Index 
Antagna texter
Torsdagen den 14 mars 2013 - Strasbourg
Energifärdplanen för 2050
 Risk- och säkerhetsbedömningar (så kallade stresstester) av kärnkraftverk i Europeiska unionen
 En intensivare kamp mot rasism, främlingsfientlighet och hatbrott
 Skydd av folkhälsan mot endokrinstörande ämnen
 Integrationen av invandrare, effekterna för arbetsmarknaden och den externa dimensionen av samordningen av social trygghet
 Asbestrelaterade arbetsmiljöhot och utsikterna att utplåna all existerande asbest
 Stadga för europeiska ömsesidiga bolag
 Situationen i Egypten
 Kärnvapenhot och mänskliga rättigheter i Nordkorea
 Förbindelserna mellan EU och Kina
 Uppgjorda matcher och korruption inom idrotten
 Den globala värdekedjan för bomull
 Situationen in Bangladesh
 Irak: den svåra situationen för minoriteter, särskilt den irakiska turkmenska befolkningen
 Fallet med Arafat Jaradat och situationen för palestinska fångar i israeliska fängelser

Energifärdplanen för 2050
PDF 274kWORD 50k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2013 om energifärdplanen för 2050, en framtid med energi (2012/2103(INI))
P7_TA(2013)0088A7-0035/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande Energifärdplan för 2050 och de tillhörande arbetsdokumenten (COM(2011)0885),

–  med beaktande av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2012(2) om inledandet av ett energipolitiskt samarbete med partner utanför våra gränser: en strategisk metod för en trygg, hållbar och konkurrenskraftig energiförsörjning,

–  med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2012 om en färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050(3),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 21 november 2012 om industriella, energimässiga och andra aspekter på skiffergas och skifferolja(4) och om miljöpåverkan av utvinning av skiffergas och skifferolja(5),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för regional utveckling (A7-0035/2013),

A.  Det bör erinras om att pelarna för EU:s energipolitik är hållbarhet, försörjningstrygghet och konkurrenskraft.

B.  Den europeiska industrins konkurrenskraft måste beaktas, genom lämpliga strategier och instrument och genom anpassning till en process för återindustrialisering av EU:s ekonomi.

C.  Det är i medlemsstaternas intresse att minska sitt beroende av energiimport med prissvängningar och diversifiera energiförsörjningen.

D.  Utmaningen med energitryggheten är att råda bot på den osäkerhet som ger upphov till spänningar mellan stater och minska den ineffektivitet på marknaderna som verkar hämmande på fördelarna med handeln, både för leverantörer och för konsumenter.

E.  Det är viktigt att få en tidig fingervisning om huruvida de högt ställda målen i färdplanen kan uppnås samt granska inverkan på EU:s ekonomi, inte minst när det gäller den globala konkurrenskraften, sysselsättningen och den sociala tryggheten.

F.  Medlemsstaterna, energibolagen och allmänheten behöver få en tydlig bild av riktningen i EU:s energipolitik, som måste ges större säkerhet, bland annat milstolpar och mål för 2030, i syfte att uppmuntra till och minska risken med långsiktiga investeringar.

Målen för EU:s energifärdplan för 2050

1.  Europaparlamentet noterar de fördelar som medlemsstaterna får genom att samarbeta kring omställningen av energisystemet. Parlamentet stöder därför kommissionens energifärdplan för 2050 som grund för att föreslå lagstiftningsåtgärder och andra energipolitiska initiativ i syfte att utveckla en politisk ram fram till 2030, inklusive milstolpar och mål om växthusgasutsläpp, förnybar energi och energieffektivitet, så att en ambitiös men samtidigt stabil reglerings- och lagstiftningsram kan upprättas. En alleuropeisk styrelseform är förutsättningen för att kunna fastställa energimålen för 2050 och den mellanliggande perioden. Parlamentet föreslår att det i solidarisk anda antas en strategi som gör det möjligt för medlemsstaterna att i en anda av solidaritet samarbeta inom ramen för färdplanen – för att skapa en europeisk energigemenskap. Parlamentet stöder arbetet för att fastställa en politisk ram fram till 2030 inom en lämplig tidsplan som ger investerarna trygghet.

2.  Europaparlamentet konstaterar att de föreslagna scenarierna för 2050 inte är av deterministisk karaktär, utan snarare ligger till grund för en konstruktiv dialog om hur Europas energisystem ska ställas om för att uppnå det långsiktiga målet att minska växthusgasutsläppen med 80–95 procent fram till 2050, jämfört med 1990 års nivåer. Parlamentet betonar att alla energiprognoser, inklusive energifärdplanen, bygger på vissa antaganden om den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att regelbundet uppdatera färdplanen. Parlamentet påpekar att kommissionens konsekvensbedömning inte ger någon mer detaljerad analys av de möjliga vägar som skulle kunna väljas av de olika medlemsstaterna, grupperna av medlemsstater eller de regionala klustren fram till 2050.

3.  Europaparlamentet ser positivt på att kommissionens energifärdplan för 2050 ger en inblick i olika scenarier. Parlamentet betonar att såväl scenarierna som bygger på aktuella trender som scenarierna för utfasning av fossila bränslen bara är prognoser. Därför tar de verkligen inte hänsyn till alla eventualiteter och fungerar endast som hållpunkter för den framtida strukturen för energiförsörjning i Europa.

4.  Parlamentet betonar att de framtagna prognoserna i energifärdplanen för 2050 måste vidareutvecklas, även med utgångspunkt i andra modeller än Primes-modellen, och kompletteras med fler koldioxidsnåla scenarier, så att man får bättre insikt om vilka olika möjligheter det finns att utveckla en säker, kostnadseffektiv och utsläppssnål energiförsörjning i Europa i framtiden.

5.  Europaparlamentet konstaterar att elektricitet från koldioxidsnåla källor är oundgänglig för utfasningen av fossila bränslen och kräver en nästan koldioxidfri elsektor i EU senast 2050.

6.  Europaparlamentet betonar betydelsen av EU:s energipolitik mitt under den ekonomiska och finansiella krisen. Parlamentet understryker den roll som energin spelar för att sporra tillväxt och ekonomisk konkurrenskraft samt för att skapa arbetstillfällen i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå strategier för perioden efter 2020 och att snarast möjligt utarbeta en politisk ram för EU:s energipolitik fram till 2030. Denna politiska ram bör vara konsekvent med EU:s plan för utfasning av fossila bränslen och ta hänsyn till de så kallade no regrets-alternativen i färdplanen. Parlamentet efterlyser åtgärder för att minimera energisektorns negativa miljöeffekter och kräver att hänsyn samtidigt tas till de vidtagna åtgärdernas effekter på de nationella ekonomiernas och EU-ekonomins konkurrenskraft och på en trygg energiförsörjning för medborgarna.

7.  Europaparlamentet vill lyfta fram den oroväckande situationen under de första månaderna 2013 i Bulgarien och behovet att säkra låga elpriser genom en EU-energipolitik som garanterar medlemsstaternas ekonomier konkurrenskraft på den globala marknaden. Denna aspekt måste särskilt beaktas under den ekonomiska krisen.

8.  Europaparlamentet noterar att genomförandet av en miljö- och klimatpolitik som inte tar hänsyn till utmaningar såsom energitrygghet inte kan ersätta energipolitiken som genomförs i enlighet med principen om hållbar utveckling, så att oförändrad, allmän och konkurrenskraftig tillgång till energiresurser kan garanteras för dagens och framtidens generationer, samtidigt som naturmiljön respekteras.

9.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att öka sina pågående insatser för att uppnå de nuvarande Europa 2020-målen inom EU:s energipolitik, särskilt målet om 20 procents energieffektivitet, som för närvarande inte ser ut att kunna uppnås. Parlamentet betonar att ett fullständigt genomförande i rätt tid av samtliga bestämmelser i direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor(6) är avgörande för att uppnå EU:s bindande mål på minst 20 procent senast 2020.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta strategin för regional energispecialisering, så att regionerna kan utveckla de energikällor som på mest ändamålsenligt sätt uppnår de europeiska 2050-målen, såsom solenergi i söder och vindkraft i norr.

11.  Europaparlamentet menar att övergången till en koldioxidsnål och energieffektiv ekonomi är ett tillfälle att skapa hållbarhet såväl som försörjningstrygghet och konkurrenskraft i Europa, och att minskade utsläpp av växthusgaser kan vara en konkurrensfördel på den växande globala marknaden för energirelaterade varor och tjänster. Parlamentet understryker att detta innebär en möjlighet för de små och medelstora företag i EU som är verksamma på marknaden för förnybar energi samt att det kan ge utvecklingen av företagaranda och innovation en rejäl skjuts framåt och vara ett av de viktigaste incitamenten för att skapa sysselsättning.

12.  Europaparlamentet betonar att en tydlig, samstämd och konsekvent politik och lagstiftningsram är av stor vikt för att bidra till att stimulera nödvändiga investeringar i no regrets-tekniken, i enlighet med färdplanen, på ett kostnadseffektivt och hållbart sätt. Parlamentet framhåller Europa 2020-strategins överordnade mål om smart och hållbar tillväxt för alla och kräver att denna politiska strategi fortsätter att tillämpas även efter 2020. Det kommer att krävas en översyn av befintliga Europa 2020-strategier för att man ska kunna fatta ett väl underbyggt och välavvägt beslut om strategier för perioden efter 2020. Parlamentet understryker vikten av en energistrategi inriktad på att öka EU:s energitrygghet, ekonomiska och industriella konkurrenskraft, antalet nya arbetstillfällen, sociala aspekter och hållbarhet på miljöområdet genom åtgärder såsom ökad användning av förnybar energi inom EU, diversifiering av leveransvägar, leverantörer och källor, däribland bättre sammankopplingar mellan medlemsstaterna, energieffektivitet och ett mer effektivt och optimerat energisystem utformat för att lyfta investeringar i hållbar energiproduktion och reserv- och balanseringsteknik.

13.  Europaparlamentet konstaterar att koldioxidmarknadernas funktion och priserna på energikällor spelar en viktig roll för hur marknadsaktörerna, inbegripet industri och konsumenterna, agerar. Parlamentet kräver att den politiska ramen för perioden efter 2020 ska vägledas av principen om att förorenaren betalar och omfatta långsiktiga regler för att garantera säkerhet för marknadsaktörerna.

14.  Europaparlamentet påminner om att varje medlemsstat är behörig att utforma sin egen energimix. Parlamentet konstaterar att energifärdplanen för 2050 kompletterar nationella, regionala och lokala insatser för att modernisera energiförsörjningen. Parlamentet erkänner därför att medlemsstaterna har ett behov av att samarbeta på grundval av gemensamma mål. Parlamentet betonar dessutom att EU har en mycket viktig roll att spela för att få till stånd en väl samordnad, unionsomfattande, sammankopplad och hållbar energiomställning – bland annat för att se till att den nationella politiken är förenlig med EU:s mål och lagstiftning. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna och kommissionen att fortsätta söka efter alternativ som kan uppfylla EU:s långsiktiga energimål och klimatförändringsmål (som rådet enats om) om globala insatser på ett teknikvarierat, hållbart, ekonomiskt effektivt, konkurrenskraftigt och säkert sätt genom att minimera en snedvridning av marknaden, samt att fortsätta med ansträngningarna på nationell nivå för att fullt ut utnyttja potentialen för kostnadseffektiva energibesparingar, som bland annat stöds av EU:s tillgängliga finansiella instrument. Parlamentet erkänner samtidigt fördelarna med att utveckla ett samordnat och, om lämpligt, gemensamt europeiskt tillvägagångssätt, som måste vara öppet för särdragen hos småskaliga energisystem och behovet av flexibilitet.

15.  Europaparlamentet betonar att en viktig grundpelare för EU:s energitrygghet är att medlemsstaterna baserar sina energisystem på egna energitillgångar och möjligheterna att använda dem. Från denna synpunkt är det därför mest rationellt att medlemsstaterna utvecklar sådan energiteknik som har potential, stöder sig på erfarenhet och säkerställer kontinuitet i en stabil energiförsörjning, samtidigt som den uppfyller standarder för miljö- och klimatskydd.

16.  Europaparlamentet påpekar att de planerade åtgärderna inte i huvudsak bör inriktas på att uppnå uppifrån och ned-scenarier för minskningsmålen, som det är nu, utan på att genomföra åtgärdsscenarier som tar hänsyn till frågor om nuvarande potential i medlemsstaterna, möjligheten till utveckling av kostnadseffektiv ny teknik samt de globala effekterna av genomförandet av den föreslagna politiken, så att minskningsmålen för de kommande åren kan föreslås (nedifrån och upp-tillvägagångssätt).

17.  Europaparlamentet noterar slutsatserna i energifärdplanen för 2050 om att omställningen till en hållbar energisektor på EU-nivå är tekniskt och ekonomiskt genomförbar, och enligt kommissionens analys billigare på lång sikt, än en fortsättning av den nuvarande politiken. Parlamentet påpekar dock att hänsyn bör tas till den nationella kontexten, som kan skilja sig markant mellan medlemsstaterna.

18.  Europaparlamentet anser att målen för 2050 aldrig kommer att uppnås om inte EU tar sitt ansvar och spelar en avgörande roll i omställningen, i synnerhet när det gäller stora projekt såsom anläggandet av vindkraftparker till havs i Nordsjön. För gränsöverskridande infrastruktur som påverkar flera eller alla medlemsstater bör EU fastställa prioriterade projekt och fungera som huvudinvesterare för att på så sätt locka privata investeringar.

19.  Europaparlamentet noterar att elens ökade andel av energimixen i framtiden förutsätter att alla koldioxidsnåla elproduktionsmetoder utnyttjas (däribland omvandlingsverkningsgrad, förnybara energikällor, koldioxidlagring och kärnenergi), så att klimatmålen kan uppnås utan negativa effekter på konkurrenskraften och försörjningstryggheten.

20.  Europaparlamentet betonar att en fullt utvecklad gränsöverskridande energiinfrastruktur och en mekanism för utbyte av information inom unionen är en förutsättning för att färdplanen ska bli en framgång. Parlamentet understryker därför behovet av en stark samordning av medlemsstaternas politik och av gemensamma insatser, solidaritet och öppenhet när det gäller extern energipolitik, energitrygghet och nya investeringar i energiinfrastruktur.

21.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte genomfört rekommendationerna från den rådgivande expertgruppen för energifärdplanen för 2050, och uppmanar kommissionen att ge ut en ny version av energifärdplanen, i vilken hänsyn tas till dessa rekommendationer.

Viktiga inslag i en långsiktig strategi

22.  Europaparlamentet ser positivt på slutsatserna i energifärdplanen för 2050 om att det finns likheter mellan de åtgärder som måste vidtas i de analyserade scenarierna för att ställa om EU:s energisystem. Parlamentet ser i detta sammanhang även positivt på kommissionens slutsatser om att en ökad användning av förnybara energikällor, energieffektivitet och energiinfrastruktur, däribland smarta nät, utgör no regrets-alternativ, särskilt när de är marknadsdrivna, oavsett vilken väg som valdes för att uppnå ett energisystem med minskade koldioxidutsläpp för 2050. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka ett scenario med stor andel förnybara energikällor och hög energieffektivitet. Parlamentet anser att ett val av väg skulle bidra till att öka investeringssäkerheten.

23.  Europaparlamentet anser att finanskrisen bör betraktas som ett tillfälle att förändra EU:s samhällsmodell mot en mer energieffektiv och klimattålig ekonomi helt baserad på förnybara energikällor.

24.  Europaparlamentet erkänner att en högre andel förnybara energikällor i energimixen efter 2020 är en mycket viktig aspekt i ett mer hållbart energisystem. Parlamentet konstaterar dessutom att alla scenarier som undersöks i kommissionens meddelande förutsätter att andelen förnybara energikällor i EU:s energimix ökar till cirka 30 procent av den slutliga bruttoenergiförbrukningen år 2030, och till minst 55 procent år 2050. Parlamentet betonar att övergången till en bättre energieffektivitetspolitik kan underlätta en högre andel förnybara energikällor. Parlamentet uppmanar kommissionen att uttryckligen inkludera decentraliserad produktion i beräkningarna för framtiden. Kommissionen uppmanas även att tydligt kartlägga ekonomiska, tekniska och infrastrukturella hinder för en ökad decentraliserad produktion i medlemsstaterna.

Energieffektivitet

25.  Europaparlamentet betonar att förbättrad energieffektivitet och energibesparingar kommer att spela en viktig roll i omställningen av energisystemet och att uppnåendet av 2020-målen är en förutsättning för ytterligare framsteg fram till 2050. Parlamentet rekommenderar i detta sammanhang att medlemsstaterna ökar sina insatser för att fullt ut genomföra det nyligen antagna energieffektivitetsdirektivet och rekommenderar att upplysningskampanjer och energieffektivitet införs i de nationella läroplanerna i medlemsstaterna. Parlamentet rekommenderar även att medlemsstaterna och kommissionen i högre grad använder sig av nationella strategier och stödbanker samt stimulerar till utbyte av bästa praxis. Parlamentet påminner om att energieffektivitet om det genomförs väl är ett kostnadseffektivt sätt för EU att uppnå sina långsiktiga mål om energibesparing, klimatförändringar och en trygg ekonomi och energiförsörjning. Parlamentet noterar att en omställning till en mer energieffektiv ekonomi skulle påskynda spridningen av innovativa tekniska lösningar, minska importen av fossila bränslen och öka konkurrenskraften och tillväxten hos EU:s industri. Övergången till en bättre energieffektivitetspolitik bör fokusera på hela kedjan när det gäller energiförsörjning och efterfrågan på energi, bland annat omställning, överföring, distribution och leverans av energi, förutom energiförbrukning inom industrin, byggsektorn och hushållen. Parlamentet betonar att EU:s långsiktiga energieffektivitetspolitik bör betrakta den minskade energianvändningen i byggnader som en central aspekt, med hänsyn till att det finns en enorm energibesparingspotential inom upprustning av befintliga byggnader. Parlamentet betonar att den nuvarande takten och kvaliteten på upprustningen av byggnader avsevärt måste ökas så att EU kan minska det nuvarande byggnadsbeståndets energiförbrukning med 80 procent fram till 2050, jämfört med 2010 års nivåer. Parlamentet uppmanar i detta hänseende medlemsstaterna att anta ambitiösa, långsiktiga strategier för upprustning av byggnader, i enlighet med kraven i energieffektivitetsdirektivet.

26.  Europaparlamentet understryker det brådskande behovet av ny, moderniserad, smart och flexibel energiinfrastruktur, inklusive smarta nät, för att möjliggöra en mer flexibel reserv- och balanseringskapacitet, däribland individuella system för småskalig produktion och lagring, nya elanvändningsområden (till exempel elbilar) och efterfrågestyrningsprogram (däribland smarta mätare), och ett fullt integrerat europeiskt nätsystem, bland annat för att integrera alla energikällor i EU, vilket har visat sig vara nödvändigt. Parlamentet erinrar om att vad som är en kostnadsoptimal politik varierar beroende på efterfrågemönster, försörjningspotential, geografiska särdrag och ekonomiska omständigheter på lokal nivå. Parlamentet understryker dessutom det brådskande behovet av att inrätta en stabil och förutsägbar lagstiftningsram samt behovet av EU-övergripande marknadsmekanismer som lyfter flexibiliteten, däribland kapacitetsutnyttjande och lagring, och av EU-finansiering av infrastrukturprojekt av gemensamt intresse i enlighet med riktlinjerna för energiinfrastruktur och fonden för ett sammanlänkat Europa.

27.  Europaparlamentet noterar att finansiella resurser från EU och medlemsstaterna, däribland budget- och investeringsstrategier, är en förutsättning för att bygga ny energiinfrastruktur i Europa, samtidigt som det är nödvändigt att beakta dels kostnaden för nybyggnation och kostnaden för att stänga omoderna anläggningar, dels kostnaden för program för att återställa miljö och samhällen i de berörda regionerna.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett helhetsbetonat sätt undersöka vilka möjligheter och vilken teknik det finns för energilagring i EU, genom att integrera EU:s politik för den inre marknaden, inklusive energinätens kapacitet, energi- och klimatförändringspolitiken och skyddet av konsumenternas intressen, så att EU:s energi- och klimatmål kan uppnås, beroendet av energi från tredjeländer minskas och en verklig inre marknad upprättas, med lika förutsättningar på energiområdet, och framtidens energiförsörjning tryggas i så hög grad som möjligt.

Förnybar energi

29.  Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att politiken för förnybar energi på medellång och lång sikt får en starkare europeisk prägel. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och deras regioner att förbättra samarbetet, bland annat genom att i högre grad utnyttja samarbetsmekanismerna i direktivet om förnybara energikällor för att effektivisera expansionen av förnybara energikällor, minska kostnaderna för förnybar energi och se till att investeringar inom EU görs där de kommer att vara mest produktiva och effektiva, med hänsyn till varje medlemsstats särdrag. Parlamentet betonar vikten av att sätta upp mål och understryker i detta sammanhang kommissionens viktiga roll som kontaktpunkt för samordning, finansiellt stöd och utarbetande av lämpliga analyser av förnybara energikällor och potentialen för medlemsstaterna, och ser positivt på att kommissionen uttalat att den tänker ta fram riktlinjer för handel med förnybara energikällor. Parlamentet påpekar att förnybara energikällor på lång sikt kommer att förflyttas till mitten av energimixen i Europa, allteftersom de går från införande av teknik till massproduktion och distribution, från småskalighet till storskalighet – samt genom samverkan mellan lokala och mer avlägsna källor – och från subventioner till konkurrensutsatthet. Parlamentet betonar att det ökade utnyttjandet av förnybara energikällor kräver förändringar i politiken och energimarknadens struktur, som bör göras i syfte att anpassa marknaderna till denna verklighet och uppnå ökad marknadsintegrering, i synnerhet genom att belöna flexibilitet och bidrag till elnätets stabilitet. Parlamentet understryker vikten av stabila regelverk både på EU-nivå och i medlemsstaterna för att uppmuntra investeringar samt betonar behovet av förenklade administrativa förfaranden samt stabila och effektiva stödsystem som kan anpassas över tid och fasas ut i takt med att teknik och försörjningskedjor mognar och blir mer konkurrenskraftiga och marknadsmisslyckandena är lösta. Parlamentet framhåller dock att retroaktiva förändringar av stödsystem har en negativ inverkan på investerarnas förtroende och därmed ökar riskerna i samband med investeringar och kostnaderna för dessa.

30.  Europaparlamentet konstaterar att målen om förnybar energi har varit framgångsrika och uppmanar medlemsstaterna att genomföra de stabila strategier som krävs för att uppnå sina mål för 2020.

31.  Europaparlamentet erinrar om den betydelse som projekt såsom Desertec och användningen av förnybara energikällor i grannregioner har och framhåller det kommande ”Project Helios”, som ska transportera el framställd av förnybar energi från sydöstra Europa till Centraleuropa, samt utbyggnaden av vindkraft i Nordsjön och andra regioner. Parlamentet betonar att möjligheten att importera el framställd av förnybara källor från grannländer måste kompletteras genom att utvecklingen av förnybara energikällor uppmuntras och underlättas, till exempel i södra Medelhavsområdet och Nordsjöregionen, samt genom fler sammankopplingar mellan europeiska nät.

32.  Europaparlamentet påpekar att en stabil energiförsörjning är omöjlig med dagens teknik för många förnybara energikällor, vilket innebär att konventionella energikällor behövs som reserv. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att lägga fram en analys om möjligheter att ha en hållbar utveckling av förnybara energikällor och att framför allt främja sådana förnybara energikällor som är stabila. För mindre stabila energikällor måste lönsamhetsanalyser göras med tanke på nödvändigheten att ha reservresurser i beredskap, och en energilagringsteknik måste utvecklas.

33.  Europaparlamentet framhåller att man måste sträva efter en närmare integration med grannländer och grannregioner som Norge, Schweiz och södra Medelhavsområdet för att på sikt uppnå en utfasning av fossila bränslen från EU:s elförsörjning. Parlamentet betonar att utvecklingen av de betydande förnybara energikällorna i dessa regioner kan gynna EU eftersom den inte bara kommer att tillgodose den lokala efterfrågan utan, i och med nätsammankopplingar över långa avstånd, även en begränsad del av efterfrågan i EU. Fler sammankopplingar gör det möjligt för medlemsstaterna att exportera och importera förnybar el för att trygga energiförsörjningen och komplettera föränderliga energikällor såsom vindkraft. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att sammankopplingar med Norge erbjuder särskilda fördelar för EU eftersom de ger tillgång till den betydande ellagringskapaciteten hos norska vattenkraftverk.

34.  Europaparlamentet betonar vikten av småskalig energiproduktion för att öka den andel som utgörs av förnybara energikällor och framhåller vidare den småskaliga energiproduktionens betydelse för att öka energieffektiviteten, trygga energiförsörjningen och få medborgarna att engagera sig i sin egen energianvändning och i kampen mot klimatförändringarna. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det behövs en konsekvent EU-strategi för småskalig energiproduktion som innefattar åtgärder för att uppdatera energiinfrastrukturen, minska lagstiftningsbördan och utbyta bästa praxis för skatteincitament.

35.  Europaparlamentet framhåller vikten av att fastställa en tillräckligt stark politisk ram för perioden efter 2020 när det gäller teknik för förnybar energi som ännu inte har uppnått nätparitet, vilken ska utformas med målet att subventioner ska konvergeras och senare avskaffas.

36.  Europaparlamentet konstaterar att scenarierna i energifärdplanen för 2050 är baserade på en högre andel biobränsle och menar att kommissionen i detta sammanhang bör stödja utvecklingen av tredje generationens biobränsle som baseras på avfallsprodukter från livsmedelsgrödor och fastställa liknande villkor för importerade biobränslen.

37.  Europaparlamentet ber kommissionen lägga fram ett förslag om hur användningen av förnybara energikällor inom EU och dess regioner kan effektiviseras. Parlamentet anser att man på medellång sikt skulle kunna skapa regionala marknadsgrupper för förnybara energikällor.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja och främja strategier för en öppen global marknad för förnybara varor och se till att alla handelshinder undanröjs, vilket kommer att lyfta EU:s konkurrenskraft genom att exporten av teknik som rör förnybar energi främjas.

39.  Europaparlamentet anser att målen om förnybar energi har varit framgångsrika och bör förlängas till 2030. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta på den inslagna vägen för att uppnå målen för 2020. Parlamentet är oroat över att medlemsstaterna allt oftare plötsligt ändrar stödmekanismerna för förnybar energi, i synnerhet genom retroaktiva förändringar och genom att frysa stöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant kontrollera genomförandet av direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och vid behov vidta åtgärder. Medlemsstaterna uppmanas att fastställa stabila ramar för investeringar i förnybar energi, inbegripet stabila och regelbundet granskade stödsystem och effektiva administrativa förfaranden.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kraftigt öka anslagen till åtgärderna för energieffektivitet i den framtida fleråriga budgetramen.

Infrastruktur och den inre energimarknaden

41.  Europaparlamentet betonar att medan EU söker uppnå målet att nå en trygg energiförsörjning och energioberoende måste tyngdpunkten förskjutas i riktning mot en modell som innebär beroende mellan medlemsstaterna i energifrågor. Det sker genom att säkra ett snabbt förverkligande av EU:s inre energimarknad och EU:s smarta nät och supernät som förbinder nord och syd, öst och väst, för att på bästa sätt utnyttja de komparativa fördelarna i varje medlemsstat, samt genom att den fulla potentialen av decentraliserad och småskalig energiproduktion utnyttjas och smart energiinfrastruktur används i alla medlemsstater. Parlamentet betonar vikten av att den politik och lagstiftning som utvecklas i medlemsstaterna är helt i linje med de tre liberaliseringspaketen, avlägsnar kvarvarande ”flaskhalsar” i infrastrukturen och marknadsmisslyckanden och inte skapar nya hinder för integrationen av el- och gasmarknaden. Parlamentet betonar dessutom att man i samband med energipolitiska beslut i varje nationellt system också måste ta hänsyn till hur sådana beslut kan påverka andra medlemsstater. Parlamentet föreslår att man ska undersöka huruvida och i så fall på vilket sätt expertis och struktur inom ramen för Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) skulle kunna utnyttjas för att utföra dessa uppgifter.

42.  Europaparlamentet inser att energiinfrastrukturprojekt kännetecknas av mycket stora uppstartskostnader som kommer att minska avsevärt genom att energibesparingsmöjligheter utnyttjas fullt ut samt av en operativ livslängd på 20–60 år. Parlamentet erinrar om att det nuvarande marknadsklimatet är ytterst oförutsägbart och att investerare därför tvekar när det gäller utveckling av energiinfrastruktur. Parlamentet framhåller att nya strategier, däribland strategin ”energibesparingar först”, och innovativa instrument bör främjas för att minska behovet av investeringar i infrastruktur och möjliggöra snabba anpassningar till en snabbt föränderlig miljö.

43.  Europaparlamentet betonar behovet av att den nuvarande politiken och de nuvarande förordningarna genomförs, så att den befintliga energiinfrastrukturen utnyttjas bättre, till förmån för EU:s konsumenter. Parlamentet uppmanar kommissionen och Acer att noggrannare övervaka det nationella genomförandet av exempelvis regler som rör principen om att outnyttjad kapacitet går förlorad.

44.  Europaparlamentet betonar behovet av en helt integrerad europeisk energimarknad 2014. Det är viktigt med ett fullständigt genomförande av lagstiftningen om den inre energimarknaden i alla medlemsstater, och man måste se till att ingen medlemsstat eller region är isolerad från de europeiska gas- och elnäten efter 2015. Parlamentet betonar att de sociala effekterna och energikostnaderna måste beaktas samtidigt som man ser till att energipriserna är mer transparenta och avspeglar kostnaderna bättre, bland annat miljökostnaderna när dessa inte beaktas fullt ut.

45.  Europaparlamentet noterar upprättandet av en mekanism för informationsutbyte för mellanstatliga avtal mellan EU-medlemsstater och tredjeländer på det energipolitiska området, vilken är inriktad på att öka insynen i politiken och stärka samordningen och effektiviteten i EU som helhet. Medlemsstaterna uppmanas att vara ambitiösare när det gäller att stoppa genomförandet av avtal som står i strid med lagstiftningen om den inre energimarknaden. Parlamentet anser att kommissionen bör kunna granska utkast till avtal med avseende på deras förenlighet med denna lagstiftning och i förekommande fall delta i förhandlingar. Parlamentet anser att mekanismen för informationsutbyte utgör ett steg mot ytterligare samordning av energiinköp utanför EU, vilket är av avgörande betydelse för att målen i energifärdplanen för 2050 ska kunna bli verklighet.

46.  Europaparlamentet betonar behovet av att öka incitamenten för investerare på energimarknaden genom att öka lönsamheten och minska byråkratin, utan att sänka kraven.

47.  Europaparlamentet inser att finanskrisen har gjort det svårare att locka de investeringar som krävs för att finansiera omställningen av energisystemet. Parlamentet pekar på nya utmaningar, såsom behovet av flexibla reserv- och balanseringsresurser i energisystemet (till exempel flexibel produktion, robusta överföringsnät, lagring, efterfrågestyrning, småskalig produktion och sammankoppling), för att bidra till anpassningen till den förväntade ökningen av föränderlig energiproduktion från förnybara källor. Parlamentet betonar betydelsen av infrastruktur på distributionsnivå och den roll som proaktiva konsumenter och systemansvariga för distributionssystem spelar när det gäller att få decentraliserade energiprodukter och effektivitetsåtgärder på efterfrågesidan integrerade i systemet. Det behövs en ordentlig utvärdering av kapaciteten i Europa och tillräckliga sammankopplingar samt flexibel balanserings- och reservkapacitetet för att matcha utbud och efterfrågan, och på så vis trygga el- och gasförsörjningen. Parlamentet påpekar att en högre prioritering av förvaltning och energiproduktion på efterfrågesidan skulle stärka integrationen av decentraliserade energikällor avsevärt och göra det lättare att nå de övergripande energipolitiska målen.

48.  Europaparlamentet betonar att det kommer att krävas enorma investeringar i alla scenarier i kommissionens meddelande om färdplanen för 2050, eftersom den nuvarande infrastrukturen är föråldrad. Detta kommer i samtliga scenarier att leda till ökade energipriser fram till 2030. Dessutom konstaterar kommissionen att den största delen av dessa ökningar redan sker i referensscenariot eftersom de hänger ihop med att nästa, helt avskrivna, tjugo år gamla produktionskapacitet ersätts.

49.  Europaparlamentet betonar att EU:s energitrygghet är beroende av att importen fördelas på flera olika källor och understryker därför att EU aktivt måste stärka samarbetet med sina partner. Parlamentet noterar förseningarna med slutförandet av den södra korridoren för energi och transport. Parlamentet betonar behovet av att uppnå energitrygghet genom diversifiering av energiförsörjningen och påminner om betydelsen av flytande naturgas och dess ledningssystem för EU:s energiförsörjning. Parlamentet understryker vikten av en kompletterande ledning för flytande naturgas i områdena kring östra Medelhavet och Svarta havet, vilken kan utgöra en flexibel energibärare och bli ett incitament för ökad konkurrens i EU:s inre energimarknad.

50.  Europaparlamentet påminner om att unionens strategiska partnerskap med producent- och transitländer, särskilt länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, förutsätter lämpliga verktyg, förutsägbarhet, stabilitet och långsiktiga investeringar. Parlamentet betonar i detta sammanhang att unionens klimatmål bör backas upp av EU:s projekt för infrastrukturinvesteringar, till exempel Nabucco, med inriktning på diversifiering av energiförsörjningsvägarna och ökad energitrygghet för unionen.

51.  Europaparlamentet påminner om att det enligt inremarknadspaketet är marknadsaktörerna som har huvudrollen i finansieringen av energiinfrastruktur. Parlamentet medger att vissa innovativa eller strategiskt viktiga projekt som är motiverade med hänsyn till behovet av en trygg energiförsörjning, solidaritet och hållbarhet, men inte kan locka till sig tillräcklig marknadsbaserad finansiering, kan komma att kräva viss begränsad offentlig finansiering för att komplettera den privata finansieringen. Parlamentet betonar att sådana projekt bör väljas utifrån klara och transparenta kriterier, inte snedvrida konkurrensen, ta hänsyn till konsumenternas intressen och fullständigt överensstämma med EU:s energi- och klimatförändringsmål.

52.  Europaparlamentet betonar att de flesta av scenarierna i energifärdplanen för 2050 inte kommer att kunna genomföras utan utveckling av lokala och regionala smarta distributionsnät för el och gas. Parlamentet anser att EU, utöver gränsöverskridande projekt, bör vidta åtgärder för att främja uppbyggnad och renovering av lokala nät, och särskilt prioritera tillgång för utsatta konsumenter.

53.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av Fonden för ett sammanlänkat Europa, som förfogar över ett betydande finansieringsbelopp för omvandling och vidareutveckling av energiinfrastrukturen i EU. Parlamentet framhåller att det är viktigt att identifiera och stödja centrala hållbara projekt, såväl i större som i mindre skala.

54.  Europaparlamentet betonar vikten av en strategi med en enda kontaktpunkt (one-stop shop) för att komplettera EU:s förenklingsmål som syftar till att minska byråkratin. Därmed kan även rutinerna för godkännande och tillstånd påskyndas och den administrativa bördan minskas för företag som söker tillstånd för utveckling av energiinfrastruktur, samtidigt som vederbörlig respekt för gällande regler och förordningar garanteras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över sina förfaranden i detta avseende.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt hantera det oklara rättsläget när det gäller tolkningen av det tredje energipaketet i fall där institutionella investerare agerar som passiva investerare i fråga om både överförings- och produktionskapacitet.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt lösa problemen med bristen på incitament för investeringar i smarta nät av systemansvariga för distributionssystemet och systemansvariga för överföringssystemet när det gäller informations- och kommunikationsteknik (IKT) och annan innovativ teknik som underlättar en effektivare och mer omfattande användning av det befintliga nätet.

Den sociala dimensionen

57.  Europaparlamentet ser positivt på att energifärdplanen för 2050 har en social dimension. Parlamentet anser i detta hänseende att särskild uppmärksamhet bör fästas vid energifattigdom och sysselsättning. Parlamentet insisterar med hänsyn till energifattigdomen på att alla bör ha råd med energi, och uppmanar såväl kommissionen och medlemsstaterna som lokala myndigheter och behöriga sociala organ att samarbeta för att hitta skräddarsydda lösningar på sådana problem som el- och värmefattigdom, med särskild tonvikt på utsatta låginkomsthushåll som är de hårdast drabbade av högre energipriser. Parlamentet anser därför att en sådan strategi bör främja energieffektivitet och energibesparingar eftersom det är ett av de effektivaste sätten att sänka energikostnaderna och att man i samband med strategin bör analysera nationella åtgärder såsom beskattning, offentlig upphandling och prissättning av värme osv, särskilt om de utgör ett hinder för investeringar i energieffektivitet eller optimering av värmeproduktion och värmeförbrukning, samt utfärda rekommendationer om god och dålig praxis. Parlamentet betonar vikten av att ta fram och dela med sig av fler energieffektivitetsåtgärder, stimulera åtgärder på utbudssidan och efterfrågesidan och ta fram informationskampanjer för att främja nödvändiga beteendeförändringar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet rapportera om vilka åtgärder som vidtagits för att skydda hushållen mot stigande energikostnader och energifattigdom. Parlamentet uppmanar kommissionen att när det gäller sysselsättning främja åtgärder för att anpassa utbildning, omskolning och återkvalificering för att hjälpa medlemsstaterna att få till stånd en högkvalificerad arbetskraft som är redo att göra sin del i energiomställningen. Kommissionen uppmanas även att senast vid utgången av 2013 förse parlamentet med mer information om effekterna av denna omställning på energi-, industri- och tjänstesektorerna, och att ta fram konkreta mekanismer för att bistå de berörda arbetstagarna och sektorerna. Parlamentet rekommenderar att medlemsstaterna tar hänsyn till de externa kostnaderna och fördelarna med energiproduktionen och energiförbrukningen, såsom den förbättrade luftkvalitetens fördelar för hälsan. Parlamentet anser att en social dialog om energifärdplanens effekter, i vilken alla aktörer deltar, är en nyckelfaktor och kommer att vara det under hela omställningen.

58.  Europaparlamentet påpekar att antagandet av en strategi för utfasning av fossila bränslen som inte tar hänsyn till situationen i vissa av medlemsstaterna kan leda till en allvarlig ökning av energifattigdom, som i vissa medlemsstater anses föreligga när energikostnaderna överstiger 10 procent av hushållens budget.

59.  Europaparlamentet betonar behovet av att skydda konsumenterna från höga energipriser och att skydda företag från illojal konkurrens och artificiella låga priser från företag utanför EU i linje med uppmaningarna från toppmötet Rio+20 om WTO:s förstärkta roll.

60.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna och det internationella samfundet att främja utbildningsinstitutioner som är kapabla att ta fram en kvalificerad arbetskraft samt nästa generations forskare och innovatörer inom områden såsom säker energiförsörjning och energianvändning, energitrygghet och energieffektivitet. I detta sammanhang påminner parlamentet om den viktiga funktion som Horisont 2020 och Europeiska institutet för innovation och teknik fyller för att överbrygga luckan mellan utbildning, forskning och genomförande inom energisektorn.

61.  Europaparlamentet betonar den centrala roll som insyn i prissättning och information till konsumenter spelar. Parlamentet anser därför att det är upp till kommissionen att så noggrant som möjligt fastställa konsekvenserna av sådana faktorer för det energipris som enskilda och företag betalar, beroende på vilket scenario som väljs.

Specifika energikällors roll

62.  Europaparlamentet anser att alla typer av koldioxidsnål teknik kommer att behövas för att EU ska nå sitt ambitiösa mål att fasa ut fossila bränslen från energisystemet i allmänhet och elsektorn i synnerhet. Parlamentet inser att det fortfarande är osäkert vilka tekniker som kommer att hinna provas tekniskt och kommersiellt inom den relevanta tidsperioden. Parlamentet betonar att flexibiliteten måste upprätthållas för att möjliggöra anpassning till de tekniska och socioekonomiska förändringar som kommer att ske.

63.  Parlamentet är medvetet om att konventionella fossila bränslen sannolikt kommer att fortsätta att vara en del av energisystemet, åtminstone under omställningen till ett koldioxidsnålt energisystem.

64.  Europaparlamentet noterar att kärnenergi för närvarande används som en viktig utsläppssnål energikälla och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, mot bakgrund av lärdomarna från Fukushima-olyckan 2011, förbättra kärnenergins säkerhet genom att dra nytta av resultaten av de nyligen genomförda stresstesterna inom kärnenergisektorn.

65.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att kärnenergi även fortsättningsvis kommer att utgöra en stor del av energiförsörjningen eftersom vissa medlemsstater fortfarande ser kärnenergi som en säker och tillförlitlig källa till koldioxidsnål elproduktion till ett överkomligt pris. Parlamentet konstaterar att scenarioanalysen visar att kärnenergin kan bidra till lägre systemkostnader och lägre elpriser.

66.  Europaparlamentet är ense med kommissionen om att naturgas kommer att spela en viktig roll på kort till medellång sikt i omställningen av energisystemet, eftersom den på ett relativt snabbt och kostnadseffektivt sätt kan minska beroendet av andra, mer förorenande fossila bränslen. Parlamentet betonar behovet av att diversifiera gasförsörjningsvägarna till EU och varnar för investeringar som skulle kunna leda till ett låst långsiktigt beroende av fossila bränslen.

67.  Europaparlamentet erkänner naturgasens potential som en flexibel reserv för att balansera den föränderliga försörjningen av förnybar energi vid sidan av ellagring, sammankopplingar och efterfrågestyrning. Parlamentet överväger att ge gas en viktigare roll, särskilt om teknik för koldioxidlagring blir mer allmänt tillgänglig. Parlamentet anser att målet att minska utsläppen av växthusgaser bör vara centralt i alla diskussioner i detta avseende och vara det framträdande målet i energimixen.

68.  Europaparlamentet anser man inte bör glömma gasolens (LPG) roll som en flexibel och pålitlig energikälla på platser med bristande infrastruktur.

69.  Europaparlamentet betonar behovet att hantera den förväntade ökningen av gas- och elimport från tredjeländer till EU på kort och medellång sikt i syfte att trygga energiförsörjningen. Parlamentet upprepar att denna utmaning i vissa regioner och medlemsstater är nära kopplad till deras beroende av gas- och oljeimport från ett enda tredjeland. Parlamentet anser att det bland annat krävs ökad betoning på inhemska energiresurser och förnybar energi för att möta denna utmaning, vilka är avgörande för att säkra konkurrenskraften och energitryggheten, och påpekar att åtgärder för att diversifiera utbudet av energileverantörer, leveransvägar och energikällor är viktiga i detta sammanhang. Ett strategiskt mål i detta avseende är att sikta på att färdigställa den södra gaskorridoren och därmed skapa en leveransväg till EU för cirka 10–20 procent av EU:s efterfrågan på gas fram till 2020. På så sätt skulle alla regioner i EU ha fysisk tillgång till åtminstone två olika gaskällor.

70.  Europaparlamentet konstaterar att koldioxidlagring skulle kunna spela en roll på vägen till utfasningen av fossila bränslen senast 2050. Parlamentet konstaterar dock att koldioxidlagringen fortfarande är i ett forsknings- och utvecklingsskede. Utvecklingen av koldioxidlagring är fortfarande mycket osäker på grund av olösta problem, såsom ospecificerade förseningar, höga kostnader och effektivitetsfrågor. Parlamentet understryker att koldioxidlagring som tagits fram på ett kostnadseffektivt, säkert och hållbart sätt så fort som möjligt måste börja användas kommersiellt. Parlamentet betonar att koldioxidlagring också är ett viktigt alternativ för att flera energiintensiva industrier, såsom oljeraffinaderier, aluminiumsmältverk och cementproduktion, ska minska sina koldioxidutsläpp. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en halvtidsrapport där resultaten av de EU-subventionerade demonstrationsprojekten för kolkraftverk utvärderas.

71.  Europaparlamentet understryker vikten av politiska åtgärder, offentlig finansiering och ett lämpligt kolpris för att demonstrera koldioxidlagringen och säkra den första fasen i utvecklingen av teknik för koldioxidlagring i EU från 2020. Parlamentet understryker vikten av EU:s demonstrationsprogram för att vinna allmänhetens acceptans och stöd för koldioxidlagring som en viktig teknik för att minska utsläppen av växthusgaser.

72.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta och främja kunskapsutbyte och samarbete såväl inom EU som internationellt för att försäkra sig om att förstklassig teknik fångas upp och används i bred skala i demonstrationsprojekten för koldioxidlagring. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja tidiga investeringar i ledningsinfrastruktur och samordna den gränsöverskridande planeringen för att säkra tillgången till koldioxidsänkor från 2020, samt genomföra forskning i syfte att kartlägga lagringsreserver i Europa. Kommissionen uppmanas även att aktivt arbeta med medlemsstaterna och industrin för att informera om koldioxidlagringens fördelar och säkerhet, med målsättningen att skapa förtroende för denna teknik hos allmänheten.

73.  Europaparlamentet konstaterar att optimal, säker och hållbar utveckling och användning av inhemska och regionala energiresurser och konkurrenskraften hos den infrastruktur som krävs för en stabil försörjning av inhemska eller importerade energikällor kan bidra till ökad energitrygghet och därför bör prioriteras i utformningen av EU:s energipolitik.

74.  Europaparlamentet konstaterar att så länge det finns en efterfrågan på produkter baserade på råolja är det viktigt att EU har en fot kvar i raffineringsindustrin för att trygga energiförsörjningen, stödja konkurrenskraften hos nedströmsindustrier, till exempel den petrokemiska industrin, fastställa globala kvalitetsstandarder för oljeraffinering, säkerställa uppfyllande av miljökrav och bevara sysselsättningen i dessa sektorer. Parlamentet betonar energifärdplanens slutsats att olja troligtvis kommer att finnas kvar i energimixen även 2050, fast i en mycket mindre andel än i dag och främst som bränsle för långväga passagerar- och godstransporter.

75.  Europaparlamentet anser att man särskilt måste uppmärksamma de regioner i medlemsstaterna där kol för närvarande är den dominerande energikällan och/eller där kolproduktion och kolkraftselektricitet är av avgörande betydelse för den regionala sysselsättningen. Parlamentet anser också att EU måste ge stöd till ytterligare sociala åtgärder för att befolkningen i dessa regioner ska kunna acceptera energifärdplanen för 2050.

Globala utmaningar på energiområdet

76.  Europaparlamentet konstaterar att EU är globalt verksamt men påpekar att alla förväntade fördelar kanske inte kan uppnås om EU agerar på egen hand. Parlamentet erinrar om de slutsatser som rådet (transport, telekommunikation och energi) antog i november 2011 om förstärkning av den yttre dimensionen av EU:s energipolitik, där rådet betonade behovet av en bredare och mer samordnad EU-strategi för internationella energiförbindelser för att möta globala utmaningar inom områden såsom energi och klimatförändringar och av att ta itu med frågor som rör konkurrenskraft och koldioxidläckage samt upprätthålla och främja högsta standarder för kärnsäkerhet, samtidigt som man garanterar en säker, tillförlitlig, hållbar och diversifierad energiförsörjning.

77.  Europaparlamentet betonar behovet av att garantera en trygg energiförsörjning och så småningom självförsörjning i EU, vilket främst uppnås genom att främja energieffektivitet och energibesparingar samt förnybar energi, som tillsammans med andra alternativa energikällor kommer att minska importberoendet. Parlamentet noterar det framväxande intresset för att utforska olje- och gasfält i Medelhavet och Svarta havet. Parlamentet anser att det finns ett brådskande behov av en omfattande EU-politik för utvinning av olja och gas till havs. Tonvikt bör läggas vid potentiella faror och avgränsning av exklusiva ekonomiska zoner (EEZ) i berörda medlemsstater och relevanta tredjeländer i enlighet med havsrättskonventionen, som alla EU-medlemsstater och EU har undertecknat.

78.  Europaparlamentet betonar att licensieringen för att borra och gränsdragningen för den exklusiva ekonomiska zonen kommer att leda till spänningar med tredjeländer och att EU bör hålla en hög politisk profil i detta avseende och sträva efter att undanröja internationell oenighet. Parlamentet understryker att energi bör användas som en drivkraft för fred, miljöintegritet, samarbete och stabilitet.

79.  Europaparlamentet anser att energifärdplanen mellan EU och Ryssland måste grunda sig på principerna om ömsesidig respekt och ömsesidighet, som är förankrade i Världshandelsorganisationens, energistadgefördragets och det tredje energipaketets bestämmelser. Kommissionen uppmanas att på ett effektivt sätt genomföra och verkställa EU:s inremarknads- och konkurrensregler gentemot alla energiföretag som är verksamma inom unionens territorium. Parlamentet välkomnar i detta avseende den nya utredningen om Gazproms och dess EU-filialers konkurrensbegränsande beteende, och beklagar djupt den ryske presidentens politiskt motiverade dekret som hindrar landets energiföretag från att samarbeta med EU:s institutioner. Parlamentet betonar att alla företag i energisektorn förväntas samarbeta fullt ut med de utredande myndigheterna, och uppmanar kommissionen att föreslå en lämplig reaktion på detta dekret och se till att utredningen kan fortsätta.

80.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en omfattande uppsättning energipolitiska prioriteringar på kort, medellång och lång sikt, vilka EU ska driva i förbindelserna med sina grannländer i syfte att upprätta ett gemensamt rättsligt område grundat på principer och normer för den inre energimarknaden som är relaterade till unionens regelverk. Parlamentet betonar betydelsen av att ytterligare utvidga energigemenskapen, särskilt till att omfatta kandidatländer och länder i det östliga partnerskapet, Centralasien och Medelhavsområdet, samt att inrätta rättsliga kontrollmekanismer för att hantera bristande genomförande av unionens regelverk. Parlamentet uppmanar EU att visa solidaritet med sina partner i energigemenskapen. I detta avseende fördömer parlamentet de hot som Ryssland nyligen uttalat mot Moldavien.

81.  Europaparlamentet betonar att EU:s energipolitik inte på något sätt får stå i strid med unionens grundläggande principer, särskilt med avseende på demokrati och mänskliga rättigheter. I detta sammanhang uppmanas kommissionen att i sina energiförbindelser prioritera producent- och transitländer som delar och stöder samma värden.

82.  Europaparlamentet understryker vikten av att stärka samarbetet och dialogen med andra strategiska energipartner. Tillväxtekonomiernas växande inflytande på de globala energimarknaderna och deras ökade efterfrågan på energi innebär att EU måste inleda vittomspännande samtal med dessa partner om alla energiområden. Parlamentet konstaterar att EU på lång sikt måste öka samordningen när det gäller köp av energi från tredjeländer. Parlamentet efterlyser ett närmare samarbete mellan rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten, så att EU kan uppvisa enighet i frågor som rör energipolitiken, i enlighet med EU-lagstiftningen och indikationer från kommissionens generaldirektorat för energi. Parlamentet påminner om att det regelbundet bör informeras om utvecklingen på detta område.

83.  Europaparlamentet betonar att den solidaritet mellan medlemsstaterna som EU-fördraget kräver bör gälla både för det löpande arbetet och krishanteringen i frågor om den inre och yttre energipolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att tydligt definiera ”energisolidaritet” för att se till att den respekteras av alla medlemsstater.

84.  Europaparlamentet betonar att inga kompromisser kommer att göras beträffande säkerheten och tryggheten för vare sig traditionella energikällor (till exempel kärnenergi) eller nya energikällor (till exempel okonventionella olje- och gaskällor) och anser att EU bör fortsätta stärka säkerhets- och trygghetsramarna och gå i täten för det internationella arbetet på detta område.

85.  Europaparlamentet betonar att eftersom medlemsstaterna börjar sammanfläta och integrera sina nationella marknader genom investeringar i infrastruktur och anta gemensamma bestämmelser, bör även fortsatta satsningar ske för samarbete med Ryssland i syfte att kartlägga kreativa och ömsesidigt godtagbara åtgärder som syftar till att komma till rätta med den bristande överensstämmelsen mellan de båda energimarknaderna.

86.  Europaparlamentet betonar att EU i takt med att energitillgången alltmer förflyttas till utvecklingsländerna bör inleda en intensiv dialog och ett samarbete med Briks-länderna kring energieffektivitet, förnybara energikällor, rent kol, koldioxidlagring, smarta nät, fusionsforskning och kärnsäkerhet. EU bör även utforma en tydlig politik för samarbete kring forskning och innovation på energiområdet med dessa länder.

87.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta spela en aktiv roll i de internationella förhandlingarna om ett globalt klimatavtal och betonar att EU måste vara medvetet om konsekvenserna om man inte lyckas ingå ett globalt klimatavtal. Parlamentet beklagar att färdplanen inte innehåller något scenario där man inte lyckas ingå ett sådant avtal. Parlamentet understryker att uppnåendet av ett verkligt bindande globalt utsläppsminskningsavtal förutsätter att de länder som svarar för världens största utsläpp går med i detta arbete, såsom Kina, Indien, Förenta staterna och Brasilien, och att först detta möjliggör en verklig minskning av växthusgasutsläppen. Parlamentet påpekar att man måste möta utmaningarna med koldioxidläckage genom att undvika att energiintensiva industrier flyttar utanför EU.

EU:s utsläppshandelssystem

88.  Europaparlamentet erkänner att utsläppshandelssystemet för närvarande är det viktigaste – om än inte det enda – instrumentet för att minska industrins växthusgasutsläpp och främja investeringar i säker och hållbar teknik med låga koldioxidutsläpp. Parlamentet konstaterar att det behövs en strukturell förbättring av utsläppshandelssystemet för att öka systemets förmåga att anpassa sig till ekonomiska nedgångar och uppgångar, återställa investeringssäkerheten och stärka marknadsbaserade incitament för investering i och användning av koldioxidsnål teknik. Parlamentet påpekar att eventuella strukturella förändringar av utsläppshandelssystemet skulle kräva en omfattande bedömning av de miljörelaterade, ekonomiska och sociala effekterna samt av konsekvenserna för investeringar i koldioxidsnål teknik, elpriserna och konkurrenskraften för energiintensiva industrier, framför allt när det gäller risken för koldioxidläckage. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta för och uppmuntra EU:s industrier att utveckla innovativa, säkra och hållbara tekniska lösningar.

89.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram en ytterligare bedömning med förslag på rekommenderade åtgärder som begränsar riskerna för koldioxidläckage till följd av omlokalisering av produktionsanläggningar till platser utanför EU, med särskild inriktning på kompletterande scenarier där inga eller begränsade ytterligare åtgärder vidtas för att minska koldioxidutsläppen.

90.  Europaparlamentet betonar att de sektorer som inte omfattas av systemet för utsläppshandel ligger bakom omkring 55 procent av utsläppen av växthusgaser i EU och att det är nödvändigt att se till att även denna sektor tar sitt ansvar att minska utsläppen parallellt med utsläppshandelssystemet. Parlamentet understryker att det behövs politiska riktlinjer på EU-nivå och konkreta åtgärder för att angripa denna fråga.

91.  Europaparlamentet inser att utsläppshandelssystemet drabbats av problem som man inte räknat med från början och att det växande överskottet av utsläppsrätter kommer att motverka koldioxidsnåla investeringar under många år framöver. Detta medför risker för effektiviteten hos utsläppshandelssystemet, som är EU:s viktigaste mekanism för att utsläppen ska kunna minskas på ett sätt som skapar likvärdiga förutsättningar för konkurrerande teknik, ger företagen handlingsfrihet att ta fram egna strategier mot utsläppen och innefattar särskilda åtgärder mot koldioxidläckage. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att rätta till utsläppshandelssystemet på de punkter där det misslyckats och få det att fungera såsom det ursprungligen var meningen. Parlamentet föreslår att dessa åtgärder innefattar:

   a) Att så snart som möjligt lägga fram en rapport för parlamentet och rådet, med en undersökning av bland annat konsekvenserna för incitamenten till investeringar i koldioxidsnål teknik samt risken för koldioxidläckage. Innan tredje fasen inleds bör kommissionen vid behov ändra den förordning som avses i artikel 10.4 i direktiv 2003/87/EG för att genomföra lämpliga åtgärder som kan inbegripa att hålla inne så många utsläppsrätter som behövs för ändamålet.
   b) Att föreslå lagstiftning så tidigt som detta låter sig göra, så att kravet på en årlig linjär sänkning på 1,74 procent ändras och kraven i målet om minskade koldioxidutsläpp till 2050 uppfyllas.
   c) Att genomföra och offentliggöra en utredning av värdet av att fastställa ett reservpris för utauktioneringen av utsläppsrätter.
   d) Att vidta åtgärder för att öka tillflödet av relevant information till samt insynen i utsläppshandelssystemets register för att möjliggöra en bättre övervakning och utvärdering.

Forskning, mänskliga resurser, ny teknik och alternativa bränslen

92.  Europaparlamentet anser att prissättning spelar en avgörande roll i energirelaterade investeringar och energiproduktion. Parlamentet konstaterar att de olika medlemsstaternas politik för att främja förnybar energi bör ses som en inlärningskurva. Parlamentet anser att de relativt höga priserna under senare tid på fossila bränslen kommer att främja utvecklingen av förnybar energi, förutsatt att misslyckad politik och marknadsmisslyckanden undanröjs. Parlamentet rekommenderar att medlemsstaterna främjar och stöder effektivare stödsystem för förnybar energi för att minimera höjningar av energipriserna. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka alternativ för ett mer samordnat, integrerat europeiskt stödsystem för förnybara energikällor.

93.  Europaparlamentet anser att de senaste årens stigande energikostnader i EU har gett upphov till en ”smart” metod baserad på sunt förnuft för att skära ned på energiförbrukningen genom energieffektivitet och energibesparingar. Parlamentet betonar vikten av att denna naturliga, men otillräckliga, beteendeförändring följs upp med rätt politiska åtgärder och ekonomiskt stöd för att uppnå ytterligare energibesparingar. Parlamentet understryker att konsumenterna måste uppmuntras att producera sin egen energi. Parlamentet betonar att informations- och kommunikationsteknikens roll och dess genomförande genom smarta nät blir allt viktigare för utvecklingen av en effektiv energiförbrukning och framför allt för utvecklingen av efterfrågestyrningsprogram (däribland smarta mätare), som bör hjälpa konsumenterna att bli aktiva aktörer inom energieffektivitet genom att förse dem med lättförståeliga uppgifter i realtid om energiförbrukningen i hushåll och på företag och om det överskott som matas tillbaka till nätet, liksom med information om åtgärder och möjligheter för energieffektivitet.

94.  Europaparlamentet anser att energiinfrastrukturen bör bli mer slutanvändarinriktad, med ett starkare fokus på samspelet mellan distributionssystemens kapacitet och förbrukningen. I detta avseende framhåller parlamentet behovet av kraft- och informationsflöden i båda riktningarna i realtid. Parlamentet påpekar att ny teknik som system för efterfrågestyrning gynnar konsumenterna genom att öka energieffektiviteten i utbud och efterfrågan.

95.  Europaparlamentet anser att smarta nät bör inrättas så fort som möjligt. Utan smarta nät kommer integrering av förnybar kapacitet och effektivisering av energiförbrukningen inte att vara möjligt (vilket är av central vikt för att EU ska uppnå 20/20/20-målen i klimat- och energipaketet).

96.  Europaparlamentet framhåller den funktion som smarta nät fyller när det gäller att skapa en tvåvägskommunikation mellan elproducenter och elkunder, och framhåller att smarta nät ger konsumenterna möjlighet att kontrollera och anpassa sin elanvändning. Parlamentet påpekar att ett starkt skydd av personuppgifter liksom konsumentupplysningsprogram, till exempel informationskampanjer i skolor och på universitet, har stor betydelse, särskilt om smarta mätare verkligen ska ha effekt. Parlamentet betonar att medlemsstaterna bör lägga ut relevant information på webbplatser för konsumenter och att alla berörda aktörer, däribland byggarbetare, arkitekter och leverantörer av värme-, kyl- och elutrustning, bör få uppdaterad information, jämföra priser och tjänster, och utifrån det välja den energileverantör som passar dem bäst.

97.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att Horisont 2020 och det europeiska innovationspartnerskapet enligt innovationsunionen prioriterar optimeringen av energisystemet och behovet av att utveckla alla typer av hållbar koldioxidsnål teknik för att sporra EU:s konkurrenskraft, främja arbetstillfällen och skapa incitament för en ansvarsfull energianvändning. Parlamentet stöder i detta sammanhang målen i den strategiska EU-planen för energiteknik (SET-planen) och de anknutna europeiska näringslivsinitiativen. Parlamentet betonar att främjandet av energieffektivitet och minskningen av kostnaderna för förnybar energi genom tekniska förbättringar och innovation också bör ges högsta prioritet, bland annat genom att en högre andel offentliga forskningsanslag öronmärks till forskning om förnybar energi och energieffektivitet, särskilt Horisont 2020 och SET-planen.

98.  Europaparlamentet påpekar att forskning på området alternativa bränslen är nödvändigt för att uppnå långsiktiga miljö- och klimatmål och därför förväntas inrymmas i programmet Horisont 2020.

99.  Europaparlamentet betonar vikten av att offentliga institutioner och branschen genomför ytterligare forskning och utveckling för att förbättra och öka energieffektiviteten och användningen av förnybar energi och naturgas inom väg-, sjöfarts- och luftfartssektorn.

Uppvärmning och kylning

100.  Europaparlamentet kräver att större uppmärksamhet ägnas uppvärmnings- och kylningssektorn. Parlamentet uppmanar i detta hänseende EU att beakta en fullständig integrering av uppvärmnings- och kylningssektorn i omställningen av energisystemet. Denna sektor står i dag för omkring 45 procent av slutförbrukningen av energi i Europa, och vi måste få bättre kännedom om den viktiga roll som värme och kyla spelar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att samla in nödvändiga uppgifter som visar uppvärmnings- och kylningssektorns energikällor och användningsområden, samt distributionen av värme till olika grupper av slutkonsumenter (till exempel bostäder, industri och tjänstesektor). Parlamentet uppmuntrar till utvecklingen av kraftvärmeverk som använder förnybar eller återvunnen värme och spillvärme, och stöder ytterligare forskning om kyl- och värmesystem, i syfte att genomföra EU:s ambitiösa politik. Parlamentet uppmanar myndigheterna att uppdatera sina prognoser över efterfrågan för tiden fram till 2050 och att ta fram en konsekvensbedömning av regionala underjordiska förhållanden i syfte att optimera resursfördelningen. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen och medlemsstaterna att avsätta ökade resurser för lokal energiinfrastruktur som fjärrvärme och fjärrkyla – bland annat genom forskning och utveckling och innovativa finansiella instrument – som erbjuder effektiva lösningar med låga eller inga koldioxidutsläpp som kommer att ersätta importerad energi och handeln/överföringen av energi inom Europa. Parlamentet konstaterar att tillgängliga lösningar baserade på förnybara energikällor (geotermisk energi, biomassa inklusive biologiskt nedbrytbart avfall, sol-, vatten- och luftvärme) i kombination med energieffektivitetsåtgärder har potential att fasa ut fossila bränslen från den samlade värmeefterfrågan fram till 2050 på ett kostnadseffektivt sätt, samtidigt som man tar itu med problemet med energifattigdom.

Avslutande kommentarer

101.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens kommande meddelanden om koldioxidlagring, den inre marknaden, energieffektivitet och energiteknik för att göra ytterligare framsteg när det gäller de politiska val som fastställs i energifärdplanen för 2050.

102.  Europaparlamentet anser att det för att trygga energiförsörjningen är nödvändigt att särskilt uppmärksamma regionerna vid EU:s yttre gränser genom att stödja sammankopplingen och utvecklingen av ny energiinfrastruktur i samarbete med grannländerna.

103.  Europaparlamentet konstaterar att olika geografiska förutsättningar gör det omöjligt att tillämpa en och samma energipolitiska lösning i alla regioner. Parlamentet anser – utan att bortse från kriterierna för gemensamma åtgärder och utan att glömma vikten av att respektera EU:s politiska ramar – att varje enskild europeisk region bör få följa en egen plan som är anpassad efter den regionens situation och ekonomi, och därigenom utveckla just de energikällor som effektivast kan uppfylla målen i energifärdplanen för 2050. Parlamentet påminner om att i synnerhet produktionen av förnybar energi har en nyckelroll i utvecklingen och sysselsättningen både på landsbygden och i tätorterna. Parlamentet uppmanar därför alla regioner att utveckla och genomföra energistrategier och att överväga att inkludera energin i sina forsknings- och innovationsstrategier för smart specialisering.

104.  Europaparlamentet betonar vikten av öppenhet, demokratisk tillsyn och det civila samhällets delaktighet i förbindelserna med tredjeländer på energiområdet.

105.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att minska den totala energiförbrukningen och öka energieffektiviteten i transportsektorn, inklusive transportplaneringen och stödet till kollektivtrafiken i medlemsstaterna. Parlamentet betonar dessutom att projekt för förnybar energi inom de transeuropeiska transport- och energinäten (TEN-T och TEN-E) bör påskyndas.

106.  Europaparlamentet anser att det övergripande målet om minskade koldioxidutsläpp kräver avsevärt minskade utsläpp från transporterna, vilket förutsätter en vidareutveckling av alternativa bränslen, effektivare transportmedel och en avsevärt ökad användning av el och således stora investeringar i elinfrastrukturen, nätförvaltningen och energilagringen. Parlamentet anser att det brådskar med åtgärderna för att vi inte ska binda upp oss med högre utsläpp till följd av infrastrukturens långa livscykel.

107.  Europaparlamentet anser att man bör införliva slutsatserna från kommissionens arbetsdokument Regioner 2020 – bedömning av de utmaningar som EU:s regioner står inför beträffande vikten av att också ta hänsyn till de yttersta randområdenas och de mindre utvecklade regionernas potential när det gäller energiförsörjning under kommande år.

108.  Europaparlamentet riktar uppmärksamhet mot det komplexa förhållandet mellan energi, livsmedelsförsörjning och säkerhetsutveckling, särskilt med avseende på den första generationens ohållbara biobränslen, som kan få negativa sociala och miljömässiga konsekvenser för utvecklingsländerna. Parlamentet rekommenderar därför att investeringarna i och utvecklingen av hållbara avancerade biobränslen från jordbruksavfall och alger ökas.

109.  Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är att energiproduktionen inte skadar miljön. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att strängt tillämpa kraven på miljökonsekvensbedömning för all energiproduktion, såsom produktionen av okonventionell gas.

110.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja införandet av den så kallade energitrygghetsklausulen i alla handelsavtal, associeringsavtal samt partnerskaps- och samarbetsavtal med producent- och transitländer. I denna klausul skulle det fastställas en uppförandekod och tydliga åtgärder som ska vidtas om en partner ensidigt ändrar villkoren.

111.  Europaparlamentet konstaterar vikten av ett brett samarbete i Arktis, särskilt mellan länderna i det euro-atlantiska området, bland annat en överenskommelse om ett särskilt system. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram en helhetsbedömning av fördelar och risker med EU:s engagemang i Arktis, inbegripet en miljöriskanalys, med tanke på att dessa områden är ytterst känsliga och viktiga, särskilt norra Arktis.

112.  Europaparlamentet noterar att de arktiska vattnen är en intilliggande marin miljö av särskild betydelse för EU och att de spelar en viktig roll i begränsningen av klimatförändringarna. Parlamentet betonar att de allvarliga miljöproblemen med anknytning till de arktiska vattnen kräver särskild uppmärksamhet för att garantera att Arktis miljö skyddas mot all eventuell olje- och gasverksamhet till havs, däribland prospektering, med hänsyn tagen till risken för omfattande olyckor och behovet av en effektiv insats. Parlamentet uppmuntrar de medlemsstater som är med i Arktiska rådet att aktivt främja åtgärder för att bibehålla högsta möjliga miljösäkerhetsstandarder i detta känsliga och unika ekosystem, bland annat genom upprättandet av internationella instrument för skydd av, beredskap för och insatser vid oljeföroreningar till havs i Arktis, och framför allt att aktivt föreslå strategier för regeringarna som gör att de avstår från att tillåta olje- och gasverksamhet till havs, däribland prospektering, så länge en effektiv insats vid sådana olyckor inte kan garanteras.

o
o   o

113.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 315, 14.11.2012, s. 1.
(2) Antagna texter, P7_TA(2012)0238.
(3) Antagna texter, P7_TA(2012)0086.
(4) Antagna texter, P7_TA(2012)0444.
(5) Antagna texter, P7_TA(2012)0443.
(6) Direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 (EUT L 140, 5.6.2009, s. 16). Ett förslag om ändring (COM(2012)0595) diskuteras för närvarande.


Risk- och säkerhetsbedömningar (så kallade stresstester) av kärnkraftverk i Europeiska unionen
PDF 223kWORD 30k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2013 om risk- och säkerhetsbedömningar (”stresstester”) av kärnkraftverk i Europeiska unionen och därmed förbunden verksamhet (2012/2830(RSP))
P7_TA(2013)0089B7-0086/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 oktober 2012 om de omfattande risk- och säkerhetsbedömningarna (”stresstester”) av kärnkraftverk i Europeiska unionen och därmed förbunden verksamhet (COM(2012)0571),

–  med beaktande av det informationsuppdrag som i uppföljande syfte organiserades av den europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter på kärnsäkerhetens område (Ensreg) efter det att översynen av stresstesterna slutförts för att utbyta information om vilka åtgärder som vidtagits, planerats eller övervägts på ort och ställe för att förbättra säkerheten som ett resultat av stresstesten och för att kartlägga god praxis och anmärkningsvärda framgångar, liksom också eventuella lärdomar man dragit och svårigheter man stött på vid genomförandet av dessa åtgärder,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 24–25 mars 2011 och framför allt uppropet till EU:s oberoende nationella myndigheter att genomföra en genomgripande och transparent risk- och säkerhetsbedömning av alla kärnkraftverk i EU, mot bakgrund av vad man lärt av olyckan vid kärnkraftverket Fukushima-Daiichi i Japan.

–  med beaktande av att Ensreg-handlingsplanen godkändes den 1 augusti 2012 och erbjöd säkerhet för att rekommendationerna och förslagen från de inbördes utvärderingarna av stresstesterna kommer att handhas konsekvent av de nationella tillsynsmyndigheterna och Ensreg.

–  med beaktande av rådets direktiv 2009/71/Euratom av den 25 juni 2009 om upprättande av ett gemenskapsramverk för kärnsäkerhet vid kärntekniska anläggningar(1), där det betonas att medlemsstaternas nationella ansvar för kärnsäkerheten vid kärntekniska anläggningar är en grundläggande princip och att huvudansvaret för övervakning av kärnsäkerheten ligger hos de nationella tillsynsmyndigheterna,

–  med beaktande av Ensregs rapport om de inbördes utvärderingarna av stresstesterna, antagen av Esreg och kommissionen, och av Ensregs och kommissionens gemensamma uttalande av den 26 april 2012,

–  med beaktande av kärnkraftskatastrofen 2011 vid kärnkraftverket Fukushima Daiichi i Japan,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 28–29 juni 2012 och framför allt uppropet till medlemsstaterna att se till att de rekommendationer som med anledning av slutförandet av kärnsäkerhetsstresstesterna lagts fram i Ensregs rapport genomförs fullt ut och i god tid,

–  med beaktande av rådets direktiv 2011/70/Euratom av den 19 juli 2011 om inrättande av ett gemenskapsramverk för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall(2),

–  med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artiklarna 2 och 30,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om de omfattande risk- och säkerhetsbedömningarna (”stresstester”) av kärnkraftverk i Europeiska unionen och därmed förbunden verksamhet (O-000183/2012 – B7-0108/2013),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I betänkandet från Europaparlamentets utskott för industrifrågor, forskning och energi av den 16 oktober 2012 om förslaget till rådets förordning om inrättande av ett instrument för kärnsäkerhetssamarbete (A7-0327/2012) yrkas det på att kärnsäkerheten i tredjeländer ska återspegla europeiska säkerhetsnormer.

B.  Syftet med de omfattande risk- och säkerhetsbedömningarna (”stresstester”) av kärnkraftverk i Europeiska unionen och därmed förbunden verksamhet var att se efter vilken beredskap kärnkraftverken hade inför ett antal extrema omständigheter.

1.  Europaparlamentet noterar kommissionens meddelande om stresstesterna och resultatet av dem, i situationen efter Fukushimaolyckan. Parlamentet välkomnar kommissionens arbete att särskilt via Ensreg och de nationella tillsynsmyndigheterna stresstesta 145 reaktorer inom EU och 20 reaktorer utanför EU. Parlamentet betonar att detta är till nytta och att något liknande aldrig förut skett någonstans i världen och förväntar sig att stresstestresultaten kommer att bidra till en bättre kärnsäkerhetskultur i Europa och på det sättet föregå med gott exempel internationellt. Parlamentet uttalar sitt beröm för vad som gjorts för att stresstesterna ska bli så transparenta som möjligt.

2.  Europaparlamentet noterar de huvudsakliga slutsatserna i rapporten om de inbördes utvärderingarna, där det framhölls att fyra huvudsakliga förbättringar behövs i Europa: 1) den västeuropeiska sammanslutningen av tillsynsmyndigheter på kärnsäkerhetens område (Wenra) bör gå ut med vägledning om hur naturliga risker och marginaler ska bedömas, med hänsyn tagen till Internationella atomenergiorganets (IAEA) nuvarande riktlinjer, 2) det är viktigt med regelbundet återkommande säkerhetsgranskningar, 3) erkända åtgärder för att inneslutningar ska bevaras oskadade bör genomföras och 4) olyckor till följd av naturliga risker bör minimeras och konsekvenserna av dem begränsas.

3.  Europaparlamentet erkänner att olika länder efter stresstesterna börjat genomföra eller planera åtgärder för att förbättra säkerheten vid sina anläggningar, framför allt mot bakgrund av vad man lärt av Fukushima. Parlamentet välkomnar att Ensreg och kommissionen kommit överens om en handlingsplan för uppföljning av rekommendationerna och att uppgifter om allt som görs för att förbättra kärnsäkerheten kommer att delges på europeisk nivå. Parlamentet framhåller att kommissionen utgående från de inbördes bedömningarna pekat ut åtgärder som ska övervägas på EU-nivå och uppmanar alla berörda parter att se till att allt som framkommit, tillsammans med dithörande rekommendationer, bland annat identifierad bästa praxis, på lämpligt sätt och utan dröjsmål följs upp. Parlamentet rekommenderar med tanke på detta att det ska bekräftas att Ensreg spelar huvudrollen vid övervakningen av hur rekommendationerna från de inbördes bedömningarna genomförs utgående från nationella handlingsplaner och begär att Ensreg regelbundet ska informera kommissionen, parlamentet och rådet om vilka framsteg som görs samt att parlamentet årligen ska informeras och rådfrågas om resultat, åtgärder och planer på kärnsäkerhetens område.

4.  Europaparlamentet påminner dock om att de stresstester som kommissionen och Ensreg tagit initiativet till hade en begränsad omfattning och huvudsakligen avsåg att bedöma hur motståndskraftiga kärnkraftverken var mot extremt allvarliga yttre händelser och vilken beredskap de hade att bemöta dem. Parlamentet anser därför att stresstesterna i huvudsak syftat till att bedöma kärnkraftverkens motståndskraft mot och beredskap inför sådana allvarliga yttre händelser och varken avsett eller kunnat avse att ersätta de ingående säkerhetsgranskningar av kärnkraftverk som utförs som ett led i medlemsstaternas nationella behörighet att bedöma säkerheten vid kärnkraftverk, och uppmanar därför med kraft kommissionen att ta med kärnkraftverkens motståndskraft överlag (framför allt vad gäller eventuella sprickor i tryckkärlen) som ett särskilt kriterium i framtida stresstester.

5.  Europaparlamentet betonar att stresstesterna är ofullständiga och det inte tagits hänsyn till sådana risker som sekundära händelser, materialförsämring, mänskliga misstag, specifika defekter i reaktorkärl, tillsammans med ett flertal andra, och understryker därför att det inte är någon garanti för att ett kärnkraftverk är säkert ens att det med framgång genomgått en stresstest.

6.  Europaparlamentet konstaterar att de nuvarande resultaten vittnar om deltagande från ett antal tredjeländers sida, låt vara att de ibland haft annorlunda metoder och tidtabeller.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra tredjeländer med kärnkraftverk, framför allt grannländer, att använda förfarandet för stresstester och dela med sig av sina resultat. Parlamentet framhåller att det behövs skärpta internationella normer för kärnsäkerhet och fysiskt skydd och att dessa måste genomföras ordentligt. Parlamentet uppmuntrar EU till fortsatt internationellt samarbete om detta, framför allt inom IAEA.

8.  Europaparlamentet konstaterar att kärnsäkerhetskonventionen är ett juridiskt instrument som framför allt syftar till att främja en hög nivå av kärnsäkerhet runtom i världen och som ålägger de fördragsslutande parterna (bland dem Euratom) att vid regelbundna partssammankomster under överinseende av IAEA rapportera om hur de fullgjort sin skyldighet om inbördes utvärdering. Parlamentet uppmanar till att instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete (INSC) används för att utgående från erfarenheter som gjorts i Europa verka för att stresstesterna genomförs i internationell omfattning.

9.  Europaparlamentet påminner om att riskerna med radioaktivt avfall än en gång framträtt i relief genom kärnkraftsolyckan i Fukushima. Parlamentet konstaterar att naturkatastrofer som jordbävningar och tsunamier kan påverka säkerheten vid befintliga kärnkraftsanläggningar eller kärnkraftsanläggningar under uppförande, både i unionen och i dess grannländer där risken för jordbävningar och tsunamier är stor, såsom fallet är i Akkuyu i Turkiet. Parlamentet anser att det inte räcker med bara åtgärder inriktade på kärnkraftverk utan att också alla lämpliga åtgärder bör vidtas på unions- och medlemsstatsnivå för att radioaktivt avfall inte ska deponeras i högriskområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge sitt stöd till att de bästa platserna för maximalt säker lagring av radioaktivt avfall kartläggs på ett öppet och opartiskt sätt och uppmanar med kraft grannländerna och kandidatländerna för anslutning att gå med i Europeiska unionens system för snabbt utbyte av information i radiologiska nödsituationer (Ecurie).

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de nationella tillsynsmyndigheterna att genomföra rekommendationerna och förslagen i Ensregs rapport om de inbördes utvärderingarna, bland annat identifierad bästa praxis, och vid behov anpassa sin lagstiftning för att ta hänsyn till vad man lärt av olyckan vid Fukushima-Daiichi.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till hur man ska definiera principerna för kärnsäkerhetslagstiftning med avseende på kärnkraftverk inom EU som är i drift eller håller på att avvecklas eller redan har avvecklats.

12.  Europaparlamentet uppmanar till att det så länge det finns kärnkraftverk kvar i drift ska högprioriteras att tillsynsmyndigheterna bedriver sin verksamhet med oberoende och insyn.

13.  Europaparlamentet anser att det finns olika nationella synsätt på hur flygplanskrascher påverkar säkerheten vid kärnkraftverk. Parlamentet konstaterar att flygplanskrascher inte uttryckligen tagits med som initierande händelse i säkerhetsbedömningarna och att endast konsekvenserna av dem skisserats upp i specifikationerna för stresstesterna. Parlamentet beklagar dock att endast fyra medlemsstater tagit med sådana bedömningar i sina stresstestrapporter men konstaterar likväl att det i specifikationerna för stresstesterna står att det också är relevant att bedöma vilka konsekvenser en förlust av säkerhetsfunktionerna för med sig om detta framkallats av indirekta initierande händelser såsom flygplanskrascher, och konstaterar att den här risken är ett säkerhetsproblem som det i huvudsak kommer an på medlemsstaterna själva att hantera och således är en fråga för deras egen suveränitet och att det därför inrättats en ad hoc-grupp om kärnsäkerhet för att utreda frågan i detalj och offentliggöra sina slutsatser. Parlamentet känner till att det planeras ytterligare diskussioner mellan medlemsstaterna om denna fråga inför lämpliga forum, såsom European Nuclear Security Regulators Association (Ensra), och uppmanar alla berörda parter, bland dem medlemsstaterna, kommissionen, Ensreg, Ensra och de driftsansvariga för kärnkraftverken att samarbeta för att på förhand utveckla och komma överens om ett gemensamt sätt att hantera riskerna för flygplanskrascher och samtidigt erkänna att detta är ett säkerhetsproblem för medlemsstaterna själva, vilket således omfattas av deras egen suveränitet.

14.  Europaparlamentet betonar att det i EU finns 47 kärnkraftverk med sammanlagt 111 reaktorer, där det inom en radie av 30 km bor över 100 000 människor. Parlamentet beklagar att stresstesterna inte utsträckts till att omfatta nödberedskapen utanför anläggningarna, trots den betydelse denna faktor har för att begränsa konsekvenserna för befolkningen av eventuella kärntekniska olyckor. Parlamentet välkomnar att kommissionen, med stöd av Ensreg, tagit initiativ till att sätta i gång en undersökning av de gränsöverskridande regionerna i EU. Parlamentet ber kommissionen att, som ett led i det kommande kärnsäkerhetsdirektivet, lägga fram rekommendationer till gränsöverskridande och landsspecifika förebyggande åtgärder mot nödsituationer utanför anläggningarna. Parlamentet rekommenderar här att gränsöverskridande behöriga myndigheter på nationell och regional nivå ska få medverka, tillsammans med sina handlingsplaner för säkerhet och sina erfarenheter, i förfarandena för information och kommunikation i de fall då kärnkraftverk är belägna direkt på andra sidan om nationella gränser.

15.  Europaparlamentet uppmanar till att unionsmedborgarna fullständigt ska informeras och rådfrågas om kärnsäkerhet i unionen.

16.  Europaparlamentet betonar att nyckeln till en solid kärnsäkerhetskultur består i att man förfogar över en kunnig och erfaren personal och vidhåller därför att alla nödvändiga åtgärder ska genomföras på EU-nivå och medlemsstatsnivå för att arbeta för och bevara en hög nivå av färdigheter inom områden som kärnsäkerhet, avfallshantering, strålskydd och nödberedskap. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra till gränsöverskridande utbyten av experter och bästa praxis och betonar vikten av att lämpliga arbetsförhållanden garanteras, framför allt vad gäller arbetstiderna, för att inte kärnsäkerheten ska äventyras.

17.  Europaparlamentet rekommenderar att EU stöder det internationella arbetet för att ta fram så strikta säkerhetsnormer som möjligt, som ska tillämpas rigoröst och utvecklas jämsides med vetenskapens framsteg och återspegla medborgarnas berättigade farhågor. Parlamentet framhåller med tanke på detta att EU inom grannskapspolitiken kan tjäna som ett redskap för samarbete om kärnsäkerhet och uppmanar med kraft medlemsstaterna och kommissionen att ta gemensamt ansvar för skärpta internationella kärnsäkerhetsnormer och korrekt genomförande av dem, i nära samarbete med IAEA, Esbokonventionens sekretariat och andra relevanta internationella organisationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta IAEA:s handlingsplan för situationen efter Fukushima och lägga fram en heltäckande handlingsplan med konkreta arrangemang för genomförandet av den. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att i samarbete med IAEA konstruktivt arbeta tillsammans med länder som inte tillämpat transparenta stresstester för kärnsäkerhet, såsom Vitryssland, Ryssland och Turkiet, och kraftfullt agera för att de ska följa internationella säkerhetsnormer och samarbeta med internationella experter under alla etapper vid planering, byggande, drift och avveckling av kärnkraftverk. Parlamentet anser att EU i detta sammanhang fullt ut måste dra nytta av de experter som ställs till förfogande av internationella organisationer och organ.

18.  Europaparlamentet anser att EU, såsom det föreskrivs i Euratomfördraget, bör eftersträva ett nära samarbete med IAEA i kärnsäkerhetsfrågor. Parlamentet betonar att rådets förordning om upprättande av ett instrument för kärnsäkerhetssamarbete bör leda till att det ges hjälp, bland annat till Japan, för att stabilisera och sanera platsen för kärnkraftverket Fukushima-Daiichi, samt med strålskydd och livsmedelssäkerhet på nationell nivå.

19.  Europaparlamentet konstaterar att de nationella tillsynsmyndigheterna utgående från stresstesterna slutit sig till att det inte finns några tekniska skäl som kräver att något enda kärnkraftverk i EU stängs. Parlamentet framhåller dock att stresstesterna ju visat att det behövs anläggningsspecifika säkerhetsförbättringar vid praktiskt taget alla kärnkraftverk eftersom ett avsevärt antal tekniska förbättringsåtgärder identifierats och tidigare åtgärder fortfarande återstår att slutföra. Parlamentet vill att de nödvändiga förbättringsåtgärderna skyndsamt genomförs och påpekar att medlemsstaternas svångremspolitik inte får drabba åtgärder med anknytning till kärnsäkerhet och fysiskt skydd.

20.  Europaparlamentet vill, av omsorg om ett effektivt politiskt beslutsfattande och en offentlig debatt med insyn, att den inledande uppskattningen av de sammanlagda kostnaderna för de nödvändiga säkerhetsförbättrande åtgärder som rekommenderats efter stresstesterna av de 132 reaktorer som finns i drift i EU (mellan 10 och 25 miljarder euro under de kommande åren) ska underbyggas ytterligare genom att de nationella tillsynsmyndigheterna genomför en mer ingående kostnadsanalys i samarbete med de driftsansvariga för kärnkraftverken och, i mån av möjlighet, med anknytning till valet bland de rekommendationer man kommit fram till. Parlamentet anser att det är de driftsansvariga för kärnkraftverken och inte skattebetalarna som helt och hållet ska betala kostnaderna för dessa förbättringar, oavsett hur höga de må bli, och uppmanar kommissionen att noggrant hålla denna fråga under uppsikt, också som ett led i sin behörighet på konkurrenspolitikens område.

21.  Europaparlamentet framhåller att en övergripande politik för kärnsäkerhet och fysiskt skydd bör omfatta alla kärnanläggningar, tillsammans med bränsle- och reaktorsäkerhet, avfallshantering och avveckling, driftssäkerhet, tillräckliga personalresurser, kontinuerligt förbättrad säkerhet för arbetstagarna inom branschen och nödberedskap, även i form av nödberedskapsplaner för gränsöverskridande situationer utanför anläggningarna och även bör garantera att det finns oberoende och starka tillsynsmyndigheter.

22.  Europaparlamentet anser att kärnsäkerheten både i Europa och i angränsande tredjeländer, så länge som de befintliga kärnkraftverken fortsätter vara i drift samtidigt som nya kärnkraftverk uppförs, i första hand måste återspegla den striktaste praxis och de mest rigorösa normer för kärnsäkerhet och fysiskt skydd som finns runtom i världen. Parlamentet håller fast vid att man måste se till att detta kommer till synes under alla skeden av kärnkraftverkens livscykel, alltså också i samband med deras slutliga avveckling. Parlamentet betonar framför allt att de kostnader som uppstått under kärnkraftverkens livscykel (val av förläggningsplats, konstruktion, anläggande, ibruktagande, drift och avveckling) bör beaktas vid bedömningen av säkerhetskriterierna för kärnkraftverk och erinrar om att kostnads- och riskanalyser är mycket viktiga för den fortsatta driften av kraftverken.

23.  Europaparlamentet anser att alla yttre faromoment bör hanteras utgående från en bedömningsprocess, där minimikravet ska vara att IAEA:s riktlinjer följs och där betydelsen av andra aspekter än rent tekniska inte får underskattas.

24.  Europaparlamentet konstaterar att skillnader mellan medlemsstaterna kan leda till olika synsätt på kärnsäkerhetslagstiftningen, men att alla medlemsstater anslutit sig till IAEA:s normer för kärnsäkerhet och måste rätta sig efter föreskrifterna i unionslagstiftningen om kärnsäkerhet och tillämpa dem.

25.  Europaparlamentet erkänner att det framgått av kommissionens meddelande och Ensregs rapport om den inbördes utvärderingen att stresstesterna visat att återkommande säkerhetsgranskningar ger ett positivt bidrag, i och med att de är ett effektivt redskap för att bevara och förbättra kärnkraftverkens säkerhet och motståndskraft. Parlamentet konstaterar att till exempel Ensreg ansett att man minst vart femte eller tionde år bör ompröva vilka naturliga risker som föreligger och vilka bestämmelser dessa föranleder för kärnkraftverken och rekommenderar att de återkommande säkerhetsgranskningarna baseras på gemensamma säkerhetsnormer och att motsvarande föreskrifter tas med vid översynen av lagstiftningsramen om kärnkraftsäkerhet.

26.  Europaparlamentet välkomnar den förestående översynen av kärnsäkerhetsdirektivet, vilken bör vara ambitiöst upplagd och göra det möjligt att avsevärt förbättra såväl förfarandena och ramarna för säkerheten, framför allt genom att det fastställs och genomförs bindande kärnsäkerhetsnormer som återspeglar modernaste praxis inom EU vad teknik, lagstiftning och drift beträffar, som kärntillsynsmyndigheternas roll och resurser och framför allt göra de sistnämnda mer oberoende, öppna och transparenta och samtidigt skärpa övervakningen och de inbördes bedömningarna. Parlamentet understryker att man vid översynen av lagstiftningsramen om kärnsäkerhet bör ta hänsyn till aktuellt internationellt arbete, till exempel på IAEA-nivå.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag för att garantera att de nationella kärntillsynsmyndigheterna obetingat och effektivt ska arbeta fullständigt oberoende av varje organ eller institution som främjar eller driver kärnkraft.

28.  Europaparlamentet inser att rekommendationerna måste genomföras i nära samarbete med kärnsäkerhetsmyndigheterna och att man samtidigt måste bedöma i hur hög grad den återkommande säkerhetsgranskningen bör utvidgas. Parlamentet upprepar att det behövs ett nära gränsöverskridande samarbete och ett utbyte av bästa praxis om dessa frågor samt att informationsutbytet måste samordnas. Parlamentet anser samtidigt att det måste skapas garantier för gränsöverskridande samarbete och övervakning och anser i anslutning till detta att man måste ta hänsyn till dem som bor inom 50 km radie från ett kärnkraftverk och att den ansvariga myndigheten i en angränsande medlemsstat där flertalet invånare påverkas också måste medverka vid allt beslutsfattande.

29.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna, med Euratoms medverkan, bör främja lämpliga informationskampanjer och medvetandehöjande kampanjer för att informera medborgarna om varför stresstester behövs och vad det är för nytta med dem.

30.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens avsikt att föreslå lagstiftnings- och icke-lagstiftningsinstrument om försäkring och skadeståndsansvar inom kärnenergiområdet och erinrar om att frågan om ansvarighet vid atomskada redan reglerats i internationella konventioner (Paris- och Wienkonventionen). Parlamentet anser dock att de driftsansvariga för kärnkraftverk och de som har tillstånd att hantera radioaktivt avfall bör åläggas att, genom försäkring och andra finansiella instrument, förfoga över alla ekonomiska resurser som behövs för att kunna täcka alla kostnader de ansvarar för om det inträffar en olycka som leder till skador för människor och miljö. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om detta senast vid utgången av 2013.

31.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att, av omsorg om demokrati, medverkan från Europaparlamentets sida, insyn och fullständig tillgång till information för allmänheten, behandla kärnkraft på samma sätt som vilken annan energikälla som helst inom fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

32.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, Europeiska rådet och medlemsstaternas parlament.

(1) EUT L 172, 2.7.2009, s. 18.
(2) EUT L 199, 2.8.2011, s. 48.


En intensivare kamp mot rasism, främlingsfientlighet och hatbrott
PDF 201kWORD 25k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2013 om en intensifiering av kampen mot rasism, främlingsfientlighet och hatbrott (2013/2543(RSP))
P7_TA(2013)0090RC-B7-0121/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av de internationella instrument om mänskliga rättigheter som förbjuder diskriminering, framför allt FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, framför allt artikel 14,

–  med beaktande av artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, enligt vilken all diskriminering på grund av bland annat ras, etniskt ursprung eller språk, religion eller tillhörighet till nationell minoritet ska vara förbjuden,

–  med beaktande av artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), där det fastslås att EU ”ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter” och att ”dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män”,

–  med beaktande av artikel 10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), där det fastslås att ”vid utformningen och genomförandet av sin politik och verksamhet ska unionen söka bekämpa all diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning”,

–  med beaktande av artikel 19 i EUF-fördraget, enligt vilken EU ges ett politiskt mandat att ”vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning”,

–  med beaktande av artikel 67 i EUF-fördraget, där det fastställs att EU ”ska verka för att säkerställa en hög säkerhetsnivå genom förebyggande och bekämpning av […] rasism och främlingsfientlighet”,

–  med beaktande av artikel 83.2 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem(1),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(2) (direktivet om likabehandling oavsett ras),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet(3) (direktivet om likabehandling i arbetslivet),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen(4) (rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet)

–  med beaktande av EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, religiös intolerans, fientlighet mot romer, homofobi, transfobi, diskriminering, fördomsgrundat våld samt extremism och sin resolution av den 22 maj 2012 om EU:s straffrättsliga strategi(5),

–  med beaktande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och dess arbete på områdena icke-diskriminering, rasism, främlingsfientlighet och tillhörande intolerans och våld som bygger på fördomar(6),

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Vid rådets (rättsliga och inrikes frågor) informella möte den 17–18 januari 2013 inledde det irländska ordförandeskapet en diskussion om EU-åtgärder för att bekämpa hatbrott, rasism, antisemitism, främlingsfientlighet och homofobi, och betonade att det krävs bättre skydd och uppgiftsinsamling, liksom ett större engagemang från ledare för att aktivt försvara de europeiska värderingarna och främja ett klimat av ömsesidig respekt för och inkluderande av personer med olika religiös eller etnisk bakgrund eller sexuell läggning.

B.  Internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering uppmärksammas varje år den 21 mars till minne av mordet på 69 personer som demonstrerade mot apartheid i Sydafrika 1960.

C.  Det är viktigt att komma ihåg de massakrer grundade på rasism och främlingsfientlighet som har ägt rum i Europas historia och att bevara minnet av dessa.

D.  Europeiska unionen är grundad på gemensamma värden som respekt för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, och understöds av ökat främjande av tolerans.

E.  Rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, religiös intolerans, fientlighet mot romer, homofobi, transfobi och tillhörande intolerans rymmer sådana uppfattningar, fördomar och attityder som rättfärdigar diskriminering, våld som bygger på fördomar och hat på vissa grunder, bland annat egenskaper och social ställning.

F.  Även om samtliga medlemsstater har infört ett förbud mot diskriminering i sina rättssystem för att främja likabehandling av alla människor, ökar diskrimineringen och hatbrotten i EU, t.ex. våld och brott som grundar sig på rasism, främlingsfientlighet, fientlighet mot romer, antisemitism eller religiös intolerans, eller på en persons sexuella läggning, könsidentitet eller på det faktum att personen tillhör en minoritetsgrupp, eller på någon annan av de grunder som anges i den icke uttömmande förteckningen i artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

G.  Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter uppger att var fjärde person som tillhör en minoritetsgrupp har utsatts för brott med rasistiska motiv och att upp till 90 procent av alla attacker eller hot mot migranter eller medlemmar av minoritetsgrupper inte anmäls till polisen. Endast fyra medlemsstater samlar in eller offentliggör uppgifter om brott mot romer och endast åtta registrerar brott som har sin grund i offrets (upplevda) sexuella läggning.

H.  Det är viktigt att EU och dess medlemsstater vidtar åtgärder för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet och förebygger dessa företeelser genom fostran, främjande av en miljö som kännetecknas av respekt och tolerans samt ser till att hatbrott anmäls av offren, utreds av polisen och straffas av rättssystemet.

I.  Den rådande ekonomiska krisen äventyrar solidaritetsprincipen, och i tider av ekonomisk kris måste medlemsstaterna vara vaksamma på och förhindra växande intolerans och utpekande av syndabockar.

J.  EU har antagit en rad instrument för att bekämpa sådana företeelser och diskriminering, bland annat rådets direktiv 2000/43/EG om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (direktivet om likabehandling oavsett ras), rådets direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling (direktivet om likabehandling i arbetslivet), rådets rambeslut 2008/913/RIF om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen (rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet), EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem.

K.  Kommissionens förslag till rådets direktiv från 2008 om likabehandling utanför arbetslivet oberoende av religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning har inte antagits i rådet trots att det diskuterats i fem år, till följd av hårdnackat motstånd från ett fåtal medlemsstater.

L.  Parlamentet har vid upprepade tillfällen uppmanat kommissionen, rådet och medlemsstaterna att öka insatserna mot våld och diskriminering som bygger på fördomar, inbegripet rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, religiös intolerans, fientlighet mot romer, homofobi och transfobi.

M.  Kommissionen varnade nyligen för rasistiska, extremistiska och populistiska politiska uttalanden som också kan inspirera vissa ”enstöringar” att begå urskillningslösa mord i takt med att hotet från den våldsamma extremismen sprids.

N.  Alla länder som är medlemmar i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), inbegripet samtliga EU-medlemsstater, har medgett att hatbrott, som definieras som brott begångna till följd av fördomar, måste bekämpas via strafflagstiftning och särskilt utformade strategier.

1.  Europaparlamentet understryker att inga former av intolerans eller diskriminering någonsin får accepteras i Europeiska unionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att intensifiera kampen mot hatbrott och diskriminerande attityder och ageranden.

3.  Europaparlamentet efterlyser en vittomfattande strategi för att bekämpa hatbrott, fördomsgrundat våld och diskriminering.

4.  Europaparlamentet upprepar hur viktigt det är att alla väl känner till sina rättigheter när det gäller skydd mot hatbrott, och uppmanar medlemsstaterna att vidta alla lämpliga åtgärder för att uppmuntra anmälningar av hatbrott och av alla brott med rasistiska och främlingsfientliga motiv samt garantera de personer som anmäler och de som utsätts för dessa brott ett fullgott skydd.

5.  Europaparlamentet upprepar sin tidigare begäran om en översyn av rådets rambeslut 2008/913/RIF, särskilt avseende uttryck och ageranden som präglas av antisemitism, religiös intolerans, fientlighet mot romer, homofobi och transfobi.

6.  Rådet och medlemsstaterna uppmanas att omedelbart godkänna direktivet om likabehandling, som utgör ett av de viktigaste EU-instrumenten för att främja och garantera verklig likabehandling i EU och för att bekämpa fördomar och diskriminering.

7.  Europaparlamentet önskar att man ska vidta åtgärder för att säkra genomförandet av nationella strategier för integrering av romer genom regelbundna översyner och kontroller och stöd som gör det möjligt för lokala, regionala och nationella myndigheter att utveckla och genomföra effektiva strategier, program och åtgärder, som överensstämmer med de mänskliga rättigheterna, för att främja romernas integration, med hjälp av tillgängliga medel, bland annat EU-medel, samtidigt som man strikt övervakar respekten för grundläggande rättigheter och genomförandet av direktiv 2004/38/EG om rätten att fritt röra sig och uppehålla sig i medlemsstaterna.

8.  Europaparlamentet önskar att dess upprepade krav på en färdplan för likabehandling på grundval av sexuell läggning och könsidentitet ska uppfyllas.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU att underteckna FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, med tanke på att alla medlemsstater redan har ratificerat den.

10.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att garantera att alla relevanta straffrättsliga EU-instrument, inbegripet rambeslutet, erbjuder ett bredare spektrum av anpassade påföljder, som även, där så är lämpligt, omfattar alternativa straff såsom samhällstjänst, samtidigt som de grundläggande rättigheterna, inbegripet yttrandefriheten, till fullo respekteras.

11.  Europaparlamentet önskar att de nationella myndigheter som ansvarar för att bekämpa diskriminering ska få en stärkt roll som gör det lättare för dem att utkräva ansvar för främjande av hatpropaganda och uppmuntrande av hatbrott.

12.  Europaparlamentet efterlyser stöd till utbildningsprogram för brottsbekämpande och rättsliga myndigheter, och för lämpliga EU-byråer, om hur man kan förebygga och reagera på diskriminerande praxis och hatbrott.

13.  Europaparlamentet efterlyser insamling av mer omfattande och tillförlitliga uppgifter om hatbrott; det vill säga som ett minimum måste man registrera antalet fall som anmäls av allmänheten och registreras av myndigheterna, ange antalet fällande domar, ange på vilka grunder brott har befunnits vara diskriminerande och vilka straff som utmätts samt göra brottsofferundersökningar om vilka typer av brott som inte anmäls och hur många brott det rör sig om, om brottsoffrens erfarenheter av sina kontakter med brottsbekämpande myndigheter, om skälen till att anmälningar inte görs samt om hur medvetna offren för hatbrott är om sina rättigheter.

14.  Europaparlamentet önskar att man ska införa mekanismer som synliggör hatbrott i EU genom att se till att fördomsgrundade brott är straffbara, och som sådana vederbörligen registreras och utreds effektivt, att förövarna åtalas och straffas och att brottsoffren erbjuds adekvat hjälp, skydd och kompensation, så att de som utsatts för hatbrott och vittnen till sådana brott uppmuntras att anmäla det som inträffat.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1) EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.
(2) EUT L 180, 19.7.2000, s. 22.
(3) EUT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(4) EUT L 328, 6.12.2008, s. 55.
(5) Antagna texter P7_TA(2012)0208.
(6) Till exempel: Making hate crime visible in the European Union: acknowledging victims’ rights, http://fra.europa.eu/sites/default/files/fra-2012_hate-crime.pdf


Skydd av folkhälsan mot endokrinstörande ämnen
PDF 239kWORD 31k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2013 om skydd av folkhälsan mot endokrinstörande ämnen (2012/2066(INI))
P7_TA(2013)0091A7-0027/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG(1) (Reachförordningen),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område(5) (vattendirektivet),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter(7),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiven 2000/60/EG och 2008/105/EG vad gäller prioriterade ämnen på vattenpolitikens område,

–  med beaktande av OECD:s begreppsram för provning och bedömning av hormonstörande ämnen,

–  med beaktande av utkastet till vägledning om standardiserade provningsriktlinjer i syfte att bedöma kemikalier med hormonstörande egenskaper (2011),

–  med beaktande av utkastet till detaljerad studie om de senaste vetenskapliga rönen om nya metoder för screening och testning in vivo och in vitro samt endpoints för utvärdering av hormonstörande ämnen,

–  med beaktande av kommissionens kommande förslag om en strategi för att skydda Europas vattenresurser,

–  med beaktande rörande kommissionens arbetsdokument om genomförandet av gemenskapens strategi för endokrinstörande ämnen – en grupp ämnen som misstänks störa hormonsystemen hos människor och djur (COM(1999)0706), (COM(2001)0262 och (SEC(2004)1372),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument om den fjärde rapporten om genomförandet av gemenskapens strategi för endokrinstörande ämnen – en grupp ämnen som misstänks störa hormonsystemen hos människor och djur (COM(1999)0706), (SEC(2011)1001),

–  med beaktande av den europeiska strategin för miljö och hälsa och EU:s handlingsplan för miljö och hälsa (2004–?2010), där det bland annat konstateras att kombinerad exponering för kemikalier måste beaktas i riskbedömningar,

–  med beaktande av kommissionens meddelande till rådet om försiktighetsprincipen (COM(2000)0001),

–  med beaktande av Europeiska miljöbyråns tekniska rapport nr 2/2012 med titeln The impacts of endocrine disrupters on wildlife, people and their environments,

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 1998 om kemikalier som orsakar endokrina störningar(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2010 om meddelandet från kommissionen: åtgärder mot cancer: ett europeiskt partnerskap(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 april 2012 om översynen av det sjätte miljöhandlingsprogrammet och fastställandet av prioriteringar för det sjunde miljöhandlingsprogrammet – en bättre miljö för ett bättre liv(10),

–  med beaktande av undersökningen Study on the scientific evaluation of 12 substances in the context of the endocrine disrupter priority list of actions,

–  med beaktande av undersökningen från DHI Water and Environment med titeln Study on enhancing the endocrine disrupter priority list with a focus on low-production-volume chemicals,

–  med beaktande av lägesöversikten State-of-the-art assessment of endocrine disrupters, Project Contract Number 070307/2009/550687/SER/D3,

–  med beaktande av undersökningen The impacts of endocrine disrupters on wildlife, people and their environments, the Weybridge+15 (1996–2011) report (ISSN 1725-2237),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU av den 22 september 2010 om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål,

–  med beaktande av den definition av hormonstörande ämnen som tagits fram av Världshälsoorganisationen och Internationella programmet för kemikaliesäkerhet (IPCS)(11),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0027/2013), och av följande skäl:

A.  De senaste tjugo åren har hormonrelaterade störningar och sjukdomar hos människor ökat. Försämrad spermiekvalitet, tidigare inträde i puberteten, ökad frekvens av missbildade könsorgan, ökad förekomst av vissa cancerformer och fler fall av ämnesomsättningsrelaterade sjukdomar är några exempel. Vissa neurologiska störningar och neurodegenerativa sjukdomar samt effekter på den neurologiska utvecklingen, immunsystemet eller epigenetiken kan vara kopplade till exponering för kemiska ämnen med hormonstörande egenskaper. Det behövs ytterligare forskning för att förbättra förståelsen av orsakerna till sådana sjukdomar.

B.  Kemiska ämnen som verkar hormonstörande kan ge östrogena eller antiöstrogena effekter som stör funktionen hos kvinnors reproduktionssystem, förändrar kvinnors hormonkoncentrationer och menstruationscykler samt deras fertilitet, främjar utvecklingen av sjukdomar i livmodern, såsom myom och endometrios, och påverkar bröstväxt och laktation. Sådana ämnen har identifierats som riskfaktorer bakom för tidig pubertet hos flickor, bröstcancer, missfall och nedsatt fertilitet eller infertilitet.

C.  Ett ökande antal vetenskapliga studier antyder att hormonstörande kemikalier, särskilt i kombination, är en faktor bakom kroniska sjukdomar, däribland hormonrelaterade cancersjukdomar, fetma, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och reproduktiva problem.

D.  Det finns nu ett betydande vetenskapligt underlag för att hormonrelaterade störningar hos vilda djur – bland annat reproduktionsstörningar, maskulinisering av snäckdjur, feminisering av fisk och minskning av flera blötdjurspopulationer i olika delar av världen – är knutna till påverkan från kemikalier med hormonstörande egenskaper.

E.  Det finns flera möjliga orsaker till en ökande frekvens av hormonrelaterade störningar hos människor. Det vetenskapliga underlaget för att detta delvis beror på påverkan från kemikalier med hormonstörande egenskaper är i dag betydande.

F.  Det finns stora svårigheter behäftade med att påvisa orsakssamband mellan exponering av enskilda kemikalier och störning av hormonbalanser med risk för hälsopåverkande effekter.

G.  När det gäller kemikalier med hormonstörande egenskaper försvåras påvisandet av orsakssamband till exempel av följande skäl:

   Tiden mellan exponeringen och de epigenetiska effekterna kan vara mycket lång, och de hormonstörande ämnena kan få skadliga effekter flera generationer in i framtiden.
   Risken att påverkas negativt är olika stor i olika utvecklingsstadier. Kritiska fönster, till exempel under fosterutvecklingen, kan vara mycket korta.
   Människor är under sin livstid utsatta för ett stort antal kemikalier i komplexa blandningar.
   Hormonstörande ämnen kan samverka sinsemellan och med kroppens eget hormonsystem.
   Hormonstörande ämnen kan verka vid extremt låga koncentrationer och kan därmed ge upphov till skadliga effekter redan vid en låg dos. I de fall dosresponssambandet är icke-linjärt ökar svårighetsgraden i prediktivitet ytterligare.
   Vår kunskap om hormonella system i människor och djur är fortfarande begränsad.

H.  EU:s lagstiftning innehåller rättsliga bestämmelser om hormonstörande ämnen, men saknar kriterier för att avgöra om ett ämne ska anses ha hormonstörande egenskaper. Detta undergräver en korrekt tillämpning av de rättsliga bestämmelserna. En tidsplan bör fastställas för att säkerställa ett snabbt införande av framtida kriterier.

I.  På EU-nivå finns inga samordnade eller kombinerade övervakningsprogram särskilt riktade mot hormonstörande ämnen.

J.  Det finns lite, om ens någon, samordning av hur data insamlas, bearbetas, bedöms och rapporteras i de olika övervakningsprogrammen.

K.  I dagsläget är det inte juridiskt möjligt att beakta kombinationseffekter mellan hormonstörande ämnen som sprids från produkter och varor som regleras av olika lagstiftningar.

L.  De standarddatakrav som återfinns i EU:s kemikalielagstiftningar är otillräckliga för att fastställa hormonstörande egenskaper på ett adekvat sätt.

M.  Ett antal EU-lagar syftar till att skydda medborgarna från exponering för skadliga kemikalier. Den nuvarande EU-lagstiftningen bedömer emellertid varje exponering individuellt och medger ingen heltäckande och samlad bedömning av kumulativa effekter där hänsyn tas till olika exponeringsvägar eller olika produkttyper.

1.  Europaparlamentet anser utifrån en samlad bedömning av kunskapsläget att försiktighetsprincipen, i enlighet med artikel 192.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF), kräver att kommissionen och lagstiftarna vidtar adekvata åtgärder för att reducera människors kort- och långsiktiga exponering för hormonstörande ämnen där detta är nödvändigt, och samtidigt gör betydligt större forskningsinsatser för att förbättra det vetenskapliga kunskapsläget om hormonstörande ämnens inverkan på människors hälsa.

2.  Europaparlamentet påpekar att försiktighetsprincipen tillämpas i en värld av vetenskaplig osäkerhet, där en risk bara kan beskrivas med fragmentarisk kunskap som hela tiden förändras och ifrågasätts, men där det är nödvändigt att agera för att undvika eller minska potentiellt allvarliga eller oåterkalleliga konsekvenser för människors hälsa och/eller miljön.

3.  Europaparlamentet anser att åtgärder för att skydda människors hälsa måste genomföras när det rimligen kan antas att hormonstörande ämnen har negativa effekter. Med tanke på hormonstörande ämnens potential att medföra skadliga eller oåterkalleliga effekter framhåller parlamentet dessutom att avsaknad av exakt kunskap, exempelvis definitiva belägg för kausala samband, inte får förhindra att hälsoskyddsåtgärder vidtas i enlighet med försiktighetsprincipen, med samtidig hänsyn till proportionalitetsprincipen.

4.  Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att kvinnor skyddas från de potentiella riskerna med hormonstörande ämnen för sin reproduktiva hälsas skull. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att prioritera forskningsmedel för studier om vilken effekt hormonstörande ämnen har på kvinnors hälsa och att främja långsiktiga studier som följer kvinnors hälsa över långa perioder i deras liv för att på så sätt kunna göra en evidensbaserad utvärdering av effekterna av exponering för hormonstörande ämnen på lång sikt och över flera generationer.

5.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att snarast lägga fram förslag på övergripande kriterier, utifrån definitionen av hormonstörande ämnen från Världshälsoorganisationens internationella program för kemikaliesäkerhet (WHO/IPCS), och tillhörande test- och informationskrav för kommersiella kemikalier, samt att i EU-lagstiftningen klargöra vad som är att betrakta som ett ämne med hormonstörande egenskaper. Införande av ”hormonstörande” som en regulatorisk klass bör övervägas, med olika kategorier baserade på styrkan i beläggen.

6.  Europaparlamentet understryker att det är av väsentlig betydelse att kriterierna för att definiera hormonstörande egenskaper baseras på en samlad farobedömning grundad på de senaste vetenskapliga rönen och med beaktande av potentiella kombinationseffekter samt effekter på lång sikt och effekter inom kritiska fönster under utvecklingen. Farobedömningen bör sedan användas i de riskbedömnings- och riskhanteringsförfaranden som föreskrivs i olika tillämpliga lagstiftningar.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder på kemikaliepolitikens område och att intensifiera sådan forskning som bidrar både till bedömningen av enskilda kemikaliers hormonstörande potential och till möjligheten att bedöma identifierade ämneskombinationers kumulativa effekt på hormonsystemet.

8.  Europaparlamentet menar att kriterierna för hormonstörande ämnen måste grunda sig på kriterier för att definiera skadlig effekt och hormonrelaterad verkningsmekanism, och att definitionen från WTO/IPCS utgör en lämplig grund för detta ändamål. Både skadlig effekt och hormonrelaterad verkningsmekanism måste bli föremål för en granskning och parallell sammanvägning i en samlad bedömning. Observerade effekter måste antas vara skadliga om det finns vetenskapliga data som pekar på detta. Parlamentet betonar att eventuella kombinationseffekter, såsom blandningar eller cocktaileffekter, ska beaktas.

9.  Europaparlamentet betonar att kriterierna som avgör vad som är ett hormonstörande ämne måste vara vetenskapligt baserade och horisontella. Parlamentet anser att en sammanvägd bedömning bör användas och att inget enskilt kriterium bör betraktas som avgränsande eller avgörande för identifieringen av ett hormonstörande ämne. Socioekonomiska överväganden ska därefter göras i enlighet med respektive lagstiftning.

10.  Europaparlamentet anser att alla granskade vetenskapliga data och uppgifter, inklusive en genomgång av den vetenskapliga litteraturen och studier som inte bygger på god laboratoriesed, ska tas i beaktande utifrån sina förtjänster och brister i bedömningen om huruvida ett ämne har hormonstörande egenskaper eller inte. Parlamentet påpekar att det också är viktigt att moderna metoder och ny forskning beaktas.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa lämpliga testkrav för att identifiera ämnen med hormonstörande egenskaper i all relevant EU-lagstiftning. De senast validerade och internationellt erkända testmetoderna måste implementeras, exempelvis de som tagits fram av OECD, EU:s referenslaboratorium för alternativ till djurförsök (EURL ECVAM) och Amerikanska miljöskyddsbyråns (EPA) kontrollprogram för hormonstörande ämnen (Endocrine Disruptor Screening Program). OECD:s testmetodprogram omfattar köns- och sköldkörtelhormonerna samt steroidogenesen. Däremot saknas metoder för många övriga delar av hormonsystemet, t ex insulin och tillväxthormon. Parlamentet anser att testmetoder och vägledningsdokument bör utvecklas för att bättre ta hänsyn till hormonstörande ämnen, eventuella lågdoseffekter, kombinationseffekter och icke-linjära dosresponssamband, i synnerhet med avseende på kritiska exponeringsfönster under utvecklingen.

12.  Europaparlamentet anser att utveckling av testmetoder utan djurförsök bör främjas så att man kan få fram säkerhetsdata av relevans för människor och ersätta sådana djurförsök som för närvarande används.

13.  Europaparlamentet menar att användningen av försöksmetoder utan djurförsök och andra riskbedömningsstrategier bör främjas och att djurförsök bör minimeras och försök på ryggradsdjur bör genomföras bara som en sista utväg. Parlamentet erinrar om att försök på ryggradsdjur måste ersättas, begränsas eller förfinas i enlighet med direktiv 2010/63/EU. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att fastställa bestämmelser som förhindrar att samma tester utförs flera gånger och som förbjuder upprepning av tester och studier på ryggradsdjur.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram register över störningar på den reproduktiva hälsans område för att åtgärda den nuvarande bristen på uppgifter på EU-nivå.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram tillförlitliga uppgifter om de socioekonomiska effekterna av hormonrelaterade störningar och sjukdomar.

16.  Europaparlamentet anser att ämnen med samma verkningsmekanismer och egenskaper ska kunna behandlas gruppvis av beslutande institutioner när tillräckliga data finns tillgängliga. Om det saknas tillräckliga data kan det vara lämpligt att gruppera ämnen utifrån strukturlikhet, exempelvis för att fastställa prioriteringar för ytterligare tester, detta för att så snart och effektivt som möjligt kunna skydda befolkningen mot effekterna av exponering för hormonstörande ämnen samt för att begränsa antalet djurförsök. Parlamentet anser att gruppering av kemikalier med strukturlikhet bör ske om tillverkaren eller importören inte på ett nöjaktigt sätt kan visa för berörda beslutande institutioner att kemikalien är säker. I sådana fall bör dessa institutioner kunna använda information från kemikalier med liknande struktur för att komplettera tillgängliga data om en viss kemikalie som de har under behandling, så att de kan komma fram till vilka åtgärder som bör vidtas härnäst.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sin EU-strategi för hormonstörande ämnen så att den uppnår ett effektivt skydd för människors hälsa genom att större vikt läggs vid försiktighetsprincipen, under iakttagande av proportionalitetsprincipen, i syfte att verka för att minska människors exponering för hormonstörande ämnen där detta är nödvändigt.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta större hänsyn till att konsumenterna behöver tillförlitlig information – presenterad i lämplig form och på ett språk som de förstår – om farorna med hormonstörande ämnen och deras effekter och om hur de kan skydda sig.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en konkret tidtabell för införandet av framtida kriterier och modifierade testkrav för hormonstörande ämnen i tillämplig lagstiftning, bland annat avseende omprövning av godkännanden av verksamma ämnen som används i pesticider och biocider, samt en färdplan med specifika åtgärder och mål för att minska exponeringen för hormonstörande ämnen.

20.  Europaparlamentet påpekar att den databas över hormonellt aktiva ämnen som tagits fram i den nuvarande strategin behöver underhållas kontinuerligt.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med den pågående översynen av gemenskapens strategi för hormonstörande ämnen från 1999 genomföra en systematisk granskning av all relevant befintlig lagstiftning och att vid behov senast den 1 juni 2015 ändra befintlig lagstiftning eller lägga fram nya lagstiftningsförslag, bland annat med faro- och riskbedömningar, så att man på lämpligt sätt kan minska människors exponering för hormonstörande ämnen, särskilt bland sårbara grupper som gravida, spädbarn, barn och tonåringar.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i den kommande översynen av EU-strategin för hormonstörande ämnen fastställa en exakt tidsplan med delmål för

   införandet av framtida kriterier för identifiering av potentiellt hormonstörande kemikalier,
   översynen av relevant lagstiftning enligt punkt 22,
   offentliggörandet av en regelbundet uppdaterad förteckning över prioriterade hormonstörande ämnen; en första version bör offentliggöras senast den 20 december 2014,
   vidtagandet av alla nödvändiga åtgärder för att minska allmänhetens och miljöns exponering för hormonstörande ämnen i EU.

23.  Europaparlamentet anser att hormonstörande ämnen ska betraktas som särskilt farliga ämnen i enlighet med Reachförordningen eller på motsvarande sätt i enlighet med annan lagstiftning.

24.  Europaparlamentet understryker att vetenskapen i dagsläget inte erbjuder tillräckligt underlag för att fastställa ett gränsvärde under vilket det inte uppstår några negativa effekter. Hormonstörande ämnen bör därför betraktas som s.k. tröskellösa ämnen, och all exponering kan därmed innebära risk, utom om tillverkaren kan förete vetenskapliga belägg för att det går att fastställa ett tröskelvärde, med beaktande av ökad känslighet i kritiska fönster av utvecklingen samt effekterna av blandningar.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja riktade forskningsinsatser som berör ämnen som kan påverka hormonsystemet och att lägga tonvikten vid de negativa effekterna vid låga doser eller vid kombinationsexponering, inklusive utvecklingen av nya test- och analysmetoder, samt att stödja ett paradigmskifte som grundar sig på de biologiska förlopp (pathways of toxicity/adverse outcome pathways) som är inblandade i toxiska reaktioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera frågorna om hormonstörande ämnen och kombinationseffekter bland prioriteringarna i ramprogrammet för forskning och utveckling.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta in vitro- och in silico-metoder för att minimera antalet djurförsök vid kontroll av hormonstörande ämnen.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kräva att alla produkter som importeras från tredjeländer är förenliga med all nuvarande och framtida EU-lagstiftning om hormonstörande ämnen.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera medverkan från alla berörda parter/intressenter i arbetet med att ta fram de lagförändringar som krävs för att bättre skydda människors hälsa mot kemikalier med hormonstörande egenskaper samt i utformningen av informationskampanjer.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att upprätta forskningscentra för hormonstörande ämnen som bör forska om, och samordna kunskaperna om, hormonstörande ämnen på EU-nivå.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att all relevant befintlig och kommande lagstiftning tillämpar kriterierna för identifiering av kända, troliga och potentiella hormonstörande ämnen horisontellt i syfte att uppnå en hög skyddsnivå.

31.  Europaparlamentet betonar att ämnet för denna resolution visserligen är begränsat till skydd av människors hälsa mot hormonstörande ämnen, men att det är lika viktigt att vidta kraftfulla åtgärder för att skydda vilda djur och växter samt miljön mot hormonstörande ämnen.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja och finansiera allmänna informationskampanjer om hälsoriskerna med hormonstörande ämnen, så att konsumenterna med alla fakta till hands kan anpassa sina beteenden och livsstilar. Dessa informationskampanjer bör särskilt riktas mot de sårbaraste grupperna (gravida och barn) så att försiktighetsåtgärder kan vidtas i tid.

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra utbildningsprogrammen för hälso- och sjukvårdspersonal på detta område.

34.  Europaparlamentet ser positivt på att hormonstörande kemikalier har tagits upp som en framväxande politisk fråga som behandlas inom ramen för strategin för internationell kemikaliehantering (SAICM). Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att stödja SAICM:s verksamhet och att driva en aktiv politik för att minska allmänhetens och miljöns exponering för hormonstörande ämnen i alla relevanta internationella forum, bland annat WHO och FN:s miljöprogram (UNEP).

35.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 396, 30.12.2006, s. 1.
(2) EUT L 353, 31.12.2008, s. 1.
(3) EUT L 309, 24.11.2009, s. 1.
(4) EUT L 167, 27.6.2012, s. 1.
(5) EUT L 327, 22.12.2000, s. 1.
(6) EUT L 309, 24.11.2009, s. 71.
(7) EUT L 342, 22.12.2009, s. 59.
(8) EGT C 341, 9.11.1998, s. 37.
(9) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 95.
(10) Antagna texter, P7_TA(2012)0147.
(11) Definition från Världshälsoorganisationens och IPCS:s rapport från 2002Ett hormonstörande ämne är ett exogent ämne eller en exogen blandning som orsakar förändringar i det endokrina systemets funktion(er) och därmed ger upphov till skador i en intakt organism, i dess avkomma eller i (under)populationer. Ett potentiellt hormonstörande ämne är ett exogent ämne eller en exogen blandning vars egenskaper kan förväntas orsaka endokrina störningar i en intakt organism, i dess avkomma eller i (under)populationer. (http://www.who.int/ipcs/publications/en/ch1.pdf)


Integrationen av invandrare, effekterna för arbetsmarknaden och den externa dimensionen av samordningen av social trygghet
PDF 267kWORD 44k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2013 om integrationen av invandrare, effekterna för arbetsmarknaden och den externa dimensionen av EU:s samordning av social trygghet (2012/2131(INI))
P7_TA(2013)0092A7-0040/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 15, 18, 20, 21 och 34,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 mars 2012 Den externa dimensionen av EU:s samordning av social trygghet (COM(2012)0153),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 november 2011 En övergripande strategi för migration och rörlighet (COM(2011)0743),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 juli 2011 Europeisk agenda för integration av tredjelandsmedborgare (COM(2011)0455),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 april 2012 Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning (COM(2012)0173),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 22 februari 2012 över kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om en europeisk agenda för integration av tredjelandsmedborgare (SOC/427),

–  med beaktande av yttrandet från regionkommittén av den 16 februari 2012 Den nya europeiska agendan för integration,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande på eget initiativ av den 18 september 2012 om invandrade företagares bidrag till ekonomin i EU(1),

–  med beaktande av Eurofounds undersökning från 2011 Promoting ethnic entrepreneurship in European cities,

–  med beaktande av den gemensamma sysselsättningsrapporten av den 20 februari 2012,

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 5 december 2011 om uppnådda resultat och om de kvalitativa och kvantitativa aspekterna på genomförandet av Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare under perioden 2007–2009 (COM(2011)0847),

–  med beaktande av den sammanfattande rapporten Sixth meeting of the European Integration Forum: The involvement of countries of origin in the integration process, (Bryssel, den 9–10 november 2011),

–  med beaktande av studien The integration of migrants and its effects on the labour market, (Europaparlamentet, 2011),

–  med beaktande av Europeiska migrationsnätverkets studie Satisfying Labour Demand through Migration, (Europaparlamentet, 2011),

–  med beaktande av studien Gallup World Poll: The Many Faces of Global Migration, (IOM och Gallup, 2011),

–  med beaktande av Eurofounds publikationer Quality of Life in Ethnically Diverse Neighbourhoods” (2011), Working Conditions of Nationals with a Foreign Background (2011) och Employment and Working Conditions of Migrant Workers (2007),

–  med beaktande av den forskning som genomförts inom ramen för CLIP-nätverket (European Network of Cities for Local Integration Policies for Migrants), som inrättats av Europarådets kongress för lokala och regionala myndigheter, staden Stuttgart och Eurofound,

–  med beaktande av slutsatserna av den 4 maj 2010 från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om integrationen som en drivande kraft för utveckling och social sammanhållning,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 17 mars 2010 Integrering av invandrade arbetstagare (SOC/364),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 17 februari 2010 Integration och den sociala agendan (SOC/362),

–  med beaktande av Stockholmsprogrammet – Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd, som antogs vid Europeiska rådets möte den 10-11 december 2009,

–  med beaktande av rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening(2),

–  med beaktande av rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/98/EU av den 13 december 2011 om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt(5),

–  med beaktande av rådets direktiv 2009/50/EG av den 25 maj 2009 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning (blåkortsdirektivet)(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2009 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2004–2008)(8),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 maj 2007 om cirkulär migration och partnerskap för rörlighet mellan Europeiska unionen och tredjeländer (COM(2007)0248),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2006 om strategier och metoder för integration av invandrare inom Europeiska unionen(9),

–  med beaktande av rådets direktiv 2005/71/EG av den 12 oktober 2005 om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte(10),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 september 2005 En gemensam agenda för integration – En ram för integration av tredjelandsmedborgare inom Europeiska unionen (COM(2005)0389),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 maj 2005 Haagprogrammet: Tio prioriteringar för de kommande fem åren – Partnerskapet för förnyelse i EU när det gäller frihet, säkerhet och rättvisa (COM(2005)0184),

–  med beaktande av slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar av den 19 november 2004 om gemensamma grundprinciper för en integrationspolitik för invandrare inom Europeiska unionen,

–  med beaktande av Tammerforsprogrammet, som antogs den 15–16 oktober 1999,

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet(11),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(12),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen(13),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1231/2010 av den 24 november 2010 om utvidgning av förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009 till att gälla de tredjelandsmedborgare som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa förordningar(14),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 30 mars 2012 om samordningen av de sociala trygghetssystemen (COM(2012)0156, COM(2012)0157, COM(2012)0158 och COM(2012)0152),

–  – med beaktande av EU-domstolens domar i målen C-214/94, C-112/75, C-110/73, C-247/96, C-300/84, C-237/83, C-60/93 och C-485/07,

–  med beaktande av artiklarna 48, 78, 79 och 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för utrikesfrågor, och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0040/2013), och av följande skäl:

A.  Från och med 2012 kommer antalet personer i yrkesverksam ålder i EU att börja minska, och utan invandring kommer antalet att minska med 14 miljoner personer de kommande tio åren. Dessa statistiska uppgifter varierar kraftigt mellan medlemsstaterna.

B.  2011 bodde 48,9 miljoner utlandsfödda personer i EU:s 27 medlemsstater (9,7 procent av hela EU:s befolkning). Av dem kom 16,5 miljoner från en annan medlemsstat (3,3 procent) och 32,4 miljoner från ett tredjeland (6,4 procent).

C.  Trots en arbetslöshet i EU på ca 10 procent (23,8 miljoner arbetslösa) ser vi redan tecken på att det råder brist på arbetskraft. Denna brist kommer att bli alltmer påtaglig och akut de närmaste åren: 2015 kommer exempelvis mellan 380 000 och 700 000 it-tjänster att vara vakanta. Åtgärder för att råda bot på bristen på kvalificerad arbetskraft måste omfatta bättre strategier för utbildning, kompetensutveckling och karriärmöjligheter från medlemsstaternas och näringslivets sida, fastställande av nya målgrupper och bättre och lika tillgång till högskolor och universitet för EU:s medborgare.

D.  Eurobarometerundersökningar visar att 70 procent av EU:s medborgare anser att invandrare är nödvändiga för den europeiska ekonomin. Antalet utlandsfödda medborgare från länder utanför EU-27 beräknas till 32 miljoner, vilket motsvarar 6,5 procent av den totala befolkningen.

E.  Sysselsättningsgraden för tredjelandsmedborgare i åldern 20–64 år är i genomsnitt tio procentandelar lägre än genomsnittet för EU-medborgarna. Många invandrare har dessutom arbeten som de är överkvalificerade för, eller arbetar under otrygga anställningsförhållanden. Denna företeelse skulle kunna motverkas genom att allmänt tillämpliga lönetariffer tillämpas i högre grad, om sådana finns. Behovet av kvalificerad arbetskraft ökar, och kommer att öka snabbare än behovet av mindre kvalificerad arbetskraft, men den genomsnittliga utbildningsnivån hos tredjelandsmedborgare är lägre än för EU-medborgare, och ungdomar med invandrarbakgrund löper större risk att lämna skola och yrkesutbildning utan slutbetyg.

F.  Även om EU kan förvänta sig en stadig tillströmning av invandrare konkurrerar EU emellertid med resten av världen om de skarpaste hjärnorna för att locka till sig och behålla begåvningar. Demografiska förändringar och en ökande global konkurrens innebär att EU måste ta itu med de problem som kan avskräcka från den typen av invandring samt även främja social innovation.

G.  Öppna och toleranta samhällen med mångfald kan lättare locka till sig kvalificerade arbetstagare som har det mänskliga och kreativa kapital som krävs för att driva en kunskapsekonomi. Europas attraktionskraft är därför också beroende av att det finns en aktiv strategi för sysselsättning, lika möjligheter till sysselsättning, utsikter till en lyckad integration, likabehandling och icke-diskriminering på arbetsmarknaden och inom utbildningen, samt lika tillgång till utbildning för och en framgångsrik utbildning av elever med invandrarbakgrund inom ramen för en välkomnande kultur, liksom av att administrativa hinder tas bort.

H.  Könsstereotyper är djupare rotade bland invandrargrupper och invandrarkvinnor är oftare utsatta för olika typer av våld mot kvinnor, särskilt i form av tvångsäktenskap, kvinnlig könsstympning, så kallade hedersbrott, misshandel i nära relationer, sexuella trakasserier på arbetsplatsen och till och med kvinnohandel och sexuell exploatering.

I.  Enligt Gallup World Poll 2011 är antalet potentiella invandrare världen över som skulle föredra att arbeta utomlands under en begränsad period dubbelt fler än dem som vill emigrera permanent till ett annat land.

J.  Sysselsättning är nyckeln till en lyckad integration, och enligt EU:s integrationsprinciper är kvalitativ, varaktig och betald sysselsättning som anställd eller egenföretagare en väsentlig del av integrationsprocessen och ”avgörande för invandrarnas delaktighet, för invandrarnas bidrag till värdsamhället och för att synliggöra dessa bidrag”.

K.  Uppskattningsvis vistas och arbetar 1,9–3,8 miljoner invandrare i en irreguljär situation i EU.

L.  Sedan 2000 har omkring en fjärdedel av alla nya arbetstillfällen skapats tack vare invandrare. Invandrare tar sig allt oftare in på arbetsmarknaden genom att starta egna företag, men hamnar därmed också oftare i ekonomiska svårigheter. Invandrade företagare och etniska företag har en betydelsefull roll i skapandet av nya arbetstillfällen och kan ta en ledande roll inom lokalsamhället och bygga broar till globala marknader och på så sätt bidra till en mer framgångsrik integration. Medlemsstaterna behöver därför ge mer information till och höja medvetenheten hos dessa grupper, t.ex. genom att skapa en samlingswebbplats för blivande entreprenörer, med information om möjligheter och utmaningar, om europeiska och nationella stöd samt om organisationer och organ som kan hjälpa egenföretagare.

M.  Elever med invandrarbakgrund missgynnas fortfarande i utbildningssystemet och lämnar oftare skolan utan slutbetyg.

N.  Till följd av byråkratiska hinder, bristande erkännande av kvalifikationer och avsaknad av möjlighet att skaffa behörighet i efterhand är den bristande matchningen mellan kompetens och arbetsmarknadens behov och den därav följande ”kunskapsförlusten” högre hos invandrare än hos den inhemska befolkningen.

O.  Ekonomisk globalisering går hand i hand med social globalisering, och detta påverkar framför allt den externa samordningen av systemen för social trygghet för både unions- och tredjelandsmedborgare.

P.  Sysselsättningspolitiken och grannskapspolitiken går hand i hand när det gäller att täcka behovet av arbetskraft på den europeiska arbetsmarknaden bättre.

Q.  Enskilda medlemsstater kan inte ingå bilaterala, ömsesidiga avtal om social trygghet med alla tredjeländer, och en sådan strategi skulle resultera i ett fragmenterat system där EU-medborgare skulle behandlas olika. Därför krävs åtgärder på EU-nivå.

R.  Ansvaret på EU-nivå för tredjelandsmedborgares integration på arbetsmarknaden och den allmänna integrationen är uppdelat på flera av kommissionens generaldirektorat samt Europeiska utrikestjänsten.

S.  Det kan finnas ett liknande fragmenterat tillvägagångssätt på nationell nivå mellan olika departement och förvaltningsnivåer och olika organ, samtidigt som lokala och regionala myndigheter är oerhört viktiga för genomförandet av integrationsstrategier på lokal nivå.

T.  Invandrarkvinnor berörs oftare av arbetslöshet, lågavlönat arbete och ”skills mismatch” (bristande matchning mellan kompetens och arbetsmarknadens behov).

U.  Invandrarkvinnor arbetar oftare inom områden som inte erkänns av vissa medlemsstaters socialförsäkringssystem, till exempel den informella vårdsektorn, och därför inte omfattas av pensionssystemen och riskerar att drabbas av fattigdom när de blir äldre.

V.  En stor andel av studenterna från tredjeländer i EU stannar inte kvar och arbetar i EU efter avslutade studier.

W.  Personer med invandrarbakgrund har ofta sämre skolresultat, drabbas av social utestängning, däribland problem i fråga om deltagande på arbetsmarknaden, rasism och främlingsfientlighet och diskriminering, och alla dessa faktorer hindrar deras integration på arbetsmarknaden.

1.  Europaparlamentet framhåller att integration på arbetsmarknaden och i samhället kräver engagemang från båda sidor, från invandrarnas sida särskilt när det gäller språkinlärning och kunskaper om och respekt för värdlandets rättsliga, politiska system och sociala system, seder och bruk och samhällsliv, och från samhällets sida när det gäller att skapa ett inkluderande samhälle och ge tillgång till arbetsmarknad, institutioner, utbildning, social trygghet, hälso- och sjukvård, varor och tjänster, bostäder samt deltagande i den demokratiska processen. Parlamentet understryker i anknytning till detta att utbildningsinstanser, religiösa, sociala och lokala samhällsorganisationer och invandrarorganisationer, idrotts- och kulturföreningar, försvarsmakten, arbetsmarknadens parter, framför allt fackföreningar, företag och rekryteringsföretag här har ett särskilt socialt ansvar, och påminner också om att alla aktörer har olika styrkor i integrationsprocessen.

2.  Europaparlamentet anser att det ömsesidiga engagemanget för integration kan få ett så brett stöd som möjligt inom samhället endast om integrationen uppfattas som en övergripande fråga och medlemsstaterna för en aktiv och öppen diskussion med allmänheten och erbjuder trovärdiga lösningar för att ta itu med de nuvarande utmaningarna på integrationsområdet.

3.  Europaparlamentet påpekar att integration är en kontinuerlig dubbelriktad process som kräver att både medborgare i tredjeländer och värdlandet görs delaktiga. Parlamentet välkomnar de många exemplen på beprövade metoder i hela EU när det gäller integration av invandrare, asylsökande och personer som beviljats internationellt skydd, ofta via projekt som genomförs av lokala myndigheter, vilka spelar en central roll för uppnåendet av integrationsmålen.

4.  Europaparlamentet konstaterar att den effektivaste integrationen börjar på lokal nivå och att det därför krävs EU-stöd för inrättande av ett integrationsnätverk bestående av lokala och regionala myndigheter som i enlighet med nedifrån-och-upp-principen ska se till att alla samhällsaktörer på lokal nivå blir delaktiga i främjandet av integrationen, och följer goda exempel såsom projekten Clip(15), Erlaim(16), Routes, City2City och Eurocities. Parlamentet betonar att framför allt städer och storstäder har en viktig uppgift i detta sammanhang och föreslår att de ska få ett särskilt stöd.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att beslutsamt bekämpa diskriminering av tredjelandsmedborgare och andra EU-medborgare, särskilt formell och informell diskriminering i samband med arbetssökande och på arbetsplatsen. Parlamentet anser att beslutsamma åtgärder måste vidtas för att bekämpa diskriminering och rasism som en följd av den ekonomiska och finansiella krisen och den stigande arbetslöshet som krisen har gett upphov till. Parlamentet betonar att arbetsgivare enligt lag är skyldiga att behandla alla anställda lika och inte får diskriminera mellan dem på grund av religion, kön, etniskt ursprung eller nationalitet, och därmed främja grundläggande rättigheter. Icke-diskriminering och lika möjligheter är centrala delar av integrationsprocessen. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att se till att lönenivåer och rättigheter enligt kollektivavtal respekteras av värdländerna, också i fråga om invandrade arbetstagare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att effektivt övervaka efterlevnaden för att förhindra lönedumpning och social dumpning, att anta gemensamma riktlinjer för att bekämpa arbetsrelaterad diskriminering och åtgärder för att minska de negativa effekter som lagstiftningssystemen kan få för invandrare samt stödja en aktiveringspolitik som leder till snabbare tillväxt och minskar ojämlikhet och inkomstskillnader.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bättre integrera sysselsättningsaspekten i migrationspolitiken för att få bukt med bristen på arbetskraft och öka den inhemska produktionen.

7.  Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att genom föranslutningsstödet och skärpt kontroll av kandidatländernas framsteg öka dessa länders insatser för att förbättra romernas sociala och ekonomiska integration, med större betoning på romska kvinnors och flickors situation.

8.  Europaparlamentet anser att medlemsstaternas integrationspolitik och integrationsåtgärder måste bli mer mångfasetterade, skräddarsydda och få högre kvalitet. Framför allt är det nödvändigt att skilja mellan behoven hos olika målgrupper, exempelvis hög- och lågkvalificerade personer, EU-medborgare och tredjelandsmedborgare, invandrare med eller utan arbetserbjudande och invandrare med eller utan språkkunskaper eller familjeband i värdlandet, och på så sätt tillgodose behoven hos alla invandrargrupper. Parlamentet påminner om att deltagandet är beroende av om sådana åtgärder är tillgängliga och prismässigt överkomliga samt av rätten för den närmaste familjen att få följa med och rätten för långvariga partner att få arbeta.

9.  Europaparlamentet påminner om att omkring hälften av EU:s invandrare är kvinnor och att kvinnors självständiga status som invandrare samt makars rätt till att delta i arbetsmarknaden är centrala inslag i en effektiv integration.

10.  Europaparlamentet vill att en enhetlig strategi för jämställdhet antas på lokal, nationell och europeisk nivå. Principen om ett integrationsperspektiv ska införas, så att integrationsfrågor beaktas i alla politiska, lagstiftningsmässiga och finansiella åtgärder och parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ge de nationella kontaktpunkterna för integration i uppdrag att rapportera om framstegen på detta område. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att inrätta en arbetsgrupp med företrädare för olika avdelningar som ska ägna sig åt frågor som rör integration, (arbetskrafts)invandring, och integration på arbetsmarknaden och där samtliga berörda generaldirektorat, Europeiska utrikestjänsten och berörda intressenter ska ingå.

11.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av det europeiska integrationsforumet, som erbjuder en plattform för det civila samhället att diskutera utmaningar och prioriteringar för frågor som rör integration av invandrare. Parlamentet skulle välkomna starkare förbindelser mellan forumet och det pågående politiska arbetet och lagstiftningsarbetet på EU-nivå.

12.  Europaparlamentet anser att en lyckad integration även omfattar deltagande i politiska beslutsprocesser, och framför allt att invandrares deltagande i samhällslivet bör understödjas. Därför förespråkar parlamentet att personer med invandrarbakgrund ges större möjligheter att delta i samhällslivet och i det politiska medbeslutandet, och att de uppmuntras att utnyttja sådana möjligheter.

13.  Europaparlamentet påminner om rösträttens, särskilt på lokal nivå, betydelse för invandrare, eftersom den utgör ett viktigt verktyg för integration och aktivt medborgarskap. Parlamentet är oroat över att minoriteter är politiskt underrepresenterade på alla styrnivåer, även på nationell nivå och i Europaparlamentet.

14.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att erkänna att en stark kulturell identitet inte behöver försvaga den nationella identiteten och att den nationella identiteten måste vara tillräckligt öppen och flexibel för att kunna införliva och omfatta de särdrag hos invånarnas olika kulturella ursprung och bakgrunder, som ingår i en pluralistisk stat.

15.  Europaparlamentet framhåller att ursprungsländerna också har ett ansvar för att underlätta integrationen på arbetsmarknaden genom att erbjuda språk- och förberedelsekurser till överkomliga priser, tillhandahålla information, övervaka rekryteringsföretag för att se till att dessa sköter sig korrekt och upprätthålla kontakt med utvandrade personer och/eller relevanta avdelningar vid sina ambassader i värdlandet. Parlamentet uppmanar ursprungsländerna att utveckla program för detta.

16.  Europaparlamentet kräver att värdländernas språk- och integrationsprogram – oberoende av invandrarens kulturella bakgrund, kvalifikationer och yrkesområde – ska ta upp den europeiska demokratins historia, kultur, värderingar och principer samt rättsstatsprincipen och det europeiska ihågkommandet, och att de ska framhäva de rättigheter och andra principer som ingår i stadgan för grundläggande rättigheter samt bekämpa djupt rotade könsstereotyper.

17.  Europaparlamentet vill uppmärksamma den allt viktigare roll som invandrarkvinnor spelar i integrationen, inte bara på grund av deras stora potential ur arbetsmarknadssynpunkt och betydelsefulla roll i uppfostran av barn och för att förmedla av normer och värderingar, utan också för att våld och diskriminering oftast drabbar invandrarkvinnor. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i betydligt högre grad befästa kvinnors rättsliga och sociala ställning för att förebygga diskriminering inom alla politikområden och tillvarata kvinnors potential, särskilt när det gäller deras bidrag till den ekonomiska och sociala utvecklingen.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma utbildnings- och kommunikationsprogram för att informera invandrarkvinnor om deras rättigheter och skyldigheter samt att inrätta flerspråkiga rådgivningstjänster för kvinnor.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta nära med nätverk och icke-statliga organisationer som arbetar med frågor som rör invandrarkvinnor för att utforma en jämställdhetsmedveten politik och integrera ett jämställdhetsperspektiv i syfte att skydda invandrarkvinnors mänskliga rättigheter, säkerställa lika möjligheter i fråga om sysselsättning och tillgång till arbetsmarknaden och samtidigt garantera lika rättigheter samt bekämpa och förebygga alla former av våld, utnyttjande av arbetskraft och sexuell exploatering, kvinnlig könsstympning, diskriminerande sedvänjor, bortförande, slaveri, tvångsäktenskap och handel med kvinnor.

20.  Europaparlamentet betonar att bristen på kvalificerad arbetskraft samtidigt bör motverkas genom riktad utbildning, yrkesutbildning och livslångt lärande i medlemsstaterna, även inom företagen. Parlamentet föreslår därför att den internationella dimensionen av EU:s program för livslångt lärande och rörlighet ska breddas. Parlamentet föreslår vidare att otillräckliga studieresultat och skolavhopp bland barn till invandrade arbetstagare bör bekämpas genom att underåriga garanteras rätt till utbildning med hjälp av åtgärder såsom finansiering, studiebidrag och vidare studievägar samt genom att information om medlemsstaternas utbildningssystem och dithörande rättigheter och skyldigheter ges på så många språk som möjligt. Parlamentet pekar på att vissa medlemsstaters system där utbildning varvas med praktik framgångsrikt har bidragit till att hjälpa unga invandrare att komma in på arbetsmarknaden och till att sänka ungdomsarbetslösheten. Parlamentet menar att det är viktigt att anställda vid läroanstalter utbildas i mångfaldsfrågor och att det bör övervägas hur invandrare kan rekryteras till tjänster inom den offentliga sektorn, särskilt som lärare. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att främja etniska företagare och uppmärksammar deras betydelsefulla roll för integrationen, skapandet av arbetstillfällen och som ledare i lokalsamhällena.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att informera utländska studenter om möjligheterna till arbete efter avklarade studier och att underlätta deras tillgång till medlemsstaternas inhemska arbetsmarknad, och påminner om att personer som bor i och har tagit examen i ett värdland och lärt sig språket redan kan betraktas som integrerade. Parlamentet påpekar dessutom att EU även gör en samhällsekonomisk förlust om de investeringar som gjorts för att personer ska ta högskoleexamen kastas bort på grund av att de sedan inte får anställning i EU. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att förbättra sin bedömning av arbetsmarknadsbehoven och att skapa rättvisa möjligheter för invandrade arbetstagare som har slutfört en utbildning på en EU-medlemsstats territorium att konkurrera om arbetstillfällena.

22.  Europaparlamentet erinrar om att EU:s grannländer utgör en av de främsta källorna för tillhandahållande av arbetssökande på den europeiska arbetsmarknaden och utgör en värdefull tillgång för arbetsmarknadens utveckling samt att likheterna i fråga om utbildningsprogram, historisk bakgrund och språk är tillgångar för att integrera dessa arbetstagare.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera möjligheten att utforma och införa ett gemensamt kriteriebaserat europeiskt tillträdessystem, som ska bygga på klara kriterier och vara förenligt med metoden för ackumulering och överföring av poäng i den europeiska referensramen för kvalifikationer, och som medlemsstaterna frivilligt kan välja att ansluta sig till. Parlamentet konstaterar att ett sådant system bör anpassas till förhållandena på arbetsmarknaden så att det blir lättare att få hit den kvalificerade arbetskraft som akut behövs.

24.  Europaparlamentet betonar att principen om lika lön och lika arbetsvillkor för lika arbete på samma arbetsplats ska gälla för kvalificerad arbetskraft som anländer från såväl EU-länder som tredjeländer.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med ovannämnda tillträdessystem överväga möjligheten att utveckla en internationell plattform för standardiserade tjänsteprofiler och kompetensprofiler inom det europeiska nätverket för arbetsförmedlingar, för att göra det lättare att rekrytera och jämföra arbetssökande invandrares kapacitet, färdigheter och kvalifikationer, och därvid beakta metoden för att samla och överföra poäng i den europeiska referensramen för kvalifikationer.

26.  Europaparlamentet framhåller att en medlemsstat som tillämpar ett tillträdessystem som bygger på metoden för ackumulering och överföring av poäng i den europeiska referensramen för kvalifikationer lättare skulle kunna locka till sig kvalificerade tredjelandsmedborgare, för vilka ett sådant system skulle innebära en förenkling.

27.  Europaparlamentet framhåller vikten av behovsinriktad, kvalificerad invandring som åtföljs av integrationsåtgärder, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med sina regioner och kommuner införa ett gemensamt europeiskt samordningssystem för att kartlägga behovet av arbetskraft, så att arbetskraftsinvandringen kan styras på ett bättre sätt. Parlamentet välkomnar därför kommissionens förslag om att inrätta en europeisk plattform för dialog om hanteringen av arbetskraftsinvandring liksom regelbunden systematisk bedömning av den långsiktiga tillgången och efterfrågan på EU:s arbetsmarknad fram till 2020 per sektor, yrke, kvalifikationsnivå och medlemsstat. Även arbetskraftsbristen i EU på kort och medellång sikt bör tydligt kartläggas i planen.

28.  Europaparlamentet rekommenderar att ett sådant system åtminstone bör innehålla en förteckning över yrken där det råder brist på arbetskraft och en analys av behovet av arbetskraft som grundas på arbetsgivaruppgifter.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, med hänsyn till klausulen om gemenskapspreferens och både trots och på grund av den stadiga bristen på kvalificerad arbetskraft, främja rörligheten inom EU och på så sätt underlätta rekryteringsvillkor, rekryteringen i sig och integration av EU-medborgare från andra medlemsstater. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla verktyg och instrument för att åtgärda brister på arbetsmarknaden genom intern rörlighet inom EU samt att investera i tjänster för återintegrering av EU-migranter som sökt men inte hittat arbete och därför återvänt till sina hemländer.

30.  Europaparlamentet betonar att frågan om arbetskraftsinvandring inte bör utnyttjas för att skrämma befolkningen. Parlamentet konstaterar att förutfattade meningar som baseras på fördomar och fientlighet underminerar samhällets solidariska grundvalar, och därför bör man kraftfullt motsätta sig populistiskt utnyttjande av denna fråga.

31.  Europaparlamentet påminner om massmediernas viktiga roll i att forma den allmänna opinionen om invandring och integration, och efterlyser ansvarsfull journalism för att främja ömsesidig respekt och förståelse för varandras likheter och skillnader.

32.  Europaparlamentet anser att man bör göra det lättare för invandrare, flyktingar och asylsökande att ta sig in på arbetsmarknaden utan att stöta på svårigheter och att dessa ska kunna räkna med att få sina examensbevis, kvalifikationer och kompetens, vare sig den förvärvats genom formellt, icke-formellt och informellt lärande, bedömda snabbt och utan större kostnader och, i tillämpliga fall, erkända och validerade. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram konkreta förslag på hur en mekanism för erkännande av tredjelandsmedborgares yrkeskvalifikationer och examensbevis skulle kunna inrättas, inklusive en effektiv bedömning av färdigheter hos dem som saknar handlingar. Parlamentet påminner om att stöd till transparens i fråga om kompetens, kvalifikationer och färdigheter i partnerländer är viktigt för att åstadkomma detta.

33.  Europaparlamentet noterar att arbetskraftsinvandring kan få positiva effekter på medlemsstaternas sociala trygghetssystem, garantera en välkvalificerad arbetsstyrka och stärka konkurrensfördelarna, tack vare kulturell mångfald (språkkunskaper, utlandserfarenhet, rörlighet osv.).

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med partnerländerna sträva efter större fokus på bekämpning av barnarbete, så att det i stället skapas anständiga arbeten för vuxna och barn ges möjlighet till lämplig utbildning.

35.  Europaparlamentet förordar att såväl föreningsfriheten för fackföreningar som rätten till kollektivförhandlingar genomförs undantagslöst, för att villkoren för anständigt arbete ska kunna genomdrivas, förbättras och försvaras.

36.  Europaparlamentet kräver att invandrare så snart som möjligt efter sin ankomst till värdmedlemsstaten förbereds för den inhemska arbetsmarknaden. Parlamentet hänvisar i detta sammanhang till de bästa metoderna för att hjälpa människor att ta sig in på arbetsmarknaden, exempelvis mentorer för invandrare, integrationslotsar, ”invandrare för invandrare” och yrkesinriktade språkkurser, liksom hjälp till invandrarbarn i skolpliktig ålder och stöd till nyföretagande från kvalificerade personer med invandrarbakgrund.

37.  Europaparlamentet betonar att undervisning i värdlandets språk är av central betydelse för framgång på den tjänsteorienterade europeiska arbetsmarknaden. Parlamentet betonar också att medlemsstaterna måste se till att det erbjuds tillräckliga möjligheter till språkinlärning så att de språkliga hindren inte kvarstår i arbetslivet, och välkomnar företagens egna initiativ på detta område.

38.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att förbättra informationen till invandrarna om möjligheter och utmaningar, om europeiskt och nationellt ekonomiskt stöd samt om hjälporganisationer och hjälpkontor för egenföretagare.

39.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen förklarar år 2016 som det europeiska året för integration, men vill att ett särskilt fokus läggs på ”integration genom arbete”. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att konkreta lagar och riktmärken för medlemsstaterna utarbetas som ett led i året för integration.

40.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att utbyta och vidareutveckla de bästa metoderna för att främja mångfald på arbetsplatsen, exempelvis coachning, stöd till nyföretagare, program för integration på arbetsmarknaden, subventionerade arbeten, fokusgrupper, mångfaldsplaner, individuell handledning, språk- och kompetensutbildning och antidiskrimineringskampanjer.

41.  Europaparlamentet noterar att insatserna för att integrera invandrare har varit otillräckliga i många medlemsstater, och att det därför alltjämt krävs riktade åtgärder från myndigheternas sida. Parlamentet anser att detta delvis beror på ett felaktigt synsätt, enligt vilket invandrare i första hand betraktas som en säkerhetsrisk, och att man inte i tillräcklig utsträckning ser de positiva möjligheterna. Kvalifikationer som förvärvats i hemlandet erkänns i många fall inte tillnärmelsevis i den utsträckning som de borde.

42.  Europaparlamentet bedömer att cirkulär (arbetskrafts)migration har förutsättningar att leda till en situation med tre vinnare, där både den migrerande arbetstagaren, värdlandet och ursprungslandet gynnas, och uppmanar medlemsstaterna att vara öppna för och underlätta denna form av in- och utvandring.

43.  Europaparlamentet fäster vikt vid att människan är i centrum för cirkulär migration och att kunskaper och färdigheter som har förvärvats kan tas till vara vid återvändandet.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka sitt samarbete med tredjeländer om cirkulär migration och ta upp denna aspekt i förhandlingar och avtal, särskilt i den övergripande strategin för migration och rörlighet och den därmed förbundna migrations- och rörlighetsdialogen samt i partnerskapen för rörlighet.

45.  Europaparlamentet godkänner som en alternativ struktur att EU och tredjeländer kommer fram till gemensamma agendor för migration och rörlighet om den ena parten inte är beredd att fullgöra alla de förpliktelser som ett partnerskap för rörlighet innebär, men betonar att detta bara ska gälla under en övergångsperiod.

46.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang särskilt det planerade upprättandet av resurscentrum för migration och rörlighet (MMRC) i partnerländerna, inom ramen för partnerskap för rörlighet och gemensamma agendor, och begär att konceptet med sådana resurscentrum också ska erbjudas andra tredjeländer.

47.  Europaparlamentet efterlyser främjande av intelligenta strategier för cirkulär migration, som backas upp av de medel, rättsliga garantier och förutsättningar som krävs för att skapa säkra arbetstillfällen och förhindra irreguljär invandring.

48.  Europaparlamentet konstaterar att det krävs ett långsiktigt engagemang för att den här typen av samarbete ska vara framgångsrikt och att EU genom sina finansiella instrument befinner sig i en unik position för ett sådant engagemang, till exempel genom att gynna program för återvändande och integration där cirkulär migration ingår.

49.  Europaparlamentet betonar att programmen för cirkulär migration måste vara flexibla och beakta artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt direktiven 2003/109/EG och 2003/86/EG.

50.  Europaparlamentet understryker i anslutning till detta att det är viktigt med språk- och kompetensutbildning innan en person kommer till värdlandet samt förberedelser inför dennes återvändande till ursprungslandet, och noterar möjligheten att inrätta så kallade avreseförberedande kontor i ursprungs- och värdlandet.

51.  Med beaktande av att migrations- och arbetsmarknadspolitiken bör gå hand i hand uppmanar Europaparlamentet kommissionen att stärka och prioritera kopplingarna mellan arbetsmarknadens efterfrågan, cirkulär migration och utvecklings-, grannskaps- och utrikespolitiken. Parlamentet välkomnar det ekonomiska stöd som EU hittills har gett migrationsförvaltning i tredjeländer, t.ex. Migration EU expertise II (Mieux II) och kräver största möjliga samverkan mellan Europeiska socialfonden och asyl- och migrationsfonden vid finansiering av europeiska projekt.

52.  Europaparlamentet välkomnar de styrmedel som EU har för att utarbeta integrationspolitiska åtgärder, t.ex. nätverket av nationella kontaktpunkter för integration, den europeiska webbplatsen om integration, den europeiska handboken om integration, Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare, asyl- och migrationsfonden, EU:s invandringsportal och initiativet för europeiska integrationsmoduler.

53.  Europaparlamentet påminner om EU:s allmänna grundprinciper för en integrationspolitik för invandrare och beklagar att medlemsstaterna för närvarande inte utnyttjar alla de möjligheter som erbjuds genom Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare, och påminner om att fondens syfte är att stödja medlemsstaternas åtgärder för att genomföra dessa allmänna grundprinciper.

54.  Europaparlamentet betonar behovet av att ta fram, sprida och främja utbyte av bästa praxis från de EU-länder och tredjeländer som har kommit längst i arbetet med att skapa en jämställd migrationspolitik.

55.  Europaparlamentet betonar att Europeiska medborgaråret 2013 måste utnyttjas på bästa sätt för att framhålla invandrarkvinnornas fria rörlighet och fulla delaktighet i det europeiska samhället.

56.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra kampanjer riktade till invandrare för att bekämpa de djupt rotade könsstereotyperna bland berörda grupper, i syfte att förbättra invandrarkvinnornas integration och delaktighet i samhällslivet, ekonomin, utbildningen och på arbetsmarknaden samt för att bekämpa könsrelaterat våld.

57.  Europaparlamentet påpekar att många potentiella migrerande arbetstagare i sina hemländer tvingas kämpa med långa väntetider på medlemsstaternas konsulat och att det därför är ytterst svårt för dem att snabbt, enkelt och smidigt skaffa sig ett cirkulärt arbetsförhållande. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att starkare överväga uppbyggandet av en gemensam europeisk konsulär tjänst vid EU-delegationerna och medlemsstaternas ambassader.

58.  Europaparlamentet vill att personal på Europeiska utrikestjänsten, i synnerhet personal vid EU:s delegationer, ges utbildning i den övergripande strategin för migration, så att EU:s invandringspolitik effektivt integreras i unionens externa åtgärder.

59.  Europaparlamentet vill att utrikestjänsten intar en aktivare roll i samordningen av migrationspolitiken utanför EU.

60.  Parlamentet påminner om vikten av smart gränsförvaltning från EU:s sida, samt möjligheten att kunna övervaka invandringen med hjälp av biometrisk identifiering.

61.  Europaparlamentet framhåller att det behövs tydliga och rättvisa bestämmelser om invandring och vistelse som inte får vara diskriminerande och som måste stå i samklang med rättsstatliga bestämmelser på nationell nivå och EU-nivå. Parlamentet betonar att kriterierna för invandring bör vara lättbegripliga och långsiktigt giltiga, och noterar att en långsiktig rätt till vistelse inom överskådlig framtid är en nyckel till integration. Parlamentet understryker att språkkunskaper är viktiga och bör uppmuntras och stödjas, men att de inte får användas som ett urvals- eller sanktionskriterium.

62.  Med hänvisning till direktiven 2008/115/EG och 2009/52/EG påpekar Europaparlamentet att olaglig arbetskraftsinvandring inte kan stävjas endast med effektiva kontroller utan att det även måste ges bättre möjligheter till laglig invandring.

63.  Europaparlamentet beklagar de ändringar av lagstiftningen om rätten till nationalitet vid födseln som nyligen gjorts i vissa medlemsstater, vilket har lett till att antalet statslösa ökat i EU.

64.  Europaparlamentet betonar att både laglig och olaglig invandring är aktuella fenomen, och att det behövs en gemensam rättslig ram för migrationspolitiken för att skydda invandrare och eventuella offer, särskilt kvinnor och barn, som är sårbara för olika former av organiserad brottslighet i samband med invandring och människohandel. Parlamentet framhåller även att olaglig invandring kan minskas med en gemensam rättslig ram.

65.  Europaparlamentet beklagar att många invandrarkvinnor i sina hemländer lurats med löften om anställningskontrakt i industriländer och till och med kidnappats för att utnyttjas sexuellt av maffior och nätverk för människohandel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna till ökade insatser mot denna kränkande och omänskliga behandling.

66.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att upprätta en rättslig ram som garanterar invandrarkvinnor rätten till eget pass och uppehållstillstånd samt att göra det till en straffbar handling att frånta kvinnorna dessa handlingar.

67.  Europaparlamentet framhåller att invandrarkvinnors sysselsättning främst är koncentrerad till hushålls- och omvårdnadstjänster, oavsett vilken utbildningsnivå och yrkeserfarenhet de har. Parlamentet beklagar djupt att det stora flertalet arbetar utan anställningsavtal, till mycket låga löner och utan några som helst sociala rättigheter.

68.  Europaparlamentet välkomnar att ILO:s konvention nr 189 om hushållsarbetare träder i kraft 2013 och uppmanar samtliga EU-medlemsstater att ratificera den utan dröjsmål.

69.  Europaparlamentet välkomnar EU:s befintliga beslut om samordning av de sociala trygghetssystemen med Algeriet, Marocko, Tunisien, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Israel, Montenegro, San Marino, Albanien och Turkiet. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att hantera frågan om samordning av social trygghet för tredjelandsmedborgare, särskilt att de får behålla sina rättigheter när de lämnar eller återvänder till EU, och att komplettera EU:s migrationspolitik med lämpliga åtgärder för att hantera migranters intjänade rättigheter till social trygghet.

70.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang det latinamerikanska avtalet om social trygghet och föreslår att det ska bli möjligt för fler medlemsstater än Portugal och Spanien att tillträda detta avtal och använda det som plattform för europeisk samordning. Parlamentet betonar att bilaterala avtal mellan EU-medlemsstater och tredjeländer visserligen kan ge ökad social trygghet, men att avtalen gör det svårare för tredjelandsmedborgare som flyttar mellan länder inom EU att känna till sina rättigheter i fråga om social trygghet. Parlamentet välkomnar därför kommissionens förslag om en mekanism på EU-nivå för utbyte av bästa metoder för och information om samordning av systemen för social trygghet och föreslår att kommissionen ska samla, granska och öppet ställa befintliga nationella bilaterala avtal till förfogande. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge riktlinjer till medlemsstater som ingår sådana bilaterala avtal för att få till stånd en mer enhetlig tillämpning i hela EU som baseras på respekt för såväl EU:s samordning av social trygghet som ILO:s konventioner om social trygghet.

71.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att bredda den praktiska tillämpningen av EU:s associeringsavtal med tredjeländer och större regioner i fråga om social trygghet. Parlamentet kräver därför att den externa dimensionen av samordningen av systemen för social trygghet blir ett viktigt inslag i EU:s yttre förbindelser och förhandlingar med tredjeländer.

72.  Europaparlamentet påpekar att även om förordning (EU) nr 1231/2010 innebar att rättigheterna enligt förordning (EG) nr 883/2004 utvidgades till att även gälla tredjelandsmedborgare kan dessa rättigheter endast åberopas vid gränsöverskridande verksamhet inom EU, vilket utesluter en majoritet av tredjelandsmedborgarna. Parlamentet väntar sig att de bestämmelser om tillgång till social trygghet som redan ingår i EU-lagstiftningen, såsom direktivet om ett kombinerat tillstånd, kommer att tillämpas fullt ut.

73.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang de långtgående bestämmelserna för tredjelandsmedborgare i direktiv 2009/50/EG (”blåkortsdirektivet”), och uppmanar kommissionen att utvärdera genomförandet av direktivet och hur bestämmelserna påverkar arbetsmarknaden.

74.  Europaparlamentet betonar att EU-medborgarnas rättigheter måste skyddas även utanför EU och när dessa arbetar eller har arbetat i ett tredjeland.

75.  Europaparlamentet kräver därför att man följer en enhetlig och ömsesidig strategi gentemot tredjeländer för att samordna systemen för social trygghet, där alla EU-medborgare och tredjelandsmedborgare omfattas, utan att detta påverkar de rättigheter för tredjelandsmedborgare som följer av associeringsavtalen och som har utvecklats av EU-domstolen.

76.  Europaparlamentet föreslår i detta sammanhang även att man ska överväga en valfri, frivillig och överordnad s.k. 28:e ordning för invandrare och EU-medborgare i andra EU-medlemsstater.

77.  Europaparlamentet välkomnar införandet av ett europeiskt sjukförsäkringskort och föreslår att användningen av detta kort ska ytterligare utvidgas och underlättas.

78.  Europaparlamentet betonar att den europeiska arbetsmarknadens attraktionskraft även är beroende av huruvida pensioner och sociala rättigheter kan överföras och fortsätter att gälla vid ett eventuellt återvändande.

79.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av direktivet om ett kombinerat tillstånd som innebär att pensioner för tredjelandsmedborgare och deras efterlevande kan överföras i enlighet med förordning (EG) nr 883/2004. Parlamentet uppmanar det nuvarande och de kommande EU-ordförandeskapen att tillsammans med kommissionen återuppta förhandlingarna om förslaget till direktiv om möjligheten att överföra kompletterande pensionsrättigheter.

80.  Europaparlamentet betonar att EU genom sin banbrytande roll i den externa dimensionen av samordningen av systemen för social trygghet kan fastställa globala standarder på området.

81.  Europaparlamentet påpekar behovet av att utveckla lämpliga informationssystem för migranter, även när det gäller tillgång till program och tjänster, så att potentiella migranter kan göra en korrekt bedömning av kostnaderna och fördelarna med migration och få hjälp med att fatta sitt beslut. Parlamentet föreslår att invandrare direkt vid ankomsten ska få information om sin rättsliga ställning efter återvändandet. Parlamentet föreslår att Missoc-systemet (Ömsesidigt informationssystem om social trygghet inom EU) ska användas i detta syfte.

82.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anordna informationskampanjer på EU-nivå och nationell nivå med målet att öka invandrarkvinnornas delaktighet i det demokratiska livet samt att anordna och stödja kommunikationsplattformar för invandrarkvinnor.

83.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och de nationella parlamenten.

(1) CESE 638/2012 – SOC/449.
(2) EUT L 251, 3.10.2003, s. 12.
(3) EGT L 16, 23.1.2004, s. 44.
(4) EUT L 343, 23.12.2011, s. 1.
(5) EUT L 168, 30.6.2009, s. 24.
(6) EUT L 155, 18.6.2009, s. 17.
(7) EUT L 348, 24.12.2008, s. 98.
(8) EUT C 46 E, 24.2.2010, s. 48.
(9) EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 845.
(10) EUT L 289, 3.11.2005, s. 15.
(11) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(12) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.
(13) EUT L 166, 30.4.2004, s. 1.
(14) EUT L 344, 29.12.2010, s. 1.
(15) Europeiskt nätverk av städer för lokal politik för integration av invandrare.
(16) Europeiska regionala och lokala myndigheter för integration av invandrare.


Asbestrelaterade arbetsmiljöhot och utsikterna att utplåna all existerande asbest
PDF 405kWORD 37k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2013 om asbestrelaterade arbetsmiljöhot och utsikterna att utplåna all existerande asbest (2012/2065(INI))
P7_TA(2013)0093A7-0025/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt ingressen och artiklarna 3 och 6,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 6, 9, 151, 153, 156 och 168,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 1, 3, 6, 31, 37 och 35,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens resolution av den 1 juni 2006 om asbest,

–  med beaktande av ILO:s konvention av den 16 juni 1989 om säkerhet vid användandet av asbest,

–  med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) deklarationer om asbest,

–  med beaktande av deklarationen om skydd av arbetstagare från asbestkonferensen i Dresden (2003),

–  med beaktande av rådets resolution av den 29 juni 1978 om ett åtgärdsprogram på gemenskapsnivå rörande hälsa och säkerhet i arbetet, särskilt punkt 4(1),

–  med beaktande av rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (ramdirektivet)(2),

–  med beaktande av rådets direktiv 92/57/EEG av den 24 juni 1992 om minimikrav för säkerhet och hälsa på tillfälliga eller rörliga byggarbetsplatser(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/148/EG av den 30 november 2009 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för asbest i arbetet(4),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation 90/326/EEG av den 22 maj 1990 till medlemsstaterna om den europeiska förteckningen över arbetssjukdomar(5),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Bättre kvalitet och produktivitet i arbetet: Gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012 (COM(2007)0062),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 24 april 2011 Mid-term review of the European strategy 2007–2012 on health and safety at work (SEC(2011)0547),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2008 om gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 maj 2009 om kommissionens förslag till förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), beträffande bilaga XVII(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2011 om översynen efter halva tiden av den europeiska strategin 2007–2012 för hälsa och säkerhet på arbetet(8),

–  med beaktande av rapporten från yrkesinspektörskommittén (SLIC) om den europeiska asbestkampanjen (2006),

–  med beaktande av WHOs rapport Preventing Disease Through Healthy Environments: Action is needed on Chemicals of Major Public Health Concern(9),

–  med beaktande av Monograph 100C från Internationella centret för cancerforskning (IARC) Arsenic, Metals, Fibres, and Dusts: A Review of Human Carcinogens (2012)(10),

–  med beaktande av uttalandet från Internationella arbetsmiljökonferensen (ICOH) Global Asbestos Ban and the Elimination of Asbestos-related Diseases(11),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Information Notices on Occupational Diseases – Guide to Diagnosis (2009)(12),

–  med beaktande av Eurogips undersökningsrapport 24/E (april 2006) Asbestos-related Occupational Diseases in Europe: Recognition – Figures – Specific systems(13),

–  med beaktande av Eurogips rapport 08-E (augusti 2004) Costs and funding of occupational diseases in Europe(14),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0025/2013), och av följande skäl:

A.  Alla typer av asbest är farliga, och de skadliga effekterna har dokumenterats och reglerats i lagstiftningen. De flesta skadliga hälsoeffekterna av inandade asbestfibrer visar sig först flera decennier efter exponeringen.

B.  Redan 1977 kom en grupp experter som utsetts av kommissionen fram till följande: ”Det finns inga teoretiska bevis för en nedre gräns för exponering under vilken det inte finns någon risk för cancer. Hittills har det inte fastställts någon säker gräns för asbestexponering.” Detta yttrande har sedan bekräftats genom åren av berörda vetenskapliga rådgivande organ. Det är allmänt vedertaget av domstolar att vi inte känner till någon nedre gräns där asbestexponering inte utgör någon risk.

C.  I direktiv 1999/77/EG anges att ”hittills har det inte fastställts någon nedre gräns för exponering, under vilken krysotilasbest inte utgör någon risk för cancer” och att ”ett effektivt sätt att skydda människors hälsa är att förbjuda användningen av krysotilasbestfibrer och produkter som innehåller dessa”.

D.  Ökad cancerrisk har observerats i populationer som exponerats för mycket låga nivåer av asbestfibrer, inklusive krysotilitfibrer.

E.  Att deponera asbestavfall verkar inte vara det säkraste sättet att en gång för alla undanröja utsläppen av asbestfibrer i miljön (särskilt i luften och grundvattnet) och därför verkar det ytterst tillrådligt att i stället använda sig av anläggningar för förstöring av asbest.

F.  Uppförande av avfallsdeponier för asbest är endast en provisorisk lösning av problemet, som i stället lämnas över till kommande generationer, eftersom asbestfibrer knappt bryts ner över tid.

G.  Trots förbudet mot användning av asbest påträffas asbest fortfarande i många fartyg, tåg, maskinerier, bunkrar, tunnlar, gallerier, offentliga och privata vattenledningssystem och framför allt i byggnader, bland annat många offentliga och privata byggnader.

H.  Trots förbudet kan den befintliga marknadsövervakningen inte garantera att asbest inte importeras till de europeiska marknaderna.

I.  Många medlemsstater tillhandahåller utbildning för rivnings-, byggnads- och underhållsarbetare och andra som arbetar med att avlägsna material som innehåller asbest.

J.  Många arbetstagare exponeras för asbest under sitt arbete, särskilt i underhålls- och saneringssektorn.

K.  Målet bör vara att skapa arbetstillfällen och arbetsplatser som främjar människors hälsa och välbefinnande och i förlängningen, via arbetslivet, en utveckling av samhället.

L.  Problemen med bristfällig hälsa och säkerhet inom arbetslivet har även negativa effekter på ekonomin, förutom den mänskliga aspekten. Mer specifikt hindrar förekomsten av problem som har att göra med hälsa och säkerhet inom arbetslivet utveckling och konkurrens, samtidigt som kostnaderna för de sociala försäkringssystemen ökar oproportionerligt.

M.  Framför allt i flera medlemsstater där asbest sedan länge varit förbjuden är det långtifrån alltid sagt att yngre arbetstagare och byggnadsarbetare känner igen asbest i byggnader när de utför renoverings- eller rivningsarbeten.

N.  Många asbesthaltiga material har redan avlägsnats, isolerats eller kapslats in och många företag och fastighetsägare har dokument med exakta uppgifter om platser för asbestsanering.

O.  Eftersom asbestsanering i byggnader lägger en ekonomisk börda på fastighetsägarna, särskilt i mindre utvecklade medlemsstater samt på landsbygden, borde detta aktivt understödjas även i fortsättningen på nationell nivå eller EU-nivå.

P.  Asbesthaltiga material brukar ha en livscykel på mellan 30 och 50 år. Det kommer att leda till en ökning av antalet renoverings- och byggprojekt och därför till en ökning av antalet arbetstagare som exponeras.

Q.  Vinsterna med asbestlagstiftningen i medlemsstaterna begränsas av bristen på kunskap om förekomsten av asbesthaltiga material och riskerna med dem samt av byggnads- och underhållsarbetares brist på yrkesutbildning och kvalifikationer, inklusive för byggnadsarbetare som tillfälligt arbetar med asbest.

R.  I lokalsamhällena saknas expertkunskap, och det förekommer allvarliga brister i genomförandet av förebyggande uppgifter samt övervaknings- och tillämpningsuppgifter, som ofta är alltför fragmenterade.

S.  De asbesthaltiga materialen är ofta dolda och/eller okända och kunskaperna om var de befinner sig minskar snabbt med tiden.

T.  En obligatorisk asbestrevision för byggnader, fartyg, tåg, maskinerier, bunkrar, tunnlar, gallerier, offentliga och privata vattenledningssystem samt deponier skulle ge en fast och väl underbyggd grund för nationella, regionala och europeiska saneringsprogram.

U.  EU har utvecklat en ambitiös politik för energieffektivitet, och det reviderade direktivet om energieffektivitet förväntas leda till en långsiktig strategi för renovering av byggnader i de enskilda medlemsstaterna. Energieffektivitetspolitiken innehåller emellertid inga asbestsaneringsstrategier.

V.  Tvivel om huruvida asbest förekommer eller har inkapslats eller avlägsnats i specifika byggnader leder till konflikter mellan anställda och arbetstagare. Förhandskunskaper om förekomsten av asbest kommer att skapa mycket säkrare arbetsförhållanden, framför allt under renoveringsarbeten.

W.  Mot bakgrund av direktiv 92/57/EEG(15) måste det vid farliga situationer finnas möjlighet för arbetstagare att förvara arbetskläder åtskilda från gångkläder och personliga tillhörigheter.

X.  Inkapsling eller förseglad kapsling av asbesthaltiga material bör endast medges om materialen har märkts med ordentliga varningar.

Y.  Tre medlemsstater tillåter fortfarande asbestfibrer i elektrolysceller, samtidigt som det finns tekniska alternativ som har tillämpats framgångsrikt i andra länder.

Z.  Det råder fortfarande oacceptabelt stora skillnader mellan medlemsstaternas system för att erkänna asbestrelaterade sjukdomar.

AA.  Underrapportering av asbestrelaterade sjukdomar är ett av de största hindren för behandling av offren.

AB.  De nationella programmen för hälsoundersökning av arbetstagare som exponerats för asbest skiljer sig kraftigt åt i EU, framför allt vad gäller läkarkontroller efter arbetslivets slut.

AC.  Asbestexponering är ett hot mot allmänheten och orsakar sjukdomar i konstaterad omfattning(16).

AD.  Enligt WHO:s beräkningar uppgår antalet asbestrelaterade sjukdomsfall i EU till 20 000–30 000 per år, en siffra som fortfarande kan öka.

AE.  På grund av den mycket långa inkubationstiden och på grund av bristen på kunskaper bland sjukvårdspersonalen får offren ofta inget lämpligt stöd i tid av sjukvården.

AF.  Polen är den enda medlemsstat som har antagit en handlingsplan för ett asbestfritt land.

AG.  Yrkesinspektionen skärs ned i många medlemsstater och tendensen mot mer avreglering ökar riskerna med asbest.

AH.  Många byggnadsarbetare och fastighetsanvändare saknar fortfarande skydd mot höga nivåer av asbestexponering.

AI.  Även med ett förbud kommer miljontals ton asbest att finnas kvar i byggnaderna, och det finns inget register över var den finns och hur mycket asbest som måste avlägsnas.

AJ.  Varje nytt lagstiftningsförslag måste beakta nuvarande lagstiftning på nationell nivå och EU-nivå och föregås av ingående studier om de möjliga konsekvenserna samt en analys av sina eventuella kostnader och fördelar.

Asbestscreening och registrering

1.  Europaparlamentet uppmanar EU att utveckla, genomföra och stödja en modell för screening och registrering av asbest, i enlighet med artikel 11 i direktiv 2009/148/EG, och att anmoda ägarna till offentliga eller kommersiella byggnader att

a) genomföra screening av byggnader för att fastställa förekomsten av asbest i material,

b) utarbeta planer för att hantera de risker materialen innebär,

c) se till att sådan information är tillgänglig för arbetstagare som kan komma i kontakt med sådana material.

d) göra screeningen effektivare i medlemsstater som redan genomför system för obligatorisk screening.

   2. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att utveckla modeller för att kontrollera den befintliga asbesten i privata och offentliga byggnader inklusive i bostads- och icke-bostadsfastigheter, mark, infrastruktur, logistik och rörledningar.
   3. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att utveckla modeller för att kontrollera asbestfibrer i luften på arbetsplatser, i bebyggda områden och i deponier samt förekomsten av fibrer i dricksvatten som leds genom asbestcementrör.
   4. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att senast 2028 genomföra en konsekvensbedömning och en kostnads-nyttoanalys av möjligheten att fastställa handlingsplaner för säker asbestsanering i offentliga byggnader och byggnader där det tillhandahålls tjänster av ett slag som förutsätter att allmänheten har tillträde, samt tillhandahålla information och riktlinjer för att uppmuntra privata fastighetsägare att följa Polens exempel och effektivt undersöka och riskbedöma förekomsten av asbesthaltiga material i sina byggnader. Vid heltäckande nationella handlingsplaner för avlägsnande bör behöriga ministrar samordna åtgärderna samtidigt som medlemsstaternas ansvariga myndigheter bör kontrollera överensstämmelsen med lokala planer för avlägsnande.
   5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera asbestfrågan i andra politikområden, till exempel EU:s politik för energieffektivitet och avfall.
   6. Europaparlamentet föreslår en kombinerad strategi för renovering av byggnader för att göra dem energieffektivare, jämsides med en successiv sanering av all asbest.
   7. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att rekommendera för medlemsstaterna att de ska utveckla offentliga asbestregister som kan tillhandahålla relevant information om riskerna med asbest för arbetstagare och arbetsgivare innan man inleder renoveringsarbeten och som kompletterar befintliga hälso- och säkerhetsbestämmelser som fastställs i EU-lagstiftningen.
   8. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna se till att unionslagstiftningen om asbest tillämpas effektivt och obehindrat och att intensifiera de officiella kontrollerna.
   9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, med tanke på att informationen både till arbetsgivare och till arbetstagare är bristfällig när det gäller asbest, att tillsammans med medlemsstaterna och de behöriga myndigheterna – inklusive arbetsmarknadens parter –utarbeta och utveckla tjänster för rådgivande och fördjupad information.
   10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, med tanke på att små och medelstora företag som sysselsätter flest europeiska arbetstagare är särskilt sårbara när det gäller att tillämpa lagstiftningen om hälsa och säkerhet, att i samarbete med behöriga nationella myndigheter tillhandahålla nödvändigt stöd för att all arbetskraft inom EU ska vara skyddad.
   11. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att vederbörligen genomföra och uppfylla kraven i direktiv 2009/148/EG och vederbörligen underrätta sina behöriga myndigheter om sina avsikter att arbeta med asbesthaltiga material.
   12. Europaparlamentet uppmanar EU-institutionernas generalsekreterare att upprätta ett komplett register, som bör vara öppet för allmänheten, över asbesthaltiga material i EU:s byggnader. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att föregå med gott exempel och upprätta offentliga asbestregister.
   13. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att göra det obligatoriskt att skilja mellan brytbar och icke-brytbar asbest.
   14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja byggandet i hela EU av anläggningar för bearbetning och förstöring av asbestavfall för att gradvis upphöra med deponeringen av denna typ av avfall.

Garantera behörighet och utbildning

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna tillsätta en arbetsgrupp för att ta fram minimikrav för asbestspecifika kvalifikationer för civilingenjörer, arkitekter och anställda i registrerade asbestsaneringsföretag och att tillhandahålla asbestspecifika kvalifikationer för utbildning av andra anställda som riskerar att exponeras för asbest, såsom varvsarbetare och jordbrukare, med tyngdpunkten klart förlagd till personer med ansvar för asbestsanering, genom att stärka deras utbildning och skyddsutrustning samt tillsynen över deras verksamhet genom försorg av medlemsstaternas ansvariga myndigheter.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU att, tillsammans med arbetsmarknadens parter och andra intressenter, i enlighet med artikel 14.1 i direktiv 2009/148/EG, utarbeta program och verksamhet till förmån för ökad medvetenhet om risker i samband med asbest och om behovet av lämplig utbildning för all personal som sannolikt kommer i kontakt med asbesthaltiga material samt förbättra upplysningen om befintlig lagstiftning på området och utfärda praktiska anvisningar om hur lagstiftningen ska följas.

17.  Europaparlamentet understryker att utbildning för personer (arbetsgivare, arbetsledare och arbetstagare) som är engagerade i verksamhet där de kan komma (eller kommer) i kontakt med asbest bör omfatta asbestens egenskaper och dess effekter på hälsan, inklusive den kombinerade effekten i förening med tobaksrökning, samt vilka material och produkter som kan innehålla asbest, var de troligtvis finns, hur materialets eller produktens skick påverkar hur lätt fibrerna frigörs samt vad man bör göra om man påträffar material som man misstänker innehåller asbest.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna föreslå ett särdirektiv med minimikrav för utbildning av byggnads- och underhållsarbetare, inklusive personer i företagsledande ställning och byggnadsarbetare som tillfälligt arbetar med asbest, samt personal vid deponier för asbestavfall och specialiserade centraler för behandling, säkert avlägsnande och deponering av asbestavfall och även att samarbeta med arbetsmarknadens parter och andra intressenter och stödja dem i arbetet med att förbättra genomförandet av artikel 14.2 i direktiv 2009/148/EG genom att öka medvetenheten om att lämplig utbildning behövs och ta fram information och material för att tillhandahålla utbildningen. Sådan utbildning måste tillhandahållas på regelbunden basis och kostnadsfritt för arbetstagarna.

19.  Europaparlamentet uppmanar EU att se till att yrkesinspektörer får utbildning om asbesthaltiga material genom SLIC och nationella yrkesinspektioner, och att yrkesinspektörer på området bör få tillgång till ordentlig skyddsutrustning.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att företagsläkare får nödvändig utbildning och information om asbest så att de kan informera arbetstagare som behandlas.

Utveckling av saneringsprogram

21.  Europaparlamentet uppmuntrar EU att samarbeta med arbetsmarknadens parter och övriga intressenter på europeisk, nationell och regional nivå för att utveckla och utbyta handlingsplaner för asbestsanering och asbesthantering. Handlingsplanerna bör omfatta lagstiftningsförslag, utbildning och information, utbildning för offentliganställda, nationell och internationell utbildning, program för finansiering av asbestsanering, åtgärder till förmån för ökad medvetenhet om asbestsanering och sanering av produkter som innehåller asbest (också vid asbestsanering i byggnader), offentliga anläggningar och tidigare asbestfabriker, sanering av lokaler och anläggning av installationer för förstöring av asbest och asbesthaltigt avfall, övervakning av effektiviteten av befintliga rättsliga krav, exponeringskontroll av riskutsatt personal samt hälsoskydd.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att gå vidare med att fasa ut asbest på kortast möjliga tid.

23.  Europaparlamentet understryker behovet av att utveckla säkra arbetsförfaranden, inklusive den korrekta användningen av personlig skyddsutrustning, för arbetstagare som kan tänkas arbeta i närheten av asbesthaltiga material.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med hjälp av forskning se över det befintliga gränsvärdet för asbestfibrer. Den eventuella sänkningen och de konkreta värdena måste dock stå på vetenskaplig grund.

25.  Europaparlamentet uppmanar EU att i stället för optiska faskontrastmikroskop (PCOM) använda transmissionselektronmikroskop (ATEM) som med sin precision ger riktigare resultat och förbättrar upptäckten av tunna partiklar.

26.  Europaparlamentet uppmanar EU att fastställa en färdplan för asbestfria arbetsplatser och en asbestfri miljö som bygger på de principer som angetts av WHO(17).

27.  Europaparlamentet uppmanar EU att säkra en fullständig tillämpning av europeiska och nationella asbestbestämmelser genom SLIC och nationella yrkesinspektioner.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera en samordnad strategi om asbest i den kommande europeiska arbetsmiljöstrategin 2014–2020 och förse Europeiska arbetsmiljöbyrån med effektiva verktyg för att förbättra insamlingen och spridningen av teknisk, vetenskaplig och ekonomisk information i medlemsstaterna samt underlätta utformningen och genomförandet av nationella strategier för att skydda arbetstagarnas säkerhet och hälsa.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska framstegen med att utveckla krysotilfria membran som används i elektrolysinstallationer, i enlighet med del 6 i bilaga XVII till Reach-förordningen och se till att membranen byts före utgången av den undantagsperiod på 10 år som beviljades 2009.

30.  Europaparlamentet uppmanar EU att förstärka förhandsutvärderingarna av ersättningsprodukter för asbest.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja forskning och sanering som syftar till att förhindra att enstaka fibrer åter blir luftburna, och/eller till destruktion av asbestens fiberliknande kristallgitter.

32.  Europaparlamentet påpekar att hanteringen av asbestavfall också kräver att det vidtas åtgärder, med samtycke från de berörda befolkningsgruppernas sida, för att främja och stödja forskning som inriktar sig på och teknik som använder miljövänliga alternativ och att det ses till att det finns förfaranden för inert konvertering av asbesthaltigt avfall samt för att oskadliggöra aktiva asbestfibrer och omvandla dem till material som inte utgör någon risk för folkhälsan.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skärpa de kontroller som behövs för att ålägga alla berörda parter, särskilt dem som deltar i behandling av asbestavfall i deponier, att följa alla hälsobestämmelserna i direktiv 2009/148/EG och se till att allt asbesthaltigt avfall, oberoende av sitt fiberinnehåll, klassificeras som farligt avfall, i enlighet med beslut 2000/532/EG i dess uppdaterade lydelse. Parlamentet betonar att sådant avfall får bortskaffas uteslutande i specialiserade deponier avsedda för farligt avfall, enligt föreskrifterna i direktiv 1999/31/EG, eller, om tillstånd beviljats, behandlas i specialiserade, testade och säkra anläggningar för behandling och inert konvertering, om vilka de berörda invånarna ska få information.

Erkännande av asbestrelaterade sjukdomar

34.  Europaparlamentet konstaterar att de båda rekommendationerna om yrkessjukdomar inte har lett till harmoniserade nationella standarder och förfaranden för identifiering, rapportering och erkännande av asbestrelaterade sjukdomar samt ersättning för dessa sjukdomar och att de nationella systemen därför varierar kraftigt.

35.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ändra rekommendation 2003/670/EG så att den återspeglar framstegen inom den medicinska forskningen och att inkludera larynx- och äggstockscancer som asbestrelaterade.

36.  Europaparlamentet beklagar att avsaknaden av information från flera medlemsstater hindrar en tillförlitlig prognos för dödligheten i mesoteliom i Europa, i en situation där det enligt WHO:s bedömning årligen registreras mellan 20 000 och 30 000 fall av asbestrelaterad sjukdom enbart i EU och över 300 000 EU-medborgare kommer att dö av mesoteliom fram till 2030. Parlamentet lägger i detta sammanhang stor vikt vid information till och utbildning av medborgarna samt vid utbyte av bästa metoder mellan medlemsstaterna när det gäller diagnostisering av asbestrelaterade sjukdomar.

37.  Europaparlamentet betonar att alla typer av asbestrelaterade sjukdomar, såsom lungcancer och pleuralt mesoteliom, som orsakas av inandning av luftburna asbestfibrer som är tillräckligt tunna för att tränga in i alveolerna och tillräckligt långa för att vara större än makrofagerna, men också andra typer av cancer som inte orsakas bara av inandning av luftburna fibrer utan också av nedsväljning av vatten med sådana fibrer från asbeströr, erkänts som en hälsorisk. Det kan ta flera tiotals år, och i vissa fall över 40 år, innan de upptäcks.

38.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att se till att samtliga fall av asbestos, mesoteliom och besläktade sjukdomar registreras genom systematisk insamling av uppgifter om asbestrelaterade sjukdomar, antingen de sammanhänger med de sjukdomsdrabbades yrkesutövning eller inte, att lungsäcksförtjockningar (pleural plaques) klassificeras och officiellt registreras som en asbestrelaterad sjukdom, och att en tillförlitlig kartläggning av förekomsten av asbest genomförs med hjälp av särskilda övervakningscentrum för ändamålet. Parlamentet betonar att ett sådant register och en sådan karta på EU-nivå bör innehålla uppgifter om exakt belägenhet för offentliga och privata platser som innehåller asbest och dessutom ge klara upplysningar om de deponier som innehåller asbestavfall, för att inte mark där sådant material grävts ned oavsiktligt ska störas och för att bidra till förebyggande och sanerande insatser.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra aktionsforskning om omfattningen och allvaret av de kliniskt mätbara psykologiska effekterna på samhällen runtom i EU av sjukdomar som uteslutande orsakats av asbestexponering(18).

40.  Europaparlamentet uppmanar försäkrings- och ersättningsorgan att införa en gemensam strategi för att erkänna och ge ersättning för asbestrelaterade yrkessjukdomar.

41.  Europaparlamentet efterlyser enklare och lättare förfaranden för erkännande.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt lägga fram ett förslag om ändring av direktiv 2004/37/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för karcinogener eller mutagena ämnen i arbetet, för att se till att skydda hälsan hos arbetstagare som riskerar att exponeras för karcinogener genom att främja och utbyta bästa praxis inom förebyggande och diagnostik.

43.  Europaparlamentet uppmanar EU att se till att alla asbestrelaterade sjukdomar, inklusive lungsäcksförtjockningar (pleural plaques), erkänns såsom yrkessjukdomar.

44.  Europaparlamentet inser att det ofta är omöjligt för asbestoffer att styrka orsakssambandet med sin asbestexponering i arbetet på grund av de mycket långa inkubationsperioderna.

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte lägga bevisbördan på asbestoffren utan införa en mer utvidgad rätt till ersättning enligt vad som föreslås i kommissionens rekommendation 2003/670/EG(19).

46.  Europaparlamentet uppmanar EU att rekommendera metoder för medlemsstaterna för att alla fall av asbestrelaterade yrkessjukdomar ska identifieras, rapporteras till den behöriga myndigheten och undersökas av experter.

47.  Europaparlamentet kräver att de som gör sig skyldiga till lagöverträdelser ska lagföras och bestraffas. Eventuella straffrättsliga hinder i nationell lagstiftning mot sådana åtgärder ska därför undersökas och undanröjas.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sprida bästa praxis om nationella riktlinjer och metoder för nationella förfaranden för att erkänna asbestrelaterade sjukdomar.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja ett utbyte av bästa praxis för utbildning av sjukvårdspersonal i diagnostisering av asbestrelaterade sjukdomar.

50.  Europaparlamentet uppmanar EU:s berörda organ att – med hjälp av oberoende medicinska och tekniska experter – fastställa vilka vetenskapliga bevis som krävs för att påvisa att vissa arbetsförhållanden har orsakat asbestrelaterade sjukdomar.

Stöd åt asbestoffrens grupper

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja konferenser som ger asbestoffrens grupper professionell rådgivning till stöd för deras medlemmar.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja ett EU-nätverk för asbestoffer.

Strategier för ett globalt förbud mot asbest

53.  Europaparlamentet understryker att oberoende av exponeringskällan och den exponerade personens anställningsförhållanden bör alla asbestoffer i EU och deras anhöriga ha rätt att snabbt få lämplig medicinsk behandling och tillräckligt ekonomiskt stöd från sina nationella socialförsäkringssystem.

54.  Europaparlamentet uppmanar EU att samarbeta med internationella organisationer för att ta fram instrument som stämplar asbestmarknaden som en handel med gift.

55.  Europaparlamentet begär att begreppet hälsa och arbetarskydd generellt ska beaktas i nationell lagstiftning och införas som en arbetsgivarskyldighet med hänvisning till ramdirektiv 89/391/EEG.

56.  Europaparlamentet uppmanar EU att högprioritera införandet av krysotilit i bilaga III till Rotterdamkonventionen.

57.  Europaparlamentet uppmanar EU att ta upp frågan om den oacceptabla dumpningen av asbest i utvecklingsländerna i forum där handelsavtal diskuteras, särskilt i WTO, och att utöva diplomatiska och finansiella påtryckningar på asbestexporterande länder för att de ska lägga ned asbestbrytningen och stoppa den illegala och oetiska exporten av uttjänta fartyg som innehåller asbest.

58.  Europaparlamentet uppmanar EU att i samarbete med WHO, tredjeländer samt andra internationella organisationer främja en hög nivå av hälsa och säkerhet på arbetsplatser i hela världen, genom att bland annat visa på de problem som asbest orsakar och verka för lösningar till skydd för hälsan.

59.  Europaparlamentet uppmanar EU att utveckla och stödja exporten av asbestfri teknik och kunskaper om asbest till utvecklingsländerna.

60.  Europaparlamentet fördömer europeiska finansiella investeringar i globala asbestindustrier.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att fartyg i transit som fraktar asbest inte kan anlöpa hamnar, använda hamnanläggningar eller tillfälligt lagra sin frakt i EU.

o
o   o

62.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) ”Utveckla förebyggande skyddsåtgärder för ämnen som betraktas som cancerogena genom att fastställa gränsvärden för exponering, provtagningskrav, mätmetoder och tillfredsställande hygienbestämmelser på arbetsplatsen samt genom att vid behov ange specifika förbud”.
(2) EGT L 183, 29.6.1989, s. 1.
(3) EGT L 245, 26.8.1992, s. 6.
(4) EUT L 330, 16.12.2009, s. 28.
(5) EGT L 160, 26.6.1990, s. 39.
(6) EUT C 41 E, 19.2.2009, s. 14.
(7) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 106.
(8) Antagna texter, P7_TA(2011)0589.
(9) http://www.who.int/ipcs/features/10chemicals_en.pdf
(10) http://monographs.iarc.fr/ENG/Monographs/vol100C/mono100C.pdf
(11) http://www.icohweb.org/site_new/multimedia/news/pdf/ICOH%20Statement%20\ on%20global%20asbestos%20ban.pdf
(12) http://ec.europa.eu/social/BlobServlet?docId=4028&langId=en
(13) http://www.eurogip.fr/en/docs/EUROGIP-24E-AsbestosOccDiseases.pdf
(14) http://www.europeanforum.org/pdf/Eurogip-08_E-cost.pdf
(15) Direktiv 92/57/EEG: Bilaga 4 del A (Allmänna minimikrav på byggarbetsplatser) punkt 14.2: ”Om omständigheterna kräver det (t.ex. förekomst av farliga ämnen, fukt eller smuts) skall förvaringsutrymmena för arbetskläder vara åtskilda från utrymmena för gångkläder och personliga tillhörigheter.”
(16) 1978 kom ett parlamentsutskott, efter en 18 månader lång undersökning, fram till att asbest utgjorde ”en fara såväl för arbetstagare i asbestindustrin som för dem som exponeras vid andra tillfällen” (Europaparlamentet, 1978).
(17) WHO – Global Health Risks: Mortality and burden of disease attributable to selected major risks (”Globala hälsorisker: dödlighet och sjukdomsbörda som kan tillskrivas utvalda stora risker” ) –http://www.who.int/healthinfo/global_burden_disease/GlobalHealthRisks_report_full.pdf och http://www.who.int/ipcs/assessment/public_health/asbestos/en/
(18) Det är ytterst svårt att klara av mesoteliom för både offren och deras familjer, inte minst psykologiskt. Forskning som genomförts vid Casale Monferrato vid universitetet i Turin (professor A. Granieri) har visat att de som drabbats av mesoteliom och deras familjer uppvisar olika psykiska symtom, som omfattas av den vetenskapligt godkända definitionen på posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)).
(19) EUT L 238, 25.9.2003, s. 28.


Stadga för europeiska ömsesidiga bolag
PDF 239kWORD 34k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2013 med rekommendationer till kommissionen om stadgan för europeiska ömsesidiga bolag (2012/2039(INL))
P7_TA(2013)0094A7-0018/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets förordning om stadgan för ett europeiskt ömsesidigt bolag (COM(1991)0273) och det ändrade förslaget (COM(1993)0252),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 september 2005 om resultatet av granskningen av aktuella lagförslag (COM(2005)0462),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 april 2011, Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden – Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt (COM(2011)0206),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2011, Initiativ för socialt företagande – Skapa förutsättningar för att främja sociala företag inom ramen för social ekonomi och innovation (COM(2011)0682),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 maj 2006 om resultatet av granskningen av aktuella lagförslag(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2006 om den senaste utvecklingen av och framtidsutsikterna för bolagsrätten(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2009 om den sociala ekonomin(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 november 2010 om civilrättsliga, handelsrättsliga, familjerättsliga och internationella privaträttsliga aspekter av handlingsplanen för att genomföra Stockholmsprogrammet(4),

–  med beaktande av sin förklaring av den 10 mars 2011 om inrättandet av europeiska stadgar för ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2012 om framtiden för EU:s bolagsrätt(6),

–  med beaktande av utvärderingen av det europeiska mervärdet med en stadga för europeiska ömsesidiga bolag, som enheten för europeiskt mervärde lade fram för utskottet för rättsliga frågor den 21 januari 2013(7),

–  med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0018/2013), och av följande skäl:

A.  Kommissionen drog tillbaka sitt förslag till förordning om stadgan för ett europeiskt ömsesidigt bolag i mars 2006.

B.  En förordning om en stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar)(8) antogs 2003, och den 8 februari 2012 lade kommissionen fram ett förslag till rådets förordning om en stadga för europeiska stiftelser.

C.  Den studie som Europaparlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor beställde 2011 gav en klar bild av de sociala, politiska och ekonomiska konsekvenserna av ett ingripande från unionen på området ömsesidiga bolag.

D.  Under de senaste åren har Europaparlamentet antagit flera resolutioner där det krävt att en förordning om stadgan för ett europeiskt ömsesidigt bolag ska antas. Det är beklagligt att kommissionen, efter att 2006 ha dragit tillbaka förslaget om en europeisk stadga för ömsesidiga bolag, inte har kommit med några nya förslag som skulle förse de ömsesidiga bolagen med ett lämpligt juridiskt verktyg som underlättar deras gränsöverskridande verksamhet.

E.  Kommissionen har åtagit sig att se över vissa av de tidigare förslagen om stadgan för ett europeiskt ömsesidigt bolag och att ompröva behovet av lagstiftning för att få till stånd en omfattande konsekvensbedömning. Europaparlamentet välkomnar den studie som kommissionen i detta sammanhang beställt om den rådande situationen och förutsättningarna för ömsesidiga bolag i EU, i vilken man undersöker de svårigheter som ömsesidiga bolag möter på grund av bristen på rättsliga ramar i vissa medlemsstater och problemen när det gäller att bilda nya ömsesidiga bolag på grund av att kapitalkraven och bristen på möjligheter att bilda koncerner. Kommissionen bör föreslå lämpliga lösningar på dessa problem, inbegripet en stadga, för att på ett bättre sätt erkänna de ömsesidiga bolagens bidrag till den sociala ekonomin.

F.  Kommissionen har på ett lovvärt sätt erkänt att en stadga är nödvändig, och den har åtagit sig att tillhandahålla en lagstiftning av bättre kvalitet för organisationerna i den sociala ekonomin (där de ömsesidiga bolagen ingår) samt understrukit att de ömsesidiga bolagen måste kunna verka över gränserna och därmed bidra till EU:s ansträngningar för att ”stimulera tillväxten och stärka förtroendet” inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.(9)

G.  Man kan därför hoppas att denna europeiska stadga blir ambitiös och nyskapande när det gäller skyddet av arbetstagare och deras familjer när dessa förflyttar sig inom unionen.

H.  Ömsesidiga bolag utgörs av grupper av frivilliga (fysiska eller juridiska) personer, vilkas syfte är att tillgodose medlemmarnas behov snarare än att få avkastning på investeringar. De verkar enligt principerna om ett frivilligt och öppet medlemskap samt solidaritet mellan medlemmarna och förvaltas i enlighet med demokratiska principer (såsom principen om en röst per medlem för bolag bestående av enskilda personer) och bidrar därmed till en ansvarsfull och hållbar förvaltning.

I.  Mångfalden av ömsesidiga bolag i Europa har lett till ett mycket skiftande regelverk i fråga om de tjänster som dessa tillhandahåller, deras storlek, uppdrag och geografiska räckvidd.

J.  Det finns två huvudsakliga typer av ömsesidiga bolag i EU, nämligen ömsesidiga försäkringsföreningar och ömsesidiga försäkringsbolag. Ömsesidiga försäkringsföreningar ger ett socialförsäkringsskydd som går utöver, kompletterar eller ingår i de lagstadgade socialförsäkringssystemen. Ömsesidiga försäkringsbolag kan omfatta alla typer av risker för egendom och liv, och i vissa medlemsstater kan ömsesidiga bolag till och med tillhandahålla tjänster på andra områden, såsom bostäder eller krediter.

K.  Trots sina olikheter organiserar ömsesidiga bolag tjänster och tillhandahållande i sina medlemmars intresse på grundval av solidaritet och genom kollektiv finansiering. De sköter sin interna organisation på ett demokratiskt sätt och använder överskottet från sin verksamhet för att gynna sina medlemmar.

L.  Eftersom det är unionens mål att sörja för likvärdiga konkurrensvillkor och bidra till den ekonomiska utvecklingen bör den förse ömsesidiga bolag, som är en organisationsform som erkänns i de flesta medlemsstater, med lämpliga juridiska instrument för att underlätta utvecklingen av deras gränsöverskridande verksamhet och göra det möjligt för dem att dra nytta av den inre marknaden.

M.  Ömsesidiga bolag spelar en viktig roll i unionens ekonomi genom att tillhandahålla hälso- och sjukvård, sociala tjänster och överkomliga försäkringstjänster till över 160 miljoner unionsmedborgare. De representerar drygt 180 miljarder EUR i försäkringspremier och sysselsätter fler än 350 000 personer.

N.  Ömsesidiga bolag underlättar tillgången till vård och social integration och är fullt delaktiga i tillhandahållandet av tjänster av allmänt intresse i unionen.

O.  År 2010 arbetade 12,3 miljoner unionsmedborgare i en annan medlemsstat, vilket motsvarar 2,5 % av den förvärvsarbetande befolkningen i EU.

P.  I vissa medlemsstater är det förbjudet för i lag föreskrivna hälso- och sjukförsäkringsinrättningar att fungera som företag inom den privata sektorn.

Q.  Ömsesidiga bolag utgör 25 % av försäkringsmarknaden och 70 % av samtliga företag inom sektorn. Man kan inte fortsätta att bortse från de ömsesidiga bolagen på den inre marknaden(10), utan det bör finnas en europeisk stadga för ömsesidiga bolag för att dessa ska få lika förutsättningar som andra bolagsformer i EU. En mångfald av bolagsformer är en tillgång som fullt ut bör erkännas och uppmuntras.

R.  Ömsesidiga bolag spelar eller bör spela en viktig roll i medlemsstaternas ekonomier i och med att de bidrar till EU:s strategiska mål – som bekräftas av tendenserna i befolkningsutvecklingen – att säkerställa tillväxt för alla med tillgång till grundläggande resurser, sociala rättigheter och tjänster för alla, liksom lämpliga hälso- och sjukvårdstjänster samt långtidsvårdstjänster, på en solidarisk, icke-diskriminerande och inkluderande grund och till ett rimligt pris, samt garantier för att äldre människors extra vårdbehov inte kommer att leda till fattigdom och ekonomiskt beroende.

S.  Ömsesidiga bolag är särskilt aktiva på området för hälso- och sjukvård, långtidsvård, pensioner samt sociala förmåner som omfattar den åldrande befolkningens behov. Det är ytterst viktigt att man tar med de ömsesidiga bolagen i beräkningen, eftersom de är viktiga aktörer för det framtida sociala skyddet på lång sikt, med tanke på att den åldrande befolkningen för närvarande utgör en stor utmaning för Europa, eftersom den pressar de nationella budgetarna och riskerar att utsätta det offentliga socialförsäkringsskyddet för ett hårt tryck. Ömsesidiga bolag kan visserligen fylla en viktig funktion genom att erbjuda socialt ansvarsfulla pensionssystem inom den privata sektorn, men de kan inte ersätta en stark pensionsordnings första pelare.

T.  Den privata sektorn bör bidra till att hitta lösningar på utmaningarna i reformen av unionens välfärdssystem och den sociala ekonomin. De ömsesidiga bolagen har en naturlig roll att spela som intressenter av att detta mål uppnås.

U.  De ömsesidiga bolagen bygger på värderingar som solidaritet och demokratiskt styre och har inga aktieägare. Eftersom de arbetar för sina medlemmars bästa ligger det i deras natur att handla på ett socialt ansvarsfullt sätt.

V.  De värden som ligger till grund för de ömsesidiga bolagen motsvarar de grundläggande principerna för den europeiska sociala modellen. De ömsesidiga bolagen, som bygger på solidaritet, är viktiga aktörer i EU:s sociala marknadsekonomi och bör få ett större erkännande, i synnerhet genom en europeisk stadga.

W.  Utgifterna för hälso- och sjukvård och pensioner skulle kunna få stora konsekvenser för de aktuella sociala skyddsnätens överlevnad och täckning. Ömsesidiga försäkringsbolag främjar välfärdsstatens centrala värderingar, såsom solidaritet, icke-diskriminering och lika tillgång till sociala tjänster av hög kvalitet i den privata sektorn. Ett ökat bidrag från ömsesidiga bolag till EU:s sociala marknadsekonomi bör inte försämra medlemsstaternas socialskyddsåtgärder. Det frivilliga sociala skyddet får emellertid inte ersätta den lagstadgade socialförsäkringen. Man bör respektera olika typer av socialskyddssystem, som förvaltas antingen av staten, av ömsesidiga bolag eller av både staten och ömsesidiga bolag. En europeisk stadga för ömsesidiga bolag är viktig, men den får inte användas för att kompensera medlemsstaternas brister i fråga om socialt skydd.

X.  Möjligheten att ansluta sig till ett ömsesidigt bolag kommer förhoppningsvis att underlättas och uppmuntras för samtliga arbetstagare, i synnerhet för arbetstagare inom små företag.

Y.  I detta fall kommer arbetstagares anslutning till ett system av ömsesidiga bolag förhoppningsvis att uppmuntras genom befrielse från sociala avgifter eller genom skattelättnader.

Z.  Inför de utmaningar som regeringarna står inför när det gäller det sociala skyddet kan ömsesidiga bolag bidra till att de som befinner sig i riskzonen får ett skyddsnät som de har råd med. Ömsesidiga bolag erbjuder extra och överkomliga möjligheter för unionsmedborgarna.

AA.  Vissa ömsesidiga bolag har en mycket stark tradition av frivillighet, och denna frivillighet måste bevaras och underlättas.

AB.  I vissa medlemsstater erbjuder ömsesidiga bolag, vid sidan av försäkringstjänster, sina medlemmar tjänster som omfattar lån med låg ränta eller utan ränta.

AC.  Mervärdet av ömsesidiga bolag jämfört med deras kommersiellt drivna motsvarigheter blir ännu större på unionsnivå, med hänsyn till deras ekonomiska vikt och positiva inverkan på en union med likvärdiga förutsättningar.

AD.  Den sociala ekonomin, och då särskilt de ömsesidiga bolagen, spelar en betydande roll i EU:s ekonomi, eftersom den kombinerar lönsamhet och solidaritet, skapar kvalitativa och lokala arbetstillfällen, stärker den sociala, ekonomiska och regionala sammanhållningen, genererar socialt kapital och främjar ett aktivt medborgarskap, solidaritetsbaserad social välfärd och en ekonomi med demokratiska värderingar där människan står i centrum, och stöder en hållbar utveckling och sociala, miljömässiga och tekniska innovationer.

AE.  De ömsesidiga bolagen har ett uppdrag att tillsammans med den privata sektorn möta dessa utmaningar, och för detta behöver de kunna verka inom EU på konkurrensvillkor som är likvärdiga med dem som gäller för de andra bolagsformerna. Befintliga europeiska stadgar, till exempel stadgan för europeiska kooperativa föreningar eller stadgan för Europabolag, är inte lämpliga för ömsesidiga bolag på grund av skillnaderna mellan förvaltningsmodellerna.

AF.  Det finns en beklaglig lucka i unionslagstiftningen, eftersom de ömsesidiga bolagen inte uttryckligen nämns i fördragen och det inte tas någon hänsyn till deras företagsmodeller i sekundärrätten, som enbart hänvisar till offentliga och privata företag, vilket skadar de ömsediga bolagens ställning och utveckling och upprättandet av gränsöverskridande koncerner.

AG.  Den europeiska stadgan för ömsesidiga bolag är väsentlig för en bättre integration på den inre marknaden, för en ökad förståelse för dessa bolags särdrag och för att de ömsesidiga bolagen på ett bättre sätt ska kunna bidra till att uppnå målen inom Europa 2020-strategin om tillväxt och sysselsättning. En europeisk stadga skulle också underlätta unionsmedborgarnas rörlighet genom att göra det möjligt för ömsesidiga bolag att tillhandahålla tjänster i flera medlemsstater och därmed göra den inre marknaden mer sammanhållen och enhetlig.

AH.  En europeisk stadga för ömsesidiga bolag skulle göra det möjligt att främja ömsesidiga bolag i ett utvidgat EU, i synnerhet i de nya medlemsstaterna, där denna bolagsform inte omfattas av vissa rättssystem. En förordning, som tillämpas i hela EU, skulle ha den dubbla fördelen att den dels ger dessa länder en europeisk referensstadga, dels ökar bolagsformens status och anseende bland allmänheten.

AI.  Stadgan skulle göra det möjligt för ömsesidiga bolag att skapa stordriftsfördelar för att upprätthålla konkurrenskraften i framtiden, och detta skulle öka erkännandet av de ömsesidiga bolagens värde bland EU:s beslutsfattare.

AJ.  De ömsesidiga bolagen är stabila och hållbara organisationer som har stått emot finanskrisen väl inom alla grenar av ekonomin och bidragit till en mer motståndskraftig och diversifierad marknad, särskilt på området för försäkringar och social trygghet. De ömsesidiga försäkringsbolagen är särskilt aktiva när det gäller den åldrande befolkningen och sociala behov. Deras medverkan på pensionsområdet erbjuder ytterligare möjligheter för unionsmedborgarna, och de ömsesidiga bolagen spelar en viktig roll för bevarandet av den europeiska sociala modellen.

AK.  Ömsesidiga bolag ger inte ut aktier utan ägs gemensamt, och överskott återinvesteras i stället för att betalas ut till medlemmarna. Detta har hjälpt de ömsesidiga bolagen att stå emot krisen bättre än andra enheter inom den privata sektorn.

AL.  En europeisk stadga skulle vara ett frivilligt verktyg som kompletterar de nationella bestämmelserna om ömsesidiga bolag, och den skulle inte påverka redan befintliga stadgar, utan i stället utgöra en ”28:e ordning” som underlättar för ömsesidiga bolag att bedriva gränsöverskridande verksamhet.

AM.  Kommissionen bör ta hänsyn till de ömsesidiga bolagens särskilda egenskaper i syfte att säkerställa likvärdiga konkurrensvillkor, så att ytterligare diskriminering kan undvikas och man ser till att eventuell ny lagstiftning är proportionerlig och garanterar en rättvis, konkurrenskraftig och hållbar marknad.

AN.  Kraven på en diversifiering av försäkringssektorn växer, varigenom det framhålls att ömsesidiga bolag jämfört med motsvarande aktiebolag har en uppgift när det gäller att göra sektorn som helhet mer konkurrenskraftig, mindre riskfylld och mer motståndskraftig mot förändringar i den finansiella och ekonomiska situationen.

AO.  De ömsesidiga bolagen är utsatta för intensiv och ökande konkurrens, särskilt inom försäkringssektorn, och en del av dem anpassar sig genom att avskaffa ömsesidigheten och ombilda sig till aktiebolag.

AP.  I minst sex av EU:s och EES-områdets medlemsstater är det inte rättsligt möjligt att bilda organisationer av ömsesidig typ. Detta skapar snedvridning på marknaden. En europeisk stadga skulle kunna åtgärda detta och kunna leda till att ömsesidiga bolag inrättas även i dessa medlemsstater.

AQ.  De ömsesidiga försäkringsbolagen förfogar inte över juridiska verktyg som underlättar deras utveckling och hjälper dem att utveckla sin gränsöverskridande verksamhet inom den inre marknaden. Med tanke på att det finns europeiska stadgor för andra bolagsformer missgynnas de ömsesidiga bolagen fortfarande. Ömsesidiga bolag tvingas ofta använda olämpliga rättsliga instrument för sin gränsöverskridande verksamhet, eftersom de saknar en europeisk stadga, vilket leder till att ömsesidigheten går förlorad.

AR.  Nationella lagar om ömsesidiga bolag varierar avsevärt inom EU, och den europeiska stadgan skulle kunna göra det möjligt att bilda gränsöverskridande ömsesidiga bolag och därmed stärka den europeiska modellen för socialt skydd.

AS.  Ömsesidiga bolag bör själva sprida idén om ömsesidighet som sitt grundläggande värde och övertyga framtida medlemmar om att detta är ett kostnadseffektivt och hållbart alternativ till kommersiella tjänsteleverantörer.

AT.  Man bör förhindra att ömsesidiga bolag vidtar åtgärder för att förbli konkurrenskraftiga genom att efterlikna sina kommersiella motsvarigheter, t.ex. genom att införa riskurval eller striktare kriterier för medlemskap, eller att de till och med emitterar aktier för att öka sina solvensmarginaler.

AU.  Ömsesidiga bolag, särskilt de medelstora bolagen, kan tvingas bli en del av större organisationer eller till och med av aktiebolag (genom förlorad ömsesidighet), vilket ökar avståndet mellan den berörda organisationen och de försäkrade.

AV.  Avsaknaden av en stadga förhindrar fortfarande gränsöverskridande samarbete och fusioner mellan ömsesidiga bolag.

1.  I ljuset av resultaten av den nyligen genomförda undersökningen om läget för de ömsesidiga bolagen i unionen, och med tanke på att Europaparlamentet vid flera tillfällen tydligt uttryckt att det förordar en stadga för europeiska ömsesidiga bolag, uppmanas kommissionen att på grundval av artikel 352, eller möjligen artikel 114, i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt snarast lägga fram ett eller flera förslag som gör det möjligt för ömsesidiga bolag att verka i en europeisk och gränsöverskridande skala, inbegripet en stadga för ett europeisk ömsesidigt bolag, i enlighet med de detaljerade rekommendationer som bifogas.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritetsprincipen.

3.  Europaparlamentet anser att förslagets ekonomiska konsekvenser bör täckas av lämpliga budgetanslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet.

BILAGA

DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

Rekommendationer om stadgan för europeiska ömsesidiga bolag

Rekommendation 1 (om målen för stadgan för ett europeiskt ömsesidigt bolag)

Europaparlamentet anser att mångfalden bland företag bör vara tydligt förankrad i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och föreslår att ömsesidiga bolag ska inkluderas i artikel 54 i detta.

Europaparlamentet anser att det krävs en kombination av strategier och åtgärder för att skapa jämbördiga villkor för ömsesidiga bolag, däribland en europeisk stadga, som ger dem lika möjligheter att lägga till en europeisk dimension i sin organisation och verksamhet och ger dem lämpliga rättsliga instrument som underlättar deras gränsöverskridande och transnationella verksamhet. I detta avseende skulle ömsesidiga bolag kunna bedriva verksamhet i hela EU, i enlighet med respektive bolags förvaltning.

Europaparlamentet anser att en stadga för ett europeiskt ömsesidigt bolag skulle skapa en frivillig ordning i form av ett valfritt instrument som gör att ömsesidiga bolag kan verka i olika medlemsstater och göra det möjligt att införa sådana bolag även i länder där de för närvarande inte finns. Parlamentet vill därför att europeiska ömsesidiga bolag ska betraktas som en europeisk rättslig form med särskild unionskaraktär.

Europaparlamentet erinrar samtidigt om att eventuella lagstiftningsinitiativ ska lämna de olika nationella lagar som redan finns orörda och inte syfta till en tillnärmning av medlemsstaternas gällande lagar om ömsesidiga bolag.

Europaparlamentet bekräftar att de viktigaste målen för en förordning om stadgan för ett europeiskt ömsesidigt bolag kommer att vara följande:

   Att undanröja alla hinder för gränsöverskridande samarbete mellan ömsesidiga bolag, samtidigt som deras särdrag, som är djupt rotade i de respektive nationella rättsordningarna, beaktas, samt att låta ömsesidiga bolag bedriva sin verksamhet fritt på den inre marknaden och därmed stärka den inre marknadens principer.
   Att tillåta att fysiska personer som är bosatta i olika medlemsstater eller rättsliga enheter som inrättats enligt lagarna i olika medlemsstater bildar ett europeiskt ömsesidigt bolag.
   Att göra det möjligt för ett europeiskt ömsesidigt bolag att etablera sig genom en gränsöverskridande sammanslagning av två eller flera befintliga ömsesidiga bolag, med tanke på att direktivet om gränsöverskridande fusioner inte är tillämpligt på ömsesidiga bolag(11).
   Att tillåta att ett europeiskt ömsesidigt bolag bildas genom att ett nationellt ömsesidigt bolag omvandlas eller ombildas till den nya formen utan att det först behöver avvecklas, om bolaget i fråga har sitt säte och huvudkontor inom en och samma medlemsstat.
   Att tillåta inrättandet av en europeisk ömsesidig grupp och att låta ömsesidiga bolag utnyttja möjligheten att bilda en europeisk koncern av ömsesidiga bolag, särskilt när det gäller Solvens II-direktivets(12) sammanhang i fråga om ömsesidiga försäkringsbolag.

Rekommendation 2 (om innehållet i stadgan för ett europeiskt ömsesidigt bolag)

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta att en sådan frivillig reglering, som görs tillgänglig i medlemsstaternas lagstiftning, bör omfatta de ömsesidiga bolagens förvaltningsmetoder och principer.

Europaparlamentet påminner om att man i ett förslag till en stadga för ett europeiskt ömsesidigt bolag måste ta hänsyn till att de särskilda verksamhetsbestämmelserna för ömsesidiga bolag skiljer sig från bestämmelserna för andra ekonomiska aktörer:

   Ömsesidiga bolag tillhandahåller ett brett spektrum av försäkringstjänster, utlåningstjänster och andra tjänster i sina medlemmars intresse på grundval av solidaritet och genom kollektiv finansiering.
   I gengäld betalar medlemmarna en avgift eller motsvarande vars storlek kan variera.
   Medlemmarna kan inte utöva någon individuell rätt till det ömsesidiga bolagets tillgångar.

Europaparlamentet anser att stadgan måste innehålla exakta och tydliga bestämmelser om inrättandet av en verklig och ändamålsenlig ny kategori av europeiska ömsesidiga bolag. Parlamentet anser att det i detta avseende är viktigt att komma ihåg att tidigare modellstadgar för europeiska enheter där medlemsstaterna getts betydande handlingsfrihet och där ett mervärde saknats har lett till att det inte skapats förutsättningar för en framgångsrik användning av ett sådant europeiskt instrument.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i den föreslagna förordningen, på grundval av artikel 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, ange de viktigaste särdragen för ömsesidiga personbaserade bolag, nämligen principen om icke-diskriminering när det gäller riskurval och en förvaltning som sköts på ett demokratiskt sätt av medlemmarna, i syfte att förbättra de sociala villkoren för den lokala befolkningen och samhället i stort i en anda av ömsesidighet.

Europaparlamentet understryker hur viktig solidaritetsprincipen är i ömsesidiga bolag, där kunderna också är medlemmar och därmed delar samma intressen. Parlamentet påminner om principen om gemensamt ägande av kapital och dess odelbarhet och betonar vikten av principen om opartisk fördelning vid en eventuell likvidation, vilket innebär att tillgångar bör fördelas till andra ömsesidiga bolag eller till ett organ vars mål är att stödja och främja ömsesidiga bolag.

Rekommendation 3 (om tillämpningsområdet för en stadga för ett europeiskt ömsesidigt bolag)

Europaparlamentet betonar följande aspekter beträffande tillämpningsområdet för den framtida förordningen om en europeisk stadga:

   Den bör inte påverka de obligatoriska eller stadgeenliga socialförsäkringssystemen som i vissa medlemsstater förvaltas av ömsesidiga bolag, och inte heller medlemsstaternas frihet att besluta om huruvida förvaltningen av dessa system ska anförtros ömsesidiga bolag och i så fall under vilka villkor.
   Med hänsyn till att ett europeiskt ömsesidigt bolag har en särskild unionskaraktär bör förvaltningsordningen i stadgan inte inverka på medlemsstaternas lagar och inte föregripa de val som ska göras i andra unionstexter om bolagsrätt.
   Förordningen bör inte omfatta andra rättsområden, exempelvis bestämmelser om anställdas medverkan i beslutsprocessen, arbetsrätt, skatterätt, konkurrensrätt, immateriell och industriell äganderätt eller bestämmelser om insolvens och betalningsinställelse.
   Eftersom de ramar inom vilka ömsesidiga bolag bedriver sin verksamhet skiljer sig åt medlemsstaterna emellan, bör förordningen säkerställa att europeiska ömsesidiga bolag får möjlighet att fritt fastställa sina egna mål och tillhandahålla sina medlemmar ett brett spektrum av tjänster, däribland socialförsäkring, hälso- och sjukvårdsförsäkring och utlåning.

Rekommendation 4 (om styrningen av ett europeiskt ömsesidigt bolag)

Europeiska ömsesidiga bolag bör förvaltas demokratiskt och finansieras kollektivt till medlemmarnas förmån. I stadgan bör föreskrivas att medlemmarna kollektivt äger den ömsesidiga organisationen.

Stadgan för ett europeiskt ömsesidigt bolag bör innehålla styrnings- och förvaltningsbestämmelser om följande: Det ska finnas en bolagsstämma (som kan utformas som en stämma med alla medlemmar eller en stämma med delegater för medlemmarna), ett tillsynsorgan och ett ledningsorgan eller administrativt organ, beroende på den form som antagits i stadgarna.

Varje medlem (fysisk eller juridisk person) eller delegat vid bolagsstämman bör i princip ha en likvärdig röst.

Ledamöterna i ledningsorganet bör väljas och entledigas av tillsynsorganet. En medlemsstat bör dock få kräva eller medge att det i stadgarna föreskrivs att ledamöterna av ledningsorganet ska väljas av bolagsstämman.

Ingen bör samtidigt få vara ledamot i både ledningsorganet och tillsynsorganet.

Effekten av Solvens II-direktivet på företagsstyrningen i ömsesidiga organisationer bör noga övervakas.

(1) EUT C 297 E, 7.12.2006, s. 140.
(2) EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 114.
(3) EUT C 76 E, 25.3.2010, s. 16.
(4) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 19.
(5) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 187.
(6) Antagna texter, P7_TA(2012)0259.
(7) http://www.europarl.europa.eu/committees/en/studiesdownload.html?language Document=EN&file=83593
(8) Rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (EUT L 207, 18.8.2003, s. 1).
(9) Kommissionens meddelande av den 13 april 2011, Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden – Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt (COM(2011)0206).
(10) Se COM(2011)0206, som det hänvisats till ovan.
(11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG av den 26 oktober 2005 om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar (EUT L 310, 25.11.2005, s. 1).
(12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).


Situationen i Egypten
PDF 142kWORD 30k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2013 om situationen i Egypten (2013/2542(RSP))
P7_TA(2013)0095RC-B7-0095/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Egypten, särskilt resolutionen av den 16 februari 2012 om den senaste utvecklingen i Egypten(1) och av den 15 mars 2012 om människohandel på Sinaihalvön(2),

–  med beaktande av sina debatter i kammaren den 12 juni, 4 juli och 12 december 2012 om Egypten och Mellanöstern,

–  med beaktande av uttalandena från unionens höga representant, Catherine Ashton, och hennes talesman om Egypten 2012, och särskilt uttalandena den 25 maj 2012 om presidentvalet i Egypten, den 1 juni 2012 om hävandet av undantagstillståndet i Egypten, den 15 juni 2012 om Egyptens högsta konstitutionsdomstols beslut, den 20 juni 2012 om den politiska situationen i Egypten, den 24 juni 2012 om valet av Muhammad Mursi till Egyptens president, den 13 september 2012 om en ny arbetsgrupp EU–Egypten, den 5 december 2012 om krav på en ny nationell dialog, den 25 december 2012 om folkomröstningen i Egypten och den 25 januari 2013 om dödsskjutningarna i Port Said.

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 27 februari 2012, den 25 juni 2012, den 19 november 2012 och den 10 december 2012 om Egypten, den 31 januari 2013 om EU:s stöd till hållbara förändringar i övergångssamhällen och den 8 februari 2013 om den arabiska våren,

–  med beaktande av paketet med den europeiska grannskapspolitiken och Egyptens framstegstegsrapport av den 15 maj 2012,

–  med beaktande av mötet den 13–14 november 2012 i arbetsgruppen EU–Egypten och av slutsatserna från detta möte,

–  med beaktande av Kairodeklarationen från det andra mötet mellan EU:s och Arabförbundets utrikesministrar den 13 november 2012,

–  med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1099/2012 av den 26 november 2012 om ändring av förordning (EU) nr 270/2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten,

–  med beaktande av uttalandena från Europeiska rådets ordförande, Herman Van Rompuy, efter hans möten med Egyptens president, Muhammad Mursi, den 13 september 2012 och den 13 januari 2013,

–  med beaktande om kommissionens promemoria av den 8 februari 2013 EU:s svar på den arabiska våren, och läget två år senare,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 15 maj 2012 från kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om att göra den nya europeiska grannskapspolitiken till en framgång,

–  med beaktande av associeringsavtalet mellan EU och Egypten från 2001 (vilket trädde i kraft den 1 juni 2004), förstärkt av den handlingsplan och den europeiska grannskapspolitik som man kom överens om 2007,

–  med beaktande av uttalandena från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, av den 7 december 2012 om våldet i Egypten och allvarliga problem med förslaget till författning samt av den 29 januari 2013 om behovet av en seriös dialog och ett slut på övervåldet,

–  med beaktande av uttalandet från den verkställande direktören för UN Women, Michelle Bachelet, av den 31 januari 2013, där hon uttryckte djup oro över det eskalerande våldet mot kvinnor på allmän plats i Egypten,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966 som Egypten har undertecknat, och den internationella konventionen om barnets rättigheter från 1989, till vilken Egypten har gått med på att ansluta sig,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 110.2 och 4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Egypten är en viktig partner för EU i södra Medelhavsområdet. Den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i Egypten har betydande konsekvenser för hela regionen och utanför denna.

B.  I presidentvalet i maj och juni 2012 fick Muhammad Mursi 51,7 procent av rösterna och blev den första islamistiska kandidat som valdes till statschef i arabvärlden. Det fria och rättvisa presidentvalet utgjorde en milstolpe i demokratiseringsprocessen.

C.  Enligt Egyptens högsta författningsdomstols beslut av den 14 juni 2012 stred parlamentsvalet 2012 mot konstitutionen och en tredjedel av de valda ledamöterna hade vunnit sin plats olagligt, och lagen om politisk uteslutning ogiltigförklarades.

D.  Den 22 november 2012, åtta dagar efter avslutningen av mötet med arbetsgruppen EU–Egypten och en dag efter det avtal om vapenvila mellan Israel och Hamas som Egypten förhandlat fram, utfärdade president Mursi ett dekret, som bland annat innebar att presidentens beslut inte kunde bli föremål för rättslig prövning. Några dagar senare ogiltigförklarade presidenten detta dekret, men då pågick redan eskalerande demonstrationer.

E.  Rättsliga institutioner och domare fortsätter att utsättas för påtryckningar, angrepp, hot och inblandning från olika politiska aktörer och krafter i Egypten. I november 2012 avbröt författningsdomstolen tillfälligt sitt arbete eftersom dess lokaler hade belägrats av anhängare till presidenten och deras allierade. Uppsägningen av den allmänna åklagaren i oktober 2012 och utnämningen av hans efterträdare har väckt stark kritik och lett till protester från domare, anställda inom domstolsväsendet m.fl. Denna inblandning i rättsväsendets verksamhet undergräver den egyptiska befolkningens förtroende för rättssystemet och dess rättvisa och opartiskhet.

F.  Den 30 november 2012 antog den konstituerande församlingen förslaget till författning. Förslaget till författning godkändes den 15 och 22 december 2012 i en folkomröstning där 63,8 % röstade för, men där valdeltagandet låg på 32,9 %. Författningsprocessen och det förväntade antagandet av en ny författning har istället för att skapa samförstånd ytterligare förvärrat den interna splittringen i det egyptiska samhället. Många både i och utanför Egypten har uttryckt oro över olika artiklar i den nya författningen, däribland sharias ställning i landets lagstiftning, rättsväsendets oberoende och militärdomstolarnas roll, de grundläggande friheterna och kvinnors rättigheter.

G.  Det nya egyptiska parlamentsvalet har utropats till slutet av april 2013. Egyptens högsta valkommission har accepterat att fyra icke-statliga organisationer ”bevittnar” valen, tillsammans med Europeiska unionen, Arabförbundet och Afrikanska unionen. Den 18 februari 2013 förklarade högsta författningsdomstolen att flera artiklar i den nya vallagen strider mot författningen och begärde att Shurarådet skulle ändra dem. Oppositionen, under ledning av Nationella räddningsfronten, som protesterar mot avsaknaden av rättsliga garantier för fria och rättvisa val, har meddelat att de kommer att bojkotta det kommande parlamentsvalet. Den 7 mars 2013 sköt den egyptiska valkommissionen upp det kommande parlamentsvalet efter ett beslut från förvaltningsdomstolen i Kairo om att stoppa det eftersom Shurarådet inte hade lämnat in vallagen till högsta författningsdomstolen för en slutlig översyn efter att ha ändrat den.

H.  Våldsamma sammandrabbningar mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor har vållat dussintals dödsoffer före och under veckorna efter den andra årsdagen av revolutionen den 25 januari. Den tändande gnistan till detta var bland annat den tilltagande laglösheten i Egypten, den kraftiga tillbakagången i den egyptiska ekonomin och det dussintal dödsdomar som utfärdades mot civila som var inblandade i de dödliga fotbollskravallerna i Port Said 2012, vilket fick president Mursi att utlysa undantagstillstånd i flera egyptiska städer och militären att varna om ”statskollaps”. Den 30 januari 2013 uppmanade oppositionsledarna gemensamt president Mursi att sätta stopp för våldet mot demonstranterna, att bilda en nationell samlingsregering och inleda en verklig nationell dialog och menade att det var det enda sättet att få bukt med de aktuella politiska och sociala klyftorna liksom spänningarna. President Mursi har avvisat kraven på en samlingsregering. Den 26 februari 2013 inledde president Mursi en nationell dialog som bojkottades av den ledande oppositionen.

I.  42 personer, däribland två poliser, dog i sammandrabbningar efter det att en domstol den 26 januari 2013 rekommenderat att 21 personer bosatta i Port Said skulle dömas till döden för de mord som ägde rum i anslutning till en fotbollsmatch ett år tidigare. Denna dom och domen mot de återstående 52 tilltalade bekräftades den 9 mars 2013 I sin resolution av den 16 februari 2012 efterlyste Europaparlamentet en oberoende utredning av de händelser som ledde till tragedin och krävde att de ansvariga skulle ställas inför rätta. Europeiska unionen är emot dödsstraff i alla sammanhang och under alla omständigheter, och har konsekvent krävt att dödsstraffet ska avskaffas över hela världen för att bevara människans värdighet.

J.  De ökande politiska spänningarna har ytterligare fördjupat den interna polariseringen i det egyptiska samhället och leder till fortsatta gatuprotester och våldsamma sammandrabbningar med godtyckliga gripanden, hot, kidnappningar och tortyr. De fall av övervåld och dödligt våld som polisen, säkerhetsstyrkor och oidentifierade grupper använder mot fredliga demonstranter förblir ofta ostraffat. Säkerheten och den allmänna ordningen bör upprätthållas med återhållsamhet och fullständig respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.

K.  Den allmänna opinionen i Egypten är mycket kritisk mot begränsningarna av yttrandefriheten. Strafflagen och den nyligen antagna författningen skulle kunna hämma yttrandefriheten allvarligt, både på och utanför internet. De medborgerliga fri-och rättigheterna och de digitala friheterna möjliggör respekten för de universella mänskliga rättigheterna och bör upprätthållas under alla omständigheter. Det fysiska våldet och trakasserierna mot journalister har ökat avsevärt. Ett antal åtal har väckts mot oppositionens medier för att ha förolämpat presidenten. Straffrättsliga åtal mot journalister, framför allt från oppositionens medier, och komiker som Gamal Fahmy, Bassem Youssef och Okasha Tawfiq fortsätter att drivas. Det har förekommit 24 rapporterade fall där presidenten förolämpats. Antalet fall av hädelse har ökat sedan president Mursi kom till makten.

L.  Lagförslaget om skydd av demonstrationsfriheten på offentliga platser skulle innebära en allvarlig begränsning av mötesfriheten.

M.  Egyptiska kvinnor befinner sig i en särskilt utsatt situation under denna övergångsperiod. Enligt rapporter från egyptiska och internationella människorättsorganisationer utsätts kvinnliga demonstranter ofta för våld, sexuella övergrepp, oskuldstester och andra former av förnedrande behandling av säkerhetsstyrkorna, och kvinnorättsaktivister hotas och trakasseras. Kvinnors deltagande i politiken har minskat kraftigt. Det har riktats kritik från både Egyptens nationella råd för kvinnor och det civila samhället mot de passiva myndigheterna, som inte har fördömt våldet mot kvinnor. Detta ger en olycklig signal när det gäller Egyptens respekt för kvinnors rättigheter.

N.  Det civila samhället i Egypten och internationella icke-statliga organisationer känner av ett ökat tryck och har mycket svårt att bedriva verksamhet i Egypten. Ett antal förslag till en ny lag om medborgarorganisationer och stiftelser har skapat oro bland aktivister och organisationer i det civila samhället eftersom de skulle innebära kraftiga begränsningar av finansieringen till icke-statliga organisationer, i synnerhet från utländska givare, skapa utrymme för inkräktande övervakning från myndigheters sida och begränsa alla former av sociala verksamheter och organisationer. De skulle också medföra begränsningar av undersökningsuppdrag och andra väsentliga verksamheter runtom i Egypten, vilket i praktiken innebär att organisationer från det civila samhället inte kan utföra sitt arbete.

O.  EU är Egyptens viktigaste ekonomiska partner och dess främsta källa vad gäller utländska investeringar och utvecklingssamarbete. Den 13–14 november 2012 sammanträdde arbetsgruppen EU–Egypten, under delat ordförandeskap av vice ordföranden/den höga representanten och Egyptens utrikesminister Kamel Amr, i Kairo och enades om ett omfattande paket med ekonomiskt och politiskt stöd för att hjälpa Egypten med den pågående övergången, omfattande nästan 5 miljarder euro i lån och bidrag för 2012–2013. Det ekonomiska stödet är delvis villkorat med att Egypten lyckas slutföra ett avtal med Internationella valutafonden (IMF) och förenat med krav beträffande mänskliga rättigheter, demokrati och ekonomisk styrning. Det är viktigt för Egypten att dessa åtaganden uppfylls och att utbetalningen av EU-stödet påskyndas.

P.  Arbetsgruppen framhöll sitt åtagande att främja och respektera de mänskliga rättigheterna, däribland kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män för att stärka kvinnornas egenmakt på alla områden, liksom yttrande- och mötesfriheten och religions- och trosfriheten. Arbetsgruppen fördömde alla former av uppvigling till religionshat, intolerans, fientlighet och våld.

Q.  Civilsamhällets deltagande i genomförandet av politiska beslut inom deras verksamhetsområde kommer att vara avgörande för en lyckad europeisk grannskapspolitik och för reformerna på området mänskliga rättigheter i allmänhet och kvinnors rättigheter i synnerhet.

R.  Den ekonomiska situationen i Egypten är allvarlig, med utländska valutareserver som är mycket begränsade och ett egyptiskt pund som inte har varit så svagt sedan 2004. Landets ekonomiska framsteg kommer att vara beroende av långsiktig inhemsk politisk och social stabilitet. Egypten befinner sig i en kritisk övergångsperiod och står inför stora utmaningar och svårigheter i denna demokratiseringsprocess. Denna övergångsperiod bör grundas på de centrala värderingarna för social rättvisa, respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, rättsstatsprincipen och goda styrelseformer.

S.  Återföringen av de tillgångar som stulits av den förra regimen kan, bortsett från dess ekonomiska betydelse, bidra till att garantera det egyptiska folket rättvisa och ansvarighet och är därför en mycket viktig politisk fråga av stort symboliskt värde i förbindelserna mellan EU och Egypten. Sedan mars 2011 har 19 personer som är ansvariga för förskingring av den egyptiska statens medel, däribland den förre presidenten Mubarak, fått sina tillgångar i EU frysta. Rådet antog den 26 november 2012 en ny förordning för att underlätta återföringen av dessa förskingrade medel. Arbetsgruppen beslutade att inom tre månader färdigställa en färdplan som eventuellt kan leda till att det inrättas en grupp för återföring av tillgångar som samordnas av Europeiska utrikestjänsten.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med det egyptiska folket under denna viktiga period av övergång till demokrati i landet. Parlamentet uppmanar Egyptens myndigheter att fullt ut garantera respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, däribland yttrandefrihet, förenings- och mötesfrihet, tryck- och mediefrihet, kvinnors rättigheter, religions-, samvets- och tankefrihet, skyddet av minoriteter och kampen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, samt garantera rättsstatsprincipen, maktdelning, rättsväsendets oberoende, kampen mot straffrihet och rättssäkerheten, eftersom allt detta utgör grundläggande beståndsdelar i ett fritt och demokratiskt samhälle.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den ökande interna polariseringen inom det egyptiska samhället och det fortsatta våldet. Parlamentet påminner de egyptiska statliga myndigheterna och säkerhetsstyrkorna om deras skyldighet att återställa och garantera säkerheten och ordningen i landet. Parlamentet uppmanar alla politiska aktörer att visa återhållsamhet så att ytterligare våld kan undvikas, för landets bästa. Parlamentet kräver även seriösa, opartiska och öppna utredningar av fall där fredliga demonstranter, framför allt kvinnor, mördats, torterats, utsatts för förnedrande behandling och trakasserats, och att de ansvariga ställs inför rätta. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att strikt hålla sig till internationella standarder. Parlamentet beklagar djupt de många liv som har gått till spillo och det stora antalet skadade till följd av de senaste sammandrabbningarna, och uttrycker sitt deltagande med offrens familjer.

3.  Europaparlamentet upprepar att EU:s principiellt är en stark motståndare till dödsstraffet och kräver ett fullständigt moratorium för verkställandet av alla dödsdomar i Egypten. Parlamentet uppmanar med kraft Egypten att ratificera det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1996 vars syfte är att avskaffa dödsstraffet. Parlamentet kräver en omvandling av de dödsdomar som utfärdades den 26 januari 2013 mot 21 supportrar av fotbollslaget Al-Masry.

4.  Europaparlamentet noterar den egyptiska valkommissionens beslut att ställa in det kommande parlamentsvalet och uppmanar den egyptiska regeringen att utnyttja denna period för att påbörja en bred politisk process som bygger på konsensus och delat ansvar, genom en verklig nationell dialog där alla demokratiska politiska krafter deltar på ett meningsfullt sätt. Parlamentet uppmanar alla politiska krafter i Egypten att arbeta tillsammans i denna riktning. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta stödja och bistå de egyptiska myndigheterna, de politiska partierna och civilsamhället i deras insatser för att uppnå detta mål. Parlamentet välkomnar att Egyptens myndigheter har bjudit in EU att övervaka det kommande parlamentsvalet, trots att valet har ställts in. Parlamentet upprepar sitt erbjudande att underlätta ett fullskaligt valobservatörsuppdrag.

5.  Europaparlamentet uttrycker stor oro över det ökande våldet mot kvinnor, framför allt kvinnliga demonstranter och kvinnorättsaktivister, och myndigheternas underlåtelse att förhindra och fördöma detta våld eller ställa gärningsmännen till svars. Parlamentet uppmanar president Mursi och även ledarna för det parti som sitter vid makten och ledarna för oppositionspartierna att visa prov på starkt politiskt ledarskap genom att ta itu med det könsrelaterade våldet, och se till att alla fall av sexuella övergrepp mot och trakasserier av kvinnor utreds i vederbörlig ordning så att gärningsmännen ställs inför rätta och offren får adekvat gottgörelse. Parlamentet uppmanar med kraft president Mursi att ta itu med det våld mot och den diskriminering av kvinnor som ständigt förekommer genom att anta den lagstiftning mot trakasserier som kvinnorättsaktivister föreslagit. Egyptens myndigheter uppmanas att fördöma alla former av våld och angrepp mot kvinnor. Regeringen uppmanas med kraft att främja och stödja kvinnors politiska deltagande genom att vända den aktuella negativa utvecklingen på detta område.

6.  Europaparlamentet uppmanar Egyptens myndigheter att reformera polis- och säkerhetsstyrkorna för att upphäva alla lagar som medger obegränsad användning av våld mot civilbefolkningen från polis- och säkerhetsstyrkornas sida. Parlamentet understryker behovet av att utveckla en ordentlig rättslig ram genom dialog och samråd med civilsamhället, för att säkerställa demonstrations- och mötesfriheten samt göra det möjligt för civilsamhällets organisationer att agera utan otillbörliga hinder och med möjlighet att få stöd från utlandet.

7.  Europaparlamentet uttrycker sitt fulla stöd för det engagemang som civilrättsliga organisationer visar och för betydelsen av och den höga kvaliteten på deras arbete för att främja fred, demokrati och mänskliga rättigheter, och efterlyser ett omedelbart upphörande av påtryckningar, hot eller trakasserier mot fackföreningar, journalister och bloggare.

8.  Europaparlamentet är bekymrat över läget i det egyptiska rättsväsendet och uppmanar den egyptiska regeringen och landets politiska krafter att fullt ut respektera, stödja och främja det egyptiska rättsväsendets oberoende och integritet. Parlamentet understryker behovet av fortsatta reformer av rättssystemet för att säkerställa att det finns en lämplig juridisk ram för att bekämpa straffrihet och tortyr, och skydda de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att inleda ett effektivt rättsligt övergångsförfarande för att utkräva ansvar för de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begåtts före, under och efter revolutionen 2011.

9.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över inskränkningarna i tros-, samvets- och religionsfriheten. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att ett egyptiskt kyrkoråd bildades den 18 februari 2013, bestående av de fem största kristna samfunden i landet, med mandat att bland annat främja dialogen mellan muslimer och kristna. Parlamentet anser att man bör arbeta för att få ett slut på den kristna utvandringen från Egypten, vilket hotar den fortsatta existensen för en av Egyptens äldsta befolkningsgrupper. Dessutom skadar det den egyptiska ekonomin eftersom högutbildad arbetskraft lämnar landet.

10.  Europaparlamentet uppmanar Egyptens myndigheter att underteckna och ratificera Romstadgan om inrättandet av Internationella brottmålsdomstolen i Haag och avstå från att bjuda in statschefer för vilka Internationella brottmålsdomstolen har utfärdat arresteringsorder.

11.  Europaparlamentet uttrycker sitt starka stöd för reformer som leder till demokrati, respekt för rättsstatsprincipen och social rättvisa i Egypten, i enlighet med det egyptiska folkets vilja. Parlamentet efterlyser på nytt en undersökning av möjligheten att häva undantagstillståndet i landet. Bruket att i militärdomstolar åtala civila måste upphöra med omedelbar verkan.

12.  Europaparlamentet uttrycker fortsatt oro inför människosmugglingen och människohandeln och inför situationen med illegala invandrare, särskilt i Sinairegionen. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att göra betydligt mer för att åtgärda dessa problem, inte minst genom att fullt ut genomföra nationell lagstiftning för flyktingar och bevilja FN:s organ och människorättsorganisationer full tillgång till de berörda individerna i Sinai.

13.  Europaparlamentet är djupt oroad över Egyptens snabbt försämrade ekonomin och över de utdragna förhandlingarna om ett låneavtal med Internationella valutafonden. Parlamentet välkomnar regeringens nya försök att fortsätta dessa förhandlingar. Parlamentet uppmuntrar en utveckling av ekonomiskt samarbete mellan EU och Egypten – med en stark bilateral dialog om ekonomiska reformer –, som ett viktigt steg mot att bygga förtroende bland investerare.

14.  Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen att utveckla ”mer ger mer”-principen, med särskilt fokus på civilsamhället, kvinnors rättigheter och minoriteters rättigheter på ett mer konsekvent och praktiskt sätt. Detta bör inbegripa klara villkor och riktmärken i händelse av att Egyptens regering inte genomför demokratiska reformer eller inte respekterar de mänskliga rättigheterna och friheterna, och vara en hörnsten i EU:s reviderade europeiska grannskapspolitik och i EU:s förbindelser med den egyptiska regeringen, utan att försämra levnadsvillkoren för landets befolkning.

15.  Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten att kräva att de egyptiska myndigheterna och president Mursi fullgör sina åtaganden att respektera de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. EU uppmanas att inte bevilja de egyptiska myndigheterna något budgetstöd om inga framsteg görs när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna och friheterna, ett demokratiskt styre och rättsstatsprincipen.

16.  Europaparlamentet uttrycker sitt fulla stöd för ett stärkt samarbete mellan EU och Egypten, oavsett om det sker inom ramen för associeringsavtalet och dess handlingsplaner, en framgångsrik fortsättning för arbetsgruppen EU–Egypten, regelbundna människorättsdialoger, ett ökat samarbete mellan företag, ökad rörlighet för egyptier – särskilt studenter – med tanke på inresa i EU, förhandlingar om ett djupgående och omfattande frihandelsavtal eller en framtida marknadsintegration.

17.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att göra ytterligare betydande insatser för att underlätta återföringen till det egyptiska folket av förskingrade tillgångar som stulits av den förra regimen. I detta sammanhang uppmanar parlamentet EU att inrätta en grupp med utredare, advokater och åklagare från sina medlemsstater och andra europeiska länder för att bistå de egyptiska myndigheterna med rättsligt stöd och rådgivning i denna process.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar samt Egyptens myndigheter.

(1) Antagna texter, P7_TA(2012)0064.
(2) Antagna texter, P7_TA(2012)0092.


Kärnvapenhot och mänskliga rättigheter i Nordkorea
PDF 121kWORD 24k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2013 om kärnvapenhot och mänskliga rättigheter i Demokratiska folkrepubliken Korea (2013/2565(RSP))
P7_TA(2013)0096RC-B7-0132/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Demokratiska folkrepubliken Korea (Nordkorea),

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 18 februari 2013 om Nordkorea,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1718 (2006), 1874 (2009), 2087 (2013), 2094 (2013), 825 (1993), 1540 (2004), 1695 (2006) och 1887 (2009),

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och alla relevanta internationella människorättsinstrument, däribland den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som har antagits och ratificerats av Nordkorea,

–  med beaktande av 1984 års konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av relevanta resolutioner från FN:s råd för mänskliga rättigheter, särskilt den resolution som antogs enhälligt den 19 mars 2012 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Nordkorea,

–  med beaktande av rapporten av den 1 februari 2013 från Marzuki Darusman, FN:s särskilda rapportör om de mänskliga rättigheterna i Nordkorea,

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europeiska unionens råd och FN:s säkerhetsråd har fördömt Nordkoreas uppskjutning den 12 december 2012, där ballistisk robotteknik användes, och den kärnsprängning som utfördes den 12 februari 2013 och som utgör en tydlig överträdelse av landets internationella skyldigheter enligt FN:s säkerhetsråds resolutioner och ett allvarligt hot mot den regionala och internationella freden och säkerheten.

B.  Spridningen av kärnvapen, kemiska och biologiska vapen samt bärare till dessa utgör ett hot mot den internationella freden och säkerheten. Nordkorea sade 2003 upp sin medverkan i icke-spridningsfördraget. Landet har sedan 2006 genomfört kärnvapenprov och förklarade 2009 officiellt att det utvecklat ett kärnvapen. Olagliga kärntekniska program och program för ballistiska robotar är en provokation mot det internationella systemet för icke-spridning av kärnvapen och riskerar att förvärra regionala spänningar.

C.  Detta tjänar inte Nordkoreas påstådda syfte att förstärka landets säkerhet. Landet är, med sin militärt inriktade ekonomi, långt ifrån att uppnå sitt uttalade mål att bli en stark och välmående nation och har i stället isolerat sin befolkning ytterligare och gjort den allt fattigare genom sin strävan att utveckla massförstörelsevapen och bärare för sådana.

D.  Nordkorea drog sig nyligen ur avtalet om vapenvila med Sydkorea och bröt de direkta telefonkontakterna mellan Pyongyang och Seoul. Koreahalvön har redan under flera årtionden varit utsatt för spänningar och militär konfrontation. EU stöder kraftfullt tanken på kärnvapennedrustning på Koreahalvön, och anser att återupptagandet av sexpartssamtalen är av största vikt för att uppnå fred och stabilitet i regionen.

E.  Nordkoreas regering har inte samarbetat med FN och har förkastat säkerhetsrådets och generalförsamlingens alla resolutioner om mänskliga rättigheter i Nordkorea. Regeringen har också underlåtit att samarbeta med FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i landet och har avvisat allt bistånd från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter.

F.  EU är en försvarare av och förespråkare för mänskliga rättigheter och demokrati i världen. Situationen för de mänskliga rättigheterna och det humanitära läget i Nordkorea är fortfarande djupt alarmerande. Nordkoreas regering tillåter ingen politisk opposition, inga fria och rättvisa val eller fria massmedier och ingen religionsfrihet, föreningsfrihet, rätt till kollektiva förhandlingar eller fri rörlighet.

G.  Rättsväsendet är ett lydigt redskap för staten. Dödsstraffet tillämpas för ett stort antal brott mot staten och dess tillämpningsområde utvidgas med jämna mellanrum med stöd av strafflagen; allmänheten, också barn, tvingas närvara vid offentliga avrättningar. De statliga myndigheterna har satt i system att döda utan några rättsliga förfaranden, godtyckligt fängsla och låta personer försvinna. De har även fört bort utländska medborgare, och de håller över 200 000 personer fångna i fängelser och s.k. omskolningsläger.

H.  Befolkningen i Nordkorea har under årtionden lidit av underutveckling, med undermålig hälso- och sjukvård och omfattande undernäring bland mödrar och barn, i en situation med politisk och ekonomisk isolering, återkommande naturkatastrofer och globala ökningar av priserna på livsmedel och bränsle. Stora delar av befolkningen svälter och är höggradigt beroende av internationell livsmedelshjälp. Omfattande livsmedelsbrist och hungersnöd har betydande konsekvenser för ett brett spektrum av mänskliga rättigheter. Tiotusentals nordkoreaner har flytt till Kina på grund av den utbredda hungern och förtrycket.

Kärnvapenhot

1.  Europaparlamentet fördömer den kärnsprängnings- och robotverksamhet som bedrivits av Nordkorea, och uppmanar med kraft landet att avstå från ytterligare provokativa handlingar, att upphöra med all verksamhet med koppling till landets program för ballistiska robotar och fullständigt och för gott lägga ned sina kärntekniska program. Parlamentet uppmanar Nordkorea att utan dröjsmål underteckna och ratificera fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar.

2.  Europaparlamentet fördömer Nordkoreas officiella tillkännagivande att landet förbehåller sig rätten att genomföra ett föregripande kärnvapenangrepp. Nordkorea uppmanas att följa FN-stadgan, som ålägger medlemmarna att avstå från hot om eller användning av våld mot någon annan stat.

3.  Europaparlamentet beklagar att Nordkorea har brutit icke-angreppspakten med Sydkorea, avbrutit sina direkta telefonförbindelser med Seoul, stängt ländernas gemensamma gränspassage och mobiliserat sina frontsoldater för eventuellt krig. Parlamentet välkomnar att rådet och FN:s säkerhetsråd, genom sitt beslut av den 7 mars 2013, ytterligare skärper sanktionerna mot Nordkorea till följd av den senaste kärnsprängningen. Parlamentet uppmanar Nordkorea att välja en mer konstruktiv väg genom att samarbeta med det internationella samfundet, vilket skulle kunna leda till ökad stabilitet i regionen och öka det nordkoreanska folkets välfärd.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Nordkorea att fullgöra sina tidigare åtaganden för ett moratorium för robotuppskjutning och att åter ansluta sig till icke-spridningsfördraget, som utgör hörnstenen i systemet för icke-spridning av kärnvapen och själva grundvalen för strävandena efter kärnvapennedrustning och en fredlig användning av kärnenergi. Parlamentet understryker behovet av att öka insatserna för att stärka fördraget om icke-spridning av kärnvapen. Parlamentet påminner om slutdokumentet från översynskonferensen om ickespridningsavtalet 2010 där det sägs att konferensen uttrycker djup oro over de katastrofala följderna av all slags användning av kärnvapen samt understryker att alla stater ständigt måste respektera gällande internationell rätt, inklusive internationell humanitär rätt.

5.  Europaparlamentet bekräftar sin önskan om en diplomatisk och fredlig lösning på den nordkoreanska kärnteknikfrågan. Parlamentet upprepar sitt stöd för sexpartssamtalen, som bör återupptas, och uppmanar med kraft alla deltagare i sexpartssamtalen att öka sina insatser. Parlamentet uppmanar Nordkorea att på nytt ta upp konstruktiva kontakter med det internationella samfundet, särskilt deltagarna i sexpartssamtalen, för att åstadkomma varaktig fred och säkerhet utan kärnvapen på Koreahalvön, vilket är det bästa sättet att säkra en mer välmående och stabil framtid för Nordkorea.

6.  Europaparlamentet uppmanar Kina, som är ständig medlem i FN:s säkerhetsråd och Nordkoreas främsta handelspartner, att utöva sitt inflytande på Nordkorea och se till att situationen inte eskalerar ytterligare, samt noterar Kinas stöd för FN:s säkerhetsråds resolution 2094 (2013). Parlamentet noterar samsynen bland medlemmarna i FN:s säkerhetsråd i deras reaktion på Nordkoreas senaste kärnvapenprov.

7.  Europaparlamentet understryker i detta sammanhang att de globala ansträngningarna för kärnvapennedrustning måste intensifieras. Parlamentet efterlyser interimistiska och förtroendeskapade åtgärder.

Mänskliga rättigheter

8.  Europaparlamentet uttrycker sin djupaste oro över den allt värre människorättssituationen i Nordkorea, som enligt FN:s tidigare och nuvarande särskilda rapportörer för Nordkorea saknar motstycke och utmärks av ohyggliga, utbredda och systematiska kränkningar, som eventuellt skulle kunna betecknas som brott mot mänskligheten. Parlamentet uppmanar Nordkorea att inleda en meningsfull dialog om mänskliga rättigheter med EU.

9.  Europaparlamentet uppmanar Nordkoreas regering att fullgöra sina skyldigheter enligt de människorättsinstrument som den anslutit sig till och att se till att humanitära organisationer, oberoende människorättsinspektörer och FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Nordkorea ges tillträde till landet och garanteras nödvändigt samarbete.

10.  Europaparlamentet välkomnar att FN inrättat en undersökningskommission om Nordkorea, som föreslagits av EU och Japan.

11.  Europaparlamentet uppmanar regeringen att införa ett moratorium för alla avrättningar, och att i en nära framtid avskaffa dödsstraffet. Parlamentet uppmanar Nordkorea att upphöra med utomrättsliga avrättningar och påtvingade försvinnanden, att frige politiska fångar och att låta medborgarna resa fritt, både inom och utanför landet. Parlamentet uppmanar Nordkorea att tillåta yttrandefrihet och pressfrihet för både nationella och internationella medier och låta alla invånare få tillgång till internet utan censur.

12.  Europaparlamentet uttrycker sin särskilda oro över allvaret i den livsmedelssituation som landet befinner sig i och situationens inverkan på befolkningens ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätthålla befintliga humanitära biståndsprogram och kommunikationskanaler med Nordkorea och att garantera trygga biståndsleveranser till de berörda delarna av befolkningen. Parlamentet uppmanar de nordkoreanska myndigheterna att se till att alla invånare, utgående från sina behov, kan få del av livsmedelshjälp och humanitärt bistånd, i enlighet med humanitära principer.

o
o   o

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, regeringarna i Demokratiska folkrepubliken Korea, Republiken Korea och Folkrepubliken Kina samt till FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Nordkorea och FN:s generalsekreterare.


Förbindelserna mellan EU och Kina
PDF 180kWORD 43k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2013 om förbindelserna mellan EU och Kina (2012/2137(INI))
P7_TA(2013)0097A7-0434/2012

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av etableringen av diplomatiska förbindelser mellan EU och Kina i maj 1975,

–  med beaktande av den huvudsakliga rättsliga ramen för förbindelser med Kina, nämligen avtalet om handelssamarbete och ekonomiskt samarbete mellan EU och Kina(1), vilket undertecknades i maj 1985 och omfattar ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser samt samarbetsprogrammet mellan EU och Kina,

–  med beaktande av förhandlingarna om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal som har pågått sedan 2007,

–  med beaktande av det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina, som inleddes 2003,

–  med beaktande av den strukturerade politiska dialogen mellan EU och Kina, vilken formellt upprättades 1994, och av den strategiska högnivådialogen om strategiska och utrikespolitiska frågor, vilken upprättades 2010,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 oktober 2006 till rådet och Europaparlamentet med titeln ”Närmare partner med ökat ansvar – En rapport om handel och investeringar mellan EU och Kina” (COM(2006)0631),

–  med beaktande av kommissionens policydokument ”Ett alltmer utvecklat partnerskap – gemensamma intressen och utmaningar i förbindelserna mellan EU och Kina”, (COM(2003)0533), vilket godkändes av Europeiska rådet den 13 oktober 2003,

–  med beaktande av rådets politiska riktlinjer avseende Ostasien,

–  med beaktande av rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) slutsatser av den 11–12 december 2006 om det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina,

–  med beaktande av kommissionens strategidokument för Kina för perioden 2007–2013, det fleråriga vägledande programmet för 2011–2013 och 2010 års halvtidsöversyn av strategidokumentet samt översynen av det fleråriga vägledande programmet för 2011–2013,

–  med beaktande av Kinas första strategidokument om EU någonsin, vilket offentliggjordes den 13 oktober 2003,

–  med beaktande av dialogen mellan EU och Kina om mänskliga rättigheter, vilken inleddes 1995, och av de senaste två omgångar som hållits inom ramen för dialogen, den trettionde omgången i Peking den 16 juni 2011 och den trettioförsta omgången i Bryssel den 29 maj 2012,

–  med beaktande av de närmare 60 sektoriella dialoger som pågår mellan Kina och unionen angående bland annat miljö, regionalpolitik, sysselsättning och sociala frågor samt det civila samhället,

–  med beaktande av inrättandet i februari 2012 av EU:s och Kinas högnivådialog människor emellan, vilken kommer att omfatta alla gemensamma initiativ mellan EU och Kina på detta område,

–  med beaktande av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EU och Kina som undertecknades i december 1998, trädde i kraft 2000(2) och förnyades 2004 och 2009, partnerskapsavtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete som undertecknades den 20 maj 2009, samt det gemensamma uttalandet om energisamarbete mellan EU och Kina av den 8 december 2010,

–  med beaktande av avtalet med Kina om samarbete inom EU:s satellitnavigeringsprogram Galileo, vilket undertecknades den 30 oktober 2003,

–  med beaktande av det femtonde toppmötet mellan EU och Kina som ägde rum i Bryssel den 20 september 2012 och av det gemensamma pressmeddelande som släpptes vid avslutningen av toppmötet,

–  med beaktande av partnerskapet mellan EU och Kina om klimatförändringar och den gemensamma förklaringen om klimatförändringar från det åttonde toppmötet mellan EU och Kina i september 2005,

–  med beaktande av EU:s och Kinas gemensamma förklaring om energitrygghet som utfärdades i Bryssel den 3 maj 2012 och av det femte mötet i energidialogen mellan EU och Kina i november 2011,

–  med beaktande av rundabordssamtalen mellan Kina och EU,

–  med beaktande av den artonde nationella kongressen i Kinas kommunistiska parti, vilken hölls den 8–14 november 2012 och av de förändringar inom ledningen för politbyråns ständiga kommitté som fastställdes på kongressen,

–  med beaktande av sitt senaste interparlamentariska möte med Kina, vilket ägde rum i Bryssel den 11 och 12 juli 2012,

–  med beaktande av sina nyligen antagna resolutioner om Kina, särskilt resolutionen av den 23 maj 2012 med titeln ”EU och Kina: obalanserad handel?(3), av den 2 februari 2012 om EU:s utrikespolitik gentemot Briks-länderna och andra framväxande stormakter: mål och strategier(4) och resolutionen av den 12 september 2012 om rådets årliga rapport till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp)(5),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 7 september 2006 om förbindelserna mellan EU och Kina(6) och av den 5 februari 2009 om handel och ekonomiska förbindelser med Kina(7),

–  med beaktande av sina människorättsresolutioner av den 21 januari 2010 om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Kina, särskilt i fallet Liu Xiaobo(8), av den 10 mars 2011 om situationen och kulturarvet i Kashgar (Xinjiangs uiguriska autonoma region i Kina)(9), av den 7 april 2011 om fallet med Ai Weiwei(10), av den 5 juli 2012 om skandalen med tvångsaborter i Kina(11), av den 26 november 2009 om Kina: minoriteters rättigheter och tillämpningen av dödsstraff(12) och av den 16 december 2010 om årsrapporten för 2009 om de mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens politik på området(13),

–  med beaktande av EU:s vapenembargo som infördes efter kraftåtgärderna på Himmelska fridens torg i juni 1989 och som parlamentet stödde i sin resolution av den 2 februari 2006 om de viktigaste aspekterna och de grundläggande vägvalen när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2005 om förbindelserna mellan EU, Kina och Taiwan samt säkerheten i Fjärran Östern(15),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Tibet och människorättssituationen i Kina, särskilt resolutionerna av den 25 november 2010 om Tibet: planer på att göra kinesiska till det huvudsakliga undervisningsspråket(16), av den 27 oktober 2011 om Tibet, särskilt fallen av självbränningar bland nunnor och munkar(17) och av den 14 juni 2012 om Tibet: situationen avseende de mänskliga rättigheterna(18),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0434/2012), och av följande skäl:

A.  Det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina är mycket viktigt för förbindelserna mellan EU och Kina, och dessa förbindelser har mycket stor betydelse för att man ska kunna finna lösningar på globala problem såsom global och regional säkerhet, den ekonomiska krisen, global finansiell reglering och marknadsreglering, energitrygghet, icke-spridning av massförstörelsevapen och kärnvapen, klimatförändringar, den ekonomiska och sociala utvecklingen av en marknadsekonomi, främjande av demokrati och mänskliga rättigheter och bekämpning av organiserad brottslighet, terrorism och piratverksamhet, och för att man ska kunna skapa en ram för diskussioner om bilaterala spörsmål mellan EU och Kina

B.  Ett strategiskt partnerskap förutsätter ett starkt åtagande för ömsesidigt ansvar och ett stort förtroende och måste bygga på universella värden.

C.  Förbindelserna mellan EU och Kina har utvecklats avsevärt sedan samarbetsavtalet mellan EU och Kina undertecknades 1985. Kommissionen antog sin politiska huvudstrategi om Kina 2006 och inom denna ram inledde den i januari 2007 förhandlingar om ett omfattande partnerskaps- och samarbetsavtal i syfte att ytterligare förbättra förbindelserna mellan EU och Kina, särskilt på handels- och investeringsområdet.

D.  Kina genomgår en socioekonomisk övergång från en modell med omfattande statlig kontroll över ekonomin till en modell som bygger på större ekonomiska friheter, vilket i sin tur har gjort det möjligt för en stor andel av den kinesiska befolkningen att höja sin levnadsstandard.

E.  Det har emellertid inte gjorts liknande framsteg när det gäller de politiska friheterna.

F.  De mänskliga rättigheterna kompletterar varandra och är universella, oförytterliga, odelbara och avhängiga av varandra. Kina visar att landet uppmärksammar ekonomiska och sociala rättigheter (t.ex. mat, kläder, ekonomisk utveckling), och EU har en vidare syn på mänskliga rättigheter som i synnerhet innefattar och lägger tonvikten vid medborgerliga och politiska rättigheter (t.ex. yttrandefrihet, religionsfrihet och föreningsfrihet).

G.  Kinesiska medborgarrättsaktivister har rapporterat om hur de frihetsberövats i polishäkte i flera månader utan vare sig häktningsorder eller åtal och utan att de haft kontakt med sina familjer eller tillgång till rättshjälp.

H.  Redan 2007 instruerade president Hu Jintao domstolsväsendet på högsta nivå att domare ska vägledas av tre ”överhögheter”: partiet, folket och lagen, i nämnd ordning. Det kinesiska justitiedepartementet påbjöd i mars 2012 att alla advokater skulle svära en trohetsed till Kinas kommunistparti (KKP) för att få eller förnya sin auktorisation.

I.  I mitten av juni 2012 underblåstes debatten om att avskaffa den officiella ettbarnspolitiken av den chockerande nyheten om en extremt grym tvångsabort av Feng Jianmeis ofödda dotter i sjunde graviditetsmånaden.

J.  Trots att den kinesiska regeringen gjort framsteg med att främja vissa ekonomiska och sociala rättigheter förtrycks ständigt yttrande-, förenings-, mötes- och pressfriheten liksom rätten att ansluta sig till en fackförening. Människorättsorganisationer fortsätter att rapportera om allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna från de kinesiska myndigheternas sida, däribland domarna mot framstående dissidenter såsom fängslade Nobelpristagaren Liu Xiaobo, de utvidgade restriktionerna av medie- och internetfriheten, den skärpta övervakningen och trakasserierna av advokater, människorättsförsvarare och icke-statliga organisationer, utökningen av kontrollen och förtrycket av uigurer, tibetaner och deras friheter, det ökade antalet tvångsförsvinnanden och godtyckliga häktningar, bland annat vid hemliga, rättsstridiga anstalter som går under beteckningen ”svarta fängelser”. Förtrycket av tibetanernas grundläggande friheter har utlöst ett oroande antal självbränningar under senare år.

K.  Som stat har Kina anslutit sig till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (MP-konventionen) och är permanent medlem av FN:s säkerhetsråd. En sådan ställning ger Kina särskilda skyldigheter att följa sina internationella rättsliga förpliktelser enligt MP-konventionen och FN-stadgan.

L.  Hu Jia, som tilldelades Sacharovpriset 2008, sitter fortfarande i husarrest under sträng bevakning och med begränsade kommunikationsmöjligheter.

M.  Den kinesiska staten erkänner endast fem religioner: buddhism, daoism, islam och kristendom (både katolicism och protestantism). Alla dessa religioner har centraliserade styrelser med huvudsäte i Peking som är bemannade av tjänstemän som är lojala mot KKP. KKP utnämner de högsta religiösa ledarna och har sedan 1999 förbjudit ej godkända religiösa grupper som Falun Gong i syfte att få dem att upphöra. Enligt människorättsorganisationer har detta förbud inneburit utomrättsliga tvångsåtgärder såsom godtyckliga fängslanden, tvångsarbete och fysisk tortyr som ibland lett till döden.

N.  Det autonoma området Tibet, andra tibetanska autonoma områden och den uiguriska autonoma regionen Xinjiang har blivit allt viktigare territorier när det gäller Kinas strategiska, regionala, militära och ekonomiska överväganden och den kinesiska regeringen betraktar dem därför som centrala för Kinas ”territoriella integritet”. Sedan 2009 har minst 90 tibetaner tänt eld på sig själva i tibetanbefolkade områden i Folkrepubliken Kina, däribland det autonoma området Tibet och de tibetanska autonoma områdena i provinserna Gansu, Sichuan och Qinghai.

O.  Trots att den kinesiska ekonomins öppnande har inneburit stora fördelar, såsom bättre tillträde till arbetsmarknaden och lägre arbetslöshet i landsbygdsområden, har inte alla delar av den kinesiska befolkningen vunnit lika mycket på Kinas ekonomiska tillväxt, och inom landet har det uppstått stora skillnader mellan stad och landsbygd.

P.  Bristande jämlikhet mellan stads- och landsbygdsbefolkningen i fråga om inkomster, sysselsättningsmöjligheter, social välfärd, hälso- och sjukvård och utbildning utgör en stor sammanhållningpolitisk utmaning för Kina.

Q.  Samarbetet mellan EU och Kina inom vetenskap och teknik är en fråga av gemensamt intresse. Internetanvändningen har spridits i Kina, och det finns nu fler än 500 miljoner användare, vilket skapar en allmän opinion på nätet. Landets internetmiljö är dock fortfarande mycket restriktiv.

R.  EU är det största turistmålet i världen och fram till 2020 väntas 100 miljoner kineser resa utomlands. Därför finns det anledning att stödja de initiativ som syftar till att locka dessa nya turistströmmar.

S.  Kina är det land som släpper ut mest koldioxid i världen, och utsläppsnivåerna ökar fortfarande snabbt. Kinas koldioxidutsläpp per invånare uppgick till 6,8 ton under 2010 och väntas 2017 överstiga USA:s utsläpp per invånare.

T.  Kina ökar sina ansträngningar när det gäller marknadsbaserade system för handel med utsläppsrätter. Kina genomför nu sju pilotprojekt på området i syfte att införa ett nationellt system för handel med utsläppsrätter 2015.

U.  Under det tjugoförsta århundradet ser vi Kinas återkomst på den globala arenan som en ekonomisk makt och handelsmakt på grund av landets snabbt växande ekonomiska makt och dolda militära upprustning.

V.  EU håller fast vid sin politik för ett enat Kina när det gäller förbindelserna mellan Folkrepubliken Kina och Taiwan.

W.  Folkrepubliken Kinas positiva roll i Sydostasien när det gäller ekonomisk regionalisering och dynamik överskuggas i allt högre grad av territoriella tvister i Sydkinesiska havet med Vietnam, Malaysia, Indonesien, Brunei, Filippinerna och Taiwan, och i Östkinesiska havet med Japan och Taiwan. Alla dessa områden är rika på fisk och har även stora olje- och gastillgångar.

X.  Kina upprätthåller nära förbindelser med Nordkorea, som i stort sett är ekonomiskt beroende av Kina. Inflödet av kinesiska pengar och turister är i nuläget avgörande för att regimen i Pyongyang ska kunna överleva.

Y Kina samarbetar med Ryssland, fyra centralasiatiska länder (Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Uzbekistan) samt fyra observatörsländer (Indien, Iran, Mongoliet och Pakistan) i Shanghai Cooperation Organisation (SCO). Kinesiska investeringar i Centralasien kommer under nästa årtionde att öka från 20 miljarder US-dollar till 100 miljarder US-dollar, vilket aviserades vid SCO-toppmötet i Peking den 6 juni 2012.

Z.  De allt djupare förbindelserna mellan Kinas och USA:s regeringar och de starka finansiella och ekonomiska banden mellan de båda länderna utgör ett av världens viktigaste bilaterala förhållanden. EU är Kinas främsta handelspartner.

AA.  Ingenstans i världen är Kinas explosiva tillväxt mer synlig än i Afrika och Latinamerika. Detta framgår inte minst av den imponerande tillväxten av Kinas ömsesidiga handelsvolym i Afrika, vilken steg från 80 procent mellan 2009 och 2011 till 166,3 miljarder US-dollar enligt statistik som släppts av det kinesiska handelsdepartementet. Kinas utländska direktinvesteringar i Afrika steg med 58,9 procent 2011 till 1,7 miljarder US-dollar. De kinesiska intressena i Afrika framgår av stora utvecklingsprojekt såsom järnvägar, vägar och sociala välfärdsprojekt.

Strategiskt partnerskap och samarbete mellan EU och Kina

1.  Europaparlamentet stöder det offentliga åtagande som EU och Kina gjorde i sin strategiska högnivådialog den 9–10 juli 2012 i Peking för att med sitt strategiska partnerskap, som bygger på gemensamma intressen och ömsesidig förståelse, föregå med gott exempel på internationellt samarbete under det tjugoförsta århundradet. Parlamentet stöder och uppmuntrar nästan 60 sektoriella dialoger mellan EU och Kina i övertygelsen om att ett stärkt och högt utvecklat partnerskap kommer att vara till ömsesidig nytta för både EU och Kina. Parlamentet vill dock stärka dessa dialoger på människorätts-, miljö-, säkerhets- och energiområdet och särskilt i fråga om kampen mot varumärkesförfalskningar med hänsyn till dess konsekvenser för folkhälsan och den allmänna säkerheten. Parlamentet uppmuntrar försöken att aktivt eftersträva samverkanseffekter mellan Kinas tolfte femårsplan och Europa 2020-strategin, med siktet inställt på att fördjupa det pragmatiska samarbetet på olika områden. Parlamentet anser dessutom att det strategiska partnerskapet måste definieras bättre, och begär att de ökade handelsförbindelserna med Kina ska gå hand i hand med konkreta framsteg i den politiska dialogen om mänskliga rättigheter och rättsstaten.

2.  Europaparlamentet förväntar sig att medlemsstaterna kommer att ge Europeiska utrikestjänsten, särskilt dess delegation i Peking, ett tydligt mandat att stärka det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina genom att tala med en röst till den kinesiska regeringen. Parlamentet förväntar sig också att medlemsstaterna avstår från att ta bilaterala utrikespolitiska initiativ som kan äventyra utrikestjänstens insatser. Parlamentet begär att EU gentemot Kina tillämpar en långsiktig strategi som säkrar den operativa samordningen både mellan EU-institutionerna och mellan EU och dess medlemsstater. Parlamentet förväntar sig att de kinesiska myndigheterna på alla politiska nivåer stärker det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina genom att tillämpa ömsesidiga och internationella överenskommelser och regler på ett konsekvent och öppet sätt.

3.  Europaparlamentet välkomnar överenskommelserna vid det femtonde toppmötet mellan EU och Kina, vilket hölls i Bryssel den 20 september 2012. Dessa överenskommelser bör snarast träda i kraft och genomföras, vilket skulle stärka förbindelserna mellan unionen och Kina.

4.  Europaparlamentet välkomnar också de åtaganden som gjordes vid det femtonde toppmötet mellan EU och Kina, särskilt när det gäller förhandlingarna om ett avtal om investeringar och inledandet av en regelbunden dialog om försvars- och säkerhetsfrågor.

5.  Europaparlamentet anser att förbindelserna mellan EU och Kina, såväl inom ekonomi och handel som inom kulturella och sociala områden, skulle kunna vara en av de viktigaste faktorerna för utveckling och förbättring av båda samhällena, och ser därför detta samarbete som avgörande för båda sidornas intressen.

6.  Europaparlamentet välkomnar starten av och den framgångsrika första omgången av EU:s och Kinas högnivådialog människor emellan. Det har gjorts tillfredsställande framsteg och uppnåtts positiva resultat under året för interkulturell dialog mellan EU och Kina. Parlamentet noterar överenskommelsen vid det femtonde toppmötet mellan EU och Kina om en rad uppföljningsinsatser inom olika områden som rör utbildning, kultur, flerspråkighet och ungdomsfrågor.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet och de berörda kinesiska myndigheterna att i samarbete med parlamentet underlätta turistströmmarna från Kina till EU genom att harmonisera och påskynda förfarandena för utfärdandet av viseringar till kinesiska medborgare, särskilt för affärsturism och konferenser.

8.  Europaparlamentet välkomnar att båda sidor vid det femtonde toppmötet mellan EU och Kina efterlyste en bred dialog på lämplig nivå mellan EU och Kina om rörlighet och migration, och att båda åtog sig att fortsätta undersöka möjligheterna att underlätta utbyten för kinesiska medborgare och EU-medborgare, bland annat ömsesidiga viseringsundantag för innehavare av diplomatpass.

9.  Europaparlamentet understryker att Kina inte bara är världens näst största ekonomi och det största exportlandet i den globala ekonomin, utan även en allt viktigare politisk makt.

Situationen i landet

10.  Europaparlamentet betonar att Kina under senare årtionden har gjort viktiga sociala framsteg. Aldrig tidigare har ett så enormt land på så kort tid förbättrat sina medborgares livskvalitet på ett sådant sätt. Kinas ekonomiska tillväxt har lyft mer än en halv miljard människor ur fattigdom sedan 1990.

11.  Europaparlamentet noterar den tolfte femårsplanen (2011–2015) som antogs av den nationella folkkongressen i mars 2012 och som har till syfte att ta itu med de negativa sidoeffekterna av en enastående period av fortsatt hög ekonomisk tillväxt, såsom akuta miljöhot, regionala obalanser, stigande inkomstklyftor och fortsatta kollektiva protester mot sociala, ekonomiska och rättsliga missförhållanden.

12.  Europaparlamentet noterar att det är viktigt att urskilja gemensamma nämnare mellan Europa 2020-strategin och Kinas tolfte femårsplan.

13.  Europaparlamentet välkomnar Kinas framgångsrika ekonomiska politik, men delar oberoende kinesiska forskares och observatörers kritik att upprätthållandet av denna trend allvarligt hotas av korruptionsskandaler, bristande öppenhet och en ”röd aristokrati” av nära familjemedlemmar till tidigare och nuvarande partiledare som har enorma förmögenheter på grund av sina politiska och ekonomiska förbindelser, en allvarlig situation som nyligen avslöjades genom Bo Xilai-affären.

14.  Europaparlamentet ser fram emot att de upprepade kraven på demokratisering och politiska reformer snabbt genomförs inom KKP av den nya partiledningen. Endast effektiva politiska reformer för inkluderande, demokratiska och ansvariga institutioner som speglar Kinas etniska, religiösa, politiska och sociala mångfald kommer att bana väg för att bygga upp hållbar tillväxt och stabilitet och bromsa de delvis oberoende, egenmäktiga provinsiella, distriktsanknutna och lokala partibossar som allvarligt skadar Kinas nationella lednings rykte både i och utanför landet genom sitt maktmissbruk, särskilt med tanke på den mycket kostsamma endemiska korruptionen. Dessa fall bör hanteras genom införande av mekanismer som gör att beslutsfattare kan ställas till svars, vilket ordförande Hu Jintao erkände under KKP:s artonde kongress i november 2012.

15.  Europaparlamentet delar och stöder kinesiska advokaters kraftfulla avvisande av förslaget om en obligatorisk trohetsed till KKP då det är ett angrepp på rättssystemet och ett uppenbart åsidosättande av internationella rättsliga normer. Varje advokat borde svära trohet mot konstitutionen, inte mot ett politiskt parti eller en organisation.

16.  Europaparlamentet understryker att familjeplaneringstjänstemän gång på gång tvingar kvinnor till omänskliga ingrepp som tvångsabort eller sterilisering trots att tvångsaborter är strikt olagliga i Kina. Parlamentet fördömer ”avgiften för socialt underhåll”, ett ofta orimligt bötesbelopp som föräldrar måste betala i händelse av extra födslar, vilket var fallet i tragedin med Feng Jianmei. Enligt officiell statistik för 2011 kom 8 400 klagomål från offer mot fel som begåtts av familjeplaneringsmyndigheterna. Parlamentet stöder helhjärtat de kinesiska röster som kräver ett slut på ettbarnspolitiken, som är full av många kryphål, särskilt mot bakgrund av befolkningsutvecklingen i Kina. Parlamentet betonar samtidigt de allvarliga negativa sociala och psykologiska konsekvenserna av denna politik, till exempel sociala skillnader, försämrad jämställdhet, den utbredda negativa synen på flickfödslar och den växande obalansen mellan små pojkar och flickor – vilket skapar ”små kejsare” – bryter mot den traditionella familjestrukturen och dessutom minskar antalet ungdomar som träder in på arbetsmarknaden. De kinesiska ledarna uppmanas att högprioritera en lösning på detta problem.

17.  Europaparlamentet beaktar allvarligt de starka protesterna från de anställda på fabriken Foxconn och kräver att arbetstagarnas rättigheter ska respekteras. Parlamentet stöder försöken att uppnå anständiga löner och arbetsförhållanden.

18.  Europaparlamentet välkomnar Kinas försök att etablera ett landsomfattande system för handel med utsläppsrätter senast 2015, vilket i framtiden skulle kunna integreras med andra system för handel med koldioxidutsläpp, framför allt EU:s utsläppshandelssystem. Parlamentet noterar emellertid att Kina ännu inte har en fullt fungerande, mogen marknadsekonomi, vilket är en självklar förutsättning för en välfungerande utsläppshandel.

19.  Europaparlamentet uppmanar enträget den kinesiska regeringen att utöka mätningarna av förorenande ämnen och utsläpp för att få bukt med bristen på tillförlitliga data om koldioxidutsläpp, införa en bättre rättslig infrastruktur och utöka kapacitetsuppbyggnaden på administrativ nivå. Parlamentet välkomnar i det avseendet EU:s och Kinas finansieringsöverenskommelse från den 20 september 2012, vilken främjar miljön, övergången till en koldioxidsnål ekonomi och minskningen av växthusgasutsläppen i Kina.

20.  Europaparlamentet noterar att Hongkongs högste politiske ledare beslutade att inte tvinga fram genomförandet av en kontroversiell ”nationell utbildningsplan” efter massdemonstrationer och utbredd opposition. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Peking att fullt ut respektera principen om ”ett land – två system” i enlighet med det avtal som undertecknades innan den tidigare brittiska kolonin överlämnades till Folkrepubliken Kina. Parlamentet välkomnar det höga valdeltagandet i det senaste valet till det lagstiftande rådet och förväntar sig att allmän rösträtt snarast införs för valet av samtliga ledamöter av denna församling.

Mänskliga rättigheter och demokrati

21.  Europaparlamentet beundrar och stöder det mod och den aktivism som visas av de kinesiska medborgare som agerar på ett socialt ansvarsfullt sätt för att skydda och försvara universellt erkända sociala och mänskliga rättigheter, och för att utmana och ta itu med välkända sociala faror och/eller brottsliga gärningar, till exempel korruption, missbruk av tjänsteställning, miljöskador, aids-smitta, matförgiftning, byggfusk i samband med skolbyggnader samt olaglig expropriation av mark och egendomar som ofta genomförs av lokala partimyndigheter. Parlamentet riktar kritik mot alla de officiella repressalierna gentemot dessa kinesiska medborgare och uppmanar enträget den kinesiska ledningen att uppmuntra civilt ansvarstagande när det gäller att respektera sociala mänskliga rättigheter och att rehabilitera officiellt förföljda och straffade försvarare av dessa rättigheter. Parlamentet påminner den kinesiska ledningen om att fullt ut respektera nationell och internationell människorättslagstiftning.

22.  Europaparlamentet ställer sig helt och hållet bakom de kinesiska advokater och jurister som påtalat att de förödmjukande häktningarna av misstänkta under mer än 15 dagar strider mot den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (MP-konventionen), som Kina undertecknade i oktober 1998. Det är oroväckande att den kinesiska regeringen inte vill ratificera MP-konventionen, vilket man fortfarande inte gjort. Parlamentet beklagar djupt att den nya straffprocessrätten från 2013 tillåter polis och statliga säkerhetsmyndigheter att hålla en misstänkt häktad så länge som 14 månader utan bistånd av en advokat. Parlamentet stöder fullt ut de kinesiska jurister som kritiserat att polisen inte bara kan välja att sätta misstänkta i husarrest utan även att hålla dem häktade enligt reglerna om ”häktning på ett bestämt ställe”. Parlamentet stöder alla initiativ från kinesiska jurister som syftar till att reformera Folkrepubliken Kinas straffprocessrätt i grunden.

23.  Europaparlamentet uppmanar Kina att uppfylla sociala miniminormer och understryker hur viktigt det är att följa och snabbt införa Internationella arbetsorganisationens samtliga bestämmelser, inklusive rätten att fritt bilda oberoende fackföreningar. Parlamentet välkomnar genomförandet av lagen om anställningsavtal och anser att den rättsliga ramen bör kompletteras med en lag om kollektivavtal. Parlamentet uppmanar enträget såväl kinesiska myndigheter som europeiska investerare och företag verksamma i Kina att iaktta internationella arbetsnormer och garantera anständiga löner och arbetsvillkor och respekt för de mänskliga rättigheterna i Kina. EU bör inte ge tillträde till marknaden för varor som producerats genom barnarbete vid anläggningar där det sker allvarliga brott mot internationella arbetsnormer och mänskliga rättigheter, såsom fångläger.

24.  Europaparlamentet anser att obalanserna i handeln mellan EU och Kina speglar deras olika sociala, ekonomiska och demokratiska modeller. Parlamentet anser att den begränsade eller obefintliga respekten för vissa rättigheter i Kina är en bidragande faktor. Parlamentet betonar vikten av att utforma en strategi för dialog med Kina, som bör börja med arbetsmarknadsfrågor.

25.  Europaparlamentet fruktar att antalet fångar som avrättas enligt Kinas lagstiftning om dödsstraff, liksom den rutinmässiga karaktären på rättegångar och efterföljande avrättningar, strider mot andan i den mänskliga rättigheten till en fri och rättvis rättegång. De kinesiska myndigheternas snabba hantering gör nämligen att ogiltiga rättegångar och andra fel kan bli förbisedda och därmed att oskyldiga människor riskerar att avrättas. Det är ett allvarligt misstag att tillämpa dödsstraff inom ett otydligt rättssystem där det saknas full insyn och där fångars rättigheter ännu inte är fullt utvecklade. De kinesiska myndigheterna uppmanas att ompröva sin linje när det gäller dödsstraff.

26.  Europaparlamentet betonar att det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina omfattar ömsesidig mediefrihet, vilket innebär pressfrihet för kinesiska medier i EU och även pressfrihet för europeiska medier i Kina. Parlamentet förväntar sig att alla EU-institutioner starkt förespråkar denna grundläggande människorättsprincip i sina kontakter med sina respektive kinesiska partner.

27.  Europaparlamentet beklagar djupt de kinesiska myndigheternas kontroll och censur av internet och konstaterar med oro att den kinesiska regeringen skärper sin övervakning av internet genom en ny lag som förbjuder människor att röja statshemligheter, skada nationalkänslan, äventyra landets etniska enhet eller uppmana till ”olagliga protester” eller ”massmöten”. Därför finns det inte längre någon riktig gräns för censuren eller förföljelsen. Parlamentet är bekymrat över att det saknas garantier i den nya lagen, vilket gör att den kan utnyttjas på ett otillbörligt sätt. Parlamentet betonar att begreppen ”olagliga protester” och ”massmöten” endast bör användas om det finns en faktiskt fungerande lag om fredliga och lagliga protester. Den kinesiska regeringen uppmanas att tillåta en mångfald av åsikter på internet, i medierna och rent allmänt i den offentliga sfären. Parlamentet påminner om att rätten till yttrandefrihet på internet nyligen erkänts av FN:s råd för mänskliga rättigheter.

28.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över ikraftträdandet av de nya bestämmelserna om kontroll av internet, vilka gör det lagligt att stänga bloggar och föreskriver stränga påföljder för bloggare och journalister och för de advokater som försvarar dem.

29.  Europaparlamentet betonar att i ett land med fler än 500 miljoner internetanvändare är digitala friheter det enda alternativet om cyberrymden ska kunna blomstra och utvecklas. De kinesiska myndigheterna uppmanas att både säkra och skydda den enorma cybersfär som utvecklats i deras land och att inrikta sina insatser på förbättringar i stället för på censur och kontroll.

30.  Europaparlamentet noterar den kinesiska regeringens betydande insatser för att utveckla Tibet och Xinjiang ekonomiskt och den påverkan dessa insatser haft på nomadfolk och traditionella försörjningsmöjligheter. Parlamentet uppmanar enträget den kinesiska regeringen att agera på ett politiskt ansvarsfullt sätt genom att involvera de tibetanska och uiguriska folken i styresfrågor på ett meningsfullt sätt, bland annat i fråga om resursförvaltning och prioriteringar för ekonomisk utveckling, samt respektera i stället för att försvaga kulturella element som språk och religion. Parlamentet hävdar med bestämdhet att den kinesiska regeringen varken kommer att uppnå bestående stabilitet i Tibet eller Xinjiang eller harmoni bland de kinesiska, tibetanska och uiguriska folken med hjälp av tvångsassimilering, kulturförstöring eller repressiva polis- och säkerhetsmetoder, utan enbart genom att på ett seriöst sätt ta itu med alla inhemska klagomål för att skapa ett verkligt gemensamt ansvar för välbefinnandet i de båda autonoma provinserna. Parlamentet uppmanar enträget den kinesiska regeringen att häva stoppet för oberoende observatörer i regionerna.

31.  Europaparlamentet betonar att en religiös väckelse håller på att ske i Kina trots en hård förtryckande politik, vilket framgår av att otaliga gudstjänstlokaler åter öppnats och rekonstruerats. Parlamentet uppmanar enträget de kinesiska myndigheterna att dra tillbaka politik och åtgärder som inskränker någon medborgares grundläggande rätt till religions- och trosfrihet.

32.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att ge de protestantiska huskyrkorna och de underjordiska katolska kyrkorna, liksom kyrkor tillhörande andra religioner, officiellt erkännande. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att den internationella människorättslagstiftningen erkänner religions- och trosfrihet oavsett om man är medlem i något samfund eller inte, vilket innebär att medlemskap inte bör vara ett obligatoriskt villkor för att man ska kunna utöva sin religion. Parlamentet fördömer kraftigt alla försök från myndigheterna att beröva dessa icke-registrerade kyrkor deras grundläggande rätt till religionsfrihet genom att införa kravet på att verksamheten ska drivas under ledning av regeringskontrollerade styrelser och konfiskera deras egendomar, och till och med använda frihetsberövanden för att tysta dem. Detta inkräktar på deras religiösa autonomi och inskränker allvarligt deras verksamhet.

33.  Europaparlamentet delar kinesiska juristers uppfattning att de grundläggande bristerna i Kinas religionslag står att finna i författningen, eftersom principen om ”religionsfrihet” enligt första och andra klausulerna i artikel 36 står i konflikt med den princip om ”religionsbegränsningar” som anges i klausulerna 3 och 4 utan att det tydligt framgår vilket som har företräde. Parlamentet ansluter sig till kravet från kinesiska jurister att religionsfriheten bör upprättas som princip med företräde i författningen.

34.  Europaparlamentet erkänner insatserna för kontroll och försiktig tillämpning av dödsstraffet i Kina, men är oroat över att den kinesiska regeringen fortfarande står fast vid sin politik att inte offentliggöra några siffror över hur många fångar som avrättas varje år, genom att klassificera information om dödsstraffet som statshemligheter. Vidare uppmanas de kinesiska myndigheterna enträget att upphöra med den politiserade användningen av dödsstraffet och se till att landets rättsliga system innefattar rättssäkerhetsgarantier till skydd för dem som dömts till döden, inklusive rätten till en rättvis rättegång i enlighet med internationella normer.

35.  Europaparlamentet anser att det är beklagligt att det inom människorättsdialogen mellan EU och Kina fortfarande inte har gjorts några betydande framsteg och att man inte nått några konkreta och synliga resultat. Parlamentet påminner om att EU:s utrikesministrar i juni 2012 lovade, efter det att EU:s nya strategi för mänskliga rättigheter antagits, att EU nu med kraft skulle ”ta upp frågor om mänskliga rättigheter i alla lämpliga former inom den bilaterala dialogen, även på högsta nivå”. Parlamentet uppmanar EU:s nyutnämnda särskilda representant för mänskliga rättigheter, Europeiska utrikestjänsten, rådet och kommissionen att trappa upp sina insatser för att gjuta nytt liv i denna process och göra dialogen effektivare och mer resultatorienterad, bland annat genom att ordna förberedande möten med såväl internationella som lokala organisationer i det civila samhället och icke-statliga organisationer i närvaro av myndigheter från båda sidor. En sådan dialog bör ingå i alla kontakter med tjänstemän från strategiska partnerländer såsom Kina. Parlamentet betonar vikten av att grundligt ta itu med alla problem som rör de mänskliga rättigheterna och rättsstaten i Kina och EU. Vid toppmöten och människorättssamtal mellan EU och Kina bör dagordningen innehålla ett antal väldefinierade diskussionsfrågor och konkreta riktmärken. Parlamentet uppmanar enträget unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, att uttrycka sin oro över människorättsbrotten i Kina och att offentligt ta upp konkreta fall och frågor som diskuterats vid alla möten med kinesiska tjänstemän. Parlamentet uppmuntrar tjänstemän från EU:s medlemsstater att följa samma linje på ett konsekvent och samordnat sätt. EU-företag med verksamhet i Kina bör rätta sig efter FN:s vägledande principer om företagande och mänskliga rättigheter. EU och medlemsstaterna uppmanas enträget att noggrant kontrollera att detta görs.

Förbindelserna över Taiwansundet

36.  Europaparlamentet bekräftar EU:s politik för ett enat Kina och välkomnar de ökade kontakterna mellan Folkrepubliken Kina och Taiwan. Parlamentet betonar att förbindelserna över Taiwansundet har förbättrats, även om de fortfarande allvarligt undermineras av de kinesiska missiler som riktas mot Taiwan och av Kinas internationella isolering av Taiwan. Parlamentet stöder Taiwans meningsfulla deltagande i internationella organisationer, vilket framgår av rådets förklaring 9486/09 av den 8 maj 2009.

37.  Europaparlamentet är nöjt över att miljontals kinesiska medborgare har visat stort intresse för president- och parlamentsvalen i Taiwan den 14 januari 2012, som för första gången kan följas direkt på internet.

38.  Europaparlamentet välkomnar de starka och blomstrande förbindelserna över Taiwansundet, samt det faktum att Taiwan på nytt har öppnats för kinesiska turister och kulturellt samarbete. Internationaliseringen av handeln och investeringarna är den bästa garanten för Taiwans stabilitet. Därför uppmanas Taiwans regering enträget att se till att dess investeringar i Folkrepubliken Kina åtföljs av investeringar på annat håll.

Den externa situationen

39.  Europaparlamentet uppmanar enträget Folkrepubliken Kina att använda sin globala position på ett mer ansvarsfullt sätt, särskilt i FN:s säkerhetsråd, där landet har permanent medlemskap och vetorätt. Parlamentet betonar i detta sammanhang att Kina bör överge sitt veto mot en resolution från FN:s säkerhetsråd som tillåter en intervention i Syrien med syftet att stoppa inbördeskriget och ge det syriska folket möjligheten att ta sitt lands framtid i egna händer, i en demokratisk och fri process. Parlamentet betonar att Kina även bör agera på ett ansvarsfullt sätt som står i proportion till landets plats i världen i G20 när det gäller frågor om hanteringen av finanskrisen genom att ställa sig bakom Världshandelsorganisationens regler och genom att följa alla internationella konventioner och fördrag som landet har undertecknat.

40.  Europaparlamentet uppmanar enträget Folkrepubliken Kina att entydigt åta sig att följa FN:s stadga och internationell rätt i samband med att landet eftersträvar sina mål utomlands.

41.  Europaparlamentet uppskattar att Kina är det land som bidrar med flest fredsbevarande trupper bland de permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd, framför allt med sin flotta som nu genomgår en snabb modernisering. I detta sammanhang välkomnar parlamentet det ökade samarbetet med EU i kampen mot piratverksamhet i Adenviken. Parlamentet uppmanar Kina att i sin egenskap av ständig medlem av FN:s säkerhetsråd samarbeta på ett ansvarsfullt sätt med världssamfundet i viktiga globala säkerhetsfrågor, såsom situationen i Syrien och Iran.

42.  Europaparlamentet erkänner Kinas ansvar för att både ombesörja säkerhet för sina medborgare och åta sig rollen att främja fred och stabilitet i världen, och välkomnar landets ökade deltagande i FN. Parlamentet begär emellertid att Kina visar större öppenhet och bedriver ett närmare samarbete med EU och FN i dessa frågor. Parlamentet ser också gärna att landet undviker isolering i utvecklingen av sin utrikespolitik.

43.  Europaparlamentet uppmanar Kina att se över sin politik för ”icke-inblandning i andra länders interna angelägenheter” om det sker allvarliga brott mot internationell humanitär rätt.

44.  Europaparlamentet välkomnar den dialog mellan EU och Kina som inleddes i juli 2012 om försvars- och säkerhetspolitiken. Parlamentet föreslår att denna dialog utsträcks till hela Asien och Stillahavsområdet.

45.  Europaparlamentet ber Kina att skingra växande internationell oro över dess icke-transparenta militärbudget.

46.  Europaparlamentet understryker den globala betydelsen av Sydkinesiska havet, genom vilket en tredjedel av världens handel passerar. Parlamentet är bekymrat över de ökande spänningarna och vädjar därför eftertryckligen till alla berörda parter att avstå från ensidiga politiska och militära åtgärder, tona ned sina uttalanden och lösa sina motstridiga territoriella anspråk i Sydkinesiska havet genom internationell skiljedom i enlighet med internationell rätt, särskilt FN:s havsrättskonvention, för att trygga den regionala stabiliteten.

47.  Europaparlamentet är mycket oroat över de ökande spänningarna mellan Kina och Japan. Parlamentet vädjar till Kina och Japan att motarbeta sina ömsesidiga fiendebilder och beklagar att 40-årsdagen för ländernas diplomatiska förbindelser inte utnyttjades till konstruktiva förhandlingar.

48.  Europaparlamentet uppmanar, mot bakgrund av Europeiska unionens betydande intresse av säkerhet och stabilitet i Östasien, alla berörda parter (Kina, Japan och Taiwan) att visa återhållsamhet och vidta åtgärder för att lugna situationen på de omstridda öarna. Parlamentet uppmanar enträget alla berörda parter att lösa tvister på fredlig väg, i en anda av samarbete och med respekt för internationell rätt, särskilt FN:s havsrättskonvention, och att komma överens om nedtrappningsåtgärder vid oförutsedda incidenter.

49.  Europaparlamentet noterar Taiwans initiativ att nå samförstånd om en uppförandekod för Östkinesiska havet och inrättandet av en mekanism som gör det möjligt för alla sidor att samarbeta när det gäller den gemensamma utvinningen av regionens naturresurser, inklusive kapaciteten för elproduktion från förnybara källor.

50.  Europaparlamentet konstaterar att Kina har en avgörande roll i samarbetet mellan de båda parterna på den koreanska halvön och uppmanar Folkrepubliken Kina att mer aktivt eftersträva ett närmare samarbete mellan nord och syd.

51.  Europaparlamentet konstaterar, och tycker det är beklagligt, att den diktatoriska och förtryckande nordkoreanska regimens överlevnad i hög grad är beroende av Kina. Parlamentet välkomnar Kinas ansvarsfulla beteende att rösta för det starka fördömandet från FN:s säkerhetsråd den 15 april 2012 av Nordkoreas misslyckade raketuppskjutning, som många uppfattar som ett försök att testa en missil. Parlamentet ser fram emot att Kina fortsätter att ta ansvar för stabiliteten på Koreahalvön och att sexpartssamtalen om det nordkoreanska kärnvapenhotet snabbt återupptas. Framför allt ser parlamentet också fram emot en kraftig förbättring av de dagliga levnadsvillkoren för nordkoreanska medborgare genom kinesiska incitament.

52.  Europaparlamentet noterar att Kina har fått en viktigare roll i den centralasiatiska regionen genom projekt inom handel, ekonomi och energi. Parlamentet anser att Kina kan spela en framträdande roll för utvecklingen av länderna i Centralasien och uppmanar Folkrepubliken Kina att främja bättre förbindelser mellan staterna där som ett avgörande steg på väg mot regionalt samarbete. Parlamentet uppmärksammar att Kinas huvudmål inom Shanghai Cooperation Organisation är att nå fred och stabilitet i Centralasien genom att kollektivt bekämpa de ”tre onda tingen”: extremism, separatism och terrorism. Parlamentet noterar att Kina har ett stort strategiskt och ekonomiskt intresse i regionen, med tanke på utvinningen av dess stora olje- och gasreserver och att Centralasien och Kinas kustlinje kopplas samman med järnvägar och motorleder.

53.  Europaparlamentet välkomnar de band som utvecklas mellan Kina och Afghanistan mot bakgrund av de samtal som för första gången i historien förts på högsta ledarskapsnivå. Parlamentet anser att Kina kan spela en central roll för stabiliseringen av Afghanistan genom att inta rollen som mjuk makt och manar till utveckling av ett nära samarbete mellan EU och Kina i denna fråga.

54.  Europaparlamentet konstaterar att den nya amerikanska strategin att förnya intresset för Asien uppfattas av den kinesiska ledningen som ett försök från USA:s sida att hålla tillbaka Kinas snabba ekonomiska och politiska väg uppåt. Parlamentet uppmuntrar Kina och USA att undvika spänningar och en kapprustning i Stillahavsområdet och uppmanar enträget Kina att säkerställa den fria rörligheten på haven.

55.  Europaparlamentet bedömer att det inflytande som Kinas ökande investeringar i utvecklingsländerna har på ekonomi, samhälle och miljö bör beaktas mycket allvarligt.

56.  Europaparlamentet konstaterar att den ökande kinesiska närvaron i Afrika har bidragit till ekonomisk utveckling med särskilt fokus på infrastrukturprojekt. Parlamentet uppskattar den kinesiska ledningens erkännande av den allvarliga kritik mot Kinas obalanserade och råvaruinriktade Afrikapolitik som riktades under forumet för kinesisk-afrikanskt samarbete (FOCAC) den 20 juli 2012 i Peking. Detta erkännande framgår av ledningens aktuella öppna stöd för en diversifiering av sin verksamhet på den afrikanska kontinenten. Parlamentet välkomnar det löfte som presidenten och partiledaren Hu Jintao gav vid detta forum för kinesiskt-afrikanskt samarbete om att ge ett rekordbistånd på 20 miljarder US-dollar till afrikanska länder under de kommande tre åren för att utveckla deras infrastruktur, jordbruk, tillverkningsindustri samt små och medelstora företag. Parlamentet välkomnar Kinas uttryckliga stöd för utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet (EITI) och uppmuntrar de kinesiska myndigheterna att följa den globala trenden för ökad öppenhet och utöka sina konkreta åtaganden på det området. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta övervaka de politiska, ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna av Kinas växande investeringar i Afrika.

57.  Europaparlamentet är oroat över att den ökande kinesiska närvaron i Afrika har lett till allvarliga sociala spänningar, men välkomnar att kinesiska företag har uttryckt sin vilja att lägga större vikt vid företagens sociala ansvar i sin afrikanska verksamhet. Parlamentet uppmanar enträget de kinesiska myndigheterna att förankra sin Afrikapolitik i principerna och respekten för mänskliga rättigheter, främjandet av hållbar utveckling och mänsklig säkerhet.

58.  Europaparlamentet konstaterar att Kina alltmer ökar sin närvaro i utvinningen av naturresurser i Latinamerika, och att exporten av naturresurser till Kina har ökat med mer än 50 procent.

59.  Europaparlamentet uppmanar Kina, som står för de största globala koldioxidutsläppen, att spela en mer proaktiv och konstruktiv roll när det gäller att främja samarbetet inom världssamfundet för att tackla klimatförändringarna. Parlamentet välkomnar den vitbok som de kinesiska myndigheterna lade fram i november 2011 om den antagna politiken och de vidtagna åtgärderna för att bekämpa klimatförändringarna, och begär att denna vitbok genomförs skyndsamt.

60.  Europaparlamentet konstaterar att kontakter mellan människor kan ha avgörande betydelse när det gäller att skapa en bättre ömsesidig förståelse mellan Kina och EU och mellan Kina och några av landets övriga partner, såsom USA. Parlamentet välkomnar i det avseendet de program som är avsedda att underlätta rörligheten mellan Kina och EU.

61.  Europaparlamentet uppmanar enträget Kina att ge högsta prioritet åt att förbättra rättssäkerheten för utländska företag genom att upprätthålla principerna om jämlikhet och ömsesidighet och om företagens sociala ansvar.

o
o   o

62.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, Europeiska utrikestjänsten, kommissionen, medlemsstaternas och anslutnings- och kandidatländernas regeringar och parlament, Folkrepubliken Kinas regering, den nationella kinesiska folkkongressen, Taiwans regering och Taiwans lagstiftande församling Yuan.

(1) EGT L 250, 19.9.1985, s. 2.
(2) EGT L 6, 11.1.2000, s. 40.
(3) Antagna texter, P7_TA(2012)0218.
(4) Antagna texter, P7_TA(2012)0017.
(5) Antagna texter, P7_TA(2012)0334.
(6) EUT C 305 E, 14.12.2006, s. 219.
(7) EUT C 67 E, 18.3.2010, s. 132.
(8) EUT C 305 E, 11.11.2010, s. 9.
(9) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 185.
(10) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 137.
(11) Antagna texter, P7_TA(2012)0301.
(12) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 80.
(13) EUT C 169 E, 15.6.2012, s. 81.
(14) EUT C 288 E, 25.11.2006, s. 59.
(15) EUT C 157 E, 6.7.2006, s. 471.
(16) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 118.
(17) Antagna texter, P7_TA(2011)0474.
(18) Antagna texter, P7_TA(2012)0257.


Uppgjorda matcher och korruption inom idrotten
PDF 124kWORD 24k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2013 om uppgjorda matcher och korruption inom idrotten (2013/2567(RSP))
P7_TA(2013)0098RC-B7-0130/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Nicosiadeklarationen av den 20 september 2012 om kampen mot uppgjorda matcher,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 januari 2011 Utveckling av idrottens europeiska dimension (COM(2011)0012),

–  med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2012 om idrottens europeiska dimension(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2009 om integriteten för hasardspel online(2),

–  med beaktande av kommissionens vitbok om idrott (COM(2007)0391),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 april 2005 om kampen mot dopning inom idrotten(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Insatser mot korruption på EU:s territorium (COM(2011)0308),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 november 2011 om hasardspel online på den inre marknaden(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 oktober 2012 En övergripande europeisk ram för onlinespel (COM(2012)0596),

–  med beaktande av kommissionens grönbok av den 24 mars 2011 om onlinespel på den inre marknaden (COM(2011)0128),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 september 2011 om EU:s insatser för att bekämpa korruption(5),

–  med beaktande av den förberedande åtgärden Europeiskt partnerskap för idrott och då i synnerhet de projekt som syftar till att förebygga uppgjorda matcher genom utbildning och information till berörda intressenter,

–  med beaktande av kommissionens rekommendation till rådets beslut om godkännande av Europeiska kommissionens deltagande på EU:s vägnar i förhandlingarna om en internationell konvention från Europarådet mot manipulation av resultat inom idrott (COM(2012)0655),

–  med beaktande av resultaten av studien från mars 2012 Uppgjorda matcher inom idrotten, som beställts av kommissionen,

–  med beaktande av Europarådets konvention mot dopning av den 16 november 1989,

–  med beaktande av Europarådets ministerkommittés rekommendation av den 28 september 2011 om främjande av idrottens integritet och kamp mot otillbörlig påverkan av tävlingsresultat, framför allt uppgjorda matcher,

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europols gemensamma utredningsgrupp (JIT), med täcknamnet Operation Veto, har avslöjat att det har varit vanligt med uppgjorda fotbollsmatcher på senare år, med 680 misstänkta matcher globalt, varav 380 matcher i Europa. Gruppen har beskrivit ett omfattande nätverk för uppgjorda matcher som slog mot fotbollens innersta kärna, med 425 misstänkta och 50 gripna personer.

B.  Europol hävdar att dessa siffror bara är toppen av isberget.

C.  Uppgjorda matcher har förekommit i många medlemsstater, vilket är mycket oroande eftersom uppgjorda matcher är kopplade till organiserad brottslighet och innebär ett allvarligt hot mot den organiserade idrotten i praktiskt taget alla medlemsstater.

D.  Uppgjorda matcher är en form av brottslighet som genererar stora inkomster, medan straffen och riskerna för upptäckt är extremt låga, och därför utnyttjas den av kriminella organisationer i deras brottsliga verksamheter såsom penningtvätt, människohandel och narkotikahandel.

E.  Så kallad spotfixing, en olaglig verksamhet inom idrotten där en specifik del av en match – men inte nödvändigtvis slutresultatet – är uppgjord, kan vara svårare att upptäcka än uppgjorda matcher av det traditionella slaget.

F.  Kriminella organisationer verkar internationellt och har förbindelser över hela världen. Ingen enskild institution, stat eller organisation skulle därför på egen hand kunna ta itu med uppgjorda matcher.

G.  Alla idrotter kan påverkas, och idrottens integritet hotas.

H.  De nuvarande kontrollmekanismerna klarar inte av att direkt upptäcka uppgjorda matcher på grund av dessa olagliga aktiviteters globala karaktär.

I.  Transparens, redovisningsskyldighet och demokrati – med andra ord god ledning och styrning – i idrottsorganisationer är en förutsättning för att idrottsrörelsen ska kunna fylla någon slags funktion när det gäller att framgångsrikt bekämpa uppgjorda matcher och bedrägerier inom idrotten.

J.  Många idrottsorganisationer har redan vidtagit åtgärder på området, såsom att utveckla uppförandekoder och införa nolltolerans.

K.  Vadhållning i samband med uppgjorda matcher erbjuds huvudsakligen av aktörer utanför EU, vilket gör att kampen mot uppgjorda matcher måste få ett internationellt fokus.

L.  Experter anger att det finns en växande oro för att vissa personer med onda avsikter tar över fotbollsklubbar med syftet att fler matcher ska göras upp på förhand och för att kunna utnyttja detta för penningtvätt.

M.  Spelarnas fackföreningar påpekar att uppgjorda matcher också leder till problem för spelare att få ut sin lön i tid och till att de utsätts för hot och utpressning.

1.  Europaparlamentet uppmanar alla viktiga intressenter att ta ett individuellt ansvar och utveckla ett heltäckande angreppssätt genom att komplettera varandras insatser i kampen mot uppgjorda matcher inom idrotten.

2.  Europaparlamentet ber kommissionen att utveckla en samordnad insats i kampen mot uppgjorda matcher och organiserad brottslighet genom att samordna de insatser som görs av de viktigaste aktörerna, såsom idrottsorganisationer, nationella polis- och rättsmyndigheter och spelföretag, och genom att tillhandahålla en plattform för diskussion, informationsutbyte och bästa praxis.

3.  Europaparlamentet uppmanar idrottsorganisationerna att anta en nolltoleranspolicy mot korruption (både internt och gentemot externa kontraktspartner) för att förhindra att deras medlemmar ger efter för externa påtryckningar.

4.  Europaparlamentet uppmanar enträget idrottsorganisationerna att införa en uppförandekod för sina anställda (spelare, tränare, övriga ledare och domare samt medicinsk personal, liksom klubbdirektörer och chefer för idrottsföreningar) som beskriver faran med uppgjorda matcher och som innehåller tydliga förbud mot manipulation av matcher för vadhållningssyften eller andra syften, fastställer påföljder för inblandning samt inkluderar ett förbud mot vadhållning avseende egna matcher och en skyldighet att rapportera varje kontakt gällande eller kännedom om uppgjorda matcher, tillsammans med en adekvat mekanism för att skydda uppgiftslämnare.

5.  Europaparlamentet uppmanar alla styrande organ inom idrotten att förbinda sig att följa principen om gott styre, för att minska risken för att de tvingas till uppgjorda matcher.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av utbildning för att skydda idrottens integritet. Medlemsstaterna och idrottsförbunden uppmanas därför att ge idrottsutövare och konsumenter den information och utbildning som behövs. Detta bör ske från tidig ålder och gälla alla nivåer inom idrotten, såväl amatörnivå som professionell nivå.

7.  Europaparlamentet uppmuntrar idrottsorganisationerna att börja med och fortlöpande bedriva mångsidiga program med förebyggande åtgärder och utbildning, med tydliga skyldigheter för klubbar, ligor och förbund, särskilt sådana där minderåriga deltar, och att inrätta en disciplinär enhet som ska ta sig an uppgjorda matcher.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att uppmuntra alla medlemsstater att uttryckligen beteckna uppgörandet av matcher på förhand som ett brott i sin nationella strafflagstiftning, fastställa lämpliga gemensamma lägsta påföljder, och se till att de kryphål som finns täpps till på ett sätt som är i full överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna.

9.  Europaparlamentet välkomnar de pågående diskussionerna om en eventuell konvention från Europarådet för att bekämpa manipulation av idrottsresultat, som ska förse de nationella systemen med de verktyg, expertkunskaper och resurser som behövs för att bekämpa detta hot.

10.  Europaparlamentet uppmanar idrottsorganisationerna att tillämpa höga och trovärdiga standarder i fråga om ledning och styrning.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla medlemsstater förbjuder vadhållning i tävlingar med minderåriga deltagare.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta en specialiserad brottsbekämpningsenhet som ska arbeta mot uppgjorda matcher och fungera som en samlingspunkt för kontakter och samarbete mellan de viktigaste intressenterna, samt att kräva att aktörer som bedriver hasardspelsverksamhet rapporterar om avvikande hasardspelsmönster till denna specialenhet och till idrottsorganisationerna för vidare utredning och hänskjutning till åklagarmyndigheter.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka de brottsbekämpande myndigheternas samarbete på europeisk nivå genom gemensamma utredningsgrupper och samarbete mellan åklagarmyndigheter. Parlamentet understryker att åtgärder måste införas och verkställas för att bekämpa olagliga webbplatser för vadhållning och anonym vadhållning. Parlamentet anser att det bör ske ett uppgiftsutbyte om personer som namngetts i samband med, eller som dömts för, kontakter med spelare om uppgjorda matcher.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta tillsynsorgan som ska kartlägga och bekämpa brottslig verksamhet som rör vadhållning inom idrotten, och som ska samla in, utbyta, analysera och sprida information om uppgjorda matcher, bedrägerier inom idrotten och andra former av korruption inom idrotten, både i och utanför Europa. Parlamentet understryker att dessa organ måste ha ett nära samarbete med andra myndigheter, däribland tillståndsmyndigheter, rättsmyndigheter och polisen.

15.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att underlätta uppgiftsutbytet mellan dessa tillsynsorgan om olaglig eller misstänkt vadhållningsverksamhet.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrätta ett samarbete med tredjeländer i syfte att bekämpa organiserad brottslighet som kan knytas till uppgjorda matcher, bland annat genom att delta i förhandlingar om en internationell konvention från Europarådet mot manipulation av resultat inom idrotten.

17.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen två gånger per år ska ge ut en rapport om insatserna mot korruption tillsammans med specifika analyser för varje medlemsstat, vilka även ska innehålla skräddarsydda rekommendationer (från och med 2013).

18.  Europaparlamentet uppmanar rådet att fortsätta att eftersträva målen i EU-arbetsplanen för idrott för perioden 2011–2014 och kräver framför allt att man utvecklar utbildningsprogram i medlemsstaterna för att öka kunskaperna om idrottsliga värderingar såsom integritet, rent spel och respekt för andra.

19.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ för att under 2014 anta en rekommendation om bästa praxis rörande förebyggande och bekämpning av uppgjorda matcher i samband med vadhållning.

20.  Europaparlamentet välkomnar att den femte internationella konferensen för ministrar och ledande tjänstemän med ansvar för skolidrott och idrott (Mineps) kommer att ta upp frågan om integritet inom idrotten och kampen mot uppgjorda matcher och anser att detta är ett bra forum för att diskutera behovet av att inrätta ett internationellt organ som ska hantera problemet med uppgjorda matcher, där alla relevanta aktörer kan träffas, utbyta information, samordna sina insatser och främja idén om gott styre.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kartlägga tredjeländer – t.ex. de asiatiska ”vadhållningsparadisen” – där det finns farhågor om att personer av vadhållningsskäl är inblandande i uppgjorda matcher vid idrottsevenemang som äger rum i EU, och att öka samarbetet med dessa länder i kampen mot uppgjorda matcher.

22.  Europaparlamentet uppmanar rådet att snabbt och ambitiöst fortsätta diskussionerna om förslaget till ett nytt direktiv om penningtvätt (COM(2013)0045) för att ta itu med det faktum att vadhållning online inom idrott utnyttjas för penningtvätt.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt europeiska, internationella och nationella idrottsorganisationer.

(1) Antagna texter, P7_TA(2012)0025.
(2) EUT C 87 E, 1.4.2010, s. 30.
(3) EUT C 33 E, 9.2.2006, s. 590.
(4) Antagna texter, P7_TA(2011)0492.
(5) EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 121.


Den globala värdekedjan för bomull
PDF 137kWORD 27k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2013 om hållbarhet i den globala värdekedjan för bomull (2012/2841(RSP))
P7_TA(2013)0099B7-0092/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 3, 6 och 21 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artiklarna 206 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av protokoll nr 4 om bomull till akten om anslutningsvillkoren för Hellenska republiken samt om anpassningarna av fördragen,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) viktigaste konventioner, däribland konvention nr 138 av den 26 juni 1973 om minimiålder för tillträde till arbete, konvention nr 182 av den 17 juni 1999 om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete, konvention nr 184 av den 21 juni 2001 om arbetarskydd i lantbruket, konvention nr 87 av den 9 juli 1948 angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, konvention nr 98 av den 8 juni 1949 om konventionen angående tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, konvention nr 141 av den 23 juni 1975 om organisationer av arbetande på landsbygden, konvention nr 155 av den 22 juni 1981 om arbetarskydd och arbetsmiljö och FN:s konvention av den 20 november 1989 om barnets rättigheter,

–  med beaktande av Internationella programmet för avskaffande av barnarbete (Ipec) och UCW-programmet (Understanding Children’s Work),

–  med beaktande av EU:s medlemskap i internationella råvaruorgan,

–  med beaktande av resultatet av det 71:a plenarmötet i Internationella rådgivande kommittén för bomull (ICAC) den 7–11 oktober 2012,

–  med beaktande av resolutionen om bomull från det 95:e sammanträdet i AVS-ministerrådet i Port Vila (Vanuatu) den 10–15 juni 2012,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal(1) och om företagens sociala ansvar och miljöansvar vid internationella handelsavtal(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet(3),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om handel med råvaror, tillgång till råvaror, prisvolatilitet på marknaderna för jordbruksvaror, derivatmarknader, hållbar utveckling, vattenresurser, barnarbete och utnyttjande av barn i utvecklingsländer,

–  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2011(4), i vilken parlamentet beslutade att inte ge sitt godkännande till ingåendet av ett textilprotokoll till partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Uzbekistan på grund av farhågor om påtvingat barnarbete på bomullsfälten,

–  med beaktande av FN:s initiativ Global Compact, EU:s strategi för råvaror, EU:s strategi för företagens sociala ansvar, EU:s strategi för hållbar utveckling, en konsekvent politik för utveckling och EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati,

–  med beaktande av kommissionens uttalande av den 14 mars 2013 om hållbarheten i den globala värdekedjan för bomull,

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Bomull är en av de mest betydande grödorna i fråga om markanvändning och en viktig källa till sysselsättning och en livsnödvändig icke-livsmedelsråvara för landsbygdssamhällen, handlare, textilindustrin och konsumenter över hela världen.

B.  Bomull är världens mest använda naturfiber och odlas i mer än 100 länder. Omkring 150 länder är involverade i handeln med bomull.

C.  Cirka 100 miljoner hushåll på landsbygden är involverade i bomullsproduktionen, och bomullssektorn är en betydande källa till sysselsättning och inkomst för över 250 miljoner människor inom produktions-, bearbetnings-, lagrings- och transportleden av denna jordbruksvärdekedja.

D.  Bomullsproduktionen domineras av Kina, Indien och USA. USA, Indien, Australien och Brasilien är de största exportörerna och Kina, Bangladesh och Turkiet de största importörerna. Uzbekistan är världens femte största bomullsexportör och den sjätte största producenten.

E.  Den övervägande delen av Bangladeshs bomullsimport används för exportinriktade textil- och beklädnadsprodukter, vilka utgör 80 % av all export av förädlade varor. Den största delen av de textil- och beklädnadsprodukter som landet tillverkar exporteras till industriländer, särskilt till EU:s medlemsstater, Kanada och USA.

F.  Bomull odlas för närvarande i EU på en yta av 370 000 hektar av cirka 100 000 producenter, främst i Grekland och Spanien, som producerar 340 000 ton rensad bomull varje år, vilket utgör 1 % av den globala produktionen av rensad bomull.

G.  EU blev en nettoexportör av bomull 2009 och har en exportmarknadsandel på 2,8 %, med Turkiet, Egypten och Kina som huvudsakliga exportdestinationer.

H.  EU:s textil- och beklädnadsindustri uppvisade ett exportvärde på totalt 39 miljarder euro 2011, och den sysselsätter över 1,8 miljoner arbetstagare i 146 000 företag över hela EU(5).

I.  Bomullens ekologiska fotavtryck mångdubblas av att det används överdrivna mängder av bekämpningsmedel (7 procent av världsförbrukningen), insektsbekämpningsmedel (15 procent av världskonsumtionen) och vatten, så att marken förstörs och förorenas och den biologiska mångfalden går förlorad.

J.  Den största delen av den globala bomullsskörden kommer från konstbevattnade arealer, vilket i hög grad belastar färskvattenresurserna. Bomullsodlingen orsakar större utsläpp av insektsbekämpningsmedel i världen än någon annan gröda.

K.  EU är den största givaren av bomullsrelaterat utvecklingsbistånd via partnerskapet mellan EU och Afrika om bomull och andra program(6), och var 2009 världens största importör av textil- och beklädnadsprodukter från de minst utvecklade länderna.

L.  Reformen av unionens allmänna preferenssystem (GSP)(7) kommer genom systemet GSP+ att stärka incitamenten till respekt för grundläggande mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter och för miljöskydd och goda styrelseformer.

M.  Barnarbetets verkliga omfattning i värdekedjan för bomull är svårt att bedöma på grund av de ofullständiga och fragmenterade uppgifter som föreligger.

N.  Enligt ILO är mer än 215 miljoner barn i världen barnarbetare och 60 % av dem arbetar inom jordbruket(8).

O.  Med barnarbete avses i denna resolution barnarbete enligt definitionen i ILO:s konventioner nr 138 om minimiålder för tillträde till arbete och nr 182 om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete.

P.  Det förekommer olika former av barnarbete och tvångsarbete i de flesta av de stora bomullsproducerande länderna i världen i förbindelse med odling, skörd av frön och fiber, sådd och rensning av bomull(9).

Q.  Barnarbete och tvångsarbete inom bomulls- och textilsektorerna kan inte hanteras isolerat från dess huvudsakliga orsaker, det vill säga fattigdomen på landsbygden och bristen på alternativa inkomstkällor, otillräckligt skydd av barnets rättigheter, avsaknad av obligatorisk skolgång för alla barn, lokalsamhällenas rigida strukturer och rådande attityder.

R.  Arbetsvillkoren, bland annat hälso- och säkerhetsstandarder och lönenivåer, utgör fortfarande en källa till stor oro inom bomullsproduktionen och textil- och beklädnadssektorn, särskilt i de minst utvecklade länderna och utvecklingsländerna. Enbart i Bangladesh har 470 personer dött sedan 2006 i eldsvådor som brutit ut i textilfabriker.

S.  ICAC är ett forum för 41 länder som producerar, använder och driver handel med bomull och har som målsättning att förbättra insynen på bomullsmarknaden genom att informera, främja internationellt samarbete, samla in statistiska data samt tillhandahålla teknisk information om och prognoser för bomulls- och textilmarknaderna.

T.  ICAC är en av de få internationella råvaruorgan som EU ännu inte är medlem av. Sju EU-medlemsstater är för närvarande medlemmar av ICAC.

U.  Bomullen är viktig för EU:s handels-, utvecklings- och jordbruksmål.

V.  EU:s anslutning till ICAC skulle stärka samarbetet i bomullsfrågor och göra unionens åtgärder mer samstämda samt öka EU:s inflytande i fastställandet av ”bomullsagendan”.

W.  Medlemskap i ICAC skulle göra det möjligt för EU att förbättra tillgången till information och analytiska utlåtanden, samt främja förbindelser och partnerskap mellan textilsektorn, bomullsproducenter och offentliga myndigheter.

X.  Parlamentet kommer att anmodas att ge sitt godkännande till unionens anslutning till ICAC.

1.  Europaparlamentet kräver fortsatta insatser för att bekämpa handelssnedvridande åtgärder och för att förbättra transparensen på marknaderna för råvaruderivat.

2.  Europaparlamentet uppmanar bestämt alla berörda parter inom bomullssektorn att utan ytterligare dröjsmål samarbeta inom ramen för ICAC i syfte att drastiskt minska miljöförstöringen, inbegripet vattenfotavtrycket och användningen av insektsbekämpningsmedel. Parlamentet understryker att sådana ohållbara produktionsmetoder äventyrar den framtida bomullsproduktionen. Parlamentet anser att unionens anslutning till ICAC är av största vikt för att i detta avseende utarbeta ett gemensamt arbetsprogram inom ICAC.

3.  Europaparlamentet understryker vikten av att bekämpa människorättskränkningar, kränkningar av arbetstagarnas rättigheter och miljöförstöring längs hela värdekedjan för bomull, inbegripet inom textil- och beklädnadssektorerna. Parlamentet föreslår att ICAC utvecklar möjligheter för frivilligorganisationer att utföra en oberoende övervakning av människorättskränkningar genom hela värdekedjan för bomull, och uppmanar unionen att verka för detta efter anslutningen till ICAC.

4.  Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att skapa rätta förutsättningar så att små producenter i utvecklingsländer kan få tillgång till de huvudsakliga värdekedjor som levererar till EU:s textil- och beklädnadsindustri, förflytta sig uppåt i värdekedjan för bomull, textilier och beklädnad och ta tillvara potentialen för ekologisk och rättvisemärkt bomull. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur lagstiftningen om offentlig upphandling i EU kan stärka upptaget av rättvisemärkt bomull.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att i samband med förhandlingarna om europeiska partnerskapsavtal och nationella utvecklingsplaner inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete intensifiera insatserna för att stödja nationella och regionala bomullsstrategier i de bomullsproducerande minst utvecklade länderna.

6.  Europaparlamentet fördömer i starka ordalag användningen av barnarbete och tvångsarbete på bomullsfälten.

7.  Europaparlamentet anser att endast en heltäckande och samordnad ram, som behandlar de grundläggande orsakerna till barnarbete och tvångsarbete och genomförs i ett långsiktigt perspektiv, kan leda till en mer hållbar värdekedja för bomull. Parlamentet uppmanar dock EU att ta alla anklagelser om slaveri och tvångsarbete i värdekedjan för bomull på allvar och att agera med hjälp av lämpliga påföljder.

8.  Europaparlamentet understryker att bomullssektorns hållbarhet beror på berörda producenter, handlare, råvaruleverantörer, textilproducenter, detaljhandlare, varumärken, regeringar, civilsamhälle och konsumenter. Parlamentet påminner om att systemen för rättvis handel möjliggör ett närmare samarbete mellan konsumenter och producenter, bland annat inom bomullssektorn, och deras kompetens och bästa praxis bör utvärderas av kommissionen.

9.  Europaparlamentet uppmanar alla bomullsproducerande länder att skapa förutsättningar som möjliggör en korrekt övervakning och rapportering om arbetsförhållandena inom bomullssektorn via regeringen, industrin, oberoende frivilligorganisationer och fackföreningarna och att stödja jordbrukarorganisationernas och fackföreningarnas insatser för att höja inkomstnivåerna och förbättra arbetsförhållandena på bomullsfälten. Parlamentet understryker att de som arbetar i bomullssektorns tyngsta delar måste få en skälig inkomst från sitt arbete och en andel av de bomullsproducerande ländernas vinster.

10.  Europaparlamentet välkomnar initiativen ”Better Cotton Initiative”, ”Cotton Made in Africa”, ”Global Organic Textile Standard” och andra initiativ som omfattar flera intressenter och som syftar till att öka hållbarheten inom bomulls- och textilvärdekedjan.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de länder som ännu inte har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter och ILO:s konventioner nr 138 och 182 samt ILO:s konventioner nr 87, 98, 141 och 155 att ratificera och genomföra dessa omgående. Parlamentet anser att regeringarna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att öka medvetenheten om befintliga nationella och internationella bestämmelser om barnarbete och grundläggande ILO-konventioner längs hela värdekedjan för bomull.

12.  Europaparlamentet påminner om att de förmåner som beviljas genom unionens allmänna preferenssystem, som är unionens främsta handelspolitiska instrument för att främja grundläggande mänskliga rättigheter, arbetstagares rättigheter och hållbar utveckling, tillfälligt kan upphävas vid händelse av allvarliga och systematiska kränkningar av de grundläggande mänskliga rättigheter eller arbetstagares rättigheter som fastställs i FN:s och ILO:s grundläggande konventioner. Parlamentet betonar de europeiska företagens ansvar för att leva upp till dessa standarder inom ramen för sina försörjningskedjor.

13.  Europaparlamentet understryker vikten av den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre (GSP+).

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och, om lämpligt, förelägga Europaparlamentet ett lagstiftningsförslag om en effektiv mekanism för att spåra varor som producerats med hjälp av barnarbete eller tvångsarbete.

15.  Europaparlamentet uppmanar rådet att fatta beslut om förfarandena för medlemskap i ICAC, så att unionen kan ansluta sig till ICAC med exklusiv befogenhet.

16.  Europaparlamentet uppmanar aktörerna i värdekedjan för bomull att undvika ensidiga åtgärder såsom exportförbud, att sträva efter att öka insynen och samordningen för att minska prisvolatiliteten och spekulationsmöjligheterna samt verka för att säkra spårbarhet av bomullsfiberhandeln på den öppna marknaden.

17.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att skydda bomullsproduktionen i unionen och att därför förstärka övergångsåtgärderna för omstrukturering av de mesta berörda regionerna.

18.  Europaparlamentet uppmanar ICAC att regelbundet via sin expertpanel om den sociala, miljömässiga och ekonomiska prestandan när det gäller bomull (Seep) utvärdera de sociala och miljömässiga konsekvenserna av bomullsproduktionen och att offentliggöra utvärderingsresultatet.

19.  Europaparlamentet uppmanar ICAC att överväga möjligheten att skapa ett effektivt globalt märkningssystem som garanterar att produkterna har framställts utan barnarbete eller tvångsarbete i något skede av försörjningskedjan eller produktionsprocessen.

20.  Europaparlamentet uppmanar Kina, som är den största bomullsmarknaden med de största bomullsreserverna, att överväga att ansluta sig till ICAC och spela en konstruktiv roll inom bomullssektorn. Parlamentet uppmanar dessutom Kina att med kraft bekämpa användningen av barnarbete och tvångsarbete inom bomulls- och textilsektorerna.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att

   i. regelbundet rapportera till Europaparlamentet om sitt arbete och sin verksamhet inom internationella råvaruorgan, däribland ICAC,
   ii. utnyttja ICAC-medlemskapets potential fullt ut för att främja ökad marknadsinsyn inom bomulls- och beklädnadsindustrin och hållbarhet,
   iii. snabbt reagera på eventuella exportrestriktioner för bomull och andra åtgärder som leder till en kraftig prisvolatilitet,
   iv. fortsätta se till att EU:s bomullsodlare, rensare, handlare och forskare får sina röster hörda inom ramen för ICAC,
   v. förbättra samordningen, insamlingen av statistiska data, utarbetandet av prognoser, informationsutbytena och övarvakningen av de globala bomullsleverans- och värdekedjorna.

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, ICAC, ILO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD), FN:s barnfond (Unicef), Världsbanken, Världshandelsorganisationen (WTO) samt Kinas regering.

(1) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 31.
(2) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 101.
(3) EUT L 303, 31.10.2012, s. 1.
(4) Antagna texter, P7_TA(2011)0586.
(5) The EU-27 Textile and Clothing Industry in the year 2011, EU:s textil- och konfektionsindustriorganisation (Euratex), 2011.
(6) Det totala värdet för utvecklingsbiståndet till afrikansk bomullsindustri från EU och dess medlemsstater sedan 2004 överstiger 350 miljoner euro. Se WTO:s uppgifter om utvecklingsbistånd till bomull, 31/05/2012.
(7) Antagna texter av den 13 juni 2012, P7_TA(2012)0241.
(8) ILO-IPEC, Global Child Labour Developments: Measuring Trends from 2004 to 2008, 2011.
(9) Literature Review and Research Evaluation relating to Social Impacts of Global Cotton Production for ICAC Expert Panel on the Social, Environmental and Economic Performance of Cotton (Seep), juli 2008.


Situationen in Bangladesh
PDF 122kWORD 23k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2013 om situationen i Bangladesh (2013/2561(RSP))
P7_TA(2013)0100RC-B7-0133/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bangladesh, särskilt resolutionerna av den 17 januari 2013(1), den 6 september 2007(2) och den 10 juli 2008(3),

–  med beaktande av samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Folkrepubliken Bangladesh om partnerskap och utveckling(4),

–  med beaktande av lagen om folkrättsbrott och en folkrättstribunal (International Crimes (Tribunals) Act), som antogs av Bangladeshs parlament 1973 och som innehåller bestämmelser om frihetsberövande, lagföring och bestraffning av personer för folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och andra brott mot folkrätten,

–  med beaktande av uttalandena av talespersonen för den höga representanten, Catherine Ashton, av den 22 januari 2013 om den dödsdom som avkunnats av folkrättstribunalen i Bangladesh, samt av den 2 mars 2013 om våldet i Bangladesh,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 7 februari 2013 från FN:s särskilde rapportör om utomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar och från FN:s särskilde rapportör om domares och advokaters oberoende,

–  med beaktande av principerna i FN-stadgan, den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, 1993 års Wiendeklaration och handlingsprogram från världskonferensen om mänskliga rättigheter samt 1995 års Köpenhamnsdeklaration och handlingsprogram om social utveckling,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU har sedan länge goda förbindelser med Bangladesh, bland annat genom samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling.

B.  För att infria ett centralt vallöfte har Bangladeshs regering, anförd av partiet Awamiförbundet och dess ledare Sheikh Hasina, inrättat en krigsförbrytartribunal för mål om de massakrer som ägde rum under det nio månader långa utbrytarkriget mellan före detta Öst- och Västpakistan 1971, i vilket mellan 300 000 och 3 miljoner människor dödades och runt 200 000 kvinnor våldtogs.

C.  Traumat efter ett av de allvarligaste fallen av massmord i historien kastar en skugga över många bangladeshiers liv än i dag, 40 år senare. För dessa människor är rättegångarna tänkta att erbjuda ett viktigt ögonblick av erkännande och upprättelse för det lidande de gått igenom.

D.  Den 21 januari 2013 avkunnade folkrättstribunalen sin dom mot Abdul Kalam Azad för brott mot mänskligheten begångna under självständighetskriget 1971 och dömde honom till döden efter en rättegång i hans frånvaro.

E.  Den 5 februari 2013 dömde folkrättstribunalen Abdul Qader Mollah till livstids fängelse, något som utlöste emotionellt laddade men på det hela taget fredliga protester från mestadels yngre människor i Shahbagh-korsningen i Dhaka. Denna den så kallade Shahbagh-rörelsen krävde att dödsstraffet skulle tillämpas i domen och att samhälle och politik skulle stå fria från religiös extremism.

F.  I kölvattnet på protesterna ändrade regeringen 1973 års lag om folkrättsbrott och en folkrättstribunal och införde en bestämmelse som gör att målsägande kan överklaga en dom som avkunnats av tribunalen. Domen mot Abdul Qader Mollah kan med andra ord ändras till dödsdom. Denna form av retroaktiv rättskipning strider mot kraven på en rättvis rättegång, undergräver folkrättstribunalens verksamhet och strider mot folkrättens princip att ingen får dömas två gånger för samma gärning (ne bis in idem). Denna princip finns även inskriven i artikel 14.7 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Bangladesh har anslutit sig till.

G.  Olika ledare för regeringspartiet Awamiförbundet, bland annat inrikesministern, har ställt sig bakom Shahbagh-rörelsens krav och föreslagit att partiet Jamaat-e-Islami ska förbjudas och att medier med kopplingar till partiet ska stängas.

H.  Den 28 februari 2013 tillkännagav folkrättstribunalen sitt beslut att döma Delwar Hossain Sayeedi, vice ordförande för Jamaat-e-Islami-partiet, till döden för bland annat förföljelse av den hinduiska minoriteten.

I.  Situationen har förvärrats efter den senaste domen, och i samband med att anhängare till Jamaat-e-Islami-partiet gick ut i våldsamma protester mot domen miste 60 människor livet. Icke-statliga organisationer uppger att polisen besvarat attacker av medlemmar och anhängare till partiet genom att bland annat skjuta skarpt.

J.  Det rapporteras att Jamaat-aktivister och en del anhängare till Bangladeshs nationalistparti nyligen attackerat över 40 hinduiska tempel, hem och affärer över hela Bangladesh, varvid hundratals människor blivit hemlösa. Bangladeshs hinduer och andra minoriteter (exempelvis ahmadiya-gruppen) har under flera perioder varit måltavla för våld och förföljelse, inte minst under självständighetskriget 1971 och efter valet 2001. Som en följd av detta lämnade runt 900 000 hinduer Bangladesh mellan 2001 och 2011.

K.  Rättsliga förfaranden i flera andra fall har inletts vid folkrättstribunalen, och det finns en betydande risk att de tilltalade befinns skyldiga och döms till döden.

L.  FN:s särskilde rapportör om utomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar och FN:s särskilde rapportör om domares och advokaters oberoende har, i likhet med människorättsorganisationer, uttryckt oro över tribunalens påstådda brister i fråga om rättvisa rättegångar och en korrekt process, särskilt över att en av rättegångarna genomfördes i den tilltalades frånvaro.

1.  Europaparlamentet är djupt oroat över den senaste tidens våldsutbrott i Bangladesh efter folkrättstribunalens domar, och uttrycker sin sorg över de offer som skördats.

2.  Europaparlamentet uttrycker sitt deltagande med anhöriga och vänner till dem som dödats och sårats till följd av våldet.

3.  Europaparlamentet inser behovet av försoning, rättvisa och ansvarsutkrävande för de brott som begicks under 1971 års självständighetskrig. Parlamentet framhåller folkrättstribunalens roll i denna fråga.

4.  Europaparlamentet upprepar sitt starka motstånd mot tillämpningen av dödsstraff i alla fall och under alla omständigheter.

5.  Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs myndigheter att omvandla alla dödsdomar, bygga vidare på den positiva utveckling det innebär att ingen avrättning verkställdes under 2012 och införa ett officiellt moratorium för avrättningar som ett första steg mot ett avskaffande av dödsstraffet.

6.  Europaparlamentet beklagar djupt de rapporterade missförhållandena i folkrättstribunalen, exempelvis de hotelser, trakasserier och ofrivilliga försvinnanden som vittnen ska ha utsatts för, samt det otillbörliga samarbete mellan domare, åklagare och regering som kunnat beläggas. Parlamentet insisterar särskilt på att de rättsvårdande myndigheterna skärper åtgärderna för att garantera ett verksamt vittnesskydd.

7.  Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs regering att se till att folkrättstribunalen strikt håller sig till nationella och internationella rättsnormer. Parlamentet framhåller i detta sammanhang garantin om en fri, rättvis och öppen rättegång samt offrens rätt till skydd, sanning, rättvisa och upprättelse.

8.  Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs regering att öka insatserna för att upprätthålla rättsstaten och ordningen i landet. Regeringen påminns om sin skyldighet att fullgöra sina internationella åtaganden på människorättsområdet.

9.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt det våld som anhängare till Jamaat-e-Islami och befryndade partier utövat mot polistjänstemän, mot dem som stöder folkrättstribunalens domar samt mot religiösa och etniska minoriteter. Parlamentet fördömer kraftfullt allt urskillningslöst våld mot vanliga medborgare.

10.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över det stora antalet offer. Parlamentet uppmanar regeringen att instruera sina säkerhetsstyrkor att nogsamt efterkomma sin skyldighet att visa största möjliga återhållsamhet och undvika dödligt våld samt att utreda alla dödsfall som inträffat under demonstrationerna.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Bangladeshs myndigheter att se till att alla påstådda fall av tortyr och misshandel utreds på ett opartiskt sätt och att de ansvariga ställs inför rätta.

12.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla politiska ledare i landet att trappa ner de politiska spänningarna för att undvika ännu mer våld, samt att instruera sina anhängare att inte delta i några våldshandlingar. Parlamentet uppmanar alla politiska partier i Bangladesh att börja föra dialog med varandra.

13.  Europaparlamentet uppmanar pressen att undvika att uppvigla till motsättningar och våld. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen att se till att journalister och utgivare har möjlighet att uttrycka sina åsikter fredligt utan att trakasseras, hotas, gripas eller torteras.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt Pakistans regering och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0027.
(2) EUT C 187 E, 24.7.2008, s. 240.
(3) EUT C 294, 3.12.2009, s. 77.
(4) EGT L 118, 27.4.2001, s. 48.


Irak: den svåra situationen för minoriteter, särskilt den irakiska turkmenska befolkningen
PDF 123kWORD 24k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2013 om Irak: den svåra situationen för minoritetsgrupper, däribland irakiska turkmener (2013/2562(RSP))
P7_TA(2013)0101RC-B7-0147/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Irak, särskilt resolutionerna av den 6 april 2006 om det assyriska samfundet(1) och av den 25 november 2010 om attackerna mot kristna samfund(2),

–  med beaktande av avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Irak, å andra sidan, och med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2013 om avtalet om partnerskap och samarbete mellan EU och Irak(3),

–  med beaktande av kommissionens gemensamma strategidokumentet om Irak (2011-2013),

–  med beaktande av uttalandet av den 25 januari 2013 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, om den senaste vågen av terroristattacker i Irak,

–  med beaktande av uttalandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton av den 24 januari 2013 om morden i samband med en begravning i Tuz Khurmatu,

–  med beaktande av den internationella överenskommelsen med Irak, som lanserades 2007 av FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon och Iraks premiärminister Nouri al-Maliki, där landet förpliktar sig att skydda fattiga och utsatta grupper mot svält och misär,

–  med beaktande av rapporten om mänskliga rättigheter i Irak: januari–juni 2012, som gemensamt lades fram av FN:s biståndsmission i Irak (Unami) och kommissionen den 19 december 2012,

–  med beaktande av det tillhörande pressmeddelandet från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, om att antalet avrättningar hittills under 2012, och det sätt på vilket de har genomförts gruppvis, är oerhört farligt och kan inte rättfärdigas samt riskerar att allvarligt underminera de försiktiga framsteg som delvis har gjorts när det gäller rättsstatsprincipen i Irak,

–  med beaktandet av uttalandet av den 25 januari 2013 från FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon, där han starkt fördömde den senaste vågen av terroristattacker över hela Irak, i vilka hundratals människor har dödats och ännu fler skadats,

–  med beaktande av FN:s förklaring från 1981 om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering på grund av religion eller trosuppfattning,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Irak har anslutit sig till,

–  med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Irak fortsätter att stå inför allvarliga politiska, säkerhetsrelaterade och socioekonomiska utmaningar. Den politiska situationen i landet är extremt splittrad och våldspräglad, vilket allvarligt skadar det irakiska folkets legitima strävan efter fred, välstånd och en verklig övergång till demokrati.

B.  Den irakiska konstitutionen garanterar likhet inför lagen för alla sina medborgare och särskilt i artikel 125, de administrativa, politiska och kulturella rättigheterna och rätten till utbildning för de olika nationaliteterna såsom turkmener, kaldéer, assyrier och alla andra nationaliteter. Artikel 31 i konstitutionen för regionen Kurdistan som trädde i kraft 2009 garanterar nationell, kulturell och administrativ självständighet för turkmener, araber, kaldéer, assyrier, syrianer, armenier och andra medborgare i Kurdistan om dessa utgör majoriteten av befolkningen.

C.  Den 9 april 2012 godkände det irakiska parlamentet ett högkommissariat för mänskliga rättigheter, vilket, trots att dess verksamhet inte fullt ut har kommit i gång, är det första oberoende människorättskommissariatet i landets historia.

D.  I den politiska dialogen med sina irakiska samtalspartner fokuserar parlamentet på människorättssituationen i Irak, som fortsätter att vara mycket oroväckande med tanke på den otillfredsställande situationen för utsatta grupper, inklusive minoriteter.

E.  I avtalet mellan EU och Irak, särskilt i klausulen om mänskliga rättigheter, understryks det att den politiska dialogen mellan EU och Irak bör fokusera på mänskliga rättigheter och på förstärkning av de demokratiska institutionerna.

F.  Irak har länge befolkats av en mängd olika etniska och religiösa minoriteter, däribland turkmener, kristna, kurder, shabaker, mandéer, armenier, jezidier, bahaier, svarta irakier, assyrier, judar, palestinier och andra grupper.

G.  Minoriteterna i Irak har blivit föremål för assimileringsåtgärder och är underrepresenterade i den irakiska regeringen och tillhörande organ. Som en konsekvens av detta har de olika minoritetsbefolkningarna minskat dramatiskt i Irak på senare år, eftersom många har flytt landet medan andra har tvingats flytta till andra delar av landet.

H.  Turkmenerna uppges utgöra den tredje största etniska folkgruppen i Irak. Det pågår en konflikt mellan turkmener och kurder om Kirkuk, en region rik på olja och andra naturresurser, och turkmener har utsatts för attacker och kidnappningar av såväl kurdiska styrkor som arabiska extremistgrupper. Både sunni- och shiamuslimska turkmener har blivit måltavlor på sekteristiska grunder.

I.  Den pågående konflikten mellan Iraks centralregering och den regionala regeringen i Kurdistan har nyligen trappats upp, vilket har påverkat säkerheten i regionen negativt och äventyrar den fredliga samexistensen mellan olika etniska grupper, särskilt kurder, araber och turkmener.

J.  Utöver de territoriella spänningarna är norra Irak också måltavla för till synes sekteristiska attacker där den shiamuslimska befolkningen upprepade gånger har utsatts för attacker från sunnimuslimska grupper. Den 31 december 2012 dödades 39 pilgrimer under den shiamuslimska festivalen arbaeen. Den 23 januari 2013 skedde en attack mot en shiamuslimsk moské i Tuz Khurmatu – en stad i Ninevehprovinsen i norra Irak, ett territorium som den irakiska regeringen och den regionala regeringen i Kurdistan strider om och som har en betydande turkmensk befolkning – där minst 42 personer dödades och 117 skadades.

K.  Trots att säkerhetssituationen har förbättrats avsevärt utsätts den irakiska befolkningen alltjämt för oacceptabelt mycket våld. Det rapporteras dagligen om bombattacker och skottlossningar. De fortsatta spänningarna och våldet har gjort att de flesta irakier känner sig osäkra om framtiden och gör att det är omöjligt att arbeta för ekonomisk och social integration av den irakiska befolkningen i stort.

1.  Europaparlamentet är djupt oroat över att alltfler våldshandlingar begås mot civilbefolkningen i Irak, i synnerhet mellan sunniter och shiiter men också i attacker mot särskilt utsatta grupper såsom religiösa, etniska och kulturella minoriteter, och uppmanar de irakiska myndigheterna att förbättra säkerheten och den allmänna ordningen samt att bekämpa terrorism och sekteristiskt våld i hela landet.

2.  Europaparlamentet fördömer attacken den 23 januari 2013 mot den turkmenska begravningen i Tuz Khurmatu av en statlig tjänsteman som mördats dagen före, då minst 42 människor dödades och ytterligare 117 skadades, självmordsattacken den 3 februari 2013 utanför en polisstation i Kirkuk då 30 människor dödades och 70 skadades samt attacken den 16 december 2012 då två turkmenska lärare fördes bort, torterades och brändes levande.

3.  Europaparlamentet fördömer i kraftiga ordalag alla terroristattacker och uttrycker sitt deltagande i sorgen med de dödade och sårade personernas familjer och vänner.

4.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över att den nya vågen av instabilitet och sekteristiskt våld i Irak skulle kunna äventyra de stundande provinsvalen den 20 april 2013. Om dessa val ställs in äventyras möjligheterna att få till stånd en mer demokratisk ledningsstruktur som är öppen för olika parter.

5.  Europaparlamentet beklagar att turkmener och andra minoriteter, trots att deras rättigheter nämns i konstitutionen, fortsatt utsätts för våld och diskriminering med etniska och sekteristiska förtecken.

6.  Europaparlamentet uppmanar både Iraks regering och Kurdistans regionala regering att fördöma attackerna och att snabbt utreda alla omständigheter kring de senaste terroristattackerna i området, inklusive den bombning av en shiamuslimsk moské i Tuz Khurmatu som skördat flest dödsoffer under senare tid, och att ställa de ansvariga inför rätta.

7.  Europaparlamentet uppmanar Iraks regering och Kurdistans regionala regering att omedelbart vidta åtgärder för att trappa ned den territoriella konflikten om Nineveslätten, erkänna provinsens mångkulturella, mångetniska och mångreligiösa karaktär och tillåta invånarna att fritt välja identitet, inklusive språk, religion och kultur.

8.  Europaparlamentet uppmanar de politiska krafter som är företrädda i Iraks representantråd att inleda en genuin nationell dialog med alla berörda aktörer i syfte att säkerställa verkligt demokratiskt styre i Irak och respekten för samtliga irakiska medborgares enskilda och kollektiva rättigheter. Parlamentet uppmanar med eftertryck den irakiska regeringen att genomföra den nationella folkräkning som har skjutits på en obestämd framtid, i syfte att fastställa hur många turkmener respektive medlemmar av andra minoriteter det finns.

9.  Europaparlamentet uppmanar den irakiska regeringen och alla politiska ledare att vidta nödvändiga åtgärder för att tillhandahålla säkerhet och skydd för irakiska medborgare i allmänhet och för medlemmar av utsatta etniska och religiösa minoriteter i synnerhet. Parlamentet uppmanar regeringen att beordra säkerhetsstyrkorna att visa återhållsamhet i samband med att de upprätthåller lag och ordning, vilket är i linje med rättsstatsprincipen och internationella normer.

10.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang att det under överinseende av Iraks justitieminister nyligen har inletts ett program för att omorganisera och förnya förvarsanläggningar och fängelser. Parlamentet hoppas att detta kommer att bidra till att sätta stopp för den allmänna användningen av tortyr och den utbredda straffriheten i Irak, som djupt beklagas av människorättsorganisationer.

11.  Europaparlamentet beklagar djupt de många avrättningarna i Irak. Dödsdomar utdöms ofta efter orättvisa rättegångar och på grundval av erkännanden som erhållits under hot. Parlamentet vädjar enträget till den Irakiska regeringen att utlysa ett moratorium för alla avrättningar, i avsikt att avskaffa dödsstraffet inom en nära framtid.

12.  Europaparlamentet betonar att det krävs samordnade insatser mellan de irakiska myndigheterna och internationella biståndsorganisationer för att hjälpa utsatta grupper och skapa de förutsättningar som krävs för att garantera deras säkerhet och värdighet, särskilt genom initiativ som främjar dialog och ömsesidig respekt bland alla religiösa och etniska grupper i Irak.

13.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att inom ramen för Eujust Lex-initiativ – där så är möjligt – i tillräcklig utsträckning uppmärksamma turkmeners rättigheter och minoriteters rättigheter i allmänhet. Parlamentet välkomnar den framgång som Eujust Lex-uppdraget och dess genomförande i Irak har haft.

14.  Europaparlamentet trycker på att det samarbetsråd som inrättats genom partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Irak ska användas som en kanal för att till den irakiska sidan framföra farhågorna om situationen för etniska och religiösa minoriteter i landet.

15.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet och EU att stödja den irakiska regeringen i arbetet med att organisera fredliga, fria och rättvisa regionala val i april 2013.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, Iraks regering och representantråd, Kurdistans regionala regering, FN:s generalsekreterare och FN:s råd för mänskliga rättigheter.

(1) EUT C 293 E, 2.12.2006, s. 322.
(2) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 115.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0022.


Fallet med Arafat Jaradat och situationen för palestinska fångar i israeliska fängelser
PDF 121kWORD 23k
Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2013 om fallet med Arafat Jaradat och situationen för palestinska fångar i israeliska fängelser (2013/2563(RSP))
P7_TA(2013)0102RC-B7-0154/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt den av den 4 september 2008 om situationen för palestinska fångar i israeliska fängelser(1) och av den 5 juli 2012 om EU:s politik på Västbanken och i östra Jerusalem(2),

–  med beaktande av uttalandet av den 16 februari 2013 från talesmannen för den höga representanten, Catherine Ashton, om situationen för palestinska hungerstrejkande i Israel,

–  med beaktande av det lokala EU-uttalandet av den 8 maj 2012 om palestinska hungerstrejkande fångar,

–  med beaktande av Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Staten Israel, å andra sidan (associeringsavtalet mellan EU och Israel), särskilt artikel 2 om mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den fjärde Genèvekonventionen från 1949 om skydd av civilbefolkningen i krigstid,

–  med beaktande av FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor från 1979,

–  med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989,

–  med beaktande av relevanta FN-resolutioner om konflikten i Mellanöstern,

–  med beaktande av uttalandet av den 19 februari 2013 av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon, där han uttryckte sin oro över situationen för de hungerstrejkande palestinska fångarna i Israel, uttalandet av den 13 februari 2013 av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, om palestinska fångar, samt uttalandet av den 27 februari 2013 av FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter på de ockuperade palestinska områdena, Richard Falk, om den palestinska fången, Arafat Jaradats, död,

–  med beaktande av Unicefs rapport från februari 2013 Children in Israeli Military Detention. Observations and Recommendations,

–  med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 18 februari 2013 anhölls Arafat Jaradat, misstänkt för att ha kastat sten på israeliska mål. Han dog i fängelset i Megiddo den 23 februari 2013. Hans dödsorsak har ifrågasatts. De israeliska myndigheterna hävdar att han dog av en hjärtattack och att de blödningar och brutna revben som man fann vid obduktionen är kännetecknande för de återupplivningsförsök som fängelsepersonalen gjorde. De palestinska myndigheterna hävdar, på basis av obduktionen, att han dog till följd av tortyr.

B.  Nästan alla 4 500 palestinska fångar i Israel deltog i en hungerstrejk i protest mot Jaradats död. På senare tid har sammandrabbningar ägt rum på gatorna på Västbanken då palestinier fördömt förhållandena för de palestinska fångarna i israeliska fängelser.

C.  Frågan om de palestinska fångarna och frihetsberövade har långtgående politiska, sociala och humanitära följder. Palestinska politiska fångar och f.d. frihetsberövade har en framträdande roll i det palestinska samhället. Mer än 4 800 palestinska fångar och frihetsberövade, bland annat många kvinnor och barn, mer än 100 fångar som fängslats före Osloavtalet samt 15 medlemmar av det palestinska lagstiftande rådet, hålls fängslade i Israel. På 178 av dem tillämpas administrativt frihetsberövande, inklusive 9 medlemmar av det palestinska lagstiftande rådet. Enligt ett uttalande i mars 2013 av palestinska och israeliska människorättsorganisationer uppges minst 71 palestinier ha dött som ett direkt resultat av tortyr i israeliska fängelser sedan 1967.

D.  Det stora flertalet palestinska fångar från Västbanken och Gaza befinner sig i fängelser på israeliskt territorium. För det stora flertalet av dem är det ofta omöjligt eller ytterst svårt att utöva rätten att få besök av sina familjer.

E.  En order från den israeliska militären om administrativt frihetsberövande gör det möjligt att hålla en person fängslad utan dom eller rättegång på basis av bevis som varken fångarna eller deras advokater har tillgång till. Frihetsberövandet kan vara upp till sex månader och kan förnyas ett obegränsat antal gånger. Israels högsta domstol kritiserade nyligen de militära domstolarna och den militära generaladvokatens förband för att de förlängt administrativa frihetsberövanden.

F.  Palestinska politiska fångar har upprepade gånger anordnat hungerstrejker med hundratals deltagande per gång. Ett flertal palestinska fångar deltar fortfarande i en förlängd hungerstrejk.

G.  Kvinnliga fångar är en särskilt sårbar grupp bland de palestinska fångarna.

H.  Uppskattningsvis 700 palestinska barn arresteras varje år på Västbanken av israeliska säkerhetsstyrkor. En översyn som Unicef gjorde i februari 2013 av hur palestinska barn som kommer i kontakt med det israeliska fängelsesystemet behandlas visade att misshandeln av dessa barn är utbredd och systematisk.

I.  Förbindelserna mellan EU och Israel, inom ramen för artikel 2 i associeringsavtalet, grundas på respekten för de mänskliga rättigheterna och de demokratiska principerna, vilken utgör en väsentlig beståndsdel av avtalet. I EU:s och Israels handlingsplan betonas att respekten för mänskliga rättigheter och internationell människorätt är bland de värderingar som parterna delar.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupaste oro över den palestinska fången, Arafat Jaradats, död i ett israeliskt fängelse den 23 februari 2013 samt uttrycker sitt deltagande med hans familj.

2.  Europaparlamentet är djupt oroad över de nya spänningarna på Västbanken till följd av Jaradats död under oklara omständigheter i fängelset i Megiddo. Parlamentet uppmanar alla parter att iaktta största möjlighet återhållsamhet och att avstå från provokativa åtgärder för att förebygga ytterligare våldsamheter samt för att göra positiva insatser för att få fram sanningen och lindra de nuvarande spänningarna.

3.  Europaparlamentet uppmanar de israeliska myndigheterna att omedelbart inleda oberoende, opartiska och öppna undersökningar av omständigheterna kring Jaradats död samt samtliga fall av påstådd tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av palestinska fångar.

4.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för Israels legitima säkerhetsintressen, men anser att rättsstatsprincipen måste respekteras fullt ut när det gäller behandlingen av alla fångar, eftersom detta är av avgörande betydelse för att befästa demokratin i landet. Parlamentet uppmanar därför den israeliska regeringen att respektera de palestinska fångarnas rättigheter samt att skydda deras liv och hälsa.

5.  Europaparlamentet är oroat över de palestinska fångar för vilka administrativt frihetsberövande tillämpas utan dom. Parlamentet understryker att dessa fångar antingen bör ställas inför rätta och dömas med rättsliga garantier i enlighet med internationella standarder eller friges omedelbart.

6.  Europaparlamentet kräver att fångarna och deras familjer omedelbart ges möjlighet att utnyttja sin besöksrätt och uppmanar de israelsiska myndigheterna att skapa de nödvändiga förutsättningarna för att denna rätt ska kunna utnyttjas.

7.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över situationen för och hälsotillståndet hos de palestinska fångar som deltar i den utvidgade hungerstrejken. Parlamentet uttrycker sitt stöd för Internationella rödakorskommitténs ansträngningar att rädda livet på fångar och andra frihetsberövade som befinner sig i ett kritiskt tillstånd, och uppmanar Israel att ge alla hungerstrejkande obegränsat tillträde till lämplig medicinsk vård.

8.  Europaparlamentet uppmanar än en gång att alla fängslade medlemmar av det palestinska lagstiftande rådet ska friges, inklusive Marwan Barghouti.

9.  Europaparlamentet uppmanar de israeliska myndigheterna att se till att palestinska kvinnor och barn som hålls fängslade eller frihetsberövade får ändamålsenligt skydd och ändamålsenlig behandling i enlighet med relevanta konventioner som Israel har undertecknat.

10.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och medlemsstaterna att nära övervaka vad som sker med de palestinska fångarna och andra frihetsberövade, inklusive kvinnor och barn, och att ta upp denna fråga på alla nivåer av den politiska dialogen med Israel. Parlamentet insisterar på att denna fråga bör tas upp i den kommande lägesrapporten om den europeiska grannskapspolitiken med Israel.

11.  Europaparlamentet kräver att parlamentet bör ges ett informationsuppdrag för att utvärdera den nuvarande situationen för de fängslade palestinierna, inklusive kvinnor och barn, samt användningen av administrativt frihetsberövande.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, Israels regering och parlament, den palestinska myndighetens president, det palestinska lagstiftande rådet, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, kvartettens sändebud i Mellanöstern, ordföranden i den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och Internationella rödakorskommittén.

(1) EUT C 295 E, 4.12.2009, s. 47.
(2) Antagna texter, P7_TA(2012)0298.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy