Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av skrivelsen av den 5 september 2011 från den tjeckiska regeringen till rådet om utkastet till protokoll om Republiken Tjeckiens tillämpning av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (”stadgan”),

–  med beaktande av skrivelsen av den 25 oktober 2011 från Europeiska rådets ordförande till Europaparlamentets talman om utkastet till protokoll om Republiken Tjeckiens tillämpning av stadgan,

–  med beaktande av artikel 48.3 första stycket i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), i enlighet med vilken Europeiska rådet har hört parlamentet (C7-0385/2011),

–  med beaktande av artikel 6.1 i EU-fördraget och av stadgan,

–  med beaktande av protokoll (nr 30) om Polens och Förenade kungarikets tillämpning av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av slutsatserna från mötet den 29–30 oktober 2009 med medlemsstaternas stats- och regeringschefer, församlade i Europeiska rådet,

–  med beaktande av de förklaringar om stadgan som fogats till slutakten från den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget, som undertecknades den 13 december 2007, särskilt förklaring nr 1 från alla medlemsstater, förklaring nr 53 från Republiken Tjeckien och förklaringarna nr 61 och nr 62 från Republiken Polen,

–  med beaktande av resolution 330, som antogs den 6 oktober 2011 vid den tolfte sammanträdesperioden i den tjeckiska senaten,

–  med beaktande av artikel 74a i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0174/2013),

och av följande skäl:

A.  Stats- och regeringscheferna, församlade i Europeiska rådet den 29–30 oktober 2009, enades om att de vid tidpunkten för ingåendet av nästa anslutningsfördrag och i överensstämmelse med sina respektive konstitutionella bestämmelser skulle foga ett protokoll om Republiken Tjeckiens tillämpning av stadgan till fördragen.

B.  Den 5 september 2011 förelade den tjeckiska regeringen, genom en skrivelse från sin ständige representant, i enlighet med artikel 48.2 i EU-fördraget rådet ett förslag till ändring av fördragen, i syfte att lägga till ett protokoll om Republiken Tjeckiens tillämpning av stadgan.

C.  Den 11 oktober 2011 förelade rådet i enlighet med artikel 48.2 i EU-fördraget Europeiska rådet ett förslag till ändring av fördragen beträffande tillägget av ett protokoll om Republiken Tjeckiens tillämpning av stadgan.

D.  I enlighet med artikel 48.3 första stycket i EU-fördraget har Europeiska rådet hört parlamentet om huruvida de föreslagna ändringarna bör granskas.

E.  Enligt artikel 6.1 i EU-fördraget ska Europeiska unionen erkänna de rättigheter, friheter och principer som fastställs i stadgan, som ska ha samma rättsliga värde och vara lika bindande som fördragen.

F.  Protokollen utgör en del av de fördrag som de fogats till, och därför kräver ett nytt protokoll som fastställer särskilda regler för en medlemsstats tillämpning av delar av unionsrätten en fördragsändring.

G.  Enligt artikel 6.1 andra stycket i EU-fördraget ska stadgan inte på något sätt utöka unionens befogenheter så som de definieras i fördragen.

H.  Enligt artikel 51 i stadgan riktar sig bestämmelserna i stadgan till unionens institutioner, organ och byråer, med beaktande av subsidiaritetsprincipen, samt till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten. Dessa institutioner, organ och byråer måste därför respektera rättigheterna, iaktta principerna och främja tillämpningen av stadgan i enlighet med sina respektive befogenheter och inom ramen för gränserna för de befogenheter som unionen tilldelats enligt fördragen. I enlighet med det som medlemsstaterna bekräftat i förklaring nr 1 innebär stadgan inte någon utvidgning av tillämpningsområdet för unionsrätten utanför unionens befogenheter, medför varken någon ny befogenhet eller någon ny uppgift för unionen och ändrar heller inte de befogenheter och uppgifter som fastställs i fördragen.

I.  I punkt 2 i förklaring nr 53 från Republiken Tjeckien fastställs följande: Stadgan ”inskränker inte tillämpningsområdet för nationell rätt och begränsar inte några av de nationella myndigheternas nuvarande befogenheter på detta område”. Härigenom fastslås att integriteten för Republiken Tjeckiens rättsordning garanteras utan att något ytterligare instrument behöver användas.

J.  Mot bakgrund av akademiska belägg och rättspraxis undantar protokoll (nr 30) inte Polen och Förenade kungariket från de bindande bestämmelserna i stadgan. Det utgör inte någon undantagsklausul, ändrar inte stadgan och ändrar inte heller den rättsliga situation som skulle råda om protokollet inte fanns(1). Den enda verkan det har är att skapa juridisk osäkerhet, inte bara i Polen och Förenade kungariket utan också i andra medlemsstater.

K.  En viktig funktion hos stadgan är att stärka de grundläggande rättigheternas ställning och göra dem mer synliga, men protokoll (nr 30) ger upphov till juridisk osäkerhet och politisk förvirring. Det undergräver därigenom unionens insatser för att nå och bibehålla en enhetligt hög och jämn nivå på skyddet för rättigheterna.

L.  Om protokoll (nr 30) någonsin skulle komma att tolkas som att det begränsar räckvidden eller giltigheten för bestämmelserna i stadgan, skulle resultatet bli ett minskat skydd för de grundläggande rättigheter och friheter som gäller för människor i Polen och Förenade kungariket samt eventuellt i Republiken Tjeckien.

M.  Det tjeckiska parlamentet ratificerade Lissabonfördraget i exakt den form i vilken det hade undertecknats, utan några som helst reservationer eller förbehåll när det gällde Republiken Tjeckiens fullständiga respekt för stadgan(2).

N.  I sin resolution av den 6 oktober 2011 motsatte sig den tjeckiska senaten att Republiken Tjeckien ska tillämpa protokoll (nr 30), med motiveringen att detta skulle försvaga normerna för skyddet för de tjeckiska medborgarnas grundläggande rättigheter och friheter. Den tjeckiska senaten ifrågasatte också de – oklara – konstitutionella omständigheter under vilka frågan inledningsvis togs upp av republikens president efter det att den parlamentariska ratifikationen av Lissabonfördraget avslutats.

O.  Den tjeckiska författningsdomstolen avslog två framställningar 2008 och 2009 och konstaterade att Lissabonfördraget fullt ut överensstämmer med tjeckisk konstitutionell rätt, men man kan inte utesluta att en framställning mot den föreslagna fördragsändringen kommer att inges till denna domstol.

P.  I en anda av uppriktigt samarbete är parlamentet förpliktat att avge ett yttrande till Europeiska rådet över alla fördragsändringar som föreslås, oavsett deras betydelse, men parlamentet är inte på något sätt skyldigt att enas med Europeiska rådet.

Q.  Det är fortfarande tveksamt om det tjeckiska parlamentet är berett att avsluta ratifikationen av det nya protokoll som syftar till att utöka tillämpningen av protokoll (nr 30) till att gälla även Republiken Tjeckien. För den händelse att Europeiska rådet beslutar att granska den ändring som föreslås kan andra medlemsstater komma att önska att inte påbörja sina ratifikationsförfaranden innan Republiken Tjeckien avslutat sitt.

1.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att inte granska den föreslagna fördragsändringen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution som parlamentets ståndpunkt till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, Republiken Tjeckiens regering och parlament och de övriga medlemsstaternas parlament.

(1) Domstolens dom av den 21 december 2011 i de förenade målen C-411/10 och C-493/10, särskilt punkt 120. (2) Lissabonfördraget ratificerades av den tjeckiska deputeradekammaren den 18 februari 2009 och av den tjeckiska senaten den 9 maj 2009.