Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Unescos (Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur) konvention av den 20 oktober 2005 om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar,

–  med beaktande av det protokoll om offentligägd radio och tv i medlemsstaterna som fogats till Amsterdamfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster)(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”)(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster)(4) ändrat av direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1718/2006/EG av den 15 november 2006 om genomförandet av ett stödprogram för den europeiska audiovisuella sektorn (Media 2007)(7),

–  med beaktande av tolkningsmeddelandet från kommissionen om vissa aspekter på bestämmelserna om tv-reklam i direktivet ”Television utan gränser”(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/952/EG av den 20 december 2006 om skyddet av minderåriga och människans värdighet och om rätten till genmäle med avseende på konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och nätverksbaserade informationstjänster(9),

–  med beaktande av rådets slutsatser om skyddet av barn i den digitala världen(10),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet Kreativa Europa (COM(2011)0785),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 december 2008 ”För ett tillängligt [sic] informationssamhälle” (COM(2008)0804),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 ”Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (COM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 augusti 2010 ”En digital agenda för Europa” (COM(2010)0245/2),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2008 om mediekunskap i en digital värld(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om offentligägd radio och TV i den digitala tidsåldern: framtiden för det dubbla systemet(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 november 2011 om europeisk biofilm i den digitala tidsåldern(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2012 om en strategi för att stärka sårbara konsumenters rättigheter(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2012 om distribution på internet av audiovisuella verk inom EU(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 november 2012 om skyddet av barn i den digitala världen(16),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation 2009/625/EG av den 20 augusti 2009 om mediekunskap i den digitala miljön för en mer konkurrenskraftig audiovisuell industri och innehållsindustri och för ett kunskapssamhälle för alla(17),

–  med beaktande av den första rapporten av den 24 september 2012 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén om tillämpningen av artiklarna 13, 16 och 17 i direktiv 2010/13/EU under perioden 2009–2010, främjande av europeiska produktioner i EU-baserade tablålagda audiovisuella medietjänster på begäran (COM(2012)0522),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 september 2012 om att främja de kulturella och kreativa sektorerna för att främja tillväxt och sysselsättning i EU (COM(2012)0537),

–  med beaktande av den första rapporten av den 4 maj 2012 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén om tillämpningen av direktiv 2010/13/EU om audiovisuella medietjänster, ”Audiovisuella medietjänster och internetanslutna utrustningar: tidigare och framtida perspektiv” (COM(2012)0203),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för rättsliga frågor utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0055/2013), och av följande skäl:

A.  Direktivet om audiovisuella medietjänster är ryggraden i EU:s medielagstiftning.

B.  Audiovisuella medietjänster är i lika stor utsträckning kulturella som ekonomiska tjänster.

C.  Direktivet om audiovisuella medietjänster bygger på principen om teknikneutralitet och omfattar således alla tjänster med audiovisuellt innehåll oavsett vilken teknik som används för att leverera det och garanterar på så sätt likvärdiga förutsättningar för alla leverantörer av audiovisuella medietjänster.

D.  Direktivet om audiovisuella medietjänster garanterar ett fritt flöde av audiovisuella medietjänster som ett instrument för den inre marknaden, respekterar yttrandefriheten och tillgången till information, samtidigt som det garanterar mål av allmänt intresse, däribland upphovsmännens rättigheter, mediefrihet, informationsfrihet och yttrandefrihet.

E.  Direktivet om audiovisuella medietjänster syftar till att ta hänsyn till de audiovisuella medietjänsternas kulturella karaktär, vilka som bärare av identiteter och värden är av särskild betydelse för samhället och demokratin, att värna självständig kulturell utveckling i medlemsstaterna och till att garantera den kulturella mångfalden i unionen, särskilt genom en minimiharmonisering och genom att främja europeiska audiovisuella produktioner.

F.  På grund av den tekniska konvergensen kommer konsumenterna i framtiden att i allt mindre grad skilja mellan linjärt och icke-linjärt innehåll.

G.  Lika villkor måste eftersträvas eftersom olika regleringsnivåer för linjärt och icke-linjärt innehåll inte längre är tydliga för konsumenten, vilket i tur kan leda till snedvriden konkurrens.

H.  Marknaderna för audiovisuella medietjänster fortsätter att kännetecknas av stora tekniska förändringar och av utvecklingen inom affärsmetoder och affärsmodeller, vilket påverkar sättet som innehåll levereras på och hur tittarna får åtkomst till det.

I.  Tillgängligheten för audiovisuella medietjänster är avgörande för att garantera rätten för personer med funktionsnedsättning och äldre att delta och integreras i EU:s sociala och kulturella liv, särskilt med tanke på utvecklingen av nya plattformar för leverans av innehåll, såsom ip-tv och internetansluten tv (smart tv).

J.  Särskild tonvikt bör läggas vid mediekompetens med tanke på den allt snabbare tekniska utvecklingen och konvergensen av medieplattformar.

K.  De pågående tekniska förändringarna har gjort att frågan om skyddet av minderåriga blivit ännu mer brådskande och utmanande.

L.  Vissa medlemsstater införlivade inte direktivet om audiovisuella medietjänster i tid eller fullt ut eller på ett korrekt sätt.

M.  I de flesta medlemsstater är införlivandet av artikel 13 i direktivet om audiovisuella medietjänster, som handlar om beställtjänsters främjande av europeiska produktioner, inte tillräckligt tvingande för att uppnå målet om kulturell mångfald som uttryckligen anges i direktivet.

N.  Varken en fullständig bedömning av genomförandet av direktivet om audiovisuella medietjänster eller en omfattande utvärdering av dess effektivitet kan därför göras.

O.  K. Expansionen av marknaderna för audiovisuella medietjänster, som sker parallellt med utvecklingen av hybridtjänster, medför nya utmaningar beträffande en lång rad frågor, såsom konkurrens, immateriell äganderätt, utvecklingen av nuvarande och kommande former för audiovisuella kommersiella meddelanden, samt överläggsannonsering som undergräver programmens integritet och ifrågasätter riktigheten och effektiviteten med direktivet om audiovisuella medietjänster och dess förhållande till andra instrument i unionslagstiftningen.

P.  Bestämmelserna i artikel 15 i direktivet om audiovisuella tjänster utgör en rättvis avvägning mellan alla berördas intressen genom att den respekterar, å ena sidan, allmänhetens rätt till tillgång till information och, å andra sidan, äganderätten och näringsfriheten.

Lägesrapport

1.  Europaparlamentet påminner kommissionen om dess åtagande att följa agendan för smart lagstiftning och om vikten av snara och relevanta efterhandskontroller av EU:s lagstiftning i syfte att säkra lagstiftningens kvalitet genom hela beslutsgången.

2.  Europaparlamentet konstaterar i detta sammanhang att enligt artikel 33 i direktivet om audiovisuella medietjänster skulle kommissionen överlämna rapporten om tillämpningen av direktivet senast den 19 december 2011.

3.  Europaparlamentet noterar att kommissionen lade fram sin rapport om tillämpning med avsevärd försening den 4 maj 2012.

4.  Europaparlamentet noterar också att medlemsstaterna har genomfört direktivet om audiovisuella medietjänster på högst olika sätt.

5.  Europaparlamentet understryker att direktivet om audiovisuella medietjänster fortfarande är det korrekta styrmedlet för den unionsomfattande samordningen av nationell lagstiftning om alla audiovisuella medier och för att värna principerna i Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar.

6.  Europarlamentet konstaterar i synnerhet att principen om ursprungsland, om den tillämpas korrekt, ger programföretagen viktig klarhet och säkerhet i fråga om deras sätt att organisera verksamheten.

7.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sin rapport om tillämpningen inte bedömer behovet av en möjlig anpassning av direktivet om audiovisuella medietjänster mot bakgrund av dessa resultat, som krävs i artikel 33.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att driva på det enhetliga och fullständiga genomförandet av direktivet om audiovisuella medietjänster i medlemsstaterna och särskilt se till att de konkreta definitionerna i skälen i direktivet beaktas i tillräcklig utsträckning vid införlivandet i nationell lagstiftning.

9.  Europaparlamentet förespråkar starkt ett teknikneutralt tillvägagångssätt, med tanke på de mönster för tittande och leverans som utvecklas, så att ett ökat konsumentutbud främjas. Parlamentet vill därför att det görs en fullständig konsekvensbedömning av den aktuella marknadssituationen och lagstiftningen.

10.  Europaparlamentet noterar att kommissionen har för avsikt att inom kort offentliggöra ett policydokument om konvergens avseende internetansluten tv (smart tv) och internetanslutna enheter som inledning på ett offentligt samråd om alla frågor som dessa nya utvecklingstrender ger upphov till.

11.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen vid en eventuell översyn av direktivet om audiovisuella medietjänster undersöker huruvida oklarheter eller otydligheter, om sådana föreligger, har försvårat genomförandet i medlemsstaterna, så att dessa kan undanröjas vid denna översyn.

12.  Europaparlamentet påpekar att man i fråga om over-the-top-sändningar av audiovisuellt innehåll bör ange vem som ska betraktas som ”berörda parter” och i detta sammanhang beakta åtminstone offentliga och privata tv-bolag, internetleverantörer, konsumenter och upphovsmän.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta vidare för att audiovisuella medietjänster, på grund av deras dubbla funktion som kulturella och ekonomiska tjänster, även fortsättningsvis ska undantas från varje avtal om liberalisering som slutits inom ramen för förhandlingarna om det allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS).

Tillgänglighet

14.  Europaparlamentet betonar att kommissionens rapport om tillämpningen misslyckas med att konkret ta itu med frågan om tillgänglighet, som hänvisas till i artikel 7 i direktivet om audiovisuella medietjänster, och beklagar att medlemsstaternas effektivitet när det gäller genomförandebestämmelserna i det här sammanhanget inte belyses.

15.  Europaparlamentet konstaterar att infrastrukturen för att tillhandahålla dessa tjänster fortfarande saknas i många medlemsstater och att det kommer att ta tid för vissa medlemsstater att uppfylla dessa mål. Parlamentet uppmanar de berörda medlemsstaterna att ta itu med denna fråga så snart som möjligt så att artikel 7 kan genomföras i praktiken.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med denna brist genom att regelbundet lägga fram en översikt över de åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna och en bedömning av hur effektiva de varit, så att audiovisuella medietjänster hela tiden görs tillgängligare.

17.  Europaparlamentet framhåller att public service-medier i en alltmer digital omgivning spelar en central roll när det gäller att se till att medborgarna kan få tillgång till information på internet. I detta sammanhang erkänner parlamentet att public service-mediernas tillhandahållande av internettjänster direkt bidrar till deras uppdrag.

18.  Europaparlamentet menar att koncentrationen av medieägandet kan undergräva informationsfriheten, särskilt rätten att få information.

19.  Europaparlamentet anser därför att det är viktigt att uppnå god balans mellan målen i direktivet om audiovisuella medietjänster och behovet av att garantera friheten att sprida och ta del av innehåll, för att undvika riskerna för koncentration och förlorad mångfald.

20.  Europaparlamentet konstaterar att det finns olika företagsmodeller för att finansiera innehåll och understryker vikten av tillgång till en rimlig kostnad för olika konsumenter.

21.  Europaparlamentet ser ett behov av ökad tillgänglighet till program, särskilt sådana som erbjuds via beställtjänster, genom ytterligare utveckling inom bland annat ljudbeskrivning, ljudtextning, teckenspråk och menynavigering, inte minst elektroniska programguider (EPG).

22.  Europaparlamentet konstaterar dessutom att medlemsstaterna bör uppmana de leverantörer av medietjänster och de tillverkare av kringutrustning som verkar inom deras jurisdiktion att göra sina tjänster mer tillgängliga för framför allt äldre och personer med funktionsnedsättningar, såsom personer med nedsatt syn eller hörsel.

23.  Europaparlamentet välkomnar kommissionsledamot Barniers personliga engagemang i samband med de pågående förhandlingarna om ett fördrag om undantag från och begränsningar av upphovsrätten till förmån för synskadade och personer med läshandikapp.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att hjälpmedel som ger personer med nedsatt syn möjlighet att få tillgång till audiovisuella produktioner och tjänster är allmänt tillgängliga.

25.  Europaparlamentet anser att artikel 7 i direktivet om audiovisuella medietjänster därför bör skrivas om så att den skärps och blir bindande, med krav på att leverantörer av medietjänster måste se till att deras tjänster görs tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

26.  Europaparlamentet understryker dock att marknaden för icke-linjära tjänster fortfarande är relativt outvecklad och att alla nya skyldigheter som leverantörerna åläggs måste spegla detta förhållande.

Exklusiva rättigheter och korta nyhetsinslag

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin nästa rapport om tillämpningen av direktivet om audiovisuella medietjänster bedöma om medlemsstaterna har genomfört direktivet på ett sådant sätt att den nödvändiga och befintliga balansen bevaras mellan å ena sidan skyddet av principen om fri tillgång till information, särskilt när det gäller evenemang av stort allmänintresse, och å andra sidan skyddet av rättsinnehavarna.

28.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens och EU-domstolens strategi i samband med tolkningen av artikel 14 i direktivet om audiovisuella medietjänster. Parlamentet efterlyser en fortsatt bred tolkning av begreppet ”evenemang som anses vara av särskild vikt för samhället”, inklusive idrotts- och nöjesevenemang av allmänt intresse, och uppmuntrar medlemsstaterna att sammanställa listor över sådana evenemang.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin nästa rapport även ta med en bedömning av hur medlemsstaterna har genomfört artikel 15 i direktivet om audiovisuella medietjänster genom att särskilt granska hur de säkerställer att de evenemang av stort allmänintresse som ett programföretag sänder med exklusiva rättigheter inom deras jurisdiktion används för korta nyhetsinslag i allmänna nyhetsprogram.

30.  Europaparlamentet hoppas att medlemsstaterna i sin tillämpning av artikel 15 i direktivet om audiovisuella medietjänster främjar en hög grad av mångsidighet i antalet evenemang av stort allmänintresse som i form av korta nyhetsinslag visas i allmänna nyhetsprogram.

Främjande av europeiska audiovisuella produktioner

31.  Europaparlamentet framhåller att även om de flesta medlemsstater följer de bestämmelser som rör främjande av europeiska produktioner ges fortfarande företräde åt nationella produktioner samtidigt som andelen oberoende produktioner på tv blir allt lägre.

32.  Europaparlamentet beklagar att de uppgifter som tillhandahålls är otillräckliga för att några slutsatser ska kunna dras om hur leverantörer av beställtjänster främjar europeiska produktioner.

33.  Europaparlamentet kräver i detta sammanhang att man när det gäller rapporteringsskyldigheten åtminstone ska specificera europeiska produktioner efter kategori – biofilm, fiktiva eller icke-fiktiva tv-produktioner och show- eller underhållningsformat – samt efter distributionsväg, och uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla relevanta uppgifter i detta avseende.

34.  Europaparlamentet betonar att det saknas särskild rapportering enligt artikel 13 i direktivet om audiovisuella medietjänster om det dubbla kravet att främja tillgänglighet till och främjande av europeiska produktioner inom beställtjänster, och ber kommissionen att klargöra denna punkt med beaktande av att dessa tjänster fortfarande befinner sig i sin linda och att det är svårt att dra slutsatser om huruvida de kriterier som tillämpas för att främja beställtjänster är effektiva eller inte.

35.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att skyndsamt vidta åtgärder för att se till att artikel 13 i direktivet om audiovisuella medietjänster verkligen genomförs.

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta effektiva åtgärder för att stödja större synergieffekter bland tillsynsorgan, leverantörer av audiovisuella tjänster och kommissionen, vilket möjliggör för filmer gjorda i EU att nå en bredare publik både i och utanför EU, genom såväl linjära som icke-linjära tjänster.

37.  Europaparlamentet rekommenderar en förstärkning av Europeiska audiovisuella observationsorganets roll eftersom detta skulle vara en lämplig lösning när det gäller att samla in uppgifter om främjandet av europeiska audiovisuella produktioner.

Oberoende produktioner

38.  Europaparlamentet understryker vikten av en tillfredsställande tillämpning av artikel 17 i direktivet om audiovisuella medietjänster när det gäller den genomsnittliga sändningstiden för europeiska produktioner av oberoende producenter, och poängterar medlemsstaternas självständighet i detta avseende. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att överskrida den miniminivå på 10 procent som föreslås i direktivet.

Skydd av minderåriga

39.  Europaparlamentet noterar de initiativ till självreglering och uppförandekoder som tillkommit för att skydda barns och minderårigas exponering för reklam och marknadsföring av livsmedel, exempelvis sådana som lanserats inom ramen för kommissionens handlingsplattform för kost, fysisk aktivitet och hälsa.

40.  Europaparlamentet lyfter fram de ansträngningar som görs av reklambranschen och medlemmar av initiativet EU Pledge för att hörsamma efterlysningen i direktivet om audiovisuella medietjänster av uppförandekoder för kommersiella meddelanden som åtföljer eller ingår i barnprogram och som avser livsmedel och drycker som innehåller mycket fett, socker och salt.

41.  Europaparlamentet understryker att sam- och självregleringsinitiativ, i synnerhet på området för reklam som riktar sig till minderåriga, – inte minst mot bakgrund av kommissionens nya strategi om företagens sociala ansvar, en princip som definieras som ”företagens ansvar för den egna verksamhetens konsekvenser för samhället” – utgör ett framsteg jämfört med hur det såg ut tidigare, eftersom de gör det möjligt att reagera snabbare på utvecklingen i den dynamiskt föränderliga medievärlden.

42.  Europaparlamentet noterar emellertid att sådana initiativ inte alltid är tillräckligt effektiva i alla medlemsstater och att de bör betraktas som komplement till lagstiftningen när det gäller genomförandet av målen i direktivet om audiovisuella medietjänster, särskilt på internet.

43.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att hitta den rätta balansen mellan frivilliga åtgärder och tvingande regler i denna fråga.

44.  Europaparlamentet understryker därför att sådana initiativ regelbundet behöver övervakas för att se till att de genomförs jämsides med de framtida rättsligt bindande krav som kan behövas för att säkerställa ett effektivt skydd av minderåriga.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid en eventuell översyn av direktivet om audiovisuella medietjänster ge dessa nyare regleringsinstrument en större roll för skydd av minderåriga på medieområdet och för reklamreglering, utan att för den skull avstå från statlig reglering eller kontroll.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta att uppmuntra leverantörerna av audiovisuella medietjänster att ta fram uppförandekoder om olämpliga audiovisuella kommersiella meddelanden i barnprogram.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur de grundläggande kraven i direktivet om audiovisuella medietjänster i fråga om icke-linjära tjänster kan utökas till annat innehåll och andra tjänster på internet som för närvarande ligger utanför dess tillämpningsområde, samt vilka åtgärder som måste vidtas för att uppnå lika villkor för alla aktörer. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram resultaten av sina överväganden för parlamentet senast den 31 december 2013.

48.  Europaparlamentet välkomnar de resultat som medlemsstaterna har uppnått när det gäller att skydda sig mot innehåll som väcker hat grundat på ras, kön, nationalitet eller religion.

49.  Europaparlamentet framhåller att det behövs en EU-övergripande jämförande studie för att förbättra förståelsen av hur barns, ungdomars och vuxnas mediekonsumtionsbeteende utvecklas. En sådan studie skulle vara gynnsam för audiovisuella beslutsfattare på EU-nivå och i medlemsstaterna.

Marknadsföring

50.  Europaparlamentet konstaterar att gränsen på tolv minuters reklam per timme har överträtts i vissa medlemsstater.

51.  Europaparlamentet uppmanar de berörda medlemsstaterna att fullt ut, korrekt och utan dröjsmål genomföra bestämmelserna i direktivet om audiovisuella medietjänster på detta område.

52.  Europaparlamentet påpekar att andelen tv-reklaminslag och tv-shoppinginslag inte får överstiga 12 minuter per timme.

53.  Europaparlamentet finner det oroande att 12-minutersbegränsningen regelbundet överskrids i vissa medlemsstater.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förutom att övervaka efterlevnaden av befintliga föreskrifter om kvantitativa och kvalitativa reklamregler även hålla ett öga på kommande utmaningar, som till exempel internetansluten tv (smart tv), med avseende på konkurrenskraften och den hållbara finansieringen av audiovisuella medietjänster.

55.  Europaparlamentet lyfter särskilt fram behovet av att kontrollera de kommersiella format som skapats för att kringgå denna begränsning, särskilt smygreklam, som kan förvirra konsumenterna.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt komma med nödvändiga förtydliganden när det gäller de problem som den har kartlagt i samband med kommersiella meddelanden rörande sponsring, egenreklam och produktplacering.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera hur effektiva de nuvarande bestämmelserna är och övervaka efterlevnaden av föreskrifterna om reklam riktad mot barn och minderåriga.

58.  Europaparlamentet efterfrågar dessutom ett förbud mot skadlig reklam, i enlighet med artikel 9 i direktivet om audiovisuella medietjänster, i program för barn och ungdomar. Parlamentet rekommenderar att man som grund för framtida ändringar av lagstiftningsramen analyserar den goda praxis som finns i vissa länder på detta område.

59.  Europaparlamentet beklagar att den nödvändiga uppdateringen av tolkningsmeddelandet om vissa aspekter av bestämmelserna om tv reklam ännu inte har offentliggjorts.

60.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att aktualisera sitt tolkningsmeddelande om vissa aspekter av bestämmelserna om tv-reklam under 2013.

Mediekompetens

61.  Europaparlamentet noterar kommissionens slutsatser om nivån för mediekompetensen i medlemsstaterna.

62.  Europaparlamentet konstaterar att tillgången till kanaler och utbudet av audiovisuella tjänster har ökat betydligt.

63.  Europaparlamentet understryker att för att en verklig digital inre marknad i Europa ska kunna uppnås så krävs det ytterligare insatser för att förbättra medborgarnas mediekompetens. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja mediekompetens för alla unionsmedborgare, särskilt barn och minderåriga, genom initiativ och samordnade insatser i syfte att höja den kritiska förståelsen för audiovisuella medietjänster och för att stimulera såväl offentlig debatt som medborgardeltagande, samtidigt som man uppmuntrar till aktivt deltagande från alla aktörer, särskilt medieindustrin.

64.  Europaparlamentet uppmuntrar i synnerhet medlemsstaterna att införa mediekompetens och e-kompetens i sina utbildningssystem, särskilt avseende digitala medier.

Framtida utmaningar

65.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen bara delvis har fullgjort sin rapporteringsuppgift i linje med sitt åtagande enligt artikel 33 i direktivet om audiovisuella medietjänster, och manar till en interimsbedömning före kommissionens nästa rapport om tillämpningen.

66.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka samarbetet och samordningen inom den kontaktkommitté som inrättats enligt artikel 29 i direktivet om audiovisuella medietjänster för att effektivisera genomförandet och förbättra enhetligheten.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att nära följa utvecklingen av hybridtjänster i EU, särskilt internetansluten tv (smart tv), och att i sin grönbok om internetansluten tv definiera de olika frågeställningar som dessa ger upphov till och utveckla dessa ytterligare med stöd av ett offentligt samråd.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till följande aspekter när den lanserar offentliga samråd om internetansluten tv (smart tv) eller hybrid-tv: standardisering, teknikneutralitet, personanpassade tjänster (särskilt för personer med funktionsnedsättning), problem i samband med säkerheten i multimolnstjänster, tillgång för användare samt skydd av barn och den mänskliga värdigheten.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt notera den osäkerhet som råder kring användningen av begreppet ”audiovisuella medietjänster på begäran” och att med hänsyn till större konsekvens i den unionslagstiftning som är av betydelse för audiovisuella beställtjänster, och till den utveckling som kan förväntas när det gäller mediekonvergensen, uttrycka detta begrepp tydligare för att effektivare förverkliga syftet med direktivet om audiovisuella medietjänster.

70.  Europaparlamentet är övertygat om att det med hänsyn till medietjänstleverantörers och plattformsoperatörers agerande på marknaden samt de ökande tekniska möjligheterna krävs en bättre och enhetlig skyddsnivå i hela EU, där den anonyma användningen av audiovisuella medietjänster även fortsättningsvis ses som det normala.

o
o   o

71.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 95, 15.4.2010, s. 1. (2) EUT L 376, 27.12.2006, s. 21. (3) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1. (4) EGT L 108, 24.4.2002, s. 51. (5) EUT L 337, 18.12.2009, s. 11. (6) EUT L 335, 17.12.2011, s. 1. (7) EUT L 327, 24.11.2006, s. 12. (8) EUT C 102, 28.4.2004, s. 2. (9) EUT L 378, 27.12.2006, s. 72. (10) EUT C 372, 20.12.2011, s. 15. (11) EUT C 45 E, 23.2.2010, s. 9. (12) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 50. (13) Antagna texter, P7_TA(2011)0506. (14) Antagna texer, P7_TA(2012)0209. (15) Antagna texer, P7_TA(2012)0324. (16) Antagna texter, P7_TA(2012)0428. (17) EUT L 227, 29.8.2009, s. 9.