(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2011)0127),

–  med beaktande av artikel 81.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7‑0094/2011),

–  med beaktande av de motiverade yttranden från den italienska senaten, den polska sejmen, den polska senaten och den rumänska senaten vilka lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter av den 31 maj 2012,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7‑0254/2013).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till förordning Skäl 8 (8)  De särskilda egenskaper som präglar samlevnadsformerna äktenskap respektive registrerat partnerskap, och de skillnader som blir resultatet med avseende på vilka principer som är tillämpliga på dem, motiverar att bestämmelserna om makars förmögenhetsförhållanden respektive om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap, som är föremål för reglering i denna förordning, fördelas på två separata rättsakter. utgår Ändring 2 Förslag till förordning Skäl 8a (nytt) (8a)  Det enda syftet med en medlemsstats erkännande av en dom om de förmögenhetsrättsliga verkningarna av ett registrerat partnerskap är att göra det möjligt att verkställa de förmögenhetsrättsliga verkningar som fastställs i domen. Det innebär inte att den berörda medlemsstaten erkänner det partnerskap som ligger till grund för de förmögenhetsrättsliga verkningar som resulterade i domen. Medlemsstater som inte tillämpar registrerat partnerskap åläggs inte genom denna förordning att skapa en sådan institution. Ändring 3 Förslag till förordning Skäl 10 (10)  Denna förordning rör frågor med anknytning till förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap. Begreppet registrerat partnerskap definieras endast med avseende på tillämpningen av denna förordning. Den egentliga betydelsen av begreppet definieras i medlemsstaternas nationella rätt. (10)  Denna förordning rör frågor med anknytning till förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap. Begreppet registrerat partnerskap definieras endast med avseende på tillämpningen av denna förordning. I denna förordning avses med ett registrerat partnerskap en annan form av förbund än äktenskap. Den egentliga betydelsen av begreppet registrerat partnerskap definieras i medlemsstaternas nationella rätt. Ändring 4 Förslag till förordning Skäl 11a (nytt) (11a)  Denna förordning bör däremot inte tillämpas på andra civilrättsliga områden än förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap. För tydlighetens skull bör således ett antal frågor som skulle kunna betraktas som knutna till det området uttryckligen undantas från förordningens tillämpningsområde. (Motsvarar skäl 11 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 3 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 5 Förslag till förordning Skäl 12 (12)  Eftersom frågor om underhållsskyldighet mellan registrerade partner redan är föremål för reglering i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet bör de således undantas från tillämpningsområdet för den här förordningen. Det gäller även frågor om giltigheten och verkningarna av gåvor mellan makar, som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I). (12)  Frågor om underhållsskyldighet mellan registrerade partner, som är föremål för reglering i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet bör således undantas från tillämpningsområdet för den här förordningen. Det gäller även frågor om arv, som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg1. ____________________ 1 EUT L 201, 27.7.2012, s. 107. (Motsvarar Ändring 4 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 6 Förslag till förordning Skäl 13 (13)  Frågor rörande sakrätter som kan vara föremål för reglering i medlemsstaterna, och frågor med anknytning till kungörelse av sådana rättigheter, bör också undantas från denna förordnings tillämpningsområde, på samma sätt som de undantas från tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/… [om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar och officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg]. Domstolarna i en medlemsstat där en av eller båda partnerna har egendom kan således vidta åtgärder med sakrättslig anknytning, särskilt registrering av en överlåtelse av egendomen i relevant offentligt register, när lagen i den berörda medlemsstaten föreskriver det. (13)  Frågor som rör det begränsade antal (numerus clausus) sakrätter som finns i vissa medlemsstaters nationella lagstiftning bör undantas från denna förordnings tillämpningsområde, på samma sätt som de undantas från tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 650/2012. En medlemsstat bör inte vara skyldig att erkänna en sakrätt avseende egendom i den medlemsstaten om denna sakrätt inte är känd inom medlemsstatens rättsordning. (Motsvarar Ändring 5 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 7 Förslag till förordning Skäl 13a (nytt) (13a)  För att förmånstagarna ska komma i åtnjutande i en annan medlemsstat av de rättigheter som uppkommit eller överlåtits på dem genom en avveckling av de förmögenhetsrättsliga verkningarna av ett registrerat partnerskap bör denna förordning dock möjliggöra anpassningen av en okänd sakrätt till den närmast likvärdiga sakrätten enligt lagstiftningen i den andra medlemsstaten. En sådan anpassning bör genomföras med beaktande av de syften och intressen som den specifika sakrätten motiveras av och den verkan den har. För att kunna bestämma närmast likvärdiga nationella sakrätten får myndigheterna eller de behöriga personerna i den stat vars lag tillämpas på de förmögenhetsrättsliga verkningarna av partnerskapet kontaktas angående ytterligare information om sakrättens natur och verkningar. I detta syfte kan befintliga nätverk på området för rättsligt samarbete på privaträttens område användas liksom alla andra tillgängliga medel som underlättar förståelsen av utländsk lag. (Motsvarar skäl 16 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 6 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 8 Förslag till förordning Skäl 13b (nytt) (13b)  De krav som ställs vid registrering i ett register av en rättighet i fast eller lös egendom bör undantas från denna förordnings tillämpningsområde. Det bör därför vara lagen i den medlemsstat där registret förs (för fast egendom lagen där egendomen är belägen (lex rei sitae)) som avgör de rättsliga villkoren och förfarandet för registreringen och vilka myndigheter, såsom myndigheter med ansvar för fastighetsregister eller notarier, som ansvarar för att kontrollera att alla krav har uppfyllts och att de handlingar som uppvisats eller upprättats är tillräckliga eller innehåller de uppgifter som krävs. (Motsvarar delvis skäl 18 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 7 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 9 Förslag till förordning Skäl 13c (nytt) (13c)  Verkningarna av registreringen av en rättighet i ett register bör också undantas från denna förordnings tillämpningsområde. Det bör därför vara lagen i den medlemsstat där registret förs som avgör huruvida registreringen exempelvis har en fastställande eller konstitutiv verkan. Om det exempelvis för att förvärva en rättighet till fast egendom krävs registrering enligt lagen i den medlemsstat där registret förs – för att registrens erga omnes-verkan ska uppnås eller för att skydda förlikningar inför domstol – bör tidpunkten för detta förvärv regleras av lagen i den medlemsstaten. (Motsvarar skäl 19 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 8 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 10 Förslag till förordning Skäl 13d (nytt) (13d)  Liksom förordning (EU) nr 650/2012 bör denna förordning respektera de olika system för handläggning av frågor som rör förmögenhetsrättsliga verkningar som tillämpas i medlemsstaterna. I denna förordning bör begreppet ”domstol” därför ges en vid definition så att det täcker inte bara domstolar i ordets egentliga mening, som utövar rättsliga funktioner, utan också de notarier eller registreringsmyndigheter i en del medlemsstater som i vissa frågor om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap utövar en rättslig funktion i likhet med domstolar och de notarier och rättstillämpare som i vissa medlemsstater utövar rättsliga funktioner i vissa frågor om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap genom delegering från en domstol. Alla domstolar enligt definitionen i denna förordning bör vara underkastade denna förordnings bestämmelser om behörighet. Däremot bör begreppet ”domstol” inte omfatta sådana icke-rättsliga myndigheter i en medlemsstat som enligt nationell lagstiftning har befogenhet att handlägga frågor som rör förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap, såsom notarier i flertalet medlemsstater, där de vanligtvis inte utövar rättsliga funktioner. (Motsvarar skäl 20 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 10 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 11 Förslag till förordning Skäl 15 (15)  På samma sätt bör förordningen innehålla bestämmelser om att de domstolar i en medlemsstat som prövar en ansökan om upplösning eller ogiltigförklaring av ett registrerat partnerskap även ska kunna pröva frågor rörande det registrerade partnerskapets förmögenhetsrättsliga verkningar till följd av denna ansökan, förutsatt att partnerna är överens om detta. (15)  På samma sätt bör förordningen innehålla bestämmelser om att de domstolar i en medlemsstat som prövar en ansökan om upplösning eller annullering av ett registrerat partnerskap även ska kunna pröva frågor rörande det registrerade partnerskapets förmögenhetsrättsliga verkningar till följd av denna ansökan, förutsatt att partnerna uttryckligen eller undförstått erkänt de ifrågavarande domstolarnas behörighet. Ändring 12 Förslag till förordning Skäl 15a (nytt) (15a)  Om en fråga om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerat partnerskap inte har någon anknytning till upplösning eller annullering av partnerskapet, och inte heller till den ena partnerns frånfälle, bör partnerna få besluta att denna fråga ska prövas av domstolarna i den medlemsstat vars lag de har valt som tillämplig lag på de förmögenhetsrättsliga verkningarna av det registrerade partnerskapet. Detta kräver ett avtal mellan partnerna som kan ingås fram till dess att talan väcks och därefter enligt lagstiftningen i domstolslandet. (Motsvarar Ändring 12 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 13 Förslag till förordning Skäl 16 (16)  I alla andra situationer bör förordningen ge möjlighet att tillerkänna en medlemsstats domstolar territoriell behörighet att pröva mål om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap på grundval av en förteckning med hierarkiskt ordnade kriterier som säkerställer en nära anknytning mellan de berörda partnerna och den medlemsstat vars domstolar är behöriga. Dessa domstolar, med undantag för domstolarna i den medlemsstat där partnerskapet registrerades, ges möjlighet att förklara sig obehöriga om domstolslandets lag inte erkänner registrerade partnerskap. För sådana fall där ingen domstol är behörig att pröva målet på grundval av övriga bestämmelser i denna förordning, har en bestämmelse om subsidiär behörighet införts för att förebygga att saken hamnar i ett läge där ingen rättslig prövning är möjlig över huvud taget. (16)  Förordningen bör ge möjlighet att tillerkänna en medlemsstats domstolar territoriell behörighet att pröva mål om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap i andra fall än till följd av att partnerna separerar eller den ena partnern avlider på grundval av en samling hierarkiskt ordnade kriterier som säkerställer en nära anknytning mellan de berörda partnerna och den medlemsstat vars domstolar är behöriga. Dessa domstolar, med undantag för domstolarna i den medlemsstat där partnerskapet registrerades, bör ges möjlighet att förklara sig obehöriga om domstolslandets lag inte erkänner registrerade partnerskap. Ändring 14 Förslag till förordning Skäl 16a (nytt) (16a)  För att framför allt råda bot på situationer där rättsvägran föreligger bör man i denna förordning också föreskriva ett forum necessitatis som gör det möjligt för en domstol i en medlemsstat att i undantagsfall avgöra ett ärende som rör förmögenhetsrättsliga verkningar och som har nära anknytning till ett tredjeland. Ett sådant undantagsfall kan anses föreligga när ett förfarande visar sig vara omöjligt i det berörda tredjelandet, exempelvis på grund av inbördeskrig, eller när sökanden inte rimligen kan förväntas inleda eller genomföra ett förfarande i det landet. En sådan behörighet grundad på forum necessitatis bör dock kunna utövas endast om ärendet har tillräcklig anknytning till den medlemsstat där talan väcks. (Motsvarar skäl 31 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 14 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 15 Förslag till förordning Skäl 18 (18)  För att underlätta förvaltningen av registrerade partners egendom, bör lagen i den stat där partnerskapet registrerades vara tillämplig på partnernas egendom som helhet, även om det inte är fråga om lagen i en medlemsstat. (18)  För att underlätta förvaltningen av registrerade partners egendom, bör denna förordning göra det möjligt för partnerna att, bland de rättsordningar som de har nära anknytning till på grund av hemvist eller medborgarskap, välja vilken lag som ska vara tillämplig på deras egendom, oberoende av egendomens natur eller var egendomen befinner sig. Det finns ingen orsak till att personer i registrerade partnerskap inte skulle få göra detta val. Om partnerna väljer en rättsordning som inte erkänner registrerade partnerskap bör valet anses sakna verkan och den objektiva anknytningen kvarstå som urvalsgrund. Även om de berörda parterna i allmänhet är väl informerade om sina rättigheter bör kravet på enskilt rättsskydd kompletteras med ett krav på juridisk rådgivning om vilka verkningar lagvalet kommer att få. Detta krav uppfylls i synnerhet om rådgivningen garanteras genom ytterligare formkrav som gäller för lagvalet, särskilt upprättandet av officiella handlingar. Ändring 16 Förslag till förordning Skäl 18a (nytt) (18a)  För att skapa rättslig förutsebarhet och klarhet bör denna förordning också innehålla bestämmelser om flerfaldig registrering av ett registrerat partnerskap, vilka bör gälla den tidsmässigt senaste registreringen. Medlemsstaterna bör se till att ett registrerat partnerskap inte registreras flera gånger. Ändring 17 Förslag till förordning Skäl 18b (nytt) (18b)  För sådana fall där inget val av tillämplig lag har gjorts bör man genom denna förordning införa harmoniserade lagvalsregler på grundval av en uppsättning hierarkiskt ordnade anknytningskriterier som gör det möjligt att fastställa vilken lag som ska tillämpas på partnernas samlade egendom, i syfte att jämka samman kraven på förutsebarhet och rättslig säkerhet med den verklighet paret lever i. Partnernas gemensamma hemvist vid tidpunkten då partnerskapet ingås respektive deras första hemvist efter det att partnerskapet ingåtts bör vara det första kriteriet, och därefter partnernas gemensamma medborgarskap när partnerskapet ingicks. Om inget av dessa kriterier är uppfyllt, alltså om en första gemensam hemvist inte kan fastställas och om partnerna hade olika nationalitet vid partnerskapets ingående, bör det tredje kriteriet vara den stat, till vilken båda partnerna, med hänsyn till samtliga omständigheter, särskilt platsen där partnerskapet ingicks, har närmast anknytning; i detta sammanhang är det viktigt att klargöra att frågan om huruvida det finns en nära anknytning ska bedömas utifrån situationen vid tidpunkten för partnerskapets ingående. De lagar som uppfyller dessa kriterier bör dock inte tillämpas om de inte erkänner registrerade partnerskap. Som huvudregel bör gälla att det är lagstiftningen i den stat där partnerskapet registrerats som ska tillämpas på partnernas egendom. (Motsvarar Ändring 15 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 18 Förslag till förordning Skäl 18c (nytt) (18c)  Om medborgarskap används för att fastställa vilken lag som är tillämplig måste hänsyn tas till att vissa länder, vars rättssystem bygger på common law, använder begreppet hemvist och inte medborgarskap som anknytningskriterium. Ändring 19 Förslag till förordning Skäl 18d (nytt) (18d)  För att skapa ett tydligt rättsläge när det gäller transaktioner och för att förhindra att en lag som är tillämplig på förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap ändras utan att partnerna meddelas, får en sådan ändring göras endast på uttrycklig begäran av parterna. En sådan ändring bör inte ha retroaktiv verkan om inte partnerna uttryckligen begär det. Oavsett omständigheterna får ändringen aldrig inkräkta på tredje mans rätt eller på giltigheten av tidigare ingångna rättshandlingar. Ändring 20 Förslag till förordning Skäl 19a (nytt) (19a)  All nödvändig information bör göras tillgänglig på ett enkelt och lämpligt sätt, särskilt genom en flerspråkig webbplats som sköts av kommissionen. Ändring 21 Förslag till förordning Skäl 19b (nytt) (19b)  Utbyte av bästa praxis mellan rättstillämpare bör uppmuntras. Ändring 22 Förslag till förordning Skäl 19c (nytt) (19c)  Kommissionen bör införa ett system för information till och utbildning av berörd domstolspersonal och berörda rättstillämpare genom att skapa en interaktiv webbportal på EU-institutionernas alla officiella språk, inklusive ett system för utbyte av yrkeskunskaper och praxis. Ändring 23 Förslag till förordning Skäl 23 (23)  Eftersom ömsesidigt erkännande av domar som meddelats i medlemsstaterna är ett av de mål som eftersträvas genom denna förordning, bör denna innehålla bestämmelser om erkännande och verkställighet som bygger på dem i förordning (EG) nr 44/2001, om nödvändigt anpassade för att motsvara de särskilda krav som föremålet för denna förordning ger upphov till. En medlemsstat bör inte kunna vägra att erkänna och verkställa en dom som i sin helhet eller delvis rör förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap med hänvisning till att medlemsstatens lagstiftning inte erkänner registrerade partnerskap eller tillerkänner dem andra förmögenhetsrättsliga verkningar. (23)  Eftersom ömsesidigt erkännande av domar som meddelats i medlemsstaterna i ärenden om de förmögenhetsrättsliga verkningarna av registrerade partnerskap är ett av de mål som eftersträvas genom denna förordning, bör denna innehålla bestämmelser om erkännande, verkställbarhet och verkställighet som bygger på de bestämmelser som ingår i andra unionsrättsakter på området civilrättsligt samarbete, om nödvändigt anpassade för att motsvara de särskilda krav som föremålet för denna förordning ger upphov till. En medlemsstat bör därför inte kunna vägra att erkänna och verkställa en dom som i sin helhet eller delvis rör förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap med hänvisning till att medlemsstatens lagstiftning inte erkänner registrerade partnerskap eller tillerkänner dem andra förmögenhetsrättsliga verkningar. (Motsvarar Ändring 19 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 24 Förslag till förordning Skäl 24 (24)  Med hänsyn till medlemsstaternas olika sätt att hantera frågor om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap bör denna förordning säkerställa ömsesidigt erkännande och verkställighet av officiella handlingar. Officiella handlingar är dock inte att jämställa med domar när det gäller verkställighet. Ömsesidigt erkännande av en officiell handling innebär att handlingen ska anses styrka innehållet och ha samma verkningar som liknande dokument i ursprungsmedlemsstaten, och att den ska presumeras vara giltig om den inte bestrids med framgång. (24)  Med hänsyn till medlemsstaternas olika system för att hantera frågor om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap bör denna förordning i frågor som rör de förmögenhetsrättsliga verkningarna av registrerade partnerskap säkerställa godkännande av och verkställbarhet för officiella handlingar i alla medlemsstater. (Motsvarar skäl 60 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 20 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 25 Förslag till förordning Skäl 24a (nytt) (24a)  I fråga om erkännande, verkställbarhet och verkställighet av domar samt godkännande och verkställbarhet av officiella handlingar och verkställbarhet av inför domstol ingångna förlikningar bör denna förordning innehålla bestämmelser som grundar sig på i synnerhet förordning (EU) nr 650/2012. (Motsvarar Ändring 21 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 26 Förslag till förordning Skäl 25 (25)  Även om rättsförhållandena mellan en registrerad partner och en tredjeman regleras av den lag som är tillämplig på de förmögenhetsrättsliga verkningarna av det registrerade partnerskapet, bör villkoren för att åberopa denna lag gentemot tredjeman omfattas av lagen i den medlemsstat där maken eller tredjemannen har hemvist, för att säkerställa tredjemannens skydd. Lagstiftningen i den medlemsstaten kan således föreskriva att partnern endast får åberopa den lag som reglerar hans eller hennes förmögenhetsförhållanden under förutsättning att medlemsstatens krav på kungörelse och registrering har uppfyllts, såvida inte berörd tredje man kände till eller borde ha känt till vilken lag som var tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden. (25)  Rättsförhållandena mellan en registrerad partner och en tredje man måste regleras av den lag som enligt denna förordning är tillämplig på de förmögenhetsrättsliga verkningarna av det registrerade partnerskapet. För att säkerställa skyddet för tredje man bör dock ingendera partnern kunna åberopa den lagen eller internationellt tvingande regler i ett rättsförhållande mellan endera partnern och en tredje man, om den partner som står i rättsförhållande till berörd tredje man och den tredje mannen själv vardera har sin hemvist i samma stat och denna stat inte är den stat vars lagstiftning är tillämplig på de förmögenhetsrättsliga verkningarna av det registrerade partnerskapet. Undantag bör gälla om den tredje mannen inte är skyddsberättigad, dvs. om han eller hon kände till eller borde ha känt till vilken lag som var tillämplig eller om de krav som gäller för registrering eller kungörelse i den berörda staten har uppfyllts. (Motsvarar Ändring 22 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 27 Förslag till förordning Skäl 26a (nytt) (26a)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende upprättande och senare ändringar av de intyg och formulär som hänför sig till förklaringen om verkställbarhet av domar, förlikningar inför domstol och officiella handlingar. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter1. ______________ 1 EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. (Motsvarar skäl 78 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 23 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 28 Förslag till förordning Skäl 26b (nytt) (26b)  Det rådgivande förfarandet bör användas vid antagandet av genomförandeakter om upprättandet och påföljande ändringar av intygen och formulären i denna förordning i enlighet med förfarandet i artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011. (Motsvarar skäl 79 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 24 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 29 Förslag till förordning Skäl 28 (28)  Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7, 9, 17, 21 och 47 om rätt till respekt för privatlivet och familjelivet, om rätt att ingå äktenskap och rätt att bilda familj i enlighet med relevant nationell lagstiftning, rätt till egendom, förbud mot alla former av diskriminering och rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol. Medlemsstaternas domstolar ska tillämpa denna förordning med respekt för dessa rättigheter och principer. (28)  Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7, 9, 17, 20, 21 och 47 om rätt till respekt för privatlivet och familjelivet, om rätt att ingå äktenskap och rätt att bilda familj i enlighet med relevant nationell lagstiftning, rätt till egendom, likhet inför lagen, förbud mot alla former av diskriminering och rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol. Medlemsstaternas domstolar måste tillämpa denna förordning med respekt för dessa rättigheter och principer. (Motsvarar delvis skäl 81 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 25 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 30 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 3 – led a a)  personliga verkningar av registrerade partnerskap, utgår Ändring 31 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 3 – led b b)  partners rättsliga handlingsförmåga, b)  partners allmänna rättsliga handlingsförmåga, (Motsvarar Ändring 26 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 32 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 3 – led ba (nytt) ba)  förekomsten, giltigheten eller erkännandet av partnerskapet, (Motsvarar Ändring 27 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 33 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 3 – led d d)  gåvor mellan partner, utgår Ändring 34 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 3 – led e e)  efterlevande partners arvsrätt, e)  frågor om arv som rör den efterlevande partnern, (Motsvarar Ändring 29 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 35 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 3 – led f f)  partners gemensamma företag, f)  frågor som omfattas av reglerna om företag, sammanslutningar och andra juridiska personer, (Motsvarar artikel 1 h i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 30 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 36 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 3 – led g g)  frågor som rör sakrätters natur och kungörelse med avseende på sakrätter. g)  frågor som rör sakrätters natur, (Motsvarar artikel 1 k i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 31 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 37 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 3 – led ga (nytt) ga)  registrering i ett register av rättigheter i fast eller lös egendom, inbegripet de rättsliga krav som ställs vid en sådan registrering, och verkningarna av en registrering eller utebliven registrering av sådana rättigheter i ett register, och (Motsvarar artikel 1 l) i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 32 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 38 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 3 – led gb (nytt) gb)  frågor som rör rätt till överföring eller justering, i händelse av en upplösning av det registrerade partnerskapet, mellan partner eller före detta partner, av pensionsrättigheter eller invaliditetsersättning som tillkommit under det registrerade partnerskapet. (Motsvarar Ändring 33 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 39 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led b b)  registrerat partnerskap: lagstadgad samlevnadsform mellan två personer som grundar sig på registrering hos en myndighet. b)  registrerat partnerskap: samlevnadsform mellan två personer som grundar sig på den lagstadgade form som tillämpas i den medlemsstat där partnerskapet är registrerat. Ändring 40 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led ba (nytt) ba)  partnerskapsavtal: varje avtal varigenom partner eller blivande partner organiserar de förmögenhetsrättsliga verkningarna av sitt partnerskap. (Motsvarar Ändring 35 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 41 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led c – inledningen c)  officiell handling: en handling som har upprättats eller registrerats som en officiell handling (acte authentique) i ursprungsmedlemsstaten och vars bevisvärde c)  officiell handling: en handling avseende de förmögenhetsrättsliga verkningarna av ett registrerat partnerskap som har upprättats formellt eller registrerats som en officiell handling (acte authentique) i en medlemsstat och vars äkthet (Motsvarar artikel 3.1 i) i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 36 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 42 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led d d)  dom: varje avgörande om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap som har meddelats av en domstol i en medlemsstat oavsett dess rubricering, såsom dom, beslut eller förordnande om verkställighet, liksom domstolstjänstemans beslut i fråga om rättegångskostnader. d)  dom: varje avgörande om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap som har meddelats av en domstol i en medlemsstat, oavsett dess rubricering, liksom domstolstjänstemans beslut i fråga om rättegångskostnader. (Motsvarar artikel 3.1 g i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 37 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 43 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led e e)  ursprungsmedlemsstat: den medlemsstat där domen meddelades, partnerskapsavtalet undertecknades, den officiella handlingen upprättades, bodelningen ägde rum eller någon annan åtgärd vidtogs av eller inför den behöriga rättsliga myndigheten eller en myndighet som bemyndigats av denna. e)  ursprungsmedlemsstat: den medlemsstat där domen meddelades, den officiella handlingen upprättades eller förlikningen inför domstol godkändes eller ingicks. (Motsvarar artikel 3.1 e i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 38 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 44 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led f f)  anmodad medlemsstat: den medlemsstat som mottar en begäran om erkännande och/eller verkställighet av en dom, ett partnerskapsavtal, en officiell handling, en inför domstol ingången förlikning, en bodelningshandling eller varje annan handling som upprättats av eller inför den behöriga rättsliga myndigheten eller en myndighet som bemyndigats av denna. f)  verkställande medlemsstat: den medlemsstat där en verkställbarhetsförklaring, verkställighet av domen, förlikningen inför domstol eller den officiella handlingen begärs. (Motsvarar artikel 3.1 f i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 39 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 45 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led g g)  domstol: varje behörig rättslig myndighet i medlemsstaterna som utövar en rättslig funktion i samband med förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap, liksom varje annan, icke-rättslig myndighet eller person som, på delegation eller efter att ha utsetts av en rättslig myndighet i medlemsstaterna, utövar funktioner som grundar sig på domstolarnas behörighet, i enlighet med bestämmelserna i denna förordning. utgår (Motsvarar Ändring 40 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 46 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1a (ny) 1a.  I denna förordning avses med ”domstol” alla rättsliga myndigheter och alla andra myndigheter och rättstillämpare som har behörighet i frågor som rör förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap och som utövar rättsliga funktioner eller agerar genom delegering från en rättslig myndighet eller agerar under kontroll av en rättslig myndighet, under förutsättning att sådana andra myndigheter och rättstillämpare garanterar opartiskhet och samtliga parters rätt att bli hörda och under förutsättning att deras beslut enligt lagen i den medlemsstat där de är verksamma a)  kan bli föremål för överklagande eller förnyad prövning av en rättslig myndighet, och b)  har liknande giltighet och verkan som ett beslut av en rättslig myndighet i samma fråga. Medlemsstaterna ska i enlighet med artikel 33a.1 underrätta kommissionen om de andra myndigheter och rättstillämpare som avses i första stycket. Ändring 47 Förslag till förordning Artikel -3 Artikel -3 Behörighet i frågor om förmögenhetsrättsliga verkningar inom medlemsstaterna Denna förordning ska inte påverka medlemsstaternas behörighet i ärenden om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap. (Motsvarar Ändring 42 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 48 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 1 1.  En domstol i en medlemsstat som har tagit upp ett ärende om arv efter den ena av partnerna, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/… [om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar och officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg], ska även vara behörig att pröva frågor om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap som har anknytning till arvsärendet. 1.  En medlemsstats domstolar som har tagit upp ett ärende om arv efter den ena av partnerna, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012, ska även vara behöriga att pröva frågor om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap som har anknytning till arvsärendet. (Motsvarar Ändring 43 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 49 Förslag till förordning Artikel 4 Behörighet vid upplösning av partnerskapet Behörighet vid upplösning eller annullering En medlemsstats domstolar som prövar en ansökan om upplösning eller annullering av ett registrerat partnerskap ska, om partnerna har kommit överens om det, även vara behöriga att avgöra frågor om förmögenhetsrättsliga verkningar med anknytning till ansökan. En medlemsstats domstolar som prövar en ansökan om upplösning eller annullering av ett registrerat partnerskap ska även vara behöriga att avgöra frågor om förmögenhetsrättsliga verkningar med anknytning till ansökan, om dessa domstolars behörighet uttryckligen eller på något annat entydigt sätt har erkänts av partnerna. Detta avtal kan ingås när som helst, också under själva förfarandet. Ett avtal som ingås innan förfarandet inleds ska vara skriftligt, daterat och undertecknat av båda parter. Om inget avtal har ingåtts mellan partnerna, ska artikel 5 tillämpas på frågor om domstols behörighet. Om partnerna inte har erkänt behörighet för en domstol enligt vad som avses i första stycket, ska artikel 5 tillämpas på frågor om domstols behörighet. (Motsvarar Ändring 44 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 50 Förslag till förordning Artikel 4a (ny) Artikel 4a Avtal om val av domstol 1.  Partnerna får avtala om att domstolarna i den medlemsstat vars lag de i enlighet med artikel 15b har valt som tillämplig lag för de förmögenhetsrättsliga verkningarna av partnerskapet ska vara behöriga att pröva frågor om dessa förmögenhetsrättsliga verkningar. Sådan behörighet ska vara exklusiv. Ett avtal om val av domstol får, utan att det påverkar tillämpningen av tredje stycket, ingås och ändras vid vilken tidpunkt som helst, dock senast när saken tas upp till prövning av domstol. Om domstolslandets lag tillåter det får partnerna även efter det att talan har väckts vid domstol välja behörig domstol. I så fall ska domstolen registrera lagvalet i enlighet med domstolslandets lag. Ett avtal som har ingåtts innan förfarandet inleds ska vara skriftligt, daterat och undertecknat av båda parter. Ett elektroniskt meddelande som möjliggör en varaktig dokumentation av avtalet ska anses vara likvärdigt med ett skriftligt meddelande. 2.  Partnerna får också avtala att domstolarna i den medlemsstat vars lag i enlighet med artikel 15 ska vara tillämplig på de förmögenhetsrättsliga verkningarna av partnerskapet ska vara behöriga om ingen domstol har valts. Ändring 51 Förslag till förordning Artikel 4b (ny) Artikel 4b Behörighet grundad på att svaranden går i svaromål 1.  Utöver den behörighet som tilldelas enligt andra bestämmelser i denna förordning, ska en domstol i en medlemsstat vars lag har valts i enlighet med artikel -15b eller vars lag är tillämplig enligt artikel 15 vara behörig om svaranden går i svaromål inför denna. Detta gäller dock inte om svaranden gått i svaromål för att bestrida domstolens behörighet eller om en annan domstol har behörighet enligt artiklarna 3, 4 eller 4a. 2.  Innan domstolen förklarar sig behörig enligt punkt 1 ska den se till att svaranden har informerats om sin rätt att bestrida domstolens behörighet och om följderna av att gå i svaromål eller inte. (Motsvarar Ändring 46 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 52 Förslag till förordning Artikel 5 1.  Behörighet att pröva frågor om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap i andra fall än de som avses i artiklarna 3 och 4 ska gälla för domstolarna i den medlemsstat där 1.  Om ingen domstol har behörighet enligt artiklarna 3, 4 och 4a, ska behörighet att pröva frågor om förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap gälla för domstolarna i den medlemsstat a)  partnerna har sin gemensamma hemvist eller, om detta alternativ inte är tillämpligt, a)  på vars territorium partnerna har sin hemvist vid den tidpunkt då talan väcks eller, om detta alternativ inte är tillämpligt, b)  partnerna senast hade gemensam hemvist, förutsatt att en av partnerna fortfarande har hemvist där eller, om detta alternativ inte är tillämpligt, b)  på vars territorium partnerna senast hade sin hemvist, förutsatt att en av partnerna fortfarande har hemvist där vid den tidpunkt då talan väcks eller, om detta alternativ inte är tillämpligt, c)  svaranden har hemvist eller, om detta alternativ inte är tillämpligt, c)  på vars territorium svaranden har sin hemvist vid den tidpunkt då talan väcks eller, om detta alternativ inte är tillämpligt, ca)  där båda partnerna är medborgare vid den tidpunkt då talan väcks eller, när det gäller Förenade kungariket och Irland, där partnerna har sin gemensamma hemvist eller, om detta alternativ inte är tillämpligt, d)  partnerskapet registrerades. d)  där partnerskapet registrerades. 2.  De domstolar som anges i punkt 1 a–c får förklara sig obehöriga om domstolslandet lag inte erkänner registrerade partnerskap. 2.  De domstolar som anges i punkt 1 a, b, c och ca får förklara sig obehöriga om domstolslandets lag inte erkänner registrerade partnerskap. (I fråga om artikel 5 ca (ny): se det Ändring som hänför sig till artikel 6.1 b. Motsvarar Ändring 47 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 53 Förslag till förordning Artikel 6 Om ingen domstol är behörig enligt artiklarna 3, 4 eller 5, eller om den berörda domstolen förklarar sig obehörig, ska domstolarna i en medlemsstat vara behöriga om Om ingen medlemsstats domstol är behörig enligt artiklarna 3, 4, 4a eller 5, eller om den berörda domstolen förklarar sig obehörig, ska domstolarna i en medlemsstat vara behöriga om fast egendom eller registrerade tillgångar som tillhör den ena av eller båda partnerna finns på denna medlemsstats territorium; i så fall ska den domstol som tagit upp ärendet endast ha behörighet att avgöra frågor rörande denna fasta egendom eller dessa registrerade tillgångar. a)   egendom som tillhör den ena av eller båda partnerna befinner sig på denna medlemsstats territorium, varvid den domstol som tagit upp ärendet endast får avgöra frågor rörande denna egendom, eller b)  båda partnerna är medborgare i den medlemsstaten eller, när det gäller Förenade kungariket och Irland, har sitt domicil där. I sådana fall ska en medlemsstats domstolar vara behöriga endast i mål om fast egendom eller registrerade tillgångar som finns i den medlemsstaten. (Motsvarar Ändring 48 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 54 Förslag till förordning Artikel 7 Om ingen medlemsstats domstol är behörig enligt artiklarna 3, 4 och 5 eller 6, eller om den berörda domstolen förklarat sig obehörig, får domstolarna i en medlemsstat undantagsvis, och på villkor att målet har tillräcklig anknytning till den medlemsstaten, avgöra mål om de förmögenhetsrättsliga verkningarna av registrerade partnerskap om det visar sig omöjligt eller orimligt att väcka eller föra talan i ett tredjeland. Om ingen medlemsstats domstol är behörig enligt artiklarna 3, 4, 4a, 5 eller 6, får domstolarna i en medlemsstat i undantagsfall avgöra mål om de förmögenhetsrättsliga verkningarna om det är orimligt eller visar sig omöjligt att väcka eller föra talan i ett tredjeland till vilket målet har en nära anknytning. Målet måste ha tillräcklig anknytning till den medlemsstat i vilken talan väcks. (Motsvarar artikel 11 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 49 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 55 Förslag till förordning Artikel 8 Den domstol vid vilken talan har väckts i enlighet med artikel 3, 4, 5, 6 eller 7 ska även vara behörig att ta upp ett genkäromål, om föremålet för genkäromålet omfattas av denna förordnings tillämpningsområde. Den domstol vid vilken talan har väckts i enlighet med artikel 3, 4, 4a, 5, 6 eller 7 ska även vara behörig att ta upp ett genkäromål, om föremålet för genkäromålet omfattas av denna förordnings tillämpningsområde. Om talan har väckts vid en domstol i enlighet med artikel 6, ska dess behörighet att pröva ett genkäromål vara begränsad till den fasta egendom eller de registrerade tillgångar som är föremål för det huvudsakliga målet. (Motsvarar Ändring 50 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 56 Förslag till förordning Artikel 9 Talan ska anses ha väckts vid en domstol Vid tillämpningen av detta kapitel ska talan anses ha väckts vid en domstol a)  när stämningsansökan eller motsvarande handling har ingivits till domstolen, förutsatt att käranden därefter inte har underlåtit att vidta de åtgärder som krävs av honom för att få delgivningen med svaranden verkställd, eller a)  när stämningsansökan eller motsvarande handling har ingivits till domstolen, förutsatt att käranden därefter inte har underlåtit att vidta de åtgärder som krävs av denne för att få delgivningen med svaranden verkställd, b)  om delgivning av handlingen ska ske innan handlingen ges in till domstolen, när den tas emot av den myndighet som är ansvarig för delgivning, förutsatt att käranden därefter inte har underlåtit att vidta de åtgärder som krävs av honom för att få handlingen ingiven till domstolen. b)  om delgivning av handlingen ska ske innan handlingen ges in till domstolen, när den tas emot av den myndighet som är ansvarig för delgivning, förutsatt att käranden inte därefter har underlåtit att vidta de åtgärder som krävs av honom för att få handlingen ingiven till domstolen, eller ba)  om förfarandet självmant inleds av domstolen, när domstolen fattar beslut om att inleda förfarandet eller, om något sådant beslut inte krävs, när domstolen registrerar målet. (Motsvarar artikel 14 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 51 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 57 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 1 1.  Om talan väcks vid domstolar i olika medlemsstater rörande samma sak och målen gäller samma parter, ska varje domstol utom den vid vilken talan först väckts självmant låta handläggningen av målet vila till dess att det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig. 1.  Om talan väcks vid domstolar i olika medlemsstater rörande samma sak mellan partnerna ska varje domstol utom den vid vilken talan först väckts självmant låta handläggningen av målet vila till dess att det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig. (Motsvarar Ändring 52 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 59 Förslag till förordning Artikel 13 – punkt 2 2.  Om dessa mål prövas i första instans får varje domstol, utom den vid vilken talan först väckts, också avvisa talan på begäran av en av parterna, om den domstol vid vilken talan först väckts är behörig att pröva de berörda käromålen och dess lag tillåter förening av dessa. 2.  Om dessa mål prövas i första instans får varje domstol, utom den vid vilken talan först väckts, också avvisa talan på begäran av en av partnerna, om den domstol vid vilken talan först väckts är behörig att pröva de berörda käromålen och dess lag tillåter förening av dessa. (Motsvarar artikel 18 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 54 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 60 Förslag till förordning Artikel 14 Interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, som kan vidtas enligt lagen i en medlemsstat, får begäras hos domstolarna i den staten, även om domstol i en annan medlemsstat är behörig att pröva målet i sak enligt denna förordning. Interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, som kan vidtas enligt lagen i en medlemsstat, får begäras hos domstolarna i den staten, även om en domstol i en annan medlemsstat är behörig att pröva målet i sak enligt denna förordning. (Motsvarar artikel 19 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 56 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 61 Förslag till förordning Artikel -15 (ny) Artikel -15 Den tillämpliga lagens enhetlighet och räckvidd 1.  Den lag som är tillämplig på de förmögenhetsrättsliga verkningarna av ett registrerat partnerskap ska tillämpas på alla tillgångar som är föremål för dessa verkningar, oavsett var tillgångarna finns. 2.  Den lag som är tillämplig på de förmögenhetsrättsliga verkningarna av ett registrerat partnerskap ska, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 1.3 g och ga, avgöra bland annat a)  uppdelningen av partnernas egendom i olika kategorier före och efter det registrerade partnerskapet, b)  överföringen av egendom från en kategori till en annan, c)  vid behov, ansvaret för den andra partnerns skulder, d)  partnernas förfoganderätt under partnerskapet, e)  upplösningen och avvecklingen av de förmögenhetsrättsliga verkningarna av det registrerade partnerskapet och uppdelningen av egendom till följd av att det registrerade partnerskapet upplöses, f)  de förmögenhetsrättsliga verkningarna av det registrerade partnerskapet för ett rättsförhållande mellan en partner och tredje man, enligt artikel 31. (Motsvarar Ändringen 57 och 58 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 62 Förslag till förordning Artikel -15a (ny) Artikel -15a Lagvalsregelns universella karaktär Den lag som anvisas genom denna förordning ska tillämpas, oavsett om det är fråga om lagen i en medlemsstat eller inte. (Se Ändring till artikel 16: texten har ändrats. (Motsvarar artikel 20 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 59 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 63 Förslag till förordning Artikel -15b (ny) Artikel -15b Val av tillämplig lag 1.  Partnerna eller de blivande partnerna får avtala om eller ändra vilken lag som ska tillämpas på de förmögenhetsrättsliga verkningarna av deras registrerade partnerskap, förutsatt att den lagen erkänner registrerade partnerskap och medför förmögenhetsrättsliga verkningar för dem, och förutsatt den är något av följande: a)  Lagen i den stat där partnerna eller de blivande partnerna eller den ena av dem har sin hemvist vid tidpunkten för avtalets ingående. b)  Lagen i en stat där en av partnerna eller de blivande partnerna är medborgare vid tidpunkten för avtalets ingående. c)  Lagstiftningen i den stat där partnerskapet registrerats. 2.  Om den lag som valts inte erkänner registrerade partnerskap eller inte medför förmögenhetsrättsliga verkningar för dem ska lagvalet avgöras i enlighet med artikel 15. 3.  Ett lagval i enlighet med punkt 1 är giltigt endast om partnerna eller de blivande partnerna kan påvisa att de före lagvalet fått rådgivning om vilka rättsverkningar lagvalet för med sig. Detta krav ska anses uppfyllt om de ytterligare nationella formkraven för lagvalet innebär garantier för sådan rådgivning. 4.  Om partnerna inte avtalar annat ska en ändring av den tillämpliga lagen för de förmögenhetsrättsliga verkningarna av deras registrerade partnerskap under partnerskapet endast ha framåtsyftande verkan. 5.  Om partnerna väljer att ge denna ändring retroaktiv verkan ska detta inte påverka giltigheten av tidigare överenskommelser som ingåtts i enlighet med den lag som dittills var tillämplig eller tredje mans rätt enligt den tidigare tillämpliga lagen. (Motsvarar Ändring 60 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 64 Förslag till förordning Artikel 15 Fastställande av tillämplig lag Fastställande av tillämplig lag i avsaknad av lagval Tillämplig lag på de förmögenhetsrättsliga verkningarna av registrerade partnerskap är lagen i den medlemsstat där partnerskapet registrerades. 1.   I avsaknad av lagvalsavtal enligt artikel -15b ska lagen i någon av följande medlemsstater tillämpas på de förmögenhetsrättsliga verkningarna av registrerade partnerskap: a)  Lagen i den stat där partnerna vid tidpunkten för partnerskapets ingående hade sin första gemensamma hemvist eller där de efter ingåendet av partnerskapet hade sin första gemensamma hemvist. b)  Lagen i den stat där båda partnerna var medborgare vid tidpunkten för partnerskapets ingående. c)  Lagen i den stat till vilken partnerna vid tidpunkten för partnerskapets ingående har närmast anknytning, med hänsyn tagen till samtliga omständigheter. d)  Lagen i den stat där partnerskapet registrerades. 2.  Punkt 1 a, b och c ska inte tillämpas om ifrågavarande lag inte erkänner registrerade partnerskap. 3.  Punkt 1 b ska inte tillämpas om partnerna har fler än ett gemensamt medborgarskap. (Motsvarar Ändring 61 ff. i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 65 Förslag till förordning Artikel 15a (ny) Artikel 15a Flerfaldig registrering Om ett partnerskap mellan samma personer registrerats i flera olika stater ska det senast registrerade partnerskapet, räknat från dagen för dess ingående, vara utslagsgivande för vilken lag som ska tillämpas i enlighet med artikel 15.1 d. Ändring 66 Förslag till förordning Artikel 16 Artikel 16 utgår Lagvalsregelns universella karaktär Den lag som anvisas enligt bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas även om det inte är fråga om lagen i en medlemsstat. (Motsvarar Ändring 68 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 67 Förslag till förordning Artikel 16a (ny) Artikel 16a Formkrav för lagvalet 1.  Avtal om lagval enligt artikel -15b ska vara skriftligt, daterat och undertecknat av bägge partner. Ett elektroniskt meddelande som möjliggör en varaktig dokumentation av avtalet ska anses vara likvärdigt med ett skriftligt meddelande. 2.  Avtalet ska överensstämma med formkraven i den lag som är tillämplig på de förmögenhetsrättsliga verkningarna av det registrerade partnerskapet eller lagen i den stat där partnerskapet ingåtts. 3.  Om lagen i den medlemsstat där båda partnerna har sin hemvist vid tidpunkten för ingåendet av lagvalsavtalet föreskriver ytterligare formkrav för denna typ av avtal eller, om detta inte är tillämpligt, för partnerskapsavtalet, ska dessa formkrav tillämpas. 4.  Om partnerna vid ingående av avtalet har hemvist i olika medlemsstater och om lagarna i dessa stater föreskriver olika formkrav, ska avtalet anses giltigt till formen om det uppfyller kraven enligt endera av dessa lagar. (Liknar artikel 5.2 i förordning (EU) nr 650/2012. Se även Ändring 65 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 68 Förslag till förordning Artikel 16b (ny) Artikel 16b Formkrav för ett partnerskapsavtal För formen av ett partnerskapsavtal ska artikel 16a gälla i tillämpliga delar. Ytterligare formkrav enligt artikel 16a.3 ska vid tillämpningen av denna artikel endast avse partnerskapsavtal. (Motsvarar Ändring 66 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 69 Förslag till förordning Artikel 16c (ny) Artikel 16c Anpassning av sakrätter Om en person åberopar en sakrätt som vederbörande har rätt till enligt den lag som är tillämplig på de förmögenhetsrättsliga verkningarna av partnerskapet och denna sakrätt är okänd i lagen i den medlemsstat där rätten åberopas, ska denna sakrätt, om det är nödvändigt och i möjligaste mån, anpassas till den närmast likvärdiga sakrätten enligt den statens lagstiftning med beaktande av de syften och intressen som den specifika sakrätten motiveras av och av den verkan den har. (Motsvarar artikel 31 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 67 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 70 Förslag till förordning Artikel 17 Bestämmelserna i denna förordning ska inte påverka tillämpningen av tvingande regler som en medlemsstat anser vara så avgörande för att skydda allmänintressen, t.ex. sin politiska, sociala och ekonomiska struktur, att landet kräver att de tillämpas vid alla situationer inom dess tillämpningsområde, oavsett vilken lag som annars ska tillämpas på de förmögenhetsrättsliga verkningarna av registrerade partnerskap enligt denna förordning. 1.  Internationellt tvingande regler är regler vars åsidosättande skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen (ordre public) i den berörda medlemsstaten. De behöriga myndigheterna får inte tolka undantaget från grunderna för rättsordningen på ett sätt som strider mot Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 21, som förbjuder alla former av diskriminering. 2.  Utan att det påverkar de skyddsföreskrifter som är tillämpliga enligt artikel 31 får denna förordning inte begränsa tillämpningen av internationellt tvingande regler i domstolslandet. (Motsvarar Ändring 69 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 71 Förslag till förordning Artikel 18 – punkt 1 1.  Tillämpning av bestämmelser i den lag som anvisas i denna förordning får vägras endast om en sådan tillämpning är uppenbart oförenlig med grunderna för domstolslandets rättsordning. 1.  Tillämpning av bestämmelser i den lag i en viss stat som anvisas i denna förordning får vägras endast om en sådan tillämpning är uppenbart oförenlig med grunderna för domstolslandets rättsordning. (Motsvarar artikel 35 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 70 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 72 Förslag till förordning Artikel 19 När denna förordning föreskriver att lagen i en viss stat ska tillämpas avses bestämmelser i gällande materiell rätt i det landet, med undantag för dess internationella privaträtt. När denna förordning föreskriver att lagen i en viss stat ska tillämpas avses bestämmelser i gällande rättsregler i den staten, med undantag för dess internationella privaträtt. (Motsvarar Ändring 71 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 73 Förslag till förordning Artikel 20 Stater med mer än en rättsordning – lagkonflikter på territoriell nivå Stater med mer än en rättsordning – lagkonflikter på territoriell nivå 1.  I de fall tillämplig lag enligt denna förordning är lagen i en stat som omfattar flera territoriella enheter som var och en har egna rättsregler för de förmögenhetsrättsliga verkningarna av registrerade partnerskap, är det de interna lagvalsreglerna i den staten som ska avgöra vilken territoriell enhets rättsregler som ska tillämpas. När en stat omfattar flera territoriella enheter som var och en har sitt eget rättssystem eller regelverk för de frågor som omfattas av denna förordning ska 1a.  Om sådana interna lagvalsregler saknas ska a)  varje hänvisning till lagen i den staten, när det gäller att fastställa tillämplig lag i enlighet med denna förordning, förstås som en hänvisning till gällande lag i den berörda territoriella enheten, a)  varje hänvisning till lagen i den stat som avses i punkt 1, när det gäller att fastställa tillämplig lag i enlighet med bestämmelserna om partnernas hemvist, förstås som en hänvisning till gällande lag i den territoriella enhet där partnerna har sin hemvist, b)  varje hänvisning till hemvist i denna stat förstås som en hänvisning till hemvist i en territoriell enhet, b)  varje hänvisning till lagen i den stat som avses i punkt 1, när det gäller att fastställa tillämplig lag i enlighet med bestämmelserna om partnernas nationalitet, förstås som en hänvisning till lagen i den territoriella enhet som partnerna har närmast anknytning till, c)  varje hänvisning till medborgarskap förstås som en hänvisning till den territoriella enhet som anvisas enligt lagen i den staten eller, i avsaknad av tillämpliga regler, den territoriella enhet som parterna väljer eller, i avsaknad av val, den territoriella enhet som partnern eller partnerna har närmast anknytning till. c)  varje hänvisning till lagen i den stat som avses i punkt 1, när det gäller att fastställa tillämplig lag i enlighet med varje annan bestämmelse som anger andra omständigheter som anknytningskriterier, förstås som en hänvisning till lagen i den territoriella enhet där dessa omständigheter föreligger. (Motsvarar artikel 36 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 72 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 74 Förslag till förordning Artikel 20a (ny) Artikel 20a Stater med mer än en rättsordning – lagkonflikter avseende olika kategorier av personer Med avseende på en stat som har två eller flera rättsordningar eller regelverk som är tillämpliga på olika kategorier av personer när det gäller de förmögenhetsrättsliga verkningarna av registrerade partnerskap, ska varje hänvisning till lagen i den staten förstås som en hänvisning till den rättsordning eller det regelverk som bestäms av gällande regler i den staten. I avsaknad av sådana regler ska den rättsordning eller det regelverk tillämpas som partnerna har den närmaste anknytningen till. (Motsvarar Ändring 73 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 75 Förslag till förordning Artikel 20b (ny) Artikel 20b Icke-tillämpning av förordningen på interna lagkonflikter En medlemsstat som omfattar flera territoriella enheter som var och en har egna rättsregler för de förmögenhetsrättsliga verkningarna av registrerade partnerskap behöver inte tillämpa denna förordning vid lagkonflikter enbart mellan lagarna i sådana enheter. (Motsvarar Ändring 74 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 76 Förslag till förordning Artikel 21 – punkt 1 1.  En dom som har meddelats i en medlemsstat ska erkännas i de andra medlemsstaterna utan att något särskilt förfarande behöver anlitas. 1.  En dom som har meddelats i en medlemsstat ska erkännas i de andra medlemsstaterna utan att något särskilt förfarande behöver anlitas. Erkännandet av sådana beslut innebär dock inte att medlemsstaterna erkänner registrerade partnerskap som juridisk form i sina egna lagar. Ändring 77 Förslag till förordning Artikel 21 – punkt 2 2.  Om frågan huruvida en dom ska erkännas eller inte är föremål för tvist, kan en part, som gör gällande att domen ska erkännas, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artiklarna [38–56] i förordning (EG) nr 44/2001, få fastställt att domen ska erkännas. 2.  Om frågan huruvida en dom ska erkännas eller inte är föremål för tvist, kan en part, som gör gällande att domen ska erkännas, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artiklarna 27b–27o, få fastställt att domen ska erkännas. (Motsvarar artikel 39 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 75 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 78 Förslag till förordning Artikel 22 – led a a)  ett erkännande uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den medlemsstat där domen görs gällande, (Berör inte den svenska versionen.) (Motsvarar artikel 40 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 76 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 79 Förslag till förordning Artikel 22 – led b b)  det är en tredskodom eller en annan dom som har meddelats mot en utebliven svarande och svaranden inte har delgivits stämningsansökan eller motsvarande handling i tillräcklig tid och på ett lämpligt sätt för att kunna förbereda sitt svaromål, såvida inte svaranden haft möjlighet att överklaga domen men underlåtit detta, (Berör inte den svenska versionen.) (Motsvarar delvis artikel 40 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 80 Förslag till förordning Artikel 22 – led c c)  den är oförenlig med en dom som har meddelats i en tvist mellan samma parter i den medlemsstat där domen görs gällande, c)  den är oförenlig med en dom som har meddelats i ett förfarande mellan samma parter i den medlemsstat där domen görs gällande, (Motsvarar artikel 40 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 78 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 81 Förslag till förordning Artikel 22 – led d d)  den är oförenlig med en dom som tidigare har meddelats i en annan medlemsstat eller i en tredje stat mellan samma parter och rörande samma sak, såvida den först meddelade domen uppfyller de nödvändiga villkoren för erkännande i den medlemsstat där domen görs gällande. d)  den är oförenlig med en dom som tidigare har meddelats i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland i ett förfarande mellan samma parter och rörande samma sak, såvida den först meddelade domen uppfyller de nödvändiga villkoren för erkännande i den medlemsstat där domen görs gällande. (Motsvarar artikel 40 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 79 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 82 Förslag till förordning Artikel 25 En utländsk dom får aldrig omprövas i sak. En dom som har meddelats i en medlemsstat får aldrig omprövas i sak. (Motsvarar artikel 41 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 80 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 83 Förslag till förordning Artikel 26 Om det vid en domstol i en medlemsstat görs gällande att en dom som har meddelats i en annan medlemsstat ska erkännas, får domstolen låta handläggningen av målet vila om ändring i domen har sökts genom ordinära rättsmedel. Om det vid en domstol i en medlemsstat görs gällande att en dom som har meddelats i en annan medlemsstat ska erkännas, får domstolen låta handläggningen av målet vila om ändring i domen har sökts genom ordinära rättsmedel i ursprungsmedlemsstaten. (Motsvarar artikel 42 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 81 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 84 Förslag till förordning Artikel 27 En dom som har meddelats i en medlemsstat och som är verkställbar i den staten samt inför domstol ingångna förlikningar ska kunna verkställas i en annan medlemsstat i enlighet med artiklarna [38-56] och artikel [58] i förordning (EG) nr 44/2001. En dom som har meddelats i en medlemsstat och som är verkställbar i den staten ska kunna verkställas i en annan medlemsstat sedan domen efter ansökan från en berörd part har förklarats vara verkställbar i enlighet med förfarandet i artiklarna 27b–27o. (Motsvarar artikel 43 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 82 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 85 Förslag till förordning Artikel 27a (ny) Artikel 27a Fastställande av hemvist För att i samband med förfarandet enligt artiklarna 27b–27o kunna fastställa huruvida en part har hemvist i den verkställande medlemsstaten, ska den domstol vid vilken talan väckts tillämpa den medlemsstatens interna rätt. (Motsvarar artikel 44 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 83 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 86 Förslag till förordning Artikel 27b (ny) Artikel 27b Lokala domstolars behörighet 1.  En ansökan om verkställbarhetsförklaring ska göras vid den domstol eller den behöriga myndighet i den verkställande medlemsstaten som denna medlemsstat har meddelat till kommissionen i enlighet med artikel 33. 2.  Den lokala behörigheten ska bestämmas utifrån hemvisten för den part mot vilken verkställighet begärs eller utifrån den plats där verkställighet ska ske. (Motsvarar artikel 45 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 84 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 87 Förslag till förordning Artikel 27c (ny) Artikel 27c Förfarande 1.  Ansökningsförfarandet ska regleras av lagen i den verkställande medlemsstaten. 2.  Sökanden ska inte åläggas att ha en postadress eller ett bemyndigat ombud i den verkställande medlemsstaten. 3.  En ansökan ska åtföljas av följande handlingar: a)  En kopia av domen som uppfyller de villkor som är nödvändiga för att dess äkthet ska kunna fastställas. b)  Det intyg som utfärdats av domstol eller behörig myndighet i ursprungsmedlemsstaten med hjälp av det formulär som utarbetats i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 33c.2, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 27d. (Motsvarar artikel 46 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 85 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 88 Förslag till förordning Artikel 27d (ny) Artikel 27d Underlåtenhet att inge intyg 1.  Om det intyg som avses i artikel 27c.3 b inte har ingetts, kan domstolen eller den behöriga myndigheten bestämma en tidsfrist inom vilken det ska inges, eller godta en likvärdig handling eller, om tillgängliga uppgifter kan anses tillräckliga, befria sökanden från skyldigheten att ge in det. 2.  Om domstolen eller den behöriga myndigheten begär det, ska en översättning av handlingarna ges in. Översättningen ska göras av en person som är behörig att göra översättningar i någon av medlemsstaterna. (Motsvarar artikel 47 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 86 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 89 Förslag till förordning Artikel 27e (ny) Artikel 27e Verkställbarhetsförklaring Domen ska förklaras vara verkställbar omedelbart efter fullgörandet av formaliteterna i artikel 27c utan någon prövning enligt artikel 22. I detta skede av förfarandet ska den part mot vilken verkställighet begärs inte ges tillfälle att yttra sig över ansökan. (Motsvarar artikel 48 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 87 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 90 Förslag till förordning Artikel 27f (ny) Artikel 27f Underrättelse om domen med anledning av ansökan om verkställbarhetsförklaring 1.  Sökanden ska snarast och i enlighet med det förfarande som anges i lagen i den verkställande medlemsstaten underrättas om den dom som har meddelats med anledning av ansökan om verkställbarhetsförklaring. 2.  Den part mot vilken verkställighet begärs ska delges verkställbarhetsförklaringen tillsammans med domen, såvida inte denna redan delgivits denna part. (Motsvarar artikel 49 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 88 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 91 Förslag till förordning Artikel 27g (ny) Artikel 27g Ansökan om ändring av domen med anledning av ansökan om verkställbarhetsförklaring 1.  Var och en av parterna får ansöka om ändring av domen med anledning av ansökan om verkställbarhetsförklaring. 2.  Ansökan om ändring ska göras vid den domstol som den berörda medlemsstaten har meddelat till kommissionen i enlighet med artikel 33. 3.  Ansökan om ändring ska handläggas i enlighet med de bestämmelser som gäller för kontradiktoriska förfaranden. 4.  Om den part mot vilken verkställighet begärs underlåter att inställa sig vid den domstol som handlägger ansökan om ändring, ska artikel 11 tillämpas även om denna part inte har sin hemvist i en medlemsstat. 5.  Ansökan om ändring av en verkställbarhetsförklaring ska göras inom 30 dagar efter delgivningen av denna. Om den part mot vilken verkställighet begärs har hemvist i en annan medlemsstat än den där verkställbarhetsförklaringen meddelades, ska fristen för att söka ändring vara 60 dagar och löpa från den dag då domen delgavs honom eller henne, antingen personligen eller i hans eller hennes bostad. Fristen får inte förlängas med hänvisning till långt avstånd. (Motsvarar artikel 50 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 89 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 92 Förslag till förordning Artikel 27h (ny) Artikel 27h Talan mot domen med anledning av ansökan om ändring Mot den dom som meddelas med anledning av att ändring har sökts får talan föras endast genom det förfarande som den berörda medlemsstaten har meddelat till kommissionen i enlighet med artikel 33. (Motsvarar artikel 51 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 90 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 93 Förslag till förordning Artikel 27i (ny) Artikel 27i Avslag på en ansökan om verkställbarhetsförklaring eller upphävande av verkställbarhetsförklaringen Den domstol vid vilken ansökan om ändring görs enligt artikel 27g eller 27h får avslå en ansökan om verkställbarhetsförklaring eller upphäva verkställbarhetsförklaringen endast på någon av de grunder som anges i artikel 22. Den ska meddela sitt beslut utan dröjsmål. (Motsvarar artikel 52 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 91 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 94 Förslag till förordning Artikel 27j (ny) Artikel 27j Vilandeförklaring av mål Den domstol som handlägger en ansökan om ändring i enlighet med artikel 27g eller 27h ska efter ansökan från motparten låta handläggningen av målet vila, om verkställigheten av domen i ursprungsmedlemsstaten skjuts upp på grund av att en ansökan om ändring har gjorts. (Motsvarar artikel 52 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 92 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 95 Förslag till förordning Artikel 27k (ny) Artikel 27k Interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder 1.  Om en dom måste erkännas i enlighet med detta avsnitt, ska ingenting hindra sökanden från att begära interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, enligt lagen i den verkställande medlemsstaten, utan att det krävs någon verkställbarhetsförklaring enligt artikel 27e. 2.  En verkställbarhetsförklaring ska automatiskt medföra att säkerhetsåtgärder får vidtas. 3.  Så länge den i artikel 27g.5 angivna fristen för att söka ändring av verkställbarhetsförklaringen inte har löpt ut och intill dess att beslut har meddelats med anledning av att ändring sökts, får inga andra åtgärder för verkställighet än säkerhetsåtgärder vidtas mot gäldenärens egendom. (Motsvarar artikel 54 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 93 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 96 Förslag till förordning Artikel 27l (ny) Artikel 27l Partiell verkställbarhet 1.  Om en dom omfattar flera yrkanden och verkställbarhetsförklaring inte kan meddelas för domen i dess helhet, ska domstolen eller den behöriga myndigheten meddela den i fråga om ett eller flera av yrkandena. 2.  Sökanden kan begära en verkställbarhetsförklaring som är begränsad till delar av en dom. (Motsvarar artikel 55 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 94 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 97 Förslag till förordning Artikel 27m (ny) Artikel 27m Rättshjälp Om sökanden i ursprungsmedlemsstaten helt eller delvis hade rättshjälp eller var befriad från kostnader och avgifter, ska han eller hon vid en eventuell ansökan om verkställbarhetsförklaring vara berättigad till rättshjälp eller kostnads- och avgiftsbefrielse i största möjliga utsträckning enligt lagen i verkställighetsmedlemsstaten. (Motsvarar artikel 56 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 95 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 98 Förslag till förordning Artikel 27n (ny) Artikel 27n Ingen säkerhet, borgen eller deposition Ingen säkerhet, borgen eller deposition, oavsett dess benämning, får krävas av den part som i en medlemsstat ger in en ansökan om erkännande, verkställbarhet eller verkställighet av en dom som har meddelats i en annan medlemsstat, på den grunden att han eller hon är utländsk medborgare eller inte har domicil eller hemvist i den verkställande medlemsstaten. (Motsvarar artikel 57 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 96 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 99 Förslag till förordning Artikel 27o (ny) Artikel 27o Ingen avgift eller skatt Ingen avgift eller skatt som är beräknad efter tvisteföremålets värde får tas ut i den verkställande medlemsstaten vid ett förfarande som avser en verkställbarhetsförklaring. (Motsvarar artikel 58 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 97 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 100 Förslag till förordning Artikel 28 Erkännande av officiella handlingar Godkännande av officiella handlingar 1.   En officiell handling som har erhållits i en medlemsstat ska erkännas i övriga medlemsstater, om inte handlingens giltighet bestrids i enlighet med tillämplig lag och om inte ett sådant erkännande uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den medlemsstat där handlingen görs gällande. 1.   En officiell handling som har upprättats i en medlemsstat ska ha samma bevisvärde i en annan medlemsstat som den har i ursprungsmedlemsstaten eller ett bevisvärde som är så jämförbart som möjligt, om inte detta uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den berörda medlemsstaten. En person som önskar använda sig av en officiell handling i en annan medlemsstat får begära att den utfärdande myndigheten i ursprungsmedlemsstaten fyller i det formulär som utarbetats i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 33.2 och anger den officiella handlingens bevisvärde i ursprungsmedlemsstaten. 1a.   Om en officiell handlings äkthet bestrids, ska detta göras vid domstol i ursprungsmedlemsstaten och avgöras enlig den statens lagstiftning. En officiell handling som bestrids ska inte ha något bevisvärde i en annan medlemsstat innan bestridandet har avgjorts vid den behöriga domstolen. 1b.  Alla bestridanden som gäller rättshandlingar eller rättsliga förhållanden som fastställs i en officiell handling ska göras vid den domstol som är behörig enligt denna förordning och ska avgöras i enlighet med tillämplig lag enligt kapitel III eller i enlighet med den lag som fastställs enligt artikel 32. Den officiella handling som bestrids ska inte ha något bevisvärde i en annan medlemsstat än ursprungsmedlemsstaten i den relevanta frågan innan bestridandet har avgjorts vid den behöriga domstolen. 1c.  Om utgången av ett mål som handläggs vid en domstol i en medlemsstat är avhängig av en fråga som är av underordnad betydelse och som gäller de rättshandlingar eller rättsliga förhållanden som fastställs i en officiell handling om förmögenhetsrättsliga verkningar, ska den domstolen ha behörighet att avgöra frågan. 2.  Erkännandet av en officiell handling innebär att handlingen tillmäts bevisvärde med avseende på sitt innehåll och presumeras vara giltig. (Motsvarar artikel 59 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 98 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 101 Förslag till förordning Artikel 29 – punkt 1 1.  En handling som har upprättats eller registrerats som en officiell handling och som är verkställbar i en medlemsstat ska på ansökan förklaras vara verkställbar i en annan medlemsstat i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel [38–57] i förordning (EG) nr 44/2001. 1.  En officiell handling som är verkställbar i ursprungsmedlemsstaten ska efter ansökan från en berörd part förklaras vara verkställbar i en annan medlemsstat i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artiklarna 27b–27o. 1a.  Vid tillämpningen av artikel 27c.3 b ska den myndighet som har upprättat den officiella handlingen efter ansökan från en berörd part utfärda ett intyg med hjälp av det formulär som utarbetats i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 33.2. 2.  Den domstol till vilken ansökan om ändring ges in enligt artikel [43 eller 44] får avslå en ansökan om verkställighetsförklaring eller upphäva en verkställighetsförklaring endast om verkställighet av den officiella handlingen uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den medlemsstat där verkställighet begärs. 2.  Den domstol vid vilken ansökan om ändring görs i enlighet med artikel 27g eller artikel 27h får avslå en ansökan om verkställbarhetsförklaring eller upphäva en verkställbarhetsförklaring endast om verkställighet av den officiella handlingen uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den verkställande medlemsstaten. (Motsvarar artikel 60 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 99 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 102 Förslag till förordning Artikel 30 Inför domstol ingångna förlikningar – erkännande och verkställbarhet Verkställbarhet av förlikningar inför domstol Inför domstol ingångna förlikningar som är verkställbara i ursprungsmedlemsstaten ska erkännas och förklaras verkställbara i en annan medlemsstat på ansökan från en berörd part, på samma villkor som officiella handlingar. Den domstol till vilken ansökan om ändring ges in enligt artikel [42 eller 44] får avslå en ansökan om verkställighetsförklaring eller upphäva en verkställighetsförklaring endast om verkställighet av den inför domstol ingångna förlikningen uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den medlemsstat där verkställighet begärs. 1.   Förlikningar inför domstol som är verkställbara i ursprungsmedlemsstaten ska efter ansökan från en berörd part förklaras vara verkställbara i en annan medlemsstat i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artiklarna 27b–27o. 1a.  Vid tillämpning av artikel 27c.3 b ska den domstol som godkände förlikningen eller inför vilken den ingicks, efter ansökan från en berörd part utfärda ett intyg med hjälp av det formulär som utarbetats i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 33c.2. 1b.  Den domstol vid vilken ansökan om ändring görs i enlighet med artikel 27g eller artikel 27h ska avslå en ansökan om verkställighetsförklaring eller upphäva en verkställighetsförklaring endast om verkställighet av den inför domstol ingångna förlikningen uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den verkställande medlemsstaten. (Motsvarar artikel 61 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 100 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 103 Förslag till förordning Artikel 31 – titeln Rättsverkan i förhållande till tredje man Skydd för tredje man (Motsvarar Ändring 101 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 104 Förslag till förordning Artikel 31 – punkt 1 1.  Ett registrerat partnerskaps förmögenhetsrättsliga verkningar på rättsförhållandena mellan en partner och en berörd tredje man ska i enlighet med artikel 15 omfattas av lagen i den medlemsstat där partnerskapet registrerades. 1.  Ett registrerat partnerskaps förmögenhetsrättsliga verkningar på rättsförhållandena mellan en partner och en berörd tredje man ska omfattas av den lag som är tillämplig på de förmögenhetsrättsliga verkningarna av registrerade partnerskap enligt denna förordning. Ändring 105 Förslag till förordning Artikel 31 – punkt 2 2.  En medlemsstat får emellertid i sin lagstiftning föreskriva att en partner inte ska ha rätt att åberopa den på partnernas förmögenhetsförhållanden tillämpliga lagen gentemot en tredjeman, om partnern eller tredjemannen har hemvist på den medlemsstatens territorium och de krav på kungörelse och registrering som föreskrivs i den medlemsstatens lagstiftning inte är uppfyllda, förutsatt att inte tredjemannen kände till eller borde ha känt till vilken lag som var tillämplig på partnernas förmögenhetsförhållanden. 2.  I ett rättsförhållande mellan en partner och en tredje man får emellertid ingen av partnerna åberopa den på de förmögenhetsrättsliga verkningarna av ett registrerat partnerskap tillämpliga lagen, om den partner som står i rättsförhållande till berörd tredje man och den tredje mannen har sin hemvist i samma stat och denna stat inte är den stat vars lag är tillämplig på de förmögenhetsrättsliga verkningarna av det registrerade partnerskapet. I sådana fall ska lagen i den medlemsstat där den berörda partnern och den tredje mannen har sin hemvist vara tillämplig på de förmögenhetsrättsliga verkningarna för den tredje mannen. (Motsvarar Ändring 102 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 106 Förslag till förordning Artikel 31 – punkt 3 3.  Lagen i en medlemsstat på vars territorium en fastighet befinner sig får, med avseende på rättsförhållanden mellan en registrerad partner och en tredjeman rörande denna fastighet, föreskriva en bestämmelse motsvarande den i punkt 2. 3.  Punkt 2 ska inte gälla om a)  den tredje mannen kände till eller borde ha känt till vilken lag som är tillämplig på de förmögenhetsrättsliga verkningarna av det registrerade partnerskapet, eller b)  kraven på registrering eller kungörelse av de förmögenhetsrättsliga verkningarna av det registrerade partnerskapet hade uppfyllts i enlighet med lagstiftningen i den stat där den tredje mannen och den partner som står i rättsförhållande till den tredje mannen har sin hemvist, eller c)  i fastighetsärenden, kraven på registrering eller kungörelse av de förmögenhetsrättsliga verkningarna av det registrerade partnerskapet avseende fast egendom hade uppfyllts i enlighet med lagstiftningen i den stat där den fasta egendomen är belägen. (Motsvarar Ändring 103 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 107 Förslag till förordning Artikel -32 (ny) Artikel -32 Hemvist 1.  Vid tillämpning av denna förordning ska ett bolag, en förening eller en annan juridisk person anses ha sin hemvist där huvudkontoret är beläget. Hemvist för en fysisk person i samband med dennes näringsverksamhet ska vara personens huvudsakliga verksamhetsställe. 2.  Om det rättsliga förhållandet ingås i samband med verksamheten vid en filial, agentur eller annat verksamhetsställe eller om en sådan filial, agentur eller annat verksamhetsställe enligt avtalet är ansvarigt för prestationen, ska den plats där filialen, agenturen eller annat verksamhetsställe är beläget anses som hemvist. 3.  Vid fastställandet av hemvisten ska den avgörande tidpunkten vara den tidpunkt då det rättsliga förhållandet ingicks. (Motsvarar Ändring 104 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 108 Förslag till förordning Artikel 33 – punkt 1 – led ba (nytt) ba)  Namn på och kontaktuppgifter till de domstolar och myndigheter som har behörighet att behandla ansökningar om verkställbarhetsförklaring i enlighet med artikel 27b.1 och ansökningar om ändring av domar med anledning av sådana ansökningar i enlighet med artikel 27g.2. (Motsvarar artikel 78.1 a i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 105 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 109 Förslag till förordning Artikel 33 – punkt 1 – led bb (nytt) bb)  Talan mot domen med anledning av ansökan om ändring, enligt vad som avses i artikel 27h. Ändring 110 Förslag till förordning Artikel 33 – punkt 2 2.  Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om eventuella senare ändringar av dessa uppgifter. 2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen meddela eventuella senare ändringar av dessa uppgifter. Ändring 111 Förslag till förordning Artikel 33 – punkt 3 3.  Kommissionen ska på lämpligt sätt ställa de uppgifter som meddelas i enlighet med punkterna 1 och 2 till allmänhetens förfogande, bland annat på webbplatsen för det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område. 3.  Kommissionen ska på lämpligt sätt göra de uppgifter som meddelas i enlighet med punkterna 1 och 2 lättare tillgängliga för allmänheten, bland annat på webbplatsen för det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område. Medlemsstaterna ska se till att informationen på den flerspråkiga webbplatsen också kan nås via alla andra officiella webbplatser som de skapar, framför allt genom en länk till kommissionens webbplats. (Motsvarar artikel 78.3 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 108 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 112 Förslag till förordning Artikel 33 – punkt 3a (ny) 3a.  Kommissionen ska införa ett system för information till och utbildning av berörd domstolspersonal och berörda rättstillämpare genom att skapa en interaktiv webbportal på EU-institutionernas alla officiella språk och inrätta system för utbyte av yrkeskunskaper och praxis. (Motsvarar Ändring 109 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 113 Förslag till förordning Artikel 33a (ny) Artikel 33a Upprättande och senare ändringar av förteckningen över den information som avses i artikel 2.1a 1.  Kommissionen ska på grundval av underrättelserna från medlemsstaterna upprätta den förteckning över andra myndigheter och rättstillämpare som avses i artikel 2.1a. 2.  Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla senare ändringar av informationen i denna förteckning. Kommissionen ska ändra förteckningen i enlighet därmed. 3.  Kommissionen ska offentliggöra förteckningen och alla senare ändringar i Europeiska unionens officiella tidning. 4.  Kommissionen ska göra all information som lämnats i enlighet med punkterna 1 och 2 tillgänglig för allmänheten på annat lämpligt sätt, särskilt genom det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område. (Motsvarar artikel 79 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 110 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 114 Förslag till förordning Artikel 33b (ny) Artikel 33b Upprättande och senare ändringar av de intyg och formulär som avses i artiklarna 27c, 28, 29 och 30 Kommissionen ska anta genomförandeakter om upprättande och senare ändringar av de intyg och formulär som avses i artiklarna 27c, 28, 29 och 30. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 33c.2. (Motsvarar artikel 80 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 111 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 115 Förslag till förordning Artikel 33c (ny) Artikel 33c Kommittéförfarande 1.  Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011. 2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. (Motsvarar artikel 81 i förordning (EU) nr 650/2012 och Ändring 112 i betänkandet i förfarande 2011/0059(CNS).) Ändring 116 Förslag till förordning Artikel 34 – punkt 1 – stycke 1a (nytt) Kommissionen ska i sina rapporter undersöka framför allt följande frågor: –  Registrerade partnerskaps användning av möjligheten att ingå lagvalsavtal och val av domstol, samt de praktiska konsekvenserna av detta. –  Hur kravet på rådgivning inför lagvalsavtalet fungerat i praktiken. –  Användningen av möjligheterna för domstolar i medlemsstater där lagen inte erkänner registrerade partnerskap att förklara sig obehöriga, samt de praktiska konsekvenserna av detta. –  Möjligheterna att ytterligare tillnärma bestämmelserna i denna förordning till bestämmelserna i [förordningen om domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet i mål om makars förmögenhetsförhållanden], med mallet att öka jämlikheten. Ändring 117 Förslag till förordning Artikel 35 – punkt 3 3.  Bestämmelserna i kapitel III ska endast tillämpas på partner som låtit registrera sitt partnerskap. 3.  Bestämmelserna i kapitel III ska endast tillämpas på registrerade partner som efter det att denna förordning börjat tillämpas a)  ingått registrerat partnerskap, eller b)  valt vilken lag som ska tillämpas på deras förmögenhetsrättsliga förhållanden. Ett lagvalsavtal som ingåtts före [tidpunkten för tillämpningen av denna förordning] ska även ha laga kraft om det uppfyller kraven i kapitel III eller om det har laga kraft enligt tillämplig lag enligt gällande föreskrifter i internationell privaträtt vid tidpunkten för ingåendet av lagvalsavtalet. Ett lagvalsavtal som ingåtts före [tidpunkten för tillämpningen av denna förordning] i avvaktan på den lagvalsmöjlighet som föreskrivs i denna förordning men som vid tidpunkten för ingåendet av lagvalsavtalet inte hade laga kraft enligt tillämplig lag enligt gällande föreskrifter i internationell privaträtt, eftersom denna tillämpliga lag inte innehöll några föreskrifter om lagval för registrerade partnerskap, ska äga laga kraft från och med [tidpunkten för tillämpningen av denna förordning].