Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2012/2260(INL)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0019/2013

Ingivna texter :

A7-0019/2013

Debatter :

PV 05/02/2013 - 11
CRE 05/02/2013 - 11

Omröstningar :

PV 07/02/2013 - 5.4
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2013)0054

Antagna texter
PDF 380kWORD 47k
Torsdagen den 7 februari 2013 - Strasbourg
Styrning av den inre marknaden
P7_TA(2013)0054A7-0019/2013
Resolution
 Bilaga

Europaparlamentets resolution av den 7 februari 2013 med rekommendationer till kommissionen om styrningen av den inre marknaden (2012/2260(INL))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 26.3 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 juni 2012 Bättre styrning av den inre marknaden (COM(2012)0259),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 november 2012 Den årliga tillväxtöversikten 2013 (COM(2012)0750) och kommissionens rapport Den inre marknadens integration 2013 – Bidrag till den årliga tillväxtöversikten 2013 (COM(2012)0752),

–  med beaktande av den bedömning av europeiskt mervärde avseende en bättre styrning av den inre marknaden som utgörande ett bidrag till systemet med den europeiska planeringsterminen – genomförts av Europaparlamentets enhet för europeiskt mervärde och överlämnades till parlamentets utskott för den inre marknaden och konsumentskydd den 7 februari 2013,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020 − En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 oktober 2010 På väg mot en inremarknadsakt – Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi − Femtio förslag för att arbeta, driva företagsverksamhet och handel bättre tillsammans (COM(2010)0608),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 april 2011 Inremarknadsakten − Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden: Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt (COM(2011)0206),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2012 Inremarknadsakt II: Tillsammans för ny tillväxt (COM(2012)0573),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 juni 2012 om genomförandet av tjänstedirektivet Ett partnerskap för ny tillväxt i tjänstesektorn 2012–2015 (COM(2012)0261),

–  med beaktande av rapporten av den 9 maj 2010 till kommissionens ordförande från Mario Monti En ny strategi för den inre marknaden − I ekonomins och samhällets tjänst för Europa,

–  med beaktande av kommissionens vitbok av den 28 mars 2011 Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (COM(2011)0144),

–  med beaktande av rapporten av den 26 juni 2012 från Europeiska rådets ordförande Mot en verklig ekonomisk och monetär union, interimsrapporten av den 12 oktober 2012 och den slutliga rapporten av den 5 december 2012 om detta ämne,

–  med beaktande av resultattavlan för den inre marknaden nr 23 (september 2011) och parlamentets resolution av den 22 maj 2012(1)om resultattavlan,

–  med beaktande av resultattavla nr 25 (oktober 2012),

–  med beaktande av arbetsdokumentet av den 24 februari 2012 från kommissionens avdelningar Making the single market deliver − Annual Governance Check-up 2011 (Få den inre marknaden att ge resultat – Årlig kontroll av förvaltningen 2011) (SWD(2012)0025),

–  med beaktande av slutsatserna från rådet (konkurrenskraft) av den 30–31 maj 2012 om den digitala inre marknaden och styrning av den inre marknaden,

–  med beaktande av överläggningarna i rådet (konkurrenskraft) den 10–11 oktober 2012 om inremarknadsakten,

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 28–29 juni 2012,

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 18–19 oktober 2012,

–  med beaktande av bidraget och slutsatserna från den 48:e konferensen mellan de parlamentariska organen för EU-frågor vid Europeiska unionens (Cosac) den 14–16 oktober 2012,

–  med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 april 2011 om styrelseformer och partnerskap på den inre marknaden(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2012 Inremarknadsakten − De kommande åtgärderna för att skapa tillväxt(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2011 om en effektivare och rättvisare detaljhandelsmarknad(5),

–  med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0019/2013), och av följande skäl:

A.  En välfungerande och ändamålsenlig inre marknad grundad på en starkt konkurrenskraftig social marknadsekonomi krävs mer än någonsin för att öka tillväxten och konkurrenskraften, skapa arbetstillfällen och blåsa nytt liv i den europeiska ekonomin. Med hjälp av den inre marknaden bör detta mål eftersträvas genom att krisen bemöts med konkreta åtgärder samtidigt som konsumenternas säkerhet garanteras och den sociala sammanhållningen främjas.

B.  Den inre marknaden spelar en oundgänglig roll för att uppfylla målen i Europa 2020-strategin om smart och hållbar tillväxt för alla.

C.  20 år efter det att den inre marknaden officiellt upprättades har den ännu inte helt genomförts, främst till följd av att medlemsstaterna inte fullständigt har införlivat eller genomfört de cirka 1 500 direktiven och omkring 1 000 förordningarna.

D.  Det finns ett brådskande behov att stärka styrningen av den inre marknaden och förbättra införlivandet, genomförandet och tillämpningen av de regler som styr den.

E.  Den inre marknaden bör genomföras med största beslutsamhet och så snart som möjligt, samtidigt som den nödvändiga balansen mellan dess ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensioner upprätthålls.

F.  Den inre marknaden bör inte skiljas från andra övergripande politikområden, till exempel skyddet av konsumenter och arbetstagare, sociala rättigheter, miljö och hållbar utveckling.

G.  Ett fullständigt genomförande av den inre marknaden är en förutsättning för att slutföra den politiska och ekonomiska integrationsprocessen inom EU och utgör den nödvändiga kopplingen mellan samtliga medlemsstater, dvs. både medlemsstater som ingår i euroområdet och sådana som inte gör det.

H.  God styrning av den inre marknaden och vidareutveckling av regionerna kompletterar varandra och skulle kunna leda till en avsevärd förbättring av framtidsutsikterna för den lokala och regionala tillväxten och tillsammans leda till ett starkt Europa som kännetecknas av sammanhållning och konkurrenskraft. I synnerhet det europeiska territoriella samarbetet bygger på koncept som liknar den inre marknaden när det gäller att främja gränsöverskridande samverkan och ömsesidigt dra nytta av regionala och lokala infrastrukturer, investeringar och marknader. Den inre marknaden skulle kunna stärkas ytterligare genom att man tar itu med marknadens brister, befäster gränsöverskridande territoriellt samarbete och underlättar lokala och regionala myndigheters verksamhet och finansiering inom ramen för territoriella pakter.

I.  Trots de politiska åtagandena på högsta nivå och det arbete som kommissionen och medlemsstaterna har lagt ned ökade andelen direktiv som inte införlivats från i genomsnitt 0,7 procent 2009 till 1,2 procent i februari 2012. Efter vissa framsteg under de senaste månaderna har andelen nu nått 0,9 procent. Ytterligare insatser måste fortfarande göras eftersom denna brist skapar misstro gentemot unionen i allmänhet och den inre marknaden i synnerhet.

J.  Den inre marknaden utgör EU:s ryggrad, och det är mycket viktigt att den fungerar som grund och ram för den ekonomiska och sociala återhämtningen i Europa. I detta sammanhang är det nödvändigt att de sociala rättigheterna respekteras, i enlighet med nationell lagstiftning och praxis som är förenliga med unionslagstiftningen.

K.  Enligt resultattavlan för konsumentmarknaden och uppföljningskontrollen av integreringen av den inre marknaden när det gäller de fyra friheterna fungerar den ökade konkurrensen till följd av integrationsprocessen som ett kraftfullt incitament genom att europeiska konsumenter erbjuds ett större utbud av billigare varor av högre kvalitet.

L.  De potentiella ekonomiska vinsterna av ett fullständigt och korrekt genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden(6) uppgår till en tillväxtpotential på mellan 0,8 och 2,6 procent av bruttonationalprodukten (BNP), som skulle förverkligas mellan fem och tio år efter genomförandet av direktivet.

M.  Kommissionen uppskattar att EU kan öka sin BNP med ytterligare 4 procent under de kommande tio åren genom att stimulera en snabb utveckling av den inre marknaden.

N.  Strategin för den inre marknaden bör vara samordnad och grundas på en pragmatisk, heltäckande och vittomfattande överenskommelse som stöds av samtliga medlemsstater och EU-institutionerna. Ett kraftfullt ledarskap från EU-institutionernas sida och ett tydligt politiskt ansvarstagande från medlemsstaternas sida behövs fortfarande för att fullständigt genomföra och verkställa de direktiv och förordningar som rör den inre marknaden samt öka trovärdigheten och förtroendet för den inre marknaden.

O.  Europeiska rådets ordförande betonade i sin ovannämnda rapport av den 26 juni 2012 vikten av fullständig förenlighet med den inre marknaden samt öppenhet och insyn i processen mot en djupare ekonomisk och monetär union. I den slutliga rapporten av den 5 december 2012 underströk Europeiska rådets ordförande ytterligare vikten, på kort sikt, av att fullborda den inre marknaden eftersom den utgör ett kraftfullt verktyg när det gäller att främja tillväxt.

P.  Konkreta åtgärder, både på medlemsstatsnivå och på EU-nivå, behövs fortfarande för att fullständigt genomföra fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital i unionen. Åtgärder för att ge företagen nya affärsmöjligheter, särskilt de små och medelstora företagen, även genom en strikt tillämpning av småföretagstestet inom ramen för de konsekvensbedömningar som kommissionen och parlamentet genomför, snabba framsteg vad gäller agendan för smart lagstiftning och vid behov skräddarsydd lagstiftning för olika typer av företag utan att de övergripande målen undergrävs, såsom hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, skulle också kunna bidra till att gjuta nytt liv i Europas ekonomier.

Q.  Det bör erkännas att gemensamma kontaktpunkter spelar en viktig roll för den inre marknaden, både elektroniska och fysiska sådana, när det gäller att minska såväl de administrativa bördorna som transaktionskostnaderna, förbättra effektiviteten, marknadens öppenhet, transparensen och konkurrensen, vilket leder till lägre offentliga utgifter och större möjligheter för företag, inklusive små och medelstora företag och mikroföretag, att få tillträde till marknader samt behålla och skapa nya arbetstillfällen.

Bättre lagstiftning

R.  Kommissionen bör sträva efter mer övergripande samordning och samstämmighet i utarbetandet av lagförslag med relevans för den inre marknaden. Kommissionen bör genomföra ingående konsekvensbedömningar, även territoriella sådana, som ger övertygande argument för behovet av inremarknadslagstiftning innan den antar lagstiftningsförslag.

S.  I enlighet med subsidiaritetsprincipen och när så är lämpligt – främst där det inte finns behov av ytterligare handlingsfrihet när unionens lagstiftning ska genomföras – bör kommissionen välja förordningar snarare än direktiv som rättsliga instrument för att reglera den inre marknaden.

T.  Medlemsstaterna och kommissionen bör införa ett ”inremarknadstest” på nationell nivå i syfte att bedöma om ny lagstiftning som antagits på nationell nivå kan ha en negativ inverkan på den inre marknadens effektiva funktion. Kommissionen bör överväga om det är genomförbart med ett anmälningssystem för förslag till nationell lagstiftning som kan ha en negativ inverkan på den inre marknadens effektiva funktion, som ett komplement till det förfarande som fastställs i direktiv 98/34/EG och i syfte att inrätta ett övergripande instrument, stärka direktivets förebyggande karaktär när kommissionen lägger fram detaljerade yttranden om lagstiftningsförslag och garantera tillämpningen för att komma till rätta med den bristfälliga tillämpningen av unionslagstiftningen på lokal nivå.

U.  Det är viktigt att det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna sker på ett effektivt, ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt, vilket även gäller informationssystemet för den inre marknaden (IMI). IMI bör alltid användas, även inom andra områden, för att förbättra funktionen, minska byråkratin, öka insynen och se till att alla aktörer på den inre marknaden fullt ut kan utnyttja alla fördelar.

Bättre införlivande, genomförande och tillämpning

V.  Varje medlemsstat bör införliva alla direktiv på ett konsekvent sätt och samtidigt anta alla nya införlivandeåtgärder i samband med en EU-rättsakt för att se till att det nationella införlivandet av rättsakterna speglar den kompromiss som nåddes på EU-nivå, eftersom ett olämpligt och försenat införlivande snedvrider konkurrens på den inre marknaden och gör det svårare för medborgare och företag att fullt ut utnyttja fördelarna med den inre marknaden.

W.  Det är nödvändigt att uppnå mer öppenhet i genomförandet och en enhetlig tillämpning av unionslagstiftningen i medlemsstaterna. Jämförelsetabeller kommer att bli ett alltmer användbart verktyg på en integrerad inre marknad för att spegla det nationella införlivandet av unionens regler, och kommissionen bör därför begära sådana tabeller oftare.

Övervakning av genomförandet

X.  Utbyte av erfarenheter och bästa praxis mellan medlemsstaterna är avgörande för att förstå de nationella mekanismerna för tillämpning av EU-lagstiftningen och de återstående hindren för den inre marknaden. Medlemsstaterna bör utbyta information mellan sig och med kommissionen före införlivandet för att garantera ett korrekt införlivande och förebygga fragmentering. Ett av kommissionens och dess tjänstemäns viktigaste ansvarsområden är att övervaka unionslagstiftningens genomförande. För att infria sina åtaganden om att bistå medlemsstaterna med införlivandet och genomförandet av unionslagstiftning skulle kommissionen kunna ta initiativ till och samordna ett nätverk av tjänstemän som ansvarar för genomförandet av all ny unionslagstiftning utanför Solvit, och på detta sätt skapa en plattform för utbyte och sakkunnigbedömning för ett nära samarbete med medlemsstaterna i syfte att förbättra den övergripande kvaliteten i genomförandet och lösa de problem som uppstår i medlemsstaterna vad gäller genomförandet. Ett utbyte mellan medlemsstaterna för nationella tjänstemän som ansvarar för genomförandet av EU-lagstiftningen, i syfte att främja ett bättre flöde av information och utbyte av bästa praxis, bör främjas.

Y.  Rent kvantitativ statistik om genomförandet av inremarknadslagstiftningen tillåter inte mätning av kvaliteten på genomförandet och vissa viktiga instruments särskilda inverkan på den inre marknaden. En politisk och kvalitativ utvärdering av genomförandet och utvecklingen av den inre marknaden behövs därför, särskilt med avseende på den nya inremarknadslagstiftningens ekonomiska betydelse och tillämpningen av gällande lagstiftning.

Z.  Vid en sådan utvärdering bör man skilja mellan icke-införlivande, vilket är ett tydligt identifierbart misslyckande av medlemsstaten, och en eventuell bristande överensstämmelse som kan hänföras till en annan tolkning och förståelse av EU-rätten. Fördragen föreskriver att endast EU-domstolen slutligen och offentligt kan fastställa bristande överensstämmelse mellan nationell rätt och EU-rätten. Följaktligen kan ingen annan institution fastställa bristande överensstämmelse. Parlamentet bör årligen förses med en förteckning över icke-införlivad eller ej korrekt införlivad EU-lagstiftning i de berörda medlemsstaterna.

AA.  Det pågår fortfarande förhandlingar – inom ramen för lagstiftningsprocessen för att anta de nya förordningarna – angående villkor i strukturfonderna beträffande införlivande av inremarknadsdirektiv i medlemsstaterna. Sådana åtgärder bör dock vidtas enbart som en sista utväg. Eventuell användning av EU:s ekonomiska stöd för att se till att regler för den inre marknaden införlivas i tid bör ske på ett välavvägt sätt.

Bättre genomförande

AB.  För att styrningen av den inre marknaden ska bli bättre bör det råda nolltolerans gentemot medlemsstater som inte genomför inremarknadsreglerna på rätt sätt.

AC.  Överträdelseförfarandet, så som det fastställs i artikel 258 i EUF-fördraget och genomförs av kommissionen, tillåter inte att brister i genomförande och tillämpning av inremarknadsregler i medlemsstaterna behandlas och korrigeras på ett snabbt sätt.

AD.  Överträdelseförfarandena har ofta avslöjat ett antal begränsningar av möjligheterna att uppfylla de enskilda konsumenternas och företagens förväntningar samt behovet att inrätta ett gemensamt överklagandeinstrument på unionsnivå som är snabbt och ekonomiskt överkomligt.

AE.  Medlemsstaterna och Europeiska rådet bör därför fortsätta att vidareutveckla överträdelseförfarandet inom ramen för framtida översyner av EUF-fördraget. Under tiden bör alla ansträngningar göras för att man ska uppnå en striktare användning av överträdelseförfaranden vid överträdelser av bestämmelser i unionslagstiftningen som rör den inre marknaden. I detta sammanhang bör det ske en aktivare tillämpning av snabbare förfaranden inom kommissionen och vid behov tillämpning av interimistiska åtgärder vid domstolen, i enlighet med artikel 279 i EUF-fördraget. I vissa unionsrättsakter föreskrivs interimistiska åtgärder som nationella domstolar kan vidta, t.ex. i form av domstolsförelägganden, för att förhindra en omedelbart förestående överträdelse. Detta skulle kunna tjäna som en modell för effektivare förfaranden. Användningen av sådana interimistiska åtgärder bör därför övervägas inom alla berörda områden.

AF.  Användningen av ”EU Pilot” har gett positiva resultat när det gäller att säkerställa en korrekt tillämpning av EU-rätten och ger snabbare lösningar på problem som medborgare och företag ställs inför. Kommissionen bör därför främja användningen av EU Pilot och ytterligare förbättra dess effektivitet så att det blir lättare att upptäcka och korrigera överträdelser av inremarknadsreglerna utan att behöva genomföra tidsödande överträdelseförfaranden.

AG.  Solvit spelar en viktig roll som ett nyckelverktyg för problemlösning på nationell nivå och således även när det gäller att garantera bättre överensstämmelse med unionslagstiftning som rör den inre marknaden. Solvits potential är dock fortfarande underutnyttjad. Konkreta åtgärder för att bättre synliggöra Solvit och intensivare kommunikation med unionsmedborgarna om Solvit bör uppmuntras, så att dess potential kan utnyttjas bättre, utan att den nuvarande budgeten överskrids. Ytterligare ansträngningar bör göras för att bättre integrera Solvit bland de olika biståndstjänster och efterlevnadsverktyg som finns att tillgå på nationell nivå och EU-nivå. På samma sätt krävs det förbättringar i användarvänligheten och tydligare information när det gäller de gemensamma kontaktpunkterna i medlemsstaterna.

AH.  Kommissionen måste stärka sina åtgärder för att se till att alla antagna regler genomförs och tillämpas korrekt i medlemsstaterna, reagera snabbare på meddelanden och klagomål om felaktigt genomförande av EU-lagstiftningen och vidta nödvändiga åtgärder för att undanröja befintliga inkonsekvenser.

AI.  Det är nödvändigt att kommissionen − efter en politisk utvärdering − använder alla sina befogenheter och till fullo utnyttjar alla sanktionsmekanismer den har till sitt förfogande.

AJ.  De gemensamma marknadskontrollerna, som är övervakningsåtgärder som samordnas av kommissionen och genomförs samtidigt i medlemsstaterna av behöriga nationella myndigheter, har visat sig vara ett användbart verktyg som gör det möjligt för kommissionen och medlemsstaterna att med hjälp av gemensamma åtgärder övervaka tillämpningen av befintlig inremarknadslagstiftning i medlemsstaterna. Vid de senaste gemensamma marknadskontrollerna upptäcktes bristande efterlevnad av konsumentskyddsbestämmelserna inom banksektorn i unionen. Därför bör kommissionen erbjuda medlemsstaterna en mer långtgående användning av de gemensamma marknadskontrollerna i syfte att underlätta övervakningen, särskilt den som utförs av nationella myndigheter som är sämre utrustade och mindre förberedda. Samordning av gemensamma marknadskontroller bör övervägas inom andra områden, och de bör även utvidgas till att omfatta produkter och tjänster som inte tillhandahålls via nätet.

Inremarknadsakter

AK.  Inremarknadsakterna är ett led i insatserna för att stärka styrningen av den inre marknaden genom att förbättra samordningen, särskilt under fasen före lagstiftningen.

AL.  Den cykliska metoden för att lägga fram inremarknadsakter bör betraktas som något positivt eftersom den gör det möjligt att regelbundet fastställa och diskutera prioriteringar för utveckling av den inre marknaden.

AM.  Den första inremarknadsakten var en viktig övergripande strategi för att rätta till de kvarvarande allvarliga bristerna på den inre marknaden. I denna övergripande strategi fastställdes konkreta rättsliga och icke-rättsliga åtgärder för att frigöra outnyttjad tillväxtpotential och undanröja hinder för den inre marknaden. I detta avseende har det gjorts vissa framsteg i de förslag som lagts fram av kommissionen, men det krävs fortfarande ytterligare insatser präglade av långsiktighet och framtidsutsikter. Kommissionen borde prioritera uppföljningen av de förslag som redan ingår i inremarknadsakten, framför allt förslagen om det horisontella instrumentet för marknadsövervakning, insyn i bankkommissionernas arbete och icke-finansiell information från företagens sida.

AN.  Denna strategi löper vidare i den andra inremarknadsakten. Integrerade nätverk, medborgarnas och företagens rörlighet, den digitala ekonomin och sociala företag, kombinerat med insatser för att stärka konsumenternas förtroende, lyfts fram som de fyra hörnstenarna för framtida tillväxt. Lagstiftningsförslag för att garantera rätten till tillgång till ett basbankkonto, översynen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden(7) och underlättande av långsiktiga investeringar i realekonomin skulle kunna utgöra viktiga bidrag i detta avseende. Kommissionen bör när den föreslår åtgärder noggrant göra en bedömning av de planerade åtgärderna och deras möjligheter att uppnå en starkt konkurrenskraftig social marknadsekonomi – precis som Europaparlamentet och rådet när de diskuterar förslagen i fråga –, och de bör alla arbeta för ett snabbt antagande.

AO.  Inremarknadsakten bör ta itu med EU:s socioekonomiska problem och främja en marknad i medborgarnas tjänst.

AP.  Slutförandet av den digitala inre marknaden bör övervägas i framtida övergripande strategier så att medborgarna kan utnyttja digitala lösningar till fullo och unionsföretagens konkurrenskraft kan säkras.

Viktiga områden

AQ.  Kommissionen föreslår att dess verksamhet ska inriktas på särskilt viktiga områden och instrument. Det är dock viktigt att lägga större vikt vid ett begränsat antal instrument och åtgärder för att uppnå konkreta förbättringar i tillämpningen av reglerna för den inre marknaden. Den digitala inre marknaden, tjänstesektorn, energisektorn, sektorerna för offentlig upphandling, forskning och innovation samt konsumentskydd och en ökad rörlighet för medborgare, särskilt arbetstagare och yrkesarbetande, hör till de viktigaste områdena för tillväxt.

AR.  Dessa viktiga områden och instrument bör ses över varje år så att den pågående utvecklingen i medlemsstaterna – särskilt på de områden som enligt faktabaserade utvärderingar är av störst ekonomisk relevans för den inre marknaden – återspeglas fullt ut och beaktas i unionsinstitutionernas beslutsfattande. Metoden för att fastställa viktiga sektorer för en förbättring av den inre marknadens funktion bör ses över regelbundet, med beaktande av mål och framtidsutsikter vad gäller tillväxten.

AS.  Medlemsstaterna och EU:s institutioner bör koncentrera sig på att anta och snabbt genomföra lagstiftningsåtgärder med anknytning till de viktiga sektorerna, som är av mycket stor betydelse för tillväxten och för att skapa arbetstillfällen, vilket framhålls i pakten för tillväxt och sysselsättning.

AT.  Ytterligare steg behöver tas mot en reglering av finansiella tjänster vilken omfattar lämplig information till och skydd för konsumenterna, medger en öppen bedömning av finansiella produkter, framför allt riskabla sådana, och medför en möjlighet till alternativ tvistlösning som garanterar konsumenterna vederbörlig ersättning och återbetalning.

AU.  En väl fungerande och helt fullbordad inre marknad kan inte bli verklighet utan ett enhetligt, sammanlänkat och effektivt europeiskt transportsystem, som är avgörande för en obehindrad rörlighet för varor, personer och tjänster – de viktiga och grundläggande friheterna för en inre marknad.

AV.  Ett gemensamt europeiskt transportområde bör underlätta rörligheten för människor och varor samt minska kostnaderna och öka hållbarheten för europeiska transporter, genom en utbyggnad av driftskompatibla och hållbara transeuropeiska transportnät och genom en avveckling av återstående hinder mellan olika transportsätt och nationella system, samtidigt som man gör det lättare för multinationella och multimodala operatörer att etablera sig. För fullbordandet av det gemensamma europeiska transportområdet spelar järnvägstrafik, sjötransporter, godstransporter på väg samt det gemensamma europeiska luftrummet och en enhetlig tolkning av passagerarnas rättigheter en nyckelroll.

En inre marknad för alla aktörer

AW.  Unionsmedborgarna, särskilt studenter, yrkesarbetande och företagare samt små och medelstora företag, i alla medlemsstater bör uppmanas att komma med förslag om hur man bäst uppnår ett fullständigt genomförande av den inre marknaden, och alla institutioner bör uppmuntras att inleda ett offentligt samråd och en dialog med civilsamhället för att se till att medborgarnas, konsumenternas och företagens behov beaktas på vederbörligt sätt och att de föreslagna politiska åtgärderna skapar mervärde för alla aktörer. Det behövs även ändamålsenliga verktyg för att informera medborgarna om unionslagstiftningen.

AX.  Den inre marknaden bör vara inriktad på rättigheterna för alla berörda parter. En tydligare och tidigare delaktighet för arbetsmarknadens parter, civilsamhället och alla övriga berörda parter vid utformningen, antagandet, genomförandet och övervakningen av de åtgärder som krävs för främjande av såväl tillväxten som medborgarnas rättigheter på den inre marknaden, även på grundval av former för deltagande online och e-demokrati, är av avgörande betydelse när det gäller att återställa förtroendet för den inre marknaden.

AY.  Genom lokalt och regionalt självstyre utför lokala och regionala aktörer många uppgifter som föreskrivs i EU:s lagstiftning för den inre marknaden, särskilt avseende offentlig upphandling, statligt stöd, tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och koncessioner. Dessa politiska åtgärder bör genomföras på vederbörligt sätt, bl.a. för att minska felkvoterna i sammanhållningspolitiken. Tillhandahållande av offentliga tjänster av god kvalitet till människor i alla EU:s regioner är en absolut förutsättning för att uppnå en dynamisk och stark inre marknad. Effektiv styrning av den inre marknaden bör därför ta hänsyn till berörda lokala och regionala parters intressen.

AZ.  Strategin för den inre marknaden bör stärka den sociala välfärden, öka konvergensen och befästa arbetstagarnas rättigheter samt förebygga social dumpning och garantera rättvisa arbetsvillkor för alla EU-medborgare.

BA.  Det finns ett behov av en lättillgänglig hjälpcentral på nationell nivå som företag och enskilda, även funktionshindrade, i första hand kan vända sig till när de stöter på problem med att utnyttja de rättigheter och möjligheter som den inre marknaden medför. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att minska hindren för tillgängligheten i byggnader och serviceinrättningar så att alla medborgare kan dra nytta av den inre marknaden.

Den europeiska planeringsterminen

BB.  I den europeiska planeringsterminen ges en ram för samordning av den ekonomiska politiken och görs en bedömning av den budgetmässiga och ekonomiska situationen i medlemsstaterna, men den tar inte hänsyn till tillståndet på den inre marknaden trots dess avgörande betydelse för ekonomierna i alla medlemsstater.

BC.  Den inre marknaden kan spela en viktig roll när det gäller att främja den sociala sammanhållningen inom unionen. Förbättringen av de ekonomiska styrsystemen bör bygga på en uppsättning sammankopplade och ömsesidigt överensstämmande politiska strategier som stimulerar tillväxt och sysselsättning. Ett fullständigt genomförande av den inre marknaden utgör en nödvändig förutsättning för att detta ska ske.

BD.  Kommissionen bör kontrollera den inre marknadens genomförande och den faktiska tillämpningen av de relevanta bestämmelserna inom ramen för den årliga europeiska planeringsterminen, med beaktande av den årliga kontrollen av styrformer och resultattavlemekanismerna. I samband med den årliga övervakningen bör man dessutom bedöma i vilken omfattning konsumenter och företag drar fördel av den inre marknaden och rapportera om hinder för att marknaden ska fungera väl.

BE.  Europeiska rådet bör vid varje vårmöte dessutom göra en bedömning av situationen på den inre marknaden, grundat på en kontrollprocess.

BF.  Det är lämpligt att titta individuellt på varje enskild medlemsstat genom att utveckla ett ännu mer direkt samarbete med de nationella parlamenten i syfte att identifiera brister i införlivande, genomförande och tillämpning och bemöta dessa genom landsspecifika rekommendationer.

BG.  I och med den årliga tillväxtöversikten 2013 har cykeln inletts för den tredje europeiska planeringsterminen, och tillväxtöversikten omfattar nu för första gången en årsrapport om den inre marknadens integration. Detta större fokus på den inre marknaden i samband med den europeiska planeringsterminen är nödvändigt för att bättre ta till vara dess potential att öka tillväxten och sysselsättningen i EU och för att göra det möjligt för allmänheten och företagen att dra full nytta av den.

BH.  Ovannämnda rapport om den inre marknadens integration 2013 ger dock inte några nya inblickar i läget i medlemsstaterna eller några tillräckligt utarbetade slutsatser med hänsyn till den konkreta tillväxtpotential som den inre marknaden skapar. Valet av prioriterade områden i integrationsrapporten bör stödjas av omfattande uppgifter.

BI.  De framtida rapporterna om den inre marknadens integration bör därför vara tydligare när det gäller aktuella brister på den inre marknaden och ge mer konkret vägledning för möjliga avhjälpande åtgärder och förväntade fördelar, så att medlemsstaterna kan ge meningsfull respons.

BJ.  I rapporten om den inre marknadens integration 2013 betonas framför allt tjänstesektorn, och det efterlyses bland annat en fullständig efterlevnad av direktiv 2006/123/EG. Att efterlysa detta är berättigat, men det förblir ett tomt krav om det inte åtföljs av såväl stödjande som strikta åtgärder för korrekt införlivande och tolkning samt fullt genomförande av nämnda direktiv.

BK.  I rapporten räknas ett antal prioriteringar för energi- och transportmarknaderna upp, och många av dessa prioriteringar pekar på bristen på investeringar och konkurrens på nationell nivå och EU-nivå inom vissa områden. Det behövs ytterligare forskning och faktabaserad information för dessa marknader för att få ett stabilt underlag för specifika åtgärder och för uppmaningar riktade till medlemsstaterna. En integrerad, driftskompatibel och lättillgänglig europeisk transportinfrastruktur, inrättandet av en inre energimarknad – med samtidiga garantier för en effektiv konkurrens och ett stärkt skydd för konsumenterna – och en ambitiös europeisk industripolitik är mycket viktiga faktorer när det gäller att garantera den inre marknadens funktion.

BL.  Den digitala ekonomin betraktas också som ett prioriterat område. Den kräver uppdaterade och praktiska mekanismer för insyn och konsumentskydd. Att Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter(8) genomförs skyndsamt och korrekt är därför en av de avgörande faktorerna för att den digitala ekonomin ska kunna utvecklas.

BM.  De europeiska medborgarna har ännu inte i full utsträckning kunnat utnyttja den inre marknadens potential på många områden, framför allt vad gäller den fria rörligheten för personer och arbetstagare. Arbetskraftens rörlighet i Europa är fortfarande inte tillräckligt omfattande, och det behövs kraftfullare åtgärder för att avlägsna alla återstående hinder och garantera likabehandling av alla arbetstagare inom ramen för tillämpningen av fördragen och i enlighet med nationell lagstiftning och praxis.

BN.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner(9) är ett grundläggande instrument för att minska de mycket stora skulder som offentliga förvaltningar har till många företag, särskilt små och medelstora företag. Nämnda direktiv bör införlivas skyndsamt och korrekt så att antalet fall av insolvens minskar.

BO.  Det behövs mer innovativa insatser till stöd för den inre marknaden på grundval av den sociala marknadsekonomin. I den årliga tillväxtöversikten 2013 förs det fram ett intressant förslag om att införa ett insolvensförfarande för konsumenter, och detta förslag bör utforskas ytterligare, med tanke på att denna typ av åtgärder kan spela en grundläggande roll både för konsumentskyddet och för att förebygga möjliga systemrisker i finanssektorn.

BP.  Det är viktigt att utarbeta en ambitiös agenda för konsumenterna som omfattar lagstiftnings- och programingripanden och som syftar till att öka den genomsnittliga konsumentens ansvarstagande och ge de utsatta konsumenterna ett bättre skydd.

BQ.  För att uppnå målen för Europa 2020-strategin, som den europeiska planeringsterminen bör vara inriktad på, krävs att den inre marknadens potential utnyttjas fullt ut, att hela EU engageras och att medlemsstaterna deltar aktivt.

BR.  Den europeiska terminen bör i ännu högre grad systematiskt knytas till EU:s pågående initiativ och beakta genomförandet av den inre marknaden för att garantera en konsekvent europeisk ekonomisk politik, framför allt för att säkra den nödvändiga konvergensen mellan länderna i och utanför euroområdet.

BS.  De nationella reformprogrammens kvalitet inom ramen för den europeiska planeringsterminen varierar kraftigt i fråga om konkretion, insyn, genomförbarhet och utförlighet, och dessa program bör ses över i grunden, förbättras och göras tillräckligt ambitiösa om målen ekonomisk integrering och genomförande av den inre marknaden ska kunna uppnås.

BT.  Medlemsstaterna bör lämna information som är så detaljerad som möjligt, bland annat om metoderna för tillämpning och genomförande av reglerna för den inre marknadens nyckelsektorer.

BU.  Det krävs en ny metod för den europeiska planeringsterminen. Metoden bör bygga på att prioriteringarna för den inre marknaden diskuteras samtidigt med prioriteringarna för ekonomi och budget och att de knyts till varandra, även tillsammans med sysselsättnings- och socialpolitikens prioriteringar, i en gemensam, integrerad samordningsram.

BV.  De landsspecifika rekommendationerna bör beakta hur lagstiftningen för den inre marknaden utvecklas och tillämpas med särskild hänvisning till nyckelsektorer och de prioriteringar som anges varje år.

BW.  De landsspecifika rekommendationerna bör samtidigt erbjuda medlemsstaterna mer praktiska lösningar för att förbättra den inre marknadens funktionssätt, så att det offentliga stödet och det politiska åtagandet förstärks för att främja fullbordandet av den inre marknaden.

BX.  Utvärderingen av tillståndet på den inre marknaden bör bli en integrerad del av den europeiska planeringsterminen, och en pelare för styrning av den inre marknaden bör inrättas tillsammans med pelaren för ekonomisk styrning. Förslaget från kommissionen att utarbeta en årsrapport om integreringen av den inre marknaden som ska bidra till faktabaserade landsspecifika rekommendationer skulle kunna lägga grunden för en framtida årlig inremarknadscykel inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

BY.  Införandet av den europeiska planeringsterminen bör ske med full delaktighet från de nationella parlamenten och utan att påverka Europaparlamentets rättigheter.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt på grundval av en möjlig rättslig i form av alla relevanta bestämmelser i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt med anknytning till den inre marknaden, inklusive artikel 26.3, förelägga parlamentet ett förslag till akt som syftar till att stärka styrningen av den inre marknaden, i enlighet med de detaljerade rekommendationer som bifogas.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritetsprincipen.

3.  Europaparlamentet anser att förslagets ekonomiska konsekvenser ska täckas av befintliga budgetanslag.

o
o   o

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet samt till Europeiska rådet och medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1) Antagna texter, P7_TA(2012)0211.
(2) EUT C 161 E, 31.5.2011, s.84.
(3) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 51.
(4) Antagna texter, P7_TA(2012)0258.
(5) EUT C 33 E, 5.2.2013, s.9.
(6) EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.
(7) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1.
(8) EUT L 304, 22.11.2011, s. 64.
(9) EUT L 48, 23.2.2011, s. 1.


BILAGA

DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

Rekommendation 1: Inrättande av en enhetlig ram för styrningen av den inre marknaden

Europaparlamentet anser att det lagstiftningsförslag som ska läggas fram bör syfta till följande regleringar:

–  Ett förslag till en rättsakt som syftar till en stärkt styrning av den inre marknaden bör läggas fram i syfte att bidra till att säkerställa en fungerande inre marknad i EU och främja en ekonomisk tillväxt för alla i Europa. Förslaget bör bygga på relevanta bestämmelser i EUF-fördraget som har en anknytning till den inre marknaden. Kommissionen bör även överväga att lägga fram ett förslag på grundval av artikel 26.3 i EUF-fördraget.

–  Förfarandet bör möjliggöra att Europaparlamentet deltar på lämpligt sätt i inrättandet av styrningsramen för den inre marknaden. Dessutom bör rättsakten innehålla bestämmelser om att Europaparlamentet och rådet ska anta andra nödvändiga åtgärder för att stärka styrningen av den inre marknaden, särskilt åtgärder på de områden där unionens rättsliga ram har inrättats i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarande som fastställs i artikel 294 i EUF-fördraget.

–  Rättsakten bör inte påverka den inre marknadens befintliga regelverk eller regler som ska införas inom olika sektorer. Den bör inte heller påverka institutionernas rättigheter enligt fördragen, särskilt kommissionens, eller medlemsstaternas skyldigheter enligt fördragen eller den inre marknadens regelverk.

–  Rättsakten bör komplettera den inre marknadens regelverk och underlätta införlivande, genomförande, tillämpning och efterlevnad av den inre marknadens regler och friheter.

–  Rättsakten bör innehålla bestämmelser om antagande av riktlinjer för unionens inre marknad. Dessa riktlinjer bör omfatta mål som ska eftersträvas samt prioriteringar för åtgärder och förutsättningar som ska uppfyllas, och de bör åtföljas av arbetsmetoder och förfaranden som ska fastställas i syfte att stärka styrningen av den inre marknaden.

–  Förfaranden för inlämning, bedömning och övervakning av nationella handlingsplaner samt för fastställande av landsspecifika rekommendationer som rör den inre marknaden bör utformas.

–  Kompletterande åtgärder som krävs för att förbättra genomförandet och tillämpningen av den inre marknadens regelverk bör fastställas.

–  Kopplingen mellan förvaltningscykeln för den inre marknaden och den årliga politiska cykeln för den europeiska planeringsterminen bör förtydligas.

Rekommendation 2: Fastställande av EU-mål och EU-prioriteringar för åtgärder som syftar till att förbättra den inre marknadens funktionssätt

Europaparlamentet anser att det lagstiftningsförslag som ska läggas fram bör syfta till följande regleringar:

–  För att få den inre marknaden att effektivt medföra tillväxt, nya arbetstillfällen och stärkt förtroende från konsumenternas och företagens sida bör man fastställa EU-riktlinjer som syftar till att förbättra den inre marknadens funktionssätt. Dessa riktlinjer bör omfatta följande:

   a) Mål och prioriteringar för åtgärder som unionen och medlemsstaterna vidtar.
   b) De villkor som bör tillämpas för att ytterligare förbättra styrningen av den inre marknaden.

–  Det bör fastställas en begränsad uppsättning mål och prioriteringar för åtgärder inom områden där en mer välfungerande inre marknad sannolikt kommer att åstadkomma de största vinsterna i form av tillväxt och sysselsättning i hela unionen.

–  Valet av mål och prioriteringar för åtgärder bör grundas på följande kriterier:

   a) Riktmärkning av produktion med hjälp av ett urval av de kvantitativa nyckelindikatorerna för insatsvaror i produktionen av varor och tjänster, för att ringa in de sektorer som har den högsta outnyttjade potentialen att skapa tillväxt.
   b) Ekonomisk betydelse, där man analyserar om sektorn är så stor ekonomiskt att den får märkbara tillväxteffekter om de bakomliggande orsakerna till den outnyttjade potentialen åtgärdas.
   c) Dynamiska faktorer, där man analyserar om sektorn redan tycks börja frigöra sin outnyttjade potential. Här analyseras faktorer som sektorns kapacitet att skapa ökad sysselsättning och om arbetsproduktiviteten närmar sig riktvärdet.
   d) Inremarknadsfaktorer där man undersöker om det finns belägg för att förbättringar av den inre marknaden kan frigöra outnyttjad potential.
   e) Faktorer knutna till införandet av nya skydds- och trygghetssystem för konsumenter, arbetstagare och medborgare.

Rekommendation 3: Fastställande av de förutsättningar som måste uppfyllas för att styrningen av den inre marknaden ska förbättras

Europaparlamentet anser att det lagstiftningsförslag som ska läggas fram bör syfta till följande regleringar:

–  De förutsättningar som bör uppfyllas för att ytterligare förbättra styrningen av den inre marknaden bör omfatta följande:

   a) Tillämpning av principer för smart lagstiftning vid utformning och genomförande av inremarknadsreglerna för att se till att dessa regler utformas, införlivas och genomförs på ett sådant sätt att de fungerar effektivt för den tänkta målgruppen.
   b) Minskning av de administrativa bördorna, särskilt för små och medelstora företag, till en miniminivå.
   c) Möjlighet för företag och allmänhet att vid behov respektera förfaranden snabbt på elektronisk väg.
   d) Garantier för att företag och allmänhet hittar information och hjälp och vid behov kan få sin sak prövad snabbt och effektivt och till rimlig kostnad.
   e) Smartare användning av informationsteknik för att informera företag och enskilda, göra det möjligt för dem att utnyttja sina rättigheter och möjligheter och bättre knyta ihop initiativ på nationell nivå och EU-nivå.
   f) Ökad användning av internetbaserade verktyg, bl.a. informationssystemet för den inre marknaden (IMI), i det gränsöverskridande samarbetet mellan förvaltningar.
   g) Vidareutveckling av de gemensamma kontaktpunkterna.
   h) Effektiv användning av snabba och effektiva mekanismer för problemlösning och möjlighet till prövning, bland annat genom inrättandet av en lättillgänglig hjälpcentral på nationell nivå som företag och enskilda i första hand kan vända sig till när de stöter på problem med att utnyttja de rättigheter och möjligheter som den inre marknaden medför.

Rekommendation 4: Fastställande av kompletterande åtgärder som krävs för att förbättra genomförandet och tillämpningen av den inre marknadens regelverk

Europaparlamentet anser att det lagstiftningsförslag som ska läggas fram bör syfta till följande regleringar:

–  För att förbättra genomförandet och tillämpningen av den inre marknadens regelverk bör kommissionen

   a) förbättra sitt stöd till medlemsstaterna vid införlivandet av direktiv som ännu inte införlivats,
   b) genomföra systematiska kontroller av överensstämmelsen och stödja arbetet med att få reglerna att fungera i praktiken i medlemsstaterna,
   c) göra närmare granskningar av lagstiftning som redan har införlivats och tillämpas sedan en tid för att bedöma hur reglerna tillämpas och fungerar i praktiken, både ur ett praktiskt och ur ett ekonomiskt perspektiv,
   d) förbättra genomföranderapporteringen i efterhand med fokus på medlemsstaternas efterlevnad och förbättra sina resultatbedömningar med fokus på effektiviteten hos antagna politiska åtgärder,
   e) organisera sakkunnigbedömning i medlemsstaterna.

–  För att förbättra genomförandet och tillämpningen av den inre marknadens regelverk bör medlemsstaterna:

   a) underrätta kommissionen om planerade införlivandeåtgärder, när medlemsstaterna eller kommissionen anser att detta är lämpligt, för att även genomföra efterhandsutvärderingar av efterlevnaden och säkerställa överensstämmelse och ett snabbt genomförande,
   b) regelbundet samråda med berörda parter och det civila samhället, däribland konsumenter, företag och lokala och regionala myndigheter, under införlivandeprocessen och genomförandet,
   c) lämna en förklaring via internet av hur de har införlivat reglerna och hur dessa regler fungerar i praktiken.

Rekommendation 5: Möjliggörande av inlämning, bedömning och övervakning av nationella handlingsplaner

Europaparlamentet anser att det lagstiftningsförslag som ska läggas fram bör syfta till följande regleringar:

–  Medlemsstaterna bör utarbeta och till kommissionen lämna in nationella handlingsplaner som syftar till att genomföra unionens mål och prioriteringar för åtgärder, för att förbättra den inre marknadens funktionssätt. Handlingsplanerna bör innehålla en förteckning över detaljerade åtgärder som ska vidtas och en färdplan för genomförandet.

–  De nationella handlingsplanerna bör upprättas i samråd med berörda parter som företräder ekonomiska och sociala intressen samt konsumenternas intressen.

–  Kommissionen bör i samarbete med Rådgivande samordningskommittén för den inre marknaden göra en bedömning av de nationella handlingsplanerna och lämna en sammanfattande rapport till Europaparlamentet och rådet.

–  Vid bedömningen av de nationella handlingsplanerna bör man ta hänsyn till resultattavlan för den inre marknaden och rapporten om styrningen av den inre marknaden.

–  Kommissionen bör övervaka de framsteg som görs i genomförandet av de nationella handlingsplanerna. För detta ändamål bör medlemsstaterna förse kommissionen med alla relevanta uppgifter som anses nödvändiga för att bedöma vilka framsteg som har gjorts.

–  Framläggande och värdering av de nationella handlingsplanerna bör betraktas som samordnade åtgärder som inom en integrerad ram ingår i en årlig cykel som fastställer de politiska prioriteringarna för ett fullständigt genomförande av den inre marknaden och som beaktar den ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensionen.

Rekommendation 6: Utarbetande av tydliga landsspecifika rekommendationer som rör den inre marknaden

Europaparlamentet anser att det lagstiftningsförslag som ska läggas fram bör syfta till följande regleringar:

–  På grundval av bedömningen av de nationella handlingsplanerna och med hjälp av andra relevanta inremarknadsverktyg bör rådet, på förslag från kommissionen och efter samråd med Europaparlamentet, beroende på vad som är lämpligt, samt på grundval av de politiska prioriteringarna för ingripande inom sektorer som betraktas som avgörande, utarbeta rekommendationer till medlemsstaterna som rör den inre marknaden i syfte att förbättra införlivandet, genomförandet och tillämpningen av inremarknadsreglerna.

–  När rådet riktar rekommendationer till medlemsstaterna bör det fullt ut utnyttja de instrument som föreskrivs i EUF-fördraget.

–  När en rekommendation som rör den inre marknaden utfärdas bör det berörda utskottet från Europaparlamentet ha möjlighet att bjuda in företrädare för den berörda medlemsstaten till att delta i en diskussion, och företrädare för kommissionen bör få möjlighet att bjudas in för att utbyta åsikter med parlamentet i den medlemsstaten.

Rekommendation 7: Definition av en pelare för den inre marknaden inom ramen för den europeiska planeringsterminen

Europaparlamentet anser att det lagstiftningsförslag som ska läggas fram bör syfta till följande regleringar:

–  För att se till att den inre marknaden ger konkreta resultat för allmänhet, konsumenter, arbetstagare och företag bör den årliga cykeln för den europeiska planeringsterminen användas som en plattform för politisk vägledning, rapportering och övervakning av de framsteg som gjorts av medlemsstaterna och unionen för att uppnå den inre marknadens mål samt för att definiera korrigerande åtgärder.

–  En inremarknadspelare inom ramen för den europeiska planeringsterminen bör definieras.

–  Denna pelare bör omfatta följande:

   a) En resultattavla för den inre marknaden, med detaljerade landsspecifika rapporter om genomförande och tillämpning av inremarknadslagstiftningen.
   b) Metoderna för tillämpning av lagstiftningen på den inre marknaden, utformade av medlemsstaterna och med särskild hänvisning till nyckelsektorer och de politiska prioriteringar som anges varje år.
   c) Kommissionens förslag till politiska prioriteringar för det kommande året, på EU-nivå och nationell nivå, som läggs fram i den årliga tillväxtöversikten och årsrapporten om integreringen av den inre marknaden. Den årliga rapporten bör också innehålla en bedömning av hur den inre marknaden fungerar i praktiken. Dessa förslag om politiska prioriteringar bör grundas på resultaten från resultattavlan för den inre marknaden och andra övervakningsinstrument för den inre marknaden, i syfte att undvika överlappningar, utarbeta effektiva och tydliga rekommendationer och skapa konsekvens i EU:s ekonomiska politik.
   d) Utformningen – i form av riktlinjer för den inre marknaden – av politiska prioriteringar för åtgärder och mål som ska uppnås för att övervinna de återstående hindren på EU-nivå och nationell nivå.
   e) Medlemsstaternas inlämnande av nationella handlingsplaner som syftar till att genomföra riktlinjerna för den inre marknaden.
   f) Kommissionens bedömning av de nationella handlingsplanerna, i nära samarbete med Rådgivande samordningskommittén för den inre marknaden och med beaktande av resultattavlan för den inre marknaden och årsrapporten om styrningen av den inre marknaden.
   g) Rådets och Europaparlamentets antagande av tydliga inremarknadsrekommendationer till medlemsstaterna, på grundval av ett förslag från kommissionen.

Rekommendation 8: Ökad demokratisk ansvarsskyldighet och stärkande av Europaparlamentets och de nationella parlamentens roll

Europaparlamentet anser att det lagstiftningsförslag som ska läggas fram bör syfta till följande regleringar:

–  Europaparlamentet bör delta i inrättandet av styrningsramen för den inre marknaden i enlighet med fördragen. Det bör även delta i, och åtminstone höras av rådet om, antagandet av andra åtgärder som krävs för att stärka styrningen av den inre marknaden, även vad gäller unionens mål, prioriteringar och planerade politiska åtgärder.

–  Före Europeiska rådets vårmöte bör Europaparlamentet diskutera den årliga tillväxtöversikten och omröstningen om de ändringsförslag som rör årsrapporten om integreringen av den inre marknaden, som ska läggas fram för Europeiska rådet.

–  Vid Europeiska rådets vårmöte bör Europaparlamentets talman lägga fram Europaparlamentets synpunkter på integreringen av den inre marknaden.

–  Rådet och kommissionen bör vara närvarande vid interparlamentariska möten mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten när integreringen av den inre marknaden diskuteras.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy