Index 
Antagna texter
Torsdagen den 22 november 2012 - Strasbourg
Laxbeståndet i Östersjön och det fiske som utnyttjar det beståndet ***I
 Beviljande av delegerade befogenheter för antagande av vissa åtgärder vad gäller den gemensamma handelspolitiken ***I
 Bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer ***I
 Avlägsnande av hajfenor ombord på fartyg ***I
 Konventionen om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn
 Internationella teleunionens kommande världskonferens om internationell telekommunikation (WCIT-2012), och en eventuell utvidgning av tillämpningsområdet för det internationella telereglementet
 Klimatkonferensen i Doha (COP 18)
 Utvidgningspolitik, kriterier och EU:s strategiska intressen
 Situationen i Gaza
 EU:s klausuler om ömsesidigt försvar och solidaritet
 EU:s klausuler om ömsesidigt försvar och solidaritet: politiska och operativa aspekter
 It-säkerhet och försvar
 Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens roll i händelse av klimatorsakade kriser eller naturkatastrofer
 Förhandlingar om ett förstärkt partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Kazakhstan
 Småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken
 Den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension
 Valet till Europaparlamentet 2014
 Människorättssituationen i Iran, särskilt massavrättningar och bloggaren Sattar Beheshtis död nyligen
 Situationen i Burma, särskilt det fortsatta våldet i delstaten Rakhine
 Situationen för migranter i Libyen

Laxbeståndet i Östersjön och det fiske som utnyttjar det beståndet ***I
PDF 396kWORD 56k
Resolution
Konsoliderad text
Bilaga
Bilaga
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 22 november 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en flerårig plan för laxbeståndet i Östersjön och det fiske som utnyttjar det beståndet (COM(2011)0470 – C7-0220/2011 – 2011/0206(COD))
P7_TA(2012)0446A7-0239/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0470),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0220/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 18 januari 2012(1),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0239/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 22 november 2012 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2012 om upprättande av en flerårig plan för laxbeståndet i Östersjön och det fiske som utnyttjar det beståndet

P7_TC1-COD(2011)0206


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av förslaget till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,(2)

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  Handlingsplanen för lax antogs genom Internationella fiskerikommissionen för Östersjön 1997 och upphörde att gälla 2010. Avtalsparterna i Kommissionen för skydd av Östersjöns marina miljö (Helcom) har uppmanat unionen att utarbeta en långsiktig plan för förvaltningen av Östersjölax.

(2)  Enligt nya vetenskapliga rekommendationer från internationella havsforskningsrådet (ICES) och vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) befinner sig vissa laxbestånd i Östersjöområdets älvar utanför säkra biologiska gränser och en flerårig plan bör utvecklas på europeisk nivå.

(3)  Enligt artikel 3.1 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har unionen ensam behörighet för bevarandet av havets biologiska resurser. Eftersom lax är en anadrom art kan Östersjöns havsbestånd av lax inte bevaras utan åtgärder för att skydda beståndet under dess älvliv. Därför omfattar unionens ensamma behörighet även sådana åtgärder för att säkerställa ett effektivt bevarande av marina arter under hela deras migrationscykel och åtgärderna bör ingå i den fleråriga planen.

4)  I rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter(4) anges lax som en art av intresse för unionen och åtgärder som vidtas enligt det direktivet bör utformas för att säkerställa att deras utnyttjande är förenligt med en gynnsam bevarandestatus. Det finns följaktligen ett behov av att se till att de åtgärder som vidtas för att skydda lax enligt denna förordning är enhetliga och samordnade med de som vidtas enligt nämnda direktiv. Förbud mot fiske med långrev är också ett viktigt sätt att stärka laxbestånden, eftersom detta minskar utkast av undermålig lax. [Ändr. 1]

(5)  I Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 upprättas en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område(5). Direktivets syfte är att skydda, bevara och förbättra den vattenmiljö där lax tillbringar en del av sin livscykel. Den fleråriga planen för laxbeståndet i Östersjön ska bidra till att uppfylla målen i direktiv 2000/60/EG. De åtgärder som redan krävs i det direktivet, som förvaltningsplaner för avrinningsområden, bör inte upprepas i den här förordningen. Det finns dock ett behov av att säkerställa samordning och enhetlighet mellan de åtgärder som vidtas enligt den här förordningen och de som vidtas enligt nämnda direktiv för att skydda och förbättra laxens habitat i inlandsvatten.

(6)  Enligt den handlingsplan som antogs vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002 ska alla kommersiella bestånd återställas till nivåer som kan ge maximal hållbar avkastning senast 2015. Detta har sedan 1994 varit ett rättsligt krav enligt FN:s havsrättskonvention.Internationella havsforskningsrådetHelcom bedömer att för laxbestånden i Östersjöområdets älvar motsvarar den här nivån en smoltproduktion på 60–75 procent80 % av de olika vildlaxälvarnas potentiella kapacitet för smoltproduktion. Sådana vetenskapliga rekommendationer bör ligga till grund för den fleråriga planens syften och mål. [Ändr. 2]

(6a)  Smoltproduktionen utgör endast en ungefärlig indikator på laxbeståndens tillstånd i älvarna. Man måste göra ett antal antaganden innan man kan använda smoltproduktion som en indikator. Smoltproduktionen påverkas dessutom av ett antal faktorer som gör det svårt att urskilja just kopplingen mellan smoltproduktion och laxbeståndens tillstånd. Därför bör antalet laxhonor som återvänder till älvarna användas som en gångbar andra indikator på laxbeståndens tillstånd. [Ändr. 3]

(7)  Enligt vetenskapliga rekommendationer kan genetisk förorening av Östersjöns laxbestånd leda till lägre överlevnad och abundans för inhemska populationer samt till en nedbrytning av den genetiska förmågan att motstå sjukdomar och förändrade lokala miljöförhållanden. Bevarandet av den genetiska integriteten och mångfalden när det gäller Östersjöns laxbestånd är därför mycket viktig för deras bevarande och bör inkluderas som ett syfte i den fleråriga planen.

(8)  Fiskedödligheten till havs och i älvar bör leda till ett bestånd av vild lax som är så stort att det ger maximal hållbar avkastning i enlighet med fastlagda mål och tidsramar. Fiskedödligheten till havs bör fastställas på grundval av rekommendationer från vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF).

(9)  För ett mer effektivt genomförande av planen och ett mer målinriktat svar på de särskilda egenskaperna hos varje laxbestånd i älvarna bör de berörda medlemsstaterna ha behörighet att fastställa nivån för laxens fiskedödlighet, total tillåten fångstmängd och vissa tekniska bevarandeåtgärder i sina älvar enligt artikel 2.1 i EUF-fördraget.

(10)  När medlemsstaterna vidtar åtgärder inom ramen för denna förordning bör de fullt ut iaktta sina internationella förpliktelser, särskilt de som följer av artikel 66 i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982(6), i vilken det bland annat krävs att de anadroma beståndens ursprungsstat och andra berörda stater ska samarbeta när det gäller bevarande och förvaltning av bestånden.

(11)  Bestämmelser bör antas för en regelbunden bedömning av kommissionen när det gäller tillräckligheten och effektiviteten hos de åtgärder som medlemsstaterna vidtar på grundval av de mål och syften som anges i den fleråriga planen.

(12)  Enligt vetenskapliga rekommendationer kan olämpliga utsättningsförfaranden leda till omfattande konsekvenser för den genetiska mångfalden när det gäller Östersjöns laxbestånd och. Det finns även en risk för att den stora mängd odlad fisk som sätts ut i Östersjön varje år påverkar denskulle kunna påverka det vilda laxenslaxbeståndets genetiska integritet vilket innebär att utsättningen. bör fasas ut. Utsättningen Följaktligen bör utsättningsvillkor fastställasföljaktligen kontrolleras i högre grad.i I denna fleråriga plan bör det dessutom fastställas villkor för insamling av genetiskt material för uppfödning och odling av laxutsättningsmaterial, liksom villkor för själva utsättningen, så att denna inte påverkar den genetiska mångfalden negativt. [Ändr. 4]

(13)  Direkt utsättning i potentiella laxälvar anses enligt vissa villkor vara en bevarandeåtgärd eftersom den kommer att ha en positiv effekt på den totala mängden lax och på fisket genom att självförsörjande laxpopulationer kan återetableras. Därför bör bestämmelser antas för att uttryckligen tillåta att direkt utsättning som uppfyller dessa villkor blir stödberättigande enligt artikel 38.2 i rådets förordning (EG) nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden(7).

(14)  Eftersom utsättning av lax för närvarande kan vara obligatoriskt i vissa medlemsstater och för att ge dessa medlemsstater tid att anpassa sig till de här kraven bör dock aAnnan återutsättning av lax än utsättning och direkt utsättning bör dock inte fortsätta att vara tillåten efter en tioårsperiod, om produktionen av vild smolt efter utgången av denna period når 80 % av varje älvs potentiella smoltproduktionskapacitet. Om detta mål inte nås bör annan återutsättning av lax än utsättning och direkt utsättning vara möjlig under en övergångsperiodytterligare tiopå sju år efter denna förordnings ikraftträdandedet att den behöriga medlemsstaten har analyserat och undanröjt orsakerna till misslyckandet att nå detta mål. Utsättning av lax kan för närvarande vara obligatoriskt i vissa medlemsstater, och det är nödvändigt att ge medlemsstaterna tid att anpassa sig till kraven. [Ändr. 5]

(15)  För att säkerställa överensstämmelse med de åtgärder som fastställs i den här förordningen bör särskilda kontrollåtgärder vidtas utöver de som anges i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs(8).

(15a)  För att uppnå ett hållbart fiske bör förtroendet mellan intressenterna och de metoder de använder för att kommunicera med varandra förbättras.[Ändr. 6]

(16)  En stor del av de kustfartyg som fiskar lax är mindre än 10 meter långa. Därför bör kravet på användning av fiskeloggbok enligt artikel 14 och förhandsanmälan enligt artikel 17 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 utvidgas till att omfatta alla fartygkommersiella fiskefartyg och tjänstefartyg. [Ändr. 7]

(17)  För att se till att laxfångster inte felrapporteras som öring och därigenom undgår korrekt kontroll måste skyldigheten att lämna in förhandsanmälan enligt artikel 17 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 utvidgas till alla fartyg som har öring ombord.

(17a)  Medlemsstaterna bör stärka systemen för kontroll och förhandsanmälan för fritidsfartyg som används för spöfiske och andra typer av fiske, för att säkerställa att systemet blir enkelt och effektivt och det hållbara fisket främjas. [Ändr. 8]

(17b)  En minsta landningsstorlek bör fastställas för både öring (Salmo trutta) och lax (Salmo salars) i ICES-områdena 23–32, genom undantag från artikel 14 och bilaga IV i rådets förordning (EG) nr 2187/2005 av den 21 december 2005 om bevarande av fiskeresurser genom tekniska åtgärder i Östersjön, Bälten och Öresund(9). [Ändr. 9]

(18)  För att tillhandahålla bättre och mer vetenskapliga uppgifter om laxbeståndet bör elektrofiske vara tillåtet.

(19)  Nya vetenskapliga rekommendationer indikerar att fritidsfiske av lax till havs har en stor inverkan på laxbeståndet, även om uppgiftskvaliteten i detta avseende inte har en hög precisionsnivå. Särskilt fritidsfiske från fartyg som drivs av företag som erbjuder sina tjänster i vinstsyfte kan potentiellt stå för en stor del av fångsten av Östersjölax. Det är därför lämpligt för den fleråriga planens funktion att införa särskilda förvaltningsåtgärder för att kontrollera sådan verksamhetsådant fritidsfiske. [Ändr. 10]

(19a)  Upprättandet av internetbaserade rapporteringssystem i eller mellan medlemsstater bör uppmuntras och stödjas för att underlätta rapporteringen ytterligare. Informationen om rapporterade fångster bör göras tillgänglig för allmänheten. Däremot bör man inte uppge vilket specifikt område fångsten härrör från, för att undvika att fiskare riktar in sig på detta specifika område. [Ändr. 11]

(20)  För att effektivt nå de mål som fastställs i denna förordning och kunna reagera snabbt på förändringar i beståndsförhållandena bör befogenheten att anta rättsakter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på vissa icke väsentliga delar av förordningen enligt artiklarna 6, 7, 11 och 25. När medlemsstaternas åtgärder enligt den befogenhet som anges i skäl 9 inte vidtas eller anses vara ineffektiva bör dessa befogenheter inkludera möjligheten att göra ändringar som avser fiskedödligheten till havs, förteckningen över vildlaxälvar och viss teknisk information i bilagorna till denna förordning, samt att vidta åtgärder för laxbestånden i Östersjöområdets älvar.

(20a)  Kommissionen bör se till att medlemsstaten vidtar de administrativa eller straffrättsliga åtgärder som krävs för att bekämpa det olagliga, orapporterade och oreglerade fisket. [Ändr. 12]

(21)  Kommissionen bör när den utarbetar och upprättar delegerade rättsakter se till att relevanta dokument samtidigt, i tid och på lämpligt sätt översänds till Europaparlamentet och rådet.

1.  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av de bestämmelser om utsättning av lax som fastställs i artikel 12 i den här förordningen bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter.(10)

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs en flerårig plan för bevarande och förvaltning av laxbeståndet i Östersjön (planen).

Artikel 2

Tillämpningsområde

Planen ska tillämpas på
a) kommersiellt fiske och fritidsfiske i Östersjön och i älvar anslutna till Östersjön inom medlemsstaternas territorium (”de berörda medlemsstaterna”), och [Ändr. 13]

   b) fritidsfiske av lax i Östersjön när fisket utförs av tjänstefartyg. [Ändr. 14]

Artikel 3

Definitioner

1.  I denna förordning ska definitionerna i artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken(11), artikel 2 i direktiv 2000/60/EG och artikel 4 i förordning (EG) nr 1224/2009 gälla.

2.  Dessutom ska följande definitioner gälla:

   (a) Östersjön: ICES-områdena 22–32.
   (b) Östersjöns älvar: älvar anslutna till Östersjön inom medlemsstaternas territorium.
   (c) Östersjöns laxbestånd: alla laxbestånd i Östersjön och Östersjöns älvar, dvs. både vilda och odlade bestånd.
   (d) vildlaxälv: älv med självförsörjande vilda laxpopulationer med ingen eller begränsad utsättning av odlad lax enligt förteckningen i bilaga I.
   (e) potentiell laxälv: älv med historisk(a) vildlaxpopulation(er) och ingen eller liten aktuell naturlig reproduktion samt en potential för återetablering av en självförsörjande vildlaxpopulation.
   (f) potentiell kapacitet för smoltproduktion: kapacitet för smoltproduktion beräknad för varje älv enligt relevanta älvspecifika parametrar.
   (g) tekniska bevarandeåtgärder: åtgärder för att reglera artsammansättning, fångstens storlekssammansättning och fiskets inverkan på ekosystemets beståndsdelar genom fastställande av villkor för fiskeredskapens användning och struktur samt restriktioner för tillträde till fiskeområden.
   (h) utsättning: avsiktlig utsättning av smolt eller tidigare livsstadier av odlad lax i vildlaxälvar.
   ha) fritidsfiske: fiske, annat fiske än kommersiellt fiske, med användning av alla typer av fiskefartyg och fiskeredskap, för kommersiella och icke-kommersiella ändamål, genom undantag från artikel 4.28 i förordning (EG) nr 1224/2009. [Ändr. 15]
   (i) direkt utsättning: utsättning av smolt eller tidigare livsstadier av odlad lax i potentiella laxälvar.
   (j) tjänstefartyg: fartyg som drivs av ett företag som erbjuder tjänster, inklusive fiskeutrustning, transport och/eller vägledning, för fritidsfiske med inriktning på lax i Östersjön.
   (k) totala tillåtna fångstmängder (TAC): den kvantitet Östersjölax som får fångas och landas ur beståndet varje år.

KAPITEL II

SYFTEN

Artikel 4

Syften

Planen ska syfta till att säkerställa att

   a) Östersjöns laxbestånd utnyttjas på ett hållbart sätt enligt principen om maximal hållbar avkastning, och att
   b) den genetiska integriteten och mångfalden bevaras när det gäller Östersjöns laxbestånd.

KAPITEL III

MÅL

Artikel 5

Mål för bestånd av vild lax i älvar

1.  För vildlaxälvar som har nått 50 % av den potentiella kapaciteten för smoltproduktion den ...(12) ska den vilda smoltproduktionen nå 75 procent80 % av den potentiella kapaciteten för smoltproduktion för varje älv senast den...(13)*. [Ändr. 16]

2.  För vildlaxälvar som inte har nått 50 % av den potentiella kapaciteten för smoltproduktion den ...(14) ska den vilda smoltproduktionen nå 50 % av den potentiella kapaciteten för smoltproduktion för varje älv senast den ...(15)* och 75 procent80 % senast den ...(16)**. [Ändr. 17]

3.  Smoltproduktionen av vild lax ska efter den ...***upprätthållas på en nivå av minst 75 procent80 % av den potentiella kapaciteten för smoltproduktion i varje vildlaxälv. [Ändr. 18]

4.  De berörda medlemsstaterna får fastställa andra och mer krävande mål för varje vildlaxälv, till exempel sådana som bygger på antalet återvändande lekmogna individer. [Ändr. 19]

De berörda medlemsstaterna ska tillhandahålla och offentliggöra statistik över antalet laxhonor som återvänder till deras älvar. [Ändr. 20]

KAPITEL IV

FÅNGSTREGLER

Artikel 6

Fastställande av total tillåten fångstmängd i älvar

1.  Den årliga totala tillåtna fångstmängden för laxbestånd i vildlaxälvar får inte överstiga en nivå som motsvarar den fiskedödlighet som avses i punkt 2.

2.  Fiskedödligheten för laxbestånd i vildlaxälvar ska fastställas av varje medlemsstat enligt de mål som anges i artikel 5 och expertutlåtanden från STECF och ICES samt omprövas regelbundet av dessa organ när mer information blir tillgänglig eller älvens egenskaper förändras. Medlemsstaterna ska i det syftet beakta den potentiella kapacitet för smoltproduktion som ICES beräknar för varje älv på grundval av relevanta älvspecifika parametrar och regelbundet omprövar när mer information blir tillgänglig eller älvens egenskaper förändras.

3.  De berörda medlemsstaterna ska inom ett år efter ikraftträdandet av den här förordningen offentliggöra fiskedödligheten i vildlaxälvar och motsvarande totala tillåtna fångstmängd för lax på en offentligt tillgänglig del av deras officiella webbplats som upprättats enligt artikel 114 i förordning (EG) nr 1224/2009 senast den ...(17) och se över uppgifterna årligen.

4.  Kommissionen ska på grundval av de syften och mål som anges i artiklarna 4 och 5 vart tredje årårligen bedöma effektiviteten och förenligheten hos de åtgärder som medlemsstaterna vidtar i enlighet med denna artikel. [Ändr. 21]

5.  Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 för att fastställa fiskedödligheten och/eller motsvarande TAC i vildlaxälvar och/eller stängning av det berörda fisket, om de berörda medlemsstaterna inte har offentliggjort sådana åtgärder i enlighet med punkterna 1, 2 och 3 inom den fastställda tidsfristen efter dagen för denna förordnings ikraftträdande.

6.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 för att fastställa fiskedödligheten och/eller motsvarande TAC i vildlaxälvar och/eller stängning av det berörda fisket, om medlemsstaternas åtgärder, efter den bedömning som utförts enligt punkt 4, inte anses förenliga med de syften och mål som anges i artiklarna 4 och 5, eller om de anses otillräckliga för att uppfylla dessa syften och mål.

7.  De åtgäder som kommissionen antar ska syfta till att uppnå de syften och mål som fastställs i artiklarna 4 och 5. Så snart kommissionen har antagit en delegerad akt ska medlemsstatens åtgärder upphöra att gälla.

Artikel 7

Fastställande av total tillåten fångstmängd till havs

1.  De årliga TAC-mängderna för laxbestånd till havs får inte överstiga motsvarande nivå för en fiskedödlighet på 0,1.

2.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter, i enlighet med artikel 26, för att ändra det värde för fiskedödligheten till havs som avses i punkt 1, om det finns tydliga indikationer på att villkoren för bestånden har förändrats och/eller att den befintliga fiskedödligheten inte är lämplig för de syften som anges i artikel 4.

3.  Vid plötsliga utbrott av sjukdomar, kritiskt låg överlevnad efter smoltstadiet eller andra oförutsedda händelser ska rådet besluta om en total tillåten fångstmängd som är lägre än den som skulle vara resultatet av den fiskedödlighet som anges i punkt 1.

Artikel 8

Tjänstefartygs användningFritidsfiskets utnyttjande av den nationella kvoten [Ändr. 22]

Lax som fångas till havs från tjänstefartygi fritidsfiske och från fritidsfiske nära kusten och i älvar ska räknas av mot den nationella kvoten. [Ändr. 23]

KAPITEL IVA

Minsta landningsstorlek för lax och öring

Artikel 8a

Genom undantag från artikel 14 i förordning (EG) nr 2187/2005 ska minsta landningsstorlek för lax vara 60 cm och minsta landningsstorlek för öring 50 cm, i vart och ett av de ICES-områden som anges i artikel 3.2a i denna förordning. [Ändr. 26]

KAPITEL V

TEKNISKA BEVARANDEÅTGÄRDER

Artikel 9

Medlemsstaternas åtgärder för att skydda svaga laxbestånd i älvar

1.  För vildlaxälvar som inte har nått 50 % av den potentiella kapaciteten för smoltproduktion den ...(18) ska de berörda medlemsstaterna fastställa , upprätthålla och vid behov förbättra befintliga nationella tekniska bevarandeåtgärder inom två år efter förordningens ikraftträdandesenast den ...(19)*. [Ändr. 24]

2.  De tekniska bevarandeåtgärder som avses i punkt 1 ska vara baserade på älvspecifika krav för att i tillräcklig omfattning bidra till att de syften och mål som anges i artiklarna 4 och 5 nås. Valet av plats för dessa åtgärder ska baseras på bästa tillgängliga information om laxens migrationsvägar till havs.

Artikel 10

Åtgärder för att skydda andra laxbestånd i älvar

Medlemsstaterna får fastställa nationella tekniska bevarandeåtgärder i sina Östersjöälvar för laxbestånd som inte omfattas av artikel 9. Dessa åtgärder ska bidra till att nå de syften och mål som anges i artiklarna 4 och 5.

Kommissionen ska se över riktlinjerna om statligt stöd så att det blir lättare för medlemsstaterna att ge ersättning för de skador som orsakas av säl och skarv. [Ändr. 25]

Artikel 11

Kommissionens åtgärder

1.  Kommissionen ska på grundval av de syften och mål som anges i artiklarna 4 och 5 vart tredje årårligen bedöma effektiviteten och förenligheten hos de åtgärder som vidtas av medlemsstaterna enligt artiklarna 9 och 10, och särskilt där älvar med vild lax flyter genom flera medlemsstater. [Ändr. 27]

2.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 för att fastställa de tekniska bevarandeåtgärder som krävs om de berörda medlemsstaterna inte har antagit sådana åtgärder i enlighet med artikel 9 inom den fastställda tidsfristen efter dagen för denna förordnings ikraftträdande.

3.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 för att fastställa de tekniska bevarandeåtgärder som krävs om medlemsstaternas åtgärder, efter den bedömning som utförts enligt punkt 1, inte anses förenliga med de syften och mål som anges i artiklarna 4 och 5 eller om de anses otillräckliga för att uppfylla dessa syften och mål.

4.  Syftet med de åtgärder som antas av kommisssionen ska vara att se till att de syften och mål som anges i artiklarna 4 och 5 uppfylls. Så snart som kommissionen har antagit den delegerade akten ska medlemsstaternas åtgärder upphöra att gälla.

KAPITEL VI

UTSÄTTNINGAR

Artikel 12

Utsättning

1.  Utsättning av lax får bara utföras i älvar med vild lax endast när detta krävs för att förhindra att de lokala bestånden dör ut. Mängden utsatt smolt i varje älv får inte överstiga älvens beräknade potentiella kapacitet för smoltproduktion. [Ändr. 28]

2.  Utsättning ska utföras på ett sätt som skyddar den genetiska mångfalden och variabiliteten hos de olika laxbestånden i älvarna, med hänsyn till befintliga fisksamhällen i utsättningsälven och i närliggande älvar samtidigt som utsättningseffekten maximeras. Smolten ska komma från den närmaste möjliga vildlaxälven. [Ändr. 29]

2a.  Smolt som är avsedd för utsättning ska märkas genom att fettfenorna klipps. [Ändr. 30]

3.  Kommissionen fårska anta genomförandeakter senast den …(20) och fastställa närmare bestämmelser för tillämpningen av denna artikel genom genomförandeakter som antagits i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 28.2. [Ändr. 31]

Artikel 13

Direkt utsättning

Direkt utsättning i potentiella laxälvar får bara göras under följande förutsättningar:

   a) Älven eller dess biflöden har vattenvägar för fri vandring, lämplig vattenkvalitet och ett habitat som är lämpligt för reproduktion och tillväxt av lax. [Ändr. 32]
   b) Syftet med direkt utsättning är att upprätta eller förbättra en livskraftig och självförsörjande population av vild lax.
   c) Det finns ett program för övervakning före och efter utsättning samt utvärdering.
   d) Det finns lämpliga och tillräckliga bevarande- och förvaltningsåtgärder för att främja återetableringen av en självförsörjande laxpopulation i älven.
   da) Utsättning ska utföras på ett sätt som skyddar den genetiska mångfalden hos de olika laxbestånden i älvarna och ske med hänsyn till befintliga fisksamhällen i utsättningsälven och i närliggande älvar samtidigt som utsättningseffekten maximeras. [Ändr. 34]
   db) Smolt som är avsedd för utsättning ska vara märkt genom att fettfenorna klipps. [Ändr. 35]

Principen om att förorenaren betalar ska gälla när vattendrag ska återställas. Direkt utsättning i enlighet med punkt 1 ska också anses vara en bevarandeåtgärd i den mening som avses i artikel 38.2 i förordning (EG) nr 1198/2006. [Ändr. 36]

Artikel 13a

Ursprunget för lekmogen fisk och smolt

Lekmogen fisk och smolt ska komma från samma vildlaxälv om så är möjligt eller, om det inte är möjligt, från närmast möjliga avrinningsområde för en vildlaxälv.[Ändr. 33]

Artikel 14

Övergångsperiod

Annan utsättning av lax än den som avses i artiklarna 12 och 13 får fortsätta fram till och med 7 år efter denna förordnings ikraftträdande den ...(21) och ska utvärderas noggrant. Utfasningen ska ske älv för älv. Den ska administreras av medlemsstaternas lokala, regionala och/eller nationella organ och ska även inkludera lokala intressenter och ta till vara deras kunskaper om återställande av livsmiljöer och andra åtgärder. Juridiskt bindande nationella beslut om de medel som för närvarande används för utsättning ska omfördelas till att stödja fiskare som riskerar att drabbas av de negativa effekterna av utfasningen. [Ändr. 37].

KAPITEL VII

KONTROLL OCH EFTERLEVNAD

Artikel 15

Förhållande till förordning (EG) nr 1224/2009

De kontrollåtgärder som föreskrivs i detta kapitel ska gälla utöver de som föreskrivs i förordning (EG) nr 1224/2009, om inte annat föreskrivs i artiklarna i detta kapitel.

Vidare ska artikel 55.3 i förordning (EG) nr 1224/2009, liksom artiklarna 64 och 65 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 av den 8 april 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1224/2009(22), i tillämpliga delar gälla allt fritidsfiske av lax i Östersjön.[Ändr. 38]

Artikel 16

Loggböcker

Genom undantag från artikel 14 i förordning (EG) nr 1224/2009 ska befälhavare på unionens fiskefartyg av alla längder som innehar ett fisketillstånd för lax, liksom befälhavare på tjänstefartyg som används för spöfiske och andra typer av fiske, föra loggbok om sina fiskeinsatser i enlighet med artikel 14 i förordning (EG) nr 1224/2009. [Ändr. 39]

Artikel 17

Förhandsanmälan

Genom undantag från den inledande meningen i artikel 17.1 i förordning (EG) nr 1224/2009 ska befälhavare på Europeiska unionens fiskefartyg av alla längder, liksom på tjänstefartyg, som har lax och/eller öring ombord lämna den information som anges i artikel 17.1 i förordning (EG) nr 1224/2009 till de behöriga myndigheterna i sin flaggmedlemsstat omedelbart efter det att fisket avslutats. [Ändr. 40]

Artikel 18

Särskilda verksamhetstillstånd

1.  Tjänstefartyg ska inneha särskilda verksamhetstillstånd för laxfiske, utfärdade i enlighet med bilaga II till denna förordning.

2.  De berörda medlemsstaterna ska inkludera särskilda verksamhetstillstånd i förteckningen över fisketillstånd i den elektroniska databas som upprättats enligt artikel 116.1 d i förordning (EG) nr 1224/2009. De ska dessutom inkludera de uppgifter som avser särskilda verksamhetstillstånd i det datoriserade valideringssystem som avses i artikel 109 i förordning (EG) nr 1224/2009.

Artikel 19

Fångstdeklaration för fritidsfiske [Am. 41]

1.  Befälhavare på tjänstefartygInom alla typer av fritidsfiske ska man fylla i en fångstdeklaration i enlighet med bilaga III och lämna in denrapportera till den behöriga myndigheten i tjänstefartygets flaggmedlemsstatflaggmedlemsstaten senast den sista dagen varje månad. [Ändr. 42]

2.  De berörda medlemsstaterna ska senast den femtonde dagen varje månad registrera informationen i fångstdeklarationen för den föregående månaden i den elektroniska databas som upprättats enligt artikel 116.1 f i förordning (EG) nr 1224/2009 och i det datoriserade valideringssystem som avses i artikel 109 i förordning (EG) nr 1224/2009. De elektroniska uppgifterna och fångstdeklarationerna ska sparas i tre år.

Artikel 20

Landningsinspektioner

De berörda medlemsstaterna ska kontrollera riktigheten i den information som anges i fångstdeklarationerna genom landningsinspektioner. Dessa landningsinspektioner ska omfatta minst 10 %20 % av det totala antalet landningar. Europeiska fiskerikontrollbyrån ska utföra effektiva kontroller och uppmana medlemsstaterna att genomföra mer fokuserade och riktade undersökningar i de områden där man misstänker att olagligt, orapporterat och oreglerat fiske förekommer. [Ändr. 43]

Artikel 20a

Kontroll av fritidsfisket

Kontroll av fritidsfisket med avseende på tillämpningen av denna förordning ska i synnerhet ske på grundval av artikel 55 i förordning (EG) nr 1224/2009 samt artiklarna 64 och 65 i förordning (EU) nr 404/2011. [Ändr. 44

Artikel 21

Nationella kontrollprogram

De nationella kontrollprogram som beskrivs i artikel 46 i förordning (EG) nr 1224/2009 ska även minst innehålla följande uppgifter:

   a) Tillämpningen av tekniska bevarandeåtgärder enligt kapitel V i den här förordningen.
   b) Tjänstefartygens överensstämmelse med bestämmelserna om kvoternas utnyttjande, verksamhetstillstånd och fångstdeklarationer samt fritidsfiske med alla redskapstyper. [Ändr. 45]
   c) Övervakning av reglerna om utsättning och direkt utsättning.

KAPITEL VIII

UPPGIFTSINSAMLING

Artikel 22

För uppgiftsinsamlingsändamål ska varje kohort av unglax i alla vildlaxälvar övervakas med elektrofiske före smoltifiering.

Kommissionen får anta genomförandeakter där man utifrån de senaste vetenskapliga rönen fastställer detaljerade villkor för elektrofiske. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 28.2. [Ändr. 46]

Artikel 22a

Senast den …(23) ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet översända resultaten av vetenskaplig forskning om påverkan av rovdjur, särskilt säl och skarv, på laxbestånden i Östersjön. På grundval av dessa forskningsrön ska kommissionen utarbeta en plan för förvaltning av de rovdjursbestånd som påverkar laxbestånden i Östersjön, vilken ska genomföras senast 2016. [Ändr. 47]

Artikel 22b

Senast den ...(24) ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet översända resultaten av de vetenskapliga undersökningar som har gjorts om utkast av lax och bifångster av lax inom allt relevant fiske i Östersjön. [Ändr. 48]

KAPITEL IX

UPPFÖLJNING

Artikel 23

Medlemsstaternas rapportering

1.  De berörda medlemsstaterna ska avlägga rapport till kommissionen om de tekniska bevarandeåtgärder som antas i enlighet med kapitel V och uppfyllandet av de mål som anges i artikel 5 under det tredje året efter denna förordnings ikraftträdandeden ...(25) och därefter vart tredje årårligen. [Ändr. 49]

2.  De berörda medlemsstaterna ska avlägga rapport till kommissionen om genomförandet av denna förordning och uppfyllandet av de mål som anges i artikel 5 under det sjätte ...(26) och därefter vart sjättetredje år. Dessa rapporter ska särskilt innehålla följande information:

[Ändr. 50]

   a) Det nationella fiskets utveckling, inklusive fördelningen av fångster mellan djuphavsvatten, kustvatten och älvar samt mellan kommersiella fiskare, företag som driver tjänstefartyg och andra fritidsfiskare.
   b) För varje vildlaxälv produktionen av stirr och smolt samt bästa tillgängliga beräkning av den potentiella kapaciteten för smoltproduktion.
   c) Tillgänglig genetisk information för varje vildlaxbestånd i älvar.
   d) Verksamhet för utsättning och direkt utsättning av lax.
   e) Genomförandet av det nationella kontrollprogram som avses i artikel 46 i förordning (EG) nr 1224/2009.

Artikel 24

Utvärdering av planen

Kommissionen ska, på grundval av medlemsstaternas rapporter enligt artikel 23 i denna förordning och på grundval av vetenskapliga rekommendationer, utvärdera de konsekvenser som förvaltningsåtgärderna har på Östersjöns laxbestånd och på det fiske som utnyttjar beståndet under året efter det år då den mottar medlemsstaternas rapporter.

KAPITEL X

ÄNDRINGAR AV BILAGOR

Artikel 25

Ändringar av bilagor

1.  Kommissionen får genom delegerade rättsakter som antagits i enlighet med artikel 26 göra ändringar i förteckningen över vildlaxälvar i bilaga I för att uppdatera den med ny vetenskaplig information.

2.  Kommissionen får genom delegerade rättsakter som antagits i enlighet med artikel 26 göra ändringar i bilagorna II och III för att upprätta effektiv kontroll.

KAPITEL XI

FÖRFARANDEBESTÄMMELSER

Artikel 26

Utövande av delegerade befogenheter

1.  Befogenheten att anta delegerade rättsakter tilldelas kommissionen enligt de villkor som fastställs i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade rättsakter som avses i artiklarna 6, 7, 11 och 25 ska ges till kommissionen under obegränsad tid.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6, 7, 11 och 25 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6, 7, 11 och 25 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 27

Återkallande av delegerade befogenheter

Om en berörd medlemsstatberörda medlemsstater inte har fastställt eller offentliggjort åtgärderna i artiklarna 6 eller 11 inom den fastställda tidsfristen, eller om dessa åtgärder anses vara otillräckliga och/eller ineffektiva efter den bedömning som utförts enligt artiklarna 6.4 eller 11.1, ska kommissionen återkalla den befogenhet som avses i artikel 6 eller 11 som tilldelats den berörda medlemsstaten. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Det ska få verkan dagen efter det att beslutet offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare, i beslutet angivet, datum. [Ändr. 51]

Artikel 28

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av den kommitté för fiske och vattenbruk som inrättats genom artikel 30 i förordning (EG) nr 2371/2002. Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

KAPITEL XII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 29

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning ska tillämpas från och med den ....

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA I

Vildlaxälvar i Östersjön

Finland

–  Simojoki.

Finland/Sverige

–  Tornionjoki/Torneälven.

Sverige

–  Kalixälven, Råneälven, Piteälven, Åbyälven, Byskeälven, Rickleån, Sävarån, Ume-/Vindelälven, Öreälven, Lögdeälven, Emån, Mörrumsån och Ljungan.

Estland

–  Pärnu, Kunda, Keila och Vasalemma.

Lettland

–  Salaca, Vitrupe, Peterupe, Irbe, Uzava och Saka.

Lettland/Litauen

–  Barta/Bartuva.

Litauen

–  Nemunas avrinningsområde (Zeimena).

BILAGA II

MINIMIINFORMATION FÖR DE SÄRSKILDA VERKSAMHETSTILLSTÅNDEN

1.  UPPGIFTER FÖR FARTYGET

Fartygets namn(27).

Flaggstat.

Registreringshamn (namn och nationell kod).

Yttre kännetecken.

Internationellt radioanrop (IRCS – International Radio Call Sign)(28).

2.  TILLSTÅNDSINNEHAVARE, FARTYGETS ÄGARE OCH BEFÄLHAVARE(29)

Fysisk eller juridisk persons namn och adress.

3.  FARTYGETS EGENSKAPER

Motorstyrka (kW)(30).

Tonnage (GT).

Total längd.

4.  FISKEVILLKOR

1.  Datum för utfärdande.

2.  Giltighetstid.

3.  Villkor för tillstånd, om tillämpligt inklusive art, område och fiskeredskap.

BILAGA III

FÅNGSTDEKLARATIONER

Varje berörd medlemsstat ska för sina tjänstefartyg utfärda ett officiellt formulär som ska fyllas i som fångstdeklaration. Formuläret ska minst innehålla följande information:

   a) Referensnummer för det särskilda verksamhetstillstånd som utfärdas enligt artikel 18.
   b) Namn på den fysiska eller juridiska person som innehar det särskilda verksamhetstillståndet enligt artikel 18.
   c) Namn på och underskrift av tjänstefartygets befälhavare.
   d) Datum och tid för avgång från och ankomst till hamn samt fisketurens varaktighet.
   e) Plats och tid för landning per fiskeresa.
   f) Redskap som används under fiskeinsatser.
   g) Mängd fisk som landas per art och per fiskeresa.
   h) Mängd fisk som kastas överbord per art och per fiskeresa.
   i) Fångstområde per fisketur uttryckt som ICES statistiska rektangel.

(1) EUT C 68, 6.3.2012, s. 47.
(2) EUT C 68, 6.3.2012, s. 47.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 22 november 2012.
(4) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7.
(5) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1.
(6) EGT L 179, 23.6.1998, s 1.
(7) EUT L 223, 15.8.2006, s. 1.
(8) EUT L 343, 22.12.2009, s. 1.
(9) EUT L 349, 31.12.2005, s. 1.
(10) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(11) EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.
(12)* EUT: Datum för denna förordnings ikraftträdande.
(13)** EUT: Sju år efter det att denna förordning har trätt i kraft.
(14)* EUT: Datum för denna förordnings ikraftträdande.
(15)** EUT: Fem år efter det att denna förordning har trätt i kraft.
(16)*** EUT: Tolv år efter det att denna förordning har trätt i kraft.
(17)* EUT: Ett år efter det att denna förordning har trätt i kraft.
(18)* EUT: Datum för denna förordnings ikraftträdande.
(19)** EUT: Två år efter det att denna förordning har trätt i kraft.
(20)* EUT: Tre år efter det att denna förordning har trätt i kraft.
(21)* EUT: Tio år efter det att denna förordning har trätt i kraft.
(22) EUT L 112, 30.4.2011, s. 1.
(23)* EUT: Tre år efter det att denna förordning har trätt i kraft.
(24)* EUT: Tre år efter det att denna förordning har trätt i kraft.
(25)* EUT: Ett år efter det att denna förordning har trätt i kraft.
(26)* EUT: Tre år efter det att denna förordning har trätt i kraft.
(27) För fartyg som har ett namn.
(28) För fartyg som är skyldiga att ha ett IRCS.
(29) Anges för varje tillämplig person.
(30) Enligt rådets förordning (EEG) nr 2930/86 (EGT L 274, 25.9.1986, s. 1.


Beviljande av delegerade befogenheter för antagande av vissa åtgärder vad gäller den gemensamma handelspolitiken ***I
PDF 541kWORD 64k
Resolution
Konsoliderad text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 22 november 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller beviljande av delegerade befogenheter för antagande av vissa åtgärder (COM(2011)0349 – C7-0162/2011 – 2011/0153(COD))
P7_TA(2012)0447A7-0096/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0349),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0162/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A7-0096/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 22 november 2012 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2012 om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller beviljande av delegerade befogenheter och genomförandebefogenheterför antagande av vissa åtgärder [Ändr. 1]

P7_TC1-COD(2011)0153


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(1), och

av följande skäl:

(1)  Enligt ett antal grundförordningar om den gemensamma handelspolitiken ska rättsakter antas på grundval av de förfaranden som föreskrivs i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(2).

(2)  Det krävs en genomgång av gällande rättsakter som inte anpassades till det föreskrivande förfarandet med kontroll innan Lissabonfördraget trädde i kraft för att se till att de stämmer överens med bestämmelserna i det fördraget. Dessa akter bör i vissa fall ändras så att befogenheter delegeras till kommissionen i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Det kan även i vissa fall vara lämpligt att tillämpa vissa förfaranden som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(3). [Ändr. 2]

(3)  Följande förordningar bör därför ändras i enlighet med detta:

   Rådets förordning (EEG) nr 3030/93 av den 12 oktober 1993 om gemensamma regler för import av vissa textilprodukter från tredje land(4).
   Rådets förordning (EG) nr 517/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma bestämmelser för import av textilprodukter från vissa tredje länder som inte omfattas av bilaterala avtal, protokoll eller andra överenskommelser eller av andra särskilda gemenskapsbestämmelser för import(5).
   Rådets förordning (EG) nr 953/2003 av den 26 maj 2003 om förhindrande av att handeln med vissa viktiga mediciner avleds till Europeiska unionen(6).
   Rådets förordning (EG) nr 673/2005 av den 25 april 2005 om införande av tilläggstullar på import av vissa produkter med ursprung i Amerikas förenta stater(7).
   Rådets förordning (EG) nr 1342/2007 av den 22 oktober 2007 om förvaltning av vissa importbegränsningar för vissa stålprodukter från Ryska federationen(8).
   Rådets förordning (EG) nr 1528/2007 av den 20 december 2007 om tillämpning av de ordningar som ska tillämpas på produkter med ursprung i vissa stater som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) enligt avtal om att sluta ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts(9).
   Rådets förordning (EG) nr 55/2008 av den 21 januari 2008 om införande av autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien och ändring av förordning (EG) nr 980/2005 och kommissionens beslut 2005/924/EG(10).
   Rådets förordning (EG) nr 732/2008 av den 22 juli 2008 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet under perioden 1 januari 2009–31 december 2011 samt om ändring av förordningarna (EG) nr 552/97 och (EG) nr 1933/2006 och av kommissionens förordningar (EG) nr 1100/2006 och (EG) nr 964/2007(11). [Ändr. 3]
   Rådets förordning (EG) nr 1340/2008 av den 8 december 2008 om handel med vissa stålprodukter mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Kazakstan(12)
   Rådets förordning (EG) nr 1215/2009 av den 30 november 2009 om införande av särskilda handelsåtgärder för länder och territorier som deltar i eller är knutna till Europeiska unionens stabiliserings- och associeringsprocess(13). [Ändr. 4]

(4)  För att trygga den rättsliga säkerheten får den här förordningen inte påverka de förfaranden för antagande av åtgärder som inletts men inte avslutats innan den här förordningen träder i kraft.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De förordningar som förtecknas i bilagan till denna förordning ska anpassas, i enlighet med bilagan, till artikel 290 i EUF-fördraget eller till de tillämpliga bestämmelserna i förordning (EU) nr 182/2011. [Ändr. 5]

Artikel 2

Hänvisningar till bestämmelser i de förordningar som avses i bilagan ska anses som hänvisningar till de bestämmelserna i den ändrade lydelse de får genom den här förordningen.

Artikel 3

Denna förordning ska inte påverka de förfaranden för antagande av åtgärder i enlighet med de förordningar som avses i bilagan som inletts men inte avslutats innan den här förordningen träder i kraft.

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft den trettionde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

[…]

På rådets vägnar

Ordförande

[…]

BILAGA

Förteckning över förordningar som omfattas av den gemensamma handelspolitiken och som anpassas till artikel 290 i EUF-fördraget eller till tillämpliga bestämmelser i förordning (EU) nr 182/2011.

1.  Rådets förordning (EEG) nr 3030/93 av den 12 oktober 1993 om gemensamma regler för import av vissa textilprodukter från tredje land(14)

När det gäller förordning (EEG) nr 3030/93 bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen i fråga om nödvändiga ändringar av bilagorna till den förordningen, för att systemet för förvaltningen av import av vissa textilprodukter ska fungera väl. Dessutom bör genomförandebefogenheter ges kommissionen för att anta de åtgärder som krävs för att genomföra den förordningen i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

Förordning (EEG) nr 3030/93 ska därför ändras på följande sätt:

-1.  I förordning (EEG) nr 3030/93 ska hänvisningar till ”artikel 17” ersättas med ”artikel 17.2”. [Ändr. 7]

-1a.  Följande skäl 15a och 15b ska införas:"

I syfte att säkerställa ett välfungerande system för förvaltningen av import av vissa textilprodukter bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på möjligheten att ändra bilagorna, bevilja tilläggsimport, införa eller anpassa kvantitativa begränsningar och införa skyddsåtgärder och ett övervakningssystem i enlighet med denna förordning. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. Kommissionen bör ge fullständig information och dokumentation om sina möten med nationella experter inom ramen för arbetet med att förbereda och genomföra delegerade akter. Kommissionen bör i detta sammanhang se till att Europaparlamentet vederbörligen involveras, med utgångspunkt i bästa praxis från tidigare erfarenheter på andra politikområden, i syfte att skapa så goda förutsättningar som möjligt för Europaparlamentets framtida kontroll av delegerade akter. [Ändr. 6]

För att säkerställa enhetliga villkor för antagandet av olika åtgärder för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter*.

* EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.’

[Ändr. 8]

1.  Artikel 2.6 ska ersättas med följande:

’6.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16a för att anpassa den definition av kvantitativa begränsningar som fastställs i bilaga V och de varukategorier på vilka de ska tillämpas, om detta visar sig vara nödvändigt för att säkerställa att senare ändringar av Kombinerade nomenklaturen (KN) eller beslut om ändring av klassificeringen av sådana produkter inte leder till en sänkning av dessa kvantitativa begränsningar.

"

2.  Artikel 6.2 ska ersättas med följande:"

2.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16a för att ändra bilagorna i syfte att avhjälpa den situation som avses i punkt 1, varvid vederbörlig hänsyn ska tas till villkoren i de relevanta bilaterala avtalen.

Om ett dröjsmål med att införa åtgärder skulle vålla skada som är svår att avhjälpa och tvingande skäl till skyndsamhet därför föreligger, ska det förfarande som föreskrivs i artikel 16b tillämpas på delegerade akter som antagits i enlighet med denna punkt.

"

3.  Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

   a) Första stycket ska ersättas med följande:"
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16a för att bevilja tilläggsimport för ett visst kvotår, om det på grund av särskilda omständigheter uppstår behov av import utöver de mängder som anges i bilaga V för en eller flera produktkategorier.
Om ett dröjsmål med att införa åtgärder skulle vålla skada som är svår att avhjälpa och tvingande skäl till skyndsamhet därför föreligger, ska det förfarande som föreskrivs i artikel 16b tillämpas på delegerade akter som antagits i enlighet med första stycket. Kommissionen ska fatta beslut inom 15 arbetsdagar efter mottagandet av en begäran från en medlemsstat."
   b) Det näst sista stycket ska utgå.

4.  Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

   a) Punkt 7 b ska utgå.
   b) Punkt 13 ska ersättas med följande:"
13.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16a om de åtgärder som föreskrivs i punkterna 3 och 9.
Om ett dröjsmål med att införa åtgärder skulle vålla skada som är svår att avhjälpa och tvingande skäl till skyndsamhet därför föreligger, ska det förfarande som föreskrivs i artikel 16b tillämpas på delegerade akter som antagits i enlighet med denna punkt. Kommissionen ska fatta beslut inom 10 arbetsdagar efter mottagandet av en begäran från en medlemsstat."

5.  Artikel 10a ska ändras på följande sätt:

   a) Punkt 2a ska utgå.
   b) Punkt 3 ska ersättas med följande:"
3.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16a om de åtgärder som föreskrivs i punkt 1, med undantag för inledandet av samråd enligt punkt 1 a.
Om ett dröjsmål med att införa åtgärder skulle vålla skada som är svår att avhjälpa och tvingande skäl till skyndsamhet därför föreligger, ska det förfarande som föreskrivs i artikel 16b tillämpas på delegerade akter som antagits i enlighet med denna punkt."

6.  I artikel 13.3 ska andra stycket ersättas med följande:"

Kommissionen ska besluta om att införa ett system för förhands- eller efterhandsövervakning. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16a om införandet av systemet för förhandsövervakning.

Om ett dröjsmål med att införa åtgärder skulle vålla skada som är svår att avhjälpa och tvingande skäl till skyndsamhet därför föreligger, ska det förfarande som föreskrivs i artikel 16b tillämpas på delegerade akter som antagits i enlighet med andra stycket.

"

7.  Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

   a) Punkt 3 ska ersättas med följande:"
3.  Om unionen och leverantörslandet inte kan nå en tillfredsställande lösning inom den tidsfrist som fastställs i artikel 16 och om kommissionen konstaterar att klara bevis för kringgående föreligger, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 16a för att från de kvantitativa begränsningarna dra av en motsvarande kvantitet produkter med ursprung i det berörda leverantörslandet.
Om ett dröjsmål med att införa åtgärder skulle vålla skada som är svår att avhjälpa och tvingande skäl till skyndsamhet därför föreligger, ska det förfarande som föreskrivs i artikel 16b tillämpas på delegerade akter som antagits i enlighet med denna punkt."
   b) Punkt 5 ska ersättas med följande:"
5.  Om det finns bevis för att detta rör territorier som tillhör tredje länder som är medlemmar i Världshandelsorganisationen och som inte förtecknas i bilaga V ska kommissionen begära samråd med det eller de tredjeländer som berörs i enlighet med förfarandet i artikel 16 i syfte att vidta lämpliga åtgärder för att lösa problemet. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16a för att införa kvantitativa begränsningar för det eller de tredjeländer som berörs eller för att motverka den situation som avses i punkt 1.
Om ett dröjsmål med att införa åtgärder skulle vålla skada som är svår att avhjälpa och tvingande skäl till skyndsamhet därför föreligger, ska det förfarande som föreskrivs i artikel 16b tillämpas på delegerade akter som antagits i enlighet med denna punkt."

7a.  I artikel 16.1 ska inledningen ersättas med följande:"

1.  Kommissionen ska enligt det rådgivande förfarande som avses i artikel 17.1a hålla de samråd som avses i denna förordning i enlighet med följande regler:’

[Ändr. 9]

8.  Följande artiklar ska införas:

’Artikel 16a

Utövande av delegering

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2.6, 6.2, 8, 10.13, 10a.3, 13.3, 15.3, 15.5 och 19 i den här förordningen samt i artikel 4.3 i bilaga IV och artiklarna 2, 3.1 och 3.3 i bilaga VII till denna förordning ska ges till kommissionen på obestämd tidför en period av fem år från den ...(15). Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 10]

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2.6, 6.2, 8, 10.13, 10a.3, 13.3, 15.3, 15.5 och 19 i den här förordningen samt i artikel 4.3 i bilaga IV och artiklarna 2, 3.1 och 3.3 i bilaga VII till förordningen får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt som antagits enligt artiklarna 2.6, 6.2, 8, 10.13, 10a.3, 13.3, 15.3, 15.5 och 19 i den här förordningen samt i artikel 4.3 i bilaga IV och artiklarna 2, 3.1 och 3.3 i bilaga VII till den här förordningen ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månaderfyra månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 11]

Artikel 16b

Skyndsamt förfarande

1.  Delegerade akter som antagits enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

2.  Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 16a.5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten utan dröjsmål efter det att Europaparlamentet eller rådet delgett den sitt beslut om invändning.

"

8a.  I artikel 17 ska punkt 2 ersättas med följande:"

1a.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Den rådgivande kommittén ska yttra sig inom en månad efter att yttrandet begärts. [Ändr. 12]

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Granskningskommittén ska yttra sig inom en månad efter att yttrandet begärts. [Ändr. 13]

2a.  Om kommitténs yttrande ska inhämtas genom skriftligt förfarande, ska det förfarandet avslutas utan resultat om, inom tidsfristen för att avge yttrandet, kommitténs ordförande så beslutar eller om en majoritet av kommittéledamöterna så begär.’

[Ändr. 14]

8b.  Artikel 17a ska utgå. [Ändr. 15]

9.  Artikel 19 ska ersättas med följande:

’Artikel 19

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16a för att ändra de relevanta bilagorna om detta är nödvändigt med hänsyn till ingående, ändringar eller upphörande av avtal, protokoll eller arrangemang med tredjeländer eller på grund av ändringar av unionens regler om statistik, tullbestämmelser eller gemensamma importregler.

"

9a.  Följande artikel ska införas:"

Artikel 19a

Rapport

1.  Kommissionen ska vartannat år lägga fram en rapport för Europaparlamentet om tillämpningen av denna förordning.

2.  Rapporten ska innehålla information om genomförandet av denna förordning.

3.  Europaparlamentet får inom en månad efter det att kommissionen lagt fram rapporten kalla kommissionen till ett extra sammanträde med parlamentets ansvariga utskott för att där lägga fram och förklara eventuella frågor om genomförandet av denna förordning.

4.  Senast sex månader efter det att rapporten förelagts Europaparlamentet ska den offentliggöras av kommissionen.’

[Ändr. 16]

10.  Artikel 4.3 i bilaga IV ska ersättas med följande:

’3.  Om det fastslås att bestämmelserna i denna förordning har överträtts, och med det berörda leverantörslandets eller de berörda leverantörsländernas samtycke, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16a i denna förordning beträffande ändringen av de relevanta bilagorna till denna förordning, om detta är nödvändigt för att förhindra att en sådan överträdelse upprepas.

Om ett dröjsmål med att införa åtgärder skulle vålla skada som är svår att avhjälpa och tvingande skäl till skyndsamhet därför föreligger, ska det förfarande som föreskrivs i artikel 16b i denna förordning tillämpas på delegerade akter som antagits i enlighet med denna punkt.

"

11.  Artikel 2 i bilaga VII ska ersättas med följande:"

Artikel 2

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16a i denna förordning för att fastställa specifika kvantitativa begränsningar för återinförsel som inte omfattas av denna bilaga, under förutsättning att de berörda produkterna omfattas av de kvantitativa begränsningar som anges i artikel 2 i denna förordning.

Om ett dröjsmål med att införa åtgärder skulle vålla skada som är svår att avhjälpa och tvingande skäl till skyndsamhet därför föreligger, ska det förfarande som föreskrivs i artikel 16b i denna förordning tillämpas på delegerade akter som antagits i enlighet med denna punkt.

"

12.  Artikel 3 i bilaga VII ska ändras på följande sätt:

   a) Punkt 1 ska ersättas med följande:"
1.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16a i denna förordning för att göra överföringar mellan kategorier och förhandsutnyttjande eller transport av delar av specifika kvantitativa begränsningar från ett år till ett annat.
Om ett dröjsmål med att införa åtgärder skulle vålla skada som är svår att avhjälpa och tvingande skäl till skyndsamhet därför föreligger, ska det förfarande som föreskrivs i artikel 16b i denna förordning tillämpas på delegerade akter som antagits i enlighet med denna punkt."
   b) Punkt 3 ska ersättas med följande:"
3.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16a i denna förordning för att anpassa de specifika kvantitativa begränsningarna om det uppstår ett behov av tilläggsimport.
Om ett dröjsmål med att införa åtgärder skulle vålla skada som är svår att avhjälpa och tvingande skäl till skyndsamhet därför föreligger, ska det förfarande som föreskrivs i artikel 16b i denna förordning tillämpas på delegerade akter som antagits i enlighet med denna punkt."

2.  Rådets förordning (EG) nr 517/94 av den 7 mars 1994 om gemensamma bestämmelser för import av textilprodukter från vissa tredje länder som inte omfattas av bilaterala avtal, protokoll eller andra överenskommelser eller av andra särskilda gemenskapsbestämmelser för import(16)

När det gäller förordning (EG) nr 517/94 bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen i fråga om nödvändiga ändringar av bilagorna till den förordningen, för att säkerställa ett välfungerande system för förvaltningen av import av vissa textilprodukter som inte omfattas av bilaterala avtal, protokoll eller andra överenskommelser eller av andra särskilda unionsbestämmelser för import. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Dessutom bör genomförandebefogenheter ges kommissionen för att anta de åtgärder som krävs för att genomföra den förordningen i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

Förordning (EG) nr 517/94 ska därför ändras på följande sätt:

-1.  Följande skäl 22a, 22b och 22c ska införas:"

I syfte att säkerställa ett välfungerande system för förvaltningen av import av vissa textilprodukter som inte omfattas av bilaterala avtal, protokoll eller andra överenskommelser eller av andra särskilda unionsbestämmelser för import bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på möjligheten att ändra bilagorna, ändra importbestämmelserna och tillämpa skydds- och övervakningsåtgärder i enlighet med denna förordning. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. Kommissionen bör ge fullständig information och dokumentation om sina möten med nationella experter inom ramen för arbetet med att förbereda och genomföra delegerade akter. Kommissionen bör i detta sammanhang se till att Europaparlamentet vederbörligen involveras, med utgångspunkt i bästa praxis från tidigare erfarenheter på andra politikområden, i syfte att skapa så goda förutsättningar som möjligt för Europaparlamentets framtida kontroll av delegerade akter. [Ändr. 17]

För att säkerställa enhetliga villkor för antagandet av olika åtgärder för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter*.[Ändr. 18]

Det rådgivande förfarandet bör användas vid antagandet av övervakningsåtgärder med hänsyn till dessa åtgärders effekter och deras logiska placering i tiden i förhållande till antagandet av slutgiltiga skyddsåtgärder.’ [Ändr. 19]

* EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

"

1.  Artikel 3.3 ska ersättas med följande:"

3.  Samtliga textilprodukter som avses i bilaga V och med ursprung i de däri angivna länderna får importeras till unionen förutsatt att en årlig kvantitativ restriktion har fastställts av kommissionen. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter för att ändra de relevanta bilagorna i enlighet med artikel 25a beträffande fastställande av sådana årliga kvantitativa begränsningar.

"

  2. Artikel 5 ska ändras på följande sätt:
   a) Punkt 1 ska utgå. [Ändr. 20]
   b) Punkt 2 ska ersättas med följande:"
2.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 25a om de åtgärder som krävs för att anpassa bilagorna III–VII."
  2a. Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

[Ändr. 21]

[Ändr. 22]

   a) I punkt 1 ska inledningen ersättas med följande:"
1.  Om det är uppenbart för kommissionen att det finns bevis som är tillräckliga för att motivera en undersökning av importvillkoren för de produkter som avses i artikel 1, ska den’"
   b) I artikel 2 ska första stycket ersättas med följande:"
’2.  Förutom de uppgifter som tillhandahålls enligt artikel 6 ska kommissionen inhämta alla uppgifter den anser nödvändiga och, om lämpligt, sträva efter att kontrollera dessa uppgifter med importörer, återförsäljare, agenter, producenter samt handelssammanslutningar och organisationer.’"

2b.  Artikel 8.2 ska ersättas med följande:"

’2.  Om kommissionen anser att det inte behövs övervaknings- eller skyddsåtgärder på unionsnivå ska den offentliggöra ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning om att undersökningen avslutats, med angivande av de viktigaste slutsatserna av undersökningen.’

"

[Ändr. 23]

2c.  Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

[Ändr. 25]

   a) I punkt 1 ska led a och b ersättas med följande:"
     ’a) att införa unionsövervakning i efterhand av viss import, enligt det rådgivande förfarande som avses i artikel 25.1a, [Ändr. 24]
   b) att i syfte att följa utvecklingen av denna import införa unionsövervakning i förväg för viss import, enligt det rådgivande förfarande som avses i artikel 25.1a.’
"
   b) I punkt 2 ska led a och b ersättas med följande:"

[Ändr. 27]

     ’a) att införa unionsövervakning i efterhand av viss import, enligt det rådgivande förfarande som avses i artikel 25.1a, [Ändr. 26]
   b) att i syfte att följa utvecklingen av denna import införa unionsövervakning i förväg för viss import, enligt det rådgivande förfarande som avses i artikel 25.1a.’

3.  Artikel 12.3 ska ersättas med följande:
’3.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 25a om åtgärder som avses i punkterna 1 och 2."

4.  Artikel 13 ska ersättas med följande:"

Artikel 13

När tvingande skäl till skyndsamhet föreligger om kommissionen på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat konstaterar att de villkor som fastställs i artikel 12.1 och 12.2 är uppfyllda och anser att en viss kategori av de produkter som anges i bilaga I och som inte är föremål för kvantitativa restriktioner bör omfattas av kvantitativa restriktioner eller av övervakningsåtgärder i efterhand eller i förväg, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 25b att införa de åtgärder som avses i artiklarna 12.1 och 12.2.

"

4a.  I artikel 15 ska inledningen ersättas med följande:"

Om det är troligt att den situation som avses i artikel 12.2 kommer att uppstå, får kommissionen i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 25.1a på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ’

[Ändr. 28]

5.  I artikel 16 ska tredje redje stycket ska ersättas med följande:

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 25a om åtgärder som avses i första stycket.

Om ett dröjsmål med att införa åtgärder skulle vålla skada som är svår att avhjälpa och tvingande skäl till skyndsamhet därför föreligger, ska det förfarande som föreskrivs i artikel 25b tillämpas på delegerade akter som antagits i enlighet med tredje stycket.

"

6.  I artikel 25 ska punkterna 2, 3 och 4 ersättas av följande:"

1a.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Den rådgivande kommittén ska yttra sig inom en månad efter att yttrandet begärts. [Ändr. 29]

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Granskningskommittén ska yttra sig inom en månad efter att yttrandet begärts. [Ändr. 30]

3.  Om kommitténs yttrande ska inhämtas genom skriftligt förfarande, ska det förfarandet avslutas utan resultat om, inom tidsfristen för att avge yttrandet, kommitténs ordförande så beslutar eller om en majoritet av kommittéledamöterna så begär.’

[Ändr. 31]

7.  Följande artiklar ska införas:

’Artikel 25a

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.3, 5.2, 12.3, 13, 16 och 28 ska ges till kommissionen på obestämd tidför en period av fem år från och med den …(17). Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 32]

3.  Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 3.3, 5.2, 12.3, 13, 16 och 28 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt som antagits enligt artiklarna 3.3, 5.2, 12.3, 13, 16 och 28 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna perioden ska förlängas med två månaderfyra månader på initiativ av Europaparlamentet eller rådet. [Ändr. 33]

Artikel 25b

1.  Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

2.  Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 25a.5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten utan dröjsmål efter det att Europaparlamentet eller rådet har meddelat sitt beslut om invändning.

"

7a.  Följande artikel ska införas:"

Artikel 26a

1.  Kommissionen ska vartannat år lägga fram en rapport för Europaparlamentet om tillämpningen av denna förordning.

2.  Rapporten ska innehålla information om genomförandet av denna förordning.

3.  Europaparlamentet får inom en månad efter det att kommissionen lagt fram rapporten kalla kommissionen till ett extra sammanträde med parlamentets ansvariga utskott för att där lägga fram och förklara eventuella frågor om genomförandet av denna förordning.

4.  Senast sex månader efter det att rapporten förelagts Europaparlamentet ska den offentliggöras av kommissionen.’

[Ändr. 34]

8.  Artikel 28 ska ersättas med följande:

’Artikel 28

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 25a för att ändra de relevanta bilagorna om detta är nödvändigt med hänsyn till ingående, ändringar eller upphörande av avtal eller överenskommelser med tredjeländer eller på grund av ändringar av unionens regler om statistik, tullbestämmelser eller gemensamma importregler.

"

3.  Rådets förordning (EG) nr 953/2003 av den 26 maj 2003 om förhindrande av att handeln med vissa viktiga mediciner avleds till Europeiska unionen(18)

När det gäller förordning (EG) nr 953/2003 bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att ändra bilagan till den förordningen i syfte att lägga till produkter till den förteckning över produkter som omfattas av förordningen.

Förordning (EG) nr 953/2003 ska därför ändras på följande sätt:

-1.  Skäl 12 ska ersättas med följande:"

(12)  I syfte att lägga till produkter till den förteckning över produkter som omfattas av förordningen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på möjligheten att ändra bilagorna. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. Kommissionen bör ge fullständig information och dokumentation om sina möten med nationella experter inom ramen för arbetet med att förbereda och genomföra delegerade akter. Kommissionen bör i detta sammanhang se till att Europaparlamentet vederbörligen involveras, med utgångspunkt i bästa praxis från tidigare erfarenheter på andra politikområden, i syfte att skapa så goda förutsättningar som möjligt för Europaparlamentets framtida kontroll av delegerade akter.

[Ändr. 35 och 36]

1.  Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

   a) Punkterna 3 och 4 ska ersättas med följande:

3.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5 för att avgöra huruvida en produkt uppfyller kriterierna enligt denna förordning.

Om ett dröjsmål med att införa åtgärder skulle vålla skada som är svår att avhjälpa och tvingande skäl till skyndsamhet därför föreligger, ska det förfarande som föreskrivs i artikel 5a tillämpas på delegerade akter som antagits i enlighet med denna punkt.

4.  Om kraven enligt denna förordning är uppfyllda ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5 för att inkludera den berörda produkten i bilaga I vid närmast påföljande uppdatering. Sökanden ska underrättas om kommissionens beslut inom 15 dagar.

Om ett dröjsmål med att införa åtgärder skulle vålla skada som är svår att avhjälpa och tvingande skäl till skyndsamhet därför föreligger, ska det förfarande som föreskrivs i artikel 5a tillämpas på delegerade akter som antagits i enlighet med denna punkt.

"

   b) Punkt 9 ska ersättas med följande:"
9.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 5 för att anpassa bilagorna II, III och IV om detta är nödvändigt mot bakgrund av bl.a. erfarenheterna av tillämpningen av artikeln eller för att hantera en hälsokris.
Om ett dröjsmål med att införa åtgärder skulle vålla skada som är svår att avhjälpa och tvingande skäl till skyndsamhet därför föreligger, ska det förfarande som föreskrivs i artikel 5a tillämpas på delegerade akter som antagits i enlighet med denna punkt."

2.  Artikel 5 ska ersättas med följande:"

Artikel 5

1.  Kommissionens rätt att anta delegerade akter gäller på de villkor som fastställs i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 4 ska ges till kommissionen på obestämd tidför en period av fem år från och med den …(19). Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 37]

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antagit en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt som antas enligt artikel 4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månaderfyra månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

"

[Ändr. 38]

3.  Följande artikel ska införas:"

Artikel 5a

1.  Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

2.  Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 5.5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten utan dröjsmål efter det att Europaparlamentet eller rådet hjar delgett den sitt beslut om invändning.

"

4.  Artikel 11.2 ska ersättas med följande:"

2.  Kommissionen ska regelbundetvartannat år rapportera till Europaparlamentet och rådet om vilka mängder som exporteras till differentierade priser, inklusive vilka mängder som exporteras inom ramen för ett partnerskapsavtal mellan tillverkaren och regeringen i destinationslandet. I rapporten ska undersökas vilka länder och sjukdomar som omfattas och de allmänna kriterierna för tillämpningen av artikel 3. [Ändr. 39]

3.  Europaparlamentet får inom en månad efter det att kommissionen lagt fram rapporten kalla kommissionen till ett extra sammanträde med parlamentets ansvariga utskott för att där lägga fram och förklara eventuella frågor om genomförandet av denna förordning. [Ändr. 40]

4.  Senast sex månader efter det att rapporten förelagts Europaparlamentet och rådet ska den offentliggöras av kommissionen.’

[Ändr. 41]

4.  Rådets förordning (EG) nr 673/2005 av den 25 april 2005 om införande av tilläggstullar på import av vissa produkter med ursprung i Amerikas förenta stater(20)

När det gäller förordning (EG) nr 673/2005 bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen i syfte att göra nödvändiga anpassningar av de åtgärder som föreskrivs i den förordningen.

Förordning (EG) nr 673/2005 ska därför ändras på följande sätt:

-1.  Skäl 7 ska ersättas med följande:

’(7) I syfte att göra nödvändiga anpassningar av de åtgärder som föreskrivs i denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på möjligheten att ändra tilläggstullsatsen eller förteckningarna i bilagorna I och II i enlighet med villkoren i denna förordning. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. Kommissionen bör ge fullständig information och dokumentation om sina möten med nationella experter inom ramen för arbetet med att förbereda och genomföra delegerade akter. Kommissionen bör i detta sammanhang se till att Europaparlamentet vederbörligen involveras, med utgångspunkt i bästa praxis från tidigare erfarenheter på andra politikområden, i syfte att skapa så goda förutsättningar som möjligt för Europaparlamentets framtida kontroll av delegerade akter.

[Ändr. 42]

1.  Artikel 3.3 ska ersättas med följande:

’3.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 4 för att göra anpassningar och ändringar i enlighet med den här artikeln.

När det vid anpassningar och ändringar av bilagorna föreligger tvingande skäl till skyndsamhet ska det förfarande som föreskrivs i artikel 4a tillämpas på delegerade akter som antagits i enlighet med denna punkt.

"

2.  Artikel 4 ska ersättas med följande:"

Artikel 4

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 3.3 ska ges till kommissionen på obestämd tid för en period av fem år från och med den …(21). Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 43]

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 3.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt som antas enligt artikel 3.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader fyra månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

"

[Ändr. 44]

3.  Följande artikel ska införas som artikel 4a:"

Artikel 4a

1.  Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

2.  Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 4.5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten utan dröjsmål efter det att Europaparlamentet eller rådet ahr delgett den sitt beslut om invändning.

"

3a.  Artikel 7 ska ersättas med följande:"

Artikel 7

Kommissionen ska till Europaparlamentet och rådet överlämna ett förslag om att upphäva denna förordning när Amerikas förenta stater till fullo har genomfört rekommendationen från WTO:s tvistlösningsorgan.’

[Ändr. 45]

5.  Rådets förordning (EG) nr 1342/2007 av den 22 oktober 2007 om förvaltning av vissa importbegränsningar för vissa stålprodukter från Ryska federationen(22)

När det gäller förordning (EG) nr 1342/2007 bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen vad beträffar ändringar av bilaga V, för att möjliggöra en effektiv förvaltning genom att anpassa importbegränsningarna för vissa stålprodukter.

Förordning (EG) nr 1342/2007 ska därför ändras på följande sätt:

-1.  Följande skäl ska införas:

’(10a) I syfte att möjliggöra en effektiv förvaltning genom att anpassa importbegränsningarna för vissa produkter bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på möjligheten att ändra bilaga V. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. Kommissionen bör ge fullständig information och dokumentation om sina möten med nationella experter inom ramen för arbetet med att förbereda och genomföra delegerade akter. Kommissionen bör i detta sammanhang se till att Europaparlamentet vederbörligen involveras, med utgångspunkt i bästa praxis från tidigare erfarenheter på andra politikområden, i syfte att skapa så goda förutsättningar som möjligt för Europaparlamentets framtida kontroll av delegerade akter.

[Ändr. 46]

1.  Artikel 5 ska ersättas med följande:

’Artikel 5

För tillämpningen av artikel 3.3 och 3.4 och artikel 10.1 andra stycket i avtalet, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a för att göra de anpassningar som är nödvändiga av de kvantitativa begränsningarna i bilaga V.

Om ett dröjsmål med att införa åtgärder skulle vålla skada som är svår att avhjälpa och tvingande skäl till skyndsamhet därför föreligger, ska det förfarande som föreskrivs i artikel 31b tillämpas på delegerade akter som antagits i enlighet med denna artikel.

"

2.  Artikel 6.3 ska ersättas med följande:"

3.  Om unionen och Ryssland inte lyckas nå en tillfredsställande lösning och om kommissionen konstaterar att klara bevis för kringgående föreligger, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a om anpassningar till bilaga V för att från de kvantitativa begränsningarna dra av en likvärdig kvantitet produkter med ursprung i Ryssland.

Om ett dröjsmål med att införa åtgärder skulle vålla skada som är svår att avhjälpa och tvingande skäl till skyndsamhet därför föreligger, ska det förfarande som föreskrivs i artikel 31b tillämpas på delegerade akter som antagits i enlighet med denna punkt.

"

3.  Artikel 12 ska ersättas med följande:"

Om ett klassificeringsbeslut enligt artikel 11 som antagits i enlighet med de i unionen gällande förfarandena avser en produktgrupp som omfattas av en kvantitativ begränsning, ska kommissionen vid behov utan dröjsmål inleda samråd enligt artikel 9 i syfte att nå en överenskommelse om de anpassningar av de berörda kvantitativa begränsningarna i bilaga V som eventuellt är nödvändiga. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 31a för att i detta syfte anpassa bilaga V.

"

4.  Följande artiklar ska införas efter rubriken till kapitel IV:"

Artikel 31a

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ska ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 5, 6.3 och 12 ska ges till kommissionen på obestämd tidför en period av fem år från och med den …(23). Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 47]

3.  Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 5, 6.3 och artikel 12 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentligörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antagit en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 5, 6.3 och 12 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader fyra månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 48]

Artikel 31b

1.  Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

2.  Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31a.5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten utan dröjsmål efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om invändning.

"

6.  Rådets förordning (EG) nr 1528/2007 av den 20 december 2007 om tillämpning av de ordningar som ska tillämpas på produkter med ursprung i vissa stater som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) enligt avtal om att sluta ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts(24)

När det gäller förordning (EG) nr 1528/2007 bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen för att göra tekniska ändringar av den förordningen beträffande anpassningar av de ordningar som ska tillämpas på produkter med ursprung i vissa stater som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS).

Förordning (EG) nr 1528/2007 ska därför ändras på följande sätt:

-1.  Följande skäl ska införas:"

(16a)  I syfte att anta de bestämmelser som är nödvändiga för tillämpningen av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen när det gäller att ändra bilaga I för att lägga till eller stryka regioner eller stater och göra de tekniska ändringar av bilaga II som är nödvändiga till följd av tillämpningen av den bilagan. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. Kommissionen bör ge fullständig information och dokumentation om sina möten med nationella experter inom ramen för arbetet med att förbereda och genomföra delegerade akter. Kommissionen bör i detta sammanhang se till att Europaparlamentet vederbörligen involveras, med utgångspunkt i bästa praxis från tidigare erfarenheter på andra politikområden, i syfte att skapa så goda förutsättningar som möjligt för Europaparlamentets framtida kontroll av delegerade akter.

[Ändr. 49]

-1a.  Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

   a) Punkt 2 ska ersättas med följande

’2.  Kommissionen ska, genom delegerade akter i enlighet med artikel 24a, ändra bilaga I genom att lägga till regioner och stater från AVS-gruppen av stater som har slutfört förhandlingar om ett avtal mellan unionen och regionen eller staten som åtminstone uppfyller kraven i artikel XXIV i GATT 1994.’

[Ändr. 50]

   b) I punkt 3 ska inledningen ersättas med följande:

’3.  Den regionen eller staten ska finnas kvar i förteckningen i bilaga I, om inte kommissionen i enlighet med artikel 24a antar en delegerad akt om ändring av bilaga I så att en region eller stat stryks från den bilagan, särskilt i de fall då’

[Ändr. 51]

1.  Artikel 4.3 ska ersättas enligt följande:

Kommissionen ska, biträdd av den tullkodexkommitté som inrättats genom rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen*, övervaka genomförandet och tillämpningen av bestämmelserna i bilaga II.

4.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel [ange numret på den artikeln/de artiklarna om förfarandet för antagande av delegerade akter, för närvarande artiklarna 24a–24c i förslaget KOM(2011) 82 slutlig]artikel 24a om tekniska ändringar av bilaga II som är nödvändiga till följd av tillämpningen av den bilagan. [Ändr. 52]

5.  Beslut om förvaltningen av bilaga II får antas i enlighet med förfarandet i artiklarna 247 och 247a i förordning (EEG) nr 2913/92.

* EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.

"

2.  Artikel 23 ska ersättas med följande:"

Artikel 23

Anpassning till den tekniska utvecklingen

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel [ange numret på den artikel (er) om förfarandet för antagande av delegerade akter, som för närvarande artiklarna 24a till 24c i förslag KOM (2011) 82 slutlig]artikel 24a om tekniska ändringar av artiklarna 5 och 8–22 som kan krävas till följd av skillnader mellan denna förordning och avtal som undertecknas med provisorisk tillämpning eller sluts i enlighet med artikel 218 i fördraget med regioner eller stater i bilaga I.

"

[Ändr. 53]

2a.  Följande artikel ska införas:"

Artikel 24a

Delegeringens utövande

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2.2, 2.3, 4.4 och 23 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den ...(25). Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2.2, 2.3. 4.4 och 23 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 2.2, 2.3, 4.4 och 23 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Perioden ska förlängas med fyra månader på initiativ av Europaparlamentet eller rådet.’.

"

[Ändr. 54]

7.  Rådets förordning (EG) nr 55/2008 av den 21 januari 2008 om införande av autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien och ändring av förordning (EG) nr 980/2005 och kommissionens beslut 2005/924/EG(26)

När det gäller förordning (EG) nr 55/2008 bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att förordningen ska kunna anpassas i fråga om ändringar som krävs till följd av ändrade tulltaxor eller för att avtal ingås med Moldavien.

Förordning (EG) nr 55/2008 ska därför ändras på följande sätt:

-1.  Följande skäl ska införas:"

  ’(12a) I syfte att anpassa förordningen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på möjligheten att göra de ändringar som krävs till följd av ändrade tulltaxor eller för att avtal ingås med Moldavien. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. Kommissionen bör ge fullständig information och dokumentation om sina möten med nationella experter inom ramen för arbetet med att förbereda och genomföra delegerade akter. Kommissionen bör i detta sammanhang se till att Europaparlamentet vederbörligen involveras, med utgångspunkt i bästa praxis från tidigare erfarenheter på andra politikområden, i syfte att skapa så goda förutsättningar som möjligt för Europaparlamentets framtida kontroll av delegerade akter.

[Ändr. 55]

1.  Artikel 7 ska ersättas med följande:

’Artikel 7

Överlämnande av befogenhet

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 8b för att göra nödvändiga ändringar och anpassningar av bestämmelserna i denna förordning till följd av

   a) ändringar av KN-nummer och underuppdelningar i TARIC,
   b) ingående av andra avtal mellan unionen och Moldavien.

"

2.  Följande artikel ska införas:"

Artikel 8b

Utövande av delegering

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 7 ska ges till kommissionen på obestämd tidför en period av fem år från och med den …(27). Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 56]

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 7 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentligörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt som antas enligt artikel 7 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader fyra månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

"

[Ändr. 57]

2a.  Följande artikel ska införas:"

Artikel 12a

Rapport

1.  Kommissionen ska vartannat år lägga fram en rapport för Europaparlamentet om tillämpningen av denna förordning.

2.  Rapporten ska innehålla information om genomförandet av denna förordning.

3.  Europaparlamentet får inom en månad efter det att kommissionen lagt fram rapporten kalla kommissionen till ett extra sammanträde med parlamentets ansvariga utskott för att där lägga fram och förklara eventuella frågor om genomförandet av denna förordning.

4.  Senast sex månader efter det att rapporten förelagts Europaparlamentet ska den offentliggöras av kommissionen.’

[Ändr. 58]

8.  Rådets förordning (EG) nr 732/2008 av den 22 juli 2008 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet under perioden 1 januari 2009–31 december 2011 samt om ändring av förordningarna (EG) nr 552/97 och (EG) nr 1933/2006 och av kommissionens förordningar (EG) nr 1100/2006 och (EG) nr 964/2007(28).

När det gäller förordning (EG) nr 732/2008 bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen för att dess bilagor ska kunna anpassad till utvecklingen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, även på expertnivå.

Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerande akter, se till att relevanta handlingar översänds till Europaparlamentet och rådet samtidigt och i god tid.

Förordning (EG) nr 732/2008 ska därför ändras på följande sätt:

1.  Artikel 10.2 ska ersättas med följande:

’2.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a för att, efter prövningen av ansökan, fatta beslut om huruvida det ansökande landet ska omfattas av den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre, och för att ändra bilaga I i enlighet med detta.

Om ett dröjsmål med att införa åtgärder skulle vålla skada som är svår att avhjälpa och tvingande skäl till skyndsamhet därför föreligger, ska det förfarande som föreskrivs i artikel 27b tillämpas på delegerade akter som antagits i enlighet med denna punkt.

"

2.  Artikel 11.8 ska ersättas med följande:"

8.  När FN avför ett land från förteckningen över de minst utvecklade länderna, ska landet även avföras från förteckningen över förmånsländer enligt denna ordning. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a för att stryka ett land från ordningen genom att ändra bilaga I och för att fastställa en övergångsperiod på minst tre år.

"

3.  Artikel 25 ska ersättas med följande:"

Artikel 25

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 27a för att anta de ändringar av bilagorna som kan bli nödvändiga

   a) på grund av ändringar i Kombinerade nomenklaturen,
   b) på grund av ändringar i länders eller territoriers internationella status eller klassificering,
   c) på grund av tillämpningen av artikel 3.2,
   d) om ett land uppnår de tröskelvärden som anges i artikel 3.1.

"

4.  Följande artiklar ska införas som artiklarna 27a och 27b:"

Artikel 27a

Utövande av delegering

1.  Kommissionens rätt att anta delegerade akter gäller på de villkor som fastställs i denna artikel.

2.  Kommissionen ska ges de befogenheter som avses i artiklarna 10.2, 11.8 och 25 på obestämd tid.

3.  Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 10.2, 11.8 och 25 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallande avslutar delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet. Det får verkan dagen efter det att beslutet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid en senare tidpunkt som anges i beslutet. Beslutet påverkar inte sådana delegerade akter som redan trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antagit en delegerad akt ska den samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet.

5.  En delegerad akt som antagits enligt artiklarna 10.2, 11.8 och 25 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig detta inom två månader från det datum då akten delgetts Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet före utgången av denna period har informerat kommissionen om att de inte kommer att motsätta sig detta. Perioden ska förlängas med två månader på initiativ av Europaparlamentet eller rådet.

Artikel 27b

Skyndsamt förfarande

1.  Delegerade akter som antagits enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Akten ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet tillsammans med en motivering av varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

2.  Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 27a.5. I sådant fall ska kommissionen upphäva akten utan dröjsmål så snart Europaparlamentet eller rådet meddelat sitt beslut att invända mot akten.’

"

[Ändr. 59]

9.  Rådets förordning (EG) nr 1340/2008 av den 8 december 2008 om handel med vissa stålprodukter mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Kazakstan(29)

När det gäller förordning (EG) nr 1340/2008 bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen beträffande ändringar av bilaga V, för att möjliggöra en effektiv förvaltning av vissa restriktioner.

Förordning (EG) nr 1340/2008 ska därför ändras på följande sätt:

-1.  Följande skäl ska införas:"

  ’(9a) I syfte att möjliggöra en effektiv förvaltning av vissa restriktioner bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på möjligheten att ändra bilaga V. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. Kommissionen bör ge fullständig information och dokumentation om sina möten med nationella experter inom ramen för arbetet med att förbereda och genomföra delegerade akter. Kommissionen bör i detta sammanhang se till att Europaparlamentet vederbörligen involveras, med utgångspunkt i bästa praxis från tidigare erfarenheter på andra politikområden, i syfte att skapa så goda förutsättningar som möjligt för Europaparlamentets framtida kontroll av delegerade akter.

[Ändr. 60]

1.  Artikel 5.3 ska ersättas med följande:

’3.  Om Europeiska unionen och Republiken Kazakstan inte lyckas nå en tillfredsställande lösning och om kommissionen konstaterar att klara bevis för kringgående föreligger, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 16a för att från de kvantitativa begränsningarna dra av en motsvarande kvantitet produkter med ursprung i Republiken Kazakstan och att ändra bilaga V i enlighet med detta.

Om ett dröjsmål med att införa åtgärder skulle vålla skada som är svår att avhjälpa och tvingande skäl till skyndsamhet därför föreligger, ska det förfarande som föreskrivs i artikel 16b tillämpas på delegerade akter som antagits i enlighet med denna punkt.

"

2.  Följande artiklar ska införas:"

Artikel 16a

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 5.3 ska ges till kommissionen på obestämd tidför en period av fem år från och med den …(30). Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 61]

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 5.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt som antas enligt artikel 5.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader fyra månder på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 62]

Artikel 16b

1.  Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

2.  Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 16a.5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten utan dröjsmål efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om invändning.

"

10.  Rådets förordning (EG) nr 1215/2009 av den 30 november 2009 om införande av särskilda handelsåtgärder för länder och territorier som deltar i eller är knutna till Europeiska unionens stabiliserings- och associeringsprocess(31)

När det gäller förordning (EG) nr 1215/2009, och för att möjliggöra en anpassning av förordningen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller de ändringar som krävs mot bakgrund av ändrade nummer i tulltaxan eller när avtal ingås med de länder och territorier som omfattas av den förordningen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, även på expertnivå.

Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerande akter, se till att relevanta handlingar översänds till Europaparlamentet och rådet samtidigt och i god tid.

Förordning (EG) nr 1215/2009 ska därför ändras på följande sätt:

1.  Artikel 7 ska ersättas med följande:"

Artikel 7

Överlämnande av befogenhet

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med det förfarande som avses i artikel 8b för att göra nödvändiga ändringar och anpassningar av bestämmelserna i denna förordning till följd av

   a) ändringar av KN-nummer och underuppdelningar i TARIC, och
   b) att andra avtal har ingåtts mellan Europeiska unionen och de länder och territorier som avses i artikel 1.

"

2.  Följande artikel ska införas som artikel 8b:"

’Artikel 8b

Utövande av delegering

1.  Kommissionens rätt att anta delegerade akter gäller på de villkor som fastställs i denna artikel.

2.  Kommissionen ska ges de befogenheter som avses i artikel 7 på obestämd tid.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 7 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallande avslutar delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet. Det får verkan dagen efter det att beslutet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid en senare tidpunkt som anges i beslutet. Beslutet påverkar inte sådana delegerade akter som redan trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antagit en delegerad akt ska den samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet.

5.  En delegerad akt som antagits enligt artikel 7 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig detta inom två månader från det datum då akten delgetts Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet före utgången av denna period har informerat kommissionen om att de inte kommer att motsätta sig detta. Perioden ska förlängas med två månader på initiativ av Europaparlamentet eller rådet.

"

[Ändr. 63]

(1) Europaparlamentets ståndpunkt av den 22 november 2012.
(2) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(3) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(4) EGT L 275, 8.11.1993, s. 1.
(5) EGT L 67, 10.3.1994, s. 1.
(6) EUT L 135, 3.6.2003, s. 5.
(7) EUT L 110, 30.4.2005, s. 1.
(8) EUT L 300, 17.11.2007, s. 1.
(9) EUT L 348, 31.12.2007, s. 1.
(10) EUT L 20, 24.1.2008, s. 1.
(11) EUT L 211, 6.8.2008, s. 1.
(12) EUT L 348, 24.12.2008, s. 1.
(13) EUT L 328, 15.12.2009, s. 1.
(14) EGT L 275, 8.11.1993, s. 1.
(15)+ EUT: Datum för denna förordnings ikraftträdande.
(16) EGT L 67, 10.3.1994, s. 1.
(17)+ EUT: Datum för denna förordnings ikraftträdande.
(18) EUT L 135, 3.6.2003, s. 5.
(19)+ EUT: Datum för denna förordnings ikraftträdande.
(20) EUT L 110, 30.4.2005, s. 1.
(21)+ EUT: Datum för denna förordnings ikraftträdande.
(22) EUT L 300, 17.11.2007, s. 1.
(23)+ EUT: Datum för denna förordnings ikraftträdande.
(24) EUT L 348, 31.12.2007, s. 1.
(25)+ EUT: Datum för denna förordnings ikraftträdande.
(26) EUT L 20, 24.1.2008, s. 1.
(27)+ EUT: Datum för denna förordnings ikraftträdande.
(28) EUT L 211, 6.2.2008, s. 1.
(29) EUT L 348, 24.12.2008, s. 1.
(30)+ EUT: Datum för denna förordnings ikraftträdande.
(31) EUT L 328, 15.12.2009, s. 1.


Bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer ***I
PDF 902kWORD 1161k
Text
Konsoliderad text
Bilaga
Europaparlamentets ändringar antagna den 22 november 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 850/98 vad gäller bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1288/2009 (COM(2012)0298 – C7-0156/2012 – 2012/0158(COD))(1)
P7_TA(2012)0448A7-0342/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

[Ändr. 32]

EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG(2)
P7_TA(2012)0448A7-0342/2012
till kommissionens förslag
P7_TA(2012)0448A7-0342/2012

------------------------------------------------------

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr …/2012
om ändring av rådets förordning (EG) nr 850/98 för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer och rådets förordning (EG) nr 1434/98 om att fastställa villkor för landning av sill i andra industriella syften än för att konsumeras direkt

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1288/2009 av den 27 november 2009 om fastställande av tekniska övergångsbestämmelser för perioden 1 januari 2010–30 juni 2011(4) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 579/2011 av den 8 juni 2011(5) föreskriver att vissa tekniska åtgärder som fastställs i rådets förordning (EG) nr 43/2009 av den 16 januari 2009 om fastställande för år 2009 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs(6) ska fortsätta under en övergångsperiod till och med den 31 december 2012.

(2)  En ny ram för tekniska bevarandeåtgärder väntas i avvaktan på reformen av den gemensamma fiskeripolitiken. Osannolikheten i att en sådan ny ram kommer att införas före utgången av 2012 innebär att det är motiverat att förlänga tillämpningen av dessa tekniska övergångsåtgärder.

(3)  För att säkerställa ett fortsatt korrekt bevarande och en fortsatt korrekt förvaltning av marina biologiska resurser bör rådets förordning (EG) nr 850/98(7) uppdateras med de tekniska övergångsåtgärderna.

(3a)  För att säkerställa ett fortsatt korrekt bevarande och en fortsatt korrekt förvaltning av marina biologiska resurser i Svarta havet bör minsta landnings- och maskstorlekar för fiske av piggvar införas i förordning (EG) nr 850/98 i enlighet med vad som tidigare fastställts i unionsrätten.

(5)  Förbudet mot utsortering av fångsten (s.k. highgrading) i alla Ices-områden bör finnas kvar för att begränsa utkasten av arter som omfattas av kvoter.

(5a)  På grundval av samråd som hölls under 2009 mellan unionen, Norge och Färöarna, i syfte att begränsa oönskad fångst, bör det införas ett förbud mot att släppa tillbaka eller göra sig av med fisk av vissa arter och ett krav på att byta fiskeområde när 10% av fångsten innehåller fisk som inte uppfyller storlekskraven.

(5b)  Mot bakgrund av utlåtanden från vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) bör begränsningarna av landning och kvarhållande ombord av sill fångad i Ices-område IIa finnas kvar.

(6)  Mot bakgrund av utlåtanden från STECF är det inte längre nödvändigt att stänga ett lekområde till skydd för sill i Ices-område VIa för att garantera ett hållbart utnyttjande av den arten, och därför bör denna stängning upphävas.

(7)  Mot bakgrund av utlåtanden från STECF som kopplar bristande tillgång till tobisfiskar till dåliga häckningsresultat för tretåig mås bör stängningen av ett område i Ices-delområde IV finnas kvar, med undantag för ett begränsat fiske varje år för att övervaka beståndet.

(8)  Mot bakgrund av utlåtanden från STECF bör det vara möjligt att tillåta användningen av redskap som inte fångar havskräfta i vissa områden där fiske efter havskräfta är förbjudet.

(11)  Mot bakgrund av utlåtanden från STECF bör en områdesavstängning finnas kvar för att skydda unga exemplar av kolja i Ices-område VIb.

(11a)  Mot bakgrund av utlåtanden från Ices och STECF bör vissa tekniska bevarandeåtgärder finnas kvar i havet väster om Skottland (Ices-område VIa) för att skydda bestånden av torsk, kolja och vitling i syfte att bidra till bevarandet av fiskebestånden.

(11b)  Mot bakgrund av utlåtanden från STECF bör man tillåta användningen av handlinor och automatiserade pilkmaskiner för sej i Ices-område VIa.

(11c)  Mot bakgrund av utlåtandena från STECF om den geografiska utbredningen av torsk i Ices-område VIa, som visar att en stor majoritet av torskfångsterna tas norr om 590N, bör användningen av nät söder om denna linje tillåtas.

(11d)  Mot bakgrund av utlåtanden från STECF bör man tillåta användningen av nät för småfläckig rödhaj i Ices-område VIa.

(11e)  Lämpligheten i redskapens egenskaper med avseende på undantaget att fiska med trålar, bottenvad eller liknande redskap i Ices-område VIa bör ses över periodvis mot bakgrund av vetenskapliga utlåtanden så att dessa antingen kan ändras eller upphävas.

(11f)  Mot bakgrund av utlåtanden från STECF bör en områdesavstängning införas för att skydda unga exemplar av torsk i Ices-område VIa.

(11g)  Lämpligheten i förbudet mot fiske efter torsk, kolja och vitling i Ices-delområde VI bör ses över periodvis mot bakgrund av vetenskapliga utlåtanden så att denna artikel kan ändras eller upphävas.

(11h)  Mot bakgrund av utlåtanden från Ices och STECF bör åtgärder till skydd för torskbestånd i Keltiska sjön (Ices-områdena VIIf och VIIg) finnas kvar.

(12)  Mot bakgrund av utlåtanden från STECF bör åtgärder för att skydda lekbeståndet av birkelånga i Ices-område VIa finnas kvar.

(13)  De åtgärder som vidtogs 2011 av Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC) för att skydda kungsfiskar i internationella vatten i Ices-delområdena I och II bör finnas kvar.

(14)  De åtgärder som infördes av NEAFC 2011 för att skydda kungsfiskar i Irmingerhavet och angränsande vatten bör finnas kvar.

(15)  Mot bakgrund av utlåtandet från STECF bör fiske med bomtrål där elektrisk ström används även i fortsättningen tillåtas i Ices-områdena IVc och IVb södra på vissa villkor.

(16)  På grundval av samråd som hölls 2009 mellan unionen, Norge och Färöarna bör vissa åtgärder för att begränsa fångsthanterings- och lossningskapaciteten för fartyg för pelagiskt fiske efter makrill, sill och taggmakrill i Nordostatlanten ▌göras permanenta,.

(17)  Mot bakgrund av utlåtanden från Ices bör tekniska bevarandeåtgärder för att skydda bestånd av lekmogen torsk i Irländska sjön under lektiden finnas kvar.

(17a)  Mot bakgrund av utlåtanden från STECF bör man tillåta användningen av sorteringsristar i ett begränsat område i Ices-område VIIa.

(18)  Mot bakgrund av utlåtanden från STECF bör fiske med nät och insnärjningsredskap i Ices-områdena IIIa, VIa, VIb, VIIb, VIIc, VIIj, VIIk och Ices-delområdena VIII, IX, X och XII öster om 27°V i vatten med ett karterat djup över 200 m och under 600 m endast tillåtas på vissa villkor som ger skydd för biologiskt känsliga djuphavsarter.

(18a)  Det är viktigt att klargöra interaktionen mellan olika system som är tillämpliga på fiske med nät, särskilt i Ices-delområde VII. I synnerhet bör det klargöras att ett särskilt undantag för fiske med nät med maskstorlek motsvarande 100 mm eller mer i Ices-områdena IIIa, IVa, Vb, VIa, VIb, VIIb, c, j och k, samt särskilda villkor som är knutna till detta undantag, endast är tillämpligt i vatten med ett karterat djup över 200 meter men under 600 meter och att de standardregler för maskstorleksintervall och sammansättningen av fångsten som anges i förordning (EG) nr 850/98 därför gäller i Ices-områdena VIIa, VIId, VIIe, VIIf, VIIg och VIIh samt i vatten med ett karterat djup under 200 meter i Ices-områdena IIIa, IVa, Vb, VIa, VIb, VIIb, c, j och k.

(18b)  Mot bakgrund av utlåtanden från STECF bör användningen av grimgarn i Ices-delområde IX i vatten med ett karterat djup över 200 meter och under 600 meter.

(19)  Användningen av vissa selektiva redskap bör även i fortsättningen tillåtas i Biscayabukten för att säkerställa ett hållbart utnyttjande av bestånden av kummel och havskräfta och för att minska mängden utkast av dessa arter.

(20)  Begränsningar av fisket inom vissa områden för att skydda sårbara djuphavshabitat inom NEAFC:s regleringsområde, som antogs av NEAFC 2004, samt i vissa delar av Ices-områdena VIIc, j, k och Ices-område VIIIc, som antogs av unionen 2008, bör finnas kvar.

(21)  Enligt utlåtandet från en gemensam arbetsgrupp för unionen och Norge om tekniska åtgärder bidrar helgförbudet för fiske efter sill, makrill eller skarpsill med trål eller snörpvad i Skagerrak och Kattegatt inte längre till bevarandet av pelagiska fiskbestånd på grund av ändrade fiskemönster. På grundval av samråd mellan unionen, Norge och Färöarna 2011 bör detta förbud därför utgå.

(22)  Med tanke på tydlighet och bättre lagstiftning bör vissa föråldrade bestämmelser utgå.

(22a)  I syfte att återspegla ändrade fiskemönster och införande av mer selektiva redskap bör maskstorleksintervall, målarter och nödvändiga fångstprocentandelar i Skagerrak och Kattegatt finnas kvar.

(23)  Minimistorleken för japansk venusmussla bör ändras mot bakgrund av biologiska data.

(24)  En minimistorlek har fastställts för bläckfisk som fångas i vatten under tredjeländers överhöghet eller jurisdiktion vilka är belägna inom Cecafs region (Fiskerikommittén för östra Centralatlanten), för att bidra till bevarandet av bläckfisk och i synnerhet för att skydda unga exemplar.

(24a)  Ett motsvarande mått på minsta landningsstorlek för ansjovis i antal fiskar per kg bör införas eftersom detta skulle underlätta arbetet ombord på fiskefartyg som fiskar denna art och underlätta kontrollåtgärder på land.

(25)  ▌Specifikationer för en sorteringsrist ▌som änvänds för att minska bifångsterna i fisket efter havskräfta i Ices-område IIIa, Ices-delområde VI och Ices-område VIIa bör finnas kvar.

(26)  Specifikationer för nätstycken med kvadratiska maskor som på vissa villkor används för fiske med vissa släpredskap i Biscayabukten bör finnas kvar.

(27)  ▌Användningen av nätstycken på 2 m med kvadratiska maskor för fartyg med en maskineffekt som understiger 112 kW i ett begränsat område i Ices-område VIa bör tillåtas.

(27a)  Termen ”gemenskap”, som används i den normativa delen av förordning (EG) nr 850/98, bör ändras med anledning av Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009.

(27b)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförande av reglerna om användning av redskap med lika hög selektivitet vid fiske efter havskräfta i Ices-område VIa och reglerna om undantag av en medlemsstats särskilda fiske från tillämpningen av förbudet mot användning av nät, insnärjningsredskap eller grimgarn i Ices-delområdena VIII, IX och X där mängden bifångst av haj och utkast är mycket liten, bör kommissionen ges genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas utan tillämpning av förordning (EU) nr 182/2011(8).

(29)  Förordning (EG) nr 850/98 bör därför ändras i enlighet med detta.

(29a)  I rådets förordning (EG) nr 1434/98 fastställs villkor för landning av sill i andra industriella syften än för att konsumeras direkt. Ett särskilt undantag från villkoren för landning av bifångster av sill vid fiske med finmaskiga nät i Ices-område IIIa, Ices-delområde IV, Ices-område VIId och unionsvatten i Ices-område IIa, som tidigare ingått i andra unionsakter, bör införlivas i förordningen. Förordning (EG) nr 1434/98 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av förordning (EG) nr 850/98

Förordning (EG) nr 850/98 ska ändras på följande sätt:

(-1a)  Följande artikel ska införas:"

Artikel 1a

I artiklarna 4.2 c, 46.1 b och i bilaga I fotnot 5 ska substantivet ’gemenskap’ eller motsvarande adjektiv, ersättas av substantivet ’union’ eller motsvarande adjektiv, och alla eventuella grammatiska anpassningar som blir nödvändiga till följd av detta ska göras.

"

(-1b)  I artikel 2 ska följande led i införas:"

i)  Region 9:

Alla vattenområden i Svarta havet som motsvarar geografiskt delområde 29 i enlighet med definitionen i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1343/2011 av den 13 december 2011 om vissa bestämmelser om fiske i AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet*) och i resolution GFCM/33/2009/2.

* EUT L 347, 30.12.2011, s. 44.

"

(-1c)  I artikel 11.1 ska följande stycke läggas till:"

Detta undantag påverkar inte tillämpningen av artikel 34b.2 c.

(-1d)  Följande artikel ska införas:

Artikel 11a

I region 9 ska den minsta maskstorleken för bottensatta nät för fångst av piggvar vara 400 mm.

"

(1d)  Artikel 17 ska ersättas med följande:"

Marina organismer är undermåliga om de är mindre än de minimistorlekar som i bilaga XII och bilaga XIIa anges för de berörda arterna och det berörda geografiska området.

"

(1e)  I artikel 19 ska följande punkt läggas till:"

4.  Punkterna 2 och 3 ska inte tillämpas i region 9.

"

(2)  Följande avdelning ska införas:"

AVDELNING IIIa

ÅTGÄRDER FÖR ATT MINSKA UTKASTEN AV FISK

Artikel 19a

Förbud mot utsortering

1.  I regionerna 1, 2, 3 och 4 enligt artikel 2 i denna förordning är det förbjudet att under fiske kasta arter över bord som omfattas av kvoter som kan landas lagligt.

2.  De bestämmelser som avses i punkt 1 påverkar inte de skyldigheter som fastställs i denna förordning eller i någon annan unionsrättakt på fiskeriområdet.

Artikel 19b

Bestämmelser om förflyttning och förbud mot att släppa tillbaka fångst

1.  I regionerna 1, 2, 3 och 4 ska fartyget flytta till ett annat fiskeområde om mängden makrill, sill eller taggmakrill som inte uppfyller storlekskraven överstiger 10 procent av den totala fångstmängden i ett enskilt drag.

2.  I regionerna 1, 2, 3 och 4 är det förbjudet att släppa makrill, sill eller taggmakrill innan hela nätet har tagits ombord på ett fiskefartyg så att det leder till förlust av död eller döende fisk.

"

(3)  I artikel 20.1 ska punkt d utgå.

(3a)  Följande artikel ska införas:"

Artikel 20a

Begränsningar av fiske efter sill i unionsvatten i Ices-område IIa

Det är förbjudet att landa eller ombord behålla sill som fångats i unionsvatten i Ices-område IIa under perioderna 1 januari–28 februari och 16 maj–31 december.

"

(4)  Artikel 29a ska ersättas med följande:"

Artikel 29a

Stängning av ett område för fiske efter tobisfiskar i Ices-delområde IV

1.  Det är förbjudet att landa eller ombord behålla tobisfiskar som fångats inom det geografiska område som avgränsas av Englands och Skottlands ostkuster och de linjer som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet:

   Englands ostkust, latitud 55o30'N.
   Latitud 55o30'N, longitud 01o00'V.
   Latitud 58o00'N, longitud 01o00'V.
   Latitud 58o00'N, longitud 02o00'V.
   Skottlands ostkust, longitud 02o00'V.

2.  Fiske som bedrivs i vetenskapligt syfte är dock tillåtet för att övervaka tobisfiskbeståndet i området och verkningarna av stängningen.

"

(5)  Artikel 29b.3 ska ersättas med följande:"

3.  Genom undantag från förbudet i punkt 1 ska fiske med mjärdar som inte innebär fångst av havskräfta tillåtas inom de geografiska områden och under de perioder som anges i den punkten.

"

(6)  Följande artiklar ska införas:"

Artikel 29c

Rockallkoljebox i Ices-delområde VI

1.  Allt fiske efter rockallkolja, utom med långrev, är förbjudet i de områden som avgränsas av en linje som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet:

   57o00' N, 15o00' V.
   57o00' N, 14o00' V.
   56o30' N, 14o00' V.
   56o30' N, 15o00' V.
   57o00' N, 15o00' V.

Artikel 29d

Begränsningar av fiske efter torsk, kolja och vitling i Ices-delområde VI

1.  Det är förbjudet att bedriva något som helst fiske efter torsk, kolja och vitling inom den del av Ices-område VIa som är belägen öster eller söder om de linjer som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet:

   54o30' N, 10o35' V.
   55o20' N, 09o50' V.
   55o30' N, 09o20' V.
   56o40' N, 08o55' V.
   57o00' N, 09o00' V.
   57o20' N, 09o20' V.
   57o50' N, 09o20' V.
   58o10' N, 09o00' V.
   58o40' N, 07o40' V.
   59o00' N, 07o30' V.
   59o20' N, 06o30' V.
   59o40' N, 06o05' V.
   59o40' N, 05o30' V.
   60o00' N, 04o50' V.
   60o15' N, 04o00' V.

2.  Varje fiskefartyg som befinner sig i det område som avses i punkt 1 i denna artikel ska säkerställa att alla fiskeredskap som medförs ombord surras och stuvas undan i enlighet med artikel 47 i rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs*.

3.  Genom undantag från punkt 1 är det tillåtet att fiska inom det område som avses i punkt 1 med fasta kustnätredskap som är fästade med pålar, skrapredskap för stora kammusslor, skrapredskap för musslor, handlinor, mekanisk jiggning, not och kustvad, burar, tinor och mjärdar, under förutsättning att

   (a) inga andra fiskeredskap än fasta kustnätredskap som är fixerade vid pålar, skrapredskap för stora kammusslor, skrapredskap för musslor, handlinor, mekanisk jiggning, not och kustvad, burar, tinor och mjärdar förvaras ombord eller används, och
   (b) ingen annan fångst än makrill, bleka, gråsej och lax eller andra skaldjur än blötdjur och kräftdjur behålls ombord, landas eller tas i land.

4.  Genom undantag från punkt 1 är det tillåtet att fiska i de områden som avses i den punkten med nätredskap med en maskstorlek mindre än 55 mm, under förutsättning att

   (a) inget nätredskap med en maskstorlek på 55 mm eller större medförs ombord, och
   (b) ingen annan fisk än sill, makrill, sardin, sardinell, taggmakrill, skarpsill, blåvitling, trynfisk och guldlaxfiskar behålls ombord.

4a.  Genom undantag från punkt 1 är det tillåtet att fiska i de områden som avses i den punkten med nät med en maskstorlek större än 120 mm, under förutsättning att

   a) de endast används i området söder om 59oN,
   b) längden på de nät som används är högst 20 km per fartyg,
   c) de inte ligger i vattnet mer än 24 timmar, och
   d) högst 5 procent av fångsten utgörs av vitling och torsk.

4b.  Genom undantag från punkt 1 är det tillåtet att fiska i de områden som avses i den punkten med nät med en maskstorlek större än 90 mm, under förutsättning att

   (c) de används endast högst tre sjömil från kusten och under högst tio dagar per kalendermånad,
  (d) längden på de nät som används är högst 1000 meter,
   (e) de inte ligger i vattnet mer än 24 timmar, och
   (f) minst 70 viktprocent av fångsten utgörs av småfläckig rödhaj.

5.  Genom undantag från punkt 1 är det tillåtet att fiska havskräfta inom det område som avses i den punkten, under förutsättning att

   (g) det i det fiskeredskap som används finns en sorteringsrist i enlighet med punkterna 2–5 i bilaga XIVa, eller ett nätstycke med kvadratiska maskor enligt beskrivningen i bilaga XIVc, eller ett annat redskap med lika hög selektivitet,
   (h) fiskeredskapet har en minsta maskstorlek på 80 mm,
   (i) minst 30 viktprocent av den totala fångst som behålls ombord består av havskräfta.

Kommissionen ska, på grundval av ett positivt yttrande från STECF anta genomförandeakter som fastställer vilka redskap som anses ha lika hög selektivitet med avseende på led a.

6.  Punkt 5 gäller inte inom det område som avgränsas av en linje som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet:

   59o05' N, 06o45' V.
   59o30' N, 06o00' V.
   59o40' N, 05o00' V.
   60o00' N, 04o00' V.
   59o30' N, 04o00' V.
   59o05' N, 06o45' V.

7.  Genom undantag från punkt 1 är det tillåtet att fiska med trålar, bottenvad eller liknande redskap inom det område som avses i den punkten, under förutsättning att

   a) alla nät ombord på fartyget har en minsta maskstorlek på 120 mm för fartyg vars totala längd överstiger 15 meter och på 110 mm för alla andra fartyg,
   c) det använda fiskeredskapet innefattar ett nätstycke med kvadratiska maskor enligt bilaga XIVc om mindre än 90 viktprocent av den fångst som behålls ombord består av gråsej, och
   d) det använda fiskeredskapet innefattar ett nätstycke med kvadratiska maskor enligt bilaga XIVd om fartygets totala längd är högst 15 meter, oavsett vilken mängd gråsej som behålls ombord.

7a.  Senast den 1 januari 2015 och åtminstone vartannat år därefter ska kommissionen, mot bakgrund av vetenskapliga utlåtanden från STECF, göra en bedömning av egenskaperna hos de redskap som anges i punkt 7 och, i förekommande fall, förelägga Europaparlamentet och rådet ett förslag till ändring av punkt 7.

8.  Punkt 7 gäller inte inom det område som avgränsas av en linje som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet:

   59o05' N, 06o45' V.
   59o30' N, 06o00' V.
   59o40' N, 05o00' V.
   60o00' N, 04o00' V.
   59o30' N, 04o00' V.
   59o05' N, 06o45' V.

8a.  Under perioderna 1 januari–31 mars och 1 oktober–31 december varje år är det förbjudet att bedriva något som helst fiske med något av de redskap som anges i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 1342/2008 av den 18 december 2008 om upprättande av en långsiktig plan för torskbestånden och det fiske som utnyttjar de bestånden** i Ices-område VIa, som avgränsas av en linje som i angiven ordning förbinder följande koordinater:

   - Longitud 7o07 V, latitud 55o25 N.
   - Longitud 7o00 V, latitud 55o25 N.
   - Longitud 6o50 V, latitud 55o18 N.
   - Longitud 6o50 V, latitud 55º17 N.
   - Longitud 6º52 V, latitud 55º17 N.
   - Longitud 7º07 V, latitud 55º25 N.

Varken befälhavaren på ett fiskefartyg eller en annan person ombord får bidra till eller tillåta att en annan person ombord på fartyget försöker fiska, landa, omlasta eller ta ombord fisk som har fångats i området i fråga.

9.  Varje berörd medlemsstat ska inrätta ett program med observatörer ombord från och med den 1 januari till och med den 31 december varje år för att ta prover av fångsterna och utkasten från fartyg som omfattas av undantagen enligt punkterna 4a, 4b, 5 och 7. Observatörsprogrammen ska genomföras utan att det påverkar skyldigheterna enligt respektive bestämmelser och ska ha till syfte att beräkna fångster och utkast av torsk, kolja och vitling med en exakthet på minst 20 %.

10.  De berörda medlemsstaterna ska lägga fram en ▌rapport om det totala antalet fångster och utkast från fartyg som omfattas av observatörsprogrammet under varje kalenderår och ska översända den till kommissionen senast den ▌1 februari året efter det kalenderåret.

10a.  Senast den 1 januari 2015 och åtminstone vartannat år därefter ska kommissionen, mot bakgrund av vetenskapliga utlåtanden från STECF, göra en bedömning av läget för bestånden av torsk, kolja och vitling i det område som anges i punkt 1 och, i förekommande fall, förelägga Europaparlamentet och rådet ett förslag till ändring av denna artikel.

Artikel 29e

Begränsningar av fiske efter torsk i Ices-delområde VII

1.  Från och med den 1 februari till och med den 31 mars varje år är det förbjudet att bedriva alla former av fiske i Ices-delområde VII inom det område som utgör Ices statistiska rektanglar: 30E4, 31E4, 32E3. Förbudet ska inte gälla inom sex nautiska mil från baslinjen.

2.  Genom undantag från punkt 1 är det tillåtet att fiska med fasta kustnätredskap som är fixerade vid pålar, skrapredskap för stora kammusslor, skrapredskap för musslor, not och kustvad, handlinor, mekanisk jiggning, burar, tinor och mjärdar inom der område och de tidsperioder som avses i den punkten, under förutsättning att

   (j) inga andra fiskeredskap än fasta kustnätredskap som är fixerade vid pålar, skrapredskap för stora kammusslor, skrapredskap för musslor, not och kustvad, handlinor, mekanisk jiggning, burar, tinor och mjärdar förvaras ombord eller används, och
   (k) ingen annan fångst än makrill, sej och lax eller andra skaldjur än blötdjur och kräftdjur landas, behålls ombord eller tas i land.

3.  Genom undantag från punkt 1 är det tillåtet att fiska i de områden som avses i den punkten med nätredskap med en maskstorlek mindre än 55 mm, under förutsättning att

   (l) inget nätredskap med en maskstorlek på 55 mm eller större medförs ombord, och
   (m) ingen annan fisk än sill, makrill, sardin, sardinell, taggmakrill, skarpsill, blåvitling, trynfisk och guldlaxfiskar behålls ombord.

Artikel 29f

Särskilda bestämmelser för skydd av birkelånga

1.  Från och med den 1 mars till och med den 31 maj varje år är det förbjudet att ombord behålla kvantiteter birkelånga som överstiger 6 ton per fiskeresa inom de områden av Ices-område VIa som avgränsas av en linje som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet:

  (a) Skotska kontinentalsockelns rand:
   59o58' N, 07o00' V.
   59o55' N, 06o47' V.
   59o51' N, 06o28' V.
   59o45' N, 06o38' V.
   59o27' N, 06o42' V.
   59o22' N, 06o47' V.
   59o15' N, 07o15' V.
   59o07' N, 07o31' V.
   58o52' N, 07o44' V.
   58o44' N, 08o11' V.
   58o43' N, 08o27' V.
   58o28' N, 09o16' V.
   58o15' N, 09o32' V.
   58o15' N, 09o45' V.
   58o30' N, 09o45' V.
   59o30' N, 07o00' V.
   59o58' N, 07o00' V.
  (b) Randen av Rosemary bank:

Detta innefattar inte det område som avgränsas av en linje som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet:
   60o00' N, 11o00' V.
   59o00' N, 11º00' V.
   59º00' N, 09º00' V.
   59º30' N, 09º00' V.
   59º30' N, 10º00' V.
   60º00' N, 10º00' V.
   60o00' N, 11o00' V.
   59o15' N, 10o24' V.
   59o10' N, 10o22' V.
   59o08' N, 10o07' V.
   59o11' N, 09o59' V.
   59o15' N, 09o58' V.
   59o22' N, 10o02' V.
   59o23' N, 10o11' V.
   59o20' N, 10o19' V.
   59o15' N, 10o24' V.

2.  Vid inträde i eller utträde ur det område som avses i punkt 1 ska fiskefartygets befälhavare i loggboken registrera datum, tid och plats för inträdet och utträdet.

3.  Om ett fiskefartyg kommer upp i kvantiteter birkelånga som överstiger 6 ton i något av de två områden som avses i punkt 1 gäller följande:

   (n) Det ska omedelbart upphöra med fisket och lämna det område där det vistas.
   (o) Det får inte återinträda i något av områdena förrän fångsten har landats.
   (p) Det får inte kasta tillbaka någon kvantitet birkelånga i havet.

4.  Observatörer enligt artikel 8 i rådets förordning (EG) nr 2347/2002 av den 16 december 2002 om särskilda tillträdeskrav och därmed förbundna villkor vid fiske efter djuphavsbestånd*** som utsetts till de fiskefartyg som vistas i något av de områden som avses i punkt 1 ska, utöver de uppgifter som avses i punkt 4 i den artikeln, på grundval av ett lämpligt provurval av fångsterna av birkelånga, mäta fisken i proverna och fastställa könsmognaden hos den fisk som ingår i de olika delproverna. På grundval av utlåtanden från STECF ska medlemsstaterna upprätta utförliga protokoll för provtagning och resultatöversikter.

5.  Från och med den 15 februari till och med den 15 april varje år är det förbjudet att använda bottentrålar, långrev och nät inom ett område som avgränsas av en linje som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet:

   60o58.76' N, 27o27.32' V.
   60o56.02' N, 27o31.16' V.
   60o59.76' N, 27o43.48' V.
   61o03.00' N, 27o39.41' V.
   60o58.76' N, 27o27.32' V.

Artikel 29g

Åtgärder för fiske efter kungsfisk i internationella vatten i Ices-delområdena I och II

1.  Riktat fiske efter kungsfisk i internationella vatten i Ices-delområdena I och II ska endast vara tillåtet under perioden 15 augusti–30 november varje år med fartyg som tidigare bedrivit kungsfiskfiske inom NEAFC:s regleringsområde, enligt definitionen i artikel 3.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1236/2010 av den 15 december 2010 om fastställande av en kontroll- och tillsynsplan för det område som omfattas av konventionen om framtida multilateralt samarbete om fisket i Nordostatlanten****.

2.  Fartygen ska begränsa sina bifångster av kungsfisk i andra fisken till högst 1 % av den totala fångst som behålls ombord.

3.  Omräkningsfaktorn 1,70 ska användas för presentationsformen rensad och utan huvud, inklusive japansk presentationsskärning, när det gäller kungsfisk som fångats i detta fiske.

4.  Genom undantag från artikel 9.1 b i förordning (EU) nr 1236/2010 ska befälhavare på fiskefartyg som bedriver detta fiske rapportera sina fångster dagligen.

5.  Utöver bestämmelserna i artikel 5 i förordning (EU) nr 1236/2010, ska ett tillstånd att fiska kungsfisk gälla endast om fartygens rapporter i enlighet med artikel 9.1 i den förordningen registreras i enlighet med artikel 9.3 i den förordningen.

6.  Medlemsstaterna ska se till att vetenskapliga uppgifter samlas in av vetenskapliga observatörer ombord på fartyg som för deras flagg. De insamlade uppgifterna ska minst innehålla upplysningar om sammansättningen vad gäller kön, ålder och längd efter djup. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska rapportera dessa uppgifter till Ices.

7.  Kommissionen ska informera medlemsstaterna om det datum då NEAFC:s sekretariat meddelade NEAFC:s avtalsslutande parter att hela den totala tillåtna fångstmängden är uppfiskad. Medlemsstaterna ska förbjuda fartyg som för deras flagg att bedriva riktat fiske efter kungsfiskar från och med detta datum.

Artikel 29h

Åtgärder för fiske efter kungsfisk i Irmingerhavet och angränsande vatten

1.  Det är förbjudet att fånga kungsfisk ▌i internationellt vatten i Ices-delområde V och i unionsvatten i Ices-delområdena XII och XIV med undantag för perioden 11 maj− 31 december varje år och endast inom ett område som avgränsas av en linje som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet (nedan kallat bevarandeområdet för kungsfiskar):

   64°45' N, 28°30' V.
   62°50' N, 25°45' V.
   61°55' N, 26°45' V.
   61°00' N, 26°30' V.
   59°00' N, 30°00' V.
   59°00' N, 34°00' V.
   61°30' N, 34°00' V.
   62°50' N, 36°00' V.
   64°45' N, 28°30' V.

1a.  Trots vad som sägs i punkt 1 kan fiske efter kungsfisk tillåtas, genom en unionsrättsakt, utanför bevarandeområdet för kungsfiskar i Irmingerhavet och intilliggande vatten från och med den 11 maj till och med den 31 december varje år på grundval av vetenskapliga utlåtanden och under förutsättning att NEAFC har upprättat en återhämtningsplan för kungsfisk i det geografiska området. Endast unionsfartyg som har godkänts av respektive medlemsstat och om vilka information har meddelats kommissionen enligt bestämmelserna i artikel 5 i förordning (EU) nr 1236/2010 får delta i detta fiske.

2.  Det är förbjudet att använda trålar med en maskstorlek under 100 mm.

3.  Omräkningsfaktorn 1,70 ska användas för presentationsformen rensad och utan huvud, inklusive japansk presentationsskärning, när det gäller kungsfisk som fångats i detta fiske.

4.  Befälhavare på fartyg som bedriver fiske utanför bevarandeområdet för kungsfiskar ska dagligen översända en fångstrapport enligt artikel 9.1 b i förordning (EU) nr 1236/2010, efter det att fiskeverksamheten den kalenderdagen har avslutats. Rapporten ska innehålla uppgifter om de fångster ombord som tagits efter det senaste fångstmeddelandet.

5.  Utöver bestämmelserna i artikel 5 i förordning (EU) nr 1236/2010, ska ett tillstånd att fiska kungsfisk gälla endast om fartygens rapporter överensstämmer med artikel 9.1 i den förordningen och registreras i enlighet med artikel 9.3 i den förordningen.

6.  Rapporterna enligt punkt 5 ska göras i enlighet med relevanta bestämmelser.

* EUT L 343, 22.12.2009, s. 1.

** EUT L 348, 24.12.2008, s. 20.

*** EGT L 351, 28.12.2002, s. 6.

**** EUT L 348, 31.12.2010, s. 17.

"

(6a)  I artikel 30 ska följande punkt läggas till:"

(1a)  Punkt 1 ska inte tillämpas på region 9.

"

(7)  Följande artikel ska införas:"

Artikel 31a

Elfiske i Ices-områdena IVc och IVb

1.  Genom undantag från artikel 31 är fiske med bomtrål där elektrisk ström används tillåten i Ices-områdena IVc och IVb söder om en linje mellan följande punkter enligt koordinatsystemet WGS84:

   En punkt på Förenade kungarikets ostkust vid latitud 55o N,
   därifrån österut till latitud 55o N, longitud 5o E,
   därifrån norrut till latitud 56o N,
   och slutligen österut till en punkt på Danmarks västkust vid latitud 56o N.

2.  Elfiske är endast tillåtet om följande krav uppfylls:

   (a) Högst 5 % av en medlemsstats bomtrålflotta använder trålar med elektrisk ström.
   (b) Den högsta strömstyrkan i kW för varje bomtrål överstiger inte bommens längd i meter multiplicerad med 1,25,
   (c) Spänningen mellan elektroderna är högst 15 V.
   (d) Fartyget är utrustat med ett automatiskt dataförvaltningssystem som registrerar den högsta styrka som använts per bom och spänningen mellan elektroderna under minst de 100 senaste dragen. Obehöriga personer kan inte ändra detta automatiska dataförvaltningssystem.
   (e) Det är förbjudet att använda skrapkätting(ar) framför underteln.

"

(8)  Följande artikel ska införas:"

Artikel 32a

Fångsthantering och begränsning av utkast för pelagiska fartyg

1.  Det högsta avståndet mellan stängerna i vattenavskiljaren ska vara 10 mm på pelagiska fartyg som bedriver fiske efter makrill, sill och taggmakrill i NEAFC:s konventionsområde enligt definitionen i artikel 3.2 i förordning (EU) nr 1236/2010.

Stängerna ska ha svetsats fast. Om hål används i vattenavskiljaren i stället för galler får inte hålens diameter överstiga 10 mm. Hålen i de lutande rännorna före vattenavskiljaren får inte överstiga 15 mm i diameter.

2.  Det ska vara förbjudet för pelagiska fartyg som bedriver fiske i NEAFC:s konventionsområde att släppa ut fisk under fartygets vattenlinje från bufferttankar eller kyltankar för havsvatten (RSW-tankar).

3.  Ritningar avseende fångsthanteringen och tömningsmöjligheten för pelagiska fartyg som bedriver fiske efter makrill, sill och taggmakrill i NEAFC:s konventionsområde som har certifierats av de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten, samt eventuella ändringar av dessa, ska av fartygets befälhavare sändas till de behöriga fiskerimyndigheterna i flaggmedlemsstaten. De behöriga myndigheterna i fartygens flaggmedlemsstat ska periodiskt kontrollera de inlämnade ritningarnas tillförlitlighet. Kopior av ritningarna ska alltid finnas ombord på fartyget.

"

(9)  Följande artiklar ska införas:"

Artikel 34a

Tekniska bevarandeåtgärder i Irländska sjön

1.  Från och med den 14 februari till och med den 30 april varje år är det förbjudet att använda bottentrål, snurrevad eller liknande släpredskap, alla typer av nät, grimgarn, insnärjningsredskap eller liknande fasta nätredskap eller fiskeredskap med krokar inom den del av Ices-område VIIa som avgränsas av

   Irlands östra kust och Nordirlands östra kust, och
   områdena inom de raka linjer som i angiven ordning förbinder följande geografiska koordinater:
   En punkt på den östra kusten av Ards-halvön i Nordirland vid 54o 30 N.
   54o30' N, 04o50' V.
   53o 15' N, 04o50' V.
   En punkt på Irlands östra kust vid 53o15' N.

2.  Genom undantag från punkt 1, och inom det område och den tidsperiod som avses i det stycket, gäller följande:

  (b) Användning av bottentrål med trålbord, på villkor att ingen annan typ av fiskeredskap finns ombord och att nätredskapen
   har maskstorleksintervall på 70–79 mm eller 80–99 mm,
   endast har en av de tillåtna maskstorlekarna, och
   inte har någon enskild maska, oberoende av dess position i nätet, som är större än 300 mm, och
   endast används inom det område som avgränsas av en linje som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet:
   53o30' N, 05o30' V.
   53o30' N, 05o20' V.
   54o20' N, 04o50' V.
   54o30' N, 05o10' V.
   54o30' N, 05o20' V.
   54o00' N, 05o50' V.
   54o00' N, 06o10' V.
   53o45' N, 06o10' V.
   53o45' N, 05o30' V.
   53o30' N, 05o30' V.
  (c) Användning av bottentrål, snurrevad eller liknande släpredskap med en selektionspanel eller ett sorteringsgaller är tillåten om inga andra typer av fiskeredskap finns ombord och nätredskapen
   uppfyller villkoren i punkt 2 a,
   när det gäller en selektionspanel, är konstruerade i enlighet med de tekniska specifikationerna i bilagan till rådets förordning (EG) nr 254/2002 av den 12 februari 2002 om de åtgärder som skall tillämpas under 2002 för torskbeståndets återhämtning i Irländska sjön (ICES-område VII a)*, och
   när det gäller ett sorteringsgaller, är förenliga med punkterna 2–5 i bilaga XIVa till denna förordning.
  (d) Användning av en bottentrål, snurrevad eller liknande släpredskap med en selektionspanel eller ett sorteringsgaller får också tillåtas inom det område som avgränsas av en linje som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet:
   53o45' N, 06o00' V.
   53o45' N, 05o30' V.
   53o30' N, 05o30' V.
   53o30' N, 06o00' V.
   53o45' N, 06o00' V.

Artikel 34b

Användning av nät i Ices-områdena IIIa, IVa, Vb, VIa, VIb, VIIb, c, j, k och Ices-delområdena VIII, IX, X och XII öster om 27°V

1.  Unionsfartyg får inte använda bottensatta garn, insnärjningsredskap och grimgarn vid någon position där det karterade vattendjupet är större än 200 meter i ICES-områdena IIIa, IVa, Vb, VIa, VIb, VII b, c, j, k och Ices-delområdena XII öster om 27o V, VIII, IX och X.

3.  Genom undantag från punkt 1 är det tillåtet att använda följande redskap:

  (a) Nät med en maskstorlek på minst 120 mm men under 150 mm i Ices-områdena IIIa, IVa, Vb, VIa, VIb, VII b, c, j, k och Ices-delområde XII öster om 27o V, nät med en maskstorlek på minst 100 mm men under 130 mm i Ices-områdena VIIIa, b, d och Ices-delområde X och nät med en maskstorlek på minst 80 mm men under 110 mm i Ices-område VIIIc och Ices-delområde IX, om
   de används i vatten där det karterade vattendjupet är mindre än 600 m,
   de inte är mer än 100 maskor djupa, och har ett utförningsförhållande på minst 0,5,
   de är försedda med flöten eller motsvarande flytelement,
   de är högst fem sjömil långa och den totala längden på samtliga nätstycken som sätts ut samtidigt inte överstiger 25 km per fartyg,
   de inte ligger i vattnet mer än 24 timmar.
  (b) Insnärjningsredskap med en maskstorlek på minst 250 mm, om
   de används i vatten där det karterade vattendjupet är mindre än 600 m,
   de inte är mer än 15 maskor djupa och har ett utförningsförhållande på minst 0,33,
   de inte är försedda med flöten eller motsvarande flytelement,
   de är högst 10 km långa; och den totala längden på samtliga nätstycken som sätts ut samtidigt inte överstiger 100 km per fartyg,
   de inte ligger i vattnet mer än 72 timmar.
  (c) Nät i Ices-områdena IIIa, IVa, Vb, VIa, VIb, VIIb, c, j, k och Ices-delområde XII öster om 27oV med en maskstorlek på 100 mm eller större, men mindre än 130 mm, om
   de sätts ut i vatten där det karterade vattendjupet är mer än 200 men mindre än 600 meter,
   de inte är mer än 100 maskor djupa, och har ett utförningsförhållande på minst 0,5,
   de är försedda med flöten eller motsvarande flytelement,
   de är högst fyra sjömil långa och den totala längden på samtliga nätstycken som sätts ut samtidigt inte överstiger 20 km per fartyg,
   de inte ligger i vattnet mer än 24 timmar,
   minst 85 viktprocent av den fångst som behålls består av kummel,
   antalet fartyg som deltar i fisket inte överstiger den nivå som registrerats för 2008,
   befälhavaren på det fartyg som deltar i detta fiske innan fartyget lämnar hamnen antecknar i loggboken kvantiteten av och den sammanlagda längden på de fiskeredskap som finns ombord på fartyget; minst 15 % av utseglingarna ska inspekteras,
   befälhavaren för fartyget har 90 % av fiskeredskapen ombord, vilket registrerats enligt unionens loggbok för den resan vid landningen, och
   den kvantitet av samtliga arter som fångats och som väger mer än 50 kg, däribland alla kvantiteter på mer än 50 kg som kastats över bord, registrerats i unionens loggbok.
  (d) Grimgarn i Ices-delområde IX med en maskstorlek på minst 220 mm, om
   de används i vatten där det karterade vattendjupet är mindre än 600 m,
   de inte är mer än 30 maskor djupa, och har ett utförningsförhållande på minst 0,44,
   de inte är försedda med flöten eller motsvarande flytelement,
   de är högst 5 km långa och den totala längden på samtliga nätstycken som sätts ut samtidigt får inte vara längre än 20 km per fartyg,
   nätredskapen får ligga i vattnet högst 72 timmar.

4.  Detta undantag gäller inte för NEAFC:s regleringsområde.

4a.  Alla fartyg som använder bottensatta garn, insnärjningsredskap eller grimgarn vid en position där det karterade vattendjupet är större än 200 meter i Ices-områdena IIIa, IVa, Vb, VIa, VIb, VII b, c, j, k och Ices-delområdena XII öster om 27°V, VIII, IX och X, ska ha ett särskilt fisketillstånd i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1224/2009.

5.  Endast en av de redskapstyper som beskrivs i punkt 3 a,▌ 3 b eller 3 d får finnas ombord på fartyget vid varje tidpunkt. Fartyg får ombord medföra nätredskap som totalt är 20 % längre än den längsta nätlänk som får sättas ut samtidigt.

6.  Befälhavaren på ett fartyg som fiskar med det tillstånd som avses i punkt 4a ska i loggboken registrera antalet och längden på de redskap som ett fartyg har ombord innan det lämnar hamn och när det anlöper hamn, och ska kunna redogöra för eventuella avvikelser mellan de två kvantiteterna.

8.  De behöriga myndigheterna har rätt att avlägsna obevakade redskap till sjöss i Ices-områdena IIIa, IVa, Vb, VIa, VIb, VII b, c, j, k och Ices-delområde XII öster om 27°V, VIII, IX och X i följande situationer:

   (a) Redskapet är inte märkt på rätt sätt.
   (b) Bojmarkeringarna eller VMS-uppgifterna visar att ägaren inte har påträffats mindre än 100 sjömil från redskapet under mer än 120 timmar.
   (c) Redskapet har satts ut i vatten där det karterade vattendjupet är större än tillåtet.
   (d) Redskapets maskstorlek följer inte reglerna.

9.  Befälhavaren på ett fartyg som fiskar med det tillstånd som avses i punkt 4a ska i loggboken registrera följande uppgifter under varje fiskeresa:

   Maskstorleken på det använda nätredskapet.
   Den nominella längden på ett nätredskap.
   Antalet nätredskap i en länk.
   Det totala antalet länkar som satts ut.
   Positionen för varje utsatt länk.
   Djupet på varje utsatt länk.
   Tiden i vatten för varje utsatt länk.
   Hur många redskap som förlorats, deras senaste kända position och datum för förlusten.

10.  Fartyg som fiskar med det tillstånd som avses i punkt 4a får endast landa fångsten i de hamnar som medlemsstaterna utsett i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 2347/2002.

11.  Mängden hajar som behålls ombord av ett fartyg som använder det redskap som beskrivs i punkt 3 b och 3 d får vara högst 5 % i levande vikt av den totala kvantiteten marina organismer som behålls ombord.

11a.  Kommissionen får efter samråd med STECF anta genomförandeakter som undantar särskilda typer av en medlemsstats fiske i Ices-delområdena VIII, IX, X från tillämpningen av punkterna 1–10 om det framgår av den information som medlemsstaterna lämnat att detta fiske leder till mycket låga nivåer av bifångster av haj och fisk som kastas över bord.

Artikel 34c

Villkor för fiske med vissa släpredskap som är tillåtna i Biscayabukten

1.  Genom undantag från bestämmelserna i artikel 5.2 i kommissionens förordning (EG) nr 494/2002 av den 19 mars 2002 om fastställande av ytterligare tekniska åtgärder för kummelbeståndets återhämtning i ICES-delområden III, IV, V, VI och VII samt i ICES-områden VIII a, b, d och e ** är det tillåtet att bedriva fiske med trål, snurrevad och liknande redskap, med undantag för bomtrål, med maskstorleksintervall på 70–99 mm i det område som anges i artikel 5.1 b i förordning (EG) nr 494/2002 om redskapet är försett med ett nätstycke med kvadratiska maskor i enlighet med bilaga XIVb.

2.  Vid fiske i Ices-områdena VIII a och b är det tillåtet att använda sorteringsrist med tillbehör framför lyftet och/eller nätstycken med kvadratiska maskor som är 60 mm eller större i den nedre delen av den förlängda delen framför lyftet. Bestämmelserna i artiklarna 4.1, 6 och 9.1 i denna förordning och i artikel 3 a och b i förordning (EG) nr 494/2002 ska inte tillämpas på den del av trålen där dessa sorterande anordningar har fogats in.

Artikel 34d

Åtgärder för skydd av sårbara djuphavshabitat i NEAFC:s regleringsområde

1.  Det är förbjudet att fiska med bottentrål och med fasta redskap, inbegripet bottensatta garn och bottensatta långrev, i de områden som avgränsas av en linje som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet.

Delar av Reykjanesryggen:

   55o04.5327' N, 36o49.0135' V.
   55o05.4804' N, 35o58.9784' V.
   54o58.9914' N, 34o41.3634' V.
   54o41.1841' N, 34o00.0514' V.
   54o00' N, 34o00' V.
   53o54.6406' N, 34o49.9842' V.
   53o58.9668' N, 36o39.1260' V.
   55o04.5327' N, 36o49.0135' V.

Nordliga delen av Mid Atlantic Ridge (MAR):

   59o45' N, 33o30' V.
   57o30' N, 27o30' V.
   56o45' N, 28o30' V.
   59o15' N, 34o30' V.
   59o45' N, 33o30' V.

Mellersta delen av Mid Atlantic Ridge (MAR) (Charlie-Gibbs Fracture zone och Subpolar Frontal Region):

   53o30' N, 38o00' V.
   53o30' N, 36o49' V.
   55o04.5327' N, 36o49' V.
   54o58.9914' N, 34o41.3634' V.
   54o41.1841' N, 34o00' V.
   53o30' N, 30o00' V.
   51o30' N, 28o00' V.
   49o00' N, 26o30' V.
   49o00' N, 30o30' V.
   51o30' N, 32o00' V.
   51o30' N, 38o00' V.
   53o30' N, 38o00' V.

Sydliga delen av Mid Atlantic Ridge (MAR):

   44o30' N, 30o30' V.
   44o30' N, 27o00' V.
   43o15' N, 27o15' V.
   43o15' N, 31o00' V.
   44o30' N, 30o30' V.

Altairs undervattensberg:

   45o00' N, 34o35' V.
   45o00' N, 33o45' V.
   44o25' N, 33o45' V.
   44o25' N, 34o35' V.
   45o00' N, 34o35' V.

Antialtairs undervattensberg:

   43o45' N, 22o50' V.
   43o45' N, 22o05' V.
   43o25' N, 22o05' V.
   43o25' N, 22o50' V.
   43o45' N, 22o50' V.

Hatton Bank:

   59°26' N, 14°30' V.
   59°12' N, 15°08' V.
   59°01' N, 17°00' V.
   58°50' N, 17°38' V.
   58°30' N, 17°52' V.
   58°30' N, 18°22' V.
   58°03' N, 18°22' V.
   58°03' N, 17°30' V.
   57°55' N, 17°30' V.
   57°45' N, 19°15' V.
   58°11.15' N, 18°57.51' V.
   58°11.57' N, 19°11.97' V.
   58°27.75' N, 19°11.65' V.
   58°39.09' N, 19°14.28' V.
   58°38.11' N, 19°01.29' V.
   58°53.14' N, 18°43.54' V.
   59°00.29' N, 18°01.31' V.
   59°08.01' N, 17°49.31' V.
   59°08.75' N, 18°01.47' V.
   59°15.16' N, 18°01.56' V.
   59°24.17' N, 17°31.22' V.
   59°21.77' N, 17°15.36' V.
   59°26.91' N, 17°01.66' V.
   59°42.69' N, 16°45.96' V.
   59°20.97' N, 15°44.75' V.
   59°21' N, 15°40' V.
   59°26' N, 14°30' V.

Nordvästra Rockall:

   57o00' N, 14o53' V.
   57o37' N, 14o42' V.
   57o55' N, 14o24' V.
   58o15' N, 13o50' V.
   57o57' N, 13o09' V.
   57o50' N, 13o14' V.
   57o57' N, 13o45' V.
   57o49' N, 14o06' V.
   57o29' N, 14o19' V.
   57o22' N, 14o19' V.
   57o00' N, 14o34' V.
   56o56' N, 14o36' V.
   56o56' N, 14o51' V.
   57o00' N, 14o53' V.

Sydvästra Rockall (Empress of Britain Bank):

   56o24' N, 15o37' V.
   56o21' N, 14o58' V.
   56o04' N, 15o10' V.
   55o51' N, 15o37' V.
   56o10' N, 15o52' V.
   56o24' N, 15o37' V.

Logachev Mound:

   55°17' N, 16°10' V.
   55°34' N, 15°07' V.
   55°50' N, 15°15' V.
   55°33' N, 16°16' V.
   55°17' N, 16°10' V.

Västra Rockall Mound:

   57o20' N, 16o30' V.
   57o05' N, 15o58' V.
   56o21' N, 17o17' V.
   56o40' N, 17o50' V.
   57o20' N, 16o30' V.

2.  Vid fiske inom nya och befintliga bottenfiskeområden inom NEAFC:s regleringsområde ska fartyget, om mängden levande korall eller levande svamp som fångas per uppsättning redskap överstiger 60 kg levande korall och/eller 800 kg levande svamp, informera sin flaggstat, upphöra med fisket och förflytta sig minst 2 sjömil från den position för vilken det finns uppgifter som tyder på att den ligger närmast den exakta lokalisering där denna fångst gjordes.

Artikel 34e

Åtgärder för skydd av sårbara djuphavshabitat i Ices-områdena VIIc, j, k

1.  Det är förbjudet att fiska med bottentrål och med fasta redskap, inbegripet bottensatta garn och bottensatta långrev, i de områden som avgränsas av en linje som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt koordinatsystemet WGS84:

Belgica Mound Province:

   51o29.4' N, 11o51.6' V.
   51o32.4' N, 11o41.4' V.
   51o15.6' N, 11o33.0' V.
   51o13.8' N, 11o44.4' V.
   51o29.4' N, 11o51.6' V.

Hovland Mound Province:

   52o16.2' N, 13o12.6' V.
   52o24.0' N, 12o58.2' V.
   52o16.8' N, 12o54.0' V.
   52o16.8' N, 12o29.4' V.
   52o04.2' N, 12o29.4' V.
   52o04.2' N, 12o52.8' V.
   52o09.0' N, 12o56.4' V.
   52o09.0' N, 13o10.8' V.
   52o16.2' N, 13o12.6' V.

Nordvästra Porcupine Bank Område I:

   53o30.6' N, 14o32.4' V.
   53o35.4' N, 14o27.6' V.
   53o40.8' N, 14o15.6' V.
   53o34.2' N, 14o11.4' V.
   53o31.8' N, 14o14.4' V.
   53o24.0' N, 14o28.8' V.
   53o30.6' N, 14o32.4' V.

Nordvästra Porcupine Bank Område II:

   53o43.2' N, 14o10.8' V.
   53o51.6' N, 13o53.4' V.
   53o45.6' N, 13o49.8' V.
   53o36.6' N, 14o07.2' V.
   53o43.2' N, 14o10.8' V.

Sydvästra Porcupine Bank:

   51o54.6' N, 15o07.2' V.
   51o54.6' N, 14o55.2' V.
   51o42.0' N, 14o55.2' V.
   51o42.0' N, 15o10.2' V.
   51o49.2' N, 15o06.0' V.
   51o54.6' N, 15o07.2' V.

2.  Alla pelagiska fartyg som fiskar i områden där sårbara djuphavshabitat är skyddade enligt punkt 1 i denna artikel ska vara uppförda på förteckningen över fartyg med tillstånd och vara utrustade med ett ▌fisketillstånd i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1224/2009▌. Fartyg som ingår i förteckningen över fartyg med tillstånd får endast ha pelagiska redskap ombord.

3.  Pelagiska fartyg som har för avsikt att fiska i ett område där sårbara djuphavshabitat är skyddade enligt punkt 1 denna artikel ska minst fyra timmar i förväg anmäla sin avsikt att gå in i ett område där sårbara djuphavshabitat är skyddade till det irländska centrumet för fiskerikontroll, enligt definitionen i artikel 4.15 i förordning (EG) nr 1224/2009. De ska samtidigt anmäla vilka kvantiteter fisk de behåller ombord.

4.  Pelagiska fartyg som fiskar i ett område där sårbara djuphavshabitat är skyddade enligt punkt 1 ska ha ett fullständigt fungerande och säkert kontrollsystem för fartyg (VMS) som uppfyller alla respektive bestämmelser när de befinner sig i ett område där sårbara djuphavshabitat är skyddade.

5.  Pelagiska fartyg som fiskar i områden där sårbara djuphavshabitat är skyddade enligt punkt 1 ska rapportera in VMS-uppgifter varje timme.

6.  Pelagiska fartyg som har avslutat fisket i ett område där sårbara djuphavsarter är skyddade enligt punkt 1 ska informera det irländska centrumet för fiskerikontroll när de lämnar området. De ska samtidigt anmäla vilka kvantiteter fisk de behåller ombord.

7.  Fiske efter pelagiska arter i ett område där och får endast ske djuphavshabitat är skyddade enligt punkt 1 ska vara begränsat, och får endast ske med nät där maskstorleken är antingen 16–31 mm eller 32–54 mm, och endast sådana nät får finnas ombord.

Artikel 34f

Åtgärder för skydd av sårbara djuphavshabitat i Ices-område VIIIc

1.  Det är förbjudet att fiska med bottentrål och med fasta redskap, inbegripet bottensatta garn och bottensatta långrev, i det område som avgränsas av en linje som i angiven ordning förbinder följande koordinater enligt WGS84-systemet.

El Cachucho:

   44o12' N, 05o16' V.
   44o12' N, 04o26' V.
   43o53' N, 04o26' V.
   43o 53' N, 05o16' V.
   44o12' N, 05o16' V.

2.  Genom undantag från det förbud som anges i punkt 1 kan fartyg som har fiskat efter fjällbrosme med bottensatta långrev 2006, 2007 och 2008 från sina fiskemyndigheter i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1224/2009 få ett ▌fisketillstånd som gör det möjligt för dem att fortsätta att fiska i området söder om 44o00.00' N. Alla fartyg som har erhållit detta ▌fisketillstånd ska oberoende av sin största längd ha i bruk en fullständigt fungerande och säker VMS som uppfyller respektive bestämmelser, när de fiskar i det område som anges i punkt 1.

* EGT L 41, 13.2.2002, s. 1.

** EGT L 77, 20.3.2002, s. 8.

"

(10)  Artikel 38 ska utgå.

(11)  Artikel 47 ska utgå.

(11a)  Bilagorna I, IV, XII och XIV till förordning (EG) nr 850/98 ändras i enlighet med bilagan till denna förordning

(11b)  Bilagorna XIIa , XIVa, XIVb, XIVc och XIVd ska införas i enlighet med bilagan till denna förordning.

Artikel 2

Ändring av förordning (EG) nr 1434/98

I artikel 2 i förordning (EG) nr 1434/98 ska följande punkt läggas till:"

  1a Punkt 1 ska inte tillämpas på sill fångad i Ices-område IIIa, Ices-delområde IV, Ices-område VIId eller EU-vatten i Ices-område IIa.

"

Artikel 3

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2013.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA

Bilagorna till förordning (EG) nr 850/98 ska ändras på följande sätt:

   1) I bilaga I ska fotnot 6 till tabellen utgå.
   2) I bilaga IV ska tabellen ersättas med följande:"

Släpredskap: Skagerrak och Kattegatt

Maskstorleksintervall, målarter och procentuell fångst tillämpliga på användning av ett enda maskstorleksintervall


Arter

Maskstorleksintervall (mm)

<16

16-31

32-69

35-69

70-89 (5)

≥90

Minsta procentandel av målarter

50% (6)

50% (6)

20% (6)

50% (6)

20% (6)

20% (7)

30% (8)

Inga

Tobisfiskar (Ammodytidae) (3)

X

X

X

X

X

X

X

X

Tobisfiskar (Ammodytidae) (4)

X

X

X

X

X

X

Vitlinglyra (Trisopterus esmarkii)

X

X

X

X

X

X

Blåvitling (Micromesistius poutassou)

X

X

X

X

X

X

Fjärsing (Trachinus draco) (1)

X

X

X

X

X

X

Blötdjur (utom Sepia) (1)

X

X

X

X

X

X

Näbbgädda (Belone belone) (1)

X

X

X

X

X

X

Grå knorrhane (Eutrigla gurnardus) (1)

X

X

X

X

X

X

Silverfisk (Argentina spp.)

X

X

X

X

X

Skarpsill (Sprattus sprattus)

X

X

X

X

X

X

Ål (Anguilla anguilla)

X

X

X

X

X

X

Räkor (Crangon spp., Palaemon adspersus) (1)

X

X

X

X

X

X

Makrillar (Scomber spp.)

X

X

X

Taggmakrill (Trachurus spp.)

X

X

X

Sill (Clupea harengus)

X

X

X

Nordhavsräka (Pandalus borealis)

X

X

X

Räkor (Crangon spp., Palaemon adspersus) (2)

X

X

X

Vitling (Merlangius merlangus)

X

X

Havskräfta (Nephrops norvegicus)

X

X

Alla andra marina organismer

X
   (1) Endast inom 4 sjömil från baslinjerna.
   (2) Utanför 4 sjömil från baslinjerna.
   (3) I Skagerrak under perioden 1 mars–31 oktober och i Kattegatt under perioden 1 mars–31 juli.
   (4) I Skagerrak från och med den 1 november till och med den sista dagen i februari och i Kattegatt från och med den 1 augusti till och med den sista dagen i februari.
   (5) Vid användning av detta maskstorleksintervall ska lyftet bestå av nätstycken med fyrkantsmaskor med sorteringsgaller enligt bilaga XIV till denna förordning.
   (6) Den fångst som behålls ombord får inte innehålla mer än 10 % av någon blandning av torsk, kolja, kummel, rödspätta, rödtunga, bergtunga, tunga, piggvar, slätvar, skrubbskädda, makrill, glasvar, vitling, sandskädda, gråsej, havskräfta och hummer.
   (7) Den fångst som behålls ombord får inte innehålla mer än 50 % av någon blandning av torsk, kolja, kummel, rödspätta, rödtunga, bergtunga, tunga, piggvar, slätvar, skrubbskädda, makrill, glasvar, vitling, sandskädda, gråsej, havskräfta och hummer.
   (8) Den fångst som behålls ombord får inte innehålla mer än 60 % av någon blandning av torsk, kolja, kummel, rödspätta, rödtunga, bergtunga, tunga, piggvar, slätvar, skrubbskädda, glasvar, vitling, sandskädda, gråsej och hummer.
"

3)  Tabellen i bilaga XII ska ändras på följande sätt:

   a) Raderna som avser mussla och bläckfisk ska ersättas med följande:"

Arter

Minsta storlek

Regionerna 1 till 5, utom Skagerrak/Kattegatt

Skagerrak/Kattegatt

Japansk venusmussla (Venerupis philippinarum)

35mm

Arter

Minsta storlek Regionerna 1 till 5, utom Skagerrak/Kattegatt

Bläckfisk (Octopus vulgaris)

Hela området, utom vatten under region 5:s överhöghet och jurisdiktion: 750 gram
Vatten under region 5:s överhöghet och jurisdiktion: 450 gram (rensad)
"
   b) Raderna som avser ansjovis ska ersättas med följande:"

Arter

Minsta storlek Regionerna 1 till 5, utom Skagerrak/Kattegatt

Ansjovis (Engraulis encrasicolus)

Hela området, utom Ices-område IXa öster om longitud 7°23'48' V: 12 cm eller 90 exemplar per kilo
Ices-område IXa öster om longitud 7° 23' 48' V: 10 cm’
"

4)  Följande bilaga ska infogas:"

BILAGA XIIa

MINIMISTORLEKAR FÖR REGION 9

Arter

Minsta storlek Region 9

Piggvar (Psetta maxima)

45 cm

"

5)  I bilaga XIV ska följande namn införas i sin motsvarande alfabetiska ordning för svenska namn:"

SVENSKT NAMN

LATINSKT NAMN

Trynfisk

Capros aper

Fjällbrosme

Phycis blennoides

Kungsfisk

Sebastes spp.

Sardinell

Sardinella aurita

"

6)  Följande bilagor ska införas:"

BILAGA XIVa

SPECIFIKATIONER FÖR SORTERINGSGALLER

-1.  Artsorterande galler ska finnas monterade i trålar med lyft gjorda av kvadratiska maskor med en maskstorlek på 70 mm eller större och mindre än 90 mm. Lyftet ska vara minst 8 meter långt. Det ska vara förbjudet att använda trål med fler än 100 kvadratiska maskor i någon omkrets av lyftet, icke inbegripet sömförstärkningslinor och sömmar. Lyft med kvadratiska maskor krävs endast i Skagerrak och Kattegatt.

1.  Gallret ska vara rektangulärt. Gallrets spalt ska löpa parallellt med gallrets längdaxel. Spaltavståndet får inte överstiga 35 mm. Det ska vara tillåtet att använda en eller flera krokar för att underlätta dess lagring i tråltrumman.

2.  Gallret ska vara monterat snedställt i trålen – uppåt och bakåt. Det kan monteras alldeles framför lyftet eller i främre delen av den raka delen. Samtliga sidor i gallret ska vara fastsatta i trålen.

3.  I trålens övre panel ska det finnas ett oblockerat fiskutsläpp i omedelbar anslutning till gallrets överkant. Fiskutsläppets öppning ska i bakkanten vara av samma bredd som gallret och vara utskuren till en spets framåt utefter maskstolpar från båda sidor av gallret.

4.  Det ska vara tillåtet att i gallrets framkant fästa en kanal som leder fisken mot trålens botten och galler. Maskstorleken i kanalen ska vara minst 70 mm. Den vertikala öppningen i kanalen som leder till gallret ska vara minst 15 cm. Bredden på kanalen som leder till gallret ska vara densamma som gallerbredden.

20121122-P7_TA(2012)0448_SV-p0000001.jpg

Schematisk skiss av art- och storlekssorterande galler. Fisken leds till trålens botten och gallret via en kanal. Större fiskar leds sedan ut ur trålen via risten medan mindre fiskar och havskräfta kommer genom gallret och in i lyftet. Det helt fyrkantsmaskförsedda lyftet gör det lättare för små fiskar och havskräftor som inte uppfyller minimimåtten att undkomma. Lyftet med kvadratiska maskor som visas på bilden krävs endast i Skagerrak och Kattegatt.

BILAGA XIVb

VILLKOR FÖR FISKE MED VISSA SLÄPREDSKAP SOM ÄR TILLÅTNA I BISCAYABUKTEN

1.  Tekniska specifikationer för det övre nätstycket med kvadratiska maskor

Panelen ska utgöras av ett rektangulärt nätstycke. Det ska bara finnas en panel. Panelen får inte blockeras på något sätt, vare sig genom inre eller yttre anordningar.

2.  Panelens placering

Panelen ska infogas i mitten av den övre panelen i den bakre delen av den avsmalnande delen i trålen alldeles framför den raka del som utgörs av förlängningsstycket och lyftet.

Panelen ska sluta högst tolv maskor från den handknutna raden av maskor mellan förlängningsstycket och den bakre avsmalnande delen av trålen.

3.  Panelens storlek

Panelen ska vara minst 2 m lång och minst 1 meter bred.

4.  Panelens nätstycke

Maskorna ska ha en öppning på minst 100 mm. Maskorna ska vara kvadratiska, dvs. panelnätstyckets fyra sidor ska bestå av skurna maskor.

Nätstycket ska monteras så att maskorna löper parallellt med och vinkelrätt mot lyftets längdaxel.

Nätet ska vara gjort av enkeltrådigt garn. Garntjockleken får vara högst 4 mm.

5.  Montering av panelen i nätstycken med diagonalmaskor

Det ska vara tillåtet att fästa en stadkant runt panelens fyra sidor. Stadkantens diameter får inte vara mer än 12 mm.

Panelens utsträckta längd ska vara lika med den utsträckta längden på de diagonalmaskor som fästs vid panelens längdaxel.

Antalet diagonalmaskor i den övre panelen som fästs vid panelens kortaste sida (dvs. den sida på en meter som är vinkelrät mot lyftets längdaxel) ska åtminstone vara det antal hela diagonalmaskor som fästs vid panelens längdaxel dividerat med 0,7.

6.  Nedan visas hur panelen ska monteras i trålen.

20121122-P7_TA(2012)0448_SV-p0000003.jpg20121122-P7_TA(2012)0448_SV-p0000005.jpg

BILAGA XIVc

NÄTSTYCKE MED KVADRATISKA MASKOR FÖR FARTYG SOM ÄR STÖRRE ÄN 15 METER

1.  Tekniska specifikationer för det övre nätstycket med kvadratiska maskor

Panelen ska utgöras av ett rektangulärt nätstycke. Nätet ska vara gjort av enkeltrådigt garn. Maskorna ska vara kvadratiska, dvs. panelnätstyckets fyra sidor ska bestå av skurna maskor. Panelen ska ha en längd av minst 3 m, utom när den är infogad i redskap som släpas av fartyg med lägre maskineffekt än 112 kW, då den ska ha en längd av minst 2 m.

2.  Panelens placering

Panelen ska infogas i lyftets övre panel. Panelens bakre kant får vara högst 12 m från bottenstroppen enligt definitionen i artikel 8 i kommissionens förordning (EEG) nr 3440/84 av den 6 december 1984 om fastsättning av anordningar på trålar, danska snurrevadar och liknande nätredskap*.

3.  Montering av panelen i nätstycken med diagonalmaskor

Det får inte finnas mer än två öppna diagonalmaskor mellan panelens längdaxel och den angränsande stadkanten.

Panelens utsträckta längd ska vara lika med den utsträckta längden på de diagonalmaskor som fästs vid panelens längdaxel. Sammanfogningen mellan diagonalmaskorna i lyftets övre panel och panelens minsta sida ska göras enligt modellen tre diagonalmaskor för varje kvadratisk maska när lyftets maskstorlek är 80 mm, eller två diagonalmaskor för varje kvadratisk maska när lyftets maskstorlek är 120 mm, med undantag av fönstrets kantmaskstolpar på båda sidor.

BILAGA XIVd

NÄTSTYCKE MED KVADRATISKA MASKOR FÖR FARTYG SOM ÄR MINDRE ÄN 15 METER

1.  Tekniska specifikationer för det övre nätstycket med kvadratiska maskor

Panelen ska utgöras av ett rektangulärt nätstycke. Nätet ska vara gjort av enkeltrådigt garn. Maskorna ska vara kvadratiska, dvs. panelnätstyckets fyra sidor ska bestå av skurna maskor. Panelen ska ha en längd av minst 3 m, utom när den är infogad i redskap som släpas av fartyg med lägre maskineffekt än 112 kW, då den ska ha en längd av minst 2 m.

2.  Panelens placering

Panelen ska infogas i lyftets övre panel. Panelens bakre kant får vara högst 12 m från bottenstroppen enligt definitionen i artikel 8 i förordning (EEG) nr 3440/84.

3.  Montering av panelen i nätstycken med diagonalmaskor

Det får inte finnas mer än två öppna diagonalmaskor mellan panelens längdaxel och den angränsande stadkanten. Panelens utsträckta längd ska vara lika med den utsträckta längden på de diagonalmaskor som fästs vid panelens längdaxel. Sammanfogningen mellan diagonalmaskorna i lyftets övre panel och panelens minsta sida ska göras enligt modellen två diagonalmaskor för varje kvadratisk maska, med undantag av fönstrets kantmaskstolpar på båda sidor.

* EGT L 318, 7.12.1984, s. 23.

"

(1) Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 57.2 andra stycket i arbetsordningen (A7-0342/2012).
(2)* Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌.
(3) EUT C 351, 15.11.2012, s. 83.
(4) EUT L 347, 24.12.2009, s. 6.
(5) EGT L 165, 24.6.2011, s. 1.
(6) EUT L 22, 26.1.2009, s. 1.
(7) EGT L 125, 27.4.1998, s. 1.
(8) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.


Avlägsnande av hajfenor ombord på fartyg ***I
PDF 195kWORD 22k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 22 november 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1185/2003 om avlägsnande av hajfenor ombord på fartyg (COM(2011)0798 – C7-0431/2011 – 2011/0364(COD))
P7_TA(2012)0449A7-0295/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0798),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0431/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 28 mars 2012(1),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0295/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 22 november 2012 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2012 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1185/2003 om avlägsnande av hajfenor ombord på fartyg

P7_TC1-COD(2011)0364


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 605/2013.)

(1) EUT C 181, 21.6.2012, s. 195.


Konventionen om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn
PDF 112kWORD 21k
Europaparlamentets resolution av den 22 november 2012 om medlemsstaternas förklaring om godtagande, i Europeiska unionens intresse, av åtta tredjeländers anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (2012/2791(RSP))
P7_TA(2012)0450B7-0497/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2.2, 3.2, 4.2 j, 81.3, 216.1 och 218.6 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av EU-domstolens rättspraxis, särskilt mål 22/70(1) och C-467/98(2) samt yttrande 1/03(3),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets beslut om medlemsstaternas förklaring om godtagande, i Europeiska unionens intresse, av Gabons(4), Andorras(5), Seychellernas(6), Rysslands(7), Albaniens(8), Singapores(9), Marockos(10) och Armeniens(11) anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn,

–  med beaktande av att rådet ännu inte har bett om parlamentets godkännande av dessa beslut,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om medlemsstaternas förklaring om godtagande, i Europeiska unionens intresse, av åtta tredjeländers anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (O-000159/2012 – B7-0367/2012),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn är mycket viktig eftersom man därigenom upprättar ett system som gör det möjligt för deltagande stater att samarbeta för att hitta en lösning på internationella bortföranden av barn genom att fastställa vilka domstolar som är behöriga och vilken lag som gäller vid beslut om var barnet bör bo.

B.  Konventionen gör det därmed möjligt för bortförda barn att snabbt återföras till den stat där de har sin hemvist.

C.  Konventionen gäller endast mellan länder som har ratificerat eller anslutit sig till den.

D.  Anslutningen av nya stater måste godtas av de stater som redan är parter för att konventionen ska gälla mellan dem.

E.  Godtagandet av anslutningar är därför av yttersta vikt.

F.  Europeiska unionen har redan utövat sina interna befogenheter inom internationella bortföranden av barn, särskilt genom rådets förordning (EG) nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar(12),

G.  EU har därefter förvärvat exklusiva externa befogenheter vid internationella bortföranden av barn.

H.  Med hänsyn till att internationella organisationer inte får bli parter i konventionen bör EU ge medlemsstaterna befogenhet att agera i EU:s intresse när de godtar ovannämnda anslutningar.

I.  Rådet bör därför så fort som möjligt vidta åtgärder för att anta de beslut som kommissionen föreslagit, bland annat genom omedelbart samråd med parlamentet.

J.  Trots ärendets brådskande karaktär och det klara rättsläget har rådet beslutat att försena samrådet med parlamentet och antagandet av ovannämnda beslut och i stället ifrågasätta den rättsliga grunden för de besluten.

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

   a) Rådet bör omedelbart inleda antagningsförfarandet för ovannämnda föreslagna beslut.
   b) För att uppnå detta bör rådet samråda med parlamentet om de åtta föreslagna besluten.
   c) EU-medborgarna skulle gynnas av antagandet av dessa beslut, och rådet bör därför avstå från att på falska rättsliga grunder hindra EU från att fungera som det ska.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska unionens råd samt för kännedom till Europeiska kommissionen och den ständiga byrån för Haagkonferensen för internationell privaträtt.

(1) Mål 22/70, kommissionen mot rådet (AETR), REG 1971, s. 263, punkt 16.
(2) Mål C-467/98, kommissionen mot Danmark, REG 2002, s. I-9519, punkt 77.
(3) Yttrande 1/03 om gemenskapens behörighet att ingå en ny Luganokonvention om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, REG 2006, s. I-1145, punkt 126.
(4) COM(2011)0904.
(5) COM(2011)0908.
(6) COM(2011)0909.
(7) COM(2011)0911.
(8) COM(2011)0912.
(9) COM(2011)0915.
(10) COM(2011)0916.
(11) COM(2011)0917.
(12) EUT L 338, 23.12.2003, s. 1.


Internationella teleunionens kommande världskonferens om internationell telekommunikation (WCIT-2012), och en eventuell utvidgning av tillämpningsområdet för det internationella telereglementet
PDF 115kWORD 23k
Europaparlamentets resolution av den 22 november 2012 om Internationella teleunionens kommande världskonferens om internationell telekommunikation (WCIT-2012), och en eventuell utvidgning av tillämpningsområdet för det internationella telereglementet (2012/2881(RSP))
P7_TA(2012)0451RC-B7-0498/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009(1) om ändring av direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/19/EG om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter och direktiv 2002/20/EG om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009(2) om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation och förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen,

–  med beaktande av kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16 september 2002(3) om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster,

–  med beaktande av sin resolution av den 17 november 2011 om ett öppet internet och nätneutralitet i Europa(4),

–  med beaktande av sin resolution av 15 juni 2010 om förvaltning av Internet – framtida åtgärder(5),

–  med beaktande av resolution A/HRC/20/L13 från FN:s råd för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets beslut om fastställande av EU:s ståndpunkt inför översynen av det internationella telereglementet vid världskonferensen om internationell telekommunikation eller i förberedande instanser (COM(2012)0430),

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det internationella telereglementet antogs vid WATTC (World Administrative Telegraphy and Telephone Conference) i Melbourne 1988 och har inte reviderats sedan dess.

B.  EU:s 27 medlemsstater har undertecknat det internationella telereglementet.

C.  Internationella teleunionen (ITU) har kallat till ett möte i Dubai den 3–14 december 2012, den så kallade världskonferensen om internationell telekommunikation (WCIT), för att komma överens om en ny text till det internationella telereglementet.

1.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att säkerställa att alla ändringar av det internationella telereglementet är förenliga med EU:s regelverk och gynnar unionens mål och intressen i fråga om att främja internet som en verkligt offentlig plats, där det råder respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, särskilt yttrande- och mötesfriheten, och där den fria marknadens principer, nätneutralitet och företagande tryggas.

2.  Europaparlamentet beklagar bristen på insyn och integrering i förhandlingarna inför WCIT-12, med tanke på att resultaten av detta möte avsevärt skulle kunna påverka allmänheten.

3.  Europaparlamentet anser att varken teleunionen eller någon annan, enskild centraliserad internationell institution är ett lämpligt organ för att reglera vare sig förvaltningen av internet eller trafikflöden på internet.

4.  Europaparlamentet understryker att vissa av reformförslagen till det internationella telereglementet skulle kunna påverka internet, dess struktur, verksamhet, innehåll och säkerhet samt affärsförbindelser, internetförvaltningen och det fria informationsflödet på nätet på ett negativt sätt.

5.  Europaparlamentet anser att vissa av förslagen skulle leda till att teleunionen själv skulle kunna få makten över vissa aspekter av internet, vilket skulle kunna innebära slutet för den nuvarande nedifrån-och-upp-modellen där många olika intressenter deltar. Parlamentet oroas av att dessa förslag, om de antas, allvarligt skulle kunna påverka utvecklingen av internettjänster och slutanvändarnas tillgång till dessa samt den digitala ekonomin som helhet. Parlamentet anser att förvaltningen av internet och dithörande regleringsfrågor även fortsättningsvis bör fastställas på en övergripande nivå där många olika intressenter deltar.

6.  Europaparlamentet finner det oroande att ett av dessa reformförslag är att det ska inrättas nya vinstmekanismer, vilket allvarligt skulle kunna hota internets öppna och konkurrensutsatta karaktär genom att pressa upp priserna, hämma innovationen och begränsa tillgången. Parlamentet påminner om att internet bör förbli fritt och öppet.

7.  Europaparlamentet stöder alla förslag om att bibehålla det internationella telereglementets nuvarande tillämpningsområde och teleunionens nuvarande mandat och motsätter sig alla förslag om att utvidga tillämpningsområdet till att även omfatta områden som domännamnssystem, tilldelning av IP-adresser, dirigering av internetbaserad trafik och innehållsrelaterade frågor.

8.  Europaparlamentet uppmanar EU-medlemsstaterna att stoppa alla ändringar av det internationella telereglementet som skulle skada öppenheten på internet, nätneutraliteten, principen om uppkoppling mellan användare, skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och den deltagarstyrning som anförtrotts många olika aktörer såsom förvaltningar, överstatliga institutioner, frivilligorganisationer, stora och små företag, tekniksamhället samt internetanvändare och konsumenter i allmänhet.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna förhandlingarna kring översynen av det internationella telereglementet å EU:s vägnar, på basis av samråd med många olika intressenter, genom en strategi som främst bör syfta till att säkerställa och bevara öppenheten på internet och skydda internetanvändarnas rättigheter och friheter på nätet.

10.  Europaparlamentet påminner om vikten av att värna om ett kraftfullt internet som präglas av principen om att alla gör sitt bästa och där innovation och yttrandefrihet främjas, där konkurrenskraften tryggas och där en ny digital klyfta förhindras.

11.  Europaparlamentet understryker att det i det internationella telereglementet bör fastställas att internationella teleunionens rekommendationer är icke-bindande dokument som främjar bästa praxis.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 337, 18.12.2009, s. 37.
(2) EUT L 337, 18.12.2009, s. 11.
(3) EGT L 249, 17.9.2002, s. 21.
(4) Antagna texter, P7_TA(2011)0511.
(5) EUT C 236E, 12.8.2011, s. 33.


Klimatkonferensen i Doha (COP 18)
PDF 284kWORD 43k
Europaparlamentets resolution av den 22 november 2012 om klimatförändringskonferensen i Doha, Qatar (COP 18) (2012/2722(RSP))
P7_TA(2012)0452B7-0496/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till denna,

–  med beaktande av resultaten från FN:s klimatförändringskonferens på Bali 2007 och handlingsplanen från Bali (beslut 1/COP 13),

–  med beaktande av den femtonde partskonferensen (COP 15) inom ramen för UNFCCC och den femte partskonferensen i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (COP/MOP 5) som hölls i Köpenhamn den 7–18 december 2009, samt Köpenhamnsavtalet,

–  med beaktande av den sextonde partskonferensen (COP 16) inom ramen för UNFCCC och den sjätte partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (COP/MOP 6), som hölls i Cancún i Mexiko den 29 november–10 december 2010, samt av Cancúnavtalen,

–  med beaktande av UNFCCC:s sjuttonde partskonferens (COP 17) och den sjunde partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (COP/MOP 7) som hölls i Durban i Sydafrika den 28 november–9 december 2011, särskilt besluten rörande Durbanplattformen för förstärkta insatser,

–  med beaktande av UNFCCC:s kommande adertonde partskonferens (COP 18) och den åttonde partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (COP/MOP 8) som ska hållas i Doha, Qatar den 26 november–8 december 2012,

–  med beaktande av EU:s klimatförändrings- och energipaket från december 2008,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/101/EG av den 19 november 2008 om ändring av direktiv 2003/87/EG så att luftfartsverksamhet införs i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2009 om ”2050 Framtiden börjar i dag – rekommendationer för EU:s framtida integrerade politik i klimatfrågan”(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2009 om EU:s strategi inför Köpenhamnskonferensen om klimatförändringar(3), av den 10 februari 2010 om resultatet av Köpenhamnskonferensen om klimatförändringar (COP 15)(4), av den 25 november 2010 om klimatförändringskonferensen i Cancún (COP 16)(5), och av den 16 november 2011 om klimatförändringskonferensen i Durban (COP 17)(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2012 om färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050(7),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 9 mars 2012 om uppföljningen av UNFCCC:s sjuttonde partskonferens (COP 17) och den sjunde sessionen i partsmötet för Kyotoprotokollet (CMP 7) (i Durban, Sydafrika den 28 november–den 9 december 2011),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 15 maj 2012 om snabbstartsfinansiering för klimat,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 18 juli 2011 om EU:s klimatdiplomati,

–  med beaktande av den sammanfattande rapporten från FN:s miljöprogram i november 2011, med titeln ”Bridging the Emissions Gap”,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 20 december 2005 från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: ”Europeiskt samförstånd”(8), särskilt punkterna 22, 38, 75, 76 och 105,

–  med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000, i vilken det internationella samfundet gemensamt fastställde millennieutvecklingsmålen för utrotande av fattigdomen,

–  med beaktande av de utfästelser som gjordes vid G20-toppmötet i Pittsburgh den 24–25 september 2009 om att subventionerna till fossila bränslen gradvis skulle frångås på medellång sikt och att de fattigaste länderna skulle få målinriktat stöd för att kunna anpassa sig till klimatförändringarna,

–  med beaktande av den elfte partskonferensen (COP 11) om biologisk mångfald, som ska hållas i Hyderabad i Indien från och med den 8 till och med den 19 oktober 2012,

–  med beaktande av de muntliga frågorna (O-000160/2012 – B7-0364/2012 och O-000161/2012 – B7-0365/2012 från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet som lagts fram i enlighet med artikel 115 i arbetsordningen och rådets och kommissionens uttalanden,

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Besluten rörande Durbanplattformen för förstärkta insatser (Durbanpaketet) erkänner att klimatförändringarna utgör ett akut och eventuellt oåterkalleligt hot mot samhället och planeten och måste sålunda åtgärdas på internationell nivå av alla parter.

B.  I Durbanpaketet lades i princip grunden för ett omfattande, ambitiöst och internationellt rättsligt bindande avtal som omfattar alla parter och som ska nås före 2015 och tillämpas före 2020.

C.  Dohakonferensen (COP 18) måste bygga vidare på den dynamik som nåddes i Durban för att garantera att man fortsätter att utarbeta ett rättsligt bindandeglobalt avtal som ska vara klart före 2015.

D.  Ett sådant rättsligt bindande globalt avtal måste vara förenligt med principen om ”gemensamt men differentierat ansvar och respektive kapaciteter”, men måste erkänna behovet av att alla betydande utsläppare antar sådana ambitiösa och tillräckliga mål och motsvarande åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser som låter deras kapacitetsutveckling framgå.

E.  Durbanpaketet tog inte tillräcklig hänsyn till vad som behöver göras för att begränsa klimatförändringarna fram till 2020. De nuvarande åtagandena och utfästelserna är inte tillräckliga för att vi ska kunna nå målet om att över hela världen begränsa den totala årliga ökningen av medeltemperaturen vid markytan till 2° C över läget före den industriella revolutionen (”tvågradersmålet”). Dessa frågor måste därför högprioriteras vid Dohakonferensen.

F.  Enligt vetenskapliga bevis som FN:s klimatpanel lagt fram, kan tvågradersmålet endast nås om de globala utsläppen når sitt högsta värde senast 2015 och om utsläppen minskas med åtminstone 50 procent jämfört med 1990 års nivåer senast 2050 och därefter fortsätter att minska. EU bör därför kräva konkreta åtgärder av alla stora utsläppsländer och ett effektivt genomförande av dessa före 2020.

G.  Enligt färska vetenskapliga rön är klimatförändringarnas effekter snabbare och mer markanta än vad man tidigare trott, till exempel i Arktis.

H.  Internationella energiorganet (IEA) förutspår att världens energiefterfrågan kommer att öka med en tredjedel mellan 2010 och 2035. Merparten av den ökande efterfrågan och utsläppen kommer att ske i tillväxtekonomierna. Slösaktig konsumtion av fossila bränslen stöds med subventioner till ett värde av 400 miljarder US-dollar.

I.  Utfasning av fossila bränslen i energisektorn och industrin genom tillämpning av innovationer skulle vara fördelaktig för Europa som föregångare i den växande globala marknaden för energirelaterade varor och tjänster.

J.  Innovation världen över inom en hållbar energisektor (både på produktions- och användarnivå) skapar sysselsättning, stimulerar till ekonomisk tillväxt, ökar självförsörjningen med energi och bidrar till en renare värld där klimatförändringarna begränsas och tillräcklig energiförsörjning tryggas.

K.  Investeringar i energisektorn har mycket ofta en livstid på 30 år eller mer och planering av nya projekt och metoder tar lång tid, vilket accentuerar det brådskande behovet världen över av nya åtgärder inom energiområdet.

L.  Mer forskning behövs för användbara innovationer inom energi- och transportsystemen.

M.  EU bör vara en föregångare inom klimatskyddet för att visa att EU menar allvar med sitt arbete och för att utnyttja sina tekniska och ekonomiska möjligheter.

N.  Om det inte uppnås en samsyn om vilka globala minskningsinsatser som rätteligen behövs på lång sikt kommer inget rättsligt bindande avtal att bli möjligt 2015.

O.  Vid COP 16 i Cancún (2010) utfäste sig de utvecklade länderna att fram till 2020 ställa 100 miljoner US-dollar till förfogande i form av ”ny och ytterligare finansiering” för att tillgodose de behov som klimatförändringarna förorsakar i utvecklingsländerna, men hittills finns det inte någon internationell definition av vad som verkligen menas med ”ny och ytterligare finansiering”.

P.  Efter 2012, det sista året för snabbstartfinansiering (30 miljarder US-dollar under tre år, enligt utfästelserna från Köpenhamn) vet ingen säkert hur mycket klimatfinansiering som kommer att ställas till förfogande.

Q.  Ungefär 20 procent av världens växthusgasutsläpp kommer från avskogningen och från andra former av markanvändning och förändrad markanvändning. Jord- och skogsbruket skapar ökade möjligheter att minska koldioxiden genom ökad kollagring, och minskar dessutom fattigdomen genom att ge lokalsamhällena flera inkomstkällor.

R.  En förbättrad skogsförvaltning är en grundförutsättning för att avskogningen varaktigt ska kunna minskas.

Durbanplattformen för förstärkta insatser

1.  Europaparlamentet välkomnar att en ad hoc-grupp om Durbanplattformen för förstärkta insatser inrättats och noterar att beslut 1/CP 17 kräver att gruppen omedelbart inleder sitt arbete för att utarbeta ett protokoll, ett rättsinstrument eller ett överenskommet resultat med laga kraft enligt konventionen, som ska tillämpas på alla parter samt avsluta sitt arbete så tidigt som möjligt, men senast 2015. Parlamentet noterar ytterligare att dess arbete måste påverkas av klimatpanelens femte bedömningsrapport som ska vara klar 2014. Parlamentet välkomnar också att parterna arbetar med att öka ambitionsnivån före 2020.

2.  Europaparlamentet betonar att jämlikhet och gemensamt ansvar, som dock differentierats alltefter respektive kapacitet, måste vara centrala principer för Durbanplattformen för förstärkta insatser för att den ska kunna åstadkomma tillfredsställande resultat för klimatet.

3.  Europaparlamentet noterar jämsides med detta att Durbanpaketet även kräver att ad hoc-gruppen för långsiktigt samarbete (LCA) ska nå överenskommet resultat fram till nästa Dohakonferens.

4.  Europaparlamentet betonar att det nya rättsliga instrumentet måste säkerställa begränsningsåtgärder i överensstämmelse med en global koldioxidbudget som är förenlig med att klimatförändringarna begränsas till 2° C jämfört med förindustriella nivåer, och säkerställa metoder för erforderliga klimatåtgärder i utvecklingsländer samt solid redovisning, övervakning och rapportering och en solid ordning för kontroll av genomförande och efterlevnad.

5.  Europaparlamentet noterar därför med stor oro att somliga parter ridit spärr för de diskussioner som hölls i Bonn i maj 2012 men välkomnar de små, men igenkännliga stegen mot konvergens som uppnåddes under de informella extra sammanträdena i Bangkok i Thailand, den 30 augusti–5 september 2012.

6.  Europaparlamentet kräver ökad tydlighet och överenskommelse om jämförbarhet för insatser och gemensam redovisning för industriländer som inte anslutit sig till Kyotoprotokollet innan ad hoc-gruppen för långsiktigt samarbete enligt konventionen upplöses.

7.  Europaparlamentet betonar att EU måste föregå med gott exempel genom att uppfylla sina åtaganden och genom att visa ambition både när det gäller begränsning och finansiering. Parlamentet anser därför att det är alla EU-institutioners ansvar att före Dohakonferensen engagera sig i intensiv klimatdiplomati och skapa internationella allianser för att garantera att de åtaganden som gjorts i Durbanpaketet respekteras och UNFCCC:s process effektivt inriktas mot ett nytt multilateralt system som ska fastslås före 2015. Det är viktigt att klargöra hur konventionens principer kommer att tillämpas efter 2020 så att alla parter kan göra åtaganden. Parlamentet anser att den nya marknadsbaserade mekanismen, som fastställdes vid COP 17, är särskilt viktig i detta avseende och det är önskvärt att ad hoc-gruppen för långsiktigt samarbete enligt konventionen lyckas utarbeta tillvägagångssätt och förfaranden för mekanismen.

Kyotoprotokollet – andra åtagandeperioden

8.  Europaparlamentet konstaterar parternas beslut, som framgått av Durbanpaketet och omfattat sammanlagt omkring 15 procent av de globala utsläppen, tillsammans med att EU till följd av beslutet måste arbeta hårdare för att finna lösningar på gemensamma åtgärder för att alla huvudsakligen berörda parter såsom ett mellansteg ska komma överens om en andra åtagandeperiod för Kyotoprotokollet, vilken ska ta sin början den 1 januari 2013 och bilda övergången till ett nytt, effektivare och mer omfattande rättsligt bindande internationellt system som ska vara bindande för alla parter och träda i kraft senast 2020.

9.  Europaparlamentet noterar att Förenta staterna, Ryssland, Japan och Kanada inte har anslutit sig till en eventuell andra åtagandeperiod i Kyotoprotokollet och att det råder osäkerhet om Australiens och Nya Zeelands anslutning. Vidare saknas det fortfarande utsläppsminskningsmål för utvecklingsländer som Kina, Indien, Brasilien och Indonesien.

10.  Europaparlamentet uppmanar att nödvändiga ändringsförslag ska antas i Doha så att den andra åtagandeperioden i Kyotoprotokollet omedelbart kan börja tillämpas provisoriskt.

11.  Europaparlamentet noterar utfästelsen i beslut 1/CMP 7 i Durbanpaketet att slutdatumet för den andra åtagandeperioden ska fastställas vid Dohakonferensen, och stöder en åtagandeperiod på åtta år med slutdatumet den 31 december 2020.

12.  Europaparlamentet understryker att kvantifierade åtaganden inom den nuvarande Kyotoprotokollstrukturen om mål för kvantitativ begränsning eller minskning av utsläpp, som parterna skulle lägga fram före maj 2012, måste omvandlas till ändringsförslag till Kyotoprotokollet vid Dohakonferensen, i enlighet med beslut 1/CMP 7. Parlamentet uppmanar de parter i bilaga B som ännu inte gjort det att lägga fram sina kvantifierade åtaganden och välkomnar vad EU inledningsvis gjort i frågan. Parlamentet betonar att överföringen av tilldelade utsläppsenheter (AAU) till den andra åtagandeperioden skulle hota Kyotoprotokollets miljöintegritet. Om medlemsstater får överföra tilldelade utsläppsenheter, kommer Kyotoprotokollet inte att få någon verklig effekt på begränsningen av klimatförändringarna.

13.  Europaparlamentet välkomnar förslaget från grupp 77 och Kina att effektivt begränsa och minimera användningen av överskott. Parlamentet konstaterar att EU hittills inte har lagt fram något förslag om hur överskottet av tilldelade utsläppsenheter ska behandlas. Enligt Lissabonfördraget ska rådet besluta med kvalificerad majoritet både när det gäller övergripande åtgärder (artikel 16 i EUF-fördraget) och under förhandlingar och ingåendet av nya internationella avtal (artikel 218 i EUF-fördraget).

14.  Europaparlamentet upprepar att mekanismen för ren utveckling måste reformeras för att skapa en bättre balans mellan utbud och efterfrågan, genom att stränga kvalitetskrav införs som garanterar att projekten håller hög nivå och omfattar pålitliga, kontrollerbara och verkliga ytterligare utsläppsminskningar, som även främjar en hållbar utveckling i utvecklingsländerna, och förhindrar en felaktig användning av mekanismen genom infrastrukturprojekt med höga koldioxidutsläpp. Parlamentet anser att mekanismen för ren utveckling i framtiden ska begränsas till de minst utvecklade länderna.

Klyftan mellan åtaganden och mål

15.  Europaparlamentet understryker att det är ytterst nödvändigt att samtliga parter först uppfyller sina åtaganden, men också höjer sina ambitionsnivåer mellan nu och 2020 för att nå tvågradersmålet. Parlamentet upprepar framför allt att det ofrånkomligen behövs framsteg för att ”gigatonklyftan” mellan vetenskapens rön och parternas aktuella utfästelser ska kunna överbryggas och att det likaså behövs mera långtgående bindande åtaganden och åtgärder för utsläppsminskning än vad som ingår i Köpenhamnsavtalet, utgående från principen om ”gemensamt men differentierat ansvar och respektive kapaciteter”, vilket innebär att de fattigare länderna, med hjälp av ekonomiskt och tekniskt bistånd, men också kapacitetsuppbyggnadsåtgärder, bör ges möjlighet att direkt övergå till ett avancerat energisystem och ett ekonomiskt system med låga koldioxidutsläpp. Parlamentet uppmanar särskilt parterna att omgående vidta åtgärder med verkan senast 2015 för att minska utsläpp från den internationella luftfarten och sjöfarten liksom utsläpp i form av fluorkolväten, sot, metan och andra kortlivade klimatpåverkare, för att minska avståndet till tvågradersmålet.

16.  Europaparlamentet kräver att man i Doha beslutar att kvantifiera hur stor den globala klyftan är och att kontinuerligt övervaka den för att kunna vidta de åtgärder som behövs för att överbrygga den.

17.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och det cypriotiska ordförandeskapet att finna allierade för att överbrygga den s.k. gigatonklyftan, dvs. skillnaden mellan de nuvarande ambitionsnivåerna och de som krävs för att hålla den globala uppvärmningen under 2° C.

18.  Europaparlamentet anser att en effektiv utfasning av subventionerna för fossila bränslen avsevärt skulle bidra till att minska klyftan mellan åtaganden och mål.

19.  Europaparlamentet erinrar om att enligt resultaten från den fjärde utvärderingsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar måste industriländerna till 2020 minska sina nationella utsläpp med 25–40 procent jämfört med 1990 års nivåer samtidigt som utvecklingsländerna som grupp till 2020 bör uppnå en avvikelse som på ett väsentligt sätt – dvs. i storleksordningen 15–30 procent – understiger den nu förväntade takten på ökning av utsläppen. Parlamentet erinrar vidare om att de samlade globala utsläppen måste kulminera före 2020 och efterlyser en öppen diskussion om effektivare strategier för att minska klyftan mellan åtaganden och mål.

20.  Europaparlamentet betonar att det behövs en tillförlitlig vetenskaplig grund som fastställts av den mellanstatliga klimatpanelen (IPCC), som har reformerats i grunden vad gäller struktur och förfaranden, och framhåller i detta avseende vikten av slutsatserna i IPCC:s femte utvärderingsrapport som väntas 2014.

21.  Europaparlamentet erinrar om att det ligger i EU:s eget intresse att sikta på ett 30-procentigt klimatskyddsmål senast 2020, och på så sätt skapa hållbar tillväxt och ytterligare arbetstillfällen och minska beroendet av importerad energi.

22.  Europaparlamentet välkomnar förslaget om att införliva Cancúnavtalet i EU-lagstiftningen, enligt vilket parter som är industriländer ska utforma strategier för en utveckling mot låga koldioxidutsläpp. Det är viktigt att parter som är utvecklingsländer får ekonomiskt och tekniskt stöd så att de kan anta och genomföra planer för en utveckling i riktning mot låga koldioxidutsläpp. Planerna och strategierna bör ange huvuddragen för styrmedel och åtgärder som omfattar tidiga nationella insatser för att förhindra låsning av investeringar i koldioxidintensiv teknik och infrastruktur, energieffektivitet på kort och medellång sikt och mål för förnybar energi.

Klimatfinansiering

23.  Europaparlamentet understryker att det är oerhört viktigt att undvika att en finansieringslucka uppstår efter 2012 (då perioden för snabbstartsfinansiering upphör) och att man måste arbeta för att trygga klimatfinansieringen mellan 2013 och 2020 från olika källor. Parlamentet anser att konkreta finansieringsåtaganden under perioden 2013–2020 är av största betydelse för att påskynda omvandlingsprocesser och för att undvika låsningar till fossilt bränsle i många utvecklingsländer samt för att stödja utvecklingsländernas arbete med att begränsa verkningarna av klimatförändringarna och anpassa sig till dem. Parlamentet erinrar om att flertalet medlemsstater ännu inte gjort några åtaganden om klimatfinansiering efter -2013.

24.  Europaparlamentet konstaterar med oro att de utvecklade länderna visserligen åtagit sig att årligen ställa 100 US-dollar till förfogande för klimatfinansiering fram till 2020 men att det ännu inte finns någon internationellt överenskommen definition på vad ”ny och ytterligare” verkligen innebär.

25.  Europaparlamentet påpekar att klimatanslagen måste mätas, verifieras och övervakas, jämsides med att det ses efter om de utgör ett komplement, samt att dessa begrepp kräver en internationellt överenskommen definition. Parlamentet uppmanar EU att utveckla ett gemensamt tillvägagångssätt för att det offentliga utvecklingsbiståndet inte ska gå till annat än förverkligandet av nuvarande utvecklingspolitiska mål, utan faktiskt komplettera till dem.

26.  Europaparlamentet välkomnar det som gjorts inom ramen för arbetsprogrammet om långsiktig finansiering angående långsiktiga finansieringskällor och finansieringsbehov i utvecklingsländerna och ser fram emot medordförandenas rapport som ska diskuteras i Doha.

27.  Europaparlamentet anser att man vid finansieringen av klimatåtgärder i utvecklingsländer måste åtgärda de negativa effekterna av klimatförändringarna som redan är kännbara i dag, och bidra till att utveckla motståndskraft särskilt i de fattigaste och mest utsatta länderna, och till att minska klyftan mellan ambitioner och mål före 2020 och samtidigt bidra till hållbar utveckling.

28.  Europaparlamentet påpekar i detta sammanhang att innovativa och extra finansieringskällor (skatt på internationella finansiella transaktioner och avgifter för internationell luft- och sjöfart) bör införas.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att denna finansiering är ny och kompletterande, och dessutom att främja innovativa finansieringskällor.

30.  Europaparlamentet betonar att det finns stora möjligheter till kostnadsbesparingar och minskade växthusgasutsläpp om man avskaffar subventioner för fossilt bränsle. Parlamentet kräver att man i Doha antar planer för utfasning av subventioner för fossilt bränsle, både i industriländer och utvecklingsländer, och att länderna som ingår i bilaga I ska prioriteras.

31.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en grön klimatfond och ser fram emot ett beslut om att fondens sekretariat ska ligga i Doha. Parlamentet noterar att det behövs ytterligare beslut vid Dohakonferensen för att denna fond ska kunna tas i bruk, såsom det överenskommits i Cancúnavtalen, och att besluten framför allt måste gälla fondens startkapital. Parlamentet erkänner att fonden är viktig för att de minst utvecklade länderna ska kunna begränsa verkningarna av klimatförändringarna och anpassa sig till dem, samt att det är ytterst viktigt med konkreta ekonomiska engagemang på detta område.

32.  Europaparlamentet betonar att det klart ska anges i Cancúnavtalen att de medel som ställs till utvecklingsländernas förfogande genom den gröna klimatfonden ska vara ”nya” och ”komplettera” nuvarande utvecklingsbistånd.

33.  Europaparlamentet erinrar om att de fattiga länderna bidragit minst till att halten av växthusgaser i atmosfären ökat, men att de är de mest utsatta för klimatförändringarnas inverkningar och har minsta anpassningskapaciteten.

34.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att garantera en konsekvent politik och av att integrera miljön i utvecklingsprojekt för att få till stånd en effektiv europeisk strategi för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna.

35.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja ingrepp till förmån till de fattiga i utvecklingsländerna så att de fattigaste människornas levnadsstandard ökar. Parlamentet yrkar framför allt på att EU ska se till att ekonomiska resurser ställs till förfogande endast för stöd till klimatvänlig utveckling, vilket innebär att EU:s direkta eller indirekta stöd till industrier inom området fossila bränslen (t.ex. i form av lån som garanteras av EIB, exportkreditorgan etc.) effektivt måste frångås, för att EU ska fullgöra de åtaganden som EU ingått vid G20-toppmötet 2009 i Pittsburgh.

36.  Europaparlamentet understryker att den pågående ekonomiska krisen inte får tas som förevändning att inte göra någonting eller för att vägra bevilja medel till anpassningsåtgärder i utvecklingsländer. Parlamentet betonar att utvecklingen av en ekonomi med låga koldioxidutsläpp faktiskt är ett viktigt steg på vägen ut ur krisen.

37.  Europaparlamentet kräver att industriländerna ska stödja utvecklingsländerna med att använda hållbar och effektiv teknik genom tillräckliga finansiella och tekniska åtgärder.

38.  Europaparlamentet anser att de ovannämnda åtgärderna förutsätter att utvecklingsländernas intressen och prioriteringar respekteras, lokal kunskap infogas i dem och såväl syd–syd-samarbetet som de små och medelstora jordbrukens roll förstärks, varvid hänsyn ska tas till naturen och balansen i miljön.

39.  Europaparlamentet betonar att finansiella medel bör ställas till förfogande för klimatskyddsåtgärder som ett nytt och extra bidrag vid sidan av det utvecklingsbistånd som redan ges.

40.  Europaparlamentet påminner EU och dess medlemsstater om att det offentliga utvecklingsbiståndet är en viktig form av finansiering av de centrala utvecklingsbehoven – såsom hälsovård och utbildning – och att det inte bör ändras om, så att det går till klimatfinansiering. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att garantera att det finns tillräckliga resurser för att millennieutvecklingsmålen ska nås, tillsammans med nya och kompletterande medel för begränsning av klimatförändringarna och anpassning till dem.

Markanvändning, förändring av markanvändning, skogsbruk (LULUCF)

41.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av beslut 2/CMP 7 vid Durbankonferensen som ett viktigt steg för att införa stabila redovisningsregler för LULUCF-sektorn. Parlamentet noterar att det i beslutet ingår ett tvåårigt arbetsprogram för att undersöka behovet av mer omfattande redovisning i syfte att garantera miljöintegritet för sektorns bidrag till utsläppsminskningarna.

42.  Europaparlamentet påminner om att både den förändrade markanvändningen och jordbruket ansvarar för en avsevärd del av växthusgasutsläppen i utvecklingsländerna, och uppmanar EU att främja kombinerat jord- och skogsbruk eller ekologiskt jordbruk, särskilt i de minst utvecklade länderna, eftersom detta bidrar till att begränsa klimatförändringarna och minska fattigdomen genom att ge de lokala samhällena möjlighet till flera inkomstkällor.

43.  Europaparlamentet upprepar att produktionen av jordbruksbränslen från livsmedelsgrödor (såsom oljeväxtfrön, palmolja, sockerrör, sockerbetor och vete) eventuellt kan utmynna i en enorm efterfrågan på mark och bli till fara för människor som bor i fattiga länder och som för sin utkomst är beroende av tillgången till mark och naturresurser.

44.  Europaparlamentet beklagar att de ”hållbarhetskriterier” som gäller biodrivmedel och som förtecknats i direktivet om förnybar energi och i bränslekvalitetsdirektivet har en begränsad omfattning och inte räcker till för att begränsa de skadeverkningar som jordbruksbränslenas expansion för med sig framför allt genom indirekt ändring av markanvändningen. Parlamentet uppmanar EU att skärpa sina kriterier för biodrivmedlens hållbarhet och certifieringen av dem, för att de ska stå i konsekvens med unionens åtagande att bekämpa klimatförändringarna och med unionens enligt artikel 208 i Lissabonfördraget fördragsfästa skyldighet att föra en konsekvent utvecklingspolitik.

45.  Europaparlamentet påpekar att ökad användning av biomassa skulle kunna leda till intensivare skogsbruk och minskad kollagring i skogen, vilket skulle sätta EU:s mål att begränsa temperaturökningen till 2 °C på spel. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att inte acceptera andra jordbruksbränslen än sådana som påvisbart minskar växthusgasutsläppen, inte ger upphov till några frågor angående markanvändningen, inte utgör något hot mot en trygg livsmedelsförsörjning och inte heller några risker för konflikt med miljövården. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen i detta sammanhang att utveckla rättsligt bindande kriterier för biomassa, att ta med beräkningar av indirekt ändrad markanvändning i dagens hållbarhetskriterier för jordbruksbränslen och likaså ta med beräkningar av indirekt ändrad markanvändning och av koldioxidskulder i hållbarhetskriterierna för bioenergi.

Minskade utsläpp från avskogning och skogsförstörelse (REDD+)

46.  Europaparlamentet välkomnar att man i Durban fattat beslut om finansiering, kontroll och referensnivåer. Parlamentet anser att ytterligare framsteg måste göras i Doha, särskilt rörande teknisk bedömning av referensnivåer för skog. Parlamentet noterar ytterligare att REDD+ spelar en viktig roll när det gäller att minska klyftan mellan åtaganden och mål fram till 2020.

47.  Europaparlamentet betonar att utsläppsminskningen av typ REDD+ enligt UNFCCC kommer att vara offentligfinansierad, och parterna uppmanas att visa starkt politiskt engagemang för att utveckla innovativa finansieringslösningar.

48.  Europaparlamentet motsätter sig handel med kvoter avseende skogens kollager och införlivandet av REDD+ i marknaden för utsläppt kol, eftersom detta skulle leda till för många utsläppsrätter och fortsatt sänkt pris på koldioxid.

49.  Europaparlamentet betonar att ett framgångsrikt genomförande av REDD+ förutsätter öppenhet och solida övervakningssystem.

50.  Europaparlamentet erkänner att REDD+ är ett viktigt redskap för att man ska komma till rätta med skogsbrukets utsläpp och vidhåller att REDD+ inte får undergräva framsteg som gjorts inom skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel (Flegt), särskilt när det gäller skogsförvaltning, förtydligande och erkännande av urminnes hävd som grundval för ägande. Parlamentet uppmanar EU att trycka på för att REDD+-projekten ska vara förbundna med starkare och mer ingående sociala garantier och garantier för projektstyrningen och för miljön, bland annat mekanismer som garanterar att de människor som lever i skogarna inte får sina rättigheter kränkta.

51.  Europaparlamentet anser att skogsskyddet kräver särskilt långfristig och stabil finansiering. Parlamentet framhäver att skogsförstörelsen åter skulle inledas om finansieringen underskrider en viss nivå.

Internationell luft- och sjöfart

52.  Europaparlamentet upprepar att det behövs internationella instrument med globala utsläppsminskningsmål för att minska den internationella luft- och sjöfartens klimateffekter. Parlamentet håller fortfarande fast vid att luftfarten ska tas med i EU:s utsläppshandelssystem.

53.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda inkomsterna från utauktionering av utsläppsrätter inom luftfarten som bidrag till att öka klimatfinansieringen från 2013 i utvecklingsländer.

Klimatskydd – särskilt i ekonomiska kristider

54.  Europaparlamentet betonar att dagens ekonomiska kris tydligt visar att endast en hållbar ekonomi kan erbjuda välstånd på lång sikt och att klimatskyddet hör till grundpelarna i en hållbar ekonomi. Parlamentet framhåller att det aldrig har varit lika viktigt att klargöra skälen till politiska insatser på klimatskyddsområdet, alltså att fler ska få en hög levnadsstandard samtidigt som resurser och utvecklingsutrymme för framtida generationer också säkerställs.

55.  Europaparlamentet hävdar att utmaningen med klimatförändringar inte kan ses som en isolerad företeelse utan att den alltid måste bemötas som ett led i arbetet med hållbar utveckling, industripolitik och resurspolitik.

Strukturreformer

56.  Europaparlamentet anser att en av anledningarna till Durbankonferensens framgång var att den lade en grund för att överbrygga den tidigare strikta uppdelningen i ”parter” och ”observatörer”, i ”industriländer” och ”utvecklingsländer” samt i ”länder som ingår i bilaga I” och ”länder som inte ingår i bilaga I” och uppmanar därför samtliga deltagare att sträva efter att ge framtida förhandlingar en ny, helhetsbaserad och mer inkluderande struktur.

57.  Europaparlamentet anser att man genom det nuvarande åtagande- och revisionssystemet (”pledge and review”) inte kommer att få till stånd de grundläggande förändringar som krävs för att bekämpa klimatförändringar på lång sikt och uppmanar därför samtliga parter att också överväga andra tillvägagångssätt.

58.  Europaparlamentet betonar att det inte finns någon patentlösning på problemet med klimatförändringar och framhåller därför det stora antalet möjligheter att uppnå nödvändiga utsläppsminskningar och, ännu viktigare, nödvändiga medvetandeförändringar. Parlamentet välkomnar i detta avseende att många länder redan är i färd med att vidta ambitiösa begränsningsåtgärder och kräver att UNFCCC ska tillhandahålla en plattform för att öka insynen i vad som händer på fältet.

Övergång till en hållbar ekonomi och industri

59.  Europaparlamentet uttrycker oro över de globala koldioxidutsläppen från förbränning av fossila bränslen som nådde rekordnivåer 2011 enligt uppgifter från IEA. Parlamentet erinrar om att den beräknade globala ökningen av energiförbrukning kommer att baseras på tillväxten för alla energikällor. Parlamentet anser därför att EU inte får svikta i sina ansträngningar att omvandla sin ekonomi till en hållbar ekonomi så att EU kan bygga vidare på sin konkurrensfördel i fråga om hållbar teknik och expertis. Parlamentet anser att EU bör främja den internationella spridningen av miljövänlig teknik, också på områdena förnybar energi, innovativ och effektiv teknik för fossila bränslen och särskilt energieffektiv teknik.

60.  Europaparlamentet efterlyser en närmare samordning mellan rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten för att EU ska kunna tala enstämmigt i internationella organisationer såsom IEA, Irena (Internationella byrån för förnybar energi), IPEEC (Internationella partnerskapet för samarbete om energieffektivitet) och IAEA, och därmed spela en aktivare och inflytelserikare roll, särskilt när det gäller att yrka på strategier för hållbar energi och energisäkerhet.

61.  Europaparlamentet betonar att många länder är på väg mot en grönare ekonomi, av olika skäl som kan innefatta klimatskydd, både resursbrist och resurseffektivitet, trygg energiförsörjning, innovation och konkurrenskraft. Parlamentet noterar till exempel investeringsprogrammen för energiövergång i länder som Kina och Sydkorea och uppmanar kommissionen att analysera programmen och deras innebörd för EU:s konkurrenskraft i berörda sektorer.

62.  Europaparlamentet välkomnar dessa åtgärder och upprepar att internationellt samordnade åtgärder vore till nytta för hanteringen av frågorna om koldioxidläckage och konkurrenskraft inom de berörda sektorerna, och då framför allt inom energiintensiva sektorer. Parlamentet efterlyser ett avtal som garanterar likvärdiga verksamhetsvillkor på det internationella planet för koldioxidintensiva industrier.

63.  Europaparlamentet uttrycker oro över att de s.k. importerade utsläppen ökar, eftersom utsläppen från importerade varor ökar snabbare än minskningen av utsläpp från produktion inom EU. Parlamentet är övertygat om att EU genom bättre övervakning av och ökad medvetenhet om hur de importerade utsläppen utvecklas kan uppmuntra industriella konkurrenter att ansluta sig till en strängare ordning för minskade koldioxidutsläpp, för att nå en större acceptans för sina produkter på EU-marknaden.

64.  Europaparlamentet understryker att den finansiella krisen och budgetkrisen som påverkar EU inte får hämma vare sig EU:s och dess industriers eller konsumenternas och medlemsstaternas ambitionsnivå inför de internationella klimatförhandlingarna i Doha. EU får inte svikta i sina ansträngningar att omvandla sin ekonomi, t.ex. för att förhindra att arbetstillfällen och i synnerhet gröna arbetstillfällen försvinner. EU måste övertyga sina partner världen över, däribland Kina och Förenta staterna, om fördelarna med att ansluta sig till internationella avtal samt om att utsläpp kan minskas utan förlust av konkurrenskraft och arbetstillfällen, särskilt om detta görs med förenade krafter.

65.  Europaparlamentet understryker behovet av att omgående ta fram och genomföra en helhetsbetonad råvaru- och resursstrategi som bland annat avser resurseffektivitet inom alla ekonomiska sektorer i både industri- och utvecklingsländer, för att ekonomin ska bli hållbar på lång sikt, och uppmanar EU och dess medlemsstater att föregå med gott exempel i detta hänseende. Parlamentet uppmanar också EU och dess medlemsstater att stödja utvecklingsländer på både nationell och lokal nivå genom att tillhandahålla sakkunskap om hållbar gruvdrift, ökad resurseffektivitet samt återanvändning och återvinning.

66.  Europaparlamentet anser att sektorsvisa tillvägagångssätt, tillsammans med tak som omfattar hela ekonomin i industriländer, kan bidra till klimatåtgärder, konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt. Parlamentet betonar vikten av att i internationella förhandlingar anta sektorsvisa tillvägagångssätt för industriutsläpp, särskilt i tillväxtländer. Parlamentet hoppas att en sådan strategi även kommer att utgöra en del av den internationella ramen för klimatåtgärder efter 2012.

67.  Europaparlamentet konstaterar att priset på olika energikällor i hög grad är utslagsgivande för marknadsaktörernas, däribland industrins och konsumenternas, beteende och noterar att den internationella politiska ramen inte möjliggör en fullständig internalisering av externa kostnader och således leder till att ohållbara förbrukningsmönster hela tiden fortgår. Parlamentet upprepar att en världsomfattande marknad för utsläppt kol vore en god grund för uppnåendet både av omfattande utsläppsminskningar och likvärdiga verksamhetsvillkor för industrin. Parlamentet uppmanar EU och dess partner att inom en snar framtid ta fram det effektivaste sättet att främja kopplingar mellan EU:s system för handel med utsläppsrätter och andra handelssystem, för att således åstadkomma en världsomfattande marknad för utsläppt kol, och säkerställa större mångfald bland minskningsalternativen, ökad marknadsstorlek och marknadslikviditet, öppenhet och insyn och i slutändan en effektivare fördelning av resurser till energisektorn och industrin.

Forskning och teknik

68.  Europaparlamentet beklagar att man vid toppmötet Rio+20 i Rio de Janeiro inte gjort några större framsteg med de centrala frågorna om framtiden i hållbarhetshänseende. Parlamentet beklagar djupt bristen på konkreta mål, mätbara verksamheter och åtaganden från världens ledares sida. Parlamentet noterar resultaten från mötet i Durban, däribland framstegen med Durbanplattformen, förlängningen av Kyotoprotokollet och inrättandet av en klimatfond som tilldelats 100 miljarder US-dollar och vidareutvecklingen av den tekniska styrelsen för spridning av teknik med låga koldioxidutsläpp.

69.  Europaparlamentet betonar att utveckling och spridning av banbrytande teknik är en förutsättning för att klimatförändringarna ska kunna motarbetas och för att EU:s partner runtom i världen samtidigt ska övertygas om att utsläpp kan minskas utan förluster av vare sig konkurrenskraft eller arbetstillfällen. Parlamentet efterlyser ett internationellt åtagande om ökade investeringar i forskning och utveckling inom banbrytande teknik i relevanta sektorer. Europa bör föregå med gott exempel genom att kraftigt öka anslagen till forskning om klimatvänlig och energieffektiv industri- och energiteknik och bör inom detta område också nära samarbeta med internationella partner, såsom Brik-länderna och Förenta staterna.

70.  Europaparlamentet anser att innovation är nyckeln till att hålla den globala uppvärmningen under 2° C och påpekar att det finns olika sätt att främja innovation i en marknadsbaserad ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera de olika mekanismer som finns för att belöna företag som är föregångare på innovationsområdet, eftersom dessa mekanismer har olika möjligheter att främja innovation och överföring samt att sprida tekniken globalt. Parlamentet kräver erkännande av utvecklingsländernas rätt att dra full nytta av den flexibilitet som erbjuds av avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips-avtalet).

71.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att skapa ett närmare samarbete mellan Europa och de minst utvecklade länderna. EU bör stödja insatser för att de minst utvecklade länderna ska hitta partner och finansiering för investeringar i förnybar teknik och grön teknik och uppmanar kommissionen att komma med uppslag till gemensamma forskningsprogram och till hur EU ska kunna uppmuntra samarbete inom olika industrisektorer mellan industriländer och utvecklingsländer.

Energi samt energi- och resurseffektivitet

72.  Europaparlamentet konstaterar att en färsk analys från IEA visar att ökad effektivitet är den framkomligaste vägen till bättre energihushållning under kommande årtionden, och att klimatvänliga investeringar fram till 2050 ger trefaldig avkastning, men kräver betydande åtgärder och incitament från myndighetshåll.

73.  Europaparlamentet beklagar att det varken internationellt eller inom EU görs tillräckligt mycket för att ta till vara energisparpotentialen. Parlamentet betonar att energisparande bidrar till sysselsättningsskapande, ekonomiska besparingar, trygg energiförsörjning, konkurrenskraft och utsläppsminskningar. Parlamentet uppmanar EU att fästa större vikt vid energisparande i internationella förhandlingar, i samband med att tekniköverföring, utvecklingsplaner för utvecklingsländer eller ekonomiskt stöd diskuteras och framhåller att EU och dess medlemsstater måste uppfylla sina egna mål för att framstå som trovärdiga.

74.  Europaparlamentet betonar att uppskattningsvis två miljarder människor världen över fortfarande saknar tillgång till hållbar energi till rimligt pris, och framhåller att energifattigdomen måste åtgärdas i överensstämmelse med de klimatpolitiska målen. Parlamentet konstaterar att det redan finns energiteknik för att tillgodose både behovet av globalt miljöskydd och av lokal utveckling.

75.  Europaparlamentet beklagar att UNFCCC och konventionen om biologisk mångfald inte är tillräckligt samordnade, vilket innebär att resurser slösas bort och att värdefulla och kompletterande politiska möjligheter inte utnyttjas. Parlamentet visar att det klart framgår av olika undersökningar, bland dem undersökningen TEEB (”The Economics of Ecosystems and Biodiversity”), att det ofta är billigare att bevara ekosystemtjänster genom att agera miljövänligt än att med hjälp av alternativ till infrastruktur och tekniska lösningar nödgas ersätta funktioner som gått förlorade, och uppmanar som en följd därav EU och medlemsstaterna att vid den kommande COP 11 i Hyderabad ge sina mål på klimatförändringarnas område en närmare anknytning till målen för skyddet av den biologiska mångfalden.

76.  Europaparlamentet betonar att man överallt, men särskilt i utvecklingsländerna, måste göra den miljövänliga tekniken mer tillgänglig och förbättra överföringen av den, för att information om teknik lättare ska finnas att tillgå, för att tillförlitliga uppgifter om nuvarande patent och teknik ska tas fram och tillgängliggöras, för att man med hjälp av öppna och trygga mekanismer lättare och i större utsträckning ska kunna dela med sig av samt utbyta och sammanföra immateriella rättigheter och för att det ska gå att utveckla nya mekanismer som främjar forskning utan att göra innovationerna oåtkomliga. Parlamentet uppmanar därför EU och medlemsstaterna att åtgärda frågan om immateriella rättigheter för att snabbt och effektivt ta fram och sprida innovationer som behövs för att vi ska kunna gripa oss an klimatförändringarna och motverka dem.

Klimatdiplomati

77.  Europaparlamentet understryker att EU måste fortsätta att agera konstruktivt vid internationella klimatförhandlingar. EU:s klimatdiplomati måste utvecklas ytterligare av alla EU-institutioner före Doha, under Europeiska utrikestjänstens egid, för att EU ska få en tydligare klimatpolitisk profil, för att de internationella klimatförhandlingarna ska få ny kraft och för att partnerna runtom i världen, särskilt de stora utsläppsländerna, ska uppmuntras att införa bindande, jämförbara och effektiva utsläppsminskningsåtgärder och ändamålsenliga begränsningar av klimatförändringarna och anpassningsåtgärder.

78.  Europaparlamentet beklagar att EU:s minskningsmål inte står i konsekvens vare sig med tvågradersmålet som EU antagit eller med en kostnadseffektiv utvecklingsgång i riktning mot målet om minskade växthusgasutsläpp fram till 2050.

79.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av (subglobala) allianser med de mest progressiva länderna som ett sätt att ytterligare driva på förhandlingsprocessen och få de stora utsläppsländerna att anta ambitiösa och tillfredsställande mål om att minska växthusgasutsläpp.

80.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att EU, som är en betydande aktör, intar en gemensam förhandlingsposition vid Dohakonferensen och försöker nå ett internationellt avtal och förblir enigt i detta avseende.

81.  Europaparlamentet uppmanar parterna till insikt om att ett engagemang från lagstiftarhåll i förhandlingarna absolut behövs för att det mellanstatliga arbetet med att nå ett världsomfattande avtal 2015 ska lyckas, eftersom framsteg med parternas nationella klimatlagstiftning skapar de politiska förutsättningarna för de multilaterala förhandlingarna och kan bli till nytta för den övergripande ambitionsnivån vid dem.

82.  Europaparlamentet betonar den viktiga ställning som de båda värdnationerna intar – Qatar, en av världens största olje- och naturgasproducenter som nu ser sina resurser minska, men fortfarande har världens största koldioxidutsläpp per capita, samt Sydkorea, föregångare i miljövänlig teknik och det första landet i Asien som infört lagstiftning om klimatförändringar, med åtgärder för utsläppstak och utsläppshandel. Parlamentet uppmuntrar båda länderna, som för närvarande inte ingår i bilaga I, att föregå med gott exempel och bidra till att bygga nya allianser.

83.  Europaparlamentet uttrycker oro över att den informella vanan att invänta konsensus bland alla rådsdelegationer försenar angelägna klimatåtgärder och uppmanar därför rådet att alltid besluta med kvalificerad majoritet i enlighet med fördragen, särskilt när det gäller övergripande åtgärder (artikel 16.3 i EU-fördraget) och ”under hela förfarandet” vid ingåendet av internationella avtal (artikel 218.8 i EUF-fördraget).

84.  Europaparlamentet noterar att kommissionen har föreslagit en färdplan för ett koldioxidfritt Europa 2050, vilket är ett mycket ambitiöst men uppnåeligt mål. Ur detta perspektiv bekräftar parlamentet sitt åtagande att minska växthusgasutsläppen även utanför ett internationellt avtal.

85.  Europaparlamentet konstaterar att den globala uppvärmningen belyser alla länders ömsesidiga beroende. En internationell överenskommelse måste därför nås för att undvika en katastrofal förändring som skulle påverka mänskligheten dramatiskt.

Europaparlamentets delegation

86.  Europaparlamentet anser att EU:s delegation har en väsentlig roll att spela i klimatförändringsförhandlingarna och finner det därför oacceptabelt att parlamentets ledamöter inte kunnat närvara vid EU:s samordningsmöten vid de tidigare partskonferenserna. Parlamentet förväntar sig att åtminstone ordföranden för parlamentets delegation får närvara vid EU-samordningsmöten i Doha.

87.  Europaparlamentet konstaterar att det ramavtal som ingicks mellan kommissionen och Europaparlamentet i november 2010 ålägger kommissionen att göra det lättare för ledamöter av parlamentet att delta som observatörer i unionens delegationer vid förhandlingar om multilaterala avtal. Parlamentet erinrar om att Lissabonfördraget (artikel 218 i EUF-fördraget) föreskriver att Europaparlamentet måste ge sitt godkännande till avtal mellan unionen och tredjeländer eller internationella organisationer.

o
o   o

88.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och sekretariatet för UNFCCC, med en begäran om att resolutionen ska spridas till alla parter till konventionen som inte är medlemmar i EU.

(1) EUT L 8, 13.1.2009, s. 3.
(2) EUT C 67 E, 18.3.2010, s. 44.
(3) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 1.
(4) EUT C 341 E, 16.12.2010, s. 25.
(5) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 77.
(6) Antagna texter, P7_TA(2011)0504.
(7) Antagna texter, P7_TA(2012)0086.
(8) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.


Utvidgningspolitik, kriterier och EU:s strategiska intressen
PDF 152kWORD 36k
Europaparlamentets resolution av den 22 november 2012 om utvidgningspolitik, kriterier och EU:s strategiska intressen (2012/2025(INI))
P7_TA(2012)0453A7-0274/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 2, 21 och 49,

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (COM(2011)0838/4),

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Köpenhamn den 21–22 juni 1993, Europeiska rådets möte i Madrid den 15–16 december 1995, Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19–20 juni 2003 och Europeiska rådets möte i Bryssel den 14–15 december 2006,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 5 december 2011 om utvidgningen och stabiliserings- och associeringsprocessen,

–  med beaktande av det förnyade samförståndet om utvidgning, som rådet antog 2006, och den konsoliderade utvidgningsstrategin, som kommissionen därefter genomförde,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 februari 2009 ”Fem år med ett utvidgat EU – Ekonomiska framsteg och utmaningar” (COM(2009)0079/3),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 13 december 2006 om kommissionens meddelande om en strategi för utvidgningsprocessen och de stora utmaningarna 2006–2007(1), av den 10 juli 2008 om kommissionens strategidokument(2) för utvidgningen från 2007 och av den 26 november 2009 om kommissionens 2009 års strategidokument för utvidgningen gällande länderna på västra Balkan, Island och Turkiet(3), samt kommissionens meddelande om en strategi för utvidgningen för 2009–2010, 2010–2011 och 2011–2012,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om länderna på västra Balkan, Island och Turkiet,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från budgetutskottet (A7-0274/2012), och av följande skäl:

A.  I enlighet med artikel 49 i EU-fördraget får varje europeisk stat som respekterar och håller fast vid åtagandet att främja värden såsom människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, ansöka om att bli medlem i unionen. Dessa värden är grunden för Europeiska unionen och styr unionens åtgärder på den internationella arenan. Värdena måste respekteras och upprätthållas av alla medlemsstater.

B.  Utvidgningen fanns med på EU:s dagordning redan på 1960-talet. Sedan den första utvidgningen 1973 har EU vuxit gradvist och antalet medlemsstater har ökat från de sex stater som var med vid grundandet till de nuvarande 27 (snart 28) staterna. Ett antal andra länder strävar efter att bli medlemmar i EU som en garanti för en säker, demokratisk och välmående framtid.

C.  Integrationspolitiken har under det senaste decenniet visat att utvidgning främjar EU som helhet och ger EU en bättre möjlighet att ta itu med globala problem.

D.  Utvidgningen har varit en framgångssaga för EU och Europa som helhet i och med att den hjälpt till att överbrygga splittringen efter kalla kriget genom att bidra till fred, stabilitet och välstånd över hela Europa samtidigt som den ökat konfliktförebyggandet, stimulerat reformer och befäst friheten, demokratin, respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, rättstatsprincipen, utvecklingen av marknadsekonomierna samt en socialt och ekologiskt hållbar utveckling.

E.  Nästan tjugo år efter Europeiska rådets möte i Köpenhamn 1993, då man bekräftade möjligheterna till medlemskap för länderna i Central- och Östeuropa och fastställde anslutningskriterierna, är tiden mogen för en översyn de relaterade fastställda förfarandena och utvidgningspolitiken som helhet, utan att det påverkar de pågående förhandlingarna.

F.  Köpenhamnskriterierna har klarat tidens test och står fortsättningsvis i centrum för EU:s utvidgningspolitik. Den konsoliderade utvidgningsstrategin och den uppmärksamhet som börjat riktas mot rättsliga och inrikes frågor, rättsstatsprincipen och respekten för de grundläggande rättigheterna förväntas vara verkningsfulla och effektiva.

G.  Genom sina årliga resolutioner om kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna bidrar Europaparlamentet till att förbättra öppenheten och ansvarsutkrävandet i samband med utvidgningsprocessen genom att uttrycka de europeiska medborgarnas åsikter. Efter Lissabonfördragets ikraftträdande har parlamentets roll utvidgats tack vare att dess befogenhet som medlagstiftare har erkänts, bland annat avseende instrumentet för stöd inför anslutningen.

H.  Utsikten till anslutning har en betydande förnyande inverkan på det politiska, socioekonomiska och kulturella landskapet i de länder som önskar bli medlemmar och fungerar som ett kraftfullt incitament för att fullfölja de nödvändiga politiska, ekonomiska och lagstiftningsmässiga reformerna samt stärka fred, stabilitet, försoning och goda grannförbindelser. Tack vare denna förmåga till förändring är utvidgningen kärnan i EU:s ”mjuka inflytande” och ett viktigt inslag i unionens yttre åtgärder.

I.  Engagemang, villkorlighet och trovärdighet har funnits i anslutningsprocessens kärna.

J.  Det är av yttersta vikt att medlemsstaterna fortsätter att fullt ut respektera och upprätthålla anslutningskriterierna och de grundläggande rättigheterna för att stärka trovärdigheten och följdriktigheten i utvidgningsprocessen och för att undvika alla former av diskriminering gentemot potentiella nya medlemmar.

K.  Ett åtagande för politiska, ekonomiska och lagstiftningsmässiga reformer ligger först och främst i kandidatländernas och de potentiella kandidatländernas samt deras invånares intresse.

L.  Varje land som vill bli medlem i EU måste bedömas utifrån sina egna förtjänster i fråga om att uppfylla, genomföra och efterleva samma uppsättning kriterier. Takten på framstegen i anslutningsprocessen bör bestämmas av omfattningen på det faktiska genomförandet och överensstämmelsen med EU:s anslutningskriterier samt uppfyllandet av prioriteringarna inom det europeiska partnerskapet, partnerskapet för anslutning och förhandlingsramen. Graden av överensstämmelse med medlemskapskraven bör bedömas på ett så rättvist och öppet sätt som möjligt.

M.  Utvidgningsprocessen har en betydande inverkan även på själva EU, eftersom den utgör en möjlighet att bättre definiera unionens identitet, mål, värden och politik. Processen är också ett lämpligt tillfälle att bättre informera medborgarna om detta.

N.  I överensstämmelse med det förnyade samförståndet om utvidgning från 2006 bör denna process grunda sig på konsolidering, villkorlighet och kommunikation, i kombination med EU:s kapacitet att integrera nya medlemmar. EU:s integrationskapacitet är en väsentlig faktor och utgör en förutsättning för utvidgningspolitikens och den övergripande integrationsprocessens hållbarhet. Denna faktor har varit ett positivt incitament till institutionell fördjupning, vilket framgår av de fortsatta fördragsomarbetningar som gjorts jämsides med de olika utvidgningsvågorna, då unionens funktioner och verksamheter har utökats.

O.  En verklig försoning mellan olika nationer och folk, fredlig konfliktlösning och upprättande av goda grannförbindelser mellan europeiska länder är viktigt för hållbar fred och stabilitet och bidrar på ett väsentligt sätt till en genuin europeisk integrationsprocess och är därför av avgörande betydelse för utvidgningsprocessen. Ett antal kandidatländer och potentiella kandidatländer har fortfarande olösta problem med sina grannländer, och alla berörda parter bör därför tydligt arbeta för att lösa bilaterala spänningar. Dessa problem bör lösas före anslutningen.

Allmänna synpunkter

1.  Europaparlamentet uttrycker sitt starka stöd för utvidgningsprocessen och framhåller att utvidgningen måste fortsätta att vara en trovärdig politisk strategi som understöds av allmänheten både i EU och i kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna. Parlamentet betonar därför betydelsen av att EU, kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna uppfyller alla sina skyldigheter, respekterar alla åtaganden och inrättar de villkor som krävs för att garantera framgången för framtida utvidgningar, bland annat genom att bistå de berörda länderna i deras ansträngningar att uppfylla EU:s anslutningskriterier.

2.  Europaparlamentet erkänner fördelarna med utvidgnings- och anslutningsprocessen både för medborgarna i EU:s kandidatländer och potentiella kandidatländer samt för de europeiska medborgarna.

3.  Europaparlamentet anser att Köpenhamnskriterierna fortfarande utgör en fundamental grund och att de bör förbli kärnan i utvidgningspolitiken. Parlamentet betonar att ett fullständigt och strikt uppfyllande av dessa kriterier är nödvändigt och att vederbörlig uppmärksamhet bör ägnas åt de sociala konsekvenserna för kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna, liksom att unionens integrationskapacitet måste beaktas fullt ut.

4.  Europaparlamentet anser att principen om integrationskapacitet innehåller fyra element:

   i) anslutande stater bör bidra till och inte försämra unionens förmåga att upprätthålla framstegstakten i uppnåendet av de politiska målen,
   ii) unionens institutionella ram bör kunna tillhandahålla en effektiv och ändamålsenlig styrning,
   iii) unionens finansiella resurser bör vara tillräckliga för att hantera utmaningarna i fråga om ekonomisk och social sammanhållning och unionens gemensamma politik,
   iv) det bör finnas en övergripande kommunikationsstrategi för att informera allmänheten om följderna av utvidgningen.

5.  Europaparlamentet betonar dock att unionen ansvarar för att förbättra sin integrationskapacitet i processen för att bedöma legitima europeiska ansökningar från kandidatländer, potentiella kandidatländer eller potentiella ansökningsländer.

6.  Europaparlamentet framhåller att EU fortsätter att vara attraktivt också tack vare dess unika kombination av en ekonomisk dynamik och en social modell, och parlamentet beklagar att denna sociala dimension i hög utsträckning har förbisetts i utvidgningsprocessen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med denna fråga, särskilt inom ramen för kapitel 19 (socialpolitik och sysselsättning), i syfte att främja positiv social förändring i de framtida EU-medlemsstaterna och ta vederbörlig hänsyn till social rättvisa.

7.  Europaparlamentet påminner om att regelverket på det sociala området inbegriper minimistandarder inom områden som arbetsrätt, lika behandling av kvinnor och män, hälsa och säkerhet på arbetet samt anti-diskriminering, och att EU-fördragen bekräftar åtagandet att följa europeiska sociala stadgan från 1961 och gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter från 1989, samtidigt som EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna också innehåller ett antal grundläggande sociala rättigheter. Parlamentet betonar att underlåtenhet att leva upp till EU:s gemensamma grundläggande sociala normer utgör ett slags social dumpning som skadar de europeiska företagen och arbetstagarna och effektivt skulle hindra ett kandidatland från att delta i den inre marknaden. Parlamentet framhåller att arbetsmarknadens parter och särskilt fackliga organisationer behöver riktat EU-stöd för att kunna stärka sin kapacitet.

8.  Europaparlamentet anser att uppsättningen anslutningskriterier bör omsättas i tydliga, specifika och mätbara mål i instrumentet för stöd inför anslutningen för att tydligt visa kopplingen mellan unionsfinansierad politik i utvidgningsländerna och framsteg när det gäller att uppfylla de allmänna anslutningskriterierna.

9.  Europaparlamentet erkänner behovet av att anslutningsländernas ekonomier utvecklas i samma riktning som medlemsstaternas ekonomier för att underlätta anpassning. Parlamentet uppmuntrar således anslutningsländerna att formulera möjliga och landspecifika mål för vart och ett av huvudmålen i EU 2020 för en smart och hållbar ekonomi för alla.

10.  Europaparlamentet poängterar vikten av Madridkriterierna (såsom de definierades vid Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995), som betonade kandidatländers förmåga att införliva EU:s regler och förfaranden. Parlamentet anser att principen om sträng villkorlighet förutsätter att ett kandidatlands och/eller ett potentiellt kandidatlands framsteg i att anpassa och genomföra reformerna ska bedömas på ett effektivt sätt på grundval av en tydlig uppsättning kriterier under varje etapp i processen, och att länder som vill bli medlemmar i EU bör kunna gå vidare från ett steg till nästa enbart om samtliga villkor har uppfyllts i varje etapp. Parlamentet framhåller att för att utvidgningsstrategins trovärdighet och effektivitet ska stärkas måste även medlemsstaterna respektera och uppfylla Köpenhamnskriterierna till fullo, i syfte att undvika att högre normer utkrävs av ansökarländerna än de normer som tillämpas i vissa medlemsstater. Parlamentet betonar vikten av att fastställa de olika etapperna på ett tydligare sätt, med öppna och rättvisa riktmärken genom hela processen som ska omsätta de allmänna medlemskapskriterierna i konkreta steg mot anslutning och mäta om de nödvändiga kraven har uppfyllts samt undvika att fastställa eller utfästa ett anslutningsdatum om förhandlingarna inte är avslutade. Parlamentet betonar att det också bör vara klart att ett riktmärke ska vara bestående när det en gång uppnåtts, och att återfall bör framkalla en lämplig reaktion från dem som fastställt riktmärkena.

11.  Europaparlamentet betonar att målet med anslutningsprocessen är fullt EU-medlemskap.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidmakthålla och ytterligare skärpa sin övervakning av framstegen i anslutningsprocessen, samt sitt stöd till kandidatländer och potentiella kandidatländer för att se till att de är välförberedda, vilket både de och EU kommer att dra nytta av.

13.  Europaparlamentet anser att man, för att utvidgningsprocessens trovärdighet ska kunna vidmakthållas, bör utvärdera EU:s integrationskapacitet i ett tidigt skede och att kapaciteten bör återspeglas i kommissionens yttrande över varje potentiellt kandidatland, där man skisserar de viktigaste farhågorna i detta avseende och möjligheterna att ta itu med dem. Parlamentet anser att en omfattande konsekvensbedömning bör följa därefter, och i detta sammanhang understryker parlamentet att en framgångsrik utvidgningsprocess förutsätter att EU bibehåller sin kapacitet att agera, gå vidare och fatta beslut på ett demokratiskt och effektivt sätt, har tillgång till de finansiella resurser som krävs för att stödja ekonomisk och social sammanhållning samt förmår fullfölja sina politiska mål.

Utvidgningspolitik

14.  Europaparlamentet välkomnar den nya förhandlingsstrategin för framtida förhandlingsramar, i vilken man prioriterar frågor med anknytning till rättsliga och grundläggande rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. Parlamentet instämmer i att dessa frågor bör tas upp på ett tidigt stadium av anslutningsprocessen och att kapitlen 23 och 24 som regel bör tas upp till behandling på grundval av handlingsplaner, eftersom de förutsätter att trovärdiga resultat har uppnåtts. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till parlamentet om framsteg på dessa områden och vill att EU-delegationernas månatliga lägesrapporter inför anslutningen på begäran ska vara tillgängliga för utrikesutskottets ledamöter. Parlamentet konstaterar emellertid att fokuseringen på dessa områden inte bör förhindra insatserna och framstegen på de andra områden som skisseras i de enskilda utvidgningsagendorna för kandidatländer och potentiella kandidatländer.

15.  Europaparlamentet anser det viktigt att man ger lämplig prioritet inom utvidgningspolitiken åt uppbyggnaden av ett effektivt, oberoende och opartiskt rättssystem samt ett öppet och demokratiskt politiskt system som kan stärka rättstatsprincipen. Parlamentet betonar samtidigt vikten av alla former av yttrandefrihet och behovet av att man garanterar mediernas frihet i lagstiftningen och i praktiken samt effektivt bekämpar korruption och organiserad brottslighet.

16.  Europaparlamentet betonar att visumliberaliseringen är ett bra exempel på att EU genom villkor kombinerar politiska och tekniska kriterier med ett önskvärt mål och påtagliga fördelar. Parlamentet välkomnar och stöder därför kommissionens och de berörda ländernas insatser på detta område.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förenkla det administrativa förfarandet och att minska den administrativa bördan för instrumentet för stöd inför anslutningen i syfte att göra det mer tillgängligt och stärka deltagandet bland mindre och icke-centraliserade civilorganisationer, fackliga organisationer och andra stödmottagare.

18.  Europaparlamentet uppmuntrar det civila samhället, icke-statliga aktörer och arbetsmarknadens parter från både kandidatländerna och medlemsstaterna att delta i högre grad i anslutningsprocessen. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att föra en kontinuerlig dialog med dem och uppmanar kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna att säkerställa sitt engagemang på alla stadier. Parlamentet betonar att det civila samhället kan fungera som en viktig motor för tillnärmning till EU, skapa ett folkligt tryck på makthavarna att genomföra den europeiska agendan, förbättra insynen i processen och stärka allmänhetens stöd för anslutningen. Parlamentet betonar betydelsen av tillräckligt finansiellt stöd, bland annat via finansieringsmekanismen för det civila samhället, särskilt för att stärka det civila samhällets kapacitet att övervaka genomförandet av gemenskapslagstiftningen. Parlamentet betonar även vikten av samarbete mellan europeiska civilsamhälleliga organisationer och deras motparter i kandidatländer och potentiella kandidatländer.

19.  Europaparlamentet betonar starkt behovet av att stärka administrativ kapacitet och mänskliga resurser för att dessa ska kunna överföra, genomföra och stärka regelverket. Parlamentet anser att processerna inom ramen för utvidgning inte enbart bör vara rent ”tekniska” och betonar behovet av att anpassa granskningsprocessen mer till verkligheten på ort och ställe. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att engagera icke-statliga organisationer, fackliga organisationer och större intressenter, när så är lämpligt, i denna process.

20.  Som ett erkännande av den viktiga roll som social dialog spelar i EU:s beslutsfattande vill parlamentet att alltmer tonvikt läggs vid att stärka arbetsmarknadsparternas kapacitet och den sociala dialogens roll inom utvidgningsprocessen. Dessutom vill parlamentet att större uppmärksamhet fästs vid att utveckla genomförandemekanismer, t.ex. arbetsinspektioner för att skydda arbetstagare och säkra respekt för deras sociala rättigheter samt hälso- och säkerhetsstandarder och vid att bekämpa utnyttjandet av i synnerhet svart arbetskraft.

21.  Europaparlamentet efterlyser större engagemang från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) i utvidgningsprocessen. Parlamentet understryker sin roll i att förmedla god praxis till kandidatländer och potentiella kandidatländer, samt i att få det civila samhället att ställa sig bakom syftet med europeisk integrering i EU. Parlamentet stöder att dialogen mellan civilsamhälleliga organisationer i EU och utvidgningsländerna stärks ytterligare och uppmuntrar till närmare samarbete mellan EESK, kommissionen och Europaparlamentet.

22.  Europaparlamentet påminner om att det är en stor utmaning för de flesta utvidgningsländer att uppnå en hållbar ekonomisk återhämtning och betonar behovet av att främja smart och hållbar tillväxt för alla i linje med Europa 2020-strategin. Parlamentet efterlyser stärkt stöd till små och medelstora företag, med tanke på att de är avgörande för socioekonomisk utveckling i alla utvidgningsländer, och uppmanar med kraft kommissionen att insistera på prioriterade reformer som skapar en gynnsam lagstiftning för små och medelstora företag som är innovativa och har stor potential. Parlamentet betonar samtidigt behovet av fortsatt uppmärksamhet på frågor som rör en växande informell sektor, hög arbetslöshet och integrering av de mest sårbara samhällsdeltagarna.

23.  Europaparlamentet är av den bestämda uppfattningen att ett klimat med tolerans och ömsesidig respekt, goda grannförbindelser samt regionalt och gränsöverskridande samarbete behöver främjas, som en förutsättning för stabilitet och som ett medel för att främja en genuin och bestående försoning. Parlamentet anser att lagföring av krigsförbrytelser, fredlig samexistens mellan samhällen med olika etniska, kulturella och religiösa inslag, skydd av minoriteter och respekt för mänskliga rättigheter samt flyktingars och fördrivna personers återintegrering och återvändande fortsättningsvis måste utgöra hörnstenar för EU:s anslutningsprocess i regioner med en konfliktfylld nutidshistoria. I detta avseende uppmuntrar parlamentet kandidatländer och potentiella kandidatländer som ännu inte har ratificerat ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter att göra detta. I sådana fall anser parlamentet att främjandet av inlärning och undervisning om varandras historia, språk och kulturarv under och efter anslutningsprocessen skulle underlätta ömsesidig förståelse och bidra till historisk försoning.

24.  Europaparlamentet anser att jämställdhet mellan kvinnor och män och antidiskriminering bör prioriteras ytterligare inom utvidgningspolitiken. Parlamentet betonar att jämställdhet är en grundläggande rättighet, ett centralt värde i EU och en nyckelprincip för unionens externa åtgärder samtidigt som den innebär en stor potential för att nå Europa 2020-målen genom att bidra till tillväxt och full sysselsättning. Därför uppmuntrar parlamentet kvinnors deltagande i anslutningsprocessen och betonar vikten av att integrera jämställdhetspolitiken. Parlamentet betonar att diskriminering på varje tänkbar grund är förbjuden och att EU:s utvärdering bör inbegripa HBT-personers rättigheter samt integrering av minoriteter i det politiska, sociala och ekonomiska livet.

25.  Parlamentet uppmanar kommissionen att engagera utvidgningsländerna i sina initiativ som syftar till social inkludering, t.ex. EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer, för att bättre mobilisera instrumentet för stöd inför anslutningen för detta ändamål, samt att uppmana utvidgningsländerna att uppfylla dessa mål genom mekanismen för stabiliserings- och associeringsprocessen. Parlamentet uppmanar vidare utvidgningsländerna att aktivt delta i årtiondet för romernas integrering, garantera deras grundläggande rättigheter, förbättra deras sociala och ekonomiska ställning samt se till att de får tillgång till bostäder.

26.  Europaparlamentet anser att alla anslutande stater bör lösa sina största bilaterala problem och tvister med grannländerna, särskilt avseende territoriella frågor, innan de kan ansluta sig till unionen. Parlamentet rekommenderar med kraft att dessa frågor bör bemötas så snart som möjligt i anslutningsprocessen, i en konstruktiv och grannskapsvänlig anda och helst innan anslutningsförhandlingar inleds, för att dessa inte ska påverkas negativt. I detta sammanhang anser parlamentet att hänsyn måste tas till EU:s övergripande intressen och värden samt skyldigheten att fullt ut uppfylla regelverket och att respektera de principer utifrån vilka unionen grundades.

27.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja ansträngningarna för att lösa olösta konflikter, inbegripet gränstvister, före anslutningen. I överensstämmelse med folkrätten, bestämmelserna i FN-stadgan och relevanta resolutioner från FN samt Helsingforsöverenskommelsen uppmuntrar parlamentet alla parter som är inblandade i tvister, vilkas fortsättning sannolikt kan stå i vägen för införlivandet av regelverket eller hota bevarandet av internationell fred och säkerhet, att engagera sig på ett konstruktivt sätt i fredlig tvistlösning och att, om en bilateral överenskommelse inte kan uppnås, hänskjuta frågan till Internationella domstolen, delta i ett bindande skiljedomsförfarande som de själva väljer eller på annat sätt arbeta konstruktivt inom ramen för ett intensivt medlingsuppdrag. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och rådet att i enlighet med EU-fördragen börja utveckla en skiljedomsmekanism för att lösa bilaterala och multilaterala tvister.

28.  Europaparlamentet välkomnar initiativ såsom den positiva agendan avseende Turkiet, högnivådialogen om anslutning med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och den strukturerade dialogen om rättsstaten med Kosovo(4). Parlamentet välkomnar målet att skapa ny dynamik i reformprocessen samtidigt som det betonar att dessa initiativ inte på något sätt får ersätta de formella förhandlingsförfarandena utan måste överensstämma helt och fullt med förhandlingsramen.

29.  Europaparlamentet betonar att kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna måste göra framsteg inom områdena demokrati, mänskliga rättigheter och försoningsprocesser, och att detta är områden som alltid bör prioriteras i utvidgningsprocessen och återspeglas i de finansiella instrumenten. Parlamentet påminner i detta sammanhang om vikten av finansiellt bistånd som tar hänsyn till behovet av restaurering av kulturarvet i konfliktområden, mot bakgrund av dess betydelse för att skapa förtroende och samhörighet mellan olika etniska och religiösa minoriteter.

30.  Europaparlamentet betonar att EU:s utvidgningspolitik är ett moderniserings-, demokratiserings- och stabiliseringsinstrument som även syftar till att stärka EU både internt och som global aktör. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra omfattande konsekvensbedömningar närhelst den överväger nya ansökningar om EU-medlemskap och även när den rekommenderar att anslutningsförhandlingar ska inledas eller, om situationen ändras helt, avslutas.

31.  Europaparlamentet stöder kommissionens åtagande att förbättra anslutningsprocessens kvalitet genom att göra den mer meritbaserad, riktmärkesstyrd och öppen. Parlamentet anser att detta kommer att göra processen rättvisare och mer objektivt mätbar, varigenom dess trovärdighet stärks ytterligare. I detta sammanhang rekommenderar parlamentet att lägesrapporterna bör vara tydligare i sina bedömningar. Parlamentet betonar att riktmärkena inte bör införa ytterligare villkor för kandidatländer och potentiella kandidatländer, utan att de bör leda till en övergång från de allmänna medlemskapskriterierna och målen för EU:s instrument för stöd inför anslutningen till konkreta steg och resultat på vägen mot anslutning, i fullständig överensstämmelse med förhandlingsramen.

32.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att bekämpa korruption och organiserad brottslighet för att anslutningsprocessen ska bli framgångsrik. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta en ny strategi i denna fråga genom att uppmärksamma myndigheterna i kandidatländerna på enskilda fall av systematisk korruption. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta nära med Gruppen av stater mot korruption (Greco) och med antikorruptionsorgan i berörda länder. Parlamentet betonar att den nya strategin skulle vara mycket positiv för kandidatländernas medborgares syn på unionen och skulle kunna underlätta korruptionsbekämpning.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin planering inte minska den totala finansieringen i reala termer till de enskilda mottagarna. Parlamentet konstaterar att beräkningen bör göras med hänsyn till följande: a) Förhållandet mellan det sammanlagda planerade föranslutningsstödet och varje lands BNP bör inte minska i relativa termer, även om nämnaren (BNP) för varje mottagarland i reala termer uppvisar en kumulativ ökning under perioden 2007–2013. b) Antalet länder med tillgång till finansiering från det kommande instrumentet kommer sannolikt att minska i samband med Kroatiens anslutning, vilket kan komma att förändra den komparativa omfördelningen inom finansieringspotten. c) Med de föreslagna ändringarna av det nya instrumentet för att ta bort differentieringen mellan länder på grundval av deras status som kandidatland kommer fler länder att få tillgång till finansiering inom politikområden som är inriktade på socioekonomisk utveckling, en finansiering som tidigare inte varit tillgänglig för länder utan status som kandidatland. Parlamentet rekommenderar i detta sammanhang att inget mottagarland bör undantas från tillräcklig och rättvis tillgång till finansiering på grund av begränsade EU-medel, särskilt inte inom politikområdet för institutionsuppbyggnad.

34.  Europaparlamentet påminner om behovet av att EU-utvidgningen åtföljs av en samordnad och mer effektiv och öppen kommunikationspolitik som omfattar alla EU-institutioner, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna samt företrädarna för det civila samhället, i syfte att inleda en öppen och uppriktig diskussion om konsekvenserna av utvidgningen, däribland om allmänhetens syn på saken både i EU:s medlemsstater och i kandidatländerna. Parlamentet betonar att en sådan kommunikationspolitik bör tillämpas även i kandidatländerna, i samarbete med alla aktörer.

35.  För att man ska kunna uppmuntra EU-medborgarnas stöd för en fortsatt utvidgning och engagemanget för fortsatta reformer bland medborgarna i kandidatländerna anser Europaparlamentet att det är synnerligen viktigt med tillgång till tydlig och omfattande information om de politiska, socioekonomiska och kulturella vinsterna av utvidgningen. Parlamentet anser att det i synnerhet är väsentligt att förklara för allmänheten hur utvidgningen har fört med sig nya investerings- och exportmöjligheter och hur den kan bidra till uppnåendet av EU:s mål i fråga om att främja konfliktförebyggande och fredlig konfliktlösning, hantera den ekonomiska krisen, skapa nya jobb, underlätta den fria rörligheten för arbetstagare, skydda miljön samt öka tryggheten och säkerheten samtidigt som man påskyndar reformagendan, underlättar tillgången till finansiella resurser och följaktligen förbättrar levnadsförhållandena i utvidgningsländerna till gagn för alla europeiska medborgare samt minskar social och ekonomisk obalans. Parlamentet betonar behovet av att inrikta sig på alla samhällssektorer genom att bland annat främja införandet, på gymnasienivå eller motsvarande nivå, av ett särskilt inslag i kursplanerna som avser Europeiska unionens bakgrund, mål och funktion samt utvidgningsprocesser. Parlamentet betonar även behovet av att man inriktar sig på centrala opinionsbildare såsom journalister, civilsamhällets företrädare, socioekonomiska aktörer och fackliga organisationer. Parlamentet anser att liknande insatser i kandidatländer och potentiella kandidatländer bör uppmuntras och stödjas.

Utsikter och EU:s strategiska intressen

36.  Europaparlamentet är av den bestämda uppfattningen att EU kan uppnå stora strategiska fördelar genom utvidgningspolitiken. Parlamentet betonar att EU-medlemskapet medför stabilitet i en snabbt föränderlig internationell omgivning och att ett medlemskap i unionen fortsättningsvis erbjuder utsikter för social utveckling och välstånd. Enligt parlamentet är utvidgningen ett långsiktigt strategiskt intresse för EU som inte nödvändigtvis kan bedömas ur ett kortsiktigt balansräkningsperspektiv. Parlamentet anser att det är viktigt att dess hållbara och varaktiga värde som en återspegling av EU:s mjuka men likväl väsentliga inflytande beaktas på vederbörligt sätt.

37.  Europaparlamentet vidmakthåller sitt fulla engagemang inför utvidgningsutsikterna och uppmanar medlemsstaterna att upprätthålla takten i utvidgningsprocessen. Parlamentet betonar sin övertygelse om att det genom Lissabonfördraget kommer att bli möjligt för EU att både fullfölja sin utvidgningsagenda och bibehålla impulserna till djupare integrering.

38.  Europaparlamentet påminner om att processen inte är avslutad i och med att regelverket har införlivats, och betonar vikten av ett effektivt genomförande och långsiktig efterlevnad både av regelverket och av Köpenhamnskriterierna. För att anslutningsvillkorens trovärdighet ska kunna bevaras anser parlamentet att EU:s medlemsstater också bör bedömas utifrån deras fortsatta efterlevnad av EU:s grundläggande värden och uppfyllandet av deras åtaganden vad avser de demokratiska institutionernas funktion och rättsstaten. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett detaljerat förslag om en övervakningsmekanism på grundval av bestämmelserna i artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

39.  Europaparlamentet påminner om att en rationell, framtidsinriktad utvidgningspolitik skulle kunna vara ett värdefullt strategiskt verktyg för EU:s och regionens ekonomiska utveckling. Politiken bör syfta till att skapa budgetsynergier och utökad samordning mellan de olika åtgärder och typer av stöd som erbjuds av EU, medlemsstaterna och internationella finansinstitut samt med befintliga instrument, särskilt instrumentet för stöd inför anslutningen, genom att undvika eventuell överlappning, dubbelarbete och finansieringsluckor, särskilt med hänsyn till det kärva budgetläget.

40.  Europaparlamentet konstaterar att den globala finanskrisen och svårigheterna i euroområdet har tydliggjort att de nationella ekonomierna är beroende av varandra både inom EU och utanför EU:s gränser. Parlamentet betonar därför vikten av att ytterligare konsolidera den ekonomiska och finansiella stabiliteten och främja tillväxt, även i kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna. Under dessa svåra omständigheter betonar parlamentet behovet av att tillhandahålla lämpligt och bättre riktat finansiellt föranslutningsstöd till kandidatländer och potentiella kandidatländer. Parlamentet noterar kommissionens förslag om ett nytt föranslutningsinstrument, inklusive ökat finansiellt stöd för budgetramen för 2014–2020. I detta avseende betonar parlamentet behovet av förenklade och påskyndade förfaranden samt stärkt administrativ kapacitet i mottagarländerna för att säkerställa ett omfattande deltagande i EU:s program och höja upptagningskapaciteten. Parlamentet påpekar att Europaparlamentet kommer att lägga fram en omfattande ståndpunkt om föranslutningsinstrumentet i samband med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Parlamentet framhåller att nationell finanspolitisk stabilitet och ökad fokusering på ekonomisk styrning inom EU har stor betydelse, och rekommenderar att frågan om sunda offentliga finanser tas upp på vederbörligt sätt i anslutningsprocessen.

41.  Europaparlamentet betonar att målen i Europa 2020-strategin bygger på allmänna principer som har varit starka drivkrafter för ekonomiskt välstånd. Parlamentet rekommenderar därför att framsteg i fråga om flaggskeppsinitiativen ska tas med i dialogen inför anslutningen och främjas med hjälp av ytterligare finansiering. Parlamentet anser att man bör fästa särskild vikt vid en tillväxtmodell som inriktas på låga koldioxidutsläpp och att denna bör tillämpas aktivt under utvidgningsprocessen.

42.  Europaparlamentet anser att det bör föras en fortlöpande dialog mellan givarna och vid behov inrättas lämpliga strukturer för samordning och förvaltning av stöd. I detta sammanhang efterlyser parlamentet en närmare undersökning av användningen av innovativa finansiella instrument som kräver samordningsstrukturer, till exempel investeringsramen för västra Balkan, som kompletterar föranslutningsinstrumentets administrativa struktur och har som mål att attrahera, sammanslå och kanalisera stöd för prioriterade områden. Parlamentet framhåller den finansiella och politiska hävstångspotentialen i att finansiera projekt genom att använda en kombination av medel – från EU, medlemsstaterna eller internationella finansinstitut – på ett sätt som garanterar både strikt överensstämmelse med bästa praxis för finansiell förvaltning och samordning mellan huvudaktörerna.

o
o   o

43.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna samt i Albanien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Island, Kosovo, Kroatien, Montenegro, Serbien och Turkiet.

(1) EUT C 317 E, 23.12.2006, s.480.
(2) EUT C 294 E, 3.12.2009, s. 60.
(3) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 47.
(4) Denna beteckning ska inte påverka ståndpunkter om Kosovos status och är i linje med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.


Situationen i Gaza
PDF 169kWORD 22k
Europaparlamentets resolution av den 22 november 2012 om situationen i Gaza (2012/2883(RSP))
P7_TA(2012)0454RC-B7-0522/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av slutsatserna från rådets (utrikes frågor) möte den 19 november 2012,

–  med beaktande av pressuttalandena från FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon av den 18 och 19 november 2012,

–  med beaktande av rådets slutsatser om fredsprocessen i Mellanöstern av den 14 maj 2012, 18 juli och 23 maj 2011 och 8 december 2009,

–  med beaktande av uttalandena från unionens höga representant Catherine Ashton av den 12 november 2012 om den senaste upptrappningen av våldet mellan Gaza och Israel och av den 16 november 2012 om ytterligare upptrappning av våldet i Israel och Gaza,

  med beaktande av avtalet om eldupphör av den 21 november 2012,

–  med beaktande av den fjärde Genèvekonventionen från 1949 om skydd av civilbefolkningen i krigstid,

–  med beaktande av FN-stadgan,

–  med beaktande av interimsavtalet om Västbanken och Gazaremsan av den 18 september 1995,

–  med beaktande av Osloavtalen (förklaringen om principerna för provisoriska självstyrelseförfaranden) av den 13 september 1993,

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den pågående konflikten leder till förluster av människoliv och oacceptabelt lidande för båda parternas civilbefolkning.

B.  Egyptens utrikesminister Mohamed Kamil Amr och USA:s utrikesminister Hillary Clinton presenterade ett avtal om eldupphör vid en presskonferens i Kairo den 21 november 2012. Enligt detta avtal, ska Israel upphöra med all fientlig verksamhet i Gazaremsan, på land, till sjöss och i luftrummet inklusive attacker riktade mot enskilda medan samtliga palestinska grupper ska upphöra med all fientlig verksamhet från Gazaremsan mot Israel, inklusive raketattacker och attacker längs gränsen.

C.  Parlamentet har upprepade gånger uttryckt sitt stöd för en tvåstatslösning med Staten Israel och en oberoende, demokratisk och livskraftig palestinsk stat som lever sida vid sida i fred och säkerhet, samt begärt att det skapas villkor för att direkta fredssamtal ska kunna återupptas mellan parterna.

D.  Blockaden och den humanitära krisen i Gazaremsan fortsätter trots ett stort antal uppmaningar från det internationella samfundet om ett öppnande av gränsövergångarna för flödet av humanitärt bistånd, kommersiella varor och personer till och från Gaza, något som också upprepades i rådets slutsatser av den 14 maj 2012.

E.  Parlamentet har vid upprepade tillfällen uttryckt sitt starka engagemang för Staten Israels säkerhet. I sina slutsatser av den 14 maj 2012 upprepade rådet också EU:s och medlemsstaternas starka engagemang för Israels säkerhet och fördömde å det starkaste avsiktligt våld mot civila, bland annat raketanfall från Gazaremsan, samt efterlyste effektiva förebyggande åtgärder mot vapensmugglingen till Gaza.

1.  Europaparlamentet uttrycker stor oro över situationen i Gaza och Israel och anser det djupt beklagligt att så många civila dödats, däribland kvinnor och barn. Parlamentet välkomnar det avtal om eldupphör som presenterades i Kairo och efterlyser en fullständig tillämpning av detta. Parlamentet framhåller att samtliga attacker omedelbart måste upphöra eftersom de orsakar oskyldiga civila orättfärdigt lidande, och vill snarast möjligt se en nedtrappning och ett slut på fientligheterna. Parlamentet uppskattar Egyptens och andra aktörers medlingsinsatser för att få till stånd en hållbar vapenvila, och välkomnar FN:s generalsekreterares besök i regionen.

2.  Europaparlamentet fördömer kraftigt raketattackerna mot Israel från Gazaremsan, och kräver att Hamas och andra väpnade grupper i Gaza omedelbart upphör med dessa. Parlamentet framhåller att Israel har rätt att skydda sin befolkning mot sådana attacker, men påpekar samtidigt att Israel måste agera proportionerligt när man gör detta och garantera skyddet av civilbefolkningen i alla lägen. Parlamentet framhåller att alla parter måste respektera internationell humanitär rätt och att det inte finns något som kan rättfärdiga avsiktliga attacker mot oskyldiga civila.

3.  Europaparlamentet fördömer terroristattacken mot en buss med civilpersoner i Tel Aviv den 21 november 2012.

4.  Europaparlamentet uttrycker på nytt sitt starka stöd för en tvåstatslösning baserad på 1967 års gränser, med Jerusalem som huvudstad för båda staterna och med Staten Israel och en oberoende, demokratisk och livskraftig palestinsk stat som lever sida vid sida i fred och säkerhet.

5.  Europaparlamentet betonar än en gång att en rättvis och varaktig fred mellan Israel och Palestina endast kan åstadkommas med fredliga medel där man tar avstånd från våld. Parlamentet begär åter att det skapas villkor för att direkta fredssamtal ska kunna återupptas mellan de båda parterna.

6.  Europaparlamentet stöder i detta sammanhang Palestinas ansökan om observatörsstatus i FN och anser att detta är ett viktigt steg för att göra Palestinas krav synligare, starkare och effektivare. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater och det internationella samfundet att nå en överenskommelse som går i denna riktning.

7.  Europaparlamentet riktar en stark uppmaning till EU och dess medlemsstater att spela en mer aktiv roll i arbetet med att få till stånd en rättvis och varaktig fred mellan israeler och palestinier. Parlamentet stöder den höga representanten i hennes ansträngningar att skapa trovärdiga utsikter för ett återupptagande av fredsprocessen.

8.  Europaparlamentet upprepar sin begäran att blockaden av Gazaremsan ska hävas, på villkor att det finns en effektiv kontrollmekanism som ska förhindra vapensmuggling till Gaza som ett erkännande av Israels legitima säkerhetsbehov. Parlamentet efterlyser även åtgärder som möjliggör återuppbyggnad och ekonomisk återhämtning i Gaza.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, EU:s särskilda representant för fredsprocessen i Mellanöstern, FN:s generalförsamlings ordförande, regeringarna och parlamenten i FN:s säkerhetsråds medlemsstater, Mellanösternkvartettens sändebud, Knesset och Israels regering, den palestinska myndighetens president och det palestinska lagstiftande rådet.


EU:s klausuler om ömsesidigt försvar och solidaritet
PDF 280kWORD 55k
Europaparlamentets resolution av den 22 november 2012 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (baserat på årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken) (12562/2011 – 2012/2138(INI))
P7_TA(2012)0455A7-0357/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets årsrapport till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och framför allt den del som rör den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) (12562/2011 – C7-/2012),

–  med beaktande av rapporten av den 23 juli 2012 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till rådet om GSFP,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 23 juli 2012 om GSFP,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 1 december 2011 om GSFP,

–  med beaktande av resursinitiativet i Gent vid det informella mötet med EU:s försvarsministrar i september 2010,

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 24 och 36 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av punkt 43 i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1),

–  med beaktande av avdelning V i EU-fördraget och av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen, antagen av rådet den 9 december 2003,

–   med beaktande av FN-stadgan,

–  med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin med rubriken ”Ett säkert Europa i en bättre värld”, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003, och rapporten om dess genomförande med titeln ”Att skapa säkerhet i en värld i förändring”, som antogs av Europeiska rådet den 11–12 december 2008,

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2010 om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 november 2010 om civil-militärt samarbete och utvecklingen av civil-militär kapacitet(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 maj 2011 om utvecklingen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken efter Lissabonfördragets ikraftträdande(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2011 om konsekvenserna av den ekonomiska krisen på försvarssektorn i EU:s medlemsstater(5),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 15 oktober 2012 om situationen i Mali,

–  med beaktande av artikel 119.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0357/2012), och av följande skäl:

A.  Den geostrategiska bakgrunden för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) genomgår en radikal förändring, särskilt till följd av omstörtningarna i Mellanöstern och Nordafrika (inklusive revolutioner, konflikter och/eller regimförändringar i Libyen, Tunisien, Egypten och Syrien), uppkomsten av nya aktörer med regionala eller rent av globala ambitioner på den internationella arenan och den nya inriktningen för USA:s försvarspolitiska prioriteringar mot Asien och Stillahavsområdet.

B.  Hoten och utmaningarna mot den globala säkerheten blir samtidigt allt fler på grund av de osäkra förhållanden som uppstått till följd av det förhållningssätt som tillämpats av stater och icke-statliga aktörer (till exempel terrororganisationer) som deltar i program som på ett farligt sätt bidrar till spridningen av massförstörelsevapen (däribland kärnvapen), eskaleringen av lokala kriser i EU:s närområde med allvarliga regionala konsekvenser (exempelvis den pågående konflikten i Syrien), den osäkra övergångsprocessen i arabländerna och dess säkerhetsdimension (exempelvis i Libyen och på Sinaihalvön), utvecklingen i det pakistansk-afghanska området mot bakgrund av det annonserade tillbakadragandet av Natos militära styrkor samt de ökade terrorhoten i Afrika, särskilt i Sahel, på Afrikas horn och i Nigeria.

C.  Klimatförändringarna anses allmänt vara en stor drivkraft och en ökande faktor bakom hoten mot global säkerhet, fred och stabilitet.

D.  EU måste bemöta dessa hot och utmaningar genom att tala med en röst, så att konsekvens tryggas, agera i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna och använda alla medel och instrument som står till buds för att säkerställa fred och säkerhet för sina medborgare.

E.  GSFP – som ingår i Gusp, vars mål anges i artikel 21 i EU-fördraget – ger unionen en operativ kapacitet som bygger på civila och militära medel.

F.  GSFP måste i högre grad bidra till freden och stabiliteten i världen genom sina uppdrag och operationer inom ramen för EU:s övergripande strategi för ett land eller en region, även genom multilateralt samarbete inom och med internationella organisationer – särskilt FN – och regionala organisationer, i överensstämmelse med FN-stadgan.

G.  Nedrustning och icke-spridning ingår i GSFP, vilket måste betonas i EU:s politiska dialog med tredjeländer och internationella institutioner. Dessa aspekter utgör också en skyldighet för EU:s medlemsstater enligt internationella konventioner och avtal. Ett sådant åtagande är helt och hållet i linje med GSFP:s mål om civil och militär kapacitetsuppbyggnad.

H.  Genom Lissabonfördraget infördes omfattande innovationer som kräver att GSFP stärks, men som ännu är långt ifrån att utnyttjas till fullo.

I.  Sedan 2003 har EU lanserat 19 civila uppdrag och 7 militära insatser inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken, sedermera GSFP, och 11 civila och 3 militära insatser är i nuläget på gång.

En strategisk ram för GSFP
En ny strategisk ram

1.  Europaparlamentet betonar att EU bör vara en global politisk aktör på den internationella arenan i syfte att främja internationell fred och säkerhet, skydda sina intressen i världen och garantera sina medborgares säkerhet. Parlamentet anser att EU bör kunna ta sitt ansvar vid internationella hot, kriser och konflikter, framför allt i sitt närområde. Parlamentet understryker i detta sammanhang att EU måste föra en konsekvent politik och snabbare och effektivare ta sitt ansvar i dessa fall.

2.  Europaparlamentet betonar i detta avseende att EU måste befästa sin strategiska autonomi genom en stark och effektiv utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik som gör att unionen kan agera på egen hand om det blir nödvändigt. Denna strategiska autonomi kommer att förbli en illusion utan en trovärdig civil och militär kapacitet. Parlamentet påminner om att denna strategiska autonomi bygger på respekt för befintliga allianser, särskilt med avseende på Nato, och på bevarandet av starka transatlantiska förbindelser, så som betonas i artikel 42 i EU-fördraget, samt på ett vederbörligt iakttagande och stärkande av en genuin multilateralism som ledstjärna för EU:s internationella krishanteringsinsatser.

3.  Europaparlamentet oroas över att EU kan stå inför en strategisk tillbakagång, inte bara på grund av de minskade försvarsbudgetarna till följd av den finansiella och ekonomiska krisen i Europa och i världen, utan också på grund av den relativa och smygande marginaliseringen av EU:s instrument och kapacitet för hantering av kriser, i synnerhet på det militära området. Parlamentet konstaterar också att vissa medlemsstaters bristande engagemang i denna fråga har negativa effekter.

4.  Europaparlamentet anser att EU har en viktig roll att spela för att skapa säkerhet för sina medlemsstater och medborgare. EU bör sträva efter att stärka sin egen och sina grannländers säkerhet och inte överlåta detta ansvar på andra. Parlamentet insisterar på att EU måste kunna bidra på ett meningsfullt sätt till internationella fredsbevarande insatser runtom i världen.

5.  Europaparlamentet konstaterar att den europeiska säkerhetsstrategin, som utarbetades 2003 och sågs över 2008, trots sina alltjämt giltiga konstateranden och analyser börjar bli inaktuell och inte längre räcker för att göra det möjligt att förstå dagens värld.

6.  Europaparlamentet uppmanar därför ännu en gång Europeiska rådet att ge vice ordföranden/den höga representanten i uppdrag att lägga fram en vitbok om EU:s säkerhet och försvar som definierar EU:s strategiska intressen mot bakgrund av föränderliga hot, i ljuset av medlemsstaternas säkerhetskapacitet, EU-institutionernas förmåga att agera ändamålsenligt i säkerhets- och försvarspolitiska frågor samt EU:s partnerskap, i synnerhet med sina grannar och med Nato, och som beaktar de föränderliga hoten och utvecklingen av EU:s förbindelser med sina allierade och partner, liksom med tillväxtekonomier.

7.  Europaparlamentet betonar vikten av en sådan strategisk ram, som ger vägledning för EU:s yttre åtgärder och formulerar tydliga prioriteringar för unionens säkerhetspolitik.

8.  Europaparlamentet anser att vitboken bör bygga både på de principer som infördes genom de europeiska säkerhetsstrategierna från 2003 och 2008 och på de nya säkerhetsbegrepp som har börjat användas under senare år, till exempel ”skyldigheten att skydda”, ”människors säkerhet” och ”effektiv multilateralism”.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av en teknisk översyn, inom Europeiska försvarsbyrån och i samarbete med Nato, av EU-medlemsstaternas militära styrkor och svagheter. Vitboken kommer att utgöra grunden för EU:s framtida strategi och ge vägledning för den medellångsiktiga och långsiktiga strategiska programplaneringen av både den civila och militära kapacitet som ska utvecklas och förvärvas med hänseende på GSFP.

10.  Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser av den 23 juli 2012 om GSFP och tillkännagivandet av ett möte om försvarsfrågor som Europeiska rådet ska hålla någon gång under 2013. Medlemsstaterna och Europeiska rådets ordförande uppmanas att se till att Europaparlamentet involveras i förberedelserna inför det rådsmötet.

11.  Europaparlamentet välkomnar rapporten från vice ordföranden/den höga representanten om de viktigaste principerna och valen för GSFP, som delvis avser säkerhets- och försvarsområdet. Parlamentet betonar dock att ambitionsnivån för GSFP:s framtid måste höjas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att med stöd av vice ordföranden/den höga representanten utnyttja detta verktyg – som stadgas av Lissabonfördraget – till dess fulla potential i en situation där många kriser fortfarande pågår, även i EU:s direkta närområde, och där USA:s ändrade fokus blir alltmer uppenbart.

12.  Europaparlamentet välkomnar bidraget från Weimarinitiativet, som Spanien och Italien ställt sig bakom, till att stimulera agendan för GSFP, tillsammans med den drivkraft som detta initiativ skapat på de tre nyckelområdena institutioner, insatser och kapacitet. Parlamentet uppmanar dessa länder att leva upp till sitt åtagande om att behålla en ambitiös vision för GSFP, och ser deras agerande som ett föredöme som bör följas av alla övriga medlemsstater.

GSFP i centrum för en övergripande strategi

13.  Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser av den 23 juli 2012 om GSFP och tillkännagivandet om att kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten ska lägga fram ett gemensamt meddelande om den övergripande strategin. Parlamentet påminner både kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att involvera Europaparlamentet i detta arbete.

14.  Europaparlamentet betonar att EU:s styrka jämfört med andra organisationer ligger i dess unika potential att mobilisera alla tillgängliga politiska, ekonomiska, utvecklingsinriktade och humanitära instrument till stöd för unionens civila och militära krishantering, uppdrag och insatser, under en enda politisk myndighet – vice ordföranden/den höga representanten – och att denna övergripande strategi ger EU en unik och brett erkänd flexibilitet och effektivitet.

15.  Europaparlamentet anser dock att genomförandet av den övergripande strategin måste garantera att EU bemöter specifika risker med lämpliga civila och/eller militära medel. Parlamentet insisterar på att den övergripande strategin bör förlita sig lika mycket på GSFP som den gör på andra instrument för yttre åtgärder.

16.  Europaparlamentet betonar att GSFP i och med dessa insatser är EU:s viktigaste krishanteringsverktyg, eftersom den ger unionens åtgärder en politisk trovärdighet och synlighet och samtidigt tillåter en politisk kontroll.

Genomförandet av Lissabonfördraget

17.  Europaparlamentet erinrar om att det genom Lissabonfördraget infördes ett antal betydande nya inslag i GSFP som dock ännu inte har börjat tillämpas. I detta sammanhang beklagar parlamentet att vice ordföranden/den höga representanten inte har beaktat de resolutioner som parlamentet utfärdat tidigare och som efterlyser ett aktivare och enhetligare genomförande av de nyheter som infördes genom Lissabonfördraget:

   Rådet kan nu ge en grupp av stater ansvar för ett uppdrag för att bevara unionens värden och främja dess intressen.
   Ett permanent, strukturerat samarbete kan etableras mellan medlemsstater som uppfyller högre krav på militär kapacitet och som har gjort mer bindande åtaganden på området med tanke på de mest krävande uppdragen.
   En klausul om ömsesidigt försvar och en klausul om solidaritet infördes genom fördraget.
   Europeiska försvarsbyrån anförtros viktiga uppgifter när det gäller att utveckla medlemsstaternas militära kapacitet, däribland att stärka försvarssektorns industriella och teknologiska bas, formulera en EU-politik för kapacitet och försvarsmateriel samt genomföra det permanenta strukturerade samarbetet.
   En startfond bör inrättas för förberedande verksamhet inför uppdrag som inte belastar unionsbudgeten.

18.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att tillhandahålla den nödvändiga drivkraften för att utveckla Lissabonfördragets potential, så att EU får tillgång till alla tänkbara åtgärder på den internationella arenan inom ramen för den övergripande strategin, oavsett om det är genom sin ”mjuka makt” eller genom mer kraftfulla åtgärder där så är nödvändigt, och alltid i överensstämmelse med FN-stadgan.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt samarbeta med vice ordföranden/den höga representanten och rådet för att anta Lissabonfördragets bestämmelser om GSFP som en del av sina nationella försvarsstrategier.

20.  Europaparlamentet välkomnar den förlängning av uppdragen som får göras inom ramen för GSFP till skillnad från de föregående ”Petersberguppdragen”, så som föreskrivs i artikel 43 i EU-fördraget. Parlamentet konstaterar dock att denna ambition ännu inte återspeglas i de beslut som fattats efter att Europeiska utrikestjänsten inrättats.

Civila och militära insatser

21.  Europaparlamentet betonar att GSFP så långt bidragit till krishantering, fredsbevarande åtgärder och en stärkt internationell säkerhet. Parlamentet insisterar på att GSFP nu måste möjliggöra ingripanden i alla typer av kriser, även i sammanhang med högintensiva konflikter i det egna närområdet, och vara tillräckligt långtgående för att få en verklig inverkan i det berörda området.

22.  Europaparlamentet noterar att 14 insatser för närvarande pågår, 11 civila och 3 militära. Parlamentet välkomnar inledandet av tre nya civila insatser under sommaren 2012, på Afrikas horn (Eucap Nestor), i Nigeria (Eucap Sahel-Niger) och i Sydsudan (Euavsec Sydsudan), liksom planeringen av ett civilt uppdrag till stöd för gränskontroller i Libyen samt ett utbildningsuppdrag i Mali. Parlamentet anser att dessa uppdrag utgör ett första tecken på att agendan för GSFP håller på att väckas till nytt liv. Parlamentet understryker vikten av en förbättrad ram för att ta lärdom av uppdrag och insatser.

23.  Europaparlamentet beklagar dock att EU inte till fullo utnyttjar de militära verktygen inom GSFP, trots att ett antal kriser skulle ha kunnat motivera ett EU-ingripande, bland annat i Libyen och Mali. Parlamentet betonar att man bör överväga bistånd till en reform av säkerhetssektorn i de länder som genomgått den arabiska våren, särskilt i Nordafrika och i Sahelregionen. I detta sammanhang vill parlamentet se en intensifiering av den pågående planeringen för möjliga militära insatser, och efterlyser samtidigt en omvärdering av pågående uppdrag.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att gå från ord till handling och genom befintliga resurser, protokoll och avtal ställa sin kapacitet till förfogande för GSFP, exempelvis i form av stridsgrupper eller gemensamma snabbinsatsstyrkor.

Västra Balkan

25.  Europaparlamentet erinrar om och välkomnar den politiska, strategiska och symboliska vikten av EU:s engagemang på västra Balkan, som har bidragit till fred och säkerhet i regionen. Parlamentet påpekar dock att regionen fortfarande står inför ett antal utmaningar som utgör ett trovärdighetstest för EU. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och rådet att omvärdera EU:s bidrag till säkerheten på västra Balkan, med särskilt fokus på stärkandet av rättsstaten, skyddet av minoriteters rättigheter och kampen mot organiserad brottslighet och korruption.

26.  Europaparlamentet välkomnar resultatet av det första civila EUPM-uppdraget i Bosnien och Hercegovina, som avslutades den 30 juni 2012 och som jämte insatsen Eufor Althea har bidragit till dialogen mellan landets olika entiteter och till ett befästande av rättsstaten.

27.  Europaparlamentet konstaterar att personalstyrkan i Eufor Althea-insatsen i Bosnien och Hercegovina, som inleddes 2004, stadigt har minskat. Parlamentet stöder därför en avslutning av detta uppdrag och förespråkar en ny typ av EU-stöd till kapacitetsuppbyggnad och utbildning för de väpnade styrkorna i Bosnien och Hercegovina.

28.  Europaparlamentet stöder den roll som spelas av uppdraget Eulex Kosovo, som verkar i en besvärlig politisk miljö, och ser positiv på att mandatet har förlängts med ytterligare två år, fram till den 14 juni 2014.

29.  Europaparlamentet framhåller uppdragets positiva betydelse när det gäller att hjälpa Kosovo att bekämpa organiserad brottslighet på alla nivåer samt att skapa en rättsstat och inrätta rätts-, polis- och tullväsenden som är fria från all politisk inblandning, i enlighet med internationell och europeisk bästa praxis och standard. Parlamentet konstaterar att uppdraget omstrukturerats och minskat i omfattning, och ser detta som tydliga tecken på de framsteg som hittills har gjorts.

30.  Europaparlamentet framhåller dock att mycket återstår att göra om Eulex ska kunna åstadkomma sina uppgifter fullt ut och vinna Kosovos befolknings fulla förtroende, särskilt den serbiska folkgruppen. Parlamentet uppmanar Eulex Kosovo att stärka sin verksamhet i norra Kosovo och att mer grundligt delta i utredningar och lagföring av korruptionsfall på hög nivå.

31.  Europaparlamentet uppmanar Eulex särskilda utredningsgrupp att fortsätta att med största omsorg och noggrannhet utreda de frågor som väckts av Europarådets rapport om sanningshalten i anklagelserna om olaglig organhandel. Parlamentet uppmanar Eulex att med fullt stöd av de bidragande länderna genomföra ett vittnesskyddsprogram – omfattande exempelvis åtgärder för flyttning av vittnen – så att en rigorös domstolsprövning kan slå fast de faktiska omständigheterna.

32.  Europaparlamentet konstaterar att Kfor-styrkans närvaro fortfarande är oumbärlig för att garantera säkerheten i Kosovo och att många frågetecken kvarstår kring effektiviteten och framtiden för samordningen mellan Natos militära uppdrag och EU:s civila uppdrag. Parlamentet uppmanar därför vice ordföranden/den höga representanten att regelbundet rapportera om utvecklingen för Eulex Kosovo-uppdraget, vars mandat förlängts till den 14 juni 2014, vilket välkomnas, samt om de uppnådda resultaten och förbindelserna med Natos militära styrkor.

Afrikas horn

33.  Europaparlamentet välkomnar EU:s nya strategi för Afrikas horn, som genomför den övergripande strategin för bekämpning av sjöröveri och dess orsaker, liksom EU:s ledande roll för säkerhetsfrågorna i regionen, som stärker EU:s synlighet och trovärdighet i fråga om krishantering. Parlamentet ser positivt på att rådet i maj 2012 satte igång verksamheten vid EU:s operationscentrum till stöd för GSFP-uppdrag på Afrikas horn.

34.  Europaparlamentet konstaterar att tre insatser (Eunavfor Atalanta, EUTM Somalia och Eucap Nestor) för närvarande pågår till nytta för regionen, och betonar behovet att fortsätta att samordna EU:s ingripanden med det internationella samfundets ansträngningar, först och främst Afrikanska unionen (AU), för att åstadkomma en fungerande och demokratisk stat i Somalia. Parlamentet anser att EU:s operationscentrum leder till en bättre samordning av strategin för Afrikas horn.

35.  Mot bakgrund av den politiska och säkerhetsmässiga utvecklingen i Somalia rekommenderar Europaparlamentet medlemsstaterna och vice ordföranden/den höga representanten att i samråd med Somalias legitima myndigheter, AU, den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten (Igad) och USA titta på möjligheten att inleda en reformprocess för säkerhetssektorn.

36.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av uppdraget Eucap Nestor, och vädjar till Tanzania att godta uppdraget, som syftar till att bygga upp marin försvarskapacitet i Djibouti, Kenya och Seychellerna och stödja rättsstaten i Somalia (till att börja med i Puntland och Somaliland) genom en utveckling av en ansvarig kustpolisstyrka och ett rättsväsen som till fullo respekterar rättsstatliga principer, öppenhet och insyn samt de mänskliga rättigheterna.

37.  Europaparlamentet begär att Eucap Nestor-uppdraget samordnas med andra initiativ som rör sjöfartsskydd, till exempel Marsic och Mase, vilka finansieras genom stabilitetsinstrumentet respektive Europeiska utvecklingsfonden. Parlamentet rekommenderar att Eucap Nestor utvidgas till andra länder så snart de uppfyller de nödvändiga kraven.

38.  Europaparlamentet hyllar det vitala bidrag som insatsen Eunavfor Atalanta lämnat för att bekämpa sjöröveriet i Adenviken och i västra Indiska oceanen, liksom insatsens humanitära bidrag till sjösäkerhet genom att skydda Världslivsmedelsprogrammets fartyg och andra sårbara fartyg. Parlamentet godkänner förlängningen av dess mandat till december 2014. Parlamentet godkänner också utvidgningen av detta uppdrags verksamhetsområde till Somalias kustområden samt territorialvatten och inre farvatten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla tillräckliga medel för denna insats, såväl till havs som i luften, och uppmanar handelsfartyg att fortsätta att tillämpa god sjöfartssed för att minska risken för angrepp. Parlamentet välkomnar Nederländernas bidrag till Atalanta-insatsen i form av en skyddsgrupp på däck som ska garantera säkerheten för hjälpkonvojer, och uppmanar de övriga medlemsstaterna att bidra på liknande sätt.

39.  Europaparlamentet slår fast att sjöröveri kan likställas med organiserad brottslighet och att det, för handelsfrihetens skull och för skyddet av en viktig sjöfartsled, är viktigt att strypa sjöröveriets ekonomiska lönsamhet och tackla de grundläggande orsakerna till sjöröveri genom ett långsiktigt engagemang som främjar goda styrelseformer och legitima möjligheter för befolkningen att bli ekonomiskt självförsörjande. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera spårbarheten för de finansiella flöden som skapas av denna verksamhet och att underlätta informationsutbytet mellan Eunavfor Atalanta och Europol.

40.  Europaparlamentet framhåller den positiva roll som spelas av uppdraget EUTM Somalia, i nära samarbete med Uganda, AU och USA, genom utbildningen av över 3 000 somaliska rekryter, varav omkring 2 500 redan har återintegrerats i de somaliska säkerhetsstyrkorna, samtidigt som rättsstaten främjas. Parlamentet anser att uppdraget i synnerhet har bidragit till att förbättra situationen i och omkring Mogadishu genom att stärka Somalias och Amisoms säkerhetsstyrkor. Parlamentet kräver att uppdragets arbete koncentreras på att upprätta ansvarstagande och insynsvänliga lednings- och kontrollstrukturer och en budgetram som möjliggör regelbundna löneutbetalningar, liksom på att minimera antalet avhopp bland utbildade soldater.

41.  Europaparlamentet godkänner förlängningen av mandatet för EUTM Somalia till december 2012 och betoningen på de somaliska nationella säkerhetsstyrkornas lednings- och kontrollkapacitet, specialiserade kapacitet och kapacitet att sköta sin egen utbildning, med avsikten att överföra ansvaret för utbildningen till lokala aktörer. Parlamentet konstaterar att EU kommer att få fortsätta med utbildningsinsatserna efter 2012, och uppmanar i detta hänseende Europeiska utrikestjänsten att undersöka möjligheten att, så snart säkerhetssituationen i Somalia tillåter det, överföra hela eller delar av utbildningen till de delar av landet som kontrolleras av myndigheterna, med hänsyn till förbättringen av säkerhetssituationen. Parlamentet rekommenderar att EUTM Somalia tillåts delta närmare i processen för att rekrytera och integrera personal som fått denna militära utbildning.

42.  Europaparlamentet betonar att modellen med EUTM-insatsen, som med hjälp av relativt blygsamma ekonomiska, materiella och mänskliga resurser har gett EU en viktig regional roll i Östafrika, skulle kunna användas även i andra områden, särskilt Sahel.

Sahel

43.  Europaparlamentet uttrycker sin djupaste oro över framväxten av ett instabilt område i Sahel som utmärks av ömsesidigt förstärkande brottslighet, särskilt olaglig handel med droger, vapen och människor, och väpnade angrepp av radikala terroristgrupper som hotar den territoriella integriteten för staterna i regionen och vars aktivitet skulle kunna leda till uppkomsten av ett varaktigt laglöst område på en del av Malis territorium som sprids till grannländerna, vilket skulle öka hotet mot europeiska intressen och europeiska medborgare i området, vilka redan har fallit offer för mord och bortföranden. Parlamentet understryker därför behovet att stödja en stabil regering i Mali för att förhindra att landet upplöses och motverka de omfattande spridningseffekter detta skulle kunna få i form av en utbredning av brottslighet och konflikter.

44.  Europaparlamentet betonar det säkerhetshot som denna situation utgör för Europa som helhet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang vice ordföranden/den höga representanten och rådet att snabbt och fullständigt genomföra EU-strategin för Sahel, som antogs i mars 2011, och att vidta lämpliga säkerhetsåtgärder, vid behov med hjälp av GSFP-uppdrag, för att hjälpa staterna i regionen att stärka sin kapacitet att bekämpa gränsöverskridande organiserad brottslighet och terroristgrupper.

45.  Europaparlamentet välkomnar lanserandet av uppdraget Eucap Sahel-Niger, som är specifikt avsett att hjälpa Niger att hantera dessa säkerhetsutmaningar. Parlamentet konstaterar att detta uppdrag i sin helhet ingår i den globala strategin för Sahel, men beklagar att det berör endast ett land, trots andra länder i regionen, framför allt Mali, har ett akut och trängande behov att bygga upp sin kapacitet och bemöta hoten mot sin territoriella integritet.

46.  Europaparlamentet välkomnar FN:s säkerhetsråds enhälliga antagande den 12 oktober 2012 av resolution 2071 om Mali. Parlamentet konstaterar att denna resolution direkt uppmanar regionala och internationella organisationer, däribland EU, att tillhandahålla samordnat bistånd, expertkunskaper, utbildning samt stöd för kapacitetsuppbyggnad till Malis väpnade styrkor och säkerhetsstyrkor, i syfte att återställa statens auktoritet i Mali. Parlamentet vill att FN:s säkerhetsråd antar ännu en resolution som formellt ger tillstånd att sätta in ett nytt uppdrag i Afrika, vilket inleds med stöd av det internationella samfundet enligt samma modell som det stöd som gavs åt Amisom i Somalia.

47.  Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser av den 15 oktober 2012 om situationen i Mali, där man begär att arbetet snarast möjligt fortsätter med att planera en eventuell GSFP-insats, i synnerhet genom att utveckla ett krishanteringskoncept rörande en omorganisation och utbildning av Malis försvar.

48.  Europaparlamentet välkomnar det beslut som fattades av stats- och regeringscheferna i Ecowas den 11 november 2012 om att ställa till förfogande en stabiliseringsstyrka på åtminstone 3 200 man med ett interventionsmandat för ett år.

49.  Europaparlamentet begär att planeringen fortsätter för en insats som tillsammans med Ecowas stöder en omstrukturering av de maliska väpnade styrkorna, i syfte att göra landets säkerhetsstyrkor mer effektiva och tillåta det att återta kontrollen över sitt territorium.

Libyen

50.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens och medlemsstaternas humanitära bistånd och civilskyddsverksamhet i det förflutna, till stöd för FN-organ i Libyen och i grannländerna. Parlamentet anser dock att den libyska krisen skulle ha kunnat utgöra ett lämpligt tillfälle för EU att demonstrera sin förmåga att agera på ett mer sammanhållet sätt, även militärt om så krävs, i full överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolutioner, i en omfattande kris som utspelar sig i EU:s omedelbara närområde och som direkt påverkar stabiliteten i detta. Det är beklagligt att avsaknaden av en gemensam politisk vilja bland medlemsstaterna och en ideologiskt motiverad motvillighet mot att EU använder sin egen kapacitet ledde till att EU fick spela en biroll. Parlamentet noterar ovilligheten hos vissa av medlemmarna i FN:s säkerhetsråd att ge EU tillåtelse att inleda sin humanitära militära insats i Libyen.

51.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att dra lärdom av den libyska krisen, både med avseende på EU:s beslutsprocess och Natos militära ingripanden, i fråga om kapacitet men också – och framför allt – i fråga om den politiska konsekvensen och solidariteten mellan medlemsstaterna samt relationen mellan EU och dess GSFP å ena sidan och Nato å andra sidan.

52.  Europaparlamentet anser att EU har en viktig roll att spela i processen för en institutionell övergång i Libyen, framför allt när det gäller demobilisering och integration av medlemmarna i de revolutionära brigaderna, omorganisationen av de väpnade styrkorna och hjälp med kontrollen av gränserna på land och till havs. Det är beklagligt att EU:s bidrag till säkerhetssektorn låter vänta på sig och att svårigheterna med att planera och genomföra detta bidrag öppnar dörren för bilaterala initiativ med tveksam synlighet och enhetlighet. Parlamentet stöder ett påskyndande av planeringen för ett civilt uppdrag för att bistå vid gränskontrollerna.

Sydsudan

53.  Europaparlamentet noterar lanseringen av uppdraget Euavsec Sydsudan som är avsett att stärka säkerheten vid flygplatsen i Juba. Parlamentet ställer sig dock frågande till om ett GSFP-uppdrag för att garantera säkerheten vid denna flygplats är rätt väg att gå, eftersom kommissionen skulle ha kunnat genomföra ett sådant uppdrag med hjälp av stabilitetsinstrumentet.

Demokratiska republiken Kongo

54.  Europaparlamentet betonar Demokratiska republiken Kongos betydelse för freden och stabiliteten i Afrika och stöder Monuscos insatser för att skydda civilbefolkningen i de östra delarna av landet.

55.  Europaparlamentet välkomnar EU:s insatser inom ramen för de två uppdragen Eusec DR Kongo och Eupol DR Kongo för att befästa rättsstaten i landet. Parlamentet noterar dock att de båda uppdragen är för små med tanke på omfattningen av deras respektive uppgifter, och att ett aktivt samarbete med de kongolesiska myndigheterna är nödvändigt för att uppnå konkreta resultat.

Afghanistan

56.  Europaparlamentet välkomnar uppdraget Eupol Afghanistan, som syftar till att införa en civil polisstyrka och ett rättssystem för att göra det möjligt för det afghanska folket att ta huvudansvaret för dessa områden i arbetet med att återuppbygga den afghanska staten. Parlamentet betonar att detta uppdrag, som ska pågå fram till den 31 maj 2013 och eventuellt förlängas till den 31 december 2014, är en del av det internationella samfundets globala ansträngningar för att tillåta det afghanska folket att ta sitt öde i egna händer efter att Natos trupper dras tillbaka 2014. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och rådet att inleda djupgående samtal, även med Europaparlamentet, om utvecklingen av EU:s övergripande insatser och om Eupol-uppdraget, särskilt med avseende på Afghanistan efter 2014.

De palestinska territorierna

57.  Europaparlamentet anser att polisuppdraget för de palestinska territorierna, Eupol Copps, vars syfte är att hjälpa den palestinska myndigheten att bygga upp institutionerna i en framtida palestinsk stat på området för brottsbekämpning och straffrätt, under palestinsk ledning och i enlighet med bästa internationella standard, är en framgång. Parlamentet konstaterar att detta uppdrag är en del av EU:s ansträngningar för att få till stånd en palestinsk stat i fredlig samexistens med Israel.

58.  Europaparlamentet beklagar djupt att insatserna inom uppdraget EU BAM Rafah har avbrutits sedan Hamas tog kontrollen över Gazaremsan och att personalstyrkan har minskats, samtidigt som parlamentet betonar att uppdragets fortsatta närvaro i regionen visar på EU:s vilja att bidra till alla åtgärder som kan underlätta dialogen mellan israeler och palestinier. Det är beklagligt att den israeliska regeringen inte har tillåtit chefen för uppdraget Eupol Copps att samtidigt vara chef för uppdraget EU BAM Rafah och att högkvarteret för detta uppdrag ligger i Tel Aviv och inte i östra Jerusalem.

Georgien

59.  Europaparlamentet betonar den positiva roll som observationsuppdraget EUMM Georgien spelar, framför allt som stöd till dialogen och för att återinföra förtroendeskapande åtgärder mellan parterna, men beklagar att detta uppdrag ännu inte fått tillstånd att besöka de ockuperade territorierna i Abchazien och Sydossetien, där Ryssland av Europaparlamentet, Nato, Europarådet och vissa medlemsstater har förklarats vara en ockupationsstyrka.

Irak

60.  Europaparlamentet noterar att uppdraget Eujust Lex-Irak, vars mandat har förlängts till den 31 december 2013, är EU:s första integrerade ”rättsstatsuppdrag” avsett att bidra till inrättandet av ett professionellt straffrättsligt system i Irak som bygger på rättssäkerhet. Parlamentet konstaterar dock att en stabil situation ännu är långt borta i Irak, vilket framgår tydligt av de regelbundna angreppen i landet, och att situationen förvärras av den stora osäkerheten i regionen.

Tidigare erfarenheter

61.  Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt att lära av erfarenheterna från uppdrag och insatser som utförts inom ramen för GSFP, och berömmer det arbetet som utförts i denna riktning av Europeiska utrikestjänstens direktorat för krishantering och planering och av EU:s militära stab. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att regelbundet rapportera om resultatet av detta arbete till Europaparlamentet.

62.  Europaparlamentet anser att de erfarenheter som gjorts i samband med civila uppdrag och insatser är särskilt viktiga. Parlamentet påpekar att EU har uträttat ett omfattande arbete på detta område med goda resultat. Det mervärde som EU:s civila insatser har genererat bör beaktas när uppgifterna ska samordnas mellan EU och dess partner och allierade i samband med internationell krishantering.

Kapacitet och strukturer för genomförandet av insatser

63.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s militära insatser fortfarande alltför ofta brottas med problem att få styrkebidrag och att trovärdigheten för GSFP äventyras om en trovärdig kapacitet uteblir. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att aktivt tillhandahålla personal och utrustning av kvalitet.

64.  Europaparlamentet konstaterar att Europeiska utrikestjänstens strukturer för krishantering är underbemannade, både på den civila och den militära sidan, vilket inverkar negativt på utrikestjänstens reaktionsförmåga och bidrar till en viss marginalisering av GSFP. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att snarast möjligt åtgärda denna situation. Parlamentet betonar att det måste finnas en direkt koppling mellan vice ordföranden/den höga representanten och krishanteringsstrukturerna inom GSFP.

Civil personal och kapacitet

65.  Europaparlamentet framhåller medlemsstaternas svårigheter att tillhandahålla kvalificerad och utbildad personal i tillräcklig omfattning för de civila GSFP-uppdragen. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att undersöka olika sätt att hjälpa medlemsstaterna att öka antalet poliser, domare och högt specialiserad personal inom offentlig förvaltning som kan användas inom civila GSFP-uppdrag.

66.  Europaparlamentet noterar förlängningen av det civila kapacitetsmålet för 2010 efter detta datum och välkomnar antagandet av ett flerårigt program för utveckling av civil kapacitet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, särskilt de berörda ministerierna, att vidta åtgärder för att genomföra detta program.

67.  Europaparlamentet understryker behovet att man – vid sidan av de kapaciteter som nämnts i samband med det civila kapacitetsmålet som avser polis, domare och högt specialiserad förvaltningspersonal – utarbetar bättre riktlinjer och kapacitet för medling för att på så sätt tillhandahålla lämpliga resurser för medling i god tid och på ett samordnat sätt.

68.  Europaparlamentet konstaterar med oro att arbetet med att utse, samordna och utplacera civil personal för GSFP-uppdrag i vissa medlemsstater fortfarande blir lidande av att skiljaktiga nationella rutiner och kriterier tillämpas. Parlamentet efterlyser mer samordning mellan medlemsstaterna och en kartläggning av bästa praxis på området.

69.  Europaparlamentet beklagar i detta sammanhang att vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna har lämnat parlamentets tidigare resolutioner, som innehöll krav på tillräcklig och kompetent civil personal och omfattande kapacitet, utan beaktande. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om rådets slutsatser av den 21 mars 2011 om prioriteringarna avseende GSFP:s civila kapacitet och anser att de fortfarande är lika relevanta, nämligen att

   locka ett tillräckligt antal kvalificerade och utbildade personer,
   utveckla adekvata verktyg för uppdragen, inbegripet en färdigutvecklad goalkeeper, flexiblare förberedande åtgärder, bättre mekanismer för att utrusta civila uppdrag (inbegripet inrättande av en lösning på det permanenta lagret),
   fortsätta genomförandet av den förberedande verksamheten för civila uppdrag i överensstämmelse med relevanta bestämmelser i EU-fördraget,
   förstärka konsekvensbedömningen och tillämpningen av tillvaratagna erfarenheter, och att
   förstärka samarbetet med tredjeländer och internationella organisationer.

Militär personal och kapacitet

70.  Europaparlamentet konstaterar att EU för närvarande brottas med betydande ekonomiska begränsningar och att medlemsstaterna, av såväl ekonomiska och budgetmässiga som politiska skäl, med eller utan koppling till krisen i euroområdet, befinner sig i en fas med minskande eller i bästa fall bibehållna försvarsbudgetar. Parlamentet framhåller att dessa åtgärder kan påverka den militära kapaciteten i negativ riktning och därmed även EU:s förmåga att verkligen ta på sig sitt ansvar för att bevara freden, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten.

71.  Europaparlamentet uppmärksammar den tilltagande militära kapaciteten och vapenkapaciteten i Asien och särskilt i Kina, och efterlyser en bredare dialog med regionen, med betoning på säkerhets- och försvarsfrågor.

72.  Europaparlamentet betonar att ökningen av externa insatser under de senaste åren, såväl i Irak och Afghanistan som i Afrika, däribland Libyen, har medfört – och fortfarande medför – en betydande ekonomisk börda för de deltagande staterna i dessa insatser. Parlamentet konstaterar att dessa kostnader får direkta konsekvenser för utmattning och förtida nedslitning av utrustningen, men även för staternas villighet att delta i GSFP-insatser, med tanke på budget- och kapacitetsbegränsningarna.

73.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaternas sammanlagda försvarsbudgetar i absoluta tal står sig bra i jämförelse med utgifterna för de viktigaste framväxande stormakterna och att problemet alltså är politiskt snarare än budgetrelaterat, från definitionen av en europeisk industriell och teknisk bas till gemensamt utnyttjande av viss operativ kapacitet. Parlamentet påpekar att EU-omfattande konsortier, gemensamma initiativ och förslag om sammanslagningar av europeiska företag skulle kunna bidra till att utveckla en europeisk försvarsindustri.

74.  Europaparlamentet konstaterar att de militära insatserna i Libyen, som inleddes av Frankrike och Storbritannien med stöd av USA och senare togs över av Nato, har belyst vissa EU-länders förmåga att ingripa i allvarliga konflikter, men också deras svårigheter att genomföra sådana insatser under en längre tid, främst på grund av bristen på grundläggande kapacitet, exempelvis för lufttankning, underrättelseverksamhet eller precisionsstyrda vapen.

75.  Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 14 december 2011 om konsekvenserna av finanskrisen för försvarssektorn i EU:s medlemsstater, och betonar att dess rekommendationer är relevanta för att utveckla medlemsstaternas militära kapacitet i en anda av sammanslagning och gemensamt utnyttjande av resurser.

76.  Europaparlamentet välkomnar bilaterala avtal såsom det fransk-brittiska fördraget om militärt samarbete och uppmanar övriga medlemsstater att överväga sådana bilaterala eller multilaterala avtal om militärt samarbete och militär integrering, eftersom detta är ett viktigt kostnadsbesparande verktyg som kan förhindra dubbelarbete och tjäna till att bygga upp GSFP och EU:s framtida säkerhetsintegrering från grunden.

77.  Europaparlamentet välkomnar de första framstegen för EU-initiativet till ”sammanslagning och gemensamt utnyttjande” och berömmer Europeiska försvarsbyråns arbete, som har fastställt elva prioriterade åtgärdsområden. Parlamentet betonar framför allt framstegen på de fyra områdena lufttankning, övervakning till havs, medicinskt stöd och utbildning. Detta initiativ bör dock förses med en strategisk ram.

78.  Europaparlamentet beklagar att initiativet till sammanslagning och gemensamt utnyttjande ännu inte har täppt till någon av de luckor som identifierades i samband med kapacitetsmålet för 2010. Parlamentet noterar medlemsstaternas motvilja att axla bördan och ta ledningen för ett av de 300 föreslagna projekt för sammanslagning och gemensamt nyttjade som lades fram av EU:s militära stab i april 2011.

79.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att före Europeiska rådets möte om försvarsfrågor, planerat till nästa år, göra en kartläggning av befintlig EU-kapacitet och se till att initiativet blir hållbart i längden, i syfte att sätta igång en planeringsprocess för ett europeiskt försvar.

80.  Europaparlamentet välkomnar Europeiska försvarsbyråns förslag om att ta fram en frivillig uppförandekod för sammanslagning och gemensamt utnyttjande, i syfte att underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna kring förvärv, användning och delad ledning av militär kapacitet.

81.  Europaparlamentet stöder i synnerhet projektet för lufttankning, som också har ett inslag av förvärv. I detta sammanhang uttrycker dock parlamentet sin besvikelse över de begränsade resultat som detta projekt förväntas ge, då det endast innebär att befintlig kapacitet förnyas i stället för att ny kapacitet skapas. Parlamentet insisterar på att medlemsstaterna bevarar detta initiativs EU-karaktär, och anser att Organisationen för gemensamt försvarsmaterielsamarbete (Occar) skulle vara lämplig för att hantera den del som avser förvärv.

82.  Europaparlamentet välkomnar det avtal som ingicks den 27 juli 2012 mellan Europeiska försvarsbyrån och Occar och som kommer att göra det möjligt att institutionalisera relationen mellan de båda organisationerna, upprätta ett mer integrerat samarbete kring programmen för utveckling av militär kapacitet samt utbyta sekretessbelagda uppgifter.

83.  Europaparlamentet påminner om att kriget i Libyen även har belyst bristen på fjärrstyrda spaningsplan i EU:s väpnade styrkor, och konstaterar att det i Europa för närvarande finns två konkurrerande projekt för medelhögflygande luftfartyg med lång flygtid (MALE). Parlamentet noterar även det fransk-brittiska samarbetet kring obemannade stridsflygplan, som skulle vinna på att inte vara exklusivt utan öppet för andra EU-partner.

84.  Europaparlamentet anser att inrättandet av det europeiska kommandot för flygtransporter är ett konkret och lyckat exempel på sammanslagning och gemensamt nyttjande, och betonar att inrättandet av en flotta med A400M inom denna struktur avsevärt skulle stärka EU:s och dess medlemsstaters mobiliseringskapacitet. Parlamentet uppmanar alla deltagande stater att överföra alla tillgängliga transportmedel till det europeiska kommandot för flygtransporter, och uppmanar de medlemsstater som inte deltar att gå med i kommandot.

85.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet, medlemsstaterna och Europeiska försvarsbyrån att överväga innovativa lösningar för att öka EU:s mobiliseringskapacitet, som en del av en dubbel strategi: ett offentlig-privat partnerskap på området för flygtransporter, med utgångspunkt i en liten flotta med A400M, som skulle göra det möjligt att transportera såväl humanitärt bistånd vid katastrofer som utrustning och personal vid uppdrag och insatser inom ramen för GSFP.

86.  Europaparlamentet insisterar på att en uppbyggnad av EU-kapacitet också bör leda till ett befästande av det europeiska försvarets industriella och tekniska bas. Parlamentet påminner i detta sammanhang om vikten av att välja europeiska alternativ och om relevansen av en rättsakt om att ”köpa europeiskt”.

87.  Europaparlamentet konstaterar att finans- och budgetkrisen i EU och dess medlemsstater kommer att leda till förluster av sakkunskap om inte ett större bi- eller multilateralt program lanseras på EU-nivå, och att krisen också kan leda till att en högt specialiserad industristruktur försvinner. Parlamentet betonar att medelstora europeiska företag i försvarsindustrin också har påverkats av den ekonomiska och finansiella krisen och att de kan bidra till ekonomin och skapa arbetstillfällen i vissa medlemsstater.

88.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag inom ramen för Horisont 2020 om framtida EU-finansierad civil-militär forskning och upphandling för GSFP-uppdrag. Parlamentet konstaterar med oro att anslagen för forskning och teknik minskar, vilket på lång sikt kommer att påverka EU:s förmåga att behålla en trovärdig försvarskapacitet som bygger på hela spektrumet av vapen och militär utrustning. Parlamentet påminner medlemsstaterna om deras åtagande att öka de anslag som öronmärks för försvarsrelaterad forskning och teknik till åtminstone 2 procent av försvarsbudgeten, och erinrar om att investeringar i forskning och försvarsteknik har gett betydande resultat i fråga om civila användningsområden.

89.  Europaparlamentet välkomnar de senaste initiativen och projekten som rör it-försvar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att föra ett ännu närmare samarbete med Europeiska försvarsbyrån om utveckling av försvarskapacitet, bland annat när det gäller it, särskilt med tanke på förtroendeskapande och sammanslagning och gemensamt nyttjande. Parlamentet ser positivt på att it-försvar kommer att vara en av Europeiskas försvarsbyrån prioriterade frågor på området för försvarsrelaterad forskning och teknik.

90.  Europaparlamentet välkomnar Europeiska försvarsbyråns insatser för att bevara det europeiska försvarets industriella och tekniska bas, liksom initiativet av kommissionsledamöterna Michel Barnier och Antonio Tajani för att inom kommissionen inrätta en arbetsgrupp med ansvar för att bevara och utveckla detta strategiska verktyg, som syftar till att garantera EU:s och dess medlemsstaters oberoende på försvarsområdet. Parlamentet ber kommissionen att hålla parlamentet informerat om det pågående arbetet i arbetsgruppen, och uppmanar kommissionen att i framtiden involvera parlamentet.

91.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra direktivet om offentlig försvarsupphandling (2009/81/EG(6)) för att uppnå bättre driftskompatibilitet mellan olika typer av utrustning och motverka fragmenteringen av marknaden, som ofta gynnar tredjeländer.

92.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens industripolitiska meddelande av den 10 oktober 2012 med titeln ”En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning”, där man erkänner att försvarssektorn handikappas av ett starkt nationellt tänkande och flaggar för en övergripande strategi till stöd för försvarsindustrins konkurrenskraft.

93.  Europaparlamentet betonar betydelsen av Europeiska försvarsbyråns kapacitetsutvecklingsplan och uppmanar medlemsstaterna att bättre integrera denna plan i sin nationella planering och att visa större intresse för att delta i Europeiska försvarsbyråns projekt.

94.  Europaparlamentet anser att rådet och medlemsstaterna ytterligare bör stödja den EU-kapacitet som kan möjliggöra besparingar genom sammanslagning, framför allt Europeiska försvarsbyrån, EU:s satellitcentrum och Europeiska säkerhets- och försvarsakademin.

95.  Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att ge Europeiska försvarsbyrån tillräckliga medel och kvalificerad personal så att den kan utföra alla sina uppgifter enligt Lissabonfördraget. Parlamentet betonar att detta bör beaktas inom ramen för nästa fleråriga budgetram.

En rymdpolitik till stöd för GSFP

96.  Europaparlamentet betonar att ett EU som vill vara oberoende i fråga om beslutsfattande och operationer måste ha tillräckliga satellitresurser för rymdbaserad bildframställning, underrättelseinsamling, kommunikation och rymdövervakning. Parlamentet anser att ytterligare sammanslagning och gemensamt nyttjande skulle kunna tillämpas på dessa områden, antingen på bilateral grund eller tillsammans med EU:s satellitcentrum med avseende på programmen Helios, Cosmo Skymed och SAR-Lupe. Parlamentet hoppas att Musis-programmet, som ska ersätta den nuvarande generationen av observationssatelliter, kommer att bli en förebild för samarbete både europeiska länder emellan och med Europeiska utrikestjänsten och EU:s politiska och militära organ.

97.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang rådet och kommissionen att utforska möjligheten till ett ekonomiskt bidrag från EU i framtida rymdprogram för satellitbilder, för att göra det möjligt för EU:s politiska och militära organ och Europeiska utrikestjänsten att, på begäran och utifrån sina egna behov, av satelliterna ”beställa” och få tillgång till satellitbilder över krisdrabbade regioner eller regioner där ett GSFP-uppdrag ska inledas.

98.  Europaparlamentet upprepar behovet av EU-finansiering till projektet för global övervakning för miljö och säkerhet, som liksom Galileo-programmet bör bli en central struktur för EU.

Stärkt snabbinsatsförmåga

99.  Europaparlamentet konstaterar att ingen av de taktiska insatsstyrkorna hittills använts, trots ändringarna av Athena-mekanismen, parlamentets tidigare resolutioner och riktlinjerna för användning av EU:s insatsstyrkor, så som begärdes i exempelvis Weimar-skrivelsen, fastän de skulle kunna fungera som en första insatsstyrka i väntan på avlösning av andra styrkor som är bättre utrustade för långsiktig utplacering.

100.  Europaparlamentet anser att denna situation undergräver trovärdigheten för de taktiska insatsstyrkorna som instrument och för GSFP i stort, eftersom de hade kunnat användas redan tidigare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta att vara aktiva och uppfylla sina åtaganden i fråga om detta instrument, med tanke på att det uteblivna utnyttjandet av de taktiska insatsstyrkorna – trots flera tillfällen att ta dem i bruk – blivit en belastning mot bakgrund av de stora ekonomiska och mänskliga resurser som investerats i dem.

101.  Europaparlamentet påminner om att Athena-mekanismen bör justeras ytterligare så att andelen gemensamma kostnader ökas, för att på så sätt skapa en jämlikare fördelning av bördorna för militära insatser och undanröja de hinder som avhåller medlemsstaterna från att inta en ledande roll i GSFP-uppdrag.

102.  Europaparlamentet stöder processen för en översyn av krishanteringsförfarandena, som bör fullföljas före årsskiftet och främja en snabbare utplacering av civila och militära GSFP-insatser. Parlamentet anser att krishanteringsförfarandena även fortsättningsvis bör förbehållas GSFP-insatserna och inte omfatta andra instrument, eftersom detta skulle riskera att betunga förfarandena. Parlamentet stöder även en översyn av finansieringsförfarandena i syfte att göra tilldelningen av medel flexiblare och snabbare.

Strukturer och planering

103.  Europaparlamentet anser att den roll som EU:s operationscentrum anförtrotts för att samordna uppdragen på Afrikas horn är ett första steg mot inrättandet av en EU-kapacitet för planering och ledning av insatser med tillräckliga personalstyrkor och kommunikations- och kontrollhjälpmedel. Parlamentet beklagar dock att centrumet varken är permanent eller en medelpunkt för planeringen och genomförandet av civila uppdrag och militära insatser.

104.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om inrättandet av ett EU-högkvarter för operativ planering och ledning av civila uppdrag och militära insatser inom Europeiska utrikestjänsten, om nödvändigt genom ett permanent, strukturerat samarbete.

105.Europaparlamentet noterar den villighet som uttrycks av rådet i dess slutsatser från december 2011 om att stärka kapaciteten för planering framåt. Parlamentet stöder utvidgningen av befogenheterna för EU:s militära stab i detta avseende, och anser att EU:s operationscentrum också skulle kunna bistå den militära staben i denna uppgift.

106.  Europaparlamentet noterar med intresse uppdelningen av lägescentralen i två nya enheter, ”situationsrummet” och underrättelseanalyscentrumet (Intcen), och välkomnar det faktum att det senare måste utökas om medlemsstaterna vill utveckla Gusp och GSFP.

107.  Europaparlamentet förespråkar att tillfälliga eller permanenta tjänster för säkerhetsexperter bör inrättas vid de EU-delegationer som är viktigast för GSFP i syfte att bättre förmedla säkerhetsfrågorna. Man bör överväga den förebyggande roll som dessa experttjänster kan få i säkerhetsfrågor och i systemen för tidig varning.

Partnerskap
EU/Nato

108.  Europaparlamentet konstaterar att EU och Nato, som förenas av ett strategiskt partnerskap vilket bekräftades på nytt vid toppmötet i Chicago, båda är aktiva i ett antal insatsområden som exempelvis Kosovo, Afghanistan och kampen mot sjöröveri i Adenviken och Indiska oceanen. Parlamentet erinrar i detta hänseende om vikten av ett gott samarbete mellan EU och Nato.

109.  Europaparlamentet menar att en uppbyggnad av EU:s civila och militära kapacitet också gynnar Nato och skulle bidra till synergieffekter mellan de båda organisationerna.

110.  Europaparlamentet betonar att blockeringen i och med tvisten mellan Turkiet och Cypern inte har hindrat EU och Nato från att föra en politisk dialog via lämpliga kanaler, samarbeta genom kontakter mellan personalen och samordna sin verksamhet. Parlamentet vill dock att denna tvist får en lösning så att samarbete mellan de båda organisationerna kan förbättras.

111.  Europaparlamentet välkomnar samarbetet mellan EU och Nato på området för militär kapacitet, framför allt för att undvika all överlappning mellan initiativet för sammanslagning och gemensamt nyttjande av EU:s kapacitet och Natos initiativ Smart Defense.

112.  Europaparlamentet understryker vikten av praktiskt samarbete på området för it-säkerhet och it-försvar på grundval av den befintliga komplementariteten inom utveckling av försvarskapacitet, och betonar behovet av närmare samarbete i detta avseende, särskilt när det gäller planering, teknik, utbildning och utrustning.

113.  Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över utvecklingen av civila strukturer för krishantering inom Nato, och konstaterar att detta på ett onödigt sätt överlappar den redan befintliga och väl utvecklade EU-kapaciteten.

EU/AU

114.  Europaparlamentet välkomnar samarbetet mellan EU och AU i syfte att bevara freden och stabiliteten på den afrikanska kontinenten. Parlamentet konstaterar att EU bidrar till inrättandet av en freds- och säkerhetsstruktur i Afrika, och stöder i detta syfte fredsansträngningarna från AU och regionala afrikanska organisationer, exempelvis Ecowas, för att bekämpa instabilitet, osäkerhet och terrorhot från Afrikas horn till Sahel.

115.  Europaparlamentet erinrar om att EU fortfarande är den främsta bidragsgivaren till Amisoms budget, och betonar behovet av en strategisk vision för detta uppdrags framtid.

EU/FN

116.  Europaparlamentet välkomnar det goda samarbete som har utvecklats mellan Europeiska utrikestjänsten och FN:s avdelning för fredsbevarande insatser. Parlamentet konstaterar att EU med sina taktiska insatsstyrkor skulle kunna tillhandahålla en första insatsstyrka för akuta fredsbevarande insatser i väntan på avlösning av en FN-styrka.

EU/OSSE

117.  Europaparlamentet understryker betydelsen av samarbetet mellan EU och OSSE i regioner av gemensamt intresse och om frågor som konfliktförebyggande, krishantering och återuppbyggnad efter konflikter samt främjande och stärkande av rättsstaten. Parlamentet uttrycker sin tillfredsställelse med att detta samarbete har utökats och fördjupats under de senaste åren, men efterlyser bättre samordning och fler synergier när det gäller att hantera kriser och konflikter, undvika dubbelarbete och utveckla kostnadseffektiva strategier.

EU/tredjeländer

118.  Europaparlamentet understryker att det är fortsatt viktigt med starka transatlantiska band, och välkomnar samarbetet mellan EU och USA i fråga om krishanteringsinsatser, bland annat EUTM Somalia, Eunavfor Atalanta, Eulex Kosovo och Eupol Afghanistan.

119.  Europaparlamentet välkomnar de ramavtal som EU hittills undertecknat med ett dussintal tredjeländer för att dessa ska kunna delta i civila och militära insatser inom ramen för GSFP.

o
o   o

120.  Europaparlamentet uppdrar åt sin talman att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Natos generalsekreterare, ordföranden för Natos parlamentariska församling, FN:s generalsekreterare, OSSE:s tjänstgörande ordförande samt ordföranden för OSSE:s parlamentariska församling.

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.
(2) EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 63.
(3) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 7.
(4) Antagna texter, P7_TA(2011)0228.
(5) Antagna texter, P7_TA(2011)0574.
(6) EUT L 216, 20.8.2009, s. 76.


EU:s klausuler om ömsesidigt försvar och solidaritet: politiska och operativa aspekter
PDF 156kWORD 35k
Europaparlamentets resolution av den 22 november 2012 om EU:s klausuler om ömsesidigt försvar och solidaritet: politiska och operativa dimensioner (2012/2223(INI))
P7_TA(2012)0456A7-0356/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 42.7 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 24 och 42.2 i EU-fördraget, artiklarna 122 och 196 i EUF-fördraget och förklaring 37 om artikel 222 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av FN:s stadga, särskilt bestämmelserna i kapitel VII och artikel 51,

–  med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003, och av rapporten om dess genomförande, som Europeiska rådet godkände den 11–12 december 2008,

–  med beaktande av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen, som godkändes av Europeiska rådet den 25–26 mars 2010,

–  med beaktande av EU:s strategi för kampen mot terrorism, som antogs av Europeiska rådet den 15–16 december 2005,

–  med beaktande av artiklarna 4 och 5 i Nordatlantiska fördraget,

–  med beaktande av det strategiska konceptet för Nato-medlemmarnas försvar och säkerhet, vilket antogs vid Natos toppmöte i Lissabon den 19–20 november 2010,

–  med beaktande av beslutet att upplösa Västeuropeiska unionen,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 30 november 2009 om en gemenskapsram för förebyggande av katastrofer i EU,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 oktober 2010 ”Förstärkning av den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer: civilskyddets och det humanitära biståndets roll” (COM(2010)0600),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2010 ”EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken: Fem steg mot ett säkrare Europa” (COM(2010)0673),

–  med beaktande av konceptdokumentet om arrangemangen för politisk krissamordning på EU-nivå, som godkändes av Coreper den 30 maj 2012(1),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 22 maj 2012 om Europeiska unionens strategi för inre säkerhet(2), den 14 december 2011 om finanskrisens följder för försvarssektorn i EU:s medlemsstater(3), den 27 september 2011 om förstärkning av den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer: civilskyddets och det humanitära biståndets roll(4) och den 23 november 2010 om civil-militärt samarbete och utvecklingen av civil-militär kapacitet(5),

–  med beaktande av EU:s CBRN-handlingsplan från 2009(6) och resolutionen av den 14 december 2010 om ökad kemisk, biologisk, radiologisk och nukleär säkerhet i Europeiska unionen – en CBRN-handlingsplan för EU(7),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för konstitutionella frågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0356/2012), och av följande skäl:

A.  EU-medlemsstaternas säkerhet är odelbar, och alla unionsmedborgare bör ha samma garantier på säkerhetsområdet och samma nivå av skydd mot både traditionella och icke-konventionella hot. Försvaret av fred, säkerhet, demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och frihet i EU, vilket är en nödvändig förutsättning för våra folks välbefinnande, måste förbli ett centralt mål och ansvarsområde för unionens medlemsstater och för unionen.

B.  De aktuella säkerhetshoten är sammansatta av ett antal komplexa och föränderliga faror, såsom internationell terrorism, spridning av massförstörelsevapen, stater i upplösning, frysta och ändlösa konflikter, organiserad brottslighet, it-hot, brist på energikällor, miljöförsämring och de risker detta medför, naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan, pandemier och många fler.

C.  EU bekänner sig till en internationell ordning grundad på faktisk multilateralism som utgår från folkrätten. Detta är ett uttryck för en övertygelse bland européer om att inget land kan möta nya hot på egen hand.

D.  Säkerhet och bekämpning av internationell terrorism är prioriterade frågor för EU, och det krävs gemensamma insatser och en gemensam strategi som stöds av samtliga medlemsstater.

E.  Under de senaste årtiondena har antalet naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan – framför allt klimatrelaterade katastrofer – samt katastrofernas omfattning ökat, och en ytterligare ökning förväntas i och med de förvärrade klimatförändringarna.

F.  En gradvis utformning av en gemensam försvarspolitik som syftar till ett gemensamt försvar skulle stärka den europeiska identiteten och EU:s strategiska autonomi. Mot bakgrund av de strukturella geostrategiska förändringarna finns det samtidigt ett akut behov – accentuerat av den globala ekonomiska krisen – av ett starkare och effektivare europeiskt försvar när det gäller att befästa de transatlantiska förbindelserna, i synnerhet under denna tid då Förenta staterna genomgår en strategisk ompositionering med avseende på förbindelserna med Asien och Stillahavsområdet.

G.  De 21 EU-medlemsstater som även är medlemmar i Nato får samråda med varandra när deras territoriella integritet, politiska oberoende eller säkerhet hotas, och de har i vilket fall som helst förbundit sig att ingå i ett kollektivt försvar i händelse av ett väpnat angrepp.

H.  Även om medlemsstaterna fortfarande bär huvudansvaret för krishanteringen på sina territorier är allvarliga och komplexa säkerhetshot – från väpnade angrepp och terrorism till naturkatastrofer, CBRN-katastrofer och it-angrepp – allt oftare av gränsöverskridande slag, och de kan lätt bli övermäktiga för de enskilda medlemsstaternas kapaciteter. Det är därför mycket viktigt att sörja för bindande solidaritet mellan medlemsstaterna samt samordnade insatser som svar på sådana hot.

I.  Genom Lissabonfördraget introducerades artikel 42.7 i EU-fördraget (”klausul om ömsesidigt försvar” eller ”klausul om ömsesidigt bistånd”(8)) och artikel 222 i EUF-fördraget (”solidaritetsklausul”) för att möjliggöra en hantering av sådana problem, men nästan tre år efter Lissabonfördraget ikraftträdande finns det fortfarande inga genomförandebestämmelser för att förverkliga dessa klausuler.

Allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna, kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att till fullo utnyttja alla relevanta fördragsbestämmelsers potential, i synnerhet klausulen om ömsesidigt försvar och solidaritetsklausulen, för att ge alla unionsmedborgare samma säkerhetsgarantier mot både traditionella och icke-konventionella hot, baserat på såväl principerna om säkerhetens odelbarhet och ömsesidig solidaritet mellan medlemsstaterna som behovet av ökad kostnadseffektivitet och en rättvis fördelning av bördorna och delning av kostnaderna.

2.  Europaparlamentet upprepar att medlemsstaterna och unionen måste utveckla en politik som bygger på förebyggande åtgärder, beredskap och reaktionsförmåga vad gäller alla större säkerhetshot, framför allt de hot som fastställs i den europeiska säkerhetsstrategin, strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen och de regelbundna rapporterna till rådet från EU:s samordnare för kampen mot terrorism.

3.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna och unionen regelbundet måste utföra gemensamma hot- och riskbedömningar på grundval av gemensamma analyser av gemensam underrättelseinformation och i detta sammanhang dra full nytta av befintliga strukturer inom EU.

4.  Europaparlamentet noterar Natos nya strategiska koncept, som förutom att bevara Natos roll som en militär allians syftar till att utöka alliansens kapacitet att fungera som en politisk och säkerhetsrelaterad gemenskap som ska arbeta i partnerskap med EU. Parlamentet noterar hur Natos mål och målen i artikel 43 i EU-fördraget kompletterar varandra. Parlamentet varnar därför för kostsamt dubbelarbete i de två organisationerna och för systematiskt resursslöseri samt efterlyser med kraft ett betydligt närmare och regelbundnare politiskt samarbete mellan EU:s höga representant och Natos generalsekreterare vid riskbedömning, resursförvaltning, policyplanering och genomförande av både civila och militära insatser.

5.  Europaparlamentet bekräftar visserligen att skyddet av den territoriella integriteten och medborgarna utgör kärnan i försvarspolitiken, men uppmanar ändå eftertryckligen rådet att göra som Nato, som även planerar för att det oundvikligen kommer att uppstå lägen då det för att förhindra yttre hot krävs insatser till stöd för de allierades säkerhetsintressen och stridsplanering.

6.  Europaparlamentet framhåller på nytt att det är tillåtet för EU respektive dess medlemsstater att använda våld endast om det kan motiveras rättsligt på grundval av FN:s stadga. Parlamentet understryker i detta sammanhang den självklara rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar. Parlamentet ger på nytt uttryck för sitt åtagande att respektera Osloriktlinjerna om användning av utländska militära och civila försvarsresurser vid katastrofinsatser. Förebyggande av konflikter, angrepp och katastrofer är att föredra framför att tvingas hantera konsekvenserna.

7.  Europaparlamentet framhåller de många olika instrument som finns att tillgå för unionen och medlemsstaterna när det gäller att bemöta exceptionella händelser i en anda av solidaritet. Parlamentet erinrar om att artikel 122 i EUF-fördraget kan utgöra rättslig grund för ekonomiskt krisbistånd och att artikel 196 i EUF-fördraget kan utgöra rättslig grund för civilskyddsåtgärder.

8.  Europaparlamentet påminner om åtagandet om att systematiskt utveckla en ömsesidig politisk solidaritet inom utrikes- och säkerhetspolitiken i enlighet med artikel 24 i EU-fördraget. Parlamentet noterar de möjligheter som Lissabonfördraget skapar till ett fördjupat samarbete inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, inbegripet tilldelandet av särskilda uppgifter och uppdrag till kluster av stater, samt tanken om att upprätta ett permanent strukturerat samarbete i militära frågor.

9.  Europaparlamentet betonar att syftet med klausulerna om ömsesidigt bistånd och solidaritet inte är att ersätta något av dessa instrument utan i stället komplettera dem mot bakgrund av situationer med extraordinära hot eller skador, särskilt när de avhjälpande åtgärderna kommer att behöva inbegripa politisk högnivåsamordning och militära insatser, i överensstämmelse med nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och den höga representanten att före utgången av 2012 lägga fram sitt gemensamma utkast till rådsbeslut med bestämmelser för genomförandet av solidaritetsklausulen i enlighet med bestämmelserna i artikel 222.3 i EUF-fördraget, inklusive ett klargörande med avseende på de olika aktörernas roller och behörighet. Parlamentet uppmanar kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik och den ständiga kommittén för inre säkerhet att av konsekvenshänsyn lägga fram ett gemensamt yttrande om genomförandet av solidaritetsklausulen, med beaktande av de politiska och operativa dimensionerna av båda klausulerna, inbegripet sambandskontakter med Nato. Parlamentet konstaterar att rådet bör agera med kvalificerad majoritet i fråga om icke-militära aspekter av ömsesidigt stöd och bistånd. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av att hålla parlamentet fullständigt informerat.

Klausulen om ömsesidigt försvar
Tillämpningsområde

11.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om deras entydiga skyldighet att ge stöd och bistånd med alla till buds stående medel om en medlemsstat skulle utsättas för ett väpnat angrepp på sitt territorium. Även om storskaliga angrepp mot en medlemsstat framstår som osannolika inom en överskådlig framtid måste såväl det traditionella territorialförsvaret som försvaret mot nya hot förbli prioriterade punkter på dagordningen. Parlamentet påminner också om att det anges i fördraget att åtaganden och samarbete som rör ömsesidigt försvar måste vara förenliga med de åtaganden som har gjorts inom Nato, vilka för de stater som är medlemmar av denna försvarsallians förblir grunden för deras kollektiva försvar och forumet för dess genomförande.

12.  Europaparlamentet påpekar samtidigt att det är lika viktigt att förbereda sig för situationer som inbegriper EU-medlemsstater som inte är Nato-medlemmar eller EU-medlemsstaters territorier utanför Natos områden, och som därmed inte omfattas av Washingtonfördraget, eller situationer där man inom Nato inte enats om kollektiva åtgärder. I detta sammanhang betonar parlamentet även att man behöver kunna utnyttja Natos resurser i enlighet med Berlin Plus-avtalet.

13.  Europaparlamentet anser att även icke väpnade angrepp, till exempel it-angrepp mot kritisk infrastruktur, som inleds i syfte att orsaka stor skada och massiva störningar i en medlemsstat och som fastställs komma utifrån skulle kunna omfattas av klausulen i fall där medlemsstatens säkerhet i betydande grad hotas av följderna, varvid proportionalitetsprincipen måste respekteras fullt ut.

Kapacitet

14.  Europaparlamentet betonar behovet för de europeiska länderna att ha en trovärdig militär kapacitet. Medlemsstaterna uppmuntras att intensifiera sina insatser när det gäller att utveckla kapacitet för militärt samarbete, framför allt genom EU:s och Natos kompletterande initiativ för sammanslagning och gemensamt utnyttjande respektive smart försvar, vilka utgör mycket viktiga komponenter framöver i tider av ansträngda försvarsbudgetar. På så sätt främjas europeiska och regionala synergieffekter i stället för kortsiktiga nationella strategier. I detta sammanhang upprepar parlamentet sin uppmaning att de nationella försvarsministerierna fullt ut bör utnyttja och beakta Europeiska försvarsbyråns arbete, och uppmuntrar medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten att fortsätta diskussionerna i syfte att upprätta det permanenta strukturerade samarbete som föreskrivs i Lissabonfördraget.

15.  Europaparlamentet anser att såväl Nato som Europeiska unionen för att befästa sitt samarbete bör koncentrera sig på att förstärka sin grundläggande kapacitet, förbättra interoperabiliteten och samordna doktriner, planering, teknik, utrustning och utbildningsmetoder.

16.  Europaparlamentet efterlyser på nytt en systematisk harmonisering av de militära kraven och en harmoniserad försvarsplanering och förvärvsprocess på EU-nivå, i enlighet med unionens ambitionsnivå och under samordning med Natos försvarsplaneringsprocess. Med beaktande av de ökade säkerhetsgarantier som klausulen om ömsesidigt försvar medför uppmuntrar parlamentet medlemsstaterna att överväga multinationellt samarbete i fråga om kapacitetsutveckling och, om lämpligt, specialisering som bärande principer i sin försvarsplanering.

Strukturer och förfaranden

17.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att föreslå praktiska arrangemang och riktlinjer för att säkerställa effektiva svarsåtgärder om en medlemsstat åberopar klausulen om ömsesidigt försvar, samt en analys av EU-institutionernas roll i fall där ovannämnda klausul åberopas. Parlamentet anser att skyldigheten att ge stöd och bistånd och därigenom uttrycka politisk solidaritet medlemsstaterna emellan bör borga för ett snabbt beslut i rådet till stöd för den medlemsstat som angripits. Parlamentet anser att samråd i enlighet med kravet i artikel 32 i EU-fördraget skulle tjäna detta syfte, utan att det påverkar varje medlemsstats rätt att under tiden sörja för sitt eget försvar.

18.  Europaparlamentet anser att det bör vara möjligt att om lämpligt använda befintliga krishanteringsstrukturer på EU-nivå om kollektiva åtgärder vidtas för att försvara en medlemsstat som angripits, och i synnerhet att möjligheten att aktivera ett operativt högkvarter för EU bör övervägas. Parlamentet betonar att ett fullt utvecklat, ständigt, operativt högkvarter för EU behövs för att säkerställa en adekvat beredskapsnivå och ändamålsenligt snabba svarsåtgärder, och uppmanar på nytt medlemsstaterna att inrätta en sådan ständig kapacitet baserat på EU:s operationscentrum, som nyligen aktiverats.

Solidaritetsklausulen
Tillämpningsområde

19.  Europaparlamentet påminner om att unionen och medlemsstaterna, om en medlemsstat utsätts för en terroristattack eller drabbas av en naturkatastrof eller en katastrof som orsakas av människor, är skyldiga att handla gemensamt i en anda av solidaritet och bistå medlemsstaten i fråga på begäran av dess politiska myndigheter, samt om att unionen i sådana fall ska mobilisera alla instrument som står till dess förfogande, även de militära resurser som medlemsstaterna tillhandahåller. Parlamentet påminner också om unionens skyldighet att mobilisera alla instrument som står till dess förfogande för att förhindra terroristhot inom EU och skydda de demokratiska institutionerna och civilbefolkningen från en eventuell terroristattack.

20.  Europaparlamentet efterlyser en adekvat balans mellan flexibilitet och konsekvens när det gäller de typer av attacker och katastrofer för vilka klausulen kan aktiveras, i syfte att se till att inga betydande hot, såsom it-angrepp, pandemier eller bristfällig energiförsörjning, förbises. Parlamentet konstaterar att solidaritetsklausulen även skulle kunna omfatta allvarliga händelser som inträffar utanför unionen men som har en direkt och betydande inverkan på en medlemsstat.

21.  Europaparlamentet betonar behovet för medlemsstaterna att investera i sin egen säkerhet och kapacitet på katastrofhanteringsområdet och inte i överdriven utsträckning förlita sig på andras solidaritet. Parlamentet betonar medlemsstaternas primära ansvar för civilskyddet och säkerheten på de egna territorierna.

22.  Europaparlamentet anser att solidaritetsklausulen bör aktiveras i situationer som är övermäktiga för de utsatta medlemsstaternas insatskapacitet eller som kräver svarsåtgärder från flera olika sektorer under medverkan av ett antal olika aktörer, samt att det inte ska diskuteras huruvida övriga medlemsstater ska erbjuda bistånd när en medlemsstat väl har beslutat att aktivera klausulen. Parlamentet betonar att solidaritet också innebär en skyldighet att göra investeringar i adekvata nationella och europeiska kapaciteter.

23.  Europaparlamentet anser att solidaritetsklausulen kan göra det möjligt att förbättra EU:s anseende bland unionsmedborgarna genom att ge konkreta bevis för fördelarna med ett ökat EU-samarbete när det gäller kapaciteten för krishantering och katastrofinsatser.

Kapaciteter och resurser

24.  Europaparlamentet betonar att genomförandet av solidaritetsklausulen bör utgöra en integrerad del av EU:s ständiga system för krisinsatser, krishantering och krissamordning och bör bygga på befintliga instrument och kapaciteter för specifika sektorer, möjliggöra en effektiv mobilisering av dessa instrument och kapaciteter och resultera i samordnade svarsåtgärder som vid behov omfattar flera olika sektorer. Genomförandet bör i princip inte leda till inrättande av verktyg från fall till fall.

25.  Europaparlamentet betonar den grundläggande roll som civilskyddsmekanismen spelar som ett centralt, solidaritetsbaserat instrument för snabba europeiska svarsåtgärder i ett stort antal olika typer av kriser. Parlamentet stöder de allmänna linjerna i kommissionens förslag för att stärka mekanismen(9), vilket bygger på kommissionens meddelande från 2010 ”Förstärkning av den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer” och inspirerats av Barnierrapporten från 2006.

26.  Europaparlamentet noterar det pågående arbetet med att genomföra strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen, i synnerhet vad gäller kampen mot terrorism och kampen mot it-brottslighet samt ökande återhämtningsförmåga efter kriser och katastrofer. Parlamentet betonar att genomförandet av solidaritetsklausulen inte bara är en fråga om att inrätta förfaranden för den tidpunkt då en större kris uppstår utan i grund och botten handlar om kapacitetsbyggande åtgärder, förebyggande arbete och beredskap. Parlamentet påminner om hur relevanta krishanteringsövningar är, skräddarsydda för specifika händelser som omfattas av klausulen.

27.  Europaparlamentet konstaterar att inrättandet av en frivillig reserv med civilskyddstillgångar som ställts till förfogande på förhand i hög grad skulle öka EU:s beredskap och göra det möjligt att fastställa befintliga brister som behöver avhjälpas. Parlamentet betonar vikten av en gemensam bristanalys när det gäller att under effektiva former göra alla insatser målinriktade och se till att varje medlemsstat bidrar på ett rättvist sätt.

28.  Europaparlamentet anser att det i samband med kostsamma tillgångar, särskilt sådana med anknytning till mindre sannolika risker, ekonomiskt sett är vettigt för medlemsstaterna att finna lösningar för gemensamma investeringar i och utvecklingsåtgärder för sådana nödvändiga verktyg, särskilt under den rådande finansiella krisen. Parlamentet erinrar därför om vikten av att bygga vidare på expertisen och erfarenheterna hos kommissionen, Europeiska försvarsbyrån och andra EU-organ.

29.  Europaparlamentet framhåller vikten av att se till att solidariteten främjas av ändamålsenliga EU-finansieringsmekanismer som ger en tillräcklig grad av flexibilitet i nödsituationer. Parlamentet välkomnar den föreslagna, högre medfinansieringsnivån inom ramen för civilskyddsmekanismen, i synnerhet för transportkostnader, och noterar bestämmelserna för krisbistånd från den föreslagna fonden för inre säkerhet.

30.  Europaparlamentet påminner om att solidaritetsfonden kan ge ekonomiskt bistånd efter en större katastrof, och att ytterligare ekonomiskt bistånd från unionen kan beviljas av rådet i enlighet med artikel 122.2 i EUF-fördraget om en medlemsstat har svårigheter eller allvarligt hotas av stora svårigheter till följd av naturkatastrofer eller osedvanliga händelser utanför dess kontroll.

31.  Europaparlamentet påminner om att rådet enligt bestämmelserna i artikel 122.1 i EU-fördraget i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna får besluta om åtgärder med hänsyn till den svåra ekonomiska situationen, särskilt om det uppstår allvarliga problem i fråga om vissa varor, särskilt på energiområdet. Parlamentet betonar vikten av att se denna bestämmelse som en del av en övergripande verktygslåda för unionen med avseende på solidaritet och när det gäller att bemöta nya, större utmaningar vad gäller säkerhet, såsom utmaningarna på energiförsörjningsområdet och försörjningstryggheten för andra viktiga produkter, framför allt om det är fråga om politiskt motiverade blockader.

Strukturer och förfaranden

32.  Europaparlamentet betonar att EU måste ha ändamålsenliga krisinsatsstrukturer med dygnetruntövervakning samt en kapacitet för svarsåtgärder som möjliggör tidiga varningar och uppdaterade uppgifter om den rådande situationen för alla berörda aktörer. Parlamentet konstaterar att det finns ett stort antal olika övervakningscentrum på EU-nivå och att detta ger upphov till frågan huruvida samordningen blir effektiv i fall av komplexa, multidimensionella kriser. Parlamentet noterar inrättandet av lägescentralen inom Europeiska utrikestjänsten, samt att det finns ett antal sektorsinriktade övervakningscentrum inom kommissionens avdelningar och specialiserade EU-organ. Parlamentet uppmärksammar särskilt GD ECHO:s övervaknings- och informationscentrum, GD HOME:s centrum för strategisk analys och insatskapacitet, GD SANCO:s centrum för hantering av hälsokrislägen samt Frontex lägescentral.

33.  Europaparlamentet upprepar behovet att undvika onödigt dubbelarbete och säkerställa konsekvens och effektiv samordning i de praktiska åtgärderna, inte minst med tanke på den rådande bristen på resurser. Parlamentet noterar de olika idéerna när det gäller hur man ska åstadkomma en rationalisering bland dessa många övervakningsinstanser. Vissa idéer bygger på tanken om en enda kontaktpunkt, medan andra föredrar en bättre sammankoppling av de specialiserade centrumen.

34.  Europaparlamentet anser att de många olika typerna av potentiella kriser – från översvämningar till CBRN-attacker eller CBRN-katastrofer – oundvikligen kräver ett brett spektrum av specialiserade avdelningar och nätverk. En sammanslagning av dessa avdelningar och nätverk skulle inte nödvändigtvis leda till ökad effektivitet. Parlamentet anser samtidigt att alla specialiserade avdelningar på EU-nivå bör integreras inom ett enda, säkert informationssystem, och uppmanar kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att arbeta för en starkare version av den interna samordningsplattformen Argus.

35.  Europaparlamentet framhåller behovet av politisk samordning i rådet i fall av allvarliga kriser. Parlamentet noterar översynen av arrangemangen för EU-samordning vid katastrofer och kriser (CCA) och välkomnar överenskommelsen inom rådet om CCA:s nya konceptuella ram, där man använder sig av ordinarie rådsförfaranden, framför allt Coreper, i stället för strukturer som inrättas från fall till fall. Parlamentet betonar att konsekventa, effektiva och snabba politiska EU-åtgärder som svar på kriser av en sådan omfattning och karaktär kräver en enda uppsättning arrangemang. Därför bör den nya versionen av CCA också stödja solidaritetsklausulen.

36.  Europaparlamentet uppmuntrar insatser för att rationalisera och bättre integrera de många internetbaserade plattformarna för kommunikation och informationsutbyte vid nödsituationer, däribland CCA:s webbplats, Argus, det gemensamma kommunikations- och informationssystemet för olyckor (Cecis) och informationssystemet för hälsokrislägen och sjukdomar (Hedis), för att uppnå ett obrutet, fritt och effektivt informationsflöde över sektors- och institutionsgränser. Parlamentet noterar rådets beslut att stärka CCA:s webbplats för att använda den som den framtida internetplattformen för krissituationer som kräver politisk samordning på EU-nivå.

37.  Europaparlamentet efterlyser med kraft en utveckling av gemensam situationsmedvetenhet, som är en absolut förutsättning när det gäller att hantera kriser som omfattar flera sektorer, när snabba och omfattande uppdateringar behöver lämnas till de politiska myndigheterna. Parlamentet välkomnar CCA-översynens inriktning på en utveckling av integrerad situationsmedvetenhet och analys (ISAA) för EU-institutionerna och medlemsstaterna, och uppmanar rådet att se till att detta genomförs skyndsamt. Parlamentet påpekar att den gemensamma situationsmedvetenheten knappast är möjlig utan en kultur av informationsutbyte, och att utvecklingen av en sådan kultur knappast är möjlig utan en tydlig gränsdragning mellan olika roller.

38.  Europaparlamentet välkomnar den planerade uppgraderingen av övervaknings- och informationscentrumet så att det blir ett europeiskt centrum för krisberedskap, och betonar att det bör utgöra en av hörnstenarna i EU:s sammankopplade system för snabba krisinsatser. Parlamentet anser att samordningsansvaret vid kriser som omfattar flera sektorer bör fastställas från fall till fall, i enlighet med ”tyngdpunktsprincipen”.

39.  Europaparlamentet påpekar att det i den rådande globala miljön, där ömsesidiga beroendeförhållanden breder ut sig, är troligt att större kriser av det slag som skulle motivera en aktivering av solidaritetsklausulen är av multidimensionell karaktär och har en internationell dimension, där tredjelandsmedborgare berörs av kriserna i fråga eller där internationella åtgärder krävs som svar på dem. Parlamentet betonar den viktiga roll som utrikestjänsten bör spela i sådana fall.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra sin kapacitet att ge och ta emot bistånd, samt att utbyta bästa praxis i fråga om sätt att harmonisera de nationella krissamordningsförfarandena och samspelet mellan de nationella krissamordningscentrumen med EU. Parlamentet anser även att planering och genomförande av lämpliga krisinsatsövningar för hela EU som involverar nationella krisinsatsstrukturer och lämpliga EU-strukturer bör övervägas.

41.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att skapa de förfarandemässiga och organisatoriska förbindelser mellan relevanta instanser i medlemsstaterna som krävs för att se till att solidaritetsklausulen fungerar som den ska när den har aktiverats.

42.  Europaparlamentet betonar att beslutsprocesserna i rådet i samband med begäranden om bistånd på grundval av solidaritetsklausulen inte får påverka EU:s handlingsförmåga negativt, och att krisinsatser inom ramen för de befintliga mekanismerna, såsom civilskyddsmekanismen, måste kunna inledas omedelbart, oberoende av sådana politiska beslut. Parlamentet påpekar att användningen av militära resurser för att stödja civilskyddsoperationer redan är möjlig på operativ nivå utan en aktivering av solidaritetsklausulen, vilket blev tydligt i det framgångsrika samarbetet mellan kommissionen och EU:s militära stab under tidigare operationer i Pakistan och Libyen.

43.  Europaparlamentet framhåller behovet att i detalj redogöra för hur det demokratiska förfarandet skulle se ut i fall där solidaritetsklausulen tillämpas. Detta bör även inbegripa garantier om ansvarsskyldighet för beslut som fattats och inkludera lämpligt deltagande av de nationella parlamenten och Europaparlamentet. Parlamentet betonar vikten av att undvika all oproportionerlig användning av klausulen som skulle innebära att grundläggande rättigheter åsidosätts.

44.  Europaparlamentet konstaterar att parlamentet och rådet, som EU:s lagstiftare och budgetmyndigheter, bör hållas informerade om situationen på plats i händelse av en katastrof eller en attack som gör att solidaritetsklausulen aktiveras. De bör även informeras om händelsens ursprung och möjliga konsekvenser så att en grundlig och opartisk bedömning som baseras på aktuell och konkret information kan göras för framtida användning.

45.  Europaparlamentet påminner om att solidaritetsklausulen kräver att Europeiska rådet regelbundet gör bedömningar av de hot som unionen står inför. Parlamentet anser att sådana bedömningar måste samordnas med Nato och bör göras på minst två olika nivåer, närmare bestämt i ett mer långsiktigt perspektiv i Europeiska rådet – i en process som även bör ge näring åt strategiska överväganden som sedan återspeglas i framtida uppdateringar av den europeiska säkerhetsstrategin och strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen – samt genom oftare förekommande omfattande översikter över aktuella hot.

46.  Europaparlamentet anser att bedömningar av hot måste kompletteras med riskbedömningar, där man analyserar hot mot bakgrund av befintliga svagheter och alltså fastställer de mest akuta kapacitetsbristerna, som måste åtgärdas. Parlamentet påminner om att EU inom ramen för genomförandet av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen senast 2014 bör ha inrättat en konsekvent riskhanteringsstrategi som kopplar ihop hot- och riskbedömningar med beslut. Parlamentet påminner också om att kommissionen senast 2012 på grundval av nationella riskanalyser bör ha utarbetat en sektorsöverskridande översikt över de största naturliga risker och risker orsakade av människor som EU kan komma att ställas inför framöver. Medlemsstaterna uppmuntras att utbyta nationella riskbedömningar och riskhanteringsplaner för att möjliggöra en gemensam bedömning av situationen.

47.  Europaparlamentet betonar att man i samband med resultatet i form av de gemensamma bedömningarna av olika risker behöver använda den kapacitet som Europeiska unionens underrättelseanalyscentrum har, varvid man bör bygga på gemensamma underrättelser och integrera uppgifter från alla EU-organ som är involverade i hot- och riskbedömningar, såsom kommissionens berörda avdelningar (inklusive GD HOME, GD ECHO och GD SANCO) och relevanta unionsbyråer (Europol, Frontex, Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar, med flera).

o
o   o

48.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden/den höga representanten, rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas parlament, Natos parlamentariska församling och Natos generalsekreterare.

(1) 10207/12.
(2) Antagna texter, P7_TA(2012)0207.
(3) Antagna texter, P7_TA(2011)0574.
(4) Antagna texter, P7_TA(2011)0404.
(5) EUT C 99 E, 3.4.2012, s.63.
(6) Rådets slutsatser av den 12 november 2009 (15505/1/09 REV).
(7) EUT C 169 E, 15.6.2012, s. 8.
(8) Nedan kallad klausulen om ömsesidigt bistånd (inget namn ges emellertid i fördraget). Jfr särskilt skyldigheten att ömsesidigt försvara varandra enligt artikel V i det ändrade Brysselfördraget, vilken de undertecknande parterna anser omfattas av artikel 42.7 i EU-fördraget (uttalande av den 31 mars 2010 från ordförandeskapet för Västeuropeiska unionens ständiga råd).
(9) Se förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om en civilskyddsmekanism för unionen (COM(2011)0934).


It-säkerhet och försvar
PDF 158kWORD 34k
Europaparlamentets resolution av den 22 november 2012 om it-säkerhet och it-försvar (2012/2096(INI))
P7_TA(2012)0457A7-0335/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av betänkandet om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin, som Europeiska rådet uttryckte sitt stöd för den 11 och 12 december 2008,

–  med beaktande av Europarådets konvention om it-relaterad brottslighet, vilken ingicks i Budapest den 23 november 2001,

–  med beaktande av rådets slutsatser om skydd av kritisk infrastruktur av den 27 maj 2011 samt rådets tidigare slutsatser om it-säkerhet,

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”En digital agenda för Europa” av den 19 maj 2010 (COM(2010)0245),

–  med beaktande av rådets direktiv 2008/114/EG av den 8 december 2008 om identifiering av och klassificering som europeisk kritisk infrastruktur och bedömning av behovet att stärka skyddet av denna(1),

–  med beaktande av kommissionens nyliga meddelande om att skapa ett europeiskt centrum för frågor mot it-brottslighet (COM(2012)0140),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2010 om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 maj 2011 om utvecklingen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken efter Lissabonfördragets ikraftträdande(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2012 om Europeiska unionens strategi för inre säkerhet(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1334/2000 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och teknik med dubbla användningsområden(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2012 om skydd av kritisk infrastruktur – resultat och kommande åtgärder: vägen mot global it-säkerhet”(6),

–  med beaktande av den resolution som FN:s råd för mänskliga rättigheter antog den 5 juli 2012 om främjande, skydd och åtnjutande av mänskliga rättigheter på internet(7), där betydelsen av att skydda de mänskliga rättigheterna och ett fritt informationsflöde på nätet betonas,

–  med beaktande av slutsatserna från toppmötet i Chicago av den 20 maj 2012,

–  med beaktande av avdelning V i EU-fördraget,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0335/2012), och av följande skäl:

A.  I dagens globaliserade värld har EU och dess medlemsstater i hög grad blivit beroende av it-säkerhet samt av att informationstekniken och den digitala tekniken används på ett betryggande sätt. Dessutom är man beroende av motståndskraftiga och tillförlitliga informationstjänster och infrastrukturer med anknytning till dem.

B.  Informations- och kommunikationsteknik används också som medel att utöva förtryck. Sammanhanget där sådan teknik används är i hög grad avgörande för om denna teknik kommer att användas som drivkraft för positiv utveckling eller som förtrycksredskap.

C.  It-utmaningar, it-hot och it-angrepp växer i en dramatisk takt och utgör ett stort hot mot nationalstaternas och den privata sektorns säkerhet, försvar, stabilitet och konkurrenskraft. Sådana hot bör därför inte betraktas som framtidsfrågor. Merparten av de starkt framträdande och störande it-incidenterna är numera politiskt motiverade. Den stora merparten av alla it-incidenter fortfarande är primitiva, men likafullt blir hoten mot viktiga tillgångar alltmer utstuderade och kräver ett genomgripande skydd.

D.  Med nästan två miljarder globalt sammanlänkade användare har internet blivit ett av de mest kraftfulla och effektiva sätten att främja demokratiska idéer och organisera människor i deras strävan att förverkliga sin strävan efter frihet och bekämpa diktaturer. Odemokratiska och auktoritära regimers utnyttjande av internet utgör ett växande hot mot individens rätt till yttrandefrihet och föreningsfrihet. Det är därför viktigt att se till att internet fortsätter att vara öppet för ett fritt flöde av idéer, information och uttryck.

E.  Det finns många hinder av politiskt, rättsligt och organiserat slag inom EU och dess medlemsstater mot att det utvecklas en heltäckande och enhetlig syn på it-försvar och itsäkerhet. Det saknas en gemensam definition, gemensamma standarder och gemensamma åtgärder på det känsliga och utsatta området it-säkerhet.

F.  Samarbetet och samordningen inom EU-institutionerna liksom med och mellan medlemsstaterna och med partner utanför EU är fortfarande inte tillfyllest.

G.  Tydliga och harmoniserade definitioner av ”it-säkerhet” och ”it-försvar” saknas både på EU-nivå och internationellt. Förståelsen av it-säkerhet och andra viktiga begrepp varierar avsevärt mellan olika länder.

H.  EU har ännu inte utvecklat en egen enhetlig politik när det gäller skydd av kritisk informationsinfrastruktur, vilket förutsätter ett tvärvetenskapligt grepp, så att säkerheten förstärks samtidigt som de grundläggande rättigheterna respekteras.

I.  EU har föreslagit olika initiativ för att komma till rätta med den civila it-brottsligheten, bland annat genom inrättandet av ett nytt europeiskt centrum mot it-brottslighet, men har fortfarande ingen konkret plan på säkerhets- och försvarsnivå.

J.  Att skapa förtroende och tillit mellan den privata sektorn och de brottsbekämpande myndigheterna, totalförsvaret och andra behöriga institutioner är av yttersta vikt i kampen mot it-brottslighet.

K.  Tillit och ömsesidigt förtroende i relationerna mellan statliga och icke-statliga aktörer är en förutsättning för tillförlitlig it-säkerhet.

L.  Flertalet it-incidenter inom både de offentliga och privata sektorerna blir inte rapporterade på grund av den känsliga typen av information och risken att skada de berörda företagens image.

M.  Ett stort antal it-incidenter inträffar till följd av att den privata och offentliga nätinfrastrukturen inte är tillräckligt motståndskraftig och tålig samt till följd av att databaserna är dåligt skyddade eller säkrade och på grund av andra brister i den kritiska informationsinfrastrukturen. Endast ett fåtal medlemsstater anser det ingå i deras respektive aktsamhetsplikt att skydda sina nät och informationssystem och uppgifterna i dem, vilket förklarar bristen på investeringar i toppmodern säkerhetsteknik samt i utbildning och framtagning av lämpliga riktlinjer. Många medlemsstater är beroende av säkerhetsteknik från tredjeländer och bör göra mer för att minska detta beroende.

N.  Flertalet förövare av it-angrepp på hög nivå som hotar säkerhet och försvar på nationell eller internationell nivå blir aldrig igenkända och lagförda. Det finns ingen internationellt överenskommen form av svar på vad som bör göras om en stat stöder ett it-angrepp mot en annan stat och inte heller är man ense om huruvida detta kan anses som orsak till krig.

O.  Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa) arbetar för att göra det enklare för medlemsstaterna att stödja utbytet av god praxis på området it-säkerhet genom att rekommendera hur man kan utveckla, genomföra och upprätthålla en it-säkerhetsstrategi och har en stödjande roll för nationella it-säkerhetsstrategier och nationella beredskapsplaner och i arbetet med att anordna EU-omfattande och internationella övningar kring skydd av kritisk informationsinfrastruktur och utvecklingen av scenarier för nationella övningar.

P.  I juni 2012 hade endast tio EU-medlemsstater officiellt antagit en nationell it-säkerhetsstrategi.

Q.  It-försvar är en av de högst prioriterade frågorna för Europeiska försvarsbyrån, som inom ramen för kapacitetsutvecklingsplanen har inrättat en projektgrupp kring it-säkerhet tillsammans med en majoritet av medlemsstaterna, som arbetar med att samla erfarenheter och lägga fram rekommendationer.

R.  Investeringar i forskning och utveckling om it-säkerhet och it-försvar är avgörande för att främja och upprätthålla en hög nivå av it-säkerhet och it-försvar. Försvarsutgifterna för forskning och utveckling har minskat i stället för att nå överenskomna 2 % av de totala försvarsutgifterna.

S.  Att öka medvetenheten och utbilda medborgarna om it-säkerhet bör utgöra grunden för alla övergripande it-säkerhetsstrategier.

T.  En tydlig balans måste upprättas mellan säkerhetsåtgärder och medborgerliga rättigheter i enlighet med EUF-fördraget, såsom rätten till integritet, uppgiftsskydd och yttrandefrihet. Ingen rättighet får offras till förmån för en annan.

U.  Det finns ett växande behov av att bättre respektera och skydda individers rätt till integritet, som fastställs i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i EUF-fördraget. Visserligen är det viktigt att olika institutioner och försvarsorgan får säkerhet och skydd för internet på nationell nivå, men detta bör aldrig tas som förevändning för några som helst begränsningar av rättigheter och friheter på internet och i informationsrymden.

V.  Internet är globalt och gränslöst, vilket kräver nya former av internationellt samarbete och internationell styrning under medverkan från olika intressenter.

W.  Statsmakterna anlitar i allt högre grad privata aktörer i frågor som gäller säkerheten hos deras kritiska infrastruktur.

X.  Europeiska utrikestjänsten har ännu inte aktivt inbegripit en it-säkerhetsaspekt i sina förbindelser med tredjeländer.

Y.  Stabilitetsinstrumentet är det hittills enda EU-program som är utformat för att åtgärda akuta kriser eller globala/regionöverskridande säkerhetsutmaningar, däribland it-säkerhetshot.

Z.  En av huvudfrågorna inom de transatlantiska förbindelserna mellan EU och Förenta staterna är gemensamma åtgärder mot it-säkerhetshot – genom EU:s och Förenta staternas gemensamma arbetsgrupp för it-säkerhet och it-brottslighet.

Åtgärder och samordning inom EU

1.  Europaparlamentet noterar att it-hot och it-angrepp mot statsmakterna, förvaltningens och försvarets organ, samt mot internationella organ, är ett snabbt växande hot och blir allt vanligare, både inom EU och internationellt. Det finns betydande skäl till oro för att statliga och icke-statliga aktörer, framför allt terrororganisationer och brottsliga organisationer, kan gå till angrepp mot kritiska informations- och kommunikationsstrukturer och infrastrukturer vid EU:s institutioner och i medlemsstaterna och vålla allvarliga skador, bland annat i form av kinetiska effekter.

2.  Europaparlamentet understryker därför behovet av en övergripande och samordnad strategi för dessa utmaningar på EU-nivå genom utveckling av en övergripande säkerhetsstrategi för internet i EU som bör fastställa en gemensam definition av it-säkerhet och it-försvar, och av vad som ska anses vara ett försvarsrelaterat it-angrepp, samt en gemensam syn på hur it-säkerhet fungerar. Hänsyn bör tas till befintliga byråers och organs mervärde och till god praxis från de medlemsstater som redan har nationella it-säkerhetsstrategier. Parlamentet betonar den avgörande betydelsen av samordning och skapande av synergieffekter på unionsnivå för att hjälpa till att kombinera olika militära och civila initiativ, program och verksamheter. Parlamentet betonar att en sådan strategi bör säkerställa flexibilitet och uppdateras regelbundet för att anpassa sig till det snabbt föränderliga internet.

3.  Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att i sitt kommande förslag om arrangemangen för genomförandet av solidaritetsklausulen (artikel 222 i EUF-fördraget) överväga möjligheten att ett allvarligt it-angrepp kan riktas mot en medlemsstat. Även om it-angrepp som hotar den nationella säkerheten fortfarande måste definieras med hjälp av en gemensam terminologi skulle de kunna omfattas av klausulen om ömsesidigt försvar (artikel 42.7 i EU-fördraget) utan att detta påverkar proportionalitetsprincipen.

4.  Europaparlamentet betonar att den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken måste garantera att styrkor som deltar i EU:s militära operationer och civila uppdrag skyddas mot it-angrepp. Parlamentet understryker att den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken aktivt måste kunna utföra it-försvar.

5.  Europaparlamentet betonar att EU:s hela politik för it-säkerhet bör bygga på och vara utformad för att säkerställa att de digitala friheterna och respekten för mänskliga rättigheterna på internet skyddas och bevaras i så hög grad som det bara är möjligt. Parlamentet anser att internet och IKT bör integreras i EU:s utrikes- och säkerhetspolitik för att stärka dessa ansträngningar.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att klart och entydigt erkänna att de digitala friheterna är grundläggande rättigheter och ofrånkomliga förutsättningar för åtnjutandet av universella mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att medlemsstaterna, när de utvecklar sina sätt att bemöta it-hot och it-angrepp, bör sträva efter att aldrig ställa sina medborgares fri- och rättigheter på spel, samt att de i sin lagstiftning bör göra en tillräcklig åtskillnad mellan it-incidenter på civil respektive militär nivå. Parlamentet vill att man ska vara ytterst försiktig med att begränsa medborgarnas möjligheter att använda verktyg för kommunikations- och informationsteknik.

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna sammanställa en vitbok om it-försvar där det fastställs klara definitioner och tydliga kriterier för olika nivåer av civila och militära it-angrepp i förhållande till de bakomliggande motiven och effekterna av dessa liksom också nivåerna för bemötande, bland annat när det gäller undersökning, uppspårning och lagföring av gärningsmän.

8.  Europaparlamentet upplever ett tydligt behov av att uppdatera den europeiska säkerhetsstrategin så att man kan identifiera och finna fram till hur personer som gör sig skyldiga till it-angrepp kan uppspåras och lagföras, antingen de är enskilda individer, kopplade till nätverk eller arbetar med stöd av någon stat.

EU-nivå

9.  Europaparlamentet betonar vikten av övergripande samarbete och samordning när det gäller it-säkerhet inom och mellan EU-institutionerna och EU-byråerna.

10.  Europaparlamentet betonar att den nya tekniken innebär en utmaning för hur statsmakterna utför sina av hävd viktigaste uppgifter och bekräftar än en gång att försvars- och säkerhetspolitiken i sista hand ligger i statsmakternas händer, något som också innefattar en adekvat demokratisk tillsyn. Parlamentet konstaterar att privata aktörer blir allt viktigare för utförandet av uppgifter på säkerhets- och försvarsområdet och att det då ofta saknas både insyn och redovisningsskyldighet och likaså mekanismer för demokratisk tillsyn.

11.  Europaparlamentet betonar att statsmakterna måste hålla sig till de grundläggande internationella principerna för offentlig rätt och humanitär rätt, såsom respekten för staternas suveränitet och de mänskliga rättigheterna, när de använder ny teknik inom säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet påpekar de värdefulla erfarenheter som sådana EU-medlemsstater som Estland gjort med att fastställa och utforma it-säkerhetspolitik och it-försvar.

12.  Europaparlamentet erkänner behovet av en övergripande bedömning av it-angrepp mot EU:s informationssystem och infrastruktur. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av en kontinuerlig bedömning av beredskapsnivån för EU:s institutioner när det gäller att hantera potentiella it-angrepp. Parlamentet vidhåller framför allt att den kritiska informationsinfrastrukturen måste stärkas.

13.  Europaparlamentet betonar också att det behövs information om sårbarheter och om varningar för nya hot mot informationssystemen.

14.  Europaparlamentet noterar att den senaste tidens it-angrepp mot europeiska informationsnätverk och statliga informationssystem har orsakat betydande ekonomiska skador och säkerhetsskador, vars omfattning inte har utvärderats tillräckligt.

15.  Europaparlamentet uppmanar samtliga EU-institutioner att utveckla sina it-säkerhetsstrategier och beredskapsplaner med avseende på sina egna system så fort som möjligt.

16.  Europaparlamentet uppmanar samtliga EU-institutioner att låta frågan om it-relaterad krishantering ingå i riskanalyser och krishanteringsplaner. Parlamentet uppmanar dessutom samtliga EU-institutioner att tillhandahålla utbildningar för ökad medvetenhet om it-säkerhet för all sin personal. Parlamentet föreslår att it-övningar ska genomföras en gång om året på samma sätt som krisövningar.

17.  Europaparlamentet understryker vikten av att EU:s incidenthanteringsorganisation (EU-Cert) och nationella incidenthanteringsorganisationer utvecklas på ett effektivt sätt samt att nationella beredskapsplaner utvecklas om åtgärder behöver vidtas. Parlamentet välkomnar det faktum att samtliga EU-medlemsstater i maj 2012 har inrättat nationella incidenthanteringsorganisationer. Parlamentet uppmanar enträget till en fortsatt utveckling av nationella incidenthanteringsorganisationer och en EU-incidenthanteringsorganisation som vid behov kan sättas in inom 24 timmar. Parlamentet betonar att möjligheten till offentlig-privata partnerskap inom detta område måste undersökas.

18.  Europaparlamentet erkänner att ”Cyber ​​Europe 2010”, den första EU-omfattade övningen kring skydd av kritisk informationsinfrastruktur, som genomfördes med medverkan av olika medlemsstater och under ledning av Enisa, visade sig vara en användbar åtgärd och ett exempel på god praxis. Parlamentet betonar också att nätverket för varningar om hot mot kritisk infrastruktur på EU-nivå måste inrättas så fort som möjligt.

19.  Europaparlamentet understryker att det behövs EU-omfattande övningar för storskaliga säkerhetsincidenter i nätverk, liksom att det måste fastställas en enda uppsättning standarder för hotbildsbedömning.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka behovet och möjligheten av en it-samordningstjänst i EU.

21.  Med tanke på den stora kunskapsmängd som krävs, både för att adekvat försvara it-system och it-infrastrukturer och angripa dem, anser Europaparlamentet att kommissionen, rådet och medlemsstaterna bör överväga att utveckla en strategi för att värva unionsmedborgare som dömts för it-angrepp. Parlamentet konstaterar att potentialen för kunskapsflykt i dessa fall är stor och att framför allt underåriga som dömts för sådana angrepp har goda utsikter till både återanpassning och arbete vid försvarets byråer och organ.

Europeiska försvarsbyrån

22.  Europaparlamentet välkomnar de senaste initiativen och projekten som rör it-försvar, i synnerhet insamling och kartläggning av relevanta uppgifter, utmaningar och behov beträffande it-säkerhet och it-försvar. Parlamentet uppmanar enträget medlemsstaterna till ökat samarbete, också på militär nivå, med Europeiska försvarsbyrån om it-försvar.

23.  Europaparlamentet understryker vikten av medlemsstaternas nära samarbete med Europeiska försvarsbyrån för att utveckla deras nationella it-försvarskapacitet. Parlamentet anser att skapandet av synergieffekter, sammanslagningar och utbyte på EU-nivå är avgörande för ett effektivt försvar på både europeisk och nationell nivå.

24.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska försvarsbyrån att fördjupa sitt samarbete med Nato, nationella och internationella centrum för spetskompetens, Europeiska it-brottscentrumet vid Europol som bidrar till snabbare reaktioner i händelse av it-angrepp, och i synnerhet med forskningscentrumet för samordnat försvar (CCDCOE), samt att inrikta sig på kapacitetsuppbyggnad, utbildning och utbyte av information och erfarenheter.

25.  Europaparlamentet konstaterar med oro att endast en medlemsstat hade uppnått utgiftsnivån 2 % till forskning och utveckling om försvar under 2010, och att fem medlemsstater inte satsade någonting på FoU under 2010. Parlamentet uppmanar enträget Europeiska försvarsbyrån att tillsammans med medlemsstaterna slå samman resurser och effektivt investera i samarbeten kring forskning och utveckling, med särskild hänsyn till it-säkerhet och it-försvar.

Medlemsstaterna

26.  Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att omedelbart utveckla och slutföra sina respektive nationella it-säkerhets- och försvarsstrategier och skapa stabila förutsättningar för både politiskt beslutsfattande och för lagstiftning, tillsammans med heltäckande riskhanteringsförfaranden och lämpliga förberedande åtgärder och mekanismer. Parlamentet uppmanar Enisa att bistå medlemsstaterna. Parlamentet uttrycker sitt stöd för Enisa när det gäller att utveckla riktlinjer för god praxis och rekommendationer om hur man utvecklar, genomför och upprätthåller en it-säkerhetsstrategi.

27.  Europaparlamentet uppmuntrar alla medlemsstater att inrätta utsedda enheter för it-säkerhet och it-försvar inom landets militära strukturer, för att samarbeta med liknande organ i andra EU-medlemsstater.

28.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att på regional nivå inrätta specialiserade domstolar med syfte att på ett bättre sätt förhindra angrepp på informationssystemen. Parlamentet vidhåller att man måste uppmuntra en anpassning av den nationella lagstiftningen, så att den kan anpassas till den tekniska utvecklingen och utvecklingen av praxis.

29.  Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att fortsätta arbetet med en konsekvent och effektiv europeisk strategi för att undvika onödiga insatser, uppmuntra och stödja medlemsstaterna i deras ansträngningar att utveckla samarbetsmekanismer och öka utbytet av information. Parlamentet anser att en miniminivå för obligatoriskt samarbete och utbyte bör upprättas mellan medlemsstaterna.

30.  Europaparlamentet uppmanar enträget medlemsstaterna att utarbeta nationella beredskapsplaner och låta it-krishantering ingå i krishanteringsplaner och riskanalyser. Parlamentet betonar även vikten av adekvat utbildning om viktig it-säkerhet för all personal inom offentliga organ och framhåller i synnerhet vikten av adekvat utbildning vid läroanstalter för de rättsliga institutionernas och säkerhetsinstitutionernas ledamöter. Parlamentet uppmanar Enisa och andra berörda organ att hjälpa medlemsstaterna att säkerställa sammanslagning och utbyte av resurser samt att undvika dubbelarbete.

31.  Europaparlamentet uppmanar enträget medlemsstaterna att göra forskning och utveckling till en grundpelare för it-säkerhet och it-försvar och att uppmuntra utbildning av ingenjörer som är specialiserade på skydd av informationssystem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppfylla sina åtaganden att öka försvarsutgifterna för forskning och utveckling till minst 2 %, särskilt beträffande it-säkerhet och it-försvar.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lägga fram program för att främja och öka både privata och företagsbaserade användares kunskaper om en allmän säker användning av internet, informationssystem och kommunikationsteknik. Parlamentet föreslår att kommissionen lanserar ett offentligt EU-omfattande utbildningsinitiativ i denna fråga. Medlemsstaterna uppmanas att inkludera utbildning om it-säkerhet i skolornas läroplaner från så tidig ålder som möjligt.

Offentlig-privat samarbete

33.  Europaparlamentet framhåller den avgörande roll som meningsfullt och kompletterande it-säkerhetssamarbete mellan offentliga myndigheter och privat sektor spelar, både på EU-nivå och nationell nivå, i syfte att generera ömsesidigt förtroende. Parlamentet är medvetet om att ytterligare förbättringar av tillförlitligheten och effektiviteten inom berörda offentliga institutioner kommer att bidra till att skapa förtroende och leda till utbyte av viktig information.

34.  Europaparlamentet uppmanar partnerna inom den privata sektorn att överväga att bygga in säkerhetslösningarna redan i själva konstruktionen, när nya produkter, apparater, tjänster och tillämpningar tas fram. Dessutom bör de som tar fram sådana nya produkter, apparater, tjänster och tillämpningar, där säkerheten bildar ett centralt inslag redan i själva konstruktionen, ges incitament för sin verksamhet. Parlamentet begär att det, inom samarbetet med den privata sektorn för att förhindra och beivra it-angrepp, ska finnas minimistandarder för insyn och mekanismer för ansvarsutkrävande.

35.  Europaparlamentet påminner om att skyddet av kritisk informationsinfrastruktur omfattas av EU:s strategi för den inre säkerheten, i samband med arbetet för att förbättra säkerheten för medborgare och företag på internet.

36.  Europaparlamentet efterlyser en ständig dialog med dessa parter om hur informationssystem bäst bör utnyttjas och göras motståndskraftiga och om den ansvarsfördelning som krävs för att dessa system ska vara säkra och fungera korrekt.

37.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna, EU-institutionerna och den privata sektorn bör, i samarbete med Enisa, vidta åtgärder för att öka informationssystemens säkerhet och integritet, i syfte att förebygga angrepp och minimera deras konsekvenser. Parlamentet stöder kommissionen i dess arbete med att lägga fram miniminormer och certifieringssystem för it-säkerhet för företag samt ge rätt incitament till den privata sektorns säkerhetsförbättrande strävanden.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaternas regeringar att uppmuntra den privata sektorn och det civila samhällets aktörer att låta it-krishantering ingå i krishanteringsplaner och riskanalyser. Parlamentet pekar vidare på behovet av att införa utbildning för ökad medvetenhet om grundläggande it-säkerhet och it-hygien för samtlig personal.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna och berörda byråer och organ utveckla ramar och instrument för ett snabbt system för informationsutbyte som kan garantera anonymitet vid rapportering av it-incidenter för den privata sektorn samt göra det möjligt för offentliga aktörer att ständigt hålla sig uppdaterade och vid behov tillhandahålla stöd.

40.  Europaparlamentet betonar att EU måste främja utvecklingen av en konkurrenskraftig och innovativ marknad för it-säkerhet inom EU i syfte att göra det lättare för små och medelstora företag att verka inom detta område, vilket bidrar till att öka den ekonomiska tillväxten och skapa nya arbetstillfällen.

Internationellt samarbete

41.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att inta en föregripande hållning i fråga om it-säkerhet och integrera aspekten it-säkerhet i alla sina åtgärder, i synnerhet i förhållande till tredjeländer. Parlamentet kräver att samarbetet och utbytet av information påskyndas när det gäller att komma till rätta med it-säkerhetsproblem med tredjeländer.

42.  Europaparlamentet betonar att genomförandet av en övergripande it-säkerhetsstrategi inom EU är en förutsättning för att man ska kunna fastställa vilken typ av effektivt internationellt samarbete kring it-säkerhet som krävs för att bekämpa gränsöverskridande it-hot.

43.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har undertecknat eller ratificerat Europarådets konvention om it-relaterad brottslighet (Budapestkonventionen) att göra det utan ytterligare dröjsmål. Parlamentet stöder kommissionen och Europeiska utrikestjänsten i deras ansträngningar att främja konventionen och dess värden bland tredjeländer.

44.  Europaparlamentet är medvetet om behovet av internationellt överenskomna och samordnade åtgärder mot it-hot. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att i alla forum men framför allt FN ta ledningen i arbetet för ett bredare internationellt samarbete och en slutlig överenskommelse om hur man ska fastställa en samsyn på uppförandenormer på internet och att även främja samarbetet för att ta fram avtal om kontroll av it-vapen.

45.  Europaparlamentet uppmuntrar kunskapsutbyten om it-säkerhet med Briks-länderna och andra länder med framväxande ekonomier, för att undersöka möjligheterna till gemensamma reaktioner mot växande it-brottslighet, it-hot och it-angrepp på både civil och militär nivå.

46.  Europaparlamentet uppmanar enträget Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att inta en föregripande hållning inom relevanta internationella forum och organisationer, särskilt FN, OSSE, OECD och Världsbanken, i syfte att tillämpa befintlig internationell rätt och uppnå konsensus om normer för ansvarsfullt statligt agerande om it-säkerhet och it-försvar, och genom att samordna medlemsstaternas ståndpunkter i syfte att främja EU:s grundläggande värden och politik inom it-säkerhet och it-försvar.

47.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inom ramen för sina dialoger, förbindelser och samarbetsavtal med tredjeländer, särskilt i de fall då tekniskt samarbete eller utbyte tas upp, insistera på minimikrav för att förebygga och bekämpa it-brottslighet och it-angrepp samt miniminormer för it-säkerhet.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta och bistå tredjeländer, vid behov, i deras arbete med att bygga upp sin kapacitet för it-säkerhet och it-försvar.

Samarbete med Nato

49.  Europaparlamentet upprepar att EU och Nato, med utgångspunkt i deras gemensamma värderingar och strategiska intressen, har ett särskilt ansvar och kapacitet att ta itu med de växande utmaningarna inom it-säkerhet på ett mer effektivt sätt och i nära samarbete genom att söka möjliga sätt att komplettera varandra, utan dubbelarbete och med respekt för deras respektive ansvarsområden.

50.  Europaparlamentet betonar behovet av sammanslagning och utbyte på ett praktiskt plan, med hänsyn till EU:s och Natos kompletterande strategi för it-säkerhet och it-försvar. Parlamentet poängterar behovet av närmare samarbete, särskilt när det gäller planering, teknik, utbildning och utrustning med hänsyn till it-säkerhet och it-försvar.

51.  Med utgångspunkt i befintlig kompletterande verksamhet inom utvecklingen av försvarskapacitet uppmanar Europaparlamentet enträget alla relevanta organ i EU som arbetar med it-säkerhet och it-försvar att fördjupa sitt praktiska samarbete med Nato i syfte att utbyta erfarenheter och lära sig hur man bygger motståndskraft åt EU:s system.

Samarbete med Förenta staterna

52.  Europaparlamentet anser att EU och Förenta staterna bör fördjupa sitt ömsesidiga samarbete för att motverka it-angrepp och it-brottslighet, eftersom detta blev de transatlantiska förbindelsernas huvudfråga efter toppmötet mellan EU och Förenta staterna i Lissabon 2010.

53.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av EU:s och Förenta staternas gemensamma arbetsgrupp för it-säkerhet och it-brottslighet under toppmötet mellan EU och Förenta staterna i november 2010. Parlamentet stöder gruppens strävan att inbegripa frågor om it-säkerhet i den translantiska politiska dialogen.

54.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen och den amerikanska regeringen, genom EU:s och Förenta staternas gemensamma arbetsgrupp, tillsammans utarbetar ett gemensamt program och en färdplan mot gemensamma/synkroniserade transkontinentala it-övningar under 2012–2013. Parlamentet noterar att den första it-övningen mellan EU och Förenta staterna gjordes 2011.

55.  Europaparlamentet understryker att både internet och dess användare till största delen finns inom Förenta staterna och EU och att dessa bägge därför måste arbeta tillsammans för att skydda sina medborgares rättigheter och friheter att använda internet. Parlamentet understryker att nationell säkerhet visserligen är ett högprioriterat mål, men att internet också behöver inte bara säkerhet utan också skydd.

o
o   o

56.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden/den höga representanten, Europeiska försvarsbyrån, Enisa och Nato.

(1) EUT L 345, 23.12.2008, s. 75.
(2) EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 63.
(3) Antagna texter, P7_TA(2011)0228.
(4) Antagna texter, P7_TA(2012)0207.
(5) Antagna texter, P7_TA(2011)0406.
(6) Antagna texter, P7_TA(2012)0237.
(7) http://www.ohchr.org/EN/HRBodies/HRC/RegularSessions/Session20/Pages/ResDecStat.aspx


Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens roll i händelse av klimatorsakade kriser eller naturkatastrofer
PDF 276kWORD 35k
Europaparlamentets resolution av den 22 november 2012 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens roll vid klimatstyrda kriser och naturkatastrofer (2012/2095(INI))
P7_TA(2012)0458A7-0349/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 42 och 43,

–  med beaktande av artikel 196 om civilskydd och artikel 214 om humanitärt bistånd i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 18 juli 2011 om EU:s klimatdiplomati(1),

–  med beaktande av Europeiska utrikestjänstens och kommissionens gemensamma diskussionsunderlag kring klimatdiplomati som lades fram i 9 juli 2011(2),

–  med beaktande av 2008 års gemensamma rapport som den höge representanten Javier Solana och Europeiska kommissionen lade fram för Europeiska rådet om klimatförändring och internationell säkerhet och dess rekommendationer om uppföljning(3),

–  med beaktande av kommissionens rapport ”För en europeisk civilförsvarsstyrka: Europe Aid” från maj 2006,

–  med beaktande av rådets beslut av den 8 november 2007 om inrättandet av en gemenskapsmekanism för civilskydd(4), kommissionens meddelande ”Förstärkning av den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer: civilskyddets och det humanitära biståndets roll” av den 26 oktober 2010 (COM(2010)0600) och parlamentets resolution av den 27 september 2011(5),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut av den 20 december 2011 om en civilskyddsmekanism för unionen (COM(2011)0934),

–  med beaktande av kommissionens meddelande från 2008 om Europeiska unionen och Arktis (COM(2008)0763) och parlamentets resolution av den 20 januari 2011 om en hållbar EU-politik för de nordligaste regionerna(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2011 om finanskrisens följder för försvarssektorn i EU:s medlemsstater(7),

–  med beaktande av slutsatserna från konferensen i Berlin i oktober 2011 som hade temat ”från klimatförhandlingar till klimatdiplomati” och konferensen i London i mars 2012 som hade temat ”en 2000-talsdialog om klimat och säkerhet”,

–  med beaktande av uttalandet från FN:s säkerhetsråds ordförande i juli 2011 om klimatförändring och internationell säkerhet(8),

–  med beaktande av 2011 och 2012 års rapporter från FN:s miljöprogram med titeln ”Livelihood security: Climate change, conflict and migration in the Sahel”(9),

–  med beaktande av FN:s dokument angående principerna om människors säkerhet och ansvaret för skydd(10),

–  med beaktande av FN:s riktlinjer för användning av militära och civila försvarsresurser vid katastrofinsatser (Osloriktlinjerna)(11) och riktlinjerna från FN:s permanenta samordningskommitté för användning av militära och civila försvarsresurser till stöd för humanitära insatser från FN:s sida i komplexa nödsituationer (MCDA-riktlinjerna),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet (SEC(2007)0781, SEC(2007)0782, COM(2007)0317) och den gemensamma förklaringen om europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd(12),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0349/2012).

Allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet konstaterar att klimatförändringen påverkar global säkerhet, fred och stabilitet.

2.  Europaparlamentet ser det som oroande att frågan om klimatförändringarna, som utgör det störta hotet mot den globala säkerheten, under de senaste fyra åren kommit att överskuggas i den offentliga debatten av den ekonomiska och finansiella krisen, som även den utgör ett omedelbart globalt hot.

3.  Europaparlamentet anser att ökningen av extrema väderförhållanden på senare år innebär en eskalerande kostnad för den globala ekonomin, inte bara för utvecklingsländerna utan även för världen i stort, både som en direkt kostnad i form av ombyggnad och stöd, men också som en indirekt kostnad i form av ökade kostnader för försäkringar och höjda priser för varor och tjänster. Parlamentet betonar att dessa förhållanden förvärrar hoten mot internationell fred och människors säkerhet.

4.  Europaparlamentet påpekar att naturkatastrofer, som förvärras av klimatförändringarna, i hög grad är destabiliserande, särskilt för utsatta stater. Än så länge finns det dock inte någon konflikt som kan sägas ha uppstått enbart på grund av klimatförändringarna. Befolkningsgrupper tvingas flytta på grund av att de drabbats av minskande tillgång till dricksvatten och livsmedel till följd av naturkatastrofer, som förvärras av klimatförändringarna. Därmed utsätts den ekonomiska, sociala och administrativa kapaciteten för stora påfrestningar i redan bräckliga regioner eller sönderfallande stater, vilket i sin tur skapar konflikt och påverkar den allmänna säkerheten negativt. Parlamentet påminner om att dessa förhållanden skapar konkurrens mellan olika grupper och länder om knappa resurser.

5.  Europaparlamentet medger att komplexa kriser kan förutses, och de bör förhindras genom att man tillämpar en övergripande strategi, som omfattar politikområden där man drar full nytta av de redskap som finns inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp), den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och politiken för humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd. Europaparlamentet konstaterar också att Nato spelade en ledande roll i det första internationella initiativet mot klimatrelaterade säkerhetsutmaningar 2004 när försvarsalliansen och fem andra internationella organisationer(13) förenades i miljö- och säkerhetsinitiativet ENVSEC i syfte att lösa problem som hotar säkerheten i känsliga regioner.

6.  Europaparlamentet inser vikten av att ha en kritisk infrastruktur som stöder den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

7.  Europaparlamentet anser att det kan vara positivt att möta klimatförändringarna genom att koppla samman klimatpolitiken med säkerhetspolitiken, men detta är emellertid bara en del av EU:s insatser mot klimatförändringarna där man försöker använda politiska och ekonomiska redskap för att mildra och anpassa sig till klimatförändringarna.

8.  Europaparlamentet påpekar att EU i sina strategier för externa åtgärder, liksom i sin politik och sina instrument, bör ta hänsyn till hur den internationella säkerheten påverkas av klimatförändringar och naturkatastrofer. Parlamentet påminner dessutom om att det i samband med såväl naturkatastrofer som andra slags katastrofer är viktigt att särskilt fokusera på kvinnor och barn, som är särskilt utsatta vid en krissituation.

9.  Europaparlamentet påminner i detta hänseende om kommissionens mandat för humanitärt bistånd och civilskydd och betonar behovet av att ytterligare utveckla och stärka befintliga redskap.

10.  Europaparlamentet upprepar i detta hänseende hur viktig katastrofriskreducering är för att minska krisernas konsekvenser för sårbara befolkningsgrupper.

11.  Europaparlamentet konstaterar att det är nödvändigt att integrera effekterna av klimatstyrda kriser och därav orsakade naturkatastrofer i den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens strategier och operativa planer före, under och efter alla eventuella naturliga eller humanitära kriser som kan uppstå. Det är också nödvändigt att skapa krisplaner för de mest riskutsatta områdena, samtidigt som de humanitära principerna i Lissabonfördraget respekteras. Parlamentet efterlyser även praktiskt samarbete, till exempel samarbetsövningar.

12.  Europaparlamentet betonar att man, i och med att man skapar en effektiv plan för hur man ska hantera konsekvenserna av klimatförändringarna, inte bara måste förbättra de konfliktförebyggande åtgärderna och krishanteringen utan även kapaciteten för analys och förvarning.

13.  Europaparlamentet påminner om att Lissabonfördraget kräver att EU utvecklar civila och militära resurser för internationell krishantering över hela det spektrum av uppgifter som beskrivs i artikel 43, särskilt konfliktförebyggande, humanitära insatser och räddningsinsatser, militära rådgivnings- och biståndsinsatser, fredsbevarande och stabiliseringsåtgärder efter konflikter. Samtidigt anser parlamentet att man bör undvika att skapa flera redskap med samma funktion och att man bör göra en klar avgränsning mellan redskap som ryms inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens område och de som inte gör det i enlighet med artiklarna 196 och 214 i EUF-fördraget. Parlamentet påminner även om att man bör undvika att skapa nya redskap som har samma funktion som redan etablerade redskap för humanitärt bistånd och civilskydd som ligger utanför den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens område.

14.  Europaparlamentet inser att militären har kapacitet och resurser för miljöinformationsinsamling, riskbedömning, humanitärt bistånd, katastrofhjälp och evakuering och att denna kapacitet och dessa resurser har en ytterst viktig roll att spela när det gäller förvarningssystem, hantering av klimatstyrda kriser och katastrofinsatser.

15.  Europaparlamentet påpekar att det genom Lissabonfördraget har införts nya bestämmelser (artiklarna 21–23, 27, 39, 41.3, 43–46 i EU-fördraget), särskilt bestämmelser som rör startfonden i artikel 41.3, och att dessa ännu inte har genomförts.

16.  Europaparlamentet påpekar att EU borde utöka sitt samarbete med FN, Afrikanska unionen (AU) och OSSE, bland annat inom ramen för miljö- och säkerhetsinitiativet ENVSEC, för att göra gemensamma analyser och tillsammans möta de utmaningar som klimatförändringarna innebär.

17.  Europaparlamentet betonar värdet av civil-militärt samarbete i kriser som de i Haiti, Pakistan och New Orleans. Dessa samarbeten visade att militären kan vara till stor hjälp vid klimatstyrda kriser och naturkatastrofer genom att tillhandahålla direkt och snabb hjälp till drabbade områden och befolkningsgrupper.

18.  Europaparlamentet välkomnar att frågan om klimatförändringar har blivit mer och mer central i den globala säkerhetsdebatten, särskilt sedan 2007 då FN:s säkerhetsråd för första gången debatterade klimatförändringarna och dess konsekvenser för den internationella säkerheten. Parlamentet värdesätter de insatser som EU och dess medlemsstaters regeringar har gjort för att kunna ta upp frågan i FN:s säkerhetsråd i juli 2011 och i utrikesrådets slutsatser om klimatdiplomati.

Behovet av politisk vilja och handling

19.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att som ansvarig för att genomdriva EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik

   a) där så är lämpligt vid analys av kriser och konflikthot ta hänsyn till klimatförändringen och naturkatastrofer och dessas implikationer för säkerhet och försvar,
   b) undersöka vilka länder och/eller regioner som kan anses löpa störst risk för konflikt och instabilitet som en följd av klimatförändringen och naturkatastrofer, upprätta en förteckning över dessa länder/regioner och i de årliga Gusprapporterna informera om hur EU:s politik och instrument för att möta dessa utmaningar används i de länder och regioner som finns med på förteckningen,
   c) förbättra EU:s förmåga att i praktiken säkerställa förebyggande av konflikter, krishantering och återuppbyggnad efter en kris och att med kommissionen och EU:s utvecklingspolitik nära samordna insatserna för att hjälpa partnerländerna, dels när det gäller att stå emot klimatförändringar, dels i samband med andra aspekter av anpassning till klimatförändringarna,
   d) i nära samarbete med kommissionen anpassa EU:s långsiktiga planering av sin civila och militära kapacitet och förmåga i enlighet med detta.

20.  Europaparlamentet anser att EU måste lägga fram en förteckning över de utmaningar man står inför i områden som Arktis, Afrika, arabvärlden och Himalaya och Tibetanska högplatån (”den tredje polen”), särskilt risken för konflikter över vattentillgångar.

21.  Europaparlamentet betonar vikten av att både fortsätta med och förbättra EU:s humanitära bistånd och utvecklingsbistånd som ska användas för anpassning vid klimatstyrda kriser och naturkatastrofer och ökning av motståndskraften mot dem, samt till katastrofinsatser, stöd och mildring av konsekvenserna och utvecklingsinsatser efter krisen. Initiativ som katastrofriskreducering och sammankoppling av katastrofinsatser, återuppbyggnad och utveckling är viktiga. Kommissionen uppmanas därför att integrera denna typ av program och åtgärder i sitt humanitära bistånd och särskilt i sitt utvecklingsbistånd. Parlamentet välkomnar den större roll som man har föreslagit att EU:s civilskyddsmekanism ska spela, särskilt utanför Europeiska unionen.

22.  Europaparlamentet välkomnar miljö- och säkerhetsinitiativet ENVSEC, som skapats av UNDP, Unep, OSSE, Nato, Unece och det regionala miljöcentrumet för Central- och Östeuropa(14) för att hantera utmaningarna vad gäller människors säkerhet och naturmiljön genom att dela med sig av kunskap och resurser till länder i Centralasien, Kaukasus och Sydösteuropa. ENVSEC har än så länge endast haft begränsade effekter, men det har ändå fungerat som ett viktigt redskap för institutionell samordning och som en startpunkt för processintegrering.

23.  Europaparlamentet understryker att EU bör arbeta med de mest riskutsatta regionerna och de mest sårbara staterna för att stärka deras förmåga att klara sig. EU skulle ytterligare kunna integrera anpassning och motståndskraft mot klimatförändringar i sina regionala strategier (till exempel strategin för Afrika, Barcelonaprocessen, Svartahavssynergin, EU-strategin för Centralasien och handlingsplanen för Mellanöstern).

24.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen att integrera klimatförändringens eventuella säkerhetskonsekvenser i de viktigaste strategierna, policydokumenten och finansieringsinstrumenten för yttre åtgärder samt den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

25.  Europaparlamentet uppmärksammar det faktum att energitrygghet är nära relaterat till klimatförändringen och anser att energitryggheten måste förbättras genom en minskning av EU:s beroende av fossila bränslen, t.ex. fossila bränslen som importeras från Ryssland via ledningar. Parlamentet påminner om att dessa ledningar riskerar att skadas på grund av att permafrosten smälter, och framhåller att förändringen i Arktis är en av de största effekter som klimatförändringarna kommer att ha på EU:s säkerhet. Denna riskökande faktor måste hanteras genom en lämplig EU-strategi för Arktis och genom en bättre politik för EU-producerad förnybar energi och energieffektivitet som i betydande grad minskar unionens beroende av externa källor och därigenom förbättrar säkerhetssituationen.

26.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska försvarsbyrån och försvarsmakterna i medlemsstaterna att utveckla miljövänliga och energisnåla tekniker, där man maximalt utnyttjar potentialen i förnybara energikällor.

27.  Europaparlamentet välkomnar de senaste försöken att stärka samordningen mellan Nato och EU när det gäller kapacitetsutveckling. Parlamentet inser det starka behovet av att identifiera de ömsesidiga fördelarna med samarbete, samtidigt som de båda organisationernas specifika ansvarsområden respekteras. Parlamentet betonar behovet av att finna och skapa synergier, dels för projekt som innebär sammanslagning och gemensamt utnyttjande, dels för projekt kring ett ”smart försvar” (Nato) som skulle kunna tas i bruk i händelse av naturkatastrofer och klimatstyrda kriser.

28.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att ge högsta prioritet åt att utnyttja alla de möjligheter som ges i Lissabonfördraget för att lägga fram förslag till genomförandet av startfonden (artikel 41.3 i EU-fördraget). Därvid bör man även beakta eventuella framtida projekt för sammanslagning och gemensamt utnyttjande, gemensamma funktioner och ett gemensamt, permanent förråd av utrustning som kan tas i bruk vid civila kriser.

Behovet av en ny anda: strategiska och begreppsmässiga utmaningar

29.  Europaparlamentet konstaterar att man skulle kunna låta de negativa effekterna av klimatförändringar och naturkatastrofer på fred, säkerhet och stabilitet ingå i alla strategiska dokument från Gusp/GSFP, vilka utgör riktlinjer för planering och genomförande av enskilda politiska insatser och uppdrag.

30.  Europaparlamentet noterar att men med tidig utvärdering och faktainsamling skulle kunna säkerställa att EU sätter in de lämpligaste resurser som finns att tillgå vid kriser och att man så fort det går sänder ut insatsgrupper med tvärkompetens bestående av civila, militära och civil-militära experter.

31.  Europaparlamentet understryker att EU måste ha tillgång till korrekta och snabba analyser för att kunna åtgärda och förutse säkerhetsproblem som orsakas av klimatförändringar. Resurserna i den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken är en bra källa till information i detta avseende. EU bör vidta åtgärder för att utveckla möjligheterna att samla in och analysera information genom sådana strukturer som EU:s delegationer, EU:s satellitcentrum och EU:s lägescentral.

32.  Europaparlamentet anser att system för tidig varning och tidiga förebyggande åtgärder med hänsyn till de negativa konsekvenserna av klimatförändringar och naturkatastrofer är beroende av tillräckliga mänskliga resurser och metoder när det gäller datainsamling och analys. Parlamentet anser att berörda enheter inom Europeiska utrikestjänsten med ansvar för säkerhet, berörda kommissionsavdelningar och de geografiska enheterna i sitt arbete även bör utföra analyser av vilka konsekvenser naturkatastrofer kan få för den internationella säkerheten och politiska stabiliteten. Utrikestjänstens och kommissionens personal bör få utbildning i hur de kan övervaka vilka effekter naturkatastrofer har på krisutveckling, politisk stabilitet och säkerhet. Parlamentet begär att det utvecklas gemensamma kriterier för analys och riskbedömning och att det upprättas ett gemensamt varningssystem.

33.  Europaparlamentet uppmuntrar berörda organ inom Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att förbättra samordningen av lägesanalyser och politisk planering samt det systematiska utbytet av information i frågor som rör klimatförändringar och naturkatastrofer. Parlamentet uppmanar de berörda organen inom utrikestjänsten att använda de kanaler som finns för kommunikation och utbyte av information med relevanta organ inom kommissionen, i synnerhet generaldirektoratet för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo), men även med FN:s organ och program samt Nato. Parlamentet påpekar att de civila och militära strukturerna med uppgift att möta klimatstyrda kriser och naturkatastrofer bör ha ett nära samarbete med alla organisationer i det civila samhället, humanitära organisationer och icke-statliga organisationer.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta katastrofplaner för hur EU ska agera i fall då naturkatastrofer och klimatstyrda kriser inträffar utanför EU:s gränser men där dessa händelser direkt eller indirekt påverkar säkerheten inom EU (till exempel i form av klimatflyktingströmmar).

35.  Europaparlamentet välkomnar varmt de åtgärder som vidtogs 2011 på EU-utrikesministernivå under det polska ordförandeskapet och i FN:s säkerhetsråd under det tyska ordförandeskapet för att närmare utreda sambandet mellan klimatförändringen och dess konsekvenser för säkerheten.

36.  Europaparlamentet anser att anpassningar och ändringar som möter konsekvenserna av klimatförändringar och naturkatastrofer kan göras i de viktigaste policydokumenten inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), bland annat EU:s koncept för militär planering på politisk och strategisk nivå(15), EU:s koncept för militär ledning och kontroll(16), EU:s stridsgruppskoncept(17) samt EU:s militära snabbinsatskoncept(18), liksom i handlingar som är relevanta för civila GSFP-uppdrag, till exempel EU:s övergripande planeringskoncept, EU:s koncept för planering av polisiära insatser och riktlinjerna för lednings- och kontrollstrukturen under EU:s civila krishanteringsinsatser(19).

37.  Europaparlamentet anser att de civila och militära resurserna bör utvecklas på ett sådant sätt att de kan sättas in i händelse av naturkatastrofer eller klimatstyrda kriser. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt utveckling av militära resurser och i synnerhet processen för sammanslagning och gemensamt utnyttjande. Dessutom bör Europeiska försvarsbyrån spela en större roll i detta sammanhang.

Behovet av institutionell kreativitet: instrument och resurser

38.  Europaparlamentet påminner om att effektiva insatser vid kriser som naturkatastrofer ofta förutsätter att man använder både civila och militära resurser och att det finns ett nära samarbete mellan dem. Det är ytterst viktigt att man identifierar de särskilda områden och brister där militära resurser kan fylla ett behov.

39.  Europaparlamentet betonar behovet av att utarbeta en särskild förteckning över militära och civila GSFP-resurser som har särskild betydelse i kampen mot klimatförändringar och naturkatastrofer och vid GSFP-uppdrag. När denna förteckning upprättas bör särskild hänsyn tas till den rådgivande gruppens arbete om användning av militära och civila försvarsresurser. Sådana resurser omfattar bland annat tekniska resurser som tillfälliga byggprojekt och drift av hamn- och flygplatsinfrastruktur, operativ styrning av luft- och sjötransporter, kommunikationsinfrastruktur, mobila sjukhus med bland annat intensivvård, kommunikationsinfrastruktur, vattenrening och bränsleplanering. Parlamentet uppmanar rådet och Europeiska försvarsbyrån att som en del av 2013 års översyn av kapacitetsutvecklingsprogrammet förena de aktuella förteckningarna över civila och militära resurser med dem som krävs för att möta de utmaningar som klimatförändringarna innebär. Försvarsbyrån bör lägga fram nödvändiga förslag för att avhjälpa brister i dessa förteckningar.

40.  Europaparlamentet betonar behovet av att på grundval av redan befintliga resurser, såsom EU:s stridsgrupper och det europeiska kommandot för flygtransporter, undersöka möjligheten att skapa fler gemensamma funktioner som är relevanta för insatser som kan möta effekterna av klimatförändringar eller naturkatastrofer.

41.  Europaparlamentet betonar behovet av att undersöka om det går att förbättra försvarets energieffektivitet och miljövänlighet både hemma och utomlands genom att bland annat undersöka potentialen hos förnybara energikällor. Parlamentet påminner om att försvaret i en EU-medlemsstat förbrukar lika mycket energi som en stor europeisk stad och att de militära strukturerna därför bör vara lika innovativa när det gäller att minska sitt ekologiska fotavtryck. Parlamentet välkomnar därför rapporten ”Greening the Blue Helmets: Environment, Natural Resources and UN Peacekeeping Operations”, som gavs ut i maj 2012 av Unep, FN:s avdelning för fredsbevarande operationer (UNDPKO) och FN:s avdelning för fredsbevarande operationer och fältstöd (UNDFS). Inom det amerikanska försvaret(20) har man i flera år aktivt försökt att minska energiberoendet genom att använda hållbara energikällor och öka energieffektiviteten i all försvarsverksamhet och militär infrastruktur.

42.  Europaparlamentet betonar även behovet av att låta den allmänna utvecklingen inom det europeiska försvarets industriella bas verka i linje med de särskilda krav som ställs av klimatstyrda kriser och naturkatastrofer. Parlamentet begär att Europeiska försvarsbyrån får en stärkt roll i denna process i nära samarbete med EU:s militära kommitté. Parlamentet uppmanar de båda GSFP-organen att säkerställa att det i programmen för upphandling och kapacitetsutveckling avsätts tillräckliga ekonomiska medel och andra resurser till de särskilda behov som uppstått för att möta klimatförändringar och naturkatastrofer.

43.  Europaparlamentet uppmanar försvaret att ta sitt ansvar när det gäller hållbar miljö, och tekniska experter uppmanas att försöka hitta metoder för miljövänliga insatser, allt från att minska utsläppen till att förbättra återvinningsmöjligheterna.

44.  Europaparlamentet understryker behovet av att inom ramen för nästa fleråriga budgetplan 2014–2020 upprätthålla och förstärka en helhetssyn som innebär att man vid naturkatastrofer och klimatrelaterade kriser ska sätta in alla relevanta instrument som EU har till sitt förfogande för att mildra konsekvenserna. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om ett förnyat stabilitetsinstrument, som redan nu tar hänsyn till klimatförändringens och naturkatastrofers negativa effekter på säkerheten, freden och den politiska stabiliteten.

45.  Europaparlamentet kräver att de ekonomiska konsekvenserna av sådana förslag undersöks och att de beaktas vid EU:s budgetöversyn.

46.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att skicka ut experter på klimatsäkerhet till EU:s delegationer i de mest drabbade länderna och regionerna i syfte att stärka unionens kapacitet avseende tidig varning och information om eventuella kommande konflikter.

47.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att stärka samordningen mellan EU och dess grannländer när det gäller att utveckla insatskapaciteten för klimatstyrda kriser.

48.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att propagera för att man tar hänsyn till klimatförändrings- och miljöskyddsaspekter när man planerar och genomför militära, civil-militära och civila operationer på olika platser i världen.

49.  Europaparlamentet välkomnar tanken om att det ska inrättas ett särskilt FN-sändebud för klimatsäkerhet.

50.  Europaparlamentet efterlyser samordningsmekanismer som ska upprättas mellan EU som helhet och de medlemsstater som i framtiden kan agera i enlighet med bestämmelserna om ett permanent strukturerat samarbete, detta för att säkra att deras insatser är i överensstämmelse med EU:s övergripande strategi på detta område.

51.  Europaparlamentet anser att undervisning i hur naturkatastrofer och klimatstyrda kriser påverkar den internationella och europeiska säkerheten bör ingå i kursplanen på Europeiska säkerhets- och försvarsakademin.

52.  Europaparlamentet uppmanar EU att undersöka klimatförändringarnas säkerhetskonsekvenser i dialog med tredjeländer, särskilt med viktiga partnerländer som Indien, Kina och Ryssland. För att kunna åstadkomma verkligt effektiva insatser måste man arbeta multilateralt och göra gemensamma investeringar med tredjeländer. EU skulle också kunna bygga upp ett samarbete med militära myndigheter i tredjeländer med gemensamma utvecklings- och utbildningsinsatser.

o
o   o

53.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, parlamenten i EU:s medlemsstater, Natos parlamentariska församling, Natos generalsekreterare, FN:s generalförsamling samt till FN:s generalsekreterare.

(1) http://ec.europa.eu/clima/events/0052/council_conclusions_en.pdf
(2) http://eeas.europa.eu/environment/docs/2011_joint_paper_euclimate_diplomacy_en.pdf
(3) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/reports/99387.pdf
(4) EUT L 314, 1.12.2007, s. 9.
(5) Antagna texter, P7_TA(2011)0404.
(6) EUT C 136 E, 11.5.2012, s.71.
(7) Antagna texter, P7_TA(2011)0574.
(8) http://www.un.org/News/Press/docs/2011/sc10332.doc.htm
(9) www.unep.org/disastersandconflicts
(10) Punkterna 138 och 139 i FN:s världstoppmötes slutdokument 2005, FN:s säkerhetsråds resolution från april 2006 (S/RES/1674), rapporten från FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon ”Implementing the Responsibility to Protect” av den 15 september 2009 och den resolution om ansvaret för skydd som FN:s generalförsamling antog den 7 oktober 2009 (A/RES/63/308).
(11) http://www.unhcr.org/refworld/docid/47da87822.html
(12) Gemensam förklaring från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen (2008/C 25/01).
(13) FN:s miljöprogram (Unep), FN:s utvecklingsprogram (UNDP), Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), FN:s ekonomiska kommission för Europa (Unece) och Regionalt miljöcentrum för Central- och Östeuropa.
(14) FN:s utvecklingsprogram (UNDP), FN:s miljöprogram (Unep), Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), FN:s ekonomiska kommission för Europa (Unece) och Regionalt miljöcentrum för Central- och Östeuropa.
(15) http://register.consilium.europa.eu/pdf/en/08/st10/st10687.en08.pdf
(16) – 10688/08 – hemligstämplat.
(17) http://register.consilium.europa.eu/pdf/en/08/st10/st10690.en08.pdf
(18) http://register.consilium.europa.eu/pdf/en/09/st05/st05654.en09.pdf
(19) dok 13983/05 – dok. 6923/1/02 – dok. 9919/07.
(20) Powering America’s Defence: Energy and the Risks to National Security, maj 2009. http://www.cna.org/sites/default/files/Powering%20Americas%20Defense.pdf


Förhandlingar om ett förstärkt partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Kazakhstan
PDF 157kWORD 35k
Europaparlamentets resolution av den 22 november 2012 med Europaparlamentets rekommendationer till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om förhandlingarna om det nya utvidgade partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Kazakstan (2012/2153(INI))
P7_TA(2012)0459A7-0355/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet som upprättar ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kazakstan, å andra sidan, som trädde i kraft den 1 juli 1999(1),

–  med beaktande av förhandlingarna som rådet bemyndigade den 24 maj 2011 och inledde i Bryssel i juni 2011 om ett utvidgat partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Kazakstan,

–  med beaktande av resolutionerna om Kazakstan, speciellt av den 15 mars 2012(2) och av den 17 september 2009 om fallet Jevgenij Zhovtis i Kazakstan(3), samt av den 7 oktober 2010 om Internationella dagen mot dödsstraffet(4),

–  med beaktande av resolutionen av den 15 december 2011 om en EU-strategi för Centralasien(5),

–  med beaktande av EU:s strategi för ett nytt partnerskap med Centralasien ”EU och Centralasien: strategi för ett nytt partnerskap”, som antogs av Europeiska rådet den 21-22 juni 2007, och lägesrapporterna av den 24 juni 2008 och den 28 juni 2010,

–  med beaktande av EU:s uttalanden om Kazakstan i OSSE:s ständiga råd av den 3 november och den 22 december 2011 samt den 19 januari, den 26 januari och den 9 februari 2012 och uttalandena av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, om händelserna i staden Zjanaozen den 17 december 2011 samt hennes uttalande av den 17 januari 2012 om parlamentsvalet i Kazakstan den 15 januari 2012,

–  med beaktande av uttalandet om de preliminära resultaten och slutsatserna från det OSSE/ODIHR-ledda valobservatörsuppdraget till parlamentsvalet den 15 januari 2012,

–  med beaktande av uttalandet av den 25 januari 2012 av OSSE:s representant för mediefrihet om mediesituationen i Kazakstan,

–  med beaktande av de allmänna bestämmelserna för unionens åtgärder i internationella sammanhang i artikel 21 i EU-fördraget och för förfarandet för att ingå internationella avtal i artikel 218 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av den höga representantens åtaganden i hennes skrivelser av den 24 november 2011 och den 11 maj 2012 om en mekanism för övervakning av genomförandet av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Turkmenistan, i synnerhet artikel 2,

–  med beaktande av punkt 23 i sin resolution av den 16 februari 2012 om parlamentets ståndpunkt om det nittonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter(6),

–  med beaktande av EU:s nya strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati som antogs av EU:s utrikesministrar och slutsatserna som antogs vid det 3179:e mötet i Europeiska unionens råd (utrikesfrågor) den 25 juni 2012,

–  med beaktande av uttalandet om Kazakstan av Danmarks utrikesminister, Villy Søvndal, på den höga representantens, Catherine Ashtons, vägnar inför Europaparlamentet den 14 mars 2012 (A 122/12),

–  med beaktande av artiklarna 90.4 och 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för internationell handel (A7-0355/2012), och av följande skäl:

A.  EU och Kazakstan strävar efter att fördjupa och bredda sina förbindelser med varandra. Såväl invånarna i EU som Kazakstan skulle dra nytta av ett närmare samarbete. Avslutandet av förhandlingarna om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal kommer med största sannolikhet att skapa en omfattande ram för samarbete som bygger på mänskliga och demokratiska rättigheter samt möjligheter till socioekonomisk utveckling och nödvändiga politiska och ekonomiska reformer. Det finns en nära koppling mellan social och ekonomisk utveckling.

B.  Även om rådet endast sällan, och då bara gällande vissa delar, använt sig av tillfälligt avbrytande av tillämpningen av partnerskaps- och samarbetsavtal, kvarstår detta som ett gångbart alternativ vid allvarliga och dokumenterade människorättskränkningar.

C.  Kazakstan har spelat en positiv roll i Centralasien med sina insatser för att utveckla goda grannförbindelser med angränsande länder, återuppta det regionala samarbetet och under fredliga former lösa alla bilaterala frågor.

D.  För att kunna fullgöra sitt uppdrag att utöva politisk kontroll behöver Europaparlamentet ha tillgång till all information när det gäller att nära följa utvecklingen i Kazakstan och genomförandet av partnerskaps- och samarbetsavtalet i överensstämmelse med sina rekommendationer och resolutioner.

E.  Kazakstan har antagits till Europarådets Venedigkommission. Under förhandlingarna om ett utvidgat partnerskaps- och samarbetsavtal bör EU och Kazakstan finna ett gemensamt språk för mänskliga rättigheter och demokrati.

F.  Kazakstan innehade ordförandeskapet för OSSE under 2010. Åtagandena om att göra medielagstiftningen förenlig med internationella standarder, avreglera registreringskraven för politiska partier senast 2008 och integrera rekommendationerna från kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) i vallagstiftningen måste ännu fullgöras.

G.  Trots den kazakstanska regeringens uttalade ambitioner att stärka landets demokratiska process och genomföra valet i linje med internationella standarder uppfyllde parlamentsvalet som hölls den 15 januari 2012 inte OSSE:s standarder, med tanke på de utbredda oegentligheterna i samband med röstningen och att de villkor som krävs för ett verkligt flerpartival inte uppfylldes.

H.  Efter de tragiska händelserna i december 2011 i Zjanaozen har det förekommit att oppositionspartier, oberoende medier, fackföreningar, aktivister och människorättsförsvarare utsatts för förtryck, bland annat i form av frihetsberövanden som skett utan bevis på lagöverträdelser och som skulle kunna ses som politiskt motiverade.

I.  Det pågår en öppen och konstruktiv dialog mellan Europaparlamentet, officiella företrädare för Kazakstan, företrädare för civilsamhället och frivilligorganisationer om frågor av gemensamt intresse.

J.  Nyligen inledde de kazakstanska myndigheterna viktiga insatser i samarbete med frivilligorganisationer i västra Kazakstan för att förbättra situationen för befolkningen i regionen, framför allt för arbetstagare som strejkar.

K.  37 personer har åtalats för att ha anstiftat eller deltagit i massoroligheter. 34 av dessa har dömts, varav 13 kommer att avtjäna fängelsestraff, däribland framstående ledare och aktivister från oljearbetarstrejken, bland annat Talgat Saktaganov, Roza Tuletaeva och Maksat Dosmagambetov. I juli 2012 uppmanade FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, efter sitt tvådagarsbesök i Kazakstan myndigheterna att sanktionera en oberoende internationell utredning av händelserna i Zjanaozen, bakgrunden till dem och deras följder.

L.  Civic Solidaritys internationella övervakningsgrupp drar i sin preliminära rapport slutsatsen att rättegångarna i Zjanaozen inte kan anses vara förenliga med rätten till en rättvis rättegång och att undersökningarna om händelserna i december 2011 varken var fullständiga eller oberoende. De åtalade personerna och vissa vittnen utsattes för kränkningar med avseende på sina rättigheter under tiden före rättegången, enligt uppgift bland annat i form tortyr, nekad tillgång till advokat, hot och användning av falska bevis. De tilltalades vittnesmål under rättegångarna, om misshandel och tortyr när de var frihetsberövade före rättegången, utreddes varken fullt ut, opartiskt eller noggrant på ett sätt som skulle kunna fastställa gärningsmännens ansvar. Den 7 oktober 2012 dödades Aleksandr Bozhenko som varit vittne till de tragiska händelserna i Zjanaozen.

M.  Vladimir Kozlov, ledaren för oppositionspartiet ALGA, har befunnits skyldig till ”att uppvigla till samhällsstörtande verksamhet”, ”att uppmana till att med våld störta den konstitutionella ordningen” och ”att inrätta och leda en organiserad grupp i syfte att begå brott” och har dömts till sju och ett halvt års fängelse. Akzhanat Aminov, en oljearbetare från Zjanaozen, och Serik Sapargali, en civil samhällsaktivist, har dömts för liknande brott till fem års respektive fyra års villkorliga fängelsestraff.

N.  Den 17 februari 2012 undertecknade Kazakstans president flera lagar avsedda att förbättra den rättsliga grunden för förhållandet mellan arbetsmarknadens parter, arbetstagarnas rättigheter och den sociala dialogen samt att stärka domstolsväsendets oberoende. Trots dessa försök respekteras rätten för enskilda att bilda, organisera och registrera oberoende fackföreningar, rätten till kollektiva förhandlingar och strejkrätten inte fullt ut, och ett oberoende rättsväsende saknas. Ändringarna av arbetslagen, i synnerhet de ändrade artiklarna 55, 74, 266, 287, 289, 303 och 305, innebär en tillbakagång när det gäller förhållandet mellan arbetsmarknadens parter, arbetstagares rättigheter och den sociala dialogen och ett brott mot villkoren i ILO:s konventioner och andra internationella konventioner.

O.  EU är en mycket viktig handelspartner för Kazakstan samt den största investeraren i landet. Kazakstan har tydligt gett uttryck för sin önskan att närma sig EU:s standarder och dess sociala och ekonomiska modeller, vilket förutsätter en konsekvent reform av den kazakstanska staten och den offentliga förvaltningen.

P.  Kazakstan spelar en viktig roll när det gäller att uppnå en stabil region och kan komma att bli en brygga mellan EU och hela den centralasiatiska regionen.

Q.  Kazakstan har uppnått viktiga resultat vad avser fattigdomsminskning, folkhälsa och utbildning.

R.  EU är starkt beroende av importen av utvunnen råfosfat för att upprätthålla sitt jordbruk och sin tekniska produktion. Kazakstan levererar vit fosfor till många stater och kommissionen inledde i december 2011 ett anti-dumpningsförfarande mot importen av vit fosfor från Kazakstan.

1.  Europaparlamentet välkomnar Kazakstans politiska vilja och konkreta engagemang för att ytterligare fördjupa partnerskapet med EU och för att inleda förhandlingarna om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Kazakstan.

2.  Europaparlamentet rekommenderar rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik följande:

Förhandlingarna

Politisk dialog och samarbete

Mänskliga rättigheter och grundläggande friheter

Ekonomiskt samarbete

Andra bestämmelser

o
o   o

   (a) Att se till att det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet är en omfattande ram för vidareutveckling av förbindelserna som ska inbegripa alla viktiga områden, bland annat mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning och demokratisering, ungdoms- och utbildningsfrågor, ekonomisk utveckling, handel och investeringar, energi och transport, miljömässig hållbarhet och vattenfrågor, och kampen mot gemensamma hot och utmaningar.
   (b) Att se till att EU:s åtagande är förenligt med andra politikområden inom EU och att principen ”mer ger mer” tillämpas, med särskild inriktning på stöd till politiska, rättsliga, ekonomiska och sociala reformer.
   (c) Att samarbeta nära med Kazakstan för att främja regionalt samarbete och förbättra grannförbindelserna med den centralasiatiska regionen och se till att partnerskaps- och samarbetsavtalet innehåller bestämmelser om regionalt samarbete inom den centralasiatiska regionen, vid behov även genom stöd till förtroendebyggande åtgärder, särskilt på sådana områden som vatten- och naturresursförvaltning, gränsförvaltning och kampen mot extremism och terrorism. Parlamentet rekommenderar att detta samarbete ska främja utbyte av erfarenheter och ta hänsyn till rekommendationer från organisationer inom det civila samhället.
   (d) Att söka Kazakstans stöd i syfte att snabbt kunna inleda en regelbunden säkerhetsdialog på hög nivå mellan EU och Centralasien i ett regionalt format, i syfte att ta itu med gemensamma utmaningar och hot.
   (e) Att samarbeta med Kazakstan, övriga centralasiatiska stater och lokala, regionala och internationella aktörer för att främja säkerhet och utveckling i Afghanistan.
   (f) Att stärka EU:s åtgärder på områdena utbildning, rättsstatlighet, miljö- och vattenfrågor, inbegripet genom de nyligen inrättade stödplattformarna och riktat bistånd. Att inbegripa lokala frivilligorganisationer och civilsamhällets organisationer i EU:s dialog med den kazakstanska regeringen på de områden där det behövs och är möjligt. Mot bakgrund av de rådande svårigheterna med att registrera frivilligorganisationer och organisationer från civilsamhället uppmanas rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att kräva att denna dialog inte begränsas till att omfatta officiellt registrerade frivilligorganisationer och organisationer från civilsamhället.
   (g) Att stimulera Kazakstan till samarbete med grannländerna för att uppnå en gemensam lösning med avseende på Kaspiska havets status.
   (h) Att stödja politiska reformer och institutionellt kapacitetsbyggande genom riktat tekniskt stöd (dvs. utbyte av experter).
   (i) Att se till att partnerskaps- och samarbetsavtalet innehåller klausuler och riktmärken för skydd och främjande av mänskliga rättigheter i enlighet med Kazakstans författning och att i så stor utsträckning som möjligt peka på de normer som Europarådet (Venedigkommissionen), OSSE och FN fastställt och som Kazakstan förbundit sig att följa.
   (j) Att eftertryckligen uppmana de kazakstanska myndigheterna att göra allt för att förbättra människorättssituationen i landet.
   (k) Att betona att framsteg i förhandlingarna om det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet måste sammankopplas med framsteg i de politiska reformerna. Att uppmana Kazakstan att uppfylla sitt åtagande om ytterligare reformer för att bygga upp ett öppet och demokratiskt samhälle som rymmer ett oberoende civilsamhälle och en oberoende opposition och som respekterar grundläggande rättigheter och rättstatsprincipen. Att ge lämpligt stöd till EU:s andel av de reformer som ska genomföras.
   (l) Att uttrycka djup oro över de frihetsberövanden som skett utan bevis på lagöverträdelser och som skulle kunna ses som politiskt motiverade, vilket visar på att Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2012 – där man begärde att alla personer som gripits av politiska skäl ska försättas på fri fot – inte beaktats.
   (m) Att i detta avseende uppmana de kazakstanska myndigheterna att skyndsamt och under opartiska former utreda alla anklagelser om tortyr och misshandel i samband med våldet i Zjanaozen och ställa gärningsmännen till svars. Att även uppmana de kazakstanska myndigheterna att upphäva den vaga kriminella anklagelsen om ”uppvigling till samhällsomstörtande verksamhet” och att i avvaktan på rättegång frige alla politiska aktivister från oppositionen som frihetsberövats på denna grund. Dessutom uppmanas de kazakstanska myndigheterna att se över lagstiftningen om mötesfrihet för att göra den förenlig med Kazakstans internationella skyldigheter vad avser mötesfrihet.
   (n) Att uttrycka stor oro över den rättsliga process som inleddes den 20 november 2012 av Kazakstans riksåklagare med begäran om att de icke registrerade oppositionella sammanslutningarna Alg och Khalyk Maidany och ett antal andra opositionella mediakanaler ska bannlysas som extremister. Att kraftigt understryka att den legitima kampen mot terrorism och extremism inte bör användas som förevändning för att bannlysa oppositionell verksamhet och begränsa yttrandefriheten.
   (o) Att uttrycka djup oro över domarna mot Vladimir Kozlov, Akzhanat Aminov and Serik Sapargali efter en rättegång med flera förfarandemässiga brister, något som ytterligare begränsar den politiska friheten för oppositionen i Kazakstan. Att uppmana de kazakstanska myndigheterna att göra det möjligt för Kozlov, Aminov och Sapargali att överklaga sina domar på ett rättvist och transparent sätt.
   (p) Att insistera på att Kazakstan i ytterligare grad införlivar sin handlingsplan för mänskliga rättigheter i lagstiftningen och fortsätter att genomföra den fullt ut, drar nytta av rekommendationerna från Venedigkommissionen och utnyttjar EU:s tekniska stöd inom ramen för rättsstatsinitiativet.
   (q) Att uppmana Kazakstan att som medlem av Venedigkommissionen visa att den följer Europarådets standarder genom att samarbeta med Venedigkommissionen, bland annat genom att lägga fram särskilda lagförslag och nyligen antagna lagar för kommentarer för Venedigkommissionen och genomföra Venedigkommissionens rekommendationer.
   (r) Att insistera på att de kazakstanska myndigheterna ska göra bindande åtaganden om att göra sitt rättsliga system förenligt med internationella standarder. Att se till att genomförandet underlättar verklig medie-, yttrande- och föreningsfrihet, religions- och trosfrihet och ett oberoende rättsväsende i Kazakstan.
   (s) Att kräva förbättrad tillgång till rättslig prövning och ett oberoende rättsväsende och att kontrollen över och förvaltningen av fängelserna återbördas till justitieministeriet.
   (t) Att kräva att Kazakstan utan ytterligare dröjsmål ska frige fångar som dömts på politiska grunder och avstå från politiskt motiverade gripanden och domar på grundval av vaga kriminella anklagelser som ”uppvigling till samhällsomstörtande verksamhet”.
   (u) Att uppmana de kazakstanska myndigheterna att ändra artikel 164 i den kazakstanska strafflagen om ”uppvigling till samhällsomstörtande verksamhet” och göra lagen förenlig med internationella människorättslagar.
   (v) Att kräva att Kazakstan på nytt överväger de restriktiva ändringarna av förvaltningslagen och den nya religionslagstiftningen och upphör med godtyckliga räder, förhör, hot och böter när det gäller religiösa minoritetsgrupper.
   (w) Att inleda förhandlingar om ett förenklat viseringsförfarande mellan EU och Kazakstan, eftersom detta skulle medföra kännbara fördelar för det ekonomiska, kulturella och vetenskapliga utbytet och öka kontakterna människor emellan.
   (x) Att insistera på att Kazakstan respekterar rekommendationerna från FN:s kommitté mot tortyr och 2009 års rekommendationer från FN:s särskilda rapportör om tortyr. Att uppmana Kazakstan att se till att oberoende frivilligorganisationer deltar i samråd om den kommande reformen av strafflagen och straffprocesslagen.
   (y) Att uppmana Kazakstan att underteckna och ratificera Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.
   (z) Att insistera på att oberoende forum inom det civila samhället inrättas för att bidra till utbyte för alla i ett antal sektorer i syfte att garantera att det civila samhällets önskemål och åsikter hörs och på att åtgärder undersöks för att frigöra ekonomiskt stöd för att uppnå detta mål.
   (aa) Att intensifiera och stärka den årliga människorättsdialogen i syfte att få till stånd kännbara förbättringar, bland annat genom att införa konkreta riktmärken för att mäta framsteg samt avge rapporter till parlamentet.
   (ab) Att intensifiera och bredda utbytesprogrammens räckvidd inom utbildning och kultur. Att uppmuntra till och stödja rättsutbildning av lokala och regionala tjänstemän och ledamöter i brottsbekämpande organ så att de uppfyller EU:s standarder. Att uppmuntra och stödja Kazakstan när det gäller att leda utformningen av ett särskilt utbildningsprogram, för både akademisk utbildning och yrkesutbildning, mellan EU och de centralasiatiska länderna.
   (ac) Att framhålla att fullbordandet av förhandlingarna om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal kommer att få positiva konsekvenser i form av ett djupare ekonomiskt samarbete mellan EU och kazakstanska företag, däribland små och medelstora företag.
   (ad) Att arbeta för lagstiftning som är förenlig med WTO:s bestämmelser, bland annat i fråga om krav på lokalt innehåll enligt avtalet om handelsrelaterade investeringsåtgärder, samt att bana väg för strukturreformer och skapandet av en fungerande marknadsekonomi. Att ge Kazakstan kvalificerat tekniskt bistånd för att bana väg för de strukturella reformer som följer av detta, öka konkurrenskraften och inrätta en marknadsekonomi.
   (ae) Att efterlysa åtgärder för att avskaffa tariffära och icke-tariffära handelshinder i syfte att utöka handeln, särskilt handeln med tjänster och utländska investeringar. Att stödja ambitionerna att harmonisera standarderna för handeln med varor utöver de villkor som fastställts av WTO, vilket också skulle leda till mer omfattande handelsmöjligheter.
   (af) Att betona vikten av samarbete på energiområdet mellan EU och Kazakstan, framför allt när det gäller insatser för att utveckla energikorridoren genom Kaspiska havet. Att säkerställa att EU även i fortsättningen ägnar uppmärksamhet åt stödet till åtgärder för att stärka energitryggheten, utveckla en hållbar energi och få till stånd investeringar i energiprojekt av gemensamt och regionalt intresse.
   (ag) Att se till att Kazakstans deltagande i den av Ryssland ledda tullunionen och Eurasiska ekonomiska unionen inte utgör ett hinder för handeln och det ekonomiska och finansiella samarbetet med EU, för landets fullgörande av de åtaganden som är förenade med ett WTO-medlemskap eller för närmare samarbete mellan EU och Kazakstan. Konkurrens kommer att uppstå om det förstärkta partnerskaps- och samarbetsavtalet försenas. Att vara redo att bistå Kazakstan i dess ansträngningar, om sådana ansträngningar görs, att arbeta för moderna ekonomiska institutioner.
   (ah) Att uppmuntra Kazakstan att visa sitt förnyade åtagande i fråga om utvinningsindustrins öppenhetsinitiativ genom att avskaffa alla rättsliga och lagstiftningsmässiga hinder för ett framgångsrikt genomförande och tillåta att oberoende organisationer från civilsamhället deltar fullt ut i initiativet.
   (ai) Att inkludera ett kapitel om konvergens när det gäller Kazakstans standarder och regleringssystem i förhållande till motsvarande inom EU, särskilt i de sektorer och nyckelområden där handeln mellan EU och Kazakstan har en stor potential.
   (aj) Att betona att vattenfrågor i regionen fortfarande är en av de huvudsakliga källorna till spänningar och potentiella konflikter, och betona vikten av en regional strategi för att skydda och förvalta gemensamma vattentillgångar väl. Att i detta avseende påminna samtliga länder i regionen om vikten av att snarast underteckna och ratificera Esbo- och Århuskonventionerna och främja medverkan av lokala aktörer i beslutsfattandet.
   (ak) Att öka sitt tekniska stöd till Kazakstan när det gäller uthållig vattenhushållning och förvaltning av vattenresurser i allmänhet inom ramen för EU:s vatteninitiativ för Centralasien i syfte att också förbättra förbindelserna mellan länderna uppströms och nedströms i regionen och uppnå hållbara avtal för delade vattenresurser.
   (al) Att stödja och bistå Kazakstan i dess insatser för att rädda Aralsjön inom ramen för handlingsprogrammet från den internationella fonden för insatser som syftar till att rädda Aralsjön.
   (am) Att bistå Kazakstan när det gäller att vidta effektiva begränsande åtgärder och inrätta upprensningsprogram med avseende på radioaktivt avfall och radioaktiva föroreningar i regionen runt Semej/Semipalatinsk.
   (an) Att välkomna Kazakstans åtgärder för en kärnvapenfri värld och dess ledarskap i den världsomspännande processen för kärnvapennedrustning och för ett vittomfattande förbud mot kärnvapenprov.
   (ao) Att uppmärksamma den kritiska situationen i fråga om demokrati, rättsstatsprincipen – inklusive kampen mot korruption –, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, särskilt arbetstagares rättigheter, som också leder till orättvisa konkurrensfördelar. Ett bindande kapitel om handel och hållbar utveckling bör ingå i avdelningen om handel i det nya avtalet.
   (ap) Att det ska införas ett effektivt system för tvistlösning för att se till att det avtal som nås kommer att respekteras.
   (aq) Att ett kraftfullt kapitel om tjänster och etablering samt Kazakstans konvergens mot standarder och regleringssystem i EU (däribland SPS, TBT och IPR) skulle öka handelsflödet och investeringarna, vilket skulle gynna en modernisering och diversifiering av Kazakstans ekonomi. Det är viktigt att förbättra tillståndsförfarandena i Kazakstan för att underlätta tjänster och investeringar.
   (ar) Att uppmuntra Kazakstan för dess insatser för att avskaffa alla icke-tariffära handelshinder som hittills har hämmat utvecklingen av handel och investeringar i landet.
   (as) Att se till att ekonomiskt och handelsrelaterat bistånd till Kazakstan bör vara inriktat på utveckling av små och medelstora företag och stöd till affärsförmedlande organisationer.
   (at) Att – mot bakgrund av de anklagelser om korruption som under den senaste tiden riktats mot europeiska företag med verksamhet i Kazakstan – se till att det krävs strängare och bindande bestämmelser om företagens sociala ansvar.
   (au) Att framhålla att det är av yttersta vikt att EU-baserade företag respekterar såväl ILO:s standarder för fackföreningsrättigheter som miljö-, hälso- och säkerhetsstandarder när de bedriver verksamhet i Kazakstan, särskilt i utvinningssektorn inom ekonomin.
   (av) Att i förhandlingarna se till att dumpningsmetoder i samband med produktion och export av fosfor ovillkorligen förbjuds, då det påstås att europeiska producenters intressen skadas av dumpad import och då det är omöjligt att erhålla och återvinna fosfor från sekundära fosforflöden.
   (aw) Att se till att EU:s delegation i Kazakstan har lämplig specialistkompetens inom ekonomi och handel.
   (ax) Att rådfråga parlamentet om bestämmelserna om parlamentariskt samarbete. Att stärka den roll som parlamentet, de parlamentariska samarbetskommittéerna och de interparlamentariska mötena spelar, som ett sätt att övervaka förhandlingar om och genomförande av partnerskapsavtal. Att uppmuntra parlamentets arbete för att främja en dialog och ett regelbundet bilateralt och multilateralt parlamentariskt samarbete.
   (ay) Att se till att det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet innehåller bestämmelser om respekten för demokratiska principer, grundläggande och mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen såsom väsentliga beståndsdelar för avtalet. Om någon av parterna inte respekterar dessa bestämmelser kommer åtgärder att vidtas, vilket även kan innebära att avtalet upphävs.
   (az) Att tillsammans med de kazakstanska myndigheterna ta med klara riktmärken och bindande tidsfrister för genomförandet av det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet och införa omfattande övervakningsmekanismer, inklusive regelbundna rapporter till parlamentet, även inför möten i samarbetsråden.
  (ba) Att begära att den omfattande övervakningsmekanismen inrättas genom samarbete mellan Europaparlamentet och utrikestjänsten, när avtalet väl ingåtts, så att man möjliggör omfattande och regelbunden information om genomförandet av partnerskaps- och samarbetsavtalet, i synnerhet om avtalets mål. Mekanismen bör omfatta följande:
   i) tillhandahållande av information till Europaparlamentet om de mål som man försöker uppnå med åtgärder och ståndpunkter på EU-nivå och om alla frågor med anknytning till Kazakstan,
  ii) tillhandahållande av information till Europaparlamentet med riktmärken för resultaten av de åtgärder som EU och Kazakstan vidtagit, där man särskilt belyser utvecklingen när det gäller situationen för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen i landet, i synnerhet genom:
   tillgång till de relevanta interna handlingarna från utrikestjänsten, med beaktande av ändamålsenliga sekretessregler,
   observatörsstatus för parlamentet under informationsmötena inför samarbetsrådets sammanträden samt tillgång till handlingar som tillhandahålls rådet och kommissionen,
   medverkan av civilsamhället vid sammanställningen av denna information och bedömningen av situationen.
   (bb) Att uppmuntra EU:s förhandlingsteam att fortsätta sitt nära samarbete med Europaparlamentet och att med stöd av dokumentation fortlöpande informera om hur förhandlingarna fortskrider i enlighet med artikel 281.10 i EUF-fördraget, där det anges att Europaparlamentet ska informeras omedelbart och fullständigt i alla skeden av förfarandet.
   (bc) Att tillhandahålla tillräcklig EU-finansiering för ett omfattande och hållbart samarbete med de centralasiatiska länderna, inklusive ett framgångsrikt genomförande av det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet med Kazakstan.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med Europaparlamentets rekommendationer till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och Kazakstan.

(1) EGT L 196, 28.7.1999, s.1; EGT L 248, 21.9.1999, s. 35.
(2) Antagna texter. P7_TA(2012)0089.
(3) EUT C 224 E, 19.8.2010, s. 30.
(4) EUT C 371 E, 20.12.2011, s. 5.
(5) Antagna texter, P7_TA(2011)0588.
(6) Antagna texter, P7_TA(2012)0058.


Småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken
PDF 211kWORD 37k
Europaparlamentets resolution av den 22 november 2012 om småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken (2011/2292(INI))
P7_TA(2012)0460A7-0291/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den gemensamma fiskeripolitiken,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), särskilt artiklarna 43.2 och 349,

–  med beaktande av artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om åtgärder med beaktande av de yttersta randområdenas särdrag och särskilda begränsningar,

–  med beaktande av kommissionens grönbok ”Reform av den gemensamma fiskeripolitiken” (COM(2009)0163),

–  med beaktande av den framtida Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) som bör garantera lokalbefolkningen rätt att fiska till husbehov i enlighet med sina specifika sedvänjor samt möjligheten att fortsätta att bedriva sina traditionella ekonomiska verksamheter,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken(1),

–  med beaktande av de bestämmelser som gäller för Europeiska fiskerifonden, nämligen rådets förordning (EG) nr 1198/2006(2), i vilken föreskrifter och villkor för gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn fastställs,

–  med beaktande av resolutionen av den 15 december 2005 om kvinnliga nätverk: fiskeri, jordbruk och diversifiering(3),

–  med beaktande av resolutionen av den 15 juni 2006 om kustfiske och problem för samhällen som idkar kustfiske(4),

–  med beaktande av resolutionen av den 2 september 2008 om fiske och vattenbruk i samband med integrerad förvaltning av kustområden i Europa(5),

–  med beaktande av resolutionen av den 16 februari 2012 om den gemensamma fiskeripolitikens bidrag till produktionen av kollektiva nyttigheter(6),

–  med beaktande av resolutionen av den 25 februari 2010 om grönboken om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken(7),

–  med beaktande av det nya förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om den gemensamma fiskeripolitiken (COM(2011)0425),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1198/2006, rådets förordning (EG) nr 861/2006 och rådets förordning (EG) nr XXX/2011 om en integrerad havspolitik (COM(2011)0804),

–  med beaktande av det nya förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter (COM(2011)0416),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om den gemensamma fiskeripolitiken (COM(2011)0417),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension (COM(2011)0424),

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om de rapporter som ska läggas fram i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (COM(2011)0418),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandena från utskottet för regional utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0291/2012), och av följande skäl:

A.  Det småskaliga fisket – inbegripet icke-industriellt fiske och vissa typer av kustfiske, skaldjursodling och andra extensiva, traditionella vattenbruksverksamheter samt naturlig musselodling i kustnära vatten – har en mycket varierad inverkan territoriellt, socialt och kulturellt på kontinenten, på öar och i de yttersta randområdena och präglas av specifika problem som skiljer det från det storskaliga fisket och det intensiva eller industriella vattenbruket.

B.  Vid tillämpningen av den nya förordningen för fiskeripolitiken är det nödvändigt att fastställa vad som ska anses vara småskaligt fiske, med beaktande också av de konsekvenser som detta slags fiske får för finansieringen från den nya Europeiska havs- och fiskerifonden.

C.  Flottan för småskaligt fiske eller kustfiske är viktig för bevarande och skapande av sysselsättning i kustområdena och den bidrar till Europeiska unionens självförsörjning på livsmedelsområdet, kustområdenas fysiska planering och tillgången till fiskeriprodukter på den europeiska marknaden.

D.  Omkring 80 % av EU-fisket genomförs av fartyg på mindre än 15 meter, vilket innebär att detta segment av flottan utgör den viktigaste aktören för den gemensamma fiskeripolitiken, som bör tillhandahålla lämpliga, tillräckliga och nödvändiga lösningar på de olika problem som stora delar av det småskaliga fisket fortfarande står inför, trots den följd av åtgärder som medlemsstaterna har infört.

E.  Kustfisket och det småskaliga fisket förfogar över gamla fartyg som behöver göras säkra och renoveras eller till och med ersättas av nya fartyg som är mer energisnåla och som uppfyller säkerhetsstandarder.

F.  Det råder brist på statistiska uppgifter och indikatorer på EU-nivå vad gäller social, ekonomisk och territoriell sammanhållning och det finns ett behov av att ta fram indikatorer som ger socioekonomiska, vetenskapliga och miljörelaterade uppgifter som speglar de geografiska, miljörelaterade och socioekonomiska variationerna i fråga om detta slags fiske.

G.  Avsaknaden av tillförlitliga vetenskapliga uppgifter är fortfarande ett allvarligt problem för arbetet med att försöka uppnå en hållbar förvaltning av de flesta fiskbestånden.

H.  När fiskeripolitiken definieras måste man utöver nödvändiga ekologiska mål i anslutning till bevarandet av fiskeresurserna även beakta sociala och ekonomiska mål, eftersom de har förbisetts särskilt när det gäller småskaligt fiske.

I.  Den nuvarande centraliserade förvaltningen av den gemensamma fiskeripolitiken ger ofta upphov till verklighetsfrämmande riktlinjer som man har svårt att förstå inom sektorn (som deltar varken när de diskuteras eller utvecklas) och som är svåra att genomföra och som ofta leder till resultat motsatt det avsedda.

J.  De förvaltningsmodeller som grundar sig på överlåtbara fiskerättigheter får inte betraktas som åtgärder som kan vidtas för att hantera överfiske och överkapacitet.

K.  En påtvingad minskning av flottan enbart med hjälp av marknadsinstrument, såsom överlåtbara fiskenyttjanderätter, kunde leda till företräde för aktörer som är mera konkurrenskraftiga ur rent ekonomisk synvinkel, till nackdel för de aktörer och segment av flottan som har mindre ekologisk inverkan, och skapa flera arbetstillfällen (direkt och indirekt).

L.  Den ekonomiska och sociala krisen drabbar i synnerhet fiskesektorn, och i detta sammanhang kan det småskaliga fisket vara ännu sårbarare på grund av dess låga kapitalsättningsgrad. Det är viktigt att säkerställa ekonomisk och social stabilitet i samhällen där man bedriver småskaligt fiske.

M.  Mot bakgrund av dess strukturella svagheter är det småskaliga eller icke-industriella fisket mer utsatt för vissa former av ekonomisk påverkan (såsom kraftigt stigande bränslepriser eller brist på krediter) och plötsliga förändringar i tillgången till resurser.

N.  Det småskaliga fiskets särdrag är en av de aspekter som ovillkorligen bör beaktas av den framtida gemensamma fiskeripolitiken men bör inte i sig utgöra reformens alla sociala dimensioner med avseende på den allvarliga kris som för närvarande genomsyrar hela sektorn.

O.  Fiskpriset vid den första försäljningen håller inte jämna steg med de stigande produktionskostnaderna, särskilt bränslepriserna, och i många fall är det antingen oförändrat eller sjunker, vilket förvärrar den kris som sektorn står inför.

P.  Marknaden ersätter inte fullt ut de positiva, sociala och miljörelaterade externa effekterna med anknytning till det småskaliga fisket. Samhället som helhet erkänner eller ersätter inte de fiskeverksamheter som utgör den multifunktionella aspekten på sektorn och som producerar kollektiva nyttigheter genom att bland annat stimulera kustlinjen, gastronomin, museologin och fritidsfisket, till fördel för samhället som helhet.

Q.  Den framtida Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) bör till fullo beakta det icke-industriella och småskaliga fiskets specifika problem och behov, både vid kusten och i inlandet, samt de konsekvenser som uppstår för såväl män som kvinnor genom tillämpningen av de åtgärder som övervägs i den framtida reformen.

R.  De särskilda sjukdomstillstånd som drabbar kvinnor som arbetar inom sektorn för småskaligt fiske erkänns inte som yrkessjukdomar.

S.  Avgränsningen av områden för exklusivt tillträde bidrar till utvecklingen av ansvarsfulla metoder och till hållbarhet, såväl i fråga om kusternas marina ekosystem och traditionell fiskeverksamhet som i fråga om fiskesamhällenas överlevnad.

T.  Småskaligt kustfiske och icke-industriellt fiske har mycket olika egenskaper som varierar mellan olika länder och olika kuster.

U.  Det småskaliga fiskets betydelse för att skydda minoritetsspråk i isolerade kustområden kan inte lämnas utan avseende.

V.  Sammanslutnings- och organisationsnivån bland de yrkesverksamma inom det småskaliga fisket är otillräcklig och varierar i de olika medlemsstaterna.

W.  Artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt hänvisar till behovet av att främja en politik som är specifik för de yttersta randområdena, särskilt inom området för fiske.

1.  Europaparlamentet anser att småskaligt fiske inbegriper icke-industriellt fiske och vissa typer av kustfiske, skaldjursodling och andra extensiva, traditionella vattenbruksverksamheter samt naturlig musselodling i kustnära vatten.

2.  Europaparlamentet understryker att småskaligt fiske, på grund av sitt särdrag och sin vikt inom sektorn, spelar en väsentlig roll för att uppnå vad som borde utgöra de grundläggande målen för all fiskepolitik: garantera fiskleveranser till allmänheten samt att kustsamhällena utvecklas, vilket främjar sysselsättningen och högre levnadsstandard bland yrkesfiskare, mot bakgrund av att det säkerställs att resurserna är hållbara och bevaras väl.

3.  Europaparlamentet anser att särdragen för det segment som det småskaliga fisket utgör, inte i något fall bör användas som förevändning för att lämna detta segment utanför den gemensamma fiskeripolitikens allmänna ram, även om denna politik bör vara tillräckligt flexibel för att förvaltningssystemen ska kunna anpassas efter det småskaliga fiskets specifika egenskaper och problem.

4.  Europaparlamentet erinrar om att det småskaliga fiskets särdrag varierar mycket från en medlemsstat till en annan och att hitta den lägsta gemensamma nämnaren har sällan varit ett konstruktivt tillvägagångssätt för det europeiska beslutsfattandet.

5.  Europaparlamentet anser att man bör utgå från en allmän definition av småskaligt fiske, varvid man bör undgå att en mångfald orsaksförklaringar avseende fiske, utifrån olika zoner, typen av utnyttjade resurser eller vilket som helst annat särdrag av rent lokalt slag, kan få till följd att man inte kan uppnå målen beträffande förenkling, regelmässig tydlighet och icke-diskriminering och att den gemensamma fiskeripolitiken bör omfatta åtgärder genom vilka en viss flexibilitet möjliggörs i de fall där fiskeriverksamheten, enligt vetenskapliga bevis, inte vore möjlig utan vissa anpassningar av de allmänna reglerna.

6.  Europaparlamentet framhåller behovet av att på behörigt sätt beakta befintliga vetenskapliga undersökningar om småskaligt fiske. Parlamentet noterar att vissa av dessa undersökningar lägger fram förslag till en definition av ”småskaligt fiske”, till exempel PRESPO-projektet för hållbar utveckling av icke-industriellt fiske i Atlanten, vilket föreslår ett synsätt baserat på numeriska beskrivande faktorer för definition och segmentering av europeiska icke-industriella fiskeflottor.

7.  Europaparlamentet anser att en definition av småskaligt fiske bör beakta en rad nationella och regionala särdrag och skillnader i fråga om förvaltning, bland annat respekt för det traditionella fisket med rötter i området, och med såväl ägande som drift på familjenivå och fiskeföretags verksamhet. Parlamentet understryker att det är viktigt att formulera definitionskriterier som är flexibla och/eller kan kombineras och tillämpas på ett balanserat sätt på mångfalden hos det småskaliga fisket inom EU.

Lokal förvaltning

8.  Europaparlamentet anser att den alltför starkt centraliserade modell för fiskeförvaltning som har varit kännetecknande för den gemensamma fiskeripolitiken under de senaste 30 åren inte varit framgångsrik och att den nya reformen måste medföra en meningsfull decentralisering. Parlamentet tror att reformen av den gemensamma fiskeripolitiken måste skapa förutsättningar som tillåter specifika förhållanden på lokal, regional och nationell nivå. Parlamentet betonar att lokal förvaltning som backas upp av vetenskapliga kunskaper och rådfrågning och deltagande i sektorn genom att definiera, genomföra, gemensamt förvalta och utvärdera politiska riktlinjer är det förvaltningssätt som bäst överensstämmer med fiskebehoven och erbjuder de bästa incitamenten till förebyggande uppträdande bland fiskarna.

9.  Europaparlamentet anser att de regionala rådgivande nämnderna (RAC), inom ramen för en decentraliserad och regionaliserad gemensam fiskepolitik, bör spela en mycket större roll i den gemensamma fiskeripolitiken i framtiden.

10.  Europaparlamentet anser det vara av avgörande betydelse att stärka de rådgivande kommittéernas roll och att överväga ett samarbete och medbestämmande om resurserna för att på så sätt möjliggöra att dessa kommittéers egenskaper bevaras, eftersom deras värde tilltar inför utsikten av att de omvandlas till ett förvaltningsforum utan beslutsmakt där de centrala aktörerna från sektorn och icke-statliga organisationer skulle delta, vilket skulle möjliggöra behandling av övergripande frågor med anknytning till det småskaliga fiskets specifika problem.

11.  Europaparlamentet anser att en enda förvaltningsmodell i alla medlemsstaterna, såsom de överlåtbara fiskenyttjanderätterna, inte utgör någon lämplig lösning mot bakgrund av den stora mångfald som kännetecknar fisket inom EU.

12.  Europaparlamentet anser att det är fördelaktigt med olika modeller för förvaltning av fiskevattnen som medlemsstater och/eller regioner kan tillämpa inom ett frivilligt system, så att de själva fritt kan välja inom ramen för en regionaliserad gemensam fiskeripolitik.

13.  Europaparlamentet motsätter sig med kraft en obligatorisk tillämpning av överlåtbara fiskenyttjanderätter för alla typer av flottor. Parlamentet anser att beslutet om huruvida de överlåtbara fiskenyttjanderätterna ska antas eller inte och om vilka segment av flottan som ska omfattas av detta system, bör överlåtas åt medlemsstaterna i samarbete med de berörda regionerna mot bakgrund av mångfalden av situationer och synpunkterna bland de berörda. Parlamentet anser att det redan är möjligt för medlemsstater att införa ett koncessionssystem för överlåtbara fiskenyttjanderätter i nationella lagar.

14.  Europaparlamentet framhåller det faktum att systemet med överlåtbara fiskenyttjanderätter inte kan ses som ett ofelbart sätt att lösa problem med överfiske och överkapacitet. Parlamentet påpekar att ett reglerande tillvägagångssätt, som gör den erforderliga anpassningen till fiskekapaciteten, alltid är ett möjligt alternativ till ett marknadsbaserat tillvägagångssätt.

15.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna och de berörda regionerna, när de allmänna förvaltningsmålen väl har fastställts, bör beviljas ett utrymme för att besluta om vilka förvaltningsbestämmelser som är bäst anpassade för att uppnå dessa mål, inom ramen för regionaliseringen, i synnerhet vad gäller rätten att få tillgång till fiskeresurserna, med beaktande av egenarten hos deras respektive flottor, fiskevatten och resurser.

16.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av att alla relevanta intressenter görs delaktiga i utformningen av politik som rör småskaligt kustfiske och icke-industriellt fiske.

17.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av att beakta inte bara flottans storlek, utan även dess samlade inverkan på resurserna och selektiviteten och hållbarheten i fråga om dess fiskemetoder. Parlamentet anser att den framtida gemensamma fiskeripolitiken bör uppmuntra till en förbättring av flottans ekologiska, ekonomiska och sociala hållbarhet (situationen i fråga om reparationer och säkerhet, beboelighet, arbetsförhållanden, energieffektivitet och fiskförvaring), genom att främja ett progressivt företräde för segment och aktörer som använder sig av selektiva fisketekniker och fiskeredskap med mindre inverkan på resurserna och havsmiljön och som innebär större vinster för de samhällen där de har sin hemvist, i fråga om skapade arbetstillfällen och kvaliteten på dessa. Parlamentet försvarar en hållbar jämvikt mellan försvaret av de befintliga fiskeresurserna i havsområdena och försvaret av den lokala socioekonomiska struktur som är beroende av fiske och skaldjursodling.

Flottans egenskaper

18.  Europaparlamentet motsätter sig en allmän och urskillningslös minskning av flottans kapacitet och betonar att en nedskärning av densamma då detta är nödvändigt inte kan fastställas uteslutande och ovillkorligen utifrån marknadens kriterier. Denna anpassning måste utgå från ett ekosystembaserat synsätt där de specifika besluten om förvaltningen av den småskaliga flottan fattas på regional nivå med respekt för subsidiaritetsprincipen, så att man säkerställer en skräddarskydd fiskeregim som ger företrädesrätt till resurser och skyddar de småskaliga flottor och så att det säkerställs att samhällena är involverade. Parlamentet kräver att en studie över flottornas kapacitet i EU genast ska göras.

19.  Europaparlamentet motsätter sig en allmän minskning av flottans kapacitet, som fastställs uteslutande och ovillkorligen utifrån marknadens kriterier, och som framtvingas genom ett potentiellt och icke-önskat genomdrivande av överlåtbara fiskenyttjanderätter.

20.  Europaparlamentet lyfter fram betydelsen av ytterligare forskning på området för social, ekonomisk och territoriell sammanhållning. Parlamentet pekar på behovet av statistik och indikatorer på europeisk nivå som ger tillförlitliga och tillräckligt relevanta socioekonomiska, vetenskapliga och miljömässiga uppgifter, inklusive en övergripande bedömning av fiskbestånd och fångster från både yrkes- och fritidsfiske, samt begär att tillräckliga resurser avsätts för att detta ska kunna uppnås. Parlamentet anser att sådana uppgifter också bör återspegla hela skalan av geografiska, kulturella och regionala skillnader.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en undersökning av flottans kapacitet på EU-nivå, genom vilken det blir möjligt att fatta lämpligare beslut.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och anpassa kapacitetstaken för medlemsstaternas flottor så att de är i linje med tillförlitliga uppgifter och så att teknisk utveckling tas med i beräkningarna.

23.  Europaparlamentet påpekar att förvaltningen av småskaligt fiske har blivit mera krävande och utmanande på grund av det stora antalet fartyg och de stora skillnaderna mellan tekniker och fiskevatten. Parlamentet framhåller att tillgången till information är avgörande för en effektiv förvaltning och att det behövs mer och bättre information om småskaligt fiske.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna, de regionala rådgivande nämnderna och aktörerna förbättra karakteriseringen av småskaligt fiske och planera spridningen inom EU för tillämpning vid fiskeförvaltning. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna genomföra en uttömmande och noggrann undersökning om storleken på de olika segmenten av småskaligt fiske, deras egenskaper och fördelning, så att man så noggrant som möjligt analyserar var, när och hur man fiskar för att fastställa inom vilka sektorer av flottan det finns en överkapacitet samt orsakerna till denna.

25.  Europaparlamentet påpekar att EU för närvarande medfinansierar högst 50 procent av budgeten för insamling, bearbetning och spridning av biologiska data som används för att stödja en kunskapsbaserad förvaltning. Parlamentet begär därför att EU ökar sina ansträngningar inom detta område genom att höja den maximala tillåtna medfinansieringsnivån.

26.  Europaparlamentet påminner om behovet av fördjupad förståelse för fritidsfiskets nuvarande ställning och dess utveckling, inbegripet dess ekonomiska, sociala och ekologiska inverkan. Parlamentet framhåller situationer som faller utanför ramarna för fritidsfiske och där fritidsfisket konkurrerar illegalt med yrkesfisket i fråga om fångst och avsättning av fisk, vilket leder till mindre marknadskvoter på lokal och regional nivå och sänker fiskpriset vid den första försäljningen.

Stödåtgärder

27.  Europaparlamentet medger att den nya Europeiska havs- och fiskerifonden har utformats för att det ska gå att erhålla resurser, i synnerhet för de segment som utgörs av kustnära och småskaligt fiske. Parlamentet medger att det med utgångspunkt i den allmänna ram som Europeiska havs- och fiskerifonden möjliggör är medlemsstaternas uppgift att fastställa sina finansieringsprioriteringar i syfte att tillhandahålla en lösning på de specifika problemen för detta segment och för att understödja en hållbar lokal förvaltning av de fiskevatten som berörs.

28.  Europaparlamentet ställer sig bakom behovet av att upprätthålla ett finansiellt instrument som fortsätter att iaktta principen om större stöd till medfinansierade verksamheter i de yttersta randområdena, liksom bevarande av de specifika ersättningsinstrumenten för de extra kostnader som hänför sig till verksamheten och distributionen av fiskeriprodukter, med hänsyn till de strukturella begränsningar som påverkar fiskerisektorn i dessa områden.

29.  Europarlamentet betonar, med tanke på den bekymmersamma situationen och tillbakagången i vissa kustsamhällen som är beroende av fisket och på avsaknaden av alternativ för ekonomisk diversifiering, att man bör förstärka befintliga instrument, medel och mekanismer för att säkerställa sammanhållningen när det gäller sysselsättning och ekologisk hållbarhet. Parlamentet anser att detta specifikt bör uppmärksammas i den nya gemensamma fiskeripolitiken och den fleråriga budgetramen. Parlamentet framhåller även att sektorn för icke-industriellt fiske behöver involveras mer i förvaltningen och beslutsprocessen genom att man med lämplig finansiering från Europeiska havs- och fiskerifonden, Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden främjar lokala och regionala strategier och gränsöverskridande samarbete på detta område, bland annat utvecklings-, forsknings- och utbildningsprojekt.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta hänsyn till vikten av kvinnors ekonomiska, sociala och kulturella funktion inom fiskerinäringen så att de kan få tillgång till sociala förmåner. Parlamentet påpekar att kvinnors aktiva deltagande i olika verksamheter med anknytning till fiske bidrar å ena sidan till bevarandet av kulturella traditioner och specifik praxis och å andra sidan till överlevnaden för de samhällen de tillhör, genom att skyddet av den kulturella mångfalden i dessa regioner garanteras.

31.  Europaparlamentet anser att genomförandebestämmelserna för den framtida Europeiska havs- och fiskerifonden borde ge utrymme för möjligheten att finansiera åtgärder på i synnerhet följande områden:

   Förbättrad säkerhet, bättre levnads- och arbetsförhållanden ombord, förbättrad lagring av fångsten, och förbättrad möjlighet att göra fartygen mer ekonomiskt och ekologiskt hållbara (selektiva tekniker, energieffektivitet osv.) utan att öka deras fiskekapacitet.
   Investeringar i mer hållbara fiskeredskap.
   Främjande av en föryngring av sektorn genom att unga människor släpps in i verksamheten och hålls sysselsatta med hjälp av ett särskilt system med incitament, för att svara på de utmaningar som sektorn står inför när det gäller arbetstillfällen och hållbarhet samt genom startpaket i syfte att se till att en ny generation fiskare börjar med småskaligt fiske.
   Byggande av specialiserade fiskehamnar, specifika anordningar för landning, förvaring och försäljning av fiskeriprodukter.
   Stöd till de yrkesverksamma inom sektorn vad gäller deras sammanslutning, organisering och samarbete.
   Stimulans till kvalitetspolitik.
   Främjande av de socioekonomiska nätverkens sammanhållning i de kustsamhällen som är mest beroende av småskaligt fiske, med särskild fokus på de yttersta randområdena i syfte att stimulera utvecklingen i dessa kustområden.
   Stöd till hållbar praxis i fråga om skaldjursinsamling, bland annat genom att ge stöd till de personer som utför denna verksamhet, mycket ofta kvinnor, som drabbas av sjukdomar på grund av sitt arbete.
   Stöd till marknadsföring och försäljning av fiskeprodukter från småskaligt fiske och extensivt vattenbruk, införande av en europeisk märkning för att erkänna och möjliggöra identifiering av produkter från europeiskt småskaligt fiske och europeisk skaldjursodling, såvida dessa respekterar god praxis i fråga om hållbarhet och den gemensamma fiskeripolitikens principer.
   Stöd till utbildning och marknadsföringskampanjer för att göra konsumenter och ungdomar medvetna om värdet i att konsumera fisk från småskaligt fiske, inklusive de positiva effekter det har på den lokala ekonomin och miljön.
   Fördelning av medel från Europeiska havs- och fiskerifonden på ett sätt som gör fiskesektorn till en mer kvinnovänlig arbetsmiljö genom att omforma sektorn och tillhandahålla lämpliga lokaler (till exempel omklädningsrum på fartyg eller i hamnar).
   Stöd till kvinnoorganisationer, t.ex. för kvinnor som tillverkar nät, arbetar i hamn eller packar varor.
   Yrkesutbildning, även för kvinnor som arbetar inom fiskesektorn för att ge dem bättre möjligheter till tekniska arbeten och chefsbefattningar med koppling till fiske.
   Stärka kvinnors roll inom fisket, framför allt genom att bevilja stöd till verksamheter på land, till yrkesverksamma på området och till verksamheter med anknytning till fiske, såväl uppströms som nedströms.

32.  Europaparlamentet betonar att tillgång till medel från den framtida Europeiska havs- och fiskerifonden bör gynna projekt med integrerade lösningar som är till nytta för kustsamhällena som helhet framför sådana som är till nytta för endast ett litet antal aktörer. Parlamentet anser att även fiskare och deras familjer och inte bara fartygsägare bör garanteras tillgång till Europeiska havs- och fiskerifondens medel.

33.  Europaparlamentet betonar att den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter bör bidra till att möjliggöra en förbättring av såväl det småskaliga fiskets inkomster som marknadernas stabilitet och att avsättningen för fiskeriprodukter förbättras samtidigt som deras mervärde ökar. Parlamentet uttrycker sin oro över en möjlig avveckling av de befintliga offentliga marknadsregleringsinstrumenten, offentliga tillsynsorganen och stöden till förvaring på land, och kräver en långtgående reform för att förstärka instrumenten inom den gemensamma marknadsordningen för att dess mål ska kunna uppnås.

34.  Europaparlamentet föreslår att en europeisk märkning tas fram för sådana produkter från småskaligt fiske som har erhållits i enlighet med den gemensamma fiskeripolitikens principer, i syfte att uppmuntra till bästa praxis.

35.  Europaparlamentet ställer sig bakom inrättandet av mekanismer som säkerställer erkännandet av det som omnämns som det småskaliga fiskets positiva externa effekter, och som inte ersätts av marknaden, varken då de är miljörelaterade eller då de berör den ekonomiska och sociala sammanhållningen i kustsamhällen.

36.  Europaparlamentet anser det viktigt att främja en rättvis och anpassad fördelning av mervärdet över sektorns hela värdekedja.

37.  Europaparlamentet begär sträng övervakning och certifiering av fiskeriprodukter som importeras från tredje länder för att säkerställa att de härrör från hållbara fiskevatten och att det ställs samma krav på dem som för producenter inom EU (till exempel märkning, spårbarhet, växtskyddsbestämmelser och minimimått).

38.  Europaparlamentet ställer sig bakom att det (inom ramen för Europeiska havs- och fiskerifonden eller andra instrument) inrättas specifika och tillfälliga stödmekanismer som ska användas i nödsituationer, såsom naturkatastrofer eller katastrofer som orsakas av mänsklig verksamhet (bland annat oljespill och vattenföroreningar), framtvingade uppehåll i fiskeverksamheten p.g.a. planer avseende beståndens återhämtning eller omstrukturering eller en plötslig och kortsiktig ökning av bränslepriserna.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att garantera kvinnor lika lön för lika arbete och andra sociala och ekonomiska rättigheter, inbegripet en försäkring som omfattar de risker som de utsätts för genom att arbeta inom fiskesektorn samt erkännande av deras särskilda sjukdomstillstånd som yrkessjukdomar.

40.  Europaparlamentet erkänner att temporära fiskeförbud, i andra avseenden kända som biologiska viloperioder, är en viktig och beprövad metod att bevara fiskeresurser och ett viktigt instrument för uthållig förvaltning av specifika fiskevatten. Parlamentet erkänner att fiskeförbud som införs under specifika kritiska perioder under en arts livscykel tillåter bestånden att utvecklas på ett sätt som är förenligt med fiske utanför viloperioden. Parlamentet ställer sig bakom att det under dessa förhållanden är rättvist och nödvändigt att genom Europeiska havs- och fiskerifonden kompensera fiskarna finansiellt när de inte är verksamma.

41.  Europaparlamentet begär att kommissionen och medlemsstaterna överväger olika möjligheter till positiv diskriminering som gynnar småskaligt fiske framför storskaligt fiske och mera industriella flottor, så att det säkerställs att förvaltningen av fiskevatten som helhet är effektiv och hållbar. Parlamentet anser att rumslig segregering av olika fisketekniker, så att man definierar områden reserverade uteslutande för småskaligt fiske, är ett av de alternativ som kunde övervägas.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att, på såväl juridisk som social nivå, främja och uppnå ett större erkännande av kvinnors arbete inom fiskesektorn och för att se till att kvinnor som arbetar hel- eller deltid för familjeföretag eller som hjälper sin make och på det sättet bidrar till sitt eget och familjens ekonomiska uppehälle får juridiskt erkännande eller likvärdiga sociala förmåner som egenföretagare, särskilt genom tillämpning av direktiv 2010/41/EU, samt för att garantera deras sociala och ekonomiska rättigheter inklusive lika lön för lika arbete, arbetslöshetsersättning i händelse av att de blir arbetslösa (tillfälligt eller för gott), rätt till pension och till att kunna förena yrkesliv och familjeliv, möjlighet till mammaledighet, tillgång till social trygghet och gratis hälso- och sjukvårdstjänster samt till skydd av hälsa och säkerhet i arbetet samt andra sociala och ekonomiska rättigheter, bland annat försäkring som täcker risker till havs.

43.  Europaparlamentet ställer sig bakom att det särskilda tillträdessystemet för småskaligt fiske inom gränsen på 12 sjömil bör behållas.

44.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att inbegripa det småskaliga fisket i synnerhet i diskussionerna om den fysiska planeringen av området på 12 sjömil, som i allmänhet har fler användningsområden och där havsbaserade vindkraftsparker, ballastutvinning och marina skyddade områden ofta delas med fiskeverksamheter i samma område.

45.  Europaparlamentet framhåller behovet av större engagemang och deltagande från yrkesfiskare som bedriver småskaligt fiske i förvaltningen, karakteriseringen och genomförandet av fiskeripolitiken. Parlamentet betonar vikten av större stöd till fiskarnas grupper och professionella organisationer som är villiga att dela ansvaret för genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken, med sikte på fortsatt decentralisering av politiken. Parlamentet uppmanar aktörer inom småskaligt fiske att antingen bli medlemmar i befintliga producentorganisationer eller bilda nya producentorganisationer.

o
o   o

46.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, medlemsstaternas regeringar samt de regionala rådgivande nämnderna.

(1) EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.
(2) EUT L 223, 15.8.2006, s. 1.
(3) EUT C 286 E, 23.11.2006, s. 519.
(4) EUT C 300 E, 9.12.2006, s. 504.
(5) EUT C 295 E, 4.12.2009, s.1.
(6) Antagna texter, P7_TA(2012)0052.
(7) EUT C 348 E, 21.12.2010, s. 15.


Den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension
PDF 170kWORD 41k
Europaparlamentets resolution av den 22 november 2012 om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension (2011/2318(INI))
P7_TA(2012)0461A7-0290/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 juli 2011 om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension (nedan kallat meddelandet) (COM(2011)0424),

–  med beaktande av Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 (nedan kallad Unclos),

–  med beaktande av 1995 års avtal om genomförande av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd,

–  med beaktande av FN:s livsmedels och jordbruksorganisations (FAO) uppförandekod för ansvarsfullt fiske, som antogs av FAO-konferensen i oktober 1995 (nedan kallad uppförandekoden),

–  med beaktande av konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, som antogs i Århus i juni 1998,

–  med beaktande av FAO:s internationella handlingsplan för förvaltning av fiskekapaciteten, som antogs av FAO-rådet i november 2000 (nedan kallad kapacitetsplanen),

–  med beaktande av FAO:s rapport om tillståndet för världens fiske och vattenbruk 2010,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-förordningen)(1) och rådets förordning (EG) nr 1006/2008 av den 29 september 2008 om tillstånd till fiskeverksamhet för gemenskapens fiskefartyg i vatten utanför gemenskapens vatten och tillträde för fartyg från tredjeland till gemenskapens vatten (nedan kallad fisketillståndsförordningen)(2),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en gemensam europeisk fiskeripolitik (nedan kallad grundförordningen) (COM(2011)0425),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 november 2011 om bekämpande av olagligt fiske på global nivå – EU:s roll(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2010 om grönboken om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2010 om importordningen i EU för fiskeri- och vattenbruksprodukter med anledning av reformen av den gemensamma fiskeripolitiken(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om partnerskapsavtalet om fiske mellan EU och Mauretanien(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2011 om det framtida protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Marocko(7),

–  med beaktande av de slutsatser som antogs vid rådets möte (jordbruk och fiske) den 19–20 mars 2012 om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för internationell handel (A7-0290/2012), och av följande skäl:

A.  Två tredjedelar av världshaven ligger utanför de nationella jurisdiktionerna, och där måste alla eventuella fullständiga och uttömmande rättsordningar för fiskeriförvaltning grundas på FN:s havsrättskonvention från 1982 och relevanta rättsliga instrument. En hållbar fiskeriförvaltning är av strategisk betydelse för de kustsamhällen som är beroende av fiske och för livsmedelstryggheten.

B.  Enligt FAO:s senaste bedömning är nästan 85 procent av de få globala fiskbestånd som det finns information om antingen fullt utnyttjade eller överexploaterade, även om FAO:s rapport från 2010 pekar på att överexploaterade bestånd och marina ekosystem världen över är på väg att återhämta sig tack vare tillämpningen av goda förvaltningsseder.

C.  EU är en av de viktigaste fiskeaktörerna i världen, med en stark närvaro och omfattande verksamhet i alla världens hav genom en kombination av fiskeflottans verksamhet, investeringar av EU-medborgare, bilaterala fiskeavtal och ett deltagande i alla stora regionala fiskeriförvaltningsorganisationer, samtidigt som man uppmuntrar goda metoder och respekt för mänskliga rättigheter.

D.  EU är en av de viktigaste marknaderna för fiskeriprodukter och världens största importör av fiskeriprodukter. EU konsumerar 11 procent av världens fiskproduktion räknat i volym och importerar 24 procent av fiskeriprodukterna räknat i värde, trots att EU bara står för 8 procent av världens fångster (2 procent om enbart vatten utanför EU beaktas).

E.  Kvoterna inom de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna har huvudsakligen varit baserade på historiska fångster, vilket har lett till att industriländerna har fått förmånstillträde till de globala fiskbestånden. Nu måste de ta hänsyn till fiske som bedrivs av utvecklingsländer i kustområden, vilka i generationer har varit beroende av närliggande fiskeresurser, ett faktum som EU måste respektera.

F.  EU måste eftersträva samstämdhet i utvecklingspolitiken på grundval av artikel 208.1 i EUF-fördraget, enligt vilken ”unionen ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna”.

G.  Dessutom måste EU genomföra all sin övriga politik i sina förbindelser med icke-medlemsstater, inklusive fiskeri-, hälso-, handels-, sysselsättnings- och miljöpolitiken samt målen för den gemensamma utrikespolitiken och uppfyllandet av Europa 2020-strategin, på ett konsekvent och samordnat sätt.

H.  I syfte att säkerställa ett hållbart fiske behöver man i många fall förbättra uppgifterna om de fiskbestånd som EU bedriver fiske på eller som är avsedda för den inre marknaden, vad gäller fiskbeståndens tillstånd och för att se till att det finns information om totala fångster som tas upp av lokala flottor och andra tredjelandsflottor.

I.  Rigorösa vetenskapliga studier kommer att krävas för att fastställa inom vilka fiskesegment det finns eller kan uppstå en överkapacitet inom fiskeflottan.

J.  Den gemensamma fiskeripolitiken måste tillhandahålla ett verktyg som EU kan använda för att visa världen hur fiske kan bedrivas på ett ansvarsfullt sätt och hur man kan främja en bättre internationell fiskeriförvaltning med tillämpning av europeiska normer för flottförvaltning.

K.  EU måste ta på sig en nyckelroll när det gäller att mobilisera det internationella samfundet i kampanjen mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande och de många positiva förslag som ingår i det för att uppmuntra hållbarheten hos EU:s övergripande fiske och tillhörande verksamheter utanför EU:s vatten, inklusive de yttersta randområdena. Parlamentet anser emellertid inte att dokumentets tillämpningsområde är tillräckligt omfattande, eftersom det inriktar sig alltför mycket på bilaterala avtal och multilaterala organisationer, och eftersom man inte tillämpar ett integrerat synsätt på andra verksamheter där produkter framställs som är avsedda för den inre marknaden.

2.  Europaparlamentet vidhåller att EU måste arbeta med utgångspunkt i en samstämd EU-politik som ska utmynna i en förbättring av förvaltningen av det internationella fisket.

3.  Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att utrikespolitiken och samarbetspolitiken samordnas för att man ska kunna ingå avtal om hållbart fiske och skapa de synergieffekter som behövs för att på ett mer effektivt sätt kunna bidra till utvecklingen i associerade tredjeländer.

4.  Europaparlamentet anser att EU på grund av storleken på EU-marknaden för fiskeriprodukter och den geografiska spridningen av EU-flaggade och EU-ägda fartyg, har ett stort ansvar för att se till att dess fiskerisektors ekologiska fotavtryck och socioekonomiska påverkan är hållbara, att den tillhandahåller fiskeriprodukter av hög kvalitet till konsumenterna i EU och andra länder där europeiska fiskeriprodukter och relaterade produkter saluförs, och att den bidrar till de kustnära fiskesamhällenas sociala och ekonomiska struktur både i och utanför EU.

5.  Europaparlamentet anser att fiske som bedrivs av aktörer från EU i och utanför unionens vatten och fiskeriprodukter som är avsedda för den inre marknaden bör baseras på samma normer när det gäller ekologisk och social hållbarhet och insyn. EU måste försvara dessa principer och kräva att tredjeländer tillämpar dem, på både bilateral och multilateral nivå. Parlamentet anser dessutom att förbudet mot att kasta fångst överbord (utkast) bör tillämpas parallellt med dess införande i EU:s vatten, för samma arter, med CCTV- och observatörsövervakning och med lämpliga undantag för att undvika prissvängningar för produkter som konsumeras lokalt.

6.  Europaparlamentet erinrar om kravet på att EU:s politik måste stämma överens med utvecklingsmålen enligt artikel 208 i EUF-fördraget. Parlamentet konstaterar att det för en sådan samstämdhet krävs samordning inte bara inom själva kommissionen utan även mellan medlemsstaternas regeringar samt mellan kommissionen och de enskilda medlemsstaternas regeringar.

7.  Europaparlamentet upprepar att för att EU ska kunna fatta mer enhetliga beslut måste dess åtgärder införliva de aspekter som hör samman med politiken för handel, hälsa, sysselsättning, grannskap, miljö, hav och utrikesfrågor samt med uppfyllandet av Europa 2020-strategin.

8.  Europaparlamentet påminner om att EU i enlighet med FAO:s handlingsplan (den internationella handlingsplanen för förvaltning av fiskekapacitet) förpliktigades att senast 2005 ha utvecklat och genomfört ett system för förvaltning av fiskekapaciteten. Parlamentet uppmanar kommissionen att förklara varför man tycks använda sig av motsägande strategier för förvaltningen av fiskekapaciteten genom att föreslå en frysning inom vissa regionala fiskeriförvaltningsorganisationer samtidigt som man föreslår att avskaffa de viktigaste regleringsgränserna för kapaciteten inom EU:s inhemska och internationella flottor. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja bilaterala och multilaterala mekanismer för sådana justeringar av fiskekapaciteten till tillgängliga resurser som anses vara nödvändiga för ett hållbart utnyttjande av resurserna av alla flottor som verkar i dessa områden.

9.  Europaparlamentet anser att målen och principerna för den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension bör vara inskrivna i grundförordningen.

Allmänna bestämmelser

10.  Europaparlamentet understryker att upprätthållandet av de nuvarande fiskeavtalen och sökandet efter nya fiskemöjligheter i tredjeländer måste vara prioriterade mål för den externa fiskeripolitiken, med tanke på att när EU:s flotta upphör att verka i ett tredjelands fiskevatten fördelas fiskerätter vanligtvis om mellan andra flottor som har mycket lägre standarder för bevarande, förvaltning och hållbarhet än dem som förespråkas och försvaras av EU.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i alla internationella forum där EU deltar stödja tydligt definierade principer och målsättningar för ett miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart fiske på de öppna haven och i vatten som ligger inom nationell jurisdiktion, och att skyndsamt och effektivt genomföra de beslut som fattas där.

12.  Europaparlamentet betonar att EU bör utarbeta en särskild strategi för fiskeri och förvaltning av marina levande resurser, och involvera alla icke-europeiska Medelhavsländer.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att leda den globala och multilaterala agendan framåt genom att främja ett hållbart fiske och bevarandet av den marina biologiska mångfalden, och samtidigt förvandla sina dialoger med länder som Förenta staterna, Japan, Ryssland och Kina och andra tredje länder med en stark fiskenärvaro på världshaven till effektiva partnerskap som tar itu med avgörande frågor, såsom bekämpningen av olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU), minskningen av såväl överfiske som flottkapacitet där så är nödvändigt samt stärkandet av kontrollen och förvaltningen av de öppna haven i enlighet med principerna i Unclos och andra relevanta instrument.

14.  Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att främja internationell rätt, i synnerhet Unclos och medverkan i ILO:s konventioner, och att övervaka efterlevnaden av dessa regler. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att samarbeta med tredjeländer i alla lämpliga forum, särskilt i regionala fiskeriförvaltningsorganisationer.

15.  Europaparlamentet anser att EU bör lansera ett initiativ på FN-nivå för att införa ett globalt fångst- och spårbarhetsdokumentationssystem för alla de viktigaste fiskarterna i den internationella handeln, baserat på principen om flaggstaternas ansvar och i förenlighet med IUU-förordningen, som ett viktigt verktyg för att stärka efterlevnaden av befintliga bevarande- och förvaltningsåtgärder och bekämpa IUU-fiske i syfte att främja en ansvarsfull konsumtion.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mer kraftfullt tillämpa rådets förordning (EG) nr 1005/2008 om IUU-fiske, särskilt när det gäller de avtalsslutande parterna i de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna som inte aktivt medverkar i upprättandet och tillämpningen av huvudmekanismerna i kampanjen mot IUU-fiske.

17.  Europaparlamentet anser att EU bör verka aktivt inom FN-systemet för att utforska möjligheterna för världssamfundet att ta itu med

   behovet av en mer regionaliserad och integrerad global styrning av haven i fråga om marina levande resurser och andra resurser,
   föroreningar och klimatförändringarnas inverkan på haven, inklusive skydd och återställande av värdefulla blå kolsänkor, samt
   sociala normer och arbetsförhållanden.

18.  Europaparlamentet noterar betydelsen av förhandlingarna i Världshandelsorganisationen (WTO) om subventionsdisciplin inom fiskerisektorn, och uppmanar EU att spela en aktivare roll i dessa diskussioner.

19.  Europaparlamentet konstaterar att det måste skapas mekanismer för att främja fiskeriprodukter som hämtas på ett ekologiskt hållbart och socialt rättvist sätt, inom och utanför EU.

20.  Europaparlamentet konstaterar att ett av de prioriterade målen med den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension måste vara att garantera framtiden för den europeiska långdistansflottan, särskilt i den mån den innehar fiskerätter som har legat till grund för den ekonomiska och sociala utvecklingen i de länder där den verkar.

Bilaterala fiskeavtal

21.  Europaparlamentet anser att bilaterala fiskeavtal, eller avtal om hållbart fiske, som kommissionen föreslår att de ska kallas, som förhandlas fram mellan partner och genomförs på ett jämlikt sätt, bör grundas på EU-fartygens ansvarsfulla och hållbara utnyttjande av resurserna och gagna båda parter, underlätta tillhandahållandet av ekonomiska resurser, teknisk och vetenskaplig expertis och stöd för en förbättrad fiskeriförvaltning och goda styrelseformer till tredjeländer, samtidigt som man möjliggör för en fortsatt fiskeverksamhet som är socioekonomiskt viktigt och som förser EU och marknaderna i vissa utvecklingsländer med färska och bearbetade produkter.

22.  Europaparlamentet uppmanar EU att sträva efter att så snart som möjligt ingå samarbetsavtal om hållbart fiske med angränsande länder, där EU bidrar med finansiering och tekniskt stöd för att åstadkomma en mer samlad och enhetlig politik med målsättningen att uppnå en harmoniserad och hållbar fiskeripolitik i alla gemensamma havsområden och på detta sätt öka effektiviteten av den gemensamma fiskeripolitiken i alla de berörda regionerna. Parlamentet begär att dessa avtal ska tecknas i en anda av skäligt och rättvist samarbete och med respekt för de mänskliga rättigheterna, med målsättningen att dela ansvaret rättvist mellan unionen och respektive partnerland.

23.  Europaparlamentet begär att EU, för att förbättra såväl samarbetet med grannländerna som förvaltningen av gemensamma bestånd, ska sträva efter att ingå samarbetsavtal för hållbart fiske med dessa länder som inte bör vara inriktade på att utverka fiskerätter för EU:s fartyg utan snarare på att uppnå en situation där EU kan bidrar med finansiering och tekniskt stöd i syfte att få till stånd hållbara förvaltningsregler i tredjelandet som är jämförbara med dem som gäller i EU.

24.  Europaparlamentet erinrar om att det vid utvärderingen av konsekvenserna av det som nu kallas avtal om hållbart fiske är viktigt att skilja mellan det stöd som är riktat till utvecklingen av fiskerisektorn i tredjeländer och det stöd som är en ersättning för fiskerätter.

25.  Europaparlamentet beklagar emellertid att ovannämnda potentiella fördelar inte alltid har uppnåtts genom EU:s bilaterala avtal, och understryker behovet av att genomföra konsekvensanalyser för de yttersta randområdena, när de är involverade, med beaktande av artikel 349 i fördraget, samtidigt som parlamentet medger att det har skett många förbättringar sedan den förra reformen. Parlamentet anser att bättre vetenskapliga bedömningar av bestånd, större öppenheten, en bättre kontroll av efterlevnaden av avtalens mål, fördelar för lokalbefolkningen och en förbättrad fiskeriförvaltning är avgörande för framgångsrika avtal.

26.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att införa flera bestämmelser i framtida bilaterala avtal, däribland respekt för principen att begränsa tillträdet till resurser som vetenskapligt har visats vara ett överskott för kuststaten, i överensstämmelse med artikel 61 i Unclos, skydd av mänskliga rättigheter i enlighet med internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter, samt en exklusivitetsklausul, även om denna måste stärkas och formaliseras genom avtal, för att man ska kunna säkerställa största möjliga respekt för demokratiska principer i alla situationer.

27.  Europaparlamentet anser att EU:s bilaterala avtal måste respektera inte bara artikel 62 i Unclos gällande överskottsbestånd utan även artiklarna 69 och 70 om inlandsstaters och geografiskt missgynnade staters rättigheter, särskilt med avseende på lokalbefolkningarnas näringsbehov och socioekonomiska behov.

28.  Europaparlamentet anser att klausulen om mänskliga rättigheter måste genomföras utan diskriminering och tillämpas på samma sätt i alla länder, inte bara i fiskeavtal, utan också i handelsavtal. Parlamentet anser att vi måste arbeta genom WTO för att bestraffa produktionen i länder som ännu inte respekterar de mänskliga rättigheterna eller som utnyttjar barnarbete i sina fabriker, och som diskriminerar kvinnor genom att inte avlöna dem eller erkänna deras insatser och ekonomiska bidrag till fiskeri och vattenbrukssektorn.

29.  Europaparlamentet uppmuntrar till införandet av en integrerad ekosystembaserad förvaltning i nya och befintliga avtal.

30.  Europaparlamentet anser att det ökade bidraget från företag till framtida fiskeavtal måste åtföljas av större möjligheter till inflytande inom den egna sektorn över de tekniska åtgärder och standarder som kommissionen förhandlar fram i sådana avtal.

31.  Europaparlamentet anser att fisketillståndsförordningen bör ändras så att EU-flaggade fartyg som tillfälligt har lämnat en medlemsstats register för att söka fiskemöjligheter på annat håll, under en period av 24 månader inte får dra fördel av fiskemöjligheter enligt det avtal om hållbart fiske eller de protokoll som var gällande vid tiden för avregistreringen om de därefter återvänder till ett EU-register. Parlamentet anser att samma regel bör gälla om fartyg tillfälligt flaggas om medan de används för fiske inom ramen för regionala fiskeriförvaltningsorganisationer.

32.  Europaparlamentet anser att den sociala klausul som för närvarande används bör stärkas så att den dels inbegriper respekt för Internationella arbetsorganisationens (ILO:s) konvention nr 188, ILO:s rekommendation 199 om arbete ombord på fiskefartyg samt för ILO:s åtta grundläggande konventioner(8), dels säkerställer att arbetsvillkoren för besättningsmedlemmar som har sin hemvist utanför EU och arbetar ombord på fartyg som för en EU-medlemsstats flagg är likvärdiga dem som gäller för arbetare som har sin hemvist i EU.

33.  Europaparlamentet anser att avtal om hållbart fiske bör bidra till en hållbar utveckling i partnerländerna och främja den lokala privata sektorn, med särskild betoning på småskalig fiskeriverksamhet och små och medelstora företag, och uppmanar därför till ökad anställning av lokala fiskare och utveckling av lokala och hållbara bearbetningsindustrier och lokal handelsverksamhet.

34.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen i dess försök att få allt mer fullständiga och pålitliga uppgifter från kuststaten om den totala mängd fiske, inklusive fångster, som förekommer i dess vatten, vilket behövs för den svåra uppgiften att identifiera överskott och förhindra överexploatering. Parlamentet konstaterar att EU:s fiskeri- och utvecklingspolitik skulle kunna främja de kapacitetsförbättringar som är nödvändiga för att tredjeländer ska kunna tillhandahålla denna information.

35.  Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att främja ökad öppenhet vid fastställande av utnyttjandegraden av fiskbestånd i vatten som faller under kuststaternas jurisdiktion.

36.  Europaparlamentet framhåller återigen att EU-fartyg inte bör konkurrera med lokala fiskare om samma resurser eller på de lokala marknaderna, i enlighet med principen om att respektera den traditionella kopplingen mellan kustsamhällen och de vatten invånarna av hävd har fiskat i, och att samarbetet mellan lokala operatörer och EU-operatörer bör underlättas, och betonar därmed behovet av en tillförlitlig uträkning av överskottet.

37.  Europaparlamentet anser att EU måste öka sina insatser för att förse de tredjeländer med vilka EU förhandlar om bilaterala avtal med tillräckliga uppgifter och tillräcklig information för att man ska kunna göra pålitliga uppskattningar av bestånden, och att man, genom att tillhandahålla EU-medel till ett vetenskapligt forskningsfartyg i områden där EU-flottan är verksam, i hög grad skulle stärka vetenskapliga analyser av fiskbestånden, vilket är en förutsättning för varje avtal om hållbart fiske.

38.  Parlamentet begär att forskningskampanjer som genomförs av fartyg från olika medlemsstater i områden där EU-flottan fiskar ska uppmuntras så mycket som möjligt och genomföras i samarbete med de berörda kuststaterna, bland annat genom att man låter lokala vetenskapsmän delta. Parlamentet efterfrågar ett större samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen i detta avseende, samt till en ökad finansiering för att utöka den vetenskapliga forskningen i vatten utanför EU.

39.  Europaparlamentet anser att man samtidigt bör öka ansträngningarna för att erhålla de nödvändiga upplysningarna från tredjeländer med vilka EU har bilaterala fiskeavtal, för att kunna bedöma avtalets effektivitet och huruvida villkoren uppfylls, t.ex. att det bör gynna lokalbefolkningen.

40.  Europaparlamentet understryker betydelsen av de gemensamma vetenskapliga grupperna med ansvar för att ge vetenskapliga råd om fiskeresursernas tillstånd på grundval av bästa tillgängliga data för att undvika överfiske, eftersom fiskerisektorn, framför allt det icke-industriella fisket, spelar en viktig roll när det gäller att trygga livsmedelsförsörjningen i många utvecklingsländer. Parlamentet betonar att dessa grupper bör få tillgång till tillräckliga ekonomiska, tekniska och mänskliga resurser för att kunna fullgöra sina uppgifter och arbeta tillsammans med de regionala fiskeförvaltningsorganisationerna.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja stärkandet av ett riktat vetenskapligt och tekniskt samarbete överlag i avtal om hållbart fiske, bland annat genom att utöka den roll som de gemensamma vetenskapliga kommittéerna spelar. Parlamentet efterfrågar också insatser för att harmonisera de sanitära och hygieniska förhållandena i EU och tredjeländer.

42.  Europaparlamentet stöder tanken på att frikoppla den ekonomiska ersättningen för tillträde till fiskresurserna från sektorsstödet för utveckling. Parlamentet vidhåller bestämt att fartygsägare bör betala en skälig och marknadsbaserad andel av kostnaderna när de förvärvar tillträdesrätter inom ramen för ett bilateralt fiskeavtal. Parlamentet kräver en detaljerad analys av den andel som fartygsägare ska betala för ett fisketillstånd, inklusive potentiell fångstmängd och driftskostnader. Parlamentet anser att översynen av sektorsstöd måste förbättras, bland annat genom att man inför en möjlighet att ställa in betalningarna om kuststaten inte fullgör sina åtaganden.

43.  Europaparlamentet vidhåller att det anslag som är avsatt för sektorsstöd måste bli mer effektivt och uppnå bättre resultat av högre kvalitet, särskilt genom att man fokuserar på vetenskaplig forskning, insamling av uppgifter och övervakning och förvaltning av fiskeverksamhet.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att anslagen till sektorstödet inom ramen för avtalen om hållbart fiske inriktas på att stödja tredjeländers administrativa och vetenskapliga kapacitet, och små och medelstora företag. De bör dessutom stärka EU:s mål för utvecklingssamarbetet och stämma överens med den nationella utvecklingsplanen i det land som omfattas av avtalet. Parlamentet kräver dessutom att anslagen inte ska ersätta fiskesamarbetet i andra samarbetsavtal eller samarbetsinstrument, utan snarare förstärka detta på ett sammanhängande, öppet, effektivt och mer målinriktat sätt.

45.  Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att under förhandlingarna om avtal om hållbart fiske sträva efter att utverka att kuststaten avsätter en liten del av det sektorsstöd till utveckling som anslås under det hållbara fiskeavtalet till projekt som har som målsättning att erkänna, främja och diversifiera kvinnors roll i fiskerisektorn, och att garantera tillämpningen av principen om likabehandling och lika möjligheter för kvinnor och män, i synnerhet rörande utbildning och tillgång till finansiering och lån.

46.  Europaparlamentet anser att sektorsstöd för utveckling måste beaktas när de relevanta besluten inför framtiden fattas.

47.  Europaparlamentet insisterar på att kommissionen noga övervakar genomförandet av bilaterala avtal och skickar årliga rapporter till parlamentet och rådet, samt att utvärderingar genomförda av externa, oberoende experter skickas till medlagstiftarna i laga tid före förhandlingen om nya protokoll. Dessa rapporter och utvärderingar bör offentliggöras enligt reglerna för skydd av personuppgifter och översättas till åtminstone tre av EU:s officiella språk.

48.  Europaparlamentet understryker behovet av att parlamentet i tillfredsställande utsträckning deltar i förberedelserna och i förhandlingsprocessen och den långsiktiga övervakningen och utvärderingen av de bilaterala avtalens funktionssätt i enlighet med föreskrifterna i EUF-fördraget. Parlamentet insisterar på att omedelbart och fullständigt informeras på lika villkor som rådet i alla skeden av förfarandet rörande partnerskapsavtal om fiske, i enlighet med artiklarna 13.2 och 218.10 i EUF-fördraget. Parlamentet upprepar sin övertygelse om att parlamentet bör företrädas av observatörer vid de gemensamma kommittésammanträden som planeras i fiskeavtal, och kräver att det civila samhället, däribland företrädare för fiskerisektorn både i EU och i tredjeländer, också ska delta i dessa sammanträden.

49.  Europaparlamentet stöder införandet av vetenskapliga revisioner för att utvärdera fiskbestånd innan avtal förhandlas och begär att tredjelandet ska informera om det fiske som bedrivs av andra länders flottor på dess vatten för att dessa mål ska bli ändamålsenliga.

50.  Europaparlamentet är övertygat om att fullständig insyn vad gäller fångster, betalningar och tillämpning av sektorsstöd kommer att vara ett oumbärligt verktyg för att utveckla ett ansvarsfullt och hållbart fiske baserat på god förvaltning och bekämpning av otillbörlig användning av EU-stöd och av korruption.

51.  Europaparlamentet understryker också behovet av att förbättra öppenheten både under förhandlingen av fiskeavtalen och under den tid de löper, både för EU och för tredjeländer.

52.  Europaparlamentet insisterar på att medlemsstaterna ska rapportera dagligen till kuststaterna om fångster, och att de till fullo följer de regler som tillämpas i partnerländernas vatten.

53.  Europaparlamentet är övertygat om att kommissionen bör försäkra sig om att förhandlingar med tredjeländer i syfte att utarbeta nya avtal eller protokoll till bilaterala fiskeavtal inleds i god tid innan sådana bestämmelser upphör att gälla. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av att parlamentet redan i ett tidigt skede deltar i denna process för att undvika den provisoriska tillämpningen av sådana bestämmelser som leder till ett oåterkalleligt fait accompli, vilket är vare sig i EU:s eller i tredjelandets intresse.

54.  Europaparlamentet anser att EU:s fiskeriindustri bör ta över ansvaret för en ansenlig del av kostnaderna när man förvärvar tillträdesrätter i fiskezoner utanför EU inom ramen för ett bilateralt eller multilateralt fiskeavtal.

55.  Europaparlamentet anser att det bör finnas en regional strategi för förhandling och genomförande av EU:s bilaterala avtal, särskilt de som rör tonfiskflottan, och, vid behov, en tydlig koppling mellan de termer som ingår i avtalen och de relevanta regionala fiskeriförvaltningsorganisationernas förvaltningsåtgärder och prestanda.

56.  Med hänvisning till den regionala situationen känner sig Europaparlamentet föranlett att för kommissionen uttrycka sitt obehag över den tydliga tillbakagången i åtgärderna avseende påmönstring av sjömän. I de flesta fall innebär åtgärderna att man stegvis återgår till den ohållbara politiken att rekrytera sjömän utifrån nationalitet, när det viktiga är att de kommer från ett AVS-land, oavsett vilket.

57.  Europaparlamentet anser att bilaterala avtal bör införas för att uppmuntra EU:s fiskerisektor att investera i länder där det för närvarande inte finns några associeringsavtal eftersom det inte finns något överskott på fiskemöjligheter, och därmed bidra till ett hållbart fiske. Parlamentet anser även i dessa fall att en samordning mellan europeisk utvecklingsfinansiering och finansiering av bilaterala avtal bör vara en högprioriterad fråga.

Regionala fiskeriförvaltningsorganisationer

58.  Europaparlamentet uppmanar EU att ta ledningen för att stärka de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna i syfte att förbättra deras prestanda, däribland genom regelbundna översyner utförda av oberoende organ när det gäller i vilken omfattning organisationerna uppfyller sina mål, och att se till att de rekommendationer som görs i sådana översyner genomförs snabbt och fullständigt. Parlamentet uppmanar enträget EU att se till att alla regionala fiskeriförvaltningsorganisationer har en effektiv tillämpningskommitté, och anser att bevisade fall av brist på efterlevnad från staternas sida måste leda till avskräckande, proportionella och icke-diskriminerande påföljder, däribland minskade fiskekvoter, minskad fiskeansträngning och minskad tillåten fiskekapacitet.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka bidragen till regionala fiskeförvaltningsorganisationer, eftersom dessa spelar en avgörande roll i kampen mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.

60.  Europaparlamentet anser att EU bör arbeta för ett förbättrat system för beslutsfattande inom de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna i syfte att gå längre än den strategi med ”lägsta gemensamma nämnare” som kan vara resultatet av ett samförstånd, samtidigt som man erkänner behovet av debatt före en omröstning i de fall då ett samförstånd inte kan uppnås. Parlamentet anser att fleråriga planer bör främjas.

61.  Europaparlamentet anser att unionen måste samordna sin fiskeri- och utvecklingspolitik på ett bättre sätt, och delta i systematiska, långsiktiga och djupgående dialoger och partnerskap med andra flagg-, marknads- och kuststater för att uppnå förbättrad fiskeriförvaltning och livsmedelstrygghet i hela världen.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta ledningen och främja inrättandet av ett heltäckande nätverk av regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna, så att all fiskeriverksamhet på öppna havet förvaltas effektivt genom en ekosystem- och försiktighetsbaserad inriktning som garanterar att resurserna bevaras. Parlamentet erinrar i detta syfte om sitt stöd för inrättandet av nya regionala fiskeriförvaltningsorganisationer där sådana saknas samt utökade behörigheter för de befintliga regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna genom en omarbetning av deras avtal.

63.  Europaparlamentet konstaterar att nya fiskeområden blir tillgängliga i arktiska vatten som en följd av klimatförändringarna och förändringar i arternas utbredning. Parlamentet anser att EU bör ta initiativ för att se till att fiskeriverksamheten förvaltas effektivt (av de befintliga regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna eller genom inrättandet av en ny) för hållbar förvaltning och bevarande av bestånden i dessa vatten. Parlamentet anser att fisket till att börja med bör begränsas för att möjliggöra en vetenskaplig utvärdering av de arktiska bestånden och det hållbara fiske som dessa bestånd kan ligga till grund för.

64.  Europaparlamentet konstaterar att fisket i Svarta havet skulle dra fördel av en ny regional fiskeriförvaltningsorganisation, och uppmanar kommissionen att föreslå att en sådan inrättas.

65.  Europaparlamentet anser att de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna måste utveckla hållbara förvaltningssystem som syftar till att upprätthålla bestånden över den nivå som krävs för maximal hållbar avkastning, och som tillhandahåller en öppen och jämlik resurstilldelning genom att använda incitament som baseras på miljömässiga och sociala kriterier såväl som på historiska fångstmängder, för att fiskefartyg ska kunna erhålla fiskemöjligheter, för att på så sätt inbegripa både utvecklingsländernas legitima rättigheter/strävanden och förväntningarna hos sådana flottor som har bedrivit hållbart fiske i dessa vatten, samtidigt som man garanterar att förvaltnings- och bevarandeåtgärderna genomförs fullständigt av alla medlemmar.

66.  Europaparlamentet är starkt emot att EU främjar antagandet av system för överlåtbara fiskenyttjanderätter i de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna. Parlamentet anser att förvaltningssystem som baseras på fiskerätter och som eventuellt antas i de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna inte får äventyra försörjningen för sådana fiskesamhällen i utvecklingsländer som är beroende av fisket.

67.  Europaparlamentet anser att god förvaltning skapas genom att alla berörda parter engageras, alltifrån politikens utformning till dess genomförande.

68.  Europaparlamentet kräver att man genomför en detaljerad utvärdering av fiskekapaciteten hos de EU-flottor som är behöriga att fiska utanför EU:s vatten, med användning av pålitliga indikatorer vad gäller fartygens förmåga att fånga fisk, med hänsyn till framsteg inom tekniken, och med utgångspunkt i FAO:s rekommendationer från 1999, Technical Consultation on the measurement of fishing capacity(9). Parlamentet anser att EU bör fastställa vilka regionala fiskeriförvaltningsorganisationer som har problem med överkapacitet, och se till att flottkapaciteten fryses och justeras med särskilt beaktande av kuststaternas rättigheter.

Andra internationella aspekter

69.  Europaparlamentet anser att trots att EU-företagens internationella verksamhet får sträcka sig bortanför den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension, måste handelsaktiviteterna och de privata avtalen mellan europeiska fartygsägare och tredjeländer, inklusive de som genomförs inom ramen för bilateral samarbetspolitik, respekteras och skyddas så länge de genomförs inom ramen för internationell rätt.

70.  Europaparlamentet anser att investeringar som görs av den europeiska fiskerisektorn bör ingå som en tredje beståndsdel i den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension, tillsammans med fiskeavtalen och de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna, och att den gemensamma fiskeripolitiken måste uppmuntra till hållbara investeringar av fiskerisektorn utanför EU.

71.  Europaparlamentet anser att den gemensamma fiskeripolitiken måste främja strategier för företagens sociala ansvar, så att vi till fullo kan axla vårt sociala ansvar, i linje med EU:s strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar.

72.  Europaparlamentet anser att information om privata avtal mellan europeiska fartygsägare och tredjeländer, om samriskföretag i tredjeländer, däribland antal och fartygstyp som arbetar enligt sådana avtal och i samriskföretag, samt om deras fångster även i fortsättningen bör lämnas till kommissionen av medlemsstaten och göras tillgänglig för allmänheten, med beaktande av reglerna för skydd av personuppgifter och handelsuppgifter, i enlighet med fisketillståndsförordningen.

73.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja en global och multilateral agenda som införlivar ansvar som en del av utvecklingen av en hållbar fiskeriverksamhet.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att allvarligt överväga metoder för att inrätta starka incitament för EU-flaggade fartyg att stå kvar i EU:s register, såvida de inte ska byta flagg till stater som har gott rykte inom alla relevanta regionala fiskeriförvaltningsorganisationer. Parlamentet anser att det bästa sättet att uppnå detta är att se till att det råder sund konkurrens mellan EU-flaggade fartyg och fartyg med tredjelandsflagg genom att man kräver samma standarder i form av ekologisk och social hållbarhet från tredjeländer, både bilateralt och multilateralt, samt genom att man vidtar marknadsrelaterade åtgärder.

75.  Europaparlamentet uttrycker sin otålighet med kommissionen för att den inte har tagit upp andra fartyg på EU-listan över IUU-fiske än de som har upptagits av de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna, och för att den inte har föreslagit en förteckning över länder som inte samarbetar, trots att IUU-förordningen har tillämpats i över två år, och uppmanar med eftertryck kommissionen att göra detta så fort som möjligt. Parlamentet insisterar på att stöd måste sökas hos våra viktigaste parter om vi ska kunna utrota IUU-fisket på alla hav.

76.  Europaparlamentet insisterar på att kommissionen, snarare än tredjeländer, ska vara den myndighet som till fartyg från tredjeländer utfärdar fytosanitära intyg som tillåter direktexport av fiskeriprodukter till EU.

77.  Europaparlamentet påminner om behovet att differentiera förvaltningen av de övre gränserna för fiskekapaciteten inom den internationella EU-flottan, i samarbete med de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna, och att ta hänsyn till den särskilda arbetssituation som gäller för detta segment inom fiskeflottan.

78.  Europaparlamentet uppmuntrar banker och andra utlåningsinstitut att infoga utvärderingar av verksamheters ekonomiska, sociala och miljömässiga hållbarhet, inte bara deras kortsiktiga lönsamhet, innan de beviljar tillgång till kapital.

79.  Europaparlamentet anser att EU:s handelspolitik också bör bidra till att garantera ett hållbart fiske över hela världen genom att främja anslutning till relevanta internationella konventioner och avtal som gäller fiskeriförvaltning inom ramen för förmånsberättigade handelsavtal.

80.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den rättvisa, öppna och hållbara handeln med fisk stärks i EU:s bilaterala och multilaterala handelsavtal.

81.  Samtidigt anser Europaparlamentet att incitament bör införas för att tredjeländer som inte har samma standarder som EU ska anta god praxis, och att handelsåtgärder i förekommande fall ska fastställas, exempelvis förbud mot produkter som härrör från det olagliga, orapporterade och oreglerade fisket och vattenbruks- och fiskeriprodukter som framställts i strid med de mänskliga rättigheterna och med FN:s konventioner om sysselsättning (ILO) och sjöfart (IMO).

82.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja ett internationellt samarbete mot IUU-fiske och undersöka det lämpliga i att de två andra länder som tillsammans med EU utgör världens största marknader för fiskeriprodukter, det vill säga Förenta staterna och Japan, deltar. Ett sätt att genomföra denna åtgärd skulle vara att använda ett unikt ID-nummer för alla fartyg för att garantera att produkten blir fullständigt spårbar på ett helt öppet sätt.

83.  Europaparlamentet betonar att i de fall då ett partnerland systematiskt och kraftigt frångår de mål som har antagits av regionala fiskeriförvaltningsorganisationer eller andra internationella organisationer där EU ingår och som avser fiskeriförvaltning och bevarande av fiskbestånd, kan detta leda till att förmånstariffer tillfälligt återkallas. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till parlamentet om genomförandet av de bestämmelser avseende fiskeriförvaltning och bevarande av fiskbestånd som ingår i kommissionens förslag till översyn av det allmänna preferenssystemet (GSP).

84.  Europaparlamentet anser att EU måste säkerställa att produkter som importeras genom internationell handel uppfyller regler och förordningar som är identiska med dem som gäller för EU-produkter.

85.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att fisk och fiskeriprodukter från tredjeländer uppfyller jämförbara krav på sanitet och hygien och kommer från hållbart fiske, för att på så sätt skapa likvärdiga förhållanden för fisket i EU och i länder utanför EU.

86.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare integrera EU:s politik rörande utveckling, handel och fiskeripolitikens målsättningar.

87.  Europaparlamentet insisterar på att bilaterala och multilaterala handelsavtal som förhandlas av EU bör

   åtföljas av ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvensbedömningar med respekt för det hot som överutnyttjande av resurserna utgör, för såväl tredjeländer som EU-länder, med beaktande av de nätverk som redan har inrättats genom tidigare avtal,
   respektera ursprungsbestämmelser,
   innehålla krav på spårbarhet för produkten för att garantera att den kommer från ett lagenligt och hållbart fiske,
   vara utformade så att de inte undergräver IUU-förordningen eller andra av den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser,
   inbegripa bestämmelser som säkerställer att endast fiskeriprodukter som kommer från välförvaltade fiskesegment får säljas,
   vara utformade så att de inte leder till ökad handel, vilket skulle resultera i överexploatering och utarmning av resurserna.
   säkerställa att ohållbart fiskade produkter inte släpps ut på den inre marknaden.
   innehålla bestämmelser rörande granskning och inställning av utbetalningen av det ekonomiska bidraget såväl som bestämmelser om att genomförandet av protokollet ska skjutas upp om det föreligger brott mot grundläggande och fundamentala föreskrifter om de mänskliga rättigheterna, såsom fastställts i artikel 9 i Cotonouavtalet, eller bristande efterlevnad av ILO:s deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet.

88.  Europaparlamentet påminner om att frågan om ursprungsregler och ursprungskumulation är en kontroversiell och känslig fråga i handelsförhandlingar på grund av att många EU-handelsparter har lagstiftningar som skiljer sig åt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att beakta frågan noggrant och förhandla fram välavvägda lösningar som inte är till skada för EU:s fiskerisektor.

89.  Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om handelsrelaterade åtgärder, såsom restriktioner för import av fisk och fiskeriprodukter, gentemot länder som tillåter ohållbart fiske, samtidigt som man ser till att dessa åtgärder är förenliga med WTO:s regler.

90.  Europaparlamentet uppmanar EU att utveckla och genomföra regionala strategier för fiske på öppna vatten och hav, särskilt i de områden där ett hållbart fiske endast kan garanteras genom internationellt samarbete.

o
o   o

91.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 286, 29.10.2008, s. 1.
(2) EUT L 286, 29.10.2008, s. 33.
(3) Antagna texter, P7_TA(2011)0516.
(4) EUT C 348 E, 21.12.2010, s. 15.
(5) EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 119.
(6) Antagna texter, P7_TA(2011)0232.
(7) Antagna texter, P7_TA(2011)0573.
(8) Konvention om tvångs- eller obligatoriskt arbete, 1930 (nr 29), Konvention om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, 1948 (nr 87), Konvention om tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, 1949 (nr 98), Konvention om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde, 1951 (nr 100), Konvention om avskaffande av tvångsarbete, 1957 (nr 105), Konvention om diskriminering i anställning och yrkesutövning, 1958 (nr 111), Konvention om minimiålder för tillträde till arbete, 1973 (nr 138), Konvention om avskaffande av de värsta formerna av barnarbete, 1999 (nr 182).
(9) ftp://ftp.fao.org/docrep/fao/007/x4874e/x4874e00.pdf.


Valet till Europaparlamentet 2014
PDF 185kWORD 21k
Europaparlamentets resolution av den 22 november 2012 om valet till Europaparlamentet 2014 (2012/2829(RSP))
P7_TA(2012)0462B7-0520/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 10 och 17 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artiklarna 10 och 11 i akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet, vilken är bifogad rådets beslut av den 20 september 1976, i dess ändrade lydelse(1),

–  med beaktande av kommissionens uttalande av den 22 november 2012 om valet till Europaparlamentet 2014,

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  På unionsnivå företräds medborgarna direkt av Europaparlamentets ledamöter.

B.  De politiska partierna på europeisk nivå bidrar till att skapa ett europeiskt politiskt medvetande och till att uttrycka unionsmedborgarnas vilja.

C.  Kommissionens ordförande väljs av parlamentet efter det att Europeiska rådet lagt fram ett förslag med kvalificerad majoritet. Europeiska rådet måste ta hänsyn till resultatet av valet till parlamentet och på lämpligt sätt ha samrått med parlamentet innan det nominerar sin kandidat.

D.  Kommissionen är kollektivt ansvarig inför Europaparlamentet.

E.  Det nya parlamentet behöver tillräckligt med tid för att organisera sig före valet av kommissionens ordförande.

F.  För att den nya kommissionen ska kunna tillträda den 1 november 2014 bör kommissionens ordförande väljas i juli 2014 under parlamentets konstituerande plenarsammanträde.

G.  Parlamentet röstar om godkännande av utnämningen av hela kommissionskollegiet efter att ha hört de kandidater som rådet föreslagit i samförstånd med den valda kommissionsordföranden, på grundval av de förslag som lämnats av medlemsstaterna.

1.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de europeiska politiska partierna att nominera kandidater till ordförandeskapet för kommissionen och förväntar sig att dessa kandidater ska inta en ledarroll i den parlamentariska valkampanjen, framför allt genom att personligen presentera sina program i unionens alla medlemsstater. Parlamentet betonar att det är viktigt att stärka både parlamentets och kommissionens politiska legitimitet genom att skapa en mer direkt länk mellan de respektive valen och väljarnas beslut.

2.  Europaparlamentet begär att så många ledamöter som möjligt av den kommande kommissionen ska tas från ledamöterna av Europaparlamentet, så att balansen mellan de båda lagstiftande kamrarna avspeglas.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionens framtida ordförande att se till att det i den kommande Europeiska kommissionen råder en jämn fördelning mellan kvinnor och män. Parlamentet rekommenderar att varje medlemsstat föreslår en kvinnlig och en manlig kandidat till nästa kommissionskollegium.

4.  Mot bakgrund av både de nya former för valet av Europeiska kommissionen som införts genom Lissabonfördraget och den förändring i förhållandet mellan parlamentet och kommissionen som ovannämnda nya former kommer att mynna ut i från och med valet 2014, anser Europaparlamentet att övertygande majoriteter i parlamentet kommer att vara av avgörande betydelse för stabiliteten i unionens lagstiftningsförfaranden och för en välfungerande verkställande makt på EU-nivå. Medlemsstaterna uppmanas därför att i sin vallagstiftning, i enlighet med artikel 3 i akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet, införa lämpliga och proportionerliga minimitrösklar för tilldelning av platser så att trösklarna vederbörligen återspeglar medborgarnas beslut så som de kommit till uttryck i valet, samtidigt som parlamentets funktionalitet också skyddas effektivt.

5.  Europaparlamentet uppmanar rådet att samråda med parlamentet om huruvida valet kan hållas antingen den 15–18 maj eller den 22–25 maj 2014.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet och kommissionen och till medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1) Rådets beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom (EGT L 278, 8.10.1976, s. 1), ändrat genom rådets beslut 93/81/Euratom, EKSG, EEG (EGT L 33, 9.2.1993, s. 15) och rådets beslut 2002/772/EG, Euratom (EGT L 283, 21.10.2002, s. 1).


Människorättssituationen i Iran, särskilt massavrättningar och bloggaren Sattar Beheshtis död nyligen
PDF 122kWORD 24k
Europaparlamentets resolution av den 22 november 2012 Europaparlamentets resolution om situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran, särskilt massavrättningarna och bloggaren Sattar Beheshtis nyligen inträffade död (2012/2877(RSP))
P7_TA(2012)0463RC-B7-0500/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, särskilt resolutionerna om mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av uttalandet av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik den 23 oktober 2012 om tio avrättningar i Iran nyligen,

–  med beaktande av uttalandet av talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik den 11 november 2012 om att den iranska bloggaren Sattar Beheshti dött i fängsligt förvar,

–  med beaktande av FN:s särskilde rapportörs rapport av den 13 september 2012 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran,

–  med beaktande av att pastor Youcef Nadarkhani frigetts från fängelse i september 2012,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner 62/149 av den 18 december 2007 och 63/168 av den 18 december 2008 om ett moratorium för bruket av dödsstraff,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om avskaffande av all slags rasdiskriminering samt konventionen om barnets rättigheter, i vilka Iran är fördragsslutande part,

–  med beaktande av artikel 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den rådande människorättssituationen i Iran kännetecknas av ett pågående mönster av systematiska kränkningar av grundläggande rättigheter. Människorättsförsvarare (särskilt personer som kämpar för kvinnors, barns och minoriteters rättigheter), journalister, bloggare, konstnärer, studentledare, advokater, fackföreningsmedlemmar och miljöaktivister lever alltjämt under stort tryck och ett ständigt hot att bli gripna.

B.  Bloggaren Sattar Beheshti som kritiserat den iranska regeringen på internet greps den 30 oktober 2012 av den särskilda enhet inom polisen som kallas Fata och specialiserat sig på it-brottslighet. Han anklagades för it-brottslighet och dog i fängsligt förvar. Man vet ännu inte exakt hur det gick till i samband med hans död och i ett flertal rapporter antyds det att han dött till följd av tortyr i en iransk interneringsanstalt.

C.  Medlemmar av Sattar Beheshti familj som är bosatta i Iran har hotats med frihetsberövande om de uttalar sig till medierna om hans död eller väcker talan inför domstol mot dem som påståtts vara ansvariga för att han torterats.

D.  Sattar Beheshtis död är ytterligare ett tragiskt exempel på att samvetsfångar i Iran rutinmässigt utsätts för systematisk och fortsatt tortyr samt misshandlas och förvägras sina grundläggande rättigheter, medan de som arbetar för säkerhetstjänsten och underrättelseväsendet ostraffat får göra precis vad som helst.

E.  Efter flera dagars tystnad om Sattar Beheshtis död förklarade sig rådet för de mänskliga rättigheterna inom Irans rättsväsen beredvilligt att utreda allt som förevarit i detta fall och med kraft lagföra alla som varit inblandade i det.

F.  Den 11 november 2012 förklarade vice talmannen för Irans parlament Mohammad Hasan Abutorabifard att Irans parlaments utskott för nationell säkerhet och utrikespolitik skulle undersöka fallet.

G.  FN:s särskilda rapportörer om situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran, om summariska avrättningar, om tortyr och om yttrandefriheten, har välkomnat besluten från Irans parlament och rättsväsen om att undersöka Beheshtis död och samtidigt noterat att det rapporterats ett antal fall i Iran där personer som hållits i fängsligt förvar påstås ha dött under förvarstiden som ett resultat av misshandel eller tortyr, avsaknad av medicinsk vård eller genom att helt enkelt lämnas åt sitt öde.

H.  Den 22 oktober 2012 avrättades Saeed Sedighi och nio andra män som dömts för narkotikabrott. Flertalet av dessa fick inte någon rättvis rättegång och torterades under den tid de hölls i förvar.

I.  Efter det att Sedighi avrättats sade myndigheterna åt hans familjemedlemmar att inte tala med medierna och förbjöd dem att hålla en offentlig begravningsceremoni efter det att han begravts.

J.  En dramatisk ökning av antalet avrättningar, inklusive av minderåriga, har registrerats i Iran under de senaste åren. Sedan början av 2012 har över 300 avrättningar förtecknats. Dödsstraff utdöms regelbundet i fall där den anklagade förvägras sin rätt till korrekt rättsförfarande och för brott som inte faller inom kategorin ”mest allvarliga brott” enligt internationella standarder.

K.  De iranska myndigheterna fortsätter arbetet med att bygga ett ”halal-internet”, där iranierna i själva verket förvägras tillträde till World Wide Web, samt med att använda informations- och kommunikationsteknik för att slå ned på grundläggande friheter, såsom yttrande- och mötesfriheten. Iran inskränker friheten på internet genom att ställa upp gränser för tillgänglig bandbredd genom att utveckla statskontrollerade servrar och särskilda internetprotokoll, internetleverantörer och sökmotorer och genom att stänga internationella och inhemska webbplatser för sociala nätverk.

L.  Sacharovpriset för tankefrihet 2012 gavs åt två iranska aktivister, nämligen advokaten Nasrin Sotoudeh och filmregissören Jafar Panahi. Nasrin Sotoudeh sitter i fängelse för sitt arbete för att kasta ljus över brott mot de mänskliga rättigheterna i Iran och hungerstrejkar efter det att hon inte fått ta emot besök av sin familj. Jafar Panahi överklagar ett sexårigt fängelsestraff, ett förbud på 20 år mot filmproduktion och ett reseförbud riktat mot honom.

1.  Europaparlamentet är mycket oroat över den konstant försämrade människorättssituationen i Iran, det växande antalet politiska fångar och samvetsfångar, det fortsatt stora antalet avrättningar, bl.a. av minderåriga, den utbredda tortyren, orättvisa rättegångar och orimliga borgensbelopp samt de kraftiga begränsningarna av informationsfriheten, yttrandefriheten, mötesfriheten, religionsfriheten, utbildningsfriheten och rörelsefriheten.

2.  Europaparlamentet är djupt oroat över Sattar Beheshtis död i fängelse. Parlamentet uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att grundligt utreda fallet för att fastställa de exakta omständigheterna kring hans död.

3.  Europaparlamentet är djupt oroat över rapporterna som antyder att Sattar Beheshti torterats i fängelset. Parlamentet uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att se till att varje påstått fall av tortyr utreds, liksom också alla fall av grym, omänsklig eller förnedrande behandling i interneringsanstalter, och att gärningsmännen ställts till svars för vad de gjort. Parlamentet påminner om att bruket av kroppsstraff – som är detsamma som tortyr – är oförenligt med artikel 7 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

4.  Europaparlamentet fördömer skarpt bruket av dödsstraffet i Iran och uppmanar de iranska myndigheterna att inrätta ett moratorium för avrättningar i avvaktan på att dödsstraffet ska avskaffas, i enlighet med FN:s generalförsamlings resolutioner 62/149 och 63/168. Parlamentet uppmanar med kraft Irans regering att förbjuda avrättningar av minderåriga och överväga att benåda alla i dag dödsdömda minderåriga. Parlamentet uppmanar med kraft Irans regering att offentliggöra statistik om dödsstraffet och fakta om rättsskipningen i fall som involverar dödsstraff.

5.  Europaparlamentet beklagar djupt att det saknas rättvisa och insyn i rättsskipningen och att rätten till korrekt rättsförfarande inte tillerkänns i Iran. Parlamentet uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att garantera alla frihetsberövade att principerna om rättvis rättegång och korrekt rättsförfarande strikt ska respekteras, såsom det föreskrivs i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att frige alla politiska fångar och samvetsfångar, bland dem Nasrin Sotoudeh som vunnit Sacharovpriset tillsammans med Jafar Panahi, och låta dem komma till Europaparlamentet i december 2012 för att ta emot sina pris. Parlamentet uttrycker oro över att Nasrin Sotoudehs hälsa blir allt sämre och uppmanar Irans rätts- och fångvårdsmyndigheter att sluta behandla Nasrin Sotoudeh illa och uttrycker sin sympati och sin fulla solidaritet med Nasrin Sotoudehs begäranden. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att låta alla fångar komma i kontakt med advokat efter eget val och få den medicinska vård de behöver och få ta emot besök av sina familjer, något som de har rätt till enligt internationell människorättslagstiftning, samt att behandla dem värdigt och med respekt.

7.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att acceptera fredliga protester och att ta itu med de många problem som det iranska folket brottas med.

8.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att garantera religionsfriheten, i enlighet med Irans statsförfattning och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att visa att de har för avsikt att helhjärtat samarbeta med det internationella samfundet för att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran, och uppmanar Irans regering att fullgöra alla sina skyldigheter enligt både internationell rätt och de internationella konventioner som landet har undertecknat.

10.  Europaparlamentet anser att ett besök av en särskild FN-rapportör kan bidra till att ge en överblick av situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran. Parlamentet noterar med oro att Iran sedan 2005 inte tagit emot några besök vare sig av FN:s särskilda rapportörer eller av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar Iran att göra allvar av sin avsikt att under 2012 låta FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter i Iran, dr Ahmed Shaheed, besöka landet.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med parlamentet effektivt utnyttja det nya instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter för att stödja demokrati och respekt för mänskliga rättigheter i Iran, inbegripet yttrandefrihet på internet.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU:s företrädare och vice ordföranden för kommissionen/den höga representanten att uppmuntra de iranska myndigheterna att på nytt gå med i en dialog om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet bekräftar på nytt sin beredvillighet att gå med i en dialog om de mänskliga rättigheterna med Iran på alla nivåer på grundval av de universella värden som är inskrivna i FN-stadgan och i internationella konventioner.

13.  Europaparlamentet stöder EU:s dubbla tillvägagångssätt gentemot Iran (att förena sanktioner med diplomati) men oroar sig samtidigt över vilka skadeverkningar som långtgående sanktioner mot Iran kan få för det iranska folket, till exempel i form av att inflationen ökar och det blir brist på nödvändiga varor, framför allt läkemedel.

14.  Europaparlamentet uppmanar rådet att förstärka de målinriktade åtgärderna mot enskilda personer och enheter från Iran, bland dem också statliga institutioner, som bär ansvaret för eller medverkar vid allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och begränsningar av de grundläggande friheterna, framför allt genom missbruk av informations- och kommunikationsteknik samt genom censur av internet och medier. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att alla tillgångar som i EU ägs av de iranier som omfattas av restriktiva åtgärder, också fastigheter, beslagtas och fryses in.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt Islamiska republiken Irans regering och parlament samt att låta översätta resolutionen till Farsi.


Situationen i Burma, särskilt det fortsatta våldet i delstaten Rakhine
PDF 122kWORD 24k
Europaparlamentets resolution av den 22 november 2012 om situationen i Burma/Myanmar, särskilt det fortsatta våldet i delstaten Rakhine (2012/2878(RSP))
P7_TA(2012)0464RC-B7-0503/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Burma/Myanmar, särskilt resolutionerna av den 20 april 2012(1) och den 13 september 2012(2),

–  med beaktande av FN:s särskilda rapportörs rapport av den 24 augusti 2012 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Burma/Myanmar,

–  med beaktande av rådets beslut 2012/225/Gusp av den 26 april 2012,

–  med beaktande av president Thein Seins uttalande till det burmesiska parlamentet av den 17 augusti 2012 om situationen i delstaten Rakhine,

–  med beaktande av uttalandet av den 25 oktober 2012 från FN:s generalsekreterare om situationen i delstaten Rakhine i Burma/Myanmar,

–  med beaktande av uttalandet av den höga representanten Catherine Ashtons talesperson av den 26 oktober 2012 om det förnyade våldet i delstaten Rakhine i Burma/Myanmar,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen som undertecknades den 3 november 2012 av kommissionens ordförande Jose Manuel Barroso och ministern med ansvar för presidentens för Burma/Myanmar kansli, U Aung Min, vid Burma/Myanmars fredscentrum i Yangon,

–  med beaktande av vädjan från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, av den 9 november 2012, till regeringen i Burma/Myanmar om att vidta nödvändiga åtgärder för att erkänna rohingyas som medborgare och ge dem rätten till lika behandling,

–  med beaktande av president Thein Seins skrivelse av den 16 november 2012 till FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon där presidenten i Burma/Myanmar utfäste sig att man skulle överväga att ge de statslösa rohingyamuslimerna medborgarskap,

–  med beaktande av 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning och det tillhörande protokollet från 1967,

–  med beaktande av artiklarna 18–21 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av artikel 25 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av förklaringarna av de olika företrädarna för den burmesiska regeringen och oppositionen, inklusive Aung San Suu Kyi, som frånkänner den etniska rohingya-minoriteten deras medborgerliga rättigheter och som frånsäger sig så mycket som möjligt de statliga myndigheternas ansvar i den senaste tidens våldsamma sammandrabbningar,

–  med beaktande av förklaringen i augusti 2012 av den nationella människorättskommissionen i Burma/Myanmar, där den konstaterar att förföljelserna av rohingyas och händelserna i delstaten Rakhine inte hör till dess ansvarsområde,

–  med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Sedan början av 2011 har regeringen i Burma/Myanmar vidtagit omfattande åtgärder för att återinföra medborgerliga rättigheter. Den senaste tidens övergrepp i delstaten Rakhine lyfter fram de enorma svårigheter som fortfarande måste övervinnas.

B.  Situationen i delstaten Rakhine är fortfarande spänd. Åtminstone 110 000 människor har varit tvungna att fly från sina hem sedan juni 2012. Sedan våldsamheterna åter flammade upp i oktober har 89 människor dödats och mer än 5 300 hem och religiösa byggnader förstörts.

C.  De flesta internflyktingarna är rohingyas som lever under oacceptabla villkor: lägren är överfulla, undernäringen bland barn är oroväckande, tillgången till vatten och sanitära förhållanden är totalt otillräcklig, nästan ingen undervisning ges och den humanitära hjälpen är inte ändamålsenlig.

D.  Ett undantagstillstånd, som också tillåter att krigsrätt införs, har införts i delstaten Rakhine, efter det att de lokala sammandrabbningarna började i juni 2012. I slutet på oktober 2012 utlyste regeringen utegångsförbud i de berörda områdena och satte in fler säkerhetsstyrkor. Dessa åtgärder har hittills inte kunnat få slut på våldet.

E.  Diskrimineringen av rohingyaminoriteten fortsätter. De lokala myndigheterna sägs ha medverkat i angreppen mot rohingyas och bedriver en aktiv politik för att driva ut rohingyas ur landet. Det internationella samfundet har uppmanat regeringen i Burma/Myanmar att se över medborgarskapslagen från 1982 så att rohingyas inte längre ska vara statslösa och den långvariga diskrimineringen av dem åtgärdas.

F.  Rakhine är den näst fattigaste delstaten i Burma/Myanmar, som självt är ett av de minst utvecklade länderna i världen. Fattigdom och förtryck har bidragit till att underblåsa det lokala våldet och bittra historiska minnen i båda befolkningsgrupperna.

G.  Den 31 oktober 2012 uttryckte tre FN-experter sin djupa oro över det fortsatta våldet mellan befolkningsgrupperna i delstaten Rakhine och uppmanade regeringen att omedelbart åtgärda de underliggande orsakerna till det spända läget och konflikten mellan de buddistiska och muslimska grupperna i regionen.

H.  Regeringen i Burma/Myanmar inrättade i augusti 2012 en undersökningskommission – utan att ta med en enda företrädare för rohingyas – för att utreda orsakerna till det sekteristiska våldet och för att lägga fram förslag till hur man ska få slut på det, men hittills har kommissionens arbete inte burit någon frukt.

I.  Som en följd av det ständiga våldet har uppskattningsvis en miljon rohingyas under årens lopp flytt till grannländerna. Omkring 300 000 personer har flytt till Bangladesh och 92 000 till Thailand. Uppskattningsvis 54 000 oregistrerade asylsökande vistas i nio läger längs med gränsen mellan Thailand och Burma/Myanmar.

J.  Åtminstone 4 000 människor har flytt med båt till delstaten Rakhines huvudstad Sittwe, där regeringen har åtskilt muslimer, inklusive rohingyas, från resten av befolkningen och flyttat dem till läger. Åtminstone 3 000 rohingyas tros ha flytt sjövägen till gränsen mellan Burma och Bangladesh, där de bangladeshiska säkerhetsstyrkorna sedan juni har haft order att tvinga tillbaka alla som försöker närma sig gränsen.

K.  Kommissionens ordförande Jose Manuel Barroso erbjöd Burma/Myanmar 78 miljoner euro i utvecklingsbistånd från EU under sitt besök i landets huvudstad Naypyidaw, och underströk att EU är redo att uppbåda 4 miljoner euro för omedelbart humanitärt bistånd, förutsatt att tillträde till de drabbade områdena ges.

1.  Europaparlamentet är oroat över att det etniska våldet åter flammat upp i Rakhine, ett våld som lett till att många dödats eller skadats, samt till förstörelse av egendom samt tvångsförflyttningar av ortsinvånarna. Parlamentet uttrycker sin oro över att sammandrabbningarna mellan de olika folkgrupperna kan äventyra landets övergång till demokrati och kan ha vidare återverkningar i hela regionen.

2.  Europaparlamentet noterar att reformerna av de politiska och civila rättigheterna fortsätter i Burma/Myanmar, men uppmanar med kraft myndigheterna att intensifiera sina ansträngningar och bland annat frige återstoden av de politiska fångarna och omedelbart vidta åtgärder mot våldet mellan befolkningsgrupperna och konsekvenserna av det.

3.  Europaparlamentet anser att det nu uppflammade våldet i delstaten Rakhine är en följd av den långvariga diskrimineringen av rohingyas. Parlamentet understryker att det hittills inte gjorts särskilt mycket för att förhindra eller åtgärda de underliggande orsakerna till de lokala spänningarna och den etniska diskrimineringen.

4.  Europaparlamentet noterar utfästelserna från regeringen i Burma/Myanmar om att utföra en fullständig och oberoende utredning av händelserna och vidta åtgärder mot dem som ligger bakom våldet. Parlamentet uppmanar regeringen att omedelbart vidta åtgärder för att få slut på det etniska våldet och diskrimineringen och ställa inför rätta dem som är ansvariga för de våldsamma sammandrabbningarna och de övriga övergreppen i samband med dem i delstaten Rakhine.

5.  Europaparlamentet uppmanar alla parter att nå fram till en varaktig lösning av tvistefrågorna mellan befolkningsgrupperna och upprepar att alla politiska krafter klart måste ta ställning till förmån för ett pluralistiskt samhälle med en dialog mellan olika lokala befolkningsgrupper där alla får medverka.

6.  Europaparlamentet uppmanar regeringen i Burma/Myanmar att upphöra med diskrimineringen av rohingya och upprepar sina tidigare yrkanden på att medborgarskapslagen från 1982 måste ändras eller upphävas, så att också rohingyas på lika villkor kan bli medborgare i landet.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft myndigheterna i Burma/Myanmar att mera kraftfullt agera för medborgerliga rättigheter, framför allt för att rohingyaminoriteten ska få rätt till utbildning, arbetstillstånd och fri rörlighet.

8.  Europaparlamentet uppmanar regeringen i Burma/Myanmar att låta både FN:s organ och icke-statliga humanitära organisationer, liksom också journalister och diplomater, obehindrat resa in i alla delar av landet, också delstaten Rakhine, och låta alla behövande invånare obehindrat få humanitärt bistånd. Parlamentet uppmanar ytterligare myndigheterna i Burma/Myanmar att snabbt skapa bättre förhållanden i lägren för rohingya-internflyktingar.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ge humanitärt bistånd och stödja regeringen i Burma/Myanmar i dess insatser för att skapa stabilitet och snabbare genomföra reformprogrammen med samtida aktning för rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och politisk frihet.

10.  Europaparlamentet välkomnar förslagen från rättsstatsutskottet i Burma/Myanmars parlament och uppmanar med kraft landets regering att snabbt reformera lagstiftningen, institutionerna och politiken så det blir slut på de grava kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i områden med etniska och andra väpnade konflikter, samt åtgärda missförhållandet med att brott mot de mänskliga rättigheterna får fortgå ostraffade, framför allt om de begås av regeringsstyrkorna.

11.  Europaparlamentet välkomnar att 514 fångar, bland dem 90 politiska fångar, frigetts den 17 september 2012 och 66 fångar, bland dem minst 44 politiska fångar, frigetts den 19 november 2012, i en amnesti som sammanföll med Förenta staternas president Obamas besök i Burma/Myanmar. Parlamentet uppmanar landets regering att frige alla återstående samvetsfångar, exakt ange hur många som fortfarande är frihetsberövade och vidta åtgärder för att frigivna fångar ska kunna återinslussas i samhället.

12.  Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser om Burma/Myanmar av den 23 april 2012, där det bland annat ingår att de restriktiva åtgärderna som påförts landets regering ska upphävas, med undantag för vapenembargot. Parlamentet välkomnar också EU:s önskan att fortsätta stödja landet under dess övergång. Parlamentet framhåller att människorättsfrågor spelar en nyckelroll för EU, exempelvis i form av stöd till reformprocessen, bidrag till den ekonomiska, politiska och sociala utvecklingen och inrättandet av rättsstaten och grundläggande friheter, i synnerhet yttrande- och föreningsfriheten. Parlamentet välkomnar på tal om detta att kommissionens ordförande nyligen besökt landet och att kommissionen omedelbart ökat sina anslag till humanitärt bistånd för 2012 för att hjälpa befolkningen i delstaten Rakhine.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Burmas/Myanmars regering och parlament, EU:s höga representant, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Aseans generalsekreterare, Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter, Brittiska samväldets generalsekreterare, FN:s särskilda representant för mänskliga rättigheter i Burma/Myanmar, FN:s flyktingkommissarie och FN:s råd för mänskliga rättigheter.

(1) Antagna texter, P7_TA(2012)0142.
(2) Antagna texter, P7_TA(2012)0355.


Situationen för migranter i Libyen
PDF 123kWORD 24k
Europaparlamentets resolution av den 22 november 2012 om situationen för migranter i Libyen (2012/2879(RSP))
P7_TA(2012)0465RC-B7-0504/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning och det tillhörande protokollet från 1967,

–  med beaktande av Libyens ratificering den 25 april 1981 av Afrikanska enhetsorganisationens konvention om de specifika aspekterna på flyktingproblemen i Afrika,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter och dess tilläggsprotokoll om upprättande av en afrikansk domstol för mänskliga och folkens rättigheter, som Libyen ratificerade den 26 mars 1987 respektive den 19 november 2003,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Libyen, särskilt resolutionen av den 15 september 2011(1),

–  med beaktande av paketet för den europeiska grannskapspolitiken rörande Libyen, vilket antogs den 15 maj 2012,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2012 om mänskliga rättigheter och säkerhetsläget i Sahelområdet(2),

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 23 juli 2012,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2012 om årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken(3),

–  med beaktande av uttalandena av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 19 juli 2012 och den 3 november 2012 om Libyen,

–  med beaktande av generalsekreterarens rapport om Förenta nationernas stöduppdrag i Libyen, som antogs den 30 augusti 2012,

–  med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  De första demokratiska och fria valen i Libyen hölls i juli 2012 under anmärkningsvärt fredliga och ordnade former. Den 9 augusti 2012 genomfördes det första fredliga maktskiftet i landets historia. Makten flyttades då från det nationella övergångsrådet till den allmänna nationalkongressen, som fick till uppgift att anta en författning och andra mycket viktiga lagstiftningsreformer.

B.  Libyens första demokratiskt valda regering på över femtio år installerades den 14 november 2012.

C.  Libyen står nu inför en postrevolutionär period som medför en rad utmaningar, bland annat när det gäller säkerhetsfrågorna (avväpningen, demobiliseringen och återanpassningen av de revolutionära miliserna och reformen av den nationella armén, polisen och gränsbevakningen och av andra statliga säkerhetsstyrkor), den nationella försoningen, övergångsrättvisan samt upprätthållandet av rättsstatsprincipen och av respekten för de mänskliga rättigheterna. Dessutom måste landet inleda många andra reformer som är avgörande för uppbyggnaden av demokratiska institutioner och en demokratisk stat.

D.  Historiskt sett har Libyen varit beroende av migrerande arbetstagare inom flera sektorer, bland annat inom hälso- och sjukvården, utbildningsväsendet, jordbruket och hotell- och restaurangnäringen samt renhållningssektorn. Libyen är alltjämt en viktig knutpunkt för asylsökande och flyktingar som flyr undan konflikter i Afrika, Asien och Mellanöstern.

E.  Myndigheternas förmåga att kontrollera de människor som anländer till merparten av Libyens 4 378 kilometer långa landgräns är ytterst begränsade.

F.  Mellan 1,5 och 2,5 miljoner utlänningar arbetade i Libyen under överste Gaddafis styre. Efter det att befrielseprocessen inleddes den 17 februari 2011 tvingades många migranter bli legosoldater för Gaddafi, och många av dem har nu frihetsberövats utan rättegång eller har flytt landet. Enligt Internationella organisationen för migration hade ungefär 800 000 migranter redan flytt landet och tagit sig in i grannländer i slutet av november 2011, men många har återvänt eller anlänt sedan dess.

G.  Det begås regelbundet kränkningar och överträdelser av migranters, asylsökandes och flyktingars mänskliga rättigheter i Libyen, och papperslösa utlänningar riskerar fortfarande att utnyttjas och utsättas för rasism, godtyckliga frihetsberövanden, misshandel och tortyr, även när de kvarhålls i förvar.

H.  Utlänningarna i Libyen är fortfarande särskilt känsliga för övergrepp på grund av säkerhetsvakuumet, vapenspridningen, avsaknaden av nationell lagstiftning om asyl och migrerande arbetstagare, det bristfälliga rättsväsendet och det svaga styret. Utländska medborgare – bland annat gravida kvinnor och kvinnor med små barn samt ensamkommande barn som kvarhålls tillsammans med vuxna – kvarhålls i en mängd förvarsanläggningar som särskilt utformats för irreguljära migranter. Alternativt kvarhålls de direkt av miliserna.

I.  De senaste rapporterna av Internationella federationen för mänskliga rättigheter, Migreurop, Amnesty International och Justice without borders for migrants (JWBM), vilka bygger på en rad utredningar i Libyen i juni 2012, pekar på att det skett upprepade övergrepp mot migranter på åtta förvarsanläggningar i Kufra, Tripoli och Benghazi och i bergsregionen Nafusa.

J.  Libyen har ännu inte ratificerat 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning.

K.  UNHCR finns nu visserligen på plats i Libyen men har ännu inte fått någon rättslig status i landet.

L.  Några medlemsstater har återupptagit förhandlingar med Libyen om migrationskontroll.

M.  En fullt fungerande och demokratisk regering i Libyen är en förutsättning för EU:s, FN:s och andra internationella partners förhandlingar om eventuella samarbetsavtal med Libyen.

1.  Europaparlamentet välkomnar installationen av den första demokratiskt valda regeringen i Libyen och uppmuntrar regeringsmedlemmarna att agera beslutsamt för att lägga grunden för en demokratisk, ansvarsfull och fungerande statsstruktur i Libyen. Alla internationella aktörer, särskilt EU, uppmanas att vara redo att bistå den libyska regeringen och den allmänna nationalkongressen med denna svåra uppgift.

2.  Europaparlamentet uppmanar Libyen att anta en lagstiftning som överensstämmer med landets internationella skyldigheter, särskilt när det gäller att säkerställa respekten för de universella mänskliga rättigheterna. Parlamentet inser dock att detta kommer att ta tid, eftersom den nyvalda regeringen just har installerats. För att landet ska kunna göra sig kvitt det förödande arvet efter den grymma Gaddafiregimen kommer det att krävas beslutsamma åtgärder och lämplig utbildning till dess att det finns rättighetsbaserade rättsväsenden och säkerhetssystem som är fullt ansvarsskyldiga.

3.  Europaparlamentet är bekymrat över den särskilt känsliga säkerhets- och människorättssituationen för de utlänningar som för närvarande finns i Libyen, särskilt de som kommer från Östafrika och länder söder om Sahara och som söker arbete eller politisk asyl och de som fortfarande sitter fängslade. Parlamentet är framför allt oroat över levnadsvillkoren och behandlingen av frihetsberövade migranter på förvarsanläggningarna, särskilt i Kufra, Tripoli och Benghazi och i bergsområdet Nafusa.

4.  Europaparlamentet är mycket oroat över att utlänningar, även kvinnor och barn, utsätts för extrema förhållanden i förvarsanläggningarna och att många av dem är offer för sexuellt och könsbaserat våld. Det är också oroväckande att dessa personer inte har tillgång till ett lämpligt regelverk och rättsligt skydd, något som innebär att de kvarhålls i förvar på obestämd tid och saknar möjlighet att överklaga deporteringar.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de libyska myndigheterna att skydda alla utländska medborgare – oavsett invandringsstatus – mot våld, utnyttjande, hot, trakasserier och övergrepp.

6.  Europaparlamentet uppmanar Libyens regering och den allmänna nationalkongressen att anta lagar och ge instruktioner till alla nationella eller lokala strukturer, så att alla flyktingar, asylsökande och migranter garanteras rättvis behandling, icke-diskriminering och nödvändigt skydd. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt kvinnors och barns säkerhet och rättigheter.

7.  Europaparlamentet förväntar sig att de nya libyska myndigheterna utan dröjsmål ska ratificera 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning och det tillhörande protokollet från 1967 och anta en asyllagstiftning som är förenlig med internationell rätt och internationella standarder.

8.  Europaparlamentet uppmanar de nya libyska myndigheterna att omedelbart ge UNHCR rättslig status och underlätta dess arbete. Parlamentet uppmuntrar ett närmare samarbete mellan EU, UNHCR och andra FN-organ som är involverade i den situation som uppkommit efter konflikten.

9.  Europaparlamentet uppmanar de nya libyska myndigheterna att underlätta arbetet för alla organisationer som kan bidra till arbetet med att skydda och stödja asylsökande, flyktingar och migranter.

10.  Europaparlamentet uppmanar Libyen att anta lagstiftning för att reglera utländska medborgares inresa och vistelse i landet, inklusive ett fungerande asylsystem. EU uppmanas att ge Libyen – sitt grannland – tekniskt och politiskt stöd i denna uppgift, bland annat åtgärder för att förbättra de nuvarande förvarsanläggningarna.

11.  Europaparlamentet uppmanar Libyen att anta en rättslig status för migrerande arbetstagare i Libyen och fullt ut skydda deras mänskliga rättigheter, inklusive deras arbetstagarrättigheter i överensstämmelse med de relevanta ILO-normerna.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att agera hänsynsfullt vid förhandlingarna om framtida samarbetsavtal och migrationskontrollavtal med de nya libyska myndigheterna och att se till att dessa avtal omfattar effektiva övervakningsmekanismer när det gäller skyddet av migranternas, flyktingarnas och de asylsökandes mänskliga rättigheter.

13.  Europaparlamentet uppmanar de utländska företag som är verksamma i Libyen, särskilt de europeiska företagen, att till fullo ta sitt sociala ansvar. Företagen bör tillämpa denna principiella policy i all sin verksamhet och se till att den framför allt tillämpas gentemot migrerande arbetstagare.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Libyens regering och allmänna nationalkongress, FN:s generalsekreterare, Arabförbundet och Afrikanska unionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2011)0386.
(2) Antagna texter, P7_TA(2012)0263.
(3) Antagna texter, P7_TA(2012)0334.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy