Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om vissa förfaranden för tillämpning av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Serbien å andra sidan, och av interimsavtalet mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Republiken Serbien, å andra sidan (COM(2011)0938 – C7-0010/2012 – 2011/0465(COD))

P7_TA(2012)0389 A7-0273/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0938),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0010/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A7-0273/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 oktober 2012 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2012 om vissa förfaranden för tillämpning av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Serbien å andra sidan, och av interimsavtalet mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Republiken Serbien, å andra sidan

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(1), och

av följande skäl:

(1)  Stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Serbien, å andra sidan (stabiliserings- och associeringsavtalet) undertecknades den 29 april 2008. Stabiliserings- och associeringsavtalet är för närvarande på väg att ratificeras.

(2)  Den 29 april 2008 ingick rådet ett interimsavtal om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Republiken Serbien, å andra sidan(2), (interimsavtalet) med bestämmelser om ett förtida ikraftträdande av stabiliserings- och associeringsavtalets bestämmelser om handel och handelsrelaterade frågor. Interimsavtalet trädde i kraft den 1 februari 2010.

(3)  Det är nödvändigt att fastställa regler för genomförandet av vissa bestämmelser i interimsavtalet och förfaranden för antagande av närmare genomförandebestämmelser. Eftersom bestämmelserna om handel och handelsrelaterade frågor i det avtalet och i stabiliserings- och associeringsavtalet i mycket stor utsträckning är identiska, bör denna förordning också tillämpas på genomförandet av det senare avtalet när det trätt i kraft.

(4)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av interimsavtalet och stabiliserings- och associeringsavtalet bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Befogenheterna bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(3). Eftersom genomförandeåtgärderna utgör en del av den gemensamma handelspolitiken bör granskningsförfarandet användas vid antagandet av dem. När det i interimsavtalet och stabiliserings- och associeringsavtalet ges möjlighet att vid särskilda och kritiska omständigheter omedelbart tillämpa åtgärder som är nödvändiga för att hantera situationen, bör kommissionen genast anta sådana genomförandeakter. [Ändr. 1]

(4a)  Det rådgivande förfarandet bör användas för antagande av interimistiska åtgärder vid exceptionella och kritiska omständigheter, med hänsyn till dessa interimistiska åtgärders effekter och deras logiska placering i tiden i förhållande till antagandet av slutgiltiga åtgärder. Om ett dröjsmål med att fastställa sådana interimistiska åtgärder skulle orsaka skada som är svår att avhjälpa, är det nödvändigt att kommissionen ges befogenhet att anta direkt tillämpliga interimistiska åtgärder. [Ändr. 2]

(4b)  Kommissionen bör anta genomförandeakter med omedelbar verkan om det, i vederbörligen motiverade fall relaterade till exceptionella och kritiska omständigheter, i den mening som avses i artiklarna 26.5 b och 27.4. i interimsavtalet, och därefter artiklarna 41.5 b och 42.4 i stabiliserings- och associeringsavtalet, är nödvändigt på grund av tvingade skäl till skyndsamhet. [Ändr. 3]

(5)  Enligt stabiliserings- och associeringsavtalet och interimsavtalet får vissa jordbruks- och fiskeriprodukter med ursprung i Republiken Serbien importeras till unionen till nedsatt tullsats inom ramen för tullkvoter. Det är nödvändigt att fastställa regler för förvaltningen och översynen av dessa tullkvoter så att de kan bedömas noggrant. [Ändr. 4]

(6)  Om handelspolitiska skyddsåtgärder blir nödvändiga, bör de antas i enlighet med rådets förordning (EG) nr 260/2009 av den 26 februari 2009 om gemensamma importregler(4), rådets förordning (EG) nr 1061/2009 av den 19 oktober 2009 om upprättandet av gemensamma exportregler(5), rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen(6) eller, alltefter omständigheterna, rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen(7).

(7)  När en medlemsstat underrättar kommissionen om ett eventuellt bedrägeri eller underlåtenhet att tillhandahålla administrativt samarbete är relevant unionsrätt tillämplig, särskilt rådets förordning (EG) nr 515/97 av den 13 mars 1997 om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter och om samarbete mellan dessa och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen(8).

(8)  Denna förordning innehåller genomförandeåtgärder för interimsavtalet och bör därför tillämpas från och med datumet för interimsavtalets ikraftträdande.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastslås regler och förfaranden för antagande av närmare regler om genomförandet av vissa bestämmelser i stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Serbien, å andra sidan (stabiliserings- och associeringsavtalet), och interimsavtalet om handel och handelsrelaterade frågor mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Republiken Serbien, å andra sidan (interimsavtalet).

Artikel 2

Medgivanden för fisk och fiskeriprodukter

Närmare regler om genomförandet av artikel 14 i interimsavtalet, och senare artikel 29 i stabiliserings- och associeringsavtalet, om tullkvoterna för fisk och fiskeriprodukter ska antas av kommissionen i enlighet med det förfarande som anges i artikel 13.3 i denna förordning.

Artikel 3

Sänkning av tullsatser

1.  Om inte annat följer av punkt 2 ska förmånstullsatserna avrundas nedåt till en decimal.

2.  Om de förmånstullsatser som fastställts enligt punkt 1 uppgår till någon av följande satser, ska förmånstullsatsen likställas med en fullständig tullbefrielse:

Artikel 4

Tekniska anpassningar

Sådana ändringar och tekniska anpassningar av de bestämmelser som antagits enligt denna förordning som blir nödvändiga till följd av ändringar av den kombinerade nomenklaturen eller Europeiska gemenskapernas integrerade tulltaxa (taric), eller till följd av att nya eller ändrade avtal ingås mellan unionen och Serbien i enlighet med artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), ska inte innebär någon ändring i sak och, ska antas i enlighet med det förfarandegranskningsförfarande som anges i artikel 13.3, eller i förekommande fall, när det gäller jordbruksprodukter, det förfarandegranskningsförfarande som anges i artikel 14.2. [Ändr. 5]

Artikel 5

Allmän skyddsklausul

Om unionen tvingas vidta en åtgärd enligt artikel 26 i interimsavtalet, senare artikel 41 i stabiliserings- och associeringsavtalet, ska åtgärden, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7 i denna förordning, vidtas i enlighet med villkoren och förfarandena i förordning (EG) nr 260/2009, såvida inte något annat anges i artikel 26 i interimsavtalet, senare artikel 41 i stabiliserings- och associeringsavtalet.

Artikel 6

Bristklausul

Om unionen tvingas vidta en åtgärd enligt artikel 27 i interimsavtalet, senare artikel 42 i stabiliserings- och associeringsavtalet, ska åtgärden, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7 i denna förordning, vidtas i enlighet med förfarandena i förordning (EG) nr 1061/2009.

Artikel 7

Särskilda och kritiska omständigheter

Om det föreligger särskilda och kritiska omständigheter i den mening som avses i artiklarna 26.5 b och 27.4 i interimsavtalet, senare artiklarna 41.5 b och 42.4 i stabiliserings- och associeringsavtalet, får kommissionen vidta åtgärder med omedelbar verkan i enlighet med artiklarna 26 och 27 i interimsavtalet, senare artiklarna 41 och 42 i stabiliserings- och associeringsavtalet, i enlighet med förfarandet enligt artikel 15.2 i denna förordning.

Artikel 8

Skyddsklausul för jordbruks- och fiskeriprodukter

Om unionen tvingas vidta en säkerhetsåtgärd som gäller jordbruks- eller fiskeriprodukter enligt artikel 17.2 eller artikel 26 i interimsavtalet, senare artikel 32.2 respektive artikel 41 i stabiliserings- och associeringsavtalet, , ska kommissionen, trots de förfaranden som föreskrivs i artiklarna 5 och 6, på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ anta de nödvändiga åtgärder efter att i förekommande fall ha hänskjutit ärendet till interimskommittén enligt artikel 26.5 a i interimsavtalet, senare stabiliserings- och associeringsrådet enligt artikel 41.5 a i stabiliserings- och associeringsavtalet.

Kommissionen ska anta dessa bestämmelser med omedelbar verkan i enlighet med det förfarande som avses i artikel 14.3.

Artikel 9

Övervakning

För tillämpningen av artikel 17.2 i interimsavtalet, senare artikel 32.2 i stabiliserings- och associeringsavtalet, ska det införas unionsövervakning för import av sådana varor som anges i bilaga V till protokoll 3. Det förfarande som fastställs i artikel 308d i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen(9) ska tillämpas.

Artikel 10

Dumpning och subventioner

Om det tillämpas metoder som kan berättiga att unionen vidtar åtgärder enligt artikel 25.2 i interimsavtalet, senare artikel 40.2 i stabiliserings- och associeringsavtalet, ska kommissionen besluta om införande av antidumpningsåtgärder eller utjämningsåtgärder i enlighet med förordning (EG) nr 1225/2009 respektive förordning (EG) nr 597/2009.

Artikel 11

Konkurrens

1.  Om kommissionen anser att ett förfarande inte är förenligt med artikel 38 i interimsavtalet, senare artikel 73 i stabiliserings- och associeringsavtalet, ska den efter att ha undersökt frågan på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat, besluta om att vidta lämpliga åtgärder i enlighet med artikel 38 i interimsavtalet, senare artikel 73 i stabiliserings- och associeringsavtalet.

Vad gäller stöd.ska åtgärder enligt artikel 38.10 i interimsavtalet, senare artikel 73.10 i stabiliserings- och associeringsavtalet, antas i enlighet med förfarandena i förordning (EG) nr 597/2009.

2.  Om ett förfarande kan medföra att Republiken Serbien vidtar åtgärder mot unionen på grundval av artikel 38 i interimsavtalet, senare artikel 73 i stabiliserings- och associeringsavtalet, ska kommissionen, efter att ha undersökt saken, avgöra om förfarandet är förenligt med principerna i interimsavtalet, senare stabiliserings- och associeringsavtalet. Vid behov ska kommissionen fatta lämpliga beslut på grundval av de kriterier som följer av tillämpningen av artiklarna 101, 102 och 107 i EUF-fördraget.

Artikel 12

Bedrägeri eller underlåtenhet att tillhandahålla administrativt samarbete

Kommissionen ska offentliggörande alla meddelanden enligt artikel 31.5 i interimsavtalet, senare artikel 46.5 i stabiliserings- och associeringsavtalet, i Europeiska unionens officiella tidning.

Kommissionen får, i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 13.2 i denna förordning, tillfälligt upphäva den relevanta förmånsbehandlingen av produkterna i enlighet med artikel 31.4 i interimsavtalet, senare artikel 46.4 i stabiliserings- och associeringsavtalet.

Artikel 13

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av den tullkodexkommitté som inrättas genom artikel 248a i rådets förordning(EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen(10). Tullkodexkommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3a.  Om tullkodexkommitténs yttrande ska inhämtas genom skriftligt förfarande ska det skriftliga förfarandet avslutas utan resultat om tullkodexkommitténs ordförande så beslutar eller om en majoritet av tullkodexkommittéledamöterna så begär inom tidsfristen för att avge yttrandet. [Ändr. 6]

Artikel 14

Kommittéförfarande för jordbruksprodukter

1.  Kommissionen ska biträdas av förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna som inrättas genom artikel 195 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter(11) (förvaltningskommittén). Förvaltningskommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 5 i den förordningen tillämpas.

3a.  Om förvaltningskommitténs yttrande ska inhämtas genom skriftligt förfarande ska det skriftliga förfarandet avslutas utan resultat om förvaltningskommitténs ordförande så beslutar eller om en majoritet av förvaltningskommittéledamöterna så begär inom tidsfristen för att avge yttrandet. [Ändr. 7]

Artikel 15

Kommittéförfarande för åtgärder vid särskilda och kritiska omständigheter

1.  Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 4 i förordning (EG) nr 260/2009 (importkommittén). Importkommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 5 Artikel 5 i den förordningen tillämpas. [Ändr. 8]

2a.  Om importkommitténs yttrande ska inhämtas genom skriftligt förfarande ska det skriftliga förfarandet avslutas utan resultat om importkommitténs ordförande så beslutar eller om en majoritet av importkommittéledamöterna så begär inom tidsfristen för att avge yttrandet. [Ändr. 9]

Artikel 16

Anmälan

Varje anmälan till interimskommittén, och senare stabiliserings- och associeringsrådet respektive stabiliserings- och associeringskommittén, i enlighet med interimsavtalet respektive stabiliserings- och associeringsavtalet, ska göras av kommissionen på unionens vägnar.

Artikel 17

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 februari 2010.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 oktober 2012. (2) EUT L 28, 30.1.2010, s. 1. (3) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. (4) EUT L 84, 31.3.2009, s. 1. (5) EUT L 291, 7.11.2009, s. 1. (6) EUT L 343, 22.12.2009, s. 51. (7) EUT L 188, 18.7.2009, s. 93. (8) EGT L 82, 22.3.1997, s. 1. (9) EGT L 253, 11.10.1993, s. 1. (10) EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. (11) EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av rådets beslut 2003/17/EG genom att dess tillämpningsperiod förlängs och genom att förteckningen över tredjeländer och de myndigheter som ansvarar för godkännande och kontroll av produktionen uppdateras (COM(2012)0343 – C7-0161/2012 – 2012/0165(COD))

P7_TA(2012)0390 A7-0315/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0343),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0161/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 18 september 2012(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 28 september 2012 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0315/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 oktober 2012 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr .../2012/EU om ändring av rådets beslut 2003/17/EG genom att förlänga dess tillämpningsperiodoch genom att uppdatera förteckningen över tredjeländer och de myndigheter som ansvarar för godkännande och kontroll av produktionen

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut nr1105/2012/EU.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 2371/2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (COM(2012)0277 – C7-0137/2012 – 2012/0143(COD))

P7_TA(2012)0391 A7-0314/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0277),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0137/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 18 september 2012(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 22 oktober 2012 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A7-0314/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella och regionala parlamenten i medlemsstaterna.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 oktober 2012 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2012 om ändring av rådets förordning (EG) nr 2371/2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1152/2012.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2012 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Moldavien om skydd av geografiska beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (08741/2012 – C7-0173/2012 – 2012/0069(NLE))

P7_TA(2012)0392 A7-0272/2012

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (08741/2012),

–  med beaktande av utkastet till avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Moldavien om skydd av geografiska beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (08742/2012),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 207.4 första stycket, artikel 218.6 andra stycket led a v och artikel 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0173/2012),

–  med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A7-0272/2012).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Moldavien.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2012 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av konventionen om livsmedelsbistånd (12267/2012 – C7-0210/2012 – 2012/0183(NLE))

P7_TA(2012)0393 A7-0309/2012

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (12267/2012),

–  med beaktande av konventionen om livsmedelsbistånd (som har bifogats utkastet till rådets beslut),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 214.4 och 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0210/2012),

–  med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utveckling (A7-0309/2012).

1.  Europaparlamentet godkänner att konventionen ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2012 om förslaget till rådets direktiv om konsulärt skydd för unionsmedborgare utomlands (COM(2011)0881 – C7-0017/2012 – 2011/0432(CNS))

P7_TA(2012)0394 A7-0288/2012

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2011)0881),

–  med beaktande av artikel 23 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7-0017/2012),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för rättsliga frågor (A7-0288/2012).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till direktiv Skäl 6a (nytt) (6a)  Enligt artikel 35 i fördraget om Europeiska unionen ska medlemsstaternas diplomatiska och konsulära myndigheter och unionens delegationer i tredjeländer samarbeta och bidra till genomförandet av unionsmedborgares rätt till skydd inom ett tredjelands territorium. Ändring 2 Förslag till direktiv Skäl 7 (7)  När icke företrädda medborgare behöver skydd i tredjeländer krävs ett väl fungerande samarbete och en effektiv samordning. Den bistående medlemsstaten med representation i ett tredjeland och den berörda medborgarens hemmedlemsstat kan behöva bedriva ett nära samarbete. Konsulärt samarbete på lokal nivå kan vara mer komplicerat för icke företrädda medborgare, eftersom det kräver samordning med myndigheter som saknar representation på platsen. För att fylla luckan som orsakas av avsaknaden av en ambassad eller ett konsulat som representerar medborgarens hemmedlemsstat är det viktigt att garantera en stabil ram. (7)  När icke företrädda medborgare behöver skydd i tredjeländer krävs ett väl fungerande samarbete och en effektiv samordning. Den bistående medlemsstaten och unionsdelegationen på plats i ett tredjeland och den berörda medborgarens hemmedlemsstat bör bedriva ett nära samarbete. Ändring 3 Förslag till direktiv Skäl 7a (nytt) (7a)  Konsulärt samarbete på lokal nivå kan vara mer komplicerat för icke företrädda medborgare, eftersom det kräver samordning med myndigheter som saknar representation på platsen. För att fylla den lucka som avsaknaden av en ambassad eller ett konsulat som representerar medborgarens hemmedlemsstat innebär bör en stabil ram säkerställs. Konsulärt samarbete på lokal nivå bör ta vederbörlig hänsyn till icke företrädda medborgare, till exempel genom insamling av relevanta kontaktuppgifter om medlemsstaternas närmaste regionala ambassader och konsulat. Ändring 4 Förslag till direktiv Skäl 7b (nytt) (7b)  För att främja och förbättra det konsulära skyddet med särskild uppmärksamhet riktad mot icke företrädda medborgares situation bör kommissionen upprätta praktiska riktlinjer. Ändring 5 Förslag till direktiv Skäl 8 (8)  EU-medborgare är icke företrädda om deras hemmedlemsstat saknar en tillgänglig ambassad eller ett tillgängligt konsulat i ett visst berört tredjeland. Begreppet tillgänglighet bör tolkas på ett sätt som tillvaratar medborgarnas intresse av skydd. (8)  Unionsmedborgare är icke företrädda om deras hemmedlemsstat saknar en tillgänglig ambassad eller ett tillgängligt konsulat i ett tredjeland eller om det på ett omotiverat sätt skulle ta dyrbar tid och ekonomiska resurser i anspråk för en medborgare från en viss medlemsstat att få kontakt med en ambassad eller ett konsulat i en krissituation. Begreppet tillgänglighet bör tolkas på ett sätt som tillvaratar medborgarnas intresse av skydd. Ändring 6 Förslag till direktiv Skäl 9 (9)  I enlighet med rätten till respekt för privat- och familjelivet, som den följer av artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, bör den bistående medlemsstaten skydda EU-medborgares familjemedlemmar som är medborgare i tredjeland på samma villkor som den skyddar egna medborgares familjemedlemmar som är medborgare i tredjeland. Alla definitioner av vilka personer som är att betrakta som familjemedlemmar bör hämta inspiration från artiklarna 2 och 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier. Medlemsstaterna kan vara i en sådan situation att de inte har resurser att tillhandahålla alla typer av konsulärt skydd till familjemedlemmar från tredjeländer. Bland annat utfärdas inte provisoriska resehandlingar. I enlighet med artikel 24 i stadgan bör barnets bästa, som tas upp i Förenta nationernas konvention av den 20 november 1989 om barnets rättigheter, komma i främsta rummet. (9)  I enlighet med rätten till respekt för privat- och familjelivet, som den följer av artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, bör den bistående medlemsstaten skydda unionsmedborgares familjemedlemmar som är medborgare i tredjeland, enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, på samma villkor som den skyddar egna medborgares familjemedlemmar som är medborgare i tredjeland, med beaktande av att medlemsstaterna kan vara i en sådan situation att de inte har resurser att tillhandahålla alla typer av konsulärt skydd till familjemedlemmar från tredjeländer, som exempelvis provisoriska resehandlingar. Medlemsstaterna bör dock vidta alla åtgärder de kan för att skydda integriteten hos medborgarens familj. I enlighet med artikel 24 i stadgan bör barnets bästa, som tas upp i Förenta nationernas konvention av den 20 november 1989 om barnets rättigheter, komma i främsta rummet. Ändring 7 Förslag till direktiv Skäl 9a (nytt) (9a)  Den bistående medlemsstaten bör överväga att ge skydd till erkända flyktingar och statslösa personer såväl som till andra personer som inte är medborgare i någon medlemsstat men som är bosatta i en av medlemsstaterna och är innehavare av en resehandling utfärdad i denna medlemsstat, och ta hänsyn till deras särskilda situation. Ändring 8 Förslag till direktiv Skäl 10 (10)  Icke företrädda medborgare bör ha möjlighet att fritt välja vid vilken ambassad eller vilket konsulat de vill söka konsulärt skydd. Medlemsstaterna bör kunna ingå avtal om bördefördelning. Sådana avtal bör dock vara genomskinliga för medborgaren och får inte riskera ett väl fungerande konsulärt skydd. Alla sådana arrangemang bör meddelas kommissionen och offentliggöras på dess särskilda webbplats. (10)  Icke företrädda medborgare bör ha möjlighet att fritt välja vid vilken ambassad eller vilket konsulat eller i förekommande fall vid vilken unionsdelegation de vill söka konsulärt skydd. Medlemsstaterna bör kunna ingå överenskommelser om bördefördelning. Sådana överenskommelser bör vara rättvist fördelade och beakta varje medlemsstats kapacitet. Sådana överenskommelser bör dock vara genomskinliga för medborgaren och får inte riskera ett väl fungerande konsulärt skydd. Alla sådana överenskommelser bör meddelas kommissionen och offentliggöras på dess särskilda webbplats samt på medlemsstaternas och rådets särskilda webbplatser. Ändring 9 Förslag till direktiv Skäl 12 (12)  Skydd bör ges om sökande kan styrka att de är EU-medborgare. Icke företrädda medborgare som behöver konsulärt skydd kanske inte längre är i besittning av sina id-handlingar. Den grundläggande ställning som vilar på EU-medborgarskapet följer direkt av unionslagstiftningen och id-handlingar syftar endast till att styrka denna ställning. Om sökande inte kan uppvisa några id-handlingar bör de därför ha rätt att styrka sin ställning på annat sätt, om så krävs genom kontroll med myndigheterna i den medlemsstat i vilken sökande säger sig vara medborgare. (12)  Skydd bör ges om sökande kan styrka att de är unionsmedborgare. Icke företrädda medborgare som behöver konsulärt skydd kanske inte längre är i besittning av sina id-handlingar. Den grundläggande ställning som vilar på unionsmedborgarskapet följer direkt av unionslagstiftningen och id-handlingar syftar endast till att styrka denna ställning. Om sökande inte kan uppvisa några id-handlingar bör de därför ha rätt att styrka sin ställning på annat sätt, om så krävs genom kontroll med myndigheterna i den medlemsstat i vilken sökande säger sig vara medborgare. Den bistående ambassaden eller det bistående konsulatet bör tillhandahålla icke företrädda medborgare de nödvändiga medlen för att styrka sin identitet. Ändring 10 Förslag till direktiv Skäl 14 (14)  För att klargöra vilka samordnings- och samarbetsåtgärder som krävs bör ramarna för samarbetet och samordningen fastställas. Konsulärt skydd för icke företrädda medborgare inbegriper att lämna bistånd i ett antal typiska situationer, såsom vid frihetsberövande, allvarliga olyckor eller allvarlig sjukdom och dödfall, men även insatser för att tillhandahålla praktiskt stöd och hjälp med hemresa i nödsituationer samt utfärdande av provisoriska handlingar. Eftersom skyddsbehovet alltid är beroende av den faktiska situationen bör det konsulära skyddet inte vara begränsat till de situationer som anges i detta direktiv. (14)  För att klargöra vilka samordnings- och samarbetsåtgärder som krävs bör ramarna för samarbetet och samordningen fastställas. Konsulärt skydd för icke företrädda medborgare inbegriper att lämna bistånd i ett antal typiska situationer, såsom vid frihetsberövande, allvarliga olyckor eller allvarlig sjukdom och dödfall, men även insatser för att tillhandahålla praktiskt stöd och hjälp med hemresa i nödsituationer samt utfärdande av provisoriska handlingar, liksom i krissituationer. Eftersom skyddsbehovet alltid är beroende av den faktiska situationen bör det konsulära skyddet inte vara begränsat till de situationer som särskilt anges i detta direktiv. Ändring 11 Förslag till direktiv Skäl 14a (nytt) (14a)  Vid tillhandahållandet av konsulärt skydd vid anhållande eller frihetsberövande bör särskilda situationer beaktas, i synnerhet när offer för människohandel anhålls eller frihetsberövas för brott som är en direkt följd av att de har blivit utsatta för människohandel. Icke företrädda medborgare kan befinna sig i en mer utsatt situation mot bakgrund av att de saknar direkt representation. Ändring 12 Förslag till direktiv Skäl 15 (15)  En förutsättning för en god samordning och ett väl fungerande samarbete mellan medlemsstaterna bör de konsulära myndigheterna fastställa de olika typerna av bistånd som ska ges i specifika situationer. Dessa typer av bistånd bör återspegla gemensam praxis mellan medlemsstaterna, dock utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som ålägger medlemsstaterna att ge skydd på samma villkor som gäller för egna medborgare. (15)  En förutsättning för en god samordning och ett väl fungerande samarbete mellan medlemsstaternas konsulära myndigheter är att det fastställs vilka olika typer av bistånd som ska ges i specifika situationer. Dessa typer av bistånd bör återspegla gemensam praxis mellan medlemsstaterna, dock utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som ålägger medlemsstaterna att ge skydd på samma villkor som gäller för egna medborgare. Det bör säkerställas att språkhindren övervinns och att icke företrädda medborgare får tillgång till tolkning eller annat nödvändigt bistånd. Ändring 13 Förslag till direktiv Skäl 18a (nytt) (18a)  Medlemsstaterna bör överväga att inrätta en ”förvaltningsfond” för konsulärt skydd, från vilken den bistående medlemsstatens ambassad eller konsulat kan förskottera sina utgifter för att bistå en icke företrädd medborgare och till vilken den bistådde icke företrädde medborgarens medlemsstat bör ersätta penningförskottet. Kommissionen bör i samarbete med medlemsstaterna anta tydliga regler om fördelningen av den ekonomiska bördan för en väl fungerande förvaltningsfond. Ändring 14 Förslag till direktiv Skäl 20 (20)  När det gäller samordning på platsen och i krissituationer bör behörigheten och respektive roller klargöras för att säkerställa att icke företrädda medborgare verkligen tas om hand. Det konsulära samarbetet på lokal nivå bör utformas så att vederbörlig hänsyn tas till icke företrädda medborgare, till exempel genom insamling av relevanta kontaktuppgifter från de närmaste regionala ambassaderna och konsulaten som representerar medlemsstater. (20)  När det gäller samordning i krissituationer bör behörigheten och respektive roller klargöras för att säkerställa att icke företrädda medborgare verkligen tas om hand. I krissituationer bör unionsdelegationerna säkerställa nödvändig samordning mellan medlemsstaterna. För att kunna uppfylla denna roll bör Europeiska avdelningen för yttre åtgärder (utrikestjänsten) ha tillgång till tillräckliga ekonomiska medel, bland annat för utbildningen av personalen vid medlemsstaternas konsulat. Ändring 15 Förslag till direktiv Skäl 21 (21)  I krissituationer är adekvata förberedelser och en tydlig ansvarsfördelning av största betydelse. Krisberedskapsplaneringen bör därför fullt ut omfatta icke företrädda medborgare och nationella beredskapsplaner bör samordnas. Begreppet ledande stat bör utvecklas vidare mot denna bakgrund. (21)  I krissituationer är adekvata förberedelser och en tydlig ansvarsfördelning av största betydelse. Krisberedskapsplaneringen bör därför fullt ut omfatta icke företrädda medborgare och nationella beredskapsplaner bör samordnas av utrikestjänsten. Ändring 16 Förslag till direktiv Skäl 22a (nytt) (22a)  Utrikestjänsten bör anordna utbildning för konsulatens personal för att främja biståndet till medborgarna, inbegripet icke företrädda medborgare, som en del av förberedelserna inför krissituationer. Ändring 17 Förslag till direktiv Skäl 22b (nytt) (22b)  Konsulär personal bör ges utbildning i syfte att förbättra samarbetet och öka deras kunskap om medborgarnas rättigheter enligt fördragen och detta direktiv. Ändring 18 Förslag till direktiv Skäl 23 (23)  I tredjeländer representeras unionen av EU-delegationer, som tillsammans med medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar bidrar till att genomföra EU-medborgarnas rätt till konsulärt skydd, i enlighet med vad som specificeras ytterligare i artikel 35 i fördraget om Europeiska unionen. Enligt Wienkonventionen om konsulära förbindelser får medlemsstaterna ge konsulärt skydd på andra medlemsstaters vägnar, såvida inte det berörda tredjelandet invänder mot detta. Medlemsstaterna bör vidta de åtgärder som krävs i förbindelserna med tredjeländer för att se till att konsulärt skydd kan tillhandahållas på andra medlemsstaters vägnar. (23)  I tredjeländer representeras unionen av unionsdelegationer, som tillsammans med medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar bidrar till att genomföra unionsmedborgarnas rätt till konsulärt skydd, i enlighet med vad som specificeras ytterligare i artikel 35 i fördraget om Europeiska unionen. Unionsdelegationerna bör säkerställa nödvändig samordning mellan medlemsstaterna och kan om så är lämpligt anförtros konsulära uppgifter. För att kunna utöva denna roll bör utrikestjänsten erhålla tillräckliga ekonomiska medel. Ändring 19 Förslag till direktiv Skäl 25 (25)  Detta direktiv bör inte påverka mer förmånliga nationella bestämmelser, förutsatt att de är förenliga med detta direktiv. (25)  Detta direktiv bör inte påverka mer förmånliga nationella bestämmelser, förutsatt att de är förenliga med detta direktiv. Detta direktiv bör inte ålägga medlemsstaterna några skyldigheter att tillhandahålla icke företrädda medborgare sådana typer av bistånd som de inte tillhandahåller sina egna medborgare. Ändring 20 Förslag till direktiv Skäl 25a (nytt) (25a)  Detta direktiv bör inte påverka icke företrädda medlemsstaters rätt och/eller skyldighet att ge direkt bistånd till sina medborgare när så är nödvändigt och/eller önskvärt. Icke företrädda medlemsstater bör ge kontinuerligt stöd till medlemsstater som erbjuder konsulär hjälp till deras medborgare. Ändring 21 Förslag till direktiv Skäl 25b (nytt) (25b)  I syfte att säkerställa att detta direktiv fungerar snabbt och ändamålsenligt bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på eventuella ändringar av bilagorna. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. Ändring 22 Förslag till direktiv Skäl 27 (27)  I enlighet med det diskrimineringsförbud som föreskrivs i stadgan bör medlemsstaterna genomföra detta direktiv utan diskriminering mellan dem som omfattas av det på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. (27)  I enlighet med det diskrimineringsförbud som föreskrivs i stadgan, särskilt i artikel 21, bör medlemsstaterna, unionsdelegationerna och i förekommande fall utrikestjänsten alltid genomföra detta direktiv utan diskriminering mellan dem som omfattas av det på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Ändring 23 Förslag till direktiv Skäl 27a (nytt) (27a)  Medlemsstaterna bör uppmuntra sina egna medborgare att registrera sig på sina utrikesministeriers webbplatser innan de besöker tredjeländer för att underlätta bistånd vid behov, särskilt i krissituationer. Ändring 24 Förslag till direktiv Skäl 27b (nytt) (27b)  Kommissionen bör överväga att inrätta en telefonjour som är öppen dygnet runt veckans alla dagar för att göra information lättillgänglig för medborgare som söker konsulärt skydd i nödsituationer. Ändring 25 Förslag till direktiv Artikel 1 I detta direktiv fastställs de samarbets- och samordningsåtgärder som behövs för att främja EU-medborgarnas möjligheter att, på territoriet till ett tredjeland där den medlemsstat i vilken de är medborgare saknar representation, utöva sina rättigheter till diplomatiskt eller konsulärt skydd från en annan medlemsstats konsulära myndigheter på samma villkor som medborgare i den medlemsstaten. I detta direktiv fastställs de samarbets- och samordningsåtgärder som behövs för att underlätta unionsmedborgares möjligheter att, på territoriet till ett tredjeland där den medlemsstat i vilken de är medborgare saknar representation, omfattas av diplomatiskt eller konsulärt skydd från en annan medlemsstats konsulära myndigheter på samma villkor som medborgarna i den medlemsstaten. EU-delegationerna kan vid behov även anförtros konsulära uppgifter för icke företrädda medborgare. Ändring 26 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 1 1.  Varje EU-medborgare som inte är företrädd av en diplomatisk eller konsulär myndighet i ett tredjeland, nedan kallad icke företrädd medborgare, ska ha rätt till skydd av en annan medlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter på samma villkor som den medlemsstatens egna medborgare. 1.  Varje medborgare i ett medlemsland i unionen som inte är företrädd av en diplomatisk eller konsulär myndighet i ett tredjeland, nedan kallad icke företrädd medborgare, ska skyddas av en annan medlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter och av unionsdelegationen på samma villkor som den medlemsstatens egna medborgare. Ändring 27 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 3 3.  Icke företrädda medborgares familjemedlemmar som själva inte är EU-medborgare ska ha rätt till konsulärt skydd på samma villkor som familjemedlemmar till medborgare i den bistående medlemsstaten som själva inte är medborgare. 3.  Icke företrädda medborgares familjemedlemmar som själva inte är unionsmedborgare ska ha rätt till konsulärt skydd på samma villkor som familjemedlemmar till medborgare i hemmedlemsstaten eller till konsulärt skydd av en EU-delegation. Ändring 28 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 3 3.  Honorärkonsuler ska anses likvärdiga med tillgängliga ambassader eller konsulat, inom ramen för sin behörighet enligt nationell lagstiftning och praxis. 3.  Honorärkonsuler ska anses likvärdiga med tillgängliga ambassader eller konsulat i den mån de har den behörighet som krävs enligt nationell lagstiftning och praxis. Ändring 29 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 1 1.  Icke företrädda medborgare kan välja vid vilken ambassad eller vilket konsulat de vill söka skydd. 1.  Icke företrädda medborgare kan välja vid vilken medlemsstats ambassad eller konsulat de vill söka skydd. De kan vid behov och i förekommande fall även söka bistånd från unionsdelegationen. Medlemsstaterna ska på sina utrikesministeriers webbplatser tillgängliggöra information om sina medborgares rätt att i ett tredjeland där dessa medlemsstater inte är företrädda i enlighet med detta direktiv söka konsulärt skydd vid en annan medlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter, och om de villkor som gäller för utövande av denna rätt. Ändring 30 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 2 2.  En medlemsstat får fungera som ständig representant för en annan medlemsstat och medlemsstaternas ambassader eller konsulat i ett tredjeland får ingå avtal om bördefördelning, förutsatt att det är möjligt att garantera en väl fungerande handläggning av ansökningar. Medlemsstaterna ska underrätta Europeiska kommissionen om eventuella sådana arrangemang, för offentliggörande på kommissionens särskilda webbplats för ändamålet. 2.  För att ge icke företrädda medborgare konsulärt skydd och se till att det är möjligt att säkerställa en väl fungerande handläggning av ansökningar kan medlemsstaternas representationer och vid behov unionsdelegationerna ingå lokala överenskommelser om bördefördelning och informationsutbyte. Efter att de lokala myndigheterna underrättats ska dessa lokala överenskommelser meddelas kommissionen och utrikestjänsten och offentliggöras på kommissionens webbplats och på de berörda medlemsstaternas relevanta webbplatser. Dessa överenskommelser ska vara fullt förenliga med bestämmelserna i detta direktiv. Ändring 31 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 2 2.  Om EU-medborgaren inte kan visa upp ett giltigt pass eller en giltig ID-handling, finns det möjlighet att styrka personens medborgarskap på andra sätt, om nödvändigt efter kontroll med de diplomatiska eller konsulära myndigheter som tillhör den medlemsstat där sökanden påstår sig vara medborgare. 2.  Om unionsmedborgaren inte kan visa upp ett giltigt pass eller en giltig ID-handling, finns det möjlighet att styrka personens medborgarskap på andra sätt, om nödvändigt efter kontroll med de diplomatiska eller konsulära myndigheter som tillhör den medlemsstat där sökanden påstår sig vara medborgare. Den bistående ambassaden eller det bistående konsulatet ska ge icke företrädda medborgare de nödvändiga medlen för att styrka sin identitet. Ändring 32 Förslag till direktiv Kapitel 1a – artikel 5a (ny) KAPITEL 1a: Samarbete och samordning avseende lokalt konsulärt skydd Artikel 5a Allmän princip Medlemsstaternas diplomatiska och konsulära myndigheter ska samarbeta och samordna med varandra och med unionen för att säkerställa att icke företrädda medborgare får skydd på samma villkor som egna medborgare. Unionsdelegationerna ska underlätta samarbetet och samordningen – dels mellan medlemsstaterna, dels mellan medlemsstaterna och union – för att garantera att icke företrädda medborgare får skydd på samma villkor som egna medborgare. När en ambassad eller ett konsulat eller, i förekommande fall, en av unionsdelegationerna bistår en icke företrädd medborgare, ska närmaste regionalt ansvariga ambassad eller konsulat, eller utrikesministeriet i medborgarens hemmedlemsstat samt unionsdelegationen, kontaktas och ska samarbeta för att fastställa lämpliga åtgärder att vidta. Medlemsstaterna ska lämna uppgift om berörda kontaktpersoner vid utrikesdepartementen till utrikestjänsten, som ska hålla uppgifterna uppdaterade på sin säkra webbplats. (Artikel 7 i kommissionens förslag blir obsolet.) Ändring 33 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 2 – inledningen 2.  Det konsulära skydd som avses i punkt 1 ska inbegripa skydd i följande situationer: 2.  Det konsulära skydd som avses i punkt 1 ska inbegripa skydd i framför allt följande situationer: Ändring 34 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 2 – led b (b)  När en person har fallit offer för brott. (b)  När en person har fallit offer för brott eller riskerar att utsättas för brott. Ändring 35 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 2 – stycke 1a (nytt) Detta konsulära skydd ska även utvidgas till alla andra situationer där den företrädda medlemsstaten vanligtvis skulle ge bistånd till sina egna medborgare. Ändring 36 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 1 1.  Om en icke företrädd medborgare frihetsberövas ska medlemsstaternas ambassader eller konsulat, med förbehåll för artikel 6.1, särskilt 1.  Om en icke företrädd medborgare anhålls eller frihetsberövas på annat sätt ska medlemsstaternas ambassader eller konsulat, med förbehåll för artikel 6.1, särskilt (a) bistå med att på medborgarens begäran underrätta dennes familj eller andra närstående, (a) bistå med att på medborgarens begäran underrätta dennes familj eller andra närstående, (b) besöka medborgaren och kontrollera att häktes- eller fängelselokalerna uppfyller minimikraven, (b) besöka medborgaren och se till att minimikraven avseende förhållandena vid frihetsberövande uppfylls, (c) förse medborgaren med information om frihetsberövades rättigheter. (c) förse medborgaren med information om hans eller hennes rättigheter, (ca) se till att medborgaren har tillgång till vederbörlig juridisk rådgivning. Ändring 37 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 3 3.  Ambassaden eller konsulatet ska rapportera till medborgarens hemmedlemsstat efter sina besök hos medborgaren och efter att ha kontrollerat att villkoren i häktes- eller fängelselokalerna uppfyller minimikraven. Ambassaden eller konsulatet ska omedelbart underrätta medborgarens hemmedlemsstat om eventuella klagomål rörande dålig behandling. 3.  Ambassaden eller konsulatet ska rapportera till medborgarens hemmedlemsstat efter sina besök hos medborgaren och efter att ha kontrollerat minimikraven avseende förhållandena vid frihetsberövande. Ambassaden eller konsulatet ska omedelbart underrätta medborgarens hemmedlemsstat om eventuella klagomål rörande dålig behandling och om de åtgärder som vidtagits för att förhindra sådan dålig behandling samt säkerställa att minimikraven avseende förhållandena vid frihetsberövande uppfylls. Ändring 38 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 4 4.  Ambassaden eller konsulatet ska underrätta medborgarens hemmedlemsstat om vilken information som har överlämnats medborgaren rörande hans eller hennes rättigheter. Ambassaden eller konsulatet ska fungera som mellanhand, också när det gäller hjälp med att utforma ansökningar om nåd, förtida frigivning eller förflyttning. Om nödvändigt ska ambassaden eller konsulatet fungera som mellanhand och ta emot penningbelopp för att täcka rättsliga kostnader som kan komma att deponeras av medborgarens hemmedlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter. 4.  Ambassaden eller konsulatet ska underrätta medborgarens hemmedlemsstat om vilken information som har överlämnats medborgaren rörande hans eller hennes rättigheter. Ambassaden eller konsulatet ska fungera som mellanhand, också när det gäller att se till att medborgaren får tillgång till vederbörlig juridisk rådgivning ochbistånd, inbegripet med att utforma ansökningar om nåd, förtida frigivning eller förflyttning. Om nödvändigt ska ambassaden eller konsulatet fungera som mellanhand och ta emot penningbelopp för att täcka rättsliga kostnader som kan komma att deponeras av medborgarens hemmedlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter. Ändring 39 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 1 1.  När icke företrädda medborgare har fallit offer för brott ska medlemsstaternas ambassader och konsulat, med förbehåll för artikel 6.1 särskilt 1.  När icke företrädda medborgare har fallit offer för brott eller riskerar att utsättas för brott ska medlemsstaternas ambassader och konsulat, med förbehåll för artikel 6.1 särskilt (a) bistå med att informera medborgarens familjemedlemmar eller andra närstående, förutsatt att medborgaren uttrycker önskemål om detta, (a) bistå med att informera medborgarens familjemedlemmar eller andra närstående, förutsatt att medborgaren uttrycker önskemål om detta, (b) ge medborgaren information och/eller råd om relevanta rättsliga frågor och sjukvård. (b) tillhandahålla medborgaren information och/eller råd om sjukvård, (ba) tillhandahålla medborgaren information om hans eller hennes rättigheter och tillgång till vederbörligt juridiskt bistånd och vederbörlig juridisk rådgivning. Ändring 40 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 2 2.  Ambassaden eller konsulatet ska underrätta medborgarens hemmedlemsstat om händelsen, hur allvarlig den är och vilken hjälp som har lämnats samt kontakta medborgarens familjemedlemmar eller andra närstående, förutsatt att medborgaren när så är möjligt har gett sitt samtycke till detta. 2.  Ambassaden eller konsulatet ska underrätta medborgarens hemmedlemsstat om händelsen, hur allvarlig den är och vilket bistånd som har lämnats. Hemmedlemsstaten ska kontakta medborgarens familjemedlemmar eller andra närstående, såvida inte medborgaren nekat till det. Ändring 41 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 2 2.  Ambassaden eller konsulatet ska underrätta medborgarens hemmedlemsstat om händelsen, hur allvarlig situationen är och vilket bistånd som har lämnats samt i lämpliga fall kontakta medborgarens familjemedlemmar eller andra närstående. Ambassaden eller konsulatet ska underrätta medborgarens hemmedlemsstat om huruvida det finns behov av en medicinsk evakuering. Varje medicinsk evakuering ska föregås av ett godkännande från medborgarens hemmedlemsstat, utom i extremt brådskande fall. 2.  Ambassaden eller konsulatet ska underrätta medborgarens hemmedlemsstat om händelsen, hur allvarlig den är och vilket bistånd som har lämnats. Hemmedlemsstaten ska kontakta medborgarens familjemedlemmar eller andra närstående, såvida inte medborgaren nekat till det. Ambassaden eller konsulatet ska underrätta medborgarens hemmedlemsstat om huruvida det finns behov av en medicinsk evakuering. Varje medicinsk evakuering ska föregås av ett godkännande från medborgarens hemmedlemsstat, utom i extremt brådskande fall. Ändring 42 Förslag till direktiv Artikel 11a (ny) Artikel 11a Lokalt samarbete Lokala samarbetsmöten ska inbegripa ett regelbundet utbyte av information om icke företrädda medborgare, till exempel i fråga om medborgares säkerhet, förhållandena under frihetsberövande eller möjligheterna till kontakter med konsulära myndigheter. Om inte utrikesministerierna har kommit överens om annat på central nivå, ska ordföranden vara en företrädare för en medlemsstat eller unionsdelegationen som väljs ut på platsen. Ordföranden ska samla in och regelbundet uppdatera kontaktuppgifterna, särskilt med avseende på kontaktpunkterna för medlemsstater som saknar representation, och förmedla dem vidare till lokala ambassader och konsulat och till unionsdelegationen. Ändring 43 Förslag till direktiv Kapitel 3 och artikel 12 KAPITEL 3 utgår Ekonomiska förfaranden Artikel 12 Allmänna bestämmelser Om en icke företrädd medborgare begär bistånd i form av penningförskott eller hemresa ska följande förfarande tillämpas, med förbehåll för artikel 6.1: (a)  Den icke företrädde medborgaren ska förbinda sig att till sin medlemsstat fullt ut återbetala eventuella penningförskott eller kostnader som uppkommit, plus en konsulär avgift i förekommande fall; åtaganden görs på standardformuläret i bilaga 1. (b)  Om ambassaden eller konsulatet som ger bistånd så kräver, ska medborgarens hemmedlemsstat utan dröjsmål tillhandahålla den information som behövs för att handlägga denna begäran, inklusive uppgift om huruvida en konsulär avgift kan komma i fråga. (c)  Ambassaden eller konsulatet som ger bistånd ska underrätta medborgarens hemmedlemsstat om eventuella ansökningar om penningförskott eller hemresa som man har handlagt. (d)  På skriftlig begäran, i det format som anges i bilaga I, från den ambassad eller det konsulat som ger bistånd, ska medborgarens hemmedlemsstat fullt ut återbetala eventuella penningförskott eller kostnader som uppkommit. Ändring 44 Förslag till direktiv Artikel 13 Artikel 13 utgår Förenklat förfarande i krissituationer 1.  I krissituationer ska den ambassad eller det konsulat som ger bistånd samordna eventuella evakueringar eller annat nödvändigt bistånd som lämnas till en icke företrädd medborgare med medborgarens hemmedlemsstat. Den bistående medlemsstaten ska översända eventuella ansökningar om ersättning för kostnader för sådan evakuering eller sådant bistånd till utrikesministeriet i den berörda medborgarens hemmedlemsstat. Den bistående medlemsstaten får begära ersättning även om den icke företrädde medborgaren inte har undertecknat ett åtagande om återbetalning i enlighet med artikel 12 a. Denna punkt ska inte hindra medborgarens hemmedlemsstat från att kräva återbetalning på grundval av nationella bestämmelser. 2.  Vid omfattande kriser ska medborgarens hemmedlemsstat, om den bistående medlemsstaten så begär, ersätta kostnaderna för evakuering eller bistånd proportionellt, vilket innebär att de totala kostnaderna delas med antalet medborgare som fått bistånd. 3.  Om kostnaderna inte kan beräknas får den bistående medlemsstaten begära ersättning på grundval av schablonbelopp som är anpassade till den typ av bistånd som lämnats i enlighet med bilaga 2. 4.  Om den bistående medlemsstaten har erhållit ekonomiskt stöd i form av bistånd genom EU:s civilskyddsmekanism, ska eventuella bidrag från medborgarens hemmedlemsstat fastställas sedan unionens bidrag dragits av. 5.  Vid ansökningar om ersättning ska standardformulären i bilaga 2 användas. Ändring 45 Förslag till direktiv Kapitel 4 – rubriken Samarbete och samordning lokalt och i krissituationer Samarbete och samordning i krissituationer Ändring 46 Förslag till direktiv Artikel 14 Artikel 14 utgår Lokalt samarbete Lokala samarbetsmöten ska inbegripa ett regelbundet utbyte av information om icke företrädda medborgare, till exempel i fråga om medborgares säkerhet, förhållandena under frihetsberövande eller möjligheterna till kontakter med konsulära myndigheter. Om inte utrikesministerierna har kommit överens om annat på central nivå, ska ordföranden vara en företrädare för en medlemsstat eller EU-delegationen som väljs ut på platsen. Ordföranden ska samla in och regelbundet uppdatera kontaktuppgifterna, särskilt med avseende på kontaktpunkterna för medlemsstater som saknar representation, och förmedla dem vidare till ambassader och konsulat på platsen och till EU-delegationen. Ändring 47 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 1 1.  För att säkerställa en övergripande beredskap ska den lokala beredskapsplanen även omfatta icke företrädda medborgare. Medlemsstater som är representerade i ett tredjeland ska samordna beredskapsplanerna sinsemellan och med EU-delegationen. De ska enas om hur uppgifterna ska fördelas, så att icke företrädda medborgare verkligen erhåller fullt bistånd i krissituationer, utse företrädare för uppsamlingsplatser och på samma villkor som gäller för egna medborgare underrätta icke företrädda medborgare om arrangemang för krisberedskap. 1.  Unionsdelegationerna ska samordna beredskapsplanerna mellan medlemsstaterna för att säkerställa en övergripande beredskap, bland annat fördelningen av uppgifterna, så att icke företrädda medborgare verkligen erhåller fullt bistånd i krissituationer, utnämningen av företrädare för uppsamlingsplatser och tillhandahållandet av information som på samma villkor som gäller för egna medborgare ska ges till icke företrädda medborgare om arrangemang för krisberedskap. Ändring 48 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 2 2.  Vid en eventuell kris ska medlemsstaterna och unionen bedriva ett nära samarbete för att garantera ett väl fungerande bistånd till icke företrädda medborgare. Medlemsstaterna och unionen ska i god tid underrätta varandra om tillgänglig evakueringskapacitet. Medlemsstaterna kan på begäran få stöd av befintliga insatsgrupper på unionsnivå, inklusive experter på det konsulära området, särskilt från medlemsstater som saknar representation. 2.  Vid en eventuell kris ska medlemsstaterna och utrikestjänsten bedriva ett nära samarbete för att säkerställa ett väl fungerande bistånd till icke företrädda medborgare. Unionsdelegationen ska i god tid samordna utbytet av information om tillgänglig evakueringskapacitet, samordna själva evakueringen och tillhandahålla nödvändigt bistånd för evakuering, med eventuellt stöd av befintliga insatsgrupper på unionsnivå, inklusive experter på det konsulära området, särskilt från medlemsstater som saknar representation. Ändring 49 Förslag till direktiv Artikel 16 – rubriken Ledande stat Samordning av förberedelser inför och åtgärder vid en eventuell kris Ändring 50 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 1 1.   Vid tillämpningen av detta direktiv avses med ledande stat eller ledande stater en eller flera medlemsstat(-er) i ett tredjeland, med ansvar för att samordna och leda biståndet i samband med förberedelser inför och åtgärder vid en eventuell kris, vilket inbegriper en särskild roll när det gäller icke företrädda medborgare. 1.   Unionsdelegationerna ska ha ansvar för att samordna och tillhandahålla biståndet i samband med förberedelser inför och åtgärder vid en eventuell kris, vilket inbegriper en särskild roll när det gäller icke företrädda medborgare. Ändring 51 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 2 2.  En medlemsstat ska utses till ledande stat i ett visst tredjeland om den meddelat önskemål om detta via det befintliga säkra kommunikationsnätet, såvida inte en annan medlemsstat invänder inom 30 dagar eller den tilltänkta ledande staten avsäger sig uppdraget via det säkra kommunikationsnätet. Om fler än en medlemsstat gemensamt vill åta sig uppdraget att fungera som ledande stat, ska de gemensamt meddela sin avsikt via det säkra kommunikationsnätet. I en krissituation får en eller flera medlemsstater åta sig detta uppdrag omedelbart, och om så sker ska detta meddelas inom 24 timmar. Medlemsstaterna får avsäga sig ett sådant erbjudande, men deras medborgare och andra tänkbara mottagare har fortfarande rätt till bistånd från den ledande staten, i enlighet med artikel 6.1. Om det inte finns någon ledande stat, ska medlemsstater med representation på platsen enas om vilken medlemsstat som ska samordna biståndet till icke företrädda medborgare. utgår Ändring 52 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 3 3.  Som en förberedelse inför eventuella kriser ska den ledande staten se till att ambassader och konsulat tar hänsyn till icke företrädda medborgare i sin beredskapsplanering, att beredskapsplanerna är kompatibla och att ambassader och konsulat samt unionens delegater vederbörligen informeras om dessa arrangemang. 3.  Som en förberedelse inför eventuella kriser ska unionsdelegationen se till att ambassader och konsulat på vederbörligt sätt inkluderar icke företrädda medborgare i sin beredskapsplanering, att beredskapsplanerna är kompatibla och att ambassader och konsulat vederbörligen informeras om dessa arrangemang. Ändring 53 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 4 4.  Vid en eventuell kris ska den ledande staten/de ledande staterna eller den medlemsstat som samordnar biståndet ansvara för att samordna och leda bistånds- och uppsamlingsåtgärder för icke företrädda medborgare, och om nödvändigt säkra evakuering till en säker plats med bistånd av de andra berörda medlemsstaterna. Den ska också tillhandahålla en kontaktpunkt för medlemsstater som saknar representation, genom vilken dessa kan motta information om sina medborgare och samordna nödvändigt bistånd. Den ledande staten/de ledande staterna eller den medlemsstat som samordnar biståndet för icke företrädda medborgare kan i lämpliga fall söka bistånd via sådana instrument som EU:s civilskyddsmekanism och utrikestjänstens strukturer för krishantering. Medlemsstaterna ska tillhandahålla den ledande staten/de ledande staterna eller den medlemsstat som samordnar biståndet all relevant information som finns tillgänglig rörande deras icke företrädda medborgare som befinner sig i landet i en krissituation. 4.  Vid en eventuell kris ska unionsdelegationen ansvara för att samordna och leda bistånds- och uppsamlingsåtgärder för icke företrädda medborgare, och samordna evakuering till en säker plats med stöd av de berörda medlemsstaterna. Den ska också tillhandahålla en kontaktpunkt för medlemsstater som saknar representation, genom vilken dessa kan motta information om sina medborgare och samordna nödvändigt bistånd. Unionsdelegationen och de berörda medlemsstaterna kan i lämpliga fall söka stöd via sådana instrument som EU:s civilskyddsmekanism och krishanterningsstrukturerna från Europeiska avdelningen för yttre åtgärder. Medlemsstaterna ska tillhandahålla unionsdelegationen all relevant information som finns tillgänglig rörande deras icke företrädda medborgare som befinner sig i landet i en krissituation. Ändring 54 Förslag till direktiv Kapitel 4a (nytt) KAPITEL 4a Finansiella förfaranden Ändring 55 Förslag till direktiv Artikel 16a (ny) Artikel 16a Allmänna bestämmelser Om en icke företrädd medborgare begär bistånd i form av penningförskott eller hemresa ska följande förfarande tillämpas, med förbehåll för artikel 6.1: (a)  Den icke företrädda medborgaren ska förbinda sig att till sin medlemsstat fullt ut återbetala eventuella penningförskott eller kostnader som uppkommit, plus en konsulär avgift i förekommande fall; åtaganden görs på standardformuläret i bilaga 1. (b)  Om ambassaden eller konsulatet som ger bistånd så kräver, ska medborgarens hemmedlemsstat utan dröjsmål tillhandahålla den information som behövs för att handlägga denna begäran, inklusive uppgift om huruvida en konsulär avgift kan komma i fråga. (c)  Ambassaden eller konsulatet som ger bistånd ska underrätta medborgarens hemmedlemsstat om eventuella ansökningar om penningförskott eller hemresa som man har handlagt. (d)  På skriftlig begäran, i det format som anges i bilaga 1, från den ambassad eller det konsulat som ger bistånd, ska medborgarens hemmedlemsstat fullt ut återbetala eventuella penningförskott eller kostnader som uppkommit. Ändring 56 Förslag till direktiv Artikel 16b (ny) Artikel 16b Förenklat förfarande i krissituationer 1.  I krissituationer ska unionsdelegationen samordna eventuella evakueringar eller annat nödvändigt bistånd som lämnas till en icke företrädd medborgare med medborgarens hemmedlemsstat. 2.  Utrikestjänsten ska ha tillgång till tillräckliga ekonomiska medel för att samordna och tillhandahålla bistånd beträffande krisförberedelser och i krissituationer. Ändring 57 Förslag till direktiv Artikel 18a (ny) Artikel 18a Ändringar av bilagorna Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 18b med avseende på ändringar av bilagorna. Ändring 58 Förslag till direktiv Artikel 18b (ny) Artikel 18b Utövande av delegeringen 1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel. 2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 18 ska ges tills vidare från och med …*. 3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 18a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. 4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. 5.  En delegerad akt som antas enligt artikel 18a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. * Datum för detta direktivs ikraftträdande.

Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2012 om de 20 viktigaste problemen på den inre marknaden för europeiska företag och medborgare (2012/2044(INI))

P7_TA(2012)0395 A7-0310/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument ”The Single Market through the lens of the people: A snapshot of citizens’ and businesses’ 20 main concerns” (Den inre marknaden från medborgarnas synpunkt: En överblick över medborgarnas och företagens 20 största farhågor) (SEC(2011)1003),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden – Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt” (COM(2011)0206),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”På väg mot en inre marknadsakt – Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi: Femtio förslag för att arbeta, driva företagsverksamhet och handel bättre tillsammans” (COM(2010)0608),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (COM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”En inre marknad för framtidens Europa” (COM(2007)0724) och kommissionens avdelningars åtföljande arbetsdokument om en översyn av de resultat som uppnåtts (SEC(2007)1521),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 september 2007 om översynen av den inre marknaden(1) och kommissionens avdelningars arbetsdokument om översynen av den inre marknaden och resultaten efter ett år (SEC(2008)3064),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om smart lagstiftning i Europeiska unionen (COM(2010)0543),

–  med beaktande av kommissionens tjugosjunde årsrapport om kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning (2009) (COM(2010)0538) och kommissionens avdelningars åtföljande arbetsdokument om situationen i de olika sektorerna (SEC(2010)1143),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”En Europeisk union som bygger på resultat – tillämpningen av gemenskapsrätten” (COM(2007)0502),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 29 juni 2009 om åtgärder för att förbättra den inre marknadens funktion(2),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 10 december 2010 om inremarknadsakten,

–  med beaktande av professor Mario Montis rapport till kommissionen om att blåsa nytt liv i den inre marknaden,

–  med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare(3),

–  med beaktande av resultattavlan för den inre marknaden nr 21 (2010) och sina resolutioner av den 9 mars 2010(4) och den 23 september 2008(5) om resultattavlan för den inre marknaden,

–  med beaktande av artiklarna 258–260 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 7, 10 och 15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för transport och turism, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för framställningar (A7-0310/2012), och av följande skäl:

A.  Dokumentet ”The Single Market through the lens of the people: A snapshot of citizens’ and businesses’ 20 main concerns” (Den inre marknaden från medborgarnas synpunkt: En överblick över medborgarnas och företagens 20 största farhågor) bekräftar att verkligheten inte lever upp till förväntningarna när det gäller den inre marknaden.

B.  Det finns fortfarande alltför många hinder för att EU-medborgarna fullt ut ska kunna dra fördel av den inre marknaden. Dessa hinder hämmar utvecklingen av en känsla av att alla EU-medborgare tillhör samma gemenskap. Det är hög tid att åtgärda dessa svårigheter, så att EU-medborgarna fullt ut kan dra nytta av sin rätt till fri rörlighet och de fördelar som EU-medlemskapet innebär.

C.  I den ekonomiska, finansiella och sociala kris som Europa för närvarande genomgår är det mycket viktigt att avlägsna hinder och stimulera den inre marknaden och därmed bidra till innovation, tillväxt, främjande av konkurrenskraften, sysselsättningsskapande och ökat förtroende för marknaden. Fördjupandet av den inre marknaden kommer att gynna alla EU-medborgare genom att bidra till EU:s territoriella, ekonomiska och sociala sammanhållning.

D.  Den inre marknaden är en grundläggande faktor för att nå målen för Europa 2020-strategin samt målet med hållbar och smart tillväxt för alla. För att stimulera den inre marknaden måste det nya politiska tänkesättet utgå från medborgarna, konsumenterna och företagen, särskilt de små och medelstora företagen.

E.  EU-medborgarna måste hantera en rad olika svårigheter och komplicerade och diskriminerande krav som banker ställer i samband med öppnande av ett bankkonto, vilket innebär att 30 miljoner EU-medborgare fortfarande inte har något bankkonto och att deras rörlighet därmed begränsas. Enligt uppgifter i Eurobarometer tycker 29 procent av de tillfrågade konsumenterna att det är svårt att jämföra olika erbjudanden om bankkonton och kan därför inte välja vilken typ av konto som lämpar sig bäst för deras behov.

F.  Ungefär 30 procent av EU-medborgarna känner inte till att de har rätt till sjuk- och hälsovård utomlands och rätt till ersättning för kostnaderna. Bara en av tre EU-medborgare vet att ett europeiskt sjukförsäkringskort ska tas med vid utlandsresor och att detta kort är oumbärligt vid tillfälliga vistelser, som exempelvis semesterresor, affärsresor eller studievistelser i ett annat land.

G.  Den fria rörligheten för varor är en av hörnstenarna i EU:s politik. EU har infört ett enhetligt system för typgodkännande och harmoniserade registreringsbevis för motorfordon. Därmed har det blivit mycket enklare att köpa en personbil i eller överföra en personbil till en annan medlemsstat. EU-medborgare som bosätter sig i en annan medlemsstat och vill ta med sig sin bil möter betungande och komplicerade förfaranden och ombeds visa upp handlingar som inte finns i hemmedlemsstaten samt betala extra skatter. EU-medborgare som vill köpa ett fordon i en annan medlemsstat möter liknande svårigheter. Parlamentet mottar många klagomål från medborgare som möts av besvärliga formaliteter, mycket ofta i samband med omregistreringen av deras motorfordon i en annan medlemsstat och därmed förknippade extrakostnader. Samtidigt måste unionen och medlemsstaterna se till att omregistrering av stulna motorfordon med förfalskade registreringspapper undviks.

H.  EU:s bestämmelser om passagerares rättigheter ger medborgarna en minimiskyddsnivå och underlättar därmed rörligheten och den sociala integrationen. Bestämmelserna bidrar till att skapa likvärdiga konkurrensvillkor för transportföretagen såväl inom som mellan transportslag. EU:s rättsliga ram för skydd av passagerares rättigheter behöver säkerställa en miniminivå för konsumentskyddet, så att det kan stå emot föränderliga affärsmetoder, som t.ex. tilläggsavgifter, och inbegripa konkurser och insolvens hos flygbolag. EU bör reagera på nya multimodala rörlighetsmönster.

I.  Avlägsnandet av rättsliga och fysiska hinder mot upprättandet av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde, framför allt när det gäller godstransport, skulle bidra till att öka tillväxten på den inre marknaden.

J.  62 procent av de europeiska konsumenterna skulle vilja byta energileverantör och få lägre avgifter, men deras valfrihet begränsas av bristen på tydlig och jämförbar information samt hindren för uppsägning av de befintliga energileveransavtalen. Ett sådant byte skulle innebära besparingar på 100 euro per kund, vilket motsvarar 13 miljarder euro i hela EU.

K.  De europeiska medborgarna ser mycket positivt på fördjupandet av den inre marknaden på området mobiltelekommunikation, i synnerhet när det gäller roaming.

L.  26 procent av de europeiska konsumenter som deltog i undersökningarna har haft problem med tillhandahållandet av internettjänster. Det är komplicerat och dyrt att byta internetleverantör, och konsumenterna upplever ofta att kvaliteten på tjänsterna är bristfällig och att de nationella bestämmelserna tillämpas olika strikt.

M.  Bristen på information om konsumenträttigheter, den felaktiga tillämpningen av lagstiftningen och svårigheterna att lösa tvister i samband med gränshandel har lett till att konsumenterna drar sig för att handla på nätet, vilket medför att EU saknar en verklig digital marknad för medborgare och företag. Enligt uppgifter från de europeiska konsumentcentren är näthandeln ansvarig för merparten (59 procent) av konsumenternas klagomål.

N.  Företag stöter fortfarande på svårigheter när de vill delta i offentlig upphandling i andra medlemsstater, både som avtalsslutande företag och som underleverantörer, särskilt beroende på olika nationella regler om offentlig upphandling, på de komplicerade administrativa krav som finns i vissa medlemsstater samt på språkbarriärerna.

O.  En förbättring av de små och medelstora företagens tillgång till finansiering är av stor betydelse under de rådande ekonomiska förhållandena, både för själva företagens överlevnad och utveckling samt för att stärka näringslivsklimatet och tillväxten i Europa som helhet.

P.  Funktionshindrades behov bör ägnas särskild uppmärksamhet, så att dessa personer kan dra full nytta av den inre marknaden, genom åtgärder för att se till att nytt elektroniskt innehåll är fullständigt tillgängligt för funktionshindrade, i enlighet med de internationella normerna för webbtillgänglighet(6) och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, där skyldigheter fastställs i fråga om tillgänglighet(7).

I.Inledning

1.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen tagit fram arbetsdokumentet ”The Single Market through the lens of the people: A snapshot of citizens’ and businesses’ 20 main concerns” (Den inre marknaden från medborgarnas synpunkt: En överblick över medborgarnas och företagens 20 största farhågor), vilket offentliggjordes efter det att parlamentet utfärdat sin resolution av den 20 maj 2010 om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare.

2.  Europaparlamentet välkomnar detta relevanta initiativ från kommissionen, genom vilket intresset riktas mot företagens och medborgarnas svårigheter och problem vid utövandet av de rättigheter som de ges genom EU. Parlamentet anser emellertid att arbetsdokumentet kunde ha varit mer djuplodande.

3.  Europaparlamentet är övertygat om att fullbordandet av den inre marknaden är nödvändigt för EU-medborgarnas ekonomiska och sociala välstånd. Kommissionen uppmanas att vidta konkreta åtgärder och lägga fram genomförbara förslag för att lösa de problem som pekats ut som medborgarnas 20 största farhågor.

4.  Europaparlamentet anser att EU i den pågående allvarliga finanskrisen måste intensifiera sina insatser för att undanröja hindren för en väl fungerande inre marknad, särskilt inom områden som kan fungera som drivkrafter för hållbar tillväxt, såsom gränsöverskridande affärs- och företagsverksamhet, tillhandahållande av tjänster, rörlighet, tillgång till finansiering och förmåga att förstå finansiell information.

5.  Europaparlamentet erkänner att ökad rörlighet för kvalificerad arbetskraft kan bidra till att skapa ett mer konkurrenskraftigt Europa. Parlamentet anser att man för att åstadkomma detta måste anta ett modernt regelverk för erkännande av yrkeskvalifikationer genom att använda varningsmekanismen inom informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

6.  Europaparlamentet välkomnar införandet av ett europeiskt yrkeskort med hjälp av IMI. Inom ramen för detta system genomförs just nu en utvärdering av kriterierna för ett sådant kort, med målet att underlätta administrativa ärenden och frivillig gränsöverskridande rörlighet inom EU. Parlamentet anser dessutom att man med hjälp av IMI kan åstadkomma ett snabbare samarbete mellan hemmedlemsstaten och värdlandet och på så sätt bidra till att korrigera ihållande obalanser på EU:s arbetsmarknad.

7.  Europaparlamentet betonar att rörligheten för arbetstagare i olika medlemsstater måste vara en frivillig handling och alltid måste gå hand i hand med fullständig respekt för arbetstagarnas rättigheter.

8.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över det faktum att det förekommer olagliga arbetsförmedlingar som utnyttjar arbetstagare i hela EU och på så sätt undergräver den fria rörligheten för arbetstagare. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att utarbeta en handlingsplan för att ta itu med detta problem, exempelvis genom närmare samarbete mellan nationella arbetsmiljömyndigheter.

9.  Europaparlamentet understryker det brådskande behovet av att förbättra medborgarnas medvetenhet om beskattningen inom EU och av att minska skattehindren för gränsarbetare och gränsöverskridande arbetsgivare i syfte att främja rörlighet och främja gränsöverskridande affärsinitiativ samtidigt som man bekämpar möjligheterna till skatteflykt och skattebedrägerier.

10.  Europaparlamentet betonar därför att det krävs en socialt rättvis skattepolitik som har en omfördelande roll och som är inriktad på att uppnå tillväxt. Denna skattepolitik måste kunna åtgärda de stora problemen med skattekonkurrens, effektiv kontroll, beskattning av utlandsbaserade företag och avskaffande av de skatteparadis som för närvarande frodas inom EU.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka de program som bidrar till att förbättra företagsamheten, internationaliseringen och konkurrenskraften för europeiska små och medelstora företag, som utgör basen i den europeiska ekonomin.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra små och medelstora företag att rekrytera ungdomar och stärka de rörlighetsprogram som uppmuntrar ungdomar att förbättra sina färdigheter, så att de blir mer anställbara och kan ta sig in på arbetsmarknaden.

13.  Europaparlamentet välkomnar ytterligare lagstiftningsinitiativ som syftar till att skapa en helt integrerad inre marknad för att öka konkurrensen och effektiviteten och ge de europeiska konsumenterna större valmöjligheter.

14.  Europaparlamentet framhåller internets funktion för ett effektivt näringsliv och e-handelns allt viktigare funktion för skapandet av nya marknader, tillväxt och nya möjligheter för företag. Parlamentet betonar att det är viktigt att säkerställa fullt fungerande system för alternativ tvistlösning och tvistlösning online och stärka konsumenternas och företagens förtroende för den digitala marknaden. Parlamentet kräver att licenssystemen förenklas, att det inrättas en effektiv ram för upphovsrätt och att åtgärder vidtas för att förhindra piratkopiering och varumärkesförfalskning.

15.  Europaparlamentet påminner om att det i artikel 194 i EUF-fördraget fastställs att unionens energipolitik ska utmärkas av en solidarisk anda mellan medlemsstaterna. Parlamentet betonar att fullbordandet av den inre marknaden för energi bör ta hänsyn till de strukturella socioekonomiska skillnaderna mellan de europeiska regionerna och inte bör lägga bördor på medlemsstaterna.

16.  Europaparlamentet noterar att EU med antagandet av lagstiftningen om busspassagerares rättigheter 2011 nu har en övergripande och integrerad uppsättning bestämmelser om grundläggande passagerarrättigheter som omfattar alla transportmedel.

17.  Europaparlamentet anser att den huvudsakliga målsättningen för EU:s banksektor bör vara att tillhandahålla kapital till den reala ekonomin, vilket är en av förutsättningarna för framväxten av en kunskapsbaserad inre marknad som gynnar tillväxt, konkurrens och sysselsättning.

18.  Europaparlamentet välkomnar den reform av offentlig upphandling som föreslås av kommissionen och anser att man genom att fastställa gemensamma principer på EU-nivå tillsammans med flexibla, tydliga och enkla regler för offentlig upphandling skulle göra det möjligt för företag, framför allt små och medelstora företag, att bättre utnyttja de möjligheter som gränsöverskridande offentlig upphandling erbjuder. Parlamentet betonar att det är viktigt att fastställa ett EU-omfattande system för offentlig e-upphandling, vilket skulle garantera större insyn och konkurrenskraft samt göra det möjligt att använda offentliga medel på ett effektivare sätt.

19.  Europaparlamentet beklagar att man har skjutit upp det lagstiftningsförslag som syftar till att se till att den offentliga sektorns webbplatser är fullt tillgängliga senast 2015. Parlamentet välkomnar färdplanen för digital integration och uppmanar till genomförande av initiativet för webbtillgänglighet och riktlinjerna för utformning av innehåll på webben för e-förvaltningsportaler.

20.  Europaparlamentet uppmärksammar vikten av att utveckla europeiska standarder eftersom dessa är absolut nödvändiga både för att förverkliga den inre marknaden och för att öka EU:s internationella konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera lättare tillgång till europeiska standarder för små och medelstora företag och mikroföretag.

21.  Europaparlamentet påpekar att skillnaderna i regleringen av e-signaturer i medlemsstaterna fortfarande är ett stort hinder för en välfungerande inre marknad i EU, framför allt för tillhandhållandet av tjänster. Parlamentet anser att det är viktigt att införa ett enda system för erkännandet av e-signaturer över hela EU.

22.  Europaparlamentet betonar vikten av att i samband med e-fakturering skapa ett klart rättsläge, en transparent teknisk miljö samt öppna och kompatibla lösningar som grundas på lagkrav, kommersiella transaktioner och gemensamma tekniska standarder i syfte att underlätta en omfattande användning av e-fakturering.

23.  Europaparlamentet betonar att alla EU-medborgare som inte redan har ett bankkonto i den medlemsstat där de har ansökt om ett sådant bör ha tillgång till grundläggande banktjänster. Parlamentet anser i detta sammanhang att grundläggande banktjänster främjar låginkomsttagares tillgång till grundläggande betalningsinstrument för att kunna sätta in, överföra och ta ut kontanter på den inre marknaden, särskilt med avseende på pendling över gränserna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag för att garantera konsumentvänliga förfaranden för att öppna bankkonton i hela unionen.

24.  Europaparlamentet är oroat över att EU-medborgare som ärver, går i pension eller överför kapital utomlands ofta drabbas av dubbelbeskattning. Parlamentet efterlyser ökade insatser för att få bukt med denna situation. Parlamentet beklagar att kommissionen endast har föreslagit en rekommendation inom området arvsbeskattning.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen på nytt att utvärdera de olika reglerna för pensionsfonder och behovet av att förbättra möjligheterna att överföra pensionsrättigheter, framför allt tjänstepensionerna, vid byte av arbetsgivare och flytt mellan olika medlemsstater. Parlamentet kräver att pensionsfondsdirektivet ses över snarast.

26.  Europaparlamentet betonar att EU-institutionerna och medlemsstaterna måste stärka sina insatser för att skapa en mer rättvis, funktionell, konkurrenspräglad och effektiv inre marknad.

II.Styrning

27.  Europaparlamentet understryker behovet av att ta ett helhetsgrepp på den inre marknaden som är inriktat på att hitta praktiska och användbara lösningar för medborgare, konsumenter och små och medelstora företag, så att de kan utnyttja alla dess fördelar. Samtidigt måste emellertid överreglering undvikas.

28.  Europaparlamentet bekräftar att samarbetet och samverkan mellan parlamentet, rådet, kommissionen och medlemsstaterna måste stärkas, så att medborgarna känner igen sig i EU:s viktigaste projekt och dagliga verksamhet och så att EU, om det bedöms vara nödvändigt, kan genomföra riktade och användbara åtgärder. Parlamentet betonar att dialogen med det civila samhället är mycket viktig för att återupprätta förtroendet för den inre marknaden.

29.  Europaparlamentet konstaterar att det även är viktigt att skydda de sociala rättigheterna för att den inre marknaden ska fungera väl, och erinrar om rekommendationen i professor Montis rapport till kommissionen att den sociala dimensionen av den inre marknaden bör ägnas större uppmärksamhet genom att åtagandet att genomföra sociala konsekvensbedömningar som baseras på mer avancerade metoder och uppgraderad statistik uppfylls.

30.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att modernisera sina offentliga förvaltningar genom att förenkla regelverket och främja tillämpningen av elektroniska faciliteter, t.ex. e-förvaltning.

31.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utbyta bra metoder, så att EU-lagstiftningen tillämpas på ett enhetligt sätt.

32.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att vidareutveckla sina databaser för handläggning av ärenden som rör EU-rättens tillämpning.(8)

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla portalen ”Ditt Europa”, så att den blir en verklig digital ”gemensam kontaktpunkt” där medborgare och företag kan finna information om den inre marknaden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att så fort som möjligt komplettera den nationella information som för närvarande saknas i ”Ditt Europa”, tillhandahålla fler länkar till de av sina nationella myndigheters portaler som berörs av webbplatsens olika rubriker samt utveckla hänvisningarna till ”Ditt Europa” från relevanta nationella och lokala myndigheters portaler för att främja medborgarnas tillträde dit.

34.  Europaparlamentet betonar nyttan med ”Ditt Europa – Rådgivning”, som möjliggör för medborgarna att kostnadsfritt få tillgång till personanpassad information. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna till insatser för att påtagligt öka medborgarnas kännedom om telefontjänsten ”Europa direkt”.

35.  Europaparlamentet välkomnar den positiva roll som Solvit, Ditt Europa – Rådgivning, Enterprise Europe Network, Nätverket av europeiska konsumentcentrum, Europa Direkts kontaktcenter och Eures (det europeiska nätverket för arbetsförmedlingar) har haft när det gäller att ge information och stöd till medborgare, konsumenter och företagare på den inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att hitta sätt att förbättra samordningen mellan dessa tjänster och undvika dubbelarbete och en överlappning av resurser.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra sitt yttersta för att genom sina representationskontor i varje medlemsstat tillhandahålla en gemensam internetbaserad och fysisk kontaktpunkt för medborgare och konsumenter. Dessa kontaktpunkter bör drivas i nära samarbete med parlamentets informationskontor, så att en enda övergripande kontaktpunkt blir tillgänglig för medborgarna. Parlamentet anser att en sådan kontaktpunkt i varje medlemsstat verkligen skulle bidra till att göra den inre marknaden mer tillgänglig och tillhandahålla en effektivare och mer användarvänlig tjänst som inte bara ger information utan också på ett lättbegripligt sätt upplyser människor om de konkreta möjligheter som den inre marknaden erbjuder. Detta skulle bidra till att undanröja oklarheter för vanliga medborgare, konsumenter och företag.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera de lokala och regionala myndigheternas delaktighet i strategin för utvidgningen av informationssystemet för den inre marknaden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra sina förvaltningars kännedom om sina skyldigheter vad gäller användningen av IMI och att se till att deras anställda får lämplig utbildning.

38.  Europaparlamentet betonar att medborgarnas problem när det gäller den inre marknaden beror på tre brister, nämligen informationsbrist, otillräcklig tillämpning och ett rättsligt vakuum. För att den inre marknaden ska fungera optimalt måste dessa tre brister åtgärdas samtidigt.

39.  Europaparlamentet betonar de små och medelstora företagens betydelse för den europeiska ekonomin och uppmanar kommissionen att, tillsammans med medlemsstaterna, förbättra testet för små och medelstora företag, för att se till att det tillämpas konsekvent och enhetligt på alla relevanta politikområden och blir en del av helhetsbedömningen av förslagen, i syfte att minska de grundläggande hindren, byråkratin och de administrativa bördor som gör det svårt för de små och medelstora företagen att utvecklas och att bidra till att skapa ett mer gynnsamt näringslivsklimat som främjar företagaranda, innovation, investeringar, tillväxt och skapande av arbetstillfällen. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en översyn av alla direktiv och förordningar som har negativa konsekvenser för små och medelstora företag och att senast i juni 2013 överlämna en rapport med rekommendationer.

40.  Europaparlamentet påminner om sitt beslut att uppmana alla parlamentsutskotten att i samband med sina lagstiftningsbetänkanden tillämpa principerna i testet för små och medelstora företag när det berörda utskottet har röstat om betänkandena och de läggs fram i kammaren för godkännande. Parlamentet betonar vikten av att detta beslut snabbt genomförs.

41.  Europaparlamentet anser att en nära anslutning till principen att ”tänka småskaligt först” skulle garantera att framtida lagstiftning inte medför ytterligare svårigheter och hinder för medborgare och företag på den inre marknaden.

42.  Europaparlamentet betonar att kommissionen i större utsträckning bör inrikta sina insatser på de konsekvenser som förordningar och direktiv har för industrin, de små och medelstora företagen och mikroföretagen med hjälp av målen för bättre lagstiftning. Parlamentet framhåller framför allt vikten av att programmet för minskade administrativa bördor fortsätter i en mer ambitiös och utökad omfattning efter 2012 och att kompensation för regelbördan införs.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka sitt engagemang för att kunna bedöma det verkliga mervärdet av åtgärder på EU-nivå innan arbetet med att utforma utkast till förslag påbörjas.

44.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillkännagivande om att det ska införas ett program för att avlägsna kostnadsbördor för små och medelstora företag. Utgångspunkten för detta program är att mikroföretag ska undantas från betungande regler, såvida inte särskilda skäl för att de ska omfattas av reglerna uttryckligen anges.

III.Information och kommunikation

45.  Europaparlamentet betonar att det finns brist på information om den inre marknaden, vilket innebär att medborgarna och företagen många gånger inte känner till eller förstår sina rättigheter och skyldigheter och inte vet hur de ska få den information eller hjälp som de behöver. Parlamentet betonar behovet av att utforma information som tar hänsyn till utsatta konsumentgruppers särdrag.

46.  Europaparlamentet betonar att det också är viktigt att medborgarna kan uttrycka sin oro i fråga om den inre marknaden och lägga fram förslag, så att de i högre grad gör sina röster hörda inom både kommissionen och parlamentet.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra nytta av alla tillgängliga tekniska resurser för att sätta igång en dialog med medborgarna om den inre marknaden genom att anordna interaktiva informationskampanjer, prioritera de 20 viktigaste problemen, upplysa medborgarna och företagen om fördelarna med den inre marknaden, praktiska och konkreta lösningar på deras dagliga problem samt deras rättigheter, och uppmuntra deras deltagande i förverkligandet av en konkurrenspräglad, rättvis och balanserad marknad samtidigt som man särskilt uppmärksammar en förstärkning av de gemensamma kontaktpunkterna.

48.  Europaparlamentet välkomnar användningen av gemensamma kontaktpunkter, som har till uppgift att underlätta tillgången till information om att driva företag i medlemsstaterna genom att samla alla nödvändiga formaliteter och administrativa krav för att upprätta och expandera ett företag över gränserna kring en enda nationell kontaktpunkt.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att ta fram användbara kommunikationsstrategier och informationsmekanismer avseende medborgarnas utnyttjande av sina sociala rättigheter och förmåner inom hela EU.

50.  Europaparlamentet understryker vikten av att involvera lokala och regionala myndigheter och organisationer samt det civila samhället i informationskampanjerna, och poängterar särskilt behovet av att driva informationskampanjer i skolor och universitet för att involvera de nya generationerna och göra dem redo för ett mer aktivt europeiskt medborgarskap.

51.  Europaparlamentet är övertygat om att konsumentförtroende på en väl fungerande marknad för finansiella tjänster främjar finansiell stabilitet, tillväxt, effektivitet och innovation på lång sikt. Parlamentet understryker därför att man måste garantera att konsumenterna har bättre tillgång till information och oberoende rådgivning inom denna sektor samt att intressekonflikter undviks.

52.  Europaparlamentet betonar att energiräkningarna varierar betydligt från leverantör till leverantör när det gäller mängden och kvaliteten på de uppgifter som ges till de europeiska energikonsumenterna. Parlamentet betonar att det är viktigt att ge konsumenterna tillräcklig information i rätt tid om förbrukning och prissättning så att de kan välja den energileverantör de vill ha.

53.  Europaparlamentet uppmuntrar införandet av en gemensam metod och ett gemensamt, uttömmande och lättanvänt format för energiräkningar, med en minimimängd uppgifter som leverantörerna bör ha med vid fakturering, så att konsumenterna kan förstå innehållet i energiräkningarna överallt i EU och därmed använda energi på ett mer ekonomiskt och effektivt sätt.

54.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att ge de nationella tillsynsmyndigheterna de befogenheter och resurser som de behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter, t.ex. övervakning och korrekt hantering av kundklagomål. Parlamentet ber kommissionen och Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) att lägga fram rekommendationer om hur de nationella tillsynsmyndigheternas tillsynsbefogenheter skulle kunna stärkas. Kommissionen uppmanas att verka för förbättringar i samordningen och utbytet av bästa praxis och information mellan de nationella tillsynsmyndigheterna och de behöriga myndigheterna på nationell nivå och EU-nivå.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, tillsammans med medlemsstaterna, utveckla en verklig digital inre marknad som är konkurrenspräglad och som gynnar europeiska konsumenter och företag, särskilt små och medelstora företag. Parlamentet betonar att en verkligt digital inre europeisk marknad skulle medföra socioekonomiska fördelar som skulle gynna EU-medborgarna i allmänhet och invånarna i isolerade och mindre tillgängliga regioner och funktionshindrade personer i synnerhet, samt företag i EU, särskilt små och medelstora företag, som därmed får tillträde till nya marknader.

56.  Europaparlamentet betonar att det för att skapa en verklig digital europeisk inre marknad vore lämpligt att stärka konsumenternas förtroende och säkerhet, genom att garantera skyddet av personuppgifter och tillförlitliga digitala signaturer, stärka tvistlösningsmekanismerna och öka förtroendet för och säkerheten hos de betalningsmetoder som används.

57.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att åtgärda de kvarvarande avtalsrättsliga bristerna och anta effektiva instrument för att avskaffa hinder som beror på skillnaderna mellan avtalslagstiftningarna, vilka skapar handelshinder, extra transaktionskostnader och rättsosäkerhet för företagen, och får konsumenterna att misstro den inre marknaden.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder så att alla medborgare får fullständig information om sina rättigheter enligt det europeiska sjukförsäkringskortet och om sina ekonomiska skyldigheter när det gäller användning av hälso- och sjukvårdstjänster i olika medlemsstater. Informationen måste vara lättåtkomlig och lätt att förstå (även i elektronisk form), och måste vara åtkomlig för medborgare med funktionshinder.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla medborgare som är berättigade till ett europeiskt sjukförsäkringskort kan erhålla kortet på begäran och att varje fall av felaktig tillämpning av reglerna korrigeras omedelbart. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla upplysningar om varje eventuell tillkommande försäkring eller annan åtgärd som kan komma att krävas för att medborgare ska ha rätt till samma hälso- och sjukvård utomlands som hemma.

60.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att förenkla och påskynda de administrativa förfarandena för ersättning för vård utomlands och att se till att deras social- och sjukförsäkringar garanterar tillräckligt skydd för arbetstagare som flyttar mellan olika länder.

61.  Europaparlamentet betonar bristen på information till tjänstemän och andra anställda vid regionala och lokala myndigheter om möjligheterna till europeisk och internationell rörlighet. Parlamentet betonar att europeisk och internationell rörlighet för dessa tjänstemän och andra anställda kommer att bidra till att skapa modernare och effektivare myndigheter i medlemsstaterna, vilket är en förutsättning för genomförandet av EU:s regelverk och samtidigt möjliggör utbyte av god praxis.

IV: Lagstiftning/Införlivande

62.  Europaparlamentet betonar att EU-lagstiftningens framgång alltid beror på dess tillämpning och dess införlivande inom rimlig tid i medlemsstaternas nationella lagstiftning. Parlamentet anser att en regelbunden, noggrann och effektiv kontroll är viktig inom detta område och uppmanar kommissionen att ingripa vid brister i införlivandet och i detta avseende fortsätta sitt nära samarbete med parlamentet.

63.  Europaparlamentet erkänner att det i slutet av 2010 fortfarande pågick ungefär 2 100 överträdelseförfaranden trots att antalet överträdelseförfaranden som inletts av kommissionen har minskat.

64.  Europaparlamentet noterar det stora antal framställningar som dess utskott för framställningar mottagit angående de problem som medborgare stöter på inom den inre marknaden, särskilt när det gäller felaktigt införlivande eller genomförande av EU-lagstiftningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin rapport inlemma rönen och resultaten från de framställningar som ingetts till detta utskott. Parlamentet betonar att förfarandet för framställningar behöver användas på ett bättre sätt för att förbättra EU:s lagstiftningsprocesser, särskilt när det gäller rättsliga medel mot handelshinder i fråga om gränsöverskridande handel och upprätthållande av konsumenträttigheter.

65.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i första hand se till att lagstiftningen om den inre marknaden införlivas korrekt och i tillräckligt god tid samt att antalet fall av bristfällig efterlevnad minskar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra ett ”test av den inre marknaden” vid utarbetandet av nationell lagstiftning, med tanke på de nationella bestämmelsernas inverkan på medborgarna och företagen inom ramen för den inre marknaden.

66.  Europaparlamentet understryker att förfarandena för att återfå moms över gränserna måste bli mindre byråkratiska och betungande för företagen. Parlamentet betonar att det också bör finnas ökad tillgång till gränsöverskridande riskkapitalfinansiering. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, mot bakgrund av att luckor i fråga om lagstiftning och genomförande har fastställts i lagstiftningen för den inre marknaden, förstärka sina insatser för att genomföra den relevanta lagstiftningen på ett effektivt sätt, särskilt vad gäller frågor som berör socialt skydd.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid överträdelseförfaranden för felaktigt införlivande eller icke införlivande av EU-rätten ta med en hänvisning till den berörda verksamhetssektorn och inverkan på den inre marknaden.

68.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen när det gäller överträdelseförfaranden att fullt ut tillämpa de ändringar som genomförts genom artikel 260 i EUF-fördraget.

69.  Europaparlamentet stöder kommissionens ansträngningar att underlätta överföringen av personbilar över gränserna och uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra principerna i EU-lagstiftningen om registrering av personbilar i andra medlemsstater. Parlamentet påminner i detta hänseende om att personbilar (inklusive högerstyrda fordon) som överensstämmer med det relevanta EU-typgodkännandet bör kunna registreras i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka säkerheten för samordnade registreringspapper för att minimera risken för omregistrering av stulna motorfordon med förfalskade registreringspapper.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa nolltolerans mot diskriminerande regler och praxis i medlemsstaterna som gäller arbetsmarknaden och som strider mot EU-rätten, och att utan dröjsmål inleda lämpliga förfaranden i händelse av att en medlemsstat bryter mot EU-rätten. Parlamentet uppmanar också kommissionen att inte tolerera andra former av diskriminerande eller omotiverade rutiner, kontroller eller krav som hindrar arbetstagare och arbetsgivare att utöva sina rättigheter enligt EU-rätten.

71.  Europaparlamentet påminner om att den fria rörligheten är en grundläggande rättighet som arbetstagare måste kunna utöva utan diskriminering på grund av nationalitet mellan arbetstagare från medlemsstaterna vad gäller anställning, lön och andra arbets- och anställningsförhållanden. För att denna frihet ska kunna garanteras bör arbetstagare vederbörligen informeras och lämpliga mekanismer för prövning inrättas. Alla medlemsstater bör tillämpa de relevanta EU-reglerna strikt.

72.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka såväl införlivandet som den faktiska tillämpningen av direktiv 2000/78/EG i medlemsstaterna och att ingripa mot eventuella brister. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och rådet att prioritera det brådskande antagandet av förslaget till direktiv om genomförande av principen om likabehandling av människor oberoende av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

73.  Europaparlamentet understryker nödvändigheten av att förbättra arbetsvillkoren och att garantera ett lämpligt skydd utan någon diskriminering för utstationerade arbetstagare i EU. Parlamentet efterlyser åtgärder för att förbättra genomförandet och tillämpningen av arbetstagardirektivet i nära samarbete med arbetsmarknadens parter. Parlamentet välkomnar de slutsatser som forumet för den inre marknaden kommit fram till i denna fråga.

74.  Europaparlamentet påminner om att gällande EU-lagstiftning skyddar konsumenternas rättigheter och ger en stabil grund för en konkurrenskraftig europeisk energimarknad. Denna lagstiftning har dock ännu inte införlivats på rätt sätt i den nationella lagstiftningen i flera medlemsstater.

75.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater att fullt ut genomföra det tredje energipaketet och annan därtill hörande EU-lagstiftning inom de avtalade tidsfristerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka införlivandet av dessa regler.

76.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta främja de bästa metoderna för att införliva lagstiftning som rör den inre marknaden.

77.  Europaparlamentet betonar att det är av avgörande betydelse för resenärer, inklusive funktionshindrade personer, liksom för säkerställandet av jämlika konkurrensvillkor för transportföretagen att passagerarskyddet genomförs och tillämpas på ett konsekvent och harmoniserat sätt i hela unionen. Parlamentet konstaterar att funktionshindrade personer vid resor mycket ofta möter hinder som blockerar många alternativ för dem på den inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta större hänsyn till denna aspekt av passagerarrättigheterna.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att lagstiftningen för passagerarskydd genomförs korrekt, att de europeiska medborgarna är medvetna om passagerarrättigheterna i EU och i synnerhet att dessa rättigheter iakttas.

79.  Europaparlamentet understryker behovet av att lösa de problem som medborgare och företag upplever sig ha. Parlamentet konstaterar att många av de problemområden som identifierats nyligen har varit föremål för konsekvensbedömningar och förslag från kommissionen, trots att det knappast uppmärksammas i arbetsdokumentet. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att kommissionen när den föreslår åtgärder måste lägga fram övertygande och avgörande bevis till förmån för det politiska alternativ som valts i utkastet till lagstiftning. Parlamentet bör vid behandlingen av utkast till förslag ta full hänsyn till hur korrekta och övertygande kommissionens konsekvensbedömningar är, så att den antagna lagstiftningen tillgodoser medborgarnas och företagens behov i samma utsträckning.

80.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att utbyta information och främja samarbete mellan nationella system, och välkomnar i detta sammanhang den sammankoppling av företagsregister(9) som nyligen gjorts. Parlamentet efterlyser fortfarande ett gränsöverskridande förvaltningssamarbete och en bättre samordning via centrala plattformar. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ på detta område, till exempel initiativen för att utveckla ett system för elektronisk överföring av socialförsäkringsuppgifter mellan de nationella socialförsäkringssystemen.

81.  Europaparlamentet betonar att gränsöverskridande verkställighet och erkännande av beslut samt handlingars rättsliga verkan är av central betydelse för rörligheten på den inre marknaden. Parlamentet hoppas på en snar tillämpning av förordningen om arv i alla EU-medlemsstater och uppmanar – på grundval av grönboken från 2010(10) och samråden 2011 – kommissionen att fortsätta arbetet med att erkänna de rättsliga verkningarna av civilståndshandlingar och emotser med intresse de lagstiftningsförslag som planeras för 2013.

82.  Europaparlamentet noterar målsättningen att förbättra lagstiftningen och anser att kommissionen, parlamentet och rådet bör intensifiera ansträngningarna för att förbättra strategin för smart lagstiftning.

83.  Europaparlamentet stöder det engagemang som visats för att lösa problemet med regelbördan. Parlamentet påminner i detta avseende om sitt tidigare åtagande att få kommissionen att fastställa motsvarande kostnadsavdrag när den lägger fram förslag till ny lagstiftning. Parlamentet påminner vidare om sitt krav att programmet för minskade administrativa bördor ska förlängas och utvidgas, och ser därför fram emot förslag om att minska de administrativa bördorna och de rättsliga hindren, eftersom dessa skulle lösa många av medborgarnas och företagens största problem rörande den inre marknaden.

84.  Europaparlamentet understryker att man – trots förenklingen av lagstiftningen och minskningen av den administrativa bördan när det gäller företagens utnyttjande av friheterna på den inre marknaden – generellt måste garantera de säkerhets- och hälsoskyddsbestämmelser som skyddar konsumenterna och arbetstagarna.

85.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att låta all ny EU-lagstiftning genomgå ett ”e-handelstest”.

V.Förslag

86.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att efter två år kontrollera och uppdatera medborgarnas och företagens 20 viktigaste problem på den inre marknaden. Kommissionen uppmanas också att utarbeta en tabell för vart och ett av de uppmärksammade problemen, och på så sätt visa vilka aktörer som ansvarar för att lösa problemen i samband med var och en av de fastställda grundläggande orsakerna.

87.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i kommande rapporter, lyfta fram motsvarande åtgärder som den har tydligt ansvar för, t.ex. att i tid vidta lämpliga åtgärder om EU:s lagstiftning införlivas på fel sätt i medlemsstaterna, säkerställa att EU-rätten genomförs korrekt och se över otillräcklig lagstiftning.

88.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under det andra halvåret 2012 lägga fram dokumentet ”Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet – Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt”.

89.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att inrikta sina informationskampanjer under Europaåret för medborgarna 2013 på de problemområden som rör rättigheter i samband med EU-medborgarskapet, eftersom dessa, mot bakgrund av rapportens urvalsmetod, verkligen återspeglar vad som är viktigast för EU-medborgarna i deras dagliga liv på den inre marknaden.

90.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hitta sätt att i framtiden slå samman rapporten om EU-medborgarskapet med rapporten om den inre marknaden från medborgarnas synpunkt, för att undvika upprepningar och förvirring samt förhindra risken för att kopplingen mellan problem och lösningar går förlorad.

91.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att – tillsammans med medlemsstaterna, regionala och lokala myndigheter samt företrädare för det civila samhället – med jämna mellanrum inleda europeiska informationskampanjer i nationella, regionala och lokala medier samt interaktiva kampanjer som stärker dialogen med medborgarna om fördelarna med den inre marknaden, om deras rättigheter och skyldigheter samt om var de kan få information eller hjälp att lösa sina problem. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka dessa informationskampanjer för att säkerställa att de är effektiva och framgångsrika.

92.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det finns en effektiv koppling mellan befintliga instrument, som t.ex. Solvit, resultattavlan för den inre marknaden, informationssystemet för den inre marknaden, ”Ditt Europa – Rådgivning” och ”Ditt Europa”, så att det blir möjligt att övervaka att införlivandet av EU-direktiven görs korrekt och i tillräckligt god tid.

93.  Europaparlamentet betonar behovet av en förstärkning av Eures-nätverket och en effektiv sammanlänkning mellan det och de nationella arbetsförmedlingarna som en av åtgärderna för att bekämpa arbetslösheten i EU och också hantera den svårighet att tillsätta tjänster som orsakas av bristen på arbetssökande med relevanta kvalifikationer.

94.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utvärdera de områden där gemenskapens regler på samma gång uppfyller målet med förenkling och direkt tillämpning i medlemsstaterna och målen för den inre marknaden.

95.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja brådskande åtgärder avsedda att övervinna de obalanser som finns i EU när det gäller energiinfrastruktur och som utgör ett hinder för fullbordandet av den inre marknaden för energi och uppnåendet av Europa 2020-målen.

96.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda IKT-verktyg för att öka insynen och redovisningsskyldigheten, minska de administrativa bördorna, förbättra de administrativa förfarandena, minska koldioxidutsläppen, spara offentliga medel och bidra till ökad deltagandedemokrati och samtidigt öka graden av tillit och förtroende.

97.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att följa förordning (EG) nr 883/2004 och artikel 153 i EUF-fördraget och genomföra studier för att säkerställa kontinuiteten i det sociala skyddet för medborgare som flyttar mellan olika länder inom EU samt likabehandling i förhållande till den inhemska befolkningen, och samtidigt ta hänsyn till ett valfritt, frivilligt och överförbart trygghetssystem på europeisk nivå, som kompletterar det allmänna systemet, med målet att skapa ett närmare socialpolitiskt samarbete. Tidigare överläggningar om ett socialförsäkringssystem enligt den 28:e ordningen bör uppdateras och inkluderas i studierna.

98.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att göra vad som krävs för att förenkla de komplexa nationella administrativa förfarandena och se till att arbetstagare, arbetsgivare och andra parter som är delaktiga i en gränsöverskridande anställningssituation har tillgång till all nödvändig information om rättigheter och skyldigheter med anknytning till anställning, såsom social trygghet, däribland arbetslöshetsersättning, hälso- och sjukvård och skatteregler. Parlamentet anser att denna information måste finnas tillgänglig före, under och efter mobilitetsperioden, och så långt möjligt i elektronisk form.

99.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att upprätta en central samordningspunkt på EU-nivå för att registrera problemen för mobila arbetstagare, arbetsgivare och andra berörda parter i syfte att utarbeta lösningar mellan medlemsstater och förebygga problem som uppstår ur anställningsförhållanden för mobilt arbete, inbegripet utstationering av arbetstagare.

100.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att behandla EU-medborgares familjemedlemmar som inte är EU-medborgare som seriösa kunder under varje skede av de administrativa förfaranden som dessa måste underkastas.

101.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa en enda kontaktpunkt för alla personer som flyttar inom EU, så att de ska kunna sköta alla sina arbets- och bostadsrelaterade administrativa ärenden samt få information om sina rättigheter och skyldigheter på en enda plats i det mottagande landet, inbegripet möjligheten att utföra och sköta administrativa förfaranden via internet, för att förbättra det faktiska rättighetsutövandet bland medborgare som flyttar inom EU.

102.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla EU-medborgare får tillgång till ett grundläggande betalkonto till en rimlig kostnad i syfte att öka rörligheten.

103.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att underlätta tillgången till gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa ett snabbt och effektivt genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, med vederbörligt beaktande av principerna om universalitet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta arbeta mot målet om en bred insats avseende telemedicin och e-hälsa fram till 2020 och stöder därutöver pilotprojekten i syfte att ge EU-medborgare säker online-tillgång till sina patientdata samt garantera kompabilitet vad gäller patientregister, för att därigenom tillhandahålla patienter kontinuitet i vården.

104.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om trafiksäkerhetsprovning av motorfordon i syfte att minska den administrativa bördan för medborgarna och industrin, trygga en dynamisk vidareutveckling av provmetoderna och provinnehållet och samtidigt garantera en så hög trafiksäkerhetsnivå som möjligt.

105.  Europaparlamentet kräver vid överföring av personbilar över gränserna ett ömsesidigt erkännande av trafiksäkerhetsprovningen mellan medlemsstaterna. Detta bör basera sig på gemensamma definitioner och jämförbara besiktningsnormer. Parlamentet föreslår att man inrättar en europeisk databas som samlar tekniska data för alla fordon i syfte att möjliggöra jämförbarhet över hela Europa och underlätta en gränsöverskridande registrering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att hålla kostnaderna för gränsöverskridande registrering av personbilar så låga som möjligt för medborgarna genom att undvika onödiga utgifter med hjälp av ett gemensamt förfarande.

106.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera striktare tillämpning av driftskompatibilitet mellan nationella tjänster, produkter och system för transport och mobilitet, såsom dem som regleras av EU när det gäller vägtullsystem eller ERTMS samt ett integrerat europeiskt informations-, prissättnings- och biljettsystem på områdena offentlig och intermodal mobilitet.

107.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja tillgången till instrument för mikrokrediter för start och utveckling av småföretag, särskilt om dessa är avsedda att bedriva gränsöverskridande verksamhet.

108.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och kommissionen att underlätta investeringsmöjligheterna för innovativa nystartade företag genom att avlägsna de hinder som står i vägen för framväxten av en EU-omfattande riskkapitalmarknad.

109.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda befintliga strukturer och centrala kontaktpunkter för att förenkla och underlätta tillgången till information som små och medelstora företag kan använda för att ansöka om europeisk, nationell och lokal finansiering, samtidigt som man tar hänsyn till att centrala kontaktpunkter har större mervärde om de inrättas på den befintliga förvaltningens bekostnad och således inte leder till en ökad börda för skattebetalarna. Parlamentet understryker att centrala kontaktpunkter är viktiga utgångspunkter för att locka och möjliggöra privata investeringar inom områdena forskning och energi, och uppmanar kommissionen att stärka åtgärderna för ytterligare förenkling och öppenhet i de europeiska, nationella och lokala finansieringsramarna. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att underlätta tillgången till finansiering för små och medelstora företag genom att förenkla reglerna för uppgiftsinlämning och genom att främja nätbaserade databaser för licenser och andra stöddokument.

110.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ingå avtal som gör det möjligt för små och medelstora företag att verka i hela EU och utnyttja sina idéer kommersiellt genom att ge dem bättre tillträde till marknaderna och minska byråkratin.

111.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagförslag för att bättre skydda passagerarna i händelse av insolvens hos flygbolag, till exempel genom en obligatorisk försäkring för flygbolag eller inrättandet av en garantifond.

112.  Europaparlamentet framhåller att det fortfarande är svårt för resenärer att boka och köpa biljetter för multimodala resor inom EU, och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och transportföretagen att vidta åtgärder för att inrätta ett integrerat multimodalt system för utfärdande av biljetter.

113.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om passagerarrättigheter vid resor med flera olika transportmedel för att säkerställa att lagstiftningen håller jämna steg med de föränderliga multimodala rörlighetsmönstren.

114.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omformulera informationssystemet för den inre marknaden (IMI), utvidga tillämpningsområdet och förbättra det administrativa samarbetets funktion. Kommissionen uppmanas också att se över Solvit-programmet genom att förnya programmets regelverk och ge det lämpliga medel, särskilt för mänskliga resurser. Det måste vid samtliga centrum finnas erfaren och tillräcklig personal, så att centrumen på ett fullt tillfredsställande sätt kan hantera de förfrågningar som de får ta emot.

115.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att förbättra språkinlärningen från tidigaste ålder, att inrätta ett system för erkännande av formell och informell utbildning, inbegripet livslångt lärande och kunskaper som förvärvats i en annan medlemsstat, och att säkerställa en bättre samordning med arbetsmarknadens behov för att skapa en framtida arbetskraft med jämförbara kvalifikationer som kan vara till nytta för en gemensam EU-arbetsmarknad och bidra till höjda produktionsnivåer. Parlamentet framhåller dessutom behovet av att fortsätta insatserna för att få de nationella certifieringssystemen att passa ihop genom den europeiska ramen för kvalifikationer.

116.  Europaparlamentet anser att läroanstalterna, i en bilaga till de utbildningsbevis som de utfärdat, bör ange på vilket sätt som deras nationella utbildningsbevis kan jämföras med och värderas mot utbildningsbevis som utfärdats i andra medlemsstater, särskilt i grannländerna.

117.  Europaparlamentet framhåller framgången för det förfarande för automatiskt erkännande som anges i direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och uppmanar till utvärdering av möjligheten att utvidga förfarandet till fler yrken.

118.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att få tillgång till strukturfonderna och Sammanhållningsfonden och använda de erhållna beloppen till program med anknytning till yrkesutbildning, för att ytterligare stödja de små och medelstora företagen.

119.  Europaparlamentet framhåller de positiva erfarenheter som har gjorts i vissa medlemsstater, där energibesparingskrav på energibolagen har fått många positiva konsekvenser, bland annat en ökad användning av smarta elmätare, vilket gynnar konsumenterna.

120.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera möjligheten att införa ett utbytesprogram för EU-tjänstemän och andra anställda vid regionala och lokala myndigheter.

o
o   o

121.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 187 E, 27.7.2008, s. 80. (2) EUT L 176, 7.7.2009, s. 17. (3) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 84. (4) EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 25. (5) EUT C 8 E, 14.1.2010, s. 7. (6) Riktlinjer för tillgång till webbinnehåll (WCAG) 2.0, http://www.w3.org/TR/WCAG20/ (7) Jämför http://www.un.org/disabilities/convention/conventionfull.shtml (8) Chap – Registrering av klagomål och förfrågningar. EU Pilot – Problemlösning i samarbete med medlemsstaterna. NIF – Databas för registrering av överträdelseförfaranden. (9) Europaparlamentets ståndpunkt av den 14 februari 2012, (antagna texter P7_TA(2012)0033). (10) COM(2010)0747.

Europaparlamentets beslut av den 25 oktober 2012 om rådets rekommendation om utnämningen av en direktionsledamot i Europeiska centralbanken (C7-0195/2012 – 2012/0806(NLE))

P7_TA(2012)0396 A7-0348/2012

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 10 juli 2012(1),

–  med beaktande av artikel 283.2 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europeiska rådet har hört Europaparlamentet (C7-0195/2012),

–  med beaktande av artikel 109 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0348/2012), och av följande skäl:

A.  I en skrivelse av den 13 juli 2012, som mottogs den 18 juli 2012, uppmanade Europeiska rådet parlamentet att yttra sig över nomineringen av Yves Mersch till ämbetet som direktionsledamot i Europeiska centralbanken med en mandattid på åtta år.

B.  Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor granskade sedan den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 283.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och kravet på centralbankens fullständiga oavhängighet när det gäller penningpolitik i enlighet med artikel 130 i EUF-fördraget. I samband med denna utvärdering har utskottet tagit del av kandidatens meritförteckning och svaren på de skriftliga frågor som utskottet hade ställt till honom.

C.  Utskottet höll den 22 oktober 2012 en utfrågning med den nominerade kandidaten. Under denna utfrågning höll kandidaten ett inledande anförande och besvarade därefter utskottsledamöternas frågor.

D.  Det rådde bred enighet om att kandidaten har erkänd ställning samt de kvalifikationer och den yrkeserfarenhet inom monetära frågor och bankfrågor som krävs för att utöva ämbetet som direktionsledamot i Europeiska centralbanken.

E.  Före utgången av mandattiden för Tumpel-Gugerell togs frågan om kvinnlig representation i ECB informellt upp av Europaparlamentets ledamöter.

F.  Sedan ECB inrättades och fram till Tumpel-Gugerells avgång har det alltid funnits en kvinnlig ledamot i Europeiska centralbankens direktion.

G.  I enlighet med principen om lojalt samarbete mellan medlemsstaterna och unionen, enligt vad som föreskrivs i artikel 4.3 i EUF-fördraget, såg utskottet före utgången av Gonzalez-Paramos mandattid i maj 2012 till att rådet, via en skrivelse av den 8 maj 2012 till Eurogruppens ordförande, informerades av utskottsordföranden och för samtliga politiska gruppers räkning om ojämn könsfördelning i ECB:s direktion och behovet av att presentera en kvinnlig kandidat.

H.  Utskottsordföranden uppmanade i samma skrivelse Eurogruppen att genomföra en plan på medellång sikt för att befordra kvinnor till inflytelserika poster vid ECB, nationella centralbanker och nationella finansministerier.

I.  Inget formellt svar har mottagits på skrivelsen av den 8 maj 2012.

J.  I artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen fastslås principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

K.  I artikel 19 i EUF-fördraget ges unionen befogenheter att bekämpa diskriminering på grund av kön.

L.  En jämnare könsfördelning i ledningsorgan och regeringar garanterar bredare kompetens och vidgade perspektiv och rekrytering av enbart män eller kvinnor innebär ett snävare urval och risk för att man går miste om potentiellt mycket kompetenta kandidater.

M.  Mandattiden för EIB:s nuvarande direktion sträcker sig fram till 2018, vilket innebär att direktionen eventuellt kommer att ha en ojämn könsfördelning fram till detta datum.

N.  I en skrivelse av den 19 september 2012 begärde Europaparlamentets talman, efter ett sammanträde i talmanskonferensen, att Europeiska rådets ordförande ska garantera att samtliga EU-institutioner under hans ansvar genomför konkreta åtgärder för att garantera en jämlik könsfördelning.

O.  Kommissionen antog den 21 september 2010 en strategi för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491) och den 16 april 2012 en rapport om utvecklingen av jämställdheten mellan kvinnor och män 2011(SWD(2012/0085).

P.  I kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag (fjärde kapitalkravsdirektivet) krävde man att instituten ska inrätta en politik som främjar en jämnare könsfördelning i ledningsorganen.

Q.  Europeiska rådet antog den 7 mars 2011 den europeiska jämställdhetspakten för perioden 2011–2020.

R.  Parlamentet antog resolutionerna av den 13 mars 2012 om kvinnor i politiskt beslutsfattande(2), av den 8 mars 2011 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2010(3) och av den 6 juli 2011 om kvinnor och företagsledarskap(4).

1.  Europaparlamentet avstyrker rådets rekommendation om utnämningen av Yves Mersch till direktionsledamot i Europeiska centralbanken och uppmanar rådet att dra tillbaka sin rekommendation och att förelägga parlamentet en ny rekommendation.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till Europeiska rådet, rådet och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT C 215, 21.7.2012, s. 4. (2) Antagna texter, P7_TA(2012)0070. (3) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 65. (4) Antagna texter, P7_TA(2011)0330.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 oktober 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (COM(2012)0270 – C7-0146/2012 – 2012/0145(COD))

P7_TA(2012)0397 A7-0243/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0270),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0146/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 55 och 46.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A7-0243/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 oktober 2012 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2012 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(1), och

av följande skäl:

(1)  I mål C-249/10 P(2) fastslog domstolen att det stickprovsförfarande som föreskrivs i artikel 17 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen(3) inte får användas vid beslut om en ansökan om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 c i den förordningen.

(2)  Domstolens dom skulle göra kommissionen skyldig att undersöka samtliga ansökningar om marknadsekonomisk status som inlämnats av samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingår i stickprovet, oavsett antalet samarbetsvilliga producenter. Ett sådant förfarande skulle dock innebära en orimlig administrativ börda för unionens utredande myndigheter. Det är därför lämpligt att ändra förordning (EG) nr 1225/2009.

(3)  Därutöver är användningen av det stickprovsförfarande som föreskrivs i artikel 17 i förordning (EG) nr 1225/2009 vid beslut om en ansökan om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 c i den förordningen tillåten enligt Världshandelsorganisationens regler. Enligt rapporten European Union — Anti-Dumping measures on Certain Footwear from China, antagen av Världshandelsorganisations tvistelösningsorgan den 22 februari 2012, ansåg exempelvis panelen i tvisten DS405 att Kina inte kunde visa att Europeiska unionen handlat i strid med artiklarna 2.4 och 6.10.2 i antidumpningsavtalet, punkt 15 a ii i Kinas anslutningsprotokoll eller punkt 151 e och f i rapporten från arbetsgruppen för Kinas anslutning, när unionen inte behandlat ansökningar om marknadsekonomisk status från samarbetande kinesiska producenter som inte ingick i stickprovet i den ursprungliga undersökningen.

(4)  Med anledning av detta och av rättsäkerhetsskäl är det lämpligt att införa en bestämmelse som klargör att ett beslut att begränsa undersökningen till ett rimligt antal parter med hjälp av ett stickprov enligt artikel 17 i förordning (EG) nr 1225/2009 också gäller de parter som undersöks för marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b och c. Följaktligen är det också lämpligt att klargöra att ett beslut enligt artikel 2.7 c inte bör gälla de exporterande producenter som inte ingår i stickprovet, om inte sådana producenter ansöker om och beviljas individuell behandling enligt artikel 17.3.

(5)  Dessutom anses det lämpligt att klargöra att den antidumpningstull som ska tillämpas på import från exportörer eller producenter som har gett sig till känna enligt artikel 17 men inte ingick i undersökningen inte får överskrida den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen som fastställts för de parter som ingick i stickprovet, oavsett om normalvärdet för dessa parter fastställdes enligt artikel 2.1–2.6 eller artikel 2.7 a.

(6)  Slutligen har den tidsfrist på tre månader inom vilken ett beslut enligt artikel 2.7 c ska fattas visat sig omöjlig att tillämpa i många antidumpningsförfaranden, särskilt när ett stickprovsförfarande enligt artikel 17 tillämpas. Det anses därför lämpligt att ta bort denna tidsfrist.

(7)  Av rättsäkerhetsskäl och av hänsyn till principen om god förvaltning måste dessa ändringar tillämpas så snart som möjligt i alla nya och pågående undersökningar.

(8)  Förordning (EG) nr 1225/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

2.  I artikel 9.6 ska första meningen ersättas med följande:"

Om kommissionen har begränsat sin undersökning i enlighet med artikel 17, får varje antidumpningstull som tillämpas på import från de exportörer eller producenter som har gett sig till känna enligt artikel 17 men som inte har omfattats av undersökningen, inte överstiga den vägda genomsnittliga dumpningsmarginal som fastställts för parterna i stickprovet, oavsett om normalvärdet för dessa parter fastställs enligt artikel 2.1–2.6 eller artikel 2.7 a.

Artikel 2

Denna förordning ska tillämpas i alla nya och pågående undersökningar från det att denna förordning träder i kraft.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 oktober 2012. (2) Mål C-249/10 P, Brosmann Footwear (HK) m.fl. mot rådet, dom av den 2 februari 2012. (3) EUT L 343, 22.12.2009, s. 51.

Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2012 om handelsförhandlingarna mellan EU och Japan (2012/2711(RSP))

P7_TA(2012)0398 B7-0462/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar vid internationella handelsavtal(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 april 2011 om den framtida EU-politiken för internationella investeringar(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om en ny handelspolitik för Europa i samband med Europa 2020-strategin(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2011 om hinder för handel och investeringar(6),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Handel, tillväxt och världspolitik. Handelspolitiken – en hörnsten i Europa 2020-strategin” (COM(2010)0612),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 21 februari 2012 om handels- och investeringshinder (COM(2012)0070),

–  med beaktande av avtalet från 2001 mellan Europeiska gemenskapen och Japan om ömsesidigt erkännande,

–  med beaktande av avtalet från 2003 mellan Europeiska gemenskapen och Japans regering om samarbete i fråga om konkurrensbegränsande verksamhet,

–  med beaktande av avtalet från 2008 mellan Europeiska gemenskapen och Japans regering om samarbete och ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor,

–  med beaktande av Copenhagen Economics rapport av den 30 november 2009 ”Assessment of barriers to trade and investment between the EU and Japan”,

–  med beaktande av resultaten av kommissionens offentliga samråd av den 21 februari 2011 om handelsförbindelserna mellan EU och Japan,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 24–25 mars 2011,

–  med beaktande av den gemensamma förklaring som antogs vid det tjugonde toppmötet mellan EU och Japan, som hölls i Bryssel den 28 maj 2011,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 maj 2011 om handelsförbindelserna mellan EU och Japan(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2009 om gemenskapens agerande i fråga om valfångst(8),

–  med beaktande av Amsterdamfördraget från 1997 om ändring av fördraget om Europeiska unionen och protokollet om djurskydd och djurens välfärd,

–  med beaktande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Japans regering om vetenskapligt och tekniskt samarbete, som undertecknades den 2 juli 2012,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2012 om handelsförbindelserna mellan EU och Japan(9),

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU och Japan står tillsammans för mer än en tredjedel av världens BNP och för över 20 procent av världshandeln.

B.  Under 2011 uppgick det totala värdet för den bilaterala handeln med varor mellan EU och Japan till endast 116,4 miljarder euro, jämfört med 444,7 miljarder euro för handeln mellan EU och USA, 428,3 miljarder euro för handeln mellan EU och Kina och 306,6 miljarder euro för handeln mellan EU och Ryssland.

C.  Japans överskott i handeln med EU uppgick 2011 till ett värde på 18,5 miljarder euro, varav 30 procent enbart i fordonsprodukter.

D.  Japan rankas på plats 16 när det gäller internationell handel (Trading Across Borders) i Världsbankens Ease of Doing Business för 2012, före 18 av EU:s medlemsstater.

E.  Europaparlamentet, rådet och kommissionen har konstaterat att Japans förmåga att undanröja icke-tariffära handelshinder och hinder för marknadstillträde till offentlig upphandling är en förutsättning för inledandet av förhandlingar om frihandelsavtalet mellan EU och Japan.

F.  I Copenhagen Economics undersökning från november 2009 uppskattade man att det är möjligt att öka EU:s export till Japan med 71 procent och Japans export till EU med 61 procent om tullar och icke-tariffära handelshinder minskas i största möjliga utsträckning.

G.  Europeiska unionen och Japan kom vid det gemensamma toppmötet den 28 maj 2011 överens om att inleda ett sonderingsförfarande för att undersöka genomförbarheten och parternas ambitioner när det gäller att inleda förhandlingar om ett frihandelsavtal. Denna sondering har slutförts.

H.  Kommissionen, rådet och Europaparlamentet stöder ett fortsatt moratorium för kommersiell valfångst liksom ett förbud mot internationell handel med valprodukter, samt strävar efter att få ett slut på den ”vetenskapliga valfångsten” och stöder förslaget att betydande havsområden utses till skyddsområden där all valfångst förbjuds på obestämd tid.

I.  Det finns ett parallellt politiskt sonderingsförfarande för ett politiskt ramavtal, som också har slutförts med positivt resultat.

Ekonomisk och politisk bakgrund

1.  Inför de nya utmaningarna i en globaliserad värld anser Europaparlamentet att Japans betydelse som en politisk allierad med liknande strategi som EU bör beaktas.

2.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt för EU att på ett övergripande sätt fördjupa sina ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser med de stora globala ekonomierna, såsom Japan, för att maximera sysselsättnings- och tillväxtpotentialen inom ramen för Europa 2020-strategin. Parlamentet anser att detta är särskilt brådskande i ljuset av den aktuella ekonomiska krisen, den höga arbetslösheten och de svaga tillväxtprognoserna i EU.

3.  Europaparlamentet oroar sig i detta hänseende över att EU:s bilaterala handelsvolym med Japan är oerhört mycket mindre än med andra partner, t.ex. USA, Kina och Ryssland. Parlamentet drar slutsatsen att den enorma potentialen i de kommersiella förbindelserna mellan EU och Japan ännu inte har förverkligats till förmån för EU:s företag, arbetstagare och konsumenter, främst på grund av de negativa konsekvenserna av Japans icke-tariffära hinder för europeiska företags marknadstillträde.

4.  Europaparlamentet noterar att Japan visar intresse för andra stora frihandelsavtal såsom det potentiella frihandelsavtalet mellan Japan, Kina och Sydkorea och för Stillahavssamarbetsorganet Trans-Pacific Partnership, och förhandlar om flera bilaterala avtal. Parlamentet anser att EU på grundval av sina erfarenheter av frihandelsavtalet med Sydkorea bör sträva efter att uppnå ett jämförbart marknadstillträde i förhandlingarna med Japan.

Sonderingsförfarandet

5.  Europaparlamentet noterar att sonderingsförfarandet för EU och Japan slutfördes till både kommissionens och den japanska regeringens belåtenhet.

6.  Europaparlamentet gläder sig över den vikt som lagts vid att avskaffa icke-tariffära handelshinder och hinder för tillträde till marknaden för offentlig upphandling i förhandlingarna i samband med sonderingsförfarandet, vilket efterfrågades av parlamentet.

7.  Europaparlamentet understryker att färdplanerna visserligen är ett partiellt steg framåt, men att vissa av dem saknar preciseringar och lämnar utrymmer för tolkning (t.ex. upphandlingsbestämmelserna för järnvägssektorn). Parlamentet anser därför att det krävs en högre ambitionsnivå från Japans sida i framtida förhandlingar. Parlamentet betonar vidare att genomförandet av dessa åtaganden är av avgörande betydelse och kräver därför konkreta resultat snarast möjligt, helst före fastställda datum.

8.  Europaparlamentet uppmanar den japanska regeringen att i samband med inledandet av de formella förhandlingarna om ett frihandelavtal mellan EU och Japan på nytt bekräfta de åtaganden som gjordes inom ramen för sonderingsförfarandet, särskilt i fråga om att avlägsna icke-tariffära handelshinder.

9.  Europaparlamentet kräver följaktligen att rådet, som ett villkor för att ge kommissionen tillstånd att förhandla om ett frihandelsavtal med Japan, insisterar på en bindande översynsklausul, inom ett år efter inledandet av förhandlingarna, för att bedöma om Japan har uppnått tydliga resultat när det gäller att avskaffa icke-tariffära handelshinder, särskilt sådana som påverkar EU:s fordonssektor, samt de hinder för offentlig upphandling för järnväg och stadstrafik som man kommit överens om i sonderingsförfarandet.

Förhandlingsmandat

10.  Europaparlamentet uppmanar rådet att bemyndiga kommissionen att inleda förhandlingar om ett frihandelsavtal med Japan på grundval av sonderingsförfarandet och tydliga kriterier.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna en av de första förhandlingsomgångarna om frihandelsavtalet mellan EU och Japan till avlägsnandet av icke-tariffära handelshinder och därmed säkerställa att en oberoende konsekvensbedömning kan göras som ett led i översynsklausulen ett år efter inledandet av förhandlingarna, i syfte att objektivt bedöma de framsteg som gjorts i denna centrala fråga för Europaparlamentet.

12.  Europaparlamentet understryker att frihandelsavtalet måste vara omfattande, ambitiöst och till fullo bindande när det gäller handelsbestämmelserna. Parlamentet betonar att frihandelsavtalet måste leda till ett verkligt öppnande av marknaderna och främjande av handeln och inte enbart till ett hypotetisk, juridiskt öppnande. Parlamentet uppmanar kommissionen att formellt och regelbundet uppdatera Europaparlamentet och rådet om förhandlingsläget och om de framsteg som görs för att avlägsna de icke-tariffära handelshindren. Parlamentet anser att om Japan inte visar en tillräcklig ambitionsnivå under förhandlingarna avseende uppfyllandet av EU:s prioriterade krav, bör kommissionen avbryta förhandlingarna efter samråd med Europaparlamentet och rådet.

13.  Europaparlamentet noterar att avlägsnandet av icke-tariffära handelshinder är mycket svårare att övervaka och genomföra än avskaffandet av importtullarna. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att fullt ut beakta parlamentets rekommendationer i resolutionen av den 13 december 2011 om hinder för handel och investeringar och att dra lärdom av erfarenheterna från åtagandena på området för icke-tariffära handelshinder i frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea för att ta fram bästa praxis för genomförande- och övervakningsmekanismer.

14.  Europaparlamentet betonar att om ett frihandelsavtal verkligen ska vara fördelaktigt för EU:s ekonomi, bör rådet fastställa en tydlig tidsplan och inbegripa följande aspekter i kommissionens förhandlingsdirektiv:

15.  Europaparlamentet upprepar att det anser att om dessa villkor uppfylls kan ett frihandelsavtal mellan EU och Japan leda till en situation som gynnar de båda ekonomierna, och att en djupare integrationsnivå genom ett avtal om ekonomisk integration avsevärt skulle öka fördelarna för de båda ekonomierna.

16.  Europaparlamentet noterar att det kvarstår allvarliga meningsskiljaktigheter mellan EU och Japan om frågor som rör fiskeförvaltningen och valfångsten, särskilt Japans så kallade vetenskapliga valfångst, och kräver bredare diskussioner om frågan om att sätta stopp för valfångsten och handeln med valprodukter.

Utöver förhandlingarna

17.  Europaparlamentet kräver att kommissionen, om förhandlingarna blir framgångsrika, utför en andra konsekvensanalys för att bedöma avtalets förväntade fördelar och nackdelar för sysselsättning och tillväxt i EU, inbegripet en analys av konsekvenserna för känsliga sektorer, såsom fordonssektorn och elektroniksektorn, och fördelarna för EU:s offensiva intressen.

18.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet kommer att ombes att ge sitt godkännande till det eventuella frihandelsavtalet mellan EU och Japan, i enlighet med Lissabonfördraget.

o
o   o

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Japans regering och parlament.

(1) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 31. (2) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 94. (3) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 101. (4) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 34. (5) Antagna texter, P7_TA(2011)0412. (6) Antagna texter, P7_TA(2011)0565. (7) Antagna texter, P7_TA(2011)0225. (8) EUT C 76 E, 25.3.2010, s. 46. (9) Antagna texter, P7_TA(2012)0246.

Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2012 om EU:s rapport om en konsekvent politik för utveckling 2011 (2012/2063(INI))

P7_TA(2012)0399 A7-0302/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 9 och 35 i den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: Europeiskt samförstånd(1),

–  med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 21.2, som fastställer unionens principer och mål inom området för internationella förbindelser, och artikel 208.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av FN:s konvention om biologisk mångfald från 1992 och Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar,

–  med beaktande av artikel 12 i partnerskapsavtalet mellan AVS-länderna och EG (Cotonouavtalet),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument med titeln EU:s rapport om en konsekvent politik för utveckling 2011 (SEK(2011)1627),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar: ”EU: global partner för utveckling – Påskynda arbetet med att uppnå millennieutvecklingsmålen” (SEC(2008)0434),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument om arbetsprogrammet för en konsekvent politik för utveckling 2010–2013 (SEK(2010)0421),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen ”En konsekvent politik för utveckling: Att upprätta den politiska ramen för en gemensam strategi på EU-nivå” (COM(2009)0458),

–  med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2010 om en konsekvent politik för utveckling – Att upprätta den politiska ramen för en gemensam strategi på EU-nivå(2),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 14 maj 2012 om en konsekvent politik för utveckling (dok. 09317/2012),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 14 maj 2012 om att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring (dok. 09369/2012),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 mars 2012 om EU:s strategi för handel, tillväxt och utveckling under nästa årtionde (dok. 07412/2012),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 3 maj 2012 om den övergripande strategin för migration och rörlighet (dok. 09417/2012),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 18 november 2009 om en konsekvent politik för utveckling (dok. 16079/2009),

–  med beaktande av OECD:s biståndskommittés expertutvärdering 2012 av Europeiska unionen,

–  med beaktande av EU:s redovisningsrapport av den 9 juli 2012 om en översyn av EU:s och dess medlemsstaters framsteg rörande utvecklingsfinansiering,

–  med beaktande av studien från februari 2012 från Evert Vermeer Foundation med titeln ”The EU Raw Materials Policy and Mining in Rwanda – Policy Coherence for Development in practice”,

–  med beaktande av deklaration A(2010)21584 av den 28 september 2010 från den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingens 21:a möte,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, fiskeriutskottet samt utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0302/2012), och av följande skäl:

A.  Artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställer att det främsta målet för unionens utvecklingspolitik ska vara minskning och på sikt utrotning av fattigdom, enligt definitionen i det europeiska samförståndet om utveckling. Unionen ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som sannolikt påverkar utvecklingsländerna.

B.  Det är viktigt att komma ihåg EU:s åtagande om att garantera en konsekvent politik för utveckling i enlighet med Europeiska rådets slutsatser från 2005, som nyligen bekräftades på nytt i rådets slutsatser om en konsekvent politik för utveckling.

C.  Det finns tydliga inkonsekvenser i EU:s politik för handel, jordbruk, fiske, klimat, immateriella rättigheter, migration, finansiering, vapen och råvaror som påverkar utvecklingsmålen. En konsekvent utvecklingspolitik kan leda till minskad fattigdom genom mycket viktiga samverkanseffekter mellan EU:s politiska åtgärder.

D.  Ramen för den nya utvecklingspolitiken som lades fram i agendan för förändring syftar till en konsekvent politik, inte enbart inom unionen utan också mellan unionen och dess medlemsstater genom gemensamma program och genom att betona EU:s roll som samordnare, sammankallare av möten och politisk beslutsfattare.

E.  En internationell ram för utvecklingssamarbete efter 2015 kan fungera som en katalysator för att anta utmaningar vad gäller viktig utveckling och andra globala utmaningar och skulle kunna bidra till att uppfylla individers rättigheter och tillfredsställa deras behov.

F.  Trots förbättringarna, som i EU:s fall, har direkt eller indirekt stöd för jordbruksprodukter även nu en negativ inverkan på en tryggad livsmedelsförsörjning och utvecklingen av en hållbar jordbrukssektor i utvecklingsländerna.

G.  EU har åtagit sig att nå FN:s mål om 0,7 % av BNI i offentligt utvecklingsbistånd före 2015.

H.  Enligt en dom från EU-domstolen i november 2008 måste utveckling prioriteras framför eventuella ekonomiska eller politiska mål i Europeiska investeringsbankens (EIB:s) verksamhet i utvecklingsländerna.

I.  Enligt åtskilliga undersökningar uppgår det olagliga kapitalutflödet från utvecklingsländerna till mellan 850 miljarder och en biljon US-dollar per år, vilket i hög grad minskar utvecklingsländernas skatteintäkter och följaktligen deras förmåga till egen utveckling.

J.  I agendan för förändring (COM(2011)0637), som syftar till att stärka inverkan av EU:s utvecklingsbistånd, konstateras det att målen för utveckling, demokrati, mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning och säkerhet står i nära samband.

K.  Offentliga upphandlingar står för 19 procent av världens BNP, vilket motsvarar nästan 40 gånger det belopp som EU och medlemsstaterna ger i offentligt utvecklingsbistånd. De har alla förutsättningar att fungera som verktyg för att genomföra en hållbar statspolitik, både inom EU och i mottagarländerna för offentligt utvecklingsbistånd.

L.  Undernäring dödar uppskattningsvis 2,6 miljoner barn varje år. Om inget görs riskerar nästan en halv miljard barn att drabbas av permanenta skador under de kommande femton åren. Nästan en tredjedel av barnen i förskoleålder i världen lider för närvarande av undervikt (väger för lite för sin ålder) eller är kortväxta (för korta för sin ålder). Undernäring kostar länderna 2–4 procent av deras BNP, och kostnaden för den enskilda individen beräknas vara 11 procent av hans eller hennes totala livstidsinkomst. Samtidigt finns det testade, kostnadseffektiva näringsinsatser som skulle vara en sund investering.

M.  Fram till 2030 förväntas efterfrågan på energi och vatten stiga med 40 procent och efterfrågan på livsmedel med 50 procent. Befolkningstillväxten och en växande medelklass i tillväxtekonomier och utvecklingsländer kommer att sätta hård press på naturresurserna, särskilt vatten, energi och mark, och på miljön.

N.  Mänsklig utveckling och människors säkerhet har fyra aspekter gemensamt: de är människoinriktade, de är flerdimensionella, de har en bred syn på mänsklig tillfredsställelse på lång sikt och de bemöter den kroniska fattigdomen(3).

O.  Den yttre dimensionen i de två nya fonderna inom GD Inrikes frågor och punkten Migration och asyl i det nya tematiska programmet Globala allmänna nyttigheter och utmaningar inom ramen för finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete täcker liknande tematiska områden men från olika perspektiv, vilket även framgår av de fastställda prioriteringarna.

P.  Kliniska prövningar som inte längre accepteras av västeuropeiska etiska kommittéer godkänns av lokala etiska kommittéer i länder som Indien, Kina, Argentina och Ryssland. Särskilt de etiska principer som är viktigast för utvecklingsländerna, i den form de framgår av Helsingforsförklaringen(4) ignoreras av Företag och tillsynsmyndigheter.

Q.  Kultur är, i alla dess dimensioner, en viktig del av den hållbara utvecklingen, eftersom kultur, genom materiellt och immateriellt kulturarv, kreativa industrier och olika former av konstnärligt uttryck, bidrar stort till ekonomisk utveckling, social stabilitet och miljöskydd.

R.  Studier visar att man, genom att ge kvinnor utbildning och inkomster och förmågan att kontrollera dem, uppnår goda resultat på flera områden: mödra- och barndödligheten minskar, kvinnors och barns hälsa samt näringsintaget förbättras, produktiviteten inom jordbruket ökar, klimatförändringarna kan lindras, befolkningstillväxten minskar, ekonomier expanderar och fattigdomscirkeln bryts(5).

S.  Informations- och kommunikationsteknik (IKT) kan bidra till att minska klimatförändringarna, inte enbart genom att minska teknikens egen andel av växthusgasutsläppen utan också genom att använda den till att minska utsläppen inom andra sektorer och åtgärda systematiska följder av förändringarna och bieffekter, till exempel dematerialisering och online-tjänster, mindre resor och transporter, datorprogram för övervakning och förvaltning, större energieffektivitet vid produktion och användning samt produktomsorg och återanvändning.

T.  I expertutvärderingen om EU från OECD:s biståndskommitté från 2007 konstaterades det att god förståelse av budgetstödets ändamålsenlighet i det lokala sammanhanget är viktigt.

U.  Utbildning kan spela en avgörande roll, inte enbart för en hållbar miljö, hälsa och ekonomisk tillväxt och för uppnåendet av millennieutvecklingsmålen i allmänhet, utan också för fredsbevarande åtgärder. Utbildning kan kanske mer än någon annan sektor stå för en mycket synlig tidig fredsstimulans som kan vara avgörande för fredsöverenskommelsernas överlevnad om utbildningssystemen är öppna för alla och inriktade på att främja attityder som gynnar ömsesidig förståelse, tolerans och respekt, och på så sätt göra samhällena mindre mottagliga för våldsamma konflikter.

Förverkligande av en konsekvent politik för utveckling

1.  Europaparlamentet välkomnar EU:s insatser för en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet understryker att en konsekvent politik för utveckling inte endast är en rättslig skyldighet, utan att utformandet av en ansvarsfull, transparent, människorättsgrundad politik för alla gör att EU kan få till stånd jämlika och varaktiga partnerskap med utvecklingsländerna bortom utvecklingssamarbetet. Parlamentet understryker också att en konsekvent utvecklingspolitik ger regeringarna och samhällena i utvecklingsländerna möjligheten och ansvaret att skapa framgång på egen hand.

2.  Europaparlamentet anser att en konsekvent politik för utveckling måste grunda sig på erkännandet av ett lands eller en regions rätt att med demokratiska medel definiera sin egen politik, sina prioriteringar och strategier för att skydda sin befolknings försörjning, i linje med FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

3.  Europaparlamentet välkomnar de åtta åtgärdsområden för 2011–2014 som kommissionen valt i sitt förslag till en ny politik om företagens sociala ansvar. Parlamentet understryker vikten av bindande skyldigheter när det gäller företagens sociala ansvar och av att uppmuntra arbetsgivare att tillämpa sociala normer som är mer långtgående än nuvarande lagstadgade bestämmelser, bland annat genom möjligheten att utveckla och erhålla en beteckning som exempelvis social märkning. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna i arbetet med att noggrant övervaka genomförandet av dessa skyldigheter och garantera att de upprätthålls på rättslig väg, och insisterar på att det kommande initiativet om företagens sociala ansvar återspeglar åtagandena i riktning mot en konsekvent politik för utveckling och rör sig i riktning mot bindande standarder för företagens sociala ansvar.

4.  Europaparlamentet understryker att en konsekvent politik för utveckling inte endast är en teknisk fråga, utan framför allt ett politiskt ansvar, och att parlamentet i egenskap av medlagstiftare och demokratiskt vald institution har ett huvudansvar för att omsätta åtagandena i konkret politik.

5.  Europaparlamentet insisterar på att det europeiska samförståndet om utveckling, inklusive dess definition av en konsekvent politik för utveckling, ska fortsätta att utgöra ramen för EU:s utvecklingspolitik och att varje försök att ändra eller ersätta det inom ramen för agendan för förändring bör involvera de institutioner som var med och skapade det.

6.  Europaparlamentet påminner om att all ny politisk orientering i samband med den elfte Europeiska utvecklingsfonden till följd av agendan för förändring måste vara förenliga med andan och bokstaven i Cotonouavtalet.

7.  Europaparlamentet understryker att man, för att kunna införa en konsekvent politik för utveckling, måste skapa insyn på alla områden, eftersom en konsekvent politik för utveckling inte bara kan förebygga oavsiktliga inkonsekvenser utan också är effektiv där motstridiga intressen förekommer.

8.  Europaparlamentet kräver att det införs strukturerade årliga möten mellan företrädare för medlemsstaternas nationella parlament och Europaparlamentet för att garantera samstämmighet i beviljandet av utvecklingsbistånd.

9.  Europaparlamentet understryker vikten av kunskapsuppbyggnad och expertis för att komplexa frågor inom den konsekventa utvecklingspolitiken ska kunna hanteras. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att bestämmelserna utarbetas så att de inriktar vissa program inom GD Forskning och innovation på frågor som är viktiga för en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet rekommenderar också att en strategi utarbetas och främjas om utvecklingsforskning i syfte att engagera GD Forskning och innovation och andra generaldirektorat om forskning samt andra relevanta organ utanför kommissionen, till exempel OECD och Världsbanken.

10.  Europaparlamentet insisterar på att frågorna rörande de ekonomiska, miljömässiga och sociala effekterna av politiken inom och utanför EU, som fastställts i riktlinjerna för konsekvensbedömningarna från 2009, besvaras i kommissionens konsekvensbedömning samt i den konsekvensbedömning som Europaparlamentet ska göra. Parlamentet uppmanar också kommissionen att slutföra konsekvensbedömningarna före det motsvarande politiska förslaget, för att garantera att det civila samhällets organisationer och andra relevanta berörda parter kan delta i processen och också skapa mervärde vad gäller kapacitet.

11.  Europaparlamentet understryker att kommissionens konsekvensbedömningsnämnd och en liknande institution som parlamentet ska inrätta behöver tillräcklig sakkunskap inom utvecklingspolitiken för att leva upp till sitt ansvar att granska kvaliteten på konsekvensbedömningarna av en konsekvent politik för utveckling.

12.  Europaparlamentet föreslår att en referens till en konsekvent politik för utveckling tas med i översyner och efterhandsbedömningar av EU:s politik vid behov. Parlamentet anser att all utvärdering av program under Europeiska utvecklingsfonden eller finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete ska innehålla en utvärdering av deras följder för en konsekvent politik för utveckling.

13.  Europaparlamentet välkomnar att särskilda åtaganden för en konsekvent politik för utveckling görs i det danska ordförandeskapets arbetsprogram, och uppmanar följande ordförandeskap att följa detta exempel.

14.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tredje rapport från 2011 om en konsekvent politik för utveckling, vilken utkommer vartannat år, men är ense med rådet om behovet av att ta med en oberoende utvärdering av framsteg, inklusive kvalitativa och kvantitativa följder och kostnader för politisk inkonsekvens i framtida rapporter. Parlamentet föreslår att en heltäckande översikt av resultaten från dialoger på landsnivå om den konsekventa utvecklingspolitiken också bör ingå i framtida rapporter, så att u-landsinvånarna kan göra sin röst hörd.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras nationella parlament att främja en konsekvent politik för utveckling genom ett särskilt arbetsprogram med en bindande tidtabell, i syfte att förbättra det europeiska arbetsprogrammet för en konsekvent politik för utveckling.

16.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att det inför nästa löpande arbetsprogram för en konsekvent politik för utveckling behövs en bredare diskussion med Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna och alla relevanta berörda parter, till exempel frivilligorganisationer och det civila samhällets organisationer. Parlamentet instämmer i att färre indikatorer, tillsammans med en mer precis och bättre övervakning kan ge en bättre ram för verksamheten och förenkla övervakningen.

17.  Europaparlamentet uppmanar den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten att erkänna sina viktiga roller i att förverkliga en konsekvent politik för utveckling i praktiken.

18.  Europaparlamentet förslår att en konsekvent politik för utveckling görs till en tydlig prioritering för Europeiska utrikestjänsten och delegationerna genom att man ytterligare stärker EU:s politiska dialog med organisationer i det civila samhället, lokala parlament och andra berörda parter, genom att man ber dem samla in bevis om fall av inkonsekvens eller konsekvens, genom att man förbättrar hänvisningarna till en konsekvent politik för utveckling i programplaneringsdokumenten och gör dem operativa samt genom att man tar fram ett utbildningsprogram i samarbete med GD Utveckling och samarbete för all ny personal inom Europeiska utrikestjänsten för att garantera att de förstår och kan tillämpa en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet påpekar att tillräckliga resurser för att fullgöra denna uppgift måste anslås till delegationerna och högkvarteren.

19.  Europaparlamentet betonar att EU:s delegationer har en central roll i utformningen och förvaltningen av budgetstödet, och att deras resurser bör säkerställas i enlighet med detta.

20.  Europaparlamentet påminner än en gång om betydelsen av artikel 12 i AVS–EU-partnerskapsavtalet, liksom kommissionens åtagande att regelbundet informera generalsekretariatet för gruppen av AVS-stater om planerade förslag som kan påverka AVS-staternas intressen. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att informera parlamentet om sådana förfaranden inleds.

21.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att fördjupa samarbetet med Europaparlamentet och de nationella parlamenten om en konsekvent politik för utveckling genom att inleda ett större utbyte med dem i frågan och genom att hjälpa dem att erhålla en särskild analytisk kapacitet för att bidra till att främja en konsekvent politik för utveckling inom EU. Parlamentet föreslår att detta utbyte mellan nationella parlament, Europaparlamentet och kommissionen bör ske i form av strukturerade årliga möten med klara mål vid sidan av övervakningsuppgifter som syftar till att stärka en konsekvent politik för utveckling inom EU.

22.  Europaparlamentet anser att offentlig upphandling bör användas effektivt för att nå de allmänna EU-målen för en hållbar utveckling och att det framtida direktivet om offentlig upphandling därför bör se till att hållbarhetskriterier integreras genom hela upphandlingsprocessen.

Specifika rekommendationer inom de fem prioriterade områdena
Handel

23.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i sitt meddelande om ”Handel, tillväxt och utveckling: Att skräddarsy handels- och investeringspolitik för de länder som bäst behöver det” åtar sig att stödja små producenter och främja rättvisa, ekologiska och etiska handelsinitiativ, men beklagar bristen på åtaganden om att införa viktiga principer för en rättvis handel i EU:s alla politikområden.

24.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen utarbetade två separata rapporter om handel i allmänhet och om handel och utveckling, vilket var kontraproduktivt sett till en konsekvent politik för utveckling.

25.  Europaparlamentet beklagar att BNP per invånare är det enda urvalskriteriet för det allmänna preferenssystemet, eftersom detta skulle kunna gå tvärt emot EU:s utvecklingsmål. Parlamentet påminner om sin resolution av den 8 juni 2011 om Bortom BNP – Att mäta framsteg i en föränderlig värld(6), som hänvisar till indexet för mänsklig utveckling.

26.  Europaparlamentet erinrar sig de inkonsekvenser som uppstått i samband med EU:s partnerskapsavtal, nämligen att a) vissa länder med eftertryck uppmanas att underteckna ett avtal innan man ömsesidigt har kommit överens om de exakta villkoren, b) kommissionen föreslår att arton länder ska strykas från förteckningen i bilaga I till marknadstillträdesförordningen, c) frågor om mänskliga rättigheter inte tas upp i tillräcklig utsträckning under förhandlingarna.

27.  Europaparlamentet anser att OECD:s riktlinjer för multinationella företag bör göras till bindande normer i EU:s investeringsavtal för företag och industrier, för att se till att investeringsavtal innehåller klausuler om insyn och bekämpande av illegala kapitalflöden, och att avtalen bör garantera en fullständig rapportering om företagens miljömässiga och sociala problem. Parlamentet påpekar också att investeringsavtal bör förbättra regeringarnas rättigheter och skyldigheter att reglera ekonomisk verksamhet inom känsliga politiska områden som miljön, och främja arbete under anständiga villkor i ett bredare allmänintresse och i kommande generationers långsiktiga intresse.

Jordbrukspolitik och fiskeripolitik

28.  Europaparlamentet beklagar att EU:s Aid for Trade till de minst utvecklade länderna sjönk till 16 procent 2010 (1,7 miljarder euro jämfört med 8,7 miljarder euro till länder som inte hör till gruppen minst utvecklade länder) från 22 procent 2009(7). Parlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentet om den årliga och/eller den fleråriga andelen medel ur Europeiska utvecklingsfonden som används för Aid for Trade.

29.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen skapar ny drivkraft för hållbar offentlig upphandling på internationell nivå och att ramen som är en följd av översynen av direktiven om offentlig upphandling bör ge de upphandlande myndigheterna politiskt utrymme att göra informerade val inom den offentliga upphandlingen som gynnar utveckling.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom WTO aktivt främja förslaget från vissa givare om att begränsa tillämpningsområdet för Aid for Trade-initiativet för att göra det enklare att övervaka, mer effektivt och mer fokuserat på viktiga frågor som rör kopplingen mellan handel och utveckling för att göra den mer effektiv och sålunda minska misstankar och säkerställa givarnas finansiering.

31.  Europaparlamentet fäster uppmärksamheten vid offentliggörandet av en reviderad strategi för immateriella rättigheter gentemot tredje länder som ur ett utvecklingsperspektiv bör garantera ändamålsenlig tillgång till läkemedel och ge effektiva incitament till läkemedelsforskning genom att utnyttja Trips-flexibiliteterna i lämpliga fall, såsom vid hälsokriser, och genom att göra den samstämmig med den parallella agendan för att göra läkemedel ekonomiskt överkomliga. Parlamentet betonar också att kopplingen till agendan för en tryggad livsmedelsförsörjning är mycket viktig i detta sammanhang, t.ex. för att garantera skyddet av växtsorter och erkänna vikten av olika jordbrukssystem och traditionella system för tillgång till utsäde.

32.  Europaparlamentet föreslår att det införs regler för förmånshandel som förbättrar överföringarna av grön jordbruksteknik inom WTO och i bilaterala handelsavtal med utvecklingsländerna.

33.  Europaparlamentet välkomnar att det 2010 inom teamet för hållbar utveckling i generaldirektoratet för handel inrättades en kontaktpunkt om rättvis handel för samordning av rättvis handelsverksamhet, vilket är ett viktigt exempel på hur EU:s handels- och utvecklingspolitik kan göras mer samstämmig och ömsesidigt stödjande.

34.  Europaparlamentet betonar att rättvis handel mellan EU och utvecklingsländerna innebär att man betalar ett skäligt pris för utvecklingsländernas resurser och jordbruksprodukter, dvs. ett pris som avspeglar de interna och externa kostnaderna, samtidigt som man garanterar respekten för ILO:s grundläggande arbetsnormer för arbetsförhållanden och internationella normer för miljöskydd.

35.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om att problemet med konfliktmineraler och andra resurser som rör konflikter i utvecklingsländerna och som har lett till miljoner människors död och förflyttning åtgärdas på ett effektivt sätt.

36.  Europaparlamentet anser att utvecklingsländerna bör skydda sin ekonomi och gradvis öppna vissa marknader på samma sätt som i EU.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare integrera internationellt överenskomna normer för arbete och miljö i instrument som ekonomiska partnerskapsavtal och frihandelsavtal.

38.  Europaparlamentet välkomnar att småbrukarnas roll för att bekämpa hungern erkänns av EU samt att anpassningsåtgärder ges prioritet i agendan för en tryggad livsmedelsförsörjning. Parlamentet understryker att det är särskilt viktigt att stödja kvinnliga småbrukare.

39.  Europaparlamentet upprepar att utvecklingsfrågorna bör integreras i hela beslutsprocessen för EU:s jordbrukspolitik och kräver att det vid behov införs kompletterande åtgärder som påminner om åtgärderna i programmet för sockerprotokollet.

40.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på regelbundna och självständiga bedömningar och utvärderingar av EU:s handels- och jordbrukspolitik, där särskild vikt fästs vid konsekvenserna för små och lokala producenter samt vid bevis som lagts fram av regeringar, jordbrukarorganisationer, det civila samhällets organisationer och andra berörda parter i utvecklingsländer som är handelspartner inom EU.

41.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck EU att stärka försörjningskedjorna mellan EU och AVS-länderna och att stödja ett stärkande av försörjningskedjorna inom AVS-länderna själva, eftersom båda marknader har utvecklats med ett ömsesidigt beroende av varandra. Parlamentet föreslår att användningen av moderna marknadsstyrningsinstrument ska främjas i utvecklingsländerna, såsom bestämmelser om transparens, kapacitetsuppbyggnad, tekniska föreskrifter eller underlag för avtalsförhandlingar, t.ex. inom ramen för den gemensamma strategin EU–Afrika.

42.  Europaparlamentet föreslår att det bör inrättas ett gränsöverskridande samverkande partnerskap mellan Natura 2000-områden och liknande jordbruksområden med miljöstyrning i utvecklingsländerna i syfte att a) utbyta kunskap om lokala myndigheters, lokala ledares och lokala jordbrukssamhällens förvaltning av dessa områden för att garantera att den framtida förvaltningen är såväl ekologiskt som ekonomiskt hållbar och hanterbar, b) skapa kapacitet genom partnerskap mellan ekonomiskt lönsamma handelskedjor i dessa områden för att bidra till en hållbar och tryggad livsmedelsförsörjning i dessa områden, och c) bedriva forskning för att bidra till att skydda jordbrukets mångfald och en biologisk mångfald för att garantera att värdefulla och hotade arter och livsmiljöer överlever på lång sikt. Parlamentet föreslår också att det ska inrättas gränsöverskridande samverkanscentrum för utbildning och utveckling av kunskap mellan Natura 2000-områden och liknande områden i tredje länder.

43.  Europaparlamentet understryker att information i god tid om ändringar av de normer som EU tillämpar på jordbruksprodukter eller andra liknande standarder som EU tillämpar på importer är viktig för utvecklingsländernas insatser för att underlätta den långsiktiga planeringen och säkra konkurrenskraften på grundval av kvalitet.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett integrerat synsätt på näring och inrätta en särskild förvaltningsfond för att ta itu med problemet med undernäring i utvecklingsländer och att mobilisera nödvändiga resurser för att man ska kunna genomföra de basinsatser som krävs för att förebygga de allra flesta fall av undernäring, särskilt under den kritiska perioden av 1 000 dagar mellan befruktning och två års ålder. I dessa insatser ingår att främja optimala matnings- och vårdmetoder, såsom amning för att undvika förorenat vatten, korrekt införande av varierad mat för spädbarn, berikning av basvaror och vitamintillskott. Parlamentet anser att man med hjälp av en sådan förvaltningsfond skulle kunna samordna resurserna från kommissionen och medlemsstaterna, och eventuellt från andra givare, och därmed uppnå en hävstångseffekt, samt göra EU:s insatser för att rädda liv mer synliga.

45.  Europaparlamentet beklagar djupt att inte mer än cirka 418 miljoner euro – omkring 3,4 procent av kommissionens totala anslag för utvecklingsstöd på 12 miljarder euro per år – för närvarande går till direkta livsmedelsinsatser. Parlamentet anser att insatserna mot undernäringen måste vara sektorsövergripande, omfatta flera berörda parter och vara anpassade till de berörda ländernas nationella prioriteringar.

46.  Europaparlamentet anser att omfattningen av EU:s marknad för fiskeriprodukter och det geografiska verksamhetsområdet för EU-flaggade och EU-ägda fartyg pålägger EU ett stort ansvar för att sörja för att dessa verksamheter bygger på samma ekologiska, socialt hållbara och insynsvänliga standarder inom och utanför unionens vatten. Parlamentet konstaterar att det för en sådan samstämdhet krävs samordning både inom själva kommissionen och mellan kommissionen och de enskilda medlemsstaternas regeringar.

47.  Europaparlamentet upprepar att förhandlingarna om partnerskapsavtal om fiske måste utgå ifrån det avtalsslutande landets prioriteringar för en lämplig utveckling av dess fiskesektor. Parlamentet understryker att ersättningar enligt partnerskapsavtal om fiske bör vara förenliga med utvecklingsmålen, och att effekterna av partnerskapsavtal om fiske noggrant bör övervakas av EU.

48.  Europaparlamentet anser att en konsekvent politik för utveckling bör stärkas genom att a) ge GD Havsfrågor och fiske och GD Utveckling och samarbete – EuropeAid gemensamt ansvaret för partnerskapsavtalen om fiske b) tillämpa relevanta principer i FAO:s uppförandekod för ett ansvarsfullt fiske, EU:s åtaganden inom ramen för en konsekvent politik för utveckling och Cotonouavtalet mellan EU och AVS-staterna c) införliva mänskliga rättigheter, korruptionsbekämpning och ansvarsskyldigheter i alla partnerskapsavtal om fiske och genom att d) se till att partnerskapsavtalen om fiske är samstämmiga med eller bidrar till fattigdomsminskning och de mål för mänsklig utveckling som fastställts i EU:s landstrategidokument och regionala strategidokument.

49.  Europaparlamentet understryker att all tillgång till fiskeresurser i tredjeländers vatten måste respektera inte enbart artikel 62 i FN:s havsrättskonvention om överskottsbestånd utan också artiklarna 69 och 70 om kustlösa och geografiskt missgynnade staters rätt i regionen, och ta hänsyn till lokalbefolkningarnas näringsmässiga och socioekonomiska behov.

50.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen i linje med FN:s generalförsamlings resolution från 2006 om regionala fiskeförvaltningsorganisationer bör ges ett klart förhandlingsmandat för alla regionala fiskeförvaltningsorganisationer för att främja bevarande av havsmiljön och ett hållbart fiske.

51.  Europaparlamentet anser att samtliga system som går ut på att bevilja länder inom regionala fiskeförvaltningsorganisationer fiskemöjligheter måste respektera utvecklingsländernas legitima rättigheter och ambitioner att utveckla sitt eget fiske. Parlamentet insisterar på att EU motsätter sig införandet av system för överlåtbara fiskenyttjanderätter i regionala fiskeförvaltningsorganisationer eftersom de skulle äventyra såväl utkomsten som välfärden i fiskeberoende samhällen i utvecklingsländerna.

52.  Europaparlamentet vidhåller att EU:s utvecklingspolitik bör bedrivas inom ramen för de överenskomna åtagandena i FN och andra behöriga organisationer och internationella organ, och att fiskets bidrag till utvecklingen bör förverkligas inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder, och bidra till huvudmålet för EU:s utvecklingspolitik, dvs. att minska och slutligen utrota fattigdomen i utvecklingsländerna.

53.  Europaparlamentet anser att EU bör bidra till utvecklingen på fiskeriområdet genom att stödja principen om att enbart fiskbestånd med överskott utnyttjas och övriga regler i FN:s havsrättskonvention samt tillämpningen av FAO:s uppförandekod för ansvarsfullt fiske och FAO:s avtal om bevarande och förvaltning av fiskeresurserna på global nivå.

54.  Europaparlamentet understryker att fiskeripolitikens mål måste genomföras på ett genomblickbart sätt och i samstämdhet med EU:s övriga mål, och att deras effekt på utvecklingen bör planeras, mätas, utvärderas och regelbundet och systematiskt underkastas demokratisk kontroll.

55.  Europaparlamentet vill klargöra att partnerskapsavtalen om fiske och fiskeaspekterna i avtalen om utvecklingssamarbete och i EU:s handelsavtal bör bidra till att göra fisket till en socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar verksamhet för EU och dess partner.

56.  Europaparlamentet beklagar att en avsevärd del av målen i partnerskapsavtalen om fiske inte har uppnåtts. Parlamentet beklagar särskilt de svaga resultat som har uppnåtts när det gäller vetenskapligt och tekniskt samarbete samt stöd till hållbar utveckling av fiskerinäringen (och därtill knuten verksamhet) i utvecklingsländerna. Dessa aspekter kan förbättras genom mer samstämda politiska strategier och en internationell fiskeriförvaltning.

57.  Europaparlamentet betonar att EU måste se till att den pågående reformen av den gemensamma fiskeripolitiken integreras med EU:s åtagande gentemot utvecklingsländerna att stödja såväl uppnåendet av millennieutvecklingsmålen som rätten till mat, som är en grundläggande mänsklig rättighet enligt den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin verksamhet gentemot tredjeländer i allmänhet och i partnerskapsavtalen om fiske i synnerhet främja en god förvaltning och öppenhet, och skapa förutsättningar för att dessa utvecklingsländer ska kunna utforma sin fiskeripolitik enligt samma riktlinjer och hållbarhetsstandarder som den gemensamma fiskeripolitiken, inklusive beslutsfattande på grundval av vetenskapliga studier och konsekvensstudier och fleråriga planer för att uppnå ett utnyttjande av fiskeriresurserna i linje med maximalt hållbart uttag, särskilt stöd till småskalig fiskeri- och vattenbruksverksamhet och till de samhällen som är beroende av sådan verksamhet, främjande av selektivt fiske, en anpassning av flottkapaciteten till resurserna och mer ansvarsfulla fiskemetoder, en stegvis minskning av bruket att kasta fångst överbord till dess att denna företeelse elimineras helt, bekämpning av olagligt, oreglerat och orapporterat fiske, en förbättring av säkerheten och välbefinnandet på arbetsplatsen, skydd av miljön och den biologiska mångfalden och åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna, bättre produktkvalitet och bättre saluföring av produkterna samt främjande av forskning och innovation för en mer miljömässigt hållbar verksamhet på området för fiske, vattenbruk och relaterade industrier.

59.  Europaparlamentet betonar att partnerskapsavtalen om fiske och de industrier som uppstår till följd av dessa bör bidra till tredjeländernas utveckling samt gynna en utveckling där dessa länder i framtiden utnyttjar sina egna resurser.

60.  Europaparlamentet framhåller att EU och dess medlemsstater i sina relationer med tredjeländer och i sitt agerande i internationella organisationer ska bidra till att samhällen och myndigheter i utvecklingsländerna får kapacitet att utforma, genomföra och övervaka en hållbar fiskeripolitik som ökar dessa länders livsmedelstrygghet och bidrar till deras utveckling.

61.  Europaparlamentet förespråkar att det ska tas fram modeller med gemensamma mål, åtgärder och indikatorer i syfte att bättre följa upp anslagsutnyttjandet, i en anda av partnerskap. Parlamentet betonar att denna uppföljning bör innebära att det så snart det konstaterats att endera parten avviker från de fastställda målen antas korrigerande åtgärder, som bör utarbetas tillsammans med det berörda tredjelandet.

62.  Europaparlamentet välkomnar det exempel på öppenhet som EU har visat på internationell nivå genom att offentliggöra villkoren för sina partnerskapsavtal om fiske. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sitt öppenhetsarbete genom att se till att även utvärderingarna av dessa avtal offentliggörs, i enlighet med principerna i Århuskonventionen, så att lokala parlament, det civila samhället och andra berörda parter noga kan granska avtalens genomförande och effekter.

63.  Europaparlamentet uppmärksammar hur viktigt det är att det finns aktuella vetenskapliga och transparenta uppgifter om fiskbestånden, om alla fiskeriavtal utöver EU:s och om den totala fiskeansträngningen i varje enskilt lands fiskevatten. Parlamentet anser att den vetenskapliga utvärderingen bör göras innan ett avtal ingås; i annat fall bör avtalen åtminstone bidra till att uppgifterna granskas.

64.  Europaparlamentet uppmärksammar det problem som det illegala, orapporterade och oreglerade fisket utgör. Parlamentet påminner om att många fartyg inte i vederbörlig ordning rapporterar sin fångst, att fartygen inte inspekteras, att de uppgifter som fartygen lämnar in inte kontrolleras och att det inte finns någon tydlig kartläggning av de fångade arterna. Parlamentet anser att EU både kan och bör bidra mer effektivt till en lösning på dessa problem. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att i alla internationella förbindelser stödja principen om flaggstaternas ansvar, vilken underbygger internationell rätt och är grundläggande för ett effektivt genomförande av IUU-förordningen.

65.  Europaparlamentet anser att partnerskapsavtalen om fiske bör knytas närmare till de befintliga utvecklingspolitiska instrumenten, särskilt till Europeiska utvecklingsfonden, liksom till villkoren för utvecklingsländernas tillträde till EU:s marknader.

66.  Europaparlamentet betonar att samarbetet på fiskeriområdet direkt kan gynna de 150 miljoner personer på vår jord som är beroende av fisket och fiskeriverksamhet för sin överlevnad.

Klimatförändringar och energi

67.  Europaparlamentet upprepar att ökad uppmärksamhet måste riktas mot att maximera synergieffekterna mellan EU:s klimatförändringspolitik och EU:s utvecklingsmål, framför allt vad gäller de verktyg och instrument som används och den samlade utvecklingen och/eller fördelarna för anpassningen till klimatförändringarna.

68.  Europaparlamentet betonar att en investering i utbildning om hållbar utveckling, inbegripet bekämpning av klimatförändringarna, är ett område där utvecklingsbistånd kan uppnå flera mål samtidigt, framför allt om det görs för att hjälpa kvinnor.

69.  Europaparlamentet anser att de utmaningar som klimatförändringarna ger upphov till måste åtgärdas genom strukturella reformer och efterlyser en systematisk utvärdering av de risker som klimatförändringarna medför i alla aspekter av EU:s politiska planering och beslutsfattande, bland annat handel, jordbruk och en tryggad livsmedelsförsörjning, och kräver att resultatet av denna utvärdering ska användas för att utforma klara och sammanhängande landstrategidokument och regionala strategidokument samt utvecklingsprogram och utvecklingsprojekt.

70.  Europaparlamentet kräver att man i all politik och alla avtal som medför en eventuell minskning, eller begränsning av tillgången till resurser för livsmedelsproduktion, såsom land, vatten och rörlighet ägnar särskild uppmärksamhet åt småbrukarnas och boskapsuppfödarnas specifika behov, eftersom de drabbas av konsekvenserna av klimatförändringarna.

71.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och medlemsstaterna om att samla in landsspecifika och könsuppdelade uppgifter när strategier, program och projekt för att hantera klimatförändringarna planeras, genomförs och utvärderas, för att effektivt kunna bedöma och bemöta de olika följder som klimatförändringarna har för varje kön och för att utarbeta en handbok för klimatanpassning, som anger strategier som kan skydda kvinnor och ge dem möjlighet att hantera klimatförändringarnas effekter.

72.  Europaparlamentet välkomnar förslagen i den europeiska utvecklingsrapporten 2011/2012 om en integrerad och ekosystemsbaserad förvaltning av vatten, energi och mark, tre resurser som är viktiga för utvecklingen. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa upp förslagen i rapporten. Parlamentet pekar i synnerhet på att det finns stora klyftor mellan olika styrelseformer inom EU och i världen, och betonar behovet av en förändring mot större hållbarhet i konsumtions- och produktionsmönstren inom själva unionen.

73.  Europaparlamentet föreslår att EU ska arbeta i utvecklingsländer för att främja investeringar, innovativa angreppssätt och höga standarder för företagsmetoder vid en hållbar användning av vatten, energi och mark för alla. Parlamentet föreslår också att tyngdpunkten på hållbar energi och jordbruk i agendan för förändring bör kompletteras med åtgärder på vattenområdet.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera om biodrivmedlens hållbarhet ur social synvinkel före slutet av 2012 och att på förhand samråda med de samhällen som berörs samt med lokala icke-statliga organisationer. Parlamentet påpekar att detta är en möjlighet att föreslå en lämplig metod och ta upp alla de följder som biodrivmedelsmålen får för livsmedelsförsörjningen, markrättigheter och andra utvecklingsfrågor. Parlamentet påminner om att kommissionens övervakning och rapportering enligt det föreslagna direktivet eventuellt innebär en möjlighet att föreslå korrigerande åtgärder på grundval av de lärdomar som dragits.

75.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att se till att importerad bioenergi produceras utgående från acceptabla arbetsmiljöer och anställningsstandarder och med respekt för lokala samhällen.

76.  Europaparlamentet uppmuntrar till vidareutveckling av andra och tredje generationens bioenergi från biprodukter av biomassa, avfall och rester.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ompröva det mål om att 10 procent av drivmedlen i transportsektorn ska utgöras av förnybara energikällor senast 2020 som fastställs i direktivet om förnybara energikällor, om inte strikta hållbarhetskriterier tillämpas.

78.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bevilja en betydande andel av auktionsinkomsterna från EU:s system för handel med utsläppsrätter till klimatförändringsverksamhet i utvecklingsländerna från och med 2013.

79.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att föreslå en lämplig metod, anpassad efter en konsekvent politik för utveckling, för att beräkna effekterna av indirekt förändrad markanvändning, och påminner kommissionen om att en sådan metod var planerad till slutet av 2010.

Säkerhet

80.  Europaparlamentet understryker att översynen av EU:s vapenexport som ska göras under 2012 måste vara välunderbyggd för att överensstämma med utvecklingsmålen. Parlamentet påpekar att offentliggörandet av rådets trettonde årsrapport om kontroll av export av militär teknologi och utrustning väckte frågor om tillförlitligheten och användbarheten hos de uppgifter som presenterades.

81.  Europaparlamentet fäster uppmärksamheten vid EU:s krav på demokrati och mänskliga rättigheter och villkor som de som ingår i angreppssättet ”mer för mer” rörande EU:s närmaste förestående grannskapspolitik. Parlamentet understryker att deras betydelse endast kan garanteras om inget annat politiskt område och inga samspel med partnerländerna motverkar initiativ som vidtagits för att stärka de mänskliga rättigheterna, människans säkerhet och demokrati i partnerländerna.

82.  Europaparlamentet påminner om det faktum att vapenexport är en mellanstatlig fråga och att en konsekvent politik för utveckling bör tas i beaktande i detta sammanhang. Europaparlamentet drar slutsatsen att det kan vara svårt att avgöra om man ska godkänna export av vapen till utvecklingsländer enligt kriteriet för ”hållbar utveckling”, det vill säga kriterium 8 i dokumentet Consolidated EU and National Arms Export Licensing Criteria, eftersom andra politiska överväganden kan gå före tillämpningen av det. Parlamentet rekommenderar att medlemsstaterna lämnar en fullständig förklaring av vilken metod som de har använt i samband med detta kriterium.

83.  Europaparlamentet erkänner att det finns ett samband mellan utveckling, demokrati, mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning och säkerhet, något som alla diskussioner om en konsekvent politik för utveckling måste ta i beaktande.

84.  Europaparlamentet anser att mänsklig säkerhet och utveckling bör betraktas som viktiga i kopplingen mellan säkerhet och utveckling eftersom de är inriktade på individen.

85.  Europaparlamentet påpekar att samordning av det fredsuppbyggande arbetet, det humanitära biståndet och utvecklingsinsatserna efter konflikter bör förbättras i enlighet med den strategiska ramen om att knyta samman katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd i syfte att följa principerna för en konsekvent politik för utveckling och människors säkerhet, av vilka den sistnämnda principen fortfarande undervärderas. Parlamentet påminner kommissionen om att rådet 2009 uppmanade kommissionen att utarbeta en EU-handlingsplan för konflikter och instabila situationer, och att EU stödde den nya given för engagemang i instabila stater som antogs vid högnivåforumet i Busan om stödeffektivitet.

86.  Europaparlamentet understryker att eftersom rådets arbetsgrupp för export av konventionella vapen är den huvudansvariga kommittén för EU:s uppförandekod för vapenexport, är det mycket viktigt att man tar hänsyn till utvecklingsmålen i detta forum. Parlamentet uppmanar dessutom rådet att göra Europeiska unionens uppförandekod för vapenexport rättsligt bindande.

Migration

87.  Europaparlamentet understryker att kompetensflykt kan skapa allvarliga problem i utvecklingsländerna, särskilt inom hälso- och sjukvårdssektorn. Parlamentet är medvetet om att kompetensflykten från utvecklingsländerna beror på en blandning av strukturella orsaker och pådrivande och attraherande faktorer. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att övervaka vilka konsekvenser blåkortssystemet har i utvecklingsländerna och om så krävs vidta korrigerande åtgärder. Parlamentet uppmuntrar också kommissionen att främja tillämpningen av WHO:s förfarandekod för internationell rekrytering av hälso- och sjukvårdspersonal både inom den offentliga och privata sektorn.

88.  Europaparlamentet understryker att partnerskapen för rörlighet måste vara förenliga med den internationella rättsliga ramen för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar EU att förhindra sådan villkorlighet i utvecklingsbiståndet som rör minskad migration i både bilaterala och multilaterala förhandlingar som EU eller medlemsstaterna för.

89.  Europaparlamentet insisterar på att den externa dimensionen i asyl- och migrationsfonden till fullo överensstämmer med de externa biståndsinstrumenten och EU:s utvecklingsmål. Parlamentet anser att skyddsmekanismer bör införas för att förhindra medlemsstater från att använda denna finansiering bara för att förhindra migration från utvecklingsländer.

90.  Europaparlamentet stöder ett migrantcentrerat och människorättsbaserat synsätt på EU:s migrationspolitik i syfte att göra det möjligt för EU:s medlemsstater och partnerländer att respektera, skydda och uppfylla alla migranters mänskliga rättigheter och göra det möjligt för migranter att kräva sina rättigheter under migrationen. Parlamentet understryker att det människorättsbaserade och migrantcentrerade synsättet kommer att bidra till en ordentlig analys av de grundläggande orsakerna till tvångsmigration, framför allt konflikter, klimatförändringarna, arbetslöshet och fattigdom, och se till att EU erbjuder ett ändamålsenligt svar på dessa frågor, i linje med en konsekvent politik för utveckling.

91.  Europaparlamentet framhåller att det vore ändamålsenligt att involvera befolkningsgrupper som bor utanför hemlandet och personer som återvänt till hemlandet i utvecklingsarbetet. Den sistnämnda gruppen är särskilt relevant mot bakgrund av den europeiska finanskrisen.

92.  Europaparlamentet understryker att parametrarna för komplementaritet måste förklaras ytterligare, och att en sammanhängande och integrerad institutionell dialog måste inledas om hur externa och interna medel ska planeras och förvaltas, där migrationsrelaterade frågor tas upp ur ett perspektiv för en konsekvent politik för utveckling och mänskliga rättigheter.

93.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och AVS-länderna att under den pågående revisionen av AVS-EU-avtalet i artikel 13 i avtalet föra in såväl principen om cirkulär migration som beviljande av visering för kortare vistelser för att underlätta sådan migration. Parlamentet påpekar att artikeln betonar respekten för de mänskliga rättigheterna och en rättvis behandling av medborgare från AVS-länderna, men att dessa principers räckvidd är kraftigt begränsad av bilaterala återtagandeavtal vilka tillsammans medför att Europa utlokaliserar hanteringen av migrationsflödena, och vilka inte innehåller några garantier för att migranternas rättigheter kommer att respekteras och kan leda till att migranterna steg för steg återsänds från land till land, vilket sätter deras säkerhet och liv på spel.

94.  Europaparlamentet bekräftar än en gång vikten av samfinansiering av frivilligorganisationer som en princip som motiverar stödmottagarna till att bidra till ökat ansvar och en effektiv utveckling och som förbättrar samarbetet mellan alla berörda parter, enligt rekommendationerna i Istanbulprinciperna(8).

Övriga frågor

95.  Europaparlamentet vill fästa uppmärksamheten på den allmänna ramen för god samhällsstyrning och respekt för de mänskliga rättigheterna och dess utlösande roll för utveckling i partnerländerna i alla politiska dialoger, oberoende av de fem huvudpunkter som fastställts för utvärdering av en konsekvent politik för utveckling.

96.  Europaparlamentet föreslår att begreppet ”biståndseffektivitet” ska kompletteras med begreppet ”utvecklingseffektivitet” eftersom detta är mer lämpligt för att beräkna en konsekvent politik för utveckling samt mer ändamålsenlig för att fördjupa dialogen med Briksländerna på området utvecklingspolitik.

97.  Europaparlamentet fäster uppmärksamheten vid att program för god samhällsstyrning i utvecklingsländerna är övergripande till sin natur och hoppas att kommissionen vidtar fler åtgärder i detta avseende. Parlamentet fäster också vikt vid behovet under de många pågående kriserna av bättre globala styrelseformer, eftersom de spelar en avgörande roll för uppnåendet av global utveckling. Parlamentet beklagar att slutdokumentet från FN:s Rio+20-konferens saknar det åtagande om bevarande av resurserna, anpassning till och lindring av klimatförändringarna samt ekonomisk hållbarhet som EU hade efterlyst. Parlamentet uppmanar ändå EU att även i fortsättningen engagera sig i att fastställa hållbara utvecklingsmål och omsätta dem i praktiken före 2015.

98.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att en heltäckande översikt bör göras över de kostnader som uppstår till följd av att politik inte anpassats till en konsekvent utvecklingspolitik samt över de förmåner eller vinn-vinn-situationer som skapats av politik som anpassats till en konsekvent utvecklingspolitik och som kan användas både för att ytterligare öka medvetenheten och för utbildning och utgöra en grund för diskussion med de europeiska medborgarna och andra berörda parter i syfte att rätta till de missuppfattningar som fortfarande finns vad gäller kostnaderna och fördelarna med en konsekvent politik för utveckling. Denna analys skulle särskilt vara till nytta på områdena för migration – där EU bör understryka kopplingarna mellan migration och utvecklingspolitik och lämna ständig information till sina invånare om fördelen med dessa kopplingar – och hållbar energi.

99.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att utveckla en långsiktig, sektorsövergripande EU-strategi för utbildning i utvecklingsfrågor, ökad medvetenhet och ett aktivt globalt medborgarskap.

100.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla eller stärka nationella utvecklingsutbildningsstrategier och program för utbildning i hållbar utveckling, och att i kursplanerna införa principen om en konsekvent politik för utveckling.

101.  Europaparlamentet understryker att det pågående initiativet rörande direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID-direktivet) kan utgöra ett viktigt bidrag till uppfyllandet av de övergripande målen i EU:s utvecklingssamarbete genom att införa strikta positionslimiter och strikta begränsningar för undantag från MiFID och genom att stärka tillsynsmyndigheternas befogenheter att ingripa vid särskilda produkter eller i särskild verksamhet.

102.  Europaparlamentet uppmanar än en gång Europeiska utrikestjänsten och GD Utveckling och samarbete – EuropeAid att, av öppenhets- och ansvarsskyldighetsskäl, övervaka hur den överenskomna ansvarsfördelningen mellan kommissionen och Europeiska utrikestjänsten fungerar i praktiken och förbättra den för att undvika överlappningar och garantera synergier.

103.  Europaparlamentet hänvisar till det faktum att Europeiska utrikestjänsten har lagt fram konceptet ”EU actorness” för att öka EU-åtgärdernas synbarhet. Parlamentet anser att en konsekvent politik för utveckling blir ännu viktigare eftersom varje negativ konsekvens kommer att sättas i ännu närmare samband med EU. Parlamentet uppmanar också kommissionen att se till att detta koncept inte motsätter andra mål i utvecklingspolitiken som EU fastställt, särskilt målet om ägarskap och politiskt utrymme för utvecklingsländerna.

104.  Europaparlamentet föreslår, i linje med Cotonouavtalet och referensdokumentet om Engaging Non-state actors in new aid modalities(9), att EU-delegationerna bör göra en omfattande kartläggning av frivilligorganisationer, det civila samhällets organisationer och lokala myndigheter som är viktiga för deras arbete i respektive land, särskilt lokala och gemenskapsbaserade organisationer.

105.  Europaparlamentet upprepar än en gång att utnämnandet av en ständig föredragande för en konsekvent politik för utveckling från AVS-länderna i den gemensamma parlamentariska församlingen skulle underlätta samordningen och arbetet med Europaparlamentets ständiga föredragande om en konsekvent politik för utveckling och kommissionens och rådets behöriga avdelningar och skulle bidra till att undanröja hindren för en konsekvent politik för utveckling i själva utvecklingsländerna.

106.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen i sitt meddelande om den fleråriga budgetramen från juni 2011 föreslog att Europeiska utvecklingsfondens befogenhet att granska skulle utvidgas till parlamentet. Parlamentet beklagar att detta förslag inte finns med i lagstiftningsförslaget till den elfte europeiska utvecklingsfonden.

107.  Europaparlamentet understryker att en internationell ram för utvecklingssamarbete efter 2015 bör gå utöver den traditionella tolkningen av utvecklingssamarbete för att ge ett mer heltäckande angreppssätt på fattigdomsutrotning och hållbar utveckling och dra maximal nytta av en konsekvent politik för utveckling som en viktig mekanism och främja rättighetsbaserade synsätt. Parlamentet understryker att en sådan ram bör gå utöver det nuvarande konceptet med allmänna åtgärder och stöd och bör engagera samtliga länder (i-länder, utvecklingsländer och tillväxtekonomier) och samtliga berörda parter (traditionella och nya givare, regeringar och lokala myndigheter i utvecklingsländer och i-länder, den privata sektorn, frivilligorganisationer, arbetsmarknadens parter etc.) i en sammanhängande och inkluderande process.

108.  Europaparlamentet välkomnar att den sociala klausulen i artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) gäller både inom och utanför EU:s gränser.

109.  Europaparlamentet understryker vikten av att se till att de sociala villkor som ingår i EU:s handelsavtal genomförs och övervakas noggrant. Det är dessutom nödvändigt att se till det finns mekanismer för översyn och upprätthållande.

110.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa bestämmelser om sociala normer och om målen för fullständig och produktiv sysselsättning, med beaktande av jämställdhet och ungdomar, arbete under anständiga villkor, respekt för arbetstagares – även migrerande arbetstagares – rättigheter och jämställdhet i alla EU:s handelsavtal.

111.  Europaparlamentet framhåller behovet av att stödja och sprida kollektivförhandlingar som ett sätt att minska ojämlikheter på arbetsmarknaden, garantera anständigt arbete och anständiga löner, förebygga social dumpning och svartarbete samt säkerställa rättvis konkurrens.

112.  Europaparlamentet framhåller att villkoren i anställningskontrakt måste respekteras, och betonar att ungdomars och kvinnors arbete inte får innebära någon typ av utnyttjande, vare sig i form av sexuellt utnyttjande, tvångsarbete eller tvångstjänster, slaveri eller slaveriliknande metoder.

113.  Europaparlamentet understryker vikten av skyldigheter när det gäller företagens sociala ansvar och av att uppmuntra arbetsgivare att tillämpa sociala normer som är mer långtgående än nuvarande lagstadgade bestämmelser, bland annat genom möjligheten att utveckla och erhålla en beteckning som t.ex. en social märkning. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna i arbetet med att noggrant övervaka genomförandet av dessa skyldigheter och se till att de upprätthålls på rättslig väg.

114.  Europaparlamentet betonar vikten av att upprätta knutpunkter för konsekvens i utvecklingspolitiken, även i utvecklingsländer, för att förbättra informationsutbytet, bland annat om frågor som ligger utanför EU:s befogenheter, såsom socialt inkluderande användning av inkomster från naturresurser eller beskattning och remitteringar, samt ”kompetensflyktens” återverkningar på ursprungsländerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att integrera socialpolitik i Europeiska utrikestjänstens arbete. Parlamentet anser det mycket viktigt att även medelinkomstländer avsätter en allt större andel av sina inkomster till sociala ändamål, särskilt genom att utveckla skattesystemen och det sociala skyddet.

115.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att ägna större uppmärksamhet åt migranters, särskilt kvinnors och barns, delaktighet och integrering i mottagarländer och åt möjligheten att överföra sociala rättigheter.

116.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en social dialog med arbetstagarorganisationer och fackföreningar utanför EU om genomförandet av sociala normer i deras respektive länder, och att säkerställa mer adekvat tekniskt stöd till genomförandet av social- och skattepolitiken.

117.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka stödet till kulturprogram eller samarbetsprojekt med partners från utvecklingsländer till följd av deras övergripande natur rörande EU:s utvecklingsmål.

118.  Europaparlamentet understryker att planering av tillhandahållandet av grundläggande tjänster, såsom grundläggande skolutbildning, allt mer måste vara inriktad på de specifika särdrag hos särskilt marginaliserade grupper som försvårar tillhandahållandet av sådana tjänster och begränsar gruppernas möjligheter att dra nytta av de tjänster som finns.

119.  Europaparlamentet understryker att det finns ett akut behov av att ändra vårt humanitära tankesätt och erkänna utbildningens viktiga roll, särskilt utbildning under konfliktbetingade nödsituationer och efter konflikter. Parlamentet beklagar att utbildning fortfarande är ett av de mest underfinansierade områdena inom humanitärt bistånd.

120.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att diskutera informations- och kommunikationsteknikens övergripande natur inom utvecklingspolitiken, särskilt det positiva inflytande som den kan ha på utbildningssystemet, och betonar att immateriella rättigheter, tekniköverföring och lokal kapacitetsuppbyggnad kräver särskild uppmärksamhet i detta sammanhang.

121.  Europaparlamentet påpekar att en åtskillnad bör göras mellan verkliga banktransaktioner med hjälp av mobiltelefoni (mobila banktjänster) och grundläggande penningöverföringar med sådan teknik (betalningar via mobiltelefon), och betonar att behovet av att reglera internationella penningöverföringar (bland annat för att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism) måste harmoniseras med behovet av att främja tillgång till pengar till ett rimligt pris för fattiga genom användning av mobiltelefoner. Parlamentet föreslår att sammanställande av gällande bästa praxis skulle vara ett ändamålsenligt sätt att dela kunskap och anta dessa utmaningar.

122.  Europaparlamentet anser att budgetstödet fortfarande karakteriseras av att såväl medborgarna som parlamenten har bristande insyn i avtalen och deras genomförande och kontroll.

123.  Europaparlamentet upprepar att medan budgetstödet bör vara i linje med insatserna för att främja demokratisk samhällsstyrning, stärka utvecklingsländernas egna ekonomiska resurser, bekämpa korruption och stärka ansvarsskyldigheten i samband med offentliga utgifter, bör det i första hand vara inriktat på att minska fattigdomen.

124.  Europaparlamentet upprepar än en gång att EU:s ansträngningar för att säkra tillgång till råvaror från utvecklingsländer inte får underminera lokal utveckling och utrotning av fattigdom utan måste i stället stödja utvecklingsländerna i deras arbete för att omsätta sina mineralrikedomar i verklig utveckling. Parlamentet betonar att EU bör stödja god samhällsstyrning, mervärdesprocesser och finansiell insyn i regeringar och kommersiella företag så att de lokala gruvsektorerna kan agera som drivkrafter för utveckling.

125.  Europaparlamentet upprepar att finansiell insyn är viktig för att stödja uppbärande av skatter och bekämpa skatteundandragande. Parlamentet insisterar på att den pågående reformen av EU:s redovisnings- och insynsdirektiv bör införa ett krav på börsnoterade och stora privata utvinnings- och timmerindustrier att redovisa de betalningar som görs till regeringar för varje projekt, med tröskelvärden för rapporteringsskyldighet som återspeglar storleken av betalningarna ur de fattiga samhällenas perspektiv.

126.  Europaparlamentet anser att medan det finns en gräns för vad givarstöden kan åstadkomma när det gäller att stärka den nationella ansvarsskyldigheten kan vissa former av stöd göra skillnad, alltifrån att ”inte åstadkomma någon skada” till att i själva verket stärka gällande nationella ansvarsskyldighetssystem, bland annat genom att involvera lokala organisationer inom det civila samhällets organisationer och parlament i utvecklingsländerna inom ramen för den sektorsövergripande metoden.

127.  Europaparlamentet beklagar att finansieringen av hälso- och sjukvård samt åtgärder på detta område på global nivå är snedvriden och oftast rör händelser med stor synlighet, såsom de asiatiska tsunamierna, eller ett fåtal infektionssjukdomar med hög profil (såsom hiv/aids), vilket döljer det faktum att icke smittsamma sjukdomar står för 63 procent av samtliga dödsfall i hela världen och skador för 17 procent av dödsfallen i världen, och att kvinnor och barn dör till följd av att grundläggande hälso- och sjukvård saknas under graviditet, förlossning och spädbarnsålder.

128.  Europaparlamentet understryker att parlamentet, i linje med sitt ansvar att skydda försökspersoners rättigheter i utvecklingsländer och att skydda EU-medborgarnas hälsa, kan utnyttja sin rätt att inleda undersökningar. Parlamentet föreslår att Europeiska läkemedelsmyndighetens (EMA) åtgärder i vissa frågor – till exempel för att klargöra den praktiska tillämpningen av etiska standarder för kliniska prövningar – bör övervakas för att man ska kunna garantera att EMA vidtar åtgärder för att harmonisera ansvariga myndigheters tillämpning av etiska standarder.

129.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja lokala grupper i det civila samhället, särskilt kvinnogrupper och grupper med en agenda som är inriktad på könsfrågor, genom att tillhandahålla finansiering och genom kapacitetsuppbyggnad så att grupperna kan uppfylla sin roll som effektiva utvecklingsaktörer och väktare av fred och god samhällsstyrning, särskilt i instabila situationer och konfliktsituationer.

130.  Europaparlamentet välkomnar EU:s handlingsplan för jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i utvecklingssamarbetet och främjar övervakning och införande av ett jämställdhetsperspektiv i EU-finansierade projekt på nationell nivå. Parlamentet uppmanar EU:s höga representant att göra allt som krävs för att se till att EU:s delegationspersonal ges lämplig och ändamålsenlig utbildning om en genusmedveten strategi i samband med fredsbevarande, konfliktförebyggande och fredskapande åtgärder.

131.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens aktiva arbete, både på det politiska planet och genom sina olika stödinstrument och budgetstödet, för att stärka sitt åtagande att ge kvinnor egenmakt, framför allt genom sin strävan att integrera kvinnors prioriteringar och behov i all konsekvent politik för utveckling.

132.  Europaparlamentet understryker det fortsatta behovet av tillförlitliga statistiska data och uppgifter om mödradödlighetens orsaker i enlighet med WHO:s ICD-kod för mödradödlighet, som kan tjäna som vägledning för olika länder och hjälpa dem att identifiera och göra uppskattningar av orsakerna till mödradödligheten.

133.  Europaparlamentet bekräftar sin deklaration A (2010) 21584 från den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen.

134.  Europaparlamentet vill att en konsekvent politik för utveckling ska främja ett deltagande synsätt och verka för lokalinvånarnas, och företrädesvis kvinnornas, självstyre och självbestämmanderätt.

135.  Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är att man tar hänsyn till kvinnornas situation, inte bara för att de är en utsatt befolkningsgrupp, utan också med tanke på deras aktiva främjande roll inom utvecklingspolitiken. Parlamentet påpekar i anslutning till detta att kvinnorna ansvarar för 80 % av jordbruket i Afrika, fastän det fortfarande är sällsynt att de äger den mark som de odlar. Parlamentet begär därför att jordbruks- och fiskeripolitiken inte bara ska integreras i en konsekvent politik för utveckling på grund av deras konsekvenser för utvecklingen, utan också att de ska utvärderas utifrån sina olika konsekvenser för kvinnor respektive män.

136.  Europaparlamentet betonar att man måste ta hänsyn till de mest missgynnade och utsatta grupperna i samhället, framför allt kvinnor och flickor, och ägna dem särskild uppmärksamhet, för att inte bristen på jämställdhet ska förvärras. Parlamentet påpekar att erfarenheten har visat att ”neutrala” åtgärder förstärker befintliga maktstrukturer, och att man därför måste vidta positiva, medvetna och systematiska åtgärder för att förbättra kvinnors situation, så att de mest missgynnade ska kunna dra nytta av dessa åtgärder.

137.  Europaparlamentet understryker att jämställdhetsbefrämjande åtgärder inte bara bör utgöra en särskild budgetpost inom utvecklingspolitiken, utan också betraktas som en övergripande fråga, i och med att all samhällspåverkande politik påverkar kvinnor och män på olika sätt, eftersom könsrollerna är så envist inrotade i samhället, och med tanke på att en konsekvent politik för utveckling är ett konkret verktyg för att förhindra att yttre förhållanden inverkar negativt på jämställdheten.

138.  Europaparlamentet betonar att en konsekvent politik för utveckling måste inbegripa en helhetssyn som sträcker sig längre än den ram som familjen och samhället på gräsrotsnivå erbjuder och som tar hänsyn till förhållandena mellan könen. Parlamentet är fast övertygat om att denna övergripande syn på jämställdhetsfrågor måste tas med i alla utvecklingsprojekt och i varje analys av ett samhälle. Parlamentet insisterar på att denna syn måste tillämpas inte bara inom alla sektorer, utan på samtliga politiska, ekonomiska, samhällsmässiga, miljömässiga, kulturella och andra områden. En sådan helhetssyn, som systematiskt tar hänsyn till kvinnornas situation och roll, liksom till förhållandena mellan könen i samhället, är mer helhetsbetonad, humanistisk och demokratisk än en där kvinnofrågorna isoleras, framför allt därför att man förhindrar att kvinnorna behandlas separat i ”projekt för kvinnor” eller projekt som ökar deras arbetsbörda eller deras ansvar, utan att ge dem vare sig ökad makt eller kontroll över den nytta som projekten för med sig.

139.  Europaparlamentet bekräftar att man inte kan använda enbart allmänna indikatorer för att mäta hur framgångsrik utvecklingspolitiken och därmed också en konsekvent politik för utveckling har varit. Dessa indikatorer, såsom utvecklingen av BNP per capita, har redan visat sina begränsningar. Nu behövs det andra indikatorer, bland annat indikatorer på jämställdheten, som kan ge en fullständigare bild av vilken helhetsinverkan utvecklingspolitiken har. Parlamentet påpekar att man, för att utvärdera den konsekventa politiken för utveckling och förbättra dess effekter, därför måste samla in könsuppdelade uppgifter ute på fältet.

140.  Europaparlamentet understryker kvinnornas pådrivande kraft inom utvecklingspolitiken i och med deras deltagande i utarbetandet och genomförandet av denna politik, och deras förmåga att därmed se till att politiska och ekonomiska förhandlingar beaktar kvinnors intressen och att det skapas en god cirkel av utveckling, där det är kvinnorna som sätter fart på utvecklingspolitiken och denna i sin tur sätter in de redskap som behövs för att kvinnorna ska få egenmakt. Parlamentet påpekar också hur viktigt det är med stöd till organisationer och grupper inom det civila samhället som arbetar för jämställdhet och egenmakt för kvinnor.

141.  Europaparlamentet påpekar att kvinnor spelar en väsentlig roll inom utvecklingen, i och med att de är mödrar och svarar för vården av barn och andra vårdbehövande inom familjen och således tar på sig ansvaret för familjens allmänna välbefinnande. Parlamentet påpekar att kvinnor spelar en nyckelroll, i till exempel frågor om näring och en tryggad livsmedelsförsörjning, framför allt inom självhushållsjordbruket.

142.  Europaparlamentet påpekar att kvinnornas situation i många fall har försämrats mer än männens, både absolut sett och relativt. Parlamentet noterar med oro att man sedan ett tjugotal år tillbaka har konstaterat en ökning av fattigdomen som huvudsakligen har drabbat kvinnor.

143.  Europaparlamentet konstaterar att fast den viktiga roll som kvinnor spelar inom utvecklingspolitiken och utvecklingssamarbetet i hög grad har erkänts är statistiken om och de kvantitativa data som specifikt rör kvinnor fortfarande otillräckliga och kan inte ge en rättvisande bild av kvinnorna i utvecklingsländer, framför allt inte inom områden som hälsa, utbildning, förebyggande arbete och tillgodoseende av de grundläggande behoven. Parlamentet betonar därför att man måste se till att alla mål, analyser, dokument och utvärderingar för en konsekvent politik för utveckling innefattar kvantitativa data som uppdelats efter kön och att könsspecifika indikatorer tas med för att man ska få en verklighetstrogen bild av vilka villkor kvinnorna lever under.

144.  Europaparlamentet påpekar att varje barn, oavsett kön, har rätt att leva, överleva och utvecklas, och upprepar att flickor enligt FN:s konvention om barnets rättigheter har samma status som pojkar. Parlamentet uppmanar EU-delegationerna i utvecklingsländerna att arbeta tillsammans med regeringarna i dessa länder för att se till att flickor kan åtnjuta sina rättigheter utan diskriminering, bland annat genom att kräva att alla barn registreras direkt efter födseln, ge pojkar och flickor samma rätt till utbildning och skolgång, bekämpa stereotypa könsroller och upphöra med det oetiska och diskriminerade bruket att välja bort barn utifrån kön före födseln, aborter av kvinnliga foster, mord på nyfödda flickor, tvångsäktenskap i tidig ålder, kvinnlig könsstympning och framför allt barnprostitution och sexturism. Parlamentet bekräftar än en gång sin resolution av den 5 juli 2012 om skandalen med tvångsaborter i Kina (2012/2712(RSP))(10).

145.  Europaparlamentet framhåller behovet av man garanterar flickors rätt att uttala sin åsikt och höras i frågor som påverkar deras hälsa och mänskliga värdighet, och betonar i detta sammanhang att det är barnets hälsa som måste komma först. Parlamentet framhåller att alla barn, särskilt flickor, måste få växa upp i en familjemiljö där det råder fred, värdighet, tolerans, frihet, icke-diskriminering, jämställdhet och solidaritet. Parlamentet efterlyser ett strikt genomförande av Genèvedeklarationen om barnets rättigheter och av Pekingdeklarationen om kvinnor.

146.  Europaparlamentet påminner om att EU och medlemsstaterna, i samband med frågor som rör barnets rättigheter inom utvecklingsbiståndet, måste ta hänsyn till de rättigheter och skyldigheter som föräldrar, vårdnadshavare eller andra som är lagligen ansvariga för barnet har. Parlamentet kräver att de behöriga institutionerna ägnar särskild uppmärksamhet åt relationerna mellan föräldrar och barn, exempelvis genom program med konkreta åtgärder som skräddarsytts efter nationella förutsättningar och där det eftersträvas att föräldrar eller vårdnadshavare ska få största och bästa möjliga stöd i fullgörandet av sina föräldraplikter, för att undvika att familjer splittras, barn misshandlas eller tas om hand av socialtjänsten till följd av stor fattigdom, alternativt att se en sådan åtgärd som den allra sista utvägen.

147.  Europaparlamentet håller fast vid att man, vid genomförandet av de särskilda klausuler om förbudet mot påtryckningar eller tvång i frågor om sexuell och reproduktiv hälsa som man enades om vid den internationella konferensen i Kairo om befolkning och utveckling, samt av de juridiskt bindande internationella instrumenten för mänskliga rättigheter, EU:s regelverk och unionens politiska befogenheter i dessa frågor, inte bör ge stöd från unionen till någon organisation eller myndighet eller till något program som främjar, stöder eller deltar i förvaltningen av åtgärder som innefattar sådana kränkningar av de mänskliga rättigheterna som tvångsabort, påtvingad sterilisering av kvinnor och män, könsbestämning på fosterstadiet med val av kön före födelsen eller barnamord som följd, framför allt när prioriteringarna för dessa åtgärder fastställs på grundval av psykologiska, sociala, ekonomiska eller juridiska påtryckningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en rapport om hur genomförandet av Europeiska unionens externa bistånd fortskrider, inbegripet när det gäller detta program.

148.  Europaparlamentet oroas starkt av det faktum att könsrelaterat våld, särskilt sexuellt våld samt utnyttjande av och mord på kvinnor, är utbrett i många delar av världen, framför allt i utvecklingsländerna. Parlamentet understryker att kvinnors rättigheter, inklusive deras sexuella och reproduktiva rättigheter, måste hävdas och respekten för deras mänskliga värdighet värnas för att man ska kunna förebygga och bekämpa könsrelaterat våld, ge skydd och lämplig rådgivning till offer och se till att förövarna straffas. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin utvecklingsbiståndspolitik prioritera bekämpningen av straffrihet för förövare av detta våld.

149.  Europaparlamentet uppmärksammar att kvinnor ofta diskrimineras i fråga om erkännandet av deras roll i kampen för fred, samt att kvinnor i länder som befinner sig i krig utsätts för ett oerhört lidande. Parlamentet understryker att handlingar i detta sammanhang, särskilt soldaters våldtäkter av flickor, tvångsprostitution, tvångsgraviditeter, sexuellt slaveri, våldtäkt och sexuella trakasserier samt bortförande i samförstånd (genom förförelse) är brott som inte får ignoreras, och att EU måste uppmärksamma dessa allvarliga problem.

150.  Europaparlamentet framhåller att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt utbildning i genusfrågor för båda könen, från och med de tidiga skolåren, för att samhällets attityder till och stereotyper om jämställdhet mellan män och kvinnor successivt ska kunna ändras.

151.  Europaparlamentet anser att man i biståndsåtgärderna ska beakta de särskilda förhållandena i kris- eller nödsituationer, och länder eller situationer där det råder allvarlig brist på grundläggande friheter, där människor är mest utsatta för säkerhetsrisker, eller där villkoren för människorättsorganisationernas och människorättsförsvararnas arbete är som svårast. Särskild uppmärksamhet bör riktas mot situationer där kvinnor utsätts för fysiskt eller psykiskt våld.

152.  Europaparlamentet betonar vikten av att främja kvinnors mänskliga rättigheter och att integrera jämställdheten mellan könen i det medborgerliga livet, i politiken, i sociala frågor, i ekonomin och kulturen och i den nationella lagstiftningen.

153.  Europaparlamentet understryker vikten av att förstärka kvinnornas roll för att främja mänskliga rättigheter och demokratiska reformer, stödja konfliktförebyggandet och befästa det politiska deltagandet och den politiska representationen.

o
o   o

154.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1. (2) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 47. (3) Sen, Amartya: Why Human Security? Text som lades fram vid det internationella symposiet om människors säkerhet i Tokyo den 28 juli 2000. (4) Clinical trials in developing countries: How to protect people against unethical practices? Studie genomförd av Europaparlamentet, generaldirektoratet för EU-extern politik. (5) Isobel Coleman: The global glass ceiling: Why empowering women is good for business, Foreign Affairs, vol. 89, maj/juni 2010, s 13–20; UNFPA: ”State of World Population 2009, Facing a changing world: women, population and climate”. (6) P7_TA(2011)0264. (7) Kommissionen: EU:s redovisningsrapport om utvecklingsfinansiering 2012, 9.7.2012. (8) Istanbulprinciperna, som man kom överens om vid Open Forums allmänna församling i Istanbul, den 28–30 september 2010 (9) Tools and Methods Series/referensdokument nr 12: Engaging Non-State Actors in New Aid Modalities for Better Development Outcomes and Governance. (10) Antagna texter P7_TA(2012)0301.