållbar tillväxt för alla, med hög sysselsättning av god kvalitet, produktivitet och social sammanhållning. Unionens tillväxt- och sysselsättningsstrategi inbegriper även mål avseende fattigdom, utbildning, innovation och miljö.
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 3c (nytt)
(3c)  Man måste ägna vederbörlig uppmärksamhet åt unionens strategi för tillväxt och sysselsättning och hur medlemsstaterna genomför denna via sina nationella reformprogram.
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 4
(4)  Fördraget medger att särskilda åtgärder antas för euroområdet som går utöver de bestämmelser som gäller för samtliga medlemsstater, för att den ekonomiska och monetära unionen ska fungera smidigt.
 (4)  EUF-fördraget medger att särskilda åtgärder antas för euroområdet som går utöver de bestämmelser som gäller för samtliga medlemsstater, för att den ekonomiska och monetära unionen ska fungera smidigt och för att undvika politik i medlemsstaterna som äventyrar detta. Närhelst det är lämpligt och nödvändigt bör de specifika åtgärder som avses i artikel 136 i EUF-fördraget tillämpas mer aktivt, för att skapa de förutsättningar som krävs för en djupare och mer motståndskraftig integration som bör åtföljas av en starkare demokratisk legitimitet för den ekonomiska och monetära unionen.
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 4a (nytt)
(4a)  Sunda offentliga finanser och balanserade budgetar är en förutsättning för ekonomisk och finansiell stabilitet, något som tydligt framgår av statsskuldskrisen som understryker behovet av starka och stabila finanspolitiska ramar. Vidare belyser dagens underskott, som hänger samman med ekonomiernas stagnation, att det behövs reformer snarare än ökade utgifter.
Ändring 10
Förslag till förordning
Skäl 4b (nytt)
(4b)  Medlemsstaterna bör avstå från att anta åtgärder som kan äventyra uppnåendet av EU:s mål inom ramen för den ekonomiska och monetära unionen, särskilt vad gäller praxis att samla på sig skulder vid sidan om den offentliga sektorns konton.
Ändring 11
Förslag till förordning
Skäl 5
(5)  Starka offentliga finanser grundläggs bäst på planeringsstadiet och stora fel bör upptäckas så tidigt som möjligt. Medlemsstaterna bör dra nytta av inte bara de vägledande principerna och målen för de offentliga finanserna, utan även av en synkroniserad övervakning av deras finanspolitik.
 (5)  Starka offentliga finanser och en samordnad ekonomisk politik grundläggs bäst på planeringsstadiet, och stora fel bör upptäckas så tidigt som möjligt. Medlemsstaterna bör dra nytta av inte bara de vägledande principerna och målen för de offentliga finanserna, utan även av en synkroniserad övervakning av deras finanspolitik och makroekonomiska politik samt emissioner av statspapper. I syfte att samordna planeringen av sina emissioner av statspapper bättre måste medlemsstaterna rapportera sina planer avseende emissioner av statspapper på förhand.
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 5a (nytt)
(5a)  Syftet med denna förordning är att inrätta ytterligare mekanismer inom unionen för att samordna och övervaka medlemsstaternas budgetpolitik och ekonomiska politik. Inte desto mindre bör man visa försiktighet under hela processen, och av denna anledning bör inga uppgifter med anknytning till medlemsstaternas planer för emission av statspapper, förnyelse av utestående skulder eller andra relevanta operationer offentliggöras, utan uteslutande användas för intern samordning. Detta motiveras av den potentiella risk som en medlemsstat kan utsättas för om dess finansiella behov kommer till finansmarknadernas kännedom i förväg.
Ändring 13
Förslag till förordning
Skäl 6
(6)  Om man fastställer en gemensam budgettidsfrist för medlemsstater som har euron som valuta bör det leda till en bättre synkronisering av förberedandet av nationella budgetar, och därigenom bidra till en effektivare europeisk termin för samordning av budgetpolitiken. En gemensam budgettidsfrist bör ge förstärkta synergieffekter genom att den politiska samordningen underlättas mellan medlemsstater som har euron som valuta och genom att rådets och kommissionens rekommendationer integreras i medlemsstaternas förfaranden för budgetantagande.
 (6)  Om man fastställer en gemensam budgettidsfrist för medlemsstater som har euron som valuta bör det leda till en bättre synkronisering av förberedandet av nationella budgetar, och därigenom bidra till en effektivare europeisk termin för samordning av budgetpolitiken och den ekonomiska politiken. En gemensam budgettidfrist bör ge förstärkta synergieffekter genom att den politiska samordningen underlättas mellan medlemsstater som har euron som valuta och genom att de landsspecifika politiska rekommendationerna, de nationella reformprogrammen och stabilitets- och konvergensprogrammen samt de rekommendationer som bygger på analysen av de makroekonomiska obalanserna integreras i medlemsstaternas förfaranden för budgetantagande.
Ändring 14
Förslag till förordning
Skäl 6a (nytt)
(6a)  Det är viktigt att den gemensamma budgettidfristen är i överensstämmelse med medlemsstaternas budgetramar. Annars riskerar ett yttrande från kommissionen om en medlemsstats utkast till budgetplan att sakna demokratisk legitimitet inför denna medlemsstats parlament.
Ändring 15
Förslag till förordning
Skäl 6b (nytt)
(6b)  När budgeten inte antagits senast den 31 december, såsom föreskrivs i denna förordning, bör det finnas förfaranden för en provisorisk budget för att säkerställa att regeringen fortfarande kan utföra sina grundläggande uppgifter.
Ändring 16
Förslag till förordning
Skäl 7
(7)   Det finns klara belägg för att regelbaserade finanspolitiska ramverk är effektiva i fråga om att stödja en sund och hållbar finanspolitik. Införandet av nationella finanspolitiska regler som är förenliga med de budgetmål som satts på unionsnivå bör i stor utsträckning bidra till att stabilitets- och tillväxtpakten följs. Medlemsstaterna bör framförallt införa regler för strukturell budgetbalans varigenom huvudprinciperna i unionens finanspolitiska ramverk införlivas i nationell lagstiftning. Införlivandet bör kopplas till bindande regler, helst av konstitutionell natur, för att visa nationella myndigheters starka engagemang när det gäller stabilitets- och tillväxtpakten.
 (7)   Effektiva regelbaserade finanspolitiska ramverk kan vara betydelsefulla i fråga om att stödja en sund och hållbar finanspolitik. Införandet av nationella finanspolitiska regler som är förenliga med de budgetmål och ekonomiska mål som satts på unionsnivå och som inbegriper en definition av exceptionella omständigheter och allvarlig ekonomisk nedgång bör i stor utsträckning bidra till att stabilitets- och tillväxtpakten varaktigt följs. Medlemsstaterna bör framförallt införa en mekanism som ska utlösas i händelse av betydande avvikelser från det medelfristiga målet eller från anpassningsbanan mot detsamma, i syfte att säkerställa en återgång till det medelfristiga målet inom en skälig tid. Det är viktigt att dessa regler omfattar den offentliga sektorn som helhet och är av bindande slag eller av annat slag som garanterat efterlevs fullt ut genom de nationella budgetförfarandena som helhet.
Ändring 17
Förslag till förordning
Skäl 7a (nytt)
(7a)  Omfattningen av statsskuldsättningen i unionen är en mycket viktig utmaning som man måste ta itu med om ekonomin ska återgå till en stabil och motståndskraftig tillväxttrend, på kort sikt såväl som på lång sikt. Det kommer att ta lång tid innan den genomsnittliga skuldsättningsnivån hos medlemsstaterna åter hamnar på den 60-procentsbana som föreskrivs i stabilitets- och tillväxtpakten. Uppnående av budgetmålen på medellång sikt är en avgörande förutsättning i detta sammanhang, medan ett avsteg från dem skulle kunna ge upphov till skenande räntor, vilket i sin tur skulle hota tillväxten och återhämtningen.
Ändring 18
Förslag till förordning
Skäl 8
(8)  Partiska och orealistiska makroekonomiska och budgetmässiga prognoser kan allvarligt hämma budgetplaneringens effektivitet och följaktligen försämra budgetdisciplinen. Prognoser från oberoende organ kan ge opartiska och realistiska makroekonomiska prognoser.
 (8)  Partiska och orealistiska makroekonomiska och budgetmässiga prognoser kan allvarligt hämma budgetplaneringens effektivitet och följaktligen försämra budgetdisciplinen. Prognoser från oberoende och tekniskt kompetenta organ som är självständiga gentemot medlemsstatens finanspolitiska myndigheter och som uppfyller de minimikrav som fastställs i bilaga I kan ge opartiska och realistiska makroekonomiska prognoser så snart deras jämförbarhet och samstämdhet har fastställts.
Ändring 20
Förslag till förordning
Skäl 9
(9)  Denna gradvis skärpta övervakning kompletterar ytterligare bestämmelserna i stabilitets- och stabilitetspakten och skärper övervakningen av budgetdisciplinen i de medlemsstater som har euro som valuta. En stegvis skärpt övervakning bör bidra till bättre budgetresultat vilket gynnar alla medlemsstater med euro som valuta. Som del av ett gradvist skärpt förfarande är en närmare övervakning särskilt värdefull för medlemsstater som har alltför stort underskott i de offentliga finanserna.
 (9)  Denna gradvis skärpta övervakning och samordning fullbordar ytterligare den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken, kompletterar bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten och skärper övervakningen av budgetens och finansernas soliditet och den ekonomiska konvergensen i de medlemsstater som har euro som valuta. En stegvis skärpt övervakning bör bidra till bättre budgetresultat och ekonomiska resultat, vilket gynnar alla medlemsstater med euro som valuta utan att skapa onödig byråkrati. Som del av ett gradvist skärpt förfarande är en närmare övervakning särskilt värdefull för medlemsstater som har alltför stort underskott i de offentliga finanserna.
Ändring 21
Förslag till förordning
Skäl 10
(10)   Som statsskuldkrisen och framförallt behovet av att införa gemensamma finansiella säkerhetsmekanismer visade, påverkar finanspolitiken i medlemsstater som har euro som valuta övriga länder i samma valutaområde i allt större utsträckning. Medlemsstater som har euro som valuta bör samråda med kommissionen och övriga medlemsstater som också har euro som valuta innan de antar en större reformplan av finanspolitiken som kan ha spridningseffekter, så att det ges möjligheter till en bedömning av eventuell påverkan på euroområdet. De bör betrakta sina budgetplaner som av gemensamt intresse och lämna in dem till kommissionen i övervakningssyfte innan de blir bindande. I nödvändiga fall bör kommissionen kunna anta ett yttrande om utkastet till budgetplan som medlemsstater och framförallt budgetmyndigheterna bör uppmanas att beakta vid antagandet av budgetlagen. Genom ett sådant yttrande säkerställs att unionens riktlinjer på budgetområdet integreras på lämpligt sätt i medlemsstaternas förberedande budgetarbete. Yttrandet bör framförallt innehålla en bedömning av om budgetplanerna på avsett sätt beaktar de rekommendationer som utfärdats inom ramen för den europeiska terminen på budgetområdet. Kommissionen bör vara beredd att presentera sitt yttrande för den berörda medlemsstatens parlament. Bedömningen, som ledde till beslut att låta den berörda medlemsstaten omfattas av ett förfarande vid alltför stora underskott, ska omfatta i vilken utsträckning detta yttrande har beaktats, om, och i så fall när, villkoren är uppfyllda. Om medlemsstaten inte följt upp den tidiga vägledningen från kommissionen ska det anses som en försvårande omständighet. Baserat på kommissionens övergripande bedömning av budgetplanerna, bör eurogruppen diskutera budgetsituationen och utsikterna för euroområdet.
 (10)  Medlemsstater som har euro som valuta orsakar eller påverkas av spridningseffekter genom finanspolitiken och den makroekonomiska politiken. Spridningseffekterna bör därför fastställas och hanteras inom ramen för landsspecifika övervakningsförfaranden samt inom den övergripande bedömningen av budgetsituationen och utsikterna i euroområdet som helhet. Bedömningen ska, utifrån varje land, fastställa de eventuella negativa spridningseffekter på hållbarheten hos de offentliga finanserna i medlemsstaterna som härstammar från landets privata sektor eller andra medlemsstater. Statsskuldskrisen har även visat på kopplingarna mellan statsskuld, finansiell stabilitet och bankernas betalningsförmåga. Medlemsstater som har euro som valuta bör samråda med kommissionen och övriga medlemsstater som också har euro som valuta innan de antar en större plan för reform av den ekonomiska politiken och finanspolitiken som kan ha spridningseffekter, så att det ges möjligheter till en bedömning av eventuell påverkan på euroområdet. De bör betrakta sina ekonomiska planer och sina budgetplaner som av gemensamt intresse och lämna in dem till kommissionen i övervakningssyfte innan de blir bindande. Kommissionen bör så fort som möjligt och senast den 15 november kunna anta ett yttrande om utkastet till budgetplan som medlemsstater bör uppmanas att beakta vid antagandet av budgetlagen. Genom ett sådant yttrande säkerställs att unionens riktlinjer på det ekonomiska området och på budgetområdet integreras på lämpligt sätt i medlemsstaternas förberedande budgetarbete. Yttrandet bör framförallt innehålla en bedömning av om budgetplanerna på avsett sätt beaktar de rekommendationer som utfärdats inom ramen för den europeiska terminen på det ekonomiska området och på budgetområdet (landsspecifika politiska rekommendationer). I detta sammanhang bör kommissionen försäkra sig om att medlemsstaternas åtaganden inom de ramverk som utgörs av deras nationella reformprogram, liksom alla deras åtaganden inom de ramverk som utgörs av ekonomiska partnerskapsprogram och rådets rekommendationer inom förfarandet för makroekonomiska obalanser, på lämpligt sätt avspeglas i utkastet till den nationella budgeten. Kommissionen bör vara beredd att presentera sitt yttrande för den berörda medlemsstatens parlament. Bedömningen, som ledde till beslut att låta den berörda medlemsstaten omfattas av ett förfarande vid alltför stora underskott, ska omfatta i vilken utsträckning detta yttrande har beaktats, om, och i så fall när, villkoren är uppfyllda. Om medlemsstaten inte följt upp den tidiga vägledningen från kommissionen ska det anses som en försvårande omständighet. Baserat på kommissionens övergripande bedömning av budgetplanerna, bör eurogruppen och Europaparlamentet diskutera budgetsituationen och utsikterna för euroområdet.
Ändring 22
Förslag till förordning
Skäl 10a (nytt)
(10a)  I händelse av särskilt allvarlig brist på efterlevnad av utkastet till budgetplan tillsammans med anpassningsbanan mot budgetmålet på medellång sikt bör kommissionen, efter samråd med den berörda medlemsstaten, i sitt yttrande över utkastet till budgetplan begära en omarbetning av utkastet till budgetplan i enlighet med bestämmelserna i denna förordning. Detta kommer att inträffa särskilt då genomförandet av den ursprungliga budgetplanen skulle riskera den berörda medlemsstatens finansiella stabilitet eller äventyra den ekonomiska och monetära unionens korrekta funktionssätt, eller då genomförandet av den ursprungliga budgetplanen skulle medföra en uppenbar och betydande överträdelse av de rekommendationer som rådet utformat inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten.
Ändring 23
Förslag till förordning
Skäl 10b (nytt)
(10b)  I samband med en bättre samordning och förhandsdiskussion mellan medlemsstaterna om eventuella större ekonomiska och finanspolitiska reformplaner med potentiella spridningseffekter bör kommissionen lägga fram en rapport och, om nödvändigt, ett förslag till Europaparlamentet och rådet med en detaljerad plan för hur en sådan samordning och hur sådana förhandsdiskussioner ska fungera, under vilka former samordningen och diskussionerna ska äga rum, vilken politik som övervägs och vilka de politiska konsekvenserna förmodas bli för medlemsstaterna, och i synnerhet för de nationella parlamenten, av de beslut som kan följa av sådan samordning och sådana förhandsdiskussioner. Detta yttrande från kommissionen bör åtminstone se till att denna samordning integreras i ramen för den europeiska planeringsterminen.
Ändring 24
Förslag till förordning
Skäl 10c (nytt)
(10c)  Vidare bör en förstärkning av den ekonomiska styrningen inbegripa en närmare medverkan från Europaparlamentet och de nationella parlamenten som är bättre tidsmässigt anpassad. Samtidigt som Europaparlamentet erkänner att dess motparter inom ramen för dialogen utgörs av EU:s relevanta institutioner och deras företrädare, kan parlamentets behöriga utskott erbjuda en medlemsstat, som är föremål för ett beslut i rådet om åläggande av en räntebärande deposition eller ett årligt vite i enlighet med denna förordning, möjligheten att delta i ett åsiktsutbyte. Medlemsstatens deltagande i ett sådant åsiktsutbyte är frivilligt.
Ändring 25
Förslag till förordning
Skäl 11
(11)  Medlemsstater som har euro som valuta och som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott bör övervakas ännu närmare så att det alltför stora underskottet kan korrigeras helt och hållet i rätt tid. En närmare övervakning bör leda till att eventuella avvikelser från rådets rekommendationer att korrigera det alltför stora underskottet åtgärdas tidigare. Övervakningen bör komplettera bestämmelserna i förordning (EG) nr 1467/97. Den närmare övervakningen bör utformas efter var i förfarandet medlemsstaten befinner sig, i enlighet med artikel 126 i fördraget.
 (11)  Medlemsstater som har euro som valuta och som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott bör övervakas ännu närmare så att det alltför stora underskottet kan korrigeras i rätt tid och på ett enhetligt och varaktigt sätt. En närmare övervakning bör leda till att eventuella avvikelser från rådets rekommendationer att korrigera det alltför stora underskottet eller från de landsspecifika rekommendationerna förhindras och åtgärdas tidigare. Övervakningen bör komplettera bestämmelserna i förordning (EG) nr 1467/97. Den närmare övervakningen bör utformas efter var i förfarandet medlemsstaten befinner sig, i enlighet med artikel 126 i EUF-fördraget. Medlemsstater som är föremål för förfarandet vid alltför stora underskott bör lägga fram ett program för ekonomiskt partnerskap som inbegriper en detaljerad beskrivning av de strukturella reformerna. Det är viktigt att sådana strukturreformer utarbetas och genomförs för att säkerställa en effektiv och varaktig korrigering av det alltför stora underskottet. I tillämpliga fall bör arbetsmarknadens parter delta i enlighet med nationell lag och praxis.
Ändring 26
Förslag till förordning
Skäl 12
(12)   Tack vare den närmare övervakningen av medlemsstater som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott bör man kunna se om det finns risk att en medlemsstat inte korrigerar underskottet inom angivna tidsfrister. Om det föreligger en sådan risk, bör kommissionen utfärda en rekommendation till medlemsstaten om att åtgärder ska vidtas inom en viss tid och att åtgärderna ska presenteras för parlamentet i den berörda medlemsstaten om det begär det. Denna bedömning bör leda till en snar korrigering av varje utveckling som hotar korrigeringen av det alltför stora underskottet inom den fastställda tidsfristen. I kommissionens bedömning av lämpliga åtgärder för att korrigera alltför stora underskott bör det ingå en bedömning av hur kommissionens rekommendation efterlevs. När rådet fattar beslut om det vidtagits lämpliga åtgärder för att korrigera det alltför stora underskottet, bör rådet också basera sitt beslut på om medlemsstaten följt kommissionens rekommendation eller inte.
 (12)   Det är väsentligt att medlemsstater som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott övervakas närmare inom ramen för ett program för ekonomiskt partnerskap. I detta sammanhang bör kommissionen uppmana medlemsstaten att utföra en uttömmande utvärdering av genomförandet av det innevarande årets budget för den offentliga sektorn och dess undersektorer och att regelbundet avlägga rapport till kommissionen och till den ekonomiska och finansiella kommittén. Rörande den offentliga sektorn och dess undersektorer ska man rapportera om genomförandet av det innevarande årets budget, om budgetpåverkan av diskretionära åtgärder både i fråga om utgifter och inkomster, och om målen för offentliga utgifter och inkomster samt lämna information om de åtgärder som vidtagits och vilka typer av åtgärder som planeras för att uppnå målen.
Ändring 27
Förslag till förordning
Skäl 12a (nytt)
(12a)  För att säkerställa att den ekonomiska och monetära unionen fungerar korrekt och att budgetdisciplinen respekteras är det absolut nödvändigt att skydda stabiliteten i euroområdet som helhet och därför stärka effektiviteten och motståndskraften hos euroområdets finansiella system mot dramatiska motgångar och att ta itu med likviditetsbegränsningar samt negativa externa effekter med anknytning till fragmenteringen av statsobligationsmarknaderna och att minska marginalfinansieringskostnaderna för medlemsstater som står under finansieringstryck. Av hänsyn till detta överordnade syfte är det nödvändigt att anta en färdplan mot gemensamma statsskuldsinstrument för euroområdet, inbegripet inrättandet av en stärkt ram för samordning av den ekonomiska politiken. Det är viktigt att som ett första steg för den samordnade gemensamma emissionen av euroområdets statspapper inrätta en skuldinlösenfond under en period på cirka 25 år och att samordna medlemsstaternas emission av skuldbrev i euroområdet. Detta första steg bör inte påverka genomförandet av ytterligare insatser i färdplanen före utgången av den perioden.
Ändring 28
Förslag till förordning
Skäl 12b (nytt)
(12b)  Vid tillämpningen av denna förordning bör rådet och kommissionen till fullo respektera arbetsmarknadsparternas roll, liksom olikheterna mellan de nationella systemen, till exempel systemen för lönebildning.
Ändring 29
Förslag till förordning
Skäl 13
(13)  För att förbättra dialogen mellan unionens institutioner, framförallt Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och för att säkerställa ökad insyn och ansvarsutkrävande, kan behöriga utskott i Europaparlamentet, genom en rekommendation från kommissionen, erbjuda den berörda medlemsstaten att delta i ett åsiktsutbyte.
 (13)  För att förbättra dialogen mellan unionens institutioner, framförallt Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och för att säkerställa ökad insyn och ansvarsutkrävande, kan behöriga utskott i Europaparlamentet, genom en rekommendation från kommissionen, erbjuda den berörda medlemsstaten att delta i ett åsiktsutbyte. Regler bör även tillhandahållas avseende förstärkning av ansvarigheten, transparens och granskning av budgetpolitik och i vidare bemärkelse avseende övervakning och samordning av den ekonomiska politiken i euroområdet, i enlighet med demokratiska principer. I detta syfte bör särskilda bestämmelser föreskrivas i enlighet med nationell praxis för att få nationella parlament, arbetsmarknadens parter och organisationer i civilsamhället att delta.
Ändring 30
Förslag till förordning
Skäl 13a (nytt)
(13a)  Budgetplaner och strukturreformer bör vara förenliga med skyddet av sociala rättigheter, och man bör undvika att de leder till ökad ojämlikhet. Därför bör inte budgetdisciplin genomföras på bekostnad av medel som på medellång eller lång sikt behövs för en hållbar och miljövänlig omvandling av ekonomin i enlighet med unionens strategi för sysselsättning och tillväxt och klimatmålen till 2050.
Ändring 31
Förslag till förordning
Skäl 13b (nytt)
(13b)  Skattepolitiken spelar en avgörande roll för att göra budgetplaner mer effektiva och rättvisa samtidigt som den bidrar till hållbar tillväxt. En omfattande uppsättning åtgärder och lagstiftningsinitiativ, såsom en europeisk skatt på finansiella transaktioner och en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, bör antas snarast på unionsnivå och nationellt för att avlägsna omotiverade undantag, bredda skattebasen, förbättra skatteindrivningens effektivitet, bekämpa skatteflykt och på ett heltäckande sätt tillämpa principen ”förorenaren betalar”.
Ändring 32
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1 – inledningen
1.  I denna förordning fastställs bestämmelser för skärpt övervakning av budgetpolitiken i euroområdet, genom
 1.  I denna förordning fastställs bestämmelser för skärpt övervakning av budgetpolitiken och den ekonomiska politiken, liksom en stärkt ram för samordning av den ekonomiska politiken i euroområdet, genom
Ändring 33
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1 – led aa (nytt)
(aa) komplettering av förfarandet för förebyggande och korrigering av alltför stora makroekonomiska obalanser såsom fastställts i förordning (EU) nr 1174/2011,
Ändring 34
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1 – led ca (nytt)
(ca) säkerställande av förenligheten mellan budgetpolitiken och förfarandet för förebyggande och korrigering av alltför stora makroekonomiska obalanser såsom fastställts i förordning (EU) nr 1174/2011 genom närmare övervakning av medlemsstaternas nationella reformprogram och deras program för ekonomiskt partnerskap för att säkerställa varaktig efterlevnad och konvergens inom euroområdet.
Ändring 35
Förslag till förordning
Artikel 1 - punkt 1a (ny)
1a.  Denna förordning ska tillämpas i full överensstämmelse med artikel 152 i EUF-fördraget, och de rekommendationer som utfärdas enligt denna förordning ska fullt ut respektera praxis och institutioner för lönebildning. Vid tillämpningen av denna förordning och dessa rekommendationer ska hänsyn tas till artikel 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och tillämpningen av denna förordning och dessa rekommendationer får inte påverka rätten att förhandla om, ingå eller tillämpa kollektivavtal eller rätten att vidta kollektiva åtgärder i enlighet med nationell lagstiftning och praxis.
Ändring 36
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – led 1
(1) oberoende finanspolitiskt råd: ett organ som är självständigt gentemot medlemsstatens finanspolitiska myndigheter med ansvar för övervakningen av genomförandet av nationella finanspolitiska regler,
 (1) finanspolitiskt råd: ett oberoende organ med teknisk kompetens som är självständigt gentemot medlemsstatens budgetmyndigheter med ansvar för övervakningen av genomförandet av nationella finanspolitiska regler,
Ändring 37
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – led 2
(2) oberoende makroekonomiska prognoser: de makroekonomiska och/eller budgetmässiga prognoser som tas fram av ett oberoende organ eller ett organ som är självständigt gentemot medlemsstatens finanspolitiska myndigheter,
 (2) oberoende makroekonomiska prognoser: de makroekonomiska prognoser som tas fram eller godkänns av ett oberoende organ med teknisk kompetens som är självständigt gentemot medlemsstatens budgetmyndigheter och som uppfyller de minimikrav som fastställts i bilaga I; kommissionen ska säkerställa de oberoende prognosernas jämförbarhet och enhetlighet i alla medlemsstater,
Ändring 38
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – led 5
(5) offentlig och underskott: i den mening som avses i artikel 2 i protokollet (nr 12) om förfarandet vid alltför stora underskott, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
 (5) offentlig, underskott och skuld: i den mening som avses i artikel 2 i protokollet (nr 12) om förfarandet vid alltför stora underskott, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget.
Ändring 39
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – led 5a (nytt)
(5a) stabilitets- och tillväxtpakten: det multilaterala övervakningssystem som föreskrivs i förordning (EG) nr 1466/97 och det förfarande för att undvika att medlemsstater drabbas av alltför stora underskott som föreskrivs i artikel 126 i EUF-fördraget och i förordning (EG) nr 1467/97.
Ändring 40
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – led 5b (nytt)
(5b) en synnerligen allvarlig brist på efterlevnad av anpassningsbanan mot budgetmålet på medellång sikt: en avvikelse från de siffror som anges i utkastet till budget som uppgår till minst 1 % av BNP under ett enda år eller till i genomsnitt minst 0,5 % av BNP om året under två år i rad och som inte kan motiveras utifrån exceptionella omständigheter eller en allvarlig ekonomisk nedgång, efter beaktande av förmildrande faktorer och spridningseffekter i enlighet med vad som fastställs i förordning (EG) nr 1467/97 och förordning (EU) nr 1176/2011.
Ändring 41
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 2a (ny)
2a.  Tillämpningen av denna förordning ska inte påverka tillämpningen av artikel 9 i EUF-fördraget.
Ändring 42
Förslag till förordning
Kapitel Ia (nytt)
Kapitel Ia

Samordning av den ekonomiska politiken

Artikel 2a

Tidtabell för den europeiska terminen för samordningen av den ekonomiska politiken som avses i artikel 2-a i förordning (EG) nr 1466/97

1.  Medlemsstaternas budgetförfaranden ska vara samstämda med ramverket för den europeiska planeringsterminen enligt en årlig cykel som inbegriper
(a) de politiska riktlinjerna till enskilda medlemsstater från Europeiska rådets vårmöte, grundade på den årliga tillväxtöversikten, innefattande kommissionens utkast till den gemensamma sysselsättningsrapporten och de årliga rapporterna i enlighet med artikel 3 i förordning (EU) nr 1176/2011; sådana politiska riktlinjer kommer att ge medlemsstaterna vägledning när de ska formulera sina nationella reformprogram och sina stabilitets- och konvergensprogram, som ska framläggas av medlemsstaterna i april i enlighet med artiklarna 4.1 och 8.1 i förordning (EG) nr 1466/97;
(b) godkännandet från Europeiska rådets sommarmöte av de landsspecifika politiska rekommendationerna, i enlighet med kommissionens yttrande om lämpligheten av medlemsstaternas nationella reformprogram och stabilitets- eller konvergensprogram, som framlades i enlighet med artiklarna 121 och 148 i EUF-fördraget.
Ändring 43
Förslag till förordning
Kapitel 2 – rubriken
Gemensamma budgetbestämmelser

 Gemensamma budgetbestämmelser och informationskrav för emission av statspapper

Ändring 44
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1
1.   Senast den 15 april varje år ska medlemsstaterna offentliggöra sina finanspolitiska planer på medellång sikt på basis av oberoende makroekonomiska prognoser samt sina stabilitetsprogram.
 1.   Medlemsstaterna ska, inom ramen för den europeiska planeringsterminen och företrädesvis före den 15 april men senast den 30 april varje år, offentliggöra sina nationella finanspolitiska planer på medellång sikt på basis av trovärdiga och oberoende makroekonomiska prognoser. Dessa planer ska läggas fram tillsammans med de nationella reformprogrammen och stabilitets- eller konvergensprogrammen och ska vara fullt förenliga med de politiska riktlinjer som grundas på den årliga tillväxtöversikten och på de årliga rapporterna i enlighet med artikel 3 i förordning (EU) nr 1176/2011.
Ändring 45
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 3
3.  Budgetlagar för offentliga sektorn ska antas och offentliggöras senast den 31 december varje år.
 3.  Budgetlagar för offentliga sektorn ska antas och offentliggöras senast den 31 december varje år. Medlemsstaterna ska inrätta övergångsbudgetförfaranden som kan tillämpas om budgeten – där det är objektivt motiverat av skäl som ligger utanför medlemsstatens regerings kontroll – inte antas eller tillämpas och offentliggörs senast den 31 december.
Ändring 46
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 1
1.  Medlemsstaterna ska ha infört numeriska finanspolitiska regler om budgetbalans som i deras budgetprocesser infogar deras budgetmål på medellång sikt enligt artikel 2a i förordning (EG) nr 1466/97. Dessa regler ska omfatta den offentliga sektorn som helhet och vara bindande och företrädesvis av konstitutionell natur.
 1.  Medlemsstaterna ska ha infört numeriska finanspolitiska regler som i deras budgetprocesser infogar deras budgetmål på medellång sikt enligt artikel 2a i förordning (EG) nr 1466/97. Dessa regler ska också inbegripa en definition av exceptionella omständigheter och allvarlig ekonomisk nedgång som kan leda till tillfälliga avvikelser från budgetmålet på medellång sikt eller från anpassningsbanan mot detta mål, förutsatt att en sådan avvikelse inte äventyrar den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt, i enlighet med vad som anges i artiklarna 5 och 6 i förordning (EG) nr 1466/97. Dessa regler ska inbegripa en mekanism som ska utlösas i händelse av betydande avvikelser från det medelfristiga målet eller från anpassningsbanan mot detsamma, i syfte att säkerställa en återgång till det medelfristiga målet inom en skälig tid. Dessa regler ska omfatta den offentliga sektorn som helhet och vara av bindande slag eller av annat slag som garanterat respekteras och efterlevs under de nationella budgetförfarandena.
Ändring 47
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 2
2.  I medlemsstaterna ska det finnas ett oberoende finanspolitiskt råd som ska övervaka genomförandet av de nationella finanspolitiska regler som avses i punkt 1.
 2.  I medlemsstaterna ska det finnas ett oberoende finanspolitiskt råd som både i förväg och i efterhand ska övervaka genomförandet av de nationella finanspolitiska regler som uppfyller de minimikrav som fastställs i bilaga I.
Ändring 48
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 1
1.  Senast den 15 oktober varje år ska medlemsstaterna till kommissionen och eurogruppen lämna in ett utkast till budgetplan för påföljande år.
 1.  Senast den 1 oktober varje år ska medlemsstaterna till kommissionen och eurogruppen lämna in ett utkast till budgetplan för påföljande år, och då ta hänsyn till de landsspecifika politiska rekommendationerna från Europeiska rådets sommarmöte, och alla rekommendationer ställda till medlemsstaten inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten eller förfarandet för makroekonomiska obalanser såsom fastsälls i förordning (EU) nr 1174/2011 och förordning (EU) nr 1176/2011.
Ändring 49
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 2
2.  Utkastet till budgetplan ska samtidigt offentliggöras.
 2.  Utkastet till budgetplan, enligt vad som anges i denna artikel, ska offentliggöras samtidigt som det lämnas till kommissionen.
Ändring 50
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 3 – led b
(b)  Prognoserna vid oförändrad politik i fråga om utgifter och inkomster som procentandel av BNP för den offentliga sektorn och dess huvudkomponenter.
 (b)  Prognoserna vid oförändrad politik i fråga om utgifter och inkomster som procentandel av BNP för den offentliga sektorn och dess huvudkomponenter. Dessa prognoser ska omfatta både löpande utgifter och investeringsutgifter, och i detta hänseende ska tydliga budgetmål fastställas, och i fallet med investeringsutgifter ska en bedömning av den ekonomiska avkastningen offentliggöras.
Ändring 51
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 3 – led ca (nytt)
(ca)  En redogörelse för utgifter i direkt samband med genomförandet av målen i unionens strategi för tillväxt och sysselsättning, inbegripet offentliga investeringar, tillsammans med en redogörelse för sambandet med det långsiktiga genomförandet av budgetmålen, liksom en bedömning av de sociala konsekvenserna av åtgärderna i budgetplanen.
Ändring 52
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 3 – led d
(d)  En detaljerad beskrivning och väldokumenterad kvantifiering av de åtgärder som ska ingå i budgeten för kommande år för att överbrygga gapet mellan målen i led c och prognoserna vid oförändrad politik i enlighet med led b. Beskrivningen får vara mindre detaljerad i fråga om åtgärder som påverkar budgeten med mindre än 0,1 % av BNP. Särskild uppmärksamhet ska ägnas större finanspolitiska reformplaner som kan ha spridningseffekter på andra medlemsstater som har euron som valuta.
 (d)  En detaljerad beskrivning och väldokumenterad kvantifiering av de åtgärder som ska ingå i budgeten för kommande år för att överbrygga gapet mellan målen i leden c och ca och prognoserna vid oförändrad politik i enlighet med led b. Beskrivningen får vara mindre detaljerad i fråga om åtgärder som påverkar budgeten med mindre än 0,1 % av BNP. Särskild och uttrycklig uppmärksamhet ska ägnas större finanspolitiska reformplaner som kan ha spridningseffekter på andra medlemsstater som har euron som valuta.
Ändring 53
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 3 – led e
(e)  De viktigaste antagandena om förväntad ekonomisk utveckling och viktiga ekonomiska variabler som är relevanta för att uppnå budgetmålen. Antagandena ska baseras på oberoende prognoser för den makroekonomiska tillväxten.
 (e)  De viktigaste antagandena om förväntad ekonomisk utveckling och viktiga ekonomiska variabler som är relevanta för att uppnå budgetmålen, fastställda i enlighet med artikel 4 i direktiv 2011/85/EU. De makroekonomiska prognoserna och budgetprognoserna ska innehålla en uppskattning av den förväntade effekten på potentiella resultat och makroekonomiska multiplikatoreffekter. Den metod, de underliggande ekonomiska och ekonometriska modellerna och antagandena samt andra relevanta parametrar som underbygger oberoende makroekonomiska prognoser ska bifogas de årliga medelfristiga finanspolitiska planerna.
Ändring 54
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 3 – led f
(f)  I tillämpliga fall, ytterligare indikationer på hur aktuella rekommendationer på budgetområdet som riktas till den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 121 i fördraget kommer att uppfyllas.
 (f)  I tillämpliga fall, ytterligare indikationer på hur aktuella rekommendationer som riktas till den berörda medlemsstaten i enlighet med artiklarna 121 och 148 i EUF-fördraget kommer att uppfyllas i överensstämmelse med leden a till ca.
Ändring 55
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 3 – led fa (nytt)
(fa)  En kvantifiering av offentliga investeringsbehov och, när så är lämpligt, av budgetinverkan tillsammans med en utvärdering av den ekonomiska avkastningen av de åtgärder som planeras inom ramen för de nationella reformprogrammen.
Ändring 56
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 3 – led fb (nytt)
(fb)  En analys av hur reformer och investeringar i de nationella reformprogrammen bidrar till uppfyllandet av målen i stabilitetsprogrammen, inklusive en lönsamhetsanalys av reformerna ur ett budgetperspektiv.
Ändring 57
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 4
4.  Om de budgetmål som rapporterats i utkastet till budgetplan i enlighet med punkt 3 a och c eller prognoserna vid oförändrad politik avviker från dem i det senaste stabilitetsprogrammet, ska avvikelserna förklaras.
 4.  Om de budgetmål som rapporterats i utkastet till budgetplan i enlighet med punkt 3 a och ca eller prognoserna vid oförändrad politik avviker från dem i det senaste stabilitetsprogrammet, ska avvikelserna förklaras.
Ändring 58
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 4a (ny)
4a.  De medelfristiga finanspolitiska planerna ska innehålla en uppdaterad prognos för fleråriga utgifter som procentandel av BNP för den offentliga sektorn och dess huvudsakliga komponenter samt fleråriga mål och åtaganden för utgifter som är öronmärkta för uppfyllandet av målen i unionens strategi för tillväxt och sysselsättning.
Ändring 59
Förslag till förordning
Artikel 5 – punkt 5
5.   Om kommissionen upptäcker särskilt allvarliga brister i efterlevnaden av de finanspolitiska skyldigheter som fastställs i stabilitets- och tillväxtpakten ska den inom två veckor efter det att utkastet till budgetplan lämnades in, begära att medlemsstaten lämnar in ett reviderat utkast. Kommissionens begäran ska offentliggöras.
 5.  Kommissionen ska ha ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel -11 som närmare anger innehållet i utkastet till den budgetplan som avses i punkt 1 och innehållet i de bestämmelser som avses i punkterna 2–4.
Punkterna 2–4 ska tillämpas i fråga om ett reviderat utkast till budgetplan.
Ändring 60
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt -1 (ny)
-1.  Om kommissionen i utkastet till budgetplan skulle upptäcka en särskilt allvarlig brist på efterlevnad av anpassningsbanan mot budgetmålet på medellång sikt kan den begära ett reviderat utkast till budgetplan, efter lämpligt samråd med och förklaring av medlemsstaten i fråga. Begäran ska göras inom en månad efter det att utkastet till budgetplan lämnats in.
Artikel 5.2 och 5.4 ska gälla för reviderade utkast till budgetplaner.

Ändring 61
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 1
1.  Senast den 30 november ska kommissionen i nödvändiga fall anta ett yttrande om utkastet till budgetplan.
 1.  Senast den 15 november ska kommissionen anta ett yttrande om varje medlemsstats utkast till budgetplan.
Ändring 62
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 2
2.   Kommissionens yttrande ska offentliggöras och, på begäran av parlamentet i den berörda medlemsstaten, presenteras av kommissionen för parlamentet i den berörda medlemsstaten.
 2.   Det yttrande från kommissionen som avses i punkt 1 ska offentliggöras och presenteras för eurogruppen. På begäran av parlamentet i den berörda medlemsstaten, eller av Europaparlamentet, ska yttrandet presenteras av kommissionen för parlamentet i den berörda medlemsstaten.
Ändring 63
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 3
3.  Kommissionen ska göra en samlad bedömning av situationen och utsikterna för de offentliga finanserna i euroområdet. Bedömningen ska offentliggöras.
 3.  Kommissionen ska göra en samlad bedömning av situationen och utsikterna för de offentliga finanserna i euroområdet. Den övergripande bedömningen ska inbegripa ett stresstest som ger en indikation på riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet i fall av ekonomisk eller finansiell nedgång. Bedömningen ska, utifrån varje land, fastställa de eventuella negativa spridningseffekter på hållbarheten hos de offentliga finanserna i medlemsstaterna som härstammar från landets privata sektor eller andra medlemsstater.
Kommissionens bedömning ska offentliggöras och integreras i den påföljande årliga tillväxtöversikten. Kommissionen ska till bedömningen bifoga en utförlig sammanfattning av vår- och höstprognoserna för hela euroområdet. Det valda utgångsscenariot för bedömningen ska beskrivas och motiveras och ska byggas på en balanserad redogörelse av risker och chanser för att kunna beakta hela skalan av möjliga utfall. Bedömningen ska innehålla metoder, antaganden och relevanta parametrar som stöder de makroekonomiska prognoserna och stresstesterna samt en efterhandsbedömning av föregående års utgångsscenario.

Ändring 64
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 4
4.  Eurogruppen ska diskutera kommissionens yttrande om de nationella budgetplanerna samt om situationen och utsikterna för de offentliga finanserna i euroområde med kommissionens samlade bedömning enligt punkt 3 som underlag. Bedömningen ska offentliggöras.
 4.  Eurogruppen och det berörda utskottet i Europaparlamentet ska diskutera kommissionens yttrande om de nationella budgetplanerna samt om situationen och utsikterna för de offentliga finanserna i euroområdet med kommissionens samlade bedömning enligt punkt 3 som underlag. Resultatet av denna diskussion ska offentliggöras och tas med i beräkningen i den därpå följande europeiska planeringsterminen, i synnerhet i den årliga tillväxtöversikten.
Ändring 65
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 4a (ny)
4a.  Till följd av diskussionerna mellan eurogruppen och Europaparlamentets berörda utskott ska kommissionen, om så behövs, uppdatera sina särskilda rekommendationer inom ramen för den årliga tillväxtöversikten med syftet att förstärka det gemensamma makroekonomiska ramverket i euroområdet samt ge en översikt över förväntade stödåtgärder vid ogynnsam finansiell, ekonomisk eller budgetär utveckling.
Ändring 66
Förslag till förordning
Artikel 6a (ny)
Artikel 6a

Rapportering om emission av statspapper

1.  Medlemsstaterna ska på förhand och i tillträckligt god tid rapportera till kommissionen och eurogruppen om sina planer för emissioner av statspapper.
2.  Formatet för och innehållet i den rapportering som avses i punkt 1 ska samordnas och utarbetas av kommissionen i samverkan med medlemsstaterna.
3.  Frågor avseende medlemsstaternas årliga plan för emission av statspapper, såsom finansiella behov och förnyelse av utestående skuld, ska inte offentliggöras.
Ändring 67
Förslag till förordning
Kapitel IIIa (nytt)
Kapitel IIIa

Upprättande av en färdplan för ökad samordning av den ekonomiska politiken, ett tillväxtinstrument och ett ramverk för utökad emission av statspapper

Artikel 6b

Färdplan för ett utökat ramverk för samordningen av den ekonomiska politiken och tillväxtinstrumentet

1.  Senast den … * ska kommissionen lägga fram en rapport med en färdplan för införandet av stabilitetsobligationer i euroområdet. Kommissionen ska även lägga fram ett förslag om ett instrument för en hållbar tillväxt i euroområdet med målet att avsätta cirka 1 % av BNP per år under en tioårsperiod, inklusive en ökning av EIB:s kapital och projektobligationer, som ska investeras i europeisk infrastruktur, inklusive vetenskap och teknik. Instrumentet ska syfta till att skapa de nödvändiga förutsättningarna för en hållbar tillväxt, i syfte att säkerställa att den ekonomiska och monetära unionen fungerar korrekt och skydda eurons stabilitet och därmed en varaktig samordning av medlemsstaternas budgetdisciplin.
2.  De steg som fastställs i artikel 6c och 6d hindrar inte att andra åtgärder vidtas före utgången av denna period.
Artikel 6c

Samordning av medlemsstaternas emission av statspapper i euroområdet

1.  I syfte att bättre samordna planeringen och förläggningen av sina nationella statspappersemissioner ska medlemsstaterna i förväg rapportera sina emissionsplaner till kommissionen och rådet.
2.  Medlemsstater som har euro som valuta ska försöka förbättra finansieringsvillkoren för sin offentliga skuld genom att, efter ett förslag från kommissionen, komma överens om en samordnad årsplan för emission av statspapper.
3.  Medlemsstater som samarbetar i enlighet med punkt 2 får ytterligare förbättra och stabilisera sina finansieringsvillkor på grundval av de ekonomiska grundförutsättningarna och marknadsvillkoren och genom att följa en metod som fastställts i en förordning från Europaparlamentet och rådet.
Artikel 6d

Europeisk skuldinlösenfond

1.  Som en del av det första steget i den färdplan som avses i artikel 6a ska en europeisk skuldinlösenfond, baserad på solidariskt ansvar och sträng budgetdisciplin, upprättas för att minska alltför stora skulder under en period av 25 år, en siffra som ska justeras enligt faktiska tillväxtsiffror. Efter denna period ska den europeiska skuldinlösenfonden avvecklas.
2.  Medlemsstater som har euro som valuta och som inte omfattas av ett stöd- eller anpassningsprogram ska
a) överföra skuldbelopp över 60 % av BNP till den europeiska skuldinlösenfonden under en övergångsperiod på fem år,
b) ha infört numeriska finanspolitiska regler som i budgetprocesserna infogar deras budgetmål på medellång sikt enligt artikel 2a i förordning (EG) nr 1466/97,
c) genomföra en finanspolitisk konsolideringsstrategi och en strukturreformagenda,
d) lämna garantier för att täcka lån från skuldinlösenfonden,
e) minska det strukturella underskottet under överföringsperioden för att uppfylla budgetregeln i led b.
3.  Kommissionen ska ansvara för upprättandet och den dagliga förvaltningen av den europeiska skuldinlösenfonden, och de närmare detaljerna för detta ska fastställas i en förordning från Europaparlamentet och rådet.
4.  Deltagande i den europeiska skuldinlösenfonden ska vara öppet för andra medlemsstater från och med ikraftträdandet av Europeiska unionens råds beslut som fattas i enlighet med artikel 140.2 i EUF-fördraget för att upphäva deras undantag från att införa euron.
5.  Medlemsstater ska införa bestämmelser i nationell rätt för att säkerställa avveckling och avslutning av den europeiska skuldinlösenfonden efter högst 25 år, en siffra som kan justeras enligt faktiska tillväxtsiffror.
* EUT: för in datumet en månad efter det att denna förordning har trätt ikraft.
Ändring 68
Förslag till förordning
Artikel -7 (ny)
Artikel -7

Program för ekonomiskt partnerskap

1.  Om rådet i enlighet med artikel 126.6 i EUF-fördraget fastställer att en medlemsstat har ett alltför stort underskott, ska den berörda medlemsstaten för kommissionen och rådet lägga fram ett program för ekonomiskt partnerskap med en beskrivning av de politiska åtgärder och de strukturreformer som krävs för att säkerställa en faktiskt varaktig korrigering av det alltför stora underskottet, i form av en detaljerad utveckling av sitt nationella reformprogram och sitt stabilitetsprogram, och med fullt beaktande av rådsrekommendationerna om genomförandet av de integrerade riktlinjerna för ekonomi- och sysselsättningspolitiken i den berörda medlemsstaten.
2.  Programmet för ekonomiskt partnerskap ska vara helt i överensstämmelse med den politik som avses i artikel 1.
Programmet för ekonomiskt partnerskap ska fastställa och välja ett antal specifika budgetprioriteringar som syftar till att stabilisera ekonomin på kort sikt, skapa hållbar tillväxt på lång sikt och åtgärda strukturella svagheter i den berörda medlemsstaten. Dessa prioriteringar ska syfta till att balansera konkurrenskraften i enlighet med det skapade europeiska mervärdet och ska vara i överensstämmelse med unionens strategi för tillväxt och sysselsättning. Medlemsstaten ska, i nära samordning med kommissionen, utarbeta en rapport med en översikt över de utvalda programmen och projekten, inklusive en åtgärdsplan för fastställande, förhandstilldelning och utnyttjande av finansiella resurser som inbegriper EIB- medel samt relevanta unionsfinansieringsinstrument. Denna rapport ska uppdateras varje år.

3.  Vid en allvarlig ekonomisk nedgång enligt definitionen i artikel 2.2 i rådets förordning (EG) nr 1467/97 eller en betydande korrigering nedåt av prognoserna ska den berörda medlemsstaten anta en uppdaterad anpassningsbara mot budgetmålet på medellång sikt som ska godkännas av kommissionen med ordentligt beaktande av procykliska effekter av konsolideringsåtgärder. Tillämpningen av skuldregeln ska anpassas därefter.
4.  Det ekonomiska partnerskapsprogrammet ska läggas fram på samma gång som de rapporter som föreskrivs i artiklarna 3.4 a och 5.1 a i förordning (EG) nr 1467/97.
5.  Rådet ska anta ett yttrande om programmet för ekonomiskt partnerskap genom beslut med kvalificerad majoritet och på förslag av kommissionen.
6.  Om det finns en plan för korrigerande åtgärder enligt artikel 8.1 i förordning (EU) nr 1176/2011 ska de åtgärder som avses i punkt 1 inbegripas i planen.
7.  Programmets genomförande och de därmed förenliga årliga budgetplanerna ska övervakas av kommissionen och rådet.
8.  Europaparlamentets ansvariga utskott kan bjuda in den behöriga medlemsstaten och kommissionen att delta i en diskussion. Europaparlamentets ansvariga utskott får bjuda in andra utskott i Europaparlamentet att delta i denna diskussion.
Ändring 69
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 1
1.   Om rådet i enlighet med artikel 126.6 i fördraget fastställer att en medlemsstat har ett alltför stort underskott, ska den medlemsstaten omfattas av punkterna 2–5 i denna artikel tills förfarandet vid ett alltför stort underskott har upphävts.
 1.   För att möjliggöra övervakning av det partnerskapsprogram som omnämns i artikel -7.7 ska den medlemsstaten, på begäran av kommissionen, uppfylla kraven i punkterna 2–6 i den här artikeln tills förfarandet vid ett alltför stort underskott har upphävts.
Ändring 70
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 2
2.   Den medlemsstat som är föremål för närmare övervakning ska utan dröjsmål genomföra en omfattande bedömning av genomförandet av det innevarande årets budget för den offentliga sektorn och dess undersektorer. Bedömningen ska också omfatta finansiella risker kopplade till statligt ägda företag och offentliga kontrakt i den utsträckning de kan tänkas bidra till det alltför stora underskottet. Resultaten av bedömningen ska tas med i den rapport om åtgärder för att korrigera det alltför stora underskottet som lämnats in i enlighet med artikel 3.4 a eller artikel 5.1 a i förordning (EG) nr 1467/97.
 2.   Medlemsstaten ska på begäran av kommissionen genomföra en omfattande bedömning av genomförandet av det innevarande årets budget för den offentliga sektorn och dess undersektorer. Bedömningen ska också omfatta finansiella risker kopplade till statligt ägda företag och ansvarsförbindelser med potentiellt stor inverkan på de offentliga budgetarna, i enlighet med vad som anges i rådets direktiv 2011/85/EU, i den utsträckning de kan tänkas bidra till det alltför stora underskottet. Resultaten av bedömningen ska tas med i den rapport om åtgärder för att korrigera det alltför stora underskottet som lämnats in i enlighet med artikel 3.4 a eller artikel 5.1 a i förordning (EG) nr 1467/97.
Ändring 71
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 3
3.  I fråga om offentliga sektorn och dess undersektorer ska medlemsstaten regelbundet rapportera till kommissionen och till Ekonomiska och finansiella kommittén, eller en eventuell underkommitté som kommittén utsett för det syftet, om genomförandet av innevarande års budget, om budgetpåverkan av diskretionära åtgärder både i fråga om utgifter och inkomster, om målen för offentliga utgifter och inkomster, samt lämna information om de åtgärder som vidtagits och vilka typer av åtgärder som planeras för att uppnå målen. Rapporten ska offentliggöras.
 3.  I fråga om offentliga sektorn och dess undersektorer ska medlemsstaten, på begäran av kommissionen, regelbundet rapportera till kommissionen och till Ekonomiska och finansiella kommittén om genomförandet av innevarande års budget, om budgetpåverkan av diskretionära åtgärder både i fråga om utgifter och inkomster, om målen för offentliga utgifter och inkomster samt lämna information om de åtgärder som vidtagits och vilka typer av åtgärder som planeras för att uppnå målen. Rapporten ska offentliggöras.
Kommissionen ska ange innehållet i den rapport som avses i denna punkt.

 Kommissionen ska ange innehållet i den rapport som avses i denna punkt.

Europaparlamentets ansvariga utskott får ge den berörda medlemsstaten möjlighet att delta i en diskussion.

Ändring 72
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 6 – led a
(a)  Genomföra en omfattande oberoende revision av den offentliga sektorns räkenskaper samt rapportera om den. Revisionen ska genomföras i samordning med högre nationella revisionsorgan och ska inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott bedöma om räkenskaperna är tillförlitliga, fullständiga och korrekta. I detta sammanhang ska kommissionen (Eurostat) bedöma kvaliteten på uppgifterna som medlemsstaterna rapporterar in i enlighet med förordning (EG) nr 679/2010.
 (a)  Genomföra en omfattande oberoende revision av den offentliga sektorns räkenskaper samt rapportera om den. Revisionen ska genomföras i samordning med högre nationella revisionsorgan och ska inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott bedöma om räkenskaperna är tillförlitliga, fullständiga och korrekta. I detta sammanhang ska kommissionen (Eurostat) bedöma kvaliteten på uppgifterna som medlemsstaterna rapporterar in i enlighet med förordning (EG) nr 479/2009 med avseende på statistikens kvalitet i samband med förfarandet vid alltför stora underskott.
Ändring 73
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 2
2.  Om det finns risk att tidsfristen för att korrigera det alltför stora underskottet inte efterlevs, ska kommissionen rikta en rekommendation till den berörda medlemsstaten om att anta ytterligare åtgärder inom en tidsram som är förenlig med den tidsfrist för korrigering av det alltför stora underskottet som avses i punkt 1. Kommissionens rekommendation ska offentliggöras och, på begäran av parlamentet i den berörda medlemsstaten, presenteras av kommissionen för parlamentet i den berörda medlemsstaten.
 2.  Om det finns risk att tidsfristen för att korrigera det alltför stora underskottet inte efterlevs och om dessa risker inte beror på omständigheter utanför den berörda medlemsstatens kontroll, ska kommissionen rikta en rekommendation till den berörda medlemsstaten om ett omsorgsfullt genomförande av åtgärderna i den första rekommendationen inom en tidsram som är förenlig med den tidsfrist för korrigering av det alltför stora underskottet som avses i punkt 1. Kommissionens rekommendation ska offentliggöras och, på begäran av parlamentet i den berörda medlemsstaten, presenteras av kommissionen för parlamentet i den berörda medlemsstaten.
Ändring 74
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 3
3.  Den berörda medlemsstaten ska inom den tidsram som anges i kommissionsrekommendationen i punkt 2 rapportera till kommissionen om åtgärder som vidtagits som svar på denna rekommendation tillsammans med rapporterna enligt artikel 7.3. Rapporten ska omfatta budgeteffekterna av alla vidtagna diskretionära åtgärder, målen för offentliga utgifter och inkomster, information om vidtagna åtgärder, vilka typer av åtgärder som planeras för att uppnå målen samt information om övriga åtgärder som vidtagits som svar på kommissionens rekommendation. Rapporten ska offentliggöras.
 3.  Den berörda medlemsstaten ska inom den tidsram som anges i kommissionsrekommendationen i punkt 2 även rapportera till kommissionen om de åtgärder som vidtagits som svar på denna rekommendation. Rapporten ska offentliggöras.
Ändring 75
Förslag till förordning
Artikel -11 (ny)
Artikel -11

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter tilldelas kommissionen på de villkor som fastställs i denna artikel.
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 5.5 ska ges till kommissionen för en period av tre år från den dag då denna förordning träder i kraft. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av tre år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 5.5 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5.  En delegerad akt som antas i enlighet med artikel 5.5 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Ändring 76
Förslag till förordning
Artikel -11a (ny)
Artikel -11a

Ekonomisk dialog

För att stärka dialogen mellan EU-institutioner, i synnerhet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen samt för att säkerställa ökad transparens och ansvarighet får Europaparlamentets ansvariga utskott uppmana rådets ordförande och kommissionen och, i tillämpliga fall, Europeiska rådets ordförande eller Eurogruppens ordförande att i utskottet diskutera beslut som fattats i enlighet med artiklarna 5.5, 6.4, 7.5, 8.4 och 9.3.

Europaparlamentets ansvariga utskott får ge de medlemsstater som berörs av sådana beslut möjlighet att delta i en diskussion.

Ändring 77
Förslag till förordning
Artikel 11 – punkt 1 – led ba (nytt)
(ba) hur denna förordning bidrar till att förverkliga unionens strategi för tillväxt och sysselsättning.
Ändring 78
Förslag till förordning
Artikel 11 – punkt 3a (ny)
3a.  Kommissionen ska så snart som möjligt och senast den 31 december 2012 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförbarheten av olika alternativ och med förslag till en eventuell färdplan för en gemensam emission av offentliga skuldinstrument, med beaktande av ekonomiska, skattemässiga och rättsliga förutsättningar. Kommissionen ska särskilt undersöka möjligheten att införa en skuldinlösenfond som tillfälligt kombinerar en gemensam emission av statspapper och strikta regler för finanspolitisk korrigering.
Ändring 79
Förslag till förordning
Artikel 11a (ny)
Artikel 11a

Kommissionens rapport

Senast den …* ska kommissionen lägga fram en rapport och, om nödvändigt, ett förslag till Europaparlamentet och rådet om hur samordningen och förhandsdiskussionerna mellan medlemsstaterna om eventuella större ekonomiska och finanspolitiska reformplaner med potentiella spridningseffekter ska fungera, under vilka former samordningen och diskussionerna ska äga rum, vilken politik som övervägs och de sannolika politiska konsekvenserna för medlemsstaterna och i synnerhet för de nationella parlamenten av de beslut som kan följa av sådan samordning och sådana förhandsdiskussioner.

*EUT: för in datumet tre månader efter det att denna förordning har trätt ikraft.
Ändring 80
Förslag till förordning
Artikel 11b (ny)
Artikel 11b

Europeisk skuldmyndighet

Senast den …* ska kommissionen lägga fram en rapport, och i nödvändiga fall ett förslag, till Europaparlamentet och rådet, som utvärderar möjligheten att inrätta en europeisk skuldmyndighet med ansvar för att hantera och samordna alla frågor med anknytning till medlemsstaternas årliga plan för emission av statspapper, förnyelsen av medlemsstaternas utestående skuld och bedömningen av hållbarheten hos alla medlemsstaters statsskulder. I sin rapport ska kommissionen även utvärdera möjligheten att årligen publicera data med avseende på medlemsstaternas statsskulder, underskott och andra makroekonomiska indikatorer.

*EUT: för in datumet tre månader efter det att denna förordning har trätt ikraft.
Ändring 81
Förslag till förordning
Bilaga I (ny)
Bilaga I

Gemensamma principer för oberoende finanspolitiska institutioner

–  Ägarskap: utan att det påverkar de principer som fastställs nedan ska de oberoende finanspolitiska institutionerna vara i överensstämmelse med medlemsstaternas regelverk och politiska och administrativa system; vid val av systemutformning kan hänsyn behöva tas till mindre medlemsstaters kapacitetsbegränsningar.
–  Uppdrag: de oberoende finanspolitiska institutionernas mandat ska vara tydligt fastställt i lagstiftning för att förhindra omotiverad inblandning från skattemyndigheter eller oskälig förlängning av dess mandat på bekostnad av skattemyndigheternas befogenheter eller nationella parlaments rättigheter.
–  Resurser: de resurser som tilldelas oberoende finanspolitiska institutioner ska stå i proportion till deras mandat, så att de kan genomföra sitt mandat på ett trovärdigt sätt.
–  Ansvarighet: stadgeenliga mekanismer ska införas för att uppmuntra lämplig ansvarighet inför den lagstiftande makten; de rapporter och analyser som utarbetas av de oberoende finanspolitiska institutionerna ska offentliggöras och göras tillgängliga kostnadsfritt.
–  Ledning: högre tjänstemän ska väljas på grundval av meriter, erfarenhet och tekniskt kunnande, särskilt om budgetförfarandet; urvalsprocessen kan inbegripa flera institutioner, t.ex. genom ett parlamentariskt bekräftelseförfarande eller genom att flera institutioner utser en eller flera ledamöter vardera; ledningens mandattid ska vara tydligt fastställd i lagstiftning, och mandatet ska inte kunna förnyas och ska helst sträcka sig längre än en valperiod; mandatet kan endast upphävas om en ledamot har gjort sig skyldig till ett allvarligt fel.
–  Personal: personal till de oberoende finanspolitiska institutionerna ska väljas genom ett öppet uttagningsförfarande baserat på meriter och tekniskt kunnande; anställningsvillkoren ska likna dem för statstjänstemän.
–  Tillgång till information, öppenhet och kommunikationspolitik: de oberoende finanspolitiska institutionerna ska som regel och i lag garanteras full tillgång till all relevant information som de behöver för att genomföra sitt mandat på ett effektivt sätt och inom tidsramarna; alla undantag från denna bestämmelse ska också tydligt fastställas; utan att det påverkar den lagstiftningen, får de oberoende finanspolitiska institutionernas möjligheter att i god tid kommunicera via tillgängliga mediekanaler inte begränsas; om de oberoende finanspolitiska institutionerna ingår i en annan enhet bör det klargöras att utlåtanden endast är bindande för de oberoende finanspolitiska institutionerna och inte för värdinstitutet.

(1) Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 57.2 andra stycket i arbetsordningen (A7-0173/2012).


Utvidgning av den geografiska räckvidden för EBRD:s verksamhet till södra och östra Medelhavsområdet ***I
PDF 268kWORD 33k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 juni 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av avtalet om upprättande av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) i syfte att utvidga den geografiska räckvidden för EBRD:s verksamhet till södra och östra Medelhavsområdet (COM(2011)0905 – C7-0523/2011 – 2011/0442(COD))
P7_TA(2012)0244A7-0142/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0905),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 212 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0523/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 3 maj 2012 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0142/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 juni 2012 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr …/2012/EU om ändring av avtalet om upprättande av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) i syfte att utvidga den geografiska räckvidden för EBRD:s verksamhet till södra och östra Medelhavsområdet

P7_TC1-COD(2011)0442


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut nr 602/2012/EU.)


Den fleråriga budgetramen och egna medel
PDF 114kWORD 38k
Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2012 om den fleråriga budgetramen och egna medel (2012/2678(RSP))
P7_TA(2012)0245B7-0303/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 311 och 312,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 ”Investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla”(2),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 29 juni 2011 ”En budget för Europa 2020”,

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 312.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska rådet anta en förordning om fastställande av den fleråriga budgetramen. Rådet ska besluta med enhällighet efter godkännande av Europaparlamentet.

B.  Enligt artikel 311 i EUF-fördraget ska unionen se till att den har nödvändiga medel för att nå sina mål och genomföra sin politik, och ska helt finansieras av egna medel.

C.  Det tjänstgörande danska ordförandeskapet har för avsikt att för Europeiska rådet i juni lägga fram ett ”förhandlingspaket”, med förslag om alternativ för alla delar av förhandlingarna, också om inkomstsidan, men i detta skede utan belopp.

D.  I sin tidigare nämnda resolution av den 8 juni 2011 fastställde Europaparlamentet sina politiska prioriteringar för nästa fleråriga budgetram, både ur lagstiftnings- och budgetsynvinkel, och skapade en sund grundval för förhandlingarna.

E.  De fleråriga programmen med anknytning till nästa fleråriga budgetram kommer att antas av parlamentet och rådet enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

F.  Europaparlamentet har upprepade gånger efterlyst nya och verkligt äkta egna medel.

1.  Europaparlamentet betonar att EU:s budget är en investeringsbudget med stark hävstångseffekt, med tanke på att 94 procent av dess anslag går till att stimulera ekonomisk tillväxt och sysselsättning samt till unionens roll som global aktör. Parlamentet betonar att EU-budgeten trots sin begränsade storlek – bara två procent av de offentliga utgifterna inom unionen – sammanför resurser, fungerar som en katalysator samt ger stordriftsfördelar och gränsöverskridande effekter för att uppnå gemensamt överenskomna politiska mål för unionen. Parlamentet är fast övertygat om att EU-budgeten är ett kraftfullt verktyg för att öka strategiska investeringar med europeiskt mervärde och få igång Europas ekonomi igen, vilket skapar tillväxt och sysselsättning, samtidigt som den syftar till att främja ekonomisk och social sammanhållning överallt inom unionen. Parlamentet betonar därför att EU-budgeten måste spela en strategisk roll, parallellt med de budgetkonsolideringsåtgärder som för närvarande åläggs nationella budgetar.

2.  Europaparlamentet påminner om att det med en överväldigande majoritet antog betänkandet från det särskilda utskottet för politiska utmaningar och budgetmedel för ett hållbart Europa efter 2013 (SURE) i sin resolution av den 8 juni 2011, vars innehåll fortfarande till fullo är giltigt och ska ses som en förhandlingsposition för nästa fleråriga budgetram 2014–2020. Parlamentet slår åter fast att det inte är möjligt att uppnå unionens politiska mål utan en adekvat finansiering från en robust EU-budget. Parlamentet understryker att Europa 2020-strategin, som alla de 27 medlemsstaterna ställt sig bakom, borde hjälpa unionen att återhämta sig från krisen och bli starkare genom att skapa såväl sysselsättning som smart och hållbar tillväxt för alla. Parlamentet bekräftar att det motsätter sig varje förslag som inte skulle göra det möjligt för unionen att uppfylla sin roll och sina redan ingångna politiska åtaganden eller att svara upp mot nya ansvarsområden.

3.  Europaparlamentet insisterar på att EU-budgeten bör uppvisa en lämplig balans mellan inkomster från verkligt äkta egna medel och utgifter, vilket krävs i fördraget. Parlamentet fastslår att det inte är berett att godkänna förordningen om nästa fleråriga budgetram utan en politisk överenskommelse om en reformering av systemet för egna medel, som får ett slut på befintliga rabatter och andra korrigeringsmekanismer och leder till mer transparens, rättvisa och hållbarhet. Parlamentet välkomnar de lagstiftningsförslag som kommissionen lagt fram den 29 juni 2011 om reformeringen av systemet för egna medel, bland annat förslagen om en skatt på finanstransaktioner och egna medel i form av en ny EU-moms, som syftar till att minska andelen för medlemsstaternas BNI-baserade bidrag till EU-budgeten till 40 procent senast 2020, och därmed skulle bidra till medlemsstaternas konsolideringsansträngningar.

4.  Mot bakgrund av den makroekonomiska omgivningen och utmaningarna i en värld som är stadd i omvandling samt i syfte att åstadkomma en bättre och mer effektiv användning av EU-medel, insisterar Europaparlamentet på att den fleråriga budgetramen 2014–2020 måste tillhandahålla ökad budgetflexibilitet både inom och mellan rubriker, liksom mellan budgetår inom den fleråriga budgetramen, så att budgetmedlen på lämpligt sätt kan anpassas till nya omständigheter och prioriteringar. Parlamentet håller fast vid enhetsprincipen för EU-budgeten och betonar att all EU-politik och alla EU-program måste tas med i den fleråriga budgetramen med lämplig finansiering, för att bidra till att budgetramen präglas av insyn, förutsägbarhet och ansvarstagande.

5.  Europaparlamentet begär eftertryckligen att de politiska ståndpunkter som Europeiska rådet kommer överens om ska förhandlas mellan parlamentet och rådet, företrätt av rådet (allmänna frågor), innan rådet formellt lägger fram sina förslag i syfte att uppnå parlamentets godkännande av förordningen om den fleråriga budgetramen enligt artikel 312 i EUF-fördraget. Parlamentet betonar att förhandlingarna om lagstiftningsförslagen i samband med de fleråriga programmen kommer att genomföras enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet och kommer att slutföras så snart som en överenskommelse nåtts om deras finansieringsramar. Parlamentet är beslutsamt när det gäller att, vid behov, till fullo använda sina befogenheter avseende godkännande och ordinarie lagstiftning enligt fördraget.

6.  Europaparlamentet betonar att man bör komma överens om den fleråriga budgetramens målsättningar och åtgärder innan man förser dem med belopp, och betonar att parlamentet och rådet bör genomföra fullständiga förhandlingar om alla frågor med anknytning till den fleråriga budgetramen innan det blir aktuellt med några belopp och slutliga justeringar av hela paketet för den fleråriga budgetramen. Parlamentet ansluter sig till principen att ”inget är överenskommet förrän allt är överenskommet” som en lämplig arbetsmetod.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, medlemsstaternas nationella parlament och regeringar samt till övriga berörda institutioner och organ.

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.
(2) Antagna texter, P7_TA(2011)0266.


EU:s handelsförhandlingar med Japan
PDF 107kWORD 32k
Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2012 om handelsförhandlingarna mellan EU och Japan (2012/2651(RSP))
P7_TA(2012)0246B7-0297/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 3.1 e i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 218.2 och 218.10 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av Copenhagen Economics rapport av den 30 november 2009 ”Assessment of barriers to trade and investment between the EU and Japan”,

–  med beaktande av den gemensamma förklaring som antogs vid det nittonde toppmötet mellan EU och Japan, som hölls i Tokyo den 28 april 2010,

–  med beaktande av resultaten av kommissionens offentliga samråd om handelsförbindelserna mellan EU och Japan, vilka offentliggjordes den 21 februari 2011,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 24 och 25 mars 2011,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 maj 2011 om handelsförbindelserna mellan EU och Japan(1),

–  med beaktande av den gemensamma förklaring som antogs vid det tjugonde toppmötet mellan EU och Japan, som hölls i Bryssel den 28 maj 2011,

–  med beaktande av artiklarna 90.2 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Både rådet och kommissionen har konstaterat att Japans förmåga att undanröja regleringsmässiga handelshinder är en förutsättning för inledandet av förhandlingar om handelsavtalet mellan EU och Japan, varigenom en närmare ekonomisk integration mellan de båda strategiska handelspartnerna skulle främjas.

B.  Vid det tjugonde toppmötet mellan EU och Japan, som hölls i Bryssel den 28 maj 2011, bestämde toppmötets ledare att de båda sidorna skulle inleda diskussioner i syfte att fastställa omfattningen av och ambitionsnivån för sådana förhandlingar.

C.  Det har inrättats en sonderingsgrupp för att utvärdera det gemensamma samförståndet om omfattningen av och ambitionsnivån för tänkbara handelsförhandlingar mellan Japan och EU.

1.  Europaparlamentet uppmanar rådet att inte tillåta att handelsförhandlingar inleds förrän parlamentet har fastställt sin ståndpunkt om det föreslagna förhandlingsmandatet på grundval av ett betänkande från det ansvariga utskottet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen för kännedom.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0225.


Guinea-Bissau
PDF 130kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2012 om militärkuppen i Guinea-Bissau (2012/2660(RSP))
P7_TA(2012)0247RC-B7-0277/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av presidentvalets första omgång den 18 mars 2012 och den andra omgången som skulle ha hållits den 29 april 2012 i Guinea-Bissau,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds uttalanden av den 31 mars, den 13 och 21 april samt den 8 maj 2012 liksom dess resolution 2048 av den 18 maj 2012,

–  med beaktande av uttalandena av den 6, 12 och 19 april 2012 från ordföranden för Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas) kommission ordförande om Guinea-Bissau,

–  med beaktande av uttalandena av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 12 och 14 april 2012,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares uttalanden av den 13 och 16 april 2012,

–  med beaktande av kommissionens ordförandes uttalande av den 13 april 2012,

–  med beaktande av uttalandet av den 13 april 2012 från ordförandeskapet för de portugisisktalande ländernas gemenskap (CPLP) om Guinea-Bissau,

–  med beaktande av resolutionerna från det åttonde och nionde extrainsatta mötet i ministerrådet för CPLP av den 14 april och den 5 maj 2012,

–  med beaktande av uttalandet av generalsekreteraren för internationella organisationen för fransktalande länder (OIF), av den 16 april 2012,

–  med beaktande av de beslut som Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd den 17 och 24 april 2012 fattade om situationen i Guinea-Bissau,

–  med beaktande av OIF:s ständiga råds beslut av den 18 april 2012,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från Afrikanska utvecklingsbankgruppen och Världsbankgruppen av den 19 april 2012,

–  med beaktande av slutsatserna av den 23 april och den 3 maj 2012 från Europeiska unionens råds möte,

–  med beaktande av slutkommunikéerna från det extra toppmötet för Ecowas stats- och regeringschefer av den 26 april och den 3 maj 2012,

–  med beaktande av de diplomatiska, ekonomiska och finansiella sanktioner mot Guinea-Bissau som Ecowas införde den 29 april och den 31 maj 2012,

–  med beaktande av den särskilda rapporten av den 30 april 2012 från FN:s generalsekreterare,

–  med beaktande av rådets förordning (EU) nr 377/2012 av den 3 maj 2012 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ som hotar freden, säkerheten eller stabiliteten i Republiken Guinea-Bissau och rådets genomförandeförordning (EU) nr 458/2012 av den 31 maj 2012 om genomförande av artikel 11.1 i förordning (EU) nr 377/2012,

–  med beaktande av ordförandeskapets uttalanden på EU:s vägnar den 18 maj 2012,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 12 mars 2009 om Guinea-Bissau(1), den 10 mars 2010 om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(2) och den 11 maj 2011 om rådets årliga rapport till Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande vägvalen när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken – 2009(3),

–  med beaktande av Cotonouavtalet, särskilt artiklarna 1, 8, 9, 10, 11, 20 och 33,

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 12 april 2012 tog medlemmar av de väpnade styrkorna med våld över makten i Guinea-Bissau och fängslade både interimspresident Raimundo Pereira och premiärminister Carlos Gomes Júnior.

B.  Denna olagliga händelse inträffade dagen innan valkampanjen inför presidentvalets andra omgång skulle inledas i Guinea-Bissau.

C.  Öppenheten i den valkampanjen i Guinea-Bissau, där premiärminister Carlos Gomes Júnior fick 48,7 % av rösterna i första omgången, har fått både nationellt och internationellt erkännande.

D.  Militärkuppen har fördömts på bred internationell front.

E.  De militära ledarna och en grupp minoritetspartier har under Ecowas överinseende kommit överens om att inrätta ett nationellt övergångsråd och en övergångsregering utan fritt samtycke från landets rättmätiga politiska institutioner.

F.  Decennier av politisk instabilitet i Guinea-Bissau har fört in landet i en djup politisk och humanitär kris, där också landets styrelseskick krisat ihop.

G.  Guinea-Bissaus militära ledarskap har upprepade gånger på ett oacceptabelt sätt blandat sig i landets politiska liv, vilket har inverkat extremt negativt på möjligheterna att institutionalisera demokratin och etablera rättsstatsprincipen, liksom på befolkningens säkerhet och ekonomins utveckling.

H.  Instabiliteten i Guinea-Bissau gör det svårt att effektivt bekämpa narkotikahandeln, och hotar stabiliteten i hela Västafrika och möjligheterna att konsolidera freden i landet.

I.  Inom den tionde europeiska utvecklingsfonden (2008–2013) anslog Europeiska unionen sammanlagt 102,8 miljoner EUR för Guinea-Bissau.

J.  Guinea-Bissaus ekonomi är en av de fattigaste och mest beroende av alla i regionen Västafrika och internationellt bistånd svarar för 80 % av landets budget.

K.  Den aktuella politiska situationen i landet leder till att uppmärksamheten avlänkas, både från befolkningens behov och från att den humanitära krisen i landet blir allt värre.

L.  I juni 2008 inledde EU ett uppdrag för att reformera säkerhetssektorn i Guinea-Bissau, som ett led i den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Den 30 september 2010 ansåg uppdraget att det fullgjort sin insats och lämnade landet.

1.  Europaparlamentet fördömer å det kraftfullaste de väpnade styrkornas författningsvidriga maktövertagande i Guinea-Bissau den 12 april 2012.

2.  Europaparlamentet noterar att interimspresidenten och premiärministern den 27 april 2012 försatts på fri fot samt att de tvingats lämna landet och kräver att bägge fritt får återgå till att oinskränkt utöva sina medborgerliga och politiska rättigheter.

3.  Europaparlamentet kräver att militärrebellerna utan undantag ska respektera den fysiska integriteten för de statstjänstemän och andra medborgare som hålls som fångar av dem, samt att de ovillkorligen försätts på fri fot. Parlamentet kräver också ett slut på våldet, plundringarna och hotelserna.

4.  Europaparlamentet fördömer att fredliga demonstrationer för att rättsstaten skulle återställas slagits ned med våld, framför allt den demonstration som ägde rum den 25 maj 2012 i Bissau.

5.  Europaparlamentet kräver att alla inblandade parter omedelbart ska upphöra med sitt våldsamma och olagliga agerande, och påminner om arméns löfte att respektera Guinea-Bissaus författning.

6.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att utöva allt det inflytande och ge allt det stöd som behövs för att dessa olagligheter grundligt ska utredas och ställa de ansvariga inför rätta.

7.  Europaparlamentet tillbakavisar det självutnämnda ”militärkommandot”, det ”nationella övergångsrådet” och ”övergångsregeringen”, och betonar att parlamentet inte erkänner några självutnämnda militära institutioner och övergångsinstitutioner och uppmanar det internationella samfundet att agera likadant.

8.  Europaparlamentet erinrar om och ställer sig bakom Ecowas princip om nolltolerans mot makt som förvärvats eller vidmakthålls med författningsvidriga och odemokratiska metoder och anser att övergångsavtalet i Guinea-Bissau är ett flagrant brott mot den principen och mot landets statsförfattning och skapar legitimitet för statskuppen.

9.  Europaparlamentet kräver att både det författningsenliga statsskicket och rättsstaten omedelbart ska återställas och att valprocessen ska slutföras, också parlamentsvalet, så att Guinea-Bissaus folk i fria och rättvisa val kan bestämma om sin framtid.

10.  Europaparlamentet tillbakavisar alla försök från utomståendes sida att slå mynt av den aktuella situationen till skada för Guinea-Bissaus folks självbestämmanderätt och landets territoriella integritet och dess frihet.

11.  Europaparlamentet kräver ett fullständigt återställande av och fullständiga garantier för grundläggande rättigheter, inklusive yttrande- och tryckfrihet, mötes- och föreningsfrihet och rörelsefrihet.

12.  Europaparlamentet vill att meningsskiljaktigheter ska lösas på politisk och fredlig väg inom ramen för Guinea-Bissaus lagliga institutioner.

13.  Europaparlamentet uppmanar de politiska partierna att enas om en heltäckande reformprocess för militären, polisen, säkerhetssektorn och rättsväsendet som ett första steg mot politisk stabilitet.

14.  Europaparlamentet stöder nationella och internationella insatser för att återställa förtroendet bland politiska aktörer, militären, säkerhetsstyrkorna och det civila samhället för att återföra landet till ett författningsenligt normaltillstånd.

15.  Europaparlamentet upprepar sin fasta övertygelse att Guinea-Bissau riskerar att förbli militärt instabilt och oförmöget att klara av den grasserande korruptionen eller att ändra sin status som viktigt genomgångsland för narkotika så länge landets institutioner är strukturellt svaga.

16.  Europaparlamentet betonar vikten av att inrätta en ”kriskontaktgrupp” för Guinea-Bissau som samordnas av FN, med företrädare för Afrikanska unionen, Ecowas och CPLP, i enlighet med vad som anges i FN:s generalsekreterares särskilda rapport av den 30 april 2012 om situationen i Guinea-Bissau.

17.  Europaparlamentet stöder EU:s beredvillighet att samarbeta med västafrikanska stater och dess regionala och internationella partner, inbegripet FN, Afrikanska unionen, CPLP och Ecowas, i syfte att inrätta ett effektivt partnerskap som kan bidra till långsiktig fred och stabilitet i Guinea-Bissau.

18.  Europaparlamentet välkomnar de olyckliga men nödvändiga diplomatiska, ekonomiska och finansiella sanktioner som Ecowas har infört mot Guinea-Bissau, de restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ som hotar freden, säkerheten eller stabiliteten i Republiken Guinea-Bissau som rådet har godkänt, samt det reseförbud som FN:s säkerhetsråd har infört för vissa personer.

19.  Europaparlamentet uppmanar alla internationella partner att fortsätta att noggrant övervaka situationen i Guinea-Bissau samt att vara beredda att ompröva lämpligheten av de åtgärder som vidtagits, också behovet av utökade åtgärder, och samtidigt göra sitt yttersta för att inte befolkningen ska drabbas negativt.

20.  Europaparlamentet noterar att Ecowas beslutat sätta in sin beredskapsstyrka för att trygga återtåget för Angolas teknisk-militära biståndsuppdrag (Missang), samt att beredskapsstyrkans första kontingent anlänt till Guinea-Bissau.

21.  Europaparlamentet välkomnar CPLP:s förslag om att upprätta en stabiliseringsstyrka för Guinea-Bissau inom FN:s ram och med ett mandat som ska fastställas av FN:s säkerhetsråd, tillsammans med Ecowas, Afrikanska unionen och EU, med hänsyn tagen till erfarenheterna från Angolas militäruppdrag i Guinea-Bissau (Missang).

22.  Europaparlamentet uppmanar rådet att bistå med råd och stöd ifråga om den reform som akut måste göras av försvars- och säkerhetssektorerna i Guinea-Bissau, och att överväga att konkret stödja inrättandet av ett nytt internationellt stabiliseringsuppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

23.  Europaparlamentet uppmanar FN, Afrikanska unionen, CPLP och Ecowas om att gemensamt samordna de olika militära styrkor som grannländerna redan har på plats, bland annat från Angola, Nigeria, Senegal och Burkina Faso.

24.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i alla de länder som tillhandahåller militära styrkor och säkerhetsstyrkor – och som alla är partner inom AVS-länderna – att se till att styrkorna inte kommer att användas för att stödja den lagstridiga ordning som kuppmakarna och de självutnämnda övergångsmyndigheterna velat få till stånd eller att bryta mot Guinea-Bissaus folks mänskliga rättigheter.

25.  Europaparlamentet beklagar att uppdraget för reform av säkerhetssektorn i Guinea-Bissau upphörde under 2010.

26.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant och rådet att undersöka om det går att sända ut ett nytt uppdrag för reform av säkerhetssektorn till Guinea-Bissau, med ett förstärkt mandat för att bistå med en reform av säkerhets- och försvarssektorerna, främja kapacitetsuppbyggandet, reformera den offentliga förvaltningen och stödja rättsstaten, så fort som de lagliga myndigheterna åter får möjlighet att oinskränkt utöva den styrande makten i Guinea-Bissau och att gå ut med en begäran om ett sådant uppdrag.

27.  Europaparlamentet uppmanar på nytt med kraft rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant att överväga nya sätt att hjälpa Guinea-Bissaus lagliga regering att bekämpa narkotikasmuggling och organiserad brottslighet i Guinea-Bissau, så att inte landet ska bli ännu ett exempel på en misslyckad narkotikastat.

28.  Europaparlamentet erinrar om att narkotikasmugglingen i Guinea-Bissau inriktar sig på den europeiska marknaden och har kopplingar till andra nätverk av brottslingar som opererar i regionen, bland dem framför allt nätverken av terrorister i Sahel och Nigeria.

29.  Europaparlamentet vädjar till EU och det internationella samfundet att stärka sina insatser för att bygga upp ett demokratiskt och stabilt Guinea-Bissau.

30.  Europaparlamentet uppmärksammar den humanitära situationen i Guinea-Bissau, särskilt för internt fördrivna personer och flyktingar, epidemiriskerna och hoten mot en trygg livsmedelsförsörjning samt mot hälso- och sjukvården och uppmanar EU och det internationella samfundet att utan dröjsmål vidta konkreta hjälpinsatser som är anpassade till problemens omfattning.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sitt humanitära bistånd och sitt direkta stöd till befolkningen.

32.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, FN:s och Ecowas generalsekreterare, Afrikanska unionens institutioner, den gemensamma parlamentariska församlingen AVS-EU, sekretariatet för CPLP samt Guinea-Bissaus regering och parlament.

(1) EUT C 87 E, 1.4.2010, s. 178.
(2) EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 63.
(3) Antagna texter, P7_TA(2011)0227.


Sudan och Sydsudan
PDF 175kWORD 44k
Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2012 om situationen i Sudan och Sydsudan (2012/2659(RSP))
P7_TA(2012)0248RC-B7-0281/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Sudan,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2046 (2012) av den 2 maj 2012 om Sudan och Sydsudan,

–  med beaktande av uttalandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, som välkomnade FN:s säkerhetsråds resolution 2046 (2012) av den 2 maj 2012,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 31 januari 2011 om Sudan och rådets beslut av den 23 maj 2011(1),

–  med beaktande av det samförståndsavtal om icke-aggression och samarbete som undertecknades den 10 februari 2012 av Sudan och Sydsudan,

–  med beaktande av uttalandena av den 28 mars 2012 och den 11 april 2012 från talespersonen för unionens höga representant, Catherine Ashton, om väpnade sammandrabbningar i gränsområdena mellan Sudan och Sydsudan,

–  med beaktande av Afrikanska unionens uttalande av den 17 april 2012, som uppmanade Sudan och Sydsudan att agera ansvarsfullt och hörsamma kraven från Afrikanska unionen och världssamfundet om ett omedelbart slut på den pågående konflikten mellan de båda länderna,

–  med beaktande av uttalandet av den 16 april 2012 från talespersonen för FN:s generalsekreterare om situationen i Sudan och Sydsudan, där djup oro uttrycktes över de fortsatta striderna mellan de två länderna, inbegripet följderna för oskyldiga civila,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moons uttalande av den 19 april 2012, i vilket han med kraft uppmanade Sudan och Sydsudan att upphöra med fientligheterna för att undvika ett återupptagande av konflikten, som under loppet av mer än två årtionden redan kostat miljontals människor livet,

–  med beaktande av rådets slutsatser om Sudan och Sydsudan, som antogs vid rådets (utrikes frågor) 3 159:e sammanträde den 23 april 2012, där EU uttrycker djup oro över upptrappningen av konflikten mellan Sudan och Sydsudan,

–  med beaktande av den färdplan för Sudan och Sydsudan som lades fram i den kommuniké som Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd offentliggjorde den 24 april 2012 och som till fullo stöds av EU,

–  med beaktande av det övergripande fredsavtalet för Sudan från 2005,

–  med beaktande av FN:s uppdrag i Sydsudan (Unmiss) och FN:s interimistiska säkerhetsstyrka för Abyei (Unisfa),

–  med beaktande av förklaringen från ordförandena i den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen om Sudan och Sydsudan, som församlingen antog den 30 maj 2012,

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Upprepade våldshandlingar vid gränsen mellan Sudan och Sydsudan, inbegripet trupprörelser, intagandet och ockupationen av Heglig, stöd till inofficiella styrkor, stöd till varandras rebeller och strider mellan Sudans armé och Sudanesiska folkets befrielsearmé (SPLA) har gjort att konflikten mellan Sudan och Sydsudan mynnat ut i fullständig konfrontation.

B.  Striderna mellan Sudan och Sydsudan och de fortsatta striderna i delstaterna Södra Kurdufan och Blå Nilen i Sudan har lett till en allvarlig humanitär situation.

C.  Avsaknaden av avtal om ekonomiska övergångsordningar mellan de båda länderna, rörande bland annat användningen av olja, har resulterat i att Khartoum har beslagtagit olja från de södra regionerna och att Sydsudan beslutat att stoppa oljeproduktionen, vilket i betydande grad bidragit till den rådande krisen.

D.  Den 29 juni 2011 ingick Sudans och Sydsudans regeringar ett avtal om gränssäkerhet och en gemensam politisk säkerhetsmekanism, inklusive ett åtagande om att inrätta en säker, demilitariserad zon, och den 30 juli 2011 ingick de båda parterna ett avtal om stöduppdraget för gränsövervakning.

E.  Sydsudan har aviserat ett omedelbart tillbakadragande från Abeyi-regionen i enlighet med avtalet av den 20 juni 2011 mellan Sudan och Sydsudan.

F.  De utkast till beslut inom ramen för den gemensamma politiska säkerhetsmekanismen som lades fram för parterna den 4 april 2012 av Afrikanska unionens högnivåpanel för genomförande skapar goda förutsättningar för att inrätta ömsesidig säkerhet längs den gemensamma gränsen mellan Sudan och Sydsudan.

G.  Den resolution som FN:s säkerhetsråd enhälligt antog den 2 maj 2012 godkände en färdplan för Sudan och Sydsudan för att inom de närmaste tre månaderna få ett slut på fientligheterna och lösa de frågor som fortfarande kvarstår efter delningen.

H.  Sudan och Sydsudan har båda välkomnat färdplanen och bekräftat sina åtaganden om ett omedelbart slut på striderna. Stora spänningar kvarstår emellertid.

I.  Den 4 juni 2012 inledde både Sudan och Sydsudan sina första högnivådiskussioner om gränssäkerhet efter det att en rad sammandrabbningar vid gränsen hotade att förvandla det tidigare inbördeskriget till en ny storskalig konflikt.

J.  EU fäster särskild vikt vid att den gemensamma mekanismen för gränskontroll och gränsövervakning omedelbart aktiveras genom att man skickar ut internationella observatörer och annan personal på fältet för att övervaka vad som sker och bidra till att avtalen följs.

K.  Sudan och Sydsudan har drabbats av en allvarlig torka, och människor har börjat förflytta sig i jakten på mat. Enligt beräkningar från FN-tjänstemän riskerar runt en miljon människor att drabbas av svält om inget livsmedelsbistånd når dem under de kommande månaderna.

1.  Europaparlamentet välkomnar att både Sudan och Sydsudan har godkänt färdplanen i FN:s säkerhetsråds resolution 2046 (2012) av den 2 maj 2012 och bekräftat sina åtaganden om att omedelbart upphöra med fientligheterna. Parlamentet välkomnar att direkta förhandlingar återupptagits i Addis Abeba samt Afrikanska unionens roll och Thabo Mbekis medling i denna process.

2.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Sudan och Sydsudan att visa sin politiska vilja att i praktiken slå in på en fredlig väg genom att ta itu med säkerhetssituationen på båda sidor genom meningsfulla förhandlingar inom ramen för den gemensamma politiska säkerhetsmekanismen, och att inleda med att inrätta en säker, demilitariserad gränszon och ovillkorligen dra tillbaka alla sina väpnade styrkor till den egna sidan av gränsen, i enlighet med tidigare ingångna avtal, däribland avtalet om stöduppdraget för gränsövervakning av den 30 juli 2011.

3.  Europaparlamentet kräver att den gemensamma mekanismen för gränskontroll och gränsövervakning omedelbart aktiveras genom att man skickar ut internationella observatörer och övrig personal på fältet för att övervaka och bidra till att avtalen följs.

4.  Europaparlamentet uppmanar Sudan och Sydsudan att genomföra kvarstående aspekter av avtalet av den 20 juni 2011 om tillfälliga säkerhetsåtgärder och administrativa åtgärder för Abyei-regionen, i synnerhet tillbakadragandet av alla sudanesiska och sydsudanesiska styrkor från Abyei-regionen. Parlamentet välkomnar att Sydsudan drar tillbaka sin armé från Heglig, och uppmanar Sudans regering att göra detsamma. Parlamentet kräver att Sudans väpnade styrkor omedelbart upphör med sina flygbombningar av Sydsudan.

5.  Europaparlamentet uppmanar Sudan och Sydsudan att upphöra med att hysa och stödja rebellgrupper mot den andra staten.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft samtliga parter att respektera i synnerhet punkterna 7 och 16 i beslutet av den 24 april 2012 från Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd, där det på nytt framhålls att staters territorialgränser inte får ruckas med våld, att eventuella territorialkonflikter får biläggas endast genom ömsesidigt accepterade, fredliga och politiska lösningar samt att konflikten i Södra Kurdufan och Blå Nilen inte kan få en militär lösning.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta det nära samarbetet med sina internationella partner, särskilt Afrikanska unionen och FN, för att säkerställa att Sudan och Sydsudan genomför FN:s säkerhetsråds resolution av den 2 maj 2012 om en färdplan för Sudan och Sydsudan.

8.  Europaparlamentet är djupt oroat över den humanitära situation som sammandrabbningarna mellan Sudan och Sydsudan fört med sig, liksom över de fortsatta strider som pågår i delstaterna Södra Kurdufan och Blå Nilen i Sudan. Parlamentet fördömer kraftigt alla våldshandlingar som begåtts mot civila och som utgör brott mot internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning.

9.  Europaparlamentet uppmanar alla parter att främja och skydda de mänskliga rättigheterna, inbegripet kvinnors rättigheter och utsatta gruppers rättigheter, och att uppfylla sina skyldigheter enligt internationell rätt, inbegripet internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning. Parlamentet kräver att de som begått allvarliga brott mot sådan lagstiftning, inklusive sexuella våldsbrott, ska ställas till svars.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Sudan och Sydsudan att tillåta humanitärt bistånd till de drabbade befolkningarna i konfliktområdena, särskilt Södra Kurdufan och Blå Nilen, och att i enlighet med internationell rätt och internationell människorättslagstiftning garantera säker, fri och omedelbar tillgång för FN-personal och personal från andra humanitära organisationer samt för leverans av förnödenheter och utrustning, för att personalen effektivt ska kunna utföra sin uppgift att bistå den konfliktdrabbade civilbefolkningen.

11.  Europaparlamentet uppmanar båda sidor att upphöra med inflammerad retorisk och fientlig propaganda, som leder till ömsesidig demonisering, främlingsfientlighet och hot om våld. Parlamentet uppmanar båda regeringarna att fullt ut ansvara för skyddet av varandras medborgare i enlighet med internationella principer och ramavtalet om statusen för den andra statens medborgare och tillhörande frågor, vilket paraferades i mars 2012.

12.  Europaparlamentet välkomnar FN:s säkerhetsråds beslut att förlänga mandatet för Unmis och att sända fler fredsbevarande styrkor till Sudan. En fortsatt FN-närvaro är oerhört betydelsefull för att två livskraftiga stater ska kunna utvecklas på fredlig väg. Parlamentet uppmanar både Sudan och Sydsudan att välkomna FN:s närvaro och garantera dess säkerhet.

13.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Sudan och Sydsudan att uppnå en överenskommelse om de olösta frågorna i samband med de politiska och ekonomiska övergångsordningarna mellan de båda länderna, inbegripet användningen av olja. Parlamentet upprepar att en lösning på gränsdragningsfrågorna är en förutsättning för att uppnå fred och stabilitet i regionen.

14.  Europaparlamentet uppmanar Sudan och Sydsudan att nyttja Afrikanska unionens tjänster inom ramen för dess gränsprogram, som kan hjälpa parterna att lösa problemen med att staka ut gränserna och fatta ett beslut om de omtvistade områdena utifrån bästa praxis i Afrika samt internationella principer.

15.  Europaparlamentet är övertygat om att det för en långsiktig stabilitet i regionen krävs en ny, enhetlig och omfattande internationell strategi, där EU kan spela en roll tillsammans med andra internationella och regionala aktörer. Strategin skulle vara inriktad inte bara på nord-sydfrågor och situationen i Södra Kurdufan och Blå Nilen utan också på den sedan länge försenade reformprocessen i Sudan och mer djupgående demokratiska reformer i Sydsudan. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen att vara beredda att erbjuda nödvändigt bistånd om det regerande sudanesiska nationella kongresspartiet (NCP) accepterar en fri och obehindrad nationell dialog med syftet att införa konstitutionella ordningar som omfattar och godtas av alla, och vidtar verkliga åtgärder för att få stopp på straffriheten i Darfur, Södra Kurdufan och Blå Nilen.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, EU:s medlemsstater och världssamfundet att infria sina åtaganden om finansiering till regionen, särskilt för att komma till rätta med allvarliga brister inom livsmedelsbiståndet, de tillfälliga bostäderna och det akuta skyddet. Stor uppmärksamhet måste ägnas åt läget vad gäller livsmedelsförsörjningen, och åtgärder måste vidtas om situationen förvärras.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s säkerhetsråd och generalsekreterare, EU:s särskilda representant i Sydsudan, Sudans regering, Sydsudans regering, Afrikanska unionens institutioner och ordföranden för Afrikanska unionens högnivåpanel för Sudan samt EU-medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 142, 28.5.2011, s. 61.


Handelsavtal mellan EU och Colombia och Peru
PDF 135kWORD 54k
Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2012 om EU:s handelsavtal med Colombia och Peru (2012/2628(RSP))
P7_TA(2012)0249B7-0301/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av att förhandlingarna om ett handelsavtal mellan EU, Colombia och Peru avslutades den 1 mars 2010 och att handelsförhandlingarna förklarades avslutade den 19 maj 2010,

–  med beaktande av paraferingen av handelsavtalet mellan EU, Colombia och Peru den 23 mars 2011,

–  med beaktande av de tre parternas officiella godkännande av handelsavtalet den 13 april 2011,

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets beslut om undertecknande på Europeiska unionens vägnar av handelsavtalet mellan EU och Colombia och Peru (COM(2011)0570),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 5 maj 2010 om EU:s strategi för förbindelserna med Latinamerika(1) och av den 21 oktober 2010 om Europeiska unionens handelsförbindelser med Latinamerika(2),

–  med beaktande av resolutionerna från den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika, särskilt resolutionen av den 19 maj 2011 om förutsättningarna för handelsförbindelser mellan Europeiska unionen och Latinamerika,

–  med beaktande av frågan av den 26 april 2012 till kommissionen om handelsavtalet mellan EU och Colombia och Peru (O-000107/2012 – B7-0114/2012),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Med tanke på betydelsen av de historiska och kulturella kopplingarna syftar handelsavtalet mellan EU och Colombia och Peru till att öppna marknaderna för bland annat varor, tjänster, offentlig upphandling och investeringar samt till att främja ekonomisk integration mellan parterna. Syftet är även att främja en omfattande ekonomisk utveckling för att minska fattigdomen, skapa nya arbetstillfällen, förbättra arbetsvillkoren och höja levnadsstandarden genom att liberalisera och öka handeln och investeringarna mellan territorierna samt att uppmuntra till ett åtagande om att handelsavtalet ska genomföras i enlighet med målet om hållbar utveckling, bland annat genom stöd till ekonomisk utveckling, respekt för arbetstagarnas rättigheter och miljöskydd, i enlighet med de internationella åtaganden som parterna har gjort.

B.  EU är Colombias och Perus näst största handelspartner, och det planerade handelsavtalet föreskriver att handeln med industriprodukter och fiske helt ska liberaliseras. Enligt en oberoende bedömningsstudie av konsekvenserna för hållbar utveckling skulle detta kunna medföra en ökning av Colombias BNP med upp till 1,3 % och av Perus BNP med 0,7 % på lång sikt, samtidigt som det även skulle kunna få stora negativa följder för miljö och samhälle.

C.  Om handelsavtalet träder i kraft kommer Colombia och Peru inte längre att omfattas av EU:s särskilda stimulansordning för hållbar utveckling och gott styre (GSP plus), som för närvarande håller på att ses över.

D.  Under det aktuella GSP plus-systemet får både Colombia och Peru handelsförmåner i utbyte mot att de garanterar att de i praktiken genomför 27 konventioner om grundläggande mänskliga rättigheter och miljöfrågor, bland andra ILO:s fyra grundläggande arbetsrättsliga normer.

E.  Enligt fördraget om Europeiska unionen ska EU:s åtgärder i internationella sammanhang utgå från de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse, utveckling och utvidgning och som den strävar efter att driva igenom i resten av världen, det vill säga demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten. Unionen ska sträva efter att utveckla förbindelser och bygga partnerskap med tredjeländer och internationella regionala eller globala organisationer som delar dessa principer.

F.  Handelsavtalets första artikel innehåller omfattande och bindande bestämmelser om skydd för mänskliga rättigheter. Där står det att respekten för demokratiska principer och grundläggande mänskliga rättigheter enligt den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, samt för rättsstatsprincipen, ligger till grund för parternas inrikes- och utrikespolitik. Respekten för dessa principer utgör en viktig del av avtalet. En bristfällig respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer skulle utgöra ett väsentligt brott mot avtalet, vilket enligt folkrätten bör leda till att lämpliga åtgärder vidtas, såsom att avsluta eller tillfälligt upphäva hela eller delar av avtalet. Det är viktigt att sörja för en korrekt övervakning av avtalsparternas respekt för de mänskliga rättigheterna och garantera att klausulen om mänskliga rättigheter kan efterlevas i praktiken.

G.  Avtalet innehåller ett kapitel om handel och hållbar utveckling och garanterar därmed att EU:s nya struktur för handels- och investeringsförbindelser främjar ett långtgående socialt skydd och miljöskydd och en hållbar utveckling genom att främja och bevara en hög nivå på arbets- och miljöskyddsnormer på alla håll.

H.  Både Colombia och Peru har under de senaste åren gjort enorma ansträngningar för att förbättra de allmänna levnadsvillkoren för sina invånare, bland annat på människo- och arbetsrättsområdet.

I.  Trots dessa enorma ansträngningar återstår mycket att göra i både Colombia och Peru för att nå upp till de höga normer som fastställts och krävts av enskilda medborgare, det civila samhällets organisationer, oppositionspartierna och regeringen. Det gäller särskilt den praktiska tillämpningen av den nya lagstiftningen, som avser att lösa gamla problem som ännu inte är helt uppklarade, vilket i sin tur hänger samman med en långvarig situation med fattigdom, våld, korruption, inrikes väpnade konflikter (som sträcker sig mer än 50 år bakåt i tiden i Colombias fall), olagliga väpnade grupper, narkotikahandel, straffrihet samt expropriation av mark.

J.  Trots dessa stora ansträngningar är Colombia fortfarande det land i världen som har högst antal mord på fackföreningsmedlemmar, och trots de senaste grundläggande förbättringarna vad gäller brottsbekämpning förblir 90 % av dessa brott ostraffade. Det finns nästan 4 miljoner internflyktingar i landet. FN:s särskilda föredragande för ursprungsbefolkningars rättigheter är medveten om att den colombianska staten erkänner ursprungsbefolkningars rättigheter men har trots detta, med anledning av den utdragna interna väpnade konflikten i landet, med kraft uppmanat Colombia att låta FN:s särskilde rådgivare för förebyggande av folkmord övervaka situationen för ursprungsbefolkningar som hotas av kulturell eller fysisk utrotning.

1.  Europaparlamentet beklagar att det inte finns någon bindande tvistlösningsmekanism för handelsavtalets kapitel om handel och hållbar utveckling, trots att detta kapitel innehåller rättsligt bindande bestämmelser, och att tillämpning av föreskrivna åtgärder och sanktioner utesluts i avtalets bindande, allmänna tvistlösningsmekanism i fall av brott mot de normer som fastställs i samma kapitel. Detta utgör ett försvagande av de gällande, bindande villkoren under EU:s GSP plus-system.

2.  Europaparlamentet välkomnar varmt det engagemang som alla inblandade parter har visat när det gäller att främja mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rättsstaten, vilket bekräftas genom att handelsavtalets första artikel innehåller omfattande och bindande bestämmelser om dessa grundläggande principer.

3.  Europaparlamentet understryker vikten av att upprätthålla en konstruktiv dialog med partnerländerna om det faktiska införandet av strängare normer för mänskliga rättigheter. Parlamentet välkomnar också varmt mekanismen för ömsesidig dialog om mänskliga rättigheter (människorättsdialogen mellan EU och Colombia), som inrättades på frivillig basis mellan Colombia och EU år 2009 och som hållits två gånger årligen sedan dess. Denna mekanism är ett klart bevis för att den colombianska regeringen är öppen för en människorättsdialog med EU och andra internationella partner. Parlamentet beklagar dock att det inte har vare sig informerats eller rådfrågats regelbundet och på ett uttömmande sätt om dess verksamhet och resultat.

4.  Europaparlamentet ställer sig helt och hållet bakom inkluderandet av ett kapitel om handel och hållbar utveckling i handelsavtalet samt skapandet av nationella mekanismer, liksom dialogen med det civila samhället som kommer att omfatta medborgare på antingen ett individuellt eller organiserat kollektivt sätt.

5.  Europaparlamentet uppmanar det civila samhällets organisationer i de andinska länderna och i EU att delta i de mekanismer för övervakning som upprättats i handelsavtalet under rubriken handel och hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar de inblandade regeringarna att så snart som möjligt etablera den rättsliga ramen för de nationella mekanismerna och dialogen med det civila samhället, om dessa inte redan existerar. Denna ram bör även omfatta en betydande informations- och reklamkampanj för att maximera berörda gruppers eller personers deltagande i civilsamhällsmekanismens övervakningsram. Parlamentet föreslår att dessa förfaranden etableras inom sex månader efter det att avtalet har trätt i kraft, i stället för ett år enligt handelsavtalet(3).

6.  Europaparlamentet påminner om betydelsen av att i enlighet med handelsavtalets artikel 281 upprätta representativa, nationella rådgivningsmekanismer med deltagande av fackförbund, arbetsgivarrepresentanter eller andra relevanta parter, såsom icke-statliga organisationer, som kommer att spela en obligatorisk roll i övervakningen av hur avtalet genomförs, särskilt vad gäller arbetsrättsliga frågor och hållbar utveckling. Dessa parter ska ha rätt att höras regelbundet och att föra fram såväl klagomål inom ramen för en obligatorisk och institutionaliserad mekanism för klagomål som rekommendationer och förslag, inbegripet ett förslag om att ha fristående meningsutbyten med sina motsvarande parter inom EU.

7.  Europaparlamentet förslår att de berörda partnerna snabbt upprättar en nationell rådgivande grupp särskilt avsedd för mänskliga rättigheter och demokratiska principer för att helt nå upp till de höga människorättsliga normer som fastställs i handelsavtalet och som både de andinska regeringarna och EU förbundit sig till. Denna grupp bör följa och övervaka hur detta eller andra handelsavtal genomförs, och bör fungera som ett effektivt, internt samrådsorgan för de nationella byråer som deltar i avtalets handelskommitté. Den planerade rättsliga ramen i avtalet för det civila samhällets deltagande i underutskottet för handel och hållbar utveckling bör användas som modell för gruppens funktionssätt. Parlamentet uppmanar handelsavtalets parter att garantera dessa rådgivande grupper samma grad av bindande engagemang från det civila samhällets sida som i frihandelsavtalet med Sydkorea, bland annat genom en formaliserad och institutionaliserad mekanism för klagomål. Parlamentet uppmanar också alla parter att se till att de rådgivande grupperna är helt oberoende, också vad gäller deras eget val av medlemmar.

8.  Europaparlamentet stöder alla lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som de båda andinska länderna har vidtagit för att bekämpa fattigdom, våld i alla dess former, straffrihet, korruption och narkotikahandel, garantera barns och kvinnors rättigheter, särskilt vad gäller barnarbete, utveckla arbetet med hållbar utveckling som den enda möjliga lösningen för vår planet, värna om ursprungsbefolkningars rättigheter, främja en bredare dialog och ett större medborgardeltagande i lagstiftningsprocessen samt återställa rättvisan.

9.  Europaparlamentet fördömer kraftigt de mord på fackföreningsmedlemmar, människorättsförsvarare, civila, ursprungsfolk, alla offer för den inrikes väpnade konflikten, polistjänstemän och militärer som sker framför allt i Colombia. Parlamentet noterar inte desto mindre att antalet rapporterade fall av mord på fackföreningsmedlemmar har minskat de senaste två åren.

10.  Europaparlamentet stöder den colombianska regeringens ansträngningar att bekämpa straffriheten och morden på fackföreningsmedlemmar och människorättsförsvarare, vilket exempelvis återspeglas i en ökning av antalet utredare vid den allmänna åklagarmyndigheten. Som ett specifikt exempel har antalet ökat från 100 utredare 2010 till 243 utredare 2011 för utredningar av brott mot fackföreningsmedlemmar. Mellan 2010 och juni 2011 arresterades enligt ILO 355 personer, och därtill avkunnades 88 domar och dömdes 483 personer för brott mot fackföreningsmedlemmar. Parlamentet understryker i detta avseende betydelsen av det särskilda skyddsprogrammet, som för närvarande ger statligt beskydd till mer än 8 500 personer, exempelvis fackföreningsmedlemmar (13 %), fullmäktigeledamöter (30 %) och människorättsförsvarare (15 %). Budgeten för detta program ökade från 10,5 miljoner euro 2002 till mer än 120 miljoner euro 2011.

11.  Europaparlamentet välkomnar hänvisningarna till vikten av koncepten ”handel för hållbar utveckling” och ”främjandet av rättvis och jämlik handel” i artiklarna 271 respektive 324 i handelsavtalet. Parlamentet uppmanar parterna att underlätta handel med varor som bidrar till en hållbar utveckling, exempelvis varor inom ordningar för rättvis och etisk handel samt varor som omfattas av företags sociala ansvar och skyldighet, såsom Fairtrade, Rainforest alliance, UTZ-märkning, BSCI eller liknande ordningar.

12.  Europaparlamentet uppmanar de berörda parterna att tillhandahålla tillräcklig teknisk och finansiell kapacitet för att garantera att handelsavtalets hållbarhetsnormer uppfylls och att sörja för en fullständig översyn, övervakning och utvärdering av hur kapitlet om handel och hållbar utveckling genomförs senast tre år efter det att frihandelsavtalet har trätt i kraft.

13.  Europaparlamentet framhåller särskilt betydelsen av att främja företagens sociala ansvar och välkomnar att detta inkluderats i handelsavtalet. Parlamentet uppmanar alla parter att främja god affärssed vad gäller företagens sociala ansvar i enlighet med FN:s vägledande principer om näringsliv och mänskliga rättigheter, OECD:s riktlinjer om företagens sociala ansvar och kommissionens meddelande av den 25 oktober 2011 om en förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar (COM(2011)0681). Parlamentet är helt övertygat om att en högre levnadsstandard kan uppnås endast genom aktiva partnerskap mellan entreprenörer, arbetstagare, icke-statliga organisationer och staten, på antingen central, regional eller lokal nivå. Parlamentet bekräftar följaktligen att ett aktivt deltagande från alla parter är viktigt, särskilt från regeringarna som har en väsentlig roll i den praktiska tillämpningen av företagens sociala ansvar i sina respektive länder. Parlamentet uppmanar EU och de andinska länderna att arbeta för att FN:s vägledande principer om företagens sociala ansvar genomförs globalt med bindande verkan.

14.  Europaparlamentet välkomnar den solida miljölagstiftning som de colombianska myndigheterna har infört i författningssamlingen, men betonar samtidigt behovet av att dessa lagar också verkställs fullt ut och korrekt. Parlamentet framhåller de potentiella miljöproblemen, däribland ökad avskogning och miljöförstöring på grund av industrier, jordbruk och gruvdrift, vilket skulle kunna inverka negativt på vattenförsörjningen och skyddet av den biologiska mångfalden.

15.  Europaparlamentet uppmanar de andinska länderna att se till att en öppen och bindande färdplan upprättas om mänskliga och miljörelaterade rättigheter samt arbetstagarnas rättigheter, vilken framför allt bör syfta till att skydda de mänskliga rättigheterna, utöka och förbättra rättigheterna för fackföreningsmedlemmar och värna om miljön. Parlamentet föreslår att man vid utformandet ska ta hänsyn till handlingsplanen om arbetstagares rättigheter mellan Colombia och USA, och i synnerhet följande:

   – Tillämpning och genomförande av lagstiftning och politiska åtgärder som garanterar föreningsfrihet och en kollektiv förhandlingsrätt utan kryphål, särskilt för arbetstagare i den informella sektorn. Detta bör framför allt ske genom att avskaffa användandet av kooperativa företag, kollektiva pakter och andra åtgärder som syftar eller leder till att arbetare förvägras fackliga rättigheter eller de fördelar som ett direkt anställningsförhållande ger.
   – Genomförande av stränga arbetsinspektioner som leder till sanktioner vid diskriminering, ogrundade uppsägningar eller trakasserier och hot mot anställda.
   – Fastställande av tydliga och kontrollerbara steg för att stärka den sociala dialogen på regional och lokal nivå samt inom företag.
   – Införande av åtgärder för att garantera ett effektivt verkställande av lagstiftning som syftar till att skydda miljö och biologisk mångfald, särskilt mot negativ inverkan av avskogning och utvinning av råmaterial.
   – Vidtagande av nödvändiga åtgärder för att sätta stopp för straffriheten för dem som är mest ansvariga för de brott som begåtts i Colombia, både planerings- och genomförandemässigt, genom utredning, åtal och utfärdande av straff i tvistemålsdomstolar.
   – Uppnående av tydliga tids- och resultatbundna mål på alla ovanstående områden.
   – Utfärdande av en uppmaning till kommissionen att omgående bistå Colombia och Peru i utarbetandet och genomförandet av ovannämnda process och att regelbundet utarbeta en rapport som ska presenteras för och utvärderas av Europaparlamentet.
   – Framhållande av det faktum att vissa av målen i denna färdplan helst bör uppnås innan frihandelsavtalet träder i kraft.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bistå dessa åtgärder genom samarbetsprogram för utbildning och regleringssamarbete, framför allt genom att öka de andiska myndigheternas kapacitet så att de effektivt kan lägga fram, verkställa och utvärdera miljölagstiftning. Kommissionen uppmanas i detta sammanhang att fullt ut nyttja finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

17.  Europaparlamentet välkomnar varmt den nya lagen om offer och återbördande av mark (också känd som ”Ley 1448”), som trädde i kraft i Colombia den 1 januari 2012 och som garanterar en finansiell kompensation och ett återbördande av mark till de nästan 4 miljoner personer som blivit offer för den väpnade konflikten och våldet i landet under de senaste 50 åren. Parlamentet betonar omfattningen av den colombianska regeringens finansiella ansträngningar, som uppskattas till mer än 25 miljarder US-dollar för de kommande tio åren, vilket motsvarar ungefär 160 miljoner euro per månad. Parlamentet understryker behovet av att noggrant övervaka och utvärdera genomförandet av denna lag i nära samråd med det civila samhället, framför allt med avseende på skyddet av återvändande personer.

18.  Europaparlamentet välkomnar upplösningen av den mycket omtvistade underrättelsetjänsten (DAS) och domen till 25 års fängelse för dess tidigare ledare, och ser detta som ett viktigt tecken på en förändrad inställning och öppenhet hos den colombianska administrationen liksom på rättsväsendets oberoende.

19.  Europaparlamentet betonar att rätten till egendom också är en av de grundläggande mänskliga rättigheterna och att alla parter i handelsavtalet måste skydda den. Parlamentet varnar därför alla parter i handelsavtalet för ensidiga åtgärder som skulle äventyra investeringsskyddet och understryker behovet av att praktiskt tillämpa lämplig tvistlösning.

20.  Europaparlamentet välkomnar att Colombia och Peru har ratificerat alla åtta grundläggande ILO-konventioner samt tre av de fyra konventionerna om social styrning, enligt ett uttalande från ILO:s representant vid den offentliga utfrågning om handelsavtalet som utskottet för internationell handel anordnade i Europaparlamentet i Bryssel den 29 februari 2012. Parlamentet insisterar på vikten av att länderna snabbt ratificerar och i praktiken genomför alla sådana ILO-konventioner, särskilt konvention 122 i Colombias fall och konvention 129 i Perus fall. Parlamentet betonar vikten för alla parter av att ratificera ILO:s konvention 135 om arbetstagarrepresentanter. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att 24 EU-medlemsstater fortfarande inte har ratificerat ILO:s konvention 169 om ursprungsfolk och stamfolk.

21.  Europaparlamentet betonar att det är principiellt viktigt att ha rättvisa, opartiska och insynsvänliga administrativa och rättsliga förfaranden för att genomföra nationell arbetsrätt, bland annat när det gäller stränga arbetsinspektioner, liksom internationella normer för mänskliga rättigheter, i enlighet med internationella åtaganden. Parlamentet anser att det även krävs rättvisa, opartiska och insynsvänliga administrativa och rättsliga förfaranden för att se till att inga olämpliga begränsningar införs gällande kommunikation eller yttrandefrihet, som har stor betydelse för medborgarnas möjligheter att organisera sig.

22.  Europaparlamentet anser att de nya befogenheter som berör internationella avtal och som det fått genom Lissabonfördraget medför nya skyldigheter. Parlamentet föreslår därför att det anordnas offentliga utfrågningar både i Europaparlamentet och i en av de andiska huvudstäderna under sista kvartalet 2013. Efter utfrågningarna bör en skriftlig rapport översändas till utskottet för internationell handel och underutskottet för mänskliga rättigheter om resultaten av handelsavtalets tillämpning hittills.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och regeringarna i Colombia och Peru.

(1) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 54.
(2) EUT C 70 E, 8.3.2012, s. 79.
(3) Artikel 282.1.


EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter
PDF 124kWORD 43k
Europaparlamentets rekommendation av den 13 juni 2012 till rådet om EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter (2012/2088(INI))
P7_TA(2012)0250A7-0174/2012

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 21, 31, 33 och 36 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2010 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2009 och EU:s politik på området(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 april 2012 om den årliga rapporten om de mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens politik på området, inbegripet följderna för EU:s strategipolitik för mänskliga rättigheter(2),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 12 december 2011 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen till Europaparlamentet och rådet med titeln ”Mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för EU:s yttre åtgärder – effektivare metoder” (COM(2011)0886),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln ”Att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för EU-medborgarna – Handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet” (COM(2010)0171),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt(3),

–  med beaktande av Europeiska unionens anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av uttalandet från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om politiskt ansvar(4),

–  med beaktande av artikel 97 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A7-0174/2012), och av följande skäl:

A.  I artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen bekräftas EU:s åtagande att främja mänskliga rättigheter och demokrati i alla sina yttre åtgärder samtidigt som samstämmighet och konsekvens garanteras genomgående inom dessa områden samt mellan EU:s yttre åtgärder och annan EU-politik.

B.  Artikel 33 i EU-fördraget tillhandahåller i följande ordalag den rättsliga grunden för att utse EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter: ”Rådet får på förslag av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik utse en särskild representant som ska ha mandat för särskilda politiska frågor. Den särskilda representanten ska utöva sitt mandat under ledning av den höga representanten”.

C.  Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen krävt att det ska utses en särskild EU-representant för mänskliga rättigheter, i enlighet med sina ovannämnda resolutioner av den 16 december 2010 och av den 18 april 2012.

D.  EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör bidra till att stärka synligheten för och samstämmigheten inom EU:s politik för mänskliga rättigheter som en grundläggande del i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) samt bidra till att höja EU:s profil i fråga om de mänskliga rättigheterna i hela världen.

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

   a) Samtidigt som rådet formellt beslutar om att utse EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter och om att inrätta hans eller hennes mandat på grundval av ett förslag från EU:s höga representant bör EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter handla och uttala sig för unionens räkning och i samband med det återspegla det gemensamma och odelbara ansvar som åligger samtliga EU:s institutioner och medlemsstater i fråga om att skydda och främja de mänskliga rättigheterna i hela världen. Att man utser EU:s första särskilda representant för mänskliga rättigheter någonsin bör öka synligheten för, effektiviteten hos, samstämmigheten inom samt ansvarsskyldigheten för EU:s politik för de mänskliga rättigheterna. I synnerhet bör Europaparlamentet spela en lämplig roll vid förfarandet för att utse representanten och vid tillsynen av mandatet under hela dess varaktighet.
   b) För att stärka öppenheten och ansvarsskyldigheten beträffande mandatet för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör ett meningsutbyte/en utfrågning med den kandidat som utnämns för uppdraget av den höga representanten äga rum i Europaparlamentets berörda utskott.
   c) Genomförandet av mandatet och dess överensstämmelse med andra insatser från unionen på detta område bör regelbundet ses över. EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör tillhandahålla rådet, den höga representanten, parlamentet och kommissionen en årlig lägesrapport samt en omfattande genomföranderapport om mandatet vid dess slut.
   d) De politiska målen för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör inbegripa att öka samstämmigheten inom, effektiviteten hos och synligheten för EU:s åtgärder i fråga om att skydda och främja mänskliga rättigheter och demokrati. EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör ha ett nära samarbete med rådets arbetsgrupp för de mänskliga rättigheterna (COHOM). EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör vara en samtalspartner på hög nivå för motparterna i tredjeländer och inom internationella organisationer och bör även kunna inleda samtal med FN (FN:s generalförsamling, FN:s råd för mänskliga rättigheter osv.) samt med relevanta regionala organisationer. EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör vara ordförande vid högnivådialoger om mänskliga rättigheter och leda samråd med tredjeländer om frågor med anknytning till mänskliga rättigheter.
   e) För att uppnå dessa mål bör EU:s särskilda representant, då han eller hon handlar under den höga representantens ledning, tillerkännas ett starkt, oberoende och flexibelt mandat som inte begränsas av snäva och specifika tematiska skyldigheter, utan som snarare lämnar utrymme för EU:s särskilda representant att handla snabbt och effektivt. I överensstämmelse med de åtgärder och prioriteringar som fastställts i handlingsplanen bör EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter även ta itu med olika övergripande frågor för att därigenom bidra till större effektivitet och samstämmighet vad gäller åtgärderna inom EU:s externa politik. Omfattningen av mandatet för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör vara fullt förenlig med principerna om de mänskliga rättigheternas och de grundläggande friheternas allmängiltighet och odelbarhet samt med de politiska mål som anges i artikel 21 i EU-fördraget och bör omfatta stärkandet av demokrati, rättsstatsprincipen och institutionsuppbyggnad, internationell rättvisa och internationell humanitär rätt. Mandatet bör bland annat omfatta dödsstraffets avskaffande, människorättsförsvarare, kampen mot strafflöshet, kampen mot tortyr, yttrandefrihet (även på internet), mötes- och föreningsfrihet, religions- och trosfrihet, minoritetens rättigheter, barnets skydd, kvinnors rättigheter, fred och säkerhet, jämställdhetsfrågor samt kampen mot alla former av diskriminering, oavsett om den grundar sig på funktionsnedsättning, ras eller etniskt ursprung, kön, sexuell läggning eller könsidentitet.
   f) Mandatet bör grundas på de vägledande principerna för EU:s politik för mänskliga rättigheter och i synnerhet på EU:s riktlinjer om dödsstraff (2008), tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (2008), människorättsdialoger med tredjeländer (2009), barn i väpnade konflikter (2008), människorättsförsvarare (2008), främjande och skydd av barnets rättigheter (2008), våld mot kvinnor och flickor samt kampen mot alla former av diskriminering av dem (2008), efterlevnaden av internationell humanitär rätt (2009), verktygslådan för hbt-frågor (LGBT toolkit) (2010) samt EU:s årliga rapporter om de mänskliga rättigheterna i världen. Mandatet bör dessutom omfatta stöd för den höga representanten och EU-institutionerna till att främja FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.
   g) EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör ha de nödvändiga yrkeskvalifikationerna samt omfattande erfarenhet och styrkt bakgrund inom området mänskliga rättigheter och personlig och yrkesmässig integritet liksom internationellt renommé.
   h) EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör utses för två och ett halvt år. För att säkerställa kontinuitet, samstämmighet och demokratisk ansvarsskyldighet bör mandatet kunna förnyas. Parlamentet bör höras på vederbörligt sätt och i tid under förnyelseprocessen.
   i) EU:s representant för mänskliga rättigheter bör ha ett nära samarbete med unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och med Europaparlamentets talman för att säkerställa samstämmighet och integrering av mänskliga rättigheter genomgående i alla politikområden inom EU-institutionernas arbete. EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör samverka nära med Europeiska utrikestjänstens direktorat för mänskliga rättigheter och demokrati och med alla multilaterala EU-delegationer (New York, Genève, Wien och Strasbourg) samt med alla EU:s delegationer i världen för att främja kontakter beträffande frågor som rör de mänskliga rättigheterna med alla EU-avdelningar, EU-delegationer i tredjeländer och internationella organisationer. Europeiska utrikestjänstens direktorat för mänskliga rättigheter och demokrati bör tillhandahålla alla nödvändiga tjänster och underlätta genomförandet av EU:s särskilda representants mandat.
   j) Samtidigt som nära förbindelser upprätthålls med rådets kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik bör EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter regelbundet rapportera till Europaparlamentets berörda utskott om situationen avseende de mänskliga rättigheterna i världen och om statusen för mandatets genomförande, inbegripet resultaten från mötena i FN:s råd för mänskliga rättigheter och FN:s generalförsamling, från människorättsdialogerna med tredjeländer och av genomförandet av landstrategierna för mänskliga rättigheter.
   k) EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör då han eller hon genomför sitt mandat samarbeta med företrädare för det lokala, regionala och nationella civila samhället, icke-statliga organisationer, experter samt regionala och internationella organisationer som är verksamma inom området skydd av de mänskliga rättigheterna och demokratin.
   l) EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör tillhandahållas lämpliga finansiella och mänskliga resurser för att kunna garantera att ett effektivt arbete utförs av den särskilda representanten och hans eller hennes arbetsgrupp. Budgeten för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör granskas årligen.
   m) EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör ansvara för att inrätta en arbetsgrupp, som omfattar nödvändig politisk sakkunskap i överensstämmelse med den särskilda representantens mandat och som handlar till förmån för det mandatet. Mot bakgrund av mandatets omfattning och sektorsövergripande beskaffenhet är det viktigt att avsätta tillräckligt med personal som ska arbeta under direkt ledning av EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter. Arbetsgruppen får inbegripa utstationerad personal från medlemsstaterna och EU:s institutioner och därigenom även spegla behovet av att säkerställa samstämmighet och integrering av mänskliga rättigheter genomgående i verksamheterna vid alla EU-institutioner och i alla medlemsstater.
   n) En hänvisning till denna rekommendation bör inbegripas i mandatet för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik och, för kännedom, till kommissionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2010)0489.
(2) Antagna texter, P7_TA(2012)0126.
(3) http://www.eeas.europa.eu/human_rights/docs/guidelines_en.pdf
(4) EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 470.


Förhandlingarna om FN:s vapenhandelsfördrag
PDF 139kWORD 61k
Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2012 om förhandlingarna om FN:s vapenhandelsfördrag (2012/2636(RSP))
P7_TA(2012)0251B7-0276/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN-konferensen om att förhandla fram ett vapenhandelsfördrag som ska äga rum i New York mellan den 2 och 27 juli 2012,

–  med beaktande av generalförsamlingens resolutioner A/RES/61/89(1) av den 6 december 2006 om vägen mot ett vapenhandelsfördrag och fastställande av gemensamma internationella standarder för import, export och överföring av konventionella vapen, som 153 FN-medlemsstater ställt sig bakom och som utgjorde den formella starten för en process i riktning mot ett vapenhandelsfördrag, och A/RES/64/48(2) av den 2 december 2009 om vapenhandelsfördraget – som 153 FN-medlemsstater ställt sig bakom – där man beslutade att sammankalla en FN-konferens om vapenhandelsfördraget under fyra sammanhängande veckor under 2012 i syfte att utarbeta ett rättsligt bindande instrument på grundval av högsta möjliga gemensamma internationella standarder för överföring av konventionella vapen,

–  med beaktande av rådets beslut 2010/336/Gusp(3) av den 14 juni 2010 och de tidigare rådsbesluten om EU-verksamhet till stöd för vapenhandelsfördraget,

–  med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel,(4)

–  med beaktande av rådets slutsatser, i synnerhet om vapenhandelsfördraget, av den 10 december 2007 och den 12 juli 2010,

–  med beaktande av sin resolution av den 21 juni 2007, vilken uppmanar till en konvention om vapenhandel med upprättande av gemensamma internationella standarder för import, export och överföring av konventionella vapen(5), och med beaktande av sina resolutioner av den 13 mars 2008 om EU:s uppförandekod för vapenexport(6) och den 4 december 2008 om EU:s uppförandekod för vapenexport(7), som båda understryker det akuta behovet av ett vapenhandelsfördrag,

–  med beaktande av EU:s svar till FN:s generalsekreterares begäran om synpunkter på inslagen i ett vapenhandelsfördrag,

–  med beaktande av de många kampanjerna från det civila samhället världen över till stöd för ett starkt och robust vapenhandelsfördrag, bl.a. ”Kampanjen kontrollera vapnen” och uppmaningen från mottagarna av Nobels fredspris,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG om överföring av försvarsrelaterade produkter(8),

–  med beaktande av artikel 34 i fördraget om den Europeiska unionen,

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det finns inget rättsligt bindande globalt fördrag som reglerar överföring av konventionella vapen.

B.  Fler än 40 av FN:s medlemsstater har inte någon nationell regleringsram för kontroll av vapenöverföringar och agerar inte heller i överensstämmelse med några befintliga regionala och internationella normer.

C.  Det globala värdet av vapenhandelsavtal med utvecklingsländer beräknades 2010 uppgå till 40,355 miljarder USD och värdet på leveranserna uppgick till 34,989 miljarder USD enligt forskningstjänsten vid Förenta staternas kongress(9).

D.  I FN:s generalförsamlings resolution 64/48 uppmanas eftertryckligen FN-medlemsstaterna att uppnå ett effektivt och välavvägt rättsligt bindande instrument om högsta möjliga gemensamma internationella standarder för överföring av konventionella vapen och att få till stånd ett starkt och robust fördrag.

E.  FN:s generalförsamling har fastställt att målet med vapenhandelsfördraget (ATT) är att få till stånd ett rättsligt bindande fördrag som fastställer gemensamma standarder för import, export och överföring av konventionella vapen(10) och som kräver att medlemsstaterna ser till att deras nationella system och internationella kontroller når upp till högsta möjliga standarder så att man kan undvika en spridning av konventionella vapen från den lagliga marknaden till den olagliga, där de kan användas i terroristhandlingar, organiserad brottslighet eller annan kriminell verksamhet(11).

F.  En vapenhandel utan kontroller och reglering utgör ett allvarligt hot mot den lokala, nationella, regionala och internationella freden, säkerheten och stabiliteten, men även mot demokratin, rättsstatsprincipen och en hållbar social och ekonomisk utveckling. En oreglerad vapenhandel är en faktor som bidrar till väpnade konflikter, tvångsförflyttningar av befolkningen, organiserad brottslighet och terrorism.

G.  Vapenhandelsfördraget, som kommer att förhandlas under 2012, måste innehålla tydliga och bindande bestämmelser av högsta internationella standard som även till fullo stämmer överens med internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt.

H.  Det är viktigt med en enhetlig, sammanhållen och konsekvent EU-strategi för att ett sådant fördrag ska antas och effektivt genomföras på global nivå.

I.  För överföringar av vapen finns det inga bindande åtaganden som otvetydigt garanterar respekten för vare sig internationell människorättslagstiftning eller internationell humanitär rätt.

J.  Rådet har understrukit att alla nödvändiga åtgärder bör vidtas för att se till att sessionerna i det förberedande utskottet blir så inkluderande som möjligt. I detta syfte antog rådet den 14 juni 2010 beslut 2010/336/Gusp om EU-verksamhet till stöd för processen med vapenhandelsfördraget för att främja vapenhandelsfördraget bland FN:s medlemsstater och hos det civila samhället och industrin.

K.  Sedan antagandet av EU:s gemensamma ståndpunkt om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel har den bidragit till harmoniseringen av medlemsstaternas nationella kontrollstrategier för vapenexport, och olika tredjeländer har officiellt ställt sig bakom dess principer och kriterier.

L.  Vapenhandelsfördraget måste stärka redovisningsskyldigheten, och det måste genomföras på ett öppet och insynsvänligt sätt.

M.  FN-stadgan tillerkänner sina medlemmar rättigheter och skyldigheter, t.ex. alla staters naturliga rätt till individuellt eller kollektivt självförsvar enligt artikel 51.

Insyn och redovisningsskyldighet är nyckeln till ett robust vapenhandelsfördrag

1.  Europaparlamentet noterar att globala exporter har blivit allt värdefullare, trots den ekonomiska och finansiella krisen, och att EU:s medlemsstater kontinuerligt representerar uppskattningsvis 30 procent av all export och är bland världens största tillverkare och exportörer av vapen.(12) Parlamentet understryker därför att EU har både ett ansvar och ett intresse av att utveckla och medverka till en reglerad global vapenhandel med mer insyn och kontroll.

2.  Europaparlamentet konstaterar att den illa reglerade vapenhandeln, som är utan insyn, leder till ansvarslös vapenhandel och har orsakat onödigt mänskligt lidande samt underblåst väpnad konflikt, instabilitet, terroristattacker och korruption. Parlamentet anser även att den har underminerat fredsuppbyggnadsprocesser, goda styrelseformer och socialekonomisk utveckling samt lett till störtandet av demokratiskt valda regeringar såväl som överträdelse av rättsstatens principer, mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt.

3.  Europaparlamentet efterlyser därför att de förhandlingar som äger rum i juli 2012 om ett rättsligt bindande internationellt vapenhandelsfördrag utgör ett historiskt steg framåt genom att, med större insyn och redovisningsskyldighet, införa de högsta internationella standarderna och kriterierna för att utvärdera beslut om överföringen, importen och exporten av konventionella vapen.

4.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att bevisa sitt åtagande att reglera den internationella vapenhandeln genom att till fullo använda arbetsordningen för att enas om en omfattande text som täcker alla stora frågor som är nödvändiga för att ett robust fördrag ska godkännas under konferensen i juli 2012.

5.  Europaparlamentet efterlyser snabba förhandlingar och att ett globalt och heltäckande vapenhandelsfördrag från FN snabbt antas och träder i kraft.

Räckvidd

6.  Europaparlamentet betonar att ett effektivt fördrag bör täcka bredast möjliga spektrum av verksamheter i handeln med konventionella vapen, såsom import, export, överföring (bl.a. transitering och omlastning samt tillfällig import, export och reexporter), utländsk licenstillverkning och hantering av vapenförråd, samt alla tjänster kopplade till dessa verksamheter.

7.  Europaparlamentet anser att ett effektivt fördrag bör täcka alla aspekter av handeln med konventionella vapen, såsom överföringar mellan stater eller från stat till privata slutanvändare, kommersiell försäljning, uthyrning samt lån, gåvor eller bistånd och alla övriga typer av överföringar.

8.  Europaparlamentet anser att ett effektivt fördrag även bör täcka så många typer av konventionella vapen som möjligt, såsom handeldvapen, lätta vapen och ammunition, immateriella överföringar, varor med dubbla användningsområden samt komponenter och teknik som används i dem, för att tillverka dem eller för att underhålla dem, oavsett om vapnen används militärt eller för andra ändamål kopplade till säkerhet och brottsbekämpning.

9.  Europaparlamentet anser att vederbörlig uppmärksamhet bör ägnas åt märkning och spårbarhet hos konventionella typer av vapen och ammunition för att man ska kunna stärka ansvarsskyldigheten och förhindra att vapenöverföringar sker till olagliga mottagare.

Kriterier och internationella standarder

10.  Europaparlamentet anser att den långsiktiga framgången för vapenhandelsfördraget är beroende av att man antar högsta, starkaste och tydligast möjliga standarder.

11.  Europaparlamentet efterlyser att vapenhandelsfördraget ska påminna de undertecknande staterna att när de fattar beslut om att överföra vapen bör de fullt ut respektera sina internationella förpliktelser. De måste särskilt respektera internationell människorättslagstiftning, internationell humanitär rätt och enligt FN-stadgan bl.a. regionala organisationers och FN:s säkerhetsråds sanktioner och vapenembargon. Parlamentet anser att de undertecknande staterna inte ska överföra vapen till länder där det finns en överhängande risk att vapnen skulle användas vid, eller underlätta, allvarliga kränkningar av internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt, i form av t.ex. folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

12.  Europaparlamentet uppmanar FN:s medlemsstater att anta ytterligare bindande kriterier (att utveckla till internationell standard) som ska vägleda beslutsfattare i vapenexport, och särskilt de som bör omfatta destinationslandets historik av goda styrelseformer, demokrati, rättsstaten, mänskliga rättigheter, icke-spridning, kampen mot korruption, risken för omdirigering, effekten på landets socialekonomiska utveckling och bevarandet av regional fred och säkerhet. Parlamentet anser att särskilda kriterier för korruptionsbekämpning bör utarbetas i fördraget.

13.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och EU:s medlemsstater att främja införandet av starka anti-korruptionsmekanismer i det framtida fördraget i enlighet med punkt 3 i EU:s uttalande av den 12 juli 2011. Parlamentet påminner om det måste tas med en hänvisning till korruption, varvid hänvisningen måste vara förenlig med relevanta tillämpliga internationella instrument, och vidtas ändamålsenliga åtgärder för att förhindra sådana brott.

14.  Europaparlamentet begär att dessa kriterier ska utarbetas till gemensamma operativa riktlinjer för riskbedömningar som en grund för beslutsfattande om vapenöverföringar.

15.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att, utan hinder av resultatet av förhandlingarna om vapenhandelsfördraget, fortsätta upprätthålla strängast möjliga standarder och tolkning av rådets gemensamma ståndpunkt om vapenexport (2008/944/Gusp) och dess åtta kriterier, särskilt med avseende på internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt.

Tillämpning och rapporteringskrav

16.  Europaparlamentet understryker vikten av att genomföra vapenhandelsfördraget på ett effektivt och trovärdigt sätt, och betonar redovisningsskyldighet, insyn, ansvar hos de undertecknande staterna och stärkt samordning mellan de behöriga myndigheterna.

17.  Europaparlamentet betonar att ett robust vapenhandelsfördrag måste innehålla bestämmelser och riktmärken där de undertecknande staterna åtar sig att anta nationell lagstiftning och att inrätta en nationell kontrollmyndighet för alla typer av överföringar av föremål som omfattas av fördraget samt uppfylla alla krav på rapportering och genomförande. Parlamentet anser att vapenhandelsfördraget ska täcka slutanvändarnas kontroller och förmedlingsverksamhet, t.ex. registrering av aktörer och licensiering av deras aktiviteter, bifogande genom sökandes försorg av nödvändig information och fullständig styrkande dokumentation före beviljande av exportlicens samt lagstiftande åtgärder som straffbelägger alla överföringar av konventionella vapen – och tillhörande ammunition – som inte är licensierade av nationella myndigheter och enligt fördraget.

18.  Europaparlamentet anser att ett effektivt genomförande av fördraget kommer att vara beroende av ett främjande av öppenhet samt utbyte mellan de undertecknande staterna av information om och de bästa metoderna för beslut om export, import och överföring av vapen.

19.  Europaparlamentet anser att erfarenheten från FN:s växande register över konventionella vapen kommer att underlätta uppbyggandet av sådan insyn och utbyte av information, och efterlyser ytterligare utvidgning av vapenkategorierna i registret, bl.a. handeldvapen, lätta vapen och ammunition.

20.  Europaparlamentet efterlyser därför att vapenhandelsfördraget i form av verkningsfulla och tydliga bestämmelser ska begära regelbundna årliga rapporter från de undertecknande staterna om alla vapenöverföringsbeslut, inklusive information om typerna, mängderna och mottagarna av utrustning som godkänns för överföring, och om genomförandet av fördraget i hela dess räckvidd och med alla bestämmelser. Parlamentet efterlyser att vapenhandelsfördraget också ska kräva att de undertecknande staterna inrättar system för detaljerad diarieföring för åtminstone 20 år med avseende på all internationell handel och alla internationella transaktioner som behandlas inom ramen för det nationella kontrollsystemet.

21.  Europaparlamentet begär att en särskild stödenhet för genomförande av vapenhandelsfördraget upprättas. Enheten skulle bl.a. sammanställa och analysera de undertecknande staternas rapporter. Parlamentet begär även att FN:s generalsekreterare offentliggör en årsrapport med ytterligare förslag för stärkandet av fördragets bestämmelser. Parlamentet efterlyser att stödenheten för genomförande av vapenhandelsfördraget ges rätt att även analysera uppgifter om vapenöverföringar och identifiera avvikelser och potentiella överträdelser av fördraget samt rapportera till alla de undertecknande staterna.

22.  Europaparlamentet begär att alla sådana rapporter blir offentliga.

23.  Europaparlamentet begär årsmöten för de undertecknande staterna samt granskningskonferenser vart femte år där organisationer från det civila samhället uppmanas att delta.

24.  Europaparlamentet anser att den långsiktiga framgången för vapenhandelsfördraget är beroende av full insyn och redovisningsskyldighet till de behöriga nationella myndigheterna, inklusive parlamentariska kontrollorgan, i länder som exporterar och importerar vapen. Parlamentet begär därför robusta insynsmekanismer, bl.a. årsrapporter, för att stärka parlamentens roll av att hålla sina regeringar ansvariga för beslut om export, import och överföringar av vapen.

25.  Europaparlamentet anser att en undertecknande stat som begär stöd för att genomföra sina åtaganden enligt vapenhandelsfördraget bör få nödvändigt stöd och teknisk hjälp. Parlamentet uppmanar Europeiska unionen att fortsätta sin uppsökande verksamhet och utöka sin assistans i t.ex. rättsligt bistånd, institutionsbyggande, administrativt stöd och stöd till att förbättra nationell sakkunskap hos alla organ som medverkar i kontrollen av vapenöverföring, såsom organisationer i det civila samhället och parlament.

EU:s och Europaparlamentets roll

26.  Europaparlamentet är medvetet om den samstämda och konsekventa roll som EU och medlemsstaterna har i stödet till den internationella process som ska fastställa ett vapenhandelsfördrag. Parlamentet efterlyser fortsatt åtagande och uppsökande verksamhet inför konferensen, bl.a. på den högsta politiska nivån i démarcher och möten inför konferensen i juli samt i ratificerings- och genomförandeprocessen.

27.  Europaparlamentet anser att EU:s svar till FN:s generalsekreterares begäran om synpunkter på inslagen i ett vapenhandelsfördrag representerar en lämplig grund för samordnade åtgärder av EU:s medlemsstater på den internationella konferensen om vapenhandelsfördraget.

28.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen vice ordföranden/den höga representanten att inleda nära samråd och samordning med alla EU:s medlemsstater för att se till att EU uppträder enat och företräder en stark ståndpunkt.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i linje med sitt åtagande i Lissabonfördraget upprätthålla unionens ståndpunkter som framförts som svar till FN:s generalsekreterare på konferensen i syfte att säkra ett ambitiöst resultat och ett robust vapenhandelsfördrag. Parlamentet uppmanar därför EU:s medlemsstater att öppet och otvetydigt ge uttryck för sitt stöd för EU:s delegation när den deltar i förhandlingarna.

30.  Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att verka för att det kommande fördraget får en robust utformning, i fråga både om innehåll och medlemskap. Parlamentet uppmanar likaså med kraft Förenta staterna att frångå sin ståndpunkt om att vapenhandelsfördraget måste förhandlas fram på grundval av konsensus.

31.  Europaparlamentet välkomnar vice ordförandens/den höga representantens redogörelse, i linje med artikel 34.1 i fördraget om Europeiska unionen, att lägga fram EU:s ståndpunkt för parlamentet inför konferensen.

o
o   o

32.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, Förenta nationerna samt EU-medlemsstaternas nationella parlament.

(1) http://daccess-dds-ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/N06/499/77/PDF/N0649977.pdf?OpenElement
(2) http://daccess-dds-ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/N09/464/71/PDF/N0946471.pdf?OpenElement
(3) EUT L 152, 18.6.2010, s. 14.
(4) EUT L 335, 13.12.2008, s. 99.
(5) EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 342.
(6) EUT C 66 E, 20.3.2009, s. 48.
(7) EUT C 21 E, 28.1.2010, s. 2.
(8) EUT L 146, 10.6.2009, s. 1.
(9) http://www.sipri.org:9090/research/armaments/transfers/transparency/ national_reports/united_states/CRS_Report_DN_03-10.pdf/view
(10) FN:s generalförsamlings resolution 61/89.
(11) FN:s generalförsamlings resolution 63/240.
(12) Uppgifterna kommer från Sipris trendindexvärden (uttryckta i US dollar i 1990 års fasta priser), som är tillgängliga på: http://www.sipri.org/databases/armstransfers/background/explanations2_default


Uppföljning av valen i Demokratiska republiken Kongo
PDF 127kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2012 om valövervakning i Demokratiska republiken Kongo (2012/2673(RSP))
P7_TA(2012)0252RC-B7-0280/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förklaringen om principer för internationell valövervakning, som utfärdades i FN i oktober 2005,

–  med beaktande av FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, som Demokratiska republiken Kongo (DRK) ratificerade 1982,

–  med beaktande av Europeiska kommissionens meddelande om EU:s stöd till och övervakning av val,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av Cotonouavtalet, som undertecknades i juni 2000,

–  med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingens resolution av den 22 november 2007 om situationen i Demokratiska republiken Kongo, särskilt de östra delarna, och dess konsekvenser för regionen,

–  med beaktande av rådets gemensamma åtgärd 2009/769/Gusp av den 19 oktober 2009 om ändring av gemensam åtgärd 2007/405/Gusp om Europeiska unionens polisuppdrag inom ramen för reformen av säkerhetssektorn och dess samverkan med rättsväsendet i Demokratiska republiken Kongo (Eupol RD Congo),

–   med beaktande av uppdraget Eusec RD Congo för reformen av säkerhetssektorn (rådets gemensamma åtgärd 2005/355/Gusp av den 2 maj 2005 om Europeiska unionens rådgivnings- och biståndsuppdrag för reform av säkerhetssektorn i Demokratiska republiken Kongo),

–  med beaktande av mandatet för EU:s valövervakningsuppdrag till parlaments- och presidentvalet den 28 november 2011, om att tillhandahålla en ingående, opartisk och oberoende utvärdering av valprocessen, i enlighet med nationell och regional rätt och med internationella normer och fördrag som undertecknats av Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av mandatet för Europaparlamentets delegation som har anslutit sig till EU:s valövervakningsuppdrag och stöder dess slutsatser,

–  med beaktande av uttalandet av 20 december 2011 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, om valprocessen i Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av de gemensamma uttalandena av den 2 december 2011 och den 7 juni 2012 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant, Catherine Ashton, och kommissionsledamot Andris Piebalgs om valet,

–  med beaktande av uttalandet av 20 december 2011 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, om valprocessen i Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av slutrapporten och rekommendationerna från EU:s valövervakningsuppdrag till parlaments- och presidentvalet i Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av den oberoende nationella valkommissionens rekommendationer från april 2012,

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen,

A.  med beaktande av artikel 122 i arbetsordningen, och av följande skäl:

I sin slutrapport konstaterar EU:s valövervakningsuppdrag till Demokratiska republiken Kongo att valprocessen brast i öppenhet och trovärdighet med hänsyn till de många oegentligheter och det omfattande fusk som konstaterats.

B.  EU:s valövervakningsuppdrag i Demokratiska republiken Kongo har utfärdat 22 rekommendationer till de kongolesiska myndigheterna i syfte att avsevärt förbättra insyn och trovärdighet i samband med val. Rekommendationerna är tekniskt genomförbara före de kommande provins- och lokalvalen.

C.  När vice ordföranden/den höga representanten Catherine Ashton uttalade sig på EU:s vägnar upprepade hon EU:s oro över de allvarliga brister och den avsaknad av insyn som bland annat rapporterades av EU:s valövervakningsuppdrag avseende sammanställningen och offentliggörandet av valresultaten.

D.  Trots de brister som de kongolesiska myndigheterna själva och även den oberoende nationella valkommissionen har konstaterat, bekräftade Demokratiska republiken Kongos högsta domstol valresultaten från båda valen och meddelade den 16 december 2011 att den sittande presidenten Joseph Kabila hade blivit omvald.

E.  Fristen för att anordna provins- och lokalval, det vill säga den 25 mars 2012, respekterades inte och den 6 juni 2012 meddelade ordföranden för den oberoende nationella valkommissionen en ny tidsplan för provins- och lokalvalen som förlänger valprocessen till 2014.

F.  Myndigheten för medieövervakning (Conseil Supérieur de l'Audiovisuel et de la Communication, CSAC) har inte kunnat garantera principen om lika deltagande i medier för alla kandidater.

G.  Straffriheten för de allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna skapar otrygghet och demokratiseringsprocessen i Demokratiska republiken Kongo ger fortfarande upphov till oro med tanke på att de politiskt grundade kränkningarna av de mänskliga rättigheterna ökade under upptakten till presidentvalet.

H.  Människorättsaktivister och journalister i Demokratiska republiken Kongo förföljs i allt större utsträckning och utsätts för godtyckliga gripanden och hot.

I.  Mordet på Floribert Chebeya Bahizire, en av landets främsta människorättsaktivister, och behandlingen av detta ärende utgör inte bara ett brott utan också en mycket negativ signal för alla kongolesiska människorättsförsvarare.

J.  Många problem har hopat sig under förvalsperioden, bl.a. övergången till en enda omgång i presidentvalet, en icke validerad röstlängd, bristande legitimitet för den oberoende nationella valkommissionen, otillräcklig och dåligt tillämpad lagstiftning och utnämningen av domare i högsta domstolen.

K.  Europaparlamentet stöder, inom ramarna för del A i den tionde europeiska utvecklingsfonden, projekt för goda styrelseformer och genomförandet av demokratiska och öppna val.

L.  Europaparlamentet noterar att EU:s ekonomiska stöd till valen uppgår till 47,5 miljoner euro och ytterligare 2 miljoner euro till säkerhetsåtgärder. Parlamentet uppskattar det personliga engagemang som de 147 observatörer som ingick i EU:s valövervakningsuppdrag för president- och parlamentsvalen visade.

M.  FN:s säkerhetsråd förlängde i sin resolution 1991 av den 28 juni 2011 mandatet för Förenta nationernas stabiliseringsuppdrag i Demokratiska republiken Kongo (Monusco) till den 30 juni 2012.

N.  Stigande arbetslöshet, försämrade sociala villkor och ökad fattigdom bland befolkningen är andra avgörande faktorer som bidrar till den politiska instabiliteten i Demokratiska republiken Kongo.

O.  Det finns 1,7 miljoner internflyktingar i landet och 426 000 kongolesiska flyktingar i grannländerna.

1.  Europaparlamentet menar att skapandet av ett demokratiskt samhälle framför allt kräver att de politiska ledarna, regeringen samt oppositionen har en stark politisk vilja och en ambitiös vision att bygga politiska institutioner som garanterar befolkningens mänskliga, medborgerliga, politiska, sociala, ekonomiska och miljömässiga rättigheter.

2.  Europaparlamentet anser att de politiska ledarna, det civila samhällets organisationer, de religiösa ledarna och kvinnoorganisationerna i Demokratiska republiken Kongo bör nå nationell konsensus om lämpliga demokratiska institutioner och nya, överenskomna förfaranden som kan bidra till att demokratiska metoder genomförs.

3.  Europaparlamentet anser att ett oberoende system för rättsväsendet och medierna är av grundläggande betydelse för att utforma och reglera den demokratiska processen i syfte att stärka rättsstaten, bygga upp demokratiska institutioner – inklusive ett fungerande parlament som representerar politisk mångfald – samt stärka det civila samhällets roll.

4.  Europaparlamentet anser att val är nödvändiga men inte tillräckliga för att skapa förutsättningar för en demokratiseringsprocess som handlar om mer än att bara anordna val. För att den demokratiska processen ska lyckas anser parlamentet att det är viktigt att i förbindelse med ett lands sociala och ekonomiska utveckling respektera befolkningens grundläggande rättigheter, t.ex. sysselsättning, hälsa och utbildning.

5.  Europaparlamentet gläder sig över det kongolesiska folkets massiva mobilisering i samband med president- och parlamentsvalet i november 2011, vilket är ett bevis för folkets starka önskan om att bygga upp en verklig demokrati i Demokratiska republiken Kongo.

6.  Europaparlamentet uppmanar regeringen att inleda en politisk dialog med alla parter, inbegripet oppositionsstyrkorna och det civila samhället, för att bana väg för en verklig demokrati och politiska reformer i landet.

7.  Europaparlamentet understryker vikten av att det inrättas en författningsdomstol så att bättre insyn kan garanteras i valprocessen, i synnerhet i samband med behandlingen av tvister i valfrågor.

8.  Europaparlamentet konstaterar på nytt att den oberoende nationella valkommissionen inte har lyckats med sitt uppdrag, och efterlyser grundläggande reformer inom åtskilliga områden efter det att dess sammansättning har setts över och valkommissionen blivit verkligt partsammansatt och i högre grad representativ för det kongolesiska civilsamhället.

9.  Europaparlamentet gläder sig åt att den oberoende nationella valkommissionen är villig att återupprätta tilliten bland de olika aktörerna och genomföra de rekommendationer som EU:s valövervakningsuppdrag utarbetat, och uppmanar mot bakgrund av detta valkommissionen att ange hur man konkret kommer att gå tillväga.

10.  Europaparlamentet insisterar på det kongolesiska civilsamhällets viktiga roll i valprocessen för att främja informationen till medborgarna och den nationella övervakningen. Parlamentet uppmanar därför EU och det internationella samfundet att bistå Demokratiska republiken Kongo i ansträngningarna att konsolidera demokratin och freden samt att stödja dels de kongolesiska frivilligorganisationernas arbete för att informera väljarna och på plats övervaka valen, dels den kongolesiska befolkningens strävanden för att uppnå demokrati och social rättvisa.

11.  Europaparlamentet anser att myndigheten för medieövervakning måste ges en verklig och effektiv roll för att garantera att principen om lika deltagande i medier för alla kandidater tillämpas.

12.  Europaparlamentet fördömer med kraft det beklagliga våldet och kränkningarna av de grundläggande rättigheterna i samband med valet den 28 november 2011, och uppmanar de kongolesiska myndigheterna att göra allt för att genomföra nödvändiga utredningar och hitta de skyldiga. Parlamentet uppskattar och uppmuntrar säkerhetsstyrkornas och ordningsmaktens arbete för att på ett effektivt sätt ta itu med alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

13.  Europaparlamentet konstaterar att det inte har gjorts några större framsteg i de brottsutredningar som inletts om människorättskränkningar, framför allt massvåldtäkter, och att rättsväsendet i stor utsträckning fortfarande inte är i stånd att ge offren upprättelse och ersättning.

14.  Europaparlamentet är bekymrat över att människorättsaktivisten Chebeyas mördare, trots ett domstolsbeslut, fortfarande är på fri fot. Parlamentet uppmanar med kraft det kongolesiska rättsväsendet att beakta överklagandet från Chebeyas änka och att fastställa en frist för behandling av denna överklagan.

15.  Europaparlamentet uppmanar i yttrandefrihetens namn de kongolesiska myndigheterna att varken direkt eller indirekt hindra distributionen i Demokratiska republiken Kongo av regissören Thierry Michels dokumentärfilm om detta fall.

16.  Europaparlamentet uppmanar den kongolesiska regeringen att beslutsamt engagera sig för en verklig politisk praxis som respekterar samtliga mänskliga rättigheter, däribland yttrande- och åsiktsfriheten, mötesfriheten, religionsfriheten samt avskaffandet av diskriminering på grund av kön eller sexuell läggning. Parlamentet betonar vikten av att stärka rättsstaten, samhällsstyrningen, kampen mot korruption och kontrollen över underrättelsetjänsten.

17.  Europaparlamentet uppmanar den sittande regeringen i Demokratiska republiken Kongo att öka sina nationella ansträngningar för att garantera rättsstaten och säkerheten för det kongolesiska folket i hela landet. Eftersom premiärministern är ansvarig för regeringens offentliga finanser uppmanar parlamentet honom att se till att en ekonomisk förvaltning av högsta standard och ett sunt budgetförfarande blir norm i den politik som förs av Demokratiska republiken Kongos regering.

18.  Europaparlamentet konstaterar att diskrimineringen av kvinnor, som förhindrar deras fulla deltagande i det politiska livet, fortgår trots att principerna om jämställdhet och om en jämn könsfördelning i de olika beslutsinstanserna fastställts i författningen. Parlamentet föreslår att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att garantera kvinnornas integration i det politiska livet och att vallagen ändras för att garantera principen om en jämn könsfördelning.

19.  Europaparlamentet välkomnar den oberoende nationella valkommissionens beslut (nr 019/CEN/BUR/12), som tillkännagavs i ett pressmeddelande av den 6 juni 2012, att fastställa en ny tidsplan för provins- och lokalvalen som förlänger valprocessen till 2014.

20.  Europaparlamentet uppmanar den nationella valkommissionen att lägga fram en organisationsplan och budgetplan som klart och tydligt skisserar hur de kommande valen kommer att organiseras. Planerna bör läggas fram alla politiska partier och för civilsamhället för godkännande.

21.  Europaparlamentet uppmanar alla i presidentmajoriteten, oppositionen och den offentliga förvaltningen samt civilsamhället och den kongolesiska befolkningen i allmänhet, att se till att de kommande valen som ingår i den nya tidsplanen för val för perioden 2012–2014 är öppna och tillförlitliga och att mänskliga rättigheter och grundläggande friheter respekteras.

22.  Europaparlamentet uppäntrar kommissionen och medlemsstaterna att kräva att rekommendationerna från EU:s valövervakningsuppdrag effektivt måste genomföras för att den kongolesiska valprocessen ska beviljas bidrag från unionen

23.  Europaparlamentet understryker att den säkerhetsmässiga och humanitära situationen i landet fortfarande utgör ett hot mot stabiliteten i regionen, och betonar att fred, säkerhet, demokrati och goda styrelseformer är förutsättningar för en långsiktig utveckling av Demokratiska republiken Kongo.

24.  Europaparlamentet kräver att det kongolesiska parlamentet ska bli delaktigt i övervakningen av gruvsektorn och att man bör överväga att genomföra en oberoende undersökning för att säkerställa att sektorn bedriver sin verksamhet på ett öppet sätt.

25.  Europaparlamentet välkomnar att det inrättats en post som särskild rapportör för Demokratiska republiken Kongo i FN:s råd för mänskliga rättigheter och att Monuscos mandat förnyats för att skydda civilbefolkningen.

26.  Europaparlamentet uppmanar de kongolesiska myndigheterna att så snart som möjligt ratificera den afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning.

27.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionen, regeringarna i länderna i Stora sjöregionen, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy