Index 
Antagna texter
Tisdagen den 20 november 2012 - Strasbourg
Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (omarbetning) ***I
 Saluföring och användning av sprängämnesprekursorer ***I
 Särskilda och tidsbegränsade åtgärder för rekrytering av tjänstemän och tillfälligt anställda ***I
 EU:s anslutning till protokollet om skydd av Medelhavet mot förorening orsakad av prospektering och utvinning på kontinentalsockeln och i områden på eller under havsbotten ***
 Fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Danmarks regering och Grönlands lokala regering, å andra sidan ***
 Valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare *
 Genomförande av direktivet om konsumentkrediter
 Social investeringspakt
 Säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer för jordbruksprodukter
 Genomförandet av följerättsdirektivet
 Ändring av artikel 70 i arbetsordningen om interinstitutionella förhandlingar i lagstiftningsförfaranden
 Ändring av artikel 181 (fullständigt förhandlingsreferat) och artikel 182 (audiovisuell upptagning av förhandlingar)
 Godkännande av och marknadstillsyn för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar ***I
 Typgodkännande av jordbruks- och skogsbruksfordon ***I
 Kort-, internet- och mobilbetalningar
 Skuggbanksektorn
 Att skydda barn i den digitala världen
 Initiativ för socialt företagande
 Mot en verklig ekonomisk och monetär union
 Den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens verksamhet under 2011

Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (omarbetning) ***I
PDF 195kWORD 40k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 20 november 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (omarbetning) (COM(2010)0748 – C7-0433/2010 – 2010/0383(COD))
P7_TA(2012)0412A7-0320/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2010)0748) och kommissionens konsekvensbedömning (SEC(2010)1547),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 67.4 och 81.2 a, c och e i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0433/2010),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrandet från den nederländska första och andra kammaren, som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 5 maj 2011(1),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 24 oktober 2012 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 87 och 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0320/2012), och av följande skäl:

A.  Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller förslaget inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 20 november 2012 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Omarbetning)

P7_TC1-COD(2010)0383


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1215/2012.)

(1) EUT C 218, 23.7.2011, s. 78.
(2) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.


Saluföring och användning av sprängämnesprekursorer ***I
PDF 194kWORD 62k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 20 november 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer (KOM(2010)0473 – C7-0279/2010 – 2010/0246(COD))
P7_TA(2012)0413A7-0269/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0473),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0279/2010),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 19 januari 2011(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 11 juli 2012 och den 17 oktober 2012 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0269/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 20 november 2012 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om saluföring och användning av sprängämnesprekursorer

P7_TC1-COD(2010)0246


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 98/2013.)

(1) EUT C 84, 17.3.2011, s. 25.


Särskilda och tidsbegränsade åtgärder för rekrytering av tjänstemän och tillfälligt anställda ***I
PDF 194kWORD 32k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 20 november 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda och tidsbegränsade åtgärder för rekrytering av tjänstemän och tillfälligt anställda i samband med Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (COM(2012)0377 – C7-0216/2012 – 2012/0224(COD))
P7_TA(2012)0414A7-0359/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0377),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 336 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0216/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av domstolens yttrande av den 12 november 2012(1),

–  med beaktande av revisionsrättens yttrande av den 23 oktober 2012(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 31 oktober 2012 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0359/2012).

1.  Europaparlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 20 november 2012 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2012 om särskilda och tidsbegränsade åtgärder för rekrytering av unionens tjänstemän och tillfälligt anställda i samband med Kroatiens anslutning till Europeiska unionen

P7_TC1-COD(2012)0224


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1216/2012.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) Ännu ej offentliggjort i EUT.


EU:s anslutning till protokollet om skydd av Medelhavet mot förorening orsakad av prospektering och utvinning på kontinentalsockeln och i områden på eller under havsbotten ***
PDF 188kWORD 31k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 20 november 2012 om utkastet till rådets beslut om Europeiska unionens anslutning till protokollet om skydd av Medelhavet mot förorening orsakad av prospektering och utvinning på kontinentalsockeln och i områden på eller under havsbotten (09671/2012 – C7-0144/2012 – 2011/0304(NLE))
P7_TA(2012)0415A7-0319/2012

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (09671/2012),

–  med beaktande av protokollet om skydd av Medelhavet mot förorening orsakad av prospektering och utvinning på kontinentalsockeln och i områden på eller under havsbotten, bifogad ovannämnda utkast till rådets beslut

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 192.1 och artikel 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0144/2012),

–  med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0319/2012).

1.  Europaparlamentet godkänner anslutningen till protokollet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.


Fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Danmarks regering och Grönlands lokala regering, å andra sidan ***
PDF 190kWORD 31k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 20 november 2012 om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Danmarks regering och Grönlands lokala regering, å andra sidan (11119/2012 – C7-0299/2012 – 2012/0130(NLE))
P7_TA(2012)0416A7-0358/2012

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (11119/2012),

–  med beaktande av förslaget till protokoll om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Danmarks regering och Grönlands lokala regering, å andra sidan (11116/2012),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43.2 samt artikel 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0299/2012),

–  med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet och yttrandena från utskottet för utveckling samt budgetutskottet (A7-0358/2012).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att översända slutsatserna från möten och överläggningar i den gemensamma kommitté som avses i artikel 10 i partnerskapsavtalet om fiske, och efterlyser att parlamentets företrädare, som har rollen som observatörer, ska ges tillträde till gemensamma kommitténs möten och överläggningar samt uppmanar kommissionen att, under protokollets sista giltighetsår och innan förhandlingar om förnyande av avtalet inleds, förelägga parlamentet och rådet en översyn av avtalets tillämpning.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas och Grönlands regeringar och parlament.


Valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare *
PDF 191kWORD 31k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 20 november 2012 om utkastet till rådets direktiv om ändring av direktiv 93/109/EG av den 6 december 1993 med avseende på vissa närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare (13634/2012 – C7-0293/2012 – 2006/0277(CNS))
P7_TA(2012)0417A7-0352/2012

(Särskilt lagstiftningsförfarande – förnyat samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets utkast (13634/2012),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2006)0791),

–  med beaktande av Europaparlamentets ståndpunkt av den 26 september 2007(1),

–  med beaktande av artikel 22.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7-0293/2012),

–  med beaktande av artiklarna 55, 59.3 och 46.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0352/2012).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 219 E, 28.8.2008, s. 193.


Genomförande av direktivet om konsumentkrediter
PDF 121kWORD 42k
Europaparlamentets resolution av den 20 november 2012 om genomförandet av direktiv 2008/48/EG om konsumentkreditavtal (2012/2037(INI))
P7_TA(2012)0418A7-0343/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0343/2012), och av följande skäl:

A.  Öppnandet av de nationella marknaderna för den betydande ekonomiska sektorn konsumentkrediter, en förstärkning av konkurrenskraften, åtgärder för att ta itu med skillnaderna i konsumentskyddsnivåer, undanröjande av potentiella konkurrenshinder mellan olika marknadsaktörer och en förbättring av den inre marknaden är en politisk uppgift för EU som ligger i konsumenternas och kreditgivarnas intresse.

B.  Med direktivet om konsumentkreditavtal har en gemensam europeisk rättslig ram skapats för att skydda konsumenterna genom en riktad slutlig harmonisering i fem delområden med begränsat spelrum för medlemsstaterna, som särskilt kan avse olika former för genomförandet.

C.  Hinder av både rättslig och faktisk karaktär finns fortfarande.

D.  Europaparlamentets studie av genomförandet av direktivet om konsumentkreditavtal visar att vissa nyckelbestämmelser i direktivet, t.ex. artikel 5 om förhandsinformation inför avtal, inte har medfört den avsedda enhetligheten i medlemsstaternas konsumentskyddsbestämmelser, på grund av medlemsstaternas olika tolkningar och genomförandeåtgärder.

E.  Direktivet om konsumentkreditavtal har på grund av den begränsande tidsfristen och de många och omfattande lagändringarna inte genomförts i tid eller inte helt korrekt av alla medlemsstater.

F.  Enligt statistik har det gränsöverskridande införandet av konsumentkrediter inte ökat sedan direktivet trädde i kraft, och detta kan bero på olika faktorer såsom språk, men även på de stora problemen i finanssektorn och på bristen på information till konsumenterna om deras möjligheter att få gränsöverskridande konsumentkredit och om konsumenters rättigheter när de ingår sådana avtal.

G.  Ett adekvat konsumentskydd inom kreditsektorn spelar en betydande roll när det gäller att uppnå finansiell stabilitet, och växelkursvolatilitet utgör en betydande risk för konsumenterna, särskilt under finanskriser.

H.  Alltför stor utlåning i utländsk valuta till konsumenter har ökat riskerna och förlusterna för hushållen.

I.  Europeiska systemrisknämnden antog den 21 september 2011 en viktig rekommendation om utlåning i utländsk valuta (ESRB/2011/1).

J.  Enligt artikel 27 i direktivet ska kommissionen se över vissa aspekter av direktivet, och kommission har redan beställt en förberedande studie i detta syfte.

K.  Det är särskilt viktigt att Europaparlamentet hålls informerat om de mellanliggande stegen och om resultatet av översynen samt att det får möjlighet att yttra sig.

1.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen vid föreberedelserna inför översynen redan genomför en studie om direktivets konsekvenser för den inre marknaden och konsumentskyddet för att undersöka den exakta betydelsen när det gäller det gränsöverskridande införandet av konsumentkrediter, och värdesätter det omfattande arbete som kommissionen, de nationella lagstiftarna och kreditinstituten har gjort.

2.  Europaparlamentet betonar att en förbättring av den gränsöverskridande konsumentkreditmarknaden skulle ge ett europeiskt mervärde genom att främja den inre marknaden. Parlamentet anser att detta kan uppnås bland annat genom bättre information till konsumenterna om deras möjligheter att få konsumentkredit i andra medlemsstater och om konsumenters rättigheter när de ingår sådana avtal.

3.  Europaparlamentet konstaterar att nivån på den gränsöverskridande konsumentkreditupplåningen ligger på under 2 procent av den totala kreditmarknaden, varav omkring 20 procent är nätbaserad upplåning.

4.  Europaparlamentet påpekar att en av målsättningarna med direktivet var att garantera tillgången till information, vilket gynnar verksamheten på den inre marknaden, även på kreditområdet. Det finns därför ett behov att utvärdera om antalet gränsöverskridande transaktioner ökar.

5.  Europaparlamentet anser att bestämmelserna om förhandsinformation, bestämmelserna om förklaringar i artikel 5.6 och bestämmelserna om bedömning av kreditvärdighet i artikel 8 fyller en viktig funktion när det gäller att öka konsumenternas medvetenhet om riskerna med lån i utländsk valuta.

6.  Europaparlamentet uppmanar ändå tillsynsmyndigheterna att kräva att finansinstituten ska ge konsumenterna personligt anpassade, fullständiga och lättförståeliga förklaringar om vilka risker lån i utländsk valuta innebär och om vilka effekterna skulle bli på avbetalningarna om det lagliga betalningsmedlet i den medlemsstat där konsumenten har sin hemvist minskade kraftigt i värde eller om den utländska räntenivån höjdes. Parlamentet anser att sådana förklaringar bör tillhandahållas innan avtal ingås.

7.  Europaparlamentet noterar den oro som uttryckts i vissa medlemsstater över det sätt på vilket förhandsinformationen utformas för konsumenterna genom blanketten Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation, där informationen är så pass tekniskt utformad att konsumenternas möjlighet att ta till sig och förstå informationen påverkas. Parlamentet anser att verkningsfullheten hos denna blankett bör vara en viktig aspekt vid kommissionens utvärdering av direktivets verkan.

8.  Europaparlamentet välkomnar den granskning som kommissionen genomförde i september 2011 (”SWEEP”), då man kom fram till att det på 70 procent av de granskade finansinstitutwebbplatserna saknades såväl uppgifter i reklamen som viktiga uppgifter om krediterbjudandena samt att kostnadsuppgifterna var vilseledande. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vidta lämpliga åtgärder för att korrigera detta. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att bestämmelserna om representativa exempel i vissa fall inte tillämpas på avsett sätt och att det finns ett behov av förbättringar.

9.  Europaparlamentet kräver att finansinstitutens annons- och marknadsföringsmetoder ska övervakas noggrant för att undvika vilseledande eller falsk information vid annonsering eller marknadsföring av kreditavtal.

10.  Europaparlamentet påpekar att vissa medlemsstater har utnyttjat möjligheten att utvidga direktivets tillämpningsområde till att omfatta andra finansiella produkter, utan att detta verkar ha lett till inkonsekvenser vid tillämpningen.

11.  Europaparlamentet betonar att lagstadgade bestämmelser bör utgå från det som i regel förekommer, dvs. från genomsnittskonsumentens och den genomsnittliga näringsidkarens behov och inte från ett fåtal fall av missbruk om det medför att den information som ges till konsumenten blir otydligare och svårare att förstå och jämföra.

12.  Europaparlamentet konstaterar att mer omfattande bestämmelser inte alltid innebär ett starkare konsumentskydd och att för mycket information framför allt för oerfarna konsumenter kan leda till förvirring snarare än klargörande. Den sakkunskap, hjälp och utbildning i finansiella frågor som konsumentorganisationer kan erbjuda, och deras potentiella roll när det gäller skuldsanering för hushåll som har fått problem, är enligt parlamentets mening av stor betydelse.

13.  Europaparlamentet anser att konsumenterna ska ha rätt att bli informerade om kostnaderna för tilläggstjänster och om sin rätt att köpa tilläggstjänster, såsom försäkringar från alternativa leverantörer. Parlamentet anser att finansinstituten bör vara skyldiga att särskilja sådana tjänster och därmed förknippade kostnader från tjänster som avser det grundläggande lånet, och att klargöra vilka tjänster som är väsentliga för förlängningen av ett lån och vilka tjänster som låntagaren själv kan besluta att utnyttja.

14.  Europaparlamentet anser att de svårigheter som kan uppstå vid utövandet av ångerrätt i samband med kombinerade avtal bör undersökas närmare. Parlamentet betonar vikten av att göra konsumenterna medvetna om att de, om de utövar sin ångerrätt i samband med avtal där leverantören direkt får summan motsvarande betalningen från långivaren genom ett biavtal, inte ska stå för avgifter, provision eller kostnader med koppling till den finansiella tjänst som tillhandahålls.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera hur vanligt det är att informationskraven inte uppfylls i sådana avtal där kravet på förhandsinformation inte gäller förmedlare. En sådan utvärdering bör göras för att fastställa hur man bäst skyddar konsumenten i denna typ av situationer.

16.  Europaparlamentet anser att de komplicerade bestämmelserna om förtidsåterbetalning behöver ägnas särskild uppmärksamhet.

17.  Europaparlamentet konstaterar att konsumenterna inför ränteändringar bör få information tillräckligt lång tid i förväg för att hinna undersöka marknaden och byta kreditgivare innan ränteändringen träder i kraft.

18.  Europaparlamentet konstaterar att det finns ett behov att klargöra vad ett ”representativt exempel” är.

19.  Europaparlamentet betonar att en konsekvent beräkning av den effektiva räntan bör säkerställas, att tvetydiga bestämmelser bör förtydligas och att samstämdhet med alla andra rättsliga instrument bör uppnås.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de nationella tillsynsorganen ges alla de befogenheter och resurser som krävs för att de ska kunna utföra sina uppdrag. De nationella tillsynsorganen uppmanas att effektivt kontrollera överensstämmelsen med bestämmelserna i direktivet och att genomdriva dessa.

21.  Europaparlamentet betonar att man när man i framtiden bestämmer hur lång tid införlivandet av ett direktiv får ta bör ta större hänsyn till sådana ändringar i den nationella lagstiftningen som införlivandeprocessen innebär.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utvidga den befintliga konsumentskyddsnivån så att den kommer att omfatta lån, inklusive kortfristiga lån, som ges via internet, sms eller andra distanskommunikationsmedier och där lånesumman understiger tröskelvärdet på 200 euro. Lån av denna typ blir allt vanligare på konsumentkreditmarknaden men ingår i nuläget inte i direktivets tillämpningsområde.

23.  Europaparlamentet betonar att det för närvarande inte finns någon anledning att se över direktivet, och att man snarare först bör se till att direktivet införlivas och genomförs på ett korrekt sätt.

24.  I syfte att se till att direktivet införlivas till fullo och på ett korrekt sätt anser Europaparlamentet att de faktiska och praktiska konsekvenserna bör utvärderas innan kommissionen föreslår eventuella nödvändiga ändringar. Kommissionen uppmanas att lägga fram en utvärderingsrapport för parlamentet och rådet om genomförandet av direktivet och en fullständig utvärdering av dess inverkan på konsumentskyddet, med beaktande av konsekvenserna av den finansiella krisen och EU:s nya rättsliga ram för finansiella tjänster.

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.


Social investeringspakt
PDF 252kWORD 58k
Europaparlamentets resolution av den 20 november 2012 om social investeringspakt – som ett svar på krisen (2012/2003(INI))
P7_TA(2012)0419A7-0263/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 5, 6, 9, 147, 149, 151 och 153,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 ”Europa 2020 – en strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (COM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 november 2010 ”En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen: EU:s bidrag till full sysselsättning” (COM(2010)0682), och parlamentets resolution av den 26 oktober 2011(1) om detta meddelande,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 november 2011 om årlig tillväxtöversikt 2012 (COM(2011)0815), och tillhörande utkast till gemensam sysselsättningsrapport, samt parlamentets resolution av den 15 februari 2012 om sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten för 2012(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 april 2012 med titeln ”Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning” (COM(2012)0173),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2008 om en rekommendation från kommissionen om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden (COM(2008)0639), och parlamentets resolution av den 6 maj 2009(3) om detta meddelande,

–  med beaktande av Eurostats undersökning från januari 2012 och Eurostats pressmeddelande av den 8 februari 2012(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning” (COM(2010)0758), samt yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén(5) och parlamentets resolution av den 15 november 2011(6) om detta meddelande,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut av den 22 oktober 2008 om Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning (2010)(7),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2008 ”En förnyad social agenda: Möjligheter, tillgång och solidaritet i framtidens Europa” (COM(2008)0412), och parlamentets resolution av den 6 maj 2009(8) om detta meddelande,

–  med beaktande av kommissionens meddelande om långsiktigt hållbara offentliga finanser för ekonomisk återhämtning (COM(2009)0545), och parlamentets resolution av den 20 maj 2010(9) om detta meddelande,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 juni 2010, om nya insatser för bättre EU-samarbete inom yrkesutbildning för att stödja Europa 2020-strategin (COM(2010)0296), och parlamentets resolution av den 8 juni 2011(10) om detta meddelande,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering av personer med funktionsnedsättning och EU:s handikappstrategi 2010–2020(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 1 december 2011 om insatser till förmån för elever som lämnar skolan i förtid(12),

–  med beaktande av Bryggekommunikén om ett utökat europeiskt samarbete inom den yrkesinriktade utbildningen under perioden 2011–2020, som antogs den 7 december 2010(13),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument ”Progress Towards the Common European Objectives in Education and Training” (SEK(2011)0526),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om att främja ungdomars tillträde till arbetsmarknaden och stärka den rättsliga ställningen för praktikanter och lärlingar(14),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska unionens program för social förändring och social innovation (COM(2011)0609),

–  med beaktande av de fem förordningar och det direktiv som nyligen antogs om ekonomisk styrning på EU-nivå(15),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 december 2011 om initiativet Bättre möjligheter för unga (COM(2011)0933),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 juni 2011 om den fleråriga budgetramen 2014–2020 (COM(2011)0398),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0263/2012), och av följande skäl:

A.  Den rådande ekonomiska och finansiella krisen kommer att få långvariga effekter, inte bara på den ekonomiska tillväxten, utan även på sysselsättningsgraden, fattigdomsnivån och den sociala utestängningen, de offentliga besparingarna och kvantiteten och kvaliteten på sociala investeringar i Europa.

B.  Den offentliga sektorn under de senaste åren tagit stora lån och, för att förhindra en alltför stor skuldsättning, har majoriteten av de senaste åtgärderna för att hantera krisen främst baserats på kortsiktiga målsättningar som varit inriktade på att återställa stabiliteten i de offentliga finanserna, vilket också är nödvändiga åtgärder för att skydda vår ekonomi. Dessa åtstramningsåtgärder och budgetkonsolideringar bör kombineras med en omfattande och långtgående investeringsstrategi för hållbar tillväxt, sysselsättning, social sammanhållning och konkurrenskraft samt med social styrning, vilket skulle ge en effektiv mekanism för övervakning och kontroll av de sysselsättningsrelaterade och sociala målen i Europa 2020-strategin.

C.  Lissabonstrategin och den europeiska sysselsättningsstrategin har inte gett de resultat som önskades, och Europa 2020-strategins framgång är oviss och kräver mycket större engagemang från medlemsstaterna och EU:s institutioner i form av åtgärder som främjar konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning.

D.  Den nyligen publicerade årliga tillväxtöversikten och den gemensamma sysselsättningsrapporten visade att tillräckliga framsteg inte har gjorts mot budgetkonsolidering och att ett flertal av medlemsstaterna inte tagit tillräcklig hänsyn till de sociala, sysselsättningsrelaterade och utbildningsrelaterade målen i Europa 2020-strategin eftersom budgetkonsolidering har högsta prioritet.

E.  Arbetslöshetsnivån i EU-27 ökade från 7,1 procent 2008 till över 10 procent i januari 2012, med klara regionala skillnader, och det är främst ungdomar, lågkvalificerade arbetstagare och långtidsarbetslösa som drabbas. Detta i kombination med en allt äldre befolkning skapar en allvarlig risk för förlust av mänskligt kapital på lång sikt, och skulle kunna få oåterkalleliga effekter på arbetsmarknaden, särskilt på möjligheterna att skapa nya arbetstillfällen, den ekonomiska tillväxten, konkurrenskraften och den sociala sammanhållningen.

F.  Åttio miljoner av EU:s medborgare riskerar att hamna i fattigdom, och under 2010 ökade antalet barn och vuxna som levde i hushåll där ingen förvärvsarbetar till nästan 10 procent. Detta i kombination med barnfattigdom, det ökande antalet fattiga arbetstagare och hög arbetslöshet bland ungdomar, kommer att leda till en ännu högre risk för fattigdom och social utestängning i framtiden.

G.  År 2011 låg andelen fattiga unga mellan 16 och 24 år i genomsnitt på 21,6 % i Europa, och ungdomar löper större risk att hamna i otrygga, tillfälliga anställningar, visstidsarbete eller deltidsarbete, och de löper också större risk att bli arbetslösa. Antalet tillfälliga anställningar har ökat kraftigt de senaste åren och arbetslösheten breder snabbt ut sig i vissa länder.

H.  Utbildningsresultaten i EU är, delvis på grund av bristande investeringar, fortfarande otillräckliga för att tillgodose arbetsmarknadens behov och räcker inte till i den alltmer kunskapsintensiva inriktningen på tillgängliga arbeten, såväl som när det gäller den yrkeskunskap som behövs i sektorer där det kommer att finnas gott om arbetstillfällen i framtiden.

I.  Pressen på sociala bidragssystem har ökat på grund av större utgifter, minskningar av deras medel samt krav på nedskärningar. En svag ekonomisk tillväxt, den fortsatt höga långtidsarbetslösheten, det ökande antalet fattiga arbetstagare, den höga andelen odeklarerat arbete och den växande ungdomsarbetslösheten kommer troligtvis att ytterligare förvärra denna utveckling.

J.  Välriktade sociala investeringar är viktiga för att kunna säkerställa en anständig sysselsättningsnivå för både kvinnor och män i framtiden samt för att stabilisera ekonomin och förbättra arbetstagarnas yrkeskunnande och kunskap samt stärka EU:s konkurrenskraft.

K.  Små och medelstora företag är en viktig resurs när det gäller skapandet av nya arbetstillfällen och spelar en avgörande roll i övergången till en ny, hållbar ekonomi.

Förnyad syn på sociala investeringar i Europa

1.  Europaparlamentet påminner om att sociala investeringar, som innebär tillhandahållande och nyttjande av finansiering för att skapa sociala såväl som ekonomiska vinster, är inriktade på att hantera de sociala risker och ouppfyllda behov som uppstår, och inriktas på offentlig politik och investeringsstrategier i mänskliga resurser för att hjälpa och förbereda individer, familjer och samhällen att anpassa sig till olika förändringar och hantera övergången mot föränderliga arbetsmarknader och ta itu med andra utmaningar, t.ex. att tillägna sig ny kunskap i sektorer där det kommer att finnas gott om arbetstillfällen i framtiden.

2.  Europaparlamentet konstaterar att bl.a. alla offentliga social-, hälso- och sjukvårdstjänster, utbildning och andra relaterade tjänster köpta av privata tjänsteleverantörer kan ses som sociala investeringar. I fördragen fastställs att dessa faller under nationell behörighet.

3.  Europaparlamentet betonar att ett av de allra viktigaste inslagen i sociala investeringar är deras förmåga att förena sociala och ekonomiska mål och att de därför inte bara bör behandlas som utgifter, utan framför allt som investeringar med dubbel utdelning som kommer att ge reell avkastning i framtiden om medlen används på rätt sätt.

4.  Europaparlamentet konstaterar därför att sociala investeringar bör utgöra en viktig del i EU:s och medlemsstaternas ekonomiska politik och sysselsättningspolitik och i deras hantering av krisen, för att kunna uppnå de sysselsättningsrelaterade, sociala och utbildningsrelaterade målen i Europa 2020-strategin.

5.Europaparlamentet anser att underlättandet av och inriktningen på socialt entreprenörskap samt tillgång till mikrokrediter för utsatta grupper och personer som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden är avgörande i samband med sociala investeringar, eftersom de kan skapa nya hållbara arbetstillfällen och ofta är beständiga under förändringar i de ekonomiska cyklerna.

6.  Europaparlamentet konstaterar att krisen kräver en modernisering av den europeiska sociala modellen, en omprövning av nationell socialpolitik och en övergång från en välfärdsstat som främst hanterar förluster som uppstår på grund av marknadsstörningar, till en ”aktiverande välfärdsstat” som investerar i människor och ger medborgarna redskap och incitament, i syfte att skapa hållbara arbetstillfällen och tillväxt samt förebygga sociala orättvisor. Parlamentet noterar att krisen ytterligare har ökat behovet av investeringar i socialt entreprenörskap.

Aktiverande välfärdsstat

7.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att bevara en balans mellan åtgärder som vidtas för att hantera de omedelbara problem som uppstår på grund av krisen och medel- och långsiktiga åtgärder, samt att prioritera insatser som syftar till att

   a) hjälpa arbetslösa att återgå i arbete genom att skapa innovativa och dynamiska miljöer samt genom att tillhandahålla skräddarsydda lösningar och nödvändig utbildning; hjälpa dem som träder in på arbetsmarknaden att hitta arbeta arbete, och skapa förutsättningar för en smidigare övergång från utbildning till arbetsliv,
   b) bekämpa ungdomsarbetslösheten och möjliggöra en varaktig integrering av ungdomar i arbetslivet, inbegripet de ungdomar som varken har ett arbete eller har fullföljt en skol- eller yrkesutbildning,
   c) stimulera den ekonomiska tillväxten för att skapa kvalitativa och hållbara arbetstillfällen, som särskilt tillhandahålls av små och medelstora företag, för både kvinnor och män; förbättra arbetsproduktiviteten och arbetsfördelningen,
   d) öka trivseln på arbetsplatser och minska anledningarna till att lämna arbetslivet, såsom arbetsskador, mobbning på arbetsplatsen och andra dåliga arbetsförhållanden,
   e) investera i livslångt lärande för alla åldersgrupper, genom att lägga särskild tonvikt vid utbildning i tidig ålder och möjligheten att utbilda sig på högre nivå, samarbete mellan näringsliv och skolor, yrkesutbildning på arbetsplatsen och specialutbildningar för sektorer där det råder brist på arbetskraft samt yrkesutbildning,
   f) investera i innovation genom att stödja nya produkter och innovativa tjänster, bland annat med koppling till klimatförändringar, energieffektivitet, hälsa och den åldrande befolkningen,
   g) undanröja orsakerna till könssegregering på arbetsmarknaden,
   h) förbättra balansen mellan anställningsvillkorens flexibilitet och trygghet för att främja sysselsättning och möjligheten att förena familjeliv och yrkesliv,
   i) anpassa pensionssystemen till de föränderliga ekonomiska och demografiska förhållandena, genomföra de reformer som krävs med hänsyn till deras hållbarhet och tillförlitlighet och minska den ekonomiska försörjningsbördan, t.ex. genom att skapa förutsättningar för att arbeta längre på frivillig basis, bättre hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, olika incitament och flexibla sysselsättningsmodeller, liksom öka sysselsättningen inom alla åldersgrupper,
   j) bekämpa fattigdom och social utestängning och bristande tillgång till sjukvård, med särskild betoning på förebyggande och proaktivt arbete.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta åtgärder för att: skapa tillväxt och en arbetsvänlig politik (t.ex. effektivare stöd till små och medelstora företag samt effektivare, bättre riktade och aktiverande arbetslöshetsåtgärder och socialbidragssystem); införa livslångt lärande och specialutbildningar kopplade till sektorer där det råder brist på arbetskraft samt till lokala och regionala arbetsmarknaders behov, och omskolning i syfte att upprätthålla långtidsarbetslösas anställbarhet, och främja livslång kompetenshöjning, yrkesutbildning, yrkesutbildning på arbetsplatsen, avlönad praktik med särskilt fokus på arbetslösa ungdomar och lågkvalificerade arbetstagare; göra det möjligt för heltidsanställda att leva på sitt arbete.

9.  Europaparlamentet framhåller att ungdomsarbetslösheten måste utgöra en viktig del av strategin för sociala investeringar. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att investera i och lägga fram ambitiösa strategier för att undvika att en hel generation går förlorad och förbättra unga människors möjlighet att delta i arbetsmarknaden genom att

   a) utveckla partnerskap mellan skolor, utbildningscentra och lokala och regionala företag,
   b) erbjuda utbildning och praktikprogram av hög kvalitet för ungdomar, yrkesutbildning i samarbete med företag samt mentorskap med äldre anställda för att engagera och utbilda ungdomar på arbetsplatsen,
   c) främja entreprenörskap och en ungdomsgaranti och skapa incitament för arbetsgivare att anställa nyutexaminerade,
   d) säkra en bättre övergång från utbildning till arbete och främja europeisk och regional rörlighet.

10.  Europaparlamentet betonar även det personliga ansvaret. Enskilda människor behöver fundera på vad de kan göra för att se till att de befinner sig på den vinnande sidan i kampen om de bästa begåvningarna.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att göra allt de kan för att förbättra utbildningssystemet på alla nivåer genom att lägga stark tonvikt på strategier för utvecklingen under den tidiga barndomen, skapa ett inkluderande skolklimat, förhindra att elever lämnar skolan i förtid, förbättra högstadie- och gymnasieutbildningen och införa vägledning och rådgivning, erbjuda bättre villkor så att ungdomar kan utbilda sig på högre nivå eller ta sig direkt in på arbetsmarknaden, utarbeta instrument för att bättre kunna bedöma framtida kunskapsbehov och stärka samarbetet mellan utbildningsinstitutioner, näringsliv och arbetsförmedlingar, förbättra erkännandet av yrkeskvalifikationer samt utarbeta en nationell referensram för kvalifikationer.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en god balans mellan trygghet och flexibilitet på arbetsmarknaden, bland annat genom en omfattande tillämpning av ”flexicurity”-principer, och att motverka segmenteringen på arbetsmarknaden genom att se till att det finns både ett lämpligt socialt skydd för människor vid övergångsperioder eller för människor som har tillfälliga anställningar eller deltidsanställning, och tillgång till utbildning, yrkesutveckling och möjligheter till heltidsarbete. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att investera i tjänster – såsom barnomsorg under hela dagen av hög kvalitet till ett rimligt pris, heldagsskolor och äldreomsorg – som främjar jämställdhet och gör det lättare att förena arbete och familjeliv och skapar förutsättningar för föräldrar att ta sig in på eller åter ta sig in på arbetsmarknaden.

13.  Europaparlamentet uppmuntrar de medlemsstater som ännu inte gjort detta att genomföra de reformer som krävs för att göra sina pensionssystem hållbara och säkra för alla och minska den ekonomiska försörjningsbördan för att kunna bibehålla en tillräckligt stor arbetsstyrka, att kombinera detta med ständig förbättring av arbetsvillkoren och genomförande av system för livslångt lärande som möjliggör längre och hälsosammare yrkeskarriärer.

Bättre styrning genom den sociala investeringspakten

14.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att göra mer för att inkludera sociala investeringar i sina budgetmål på medellång och lång sikt, samt i sina nationella reformprogram. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att bättre övervaka genomförandet och uppnåendet av sysselsättningsmålen och de sociala målen i Europa 2020-strategin.

15.  Europaparlamentet noterar att för att kunna säkerställa ett korrekt genomförande av sysselsättningsmålen och de sociala målen, måste det nyligen upprättade systemet för makroekonomisk övervakning och budgetkontroll i EU kompletteras av stärkt övervakning av sysselsättningspolitiken och socialpolitiken. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att överväga att utarbeta en resultattavla för gemensamma sociala investeringsindikatorer för att övervaka framstegen i medlemsstaterna och på unionsnivå i detta hänseende och för att uppmuntra till samhällsansvar bland företag, framför allt små och medelstora företag, genom att skapa europeisk social märkning.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att ingå i en ”social investeringspakt”, som fastställer bindande investeringsmål och skapar en förstärkt kontrollmekanism för att förbättra ansträngningarna att uppnå de sysselsättningsrelaterade, sociala och utbildningsrelaterade målen i Europa 2020-strategin. En sådan social investeringspakt, såsom t.ex. europluspakten, skulle innehålla en förteckning över specifika åtgärder i form av sociala investeringar som medlemsstaterna bör göra inom en given tidsram för att uppfylla de sysselsättningsrelaterade, sociala och utbildningsrelaterade målen i den årliga tillväxtstrategin och nationella reformprogram. Detta bör vara föremål för den regelmässiga tillsynsramen inom vilken kommissionen och parlamentet spelar en framträdande roll och alla relevanta rådskonstellationer deltar.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra allt den kan för att uppmuntra medlemsstaterna till och hjälpa dem att ingå den ”sociala investeringspakten” och att införa utvärdering av de sysselsättningsrelaterade, sociala och utbildningsrelaterade målen i den europeiska planeringsterminen för 2013.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att den fleråriga budgetramen 2014–2020 innehåller de budgetresurser som krävs för att uppmuntra till och stödja sociala investeringar i Europa och att de befintliga medlen kan användas på ett rationellt och effektivt sätt samt se till att strukturfonderna, särskilt i Europeiska socialfonden, stöder sociala investeringar så att dess prioriteringar speglar medlemsstaternas specifika behov. Parlamentet uppmanar kommissionen att när den bedömer det lämpligt tillgängliggöra andra tillgängliga finansieringskällor som medlemsstaterna kan använda för sociala investeringar.

o
o   o

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0466.
(2) Antagna texter, P7_TA(2012)0047.
(3) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 23.
(4) Eurostats pressmeddelande nr 21/2012, s. 1.
(5) EUT C 248, 25.8.2011, s. 130.
(6) Antagna texter, P7_TA(2011)0495.
(7) EUT L 298, 7.11.2008, s. 20.
(8) EUT C 212 E, 5.8.2010, s.11.
(9) EUT C 161 E, 31.5.2011, s.112.
(10) Antagna texter, P7_TA(2011)0263.
(11) Antagna texter, P7_TA(2011)0453.
(12) Antagna texter, P7_TA(2011)0531.
(13) IP/10/1673.
(14) EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 29.
(15) EUT L 306, 23.11.2011.


Säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer för jordbruksprodukter
PDF 150kWORD 67k
Europaparlamentets resolution av den 20 november 2012 om säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer för jordbruksprodukter: vilken strategi för att främja Europas smaker (2012/2077(INI))
P7_TA(2012)0420A7-0286/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om skäliga inkomster för jordbrukare: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa(1),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen ”Säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer för jordbruksprodukter – en strategi med stort europeiskt mervärde för att främja Europas smaker” (COM(2012)0148),

–  med beaktande av kommissionens grönbok ”om säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer för jordbruksprodukter – en strategi med stort europeiskt mervärde för att främja Europas smaker” (COM(2011)0436),

–  med beaktande av den övergripande säljfrämjande förvaltningen enligt rådets förordning (EG) nr 3/2008 av den 17 december 2007(2) och dess tillämpningsförordning, kommissionens förordning (EG) nr 501/2008 av den 5 juni 2008(3),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning)(4),

–  med beaktande av undersökningen ”Evaluation of Promotion and Information Actions for Agricultural Products” från 2011(5) som genomfördes på kommissionens vägnar,

–  med beaktande av rapporten från kommissionen ”om tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 3/2008 om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden och i tredjeland” (SEC(2010)1434),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 15–16 december 2011 om framtiden för EU:s politik för främjande av jordbruksprodukter,

–  med beaktande av kommissionens lagstiftningsförslag om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken av den 12 oktober 2011: (COM(2011)0625/3, COM(2011)0627/3, COM(2011)0628/3, COM(2011)0629, COM(2011)0630/3 och COM(2011)0631/3) samt förslaget till förordning om en samlad marknadsordning,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om kommissionen meddelande om säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer för jordbruksprodukter: en strategi med stort europeiskt mervärde för att främja Europas smaker” (NAT/560),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om grönboken om säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer för jordbruksprodukter: en strategi med stort europeiskt mervärde för att främja Europas smaker (NAT/525)(6),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0286/2012), och av följande skäl:

A.  I mars 2012 offentliggjorde kommissionen ett meddelande om information och säljfrämjande åtgärder som väntas följas av lagstiftningsförslag i slutet av året.

B.  Jordbrukets livsmedelsindustri har potential att bli en stark och dynamisk industri för ekonomisk tillväxt och innovation i EU:s medlemsstater, särskilt på landsbygden och på regional nivå, som kan öka inkomstnivån inom jordbruket, skapa sysselsättning och generera tillväxt.

C.  Informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder infördes på 1980-talet i syfte att avsätta överskott på jordbruksprodukter och användes senare också som ett instrument för att hantera kriser inom livsmedelsindustrin, såsom 1996 års utbrott av bovin spongiform encefalopati (BSE) – mer känd under namnet ”galna ko-sjukan” – och skandalen med dioxiner i ägg 1999.

D.  Informationsåtgärderna och de säljfrämjande åtgärderna har i dag en mer omfattande och fortlöpande roll; de ska bidra till att göra produkterna mer lönsamma, till att förbättra konkurrensvillkoren på de yttre marknaderna och till att ge konsumenterna mer och bättre information.

E.  Dessa former av stöd finansieras i dagsläget genom förordning (EG) nr 3/2008, den så kallade övergripande säljfrämjande förvaltningen. I en utvärdering av säljfrämjande politik från 2011 som genomfördes på uppdrag av kommissionen drogs slutsatsen att en konsekvent och omfattande EU-strategi för information och säljfrämjande åtgärder saknades.

F.  I förordning (EG) nr 1234/2007 om en samlad marknadsordning, som för närvarande ses över som en del i reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, ges stöd för särskilda säljfrämjande åtgärder för vin-, frukt- och grönsakssektorerna som en del av mer övergripande program. Säljfrämjande åtgärder för produkter som ingår i program för livsmedelskvalitet finansieras i nuläget inom ramen för politiken för landsbygdsutveckling.

G.  Vinkonsumtionen i Europeiska unionen är på ständig tillbakagång, och det finns inga europeiska åtgärder för att främja denna produkt internt.

H.  Utgifterna för den övergripande säljfrämjande förvaltningen i budgeten för 2012 väntas uppgå till ungefär 56 miljoner euro, vilket motsvarar cirka 0,1 procent av de sammanlagda utgifterna för den gemensamma jordbrukspolitiken.

I.  Det är ur budgethänseende även viktigt att beakta de senaste målen för informationspolitiken och den säljfrämjande politiken, som inte begränsar sig till att återupprätta konsumenternas förtroende efter ett krisläge utan även innefattar att göra produkterna mer lönsamma, förbättra konkurrensvillkoren på de yttre marknaderna och ge konsumenterna mer och bättre information.

J.  Utgifterna för alla övriga säljfrämjande åtgärder och informationsåtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken, framför allt inom ramen för den samlade marknadsordningen och politiken för landsbygdsutveckling, beräknas till mellan 400 miljoner och 500 miljoner euro per år, vilket fortfarande motsvarar mindre än 1 procent av de sammanlagda utgifterna för den gemensamma jordbrukspolitiken och är klart otillräckligt, inte minst för att öka de europeiska produkternas konkurrenskraft på världsmarknaden.

K.  En av EU:s styrkor när det gäller livsmedelsproduktion ligger i produkternas mångfald och specialisering och deras koppling till olika geografiska områden liksom till olika traditionella tillverkningsmetoder, vilket ger unika smaker som präglas av den variation och äkthet som konsumenter i allt större utsträckning söker såväl i som utanför EU.

L.  EU:s säljfrämjande politik är ett viktigt instrument för den gemensamma jordbrukspolitiken och kan bidra till långsiktig konkurrenskraft och lönsamhet inom jordbruks- och livsmedelssektorerna.

M.  EU har nyligen offentliggjort en förteckning över godkända hälsopåståenden – som träder i kraft i december 2012 – vilket innebär slutet på åratals ovisshet för livsmedelsindustrin och tillhandahåller viktiga marknadsföringsverktyg för att få konsumenternas uppmärksamhet och göra det möjligt för dessa att göra bättre underbyggda val.

N.  EU:s jordbruks- och livsmedelssektor kan bli mer konkurrenskraftig i världen om den lyckas med att främja den europeiska livsmedelsmångfalden liksom den europeiska produktionsmodell som styrs av strikta normer avseende kvalitet, säkerhet, djurskydd, miljömässig hållbarhet etc., för att därmed uppmuntra andra viktiga jordbruksnationer att anta denna modell för att fastställa rättvisa produktionsvillkor och en rättvis konkurrens inom handeln.

O.  Handelns ökade globalisering innebär visserligen utmaningar, men öppnar samtidigt upp nya marknader och ger nya tillväxtmöjligheter.

P.  I sina slutsatser om framtiden för EU:s politik för främjande av jordbruksprodukter uppger rådet att säljfrämjande åtgärder också bör genomföras för att främja potentialen hos lokalt jordbruk och korta leveranskedjor, och att dessa, i enlighet med ett förslag från kommissionen, bör ingå i landsbygdsutvecklingsprogrammen.

Q.  Det är både nödvändigt och viktigt med en politik som med hjälp av lämpliga instrument gynnar främjandet av den europeiska jordbruks- och livsmedelsproduktionen och bidrar till jordbruks- och livsmedelssektorns konkurrenskraft genom att utnyttja produkternas mångfald, mervärde och kvalitet.

R.  Det finns ett oupplösligt band mellan det europeiska jordbruket och den livsmedelsindustri som bearbetar 70 % av jordbruksråvarorna och som säljer livsmedelsprodukter, samtidigt som 99 % av de europeiska livsmedels- och dryckesföretagen är små och medelstora företag och fler än 52 % ligger på landsbygden, vilket gör dem till en ekonomisk och social drivkraft för den europeiska landsbygden.

S.  Jordbruksstödet för utveckling av korta leveranskedjor och lokala marknader finansieras genom politiken för landsbygdsutveckling, vilket är den bästa metoden med tanke på att sådana initiativ är småskaliga, mycket lokala och skapar lokala arbetstillfällen.

T.  Unika europeiska traditionella produkter har avsevärd tillväxtpotential och dragningskraft på konsumenterna på större marknader utanför EU och skulle gynnas av målinriktade och förstärkta säljfrämjande system samt generera sysselsättning och tillväxt i regionala områden.

U.  Ett av syftena med de lagförslag avseende reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken för perioden efter 2013 som för närvarande är under förhandling är att säkerställa att denna politik kan bidra fullt ut till Europa 2020-strategin.

V.  Förordning (EG) nr 1234/2007 om en samlad marknadsordning innehåller bestämmelser för finansiering av skolfrukts- och skolmjölksprogram. I det nuvarande förslaget om översyn av den samlade marknadsordningen (COM(2011)0626) föreslås att EU:s medfinansieringssats för skolfruktsprogrammet ska höjas från 50 procent till 75 procent av kostnaderna (och från 75 procent till 90 procent i konvergensregioner).

W.  Skolfrukts- och skolmjölksprogrammen har också pedagogiska mål. Dessa bör omfatta att ge eleverna en bättre uppfattning om hur livsmedel produceras och hur livet på en bondgård ser ut.

X.  Om de olika säljfrämjande systemen genomförs effektivt hjälper de till att säkerställa att EU:s jordbruksprodukter känns igen i Europa och övriga världen och gör konsumenterna medvetna om de höga livsmedelssäkerhets-, djurskydds- och miljöstandarder som de europeiska jordbrukarna garanterar och som ständigt kontrolleras och förbättras.

Y.  Förordning (EG) nr 814/2000 syftar till att hjälpa medborgare att förstå den europeiska jordbruksmodellen och öka allmänhetens medvetenhet om frågor på detta område. Okunnighet och missförstånd om jordbruk och om livet på landsbygden är troligen vanligare nu än under någon annan period i Europas historia; en av de relevanta faktorer som det råder störst okunskap om bland allmänheten är den avsevärda ökningen av produktionskostnaderna för jordbruksprodukter till följd av EU:s bestämmelser om livsmedelssäkerhet och livsmedelshygien, arbetstagarnas sociala skydd, miljöskydd och djurskydd, bestämmelser som ofta inte följs av EU:s direkta konkurrenter på jordbruksområdet; en av de relevanta faktorer som orsakar flest missförstånd bland allmänheten är den bristande medvetenheten om jordbrukets viktiga bidrag till minskningen av utsläppen av växthusgaser samt den omfattande listan över kollektiva nyttigheter som det tillhandahåller.

Allmän strategi

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande ”Säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer för jordbruksprodukter: en strategi med stort europeiskt mervärde för att främja Europas smaker”, vilket måste utgöra ett första steg för att stärka värdet på den europeiska produktionen, både bland européer och andra, och för att öka dess lönsamhet.

2.  Europaparlamentet stöder de fyra huvudsakliga mål som fastställs i meddelandet, nämligen att uppnå ett större europeiskt mervärde inom livsmedelssektorn, en mer attraktiv och självsäker politik, enklare förvaltning och mer samverkan mellan olika säljfrämjande verktyg.

3.  Europaparlamentet anser att den säljfrämjande politiken för både den inre marknaden och marknaden utanför EU bör behandlas lika, eftersom båda delarna är till gagn för producenter och konsumenter.

4.  Europaparlamentet betonar att EU:s säljfrämjande politik fortfarande betraktas som rimlig och viktig internt, på lokal och regional nivå och på expanderande världsmarknader.

5.  Europaparlamentet anser emellertid att syftena med EU:s säljfrämjande politik bör ges en tydlig och verkningsfull definition. Parlamentet betonar att säljfrämjande verksamhet bör täcka alla jordbruks- och livsmedelsprodukter som uppfyller de europeiska kvalitetsnormerna eftersom detta bidrar till den säljfrämjande verksamhetens ändamålsenlighet och tillgodoser konsumenternas krav. Parlamentet understryker även att tillväxt och sysselsättning främjas av stöd till ett jordbruk som garanterar livsmedelstrygghet, hållbar användning av naturtillgångar och dynamiska landsbygdsområden.

6.  Europaparlamentet betonar att det på den inre marknaden krävs allmän och fortlöpande säljfrämjande verksamhet för att säkerställa att de europeiska konsumenterna informeras om de egenskaper och det mervärde som kännetecknar de europeiska jordbruksprodukter som de hittar på marknaden.

7.  Europaparlamentet betonar att det på den yttre marknaden krävs att de europeiska jordbruksprodukternas marknadsandel upprätthålls och förstärks, och att man måste sikta in sig på nya framväxande marknader för att hitta nya avsättningsmöjligheter för dessa produkter, med större överensstämmelse mellan säljfrämjande verksamhet och EU:s handelspolitik.

8.  Europaparlamentet anser att kommissionen tydligt måste definiera syftena med EU:s säljfrämjande politik, liksom att det måste fastställas objektiva riktlinjer för medlemsstaterna som ett nödvändigt första steg mot att göra politiken mer konsekvent och öka samverkan mellan olika säljfrämjande verktyg; detta är även absolut nödvändigt för att öka transparensen i programurvalet i medlemsstaterna. Parlamentet påpekar att EU:s verksamhet på detta område måste komplettera såväl nationella initiativ som initiativ från den privata sektorn.

9.  Europaparlamentet anser att budgeten för bättre information och säljfrämjande åtgärder bör ökas avsevärt, med beaktande av de senaste målen för informationspolitiken och den säljfrämjande politiken, särskilt för den övergripande säljfrämjande förvaltningen. Parlamentet anser att den övergripande säljfrämjande förvaltningen bör få en egen budgetpost i den allmänna budgeten.

10.  Europaparlamentet understryker att det europeiska jordbrukets framgång kommer att vara beroende av dess förmåga att öka sina marknadsandelar och se till att den mycket konkurrenskraftiga livsmedelsindustrin kan behålla sin framträdande position inom ekonomin och handeln i EU.

11.  Europaparlamentet betonar behovet av att anordna omfattande konsumentinformationskampanjer i EU och på marknader utanför EU avseende produktionskvalitetsnormer och certifieringssystem.

12.  Europaparlamentet betonar att övergripande säljfrämjande åtgärder enligt förordning (EG) nr 3/2008 bör bidra till att utveckla lokala marknader och korta leveranskedjor liksom till att stärka den inre marknaden och förbättra försäljningen av europeiska produkter på de yttre marknaderna.

13.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att införa en fjärde komponent för tekniskt stöd i den säljfrämjande politiken. Parlamentet anser att detta är viktigt för att åstadkomma en effektiv säljfrämjande politik, särskilt utanför EU.

14.  Europaparlamentet konstaterar potentialen i ett gemensamt enhetligt system för informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder.

15.  Europaparlamentet rekommenderar att informationsåtgärderna och de säljfrämjande åtgärderna fortsätter att vara allmänna till sin natur.

Lokala, regionala, inre och yttre marknader

16.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s informationspolitik och säljfrämjande politik bör ha tre huvudsakliga syften: på de lokala och regionala marknaderna bör den framhäva produkternas mångfald och färskhet och de korta avstånden mellan producenter och konsumenter i syfte att ekonomiskt stimulera och socialt återuppväcka livet på landsbygden; på den inre marknaden bör den dra största möjliga fördel av det europeiska området utan gränser och dess 500 miljoner konsumenter i syfte att öka produktionen och stimulera konsumtionen av europeiska produkter; på de yttre marknaderna bör den utnyttja de strikta normer som gäller för den europeiska produktionsmodellen i syfte att skapa mervärde för jordbruks- och livsmedelssektorn.

17.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen på de lokala och regionala marknaderna utvecklar korta leveranskedjor för att därmed skapa nya möjligheter för jordbrukare och andra producenter på landsbygden och för sammanslutningar av jordbrukare och/eller av jordbrukare och andra aktörer på landsbygden, samt tar fram en bred uppsättning verktyg för att främja landsbygdsutvecklingen. Parlamentet anser även att det vore önskvärt att kommissionen utarbetar handledningar som hjälper jordbrukarna att göra fler och bättre investeringar i sina produkters kvalitet och mervärde. Parlamentet anser även att man bör överväga att investera i informationsspridning via medierna (särskilt internet).

18.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen på den inre marknaden i större utsträckning ska stödja de europeiska producenternas insatser för att öka sin kapacitet att bemöta konsumenternas ökande krav på livsmedelskvalitet och livsmedelshygien liksom på uppgifter om färska produkters ursprung och om när det är bäst att konsumera dem, för att främja produkternas och kostens mångfald och informera om nya produkter eller nya former för presentation eller användning av traditionella produkter.

19.  Europaparlamentet förespråkar därför en utvidgning av de program som riktar sig antingen till marknader eller till målprodukter, varvid de säljfrämjande instrumenten ska vara inriktade på produktionsstandardernas specifika egenskaper och alltid belysa den europeiska produktionsmodellen och i synnerhet de europeiska kvalitetssystemen. Det är även viktigt att främja program som täcker flera länder och som omfattar olika produkter, eftersom det är dessa som å ena sidan ger programmet en verklig europeisk dimension och som å andra sidan specifikt är i behov av europeiskt stöd. Parlamentet anser i detta avseende att man bör prioritera de länder som genomför produktionsprogram som tar hänsyn till marknadsvillkor och marknadspotential och som samtidigt gör det möjligt för kommissionen att anpassa stödet till området i fråga.

20.  Europaparlamentet kräver att informationsåtgärderna och de säljfrämjande åtgärderna ska göras mer lockande för branschorganisationerna med hjälp av ett större samarbete mellan pågående nationell och sektorsspecifik verksamhet och en bättre samordning med den politiska verksamheten, särskilt med frihandelsavtalen.

21.  Europaparlamentet anser att det måste införas större flexibilitet i programmen så att de under genomförandefasen kan anpassas till de växlande marknadsvillkoren. Parlamentet anser därför att det inte bör ställas krav på alltför detaljerad programutformning.

22.  Europaparlamentet kräver att det ska göras en bättre utvärdering av programmen med hjälp av ett strikt bedömningssystem med konkreta indikatorer, såsom ökad marknadsandel och skapande av arbetstillfällen. Parlamentet anser att urvalsprocessen bör ta kortare tid och att man bör överväga möjligheten att göra förskottsutbetalningar till organisationerna.

23.  Europaparlamentet gratulerar kommissionen till de goda resultat som uppnåtts med dagens informationspolitik och säljfrämjande politik för jordbruksprodukter, men anser att denna politik bör förenklas och förbättras. Särskilt viktigt är det att minska de administrativa bördorna, i första hand genom en minskning av det antal rapporter som kommissionen kräver. Parlamentet anser att kommissionen borde utarbeta en enkel och heltäckande handledning för att hjälpa potentiella förmånstagare att följa de bestämmelser och förfaranden som är kopplade till denna politik.

24.  Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen på att produktionen av kvalitetslivsmedel inte i sig är tillräckligt för att garantera en god marknadsposition på de yttre marknaderna, och att det därför är nödvändigt att investera i säljfrämjande program. Dessa program ska föregås av marknadsstudier i tredjeländer, och studierna ska kunna erhålla samfinansiering. Parlamentet anser även att man bör överväga möjligheten att stödja pilotprojekt i tredjeländer som betraktas som potentiella nya marknader.

25.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att stimulera utvecklingen av europeiska sammanslutningar och företag och främja deras deltagande i globala forum där de konkurrerar med kvalitet och privilegierar specialisering och mångfald, vilket kräver stöd till jordbrukare och kooperativ så att de kan genomföra sina egna strategier och utnyttja sin exportkapacitet, inbegripet tekniskt bistånd till producenterna.

26.  Europaparlamentet efterlyser en möjlighet att främja ursprunget för produkter som inte omfattas av kvalitetsbeteckningar genom att betona deras egenskaper och drag.

27.  Europaparlamentet anser att informationspolitiken och den säljfrämjande politiken för europeiska produkter bör förfoga över en egen märkning som identifierar dessa produkter inom och utanför EU.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre upplysa konsumenterna om att de europeiska jordbruksnormerna är de striktaste i världen när det gäller kvalitet, säkerhet, djurskydd, miljömässig hållbarhet etc., vilket påverkar produktens slutpris. Parlamentet anser att konsumenterna bör få transparent information om hur de ska kunna identifiera europeiska produkter och deras egenskaper, så att de undviker risken att köpa förfalskade produkter och kan välja vad de ska köpa.

Ursprung och kvalitet

29.  Europaparlamentet anser att kvalitetsprodukter är produkter med anknytning till särskilda produktionsmetoder, geografiska ursprung, traditioner eller kulturella sammanhang. Parlamentet konstaterar att det redan finns program för att skydda sådana produkter i form av skyddad ursprungsbeteckning (SUB), skyddad geografisk beteckning (SGB), ekologiska produkter eller garanterad traditionell specialitet (GTS). Parlamentet efterlyser ett nytt program för lokalt jordbruk och direktförsäljning som ska omfatta lokala kvalitetsprodukter som är avsedda att konsumeras i den region där de framställts.

30.  Europaparlamentet anser att angivandet av europeiskt ursprung bör utgöra den främsta identifieringsfaktorn i all säljfrämjande och informativ verksamhet, såväl på den inre marknaden som i tredjeländer. Parlamentet anser att även angivande av nationellt ursprung i tredjeländer skulle kunna övervägas i de fall där denna identitet är stark och bidrar till att belysa mångfalden i utbudet av livsmedelsprodukter.

31.  Europaparlamentet understryker, när det gäller privata märken, att man ovillkorligen måste försöka nå en balans mellan allmänna säljfrämjande åtgärder och åtgärder för att främja specifika märken som kan bidra till att effektivisera de säljfrämjande kampanjerna i tredjeländer. Parlamentet stöder kommissionens åsikt att märkesprodukter kan ha en hävstångseffekt på denna typ av verksamhet, där det är naturligt att komplettera allmänna säljfrämjande åtgärder genom att sammanföra ekonomiska aktörer via främjandet av produkter och märken, så att inverkan på importörerna och därmed på konsumenterna blir större. Parlamentet anser vidare att företagens intresse att delta kommer att öka om privata märken införlivas i de säljfrämjande åtgärderna, och man bör beakta att det till syvende och sist är företagen som medfinansierar dessa åtgärder.

32.  Europaparlamentet påpekar att program för livsmedelskvalitet gör det möjligt för jordbrukare, i den utsträckning de är organiserade, att tillämpa utbudsstyrning och prisstabiliserande åtgärder, vilket ökar deras chanser att kunna försörja sig väl på jordbruket, och att sådana program därför lämpar sig bäst för att öka det ”europeiska mervärdet” i enlighet med kommissionens prioriteringar.

33.  Europaparlamentet anser att produkter som är föremål för kvalitetsnormer måste ges ett effektivare skydd gentemot EU:s handelspartner. Parlamentet förespråkar att samtliga geografiska beteckningar ska införlivas och ges starkare skydd i bilaterala och interregionala avtal och inom ramen för WTO.

34.  Europaparlamentet betonar att bestämmelserna avseende finansieringsramen för främjande av produkter som är föremål för kvalitetsnormer måste ändras i syfte att öka EU:s finansiella engagemang.

35.  Europaparlamentet noterar att ikraftträdandet av bestämmelser för godkänd information om förhållandet mellan särskilda ämnen i livsmedel och förbättrad hälsa kommer att medföra större klarhet i främjandet av produkter av hälsoskäl.

36.  Europaparlamentet välkomnar den allt större efterfrågan på ekologiska produkter, och efterlyser en mer aktiv stimulering av framställningen och främjandet av sådana produkter.

37.  Europaparlamentet betonar att lokala produkter i bergs- och öområden måste främjas och att EU måste höja sina anslag till detta.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin säljfrämjande verksamhet på den yttre marknaden lägga större tonvikt vid att lyfta fram åtagandena för hållbarare jordbruksmetoder, variation och kvalitet inom jordbruket i EU och de ökade kostnader detta innebär samt att utveckla och stärka medvetenheten om EU:s säljfrämjande system och logotyper.

39.  Europaparlamentet stöder tillhandahållandet av tekniskt stöd till i första hand små och medelstora företag för att hjälpa dem att utveckla egna marknadsföringsstrategier och analysera sina målmarknader.

40.  Europaparlamentet föreslår att det ska inrättas en internetplattform för utbyte av potentiella projekt och bästa praxis, som ett verktyg för att stödja utformningen av europeiska marknadsföringskampanjer.

41.  Europaparlamentet understryker att reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken är inriktad på att förbättra organisationen av produktionen, hållbarheten och jordbruksprodukternas kvalitet, och anser därför att den säljfrämjande politiken måste göra det möjligt att utnyttja livsmedelssektorns hela potential, i syfte att stimulera tillväxt och sysselsättning i den europeiska ekonomin.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina framtida lagstiftningsförslag om främjande av de europeiska smakerna fastställa olika förvaltningsformer för de inre och yttre marknaderna liksom för multinationella program eller krisprogram.

43.  Europaparlamentet anser att det måste fastställas en europeisk strategi för informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder som är mer inriktad på marknaderna och på de produkter eller budskap som ska marknadsföras, med beaktande av förhandlingarna om frihandelsavtal och de mest lönsamma marknaderna för att undvika fragmenterad och splittrad finansiering.

Skolfrukts- och skolmjölksprogram

44.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att öka EU:s medfinansieringssats för skolfruktsprogrammet mot bakgrund av den fortsatta ekonomiska krisen.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att uppmuntra alla medlemsstater att lägga större tonvikt vid nationella skolfrukts- och skolmjölksprograms pedagogiska natur och att fullständigt införliva dessa program i jordbruksstödets andra pelare.

Åtgärder för informationskampanjer för kvalitetsviner

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera genomförandet på EU:s marknad av informationskampanjer, riktade till den vuxna befolkningen, om en ansvarsfull konsumtion av europeiska kvalitetsviner. Förutom att trycka på en återhållsam konsumtion av dessa viner bör dessa kampanjer även belysa produktens kulturella rötter, dess kvalitativa egenskaper och de särdrag som kännetecknar den europeiska produktionen.

o
o   o

47.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 308 E, 20.10.2011, s.22.
(2) EUT L 3, 5.1.2008, s. 1.
(3) EUT L 147, 6.6.2008, s. 3.
(4) EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.
(5) http://ec.europa.eu/agriculture/eval/reports/promotion/fulltext_en.pdf
(6) EUT C 43, 15.2.2012, s. 59.


Genomförandet av följerättsdirektivet
PDF 119kWORD 45k
Europaparlamentets resolution av den 20 november 2012 om rapporten om genomförandet och effekten av följerättsdirektivet (2001/84/EG) (2012/2038(INI))
P7_TA(2012)0421A7-0326/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/84/EG av den 27 september 2001 om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt) (nedan kallat direktivet)(1),

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om rapporten om genomförandet och effekten av följerättsdirektivet (2001/84/EG) (COM(2011)0878),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A7-0326/2012), och av följande skäl:

A.  Följerätten är en intellektuell äganderätt som förankrats i artikel 14b i Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk.

B.  Direktivet har främjat en harmonisering av de grundläggande villkoren för tillämpningen av följerätten i syfte att åtgärda de potentiella hindren för förverkligandet av den inre marknaden.

C.  Antagandet av direktivet var viktigt för konstnärerna när det gäller inte bara deras initiativ i syfte att uppnå erkännande och rättvis behandling som kreativa personer, utan också deras roll som främjare av de kulturella värdena. Dock kvarstår en viss oro över hur direktivet kommer att påverka de europeiska konstmarknaderna, i synnerhet de många små och specialiserade auktionskamrarna och konsthandlarna i EU.

D.  Direktivet genomfördes fullt ut i alla medlemsstater först den 1 januari 2012.

E.  EU:s totala andel av marknaden för levande konstnärers verk har minskat betydligt de senaste åren.

F.  Konstnärligt skapande bidrar till den ständiga utvecklingen av EU:s kulturliv och kulturarv.

G.  Konst- och antikvitetsmarknaden bidrar väsentligt till den globala ekonomin, inklusive till branschens företag, särskilt företag i kreativa branscher.

H.  Direktivet medför en administrativ börda för konsthandlarna och innebär en konkurrensnackdel för EU:s konsthandlare i förhållande till konsthandlare i tredjeländer.

Tendenser på den europeiska och den globala konstmarknaden

1.  Europaparlamentet noterar att 2011 var ett rekordår för konstmarknaden och att den totala årliga försäljningsintäkten uppgick till 11,57 miljarder US-dollar, vilket var en ökning med över 2 miljarder US-dollar jämfört med 2010(2). Konst- och antikvitetsmarknaden bidrar väsentligt till den globala ekonomin, inklusive till branschens företag, särskilt företag i kreativa branscher.

2.  Europaparlamentet konstaterar att den europeiska konstmarknaden ökade kraftigt 2011. Förenade kungariket hade fortfarande en marknadsandel på 19,4 % av den globala marknaden med en ökning på 24 % av försäljningsvolymen. Frankrike hade en marknadsandel på 4,5 % och en omsättningsvolym som hade ökat med 9 %. Slutligen hade Tyskland en marknadsandel på 1,8 % och landets försäljning hade ökat med 23 %(3).

3.  Europaparlamentet noterar att den kinesiska marknaden utgjorde 41,4 % av den globala marknaden 2011 och gått förbi USA, vars omsättning hade minskat med 3 % och vars marknadsandel hade minskat med 6 % från 29,5 % 2010 till 23,5 % 2011(4).

4.  Europaparlamentet framhåller Kinas imponerande tillväxt men påpekar att Kinas konstmarknad för närvarande begränsar sig till inhemska konstnärer.

5.  Europaparlamentet konstaterar att den allmänna tendensen mot en förskjutning av konstmarknadens tyngdpunkt till tillväxtländerna är knuten till globaliseringen, Asiens uppsving och uppkomsten av nya samlare i dessa länder.

6.  Europaparlamentet noterar nöjt att tredjeländer planerar att införa följerätten i sin nationella lagstiftning. Parlamentet påpekar framför allt att ett lagförslag lades fram i USA den 12 december 2011, i syfte att föreskriva en följerätt på 7 % på vidareförsäljningen av moderna konstverk. I Kina medför lagförslaget om upphovsrätt också införande av följerätt (artikel 11.13).

Direktivets genomförande

7.  Europaparlamentet påminner om att beloppen för rättigheterna till reproduktion och representation är förhållandevis obetydliga när det gäller grafik och formgivning eftersom inkomsterna i dessa fall härrör från försäljning eller vidareförsäljning av konstverk.

8.  Europaparlamentet betonar att följerätten garanterar en fortsatt ersättning till konstnärerna, som mycket ofta säljer sina verk till ett lågt pris i början av sin karriär.

9.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionens rapport om genomförandet och effekten av direktivet och statistiken från sektorn inte tyder på att följerätten har påverkat konstmarknaden negativt i Europa.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genom en konsekvensbedömning utvärdera hur konstmarknaden fungerar i allmänhet och titta närmare på vilka administrativa svårigheter som små och specialiserade auktionskamrar och konsthandlare står inför.

11.  Europaparlamentet konstaterar att flera bestämmelser i direktivet säkerställer en balanserad tillämpning av följerätten med hänsyn till alla berörda parters intressen, särskilt den successiva minskningen av de tillämpliga procentsatserna, den övre gränsen på 12 500 euro för följerätten, undantaget för liten försäljning och undantaget för vidareförsäljning för den första köparen. Parlamentet betonar dock att direktivet lägger en administrativ börda på konsthandlarna.

12.  Europaparlamentet noterar att följerätten för den levande upphovsmannen till ett originalkonstverk kan vara ett användbart verktyg för att förhindra diskriminering av konstnärer.

Slutsatser

13.  Europaparlamentet konstaterar att konstmarknaden värderades till 10 miljarder US-dollar 2010 och att den värderas till nästan 12 miljarder US-dollar 2012, varav följerätten bara utgör 0,03 %. Parlamentet anser att detta är en viktig marknad varifrån konstnärerna och deras arvtagare bör få en rimlig ersättning.

14.  Europaparlamentet konstaterar att studier och statistik för konstmarknaden inte tyder på att följerätten inverkar negativt på konstmarknadens läge eller omsättningsnivå.

15.  Europaparlamentet konstaterar att direktivet inte var helt genomfört i alla medlemsstater förrän den 1 januari 2012, trots att många medlemsstater redan hade erkänt följerätten i flera årtionden.

16.  Europaparlamentet framhåller vikten av att ge proaktivt stöd till lokala konstnärer, inklusive de yngsta konstnärerna.

17.  Europaparlamentet anser att det är för tidigt att göra en ny utvärdering av direktivet 2014, vilket kommissionen planerar att göra. Parlamentet föreslår i stället att denna utvärdering ska göras 2015 (dvs. fyra år efter utvärderingen i december 2011).

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin nästa utvärderingsrapport ompröva lämpligheten för de tillämpliga procentsatserna, tröskelvärdena och lämpligheten för kategorierna av ersättningsberättigade enligt direktivet.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med berörda parter stärka den europeiska konstmarknadens ställning och ta itu med problemen, såsom den kumulativa effekten av ersättningarna (”kaskadeffekten”) samt de administrativa svårigheter som små och specialiserade auktionskamrar och konsthandlare ställs inför.

20.  Europaparlamentet välkomnar de initiativ som tagits av tredjeländer för att införa följerätten och uppmanar enträget kommissionen att fortsätta sina ansträngningar i multilaterala forum för att stärka den europeiska konstmarknadens ställning i världen.

o
o   o

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 272, 13.10.2001, s. 32.
(2) Artprice, tendenser på konstmarknaden 2011, http://imgpublic.artprice.com/pdf/trends2011_en.pdf
(3) Se fotnot 1.
(4) Se fotnot 1.


Ändring av artikel 70 i arbetsordningen om interinstitutionella förhandlingar i lagstiftningsförfaranden
PDF 235kWORD 62k
Europaparlamentets beslut av den 20 november 2012 om att ändra artikel 70 i Europaparlamentets arbetsordning om interinstitutionella förhandlingar i lagstiftningsförfaranden (2011/2298(REG))
P7_TA(2012)0422A7-0281/2012

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av talmannens skrivelse av den 18 april 2011,

–  med beaktande av artiklarna 211 och 212 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0281/2012).

1.  Europaparlamentet beslutar att införa nedanstående ändringar i arbetsordningen.

2.  Europaparlamentet påminner om att ändringarna träder i kraft den första dagen i nästa sammanträdesperiod.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

Nuvarande lydelse   Ändring
Ändring 1
Europaparlamentets arbetsordning
Artikel 70 – punkt 1
1.  Förhandlingar med övriga institutioner som syftar till att få till stånd överenskommelser inom ramen för ett lagstiftningsförfarande ska föras i enlighet med uppförandekoden för förhandlingar i det ordinarie lagstiftningsförfarandet.
1.  Förhandlingar med övriga institutioner som syftar till att få till stånd överenskommelser inom ramen för ett lagstiftningsförfarande ska föras i enlighet med den uppförandekod som fastställts av talmanskonferensen.
Ändring 13
Europaparlamentets arbetsordning
Artikel 70 – punkt 2
2.   Innan det inleder sådana förhandlingar bör det ansvariga utskottet i princip fatta beslut med en majoritet av sina ledamöter och fastsälla ett mandat, riktlinjer eller prioriteringar.
2.  Sådana förhandlingar ska inte inledas innan det ansvariga utskottet, från fall till fall och för varje berört lagstiftningsförfarande samt med en majoritet av sina ledamöter, har fattat ett beslut om att inleda förhandlingar. Detta beslut ska fastställa förhandlingsgruppens mandat och sammansättning. Sådana beslut ska meddelas talmannen, som regelbundet ska informera talmanskonferensen.
Ändring 3
Europaparlamentets arbetsordning
Artikel 70 – punkt 2 – stycke 1a (nytt)
Mandatet ska utgöras av ett betänkande som antagits i utskottet och ingivits för senare behandling av parlamentet. I undantagsfall, när det ansvariga utskottet anser det tillräckligt motiverat att påbörja förhandlingar innan utskottet antagit ett betänkande, får mandatet bestå av en uppsättning ändringsförslag eller en uppsättning tydligt definierade mål, prioriteringar eller riktlinjer.

Ändring 4
Europaparlamentets arbetsordning
Artikel 70 – punkt 2a (ny)
2a.  Förhandlingsgruppen ska ledas av föredraganden; det ansvariga utskottets ordförande, eller en av utskottets vice ordförande som utsetts av utskottsordföranden, ska fungera som ordförande för gruppen. Gruppen ska omfatta åtminstone skuggföredragandena från varje politisk grupp.
Ändring 5 + 18
Europaparlamentets arbetsordning
Artikel 70 – punkt 2b (ny)
2b.  Alla handlingar som är avsedda att diskuteras vid ett möte med rådet och kommissionen (trepartsmöte) ska utformas som handlingar som anger de berörda institutionernas respektive ståndpunkter och eventuella kompromisslösningar och översändas till förhandlingsgruppen minst 48 timmar, eller i brådskande fall minst 24 timmar, före det berörda trepartsmötet.
Efter varje trepartsmöte ska förhandlingsgruppen avlägga rapport vid det ansvariga utskottets nästföljande sammanträde. Handlingar som återspeglar resultatet av det senaste trepartsmötet ska ställas till utskottets förfogande.

Om det visar sig vara omöjligt att sammankalla ett utskottssammanträde inom lämplig tid ska förhandlingsgruppen rapportera till utskottets ordförande, skuggföredragande och samordnare, enligt vad som är lämpligt.

Det ansvariga utskottet får uppdatera mandatet i ljuset av framstegen i förhandlingarna.

Ändring 6
Europaparlamentets arbetsordning
Artikel 70 – punkt 3
3.  Om förhandlingarna leder till en kompromiss med rådet efter det att utskottet har antagit sitt betänkande, ska utskottet under alla omständigheter höras på nytt innan omröstning sker i plenum.
3.  Om förhandlingarna leder till en kompromiss ska det ansvariga utskottet omedelbart informeras. Den överenskomna texten ska läggas fram för det ansvariga utskottet för behandling. Om texten godkänns genom omröstning i utskottet ska den inges för behandling av parlamentet i lämplig form, däribland i form av kompromissändringsförslag. Den får inges i form av en konsoliderad text, förutsatt att denna tydligt visar vilka ändringar som gjorts i det förslag till lagstiftningsakt som är föremål för behandling.
Ändring 7
Europaparlamentets arbetsordning
Artikel 70 – punkt 3a (ny)
3a.  När förfarandet omfattar associerade utskott eller gemensamma utskottssammanträden ska artiklarna 50 och 51 tillämpas på beslutet om att inleda förhandlingar och på förhandlingarnas genomförande.
Om de berörda utskotten inte kan enas ska villkoren för inledandet av förhandlingar och genomförandet av sådana förhandlingar fastställas av utskottsordförandekonferensens ordförande i enlighet med de principer som anges i dessa artiklar.

Ändring 8
Europaparlamentets arbetsordning
Artikel 70a (ny) – rubriken
Artikel 70a

Godkännande av ett beslut om att inleda interinstitutionella förhandlingar innan utskottet antar ett betänkande

Ändring 9
Europaparlamentets arbetsordning
Artikel 70a (ny) – punkt 1
1.  Varje beslut av ett utskott om att inleda förhandlingar innan utskottet antar ett betänkande ska översättas till alla officiella språk, delas ut till samtliga parlamentsledamöter och översändas till talmanskonferensen.
På begäran av en politisk grupp får talmanskonferensen besluta att, för behandling med debatt och omröstning, ta med punkten i förslaget till föredragningslista för den sammanträdesperiod som följer på utdelandet; i detta fall ska talmannen fastställa en tidsfrist för ingivande av ändringsförslag.

Om talmanskonferensen inte fattar något beslut om att ta med punkten i förslaget till föredragningslista för denna sammanträdesperiod, ska beslutet om att inleda förhandlingar tillkännages av talmannen i början av denna sammanträdesperiod.

Ändring 16
Europaparlamentets arbetsordning
Artikel 70a (ny) - punkt 2
2.  Punkten ska skrivas in på parlamentets förslag till föredragningslista för den sammanträdesperiod som följer på tillkännagivandet, för behandling med debatt och omröstning, och om en politisk grupp eller minst 40 ledamöter så begär inom 48 timmar efter tillkännagivandet ska talmannen fastställa en tidsfrist för ingivande av ändringsförslag.
I övriga fall ska beslutet om att inleda förhandlingar anses godkänt.


Ändring av artikel 181 (fullständigt förhandlingsreferat) och artikel 182 (audiovisuell upptagning av förhandlingar)
PDF 201kWORD 48k
Europaparlamentets beslut av den 20 november 2012 om ändring av artikel 181 i parlamentets arbetsordning om fullständigt förhandlingsreferat och artikel 182 om audiovisuell upptagning av förhandlingar (2012/2080(REG))
P7_TA(2012)0423A7-0336/2012

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av talmannens skrivelse av den 13 januari 2012,

–  med beaktande av sin resolution av 26 oktober 2011 om rådets ändrade förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2012 (alla avsnitt) samt ändringsskrivelser nr 1/2012 och 2/2012 till förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2012(1),

–  med beaktande av artiklarna 211 och 212 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0336/2012), och av följande skäl:

A.  Budgetbesparingar på området översättning och tolkning får inte äventyra flerspråkighetsprincipen, men är möjliga genom innovation och nya arbetsmetoder(2).

1.  Europaparlamentet beslutar att införa nedanstående ändringar i arbetsordningen.

2.  Europaparlamentet påminner om att ändringarna ska träda i kraft den första dagen i nästa sammanträdesperiod.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

Nuvarande lydelse   Ändring
Ändring 1
Europaparlamentets arbetsordning
Artikel 181 – punkt 1
1.  För varje sammanträde ska ett fullständigt förhandlingsreferat upprättas alla officiella språk.
1.  För varje sammanträde ska ett fullständigt förhandlingsreferat upprättas i form av ett flerspråkigt dokument där alla muntliga inlägg återges på sitt originalspråk.
Ändring 2
Europaparlamentets arbetsordning
Artikel 181 – punkt 2
2.  Talare ska återlämna rättelser av utskrifter av sina anföranden till sekretariatet inom en vecka.
2.  Talare får göra rättelser av utskrifterna av sina muntliga inlägg inom fem arbetsdagar. Rättelserna ska sändas till sekretariatet inom samma tidsfrist.
Ändring 3
Europaparlamentets arbetsordning
Artikel 181 – punkt 3
3.  Det fullständiga förhandlingsreferatet ska offentliggöras som bilaga till Europeiska unionens officiella tidning.
3.  Det flerspråkiga fullständiga förhandlingsreferatet ska offentliggöras som bilaga till Europeiska unionens officiella tidning och bevaras i parlamentets arkiv.
Ändring 4
Europaparlamentets arbetsordning
Artikel 181 – punkt 4
4.   Ledamöter kan begära att utdrag från det fullständiga förhandlingsreferatet ska översättas med kort varsel.
4.   På begäran av en ledamot ska ett utdrag från det fullständiga förhandlingsreferatet översättas till något av de officiella språken. Om så är nödvändigt ska översättningen tillhandahållas med kort varsel.
Ändring 5
Europaparlamentets arbetsordning
Artikel 182 – stycke -1 (nytt)
Europaparlamentets förhandlingar ska direktsändas på parlamentets webbplats på de språk på vilka de förs, tillsammans med de flerspråkiga ljudspåren från alla aktiva tolkbås.

Ändring 6
Europaparlamentets arbetsordning
Artikel 182
Omedelbart efter sammanträdet ska en audiovisuell upptagning av förhandlingarna, inklusive ljudinspelningar från alla tolkbås, produceras och göras tillgänglig via Internet.

Omedelbart efter sammanträdet ska en indexerad audiovisuell upptagning av förhandlingarna på de språk på vilka de förts, tillsammans med de flerspråkiga ljudspåren från alla aktiva tolkbås, produceras och göras tillgänglig på parlamentets webbplats under den pågående och den påföljande valperioden, varefter den ska bevaras i parlamentets arkiv. Denna audiovisuella upptagning ska länkas till det flerspråkiga fullständiga förhandlingsreferatet så snart detta är tillgängligt.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0461.
(2) Se den ovannämnda resolutionen av den 26 oktober 2011, punkt 77.


Godkännande av och marknadstillsyn för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar ***I
PDF 194kWORD 40k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 20 november 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om godkännande av och marknadstillsyn för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar (COM(2010)0542 – C7-0317/2010 – 2010/0271(COD))
P7_TA(2012)0424A7-0445/2011
RÄTTELSER

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2010)0542),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0317/2010),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 19 januari 2011(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 28 september 2012 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för transport och turism (A7-0445/2011).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 20 november 2012 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om godkännande av och marknadstillsyn för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar

P7_TC1-COD(2010)0271


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 168/2013.)

(1) EUT C 84, 17.3.2011, s. 30.


Typgodkännande av jordbruks- och skogsbruksfordon ***I
PDF 194kWORD 42k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 20 november 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om typgodkännande av jordbruks- och skogsbruksfordon (COM(2010)0395 – C7-0204/2010 – 2010/0212(COD))
P7_TA(2012)0425A7-0446/2011

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2010)0395),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0204/2010),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 9 december 2010(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 28 september 2012 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0446/2011).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 20 november 2012 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om godkännande och marknadstillsyn av jordbruks- och skogsbruksfordon

P7_TC1-COD(2010)0212


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 167/2013.)

(1) EUT C 54, 19.2.2011, s. 42.


Kort-, internet- och mobilbetalningar
PDF 250kWORD 83k
Europaparlamentets resolution av den 20 november 2012 om ”Mot en integrerad europeisk marknad för kort-, internet- och mobilbetalningar” (2012/2040(INI))
P7_TA(2012)0426A7-0304/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 26 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av kommissionens grönbok av den 11 januari 2012 med titeln ”Mot en integrerad europeisk marknad för kort-, internet- och mobilbetalningar” (COM(2011)0941, nedan kallad ”grönboken”),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 januari 2012 med titeln ”Samstämmiga ramar för att öka tilltron till en inre e-marknad för e-handel och nättjänster” (COM(2011)0942),

–  med beaktande av det offentliga samråd om grönboken som anordnades av kommissionen från den 11 januari 2012 till den 11 april 2012,

–  med beaktande av den konferens om kort-, mobil- och internetbetalningar som anordnades av kommissionen den 4 maj 2012,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009(1),

–  med beaktande av informationsdokumentet från mars 2012 om upprätthållande av konkurrens i betalningssektorn som sammanställdes av Europeiska konkurrensnätverkets undergrupp för bankverksamhet och betalningar(2),

–  med beaktande av Europeiska centralbankens rekommendationer från april 2012 för säkerhet vid internetbetalningar(3),

–  med beaktande av svaret från Europeiska datatillsynsmannen den 11 april 2012 på kommissionens offentliga samråd om grönboken ”Mot en integrerad europeisk marknad för kort-, internet- och mobilbetalningar”(4),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs arbetsdokument av den 22 maj 2012 om grönboken (INT/634),

–  med beaktande av kommissionens beslut av den 24 juli 2002 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet i ärende nr Comp/29.373 – Visa International(5),

–  med beaktande av kommissionens beslut av den 19 december 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet i ärendena nr Comp/34.579 – MasterCard, Comp/36.518 – EuroCommerce och Comp/38.580 – Företagskort(6),

–  med beaktande av tribunalens dom av den 24 maj 2012 i målet MasterCard m.fl. mot kommissionen(7),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0304/2012), och av följande skäl:

A.  Den europeiska marknaden för kort-, internet- och mobilbetalningar är för närvarande fortfarande uppsplittrad över nationella gränser och endast ett fåtal stora aktörer kan godtas av näringsidkare och bedriva gränsöverskridande verksamhet.

B.  Den dominanta ställningen hos två icke-europeiska leverantörer av kortbetalningstjänster kan leda till alltför höga och oberättigade avgifter för både konsumenter och näringsidkare, en situation som deras respektive banker (de så kallade utfärdande och inlösande bankerna) drar fördel av, vilket konstateras av kommissionen i grönboken.

C.  Utveckling och mer utbredd användning av kort-, internet- och mobilbetalningar kan också bidra till att e-handeln i Europa växer i storlek och i mångfald.

D.  Andelen internet- och mobilbetalningar och utbudet av olika sådana betalningsformer har stadigt ökat i Europa och i hela världen.

E.  Till följd av teknisk utveckling kan kortbetalningssystem gradvis ersättas av andra elektroniska och mobila betalningsmedel.

F.  I grönboken behandlas inte kostnaderna för kontant- eller checkbetalningar och deras samhällseffekter jämförelse med kort-, internet- och mobilbetalningar, vilket förhindrar en jämförande analys av de ekonomiska och välfärdsmässiga kostnaderna för och samhällseffekterna av betalningar med kontanter eller check.

G.  Den nuvarande affärsmodellen för kortbetalningar tillåter alltför höga multilaterala förmedlingsavgifter som ibland verkar överstiga den verkliga kostnaden för att finansiera systemet och utgör ett stort konkurrenshinder på marknaden för betalningar.

H.  Gränsöverskridande inlösen är en möjlighet som i nuläget bara står öppen för ett begränsat antal aktörer. Detta system skulle kunna innebära större valmöjligheter för affärsidkare och därmed öka konkurrensen och minska kostnaderna för konsumenter.

I.  Tilläggsavgifter för användning av kortbetalning är inte tillåtna i vissa medlemsstater men är vanligt förekommande i vissa andra. Alltför höga tilläggsavgifter har varit till nackdel för konsumenterna eftersom leverantörer av betalningar ofta inte erbjuder alternativ till betalningar med tilläggsavgifter .

J.  Single Euro Payment Area (Sepas) ramverk för kort kräver att kunder ska kunna använda allmänna kort för betalning och kontantuttag i euro inom Sepa-området med samma lätthet och bekvämlighet som i sitt hemland. Det bör inte vara någon skillnad på om de använder sitt eller sina kort i sitt hemland eller någon annanstans inom Sepa. Varken allmänna kortsystem som enbart är avsedda att användas i ett enda land, eller kortsystem som endast är avsedda för gränsöverskridande användning inom Sepa, bör finnas längre.

K.  En lyckad övergång till Sepa kan förväntas driva på utvecklingen av innovativa EU-omfattande betalningsmedel.

De olika betalningsmetoderna

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok och anser att de överväganden och frågor som läggs fram däri är ytterst relevanta och instämmer i de listade målen för att få ökad konkurrens, ökad valfrihet, mer innovation samt ökad betalningssäkerhet och stärkt konsumentförtroende.

2.  Europaparlamentet är överens med kommissionen om att det är nödvändigt att urskilja tre olika produktmarknader inom ramen för fyrpartssystemet för kortbetalning. För det första finns det en marknad där de olika kortsystemen konkurrerar om att få finansinstitut att bli deras utfärdande eller inlösande kunder. Därefter kommer en marknad ”i efterföljande led” där de utfärdande bankerna konkurrerar om att ha kortinnehavarna som kunder (”marknaden för utfärdande”). Slutligen finns det en andra marknad ”i efterföljande led” där de inlösande bankerna konkurrerar om att ha näringsidkarna som kunder (”inlösenmarknaden”). Parlamentet anser att man bör öka den fria konkurrensen på alla marknader.

3.  Europaparlamentet uppmärksammar betydelsen av marknadsbaserad självreglering i samarbete med alla intressenter, men är medvetet om att självreglering riskerar att inte ge önskade resultat inom acceptabel tid på grund av motstridande intressen. Parlamentet räknar med att kommissionen lägger fram nödvändiga förslag till lagstiftning för att bidra till att säkerställa ett verkligt gemensamt eurobetalningsområde (Sepa) för kort-, internet- och mobilbetalningar, och framhåller i detta avseende betydelsen av den kommande granskningen av direktivet om betaltjänster.

4.  Europaparlamentet betonar behovet av en tydlig och heltäckande vision för Sepa för kort-, internet- och mobilbetalningar och av att tillhandahålla sådana riktlinjer och tidsplaner som krävs för att nå det grundläggande målet att eliminera skillnaderna mellan gränsöverskridande och nationella betalningar.

5.  Europaparlamentet betonar behovet av att gå mot ett clearing- och avvecklingssystem i realtid, som tekniskt redan är inom räckhåll och används för en del betalningar. Parlamentet understryker att övergången till en realtidsekonomi bör vara ett viktigt mål inom hela Sepa och att ett avancerat realtidssystem mellan banker måste kunna nås inom hela Sepa.

6.  Europaparlamentet anser därför att alla nationella system för kort-, mobil- och internetbetalning bör ansluta sig till eller ombilda sig till ett EU-omfattande Sepa-kompatibelt system så att alla kort-, mobil- och internetbetalningar kan accepteras överallt inom Sepa samt att kommissionen bör föreslå en nödvändig period för denna övergång.

7.  Europaparlamentet konstaterar att alla terminaler bör kunna acceptera alla kort och uppfylla krav på driftskompatibilitet och därför bör eventuella tekniska hinder på grund av skillnader i funktionalitet och certifieringskrav för terminaler avlägsnas eftersom gemensamma standarder och regler och standardiserade terminalprogram skulle öka konkurrensen.

8.  Europaparlamentet anser att en självreglerande strategi för den integrerade europeiska marknaden inte är tillräcklig. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta lagstiftningsåtgärder för att garantera betalningssäkerhet, sund konkurrens, ekonomisk integration, skydd av personuppgifter och transparens för konsumenterna.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att reformera ledningen för Sepa för att se till att beslutsprocessen är demokratisk, transparent och tjänar allmänhetens intresse. Detta kräver att kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB) får en mer aktiv och ledande roll i ledningen av Sepa samt att alla berörda intressenter företräds på ett väl avvägt sätt i Sepas alla beslutsfattande och verkställande organ, vilket garanterar tillräcklig medverkan av slutanvändarna.

10.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över eventuellt onödigt snäv reglering av marknaderna för internet- och mobilbetalningar i detta skede eftersom dessa betalningsmetoder fortfarande håller på att utvecklas. Parlamentet menar att eventuella regleringsinitiativ inom detta område riskerar att koncentreras alltför starkt på redan existerande betalningsinstrument, vilket kan förhala innovation och snedvrida marknaden innan den har utvecklats ordentligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att i ett framtida förslag tillämpa ett lämpligt förhållningssätt till samtliga internet- och mobilbetalningsmetoder, som garanterar ett starkt konsumentskydd, framför allt för sårbara konsumenter.

11.  Europaparlamentet påpekar att samtidigt som elektroniska betalningar spelar en allt viktigare roll i Europa och världen återstår det fortfarande allvarliga hinder för en fullständigt och effektivt integrerad, konkurrenskraftig, innovativ, säker, öppen och konsumentvänlig europeisk digital inre marknad med avseende på dessa typer av betalningar.

12.  Europaparlamentet konstaterar mot bakgrund av den pågående ekonomiska krisen att det är väsentligt att vidta åtgärder som gynnar den ekonomiska tillväxten, skapar arbetstillfällen och stimulerar konsumtionen. Den digitala marknaden erbjuder en viktig möjlighet att uppnå dessa mål, men för att göra det måste EU vara redo att etablera en fullständigt digital inre marknad. Det är nödvändigt att å ena sidan få bort de befintliga hindren och å andra sidan att öka konsumenternas förtroende. Parlamentet anser i detta avseende att en gemensam europeisk marknad för kortbetalningar via internet och mobilbetalningar, som möjliggör fri konkurrens och innovation och som är neutral och säker, är grundläggande för att uppnå en verkligt gemensam digital marknad, och skulle i avsevärd utsträckning kunna bidra till att öka konsumenternas förtroende.

13.  Europaparlamentet betonar att utvecklingen av transparenta, säkra och effektiva betalningssystem på den europeiska digitala marknaden är en grundläggande förutsättning för en verkligt digital ekonomi som underlättar den gränsöverskridande elektroniska handeln.

14.  Europaparlamentet påpekar att en säker, tillförlitlig och transparent europeisk ram för elektroniska betalningar är avgörande för en digital inre marknad. Parlamentet betonar vikten av informationskampanjer för att konsumenterna ska få kunskap om de alternativ som finns tillgängliga på marknaden och om villkoren och kraven för säkra elektroniska betalningar, och menar att sådana kampanjer bör genomföras på EU-nivå, inte minst för att konsumenterna ska övervinna den oro över denna form av betalningar som många gånger är ogrundad. Parlamentet anser i detta sammanhang att konsumentvänliga kontaktpunkter skulle stärka förtroendet för fjärrbetalningar.

15.  Europaparlamentet framhäver i detta sammanhang att åtgärder bör vidtas få ett slut på den diskriminering som ofta drabbar europeiska konsumenter när deras betalningar i gränsöverskridande internettransaktioner avvisas på grund av betalningens ursprung.

16.  Europaparlamentet beklagar att de flesta betalningskostnaderna i det rådande läget är icke-transparenta och framhåller att de som inte använder dyra betalningsmetoder ändå täcker sina kostnader. Parlamentet påminner om att varje betalningsmetod har sina kostnader. Kommissionen uppmanas därför att i framtiden även beakta kontanta betalningars och checkbetalningars kostnader, särdrag och samhällseffekter för alla marknadsaktörer och konsumenter, jämfört med andra betalningsmetoder. Parlamentet påminner om att alla européer bör ha tillgång till grundläggande banktjänster. Åtgärder för gemensamma tekniska standarder bör vidtas mot bakgrund av betydelsen, effektiviteten och tillräckligheten vad gäller de standarder som för närvarande finns i Europa.

Standardisering och driftskompatibilitet

17.  Europaparlamentet anser att ytterligare arbete med gemensamma tekniska standarder, med fri tillgång som utgångspunkt, skulle kunna förbättra den europeiska ekonomins konkurrenskraft och få den inre marknaden att fungera bättre, men också gynna driftskompatibilitet och medföra säkerhetsmässiga fördelar i form av gemensamma säkerhetsstandarder, vilket skulle gynna såväl konsumenter som affärsidkare.

18.  Europaparlamentet konstaterar att de flesta standarder för internet- och mobilbetalningar bör vara desamma som för nuvarande Sepa-betalningar, men nya standarder behövs för säkerhet och identifiering av kunder och för att tillhandahålla nätleveranser mellan banker i realtid. Parlamentet betonar att det inte är tillräckligt att utveckla nya standarder och att ett samordnat genomförande är minst lika viktigt.

19.  Europaparlamentet betonar att standardisering inte bör lägga hinder i vägen för konkurrens och innovation utan i stället bör undanröja hinder för att garantera lika villkor för alla parter. Parlamentet rekommenderar därför att standarder bör vara öppna för att möjliggöra innovation och konkurrens på marknaden, eftersom man genom att tillåta en enda eller en sluten standard skulle begränsa marknadsutveckling och innovationer, införa en oproportionerlig restriktion och inte bidra till lika konkurrensvillkor. Parlamentet noterar emellertid kommissionens antitrustutredning av standardiseringsprocessen för betalningar via internet (elektroniska betalningar) som genomförs av Europeiska betalningsrådet (EPC).

20.  Europaparlamentet konstaterar att i stort sett alla betalningstransaktioner innehåller samma typ av uppgifter och betonar att det bör finnas säker datakommunikation för all betalning som medger helautomatisk hantering. Parlamentet ser fördelarna med att alla system använder samma meddelandeformat och påminner om att det mest uppenbara valet är det som används för kontoöverföringar och autogiro enligt definitionen i bilagan till Sepas förordning om slutdatum (dvs. ISO XML 20022) och rekommenderar att samma meddelandeformat ska användas i all kommunikation av transaktionsuppgifter från terminal till kund med all relevant information.

21.  Med tanke på den snabbt växande men för närvarande omogna marknadsutvecklingsfasen för elektroniska och mobila betalningar betonar Europaparlamentet att ett införande av obligatoriska standarder på dessa viktiga områden för att förbättra den gemensamma digitala marknaden, skulle innebära en risk för negativa effekter på innovation, konkurrens och marknadstillväxt.

22.  Europaparlamentet påpekar att enligt kommissionens uppföljningsyttrande efter det offentliga samrådet om grönboken, innebär genomförandet av de utvecklade standarderna ofta en avgörande utmaning. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att införa kontrollmekanismer, till exempel att fastställa slutdatum för övergången.

23.  Europaparlamentet konstaterar att avgifter för kontantuttag från uttagsautomater utanför betaltjänstanvändarnas egna bank- och kortsystem ofta är alltför höga i många medlemsstater och bör vara mer kostnadsbaserade inom Sepa.

24.  Europaparlamentet betonar att alla krav på standardisering och driftskompabilitet bör syfta till att förbättra de europeiska betalningssystemens konkurrenskraft, transparens, innovativa natur, betalningssäkerhet och effektivitet, till gagn för alla konsumenter och andra intressenter. Inga standardiseringskrav får medföra hinder genom onödiga skillnader jämfört med världsmarknaden. Gemensamma standarder bör dessutom eftersträvas även på global nivå, i nära samarbete med EU:s viktigaste ekonomiska partner.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera möjligheterna att gynna nytillkomna på kortmarknaden, t.ex. genom att överväga en gemensam betalningsinfrastruktur för alla transaktioner oberoende av kortleverantör.

26.  Europaparlamentet konstaterar att åtskillnad mellan betalningsinfrastruktur och betalningssystem skulle kunna öka konkurrensen eftersom mindre aktörer inte skulle stängas ute på grund av tekniska begränsningar. Parlamentet betonar att betaltjänstleverantörer fritt bör få välja en kombination av tillgängliga utfärdande och inlösande tjänster från betalningssystemen på marknaden och att betalningsinfrastrukturer på ett opartiskt sätt bör behandla transaktioner från olika parallella betalningssystem för liknande instrument.

27.  Europaparlamentet betonar att alla åtgärder på detta område alltid måste vidtas med hänsyn tagen till den fria och rättvisa konkurrensen och det fria inträdet på och tillträdet till marknaderna, och att man i samband med åtgärderna bör beakta framtida tekniska innovationer i denna sektor så att systemet ska kunna anpassa sig till framtida utveckling, och att innovation och konkurrenskraft måste gynnas och underlättas på ett konsekvent sätt.

Styrning

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en bättre ledning av Sepa, som täcker organisationsstrukturen för utveckling av de huvudsakliga inslagen i betaltjänster och införandet av de krav som måste uppfyllas, och som gör det möjligt att organisera utvecklingen av tekniska standarder och säkerhetsstandarder separat för att stödja genomförandet av den berörda lagstiftningen. Parlamentet efterlyser en mer balanserad representation av alla intressenter i den vidare utvecklingen av gemensamma tekniska standarder och säkerhetsstandarder för betalningssystem. Kommissionen uppmanas att uppfylla parlamentets tidigare krav på en genomgripande reform av ledningen av Sepa för att säkerställa bättre representation för betalningstjänstanvändare i beslutsprocessen och i arbetet med att fastställa standarder. Dessa parter kan inbegripa – men inte nödvändigtvis begränsas till – Europeiska betalningsrådet (EPC), konsumentorganisationer, handelsorganisationer och större distributionskedjor, Europeiska bankmyndigheten (EBA), kommissionen, experter inom olika områden, betaltjänstleverantörer som inte är banker, leverantörer av mobil-, internet- och kortbetalningstjänster samt mobilnätsoperatörer. Dessa intressenter uppmanas att planera sitt arbete enligt en ny ledningsstruktur där Sepa-rådet har en roll. Sepa-rådet bör biträdas av olika tekniska kommittéer eller arbetsgrupper för nätbetalning, m-betalning, kort, kontanter och andra standardiseringsfrågor samt av tillfälliga arbetsgrupper. Parlamentet påminner om kommissionens åtagande, i deklarationen om ledningen av Sepa vid antagandet av förordning (EU) nr 260/2012, att lägga fram ett förslag före slutet av 2012. Parlamentet uppmanar europeiska standardiseringsorgan såsom Europeiska standardiseringskommittén (Cen) och Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder (Etsi) att i samarbete med kommissionen inta en mer aktiv roll vid standardiseringen av kortbetalningar.

29.  Europaparlamentet noterar i detta sammanhang att Sepa är en hörnsten i skapandet av en integrerad EU-marknad för betalningar, och bör vara en grund för utveckling av en sådan marknad och för att göra den mer innovativ och konkurrenskraftig.

30.  Europaparlamentet anser att upprätthållandet av regler om elektronisk betalning ofta är svårt, otillräckligt och varierande inom Europa och att insatserna för att säkerställa ett korrekt och enhetligt upprätthållande av reglerna bör stärkas.

31.  Europaparlamentet bekräftar att en självreglerande strategi inte räcker till. Parlamentet anser att kommissionen och Europeiska centralbanken, i samarbete med medlemsstaterna, bör inta en mer aktiv och ledande roll, och att alla berörda intressenter, särskilt konsumentorganisationer, bör medverka aktivt och rådfrågas i beslutsprocessen.

32.  Europaparlamentet menar att antalet företag vars verksamhet faktiskt är beroende av att de kan ta emot kortbetalningar sannolikt kommer att öka. Parlamentet anser att det ligger i allmänhetens intresse att det fastställs objektiva regler som anger de omständigheter och förfaranden enligt vilka kortbetalningsprogram ensidigt kan vägra godkännande.

33.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att stärka ledningen av Sepa och ge det nya Sepa-rådet en starkare roll samt att detta nya ledningsorgan bör bestå av företrädare för de huvudsakliga berörda intressenterna och etableras på ett sådant sätt att det möjliggör en demokratisk kontroll från kommissionens och andra EU-myndigheters sida. Parlamentet föreslår att det nya Sepa-rådet ska leda arbetet, fastställa tidsfrister och en arbetsplan, besluta om prioriteringarna och i viktiga frågor och sålunda medla i tvister mellan intressenter. Demokratisk kontroll ska garanteras genom kommissionen, med ECB och EBA i framträdande roller.

34.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens samråd med intressenter inom ramen för grönboken om ledning av Sepa, enligt skäl 5 i förordning (EU) nr 260/2012, och ser fram emot det förslag som kommissionen har för avsikt att lägga fram i ämnet i slutet av detta år. Parlamentet betonar att den främsta prioriteringen för alla Sepa-intressenter måste vara att förbereda övergången till Sepa enligt bestämmelserna i förordning (EU) nr 260/2012 för att säkra en friktionsfri övergång från användningen av nationella till EU-omfattande betalningssystem.

Gränsöverskridande inlösen

35.  Europaparlamentet påpekar att ytterligare standardisering och anpassning av praxis i syfte att övervinna tekniska hinder och nationella krav på avveckling och clearing skulle bidra till att ytterligare främja gränsöverskridande inlösen; ett system som skulle öka konkurrensen och därmed valmöjligheterna för affärsidkare, och som skulle kunna leda till mer kostnadseffektiva betalningsmetoder för kunderna. Parlamentet anser att affärsidkarna borde vara bättre informerade om möjligheterna till gränsöverskridande inlösen.

36.  Europaparlamentet uppmanar till aktivt sökande efter lösningar för att ytterligare underlätta gränsöverskridande inlösen, med tanke på fördelarna för den inre marknaden. Parlamentet uttrycker sin oro över befintliga nationella, juridiska och tekniska hinder, såsom vissa licensvillkor, som bör avlägsnas så att en utländsk Sepa-kompatibel inlösande bank inte behandlas annorlunda än en inhemsk inlösande bank i det landet.

37.  Europaparlamentet betonar att det inte bör finnas några större skillnader mellan lagstiftning för olika betalkonton, och att betalaren bör kunna göra en internet- eller mobilöverföring av tillgångar till en betalningsmottagare som har sitt konto i ett Sepa-anslutet finansinstitut.

38.  Europaparlamentet betonar att alla godkända betaltjänstleverantörer bör ha samma tillträdesrättigheter till clearing- och avvecklingsresurser, om de har lämpliga riskhanteringsförfaranden, uppfyller tekniska minikrav och betraktas som tillräckligt stabila så att de inte utgör någon risk, dvs. om de är föremål för i grunden samma relevanta krav som banker.

Multilaterala förmedlingsavgifter (MIF)

39.  Europaparlamentet påminner om att enligt avgörandet i domstolen i Mastercard-fallet av den 24 maj 2012, kan den multilaterala förmedlingsavgiften (MIF) betraktas som konkurrensbegränsande, och uppmanar kommissionen att föreslå hur hänsyn bör tas till detta avgörande vid regleringen av affärsmodellerna för kort-, mobil- och internetbetalningar.

40.  Europaparlamentet noterar att dagens intäkter från MIF i många fall är för höga jämfört med de kostnader som ska täckas. Parlamentet påpekar att det kan finnas ett behov av att jämföra olika betalningsavgifter för att se till att praxis för korssubventionering inte främjar val av ineffektiva instrument, och uppmanar kommissionen att via lagstiftning se till att MIF inte längre snedvrider konkurrensen genom att skapa hinder för nya marknadsaktörer och innovationer. Kommissionen uppmanas att före slutet av 2012 genomföra en konsekvensbedömning av de olika alternativen. Parlamentet betonar att rättslig tydlighet och säkerhet behövs med avseende på MIF.

41.  Europaparlamentet noterar att efter en övergångsperiod ska en person som kommer från en annan medlemsstat få sitt Sepa-kompatibla betalningskort accepterat vid varje betalningsterminal inom Sepa, och betalningen ska dirigeras på ett säkert sätt. Parlamentet noterar att detta krav kan innebära att MIF behöver regleras till att minska under ett tröskelvärde, och understryker att detta inte bör leda till att MIF ökar i någon medlemsstat utan snarare minskar och kanske minskas till noll i ett senare skede.

42.  Europaparlamentet anser att gränsöverskridande och central inlösen bör förbättras och att alla tekniska eller juridiska hinder bör avlägsnas, eftersom detta skulle bidra till att minska MIF och handelns avgifter.

43.  Europaparlamentet anser att MIF bör regleras på EU-nivå, med syftet att garantera enklare tillgång för nya marknadsaktörer till gränsöverskridande inlösen, vilket ger affärsidkarna en verklig möjlighet att välja vilka betalningssystem de vill ansluta sig till. Om det nya förslaget till lagstiftning tillåter avgifter, bör fullständig transparens garanteras vad gäller de element som ligger till grund för deras belopp. Parlamentet påminner om att artikel 5 i förordning (EU) nr 260/2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro, föreskriver att inga MIF per transaktion får tillämpas efter den 1 februari 2017. Parlamentet efterlyser samma strategi för kortbetalningar.

44.  Europaparlamentet anser att affärsmodellen för trepartssystem och blandade system kan ge upphov till liknande konkurrensproblem som affärsmodellerna för fyrpartssystem. Parlamentet anser därför att alla kortsystem, antingen de är fyrparts- eller trepartssystem eller blandade system, och alla nya marknadsaktörer ska behandlas lika för att garantera lika villkor och främja konkurrens och transparens för konsumenter och affärsidkare.

Co-badging

45.  Europaparlamentet konstaterar att co-badging, som berörda betalningssystem frivilligt inlåtit sig i, skulle kunna vara fördelaktigt för konsumenterna eftersom det skulle leda till färre kort i konsumentens plånbok, och skulle kunna underlätta nationella inhemska systems tillträde till Sepas större marknad, vilket främjar konkurrensen. Parlamentet påpekar emellertid att co-badging inte bör användas för att kringgå inhemska system genom att man föredrar användningen av ett inhemskt märke.

46.  Parlamentet betonar att kortkunderna bör ha friheten att välja vilka co-badging-alternativ som ska aktiveras på deras specifika kort, och understryker att affärsidkare bör ha rätt att välja vilka alternativ med flera märken de är villiga att godta, och att kortkunderna i varje enskild betalningssituation bör ha rätt att välja det alternativ med flera märken som de fördrar bland dem som godtas av affärsidkaren. Kommissionen uppmanas att föreslå lösningar som ska uppmuntra co-badging i mer än ett Sepa-kompatibelt system. Parlamentet anser att frågor som till exempel hanteringsförfarandenas kompatibilitet, teknisk driftskompatibilitet och ansvaret för brister i säkerheten bör övervägas noggrant.

47.  Europaparlamentet anser att co-badging bör införas tillsammans med lämplig information till konsumenterna, med syftet att skydda dem från risken att bli vilseledda. Parlamentet betonar att det måste vara klart för alla parter vem som ansvarar för skyddet och sekretessen för kortinnehavares och affärsidkares uppgifter och för betalningsinstrumentet med flera märken.

Tilläggsavgifter

48.  Europaparlamentet anser att tilläggsavgifter, rabatter och andra styrningsmetoder, så som de vanligtvis tillämpas, ofta är skadliga för betalningstjänsternas slutanvändare. Tilläggsavgifter som endast baseras på det betalningsval som en kund gör riskerar att vara godtyckliga och kan missbrukas för att skaffa extra inkomster snarare än att täcka kostnader. Det framstår som viktigt att förbjuda möjligheten att ta ut alltför höga tilläggsavgifter i förhållande till affärsidkarens avgift för en enskild transaktion, samt att på EU-nivå kontrollera rabatter och liknande metoder för konsumentstyrning. Affärsidkare bör godta ett vanligt betalningsinstrument utan tilläggsavgift (Sepa-kompatibelt betalkort, elektronisk betalning) och eventuella tilläggsavgifter för andra instrument får inte i något fall överstiga de direkta kostnaderna för dessa instrument jämfört med instrumentet som godtas utan tilläggsavgift.

49.  Europaparlamentet betonar att det måste krävas ökad transparens och bättre information till konsumenterna om ytterligare kostnader och extraavgifter i samband med användning av olika betalningsmetoder eftersom näringsidkarna normalt inkluderar sina transaktionskostnader i priset på de varor och tjänster de erbjuder. Detta resulterar i att konsumenterna inte informeras korrekt i förväg om den totala kostnaden och att de således betalar mer för sina inköp, vilket är en omständighet som underminerar konsumenternas förtroende.

50.  Europaparlamentet konstaterar att tilläggsavgifter som baseras endast på det betalningsval som en kund gör riskerar att vara godtyckliga, kan missbrukas för att skaffa extra inkomster snarare än att täcka kostnader och är på det hela taget inte till fördel för utvecklingen av den inre marknaden eftersom det hämmar konkurrensen och ökar marknadssplittringen och konsumentens förvirring.

51.  Europaparlamentet noterar att en begränsning av tilläggsavgifter till den direkta kostnaden för att använda ett visst betalningsinstrument kan vara en möjlighet, liksom ett EU-täckande förbud mot tilläggsavgifter. Kommissionen uppmanas därför att genomföra en konsekvensbedömning avseende ett förbud för möjligheten att ta ut alltför höga tilläggsavgifter i förhållande till affärsidkarens avgift samt avseende ett EU-täckande förbud mot tilläggsavgifter, mot bakgrund av artikel 19 i konsumenträttsdirektivet 2011/83/EU.

Betalningssäkerhet

52.  Europaparlamentet betonar att konsumenternas förtroende är avgörande för att fullständigt kunna utveckla potentialen hos elektroniska betalningar, vilket i sin tur kräver en hög säkerhetsnivå för att skydda mot risken för bedrägeri och för att skydda konsumenternas känsliga personuppgifter.

53.  Europaparlamentet betonar att konsumentens privatliv bör skyddas i enlighet med europeisk och nationell lagstiftning och att varje part i betalningskedjan endast bör ha tillgång till relevanta uppgifter för sin hantering och resten kopplas förbi krypterade.

54.  Europaparlamentet anser att minimikraven på säkerhet för internet-, kort- och mobilbetalningar bör vara samma i alla medlemsstater och att det bör finnas ett gemensamt ledningsorgan som fastställer kraven. Parlamentet noterar att standardiserade säkerhetslösningar skulle förenkla kundinformationen och sålunda det sätt på vilket kunder anpassar sig till säkerhetsarrangemang och det skulle även minska kostnaderna bland betaltjänstleverantörer. Därför föreslår parlamentet att alla betaltjänstleverantörer bör vara tvungna att ha gemensamma minimilösningar för säkerhet, som – medan de får förbättras av betaltjänstleverantörerna – inte får utgöra konkurrenshinder.

55.  Europaparlamentet påminner om att eftersom det slutgiltiga ansvaret för säkerhetsåtgärder i samband med olika betalningsmetoder inte kan vila på kunderna, bör de informeras om försiktighetsåtgärder för säkerhet och finansinstituten bör ansvara för bedrägerikostnader, om de inte orsakas av att kunden handlar bedrägligt eller avsiktligen eller med grov vårdslöshet underlåter att uppfylla en eller flera av sina skyldigheter enligt artikel 56 i direktivet om betaltjänster. Därför bör man uppmuntra offentliga informationskampanjer med syftet att öka allmänhetens medvetenhet och kunskap om i synnerhet digital säkerhet. Kommissionen uppmanas att vid utvecklingen av en strategi och instrument för integration av marknaderna för kort-, internet- och mobiltelefonbetalningar, ta hänsyn till Europeiska datatillsynsmannens standarder och rekommendationer om transparens, identifiering av den registeransvarige/registerföraren, proportionalitet och den registrerades rättigheter. Det är viktigt att alla betalningsbedrägerier inom Sepa rapporteras till en central enhet för övervakning, statistik och utvärdering, för att snabbt kunna reagera inför nya säkerhetshot samt att större förändringar bör offentliggöras. Parlamentet uppmanar kommissionen att utöka begreppet inbyggt integritetsskydd utöver autentiseringsmekanismer och säkerhetsgarantier för att säkerställa uppgiftsbegränsning, införa inbyggda skyddsmekanismer, begränsa tillgången till individers uppgifter till vad som är strikt nödvändigt för att tillhandahålla tjänsten samt införa verktyg som gör det lättare för användarna att skydda sina uppgifter.

56.  Europaparlamentet anser att säkerheten vid kortbetalningar vid direkt kontakt generellt sett är hög och att den gradvisa övergången från kort med magnetremsa till kort med chip, vilken bör fullbordas snabbt, kommer att förbättra säkerheten ytterligare. Parlamentet uttrycker sin oro över säkerhetsfrågor i samband med andra former av kortbetalningar och över att vissa europeiska EMV-genomföranden nyligen kanske inte är helt konsekventa, och efterlyser ansträngningar för att avhjälpa denna oönskade situation samt påminner om att det även behövs förbättrade lösningar för nätbaserade fjärrkortsbetalningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att samla in oberoende uppgifter om bedrägeri vid nätbetalningar och införliva lämpliga bestämmelser om bedrägeribekämpning i sitt förslag till lagstiftning.

57.  Europaparlamentet anser att det medför risker att förse tredje man med uppgifter om saldot på bankkonton. Parlamentet konstaterar att en av riskerna utgörs av att kunderna kanske inte är fullständigt medvetna om vem som har tillgång till deras kontouppgifter, vilken rättslig ram som gäller samt vilken operatör som är ansvarig för de betaltjänster som kunden använder. Parlamentet betonar att dataskyddet inte får äventyras i något skede.

58.  Europaparlamentet betonar att utvecklingen på reglerings- och teknikområdet skulle kunna minskas dessa säkerhetsrisker, och skulle kunna göra betalningar genom betaltjänstleverantörer som inte är banker lika säkra som betalningar direkt från väl skyddade bankkonton, förutsatt att det finns tillgång till säkra system i praktiken och att legitimiteten i denna tillgång och organisationerna som begär denna tillgång är tydligt definierade.

59.  Europaparlamentet stöder därför inte att tredje part får tillgång till en kunds bankkontouppgifter om systemet inte bevisligen är säkert och har testats grundligt. I framtida bestämmelser bör tillgång för tredje part begränsas till binär (”ja-nej”) information om saldot på kontot och särskild uppmärksamhet ägnas åt säkerhet, uppgiftsskydd och konsumenträttigheter. Parlamentet anser i synnerhet att det bör fastställas tydligt vilka parter som kan få tillgång till vilka uppgifter på ett icke-diskriminerande sätt och under vilka omständigheter uppgifterna kan lagras samt att dessa bestämmelser måste omfattas av en avtalsrelation mellan de berörda enheterna. Man bör tydligt skilja på tillgång till information om saldot på kontot för en bestämd transaktion och tillgång till kundens kontoinformation i allmänhet när man fastställer ett regelverk för tredje parts tillgång till uppgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera skydd av personuppgifter genom att, efter samråd med Europeiska datatillsynsmannen, föreslå en tydlig reglering av vilken roll varje aktör spelar vid datainsamling och i vilket syfte, samt en tydlig definition av de aktörer som ansvarar för insamling, behandling och lagring av uppgifter. Parlamentet tillägger att kortanvändare bör ha möjligheten att få tillgång till och ändra sina personuppgifter, även i ett komplext gränsöverskridande sammanhang. Parlamentet anser att dataskyddskrav bör införas i enlighet med principen ”inbyggt integritetsskydd” och att företag eller konsumenter inte bör ha ansvaret för att skydda sina uppgifter.

60.  Europaparlamentet anser att konsumenternas rätt till ersättning bör stärkas både i händelse av icke-godkända betalningar och utebliven leverans (eller leverans som avviker från vad som utlovats) av varor och tjänster och att effektiva system för grupptalan och alternativ tvistlösning utgör nödvändiga redskap för konsumentskyddet, även när det gäller elektroniska betalningar.

61.  Europaparlamentet konstaterar att eftersom säkerhetshoten fortsätter att öka har även Europeiska standardiseringskommittén (CEN) och Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder (ETSI) en uppgift att fylla genom att aktivt medverka till att utveckla säkerhetsstandarder.

62.  Europaparlamentet noterar att när det gäller betalningssystem där en eller fler deltagare finns i olika medlemsstater, förväntas kommissionen lägga fram klargörande förslag om vilka domstolar eller vilka system för tvistlösning utanför domstol som bör användas. Dessa alternativa organ för tvistlösning ska vara lättillgängliga och enkla att utnyttja för konsumenten.

o
o   o

63.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas parlament.

(1). EUT L 94, 30.3.2012, s. 22.
(2). http://ec.europa.eu/competition/sectors/financial_services/information_paper_payments_en.pdf
(3). http://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/other/recommendationsforthesecurityofinternetpaymentsen.pdf
(4).http://www.edps.europa.eu/EDPSWEB/webdav/site/mySite/shared/Documents/Consultation/Comments/2012/12-04-11_Mobile_Payments_EN.pdf
(5) EGT L 318, 22.11.2002, s. 17.
(6) http://ec.europa.eu/competition/antitrust/cases/dec_docs/34579/34579_1889_2.pdf – en sammanfattning av beslutet offentliggjordes i EUT C 264, 6.11.2009, s. 8.
(7) Mål T-111/08, MasterCard m.fl. mot kommissionen, ännu ej offentliggjort.


Skuggbanksektorn
PDF 142kWORD 61k
Europaparlamentets resolution av den 20 november 2012 om skuggbanksektorn (2012/2115(INI))
P7_TA(2012)0427A7-0354/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska kommissionens förslag och meddelande av den 12 september 2012 om en bankunion,

–  med beaktande av slutsatserna från G20 den 18 juni 2012 där man ville att arbetet med skuggbanksektorn skulle slutföras för att reformerna skulle genomföras fullt ut,

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2011 om den finansiella, ekonomiska och sociala krisen: rekommendationer om åtgärder och initiativ(1),

–  med beaktande av interimsrapporten som offentliggjordes den 27 april 2012 av den arbetsgrupp som rådet för finansiell stabilitet (FSB) inrättat för repor och värdepapperslån samt av den samrådsrapport som Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (Iosco) offentliggjorde samma dag,

–  med beaktande av Europeiska centralbankens tillfälliga rapport nr 133 om skuggbanksektorn inom euroområdet, vilken släpptes den 30 april 2012,

–  med beaktande av kommissionens grönbok om skuggbanksektorn (COM(2012)0102),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 26 juli 2012 med titeln ”Product Rules, Liquidity Management, Depositary, Money Market Funds and Long-term Investments for UCITs”,

–  med beaktande av den rapport om förstärkt tillsyn och reglering av skuggbanksektorn som offentliggjordes av FSB den 27 oktober 2011 som ett svar på uppmaningarna från G20 i Söul 2010 och i Cannes 2011,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0354/2012), och av följande skäl:

A.  Skuggbanksystemet omfattar enligt FSB:s definition systemet för kreditförmedling med enheter och verksamheter utanför det reguljära banksystemet.

B.  Reglerade enheter i det reguljära banksystemet deltar i stor omfattning i de verksamheter som enligt definitionen ingår i skuggbanksektorn och är på många sätt kopplade till enheter inom skuggbanksektorn.

C.  En mycket stor andel av verksamheten i skuggbanksektorn har en förgrening i det reguljära banksystemet, och denna förgrening måste fullt ut omfattas av det befintliga regelverket.

D.  Vissa aspekter som omfattas av termen skuggbanksektorn är av vital betydelse för finansieringen av realekonomin, och vederbörlig hänsyn bör tas i samband med definitionen av tillämpningsområdet för varje ny regleringsåtgärd eller utvidgning av befintlig sådan.

E.  Vissa skuggbanker håller riskerna effektivt åtskilda från banksektorn och undviker därmed potentiella risker för skattebetalare eller för systempåverkan. Ökad förståelse för skuggbanksverksamheten, dess kopplingar till finansinstituten och regleringen för att säkra transparens, minska systemriskerna och avskaffa all olämplig praxis är emellertid ett nödvändigt inslag i den finansiella stabiliteten.

F.  För att bringa klarhet i skuggbanksektorn måste all reglering fullt ut behandla frågorna om upplösningsmöjligheterna, komplexiteten och opaciteten för den berörda finansiella verksamheten, särskilt i en krissituation.

G.  FSB har uppskattat storleken på skuggbanksystemet till omkring 51 biljoner euro 2011, en ökning från 21 biljoner euro 2002. Detta motsvarar 25–30 % av det totala finansiella systemet och hälften av bankernas sammanlagda tillgångar.

H.  Trots vissa möjligen positiva effekter, såsom ökad effektivitet i finanssystemet, större produktmångfald och ökad konkurrens, har skuggbanksektorn identifierats som en av de huvudsakliga potentiella utlösande eller bidragande faktorerna bakom den finansiella krisen och kan utgöra ett hot mot finanssystemets stabilitet, och FSB efterlyser ökad tillsyn över den utvidgade del av skuggbankssektorn som i) väcker farhågor för systemrisker, särskilt när det gäller löptids- och/eller likviditetstransformering, lånefinansieringsandel och bristfällig kreditrisköverföring, och som ii) väcker farhågor för regelarbitrage.

I.  Förslagen om skuggbanksektorn och om uppläggningen av utlånarnas traditionella bankverksamhet och investeringsverksamhet bildar viktiga inslag i ett effektivt genomförande av G20-beslutet från 2008 om att reglera varje produkt och aktör och kommissionen måste snabbare och mer kritiskt övervaka detta område.

J.  Skuggbanksektorn är ett globalt fenomen och kräver konsekventa regler på global nivå, utgående från FSB:s rekommendationer, som kommer att offentliggöras inom de närmaste veckorna och kompletteras med reglerna från alla andra relevanta nationella eller överstatliga regleringsorgan.

A.Definitionen av skuggbanksektorn

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok såsom ett första steg på väg mot striktare tillsyn och övervakning av skuggbanksektorn. Parlamentet ställer sig bakom kommissionens tillvägagångssätt som bygger på indirekt reglering och lämplig utvidgning eller översyn av befintlig reglering av skuggbanksektorn och understryker samtidigt att det behövs direkt reglering i de fall då vissa aspekter av den nuvarande regleringen visat sig fungera mindre väl, varvid överlappningar bör undvikas och konsekvensen med gällande bestämmelser tryggas. Parlamentet kräver en helhetsstrategi för skuggbanksektorn, i vilken både tillsyn och marknadspraxis ska anses viktiga. Parlamentet noterar att man alltmer börjat övergå till marknadsbaserad finansiering och till saluföring till icke-professionella investerare av mycket komplexa finansiella produkter. Parlamentet betonar därför att marknadspraxis och konsumentskydd bör beaktas.

2.  Europaparlamentet understryker att all förstärkning av regleringen av kreditinstitut, värdepappersföretag och försäkrings- och återförsäkringsbolag oundvikligen kommer att skapa incitament till att flytta verksamhet utanför tillämpningsområdet för den befintliga sektorslagstiftningen. Parlamentet betonar därför att det behövs bättre förfaranden för systematisk och förebyggande översyn av vilka konsekvenser ändringar i lagstiftningen för finanssektorn kan komma att få för risk- och kapitalflödet via mindre reglerade eller oreglerade finansiella enheter, samt att reglerna i motsvarande grad måste utvidgas för att regelarbitrage ska kunna undvikas.

3.  Europaparlamentet är överens med FSB:s definition av skuggbanksektorn som ett system av intermediärer, instrument, enheter eller finansiella avtal som skapar en kombination av bankliknande funktioner som det saknas regler för eller där reglerna antingen är föga rigorösa eller inriktar sig på andra frågor än systemriskerna, och som även saknar garanterad tillgång till likviditet från centralbankerna eller kreditgarantier från den offentliga sektorn. Parlamentet påpekar att skuggbanksektorn, i motsats till vad själva benämningen kan tyckas antyda, inte nödvändigtvis är en oreglerad eller olaglig del av finanssektorn. Parlamentet understryker vilken utmaning det innebär att tillämpa denna definition inom övervakningen, lagstiftningen och tillsynen, också med hänsyn till den ihållande opaciteten i detta system samt bristen på data om det och förståelsen för det.

B.  Kartläggning av data och analys

4.  Europaparlamentet påpekar att endast några få av de verksamheter som bedrivits av skuggbanksektorn har försvunnit med krisen. Parlamentet påpekar dock att skuggbanksektorn är så pass innovativ att det kan tillkomma nya utvecklingar som kan bli en källa till systemrisk och bör åtgärdas och betonar därför att det på europeisk och global nivå måste samlas in flera och bättre data om skuggbanksektorns transaktioner samt om marknadsaktörerna, finansflödena och de inbördes kopplingarna för att en fullständig överblick över sektorn ska uppnås.

5.  Europaparlamentet anser att ett nära internationellt samarbete och förenade ansträngningar på global nivå är en absolut förutsättning för en helhetssyn på skuggbanksektorn.

6.  Europaparlamentet anser att en mer fullständig överblick, tillsammans med bättre övervakning och analys, kommer att möjliggöra en kartläggning både av vilka aspekter inom skuggbanksektorn som är till nytta för realekonomin och vilka som ger anledning till farhågor för systemrisk eller regelarbitrage. Parlamentet betonar att det behövs en förstärkt riskbedömning, öppenhet och övervakning i samband med alla institutioner som har en koncentrerad riskprofil av systemrelevans. Parlamentet påminner om de åtaganden som G20 ingick vid toppmötet i Los Cabos om att utarbeta ett identitetsbeteckningssystem för juridiska personer, och understryker att europeiska intressen också måste finnas lämpligt företrädda i förvaltningen av det.

7.  Europaparlamentet noterar att tillsynsmyndigheterna dessutom måste ha kännedom, minst i form av en sammanfattning, om institutens avtal om återköp, värdepapperslån och alla former av panträtts- eller återkravsförfaranden. Parlamentet noterar vidare att man i betänkandet om det fjärde kapitalkravsdirektivet från utskottet för ekonomi och valutafrågor, som för närvarande är uppe till diskussion med rådet, i detta syfte kräver att sådana data lämnas till ett transaktionsregister eller ett centralt värdepappersregister så att bl.a. Europeiska bankmyndigheten, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), relevanta behöriga myndigheter, Europeiska systemrisknämnden (ESRB) och relevanta centralbanker samt Europeiska centralbankssystemet (ECBS) får tillgång till dem. Parlamentet påpekar dessutom att betänkandet innefattar krav på att oregistrerade återkravsavtal inte ska vara rättsligt bindande vid likvidationsförfaranden.

8.  Europaparlamentet uttalar sitt stöd till att det, eventuellt i regi av ECB, upprättas och förvaltas en central databas för EU om repotransaktioner med euro, som ska få information från infrastrukturer och depåbanker i den utsträckning som de internaliserar avvecklingen av repor i sina egna register. Parlamentet anser dock att en sådan databas bör täcka transaktioner i alla valutor för att ge tillsynsmyndigheterna en komplett bild och förståelse av den globala repomarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att gå vidare med att snabbt anta (i början av 2013) en samstämd strategi för central datainsamling, genom att identifiera befintliga dataluckor och samordna de insatser som görs av andra organ och nationella myndigheter inom ramen för befintliga initiativ, framför allt de transaktionsregister som inrättats med stöd av förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en rapport (senast i mitten av 2013), som bland annat ska behandla den nödvändiga institutionella strukturen (t.ex. ECB, ESRB, ett oberoende centralt register), innehållet i och frekvensen för datainsamlingarna, särskilt om repotransaktioner i euro och överföringar av finansiella risker, samt de nödvändiga resursnivåerna.

9.  Europaparlamentet anser att kommissionen, trots att kapitalkravsdirektivets rapporteringsskyldighet för repor innebär att en stor mängd data och information ska tillhandahållas, bör undersöka i vad mån det i rätt tid finns att tillgå fullständiga data för kartläggnings- och övervakningsändamål.

10.  Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av en identitetsbeteckning för juridiska personer (Legal Entity Identifier [LEI]), och anser att den är till så stor nytta att man utgående från den bör utveckla liknande gemensamma standarder för rapportering av repor och värdepapper, som omfattar kapitalbelopp, ränta, säkerhet, värderingsavdrag, löptid, motparter och andra aspekter, som bidrar till att skapa aggregat.

11.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att det finns gemensamma rapporteringsformat baserade på öppna branschstandarder, i syfte att skapa en gemensam global strategi så att tillsynsmyndigheterna ska kunna analysera och utbyta data samt vid behov vidta åtgärder för att förhindra att systemrisker byggs upp och skydda den finansiella stabiliteten.

12.  Europaparlamentet betonar ytterligare att man måste få en mera fullständig överblick av finansinstitutens risköverföringar, inbegripet men inte begränsat till överföringar som utförs genom derivattransaktioner, för vilka data kommer att tillhandahållas inom ramen för förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer och direktivet och förordningen om marknader för finansiella instrument, så att man ska kunna veta vem som köpt vad från vem och vad som finns till stöd för de överförda riskerna. Parlamentet understryker att man i samband med alla finansiella tjänster bör sträva efter att kunna identifiera transaktionerna i realtid och att ett standardiserat meddelande- och dataidentifieringssystem kan bidra till och automatisera detta. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att, i samråd med ESRB och internationella organ såsom FSB, att i sin rapport om centraliserad datainsamling ta med det aktuella arbetet om standardiserade meddelande- och dataformat samt möjligheten att inrätta ett centralt register för risköverföringar, som i realtid kan notera och övervaka data om risköverföringar, och i det sammanhanget dra full nytta av de data som lämnas inom ramen för rapporteringskraven i befintlig och framtida finansiell lagstiftning och ta med internationellt tillgängliga data.

13.  Europaparlamentet anser att bankrapporteringskraven är ett mycket viktigt och värdefullt redskap för att identifiera skuggbanksektorns verksamhet. Parlamentet upprepar att redovisningsreglerna bör återspegla verkligheten och att balansräkningen i idealfallet bör återspegla aggregat i så stor utsträckning som möjligt.

14.  Europaparlamentet betonar att dessa nya uppgifter kommer att kräva en adekvat nivå av nya resurser.

C.  Att åtgärda systemriskerna med skuggbanksektorn

15.  Europaparlamentet framhåller att det förekommer att vissa verksamheter och enheter inom skuggbanksystemet antingen är reglerade eller oreglerade, beroende på vilket land de hänför sig till. Parlamentet understryker vikten av lika spelregler mellan länderna och mellan banksektorn och skuggbanksektorn för att det ska gå att undvika regelarbitrage som skulle snedvrida incitamenten till reglering och konstaterar dessutom att banksektorn och skuggbanksektorn i dagens läge är ekonomiskt sett alltför beroende av varandra.

16.  Europaparlamentet noterar att det för närvarande blir nästan omöjligt med korrekt reglering, utvärdering och revision, i de fall då kreditrisken är snedvriden eller kassaflödena är störda.

17.  Europaparlamentet anser att fonder och förvaltare bör visa att de är felsäkra och att positionerna kan förstås korrekt och tas över av någon annan.

18.  Europaparlamentet understryker att informationen om överföringar av finansiella tillgångar från balansräkningen bör förbättras genom åtgärder mot bristerna i de internationella finansiella rapporteringsstandarderna (IFRS). Parlamentet betonar de finansiella ”grindvaktarnas” ansvar, såsom räkenskapsförare och internrevisorer, för att signalera potentiellt skadlig utveckling och ackumulering av risker.

19.  Europaparlamentet anser att redovisningsreglerna bör återspegla verkligheten och att möjligheten att värdera tillgångar till inköpspriset när detta ligger långt under marknadsvärdet har bidragit till att skapa instabilitet i banker och andra enheter och inte bör tillåtas. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att IFRS ändras och se till att aggregat utan nettning och riskvikter i högre grad uppmärksammas.

20.  Europaparlamentet anser att den finansiella regleringen bör syfta till att motarbeta de finansiella tjänsternas och produkternas komplexitet och opacitet, och att regleringsåtgärder såsom ökade kapitalkrav och förbud mot reducerade riskvikter kan bidra till att avskräcka från användningen av komplexa risksäkringstransaktioner med derivatprodukter. Parlamentet anser att nya finansiella produkter inte bör marknadsföras eller godkännas om deras upplösningsmöjligheter inte samtidigt visas för tillsynsmyndigheterna.

21.  Europaparlamentet föreslår att man straffbelägger informationsasymmetrier, särskilt när det handlar om dokumentation och friskrivningsklausuler för finansiella tjänster och produkter. Parlamentet anser att sådana friskrivningsklausuler vid behov bör underställas en avgift för ”finstilt text” (per sida friskrivningsklausul).

22.  Europaparlamentet betonar att betänkandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor om det fjärde kapitalkravsdirektivet(2), som för närvarande är uppe till diskussion med rådet, innebär ett viktigt steg i riktning mot positiva åtgärder inriktade på skuggbanksektorn, genom att införa kapitalmässig behandling av kreditförstärkning till strukturerade investeringsinstrument och kapitalkanaler, genom att för alla oreglerade enheter ställa så pass stränga krav som att riskexponeringen för eget kapital ska vara så hög som 25 %, något som kommer att föra bankerna i riktning mot stabil nettofinansieringskvot, och genom att i tillsynsreglerna för likviditetsriskerna erkänna den högre risken för reglerade och icke-finansiella enheter när det gäller exponering för sådana enheter.

23.  Europaparlamentet konstaterar att en av lärdomarna av den finansiella krisen är att fastän det brukar finnas en klar åtskillnad mellan försäkringsrisk och kreditrisk, kan denna åtskillnad vara mindre tydlig när det gäller till exempel kreditförsäkringsprodukter. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över lagstiftningen för banker, försäkringsbolag och framför allt finansiella konglomerat i syfte att garantera lika villkor för banker och försäkringsbolag och förhindra regelarbitrage och/eller tillsynsarbitrage.

24.  Europaparlamentet anser ytterligare att förslaget om att utsträcka det fjärde kapitalkravsdirektivet till att omfatta också vissa finansinstitut som inte tar emot insättningar och inte omfattas av definitionen i kapitalkravsförordningen är nödvändigt för att vissa risker ska kunna åtgärdas, under hänsynstagande till att vissa bestämmelser kan behöva anpassas till särdragen hos dessa institut, för att de inte ska påverkas i oskäligt hög grad.

25.  Europaparlamentet anser att en europeisk bankmyndighet också måste övervaka skuggbanksektorn.

26.  Europaparlamentet betonar att det måste ses till att alla enheter inom skuggbanksektorn som har en banksponsor eller är anknutna till en bank tas med i bankens balansräkning med tanke på tillsynskonsolideringen. Parlamentet uppmanar kommissionen att från och med början av 2013 undersöka hur man kan se till att enheter som inte konsoliderats ur redovisningssynvinkel konsolideras med tanke på tillsynskonsolideringen för att förbättra den globala finansiella stabiliteten. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta alla riktlinjer från Baselkommittén för banktillsyn (BCBS) eller andra internationella organ för en bättre harmonisering av bokföringsförfaranden och riskbaserade konsolideringsgrunder.

27.  Europaparlamentet understryker att det behövs ökad transparens i finansinstitutens uppläggning och verksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att, med hänsyn till slutsatserna i Liikanenrapporten, föreslå åtgärder beträffande den europeiska banksektorns struktur, med beaktande av både fördelar och potentiella risker med att kombinera verksamhet som både affärsbank och investeringsbank.

28.  Europaparlamentet noterar att marknaden för repor och värdepapperslån är viktig. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast i början av 2013 anta åtgärder för att öka transparensen, framför allt för kunderna, i vilket kan ingå att tillsynsmyndigheterna får veta vilka identifikationsnummer som tilldelats säkerheter och hur säkerheter återanvänds i aggregerad form samt att de får införa rekommenderade minimikrav i fråga om värderingsavdrag eller marginalnivåer för marknaderna för finansiella instrument för vilka det ställts säkerhet, utan att dessa krav dock standardiseras. Parlamentet bekräftar i detta sammanhang att äganderätten till värdepapperen klart måste fastställas och skyddas. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att inleda en övergripande diskussion om marginalerna vid sidan av de sektorsinriktade insatser som redan gjorts och att undersöka och överväga införandet av gränser för återanvändning av säkerheter. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att se över konkurslagstiftningen både när det gäller marknaden för repor och värdepapperslån och värdepapperisering i syfte att harmonisera och behandla frågor som rör företrädesordningen i samband med upplösning av reglerade finansinstitut. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka olika möjligheter att begränsa förmånsrätterna vid konkurser, däribland förslag att begränsa dessa förmånsrätter till centralt avvecklade transaktioner eller till säkerheter som uppfyller harmoniserade och på förhand fastställda tillträdeskriterier.

29.  Europaparlamentet anser att incitamenten till värdepapperisering måste behandlas på lämpligt sätt. och betonar att solvens- och likviditetskraven för värdepapper bör främja en väl diversifierad investeringsportfölj av hög kvalitet, så att flockbeteende kan undvikas. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka marknaden för värdepapperisering, bland annat genom en översyn av täckta obligationer som kan öka riskerna i bankernas balansräkningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder för att avsevärt öka marknadens transparens och att senast i början av 2013 vid behov uppdatera den nuvarande förordningen för att den ska stämma överens med det värdepapperiseringsregelverk från Baselkommittén för banktillsyn (BCBS) som för närvarande diskuteras. Parlamentet föreslår att det fastställs en gräns för hur många gånger en finansiell produkt får värdepapperiseras, tillsammans med särskilda krav för dem som står bakom värdepapperiseringen (såsom beställare eller sponsorer), så att de åläggs ha kvar en del av de risker som sammanhänger med värdepapperiseringen, så att risken verkligen förblir hos dem som står bakom värdepapperiseringen i stället för att överföras till kapitalförvaltaren, tillsammans med åtgärder för ökad transparens. Parlamentet kräver särskilt att det införs en konsekvent metod för att värdera de underliggande tillgångarna och standardisera de värdepapperiserade produkterna i de olika lagstiftningarna och jurisdiktionerna.

30.  Europaparlamentet noterar att tillgångskorgar har omvandlats till repor enligt en ”originate to repo”-modell och i vissa fall värderats högre. Parlamentet betonar att sådana transaktioner inte bör användas som regleringsåtgärder för likviditet (se betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor om det fjärde kapitalkravdirektivet).

31.  Europaparlamentet erkänner att penningmarknadsfonderna spelar en viktig roll för finansiering av finansinstitut på kort sikt och för att möjliggöra en spridning av riskerna. Parlamentet medger att dessa fonder har en annan roll och uppläggning inom EU än i Förenta staterna. Parlamentet erkänner att de genom Esmas riktlinjer från 2010 ålagts striktare normer (i fråga om krediternas kvaliteter, de underliggande säkerheternas löptider och öppnare information till investerarna). Parlamentet konstaterar dock att vissa penningmarknadsfonder, framför allt de som erbjuder investerarna ett fast fondandelsvärde, är känsliga för massiva inlösningar (”uttagsanstormningar”) och betonar därför att det måste vidtas ytterligare åtgärder för att göra dem mer belastningståliga och täcka likviditetsrisken. Parlamentet ställer upp bakom de rekommendationer om gränsöverskridande tillsyn och förvaltning av penningmarknadsfonder som föreslås i den slutligen rapporten från Iosco från oktober 2012 och anser att sådana penningmarknadsfonder som erbjuder ett stabilt fondandelsvärde bör omfattas av åtgärder avsedda att minska de specifika riskerna som sammanhänger med att de har stabila fondandelsvärden samt att få fonderna att internalisera de kostnader som föranleds av dessa risker. Parlamentet anser att tillsynsmyndigheterna, i de fall det går att genomföra, bör kräva en omvandling till flytande/varierande fondandelsvärden eller, som ett alternativ, att det bör införas garantier för att penningmarknadsfonder med fasta fondandelsvärden ska bli mer belastningståliga och bättre komma till rätta med situationer där stora mängder andelar inlöses. Parlamentet uppmanar kommissionen att under första halvåret 2013 lägga fram en översyn av ramarna för fondföretag, varvid tyngdpunkten särskilt ska vila på penningmarknadsfonderna, så att dessa fonder antingen måste införa ett varierande fondandelsvärde med daglig utvärdering eller, om de har kvar ett fast värde, vara skyldiga att ansöka om en begränsad banklicens och vara skyldiga att uppfylla kapitalkraven och andra tillsynskrav. Parlamentet betonar att regelarbitraget måste fås ned till ett minimum.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med översynen av fondföretag vidare undersöka förslaget att införa specifika likviditetsregler för penningmarknadsfonder, genom att fastställa minimikrav för likviditet över natten, per vecka och per månad [20 %, 40 %, 60 %] och att ta ut likviditetsavgifter när en gräns har nåtts, vilket även ska innebära en skyldighet att direkt informera behörig tillsynsmyndighet och Esma.

33.  Europaparlamentet erkänner nyttan med indexfonder, eftersom de ger icke-professionella investerare möjlighet att investera i flera olika slag av tillgångar (såsom framför allt råvaror), men betonar riskerna med dem, eftersom de är svåröverskådliga, innebär motpartsrisker samt risker för produkternas likviditet och eventuellt regelarbitrage. Parlamentet varnar för riskerna med syntetiska indexfonder till följd av deras allt större opacitet och komplexitet, i synnerhet när dessa fonder marknadsförs till icke-professionella investerare. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vid den pågående översynen av direktivet om fondföretag (Ucits VI) bedöma och åtgärda dessa potentiella svagheter i strukturen, med beaktande av olika kundkategorier (t.ex. icke-professionella investerare, professionella investerare, institutionella investerare) och deras olika riskprofiler.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för alla nya lagstiftningsförslag göra en omfattande konsekvensbedömning av hur finansieringen av realekonomin påverkas.

o
o   o

35.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och FSB.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0331.
(2) A7-0170/2012 och A7-0171/2012


Att skydda barn i den digitala världen
PDF 242kWORD 81k
Europaparlamentets resolution av den 20 november 2012 om skyddet av barn i den digitala världen (2012/2068(INI))
P7_TA(2012)0428A7-0353/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter,

–  med beaktande av FN:s konvention av den 20 november 1989 om barnets rättigheter,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (”direktiv om audiovisuella medietjänster”)(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”direktiv om elektronisk handel”)(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1718/2006/EG av den 15 november 2006 om genomförandet av ett stödprogram för den europeiska audiovisuella sektorn (Media 2007)(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/952/EG av den 20 december 2006 om skyddet av minderåriga och människans värdighet och om rätten till genmäle med avseende på konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och nätverksbaserade informationstjänster(5),

–  med beaktande av rådets slutsatser om skyddet av barn i den digitala världen(6),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 15 februari 2011 med titeln ”En EU-agenda för barns rättigheter” (COM(2011)0060),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 26 augusti 2010 med titeln ”En digital agenda för Europa” (COM(2010)0245/2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 28 mars 2012 med titeln ”Brottsbekämpning i vår digitala tidsålder: inrättande av ett digitalt centrum mot it-brottslighet” (COM(2012)0140),

–  med beaktande av Europarådets strategi för barnets rättigheter (2012–2015) av den 15 februari 2012,

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 2 maj 2012 med titeln ”Europeisk strategi för ett bättre internet för barn” (COM(2012)0196),

–  med beaktande av rapporten från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 13 september 2011 om tillämpningen av rådets rekommendation av den 24 september 1998 i fråga om skyddet av minderåriga och människans värdighet och av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 20 december 2006 om skyddet av minderåriga och människans värdighet och om rätten till genmäle med avseende på konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och nätverksbaserade informationstjänster – Att skydda barn i den digitala världen (COM(2011)0556),

–  med beaktande av Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp,

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2011 om ett samlat grepp på skyddet av personuppgifter i Europeiska unionen(7),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0353/2012), och av följande skäl:

A.  Skyddet av minderåriga i den digitala världen måste stärkas på lagstiftningsnivå med hjälp av effektivare åtgärder, bland annat självreglering genom att branschen uppmuntras att ta sin del av ansvaret och inom utbildningen genom att barn, föräldrar och lärare får utbildning som syftar till att förhindra att minderåriga får tillgång till olagligt innehåll.

B.  Alla former av olagligt innehåll på internet måste bekämpas, och den särskilda karaktären på sexuella övergrepp mot barn gör att detta innehåll inte bara är olagligt utan också utgör en av de mest motbjudande formerna av innehåll på internet.

C.  Ett av de främsta målen för en effektiv strategi för skydd av barn bör vara att se till att alla barn, ungdomar och föräldrar/vårdnadshavare ges information och kunskaper så att de klarar att skydda sig själva på internet.

D.  Teknikens snabba utveckling kräver en snabb respons via såväl själv- som samreglering samt via permanenta organ som kan anta en helhetsstrategi för olika miljöer.

E.  Den digitala världen erbjuder en mängd möjligheter vad gäller utbildning och inlärning. Skolan håller på att anpassa sig till den digitala världen, men inte i samma takt och på samma sätt som den tekniska utvecklingen i barnens och ungdomarnas liv, vilket skapar problem för föräldrarna och lärarna när de försöker lära dessa att ha ett kritiskt förhållningssätt till medierna, medan de själva befinner sig i utkanten av de ungas virtuella liv.

F.  Barn och ungdomar har i allmänhet lätt för att använda internet, men behöver hjälp med att använda det på ett genomtänkt, ansvarsfullt och säkert sätt.

G.  Det är viktigt inte bara att barn och ungdomar förstår de potentiella faror som de kan möta på nätet, utan också familjen, skolan och det civila samhälle tar sin del av ansvaret för att utbilda dem på detta område och se till att de är tillräckligt skyddade när de använder internet och andra nya medier.

H.  Det är viktigt med utbildning om medier och den nya informations- och kommunikationstekniken vid utformningen av strategier för skydd av minderåriga i den digitala världen och för att garantera en säker, lämplig och kritisk användning av denna teknik.

I.  Utvecklingen av digital teknik gör att man kan skapa stora möjligheter för barn och ungdomar att effektivt använda nya medier och internet på ett sätt som ger dem makten att kommunicera med andra och på så sätt vara delaktiga och lära sig att aktivt delta i samhället, både online och offline.

J.  Utövandet av medborgarskapet och åtnjutandet av de medborgerliga rättigheterna, däribland att delta i det kulturella, sociala och demokratiska livet, kräver att även barn och ungdomar får tillgång till säkra och pluralistiska digitala verktyg, tjänster och innehåll.

K.  Förutom att bekämpa olagligt och olämpligt innehåll bör de förebyggande och ingripande åtgärderna för att skydda minderåriga också beakta en mängd andra hot såsom trakasserier, diskriminering och begränsad tillgång till tjänster, övervakning på nätet, kränkning av privatlivet och av yttrande- och informationsfriheten samt brist på insyn om syftet med insamling av personuppgifter.

L.  Den digitala världens nya informations- och kommunikationsmöjligheter – till exempel datorer, TV på olika plattformar, mobiltelefoner, videospel, surfplattor och appar – och nivån på spridningen av olika medier som strålar samman i ett enda digitalt system medför inte bara en mängd möjligheter och chanser för barn och ungdomar, utan även risker i form av enkel tillgång till innehåll som är olagligt, olämpligt eller skadligt för deras utveckling samt eventualiteten att uppgifter samlas in i syfte att rikta sig till barn och ungdomar i egenskap av konsumenter, med skadliga och omätbara konsekvenser.

M.  Inom ramen för den fria rörligheten av audiovisuella tjänster på den inre marknaden är de minderårigas väl och människans värdighet intressen som det är viktigt att ge rättsligt skydd.

N.  De åtgärder som medlemsstaterna vidtar mot olagligt innehåll på nätet är inte alltid effektiva och kräver oundvikligen olika strategier för förebyggande av skadligt innehåll. Sådant olagligt innehåll på nätet bör omedelbart avlägsnas genom ett vederbörligt rättsligt förfarande.

O.  Det faktum att personlig information om och personuppgifter för barn och ungdomar ligger kvar på nätet kan medföra att dessa uppgifter hanteras på ett olagligt sätt, att de minderåriga utnyttjas eller att deras personliga värdighet kränks, vilket kan få omfattande negativa konsekvenser för deras självuppfattning, sinnesstämning och sociala integration, i synnerhet som uppgifterna kan hamna i fel händer.

P.  De sociala mediernas mycket snabba utveckling medför vissa säkerhetsrisker för de minderårigas privatliv, personuppgifter och värdighet.

Q.  Nästan 15 procent av internetanvändarna mellan 10 och 17 år blir utsatta för någon form av sexuella inviter, och 34 procent av dem stöter på sexuellt innehåll som de inte har sökt efter.

R.  De olika uppförandekoder som leverantörer av digitalt innehåll och digitala tjänster antar uppfyller inte alltid EU-lagstiftningens eller den nationella lagstiftningens krav på öppenhet, oberoende, sekretess och hanteringen av personuppgifter och kan medföra risker för profilering i kommersiella syften, andra former av utnyttjande, till exempel sexuella övergrepp, och till och med människohandel.

S.  Reklam som riktas till barn bör vara ansvarsfull och måttfull.

T.  Minderåriga bör skyddas mot den digitala världens faror utifrån ålder och utvecklingsnivå, men medlemsstaterna anser att det är svårt att samordna olika aspekter av klassificeringen av digitalt innehåll utifrån ålder och risknivå.

U.  Samtidigt som vi är medvetna om de många faror som minderåriga ställs inför i den digitala världen, bör vi fortsätta att ta tillvara de många möjligheter som den digitala världen erbjuder i samband med utvecklingen av ett kunskapsbaserat samhälle.

V.  Föräldrarnas roll är av fundamental betydelse när det gäller att skydda barn mot den digitala världens faror.

En struktur för rättigheter och förvaltning

1.  Europaparlamentet påpekar att skyddet av barns rättigheter på EU-nivå trädde in i ett nytt skede i och med Lissabonfördragets ikraftträdande, tillsammans med den nu rättsligt bindande EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, i vars artikel 24 det slås fast att skyddet av barns rättigheter är en grundläggande rättighet och att barnets bästa måste komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner. Parlamentet upprepar kravet på att EU till fullo ska respektera normerna i de internationella instrument som EU som sådant inte är part till, något som EU-domstolen efterlyste i mål C-540/03, Europaparlamentet mot rådet.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att smidigt och snabbt införa och genomföra direktiv 2011/92/EU om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i största möjliga utsträckning harmonisera sina insatser för skydd av minderåriga i den digitala världen.

3.  Europaparlamentet uppmanar åter medlemsstaterna att, om de ännu inte gjort det, underteckna och ratificera de internationella instrumenten om skydd av barn, till exempel Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp, det tredje fakultativa protokollet till Konventionen om barnets rättigheter samt Europeiska konventionen om utövandet av barns rättigheter, och att införliva dessa instrument med den nödvändiga rättsliga säkerhet och tydlighet som krävs i EU-lagstiftningen.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra de befintliga interna mekanismerna för att säkerställa ett konsekvent och samordnat synsätt på skyddet av barns och ungdomars rättigheter i den digitala världen. Parlamentet välkomnar kommissionens meddelande om en europeisk strategi för ett bättre internet för barn och uppmanar kommissionen att förbättra de befintliga interna mekanismerna för att säkerställa ett konsekvent och samordnat synsätt på barns säkerhet på nätet.

5.  Europaparlamentet betonar vikten av att barns rättigheter integreras i alla EU:s politikområden genom att man analyserar olika åtgärders inverkan på barns rättigheter, säkerhet, fysiska och mentala integritet och av att detta inbegriper tydligt formulerade kommissionsförslag om den digitala världen.

6.  Europaparlamentet understryker att man på ett tillfredsställande sätt kan undanröja de faror som barn utsätts för på nätet och öka skyddet av barn i den digitala miljön enbart om det finns en omfattande uppsättning rättsliga, tekniska och utbildningsmässiga åtgärder, inbegripet förebyggande insatser.

7.  Europaparlamentet välkomnar den nya nätsäkerhetsbyrån vid Europol och uppmanar kommissionen att se till att barnskyddspersonalen inom detta nya centrum får tillräckliga resurser och samarbetar effektivt med Interpol.

8.  Europaparlamentet hoppas att programmet Safer Internet förlängs, att det anslås en tillräcklig budget för att alla dess verksamheter kan genomföras och att dess specifika karaktär bevaras samt uppmanar kommissionen att lägga fram en rapport för parlamentet om sina framgångar och misslyckanden när det gäller att säkerställa maximal effektivitet i framtiden.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta lämpliga åtgärder, inbegripet insatser via internet, till exempel forsknings- och utbildningsprogram – i lämpliga fall i samarbete med relevanta civilsamhällesorganisationer, familjerna, skolan, audiovisuella tjänster, näringslivet och andra intressenter – i syfte att minska risken för att barn blir offer på internet.

10.  Europaparlamentet noterar att koalitionen CEO har bildats på kommissionens initiativ för att göra internet säkrare för barn. Parlamentet efterfrågar i detta sammanhang ett nära samarbete med sammanslutningar och organisationer i det civila samhället, bland annat sådana som verkar för skydd av minderåriga, uppgiftsskydd och utbildning samt med representanter för föräldrar och pedagoger, även på europeisk nivå, och med kommissionens olika generaldirektorat med ansvar för konsumentskydd och rättsliga frågor.

Tillgång till medieundervisning och de nya medierna

11.  Europaparlamentet påpekar att internet förser barn och ungdomar med oerhört värdefulla verktyg som de kan använda för att uttrycka och hävda sina åsikter, få tillgång till information och hävda sina rättigheter och som utgör ett utmärkt kommunikationsverktyg och ger möjligheter till öppenhet gentemot omvärlden och personlig utveckling.

12.  Europaparlamentet betonar emellertid att nätmiljön och de sociala medierna medför omfattande potentiella risker för barnens integritet och värdighet, då de tillhör de mest sårbara användarna.

13.  Parlamentet påminner om att internet även utsätter barn för risker i form av exempelvis barnpornografi, utbyte av våldsmaterial, it-relaterad brottslighet, hot, mobbning, gromning, möjligheten att få tillgång till eller köpa varor och tjänster som begränsas enligt lag eller som är olämpliga för vissa åldersgrupper, exponering för reklam som är olämplig för vissa åldersgrupper eller som är aggressiv eller vilseledande, svindleri, identitetsstöld, bedrägerier och liknande ekonomiska risker som kan ge traumatiska erfarenheter.

14.  Europaparlamentet stöder i detta sammanhang medlemsstaternas arbete för att främja regelbunden utbildning för barn, föräldrar, pedagoger, lärare och socialarbetare i syfte att lära dem att förstå den digitala världen och upptäcka de faror som kan skada barns fysiska eller mentala integritet, att minska den digitala världens risker samt att informera om anmälningspunkter och om hur man ska hjälpa utsatta barn. Parlamentet påpekar samtidigt att barn måste förstå att deras egen användning av digital teknik kan kränka andras rättigheter eller till och med utgöra en brottslig handling.

15.  Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att barn och ungdomar från tidigast möjliga ålder får lära sig att använda medierna och att genom en kritisk och medveten hållning avgöra hur de kan använda sig av internet och vad de bör undvika samt att man förmedlar grundläggande värderingar i kontakterna med andra och en respektfull och tolerant attityd till medmänniskorna.

16.  Europaparlamentet menar att medieutbildning är det viktigaste verktyget för att göra det möjligt för minderåriga att använda medierna på ett kritiskt sätt och utnyttja den digitala världens möjligheter, och uppmanar medlemsstaterna att inbegripa sådan undervisning i läroplanerna. Parlamentet påminner kommissionen om att det även är viktigt med konsumentutbildning, med tanke på att den digitala marknadsföringen ständigt ökar.

17.  Europaparlamentet upprepar vikten av digital kompetens och mediekompetens bland barn och föräldrar. Parlamentet understryker även att digital kompetens, digitala färdigheter och säker internetanvändning bland minderåriga måste betraktas som en prioriterad fråga i medlemsstaterna och i unionens social-, utbildnings- och ungdomspolitik och som en avgörande beståndsdel av Europa 2020-strategin.

18.  Europaparlamentet uppmuntrar till permanent digital utbildning för de lärare som regelbundet arbetar med skolelever.

19.  Europaparlamentet framhåller behovet av en utbildningsallians mellan familjerna, skolan, det civila samhället och berörda parter, bland annat sådana som är verksamma inom medier och audiovisuella tjänster, i syfte att garantera en välavvägd och proaktiv dynamik mellan den digitala världen och barn och ungdomar. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att stödja informationskampanjer som riktar sig till föräldrar och lärare och som syftar till att göra dem bättre rustade att hjälpa barn och ungdomar i användningen av digitala verktyg och tjänster.

20.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att inom befintliga och nya program och tjänster för barn och ungdomar och för utbildning, kultur och konst stödja minderårigas lika tillgång till ett säkert, högkvalitativt och pluralistiskt digitalt innehåll.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, myndigheterna och internetleverantörerna att stärka sina kommunikationsinsatser för att göra barn, ungdomar, föräldrar och lärare medvetna om digitala faror som man inte fått bukt med.

22.  Europaparlamentet framhåller den roll som offentligägda medier har när det gäller att främja en säker och tillförlitlig nätmiljö för minderåriga.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra skyddet av barn mot aggressiv eller vilseledande reklam på TV och internet till en av sina främsta prioriteringar.

24.  Europaparlamentet framhåller i synnerhet den privata sektorns och näringslivets, liksom andra intressenters, roll i fråga om deras ansvar för dessa frågor samt för barnsäkerhetsmärkning av webbsidor och ”netikett” för barn. Parlamentet betonar att alla sådana åtgärder till fullo måste överensstämma med rättsstatsprinciperna och rättslig tydlighet samt ta hänsyn till slutanvändarnas rättigheter och vara förenliga med befintliga rättsliga och juridiska förfaranden, liksom med Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och EU-domstolens och Europadomstolens rättspraxis. Parlamentet uppmanar näringslivet att respektera och fullt ut tillämpa de befintliga uppförandekoderna och liknande initiativ, exempelvis EU:s utfästelse och Barcelonaförklaringen från forumet för konsumentvaror.

25.  Europaparlamentet betonar att man bör ägna särskild uppmärksamhet åt marknadsföring på nätet av skadliga ämnen, till exempel alkohol, som kan nå ungdomar. Parlamentet påpekar att det på grund av beskaffenheten och omfattningen på marknadsföringsmetoderna på nätet är mycket svårt för enskilda medlemsstater att övervaka marknadsföringen av alkohol på nätet och att åtgärder från kommissionen därför skulle ge ett mervärde i detta sammanhang.

26.  Europaparlamentet betonar betydelsen av formell, informell och icke formell utbildning och kamratstöd för att sprida information om säkra metoder och de potentiella hoten (genom konkreta exempel) mot barn och ungdomar i samband med att de använder internet, de sociala nätverken, videospel och mobiltelefoner. Parlamentet uppmuntrar ”European Schoolnet” att främja mentorskap mellan elever på detta område. Parlamentet betonar även att föräldrar måste informeras om säkra metoder och hot.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram strategier i syfte att ge barn och ungdomar lämpliga kunskaper och se till att de använder internet och nya medier på ett medvetet sätt. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att integrera kunskaper om digitala medier och mediekompetens på alla nivåer av formell och informell utbildning, bland annat genom en strategi för livslångt lärande på tidigast möjliga stadium.

Rätt till skydd
Bekämpning av olagligt innehåll

28.  Europaparlamentet framhåller de utmaningar som straffrätten står inför med avseende på nätmiljön i förhållande till principerna om rättslig säkerhet och legalitet, oskuldspresumtionen samt offrets respektive den misstänktes rättigheter. Parlamentet påpekar i detta avseende att det tidigare har uppstått svårigheter med att skapa en tydlig definition, till exempel i fallet med gromning på nätet och barnpornografi – företrädesvis benämnt ”material om sexuella övergrepp på barn”.

29.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att, inom ramen för sin rapporteringsskyldighet angående införlivandet av direktiv 2011/92/EU, samla in korrekta och tydliga uppgifter om brottet ”kontakt med barn i sexuellt syfte”, inbegripet en exakt beskrivning av de nationella bestämmelser som kriminaliserar ett sådant beteende. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att samla in uppgifter om brottet i fråga med avseende på antalet straffrättsliga förfaranden som inletts, antalet fällande domar och viktig nationell rättspraxis samt att utbyta bästa praxis när det gäller åtal och påföljd. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen att avsevärt förbättra utvecklingen och offentliggörandet av statistik i syfte att möjliggöra en bättre politisk utveckling och översyn.

30.  Europaparlamentet erkänner i detta sammanhang det omfattande samarbete som finns mellan polisväsendet och de rättsliga myndigheterna i medlemsstaterna, liksom mellan dem och Europol och Eurojust när det gäller brott som begås mot barn med hjälp av digitala medier, exempelvis tillslaget ”Icarus”, som genomfördes 2011 och som riktades mot fildelande barnpornografinätverk på nätet.

31.  Parlamentet betonar dock att ytterligare förbättringar skulle kunna uppnås genom ytterligare harmonisering av straffrätten och de straffrättsliga förfarandena i medlemsstaterna, inbegripet misstänkta gärningsmäns processuella rättigheter och rätt till uppgiftsskydd samt respekten för de grundläggande rättigheterna i enlighet med EU-stadgan, med tanke på de hinder som i nuläget finns för ett fullständigt samarbete och ömsesidigt förtroende.

32.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att överväga möjliga lagstiftningsåtgärder i händelse att branschens självreglering misslyckas.

33.  Europaparlamentet betonar dock att förslag om materiell straffrättslig EU-lagstiftning till fullo måste överensstämma med principerna om subsidiaritet och proportionalitet samt med de allmänna straffrättsliga principerna och att det måste framgå tydligt att de syftar till att ge ett mervärde i en gemensam EU-strategi för att bekämpa allvarlig gränsöverskridande brottslighet, i enlighet med parlamentets resolution av den 22 maj 2012 om en straffrättslig strategi inom EU(8),

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra allt de kan för att stärka sitt samarbete med tredjeländer i fråga om ett snabbt avlägsnande av webbsidor som finns på webbservrar på deras territorier och som innehåller eller sprider olagligt innehåll eller olagliga handlingar samt i kampen mot it-relaterad brottslighet. Parlamentet uppmuntrar i detta sammanhang till internationellt utbyte av expertis, bästa praxis och idéer mellan förvaltningar, brottsbekämpande myndigheter, polisenheter som är specialiserade på it-relaterad brottslighet, tipstelefoner, barnskyddsorganisationer och internetbranschen.

35.  Europaparlamentet efterlyser mot denna bakgrund ett fullständigt antagande av samtliga åtgärder som anges i rådets färdplan från 2009 för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter i samband med straffrättsliga förfaranden, liksom ett gemensamt förhållningssätt avseende tillåtlighet och värdering, i syfte att undanröja hindren för den fria rörligheten för bevis som samlats in i en annan medlemsstat.

36.  Europaparlamentet stöder införandet och stärkandet av tipstelefonsystem för att rapportera om brott och olagligt innehåll och olagliga handlingar, med beaktande av bland annat erfarenheterna från det europeiska journumret för försvunna barn och från nationella system för tidig varning och det europeiska automatiska varningssystemet för försvunna barn. Parlamentet framhåller emellertid att det i alla eventuella direkta rättsliga åtgärder som baseras på rapportering måste finnas en balans mellan de potentiella offrens rättigheter och medlemsstatens positiva skyldighet att agera i enlighet med i artiklarna 2 och 8 i Europakonventionen, vilken redan har betonats i Europadomstolens rättspraxis, å ena sidan och den misstänktes rättigheter å den andra. I detta sammanhang uppmanar parlamentet medlemsstaterna och kommissionen att utbyta bästa praxis i fråga om utredning och åtal av brott som begås mot barn i den digitala världen. Parlamentet påminner om att det i artikel 8 i kommissionens förslag till allmän uppgiftsskyddsförordning (COM(2012)0011) fastställs särskilda skyddsåtgärder vid behandlingen av barns personuppgifter, exempelvis obligatoriskt samtycke från föräldrarna vid behandling av uppgifter om barn under 13 år.

37.  Europaparlamentet konstaterar att förfarandena för anmälan och avlägsnande av olagligt innehåll fortfarande går för långsamt i vissa medlemsstater. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ att offentliggöra en konsekvensbedömning om detta och rekommenderar ökad effektivitet i dessa förfaranden och att medlemsstaterna utvecklar dem i enlighet med bästa praxis.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera effektiviteten i samarbetet med polisen för att skydda barn mot brott på nätet, tipstelefonerna och de befintliga överenskommelserna med internetleverantörer. Parlamentet efterfrågar samverkanseffekter med andra närliggande myndigheter, bland annat polisen och ungdomsrättsvården, för att skydda barn och ungdomar från brott på nätet, särskilt genom att samordna och integrera tipstelefoner och kontaktpunkter.

39.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att främja de nationella tipstelefoner och andra kontaktpunkter, till exempel ”larmknappar”, som överensstämmer med INHOPE-standarden samt att förbättra integreringen mellan dem och noggrant analysera de uppnådda resultaten.

40.  Europaparlamentet understryker vikten av att sprida tillförlitliga metoder, såsom varningssidor eller ljudsignaler och optiska signaler, för att begränsa minderårigas direkta tillgång till innehåll som är skadligt för dem.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra informationen om tipstelefoner och andra kontaktpunkter såsom exempelvis ”larmknappar” för minderåriga och deras familjer och på så sätt göra det lättare att rapportera om olagligt innehåll, och uppmanar medlemsstaterna att öka medvetenheten om att det finns tipstelefoner via vilka man kan anmäla bilder på sexuella övergrepp på barn.

42.  Europaparlamentet stöder den strävan som finns bland leverantörerna av digitalt innehåll och digitala tjänster att tillämpa uppförandekoder i enlighet med gällande bestämmelser för att identifiera, förebygga och avlägsna olagligt innehåll på grundval av beslut från rättsliga myndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra utvärderingar på detta område.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att företa en ny kampanj som riktar sig till föräldrarna och som hjälper dem att förstå det digitala material som deras barn hanterar och, framför allt, hur de kan skydda sina barn och ungdomar mot olagligt, olämpligt eller farligt material.

44.  Europaparlamentet beklagar den bristande efterlevnaden av det avtal som undertecknades den 9 februari 2009 mellan kommissionen och 17 sociala nätverk på internet, däribland Facebook och MySpace, i syfte att främja skyddet av och säkerheten för barn på internet.

45.  Europaparlamentet påpekar att brottsligheten på nätet inte sällan är av gränsöverskridande karaktär och att internationellt samarbete mellan de befintliga brottsbekämpande organen därför är ett viktigt inslag i bekämpandet av den.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja och genomföra informationskampanjer riktade till barn, föräldrar och lärare i syfte att ge dem den information som behövs för att skydda sig mot it-relaterade brott, men också för att uppmuntra dem att anmäla misstänkta webbplatser och beteenden på internet.

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på lämpligt sätt tillämpa de nationella och internationella förfarandereglerna för att stänga ned webbplatser med exploaterande, hotfullt, otillbörligt, diskriminerande eller på annat sätt skadligt innehåll.

Åtgärder mot skadligt innehåll

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka effektiviteten hos medlemsstaternas olika frivilliga system för klassificering av innehåll som är olämpligt för minderåriga och uppmuntrar kommissionen, medlemsstaterna och internetbranschen att stärka sitt samarbete vid framtagandet av strategier och standarder för att lära barn och ungdomar en ansvarsfull internetanvändning och medvetandegör dem och skyddar dem från att online och offline exponeras för innehåll som är olämpligt för deras åldersgrupp, bland annat våld och reklam som uppmuntrar till överkonsumtion och inköp av virtuella varor eller till mobillån.

49.  Europaparlamentet välkomnar tekniska innovationer som innebär att företagen erbjuder särskilda internetlösningar som gör att barn kan använda internet på ett säkert sätt.

50.  Europaparlamentet uppmuntrar sammanslutningarna av leverantörer av audiovisuella och digitala tjänster att i samarbete med andra relevanta sammanslutningar införliva skyddet av minderåriga i sina stadgar och att ange lämpliga åldersgränser.

51.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fortsätta dialogen om en harmonisering av klassificeringen av digitalt innehåll som riktar sig till minderåriga, i samarbete med relevanta operatörer och sammanslutningar samt med tredjeländer.

52.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att klassificera elektroniska spel med tydliga beteckningar om vilka åldersgrupper de lämpar sig för och, framför allt, om spelens innehåll.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätthålla det europeiska ramverket för säkrare användning av mobiltelefoner och mobiltjänster bland barn och ungdomar genom att utnyttja möjligheterna till föräldrakontroll.

54.  Europaparlamentet framhåller det goda arbete som civilsamhällesorganisationer bedriver och uppmuntrar dessa organisationer att samarbeta med varandra över gränserna och att inleda partnerskap med brottsbekämpande organ, myndigheter, internetleverantörer och allmänheten.

Integritetsskydd

55.  Europaparlamentet upprepar vikten av uppgiftsskydd för barn, i synnerhet när det gäller den snabba tillväxten hos sociala medier och chattrum, med tanke på den ökande mängd personuppgifter som ligger ute på nätet och tillgängligheten till dessa via digitala medier.

56.  Europaparlamentet välkomnar den nya föreslagna uppgiftsskyddsförordningen (COM(2012)0011) och dess särskilda bestämmelser om barns samtycke och rätten att bli bortglömd, som förbjuder bevarande på nätet av information om barns personuppgifter som kan utgöra en risk för deras privat- eller yrkesliv eftersom bevarandet på internet av information och uppgifter om barn kan missbrukas till skada för personens värdighet eller sociala integration.

57.  Europaparlamentet betonar att dessa bestämmelser måste förtydligas och utvecklas på ett sådant sätt att de blir helt tydliga och kan börja tillämpas till fullo när den nya lagstiftningen antas och att de inte underminerar friheten på internet.

58.  Parlamentet välkomnar också avsikten att upprätta ett elektroniskt system för ålderskontroll.

59.  Europaparlamentet anser att de som äger och administrerar webbsidor på ett tydligt och synligt sätt bör ange sin policy för uppgiftsskydd och erbjuda ett system för obligatoriskt samtycke från föräldrarna när det gäller behandlingen av uppgifter om barn under 13 år. Parlamentet efterfrågar även ökade insatser för att som standard förbättra skyddet av den personliga integriteten i mesta möjliga mån i syfte att förhindra att barn blir sekundära offer.

60.  Europaparlamentet framhåller vikten av att göra användarna medvetna hur tjänsteleverantörerna eller de sociala nätverken behandlar deras personuppgifter och uppgifter från tredjeman och om vilka möjligheter till gottgörelse de har i händelse att deras personuppgifter används för annat än de legitima ändamål för vilka leverantörerna och deras partner samlade in dem. Denna information ska ges på ett språk och i en form som anpassas efter användarnas profil, med särskild hänsyn till minderåriga användare. Parlamentet anser att leverantörerna har ett särskilt ansvar för detta och kräver att de på ett tydligt och lättbegripligt sätt informerar användarna om sina riktlinjer för offentliggörande.

61.  Europaparlamentet sätter stort hopp till att man inom samtliga digitala branscher främjar teknikalternativ som gör det möjligt att begränsa minderårigas nätsurfande med hjälp av spårbara gränser och villkorad tillgång, vilket skulle ge ett effektivt verktyg för föräldrakontroll. Sådana åtgärder kan emellertid inte ersätta grundlig utbildning för barn och ungdomar i användningen av medier.

62.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att i ett mycket tidigt skede informera barn och ungdomar om deras rätt till skydd av privatlivet på internet och att lära dem att känna igen de ibland subtila metoder som används för att få tag på information om dem.

Rätten till genmäle i digitala medier

63.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utveckla och harmonisera systemen för rätten till genmäle i digitala medier och samtidigt göra dem mer effektiva.

Rätten till digitalt medborgarskap

64.  Europaparlamentet poängterar att den digitala tekniken är ett viktigt läroverktyg för medborgarskapet, som gör det lättare för ett antal medborgare som bor i avlägsna områden, framför allt ungdomar, att delta aktivt genom att de får möjlighet att dra full nytta av yttrande- och kommunikationsfriheten på internet.

65.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att se de digitala plattformarna som verktyg för att öva sig på demokratisk delaktighet för alla barn, med särskild uppmärksamhet på de mest sårbara.

66.  Europaparlamentet lyfter fram den möjlighet som de nya medierna ger genom att de digitala tjänsterna och det digitala innehållet främjar förståelsen för och dialogen mellan generationerna, könen och olika kulturella och etniska grupper.

67.  Europaparlamentet erinrar om att information och medborgarskap är nära sammankopplade på internet och att det som hotar de ungas samhällsengagemang i dag är deras bristande intresse för information.

o
o   o

68.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 335, 17.12.2011, s. 1.
(2) EUT L 95, 15.4.2010, s. 1.
(3) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.
(4) EUT L 327, 24.11.2006, s. 12.
(5) EUT L 378, 27.12.2006, s. 72.
(6) EUT C 372, 20.12.2011, s. 15.
(7) Antagna texter, P7_TA(2011)0323.
(8)1 Antagna texter, P7_TA(2012)0208.


Initiativ för socialt företagande
PDF 300kWORD 58k
Europaparlamentets resolution av den 20 november 2012 om initiativ för socialt företagande – skapa förutsättningar för att främja sociala företag inom ramen för social ekonomi och innovation (2012/2004(INI))
P7_TA(2012)0429A7-0305/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 18 april 2012 om att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning (COM(2012)0173),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion om meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén ”Skapa förutsättningar för att främja sociala företag inom ramen för social ekonomi och innovation”, INT/606 av den 22 februari 2012,

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets förordning av den 8 februari 2012 om stadga för europeiska stiftelser (COM(2012)0035),

–  med beaktande av kommissionens förslag till direktiv av den 20 december 2011 om offentlig upphandling (COM(2011)0896),

–  med beaktande av kommissionens förslag till förordning av den 7 december 2011 om europeiska fonder för socialt företagande (COM(2011)0862),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2011 ”Initiativ för socialt företagande – Skapa förutsättningar för att främja sociala företag inom ramen för social ekonomi och innovation” (COM(2011)0682),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2011 ”En förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar” (COM(2011)0681),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 april 2011 ”Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden: Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt” (COM(2011)0206),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 oktober 2010 ”På väg mot en inre marknadsakt – Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi” (COM(2010)0608),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 6 oktober 2011 om Europeiska unionens program för social förändring och social innovation (COM(2011)0609),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens förslag till förordning av den 6 oktober 2011 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006 (COM(2011)0607),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2010 ”Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning” (COM(2010)0758)),

–  med beaktande av publikationen från FN:s utvecklingsprogram och det europeiska forskningsnätverket Emes från 2008 om socialt företagande – en ny modell för att minska fattigdom och öka sysselsättning (”Social Enterprise: A new model for poverty reduction and employment generation”)(1),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs förberedande yttrande av den 26 oktober 2011 ”Socialt entreprenörskap och socialt företagande”, INT/589,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2009 om den sociala ekonomin(2),

–  med beaktande av sin skriftliga förklaring, som antogs den 10 mars 2011(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2012 om stadgan för europeiska kooperativa föreningar vad gäller arbetstagarinflytande(4),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0305/2012), och av följande skäl:

A.  Företag inom den sociala ekonomin sysselsätter minst 11 miljoner människor i EU, står för 6 % av den totala arbetsstyrkan eller 10 % av alla europeiska företag, dvs. 2 miljoner företag, och bidrar starkt till den europeiska sociala modellen och Europa 2020-strategin.

B.  Olika historiska händelseutvecklingar har lett till att regelverken för olika slags företag, däribland företag inom den sociala ekonomin och sociala företag, uppvisar stora skillnader i medlemsstaterna.

C.  De flesta typer av företag inom den sociala ekonomin erkänns inte rättsligt på europeisk nivå och endast i en del medlemsstater på nationell nivå.

D.  Konsekvenserna av den pågående sociala, ekonomiska och finansiella krisen liksom de demografiska förändringarna, särskilt befolkningens åldrande, sätter välfärdssystemen på svåra prov, till exempel de lagstadgade och frivilliga socialförsäkringssystemen. För att säkerställa social trygghet på en tillfredsställande och anständig nivå bör man därför satsa på innovativa socialhjälpssystem.

E.  Det finns ett starkt inbördes förhållande mellan inremarknadsakten och Europa 2020-strategin, som båda syftar till att skapa smart och hållbar tillväxt för alla och därigenom få till stånd fler och bättre arbetstillfällen och bekämpa fattigdom. Sociala företag kan lämna ett betydande bidrag genom sin innovationspotential och sitt sätt att tillgodose sociala behov.

F.  Kommissionen anser att aktörer inom den sociala ekonomin och sociala företag är motorer för ekonomisk tillväxt och social innovation som har potential att skapa hållbara arbetsstillfällen och som stimulerar integrationen av utsatta grupper på arbetsmarknaden.

G.  Kommissionens förslag om en förordning om europeiska fonder för socialt företagande och en förordning om programmet för social förändring och social innovation bör välkomnas.

H.  Sociala företag kan hjälpa till att tillhandahålla sociala tjänster, som är nyckelkomponenter i en välfärdsstat och som därmed bidrar till att uppnå gemensamma EU-mål.

I.  Många sociala företag har svårt att få finansiering för att utöka sin verksamhet och behöver därför särskilt, skräddarsytt stöd, exempelvis genom ett socialt bankväsende, riskdelningsinstrument, filantropiska fonder eller (mikro)krediter. Detta gäller framför allt mikroföretag och små och medelstora företag. EU:s strukturfonder är viktiga för att underlätta tillgången till finansiering för sociala företag, även för dem med hög investeringsintensitet.

J.  De flesta sociala företag verkar för en policyförändring genom att satsa på goda styrelseformer, särskilt genom att involvera arbetstagare, kunder och intressenter, och stöder ömsesidigt lärande och social innovation. På så vis lyssnar de på medborgarnas växande krav på ett etiskt, socialt och miljövänligt agerande från företagens sida.

K.  Genom sin karaktär och sitt sätt att arbeta bidrar sociala företag till ett mer sammanhållet, demokratiskt och aktivt samhälle. Ofta erbjuder de, och bör så göra, gynnsamma arbetsvillkor och lika lön för lika arbete, stöder lika möjligheter för kvinnor och män och gör det därigenom möjligt att förena yrkes- och privatlivet.

L.  Parlamentet har tagit del av kommissionens förslag att lägga till missgynnade samhällsgrupper som ny grupp i reserverade kontrakt.

Inledning

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelanden ”Initiativ för socialt företagande” och ”Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning”, med rekommendationer till de nationella regeringarna att förbättra ramvillkoren för sociala företag, som kan ge nya möjligheter och arbetstillfällen, bland annat på det snabbt växande området vård och social omsorg (”vita sektorn”) och på miljöområdet (”gröna sektorn”). Dessa båda områden erbjuder nya möjligheter både för den sociala ekonomin och för ekonomin i stort.

2.  Europaparlamentet konstaterar att den sociala ekonomin är en del av den eko-sociala marknadsekonomin och den inre europeiska marknaden, och påpekar att den är mycket motståndskraftig mot kriser och har stabila företagsmodeller. Parlamentet understryker att sociala företag ofta försöker tillgodose sociala och mänskliga behov som inte alls, eller endast otillräckligt, tillgodoses av kommersiella aktörer eller av staten. Arbetstillfällen i den sociala ekonomin har större chanser att stanna kvar i närområdet.

3.  Europaparlamentet konstaterar att socialt företag är ett företag som, oavsett juridisk form,

  a) har som primärt mål att uppnå mätbara, positiva sociala effekter i enlighet med sin bolagsordning, sina stadgar eller andra lagstadgade dokument som ligger till grund för verksamheten, varvid företaget
   tillhandahåller tjänster eller varor till utsatta, marginaliserade, missgynnade eller utestängda personer, och/eller
   tillhandahåller varor eller tjänster genom en produktionsmetod som återspeglar företagets sociala mål,
   b) i första hand använder sina vinster till sina primära mål och inte till vinstutdelning, och har på förhand fastställda rutiner och regler som reglerar varje situation då vinst delas ut till aktieägare och bolagsägare och som garanterar att en eventuell vinstutdelning inte äventyrar de primära målen, och
   c) drivs på ett ansvarsfullt och transparent sätt, särskilt genom att involvera anställda, kunder och/eller intressenter som berörs av dess affärsverksamhet.

Rekommenderade åtgärder för olika typer av företag

4.  Europaparlamentet understryker att volontärarbete i olika sektorer av den sociala ekonomin – bland annat genom ungdomar som är nykomlingar i arbetslivet och för med sig entusiasm och nya färdigheter, liksom genom äldre som har stor erfarenhet och omfattande kunskaper – lämnar ett viktigt bidrag till ekonomisk tillväxt, solidaritet och social sammanhållning samt ger många människor en uppgift i livet. Parlamentet vill se ett erkännande samt lämpligt ekonomiskt och strukturellt stöd på lokal, nationell och europeisk nivå.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att sociala företag inte missgynnas genom att andra typer av företag dammsuger många lukrativa områden i den sociala ekonomin. Dessa områden finns oftast i stadsmiljö, vilket får till följd att färre och sämre tjänster blir kvar för andra, mindre lukrativa områden, som oftast ligger på landsbygden eller i periferin, där logistiken medför ökade kostnader. Parlamentet framhåller att användarna bör ha frihet att välja mellan ett antal tjänsteleverantörer.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av en strategi och av åtgärder som främjar socialt entreprenörskap och innovativa sociala företag, särskilt med avseende på unga och missgynnade människor, så att företagare – både kvinnor och män – får bättre och lättare tillgång till program och finansiering från EU och medlemsstaterna. Parlamentet vill att programmet Erasmus för unga företagare får adekvat stöd så att det kan drivas vidare och bli både attraktivare och synligare även i den sociala ekonomin. Parlamentet erinrar emellertid om att egenföretagande måste åtföljas av tillräcklig vägledning.

7.  Europaparlamentet konstaterar att den sociala ekonomin präglas av mångfald. Eventuella nya regelverk på EU-nivå bör vara frivilliga för företagen och föregås av en konsekvensbedömning, så att hänsyn tas till de olika modellerna för socialt företagande i medlemsstaterna. Parlamentet betonar att alla eventuella åtgärder bör ha ett EU-mervärde.

8.  Europaparlamentet stöder initiativ på EU-nivå som syftar till att utöka och förstärka den redan välutvecklade föreningsverksamheten i olika medlemsstater Parlamentet efterlyser en europeisk föreningsstadga som komplement till befintliga rättsliga stadgor i medlemsstaterna.

9.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att lägga fram ett förslag till förenkling av förordningen om stadgan för europeiska kooperativa föreningar.

10.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens studie om situationen för ömsesidiga bolag i Europa i nära samarbete med sektorn. Parlamentet betonar att ömsesidiga företag, genom en europeisk stadga, bör erkännas som en egen och viktig aktör inom den europeiska ekonomin och det europeiska samhället, och framhåller fördelarna med en europeisk stadga som underlättar för ömsesidiga bolag att bedriva gränsöverskridande verksamhet. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har infört en nationell stadga för ömsesidiga bolag att göra detta.

11.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till förordning om stadgan för europeiska stiftelser.

12.  Europaparlamentet erinrar om att kommissionen i dokument COM(2004)0018 åtog sig att vidta tolv konkreta åtgärder för att stödja framväxten av kooperativ, och beklagar att det än så länge endast gjorts små framsteg med detta. Parlamentet uppmanar kommissionen att i linje med initiativet från 2004 föreslå ambitiösa åtgärder för att förbättra verksamhetsvillkoren för kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser, och att på så vis stödja den sociala ekonomins utveckling i stort.

13.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av det reviderade paketet för EU:s regler för statligt stöd till sociala och lokala tjänster, och uppmuntrar samtidigt kommissionen att ytterligare tydliggöra dessa regler så att lokala och regionala myndigheter lättare kan förstå och tillämpa dem, framför allt med avseende på sociala företag.

Företag med sociala mål eller social inverkan

14.  Europaparlamentet understryker att sociala företag är viktiga leverantörer av tjänster av allmänt intresse. Sådana företag bottnar ofta i, eller är nära kopplade till, det civila samhällets organisationer, frivilligorganisationer och/eller välgörenhetsorganisationer som tillhandahåller individanpassade tjänster och syftar till att tillgodose vitala mänskliga behov, framför allt hos personer i utsatt position. Sociala företag befinner sig ofta mellan de traditionella privata och offentliga sektorerna vid tillhandahållande av offentliga tjänster, alltså inom ramen för offentlig upphandling.

15.  Europaparlamentet anser att begreppet ”företagens sociala ansvar” bör betraktas åtskilt från ”social ekonomi” och ”sociala företag”, även om vissa kommersiella företag som tar betydande socialt ansvar kan ha en stark koppling till sociala företag.

Budgetplanen – förbättring av den rättsliga och finanspolitiska miljön

16.  Europaparlamentet anser att programmet för social förändring och social innovation för 2014–2020, med sin del om mikrofinansiering och socialt entreprenörskap, bidrar till arbetet med att skapa bättre tillgång till mikrokrediter för mikroföretag i den sociala ekonomin, samtidigt som hänsyn tas till att de sociala företagens finansieringsbehov är många och skiftande.

17.  Europaparlamentet anser att olika finansieringsinstrument, som europeiska fonder för socialt företagande, europeiska riskkapitalfonder och europeiska fonder för företagsänglar (EAF), behövs för att förbättra sociala företags tillträde till finansmarknaderna.

18.  Europaparlamentet framhåller behovet av att stödja sociala företag genom tillräckliga finansiella resurser på lokal, regional, nationell och europeisk nivå, och hänvisar till relevanta fonder inom den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (exempelvis Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, programmet för social förändring och social innovation, programmet för forskning och utveckling samt Horisont 2020). Parlamentet begär uttryckligen att stöd ges till innovativa sociala företag, framför allt sådana som främjar sysselsättning av god kvalitet, bekämpar fattigdom och social utestängning samt investerar i allmän och yrkesinriktad utbildning och i livslångt lärande,

19.  Europaparlamentet understryker att tillgången till EU-medel måste förenklas och att tillräcklig flexibilitet samtidigt måste medges på medlemsstatsnivå. Finansieringsmöjligheterna bör tillgängliggöras och marknadsföras tydligt, och vidare bör de organisatoriska, administrativa och rapporteringsmässiga kraven förenklas.

20.  Europaparlamentet påpekar att nya former av ekonomiskt stöd kommer att föregås av en effektivitetsanalys av de befintliga instrumenten. Parlamentet anser det därför nödvändigt att ta fram verktyg som mäter och jämför investeringarnas sociala avkastning för att främja utvecklingen av en mer transparent investeringsmarknad.

21.  Europaparlamentet anser att det måste skapas sådana villkor som gör att sociala företag kan uppnå ekonomiskt oberoende och bedriva kommersiell affärsverksamhet.

22.  Europaparlamentet anser att ansvarsfulla förvaltningsprocesser som stöds av finansieringsmekanismer med lämplig insyn och övervakning är nödvändiga för att det sociala entreprenörskapets och de sociala företagens fokus ska kunna upprätthållas.

Mätningar, stöd och främjande

23.  Europaparlamentet efterlyser en komparativ studie, utförd på initiativ av kommissionen och i samarbete med sociala företag, om de olika nationella och regionala regelverken i EU, om de sociala företagens verksamhetsvillkor och egenskaper, bland annat deras storlek, antal och verksamhetsområden, och om nationella certifierings- och märkningssystem.

24.  Europaparlamentet poängterar att de sociala företagen uppvisar stor variation i fråga om form, storlek, affärsverksamhet, ekonomi och samarbete. Det finns sociala företag som leder utvecklingen inom sitt område och som har tillräcklig kapacitet för sin egen utveckling, men det finns även de som är i behov av lämpligt kunnande för att starta, utveckla och driva verksamheten.

25.  Europaparlamentet anser att det för att öka konkurrenskraften hos sociala företag i hela EU är nödvändigt att uppmuntra framväxten av kluster för social innovation, vilka inte bara har ett lokalt mervärde. Parlamentet anser dessutom att de sociala företagen, med rätt incitament, kan bli viktiga för att sysselsätta kvalificerade arbetstagare över 50 år som inte är kvar på arbetsmarknaden.

26.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att inrätta en flerspråkig, tillgänglig och användarvänlig nätplattform för sociala företag, som bland annat ska möjliggöra ömsesidigt lärande och utbyte av beprövade modeller, främja partnerskap, underlätta informationsutbyte om tillgång till finansiering och om utbildningsmöjligheter samt fungera som nätverk för gränsöverskridande samarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmärksamma sociala företag i den öppna samordningsmetoden.

27.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att tillsätta en expertgrupp för socialt företagande som ska övervaka och utvärdera framstegen med de åtgärder som planeras i kommissionens meddelande COM(2011)0682.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga huruvida det är möjligt och önskvärt att ta fram en social märkning som ska tilldelas sociala företag för att ge bättre tillgång till offentlig och socialt innovativ upphandling utan att överträda några konkurrensregler. Parlamentet föreslår att företag som tilldelats en sådan märkning ska övervakas regelbundet med avseende på sin efterlevnad av märkningsbestämmelserna.

29.  Europaparlamentet efterlyser EU-regler för offentlig upphandling som följer principen om ”det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet” snarare än ”lägsta kostnad” när tjänster läggs ut på entreprenad.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra förståelsen av och kunskaperna om sociala företag och den sociala ekonomin och göra båda företeelserna synligare genom att stödja akademisk forskning, bland annat inom åttonde ramprogrammet (Horisont 2020), samt att ta fram en årlig verksamhetsrapport om sociala företag och deras facit på det sociala området. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fasta på kommissionens inbjudan att lämna förslag för att det ska finnas tillförlitlig statistik om sociala företag utarbetad av nationella statistikbyråer.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta med sociala företag i handlingsplaner för sysselsättning och social inkludering, och stöder instiftandet av ett europeiskt pris för socialt entreprenörskap som ett erkännande av dess sociala effekter.

32.  Europaparlamentet påpekar att sociala företag behöver maximalt stöd och erkännande genom medvetandehöjande åtgärder, inte minst genom att man lyfter fram andra förtjänster än de rent ekonomiska. Parlamentet efterlyser en bred informationskampanj som ska understödjas av kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter och lanseras genom inrättandet av en lättillgänglig, flerspråkig webbplats som ger snabb och enkel information om sociala varor och tjänster för medborgarna.

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fundera på fördelarna med att låta principerna om socialt företagande/socialt entreprenörskap och socialt ansvar ingå i utbildningsinnehållet för skolor, universitet och andra utbildningsanstalter samt i program för livslångt lärande, så att man hjälper till att utveckla social och medborgerlig kompetens och stöder arbetsförmedling inom sociala företag. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna att stödja konventionell och internetbaserad utbildning för sociala entreprenörer och att verka för ett närmare samarbete mellan sociala företag, kommersiella företag och den akademiska världen för att öka medvetenheten och förståelsen när det gäller sociala företag och bekämpa eventuella stereotyper.

34.  Europaparlamentet anser att införandet av en gemensam europeisk ram för offentliggörande av uppgifter kommer att ge tydligare och effektivare information om investeringar i sociala företag.

35.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att undersöka och överväga möjligheten att låta sociala företag använda vilande patent för att underlätta dessa företags utveckling. Parlamentet hoppas på konkreta åtgärder inom en snar framtid.

o
o   o

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) http://www.emes.net/fileadmin/emes/PDF_files/News/2008/11.08_EMES_UNDP_publication.pdf.
(2) EUT C 76 E, 25.3.2010, s. 16.
(3) EUT C 199 E, 7.7.2012, s.187.
(4) Antagna texter, P7_TA(2012)0071.


Mot en verklig ekonomisk och monetär union
PDF 392kWORD 142k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 20 november 2012 med rekommendationer till kommissionen om rapporten från ordförandena för Europeiska rådet, Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken och Eurogruppen med titeln ”Mot en verklig ekonomisk och monetär union” (2012/2151(INI))
P7_TA(2012)0430A7-0339/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 28 och 29 juni 2012,

–  med beaktande av uttalandet från euroområdets stats- och regeringschefer av den 29 juni 2012,

–  med beaktande av rapporten av den 26 juni 2012 från ordförandena för Europeiska rådet, Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken och Eurogruppen med titeln ”Mot en verklig ekonomisk och monetär union”,

–  med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för konstitutionella frågor, budgetutskottet samt utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0339/2012), och av följande skäl:

A.  Allt sedan undertecknandet av Romfördraget har Europeiska unionen tagit betydande steg mot en politisk, ekonomisk, finanspolitisk och monetär integration.

B.  Den ekonomiska och monetära unionen (EMU) är inte ett ändamål i sig, utan snarare ett instrument för att nå unionens och medlemsstaternas målsättningar, i synnerhet en balanserad och hållbar tillväxt och en hög sysselsättning. Social integrering och solidaritet utgör hörnstenarna i den europeiska sociala modellen och hela det europeiska integrationsarbetet och måste beaktas i framtida reformer av unionen.

C.  I det globaliserade informationssamhället blir behovet av en fördjupad europeisk integration som bygger på en grund av demokratisk legitimitet, möjlighet till ansvarsutkrävande, transparens och medborgarnas samtycke allt tydligare.

D.  Närmare europeisk integration bör leda till ett ökat parlamentariskt deltagande på såväl nationell nivå som unionsnivå.

E.  Unionen befinner sig vid ett vägskäl och måste tydligt välja att antingen slå sig samman inom unionen för att bygga en framtid med en starkare och värdedriven union grundad på solidaritet i en globaliserad värld, eller att vända sig inåt och tvingas att passivt underordna sig globaliseringen.

F.  Den ekonomiska och finansiella krisen och bankkrisen och den rådande ekonomiska nedgången har lett till höga offentliga och privata skulder på nationell nivå och finansieringsproblem i den offentliga sektorn i flera medlemsstater, och tillsammans med alltför stora makroekonomiska obalanser har detta snabbt, direkt och negativt påverkat den socioekonomiska utvecklingen i euroområdet och unionen i dess helhet.

G.  Mellan 2008 och mitten av 2012 steg arbetslöshetsnivån i de 27 EU-medlemsstaterna från cirka 7 % till 10,4 %, eller 25 miljoner arbetslösa, och mer än en av fem ungdomar är arbetslös (22 %). Vissa medlemsstater har en ungdomsarbetslöshet på över 50 %.

H.  Skapandet av arbetstillfällen, sysselsättning av god kvalitet och anständigt arbete är mycket viktiga faktorer för att man ska kunna ta sig ur den nuvarande krisen.

I.  Flera medlemsstater står för närvarande inför en mycket krävande ekonomisk och finansiell situation som förvärras genom de fortsatta spänningarna på statsobligationsmarknaderna, vilka återspeglas i höga låneräntor för vissa länder samt låga eller negativa låneräntor för vissa andra länder och en avsevärd finansiell och ekonomisk instabilitet.

J.  Skillnaderna i konkurrenskraft, som utvecklas i olika riktningar, tillsammans med en låg tillväxtpotential, hög arbetslöshet med stora offentliga och privata skulder har inte bara negativa effekter i vissa medlemsstater, utan gör även hela euroområdet sårbart.

K.  Den aktuella utvecklingen har tydligt visat att euroområdet ännu inte är ordentligt förberett för att lösa krisen eller vidta lämpliga åtgärder mot de regionala och globala ekonomiska kriserna på sitt eget territorium.

L.  Eurons stora betydelse, såväl inom euroområdet som på global nivå, som den andra viktigaste internationella reservvalutan kräver ett kraftfullt europeiskt svar och en samordnad europeisk aktion för att åter få tillväxt och stabilitet i ekonomin.

M.  Under det senaste årtiondet har euron haft många fördelar för EU-medborgarna, och har exempelvis skapat prisstabilitet, gjort att kostnaderna för valutakonverteringar inom euroområdet försvunnit, omöjliggjort nominella devalveringar i konkurrenssyfte, lett till lägre räntor, främjat integrationen av finansmarknaderna och underlättat gränsöverskridande kapitalrörelser.

N.  Unionens gemensamma valuta bör inte bli en symbol för splittring som hotar hela EU-projektet, utan bör förbli hela unionens valuta för en union som har förmåga att fatta långtgående beslut för att skapa en gemensam och blomstrande framtid.

O.  Under utvecklingen mot en verklig ekonomisk och monetär union bör viljan hos de medlemsstater som har valt att inte införa euron för att i stället behålla sina respektive nationella valutor respekteras.

P.  Medlemskapet i euroområdet förutsätter ett omfattande ekonomiskt och finansiellt ömsesidigt beroende mellan de berörda medlemsstaterna och kräver därför en mycket närmare samordning av den finansiella, finanspolitiska, sociala och ekonomiska politiken samt en överföring av behörighet från medlemsstaterna till unionen, kopplat till strängare tillsynsinstrument och ett effektiv genomdrivande. Denna närmare samordning av medlemsstater som har euron som valuta, eventuellt med stöd från en grupp av andra villiga medlemsstater, måste emellertid utvecklas inom ramen för ”två hastigheter, ett Europa” i syfte att undvika politiska åtgärder som i till slut skulle leda till att det skapas två olika Europa.

Q.  Av den senaste Eurobarometerundersökningen framgår att den ihållande krisen har lett till att förtroendet för de politiska institutionerna har minskat kraftigt såväl i medlemsstaterna som på unionsnivå. Även allmänhetens uppfattning om unionen har blivit påtagligt mer negativ. EU-medborgarna anser dock fortfarande att unionen är den aktör som mest effektivt kan hantera den ekonomiska krisen.

R.  Unionen och de nationella beslutsfattarna bör ständigt förklara för medborgarna vilka fördelarna är med europeisk integration och en gemensam valutas effekter och utmaningar, däribland kostnaderna för och riskerna med en upplösning av euroområdet.

S.  17 medlemsstater har redan antagit unionens gemensamma valuta och de flesta andra kommer att ansluta sig till euron när de är redo.

T.  Alla tvivel på EMU:s framtid i allmänhet, inklusive omöjligheten att lämna eurosamarbetet, och på unionens gemensamma valuta i synnerhet, är ogrundade eftersom en stark union ligger i alla medborgares intresse.

U.  Att återupprätta förtroendet är huvuduppgiften för att övertyga EU-medborgarna och företagen att återigen börja investera i ekonomin och skapa förutsättningar för finansinstituten att på nytt tillhandahålla krediter för realekonomin på breda men sunda grunder.

V.  Eurokrisen är komplex och kräver kontinuerliga och mångfacetterade insatser på alla institutionella och politiska nivåer.

W.  EU-institutionerna och stats- och regeringscheferna i medlemsstaterna i allmänhet och i medlemsstaterna i euroområdet i synnerhet spelar en viktig roll för att skapa en finanspolitisk union på ett sådant sätt att alla mekanismer i euroområdets krishantering, till exempel Europeiska stabilitetsmekanismen, ingår i en institutionell miljö där Europaparlamentet deltar fullt ut som medlagstiftare. Den nuvarande mellanstatliga strukturen uppvisar en allvarlig brist på demokratisk legitimitet. Den gemensamma valutan kan endast stabiliseras om medlemsstaterna är villiga att föra upp kontrollen över finanspolitiken till unionsnivå.

X.  För att återupprätta förtroendet krävs också att stats- och regeringscheferna och deras ministrar i respektive medlemsstater försvarar och förklarar de politiska beslut som har fattats på unionsnivå. Genom att på ett orättvist sätt i vissa fall lägga ansvaret för impopulära beslut på unionen spelas ett särskilt farligt opinionsspel som riskerar att undergräva unionen, urholka solidariteten och till slut skada trovärdigheten för de nationella ledarna själva och eventuellt hela EU-projektet.

Y.  Unionen är socialt bräcklig för ögonblicket. Flera av medlemsstaterna genomför extremt krävande strukturella reform- och konsolideringsprogram. En politisk union är till sist enda möjligheten att klara av tider som dessa, uppmuntra till solidaritet och fortsätta det europeiska projektet.

Z.  Europeiska rådet och euroområdet bekräftade vid sitt toppmöte den 28–29 juni 2012 sin beslutsamhet att vidta de nödvändiga åtgärderna för att säkerställa ett finansiellt stabilt, konkurrenskraftigt och välmående Europa och därmed öka medborgarnas välfärd.

AA.  Den allt större klyftan mellan länderna i EU:s kärn- och randområden får inte bli kronisk. Permanenta ramar måste inrättas som gör att medlemsstater med problem kan få ett solidaritetsbaserat stöd från andra medlemsstater. De medlemsstater som vill samarbeta solidariskt bör vara skyldiga att ta sitt ansvar för att genomföra alla sina åtaganden inom budgetområdet samt sina landsspecifika rekommendationer och sina åtaganden inom ramen för den europeiska planeringsterminen, i synnerhet de som avser stabilitets- och tillväxtpakten, europluspakten, Europa 2020-strategin och förfarandet vid alltför stora obalanser, med hänsyn tagen till landsspecifika omständigheter. Att säkra den finansiella stabiliteten i varje enskild medlemsstat ligger i samtliga medlemsstaters gemensamma intresse. I artikel 121 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) anges att medlemsstaterna ska betrakta den ekonomiska politiken som en fråga av gemensamt intresse och samordna den inom rådet.

AB.  Det är av avgörande betydelse för en återgång till tillväxt att den inre marknaden fullbordas. Kommissionen, i dess egenskap av fördragens väktare, måste öka sina ansträngningar att tvinga fram genomförande och efterlevnad av den rådande lagstiftning som gäller den inre marknaden. För att den inre marknaden ska fungera korrekt är det nödvändigt att reglerna om marknadsintegration bygger mer på förordningar än på direktiv.

AC.  Den europeiska integrationen är utan tvivel en oåterkallelig och progressiv process.

Vägen framåt: rapporten från de fyra ordförandena

AD.  Det är ur demokratisk synvinkel och i ljuset av alla bestämmelser i Lissabonfördraget oacceptabelt att talmannen för Europaparlamentet, som består av valda företrädare för över 502 miljoner EU-medborgare, inte inbjöds att delta i utarbetandet av den ovannämnda rapporten med titeln ”Mot en verklig ekonomisk och monetär union”.

AE.  Tiden är inne för de politiska ledarna för och inom unionen att visa sin beslutsamhet, sin kreativitet, sitt mod, sin ihärdighet och sitt ledarskap när det gäller att avskaffa de kvarstående brister som fortsatt hindrar att EMU fungerar korrekt. Den mellanstatliga metoden har nått vägs ände och är inte väl lämpad för ett demokratiskt och effektivt beslutsfattande under 2000-talet. Det är dags att ta steget mot ett verkligt federalt Europa.

AF.  I den ovannämnda rapporten ”Mot en verklig ekonomisk och monetär union” väljer man otvetydigt att se framåt och försöker bryta cirkeln av misstroende genom strukturella åtgärder. Rapporten borde också beakta den sociala dimensionen.

AG.  Europeiska rådet uppmanade vid sitt möte den 28–29 juni 2012 sin ordförande att utveckla en specifik och tidsbunden färdplan för fullbordandet av en verklig ekonomisk och monetär union. Fastställandet av en global och långsiktig vision med hjälp av en färdplan är en viktig signal som bör bidra till att återupprätta förtroendet, som bör öka allteftersom färdplanen stegvis genomförs.

AH.  De stadiga framstegen vid genomförandet av den långsiktiga färdplanen erbjuder ingen omedelbar lösning på krisen och bör inte fördröja de kortsiktiga åtgärder som krävs.

AI.  Det kan inte uteslutas att nya fördragsändringar kan bli nödvändiga för att öka den demokratiska legitimiteten för en fullt ut fungerande ekonomisk och monetär union, och kommissionen bör ange vilka nu pågående lagstiftningsinitiativ som inte får fördröjas genom den långsiktiga institutionella utvecklingen.

AJ.  Fullbordande av en verklig ekonomisk och monetär union inom unionen kommer på medellång sikt att kräva att en fördragsändring genomförs.

AK.  Förfarandena och flexibiliteten i de gällande fördragen måste utnyttjas fullt ut för att snabbt förbättra styrningen av den ekonomiska och monetära unionen inom ramen för utformningen av ett verkligt europeiskt politiskt område. Detta är en förutsättning för att bygga upp ett demokratiskt samförstånd inför en omfattande och framgångsrik framtida fördragsändring.

AL.  Europaparlamentet har rätt att förelägga rådet förslag till ändringar av fördragen, som sedan ska granskas av ett konvent, för att fullborda utformningen av en verklig ekonomisk och monetär union genom att öka unionens befogenheter, särskilt inom området för den ekonomiska politiken, samt förstärka unionens egna medel och budgetkapacitet, kommissionens roll och demokratiska ansvarighet samt Europaparlamentets rättigheter.

AM.  Det är realistiskt och rimligt att tänka sig att ett sådant konvent inte bör äga rum före nästa val till Europaparlamentet, men förberedelserna inför ett sådant konvent bör inledas redan före detta val.

AN.  Både de åtgärder som föreslås enligt de gällande fördragen och genom framtida fördragsändringar bör innebära att de medlemsstater som inte har antagit euron ges möjlighet att delta och att unionens integritet garanteras.

AO.  Framtida fördragsändringar bör inte utgöra ett hinder för ett snabbt genomförande av vad som redan kan genomföras inom ramen för de befintliga fördragen. De nuvarande fördragen medger en bred marginal för avsevärda framsteg mot en ekonomisk och monetär union som bygger på starkare och mer integrerade finansiella, budgetmässiga och ekonomisk-politiska ramar, en starkare demokratisk legitimitet och ett tydligare ansvarstagande.

AP.  Lissabonfördragets potential avseende sysselsättnings- eller socialpolitiken har hittills inte utnyttjats fullt ut, först och främst när det gäller följande:

   Artikel 9 i EUF-fördraget, enligt vilken främjandet av hög sysselsättning och garantier för ett fullgott socialt skydd ska beaktas vid fastställandet och genomförandet av EU:s politik och verksamhet.
   Artikel 151 i EUF-fördraget, enligt vilken ”EU:s och medlemsstaternas mål ska [...] vara att främja sysselsättningen, att förbättra levnads- och arbetsvillkor och därigenom möjliggöra en harmonisering samtidigt som förbättringarna bibehålls, att åstadkomma ett fullgott socialt skydd, en dialog mellan arbetsmarknadens parter och en utveckling av de mänskliga resurserna för att möjliggöra en varaktigt hög sysselsättning samt att bekämpa social utslagning”.
   Artikel 153.1 i EUF-fördraget i allmänhet, och i synnerhet 153.1 h som föreskriver ”integrering av personer som står utanför arbetsmarknaden”.

AQ.  I artikel 48.7 i EUF-fördraget föreskrivs att ett särskilt förfarande ska följas vid antagandet av en akt för vilket det i fördraget krävs ett särskilt lagstiftningsförfarande i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Artikel 333 i EUF-fördraget innehåller även bestämmelser om gör det möjligt att utnyttja det ordinarie lagstiftningsförfarandet inom ramen för förstärkt samarbete.

AR.  Ambitionen bör vara att alla medlemsstater gemensamt vidtar åtgärder för en fördjupad europeisk integration. Beslut som endast omfattar euroområdet kan vid behov krävas eller vara motiverade mot bakgrund av euroområdets specifika särdrag, inklusive rimliga och rättvisa möjligheter för andra medlemsstater att delta med balanserade rättigheter och skyldigheter.

AS.  Det behövs en gemensam europeisk ungdomsstrategi för att motverka ungdomsarbetslöshet och risken att en hel generation går förlorad i Europa.

Bankunion

AT.  De åtgärder som hittills har vidtagits för att stabilisera det finansiella systemet har inte lyckats återupprätta förtroendet fullt ut. Europeiska centralbanken har genom en serie av exceptionella tillfälliga stödåtgärder för både medlemsstaterna och bankerna spelat en central roll i detta räddningsarbete utan att förlora sitt centrala mål ur sikte, nämligen att garantera prisstabiliteten.

AU.  ECB:s fördragsbaserade operativa oberoende när det gäller valutapolitiken förblir en hörnsten för EMU:s och den gemensamma valutans trovärdighet.

AV.  Den osäkra situationen inom banksektorn i flera medlemsstater och i unionen som helhet hotar realekonomin och de offentliga finanserna, och kostnaden för att hantera bankkrisen är betungande för skattebetalarna och realekonomins utveckling, vilket försvårar tillväxten. De befintliga mekanismerna och strukturerna är otillräckliga när det gäller att förhindra negativa spridningseffekter.

AW.  Medlemsstaterna lider av den uppenbara obalansen mellan banker som genomför operationer på en europeisk marknad och de löpande skulder som ska betalas med deras statspapper. Under den nuvarande krisen har det blivit uppenbart att kopplingen bank–statspapper är starkare och mera skadlig inom en monetär union där den interna räntan är fast och det inte finns någon mekanism på unionsnivå för att lätta på kostnaderna för omstrukturering av banker.

AX.  För att EMU ska fungera smidigt måste den negativa återkopplingen mellan statspapper, banker och realekonomin brytas.

AY.  Krisen har skapat en spridning av utlåningsräntor och har också de facto splittrat den inre marknaden för finansiella tjänster.

AZ.  Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen och konsekvent konstaterat att det finns ett akut behov av kompletterande och långtgående åtgärder för att lösa krisen i banksektorn. Åtskillnad bör göras mellan kortsiktiga åtgärder för att stabilisera situationen med den akuta bankkrisen, och medelfristiga och långsiktiga åtgärder, bland annat att uppfylla G20-åtagandet att i god tid, fullständigt och konsekvent införa internationellt överenskomna regler om bankernas kapital, likviditet och utlåning, vilka syftar till att förverkliga en fullt ut fungerande europeisk bankunion.

BA.  Inga åtgärder som vidtas inom ramen för en sådan bankunion får förhindra ett fortsatt korrekt funktionssätt för den inre marknaden för finansiella tjänster och den fria rörligheten för kapital.

BB.  Finansinstituten och deras företrädare bör agera ansvarsfullt och uppfylla höga moraliska krav som gynnar realekonomin.

BC.  Unionen behöver en gemensam europeisk tillsynsmekanism för bankinstitut. För att skapa tillräckligt förtroende för finansmarknaden och stabilitet på den gemensamma inre marknaden för finansiella tjänster är det nödvändigt med europeiska ramar för en sund och effektiv insättningsgaranti och för avveckling av banker.

BD.  Alla åtgärder för att skapa en bankunion bör åtföljas av en förbättring av insyn och ansvarstagande för de institut som omfattas av den.

BE.  Man bör undersöka frågan om huruvida det är nödvändigt att kräva att vissa särskilt riskfyllda finansiella verksamheter inom en bankgrupp rättsligt separeras från inlåningsbanker, i linje med rekommendationerna från Liikanen-rapporten.

BF.  Tillsynsmyndigheterna i allmänhet bör upptäcka och åtgärda problem i ett tidigt skede för att förhindra att kriser uppstår och för att bevara den finansiella stabiliteten och motståndskraften.

BG.  Merparten av banktillsynsbefogenheterna inom unionen i dag ligger hos de nationella tillsynsmyndigheterna, med den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) (EBA), som inrättades genom förordning (EU) nr 1093/2010(1), i en samordnande roll. Det rådande systemet med nationell tillsyn har visat sig vara alltför fragmenterat för att kunna hantera de aktuella utmaningarna.

BH.  En effektiv europeisk tillsynsmekanism av hög kvalitet är oumbärlig för att kunna upptäcka problem och åtgärda dem resolut, för att garantera lika villkor för alla bankinstitut, för att återupprätta det gränsöverskridande förtroendet och för att undvika fragmentering av den inre marknaden.

BI.  En tydlig uppdelning av det operativa ansvaret bör fastställas mellan en europeisk tillsynsmekanism och de nationella tillsynsmyndigheterna, med hänsyn till bankernas storlek och affärsmodell och vilka tillsynsuppgifterna är, samt med beaktande av proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna.

BJ.  Den europeiska tillsynen av bankinstitut inom EMU och en utökad roll för EBA i bevarandet av den inre marknaden är absoluta prioriteringar när det gäller att hantera krisen. Av hänsyn till stabiliteten på den inre finansiella marknaden bör man emellertid se till att medlemsstater som inte har euron som valuta och som bestämmer sig för att ansluta sig till den gemensamma tillsynsmekanismen erbjuds en deltagandeform som garanterar symmetri mellan de skyldigheter som de tar på sig och effekterna på beslutsfattandet.

BK.  Den gemensamma tillsynsmekanismen bör från första början omfatta de finansinstitut som kräver direkt stöd från unionen samt systemviktiga finansinstitut.

BL.  Trots den europeiska gemensamma tillsynsmekanismens oberoende av politiskt och industrins inflytande måste den inför Europaparlamentet regelbundet och vid behov förklara, motivera och svara för sina åtgärder och beslut avseende europeisk tillsyn, med tanke på den inverkan som tillsynsåtgärderna kan ha på offentliga finanser, banker, anställda och kunder. Faktisk demokratisk ansvarighet förutsätter bl.a. att Europaparlamentets godkännande krävs för tillsättning av ordföranden för den gemensamma tillsynsmekanismen, som väljs genom en öppen urvalsprocess, att det krävs att ordföranden ska rapportera till och blir utfrågad av parlamentet, att parlamentet ges rätt att ställa skriftliga eller muntliga frågor samt att parlamentet ges undersökningsrätt i enlighet med EUF-fördraget.

BM.  ESM ska i framtiden under vissa förhållanden direkt kunna finansiera banker med problem. Att få den gemensamma tillsynsmekanismen färdig för användning är därför den viktigaste uppgiften i genomförandet av bankunionen.

BN.  Den gemensamma uppsättning regler (den gemensamma regelboken) som håller på att utvecklas av EBA bör säkerställa att harmoniserade regler tillämpas enhetligt inom unionen. Denna gemensamma regelbok om banktillsyn och mer allmänt harmoniserade och förbättrade tillsynsregler är nödvändig för att den gemensamma tillsynsmekanismen ska bli effektiv, eftersom den europeiska tillsynsmyndigheten inte kan arbeta med olika nationella tillsynsregler.

BO.  Efter inrättandet av den gemensamma tillsynsmekanismen bör omröstningsreglerna inom EBA noga anpassas för att främja ett konstruktivt samarbete mellan medlemsstater i respektive utanför euroområdet, samt garantera att samtliga medlemsstaters intressen till fullo beaktas.

BP.  De pågående lagstiftningsförfarandena avseende den gemensamma tillsynsmekanismen bör avslutas utan dröjsmål.

BQ.  För att den nya finansiella strukturen ska kunna realiseras är det nödvändigt att omgående komma ur blockeringen av förhandlingarna om insättningsgarantisystem och direktivet om system för ersättning till investerare, eftersom förhandlingarna mellan Europaparlamentet och rådet har legat nere trots deras avgörande betydelse för att säkra gemensamma mekanismer för bankavveckling och garantier för kunders insättningar.

BR.  Ett gemensamt europeiskt insättningsgarantisystem kräver gemensamma höga krav på alla insättningsgarantisystem i unionen för att uppnå samma skydd, så att man uppnår samma heltäckande skydd och samma stabilitet hos insättningsgarantisystemen, och kan garantera lika konkurrensvillkor. Endast härigenom skapas förutsättningar för den flexibilitet som krävs för att ge utrymme för särskilda nationella förhållanden inom finanssektorn.

BS.  En gemensam europeisk insättningsgarantifond med fungerande insättningsgarantier som stöds av adekvat finansiering och därmed ökar systemets trovärdighet och insättarnas förtroende kan vara den slutliga målsättningen, när väl ett effektivt avvecklingssystem och en effektiv gemensam tillsynsmekanism fungerar.

BT.  Förhandsplanering, snabba åtgärder, tidiga ingripanden, tillbörlig aktsamhet, tillgång till kvalitativ information samt trovärdighet är grundläggande för att hantera bankkriser.

BU.  Ett gemensamt europeiskt återhämtnings- och avvecklingssystem bör inrättas, helst samtidigt som den gemensamma tillsynsmekanismen träder i kraft, i syfte att återupprätta den ekonomiska bärkraften hos banker med problem och avveckla olönsamma finansinstitut.

BV.  På kort sikt bör antagandet av de nuvarande förslagen från kommissionen beträffande krishanteringsregler för banker i kris ha absolut prioritet.

BW.  Det övergripande syftet med ett effektivt avvecklingssystem och gemensamma rekonstruktionsregler är att minimera den potentiella användningen av skattemedel för att rekonstruera och avveckla bankinstitut.

BX.  För att skydda privata besparingar är det nödvändigt att europeiska fonder för insättningsgaranti, samt för rekonstruktion och avveckling, är funktionsmässigt åtskilda men samtidigt effektivt utformade.

BY.  Avvecklings- och insättningsgarantimekanismer bör ha en stark finansiell struktur, i första hand inrättad på förhand och grundad på bidrag från finansindustrin, varvid ett enskilt finansinstituts bidrag bör återspegla den risk som det institutet utgör, och där offentliga europeiska medel endast tjänar som en sista bromsåtgärd, reducerad till ett minimum.

Finanspolitisk union

BZ.  Den ovannämnda rapporten ”Towards a Genuine Economic and Monetary Union” var ett viktigt steg framåt eftersom man i den konstaterade att ”för att EMU ska fungera friktionsfritt krävs inte bara att de åtgärder som man redan har kommit överens om inom ramen för en förstärkt ekonomisk styrning (särskilt stabilitets- och tillväxtpakten och avtalet om stabilitet, samordning och styrning) genomförs snabbt och kraftfullt, utan även att man tar ett kvalitativt steg mot en finansunion”.

CA.  Sunda offentliga finanser, balanserade budgetar över konjunkturcykeln, utsikter till hållbar tillväxt på medellång sikt, liksom tillräckliga offentliga investeringar är grundläggande krav för långsiktig ekonomisk och finansiell stabilitet, för välfärdsstaten och för att kunna betala kostnaden för den förväntade demografiska utvecklingen.

CB.  En smidigt fungerande ekonomisk och monetär union kräver ett fullständigt och snabbt genomförande av de åtgärder som redan fastställts genom den förstärkta ramen för ekonomisk styrning, såsom den förstärkta stabilitets- och tillväxtpakten och den europeiska planeringsterminen kompletterad av tillväxtfrämjande åtgärder. Senast fem år efter att avtalet om stabilitet, samordning och styrning (TSCG) har trätt i kraft bör man, på basis av en utvärdering av erfarenheterna av genomförandet av detta fördrag och i enlighet med EU-fördraget och EUF-fördraget, vidta de åtgärder som krävs för att inlemma det centrala innehållet i TSCG i unionens rättsliga ram.

CC.  Enligt tillväxt- och sysselsättningspakten är det nödvändigt med en differentierad och tillväxtfrämjande budgetkonsolidering och särskild uppmärksamhet måste ägnas åt satsningar på framtidsområden. Kommissionen bör presentera förslag om hur man inom unionens och medlemsstaternas finanspolitiska ramar ska välja ut de investeringar som ska prioriteras.

CD.  Krisen har tydligt visat att det behövs en kvalitativ utveckling mot en stabilare och mer demokratisk finanspolitisk union med ökade egna medel för unionen och effektivare mekanismer för att korrigera en ohållbar finanspolitisk utveckling, hantera skuldnivåer och fastställa de övre gränserna för medlemsstaternas budgetbalans.

CE.  En verklig ekonomisk och monetär union måste stödjas och accepteras av EU-medborgarna och man måste därför se till att politiska beslutsfattare, arbetsmarknadens parter och det civila samhällets organisationer deltar på alla politiska nivåer.

CF.  Kompletterande mekanismer för att se till att alla medlemsstater uppfyller åtagandena i sina individuella budgetförfaranden bör förstärka, inte försvaga, den nuvarande ekonomiska styrningen. Den oberoende rollen för kommissionsledamoten med ansvar för ekonomiska och monetära frågor behöver förstärkas och åtföljas av starka mekanismer för ansvarighet gentemot både Europaparlamentet och rådet. Ett europeiskt finansdepartement bör inrättas, styrt av en europeisk finansminister som är personligen ansvarig inför Europaparlamentet.

CG.  Flexibilitetsklausulen (artikel 352 i EUF-fördraget) kan användas i syfte att inrätta ett europeiskt finansdepartement styrt av en europeisk finansminister, vilket är ett centralt inslag i en verklig ekonomisk och monetär union.

CH.  I artikel 136 i EUF-fördraget ges möjlighet att, i enlighet med det relevanta lagstiftningsförfarandet bland de förfaranden som avses i artiklarna 121 och 126 i EUF-fördraget, anta särskilda åtgärder för att förbättra samordningen och övervakningen av budgetdisciplinen i de medlemsstater som har euron som valuta. En sådan lagstiftning kan föreskriva att kommissionen ska ges befogenhet att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av lagstiftningsakten. Enligt EUF-fördraget har Europaparlamentet eller rådet möjlighet att återkalla delegeringen till kommissionen.

CI.  Den allmänna regeln i unionens rättsordning är att Europeiska unionens domstol har befogenhet att kontrollera att EU-rätten iakttas vid tolkningen och tillämpningen av fördragen, såvida detta inte uttryckligen har undantagits.

CJ.  Trepartsförhandlingarna om de så kallade förordningarna om paketen med två lagförslag bör snart ge konkreta politiska resultat.

CK.  Stabilitets- och tillväxtpakten är till sin utformning ett instrument för cyklisk stabilisering som, genom att tillåta att medlemsstaterna har ett underskott på högst 3 %, gör det möjligt att bekämpa och absorbera ekonomiska chocker i berörda medlemsstater. Denna kontracykliska politik kan bara fungera om medlemsstaterna bygger upp budgetöverskott när tiderna är goda. De finansiella stödmekanismerna, som exempelvis den europeiska stabilitetsmekanismen, ska vara en sista utväg.

CL.  De medlemsstater som är parter till TSCG i EMU måste till kommissionen och rådet rapportera sin planerade utgivning av instrument för offentliga lån och möjliggöra en tidig samordning av utgivning av skuldinstrument på unionsnivå.

CM.  Enligt de gällande fördragen kan de medlemsstater som har euron som valuta finansiera en ökad unionsbudget inom ramen för förfarandet för egna medel genom att införa särskilda skatter eller avgifter i enlighet med ett förfarande för förstärkt samarbete. Detta bör ske så att man särskilt prioriterar kopplingen till den redan befintliga ramen för unionens budget samtidigt som unionsbudgetens traditionella uppgift inte får undergrävas. En sådan ökad budgetkapacitet bör stödja tillväxt och social sammanhållning genom att åtgärda obalanser, strukturella skillnader och finansiella nödlägen som är direkt kopplade till den monetära unionen.

CN.  Gemensam utgivning av skuldinstrument kan på längre sikt och när en del stränga villkor är uppfyllda vara ett sätt att komplettera EMU. Gemensam utgivning av skuldinstrument med gemensamt och solidariskt ansvar inom euroområdet kan kräva att fördragen måste ändras.

CO.  Eftersom en gemensam utgivning av skuldinstrument kräver en hållbar finanspolitisk ram håller en sådan på att införas, vilken ska syfta till såväl förbättrad ekonomisk styrning, finanspolitisk disciplin och efterlevnad av stabilitets- och tillväxtpakten samt fungera som kontrollinstrument för att förhindra risken för överdrivet risktagande.

CP.  En starkare och bättre integrerad finanspolitisk union bör innehålla en gradvis överföring till en inlösenfond.

CQ.  Om instrument för gemensam utgivning av skuldinstrument införs på ett sätt som inte är trovärdigt kan det få okontrollerbara konsekvenser och leda till att förtroendet för euroområdets förmåga att agera beslutsamt på sikt urholkas.

CR.  Skuldkrisen har uppmuntrat unionen och särskilt euroområdet att inrätta nya finansiella solidaritetsinstrument i Europa: Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF), Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) och andra projekt som är relaterade till färdplanen för en verklig ekonomisk och monetär union. De finansiella effekterna av dessa instrument är mycket större när det gäller de berörda beloppen än unionens budget, och den innovativa idén med en central budget för euroområdet, som ska finansieras av medlemmarna i euroområdet, har nu föreslagits som den ultimata garantin för denna nya finansiella solidaritet.

CS.  Utökningen av antalet solidaritetsinstrument gör det svårt att bedöma varje medlemsstats faktiska bidrag till den europeiska solidariteten, vilket i hög grad överskrider medlemsstaternas respektive finansiella bidrag till unionens budget. Instrumentens stora skillnader när det gäller rättsliga grunder, interventionssätt och de berörda medlemsstaterna riskerar dessutom att göra hela arrangemanget svårt att styra för de europeiska ledarna, svårt att förstå för de europeiska medborgarna generellt sett och omöjligt att underställa någon form av parlamentarisk kontroll.

CT.  Den europeiska stabilitetsmekanismen skulle kunna integreras i EU:s rättsliga ram genom flexibilitetsklausulen (artikel 352 i EUF fördraget) tillsammans med den reviderade artikel 136 i EUF-fördraget.

CU.  Enligt de gällande fördragen kan rådet på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet (artikel 125.2 i EUF-fördraget) närmare fastställa definitioner för tillämpningen av principen om att inte överta medlemsstaters skulder.

CV.  Höga standarder för demokratisk ansvarsskyldighet på unionsnivå bör tillämpas på trojkan.

CW.  Kommissionens agerande när det gäller en finanspolitisk och ekonomisk union bör utgå från en lämplig social dialog och fullt ut respektera arbetsmarknadsparternas oberoende.

CX.  Europeiska statistiksystemets oberoende måste skyddas på både nationell nivå och unionsnivå för att upprätthålla den europeiska statistikens trovärdighet i dess viktiga roll som stöd till en fullständig finanspolitisk union (genom krav på hög standard och ett systemgemensamt sätt att utveckla, framställa och verifiera tillförlitligheten i den offentliga sektorns finansiella statistik).

CY.  Offentliga redovisningsstandarder bör gälla i alla medlemsstater på ett standardiserat sätt och bör vara underkastade interna och externa granskningsförfaranden, som ett viktigt komplement till kommissionens vidare befogenheter och revisionsrättens mer omfattande samordnarroll samt de nationella revisionsmyndigheternas verifiering av kvaliteten på de nationella källor som används för att beräkna skulder och underskott.

Ekonomisk union

CZ.  Stor tonvikt har hittills legat på den monetära sidan av EMU, men det finns även ett akut behov av att skapa en verklig ekonomisk union, där Europa 2020-strategin bör utgöra den bindande ramen för utformningen och genomförandet av den ekonomiska politiken.

DA.  Euro plus-pakten, Europa 2020-strategin och tillväxt- och sysselsättningspakten bör integreras i unionsrätten och bereda väg för införandet av en konvergenskod för medlemsstaternas ekonomier.

DB.  Den europeiska planeringsterminen utgör, såsom den beskrivs i stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del, en lämplig ram för samordningen av den ekonomiska politiken och de budgetrelaterade val som görs på nationell nivå i linje med de landsspecifika rekommendationer som rådet antagit.

DC.  I artikel 9 i EUF-fördraget krävs främjande av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildnings- och hälsoskyddsnivå.

DD.  Budgetkonsolidering, minskning av alltför stora makroekonomiska obalanser, strukturella reformer och investeringar krävs för att övervinna krisen och säkerställa kvalitativ och hållbar tillväxt och sysselsättning i ett kunskapsdrivet samhälle, vilket återspeglar de faktiska villkoren för ett EMU-medlemskap i en social marknadsekonomi. Strukturella reformer bär frukt endast på lång sikt.

DE.  Tillväxt- och sysselsättningspakten, som antogs vid Europeiska rådets möte den 28–29 juni 2012, kan ge ett viktigt bidrag till tillväxten och sysselsättningen samt när det gäller att öka EU:s konkurrensförmåga. Unionen och dess medlemsstater måste ta sitt ansvar och snabbt vidta åtgärder för att fullborda den inre marknaden och frigöra dess potential. Den nya inriktningen genom tillväxtpakten är välkommen, även om mobiliseringen av finansiella medel för tillväxtfrämjande åtgärder från strukturfonderna endast är en omfördelning av befintliga medel, vilket följaktligen inte ger ytterligare finansiella resurser.

DF.  Medlemsstaterna måste omgående genomföra de överenskomna reformerna genom sina nationella reformprogram, och de nationella parlamenten måste i rätt tid göra välgrundade granskningar av sina regeringars ageranden i detta hänseende.

DG.  Den inre marknaden kan inte utveckla sin fulla potential på grund av de hinder som fortfarande finns i vissa medlemsstater. För att EU-ekonomins hela tillväxtpotential ska kunna utnyttjas är det nödvändigt att fullborda den inre marknaden, särskilt när det gäller tjänster, energi, telekommunikation, standardisering, förenkling av reglerna för offentlig upphandling, nätverksindustrier, e-handel och upphovsrättsordning.

DH.  En fördjupad ekonomisk och finanspolitisk integration undergrävs utan större samordning på skatteområdet. Eftersom enhällighetsregeln på skatteområdet hindrar utvecklingen på detta område bör instrumentet med förstärkt samarbete användas oftare, med hänvisning till Europaparlamentets ståndpunkt om den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen och skatten på finansiella transaktioner. På skatteområdet krävs helt klart konvergens mellan skattesystemens struktur och skattebasen i medlemsstaterna. Skadlig skattekonkurrens mellan medlemsstaterna strider uppenbart mot den inre marknadens logik och måste åtgärdas,

DI.  Det är viktigt att den ekonomiska återhämtningen åtföljs av en arbetsmarknadspolitik som stimulerar arbetssökning och företagaranda och minskar den strukturella arbetslösheten, särskilt bland ungdomar, äldre och kvinnor, samtidigt som den skyddar den europeiska sociala modellen och fullt ut respekterar arbetsmarknadsparternas roll och rätten att förhandla om, ingå eller genomdriva kollektivavtal eller vidta kollektiva åtgärder med stöd av nationell lagstiftning och praxis. I denna mening bör integreringen av medlemsstaternas arbetsmarknader främjas för att öka arbetskraftens rörlighet över gränserna.

DJ.  En bindande samordning på unionsnivå bör användas för vissa viktiga ekonomiska politiska frågor som är särskilt relevanta för tillväxten och sysselsättningen.

DK.  Hållbara och varaktiga offentliga finanser är inte bara en fråga om en sparsam användning av knappa offentliga resurser, utan också om att tillämpa rättvis beskattning, progressiv skatt, välorganiserad skatteuppbörd, effektivare åtgärder mot alla former av skattebedrägeri och skatteflykt, skattesamarbete och skattesamordning inriktad på att begränsa skadlig skattekonkurrens samt ett välutvecklat skattesystem som främjar företagsutveckling och skapandet av arbetstillfällen.

DL.  Medlemsstaterna bör hållas ansvariga för genomförandet av Europa 2020-strategin.

DM.  Europa 2020-strategin måste genomgå en halvtidsöversyn. I denna översyn bör man inte dra sig för att namnge länder och man bör undersöka om målen ska justeras eller anpassas och på vilket sätt man kan öka pressen på medlemsstaterna att uppnå målen.

DN.  Tillgången på högkvalitativ europeisk statistik spelar en viktig roll i centrum av den nya ekonomiska styrningen, och den är särskilt avgörande för att man ska kunna stödja ett korrekt genomförande av dess viktigaste processer för övervakning och genomförande, såsom den europeiska planeringsterminen, förfarandet vid alltför stora makroekonomiska obalanser samt Europa 2020-strategin.

DO.  Man måste göra nya ansträngningar för att modernisera den europeiska statistikens framställningsmetoder, så att man kan garantera statistikens höga standard, kostnadseffektivitet och riktiga resursanvändning samt underlätta adekvat spridning till myndigheter, ekonomiska aktörer och medborgare, och underlätta deras tillgång till statistiken.

Från demokratisk legitimitet och ansvarighet till politisk union

DP.  Europeiska unionens legitimitet bygger på dess demokratiska värderingar, dess målsättningar samt dess befogenheter, instrument och institutioner.

DQ.  Denna legitimitet härleds från en dubbel medborgarrepresentation, en där medborgarna företräds av Europaparlamentet och en där medlemsstaterna företräds av rådet.

DR.  På grund av den aktuella krisen och det sätt på vilket beslut har fattats om vissa krisbekämpande åtgärder har debatten utvidgats om behovet av att öka de demokratiska aspekterna av beslutsfattandet inom EMU.

DS.  De politiska ledarna och representanterna för institutionerna, byråerna och andra unionsorgan bör vara politiskt ansvariga inför Europaparlamentet. Regelbunden rapportering och årliga presentationer av deras verksamhet och prognoser bör äga rum inför Europaparlamentets behöriga utskott.

DT.  Europeiska rådet har under de senaste åren försökt finna en väg ut ur krisen, och har utarbetat många förslag som unionen enligt fördragen inte alltid har tydliga befogenheter för.

DU.  Man kan beklaga Europeiska rådets beslut att följa den mellanstatliga vägen, och att därmed utesluta Europaparlamentet som en viktig aktör för att finna en väg ut ur krisen, även om detta var nödvändigt i vissa fall.

DV.  De förslag som faller inom räckvidden för unionens beslutsbefogenheter bör läggas fram i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och med Europaparlamentets fulla delaktighet.

DW.  Kommissionens genomförandebefogenheter i det regelbaserade tillvägagångssättet inom ramen för den ekonomisk styrningen, särskilt som de har fastställts genom den förstärkta stabilitets- och tillväxtpakten och den makroekonomiska övervakningsmekanismen, bör i efterhand underkastas demokratisk kontroll av Europaparlamentet, och ansvarighet inför detsamma.

DX.  De mellanstatliga instrument som har inrättats sedan krisens början i december 2009 bör ges unionskaraktär.

DY.  Det krävs mer demokratisk granskning, deltagande och medbeslutande i förhållande till ekonomisk, monetär och social politik, beskattning, den fleråriga budgetramen och egna resurser. Nuvarande övergångsklausuler bör aktiveras i detta syfte.

DZ.  Det är inte acceptabelt att Europaparlamentets talman inte får närvara under hela Europeiska rådets möten och eurogruppens toppmöten. Man bör omgående finna ett sätt att åtgärda denna brist på demokratisk legitimitet genom en politisk överenskommelse mellan de båda institutionerna.

EA.  Det är angeläget att ta itu med det rådande demokratiska underskottet i EMU och strikt koppla samman alla fortsatta steg mot en bankunion, en finanspolitisk union och en ekonomisk union med ökad demokratisk legitimitet och ansvarighet på unionsnivå.

EB.  När nya befogenheter överförs till eller införs på unionsnivå eller när nya EU-institutioner inrättas bör en motsvarande legitimitet, demokratisk kontroll av och ansvarighet inför Europaparlamentet garanteras.

EC.  Inga mellanstatliga avtal mellan medlemsstaterna bör upprätta parallella strukturer till unionens. Alla avtal som upprättar internationella eller övernationella ordningar bör vara föremål för en fullständig demokratisk granskning av Europaparlamentet.

ED.  Att med hjälp av ett verkligt europeiskt statistiksystem garantera framställning, verifiering och spridning av högkvalitativ europeisk statistik innebär ett avgörande bidrag till förbättringen av fullständig transparens och verklig offentlig ansvarighet vid utformning, förvaltning, genomförande och genomdrivande av unionens politik på unionsnivå och nationell nivå.

EE.  Samarbetet mellan Europaparlamentet och nationella parlament på grundval av protokoll nr 1 till EU- och EUF-fördraget om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen (protokoll nr 1) bör förstärkas för att förbättra åsiktsutbytet och kvaliteten på den parlamentariska verksamheten inom EMU:s styrning på både unionsnivå och nationell nivå. Ett sådant samarbete bör inte ses som inrättandet av ett nytt blandat parlamentariskt organ, vilket skulle vara både ineffektivt och illegitimt från demokratisk och konstitutionell synpunkt.

1.  Europaparlamentet anser att styrningen av Ekonomiska och monetära unionen måste inordnas i unionens institutionella ram för att den ska bli effektiv och för man ska kunna överbrygga den rådande politiska klyftan mellan den nationella politiken och EU-politiken.

2.  Europaparlamentet uppmanar alla institutioner att snabbt gå vidare genom att maximalt utnyttja de möjligheter och den flexibilitet som de gällande fördragen ger och samtidigt förbereda för nödvändiga fördragsändringar i syfte att garantera rättslig säkerhet och demokratisk legitimitet. Parlamentet upprepar att alternativet med ett nytt mellanstatligt avtal bör uteslutas.

3.  Europaparlamentet understryker att både de åtgärder som föreslås enligt de gällande fördragen och genom framtida fördragsändringar bör innebära att de medlemsstater som inte har antagit euron ges möjlighet att delta och att EU:s integritet garanteras.

4.  Europaparlamentet uppmanar rådet, som gav mandat till författarna till ovannämnda rapport ”Mot en verklig ekonomisk och monetär union”, att omedelbart utse Europaparlamentets talman som likvärdig medförfattare till detta förslag för att stärka den demokratiska legitimiteten.

5.  Europaparlamentet välkomnar att Europaparlamentets talmanskonferens, trots ett hittills endast informellt deltagande, har begärt att parlamentets behöriga utskott ska utvärdera de väsentliga förslagen tillsammans med de tre företrädare (sherpas) som förhandlar med Europeiska rådets ständiga ordförande för Europaparlamentets räkning.

6.  Europaparlamentet bekräftar att man till fullo kommer att utnyttja sin rätt att förelägga rådet förslag till ändringar av fördragen, som sedan ska granskas av ett konvent, för att fullborda utformningen av en verklig ekonomisk och monetär union genom att öka unionens befogenheter, särskilt avseende den ekonomiska politiken, samt förstärka unionens egna resurser och budgetkapacitet, kommissionens roll och demokratiska ansvarsskyldighet samt Europaparlamentets rättigheter.

7.  Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamenten att medverka i arbetet med att förbereda sina regeringars finanspolitiska planer och reformplaner innan de läggs fram för unionen. Parlamentet har för avsikt att föreslå konventet att lägga till denna uttryckliga förpliktelse till de nationella parlamentens uppgifter enligt artikel 12 i EUF-fördraget.

8.  Europaparlamentet uppmanar rådets ordförande att utan dröjsmål i samråd med parlamentet i ett ordinarie lagstiftningsförfarande enligt Lissabonfördraget behandla och anta de aktuella initiativ till lagstiftning som blockeras av rådet, i synnerhet sådana som rör CRD IV (kapitalkrav) och de nationella insättningsgarantisystemen.

9.  Europaparlamentet anser att det behövs en betydande förbättring av den demokratiska legitimiteten och ansvarigheten på unionsnivå för EMU:s styrning genom att Europaparlamentet ges en ökad roll. Detta är absolut nödvändigt och en förutsättning för eventuella fortsatta steg mot en bankunion, en finanspolitisk union och en ekonomisk union.

10.  Europaparlamentet anser att enligt de gällande fördragen kunde samordningen och övervakningen av budgetdisciplinen i de medlemsstater som har euron som valuta göras bindande och föremål för EU-domstolens kontroll enbart på grundval av artikel 136 i EUF-fördraget tillsammans med artikel 121.6. Från konstitutionell synpunkt bör detta steg dock övervägas endast om det medför en betydande förstärkning av Europaparlamentets roll när det gäller det närmare genomförandet av artikel 121.3 och 121.4 i EUF-fördraget och för att fullborda och genomföra det multilaterala övervakningsförfarandet med delegerade akter på grundval av artikel 290 i EUF-fördraget. Parlamentet påminner om att främjandet av hög sysselsättning och garantier för ett fullgott socialt skydd enligt fördragen ska beaktas när unionens politik och verksamhet utformas och genomförs, dvs. genom att med utgångspunkt i befintliga strategier införa en ny uppsättning riktlinjer för medlemsstaterna, inbegripet sociala och ekonomiska riktmärken med minimistandarder som ska tillämpas på grundpelarna i deras ekonomier.

11.  Europaparlamentet anser att en verklig ekonomisk och monetär union inte kan begränsas till ett regelsystem utan kräver ökad budgetkapacitet baserad på särskilda egna resurser (inbegripet en skatt på finansiella transaktioner), som inom ramen för unionsbudgeten bör stödja tillväxt och social sammanhållning genom att åtgärda obalanser, strukturella skillnader och finansiella nödlägen som är direkt kopplade till den monetära unionen, samtidigt som EU-budgetens traditionella uppgift att finansiera gemensam politik inte får undergrävas.

12.  Europaparlamentet anser att rådet enligt artikel 136 i EUF-fördraget på rekommendation av kommissionen, och efter omröstning med endast de ledamöter av rådet som företräder medlemsstater som har euron som valuta, kan anta bindande ekonomiska riktlinjer för länderna i euroområdet inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Parlamentet understryker att en stimulansmekanism skulle stärka den bindande karaktären av samordningen av den ekonomiska politiken. Parlamentet efterlyser ett interinstitutionellt avtal för att involvera Europaparlamentet i arbetet med att utarbeta och godkänna den årliga tillväxtöversikten och riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningen.

13.  Europaparlamentet upprepar sin avsikt att intensifiera samarbetet med de nationella parlamenten på grundval av protokoll nr 1. Parlamentet understryker att ett sådant samarbete inte bör ses som inrättandet av ett nytt blandat parlamentariskt organ, vilket skulle vara både ineffektivt och illegitimt ur demokratisk och konstitutionell synvinkel. Parlamentet betonar att Europaparlamentet, som parlamentariskt organ på unionsnivå, har full legitimitet för en förstärkt och demokratisk styrning av EMU.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt och efter samråd med alla berörda parter inför Europaparlamentet, såsom medlagstiftare, lägga fram förslag till akter om hur de detaljerade rekommendationerna i bilagan till detta betänkande ska följas.

15.  Europaparlamentet bekräftar att rekommendationerna följer subsidiaritetsprincipen och respekterar EU-medborgarnas grundläggande rättigheter.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, utöver de åtgärder som kan och måste vidtas omgående i enlighet med de befintliga fördragen, ange vilken institutionell utveckling som kan visa sig nödvändig för att inrätta en starkare EMU-struktur, som bygger på behovet av en integrerad finansiell ram, en integrerad budgetram och en integrerad ram för den ekonomiska politiken som bygger på en förstärkt roll för parlamentet.

17.  Europaparlamentet anser att det begärda förslagets ekonomiska konsekvenser bör täckas av lämpliga budgetanslag.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och de bifogade detaljerade rekommendationerna till kommissionen, Europeiska rådet, rådet, Europeiska centralbanken, Eurogruppens ordförande samt medlemsstaternas parlament och regeringar.

BILAGA

DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

1.  En integrerad finansieringsram

Rekommendation 1.1: En gemensam tillsynsmekanism

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

De föreliggande förslagen från kommissionen om en gemensam europeisk tillsynsmekanism bör antas så snart som möjligt för att säkerställa en effektiv tillämpning av tillsynsreglerna, riskkontroll samt krisförebyggande för kreditinstitut inom unionen.

Den rättsliga grunden, förslagets utformning samt dess innehåll bör ge alla medlemsstater möjlighet att delta helt och fullt i den gemensamma tillsynsmekanismen, i en form som garanterar de medlemsstater som inte har euron som valuta fullt deltagande i beslutsprocessen, vilket garanterar ett symmetriskt förhållande mellan överenskomna skyldigheter och inverkan på beslutsfattandet.

Det bör vara obligatoriskt för medlemsstaterna i euroområdet att delta i den europeiska tillsynsmyndigheten.

Förslaget bör vara föremål för en omfattande demokratisk granskning av Europaparlamentet, inom fördragens gränser.

Den rättsliga grunden bör omfatta Europaparlamentet såsom medlagstiftare i de fall då Europaparlamentets roll som medbeslutande organ inte kan utövas genom ett ”övervakningspaket”. Enligt artikel 263 i EUF-fördraget ska Europeiska unionens domstol granska lagenligheten av akter från ECB, förutom rekommendationer och yttranden, som är avsedda att ha rättsverkan i förhållande till tredje man.

Förslaget bör garantera att alla EBA:s arbetsuppgifter enligt förordning (EU) nr 1093/2010 fortsätter att genomföras på unionsnivå och att förslagen ligger i linje med väl fungerande europeiska tillsynsmyndigheter i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010.

Den gemensamma tillsynsmekanismen måste vara ansvarig inför Europaparlamentet och rådet för sina åtgärder och beslut i fråga om europeisk tillsyn, och bör rapportera till Europaparlamentets behöriga utskott. Demokratisk ansvarighet förutsätter bl.a. att Europaparlamentets godkännande krävs för tillsättning av ordföranden för den gemensamma tillsynsmekanismen, som väljs genom en öppen urvalsprocess, att det krävs att ordföranden ska rapportera till och blir utfrågad av Europaparlamentet, att Europaparlamentet ges rätt att ställa skriftliga eller muntliga frågor samt att Europaparlamentet ges undersökningsrätt i enlighet med EUF-fördraget.

Den europeiska gemensamma tillsynsmekanismen bör vara fristående i förhållande till nationella politiska intressen, och ska genom mandat från unionen och lämplig styrning se till att unionens intressen ges företräde framför nationella intressen.

Beslutsprocesserna inom den gemensamma tillsynsmekanismen bör beskrivas i det berörda lagstiftningsförslaget i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

Den europeiska tillsynsmyndigheten bör ha befogenhet och skyldighet att

   övervaka alla finansinstitut i de länder som omfattas av systemet, men med en tydlig uppdelning av det operativa ansvaret mellan den europeiska tillsynsmyndigheten och de nationella tillsynsmyndigheterna, med hänsyn till bankernas storlek och typ och tillsynsuppgifternas karaktär,
   agera på ett sätt som främjar bevarandet av den inre marknadens enighet, integritet och internationella konkurrenskraft, exempelvis genom att säkerställa att det inte finns några hinder för konkurrens mellan medlemsstaterna,
   ta vederbörlig hänsyn till vilken inverkan som dess verksamhet har för konkurrens och innovation på den inre marknaden, hela unionens integritet, unionens globala konkurrenskraft, den finansiella integreringen, konsumentskyddet och unionens strategi för sysselsättning och tillväxt,
   skydda stabiliteten och motståndskraften hos det finansiella systemets samtliga delar i alla deltagande medlemsstater, marknadernas och de finansiella produkternas transparens samt insättare, investerare och skattebetalare, med hänsyn till skillnaderna när det gäller marknader och institutionsformer,
   förhindra godtyckligt myndighetsutövande och garantera lika konkurrensvillkor,
   förstärka den internationella samordningen mellan tillsynsorganen och där så är lämpligt företräda unionen i internationella finansinstitut,
   i händelse av att de berörda nationella myndigheterna underlåter att agera vidta nödvändiga åtgärder för att omstrukturera eller avveckla finansinstitut som är på väg att gå i konkurs eller vars konkurs skulle medföra problem för samhällsnyttan i allmänhet.

De organ som ansvarar för tillsyn på övernationell nivå bör få tillräckliga resurser, bland annat i fråga om personal, för att garantera att de har den operativa kapacitet som krävs för att utföra sina uppdrag.

Rekommendation 1.2: Insättningsgarantier

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra allt den kan för att på grundval av Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 februari 2012 så snabbt som möjligt avsluta lagstiftningsförfarandet avseende det omarbetade direktivet om insättningsgarantisystem.

Med tanke på det långsiktiga målet för ett gemensamt europeiskt insättningsgarantisystem bör enhetliga tydliga krav ställas på alla insättningsgarantisystem i unionen så att man uppnår samma heltäckande skydd och samma stabilitet hos insättningsgarantisystemen, och kan garantera lika konkurrensvillkor. Endast härigenom kan man skapa förutsättningar för den flexibilitet som krävs för att ge utrymme för särskilda nationella förhållanden inom den finansiella sektorn.

Man bör undersöka alternativet med ett gemensamt europeiskt insättningsgarantisystem med fungerande insättningsgarantier som stöds av adekvat finansiering, och därmed ökar systemets trovärdighet och insättarnas förtroende, när väl ett effektivt avvecklingssystem och en effektivt gemensam tillsynsmekanism fungerar.

För att skydda privata besparingar är det nödvändigt att europeiska fonder för insättningsgaranti samt för rekonstruktion och avveckling hålls funktionsmässigt åtskilda men samtidigt är effektivt utformade.

Insättningsgarantimekanismer och återhämtnings- och avvecklingssystem bör ha en stabil finansiell struktur, i första hand i förebyggande syfte, som bygger på bidrag från industrin. Ett finansinstituts bidrag bör spegla institutets riskbild, och offentliga medel bör endast användas som en sista bromsåtgärd i minsta möjliga utsträckning.

Rekommendation 1.3: Återhämtning och avveckling

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

Det nuvarande förslaget till direktiv om inrättande av en ram för återhämtning och avveckling av kreditinstitut och värdepappersföretag bör antas så snart som möjligt i syfte att inrätta ett europeiskt system för tillämpning av avvecklingsåtgärder och på medellång sikt skapa förutsättningar för inrättandet av ett gemensamt europeiskt återhämtnings- och avvecklingssystem. Man bör ta hänsyn till att vissa banksektorer redan har mekanismer för fullständigt skydd och instrument för återhämtning och avveckling som bör erkännas, stödjas och beskrivas i rättsakten.

Det övergripande syftet med ett effektivt avvecklings- och återhämtningssystem måste vara att minimera den eventuella användningen av skattebetalarnas resurser för återhämtning och avveckling av bankinstitut.

För att skydda privata besparingar är det nödvändigt att europeiska fonder för insättningsgaranti samt för rekonstruktion och avveckling hålls funktionsmässigt åtskilda men samtidigt är effektivt utformade.

Återhämtnings- och avvecklingssystem samt insättningsgarantimekanismer bör ha en stabil finansiell struktur, i första hand i förebyggande syfte, som bygger på bidrag från industrin. Ett finansinstituts bidrag bör spegla institutets riskbild, och offentliga medel bör endast användas som en sista bromsåtgärd, reducerad till ett minimum.

Förslaget bör även vara förenligt med andra aspekter av Europaparlamentets resolution av den 7 juli 2010 med rekommendationer till kommissionen om gränsöverskridande krishantering inom banksektorn, som exempelvis harmonisering av insolvensrätten, gemensamma riskbedömningar och en gemensam uppsättning verktyg samt nivåer för ingripande.

Rekommendation 1.4: Ytterligare delar i en bankunion

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

   Krav på att vissa särskilt riskfyllda finansiella verksamheter inom en bankgrupp rättsligt separeras från inlåningsbanker, när så är nödvändigt, i linje med rekommendationerna från Liikanen-rapporten.
   Ett regelverk med ”samma regler för samma risker” som säkerställer att verksamheter som tillhandahåller bankliknande tjänster men som inte är banker och som interagerar med banker inte hamnar utom räckhåll för tillsynsmyndigheterna.
   Trovärdiga och regelbundna stresstester av bankernas finansiella hälsa som främjar upptäckten av problem och en effektiv dimensionering vid ingripande.
   Ett gemensamt enhetligt regelverk för tillsynen av samtliga banker och gemensamma makroprudentiella ramar för att förebygga ytterligare finansiell fragmentering.

2.  En integrerad finanspolitisk ram

Rekommendation 2.1: Paketet med två lagstiftningsförslag

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

På följande områden bör kommissionen vara skyldig att effektivt tillämpa de kompromisser som kommer att nås inom ramen för trepartsförhandlingarna om paketet med två lagstiftningsförslag mellan Europaparlamentet och rådet:

   Fastställande av en gemensam tidsplan för budgeten.
   Reform av de nationella budgetramarna.
   Bedömning av budgetplanerna inklusive en kvalitativ bedömning av offentliga investeringar och utgifter som avser Europa 2020-målen.
   Inrättande av ekonomiska partnerskapsprogram.
   Närmare övervakning av medlemsstater som har valutan som euro och som omfattas av förfarandet vid alltför stora överskott.
   Närmare övervakning av medlemsstater som har valutan som euro och som riskerar att inte uppfylla sina skyldigheter inom ramen för deras förfarande vid alltför stora underskott.
   Rapportering om utgivning av statspapper.
   Ett initiativ som i detalj anger ett antal program som krävs för att mobilisera ytterligare långsiktiga investeringar på cirka 1 % av BNP för att främja en hållbar tillväxt och komplettera de nödvändiga strukturreformerna.

Rekommendation 2.2: Överföringen till gemenskapen av den finanspolitiska pakten

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

Den finanspolitiska pakten bör, på basis av en utvärdering av erfarenheterna av dess genomförande och i enlighet med EU-fördraget och EUF-fördraget, införlivas snarast möjligt i unionens sekundärrätt.

Rekommendation 2.3: Beskattning

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

Med en allt mer sammansvetsad union när det gäller ekonomi, finanspolitik och budgetar behöver mera göras för att harmonisera skattesystemen och för att ta itu med den skadliga skattekonkurrens mellan medlemsstaterna som så uppenbart strider mot den inre marknadens logik. För det första, när alla försök till diskussion och kompromisser har misslyckats, bör förstärkt samarbete användas oftare inom skatteområdet (exempelvis för inrättande av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas eller en skatt på finansiella transaktioner), eftersom harmoniserade skatteramar kommer att stärka integrationen av budgetpolitiken.

Rekommendation 2.4: En central EU-budget finansierad av egna medel

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

När kommissionen och rådet utarbetar politiska alternativ bör de beakta Europaparlamentets ståndpunkter om den fleråriga budgetramen och egna resurser. Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen påpekat det akuta behovet av en reform av systemet för egna resurser och en återgång till andan och lydelsen i EUF-fördraget, i vilket det anges att unionens budget ska finansieras endast av egna resurser.

Situationer där finansieringsbehoven för unionens budget strider mot den nödvändiga budgetkonsolideringen i medlemsstaterna bör omedelbart åtgärdas. Det är därför dags att börja arbeta för en gradvis återgång till en situation där unionens budget finansieras med verkliga egna medel, vilket i motsvarande grad skulle göra situationen lättare för de nationella budgetarna. Dessutom påminns om att Europaparlamentet i sina resolutioner av den 29 mars 2007, den 8 juni 2011, den 13 juni 2012 och den 23 oktober 2012 redogjorde för sina synpunkter på vad ett verkligt system för egna medel innebär och hur detta system kan göras förenligt med den nödvändiga budgetkonsolideringen på nationell nivå på kort sikt.

Det krävs konsoliderade uppgifter om unionens, medlemsstaternas och de lokala och regionala myndigheternas offentliga räkenskaper, som avspeglar unionens mål, för att säkra ytterligare budgetsamordning i unionen. Kommissionen bör därför inkludera utarbetandet av sådana konsoliderade uppgifter i kommande lagstiftningsförslag.

Rekommendation 2.5: Gradvis överföring till en inlösenfond

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

Det bör ske en gradvis överföring av alltför stora skulder till en inlösenfond enligt förslaget från det tyska rådet med ekonomiska experter, i vilket det föreslås att man ska inrätta en tillfällig fond som ska ta över alla medlemsstaters skulder som överstiger 60 % och som uppfyller vissa kriterier. Skulderna skulle återbetalas under en 25-årsperiod, och sålunda skapa en fond som tillsammans med tillämpningen av alla existerande mekanismer kommer att hjälpa till att hålla medlemsstaternas totala skuldsättning under 60 % i framtiden.

Rekommendation 2.6: Åtgärder mot skatteflykt

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

Fri rörlighet för kapital får inte användas som ett sätt att undvika att betala skatt, särskilt för medlemsstater som har euron som valuta och som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om sin finansiella stabilitet i euroområdet. Kommissionen bör därför, i linje med sitt viktiga initiativ av den 27 juni 2012 om att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande samt aggressiv skatteplanering, avsluta internationella avtalsrundor och lägga fram förslag om att fördjupa samarbetet och samordningen mellan skattemyndigheterna.

En skatt på finansiella transaktioner bör inrättas enligt förfarandet för fördjupat samarbete i enlighet med artiklarna 326–333 i EUF-fördraget.

Rekommendation 2.7: Att säkerställa demokratisk tillsyn av den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM)

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

ESM bör utvecklas så att den styrs genom gemenskapsmetoden och är ansvarig inför Europaparlamentet. Viktiga beslut, såsom beviljande av finansiellt stöd till en medlemsstat och ingående av samförståndsavtal, bör underkastas Europaparlamentets grundliga granskning.

Den trojka som utsetts för att se till att samförståndsavtalen genomförs bör höras i Europaparlamentet innan den inleder sitt arbete, regelbundet rapportera till Europaparlamentet och vara underkastad parlamentets demokratiska kontroll.

Rekommendation 2.8: Att säkerställa demokratisk ansvarighet och den finanspolitiska samordningens legitimitet

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

Alla nyligen inrättade mekanismer för finanspolitisk samordning bör ges tillräckliga medel så att demokratisk ansvarighet och legitimitet kan säkerställas.

3.  En integrerad ram för den ekonomiska politiken

Rekommendation 3.1: Förbättrad förhandssamordning av den ekonomiska politiken och förbättring av den europeiska planeringsterminen

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

Kommissionen ska se till att de kompromisser som nås inom ramen för trepartsförhandlingarna om paketet med två lagstiftningsförslag mellan Europaparlamentet och rådet genomförs fullt ut.

Unionsinstrument för europeiskt socialt skydd och sociala minimistandarder bör undersökas noggrant, inklusive instrument för att tackla ungdomsarbetslösheten, som t.ex. en europeisk ungdomsgaranti.

Kommissionen bör omedelbart lägga fram förslag enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet för att omsätta stats- eller regeringschefernas åtagande av den 28 juni 2012 om en pakt för tillväxt och sysselsättning i sekundärlagstiftning. Medlemsstaternas åtagande att ”eftersträva differentierad tillväxtvänlig budgetkonsolidering under beaktande av stabilitets- och tillväxtpakten och landsspecifika omständigheter” och att främja ”investeringar i framtidsorienterade områden med direkt koppling till ekonomins tillväxtpotential” bör särskilt beaktas inom ramen för den ekonomiska samordningen.

Kommissionen bör lägga fram ett förtydligande om vilken status de årliga tillväxtöversikterna har. Den europeiska planeringsterminen bör involvera Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

För ytterligare budgetsamordning i unionen krävs det konsoliderade uppgifter om unionens, medlemsstaternas och de lokala och regionala myndigheternas offentliga räkenskaper, som avspeglar unionens mål. Kommissionen bör därför inkludera utarbetandet av sådana konsoliderade uppgifter i kommande lagstiftningsförslag.

På grundval av de olika delarna av den europeiska planeringsterminen bör behovet av ytterligare lagstiftning övervägas, vilket fastställs i den förstärkta stabilitets- och tillväxtpakten och mekanismen för makroekonomisk övervakning. Följande aspekter bör beaktas:

   Utveckling och förstärkning av den inre markanden och främjande av internationella handelsförbindelser är centralt för att främja en hållbar ekonomisk tillväxt, öka konkurrenskraften och hantera makroekonomiska obalanser. Kommissionen bör därför vara skyldig att i sin årliga tillväxtöversikt beakta vilka åtgärder som medlemsstaterna har kvar att vidta för att fullborda den inre marknaden.
   Det bör finnas en nära koppling mellan de nationella reformprogrammen och de nationella stabilitetsprogrammen. Lämplig övervakning bör säkerställa att de nationella reformprogrammen och de nationella stabilitetsprogrammen stämmer överens.
   Den europeiska planeringsterminen bör göra det möjlig att utveckla en större synergi mellan unionens och medlemsstaternas budgetar i syfte att nå målen för Europa 2020-strategin. I och med detta skulle den europeiska planeringsterminen också utvecklas genom att indikatorer för resurseffektivitet tas med.
   De regionala och lokala myndigheterna samt andra parter bör göras mer delaktiga i planeringen och genomförandet av de berörda programmen, för att skapa en starkare känsla av eget ansvar i insatserna för att uppnå målen på alla nivåer och öka förståelsen på gräsrotsnivå för målen och resultaten.
   Kommissionen bör senast den 1 december varje år anta den årliga tillväxtöversikten och förvarningsmekanismen, med ett särskilt kapitel för euroområdet. Kommissionen bör helt och fullt offentliggöra de underliggande makroekonomiska metoderna och antagandena.
   Kommissionen bör i den årliga tillväxtöversikten tydligt fastställa de viktigaste ekonomiska och finanspolitiska problemen i unionen och i de enskilda medlemsstaterna, föreslå prioriterade åtgärder för att komma till rätta med dessa problem, och identifiera vilka åtgärder som unionen och medlemsstaterna har vidtagit för att stödja en förbättrad konkurrenskraft, långsiktiga investeringar, avlägsna hindren för en hållbar tillväxt, nå målen i fördragen och i den gällande Europa 2020-strategin, genomföra de sju flaggskeppsinitiativen samt minska makroekonomiska obalanser.
   Medlemsstaterna och deras regioner bör särskilt involvera och regelbundet rådfråga de nationella och regionala parlamenten, arbetsmarknadens parter, myndigheter och det civila samhället i samband med utformningen av de nationella reform-, utvecklings- och sammanhållningsprogrammen.
   Kommissionen bör i den årliga tillväxtöversikten explicit fastställa eventuella gränsöverskridande spridningseffekter till följd av viktiga åtgärder som vidtagits avseende den ekonomiska politiken på unionsnivå och i medlemsstaterna.
   De kommissionsledamöter som har ansvaret för den europeiska planeringsterminen bör diskutera den årliga tillväxtöversikten med Europaparlamentets behöriga utskott så snart den har antagits av kommissionen.
   Rådet bör i juli framträda inför Europaparlamentets behöriga utskott för att förklara alla viktiga ändringar som man gjort i kommissionens föreslagna landsspecifika rekommendationer. Kommissionen bör delta i denna utfrågning för att framföra sina synpunkter på situationen.
   Medlemsstaterna bör lägga fram så detaljerade uppgifter som möjligt om de åtgärder och instrument som planeras inom ramen för de nationella reformprogrammen i syfte att nå de uppsatta nationella målen, inklusive tidsfristen för genomförandet, de förväntade konsekvenserna, potentiella spridningseffekter, riskerna med ett bristfälligt genomförande, kostnaderna samt uppgifter om en eventuell användning av unionens strukturfonder.
   Den bindande karaktären hos samordningen av den ekonomiska politiken skulle kunna förstärkas med incitamentmekanismer.

Rekommendation 3.2: En social pakt för Europa

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

Enligt fördragen ska främjandet av hög sysselsättning och garantier för ett fullgott socialt skydd beaktas vid utformning och genomförande av unionens politik och verksamhet.

I de särskilda reglerna för en bindande övervakning av budgetdisciplinen inom euroområdet både kan och bör de finansiella och makroekonomiska riktmärkena kompletteras med de sysselsättningsmässiga och sociala riktmärkena i den ovannämnda bestämmelsen genom lämpliga finansiella bestämmelser för unionen.

En social pakt för Europa bör inrättas, vilken bör främja

   anställning av unga, inklusive initiativ såsom en europeisk ungdomsgaranti,
   högkvalitativ och lämplig finansiering av offentliga tjänster,
   löner som det går att leva på,
   tillgång till subventionerade bostäder till överkomliga kostnader,
   ett socialt grundskydd för att garantera allmän tillgång till grundläggande hälsotjänster, oavsett inkomst,
   genomförandet av ett socialt protokoll till skydd för grundläggande sociala rättigheter och arbetstagarrättigheter,
   europeiska standarder för att hantera omstruktureringar på ett socialt och ansvarsfullt sätt,
   en ny strategi för hälsa och säkerhet, som inbegriper stressrelaterade sjukdomar,
   lika lön och lika rättigheter till arbete av samma värde för alla.

4.  Förstärkning av den demokratiska legitimiteten och ansvarigheten

Rekommendation 4.1: Ekonomisk dialog

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

Kommissionen bör vara skyldig att fullt ut tillämpa de kompromisser som kommer att nås inom ramen för trepartsförhandlingarna om paketet med två lagstiftningsförslag mellan Europaparlamentet och rådet.

Rekommendation 4.2: Europeiska finansiella bromsåtgärder

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

De åtgärder som vidtas inom ramen för den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och den europeiska stabilitetsmekanismen, och eventuella liknande framtida strukturer, bör vara föremål för en regelbunden demokratisk kontroll och tillsyn från Europaparlamentets sida, och revisionsrätten och Olaf bör också delta i kontrollen och tillsynen. Den europeiska stabilitetsmekanismen bör bli en EU-omfattande mekanism.

Rekommendation 4.3: En förstärkt roll för Europaparlamentet och interparlamentariskt samarbete inom ramen för den europeiska planeringsterminen

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

–  Europaparlamentets talman ska vid rådets vårmöte lägga fram Europaparlamentets synpunkter om den årliga tillväxtöversikten. Ett interinstitutionellt avtal bör förhandlas fram för att involvera Europaparlamentet i arbetet med att utarbeta och godkänna den årliga tillväxtöversikten och riktlinjerna för den ekonomiska politiken och för sysselsättningen.

–  Kommissionen och rådet bör närvara vid de interparlamentariska sammanträden mellan företrädare för de nationella parlamenten och företrädare för Europaparlamentet som anordnas under viktiga skeden av den europeiska planeringsterminen (dvs. efter att den årliga tillväxtöversikten och de landsspecifika rekommendationerna har lagts fram), vilket framför allt skulle göra det möjligt för de nationella parlamenten att beakta det europeiska perspektivet i diskussionerna om de nationella budgetarna.

Rekommendation 4.4: Öka transparensen, legitimiteten och ansvarigheten

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

–  För att förbättra transparensen bör Ekofin och Eurogruppen vara skyldiga att inför Europaparlamentet lägga fram viktiga interna dokument, dagordningar och bakgrundsmaterial före sina sammanträden. Dessutom bör ordföranden för Eurogruppen regelbundet framträda inför Europaparlamentet, t.ex. vid utfrågningar som anordnas av utskottet för ekonomi och valutafrågor.

   Europaparlamentet måste delta fullt ut i utarbetandet av de fyra ordförandenas rapport, i enlighet med gemenskapsmetoden, vilket kan ske på arbetsgruppsnivå (förberedande arbete) samt på ordförandenivå (beslutsfattande).
   Europaparlamentets talman bör inbjudas att delta i Europeiska rådets möten och euroområdets toppmöten.
   När nya befogenheter överförs till eller införs på unionsnivå eller när nya EU-institutioner inrättas bör en motsvarande demokratisk kontroll genom och ansvarighet inför Europaparlamentet garanteras.
   Europaparlamentet bör hålla en utfrågning och godkänna utnämningen av ordföranden för den europeiska stabilitetsmekanismen. Ordföranden bör vara ålagd att regelbundet rapportera till Europaparlamentet.
   Kommissionens företrädare för trojkan bör höras i Europaparlamentet innan de inleder sitt arbete och bör regelbundet rapportera till Europaparlamentet.
   En förstärkning av rollen för kommissionsledamoten med ansvar för ekonomiska och monetära frågor eller inrättandet av en europeisk finansmyndighet måste kopplas till tillräckliga garantier för demokratisk ansvarighet och legitimitet, bland annat godkännande- och kontrollbefogenheter för Europaparlamentet.
   Endast respekt för gemenskapsmetoden, unionsrätten och unionsinstitutionerna kan garantera respekten för demokratisk ansvarsskyldighet och legitimitet i Europeiska unionen. Enligt fördragen kan EMU endast inrättas av unionen.
   Euron är unionens valuta och Europaparlamentet är unionens parlament. Den framtida strukturen för EMU måste bekräfta att Europaparlamentet är ansvarighetens väktare på unionsnivå.
   Enligt gemenskapsmetoden måste Europaparlamentet vara fullständigt delaktigt i utarbetandet av en strategi för EMU:s framtid.

Alla beslut som rör en förstärkning av den ekonomiska och monetära unionen måste fattas på grundval av fördraget om Europeiska unionen. Varje avvikelse från gemenskapsmetoden och en ökad användning av mellanstatliga avtal splittrar och försvagar Europeiska unionen, inbegripet euroområdet.

(1) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.


Den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens verksamhet under 2011
PDF 216kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 20 november 2012 om den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens arbete under 2011 (2012/2048(INI))
P7_TA(2012)0431A7-0328/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (Cotonouavtalet)(1) och ändrat första gången i Luxemburg den 25 juni 2005 och i Ouagadougou den 22 juni 2010(2),

–  med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens arbetsordning, som antogs den 3 april 2003(3) och senast ändrades i Budapest (Ungern) den 18 maj 2011(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006, antagen av rådet den 18 december 2006, om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete(5),

–  med beaktande av Kigaliförklaringen om utvecklingsvänliga avtal om ekonomiskt partnerskap (EPA), antagen av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen den 22 november 2007 i Kigali (Rwanda)(6),

–  med beaktande av Luandaförklaringen om den andra översynen av partnerskapsavtalet AVS–EU (Cotonouavtalet), antagen av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen den 3 december 2009 i Luanda (Angola)(7),

–  med beaktande av den kommuniké som antogs den 29 april 2011 i Yaoundé (Kamerun) vid den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens regionala sammanträde för staterna i Centralafrika(8),

–  med beaktande av de resolutioner som den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen antog i Budapest (maj 2011) om de demokratiska omvälvningarna i Nordafrika och Mellanöstern: konsekvenserna för AVS-länderna, Europa och världen i övrigt, situationen i Elfenbenskusten, utmaningar för demokratin i framtiden och respekt för den konstitutionella ordningen i AVS- och EU-länderna, budgetstöd som en form av offentligt utvecklingsbistånd i AVS-länderna och vattenföroreningar,

–  med beaktande av de förklaringar som den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen antog i Budapest (maj 2011) om det fjärde högnivåforumet om biståndseffektivitet i Busan (Sydkorea) 2011 och om samling för allmän tillgång till behandling inför 2011 års högnivåmöte om aids i juni(9),

–  med beaktande av de resolutioner som den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen antog i Lomé (november 2011) om Lissabonfördragets inverkan på AVS–EU-partnerskapet, hur skulder inverkar på utvecklingsfinansiering i AVS-länderna, inkludering av funktionshindrade personer i utvecklingsländer, livsmedelskrisen på Afrikas horn, särskilt i Somalia, och den arabiska vårens inverkan på grannstaterna söder om Sahara(10),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A7-0328/2012), och av följande skäl:

A.  Vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant intygade att Europeiska unionens råd bör företrädas på ministernivå vid församlingens sessioner och förklarade att det faktum att det inte var företrätt vid den 20:e sessionen i Kinshasa 2010 var en engångshändelse. Europeiska unionens råd var företrätt på ministernivå vid båda sessionerna under 2011.

B.  Den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen är det största parlamentariska organet för länder i både norr och söder.

C.  Det ungerska ordförandeskapet och olika lokala myndigheter bidrog på ett utmärkt sätt till anordnandet av och programmet för den 21:a sessionen i Budapest.

D.  Två informationsresor anordnades under 2011, en till Östtimor och en till det fjärde högnivåforumet om biståndseffektivitet i Busan (Sydkorea).

E.  Översynen av Cotonouavtalet 2010 var ett bra tillfälle att stärka den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens roll och regionala dimension samt utveckla den parlamentariska kontrollen i AVS-regionerna och AVS-länderna. Ratificeringen av översynen av avtalet hade ännu inte slutförts vid slutet av 2011.

F.  Den politiska dialog som avses i artikel 8 ska i enlighet med Cotonouavtalet föras tillsammans med den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.

G.  Det regionala sammanträde som den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen höll i Kamerun 2011 var en stor framgång som ledde till antagandet av ovannämnda kommuniké i Yaoundé, i vilken framför allt ledamöternas upprördhet över det ökade sexuella våldet, risken för att detta våld trivialiseras och den omfattande straffriheten underströks.

H.  De nya bestämmelser som antagits av Europaparlamentet om resor för parlamentsledamöters assistenter har gjort det omöjligt för assistenterna att bistå ledamöterna på tjänsteresor.

1.  Europaparlamentet välkomnar att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen även 2011 utgjorde en ram för en öppen, demokratisk och djupgående dialog mellan EU och AVS-länderna om Cotonouavtalet och dess genomförande, däribland de ekonomiska partnerskapsavtalen.

2.  Europaparlamentet betonar mervärdet av att anordna den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens sessioner enligt ett rotationssystem och anser att man också i framtiden ska hålla fast vid detta rotationssystem som fungerat sedan 2003.

3.  Europaparlamentet lovordar det ungerska ordförandeskapet med anledning av dess aktiva medverkan vid den 21:a sessionen, särskilt i seminarierna.

4.  Europaparlamentet betonar att ökad uppmärksamhet bör fästas vid resultaten av arbetet i den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, och att det bör garanteras konsekvens mellan församlingens och Europaparlamentets resolutioner. Parlamentet är bekymrat över det minskade deltagandet från Europaparlamentets ledamöter, särskilt i den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens utskottssammanträden, och vill att Europaparlamentets ledamöter ska engagera sig mer i församlingens sammanträden och verksamhet. Parlamentet efterfrågar större flexibilitet när det gäller att låta parlamentsledamöters assistenter närvara vid den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens sammanträden så att kvaliteten på ledamöternas arbete kan förbättras.

5.  Europaparlamentet påminner om det åtagande som framfördes av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant om att Europeiska unionens råd ska företrädas på ministernivå vid församlingens sessioner. Parlamentet välkomnar att Europeiska unionens råd på nytt närvarade vid den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens sessioner under 2011 och välkomnar att den höga representanten har sett till att förtydliga rådets funktion. Parlamentet efterfrågar en tydligare ansvarsfördelning mellan Europeiska utrikestjänsten och kommissionen när det gäller genomförandet av Cotonouavtalet.

6.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som tillfaller AVS-ländernas nationella parlament, lokala myndigheter och icke-statliga aktörer när det gäller att utarbeta och övervaka land- och regionstrategidokumenten samt utnyttjandet av EUF-medel. Parlamentet uppmanar kommissionen och regeringarna i AVS-länderna att garantera att dessa organ involveras. Parlamentet betonar också att det finns ett behov av djupgående parlamentarisk kontroll i förhandlingarna om och ingåendet av avtal om ekonomiskt partnerskap.

7.  Europaparlamentet uttrycker oro över att budgetnedskärningar i EU-medlemsstaterna påverkar anslagen till utvecklingspolitiken. Parlamentet uppmanar den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen att fortsätta utöva påtryckningar på EU-medlemsstaterna att uppnå målet på 0,7 procent av BNI senast 2015. Parlamentet uppmanar församlingens ledamöter att dels överväga hur resurserna kan riktas till de områden där de behövs mest för att minska fattigdomen, dels utveckla en mer differentierad biståndsstrategi.

8.  Europaparlamentet betonar behovet av att låta parlamenten delta aktivt i den demokratiska processen och de nationella utvecklingsstrategierna. Parlamentet understryker de nationella parlamentens viktiga roll när det gäller att genomföra, följa upp och övervaka utvecklingspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge AVS-ländernas parlament tillgång till all tillgänglig information samt att stödja dem när de utövar sin demokratiska kontroll, i synnerhet vad gäller kapacitetsbyggande.

9.  Europaparlamentet betonar behovet av att stödja fria och oberoende medier, som är avgörande för att garantera mångfald och demokratiska oppositionsgruppers och minoriteters deltagande i det politiska livet.

10.  Europaparlamentet uppmanar EU och AVS-länderna att främja medborgarnas, särskilt kvinnornas, delaktighet i utvecklingsfrågor, eftersom engagemang från samhället är oumbärligt om man ska kunna göra framsteg. Parlamentet anser att kvinnor besitter färdigheter inom problemlösning och konflikthantering, och uppmanar kommissionen och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen att se till att fler kvinnor ingår i insats- och arbetsgrupper. Parlamentet framhåller Kvinnoforumets värdefulla insatser i detta avseende.

11.  Europaparlamentet uppmanar parlamenten att utöva en djupgående parlamentarisk kontroll över EUF. Parlamentet understryker den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens viktiga position i denna debatt, och uppmanar församlingen och parlamenten i AVS-länderna att delta aktivt i debatten, i synnerhet i samband med ratificeringen av det reviderade Cotonouavtalet.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hålla den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen underrättad om utvecklingen när det gäller ratificeringen av Cotonouavtalet, som omarbetades i Ouagadougou den 22 juni 2010.

13.  Europaparlamentet påminner om att den politiska dialog som avses i artikel 8, i enlighet med Cotonouavtalet, ska föras tillsammans med den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen och att församlingen därför bör hållas informerad och inbegripas på vederbörligt sätt.

14.  Europaparlamentet upprepar än en gång vikten av en utökad, verklig och mer djupgående politisk dialog om mänskliga rättigheter, inbegripet icke-diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

15.  Europaparlamentet välkomnar att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen får en allt mer parlamentarisk – och därmed politisk – karaktär, vilket tillsammans med allt aktivare ledamöter och högre kvalitet på debatterna utgör en viktig del i partnerskapet mellan AVS och EU.

16.  Europaparlamentet oroar sig över att våldet mot och diskrimineringen av homosexuella personer ökar i vissa länder och uppmanar den gemensamma AVS–EU-församlingen att föra upp denna fråga på dagordningen.

17.  Europaparlamentet framhåller att diskussionen om AVS-gruppens framtid efter 2020 redan har börjat, och betonar att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen har en viktig roll att spela i denna diskussion. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av att klargöra olika gruppers framtida funktioner och förbindelser (AVS, AU, MUL, G-77, regionala grupperingar). Parlamentet understryker behovet av omfattande gemensam parlamentarisk granskning, oavsett vad slutresultatet blir.

18.  Europaparlamentet understryker att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen fäster stor vikt vid insyn i utnyttjandet av och handeln med naturtillgångar. Parlamentet betonar att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen kommer att fortsätta att arbeta för lämplig lagstiftning på detta område.

19.  Europaparlamentet uppmanar den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen att fortsätta övervaka situationen i Nordafrika och i AVS-länder i kris och att fästa större uppmärksamhet vid situationen med instabila stater.

20.  Europaparlamentet uppmanar den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen att fortsätta att anordna egna valobservatörsresor på samma grunder som den lyckade resan till Burundi 2010, i den omfattning som dessa speglar den gemensamma parlamentariska församlingens dubbla legitimitet, och samtidigt se till att dess valresor är oberoende och utförs i nära samordning med andra regionala observatörsorgan.

21.  Europaparlamentet välkomnar att ytterligare ett regionalt sammanträde, såsom anges i Cotonouavtalet och den gemensamma parlamentariska AVS−EU-församlingens arbetsordning, hölls under 2011. Parlamentet framhåller att dessa sammanträden ger utrymme för djupgående diskussioner om regionala frågor, såsom förebyggande och lösning av konflikter, regional sammanhållning och förhandlingar om avtal om ekonomiskt partnerskap. Parlamentet lovordar arrangörerna för att ha anordnat ett lyckat sammanträde i Kamerun.

22.  Europaparlamentet välkomnar slutförandet av arbetet inom arbetsgruppen om arbetsmetoder och antagandet av en första uppsättning ändringsförslag till arbetsordningen i Budapest. Parlamentet uppmanar den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens presidium att genomföra sina återstående rekommendationer för att förbättra församlingens effektivitet och politiska inverkan både i samband med genomförandet av Cotonouavtalet och på den internationella arenan.

23.  Europaparlamentet betonar betydelsen av de besök på ort och ställe som anordnas i den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens regi, eftersom de kompletterar diskussionerna under sessionerna.

24.  Europaparlamentet uppmanar den parlamentariska AVS–EU-församlingen att fortsätta diskutera kostnaderna för sina sammanträden.

25.  Europaparlamentet gläds över att företrädare för Europaparlamentet och för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen deltog i det informella rådsmötet för ministrarna med ansvar för utvecklingssamarbetet som det polska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd anordnade i Sopot den 14–15 juli 2011 och uttrycker sin önskan om att framtida ordförandeskap i Europeiska unionens råd ska göra detsamma.

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, AVS-rådet, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens presidium samt Ungerns och Togos regeringar och parlament.

(1) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.
(2) EUT L 287, 4.11.2010, s. 3.
(3) EUT C 231, 26.9.2003, s. 68.
(4) DV\875101.
(5) EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.
(6) EUT C 58, 1.3.2008, s. 44.
(7) EUT C 68, 18.3.2010, s. 43.
(8) APP 100.945.
(9) EUT C 327, 10.11.2011, s. 42.
(10) EUT C 145, 23.5.2012, s. 21.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy