Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska centralbankens årsrapport 2011,

–  med beaktande av artikel 284 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 15 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken,

–  med beaktande av sin resolution av den 2 april 1998 om demokratisk insyn i den tredje etappen av EMU(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 1 december 2011 om ECB:s årsrapport 2010(2),

–  med beaktande av artikel 119.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0031/2013), och av följande skäl:

A.  Den reala BNP-tillväxten i euroområdet var 1,5 procent år 2011, vilket innebär att den avtagit från 1,9 procent under 2010. Ett flertal medlemsstater har upplevt en allvarlig ekonomisk tillbakagång under samma period.

B.  Arbetslösheten i euroområdet har samtidigt ökat från 10 procent i slutet av 2010 till 10,7 procent i slutet av 2011. Ungdomsarbetslösheten ökade avsevärt under samma period.

C.  Omkring 14,4 miljoner nya arbetstillfällen har skapats i euroområdet sedan 1999, jämfört med ca 10,7 miljoner i Förenta staterna.

D.  ECB höjde räntan två gånger under 2011, i april och i juli (25 baspunkter vardera gången) och sänkte den två gånger i slutet av året, i november och december (återigen 25 baspunkter vardera gången).

E.  Den genomsnittliga inflationen i euroområdet låg på 2,7 procent år 2011, en ökning från 1,6 procent år 2010, och ökningen av penningmängden (mätt som M3) var 1,5 procent år 2011, en minskning från 1,7 procent år 2010.

F.  Eurosystemets konsoliderade balansräkning uppvisade 2 735 miljarder euro vid utgången av 2011, vilket utgjorde en ökning på omkring 36 procent under 2011.

G.  ECB inledde sin första långfristiga refinansieringstransaktion på tre år (LTRO-operation) den 21 december 2011 genom vilken 489,2 miljarder euro beviljades i form av lån med en löptid på tre år.

H.  Den privata sektorns kredittillväxt dämpades väsentligt från 1,6 procent 2010 till 0,4 procent 2011, och lån till den privata sektorn från 2,4 procent 2010 till 1,2 procent 2011.

I.  Både det breda penningmängdsmåttet M3 och den privata sektorns årliga kreditillväxttakt sjönk kraftigt under det sista kvartalet av 2011.

J.  De utestående beloppen för obligationer som avvecklades genom programmet för värdepappersmarknaderna i slutet av år 2011 uppgick till 211,4 miljarder euro.

K.  Icke omsättningsbara tillgångar utgjorde den största tillgångskomponenten som ställdes som säkerhet i eurosystemet under 2011 och utgjorde 23 procent av de totala tillgångarna. Icke omsättningsbara värdepapper tillsammans med värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet (ABS-värdepapper) utgjorde mer än 40 procent av de totala tillgångar som ställts som säkerhet.

L.  Den offentliga sektorns bruttoskuld steg i genomsnitt från 85,6 procent till 88 procent av BNP och det sammantagna underskottet i den offentliga sektorn föll från 6,2 procent till 4,1 procent av BNP. Vissa länder i euroområdet har uppvisat stigande underskottsnivåer.

M.  I artikel 282 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt anges att ECB:s huvudmål är att upprätthålla prisstabilitet och att ECB ska stödja unionens allmänna ekonomiska politik utan att äventyra prisstabiliteten. Vidare har ECB tilldelats särskilda uppgifter avseende Europeiska systemrisknämnden (ESRB).

N.  En miljö som kännetecknas av låg inflation är det viktigaste bidraget som penningpolitiken kan ge för att skapa gynnsamma förhållanden för ekonomisk tillväxt, skapande av arbetstillfällen, social sammanhållning och finansiell stabilitet.

O.  Genom ECB:s långfristiga refinansieringstransaktioner i december 2011 och februari 2012 beviljades europeiska banker över en biljon euro – 489 miljarder respektive 529,5 miljarder – i form av lågräntelån med en löptid på tre år och en ränta på 1 procent.

P.  De rekommendationer avseende insynen i omröstningen och offentliggörandet av protokollsammanfattningar som utarbetats i parlamentets tidigare resolutioner om ECB:s årsrapport har ännu inte beaktats.

Q.  Prisstabilitet är av avgörande betydelse för att förebygga alltför stor inflation.

R.  Det är särskilt viktigt att bibehålla ett kreditflöde till små och medelstora företag eftersom dessa sysselsätter 72 procent av arbetskraften i euroområdet och har ett betydligt högre bruttoantal skapade (och förlorade) arbetstillfällen än stora företag.

Penningpolitik

1.  Europaparlamentet lovordar ECB:s proaktiva hållning under 2011 och 2012, i en situation då riskerna för euroområdets stabilitet ökade anmärkningsvärt.

2.  Europaparlamentet välkomnar ECB:s hållning i dessa kristider, både vad gäller dess penningpolitik och dess åtgärder för att stabilisera finansmarknaderna.

3.  Europaparlamentet konstaterar att rädslan för inflation på medellång sikt och besluten i april och juli 2011 att höja ECB:s räntesatser kan, bland andra faktorer, ha bidragit till en ökning av de finansiella mellanhändernas policydrivna riskpremier och därmed till en minskad kredittillväxt, vilket ytterligare bromsade den redan svaga ekonomiska återhämtningen som hade konstaterats under det första kvartalet av 2011. Parlamentet inser att det vid den tidpunkten skedde ett uppsving i den ekonomiska verksamheten och en ökning av prisnivåerna, vilket skapade oro hos ECB för en återgång till inflation på medellång sikt.

4.  Europaparlamentet välkomnar beslutet i slutet av 2011 att häva dessa beslut, och den påföljande sänkningen 2012, samt vidtagandet av extraordinära åtgärder med målet att återupprätta den monetära överföringsmekanismen.

5.  Europaparlamentet noterar att den inflationsökning som ägde rum 2011 i huvudsak berodde på stigande energipriser och i mycket mindre utsträckning på bland annat stigande livsmedels- och andra råvarupriser.

6.  Europaparlamentet ger sitt erkännande åt de insatser som ECB gjort för att stabilisera marknaderna, dvs. genom programmet för värdepappersmarknaderna, den treåriga LTRO-operationen och direkta monetära transaktioner, men påpekar att en strukturell lösning på krisen ännu inte är i sikte.

7.  Europaparlamentet konstaterar att programmet för värdepappersmarknaderna bidrog tillfälligt till att minska trycket på lånekostnaderna för de medlemsstater i euroområdet som hade eller hotades av allvarliga svårigheter när det gäller den finansiella stabiliteten. Parlamentet påpekar att de likviditetsindragande transaktioner som gjordes för att neutralisera dessa köp minskade nivåerna av överlikviditet och bidrog i viss utsträckning till målet att återfå kontroll över dagslåneräntan i euroområdet (Eonia).

8.  Europaparlamentet inser att samtidigt som de två treåriga LTRO-operationerna har varit effektiva när det gäller att undvika en kreditkris, återstår det frågor om huruvida finanssektorn har möjligheter att betala tillbaka de lån som beviljats av ECB. Parlamentet påpekar att resultaten, i termer av kredittillväxt, har varit otillfredsställande. Parlamentet konstaterar att beslutet att inleda det första programmet för treåriga LTRO-operationer den 21 december 2011 sammanföll med avvecklingen av programmet för värdepappersmarknaderna. Parlamentet förstår att ECB inte betraktar någon av sina operationer som direkt finansiering av statsskuld.

9.  Europaparlamentet uppmanar ECB att i sin månadsrapport offentliggöra siffror över den mäng statspapper i varje medlemsstat som finansinstitut ställt som säkerhet.

10.  Europaparlamentet noterar överföringen av risker från banker och stater med svårigheter till ECB:s balansräkning, vilken för närvarade har ett värde motsvarande 30 procent av euroområdets BNP. Parlamentet understryker att de treåriga LTRO-operationerna inte bidrar med en grundläggande lösning på krisen.

11.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över de stigande nivåerna av överlikviditet som observerades under hela 2011, främst under det andra halvåret, vilket är en följd av bristande förtroende mellan banker och bristfällig utlåning till realekonomin på grund av den osäkerhet som uppstått till följd av ekonomisk stagnation och överskuldsättning inom den privata och offentliga sektorn i vissa medlemsstater. Parlamentet påpekar att denna situation, som vittnar om risker som orsakar en likviditetsfälla, minskar penningpolitikens effektivitet.

12.  Europaparlamentet konstaterar att swappavtal med andra centralbanker, liksom utnyttjandet av de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna och medellång- och långfristiga refinansieringstransaktioner med full tilldelning till fast ränta, samt utnyttjandet av utlåningsfaciliteten och inlåningsfaciliteten, låg alla på mycket höga nivåer under hela 2011, vilket var ett tecken på en allvarlig försämring av den monetära överföringsmekanismen och interbankmarknaden i euroområdet.

13.  Europaparlamentet är oroat över det mycket omfattande likviditetsstöd i krislägen som de nationella centralbankerna tillhandahållit under 2011 med ECB:s godkännande, och kräver ytterligare uppgifter och kompletterande information om den exakta omfattningen av sådana stöd och de underliggande transaktionerna samt villkoren knutna till dem.

14.  Europaparlamentet noterar att företagens och hushållens kredittillgång fortfarande ligger långt under de nivåer som gällde före krisen och att denna tillgång har sackat efter under 2011. Parlamentet betonar att detta faktum, tillsammans med det faktum att inlåningsfaciliteten förfogade över 315 754 miljoner EUR den 28 september 2012, tydligt har motiverat ECB:s beslut att minska de räntesatser som tillämpas på utlåningsfaciliteten, de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna och inlåningsfaciliteten.

15.  Europaparlamentet noterar ECB:s åtgärder att sänka kraven på godtagbara säkerheter och bankens hållning avseende (ABS-värdepapper), eftersom dessa starkt korrelerar med lån till hushåll och små och medelstora företag

16.  Europaparlamentet förblir emellertid bekymrat över de betydande nivåerna av icke omsättningsbara tillgångar och tillgångsbaserade värdepapper som ställs som säkerhet i eurosystemet inom ramen för dess refinansieringstransaktioner. ECB uppmanas att lämna information om vilka centralbanker som har accepterat sådana värdepapper samt att redovisa detaljerade uppgifter om värderingsmetoderna för alla tillgångar, inbegripet värdeminskade tillgångar.

17.  När det gäller reglerna för säkerheter anser Europaparlamentet att samma standarder bör gälla för obligationer som utfärdas av centralregeringar som för obligationer som utfärdas av regionala regeringar, i de fall där regioner har lagstiftnings- och beskattningsbefogenheter, eftersom båda obligationstyperna har ett relevant inflytande över huruvida ECB:s penningpolitik får ett bra genomslag.

18.  Europaparlamentet betonar att villkor måste ställas på institut som åtnjutit centralbankens extraordinära likviditetsstöd, inbegripet beredvilligheten hos de institut som åtnjuter sådant stöd att höja kreditnivåerna för realekonomin, och särskilt för små och medelstora företag och hushåll, annars kan insatserna visa sig vara verkningslösa.

19.  Europaparlamentet uppmanar ECB att i nära samarbete med medlemsstaternas regeringar, behöriga nationella tillsynsmyndigheter och kommissionen undersöka möjligheten att införa ett regelverk såsom programmet Merlin som utvecklats av Bank of England tillsammans med det brittiska finansministeriet avseende villkoren som är knutna till icke konventionella centralbanksfaciliteter såsom mål för lån som beviljas små och medelstora företag.

20.  Ställs inga lämpliga villkor varnar Europaparlamentet för att extraordinära åtgärder som treåriga LTRO-operationer kan missa målet att uppnå önskad effekt, leda till stigande volatilitet och ge näring åt tillgångsbubblor på finansmarknaderna, eller alternativt påskynda skuldavvecklingsprocessen utan riktiga motparter vad avser kreditgivningen. Parlamentet uppmanar därför ECB att noggrant analysera vilka effekter, både önskvärda och icke önskvärda, som dessa eller andra åtgärder får.

21.  Europaparlamentet inser att eftersom den monetära överföringsmekanismen inte fungerar korrekt bör ECB finna sätt att fokusera på små och medelstora företag mer direkt. Parlamentet påpekar att små och medelstora företag av samma typ från hela euroområdet för närvarande inte har samma tillgång till lån trots att de uppvisar liknande ekonomiska utsikter och risker. Parlamentet uppmanar ECB att tillämpa en politik för direkta köp av värdepapperiserade lån av hög kvalitet till små och medelstora företag, särskilt från vissa medlemsstater där den monetära överföringsmekanismen inte fungerar. Parlamentet betonar att denna politik bör begränsas när det gäller belopp och tid, till fullo neutraliseras och riktas in så att inga risker för ECB:s balansräkning uppstår.

22.  Europaparlamentet betonar att sådana villkor bör kopplas direkt till de ekonomiska fördelar som bankerna bidrar med genom de okonventionella penningpolitiska åtgärderna och räddningsprogrammen, så att man säkerställer att de nya inkomster som dessa åtgärder genererar innebär ökad kreditgivning.

23.  Europaparlamentet påminner om att penningpolitiken bär en del av ansvaret för uppkomsten av tillgångsbubblor med tanke på den ohållbara kredittillväxten under åren som ledde fram till krisen trots tryggad prisstabilitet. Parlamentet betonar betydelsen av tillgångsprisernas och kredittillväxtens utvecklingstendenser som indikatorer vid övervakningen av den finansiella stabiliteten.

24.  Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt i förhandlingsprocessen om kapitalkravsdirektiv (CRD) IV att införa ytterligare krav på institut som åtnjutit ECB:s likviditetsstöd.

25.  Europaparlamentet anser att Target 2-systemet har spelat en avgörande roll för att säkra finanssystemets integritet i euroområdet. Parlamentet konstaterar emellertid att de anmärkningsvärda Taget 2-obalanserna avslöjar den oroväckande fragmenteringen av finansmarknaderna i euroområdet samt den fortlöpande kapitalflykten från de medlemsstater i euroområdet som har eller hotas av allvarliga svårigheter när det gäller den finansiella stabiliteten.

26.  Europaparlamentet lovordar ECB och eurosystemet för att ha gjort Target 2-systemet mer transparent i årsrapporten för 2011. Parlamentet uppmanar ECB och eurosystemet att månatligen offentliggöra statistik om Target 2-systemets utveckling.

27.  Europaparlamentet anser att Target 2-systemet är av grundläggande betydelse för att euron ska fungera korrekt.

28.  Europaparlamentet understryker att intressanta lärdomar kan dras för euroområdet från undersökningen av hur betalningsbalanssystemen fungerar inom andra federala monetära unioner, såsom i Förenta staterna.

29.  Europaparlamentet uppmanar ECB och kommissionen att undersöka huruvida artikel 129.3 och 129.4 i EUF-fördraget kan utgöra en lämplig rättslig grund för att öka den övergripande transparensen och detaljnivån i eurosystemets konsoliderade balansräkning.

Den ekonomiska krisen och ECB

30.  Europaparlamentet uppmanar ECB att offentliggöra det rättsliga beslutet om programmet för direkta monetära transaktioner (OMT-programmet) för att man närmare ska kunna analysera dess innehåll och konsekvenser.

31.  Europaparlamentet välkomnar ECB:s åtagande att garantera lika status för tillgångar inom ramen för ett eventuellt OMT-program samt bankens fokusering på att neutralisera alla direkta monetära transaktioner i syfte minska nivåerna av överlikviditet. Parlamentet inser samtidigt faran med sådana neutraliseringsåtgärder och betonar vikten av att nära övervaka och utvärdera effekterna. Parlamentet anser att OMT-programmet kan tillgodose behoven i de länder som nästan har avslutat sina räddningsprogram och på nytt börjar emittera statspapper.

  32 Europaparlamentet påpekar att den pågående krisen är oroväckande eftersom den hotar de stora insatser som gjorts av medlemsstaterna när det gäller strategierna för budgetkonsolidering och krishantering. Parlamentet noterar att den aktuella allvarliga ekonomiska tillbakagången i flera medlemsstater i euroområdet får negativa ekonomiska och finanspolitiska konsekvenser, till exempel påverkas dessa länders skatteintäkter och sociala kostnader och deras problem med offentliga skulder förvärras ytterligare.

33.  Europaparlamentet påpekar att statspapper och finansinstitut visar en ihållande sårbarhet och att den negativa kopplingen mellan stater och banker endast kan brytas genom budgetkonsolidering och kapitalisering av banksektorn i en miljö med ekonomisk tillväxt.

34.  Europaparlamentet anser att en av orsakerna till att de statliga finanserna i vissa av euroområdets länder är ohållbara är den ekonomiska tillbakagången, som leder till stigande arbetslöshet och sjunkande skatteintäkter. Parlamentet hävdar därför att strategier för att främja tillväxt och skapande av arbetstillfällen måste vara en central prioritering i unionen.

35.  Europaparlamentet uppmanar ECB:s ordförande, Mario Draghi, att återuppta en tradition som infördes av hans företrädare, Jean-Claude Trichet, som vid eurogruppens möten konsekvent tog upp frågan om makroekonomiska obalanser, särskilt skillnaderna mellan produktivitet och löneökningar, vilka gett upphov till en markant skillnad i medlemsstaternas konkurrensnivåer.

36.  Europaparlamentet anser att ECB:s åtgärder bör bedömas i ljuset av den aktuella diskussionen om EMU:s framtid. Europaparlamentet påpekar att man har efterlyst en ökad budgetkapacitet för EMU inom ramen för EU:s budget som baseras på särskilda egna resurser (inbegripet en skatt på finansiella transaktioner), för att stödja tillväxt och social sammanhållning samt åtgärda obalanser, strukturella skillnader och finansiella nödlägen som är direkt kopplade till den monetära unionen, samtidigt som EU-budgetens traditionella uppgift att finansiera gemensam politik inte får undergrävas. Parlamentet anser att en sådan budgetkapacitet avsevärt skulle förbättra policymixen inom EMU.

37.  Europaparlamentet noterar ECB:s motvillighet att bära sin del av skuldomstruktureringsprocessen, även när det gäller de obligationer som ECB köpt på sekundärmarknaden under deras nominella värde. Parlamentet konstaterar att ECB hittills varit motvilligt att offentliggöra viktiga uppgifter i frågan, särskilt det pris för vilket grekiska statspapper förvärvades. Parlamentet förstår att ECB ansåg att ett sådant deltagande skulle ha inneburit monetär finansiering av den offentliga sektorn.

38.  Europaparlamentet påminner om att ECB aviserat sin beredskap att i samarbete med nationella centralbanker och medlemsstaternas regeringar bidra till att inrätta en mekanism som syftar till att låta eventuella vinster som gjorts med transaktioner inom ramen för värdepappersmarknadsprogrammet avseende grekiska statspapper som innehas i monetärt syfte komma skuldminskningsinsatser tillgodo. Parlamentet uppmanar de ovannämnda parterna att agera skyndsamt för att inrätta en sådan mekanism.

39.  Europaparlamentet noterar att den ekonomiska situationen i vissa ekonomier ger upphov till allvarliga kapitalflöden som förvärrar dessa ekonomiers finansieringssvårigheter och är ohållbara på kort och, ännu mer, på lång sikt. Parlamentet betonar att dessa obalanser har fått massiva snedvridande effekter som gett upphov till kostsamma negativa externa effekter och som är ett problem för hela euroområdet och hotar stabiliteten i alla dess ekonomier. Dessa obalanser kan endast hanteras med en omfattande och heltäckande lösning på krisen i euroområdet som bygger på en strategi som kombinerar solidaritet och ansvar.

40.  Europaparlamentet begär att man utreder olika möjligheter att göra trojkan, i vilken företrädare för ECB deltar, demokratiskt ansvarig inför Europaparlamentet. Parlamentet framhåller att de offentliga utfrågningar som för närvarande anordnas i parlamentet inte är tillräckliga för att trygga demokratisk ansvarighet.

41.  Europaparlamentet uppmanar ECB att inom ramen för den monetära dialogen och i sin kommande årsrapport gör en efterhandsbedömning av sin involvering i, och påverkan av, anpassningsprogrammen och potentiella intressekonflikter i samband med detta samt av lämpligheten av de makroekonomiska antaganden och scenarier som programmen bygger på.

Bankunion

42.  Europaparlamentet anser att det är angeläget att skapa bankunionen, ett projekt som endast kan genomföras med hjälp av en konsekvent kombination av instrument, ansvar och övergripande demokratisk redovisningsskyldighet.

43.  Europaparlamentet anser att för att råda bot på EMU:s inneboende strukturella brister och effektivt bekämpa den utbredda moraliska risken bör den föreslagna bankunionen utnyttja erfarenheterna från den tidigare reformen av unionens finanstjänstesektor (inklusive inrättandet av Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och ESRB) och den förstärkta ekonomiska styrningen (framför allt inom euroområdet) samt de nya budgetramarna i den europeiska planeringsterminen, för att garantera ökad motståndskraft och konkurrenskraft för unionens banksektor, ett ökat förtroende för den och ökade kapitalreserver för att förhindra att medlemsstaternas offentliga budgetar måste bära kostnaderna för att undsätta banker i framtiden.

44.  Europaparlamentet anser att man så snart som möjligt bör inrätta en gemensam tillsynsmekanism i syfte att öka trovärdigheten för euroområdets banksystem. Parlamentet påpekar att tilldelningen av tillsynsuppgifter till ECB inte påverkar ett framtida antagande, i enlighet med medbeslutandeförfarandet, av en mer heltäckande tillsynsstruktur som är helt åtskild från penningpolitiken.

45.  Europaparlamentet välkomnar de nuvarande drivkrafterna för att skapa en gemensam tillsynsmekanism. Parlamentet betonar att förbättrade förslag om bankåterhämtning och en gemensam rekonstruktionsmyndighet och om ett insättningsgarantisystem behövs för att komplettera den breda uppsättning rättsliga instrument som krävs för en bankunion.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till en ny europeisk rekonstruktionsfond och ett europeiskt insättningsgarantisystem som ska komplettera ECB:s tillsynsbefogenheter.

47.  Europaparlamentet anser att det är av största vikt att effektiva garantier införs för att undvika att motstridiga agendor återspeglas i ECB:s penningpolitik och dess tillsynsbefogenheter. Parlamentet betonar att varje möjlig tendens till att urholka ECB:s befogenheter avseende penningpolitiken eller dess tillsynsbefogenheter på grund av tvingande penningpolitiska hänsyn måste motverkas genom att inrätta en lämplig mekanism för att kartlägga och lösa potentiella konflikter.

48.  Europaparlamentet understryker de svårigheter som bankunionsprojektet ställs inför på grund av den ihållande ekonomiska krisen som leder till att banker åternationaliserar sin verksamhet. Parlamentet anser att detta kan äventyra den inre marknadens anda och effektivitet.

49.  Europaparlamentet konstaterar att diskussionen om inrättandet av en bankunion, i syfte att uppnå ett stabilare och motståndskraftigare finanssystem, är intimt förknippad med behovet att utforma och införa avgränsningar och särhållande av institutioner i banksektorn, till exempel på grundval av OECD:s rekommendationer och dem i Vickers- och Liikanenrapporterna, liksom behovet att reglera skuggbanksektorn ordentligt.

50.  Parlamentet anser att alla medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen måste vara involverade med samma rättigheter och ansvar.

51.  Europaparlamentet anser att det bör höras i samband med utnämningen av ledamöterna i ECB:s tillsynsnämnd.

52.  Europaparlamentet erkänner betydelsen av den av EBA utarbetade enda regelboken i syfte att upprätthålla sammanhållningen på den inre marknaden.

Institutionella frågor

53.  Europaparlamentet beklagar bristen på insyn i arbetsmetoderna samt avsaknaden av redovisningsskyldighet för och demokratisk kontroll av trojkan. Parlamentet anser att alla sådana nuvarande eller framtida organ som involverar ECB och/eller kommissionen bör vara redovisningsskyldiga både inför Europaparlamentet och de nationella parlamentet på respektive nivå.

54.  Europaparlamentet betonar vikten av en betydande effektivisering av den regelbundna monetära dialogen mellan ECB och parlamentet, särskilt med beaktande av att ledamöterna av Europaparlamentet inte erhåller tillräcklig återkoppling om resultatet och genomförandet av sina förslag och idéer under dialogen. Parlamentet uppmanar ECB att offentliggöra en webbplats med sina svar på skriftliga frågor från Europaparlamentets ledamöter. Parlamentet uppmanar ECB att ge detaljerade svar på parlamentet årliga betänkanden om ECB i sina kommande årsrapporter.

55.  Europaparlamentet uppmanar ECB att offentliggöra sammanfattningsprotokollen från ECB-rådets möten, inklusive motiveringar och omröstningsresultat, samt att förbättra tillgången till ECB-handlingar och policyförfaranden.

56.  Europaparlamentet inser att besluten i de flesta fall fattas på samförståndsbasis.

57.  Europaparlamentet betonar att det fullt ut kommer att leva upp till sin roll som lagstiftare i alla frågor som rör banktillsynen. Parlamentet betonar behovet av att stärka ECB:s demokratiska ansvarsskyldighet med tanke på de nya ansvarsområdena i fråga om tillsynsuppgifter som institutionen får, dess deltagande i trojkaprogrammen och mer allmänt dess framträdande roll i krishanteringen.

58.  Europaparlamentet påpekar att en översyn av fördraget avseende ECB:s nya uppgifter på tillsynsområdet inte bör uteslutas om man ska kunna återspegla EU-institutionernas ständiga utveckling, de brådskande frågorna om ansvarighet och tillsyn och de utmaningar som en mer fördjupad union innebär

59.  Europaparlamentet uppmanar ECB-rådet att avsevärt förbättra och offentliggöra sina regler om intressekonflikter och karenstider för höga ECB-chefer, och att föra ett register över möten mellan höga tjänstemän från ECB och berörda aktörer.

60.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över frånvaron av kvinnor i ECB:s direktion, en situation som strider mot de principer som fastställs i fördraget beträffande jämställdhet mellan kvinnor och män (artiklarna 2, 3 och 8 i EUF-fördraget samt artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna), bidrar till att medborgarna upplever ECB som avlägset när det gäller deras problem och motsäger kommissionens och parlamentets rekommendationer om förbättring av jämställdheten i styrelser på hög nivå inom den ekonomiska sektorn.

61.  Europaparlamentet betonar att parlamentet måste ha en tydlig roll i utnämningarna till tillsynsstyrelsen om ECB, även tillfälligt, skulle bli det enda tillsynsorganet för bankerna i euroområdet.

62.  Europaparlamentet kräver att parlamentets befogenheter stärks när det gäller möjligheten att avsätta en ledamot av ECB-rådet vid fall av allvarligt fel.

o
o   o

63.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Eurogruppen och Europeiska centralbanken.

(1) EGT C 138, 4.5.1998, s. 177. (2) Antagna texter, P7_TA(2011)0530.