Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 september 2012 om utkastet till rådets beslut om förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Förbundsrepubliken Brasilien (10475/2012 – C7-0181/2012 – 2012/0059(NLE))

P7_TA(2012)0337 A7-0268/2012

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (10475/2012),

–  med beaktande av rådets beslut 2005/781/EG av den 6 juni 2005 om ingående av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Förbundsrepubliken Brasilien(1),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 186 samt artikel 218.6 andra stycket led a och v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0181/2012),

–  med beaktande av artiklarna 81, 90.7 och 46.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0268/2012).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet förnyas.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Förbundsrepubliken Brasilien.

(1) EUT L 295, 11.11.2005, s. 37.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 september 2012 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Demokratiska folkrepubliken Algeriet om vetenskapligt och tekniskt samarbete (08283/2012 – C7-0122/2012 – 2011/0175(NLE))

P7_TA(2012)0338 A7-0267/2012

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (08283/2012),

–  med beaktande av utkastet till avtal som undertecknades den 19 mars 2012 (17318/2011),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 186 samt artikel 218.6 andra stycket led a och 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka Europaparlamentet har hörts av rådet (C7-0122/2012),

–  med beaktande av artiklarna 81, 90.7 och 46.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0267/2012).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i folkrepubliken Algeriet.

Europaparlamentets beslut av den 13 september 2012 om ingående av ett interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet och rådet om överförande till och hantering inom Europaparlamentet av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som innehas av rådet vilka rör andra frågor än de som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (2012/2069(ACI))

P7_TA(2012)0339 A7-0245/2012

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av talmannens skrivelse av den 10 april 2012,

–  med beaktande av utkastet till interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet och rådet om överförande till och hantering inom Europaparlamentet av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som innehas av rådet vilka rör andra frågor än de som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,

–  med beaktande av artikel 1 andra stycket och artiklarna 2, 6, 10 och 11 i fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EU-fördraget) samt artiklarna 15 och 295 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(1), särskilt artiklarna 2.5 och 9,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2011 om allmänhetens tillgång till handlingar (artikel 104.7 i arbetsordningen) åren 2009–2010(2), särskilt punkt 12,

–  med beaktande av artiklarna 23.12 och 127.1 i arbetsordningen samt dess bilaga VIII,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0245/2012), och av följande skäl:

A.  Öppenhet och tillgång till alla relevanta handlingar och uppgifter är grunden och en nödvändig förutsättning för demokrati och, i synnerhet, möjliggör för Europaparlamentet att verka för medborgarna i enlighet med fördragen.

B.  Genom Lissabonfördraget stärks kraven på öppenhet och på medborgarnas rättigheter att delta i unionens beslutsfattande. Begränsningar av parlamentets och dess ledamöters rätt att dela med sig av relevant information till allmänheten måste utgöra tydligt avgränsade och motiverade undantag.

C.  I fördragen, särskilt i artikel 13.2 i EU-fördraget, fastställs principen om lojalt samarbete mellan EU:s institutioner.

D.  I artikel 14.1 i EU-fördraget anges att Europaparlamentet tillsammans med rådet ska lagstifta och utöva budgetfunktionen och att det ska utöva politisk kontroll och ha rådgivande funktion i enlighet med fördragen. För att parlamentet på ett effektivt sätt ska kunna utöva de funktioner som det tilldelas genom fördraget måste det ha till gång till relevanta rådshandlingar.

E.  I fördragen fastställs det att rådet ska höra Europaparlamentet eller få Europaparlamentets godkännande före antagandet av vissa rättsakter.

F.  Enligt artikel 218.10 i EUF-fördraget ska Europaparlamentet omedelbart och fullständigt informeras i alla skeden av förfaranden som rör internationella avtal.

G.  Bestämmelser om säkerhetsskyddsklassificering och borttagande av säkerhetsskyddsklassificering av unionens handlingar bör fastställas genom förordningar som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 15.3 i EUF-fördraget.(3)

H.  Redan i ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(4) fastställs bestämmelserna om kommissionens överlämnande av sekretessbelagd information till parlamentet.

I.  Europaparlamentets presidium antog den 6 juni 2011 ett beslut med bestämmelser om Europaparlamentets hantering av sekretessbelagda uppgifter(5).

J.  Talmanskonferensen utsåg en förhandlingsgrupp som skulle inleda förhandlingar med ministerrådet om tre specifika frågor: införande av jämförelsetabeller i unionens direktiv, bestämmelser för parlamentets deltagande i internationella konferenser samt tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade handlingar som innehas av rådet. Frågorna om jämförelsetabeller och parlamentets deltagande i internationella konferenser har man löst sedan dess.(6)

1.  Europaparlamentet anser att avtalet om överförande till och hantering inom Europaparlamentet av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som innehas av rådet vilka rör andra frågor än de som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (nedan kallat avtalet) är ett oumbärligt instrument som gör det möjligt för parlamentet att till fullo utöva sina befogenheter och funktioner. Parlamentet påpekar att avtalet inte påverkar de förordningar om tillgång till handlingar som antas i enlighet med artikel 15.3 i EUF-fördraget.

2.  Avtalet gäller säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som rör andra frågor än de som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Europaparlamentet påpekar emellertid att internationella avtal enligt artikel 218.6 i EUF-fördraget som inte enbart avser den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (”blandade avtal”) omfattas av avtalet, inklusive sådana delar som ingår i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Parlamentet understryker vidare att parlamentets tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som uteslutande gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kommer att fortsätta att omfattas av bestämmelser enligt ad hoc-beslut från rådet eller enligt det interinstitutionella avtalet av den 20 november 2002 om Europaparlamentets tillgång till känslig information i rådet om säkerhets- och försvarspolitiken(7) (nedan kallat det interinstitutionella avtalet från 2002) till dess att man enats om andra bestämmelser.

3.  Europaparlamentet framhåller i detta sammanhang det uttalande från Europaparlamentet och rådet som bifogats avtalet, där man ger uttryck för att en översyn av det interinstitutionella avtalet från 2002 bör inledas under 2012, och att man i samband med översynen bör beakta erfarenheterna vunna från tillämpningen av både avtalet och det interinstitutionella avtalet från 2002.

4.  Europaparlamentet beklagar att man i det interinstitutionella avtalet från 2002 inte har kunnat fastställa mer exakta bestämmelser än antagandet av ad hoc-beslut när det gäller tillgången till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter avseende den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det är därför av största vikt att Europaparlamentet och rådet inleder förhandlingar för att ändra det interinstitutionella avtalet från 2002 i syfte att anpassa det till de reformer som genomförts och till de omständigheter som nu råder.

5.  Europaparlamentet välkomnar det uttalande om säkerhetsskyddsklassificering av handlingar som bifogats avtalet. Parlamentet beklagar emellertid att det i avtalet, i motsats till ramavtalet mellan kommissionen och parlamentet, inte fastställs ett detaljerat förfarande som ska följas om det råder tvivel om huruvida vissa uppgifter är sekretessbelagda eller om vilken sekretessgrad som ska användas.

6.  Europaparlamentet välkomnar framför allt att följande aspekter ingår i avtalet:

7.  Europaparlamentet uppmanar i enlighet med artikel 23.12 i parlamentets arbetsordning presidiet att anpassa sitt ovannämnda beslut av den 6 juni 2011 för att ta hänsyn till avtalet.

8.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av bifogade avtal och beslutar att foga det som bilaga till arbetsordningen.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna avtalet.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

INTERINSTITUTIONELLT AVTAL mellan Europaparlamentet och rådet om överförande till och hantering inom Europaparlamentet av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som innehas av rådet vilka rör andra frågor än de som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET HAR INGÅTT DETTA INTERINSTITUTIONELLA AVTAL

av följande skäl:

(1)  Enligt artikel 14.1 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska Europaparlamentet tillsammans med rådet lagstifta och utöva budgetfunktionen samt utöva politisk kontroll och ha rådgivande funktion i enlighet med de villkor som fastställs i fördragen.

(2)  Enligt artikel 13.2 i EU-fördraget ska varje institution handla inom ramen för de befogenheter som den har tilldelats genom fördragen, i enlighet med de förfaranden, villkor och mål som anges där. I den artikeln föreskrivs även att institutionerna ska samarbeta lojalt med varandra. I artikel 295 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskrivs att Europaparlamentet och rådet, bland annat, ska reglera formerna för sitt samarbete och att de i detta syfte med beaktande av fördragen får ingå interinstitutionella avtal som kan vara bindande.

(3)  Enligt fördragen och i förekommande fall andra tillämpliga bestämmelser ska rådet, antingen inom ramen för ett särskilt lagstiftningsförfarande eller enligt andra beslutsförfaranden, höra eller inhämta godkännande från Europaparlamentet, innan rådet antar en rättsakt. I fördragen föreskrivs också att Europaparlamentet i vissa fall ska informeras om hur arbetet fortskrider eller om resultatet av ett visst förfarande eller delta i vissa unionsbyråers utvärdering eller kontroll.

(4)  I synnerhet föreskrivs i artikel 218.6 i EUF-fördraget att rådet, utom i de fall då ett internationellt avtal uteslutande gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, ska anta beslutet om ingående av avtalet i fråga efter godkännande eller hörande av Europaparlamentet. Alla sådana internationella avtal som inte avser enbart den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken omfattas därför av detta interinstitutionella avtal.

(5)  I artikel 218.10 i EUF-fördraget föreskrivs att Europaparlamentet omedelbart och fullständigt ska informeras i alla skeden av förfarandet. Denna bestämmelse ska också tillämpas på avtal som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

(6)  I de fall där genomförandet av fördragen och i förekommande fall andra relevanta bestämmelser kräver att Europaparlamentet får tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som innehas av rådet bör Europaparlamentet och rådet enas om lämpliga former för en sådan tillgång.

(7)  När rådet beslutar att bevilja Europaparlamentet tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som innehas av rådet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, fattar det antingen beslut om detta från fall till fall eller använder det interinstitutionella avtalet av den 20 november 2002 mellan Europaparlamentet och rådet om Europaparlamentets tillgång till känslig information i rådet om säkerhets- och försvarspolitiken(8) (nedan kallat det interinstitutionella avtalet av den 20 november 2002), beroende på vad som är lämpligt.

(8)  I den höga representantens uttalande om politiskt ansvar(9), som gjordes vid antagandet av rådets beslut 2010/427/EU av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta(10), sägs det att den höga representanten i detta sammanhang kommer att se över och vid behov föreslå en anpassning av gällande bestämmelser om Europaparlamentsledamöternas tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade handlingar och uppgifter på säkerhets- och försvarspolitikens område (dvs. det interinstitutionella avtalet av den 20 november 2002).

(9)  Det är viktigt att Europaparlamentet deltar när det gäller att utforma de principer, normer och regler för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som är nödvändiga för att skydda Europeiska unionens och medlemsstaternas intressen. Dessutom kommer Europaparlamentet att kunna lämna säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter till rådet.

(10)  Den 31 mars 2011 antog rådet beslut 2011/292/EU om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter(11) (nedan kallat rådets säkerhetsbestämmelser).

(11)  Den 6 juni 2011 antog Europaparlamentets presidium ett beslut om bestämmelserna för Europaparlamentets hantering av sekretessbelagda uppgifter(12) (nedan kallat Europaparlamentets säkerhetsbestämmelser).

(12)  Säkerhetsbestämmelserna för unionens institutioner, byråer eller organ bör tillsammans utgöra en övergripande och konsekvent allmän ram inom Europeiska unionen för att skydda säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, och bör garantera likvärdighet för de grundläggande principerna och miniminormerna. De grundläggande principer och miniminormer som fastställs i Europaparlamentets säkerhetsbestämmelser och i rådets säkerhetsbestämmelser bör följaktligen vara likvärdiga.

(13)  Den nuvarande skyddsnivån för säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter enligt Europaparlamentets säkerhetsbestämmelser bör motsvara skyddsnivån för säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter enligt rådets säkerhetsbestämmelser.

(14)  De berörda avdelningarna vid Europaparlamentets sekretariat och rådets generalsekretariat kommer att ha ett nära samarbete för att säkerställa att de båda institutionerna tillämpar likvärdiga skyddsnivåer för säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

(15)  Detta avtal påverkar inte befintliga och framtida bestämmelser om tillgång till handlingar som antas i enlighet med artikel 15.3 i EUF-fördraget, bestämmelser om skydd av personuppgifter som antas i enlighet med artikel 16.2 i EUF-fördraget, bestämmelser om Europaparlamentets undersökningsrätt som antas i enlighet med artikel 226 tredje stycket i EUF-fördraget eller relevanta bestämmelser rörande Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET HAR ENATS OM FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

Artikel 2

Definition av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

Artikel 3

Skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

1.  Europaparlamentet ska i enlighet med sina säkerhetsbestämmelser och med detta avtal skydda alla säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som rådet tillhandahåller parlamentet.

2.  Eftersom likvärdighet ska upprätthållas mellan de grundläggande principer och miniminormer för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som har fastställts av Europaparlamentet och av rådet i respektive säkerhetsbestämmelser, ska Europaparlamentet säkerställa att de säkerhetsåtgärder som har vidtagits i dess lokaler innebär en skyddsnivå för säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som motsvarar skyddsnivån för sådana uppgifter i rådets lokaler. Europaparlamentets och rådets berörda avdelningar ska ha ett nära samarbete i detta syfte.

3.  Europaparlamentet ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att de säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som rådet tillhandahåller parlamentet inte

4.  Rådet får endast bevilja Europaparlamentet tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som härrör från andra unionsinstitutioner, -byråer eller -organ eller från medlemsstater, tredjestater eller internationella organisationer med föregående skriftligt medgivande från upphovsmannen.

Artikel 4

Personalsäkerhet

1.  Tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska beviljas Europaparlamentets ledamöter i enlighet med artikel 5.4.

2.  Tillgång till uppgifter med säkerhetsskyddsklassificeringsnivån CONFIDENTIEL UE/EU CONFIDENTIAL, SECRET UE/EU SECRET eller TRÈS SECRET UE/EU TOP SECRET eller motsvarande får endast beviljas ledamöter av Europaparlamentet som har fått tillstånd av Europaparlamentets ordförande och

Trots vad som sägs i föregående stycke får tillgång till uppgifter klassificerade som CONFIDENTIEL UE/EU CONFIDENTIAL eller motsvarande även beviljas de ledamöter av Europaparlamentet i enlighet med artikel 5.4 vilka har undertecknat en högtidlig försäkran om att de inte kommer att lämna ut uppgifterna, i enlighet med Europaparlamentets säkerhetsbestämmelser. Rådet ska underrättas om namnen på ledamöter av Europaparlamentet som beviljats tillgång enligt detta stycke.

3.  Innan ledamöter av Europaparlamentet beviljas tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, ska de informeras om och bekräfta sina skyldigheter att skydda sådana uppgifter i enlighet med Europaparlamentets säkerhetsbestämmelser samt informeras om hur de säkerställer sådant skydd.

4.  Tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska endast beviljas sådana av Europaparlamentets tjänstemän och övriga anställda som arbetar för politiska grupper och

Artikel 5

Förfarande för tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

1.  Rådet ska tillhandahålla Europaparlamentet säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som avses i artikel 1, om det enligt fördragen eller rättsakter som har antagits med stöd av fördragen föreligger en rättslig skyldighet för rådet att göra detta. De parlamentsinstanser eller befattningshavare som avses i punkt 3 får också lämna in en skriftlig begäran om sådana uppgifter.

2.  I andra fall får rådet antingen tillhandahålla Europaparlamentet sådana säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som avses i artikel 1 på eget initiativ eller efter skriftlig begäran från någon av de parlamentsinstanser eller befattningshavare som avses i punkt 3.

3.  Följande parlamentsinstanser eller befattningshavare får lämna in en skriftlig begäran till rådet:

Begäranden från andra ledamöter av Europaparlamentet ska lämnas in via en av de parlamentsinstanser eller befattningshavare som anges i första stycket.

Rådet ska utan dröjsmål besvara en sådan begäran.

4.  Om det föreligger en rättslig skyldighet för rådet att bevilja Europaparlamentet tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter eller om rådet har beslutat att bevilja Europaparlamentet sådan tillgång, ska rådet skriftligen, innan de uppgifterna överlämnas, tillsammans med den berörda instansen eller befattningshavaren enligt punkt 3 fastställa

Artikel 6

Registrering av, förvaring av, tillgång till och diskussion om säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i Europaparlamentet

1.  Säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som rådet har tillhandahållit Europaparlamentet ska om de har säkerhetsskyddsklassificeringsnivån CONFIDENTIEL UE/EU CONFIDENTIAL, SECRET UE/EU SECRET eller TRÈS SECRET UE/EU TOP SECRET eller motsvarande,

2.  Säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som rådet tillhandahåller Europaparlamentet ska, om de klassificerats som RESTREINT UE/EU RESTRICTED eller motsvarande, hanteras och lagras i enlighet med Europaparlamentets säkerhetsregler som ska erbjuda en skyddsnivå för sådana säkerhetskyddsklassificerade uppgifter som är likvärdig med rådets.

Trots vad som sägs i första stycket ska uppgifter som klassificerats som RESTREINT UE/EU RESTRICTED eller motsvarande under en tolvmånadersperiod efter ikraftträdandet av detta avtal hanteras och lagras i enlighet med punkt 1. Tillgång till sådana säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska regleras av artiklarna 4.4a, 4.4c och 5.4.

3.  Säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter får behandlas endast i kommunikations- och informationssystem som har ackrediterats eller godkänts i vederbörlig ordning i enlighet med normer som motsvarar normerna i rådets säkerhetsbestämmelser.

4.  Säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som muntligen har meddelats mottagare i Europaparlamentet ska vara föremål för samma skyddsnivå som skriftliga säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter.

5.  Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 c i denna artikel får uppgifter upp till säkerhetsskyddsklassificeringsnivån CONFIDENTIEL UE/EU CONFIDENTIAL eller motsvarande som rådet tillhandahåller Europaparlamentet diskuteras vid sammanträden bakom stängda dörrar med närvaro av endast ledamöter av Europaparlamentet och de tjänstemän och övriga anställda vid Europaparlamentet som arbetar för politiska grupper vilka har beviljats tillgång till uppgifterna i enlighet med artiklarna 4.4. och 5.4. Följande villkor ska gälla:

6.  När det är nödvändigt med sammanträden för att diskutera uppgifter som klassificerats på nivån SECRET UE/EU SECRET eller TRÈS SECRET UE/EU TOP SECRET, eller motsvarande ska Europaparlamentet och rådet i varje enskilt fall enas om särskilda arrangemang.

Artikel 7

Överträdelse av säkerhetsbestämmelserna, förlust eller röjande av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

1.  Om det föreligger bevis eller misstanke om att säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som rådet har tillhandahållit har gått förlorade eller röjts, ska Europaparlamentets generalsekreterare omedelbart informera rådets generalsekreterare om detta. Europaparlamentets generalsekreterare ska inleda en undersökning och informera rådets generalsekreterare om resultatet av undersökningen samt om vilka åtgärder som har vidtagits för att förhindra ett upprepande. Om en ledamot av Europaparlamentet är inblandad, ska Europaparlamentets ordförande agera tillsammans med Europaparlamentets generalsekreterare.

2.  Ledamöter av Europaparlamentet som gör sig skyldiga till överträdelser av de föreskrifter som fastställs i Europaparlamentets säkerhetsbestämmelser eller i detta avtal kan bli föremål för de påföljder som anges i artiklarna 9.2 och 152–154 i Europaparlamentets arbetsordning.

3.  En tjänsteman eller övrig anställd vid Europaparlamentet som arbetar för en politisk grupp och som är ansvarig för en överträdelse av föreskrifterna i Europaparlamentets säkerhetsbestämmelser eller i detta avtal kan bli föremål för de påföljder som anges i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen eller i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen, vilka återfinns i förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68(13).

4.  Den som är ansvarig för förlust eller röjande av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter kan bli föremål för disciplinära och/eller rättsliga åtgärder enligt tillämpliga lagar och andra författningar.

Artikel 8

Slutbestämmelser

1.  Europaparlamentet och rådet ska, var och en för sitt eget vidkommande, vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa genomförandet av detta avtal. De ska samarbeta i detta syfte, särskilt genom att anordna besök för att kontrollera att de säkerhetstekniska aspekterna av detta avtal följs.

2.  De berörda avdelningarna vid Europaparlamentets sekretariat och vid rådets generalsekretariat ska samråda med varandra innan någon av institutionerna ändrar sina säkerhetsbestämmelser, i syfte att säkerställa att de grundläggande principerna och miniminormerna för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter förblir likvärdiga.

3.  Säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska lämnas till Europaparlamentet enligt detta avtal så snart rådet tillsammans med Europaparlamentet har fastställt att likvärdighet har uppnåtts dels mellan de grundläggande principerna och miniminormerna för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i Europaparlamentets och i rådets säkerhetsbestämmelser, dels vad gäller nivån på det skydd som ges säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i Europaparlamentets och i rådets lokaler.

4.  Detta avtal kan ses över på begäran av endera av de två institutionerna med beaktande av de erfarenheter som har gjorts vid avtalets genomförande.

5.  Detta avtal träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i ... den ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

UTTALANDEN

a)  Uttalande från Europaparlamentet och rådet om artikel 8.3

Europaparlamentet och rådet kommer att samverka för att det fastställande som avses i artikel 8.3 i det interinstitutionella avtalet av den ...(14) mellan Europaparlamentet och rådet om överförande till och hantering inom Europaparlamentet av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som innehas av rådet vilka rör andra frågor än de som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kan göras senast vid ikraftträdandet av det avtalet.

b)  Uttalande från Europaparlamentet och rådet om säkerhetsskyddsklassificering av handlingar

Europaparlamentet och rådet erinrar om att placering på för låg eller för hög säkerhetsskyddsklassificeringsnivå undergräver säkerhetsbestämmelsernas trovärdighet.

Rådet kommer även i fortsättningen att se till att korrekt säkerhetsskyddsklassificeringsnivå tillämpas på uppgifter med ursprung inom rådet, i enlighet med rådets säkerhetsbestämmelser. Rådet kommer att se över varje handlings säkerhetsskyddsklassificeringsnivå innan handlingen överförs till Europaparlamentet, särskilt för att kontrollera huruvida klassificeringsnivån fortfarande är lämplig.

Europaparlamentet kommer att skydda alla säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som överlämnas till det på ett sätt som motsvarar dess säkerhetsskyddsklassificeringsnivå. Om Europaparlamentet begär att en säkerhetsskyddsklassificerad handling som har överlämnats av rådet ska placeras i en lägre säkerhetsskyddsklassificeringsgrad eller att klassificeringen ska upphävas, får placeringen i en lägre säkerhetsskyddsklassificeringsgrad eller hävandet av klassificeringen ske endast med föregående skriftligt medgivande från rådet.

c)  Uttalande från Europaparlamentet och rådet om tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

Europaparlamentet och rådet, som erinrar om uttalandet av den höga representanten om politiskt ansvar(15), anser att en översyn av det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet och rådet av den 20 november 2002 om Europaparlamentets tillgång till känslig information i rådet om säkerhets- och försvarspolitiken(16) bör inledas under 2012.

Denna översyn kommer att genomföras med hänsyn till Europaparlamentets särskilda roll inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och med beaktande av vunna erfarenheter vid tillämpningen av både det interinstitutionella avtalet av den ...(17) mellan Europaparlamentet och rådet om överförande till och hantering inom Europaparlamentet av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som innehas av rådet vilka rör andra frågor än de som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och det ovannämnda interinstitutionella avtalet av den 20 november 2002.

I avvaktan på att översynen ska avslutas ska rådet, när det beslutar att bevilja Europaparlamentet tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som innehas av rådet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, förfara på det sätt som beskrivs i skäl 7 i det interinstitutionella avtalet av den ...(18) mellan Europaparlamentet och rådet om överförande till och hantering inom Europaparlamentet av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som innehas av rådet vilka rör andra frågor än de som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och i överensstämmelse med punkt 2 i det uttalande av den höga representanten som avses ovan.

Europaparlamentet och rådet är eniga om att tillämpningen av detta uttalande ska ske med vederbörlig hänsyn till den specifika arten och det synnerligen känsliga innehållet i vissa uppgifter inom säkerhets- och försvarspolitiken.

d)  Uttalande från rådet om rådshandlingar som saknar säkerhetsskyddsklassificering

Rådet bekräftar att det interinstitutionella avtalet av den ...(19) mellan Europaparlamentet och rådet om överförande till och hantering inom Europaparlamentet av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som innehas av rådet vilka rör andra frågor än de som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inte ska tillämpas på rådets interna handlingar utan säkerhetsskyddsklassificering (dvs. handlingar med markeringen ”LIMITÉ”).

e)  Uttalande från Europaparlamentet om säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som innehas av kommissionen

Europaparlamentet betonar att säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som Europeiska kommissionen är upphovsman till och/eller som överlämnas till Europaparlamentet av Europeiska kommissionen ska lämnas vidare och hanteras i enlighet med bestämmelserna i ramavtalet av den 20 oktober 2010 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(20).

(1) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43. (2) Antagna texter, P7_TA(2011)0378. (3) Se även i detta sammanhang parlamentets ståndpunkt av den 15 december 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (omarbetning) (P7_TA(2011)0580) och dess resolution av den 14 september 2011 (se ovan) om allmänhetens tillgång till handlingar (artikel 104.7 i arbetsordningen) åren 2009–2010. (4) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47. (5) EUT C 190, 30.6.2011, s. 2. (6) För jämförelsetabeller, se den gemensamma politiska förklaring från Europaparlamentet, rådet och kommissionen om förklarande dokument som bifogats Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 oktober 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning) (P7_TA(2011)0469). När det gäller parlamentets deltagande löstes frågan genom en skriftväxling. (7) EGT C 298, 30.11.2002, s. 1. (8) EGT C 298, 30.11.2002, s. 1. (9) EUT C 210, 3.8.2010, s. 1. (10) EUT L 201, 3.8.2010, s. 30. (11) EUT L 141, 27.5.2011, s. 17. (12) EUT C 190, 30.6.2011, s. 2. (13) EGT L 56, 4.3.1968, s. 1. (14) * Datum för undertecknandet av det interinstitutionella avtalet. (15) EUT C 210, 3.8.2010, s. 1. (16) EUT C 298, 30.11.2002, s. 1. (17) * EUT: Vänligen för in datumet för undertecknandet av det interinstitutionella avtalet. (18) * EUT: Vänligen för in datumet för undertecknandet av det interinstitutionella avtalet. (19) * Datum för undertecknandet av det interinstitutionella avtalet. (20) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.

Europaparlamentets resolution av den 13 september 2012 om 18:e rapporten om bättre lagstiftning – Tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna (2010) (2011/2276(INI))

P7_TA(2012)0340 A7-0251/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning(1),

–  med beaktande av den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument(2),

–  med beaktande av den gemensamma politiska förklaringen av den 27 oktober 2011 från Europaparlamentet, rådet och kommissionen om förklarande dokument(3),

–  med beaktande av de praktiska bestämmelser som avtalades den 22 juli 2011 mellan Europaparlamentets och rådets behöriga tjänsteavdelningar för genomförande av artikel 294.4 i EUF-fördraget i händelse av överenskommelser vid den första behandlingen,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2011 om bättre lagstiftning, subsidiaritet och proportionalitet samt smart lagstiftning(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2011 om den tjugosjunde årsrapporten om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om garanti för oberoende konsekvensbedömningar(6),

–  med beaktande av kommissionens rapport om subsidiaritet och proportionalitet (18:e rapporten om bättre lagstiftning, avseende 2010) (COM(2011)0344),

–  med beaktande av rapporten från kommissionen med titeln ’Att minska regelbördan för små och medelstora företag – Anpassning av EU:s regler till småföretagens behov’ (COM(2011)0803),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om tjugoåttonde årsrapporten om kontrollen av EU-rättens tillämpning (2010) (COM(2011)0588),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om smart lagstiftning i Europeiska unionen (COM(2010)0543),

–  med beaktande av slutsatserna från rådet (konkurrenskraft) av den 5 december 2011 om konsekvensbedömning,

–  med beaktande av slutsatserna från rådet (konkurrenskraft) av den 30 maj 2011 om smart lagstiftning,

–  med beaktande av rapporten av den 15 november 2011 från högnivågruppen av oberoende intressenter för administrativa bördor, med titeln ’Europa kan bättre – En rapport om bra metoder i medlemsstaterna för att minska administrativa bördor i genomförandet av EU-lagstiftning’,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0251/2012), och av följande skäl:

A.  Under 2010 mottog Europaparlamentet fler än sju gånger så många bidrag som motiverade yttranden från nationella parlament.

B.  Agendan för smart lagstiftning utgör ett försök att stärka insatserna när det gäller bättre lagstiftning, förenkling av EU-lagstiftningen och minskning av administrativa bördor och bördor i samband med lagstiftning samt att verka för god förvaltning grundad på faktabaserat beslutsfattande där konsekvensbedömningar och kontroller i efterhand spelar en väsentlig roll.

C.  Det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning från 2003 är dåligt anpassat till den aktuella lagstiftning som är ett resultat av Lissabonfördraget, inte minst med hänsyn till EU-institutionernas splittrade metoder för antagande av gemensamma politiska förklaringar om förklarande dokument och praktiska bestämmelser på sekretariatnivå för genomförandet av artikel 294 i EUF-fördraget.

D.  Ett inkorrekt val mellan att använda delegerade akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget eller genomförandeakter enligt artikel 291 i EUF-fördraget i en lagstiftningsakt kan innebära att den upphävs av domstolen.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet understryker det övergripande behovet av att lagstiftningen är tydlig, enkel, lättförståelig och tillgänglig för alla.

2.  Europaparlamentet betonar att EU-institutionerna måste ta hänsyn till subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i samband med lagstiftning.

3.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över konsekvensbedömningsnämndens åsikt att kommissionens beaktande av dessa principer i sina konsekvensbedömningar ofta är otillfredsställande. Parlamentet anser att det är av yttersta vikt att kommissionen tar itu med alla brister på detta område för att se till att man tar hänsyn till dessa principer.

4.  Europaparlamentet upprepar på nytt sina upprepade uppmaningar att 2003 års interinstitutionella avtal om bättre lagstiftning omförhandlas i syfte att ta hänsyn till den nya lagstiftningsmiljö som skapades genom Lissabonfördraget, stärka de rådande bästa metoderna och modernisera avtalet i linje med agendan för smart lagstiftning. Parlamentet föreslår att man i detta sammanhang kommer överens om bestämmelserna avseende avgränsningen mellan delegerade akter och genomförandeakter. Talmannen uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder för att inleda förhandlingar med de övriga institutionerna.

De nationella parlamentens kontroll av subsidiariteten

5.  Europaparlamentet välkomnar ett aktivare deltagande av de nationella parlamenten i EU:s lagstiftningsprocess, särskilt när det gäller att granska lagstiftningsförslag i ljuset av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

6.  Europaparlamentet noterar att 211 yttranden mottogs från nationella parlament under 2010, men att endast ett fåtal av dem, totalt 34 stycken, tog upp frågor som rörde subsidiaritet. Parlamentet påpekar att villkoren i artikel 7.2 första stycket i protokollet om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna uppfylldes för första gången i maj 2012 i samband med förslaget till rådets förordning om utövandet av rätten att vidta kollektiva åtgärder i samband med etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster (COM(2012)0130). Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att med största respekt för de nationella parlamentens uttalade önskan göra den nödvändiga översynen av förslaget, eftersom man enligt det nya kontrollförfarandet ska garantera att beslut fattas så nära medborgarna som möjligt.

7.  Europaparlamentet kräver att det på uppdrag av kommissionen genomförs en oberoende analys som undersöker regionala eller lokala parlaments roll på området för subsidiaritetskontroller. Parlamentet påminner i detta sammanhang om internetplattformen Ipex, som finansieras av Europaparlamentet och nationella parlament, och som framför allt är användbar för utbyte av information inom ramen för kontrollförfarandet.

8.  Europaparlamentet föreslår att man bör påminna de organ som deltar i lagstiftningsarbetet om behovet av att se till att subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna tillämpas korrekt enligt villkoren i protokoll nr 2 som bifogats fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

9.  Europaparlamentet noterar att kritiken från konsekvensbedömningsnämnden angående beaktandet av subsidiariteten också uttrycktes av ett antal nationella parlament i deras bidrag enligt det system för kontroll av subsidiariteten som har införts genom Lissabonfördraget. Parlamentet noterar emellertid också att gränsen för aktivering av de formella förfarandena enligt protokoll nr 2, som är bilagt till fördragen, inte nåddes en enda gång under 2010.

10.  Europaparlamentet noterar dock att nationella parlament för första gången sedan Lissabonfördraget trädde i kraft inledde ett förfarande med ’gult kort’ den 22 maj 2012 genom att anta motiverade yttranden mot kommissionens förslag till rådets förordning om utövandet av rätten att vidta kollektiva åtgärder i samband med etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster (COM(2012)0130).

11.  Europaparlamentet noterar med oro att det i vissa yttranden från nationella parlament betonas att subsidiaritetsmotiveringen är otillräcklig eller obefintlig i ett antal förslag från kommissionen.

12.  Europaparlamentet betonar att EU-institutionerna måste göra det möjligt för de nationella parlamenten att granska lagstiftningsförslag genom att se till att kommissionen tillhandahåller detaljerade och omfattande motiveringar till sina beslut om subsidiaritet och proportionalitet, i enlighet med artikel 5 i protokoll nr 2 till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

13.  Europaparlamentet föreslår att man bedömer huruvida lämpliga kriterier bör fastställas på EU-nivå för en utvärdering av om subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna följs.

14.  Europaparlamentet anser att man bör kontrollera om de rådande tidsperspektiv som anges i fördragen för de nationella parlamentens genomförande av subsidiaritetskontroller är tillräckliga. Parlamentet föreslår att Europaparlamentet, kommissionen och företrädare för de nationella parlamenten undersöker hur man kan avlägsna hinder för de nationella parlamentens deltagande i systemet för kontroll av subsidiariteten.

15.  Europaparlamentet påminner om att EU enligt subsidiaritetsprincipen ska vidta en åtgärd utanför de områden där unionen har exklusiv behörighet endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden bättre kan uppnås på unionsnivå i stället för på nationell, regional eller lokal nivå. Subsidiaritet kan därför leda både till en utvidgning av unionens verksamhet inom ramen för dess befogenheter när omständigheterna kräver detta och, omvänt, till att den aktuella åtgärden begränsas eller inskränks då den inte längre är berättigad. Parlamentet understryker att subsidiaritetsprincipen i detta sammanhang inte bara gäller förhållandet mellan EU och medlemsstaterna utan också omfattar den regionala och lokala nivån.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra och standardisera de uttalanden som rättfärdigar dess lagstiftningsinitiativ på grundval av subsidiaritetsprincipen. Parlamentet påminner om att EU:s förvaltningsrätt bör anpassas och förenklas så att kostnaderna för administration och lagstiftning minskar. Parlamentet anser att subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i detta sammanhang bör tillämpas på motsvarande sätt.

17.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte har rapporterat tillräckligt om tillämpningen av proportionalitetsprincipen, i synnerhet vad gäller användandet av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget om delegerade akter och genomförandeakter. Parlamentet varnar rådet för att sudda ut den tydliga skillnaden mellan delegerade akter och genomförandeakter. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att säkerställa den korrekta tillämpningen av dessa två artiklar.

18.  Europaparlamentet konstaterar att EU-domstolen under den period som rapporten omfattar har yttrat sig om proportionalitet och subsidiaritet bara i ett fall (roaming i samband med mobil telefoni), och att de båda principerna enligt domstolen i det fallet inte hade åsidosatts, eftersom ett pristak för de avgifter som tas ut av slutkonsumenterna är nödvändigt för att skydda dem och eftersom detta mål bäst kunde uppnås på unionsnivå.

19.  Europaparlamentet välkomnar i detta avseende införandet av ovan nämnda reviderade Ipex-webbplats, som kan fungera som en katalysator för ytterligare förbättringar av och engagemang i användningen av systemet för kontroll av subsidiariteten, och framhåller att webbplatsen behöver ytterligare stöd.

20.  Europaparlamentet betonar att kontrollen av subsidiaritetsprincipen även måste ske på regional och lokal nivå i medlemsstaterna. Parlamentet välkomnar de årsrapporter om subsidiaritetsprincipen som Regionkommittén offentliggör liksom dess Regpex-webbplats, vilka underlättar informationsutbytet och kommer att bidra till ännu bättre subsidiaritetskontroller.

21.  Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamenten att samråda med de regionala parlamenten med lagstiftningsbefogenheter i enlighet med protokollet om subsidiaritetsprincipen. Kommissionen uppmanas att – i samband med att den kontrollerar tillämpningen av subsidiaritetsprincipen och inte minst i årsrapporterna om subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna – ta hänsyn till den roll som de regionala parlamenten med lagstiftningsbefogenheter har.

Faktabaserat beslutsfattande

22.  Europaparlamentet betonar betydelsen av agendan för smart lagstiftning och av att utveckla nya lagstiftningsmetoder i syfte att se till att EU-lagstiftningen passar för sitt ändamål och på ett verkningsfullt sätt kan bidra till att möta de framtida utmaningarna i samband med konkurrenskraft och tillväxt.

23.  Europaparlamentet konstaterar att konsekvensbedömningar är mycket viktiga som verktyg för att stödja beslutsfattandet i lagstiftningsprocessen, och betonar att det i detta sammanhang krävs att frågor som avser subsidiaritet och proportionalitet beaktas noggrant.

24.  Europaparlamentet betonar parlamentets åtaganden enligt agendan för smart lagstiftning och uppmuntrar utskott som sysslar med lagstiftningsarbete att rutinmässigt utnyttja parlamentets direktorat för konsekvensbedömningar. Parlamentet erinrar om parlamentets och rådets åtagande i 2005 års interinstitutionella gemensamma strategi för konsekvensbedömning att genomföra konsekvensbedömningar före antagandet av ändringar i sak, och uppmanar utskotten att utnyttja det nya direktoratet för konsekvensbedömningar för att genomföra detta åtagande.

25.  Europaparlamentet föreslår att direktoratet för konsekvensbedömningar uppmanas av utskotten att utarbeta en kort sammanfattning av varje konsekvensbedömning som ska beaktas när en inledande diskussion hålls, som en del av en mer systematisk metod för beaktande av konsekvensbedömningar inom parlamentet. Parlamentet föreslår att denna sammanfattning kan inbegripa en kort slutsats om konsekvensbedömningens kvalitet, tillsammans med en kort notering om de viktigaste resultaten och eventuella analysområden som har utelämnats av kommissionen. Parlamentet anser att detta skulle innebära en stor förbättring av parlamentets granskning av förslag till lagstiftning.

26.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att de metoder som tillämpas av direktoratet för konsekvensbedömningar är förenliga och jämförbara med den metod som kommissionen använder, och uppmanar parlamentet och kommissionen att samarbeta fullt ut i detta avseende.

27.  Europaparlamentet erinrar om 2003 års interinstitutionella avtal om bättre lagstiftning och uppmuntrar rådet att utan dröjsmål slutföra arbetet om upprättandet av sina egna system för genomförande av konsekvensbedömningar, i enlighet med sina åtaganden i 2003 års avtal.

28.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att fortsätta att förbättra sin egen metod för konsekvensbedömningar och uppmanar den att stärka konsekvensbedömningsnämndens roll och, i synnerhet, endast slutföra och lägga fram lagstiftningsförslag då dessa har godkänts genom ett positivt yttrande från nämnden.

Att minska regelbördan

29.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om att minska regelbördan för små och medelstora företag. Parlamentet anser att det är nödvändigt att kommissionen tar hänsyn till principen om att ’först och främst tänka småskaligt’ när den utarbetar lagstiftning och uppmuntras av det engagemang som kommissionen visar och dess vilja att gå längre än de rådande metoderna samt införa mindre tungrodda system och undantag för mindre företag.

30.  Europaparlamentet påminner om parlamentets ståndpunkt om lagstiftningsmässiga undantag och uppmanar enträget kommissionen att utöka undantagen till små och medelstora företag i fall då lagbestämmelser skulle påverka dem på ett oproportionerligt sätt och då det inte finns något bra skäl till att de ska omfattas av lagstiftningen. Parlamentet välkomnar den nya fokuseringen på en kraftfull tillämpning av testet för små och medelstora företag och ser mikrodimensionen som en del av det testet, där alla möjligheter systematiskt utvärderas. I detta avseende välkomnar parlamentet kommissionens ståndpunkt beträffande mikroenheter, dvs. att dessa borde tas med i hela räckvidden för förslaget till rättsakt endast om de uppfyller det stärkta småföretagstestet.

31.  Europaparlamentet påminner emellertid kommissionen om att den omvända bevisbördan inte automatiskt bör leda till mer komplicerad lagstiftning som har utvecklats utan små och medelstora företag i åtanke. Parlamentet uppmanar kommissionen att sträva efter att förenkla lagstiftningen när detta är möjligt och att, som vägledande principer vid utarbetandet av lagstiftning, fortsätta att utarbeta och lägga fram förslag som är tillgängliga för små och medelstora företag och lätta att genomföra för dem, även i fall då ett undantag kan vara tillämpligt.

32.  Europaparlamentet betonar behovet av att kommissionen säkrar en konsekvent tillämpning av det stärkta testet för små och medelstora företag i sina direktorat, och uppmanar medlemsstaterna att göra liknande överväganden i sina nationella beslutsprocesser.

33.  Europaparlamentet välkomnar förslaget om den s.k. skräddarsydda metoden för lagstiftning som läggs fram av kommissionen. Parlamentet efterlyser att man beaktar en möjlig framtida tillämpning av s.k. skräddarsydda metoder när befintlig lagstiftning ses över.

Uppföljning, kontroller i efterhand och återkoppling i samband med beslutsfattandet

34.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens antagande av parlamentets rekommendation om offentliggörande av information avseende genomförande, och att den därmed tar itu med problemet med ’överdrivet genomförande’ (s.k. gold-plating). Parlamentet påminner kommissionen och rådet om att det krävs ett aktivt samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna om de befintliga och framtida programmen för att minska bördorna ska bli framgångsrika och om man ska kunna undvika olikheter i tolkningen och genomförandet av lagstiftningen. Medlemsstaterna uppmanas med kraft att fram till 2015 minska sin administrativa börda med ytterligare 25 procent.

35.  Europaparlamentet finner att förslagen om att ’hänga ut’ EU-institutioner som släpar efter när det gäller förenklingen är välmenta. Parlamentet anser emellertid att ett mer konstruktivt engagemang från de berörda intressenternas och institutionernas sida under det förberedande skedet av lagstiftningsarbetet, tillsammans med beaktandet av de allmänna åtagandena för förenklingen och dagordningen för smart lagstiftning, skulle göra ett sådant offentliggörande överflödigt. Parlamentet föreslår trots det att de medlemsstater som sysslar mest med ’överdrivet genomförande’ (s.k. gold-plating) av direktiv bör namnges, tillsammans med dem som är de största lagöverträdarna när det gäller sent, bristfälligt eller ofullständigt införlivande av EU-lagstiftningen i den nationella lagstiftningen.

36.  Europaparlamentet erinrar om sina tidigare uttalanden om behovet av att kommissionen genomför en omfattande översyn av samrådsförfarandet, och ser fram emot att kommissionen antar parlamentets rekommendationer på detta område före slutet av 2012.

Säkerställande av kontinuitet och försiktighet

37.  Europaparlamentet understryker betydelsen av dessa åtgärder som en viktig del för förnyad ekonomisk tillväxt i EU. Parlamentet påminner i detta avseende om sin resolution om smart lagstiftning och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag som genomför en regelutjämning, vilket skulle kräva att motsvarande kostnadsutjämningar fastställs före ny lagstiftning som skulle innebära kostnader. Parlamentet påminner dessutom om sin ståndpunkt som förespråkar en utökning och utvidgning av omfattningen av programmet för minskning av administrativa bördor, och uppmanar enträget kommissionen att i sitt arbetsprogram för 2013 införa ett program som tar itu med behovet av att minska den övergripande regelbördan.

o
o   o

38.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1. (2) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14. (3) EUT C 369, 17.12.2011, s. 15. (4) Antagna texter, P7_TA(2011)0381. (5) Antagna texter, P7_TA(2011)0377. (6) Antagna texter, P7_TA(2011)0259.

Europaparlamentets resolution av den 13 september 2012 om EU:s strategi för sammanhållningspolitiken för Atlantområdet (2011/2310(INI))

P7_TA(2012)0341 A7-0222/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln ’Utarbetande av en marin strategi för Atlantområdet’ (COM(2011)0782),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 14 juni 2010 om EU-strategin för Atlantområdet,

–  med beaktande av EU:s strategier för Östersjöområdet och Donauregionen,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om EU-strategin för Atlantområdet(1),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén över kommissionens meddelande ’Utarbetande av en marin strategi för Atlantområdet’ (ECO/306),

–  med beaktande av yttrandet från Regionkommittén över kommissionens meddelande ’Utarbetande av en marin strategi för Atlantområdet’,

–  med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2011 med titeln ’Mål 3: En utmaning för det territoriella samarbetet – en framtida dagordning för gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete’(2).

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för transport och turism (A7-0222/2012), och av följande skäl:

A.  Atlantområdet utmärks av flera särdrag som kräver politiska lösningar på EU-nivå:

B.  Den europeiska krisen har förvärrat situationen, och många regioner i Atlantområdet har upplevt en tillbakagång i fråga om utvecklingsnivån.

C.  Atlantområdet utgörs av en tämligen heterogen samling områden, och en stor del av de regioner som ingår i det har alltjämt inte uppnått unionens genomsnittliga inkomstnivå och omfattas därför fortfarande av den europeiska sammanhållningspolitikens konvergensmål.

D.  En makroregional strategi vore särskilt lämplig för Atlantområdet för att

E.  Strategin bör omfatta alla EU:s Atlantområden, däribland kustområdena vid Engelska kanalen och Irländska sjön, de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna, och bör beakta interaktionen mellan Atlantområden och Nordsjöområden.

F.  En miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar utveckling måste uppnås för de berörda områdena.

En politik för fysisk planering för Atlanten

1.  Europaparlamentet vill att man inom ramen för strategin antar en bred ansats genom att komma överens om en strategisk vision för Atlantområdets framtida utveckling där den territoriella dimensionen införlivas och genom att utveckla förbindelserna mellan land och hav samt genom att upprätta en ram för bättre hantering av en politik för fysisk planering till havs och på land i Atlantområdet.

2.  Europaparlamentet begär att man vid utarbetandet av Atlantstrategin fullt ut ska tillgodogöra sig de värdefulla lärdomarna från utvecklingen av befintliga makroregionala och andra transnationella strategier, särskilt beträffande frågor såsom styrning, politikutveckling, kommunikation och ägande samt mål och utvärdering.

3.  Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken utgör ett väsentligt instrument när det gäller att ta itu med utmaningarna för unionens regionalpolitik och för att stimulera den inhemska utvecklingen i makroregionens regioner.

4.  Europaparlamentet anser att man i strategin och dess handlingsplan bör lägga stark tonvikt vid arbetstillfällen, tillväxt och investeringar i regioner, såväl havs- som inlandsregioner.

5.  Europaparlamentet efterlyser en permanent struktur för fysisk planering till havs i Atlantområdet bestående av regionerna, de berörda medlemsstaterna och kommissionen, vars mål ska vara att samordna den fastställda strategin och övervaka genomförandet av handlingsplanen utifrån ett sektorsövergripande och gränsöverskridande perspektiv.

6.  Europaparlamentet anser att det behövs en samordnad förvaltning av marina data på EU-nivå för att utnyttja sjöfartsmöjligheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sitt arbete för att förbättra förvaltningen av och tillgången till dessa data.

7.  Europaparlamentet anser att beslutsamma åtgärder krävs för att skydda den ekologiska balansen och den biologiska mångfalden och för att minska koldioxidavtrycket i Atlanten.

8.  Europaparlamentet anser att havsfiske, särskilt småskaligt fiske och kustfiske, och vattenbruksverksamhet bör spela en central roll i politiken för fysisk planering av havsområden, eftersom dessa verksamheter avsevärt kan bidra till att främja den ekonomiska tillväxten och välfärdsproduktionen samt skapa sysselsättning. Parlamentet anser att regionaliseringen av den gemensamma fiskeripolitiken bör resultera i en ekosystembaserad förvaltning anpassad till Atlantområdets behov, och uppmanar i detta sammanhang kommissionen att på förhand samråda med de regionala rådgivande nämnderna om genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken och förvaltningsplanerna.

9.  Europaparlamentet efterlyser lokala, regionala och gränsöverskridande partnerskap i syfte att förbättra kapaciteten för förebyggande och hantering av risker i Atlantområdet vid olyckor till havs och på land, naturkatastrofer och brottslig verksamhet (sjöröveri, olaglig handel, olagligt fiske osv.) samt tillräckliga och smidiga mekanismer för ersättning och kompensation i samband med uppkomna skador. Parlamentet begär även att en europeisk kustbevakningsorganisation upprättas.

10.  Europaparlamentet kräver att befintliga fartygsövervakningssystem förbättras, att Emsas förstärkta befogenheter omedelbart tillämpas och att avtal om datadelning ingås mellan behöriga myndigheter, för att göra det möjligt att identifiera och spåra fartyg och bekämpa hot såsom gränsöverskridande brottslighet, smuggling, olagligt fiske och olaglig handel. Parlamentet betonar vikten av att man främjar användningen och genomförandet av de europeiska systemen för satellitnavigering (Egnos och Galileo), så att de omfattar system för sök- och räddningstjänster i Atlanten. Parlamentet erinrar om att man behöver säkerställa en långsiktig EU-finansiering av det europeiska programmet för global övervakning av miljö och säkerhet (GMES), ett program som särskilt bidrar till att förebygga och hantera risker till sjöss.

11.  Europaparlamentet anser att strategins territoriella dimension är grundläggande för att förbättra Atlantområdets tillgänglighet, och att dess fokus bör vara att förbinda Atlantområdet med det europeiska fastland, sammanlänka transport-, energi- och informationsnäten, utveckla landsbygds- och stadsområdena i inlandet samt förbättra förbindelserna mellan land- och havsområden, inbegripet de yttersta randområdena och öregioner.

12.  Europaparlamentet anser att höghastighetslederna till sjöss förbättrar tillgängligheten till Atlantområdet, ökar handelsutbytena, främjar den ekonomiska verksamheten i hamnarna, stärker turismen och minskar koldioxidutsläppen. Parlamentet anser att det är viktigt att sjöfartsmarknaden på Atlanten tas i beaktande inom åtgärderna för att minska koldioxidutsläppen, liksom särdragen hos de yttersta randområdena, där sjötransporter av gods och passagerare är grundläggande för att garantera verklig ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Parlamentet kräver att höghastighetslederna till sjöss ska kunna få stöd från Fonden för ett sammanlänkat Europa.

13.  Med tanke på hållbarheten hos höghastighetslederna till sjöss och i enlighet med Europa 2020-strategin förespråkar Europaparlamentet utarbetandet av särskilda rekommendationer för fartyg, i syfte att gynna införandet av pumpsystem med låga koldioxidutsläpp och tillämpningen av konstruktionskrav som är strikta i fråga om effektivitet, komfort, kapacitet, säkerhet, belägenhet och telekommunikationer. Parlamentet betonar att sådana rekommendationer bör inriktas på att skydda miljön, öka effektiviteten hos detta transportsätt och underlätta dess samordning med andra transportnät och transportsätt.

14.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att förbättra kommunikationerna mellan Atlantområdet och övriga Europa genom investeringar i transportinfrastruktur med flera transportsätt.

15.  Europaparlamentet betonar att det behövs en effektiv samordning och ett effektivt samarbete över gränserna vid uppförandet och utnyttjandet av väg- och järnvägsinfrastruktur, inklusive höghastighetsjärnvägar, flygplatser, kust- och inlandshamnar, inlandsterminaler och logistik, för att man ska kunna få till stånd ett mer hållbart och multimodalt transportsystem.

16.  Europaparlamentet betonar den ekonomiska och territoriella betydelsen av hamnar och anser att järnvägs- och vattenkommunikationer mellan hamnarna och inlandet är en grundläggande förutsättning för hamnarnas konkurrenskraft.

17.  Europaparlamentet beklagar avsaknaden av en Atlantkorridor som omfattar hela området i kommissionens förslag om det centrala nätet för Europeiska transportnät och att alltför få Atlanthamnar föreslås ingå i detta centrala nät. Parlamentet anser att andra Atlanthamnar måste inbegripas som knutpunktshamnar och kommer att utarbeta förslag i denna riktning.

18.  Europaparlamentet påminner om fördelarna med ett gemensamt europeiskt luftrum, vilket syftar till att stärka den territoriella sammanhållningen med hjälp av tätare trafik mellan regionala flygplatser i EU. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att säkerställa att funktionella luftrumsblock tillämpas inom de tidsfrister som fastställts för att uppnå detta mål.

En industripolitik för Atlanten

19.  Europaparlamentet vill att strategin ska främja konkurrenskraften hos Atlantområdets dynamiska ekonomiska sektorer genom en anpassad industripolitik. Parlamentet anser att den privata sektorns investeringar i detta avseende bör få stöd av de offentliga myndigheterna inom områdena för forskning och utveckling, innovation, utveckling av kluster och stöd för små och medelstora företag.

20.  Europaparlamentet kräver att särskild uppmärksamhet ska ägnas åt de regioner som påverkas av omstruktureringar av företag och sektorer samt nedläggningar eller omlokaliseringar av företag, i syfte att främja återindustrialisering av dessa regioner genom att det skapas synergieffekter mellan hamnverksamhet, logistik och utveckling av tillhörande industrier med ett större mervärde. Parlamentet begär dessutom att det ska inrättas en mekanism för utbyte av framgångsrik industriell praxis mellan regioner i Atlantbågen.

21.  Europaparlamentet anser att strategin bör främja havs- och sjöfartsforskning och underlätta för företag att få tillgång till dessa data, i syfte att förbättra de vetenskapliga kunskaperna om den marina miljön, främja innovation inom sjöfartsindustrin och möjliggöra ett hållbart utnyttjande av marina resurser.

22.  Europaparlamentet anser att strategin bör inbegripa ambitiösa sociala åtgärder i syfte att främja sjöfartsutbildning för ungdomar och underlätta deras tillgång till sjöfartsyrken genom att befästa de arbetslivsstrukturer som för närvarande har anknytning till havet och dessas kapacitet att få befolkningen att stanna kvar i kustområdena, men också genom att skapa nya specialiseringsområden som kan bidra till en hållbar utveckling i fiskeregioner och förbättra livskvaliteten i dessa områden.

23.  Europaparlamentet understryker att förnybar energi utgör en framtida industrisektor som kan bekämpa klimatförändringarna, minska EU:s energiberoende, skapa en hållbarare energiförsörjning inom Atlantområdet och uppfylla målen i Europa 2020-strategin. Parlamentet påminner om att Atlantområdet är särskilt gynnsamt för främjande av sådana nya energikällor, och anser att offentligt stöd är ett nödvändigt komplement till privata investeringar i tekniken i fråga, särskilt vindkraftverk till havs och energi som utvinns ur havsvågor och tidvatten.

24.  Europaparlamentet betonar den strategiska betydelsen av sjötransporter vid Atlantkusten och förbindelserna mellan de yttersta randområdena och de andra kontinentala territorierna. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder för att förenkla de administrativa formaliteterna i hamnar, utan att förlora kapaciteten att kontrollera och verifiera om transaktioner och laster är korrekta.

25.  Europaparlamentet påminner om sjöfartsindustrins ekonomiska betydelse för Atlantområdet, och särskilt varvsindustrin, som genomgår en mycket svår konjunktur i vissa regioner inom Atlantområdet och för vilken kommissionen borde tillhandahålla lösningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lansera initiativet LeaderSHIP 2015 för att stärka denna sektors konkurrenskraft på den globala marknaden.

26.  Europaparlamentet betonar vikten av maritima och fiskerelaterade verksamheter samt vattenbruket i Atlantområdet och förespråkar offentligt stöd för förnyelse och modernisering av fiskefartyg samt att man gör särskild åtskillnad mellan egenskaperna och möjligheterna hos kustnära småskaligt fiske och skaldjursfiske.

27.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av att främja en socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar turism som kan tillföra ett betydande mervärde till regionerna inom Atlantområdet samtidigt som deras ekosystem och biologiska mångfald skyddas. Parlamentet framhåller att stöd till havsturism är ett sätt att utveckla idrottsaktiviteter och främja kryssningsturism.

28.  Europaparlamentet betonar Atlantens rika havsbottnar och anser att strategin bör göra det lättare att studera dessa och utnyttja dem på ett hållbart sätt.

En handlingsplan för 2014–2020

29.  Europaparlamentet efterlyser en yttre dimension hos strategin för att främja vissa mål och locka internationella investeringar i syfte att dra nytta av befintliga möjligheter, och föreslår att marknadsföringen av Atlantområdet som en plats för investeringar, besök och affärer ska vara ett centralt inslag i handlingsplanen.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa en makroregion för Atlanten och att utarbeta en handlingsplan för att genomföra strategin mellan 2014 och 2020.

31.  Europaparlamentet anser att en strategi med flernivåstyre bör tillämpas vid utarbetandet, genomförandet, utvärderingen och granskningen av handlingsplanen, med nära deltagande av regionala och lokala offentliga myndigheter, medlemsstaterna i Atlantområdet, privata aktörer och civilsamhällets organisationer.

32.  Europaparlamentet betonar att handlingsplanen bör utnyttja befintlig EU-finansiering och att inga nya budgetinstrument bör inrättas.

33.  Europaparlamentet föreslår att handlingsplanen kopplas samman med regionalpolitiken, unionens integrerade havspolitik, forsknings- och innovationspolitiken (Horisont 2020) och Fonden för ett sammanlänkat Europa. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att skapa synergier med andra EU-åtgärder för forskning och innovation, transport, miljö, energi, teknik, turism, fiske, vattenbruk och internationellt samarbete.

34.  Europaparlamentet uppmärksammar den betydande kapacitet som Europeiska investeringsbanken, obligationer för finansiering av projekt (’projektobligationer’) och offentlig–privata partnerskap har vad avser att finansiera investeringar inom ramen för strategin.

35.  Europaparlamentet betonar att den framtida strategin för Atlantområdet måste grunda sig på Europa 2020-strategins tematiska pelare, eftersom detta skulle göra det möjligt att knyta det tematiska innehållet till sektorspolitiken på ett integrerat sätt. Därför anser parlamentet att de målsättningar och den tematiska koncentration som föreslagits för de fem fonder som ingår i den gemensamma strategiska ramen för EU:s sammanhållningspolitik för nästa programplaneringsperiod bör utgöra stommen för handlingsplanen. Parlamentet betonar målsättningarna att stärka forskning, teknisk utveckling och innovation, att stärka små och medelstora företags konkurrenskraft, att stödja övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp, att främja hållbara transporter och att avskaffa flaskhalsar i infrastrukturen för viktiga nät.

36.  Europaparlamentet kräver att en bindande öronmärkning införs i partnerskapsavtal och operativa program om prioriteringarna i de makroregionala strategier som berör dem, för att garantera att åtgärderna i de operativa programmen och prioriteringarna i de makroregionala strategierna är samstämda, vilket skulle leda till en effektivare användning av strukturfonderna och skapa mervärde på regional nivå. Parlamentet framhåller att denna bindande öronmärkning bör omfatta såväl operativa program som faller inom sammanhållningspolitikens mål för territoriellt samarbete (Interreg) som de särskilda operativa programmen för varje region i Atlantområdet.

37.  Europaparlamentet stöder erkännandet och införlivandet av redan befintliga strategier, projekt och erfarenheter avseende territoriellt samarbete som kan bidra med handlingslinjer och politiska och operativa prioriteringar till handlingsplanen. Vederbörlig hänsyn bör tas till handlingsplanen vid utarbetandet och genomförandet av framtida program för territoriellt samarbete som berörs av strategin. Parlamentet anser dessutom att man inom ramen för den transnationella delen i målet med det europeiska regionala samarbetet bör tillhandahålla tekniskt stöd till genomförandet av handlingsplanen, bland annat för att främja utbyte av bästa praxis och nätverksbyggande.

38.  Europaparlamentet anser att de flerregionala operativa programmen och multifondprogrammen samt de integrerade lokala och regionala investeringarna är av särskild betydelse när det gäller att underlätta handlingsplanens genomförande.

39.  Europaparlamentet föreslår att de årliga genomföranderapporterna för de relevanta programmen ska inbegripa en bedömning av hur programmen bidrar till Atlantstrategins mål och handlingsplanens genomförande.

40.  Europaparlamentet understryker den potential som de yttersta randområdena har i egenskap av naturliga laboratorier för forskning och utveckling av förnybar energi och den maritima ekonomin. Parlamentet understryker vikten av turismsektorn för dessa regioner, och de möjligheter som finns att skapa logistikplattformar som underlättar transporten av varor mellan EU och andra världsekonomier.

41.  Europaparlamentet uppmanar de nationella, regionala och lokala myndigheterna att eftersträva synergier mellan sin politik och prioriteringarna i handlingsplanen.

42.  Europaparlamentet påpekar att det kommer att bli nödvändigt att utforma ett lämpligt förvaltnings- och kontrollsystem om man inbegriper EU-fonder med direkt och delad förvaltning i strategin, och begär därför att en förvaltningsplattform ska inrättas för handlingsplanen som ska fungera som en informations- och kommunikationsmodul för stödmottagarna och främja samordningen mellan de olika myndigheter som ansvarar för medlens förvaltning.

43.  Europaparlamentet rekommenderar att man inom Atlantstrategin först bör komma överens om en strategisk vision för Atlantområdet, som ska fungera som referens för handlingsplanen 2014–2020. Parlamentet föreslår dessutom att man inom handlingsplanen ska

44.  Europaparlamentet påminner om att ett atlantiskt forum upprättades för 2012 och 2013 som en förberedande åtgärd på förslag av parlamentet för att göra alla berörda aktörer delaktiga i utarbetandet av handlingsplanen. Som initiativtagare till detta forum betonar parlamentet att det har en ledande roll.

45.  Europaparlamentet föreslår att handlingsplanen ska antas vid det atlantiska forumet och uppmanar det kommande irländska ordförandeskapet att prioritera Europeiska rådets godkännande av handlingsplanen under sitt ordförandeskap, med inriktning på resultat, ett trovärdigt förfarande för övervakning och fortlöpande utvärdering samt planering av en halvtidsöversyn.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att utveckla liknande makroregionala strategier i andra regioner där de skulle leda till varaktig och hållbar ekonomisk tillväxt.

o
o   o

47.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och rådet samt till Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

(1) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 95. (2) Antagna texter, P7_TA(2011)0285.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 september 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av bilaga I till rådets förordning (EG) nr 1528/2007 med avseende på att stryka ett antal länder från förteckningen över regioner eller stater som slutfört förhandlingar (COM(2011)0598 – C7-0305/2011 – 2011/0260(COD))

P7_TA(2012)0342 A7-0207/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0598),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0305/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utveckling (A7-0207/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 september 2012 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2012/EU om ändring av bilaga I till rådets förordning (EG) nr 1528/2007 med avseende på att stryka ett antal länder från förteckningen över regioner eller stater som slutfört förhandlingar

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(1), och

av följande skäl:

(1)  Förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap (nedan kallade avtal) mellan

(2)  Antigua och Barbudas, Samväldet Bahamas, Barbados, Belizes, Republiken Botswanas, Republiken Burundis, Samväldet Dominicas, Dominikanska republikens, Republiken Elfenbenskustens, Republiken Fijis, Republiken Ghanas, Grenadas, Republiken Guyanas, Republiken Haitis, Jamaicas, Republiken Kameruns, Republiken Kenyas, Unionen Komorernas, Konungariket Lesothos, Republiken Madagaskars, Republiken Mauritius, Republiken Moçambiques, Republiken Namibias, Den oberoende staten Papua Nya Guineas, Republiken Rwandas, Saint Kitts och Nevis, Saint Lucias, Saint Vincent och Grenadinernas, Republiken Seychellernas, Republiken Surinams, Konungariket Swazilands, Förenade republiken Tanzanias, Republiken Trinidad och Tobagos, Republiken Ugandas, Republiken Zambias(2) och Republiken Zimbabwes slutförande av förhandlingarna om avtalen gjorde att dessa länder kunde föras in i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 1528/2007 av den 20 december 2007 om tillämpning av de ordningar som ska tillämpas på produkter med ursprung i vissa stater som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) enligt avtal om att sluta ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts(3).

(3)  Republiken Botswana, Republiken Burundi, Republiken Elfenbenskusten, Republiken Fiji, Republiken Ghana, Republiken Haiti, Republiken Kamerun, Republiken Kenya, Unionen Komorerna, Konungariket Lesotho, Republiken Moçambique, Republiken Namibia, Republiken Rwanda, Konungariket Swaziland, Förenade republiken Tanzania, Republiken Uganda, Republiken Zambia och Republiken Zimbabwe har inte vidtagit nödvändiga åtgärder för att ratificera respektive avtal.

(4)  Med hänsyn till artikel 2.3, särskilt led b, i förordning (EG) nr 1528/2007 bör därför bilaga I till den förordningen ändras så att de länderna utgår.

(5)  För att se till att partnerländerna snabbt kan återinföras i bilaga I till den förordningen i väntan på avtalens ikraftträdande så snart de vidtagit nödvändiga åtgärder för att ratificera respektive avtal, bör befogenheten att anta akter enligt artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till Europeiska kommissionen vad gäller återinförande av de länder som stryks från bilaga I genom den här förordningen. Det är särskilt viktigt att Europeiska kommissionen genomför lämpliga samråd under beredningen, inklusive på expertnivå. Europeiska kommissionen bör när den bereder och utarbetar delegerade akter se till att relevanta handlingar samtidigt, i tid och på lämpligt sätt översänds till Europaparlamentet och rådet. Kommissionen bör ge fullständig information och dokumentation om sina möten med nationella experter inom ramen för arbetet med att förbereda och genomföra delegerade akter. Kommissionen bör bjuda in experter från parlamentet till dessa sammanträden.[Ändr. 1]

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1528/2007 ska ändras på följande sätt:

1.  Följande artiklar ska införas:"

Artikel 2a

Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 2b för att ändra bilaga I genom att återinföra de regioner eller stater i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet som genom [Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/…(4)*] strukits från bilaga I och som vidtagit nödvändiga åtgärder för att ratificera respektive avtal efter det att de strukits från den bilagan.

Artikel 2b

Utövande av delegering

1.  Kommissionens rätt att anta delegerade akter gäller på de villkor som fastställs i denna artikel.

2.  Kommissionen ska ges de befogenheter som avses i artikel 2a på obestämd tidför en period om fem år från och med denna förordnings ikraftträdande. den…(5). Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.[Ändr. 2]

3.  Delegeringen av de befogenheter som avses i artikel 2a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallande avslutar delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet. Beslutet får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid en senare tidpunkt som anges i beslutet. Beslutet påverkar inte sådana delegerade akter som redan trätt i kraft.

4.  När kommissionen antagit en delegerad akt ska den samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet.

5.  En delegerad akt som antagits enligt artikel 2a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort några invändningar inom två månader från den dag då akten delgetts Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet före utgången av denna frist har meddelat kommissionen att de inte har några invändningar. Fristen ska förlängas med två månaderfyra månader på initiativ av Europaparlamentet eller rådet. [Ändr. 3]

* EUT L […], […], s. […].

2.  Bilaga I ska ersättas med texten i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 20141 januari 2016. [Ändr. 4]

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA

’BILAGA I

Förteckning över regioner eller stater som slutfört förhandlingar i den mening som avses i artikel 2.2

ANTIGUA OCH BARBUDA

SAMVÄLDET BAHAMAS

BARBADOS

BELIZE

SAMVÄLDET DOMINICA

DOMINIKANSKA REPUBLIKEN

GRENADA

REPUBLIKEN GUYANA

JAMAICA

REPUBLIKEN MADAGASKAR

REPUBLIKEN MAURITIUS

DEN OBEROENDE STATEN PAPUA NYA GUINEA

SAINT KITTS OCH NEVIS

SAINT LUCIA

SAINT VINCENT OCH GRENADINERNA

REPUBLIKEN SEYCHELLERNA

REPUBLIKEN SURINAM

REPUBLIKEN TRINIDAD OCH TOBAGO’

(1) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 september 2012 (2) EUT L 330, 9.12.2008, s. 1. (3) EUT L 348, 31.12.2007, s. 1. (4) + Nummer för denna förordning. (5) + Datum för denna förordnings ikraftträdande

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 september 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättandet av en mekanism för informationsutbyte om mellanstatliga avtal mellan medlemsstaterna och tredjeländer på energiområdet (KOM(2011)0540 – C7-0235/2011 – 2011/0238(COD))

P7_TA(2012)0343 A7-0264/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2011)0540),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 194 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0235/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från den luxemburgska deputeradekammaren som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av yttrandet av den 18 januari 2012 från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 5 juni 2012 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för internationell handel (A7-0264/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 september 2012 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr .../2012/EU om inrättandet av en mekanism för informationsutbyte om mellanstatliga avtal mellan medlemsstaterna och tredjeländer på energiområdet

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut nr 994/2012/EU.)

(1) EUT C 68, 6.3.2012, s. 65.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 september 2012 om förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter (COM(2010)0733 – C7-0423/2010 – 2010/0353(COD))

P7_TA(2012)0344 A7-0266/2011

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0733),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 43.2 och 118.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0423/2010),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 5 maj 2011(1),

–  med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 12 maj 2011(2)

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 25 juni 2012 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0266/2011).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet tar del av rådets uttalande, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 september 2012 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2012 om ▌kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1151/2012.)

Bilaga till lagstiftningsresolutionen

Uttalande från Rådet

’Rådet är medvetet om hur stor vikt Europaparlamentet fäster vid att systemet för hantering av produktionen av SUB- och SGB-märkt ost utvidgas till att omfatta andra SUB- och SGB-märkta produkter.

Rådet åtar sig att diskutera frågan om styrningen av utbudet av SUB- och SGB-märkta produkter inom ramen för förhandlingarna med Europaparlamentet om kommissionens förslag till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken avseende förordningen om en samlad marknadsordning, vilket inbegriper bestämmelser om instrument för reglering av utbudet på jordbruksmarknaderna.’

(1) EUT C 218, 23.7.2011, s. 114. (2) EUT C 192, 1.7.2011, s. 28.

Europaparlamentets ändringar antagna den 13 september 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om europeiska fonder för socialt företagande (COM(2011)0862 – C7-0489/2011 – 2011/0418(COD))(1)

P7_TA(2012)0345 A7-0194/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

[Ändring Nr 2]

EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGAR(2)

P7_TA(2012)0345 A7-0194/2012

till kommissionens förslag

P7_TA(2012)0345 A7-0194/2012

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS
FÖRORDNING
om europeiska fonder för socialt företagande
(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(3),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och

av följande skäl:

(1)  I takt med att investerare i allt större utsträckning eftersträvar sociala mål i stället för att endast söka ekonomiskt avkastning har en marknad för sociala investeringar uppstått i unionen, delvis i form av investeringsfonder med inriktning på sociala företag. Sådana investeringsfonder anskaffar medel till sociala företag som fungerar som drivkrafter för social förändring genom att erbjuda innovativa lösningar på sociala problem, som t.ex. kan bidra till hanteringen av de sociala konsekvenserna av finanskrisen och ge värdefulla bidrag till ansträngningarna att nå målen i Europa 2020-strategin.

(1a)  Denna förordning ingår i initiativet för socialt företagande som presenterades av kommissionen i dess meddelande av den 25 oktober 2011 ’Initiativ för socialt företagande – Skapa förutsättningar för att främja sociala företag inom ramen för social ekonomi och innovation’.

(2)  Det bör fastställas ett gemensamt regelverk för användning av beteckningen ’Europeisk fond för socialt företagande’ (EuSEF-fond). Särskilt bör detta avse sammansättningen av portföljer med fonder med denna beteckning, dessas godkända investeringsmål, tillåtna investeringsverktyg och vilka kategorier av investerare som får investera i sådana fonder enligt enhetliga bestämmelser i unionen. Utan sådana ramar finns det risk för att medlemsstaterna vidtar sinsemellan skiljaktiga åtgärder på nationell nivå, vilket direkt skulle få negativa följder för den inre marknaden och hindra den från att fungera väl, eftersom fonder som vill vara verksamma i hela unionen då skulle omfattas av olika regler i olika medlemsstater. Dessutom skulle skiljaktiga kvalitetskrav på portföljsammansättning, investeringsmål och godkända investerare kunna leda till olika nivåer på investerarskyddet och skapa förvirring kring investeringsförslag som förknippas med ’Europeisk fond för socialt företagande’ (EuSEF-fond). Investerare bör också kunna jämföra investeringserbjudanden från olika EuSEF-fonder. Det är nödvändigt att undanröja väsentliga hinder för gränsöverskridande kapitalanskaffning för EuSEF-fonder och att undvika snedvridningar i konkurrensen mellan fonderna. Förhindras måste också ytterligare potentiella hinder för handeln och betydande snedvridning av konkurrensen i framtiden. Därför är den lämpliga rättsliga grunden artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, tolkad enligt Europeiska unionens domstols fasta rättspraxis.

(3)  Det är nödvändigt att anta en förordning om enhetliga bestämmelser för EuSEF-fonder och om införande av motsvarande skyldigheter för deras förvaltare i alla medlemsstater som vill anskaffa kapital i hela EU under beteckningen ’EuSEF-fond’. Dessa krav bör skapa förtroende bland investerare som vill investera i sådana fonder.

(3a)  Denna förordning är inte tillämplig på existerande nationella arrangemang avsedda för investeringar i socialt företagande och som inte använder beteckningen ’EuSEF-fond’.

(4)  Genom att kvalitetskraven på användningen av beteckningen 'EuSEF-fond’ definieras i en förordning, säkerställs att dessa krav direkt blir tillämpliga på förvaltare av fondföretag som anskaffar kapital under denna beteckning. Detta avser att garantera enhetliga villkor för beteckningens användning genom att undvika skiljaktiga nationella krav till följd av införlivandet av ett direktiv. Denna förordning innebär att fondföretag som använder denna beteckning skulle behöva följa samma regler i hela unionen, vilket också skulle öka förtroendet bland investerare som vill investera i fonder som inriktar sig på socialt företagande. En förordning skulle också minska lagstiftningens komplexitet och sänka förvaltarnas kostnader för att följa ofta skiljaktiga nationella bestämmelser som reglerar sådana fonder, särskilt för förvaltare som vill anskaffa kapital över gränserna. En förordning bör också bidra till att eliminera snedvridning av konkurrensen.

(4a)  En EuSEF-fond bör kunna förvaltas både externt och internt. När en EuSEF-fond förvaltas intern är fonden även förvaltare och bör därför följa alla bestämmelserna för förvaltare av EuSEF-fonder enligt denna förordning samt registreras som sådan. En EuSEF-fond som förvaltas internt bör dock inte få vara extern förvaltare av andra företag för kollektiva investeringar eller fondföretag.

(5)  För att klargöra förhållandet mellan denna förordning och andra bestämmelser om fondföretag och deras förvaltare, måste det fastställas att denna förordning endast bör omfatta förvaltare av andra fondföretag än fondföretag enligt artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)(6). De ska vara etablerade inom unionen och vara registrerade hos den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder(7), under förutsättning att dessa förvaltare förvaltar portföljer för EuSEF-fonder. EuSEF-förvaltare som är registrerade i enlighet med denna förordning och som är externa förvaltare får dock även förvalta fondföretag om de är auktoriserade i enlighet med direktiv 2009/65/EG.

(5a)  Dessutom omfattar denna förordning endast ▌förvaltare av sådana företag för kollektiva investeringar vilkas förvaltade tillgångar totalt inte överstiger det tröskelvärde som avses i artikel 3.2 b i direktiv 2011/61/EU. Detta innebär att beräkningen av tröskelvärdet enligt denna förordning ska ske i enlighet med artikel 3.2 b i direktiv 2011/61/EU. Dock får EuSEF-förvaltare som är registrerade i enlighet med denna förordning och vilkas totala tillgångar växer så att de överskrider det tröskelvärde som avses i artikel 3.2 b i direktiv 2011/61/EU, och som sålunda, i enlighet med artikel 6 i det direktivet, måste vara auktoriserade av den behöriga myndigheten i sina medlemsstater, fortsätta att använda beteckningen ’EuSEF-fond’ vid marknadsföring av EuSEF-fonder i unionen, under förutsättning att de följer bestämmelserna i det direktivet och att de fortsätter att i samband med EuSEF-fonder alltid följa vissa bestämmelser för användning av beteckningen ’EuSEF-fond’ som specificeras i denna förordning. Detta gäller både existerande EuSEF-fonder och EuSEF-fonder som har etablerats efter att de har överskridit tröskelvärdet.

(6)  I de fall förvaltare av fondföretag inte vill använda beteckningen ’EuSEF-fond’ är denna förordning inte tillämplig. I de fallen bör befintliga nationella regler och allmänna unionsregler fortsatt gälla.

(7)  Denna förordning bör fastställa enhetliga regler för vad som bör känneteckna EuSEF-fonder, särskilt om de företagsportföljer dessa fonder ska tillåtas att investera i, liksom vilka investeringsinstrument som ska användas. Detta är nödvändigt, så att en tydlig avgränsning kan göras mellan en EuSEF-fond och andra alternativa investeringsfonder som har andra, mindre specialiserade investeringsstrategier, t.ex. företagsuppköp, som denna förordning inte är avsedd att främja.

(7a)  I linje med syftet att noggrant avgränsa företag för kollektiva investeringar som kommer att omfattas av denna förordning och för att garantera att man behåller fokus på kapitalförsörjningen åt sociala företag, bör EuSEF-fonder anses vara sådana fonder som avser att investera minst 70 procent av sitt sammanlagda kapitaltillskott, inklusive ej inbetalda kapitalåtaganden, i sådana företag. EuSEF-fonder bör inte få investera mer än 30 procent av sitt sammanlagda investerade kapital och ej inbetalda kapitalåtaganden i andra tillgångar än godkända investeringar. Detta innebär att 30 procent alltid bör vara maxgränsen för icke godkända investeringar, medan 70-procentsgränsen bör reserveras för godkända investeringar under EuSEF-fondens löptid. De ovan nämnda begränsningarna bör beräknas på basis av investeringsbara belopp efter avdrag för alla relevanta kostnader och innehav kontanter och kontantliknande likvida medel. I denna förordning bör det specificeras vilka detaljer som krävs för att beräkna de nämnda investeringsgränserna.

(7b)  För att säkerställa nödvändig tydlighet och rättssäkerhet bör denna förordning också fastställa enhetliga kriterier för att identifiera sociala företag som stödberättigande portföljföretag. Ett socialt företag är en aktör inom den sociala ekonomin, vars främsta mål är att skapa sociala effekter snarare än att skapa vinst för sina ägare eller partner. Det ägnar sig åt att förse marknaden med varor eller tjänster, och använder sina vinster primärt till att nå sociala mål. Det förvaltas på ett ansvarsfullt och transparent sätt, särskilt genom att involvera anställda, kunder och intressenter som berörs av dess kommersiella verksamhet.

(7c)  Eftersom sociala företag har strävan att uppnå positiva sociala effekter som sitt huvudsakliga mål snarare än att maximera sina vinster bör denna förordning endast främja stöd till godkända portföljföretag som har som inriktning att uppnå en mätbar och positiv social effekt. En mätbar och positiv social effekt kan t.ex. vara tillhandahållande av stöd till invandrare som inte är stödberättigade eller återintegrering av marginaliserade grupper på arbetsmarknaden genom att tillhandahålla anställning, stöd eller utbildning. Dessa företag använder sina vinster för att uppnå sina primära sociala mål och ▌förvaltas på ett ansvarsfullt och transparent sätt. I de, generellt sett, undantagsfall, då ett godkänt portföljföretag önskar dela ut vinster till aktieägare och ägare, bör det godkända portföljföretaget på förhand ha definierat förfaranden och regler om hur vinstmedel kan delas ut till aktieägare och ägare. Dessa regler bör närmare precisera att vinstutdelningar inte undergräver det primära sociala målet.

(8)  Sociala företag omfattar ett stort antal företag, med olika rättslig form, som tillhandahåller sociala tjänster eller varor till sårbara, marginaliserade, missgynnade eller utestängda personer. Dessa tjänster inbegriper tillgång till bostad, sjukvård, stöd för äldre eller personer med funktionshinder, barnomsorg, tillgång till sysselsättning och utbildning liksom hantering av beroendeförhållanden. Sociala företag innefattar också företag som tillämpar en metod för framställning av varor eller tjänster som uttrycker deras sociala ändamål, men vars verksamhet kan tänkas omfatta annat än tillhandahållande av sociala varor eller tjänster. De verksamheterna omfattar social och yrkesmässig integration genom tillträde till arbetsmarknaden för personer som är missgynnade särskilt på grund av bristande kvalifikationer eller sociala eller yrkesmässiga problem som leder till att de utestängs och marginaliseras. Dessa verksamheter kan också avse miljöskydd med samhälleliga effekter, t.ex. bekämpning av föroreningar, återvinning och förnybar energi.

(8a)  Syftet med denna förordning är att stödja de sociala företagens tillväxt i unionen. Investeringar i godkända portföljföretag som är etablerade i tredjeländer kan ge mer kapital till EuSEF-fond och därigenom gynna sociala företag i unionen. Dock får investeringar aldrig under några omständigheter göras i portföljföretag i tredjeländer som befinner sig i skatteparadis eller ej samarbetsvilliga jurisdiktioner.

(8b)  En EuSEF-fond bör inte vara etablerad i skatteparadis eller ej samarbetsvilliga jurisdiktioner, t.ex. tredjeländer som särskilt karaktäriseras av inga eller försumbara skatter, saknar ordentliga samarbetsarrangemang mellan de behöriga myndigheterna i EuSEF-förvaltarens hemmedlemsstat och tillsynsmyndigheterna i det tredjeland där EuSEF-fonden är etablerad, eller saknar effektiva arrangemang för informationsutbyte i skattefrågor. En EuSEF-fond bör inte heller investera i jurisdiktioner som kännetecknas av något av ovanstående kriterier.

(8c)  EuSEF-förvaltare bör ha möjlighet att attrahera ytterligare kapitalinsatser under en fonds löptid. Sådana ytterligare kapitalinsatser under fondens löptid bör beaktas när man överväger nästa investering i ej godkända tillgångar. Ytterligare kapitalinsatser bör tillåtas i enlighet med kriterier och villkor som specificeras i reglementet eller fondbestämmelserna för en EuSEF-fond.

(9)  Med tanke på de sociala företagens särskilda finansieringsbehov är det nödvändigt att skapa klarhet om vilka typer av instrument en EuSEF-fond bör använda för sådan finansiering. Denna förordning fastställer därför enhetliga bestämmelser om vilka instrument en EuSEF-fond tillåts använda för investeringar, inberäknat egetkapital- eller hybridkapitalinstrument, skuldinstrument, bl.a. löpande skuldebrev och sparcertifikat, investeringar i andra EuSEF-fonder, lån med eller utan säkerhet samt bidrag. För att förhindra att investeringarna i godkända portföljföretag inte späds ut bör en EuSEF-fond få investera i andra EuSEF-fonder endast när dessa fonder själva inte har investerat mer än 10 procent av sitt sammanlagda investerade kapital och ej inbetalda kapitalåtaganden i andra EuSEF-fonder.

(9a)  EuSEF-fondernas kärnverksamhet är att tillhandahålla finansiering för sociala företag genom primärinvesteringar. EuSEF-fonder bör inte medverka i systemviktiga bankverksamheter utanför det vanliga tillsynsregelverket (så kallad ’skuggbankverksamhet’). De bör inte heller följa typiska private equity-strategier, exempelvis lånefinansierade företagsuppköp.

(10)  För att bibehålla nödvändig flexibilitet i sin investeringsportfölj får EuSEF-fonder ▌investera i andra tillgångar än investeringar som uppfyller kriterierna (godkända investeringar) i den mån dessa investeringar inte överstiger 30 procentsgränsen för ej godkända investeringar. Innehav av kontanter och kontantliknande likvida medel ska inte beaktas vid beräkningen av detta tröskelvärde, eftersom kontanter och kontantliknande likvida medel inte ska betraktas som investeringar. EuSEF-fondernas hela portfölj bör vara engagerad i investeringar som stämmer överens med fondernas etiska investeringsstrategier; de bör t.ex. inte investera i vapenindustrin eller göra investeringar som riskerar att leda till kränkning av mänskliga rättigheter eller som har kopplingar till dumpning av elektroniskt avfall.

(11)  För att säkerställa att beteckningen ’EuSEF-fond’ är tillförlitlig och lätt att känna igen för investerare i hela unionen bör denna förordning slå fast att endast EuSEF-förvaltare som följer de enhetliga kvalitetskriterier som anges i denna förordning bör ha rätt att använda beteckningen vid marknadsföring av EuSEF-fonder i unionen.

(12)  För att se till att EuSEF-fonder har en tydlig och identifierbar profil som passar deras syfte, bör det finnas enhetliga regler för portföljens sammansättning och om fondernas tillåtna investeringsmetoder.

(13)  För att säkerställa att EuSEF-fonder inte bidrar till systemrisker och ▌att deras investeringar inriktas på att stödja godkända portföljföretag, bör ▌skuldsättning på fondnivå inte tillåtas. EuSEF-förvaltare får låna, utfärda skuldförbindelser eller lämna garantier på EuSEF-fondsnivå, endast under förutsättning att sådana lån, skuldförbindelser eller garantier täcks av de ej inbetalade kapitalåtagandena, och således inte ökar fondens riskexponering utöver nivån för dess kapitalutfästelser. Med detta angreppssätt ökar likvida förskottsbetalningar från EuSEF-fondens investerare, som är helt täckta av kapitalutfästelser från dessa investerare, inte EuSEF-fondens exponering, och bör därför tillåtas. Kortfristiga lån bör också tillåtas, under förutsättning att de inte överskrider de ej inbetalade kapitalåtagandena, för att fonden ska kunna täcka exceptionella likviditetsbehov som kan uppstå från det att kapital infordras från investerare till dess att kapitalet faktiskt betalats in.

(14)  Vissa speciella säkerhetsåtgärder bör fastställas för att se till att EuSEF-fonder endast marknadsförs till investerare som har den ▌erfarenhet, kunskap och expertis som fordras för att kunna fatta sina egna investeringsbeslut och korrekt bedöma riskerna hos dessa fonder, och för att bevara investerarnas förtroende för och tillit till EuSEF-fonder. Därför bör EuSEF-fonder ▌bara marknadsföras till investerare som är professionella kunder eller kan behandlas som sådana enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument ▌(8). För att få en tillräckligt bred investerarbas i europeiska EuSEF-fonder är det också önskvärt att vissa andra investerare ges möjlighet att investera i dessa fonder, inklusive förmögna privatpersoner. För dessa andra investerare bör dock särskilda skyddsmekanismer fastställas, för att se till att EuSEF-fonder bara marknadsförs till investerare med en lämplig profil för att göra sådana investeringar. Sådana skyddsmekanismer utesluter marknadsföring med användning av tidsbundna sparplaner. Dessutom bör det vara möjligt för företagsledare, direktörer eller övriga anställda som är verksamma inom en EuSEF-förvaltare att investera i de fonder som de förvaltar, eftersom sådana personer har tillräckligt med kunskap för att göra sådana investeringar.

(15)  För att säkerställa att endast förvaltare av EuSEF-fonder som uppfyller enhetliga kvalitetskriterier på marknadsbeteende använder beteckningen ’EuSEF-fond’, bör denna förordning fastställa regler för hur affärsverksamheten ska bedrivas och för förhållandet mellan EuSEF-förvaltaren och fondens investerare. Av samma skäl bör det i denna förordning också föreskrivas enhetliga villkor för hur sådana förvaltare ska hantera intressekonflikter. I dessa regler bör det även krävas att förvaltaren har infört erforderliga organisatoriska och administrativa rutiner som tryggar korrekt hantering av intressekonflikter.

(15a)  Då en EuSEF-förvaltare avser att delegera uppgifter till tredje part, bör förvaltarens skyldigheter gentemot EuSEF-fonden och dess investerare inte påverkas av att EuSEF-förvaltaren har delegerat uppgifter till tredje part. Vidare bör en EuSEF-förvaltare inte delegera uppgifter i sådan omfattning att denne i själva verket inte längre kan anses vara en EuSEF-förvaltare utan i stället har blivit en brevlådeenhet. EuSEF-förvaltaren bör förbli ansvarig för att de delegerade uppgifterna utförs korrekt och att denna förordning alltid efterlevs. Delegeringen av uppgifter bör inte försvåra en effektiv tillsyn av EuSEF-förvaltaren och i synnerhet inte hindra EuSEF-förvaltaren från att agera, eller EuSEF-fonden från att förvaltas, i investerarnas intresse.

(16)  Investeringsfonder med inriktning på sociala företag kännetecknas främst av att de förutom att ge investerare ekonomisk avkastning eftersträvar att uppnå positiva sociala effekter, vilket skiljer dem från andra typer av investeringsfonder. Denna förordning bör därför kräva att EuSEF-förvaltare inrättar förfaranden för att ▌mäta de positiva sociala effekter som ska uppnås genom investeringar i godkända företag för portföljinvesteringar.

(16a)  Fonder som är inriktade på sociala resultat eller effekter utvärderar och kollationerar för närvarande vanligtvis information om i vilken utsträckning som sociala företag uppnår de resultat som de strävar efter. Det finns ett brett spektrum av olika sociala resultat eller effekter som ett socialt företag kan fokusera på. Olika sätt att identifiera och mäta de sociala effekterna har därmed utvecklats. Till exempel kan ett företag som är inriktat på att hjälpa missgynnade personer rapportera hur många sådana personer som blivit hjälpta, exempelvis hur många som fått anställning som annars inte hade fått det. Ett företag som strävar efter att återintegrera frigivna fångar i samhället kan mäta sitt resultat via återfallsfrekvensen. Fonderna hjälper företagen att ta fram och tillhandahålla information om sina mål och resultat, och samlar in denna information för investerare. Information om sociala effekter är mycket viktig för investerarna, men det är svårt att jämföra mellan olika sociala företag och olika fonder, både p.g.a. skillnaderna mellan de sociala mål som eftersträvas och olikheterna i rådande tillvägagångssätt. För att uppmuntra till största överensstämmelse och jämförbarhet på lång sikt när det gäller sådan information samt största effektivitet i de förfaranden varigenom informationen erhålls är det önskvärt att utveckla delegerade akter inom detta område. Sådana delegerade akter bör också garantera större tydlighet för tillsynsmyndigheter, EuSEF-fonder och sociala företag.

(17)  För att garantera integriteten i beteckningen ’EuSEF-fond’, bör denna förordning bör även innehålla kvalitetskriterier för förvaltningen av EuSEF-fonder. Förordningen bör därför fastställa enhetliga, väl avvägda krav på lämpliga tekniska resurser och personalresurser ▌.

(17a)  För att garantera en korrekt förvaltning av EuSEF-fonden och förvaltarens förmåga att täcka potentiella risker som uppstår i verksamheten bör denna förordning fastställa enhetliga, proportionella krav på EuSEF-förvaltaren att inneha tillräckliga egna medel. Dessa egna medel bör vara tillräckligt omfattande för att garantera EuSEF-fondens fortlevnad och korrekta förvaltning.

(18)  Med hänvisning till investerarskyddet är det nödvändigt att se till att EuSEF-fonder utvärderas ordentligt. Därför bör reglementet eller fondbestämmelserna för EuSEF-fonder innehålla regler för värdering av tillgångar. Detta bör trygga värderingens integritet och överblickbarhet.

(19)  Enhetliga bestämmelser om årsredovisning bör fastställas, för att säkerställa att EuSEF-förvaltare som använder beteckningen ’EuSEF-fond’ i tillräcklig utsträckning redovisar sin verksamhet.

(20)  För att gentemot investerarna garantera integriteten i beteckningen ’EuSEF-fond’ krävs att beteckningen endast användas av fondförvaltare som är helt öppna om sin investeringspolitik och sina investeringsmål. Denna förordning bör därför fastställa enhetliga regler om upplysningskrav som en EuSEF-förvaltare måste iaktta i förhållande till sina investerare. I dessa krav igår de inslag som särskiljer investeringar i sociala företag från andra investeringar, så att större enhetlighet och jämförbarhet av sådan information kan uppnås. Detta inbegriper information om de kriterier och förfaranden som används för att välja ut särskilda portföljföretag som uppfyller kraven som möjliga investeringsobjekt. I detta ingår också information om de positiva sociala effekter som man avser att uppnå genom denna investeringspolicy och hur detta bör övervakas och utvärderas. För att säkerställa det förtroende och den tillit som krävs bland investerare för sådana investeringar inbegrips häri också information om de tillgångar i EuSEF-fonder som inte har investerats i godkända portföljföretag och hur dessa har valts ut.

(21)  För att garantera en effektiv övervakning av de enhetliga kraven i denna förordning, ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten kontrollera att EuSEF-förvaltare följer de enhetliga krav som anges i denna förordning. En EuSEF-förvaltare som önskar marknadsföra sin fond under beteckningen ’EuSEF-fond’ bör i detta syfte informera den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat om sin avsikt. Den behöriga myndigheten bör registrera fondförvaltaren om alla nödvändiga uppgifter har lämnats och om det finns lämpliga arrangemang för att uppfylla kraven i denna förordning. Denna registrering bör gälla i hela unionen.

(21a)  För att underlätta en effektiv gränsöverskridande marknadsföring av EuSEF-fonder bör registreringen av förvaltaren ske så snabbt som möjligt.

(21b)  Även om det i denna förordning finns skyddsmekanismer som garanterar att medel används på ett korrekt sätt, bör tillsynsmyndigheterna vara vaksamma när de förvissar sig om att dessa skyddsmekanismer fungerar.

(22)  För att se till att efterlevnaden av de enhetliga kriterierna i denna förordning övervakas effektivt, bör förordningen innehålla regler om när uppgifter som lämnats till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten behöver uppdateras.

(23)  För en effektiv tillsyn av de fastställda kraven, bör denna förordning också utarbeta ett förfarande för gränsöverskridande anmälningar mellan de behöriga tillsynsmyndigheterna som ska utlösas av registreringen av EuSEF-förvaltaren i dennes hemmedlemsstat.

(24)  För att upprätthålla överblickbara villkor för marknadsföringen av EuSEF-fonder i hela unionen, bör Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma)) som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010(9) anförtros uppgiften att underhålla en central databas över alla EuSEF-förvaltare och de EuSEF-fonder som de förvaltar och som är registrerade i enlighet med denna förordning.

(24a)  Om den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten har tydliga och påvisbara skäl att tro att EuSEF-förvaltaren överträder denna förordning inom dess territorium, bör den snarast informera den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om detta. Denna myndighet bör vidta lämpliga åtgärder.

(24b)  Om EuSEF-förvaltaren fortsätter att agera på ett sätt som tydligt bryter mot denna förordning, trots de åtgärder som den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har vidtagit eller om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten inte agerar inom rimlig tid, får den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, efter att ha informerat den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, vidta alla åtgärder som krävs för att skydda investerarna, inklusive att eventuellt hindra den berörda förvaltaren från att fortsätta med all marknadsföring av sina EuSEF-fonder i värdmedlemsstaten.

(25)  För att säkerställa effektiv övervakning av de enhetliga kriterierna enligt denna förordning, bör den innehålla en förteckning över tillsynsbefogenheter som behöriga myndigheter ska ha till sitt förfogande.

(26)  För att säkerställa efterlevnaden bör denna förordning innehålla administrativa påföljder och åtgärder för överträdelse av dess huvudbestämmelser. Dessa gäller portföljsammansättning, skyddsåtgärder avseende tänkbara investerares identitet och bestämmelser om att endast registrerade EuSEF-förvaltare ska få använda beteckningen ’EuSEF-fond’. Det bör föreskrivas att en överträdelse av dessa huvudbestämmelser medför förbud mot att använda beteckningen och avregistrering av fondförvaltaren.

(27)  Tillsynsinformation bör utbytas mellan de behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten och Esma.

(28)  Effektivt samarbete på tillsynsområdet mellan organ som ska övervaka efterlevnaden av denna förordnings enhetliga kriterier förutsätter att en hög grad av tystnadsplikt ska gälla för alla berörda nationella myndigheter och Esma.

(28a)  I vad mån EuSEF-fonder kan bidra till framväxten av en europeisk marknad för sociala investeringar beror på hur intresserade fondförvaltarna är av att använda beteckningen och hur investerarna accepterar den samt utvecklingen av ett starkt ekosystem för sociala företag i hela unionen, som hjälper dessa företag att utnyttja de finansieringsmöjligheter som tillhandahålls. I detta syfte bör alla intressenter, inklusive marknadsaktörer, medlemsstaternas behöriga myndigheter, kommissionen och andra relevanta aktörer i unionen sträva efter att åstadkomma en bred kunskap om vilka möjligheter som erbjuds genom denna förordning.

(29)  Tekniska standarder för finansiella tjänster bör säkerställa en konsekvent harmonisering och hög tillsynsnivå i hela unionen. Då Esma har mycket specialiserad sakkunskap, skulle det vara ändamålsenligt och lämpligt att ge organet befogenhet att för kommissionen ta fram förslag till tekniska standarder för tillsyn och genomförande som inte inbegriper politiska val.

(30)  Kommissionen bör ▌ges befogenhet att anta tekniska standarder för genomförande genom genomförandeakter enligt artikel 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010. Esma bör åläggas att utarbeta tekniska genomförandestandarder för formatet ▌för det meddelande som avses i denna förordning.

(31)  För att specificera de krav som fastställs i denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller att specificera de typer av varor och tjänster eller de metoder för framställning av varor och tjänster som uttrycker ett socialt mål och de situationer då vinsterna kan fördelas bland ägare och investerare, de typer av intressekonflikter som EuSEF-förvaltare måste undvika och de mått och steg som ska vidtas i detta sammanhang, den närmare utformningen av procedurerna för att mäta de sociala effekter som de godkända portföljföretagen ska uppnå och innehållet i och de närmare bestämmelserna för informationen till investerarna. Det är särskilt viktigt att kommissionen samråder, bl. a. med experter ▌under sitt förberedande arbete, och tar hänsyn till självreglerande initiativ och uppförandekoder. Berörda intressenter och Esma bör involveras i det samråd som kommissionen genomför under sitt förberedande arbete med delegerade akter avseende detaljerna i de procedurer som ska mäta de sociala effekter som de godkända portföljföretagen ska uppnå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

▌

(33)  Senast fyra år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas bör en översyn av den göras, för att ta hänsyn till hur marknaden för EuSEF-fonder utvecklas. Granskningen bör innehålla en allmän genomgång av hur bestämmelserna i detta direktiv har fungerat och vilka erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av dem. På grundval av översynen bör kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, i förekommande fall åtföljd av lagförslag.

(33a)  Dessutom bör kommissionen senast den 22 juli 2017 inleda en översyn av samspelet mellan denna förordning och andra bestämmelser om företag för kollektiva investeringar och deras förvaltare, särskilt de som avses i direktiv 2011/61/EU. Denna översyn bör särskilt ta upp denna förordnings räckvidd, och utvärdera huruvida det är nödvändigt att utvidga räckvidden så att större förvaltare av alternativa investeringsfonder kan utnyttja beteckningen ’EuSEF-fond’. På grundval av översynen bör kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, i förekommande fall åtföljd av lagförslag.

(33b)  Inom denna översyn bör kommissionen utvärdera eventuella hinder som kan ha påverkat investerares intresse för fonderna negativt, inklusive hur institutionella investerare påverkas av andra regleringar av tillsynskaraktär som kan gälla för dem. Dessutom bör kommissionen samla in uppgifter för att utvärdera EuSEF-fondernas bidrag till andra unionsprogram, t.ex. Horisont 2020, som också syftar till att stödja innovation inom unionen.

(33c)  I samband med kommissionens genomgång av skattehinder för gränsöverskridande riskkapitalinvesteringar, vilken föreskrivs i kommissionens meddelande av den 7 december 2011 med rubriken ’En handlingsplan för att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering’ och översynen av denna förordning bör kommissionen överväga att göra en likadan genomgång av eventuella skattehinder för fonder för socialt företagande och utvärdera eventuella skatteincitament som skulle kunna uppmuntra socialt företagande i unionen.

(33d)  Esma bör göra en bedömning av sina personal- och resursbehov som följer av myndighetens befogenheter och uppgifter enligt denna förordning och översända en rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

(34)  I denna förordning respekteras de grundläggande rättigheter och iakttas de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inklusive rätten till respekt för privat- och familjeliv samt näringsfriheten.

(35)  När det gäller denna förordning regleras medlemsstaternas behandling av personuppgifter i medlemsstaterna av Europaparlamentets och Rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(10). Detta är föremål för tillsyn av medlemsstaternas behöriga myndigheter, särskilt de offentliga oberoende myndigheter som medlemsstaterna utsett. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter(11) innehåller bestämmelser om den behandling av personuppgifter som utförs av Esma inom ramen för denna förordning och under övervakning av Europeiska datatillsynsmannen.

(36)  Eftersom målet med denna förordning, nämligen att utveckla en inre marknad för EuSEF-fonder genom att det fastställs en ram för auktorisation av EuSEF-förvaltare för att underlätta marknadsföringen av EuSEF-fonder i hela unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av dess omfattning och verkningar, bättre kan ▌uppnås på unionsnivå, får unionen ▌vidta åtgärder enligt subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

I denna förordning fastställs enhetliga krav och villkor för de företag som förvaltar kollektiva investeringar och som vill använda namnet ’EuSEF-fond’ i samband med sin marknadsföring av EuSEF-fonder i unionen, och därmed bidra till en väl fungerande inre marknad.

I denna förordning fastställs även enhetliga regler för marknadsföring av EuSEF-fonder till godkända investerare i hela unionen, för EuSEF-fondernas portföljsammansättning, för de investeringsinstrument och investeringsmetod som är godkända, samt för organisation, transparens och uppförande för EuSEF-förvaltare som marknadsför EuSEF-fonder i hela unionen.

Artikel 2

1.  Förordningen ska tillämpas på företag som förvaltar kollektiva investeringar enligt definitionen i artikel 3 b vilkas förvaltade tillgångar totalt inte överskrider det tröskelvärde som avses i artikel 3.2 d i direktiv 2011/61/EU, som är etablerade inom unionen och som ska registreras hos de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat i enlighet med artikel 3.3 a i direktiv 2011/61/EG, förutsatt att dessa förvaltare har portföljer av EuSEF-fonder under förvaltning ▌.

1a.  EuSEF-förvaltare som är registrerade i enlighet med artikel 14 i denna förordning och vilkas totala tillgångar växer så att de överskrider det tröskelvärde som avses i artikel 3.2 b i direktiv 2011/61/EU, och som i enlighet med artikel 6 i det direktivet därför måste vara auktoriserade av den behöriga myndigheten i sina medlemsstater, får fortsätta att använda beteckningen ’EuSEF-fond’ vid marknadsföring av EuSEF-fonder i unionen, under förutsättning att de följer bestämmelserna i direktiv 2011/61/EU och att de fortsätter att i samband med EuSEF-fonder alltid följa artiklarna 3, 5, 9, 12.2, samt 13.1 c, d och e i den här förordningen.

▌

3a.  EuSEF-förvaltare som är registrerade i enlighet med denna förordning kan också förvalta fondföretag om de är auktoriserade i enlighet med direktiv 2009/65/EG, förutsatt att de är externa förvaltare.

Artikel 3

1.  I denna förordning avses med

Begränsningarna i leden i och ii bör beräknas på basis av investeringsbara belopp efter avdrag för alla relevanta kostnader och innehav av kontanter och kontantliknande likvida medel.

Med hänsyn till led h i första stycket, enligt vilket den rättsliga formen för EuSEF-fonder gör det möjligt med intern förvaltning, ska EuSEF-fonden, när fondens styrelse väljer att inte utse en extern förvaltare, själv registreras som EuSEF-förvaltare. En EuSEF-fond som är registrerad som intern EuSEF-förvaltare kan inte registreras som extern EuSEF-förvaltare som förvaltar andra företag för kollektiva investeringar.

2.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24, där det anges vilka typer av varor eller tjänster och vilka produktionsmetoder för varor och tjänster som inbegriper ett socialt mål enligt vad som avses i led 1 i punkt 1 d i denna artikel med hänsyn tagen till de olika typer av godkända portföljföretag och de omständigheter under vilka vinster kan delas ut till ägare och investerare.

KAPITEL II

VILLKOR FÖR ANVÄNDNING AV BETECKNINGEN ’EuSEF-fond’

Artikel 4

EuSEF-förvaltare som uppfyller de krav fastställs i detta kapitel ska ha rätt att använda beteckningen 'EuSEF-fond’ i samband med marknadsföringen av EuSEF-fonder över hela unionen.

Artikel 5

1.  Eusef-förvaltare ska säkerställa att när de förvärvar andra tillgångar än godkända investeringar högst 30 % av fondens sammanlagda kapitaltillskott samt ej inbetalade kapitalåtaganden används för förvärv av andra tillgångar än godkända investeringar. Dessa 30 % ska beräknas på basis av investeringsbara belopp efter avdrag för alla relevanta kostnader. Kontantinnehav och likvida tillgångar ska inte beaktas vid beräkningen av denna gräns eftersom kontanter och kontantliknande likvida medel inte ska betraktas som investeringar.

2.  EuSEF-förvaltaren får inte ▌på EuSEF-fondsnivå ▌använda någon som helst metod som ▌ökar fondens riskexponering utöver nivån för dess kapitalutfästelser, oberoende av om det sker genom lån av likvida medel eller värdepapper, utnyttjande av derivatinstrument eller på något annat sätt.

2a.  EuSEF-förvaltaren får låna, utfärda skuldförbindelser eller lämna garantier på EuSEF-fondsnivå, endast under förutsättning att sådana lån, skuldförbindelser eller garantier täcks av ej inbetalade kapitalåtaganden.

▌

Artikel 6

1.  Förvaltare av europeiska fonder för socialt företagande ska marknadsföra de andelar och aktier i de europeiska fonder för socialt företagande som de förvaltar enbart till investerare som betraktas som professionella kunder enligt avsnitt I i bilaga II till direktiv 2004/39/EG eller som på begäran kan behandlas som professionella kunder enligt avsnitt II i bilaga II till det direktivet, eller till andra investerare varvid

1a.  Punkt 1 ska inte gälla investeringar som görs av företagsledare, direktörer eller övriga anställda som är verksamma inom en EuSEF-förvaltare, när de investerar i de EuSEF-fonder som de förvaltar.

Artikel 7

Artikel 7a

1.  När en EuSEF-förvaltare avser att delegera uppgifter till tredje part ska förvaltarens ansvar gentemot EuSEF-fonden och dess investerare inte påverkas av att förvaltaren har delegerat uppgifter till tredje part, och förvaltaren får inte heller delegera uppgifter i sådan omfattning att denne i själva verket inte längre kan anses vara en EuSEF-förvaltare utan i stället har blivit en brevlådeenhet.

2.  Delegeringen av uppgifter får inte försvåra en effektiv tillsyn av EuSEF-förvaltaren och i synnerhet inte hindra EuSEF-förvaltaren från att agera, eller EuSEF-fonden från att förvaltas, i investerarnas bästa intresse.

Artikel 8

1.  EuSEF-förvaltare ska vidta alla rimliga åtgärder för att undvika intressekonflikter och, om sådana inte kan undvikas, för att identifiera, hantera och, vid behov, direkt offentliggöra dessa intressekonflikter i syfte att hindra dem från att påverka EuSEF-fondens och dess investerares intressen negativt och se till att de EuSEF-fonder som de förvaltar behandlas rättvist.

2.  EuSEF-förvaltare ska särskilt identifiera de intressekonflikter som kan uppstå mellan

3.  EuSEF-förvaltare ska upprätthålla och tillämpa effektiva organisatoriska och administrativa förfaranden för att uppfylla de krav som fastställs i punkt 1 och 2.

4.  Offentliggöranden om intressekonflikter enligt punkt 1 ska göras, i de fall EuSEF-förvaltaren har organisatoriska förfaranden för att belägga, förhindra, hantera och övervaka intressekonflikter, men där dessa inte är tillräckliga för att med rimlig säkerhet förhindra att investerarnas intressen skadas. EuSEF-förvaltaren ska tydligt och klart informera investerarna om allmänna intressekonflikter eller intressekonflikters orsaker, innan den åtar sig att göra affärer på deras vägnar.

5.  Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24 för att ange

Artikel 9

1.  EuSEF-förvaltare ska för varje EuSEF-fond som de förvaltar tillämpa förfaranden för att mäta ▌i vilken utsträckning som de godkända portföljföretag som dessa fonder investerar i uppnår de positiva sociala effekter som de utfäst sig att uppnå. Förvaltarna ska se till att dessa förfaranden är tydliga och transparenta och innehåller indikatorer som, beroende på det godkända portföljföretagets sociala mål och kännetecken, kan innehålla en eller flera av nedanstående parametrar:

2.  Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24, som närmare specificerar de förfaranden som avses i punkt 1 i denna artikel när det gäller olika godkända portföljföretag.

Artikel 10

EuSEF-förvaltare ska vid alla tillfällen ha tillräckliga egna medel och använda de fullgoda och lämpliga mänskliga och tekniska resurser som krävs för en korrekt förvaltning av EuSEF-fonder.

Det åligger EuSEF-förvaltare att se till att de alltid kan garantera att deras egna medel är tillräckliga för verksamhetens fortlevnad, och i enlighet med specifikationerna i artikel 13 redogöra för sin motivering till varför dessa medel är tillräckliga.

Artikel 11

1.  Regler för värdering av tillgångar ska fastställas i EuSEF-fondernas reglemente eller fondbestämmelser, och ska garantera ett sunt och transparent värderingsförfarande.

1a.  De värderingsförfaranden som används ska säkerställa att tillgångarna värderas korrekt och att tillgångsvärdet beräknas minst en gång om året.

1b.  För att åstadkomma samstämdhet när det gäller värderingen av tillgångarna i godkända portföljföretag ska Esma utarbeta riktlinjer med gemensamma principer för behandlingen av investeringar i sådana företag, och därvid beakta att deras huvudmål är att åstadkomma mätbara positiva sociala effekter, och att deras vinster i första hand ska användas till att uppnå dessa mål.

Artikel 12

1.  EuSEF-förvaltare ska ge den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten en årsrapport för varje godkänd riskkapitalfond som de förvaltar senast 6 månader efter räkenskapsårets utgång. Rapporten ska innehålla en redogörelse för sammansättningen av EuSEF-fondens portfölj och det gångna årets verksamhet. Den ska också redovisa EuSEF-fondens vinst vid slutet av dess löptid och, i tillämpliga fall, de vinster som delas ut under dess löptid. Den ska innehålla det reviderade bokslutet för EuSEF-fonden. Granskningen, som ska genomföras minst en gång per år, ska bekräfta att pengar och tillgångar innehas i fondens namn och att EuSEF-förvaltaren har upprättat och upprätthållit adekvata register och kontroller när det gäller användningen av mandat eller kontroll över EuSEF-fondens och dess investerares pengar och tillgångar. Årsrapporten ska utformas i enlighet med gällande redovisningsstandarder och de som avtalats mellan EuSEF-förvaltaren och investerarna. EuSEF-förvaltare ska på begäran lämna rapporten till investerare. EuSEF-förvaltare och investerare får sinsemellan komma överens om att lämna ytterligare upplysningar.

2.  Den tekniska rapporten ska omfatta åtminstone följande delar:

3.  I de fall EuSEF-förvaltaren är skyldig att offentliggöra en årsredovisning för EuSEF-fonden i enlighet med artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad(12) får den information som avses i punkterna 1 och 2 lämnas antingen separat eller som ett komplement till årsredovisningen.

Artikel 13

1.  EuSEF-förvaltare ska i förbindelse med de EuSEF-fonder som de förvaltar informera sina investerare på ett tydligt och begripligt sätt om ▌följande faktorer, innan dessa fattar sina investeringsbeslut:

2.  All information som det hänvisas till i punkt 1 ska vara rättvisande, tydlig och får inte vara vilseledande. Den ska uppdateras och ses över regelbundet när så är lämpligt.

3.  I de fall EuSEF-förvaltaren är skyldig att offentliggöra ett prospekt i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel(13) eller i enlighet med nationell lagstiftning som rör EuSEF-fonder, kan den information som avses i punkt 1 i denna artikel lämnas antingen separat eller som en del av prospektet.

4.  Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24 för att ange

KAPITEL III

ÖVERVAKNING OCH ADMINISTRATIVT SAMARBETE

Artikel 14

1.  EuSEF-förvaltare som avser att använda av beteckningen ’EuSEF-fond’ vid marknadsföringen av sina EuSEF-fonder ska underrätta den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat om denna avsikt och tillhandahålla följande uppgifter:

2.  Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska ▌registrera EuSEF-förvaltaren endast om myndigheten är förvissad om att följande villkor är uppfyllda:

3.  Registreringen ska vara giltig inom hela unionen och ska tillåta EuSEF-förvaltare att i hela unionen marknadsföra EuSEF-fonder under beteckningen ’EuSEF-fond’.

Artikel 15

Artikel 16

1.  Omedelbart efter registreringen av en EuSEF-förvaltare, tillägg av en ny EuSEF-fond, tillägg av en ny hemvist för etablering av en EuSEF-fond eller tillägg av en ny medlemsstat där EuSEF-förvaltaren avser att marknadsföra EuSEF-fonder ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten informera de medlemsstater som avses i artikel 14.1 d samt Esma om detta.

2.  De värdmedlemsstater som avses i artikel 14.1 d i denna förordning får inte införa eventuella krav eller administrativa förfaranden för den EuSEF-förvaltare som registrerats i enlighet med artikel 14, vad gäller marknadsföringen av dess EuSEF-fonder, och ska inte heller kräva något förhandsgodkännande av marknadsföringen.

3.  För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel, ska värdepappers- och marknadsmyndigheten utarbeta förslag till tekniska standarder för fastställande av anmälans format.

4.  Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska genomförandestandarder till kommissionen senast den …(14)*

5.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska genomförandestandarder som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010.

Artikel 17

Esma ska på internet ha en för allmänheten tillgänglig central databas som innehåller alla EuSEF-förvaltare som registrerats i unionen liksom de EuSEF-fonder som de förvaltar och de länder där de är verksamma i enlighet med denna förordning.

Artikel 18

1.  Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska övervaka att kraven i denna förordning efterlevs.

1a.  Om den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten har tydliga och påvisbara skäl att tro att EuSEF-förvaltaren överträder denna förordning inom dess territorium, ska den snarast informera den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om detta. Denna myndighet ska vidta lämpliga åtgärder.

1b.  Om EuSEF-förvaltaren fortsätter att agera på ett sätt som tydligt bryter mot denna förordning, trots de åtgärder som den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har vidtagit eller om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten inte agerar inom rimlig tid, får den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, efter att ha informerat den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, vidta alla åtgärder som krävs för att skydda investerarna, inklusive att eventuellt hindra den berörda förvaltaren från att fortsätta med all marknadsföring av sina EuSEF-fonder i värdmedlemsstaten.

Artikel 19

Artikel 20

1.  Medlemsstaterna ska fastställa regler om vilka administrativa ▌sanktioner och åtgärder som ska gälla vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de tillämpas. De administrativa sanktioner och åtgärder som föreskrivs ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.  Senast den ...(15) ska medlemsstaterna meddela kommissionen och Esma de regler som avses i första stycket. De ska omedelbart underrätta kommissionen och Esma om eventuella ändringar av reglerna.

Artikel 21

1.  Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska, med beaktande av proportionalitetsprincipen, vidta de lämpliga åtgärder som avses i punkt 2 när en EuSEF-förvaltare

2.  I de fall som avses i punkt 1 ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten vid behov vidta följande åtgärder:

3.  Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaterna enligt artikel 14.1 d samt Esma om att EuSEF-förvaltaren avförts från det register som avses i punkt 2 a i denna artikel.

4.  Rätten att i unionen marknadsföra en eller flera EuSEF-fonder under benämningen 'EuSEF-fond’ ska med omedelbar verkan upphöra att gälla från och med den dag då den behöriga myndigheten fattar det beslut som avses i punkt 2 a.

Artikel 22

1.  Behöriga myndigheter och Esma ska samarbeta med varandra för att fullgöra sina respektive uppdrag enligt denna förordning, i enlighet med förordning (EU) nr 1095/2010.

2.  De behöriga myndigheterna och Esma ska utbyta all information och dokumentation som krävs för ett de ska kunna fullgöra sina respektive skyldigheter enligt denna förordning, i enlighet med förordning (EU) nr 1095/2010, särskilt för att belägga och avhjälpa överträdelser av denna förordning.

Artikel 22a

I fall av oenighet mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter när det gäller en utvärdering, åtgärd eller underlåtenhet från en behörig myndighets sida i samband med områden där denna förordning föreskriver samarbete eller samordning mellan behöriga myndigheter i mer än en medlemsstat, får de behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till Esma som får agera i enlighet med sin behörighet enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1095/2010, förutsatt att oenigheten inte hänför sig till artikel 3.1 a(iii) eller artikel 3.1 d -i i denna förordning.

Artikel 23

1.  Alla personer som arbetar eller har arbetat på behöriga myndigheter eller Esma samt de revisorer och sakkunniga som de behöriga myndigheterna och Esma har anlitat ska vara bundna av tystnadsplikt. Ingen konfidentiell information som dessa personer mottagit i tjänsten får röjas till annan person eller myndighet, utom i sammandrag eller sammanställningar som omöjliggör att enskilda EuSEF-förvaltare och enskilda EuSEF-fonder kan identifieras, dock med förbehåll för fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning och förfaranden enligt denna förordning.

2.  Medlemsstaternas behöriga myndigheter eller Esma får inte hindras från att utbyta information i enlighet med denna förordning eller annan unionslagstiftning som är tillämplig på EuSEF-förvaltare och EuSEF-fonder.

3.  Om de behöriga myndigheterna och Esma mottar konfidentiell information i enlighet med punkt 1, får de endast använda den vid fullgörandet av sina uppdrag och för administrativa och rättsliga förfaranden.

KAPITEL IV

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 24

1.  Kommissionens rätt att anta delegerade akter gäller på de villkor som fastställs i denna artikel.

2.  Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 3.2, 8.5, 9.2 och 13.4 ska tilldelas kommissionen för en period av fyra år från ...(16). Kommissionen ska senast nio månader före fyraårsperiodens utgång rapportera om de delegerade befogenheterna. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.2, 8.5, 9.2 och 13.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Beslutet påverkar inte sådana delegerade akter som redan trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska kommissionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt träder i kraft endast om Europaparlamentet eller rådet inte har gjort några invändningar inom tre månader från det att akten anmäldes till Europaparlamentet och rådet, eller om Europaparlamentet och rådet, innan den perioden löper ut, båda har underrättat kommissionen om att de inte har några invändningar. Denna period ska förlängas med tre månader på begäran av Europaparlamentet eller rådet.

Artikel 25

1.  Senast fyra år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas ska kommissionen se över den. Denna granskning ska innehålla en allmän genomgång av hur detta direktivs regler fungerat och vilka erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av dem, bland annat följande:

2.  Efter den översyn som avses i punkt 1 och efter samråd med Esma ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet, i förekommande fall åtföljd av ett förslag till rättsakt.

Artikel 25a

1.  Kommissionen ska senast den 22 juli 2017 inleda en översyn av samspelet mellan denna förordning och andra bestämmelser om företag för kollektiva investeringar och deras förvaltare, särskilt de som avses i direktiv 2011/61/EU. Denna översyn ska behandla förordningens räckvidd. Uppgifter ska samlas in så att man kan utvärdera huruvida det är nödvändigt att utvidga räckvidden så att förvaltare som förvaltar EuSEF-fonder vilkas totala tillgångar överskrider tröskelvärdet i artikel 2.1 kan bli EuSEF-förvaltare.

2.  Efter den översyn som avses i punkt 1 och efter samråd med Esma ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet, i förekommande fall åtföljd av ett förslag till rättsakt.

Artikel 26

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 22 juli 2013, med undantag av artiklarna 3.2, 8.5, 9.2 och 13.4, vilka ska tillämpas från och med dagen för förordningens ikraftträdande.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

Ordförande

På rådets vägnar

(1) Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 57.2 andra stycket i arbetsordningen (A7-0194/2012). (2) * Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌.. (3) EUT C 175, 19.6.2012, s. 11. (4) EUT C 229, 31.7.2012, s. 55. (5) Europaparlamentets ståndpunkt av den ... (6) EUT L 302, 17.11.2009, s. 32. (7) EUT L 174, 1.7.2011, s. 1. (8) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1. (9) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84. (10) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. (11) EUT L 8, 12.1.2001, s. 1. (12) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38. (13) EUT L 345, 31.12.2003, s. 64. (14) * Nio månader efter det att denna förordning har trätt i kraft. (15) * 24 månader efter det att denna förordning trätt i kraft. (16) * Förordningens ikraftträdande.

Europaparlamentets ändringar antagna den 13 september 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska riskkapitalfonder (COM(2011)0860 – C7-0490/2011 – 2011/0417(COD))(1)

P7_TA(2012)0346 A7-0193/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

[Ändring Nr 2]

EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGAR(2)

P7_TA(2012)0346 A7-0193/2012

till kommissionens förslag

P7_TA(2012)0346 A7-0193/2012

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS
FÖRORDNING
om Europeiska riskkapitalfonder
(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(3),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och

av följande skäl:

(1)  Med riskkapital finansieras i allmänhet mycket små företag, som är i sitt uppstartsskede och med en stor tillväxt- och expansionspotential. Riskkapitalfonder kan ge ▌ företag värdefull sakkunskap och kunskaper, affärskontakter, märkesstatus och strategiska råd. Genom finansiering och rådgivning till sådana företag kan riskkapitalfonder främja den ekonomiska tillväxten och bidra till skapandet av arbetstillfällen och anskaffning av riskkapital, främja startande och utveckling av innovativa företag, öka dessas investeringar i forskning och utveckling och främja entreprenörskap, innovation och konkurrenskraft i enlighet med målen i Europa 2020-strategin och inom ramen för medlemsstaternas långsiktiga utmaningar, såsom de som fastställts i ESPAS (Europe Strategy and Policy Analysis System) rapport ’Global Trends 2030’.

(2)  Det bör fastställas ett gemensamt regelverk för användning av namnet ’Europeiska riskkapitalfonder’. Särskilt bör detta avse portföljsammansättningen hos fonder med detta namn, deras tillåtna investeringssyften, investeringsverktyg och investerarkategorier som tillåts investera i sådana fonder enligt enhetliga bestämmelser i unionen. Utan en sådan ram finns det risk för att medlemsstaterna vidtar skiljaktiga nationella åtgärder som negativt inverkar på och hindrar en väl fungerande inre marknad, eftersom riskkapitalfonder som vill vara verksamma i hela unionen då skulle omfattas av olika regler i olika medlemsstater. Dessutom skulle skiljaktiga kvalitetskrav på portföljsammansättning, investeringsmål och tillåtna investerare kunna leda till olika nivåer av investerarskydd och skapa förvirring kring investeringserbjudanden som förknippas med ’Europeiska riskkapitalfonder’. Investerare bör också kunna jämföra investeringserbjudanden från olika riskkapitalfonder. Det är nödvändigt att undanröja väsentliga hinder för riskkapitalfonders gränsöverskridande kapitalanskaffning och att undvika snedvridningar i konkurrensen mellan fonderna. Förhindras måste också ytterligare potentiella hinder för handeln och betydande snedvridning av konkurrensen i framtiden. Rättslig grund är därför artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, såsom den konsekvent tolkats i Europeiska unionens domstols fasta rättspraxis.

(3)  Det är nödvändigt att anta en förordning om enhetliga föreskrifter för Europeiska riskkapitalfonder och om införande av motsvarande skyldigheter för deras förvaltare i alla medlemsstater som vill anskaffa kapital inom hela EU under namnet ’Europeisk riskkapitalfond’. Dessa krav bör skapa förtroende hos investerare som vill investera i riskkapitalfonder.

(4)  Genom att kvalitetskraven på användningen av namnet ’Europeisk riskkapitalfond’ definieras genom en förordning, säkerställs det att dessa krav direkt blir tillämpliga på fondföretag som anskaffar kapital under detta namn. Detta skulle säkerställa enhetliga villkor för namnets användning genom att undvika skiljaktiga nationella krav vid införlivandet av ett direktiv. Denna förordning skulle innebära att fondföretag som använder detta namn skulle behöva följa samma regler i hela unionen, vilket också skulle öka förtroendet hos investerare som vill investera i riskkapitalfonder. En förordning skulle också minska lagstiftningens komplexitet och sänka förvaltarnas kostnader för att följa ofta skiljaktiga nationella bestämmelser om riskkapitalfonder, särskilt för förvaltare som vill anskaffa kapital över gränserna. En förordning bör också bidra till att eliminera snedvridning av konkurrensen.

(4a)  Enligt kommissionens meddelande av den 7 december 2011 med titeln ’En åtgärdsplan för att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering’ kommer kommissionen under år 2012 att slutföra sin granskning av skattehindren för gränsöverskridande riskkapitalinvesteringar i syfte att lägga fram lösningar under 2013. Syftet är att undanröja hindren, samtidigt som skatteundandragande eller skatteflykt förhindras.

(4b)  Det bör vara möjligt för en godkänd riskkapitalfond att förvaltas antingen externt eller internt. Då den godkända riskkapitalfonden förvaltas internt är den godkända riskkapitalfonden även förvaltare och bör därför uppfylla alla krav för förvaltare av riskkapitalfonder enligt denna förordning och registreras som sådan. En godkänd riskkapitalfond som förvaltas internt bör emellertid inte tillåtas vara extern förvaltare av andra företag för kollektiva investeringar eller fondföretag.

(5)  För att klargöra förhållandet mellan denna förordning och andra bestämmelser om fondföretag och deras förvaltare, måste det fastställas att denna förordning endast bör omfatta förvaltare av andra fondföretag än fondföretag enligt artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)(6). De ska vara etablerade inom unionen och vara registrerade hos den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder(7), förutsatt att dessa förvaltare förvaltar godkända riskkapitalfonders portföljer. Förvaltare av riskkapitalfonder som är registrerade enligt denna förordning och som är externa förvaltare som ska auktoriseras i enlighet med direktiv 2009/65/EG bör emellertid tillåtas att dessutom förvalta fondföretag.

(5a)  Dessutom omfattar förordningen endast ▌förvaltare av de företag för kollektiva investeringar där de totala förvaltade tillgångarna inte överstiger tröskelvärdet enligt artikel 3.2 b i direktiv 2011/61/EU. Detta innebär att beräkningen av tröskelvärdet vid tillämpningen av denna förordning ska göras på samma sätt som beräkningen av tröskelvärdet enligt artikel 3.2 b i direktiv 2011/61/EU.

(5b)  Förvaltare av riskkapitalfonder som är registrerade i enlighet med denna förordning och vars totala tillgångar följaktligen överskrider tröskelvärdet enligt artikel 3.2 b i direktiv 2011/61/EU, och som därför är föremål för auktorisation av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna, bör kunna fortsätta att använda namnet ’Europeisk riskkapitalfond’ med avseende på marknadsföring av godkända riskkapitalfonder i unionen, under förutsättning att de uppfyller kraven i detta direktiv, och att de även i fortsättningen vid alla tidpunkter uppfyller vissa krav för användningen av namnet ’Europeisk riskkapitalfond’ som anges för godkända riskkapitalfonder i denna förordning. Detta gäller både befintliga godkända riskkapitalfonder och godkända riskkapitalfonder som etablerats efter att tröskelvärdet har överstigits.

(6)  Om förvaltare av fondföretag inte vill använda namnet ’Europeisk riskkapitalfond’, bör denna förordning inte vara tillämplig. I sådana fall bör gällande nationella bestämmelser och unionens allmänna bestämmelser fortsätta tillämpas.

(7)  I förordningen bör enhetliga regler fastställas för hur godkända riskkapitalfonder ska vara beskaffade, särskilt om vilka portföljföretag som dessa ska tillåtas investera i och om vilka investeringsinstrument som ska få användas. En tydlig avgränsning måste göras mellan godkända riskkapitalfonder och andra alternativa investeringsfonder som har andra, mindre specialiserade investeringsstrategier, exempelvis uppköp eller spekulativa fastighetsinvesteringar som denna förordning inte syftar till att främja.

(8)  För att exakt avgränsa de fondföretag som ska omfattas av denna förordning och se till att fokus läggs på att tillhandahålla kapital till små företag i dessas uppstartsskede, bör med godkända riskkapitalfonder avses de fonder som har för avsikt att investera minst 70 % av sammanlagt kapital och utfäst ej infordrat kapital ▌i sådana företag ▌. Den godkända riskkapitalfonden bör inte tillåtas investera mer än 30 % av sammanlagt kapital och utfäst ej infordrat kapital i tillgångar som inte utgör godkända investeringar. Detta innebär att 30 % vid alla tidpunkter bör vara den högsta gränsen för icke-godkända investeringar, medan 70 % bör reserveras för godkända investeringar under den godkända riskkapitalfondens löptid. Dessa gränsvärden bör beräknas utifrån de investeringsbara beloppen efter avdrag för alla relevanta kostnader och innehav av kontanter och likvida tillgångar. I förordningen bör anges de uppgifter som krävs för beräkningen av de investeringsgränser som avses.

(8a)  Syftet med denna förordning är att främja tillväxt och innovation i små och medelstora företag i unionen. Investeringar i godkända portföljföretag som är etablerade i tredjeland kan emellertid tillföra mer kapital till godkända riskkapitalfonder och på så sätt gynna små och medelstora företag i unionen. Investeringar bör emellertid under inga omständigheter göras i portföljföretag i tredjeland som har sitt säte i skatteparadis eller icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner.

(8b)  En godkänd riskkapitalfond bör inte ha sitt säte i skatteparadis eller icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner, såsom tredjeländer som särskilt kännetecknas av inga eller endast nominella skatter, brist på lämpliga samarbetsarrangemang mellan de behöriga myndigheterna i riskkapitalfondförvaltarens hemmedlemsstat och tillsynsmyndigheterna i det tredjeland där den godkända riskkapitalfonden är etablerad, eller brist på effektivt utbyte av information i skattefrågor. En godkänd riskkapitalfond bör inte heller investera i jurisdiktioner som kännetecknas av något av ovanstående kriterier.

(8c)  Förvaltare av godkända riskkapitalfonder bör kunna dra till sig fler kapitalutfästelser under fondens löptid. Hänsyn bör tas till sådana ytterligare kapitalutfästelser under den godkända riskkapitalfondens löptid, när nästa investering i tillgångar som inte är godkända tillgångar planeras. Ytterligare kapitalutfästelser bör tillåtas i enlighet med kriterier och med förbehåll för villkor som anges i den godkända riskkapitalfondens reglemente eller fondbestämmelser.

(8d)  De godkända investeringarna bör vara i form av egetkapital- eller hybridkapitalinstrument. Hybridkapitalinstrument omfattar en typ av finansieringsinstrument, som är en kombination av eget kapital och lån, där avkastningen av instrumentet är kopplad till vinsten eller förlusten från det godkända portföljföretaget, och där återbetalningen av instrumentet vid fallissemang inte är helt garanterad. Sådana instrument omfattar en rad finansieringsinstrument som exempelvis efterställda lån, passivt delägande, vinstandelslån, vinstandelsbevis, konvertibler och obligationer med optionsrätt. Som ett möjligt komplement till, men inte som ersättning för, egetkapital- eller hybridkapitalinstrument, bör lån med eller utan säkerhet, t.ex. överbryggande finansiering, som den godkända riskkapitalfonden beviljar ett godkänt portföljföretag, i vilket den godkända riskkapitalfonden redan innehar godkända investeringar, tillåtas, under förutsättning att högst 30 procent av den godkända riskkapitalfondens sammanlagda kapital samt utfäst ej infordrat kapital används för sådana lån. Dessutom bör en godkänd riskkapitalfond, för att återspegla befintlig affärspraxis på riskkapitalmarknaden, tillåtas att köpa befintliga aktier i ett godkänt portföljföretag från detta företags befintliga aktieägare. För att säkerställa så omfattande möjligheter som möjligt för kapitalanskaffning bör även investeringar i andra godkända riskkapitalfonder tillåtas. För att förhindra att investeringarna i godkända portföljföretag urvattnas bör godkända riskkapitalfonder endast tillåtas att investera i andra godkända riskkapitalfonder, under förutsättning att dessa godkända riskkapitalfonder inte själva har investerat mer än 10 % av sitt sammanlagda kapital samt utfäst ej infordrat kapital i andra godkända riskkapitalfonder.

(8e)  Riskkapitalfondernas kärnverksamhet är att tillhandahålla finansiering åt små och medelstora företag genom primärinvesteringar. Riskkapitalfonder bör inte medverka i systemviktig bankverksamhet utanför det vanliga tillsynsregelverket (så kallad ’skuggbankverksamhet’). De bör inte heller följa typiska private equity-strategier, exempelvis lånefinansierade företagsuppköp.

(8f)  I linje med målen i Europa 2020-strategin att uppnå smart och hållbar tillväxt för alla syftar denna förordning till att främja riskkapitalinvesteringar i innovativa små och medelstora företag som är förankrade i den reala ekonomin. Kreditinstitut, investeringsföretag, försäkringsföretag, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag bör därför inte omfattas av definitionen av godkända portföljföretag enligt denna förordning.

(9)  Det måste fastställas regler som innebär att godkända riskkapitalfonder främst investerar i direkt emitterade instrument, så att en viktig skiljelinje kan dras mellan godkända riskkapitalfonder enligt denna förordning och den bredare kategori av alternativa investeringsfonder som handlar med emitterade värdepapper på andrahandsmarknader.

(10)  För att ge förvaltare av riskkapitalfonder viss flexibilitet vid fondernas investeringar och likviditetshantering, bör handel, exempelvis med aktier eller andelar i icke-godkända portföljföretag eller förvärv av icke-godkända investeringar, tillåtas upp till ett tröskelvärde på högst 30 % av sammanlagt kapital och utfäst ej infordrat kapital ▌. ▌

(11)  För att säkerställa att namnet ’Europeisk riskkapitalfond’ är tillförlitligt och lätt igenkännbart för investerare i hela unionen, bör det i denna förordning fastställas att endast riskkapitalförvaltare som uppfyller dess föreskrivna enhetliga kvalitetskriterier ska tillåtas använda namnet ’Europeisk riskkapitalfond’ när de marknadsför sådana fonder i unionen.

(12)  För att se till att godkända riskkapitalfonderna har en klar och tydlig profil som passar deras syfte, bör det finnas enhetliga regler för portföljsammansättning och fondernas tillåtna investeringmetoder.

(13)  För att riskkapitalfonder inte ska bidra till systemrisker och säkerställa att deras investeringar inriktas på att stödja godkända portföljföretag, bör belåning ▌av fonden inte tillåtas. Förvaltaren av en riskkapitalfond bör endast få utnyttja den godkända riskkapitalfonden för lån, utfärdande av eller ställande av säkerhet, under förutsättning att dessa lån, skuldebrev eller säkerheter täcks av ej infordrade utfästelser och således inte ökar fondens exponering utöver dess utfästelser. Detta tillvägagångssätt innebär att förskott från den godkända riskkapitalfondens investerare som till fullo täcks av kapitalutfästelser från dessa investerare inte ökar den godkända riskkapitalfondens exponering och därför bör tillåtas. Dessutom bör kortfristiga lån ▌tillåtas, för att fonden ska kunna täcka exceptionella likviditetsbehov som kan uppstå från det att inbetalning krävs av investerares kapitalutfästelser tills kapitalet faktiskt betalas in, under förutsättning att de inte överstiger ej infordrat kapital.

(14)  Särskilda säkerhetsmekanismer bör fastställas, för att se till att riskkapitalfonder endast marknadsförs till investerare som har den ▌ erfarenhet, kunskap och sakkunskap som fordras för att fatta egna investeringsbeslut och göra en riktig bedömning av dessa fonders risker och för att bevara investerarnas förtroende för och tillit till godkända riskkapitalfonder. Därför bör godkända riskkapitalfonder ▌bara marknadsföras till investerare som är professionella kunder eller kan behandlas som sådana enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument(8). För att få en tillräckligt bred investerarbas för investeringar i godkända riskkapitalfonder är det också önskvärt att vissa andra investerare får tillgång till godkända riskkapitalfonder, exempelvis personer med stor nettoförmögenhet. För dessa andra investerare bör dock särskilda skyddsmekanismer fastställas, för att se till att godkända riskkapitalfonder bara marknadsförs till investerare med en lämplig profil för sådana investeringar. Sådana skyddsmekanismer utesluter marknadsföring i form av sparplaner. Dessutom bör företagsledning, styrelse eller anställda som deltar i förvaltningen av en riskkapitalfond kunna göra investeringar i den godkända riskkapitalfond som de förvaltar, eftersom dessa personer är kunniga nog att delta i riskkapitalinvesteringar.

(15)  I denna förordning bör regler fastställas för affärsverksamhet och förhållandet mellan riskkapitalförvaltare och deras investerare, för att säkerställa att ’Europeisk riskkapitalfond’ endast används av förvaltare som uppfyller enhetliga kvalitetskriterier på sitt marknadsbeteende. Av samma skäl bör det i denna förordning föreskrivas enhetliga villkor för hur sådana förvaltare ska hantera intressekonflikter. I dessa regler bör det även krävas att förvaltaren har erforderliga organisatoriska och administrativa rutiner som tryggar korrekt hantering av intressekonflikter.

(15a)  Då en förvaltare av en riskkapitalfond avser att delegera uppgifter till tredje part bör förvaltarens skyldigheter gentemot riskkapitalfonden och dess investerare inte påverkas av att förvaltaren har delegerat uppgifter till en tredje part. Vidare bör förvaltaren av riskkapitalfonden inte delegera uppgifter i sådan omfattning att denne i själva verket inte längre kan anses vara förvaltaren av riskkapitalfonden utan i stället blivit en brevlådeenhet. Förvaltaren av riskkapitalfonden bör förbli ansvarig för att de delegerade uppgifterna utförs korrekt och att denna förordning alltid efterlevs. Delegeringen av uppgifter bör inte försvåra en effektiv tillsyn av förvaltaren av riskkapitalfonden och i synnerhet inte hindra förvaltaren från att handla, eller riskkapitalfonden från att förvaltas, i investerarnas bästa intresse.

(16)  För att säkerställa att namnet ’Europeisk riskkapitalfond’ har integritet, bör förordningen också innehålla kvalitetskriterier för riskkapitalfondens organisation. Förordningen bör ▌därför föreskriva enhetliga, rimliga krav på lämpliga tekniska resurser och personalresurser ▌.

(16a)  För att säkerställa en korrekt förvaltning av riskkapitalfonden och att förvaltaren kan täcka potentiella risker som uppstår till följd av dess verksamhet, bör denna förordning föreskriva enhetliga, rimliga krav på att förvaltarna av riskkapitalfonder har tillräckliga egna medel. Sådana egna medel bör vara tillräckliga för att säkerställa en korrekt förvaltning av den godkända riskkapitalfonden och fondens kontinuitet.

(17)  För investerarskyddet måste det säkerställas att sådana fonders tillgångar värderas på ett korrekt sätt. Därför bör godkända riskkapitalfonders reglemente eller fondbestämmelser innehålla regler om värderingen av tillgångar. Detta bör trygga värderingens integritet och överblickbarhet.

(18)  Enhetliga bestämmelser om årsredovisning bör fastställas, för att säkerställa att förvaltare av riskkapitalfonder som använder namnet ’Europeisk riskkapitalfond’ i tillräcklig utsträckning redovisar sin verksamhet.

(19)  För att gentemot investerarna säkerställa att namnet ’Europeisk riskkapitalfond’ har integritet, bör det bara användas av förvaltare av riskkapitalfonder med full öppenhet och insyn i deras investeringspolitik och investeringsmål. I denna förordning bör det därför fastställas enhetliga informationskrav som en förvaltare av en riskkapitalfond ska uppfylla gentemot sina investerare. Bland annat bör det finnas krav på att det före avtal ska lämnas information om den godkända riskkapitalfondens investeringsstrategi och mål, om använda investeringsinstrument, om kostnader och tillhörande avgifter samt om risk-/avkastningsprofilen för den investering som fonden föreslår. För en hög grad av öppenhet och insyn bör kraven också omfatta information om hur riskkapitalfondens ersättningar beräknas.

(20)  För att garantera en effektiv tillsyn när det gäller de enhetliga kraven i denna förordning, bör den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten kontrollera att förvaltare av riskkapitalfonder följer dessa krav. Därför ska den förvaltare av en riskkapitalfond som önskar marknadsföra sin fond som ’Europeisk riskkapitalfond’ underrätta den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat om detta. Den behöriga myndigheten bör registrera förvaltaren av riskkapitalfonden, om alla nödvändiga uppgifter har lämnats in och om det finns lämpliga arrangemang för att uppfylla kraven i denna förordning. Denna registrering bör gälla i hela unionen.

(20a)  För att underlätta en effektiv gränsöverskridande marknadsföring av godkända riskkapitalfonder bör registreringen av förvaltaren ske så snabbt som möjligt.

(20b)  Även om det i denna förordning finns skyddsmekanismer som garanterar att medlen används på ett korrekt sätt, bör tillsynsmyndigheterna vara vaksamma när de förvissar sig om att dessa skyddsmekanismer fungerar.

(21)  För att se till att efterlevnaden av de enhetliga kriterierna i denna förordning övervakas effektivt, bör förordningen innehålla regler om när uppgifter som lämnats till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten behöver uppdateras.

(22)  För en effektiv tillsyn när det gäller kraven i denna förordning, bör den även föreskriva en mekanism för de behöriga tillsynsmyndigheternas anmälningar till varandra, när en riskkapitalfonds förvaltare registrerats i sin hemmedlemsstat.

(23)  För överblickbara villkor för godkända riskkapitalfonders marknadsföring i hela unionen, bör europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (ESMA), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010(9) åläggas att ha en central databas som förtecknar alla förvaltare av godkända riskkapitalfonder och de godkända riskkapitalfonder som de förvaltar som registrerats i enlighet med denna förordning.

(23a)  Om den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten har tydliga och bevisliga skäl att tro att förvaltaren av en riskkapitalfond överträder denna förordning inom sitt territorium, ska den snarast informera den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om detta, vilken ska vidta lämpliga åtgärder.

(23b)  Om förvaltaren av riskkapitalfonden fortsätter att agera på ett sätt som tydligt bryter mot denna förordning, trots de åtgärder som den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har vidtagit, eller om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten inte agerar inom rimlig tid, får den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten, efter att ha informerat den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, vidta alla åtgärder som krävs för att skydda investerarna, inklusive eventuellt hindra den berörda förvaltaren från att fortsätta med all marknadsföring av sina riskkapitalfonder i värdmedlemsstaten.

(24)  För att trygga en effektiv tillsyn när det gäller de enhetliga kriterierna enligt denna förordning, bör den innehålla en förteckning över tillsynsbefogenheter som behöriga myndigheter ska ha till sitt förfogande.

(25)  För att säkerställa efterlevnaden bör denna förordning innehålla administrativa sanktioner och åtgärder mot överträdelser av dess huvudbestämmelser. Dessa gäller portföljsammansättning, skyddsåtgärder för tillåtna investerare och att endast registrerade förvaltare av riskkapitalfonder ska få använda namnet ’Europeisk riskkapitalfond’. Det bör föreskrivas att en överträdelse av dessa huvudbestämmelser medför förbud mot att använda namnet och avregistrering av förvaltaren av riskkapitalfonder.

(26)  Tillsynsinformation bör utbytas mellan de behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten och värdepappers- och marknadsmyndigheten (nedan kallad Esma).

(27)  Effektivt samarbete på tillsynsområdet mellan organ som ska övervaka efterlevnaden av denna förordnings enhetliga kriterier förutsätter att en hög grad av tystnadsplikt ska gälla för alla berörda nationella myndigheter och Esma.

(28)  Tekniska standarder för finansiella tjänster bör säkerställa en konsekvent harmonisering och hög tillsynsnivå i hela unionen. Då Esma har mycket specialiserad sakkunskap, skulle det vara ändamålsenligt och lämpligt att ålägga den att för kommissionen ta fram förslag till tekniska genomförandestandarder som inte inbegriper politiska val.

(29)  Kommissionen bör ges befogenhet att anta tekniska genomförandestandarder genom genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten)(10). Esma bör åläggas att utarbeta tekniska genomförandestandarder för format ▌i det meddelande som avses i denna förordning.

(30)  Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör delegeras till kommissionen i syfte att specificera förordningens krav ▌samt ▌olika kategorier av sådana intressekonflikter som förvaltare av riskkapitalfonder måste undvika samt vilka åtgärder som bör vidtas i detta avseende. Det är av särskild vikt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sina förberedelser, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.
▌

(32)  Senast fyra år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas bör en översyn av den göras, för att ta hänsyn till riskkapitalmarknadens utveckling. Översynen bör innehålla en allmän granskning av hur förordningens bestämmelser har fungerat och vilka erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av den. På grundval av översynen bör kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, i förekommande fall åtföljd av ett förslag till rättsakt.

(32a)  Dessutom bör kommissionen senast den 22 juli 2017 inleda en översyn av samspelet mellan denna förordning och andra bestämmelser om företag för kollektiva investeringar och deras förvaltare, särskilt bestämmelserna i direktiv 2011/61/EU. Denna översyn bör särskilt ta upp denna förordnings räckvidd, och utvärdera huruvida det är nödvändigt att utvidga räckvidden så att större förvaltare av alternativa investeringsfonder kan utnyttja beteckningen ’Europeisk riskkapitalfond’. På grundval av översynen bör kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, i förekommande fall åtföljd av ett förslag till rättsakt.

(32b)  Inom denna översyn bör kommissionen utvärdera eventuella hinder som kan ha påverkat investerares intresse för fonderna negativt, inklusive hur institutionella investerare påverkas av andra regleringar av tillsynskaraktär som kan gälla för dem. Dessutom bör kommissionen samla in uppgifter för att utvärdera europeiska riskkapitalfonders bidrag till andra unionsprogram, t.ex. Horisont 2020, som också syftar till att stödja innovation inom unionen.

(32c)  Mot bakgrund av kommissionens meddelande om en åtgärdsplan för att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering och kommissionens meddelande av den 6 oktober 2010 med titeln ’Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin - Innovationsunionen’ är det viktigt att säkerställa effektiviteten i offentliga program som bedrivs i unionen för att stödja riskkapitalmarknaden samt samordningen och den ömsesidiga samstämmigheten mellan unionens olika politikområden som syftar till att främja innovation, däribland konkurrens- och forskningspolitik. En viktig tyngdpunkt för unionens politik för innovation och forskning är grön teknik, med hänsyn till unionens mål att vara en global ledare när det gäller smart och hållbar tillväxt och energi och resurseffektivitet, även när det gäller finansiering för små och medelstora företag. Vid en översyn av denna förordning kommer det att vara viktigt att bedöma dess inverkan på framstegen mot detta mål.

(32d)  Esma bör göra en bedömning av de personal- och resursbehov som uppstår till följd av befogenheterna och uppgifterna enligt denna förordning och översända en rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

(32e)  Europeiska investeringsfonden (EIF) investerar bland annat i riskkapitalfonder i unionen. Åtgärderna i denna förordning som ska göra det lättare att identifiera riskkapitalfonder som uppvisar fastställda gemensamma särdrag, bör göra det lättare för EIF att identifiera riskkapitalfonder enligt denna förordning som möjliga investeringsmål. EIF bör därför uppmuntras att investera i europeiska riskkapitalfonder.

(33)  I denna förordning respekteras de grundläggande rättigheter och iakttas de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inklusive rätten till respekt för privat- och familjeliv (artikel 7) samt näringsfriheten (artikel 16).

(34)  När det gäller denna förordning regleras medlemsstaternas behandling av personuppgifter i medlemsstaterna av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(11). Detta är föremål för tillsyn av medlemsstaternas behöriga myndigheter, särskilt de offentliga oberoende myndigheter som medlemsstaterna utsett. När det gäller denna förordning regleras Esmas behandling av personuppgifter, under tillsyn av Europeiska datatillsynsmannen, av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter(12).

(35)  Denna förordning bör inte påverka tillämpningen av reglerna för statligt stöd på godkända riskkapitalfonder.

(36)  Målen för denna förordning, det vill säga att säkra enhetliga krav på godkända riskkapitalfonders marknadsföring, och att inrätta ett enkelt registreringssystem för förvaltare av riskkapitalfonder, för att på så sätt ta full hänsyn till kravet på att säkerhet och tillförlitlighet i samband med användningen av namnet ’Europeisk riskkapitalfond’, vägs mot en effektivt fungerande riskkapitalmarknad samt kostnaderna för dess olika intressenter, kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna och kan därför, på grund av dess omfattning och verkningar, bättre uppnås på unionsnivå. Unionen får därför anta åtgärder i enlighet med den subsidiaritetsprincip som föreskrivs i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel ▌går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

I denna förordning fastställs enhetliga krav på företag för kollektiva investeringar som vill använda namnet ’Europeisk riskkapitalfond’ i samband med marknadsföring av godkända riskkapitalfonder i unionen, vilket därmed bidrar till en väl fungerande inre marknad. Enhetliga regler föreskrivs för marknadsföring av godkända riskkapitalfonder till tillåtna investerare i hela unionen, för sammansättningen av riskkapitalfonders portföljer, för tillåtna investeringsinstrument och investeringsteknik samt för organisation, uppförande, öppenhet och insyn hos de förvaltare som marknadsför godkända riskkapitalfonder i unionen.

Artikel 2

1.  Förordningen ska tillämpas på de företag för kollektiva investeringar enligt definitionen i artikel 3 b där de totala förvaltade tillgångarna inte överstiger tröskelvärdet enligt artikel 3.2 b i direktiv 2011/61/EU, som är etablerade i unionen och som ska registreras hos de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat i enlighet med artikel 3.3 a i direktiv 2011/61/EU, förutsatt att förvaltarna förvaltar godkända riskkapitalfonders portföljer ▌.

1a.  Förvaltare av riskkapitalfonder som är registrerade i enlighet med denna förordning och i enlighet med artikel 13, och vars totala tillgångar följaktligen överskrider tröskelvärdet enligt artikel 3.2 b i direktiv 2011/61/EU, och som därför är föremål för auktorisation av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaterna i enlighet med artikel 6 i detta direktiv, bör kunna fortsätta att använda namnet ’Europeisk riskkapitalfond’ i samband med marknadsföring av godkända riskkapitalfonder i unionen, under förutsättning att de uppfyller kraven i detta direktiv och att de även i fortsättningen vid alla tidpunkter uppfyller artiklarna 3, 5, 12 b och 12 a i denna förordning med avseende på de godkända riskkapitalfonderna.

1b.  Förvaltare av riskkapitalfonder som är registrerade i enlighet med denna förordning kan också förvalta fondföretag efter godkännande i enlighet med direktiv 2009/65/EG, förutsatt att de är externa förvaltare.

▌

Artikel 3

Med avseende på första stycket led i ska den godkända riskkapitalfonden själv registreras som förvaltare av riskkapitalfonden om riskkapitalfondens juridiska form tillåter intern förvaltning och om fondens styrelse väljer att inte utse en extern förvaltare. En godkänd riskkapitalfond som är registrerad som intern förvaltare av riskkapitalfonder kan inte registreras som extern förvaltare av riskkapitalfonder för andra företag för kollektiva investeringar.

KAPITEL II

VILLKOR FÖR ANVÄNDNING AV NAMNET ’EUROPEISK RISKKAPITALFOND’

Artikel 4

Förvaltare av riskkapitalfonder som uppfyller kraven i detta kapitel ska ha rätt att använda namnet ’Europeisk riskkapitalfond’ vid marknadsföringen av godkända riskkapitalfonder i unionen.

Artikel 5

1.  Förvaltaren av en riskkapitalfond ska säkerställa att tillgångar som förvärvas vid annat än godkända investeringar tar i anspråk högst 30 procent av fondens sammanlagda kapital och utfäst ej infordrat kapital. Andelen på 30 procent ska beräknas utifrån de investeringsbara beloppen efter avdrag för alla relevanta kostnader. Innehav i kontanter och andra likvida tillgångar ska inte beaktas vid beräkningen av denna gräns eftersom kontanter och andra likvida tillgångar inte ska anses vara investeringar.

2.  Förvaltaren av en riskkapitalfond får inte på den godkända riskkapitalfonden ▌använda metoder som ökar fondens exponering utöver nivån för dess kapitalutfästelser, varken genom lån av kontanter eller värdepapper, ingångna derivatpositioner eller på annat sätt.

2a.  Förvaltaren av en riskkapitalfond får endast utnyttja den godkända riskkapitalfonden för lån, utfärdande av eller ställande av säkerheter, under förutsättning att dessa lån, skuldebrev eller säkerheter täcks av ej infordrade utfästelser.

▌

Artikel 6

1.  Förvaltare av riskkapitalfonder ska bara marknadsföra fondandelar och aktier i godkända riskkapitalfonder till investerare som betraktas som professionella kunder enligt bilaga II.I till direktiv 2004/39/EG eller som på begäran kan behandlas som professionella kunder enligt bilaga II.II till det direktivet, eller till andra investerare varvid

2.  Första stycket ska inte gälla de investeringar som görs av företagsledning, styrelse eller anställda som deltar i förvaltningen av en riskkapitalfond när dessa investerar i den godkända riskkapitalfond som de förvaltar.

Artikel 7

Artikel 7a

1.  Då en förvaltare av en riskkapitalfond avser att delegera uppgifter till tredje part får förvaltarens skyldigheter gentemot den godkända riskkapitalfonden och dess investerare inte påverkas av att förvaltaren har delegerat uppgifter till en tredje part. Förvaltaren får inte heller delegera uppgifter i sådan omfattning att denne i själva verket inte längre kan anses vara förvaltaren av den godkända riskkapitalfonden utan i stället blivit en brevlådeenhet.

2.  Delegeringen får inte försvåra en effektiv tillsyn av förvaltaren av riskkapitalfonden och i synnerhet inte hindra förvaltaren av riskkapitalfonden från att handla, eller den godkända riskkapitalfonden från att förvaltas, i investerarnas bästa intresse.

Artikel 8

1.  Förvaltare av riskkapitalfonder ska belägga och undvika intressekonflikter och, om sådana inte kan undvikas, hantera och övervaka dem samt i enlighet med punkt 4 omedelbart informera om sådana intressekonflikter för att hindra att de negativt påverkar de godkända riskkapitalfonderna och deras investerare samt för att se till att de godkända riskkapitalfonder som de förvaltar hanteras väl.

2.  Förvaltare av riskkapitalfonder ska särskilt belägga intressekonflikter som kan uppstå mellan

3.  Förvaltare av riskkapitalfonder ska ha och använda effektiva organisatoriska och administrativa förfaranden för att uppfylla kraven enligt punkterna 1 och 2.

4.  Information om intressekonflikter enligt punkt 1 ska lämnas, om förvaltaren av riskkapitalfonder har organisatoriska förfaranden för att belägga, förhindra, hantera och övervaka intressekonflikter men där dessa inte är tillräckliga för att med rimlig säkerhet förhindra att investerarnas intressen skadas. Förvaltaren av riskkapitalfonder ska tydligt och klart informera investerarna om allmänna intressekonflikter eller intressekonflikters orsaker, innan den åtar sig att göra affärer på deras vägnar.

5.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att ange följande:

Artikel 9

Förvaltare av riskkapitalfonder ska alltid ha en tillräcklig kapitalbas och använda lämpliga personal- och teknikresurser för en god förvaltning av godkända riskkapitalfonder.

Det åligger förvaltare av riskkapitalfonder att se till att de alltid kan garantera att deras egna medel är tillräckliga för verksamhetens fortlevnad, och i enlighet med specifikationerna i artikel 12 redogöra för sin motivering till varför dessa medel är tillräckliga.

Artikel 10

Regler för värdering av tillgångar ska fastställas i den godkända riskkapitalfondens reglemente eller fondbestämmelser och ska garantera ett sunt och transparent värderingsförfarande.

De värderingsförfaranden som används ska säkerställa att tillgångarna värderas och att nettotillgångsvärdet beräknas minst en gång om året.

Artikel 11

1.  Förvaltare av riskkapitalfonder ska tillhandahålla en årsrapport till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten för varje godkänd riskkapitalfond som de förvaltar och senast 6 månader efter räkenskapsårets utgång. I årsrapporten ska det senaste årets verksamhet redovisas samt den godkända riskkapitalfondens portföljsammansättning. Den ska också innehålla information om den godkända riskkapitalfondens vinst i slutet av dess löptid och, i tillämpliga fall, information om den vinst som delats ut under dess löptid. Den ska innehålla den godkända riskkapitalfondens reviderade bokslut. Revisionen ska bekräfta fondens innehav av pengar och tillgångar och att förvaltaren av riskkapitalfonden har upprättat och fört lämpliga register och genomfört lämpliga kontroller i fråga om utförandet av uppdrag med avseende på eller kontroll av den godkända riskkapitalfondens och dess investerares pengar och tillgångar, och ska genomföras minst en gång per år. Årsrapporten ska utformas i enlighet med gällande redovisningsstandarder och vad som avtalats mellan förvaltaren av riskkapitalfonder och investerarna. Förvaltaren av riskkapitalfonder ska på begäran lämna rapporten till investerare. Förvaltaren av riskkapitalfonder och investerare får komma överens om ytterligare inbördes information.

2.  Om förvaltaren av riskkapitalfonder för den godkända riskkapitalfonden ska offentliggöra en årsredovisning i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad(13), ska informationen som avses i punkt 1 lämnas antingen separat eller som en kompletterande del av årsredovisningen.

Artikel 12

1.  Förvaltare av riskkapitalfonder ska, när det gäller de godkända riskkapitalfonder som de förvaltar, på ett tydligt och begripligt sätt underrätta sina investerare om ▌följande faktorer, innan dessa fattar investeringsbeslut:

1a.  All information som det hänvisas till i punkt 1 ska vara rättvisande, tydlig och får inte vara vilseledande. Den ska i tillämpliga fall uppdateras och ses över regelbundet.

2.  Om den godkända riskkapitalfonden ska offentliggöra prospekt om denna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG av den 4 november 2003 om de prospekt som skall offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel(14) eller i enlighet med nationell lagstiftning, ska den information som avses i punkt 1 antingen lämnas separat eller som en del av prospektet.

KAPITEL III

TILLSYN OCH ADMINISTRATIVT SAMARBETE

Artikel 13

1.  Förvaltare som avser att använda namnet ’Europeisk riskkapitalfond’ för marknadsföring av sina godkända riskkapitalfonder, ska underrätta den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat om denna avsikt och ska lämna följande uppgifter:

2.  Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska endast registrera förvaltaren av riskkapitalfonder, om den är förvissad om att följande villkor är uppfyllda: