Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av uttalandena av den 21 december 2012 och den 1 och 11 januari 2013 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om situationen i Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av uttalandet av den 21 december 2012 från kommissionens ledamot med ansvar för humanitärt bistånd och civilskydd om det nya utbrottet av stridigheter i Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet, som undertecknades i juni 2000,

–  med beaktande av pressmeddelandena av den 27 och 29 december 2012 och den 4 och 11 januari 2013 från FN:s säkerhetsråd om Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av slutkommunikén från det extra toppmötet för statscheferna för Centralafrikanska staternas ekonomiska gemenskap (Eccas) i N'Djamena den 21 december 2012,

–  med beaktande av uttalandet av den 26 december 2012 från FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon i vilket han fördömer rebellattackerna och med kraft uppmanar alla parter att följa de beslut som fattades av Eccas den 21 december 2012 i N'Djamena,

–  med beaktande av uttalandena av den 12, 28 och 31 december 2012 och den 3 och 12 januari 2013 från Afrikanska unionen (AU) om Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av den politiska överenskommelsen från Libreville (Gabon), som undertecknades den 11 januari 2013 mellan Centralafrikanska republikens regering, rebellgruppen Seleka och den demokratiska oppositionen, om lösningen av krisen,

–  med beaktande av det övergripande fredsavtalet från Libreville av den 28 juni 2008 och de tidigare fredsavtal som undertecknats sedan 2007 som detta bygger på,

–  med beaktande av säkerhetsrådets resolution S/RES/2031 av den 21 december 2011, som förlänger mandatet för FN:s integrerade fredsbyggnadskontor i Centralafrikanska republiken (Binuca) till den 31 januari 2013, och FN:s generalsekreterares rapport av den 29 maj 2012 om Binucas verksamhet,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor från 1979, den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter från 1981, ratificerad av Centralafrikanska republiken 1986, och den internationella konventionen om barnets rättigheter från 1989, som förbjuder barns deltagande i väpnade konflikter och som Centralafrikanska republiken har ratificerat,

–  med beaktande av rapporten av den 6 juli 2011 från säkerhetsrådets arbetsgrupp och dess slutsatser om situationen för barn och väpnade konflikter i Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Centralafrikanska republiken har under flera årtionden brottats med instabilitet och politisk oro sedan landet blev självständigt 1960. Trots att landet är rikt på naturresurser (timmer, guld, diamanter, uran m.m.) ligger Centralafrikanska republiken endast på 179:e plats (av 187) på FN:s index för mänsklig utveckling (HDI), och med cirka 70 procent av sin befolkning som lever under fattigdomsgränsen förblir landet ett av de fattigaste i världen.

B.  Seleka (som betyder allians på sango), en allians av flera väpnade rebellrörelser som främst kommer från landets nordöstra delar, inledde den 10 december 2012 en väpnad offensiv söderut från närheten av gränsen med Tchad. Den nyligen genomförda offensiven motiverades av rebellerna med att president François Bozizé inte hade uppfyllt de åtaganden som fastställdes i det övergripande fredsavtalet från Libreville från 2008, som föreskrev avväpning av tidigare rebeller och finansiering av deras återintegration i samhället.

C.  Centralafrikanska staternas ekonomiska gemenskap (Eccas) höll ett extra toppmöte den 21 december 2012 i N'Djamena och enades om en färdplan för att lösa krisen. Färdplanen omfattade vapenvila och omedelbara förhandlingar under Eccas överinseende i Libreville. Vid Eccas-toppmötet beslutade man också att sända ytterligare trupper för att stärka Fomac/Micopax.

D.  Sydafrika har börjat med att sända cirka 400 män för att bidra till att stabilisera Centralafrikanska republiken. Gabon, Kongo-Brazzaville, Tchad och Kamerun har haft trupper i landet sedan 2008 inom ramen för Fomac/Micopax (den centralafrikanska multinationella styrkan), som placerats ut av Eccas.

E.  Efter diskussioner med Thomas Boni Yayi, ordförande för Afrikanska unionen, har president Boizizé lovat att inte ställa upp som kandidat när hans innevarande mandat löper ut 2016 och erbjudit sig att bilda en nationell samlingsregering.

F.  I början av januari meddelade Seleka ett avbrott i sina militära operationer. Gruppen stannade utanför staden Damara (75 kilometer norr om Bangui) och accepterade att delta i fredsförhandlingar i under Eccas överinseende.

G.  Den 11 januari 2013 ledde trepartssamtalen om fred mellan Centralafrikanska republikens regering, rebellalliansen Seleka och den politiska oppositionen, som fördes i Libreville (Gabon), till undertecknandet av tre överenskommelser: en principförklaring för att lösa den politiska och säkerhetsmässiga krisen, ett avtal om eldupphör och en överenskommelse om den politiska och säkerhetsmässiga situationen i vilken man definierade maktdelningsprinciperna och den politiska övergångsperioden i Centralafrikanska republiken.

H.  Den 12 januari 2013 avskedade president Boizizé premiärminister Faustin Archange Touadera och upplöste kabinettet, vilket banade vägen för utnämningen av en nationell samlingsregering i linje med fredsavtalen som undertecknats i Libreville. Enligt fredsavtalet ska parlamentsval hållas inom tolv månader.

I.  Efter att ha tagit makten genom en statskupp 2003 valdes president Boizizé för första gången 2005 och omvaldes 2011, men de oegentligheter i samband med det sista valet som konstaterades av internationella observatörer, däribland från Europeiska unionen som finansierade anordnandet av valet, fick den parlamentariska oppositionen att bojkotta de allmänna valen.

J.  Respekt för mänskliga rättigheter är en grundläggande värdering för Europeiska unionen och utgör en central faktor i Cotonouavtalet.

K.  Förenta staterna stöder precis som EU en fredlig lösning på krisen genom dialog.

L.  Enligt lokala frivilligorganisationer har allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna begåtts, däribland en ökning av det sexuella våldet mot kvinnor och unga flickor, både av Seleka i de områden som gruppen kontrollerar och i Bangui av regeringsstyrkorna gentemot personer som står rebellerna nära.

M.  Den humanitära situationen förblir mycket svår, eftersom krisen enligt Läkare utan gränser har drabbat tiotusentals personer. Hundratals ton livsmedel från Världslivsmedelsprogrammet har plundrats i de norra delarna som kontrolleras av rebellerna. Många humanitära tjänster har dragits in eller minskats ned.

N.  EU för en regelbunden politisk dialog med Centralafrikanska republiken inom ramen för Cotonouavtalet och är landets främsta givare. Kommissionen bidrog 2012 med 8 miljoner euro för att bistå 445 000 människor som drabbats av konflikten och tvångsförflyttats i Centralafrikanska republiken och landet mottar ett stöd på 137 miljoner euro inom ramen för tionde Europeiska utvecklingsfonden (EUF).

O.  Kamerun har trappat upp insatserna för att ta emot flyktingar från Centralafrikanska republiken.

P.  Även före det nya våldsutbrottet deltog redan 2 500 barn i de väpnade grupper som verkar i Centralafrikanska republiken. Unicefs kontor i Bangui har fått tillförlitliga uppgifter om ökad rekrytering och användning av barnsoldater i både rebellgrupper och regeringstrogna milisstyrkor.

Q.  Att man inte lyckats ställa dem som gjort sig skyldiga till kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och krigsbrott inför rätta främjar ett klimat av straffrihet och uppmuntrar till nya brott.

R.  Rebellstyrkorna har intagit områden med stora diamanttillgångar, såsom Bria, Sam Ouandja och Bamingui. Kimberleyprocessens certifieringssystem har utfärdat en varning till alla sina medlemsländer om den möjliga spridningen av rådiamanter från rebellkontrollerade områden i Centralafrikanska republiken.

S.  Växande arbetslöshet, försämrade sociala förhållanden och den alltmer utbredda fattigdomen bland befolkningen är faktorer bakom den instabilitet som råder i regionen. Dessa problem kräver en strategi och en utvecklingsplan.

1.  Europaparlamentet är bekymrat över den situation som råder i Centralafrikanska republiken sedan Seleka inledde sin offensiv den 10 december 2012. Parlamentet beklagar den nya offensivens risker för civila och hot mot säkerheten och stabiliteten i Centralafrikanska republiken.

2.  Europaparlamentet välkomnar de fredsavtal som undertecknades den 11 januari 2013 i Libreville efter förhandlingar i Eccas-regi. Parlamentet betonar att avtalen snabbt måste genomföras och uppmanar alla parter att genomföra dem seriöst och att förpliktiga sig till att nå en varaktig fred i Centralafrikanska republiken.

3.  Europaparlamentet fördömer alla försök att ta makten med våld.

4.  Europaparlamentet är övertygat om att sammansättningen av den nationella samlingsregeringen måste representera alla politiska grupper i landet för att en fredlig lösning av konflikten ska kunna uppnås och varaktig stabilitet säkerställas. Parlamentet gläder sig i detta sammanhang över att president Boizizé undertecknat ett beslut om att avskeda landets premiärminister, vilket var en av de åtgärder som krävdes i fredsavtalet, för att bilda en nationell samlingsregering, som ska ledas av en premiärminister som valts av den politiska oppositionen.

5.  Europaparlamentet välkomnar beslutet att anordna val till den nya nationalförsamlingen och hoppas att valet kommer att genomföras under internationell övervakning, även i de områden som för närvarande ockuperas av rebellstyrkorna, för att undvika att valresultatet ifrågasätts.

6.  Europaparlamentet fördömer alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna och är djupt bekymrat över de allvarliga människorättskränkningar som begicks i Centralafrikanska republiken i samband med Selekas offensiv. Parlamentet fördömer skarpt attackerna mot civilbefolkningen i de områden som ockuperats av rebellerna, däribland fysiskt och sexuellt våld, plundringar och systematiska avbrott i kommunikationsmedlen. Parlamentet är djupt oroat över rapporterna om våld riktat mot etniska och religiösa minoriteter och om trakasserier och godtyckliga gripanden av politiska opponenter i Bangui.

7.  Europaparlamentet betonar att myndigheterna i Centralafrikanska republiken bör sträva efter att säkerställa skydd och säkerhet för civilbefolkningen. Parlamentet kräver en reform av armén och insatser för att avväpna, demobilisera och återintegrera före detta soldater i samhället, repatriera flyktingar, återföra tvångsförflyttade personer till deras eget land och genomföra livskraftiga utvecklingsprogram.

8.  Europaparlamentet är särskilt oroat över de rapporter som pekar på en ökning av rekryteringen och användningen av barnsoldater. Parlamentet upprepar sitt starka motstånd mot detta och uppmanar alla parter i konflikten att sätta stopp för det.

9.  Europaparlamentet uppmanar alla parter att respektera avtalet om eldupphör, avhålla sig från våldshandlingar mot civila och respektera mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att tidigare fredsavtals oförmåga att säkerställa varaktig stabilitet i Centralafrikanska republiken även berodde på otillräcklig fokus på mänskliga rättigheter.

10.  Europaparlamentet uttrycker sin respekt för alla offer och anser att det är av största vikt att på ett opartiskt och ingående sätt utreda alla tidigare och pågående fall av kränkningar av mänskliga rättigheter för att identifiera förövarna. Parlamentet hoppas innerligt att de som gjort sig skyldiga till krigsbrott och brott mot mänskligheten inte beviljas straffrihet, och noterar i detta avseende att Internationella brottsmålsdomstolen fortfarande håller på att utreda situationen i Centralafrikanska republiken.

11.  Europaparlamentet välkomnar de regionala organisationernas medlingsinsatser, till exempel Afrikanska unionen och Eccas, och i synnerhet de förhandlingar mellan parterna som ägde rum i Libreville. Parlamentet betonar vikten av det nya uppföljningssystem som ska införas för att säkra ett fullständigt genomförande av de avtal som nåtts. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang EU att stödja Eccas i övervakningen av genomförandet av de nya avtalen. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att mer aktivt engagera sig i Centralafrikanska republiken för att ta itu med landets långvariga problem och uppnå en varaktig politisk lösning.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erbjuda Centralafrikanska republikens myndigheter expertstöd inför antagandet av relevant lagstiftning för anordnandet av de kommande valen. Parlamentet anser att EU för att bidra till trovärdiga, fria och rättvisa val bör överväga att sända ett valövervakningsuppdrag till Centralafrikanska republiken.

13.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor, Catherine Ashton, att utnyttja EU:s utökade förbindelser med Centralafrikanska republiken för att aktivt främja genomförandet av en övergripande fredsbyggande strategi som skulle främja en normalisering av landet och hållbar utveckling.

14.  Europaparlamentet är bekymrat över den senaste krisens konsekvenser för den humanitära situationen i landet. Parlamentet uppmanar alla parter att respektera internationell humanitär rätt och att garantera säkert och obehindrat tillträde för humanitära organisationer till den drabbade befolkningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att trappa upp sina humanitära biståndsinsatser i Centralafrikanska republiken.

15.  Europaparlamentet anser att den genomgripande osäkerheten i många länder som gränsar till Centralafrikanska republiken, särskilt Demokratiska republiken Kongo, Sudan, Sydsudan och Uganda, kräver samordnade åtgärder från det internationella samfundets sida för att ta itu med de återkommande problemen med splittrade stater, etniska konflikter och upprepade brott mot mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatliga principer, på ett övergripande och regionalt inriktat sätt.

16.  Europaparlamentet anser att tillgång till och kontroll över naturresurserna på ett sätt som medger insyn tillsammans med en fördelning på lika villkor via statsbudgeten av intäkterna från utvinningen av dessa resurser ofrånkomligen behövs för landets hållbara utveckling.

17.  Europaparlamentet anser att insyn i och offentlig tillsyn över utvinningssektorn är av största vikt för en effektivt förvaltad gruvdrift, hållbar utveckling och bekämpning av korruption. Parlamentet betonar att den eventuella handeln med rådiamanter från områden i Centralafrikanska republiken under rebellernas kontroll kan få konflikten att flamma upp på nytt och göra landet ännu mera instabilt. Parlamentet uppmanar Centralafrikanska republikens regering att vidta nya åtgärder för att bekämpa utvinningen och den illegala handeln med naturresurser och efterlyser en lämplig övervakning av situationen via Kimberleyprocessen.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, Afrikanska unionens institutioner, Eccas, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen och till Europeiska unionens medlemsstater.