(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2011)0126),

–  med beaktande av artikel 81.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7‑0093/2011),

–  med beaktande av det motiverade yttrande från den italienska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7‑0253/2013).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till förordning Skäl 10 (10)  Denna förordning rör frågor med anknytning till makars förmögenhetsförhållanden. Begreppet äktenskap, som definieras i medlemsstaternas nationella lagstiftning, behandlas inte. (10)  Denna förordning rör frågor med anknytning till makars förmögenhetsförhållanden. Begreppet äktenskap, som definieras i medlemsstaternas nationella lagstiftning, behandlas inte. Förordningen förhåller sig tvärtom neutral till detta begrepp. Definitionen av begreppet äktenskap i medlemsstaternas nationella lagstiftning påverkas inte av förordningen. Ändring 2 Förslag till förordning Skäl 11 (11)  Tillämpningsområdet för denna förordning bör utsträckas till att omfatta alla civilrättsliga aspekter av makars förmögenhetsförhållanden, från den dagliga förvaltningen av makarnas egendom till avvecklingen av makarnas förmögenhetsförhållanden, särskilt till följd av att paret separerar eller en av makarna avlider. (11)  Tillämpningsområdet för denna förordning bör utsträckas till att omfatta alla civilrättsliga aspekter av makars förmögenhetsförhållanden, från den dagliga förvaltningen av makarnas egendom till avvecklingen av makarnas förmögenhetsförhållanden, särskilt till följd av att paret separerar eller skiljer sig eller att en av makarna avlider. (Motsvarar skäl 9 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 3 Förslag till förordning Skäl 11a (nytt) (11a)  Förordningen bör dock inte tillämpas på andra civilrättsliga områden än makars förmögenhetsförhållanden. För tydlighetens skull bör således ett antal frågor som skulle kunna betraktas som knutna till makars förmögenhetsförhållanden uttryckligen undantas från förordningens tillämpningsområde. (Motsvarar skäl 11 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 4 Förslag till förordning Skäl 12 (12)  Eftersom frågor om underhållsskyldighet mellan makar redan är föremål för reglering i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet bör dessa frågor undantas från tillämpningsområdet för den här förordningen. Det gäller även frågor om giltigheten och verkningarna av gåvor mellan makar, som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I). (12)  Frågor om underhållsskyldighet mellan makar, som är föremål för reglering i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet, bör undantas från tillämpningsområdet för den här förordningen. Det gäller även frågor om arv, som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 650/2012 av den 4 juli 2012 om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt godkännande och verkställighet av officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg1. ______________ 1 EUT L 201, 27.7.2012, s. 107. Ändring 5 Förslag till förordning Skäl 13 (13)  Frågor rörande sakrätter som kan vara föremål för reglering i medlemsstaterna och frågor med anknytning till kungörelsen av sådana rättigheter bör också undantas från denna förordnings tillämpningsområde, på samma sätt som de undantas från tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/… [om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar och officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg]. Domstolarna i en medlemsstat där en av eller båda makarna har egendom kan således vidta åtgärder med sakrättslig anknytning, särskilt registrering av en överlåtelse av egendomen i relevant offentligt register, när lagen i den berörda medlemsstaten föreskriver det. (13)  Denna förordning bör – i likhet med förordning (EU) nr 650/2012 – inte inverka på det begränsade antal (numerus clausus) sakrätter som finns i vissa medlemsstaters nationella lagstiftning. En medlemsstat bör inte vara skyldig att erkänna en sakrätt avseende egendom i den medlemsstaten om denna sakrätt inte är känd inom medlemsstatens rättsordning. (Motsvarar delvis skäl 15 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 6 Förslag till förordning Skäl 13a (nytt) (13a)  För att förmånstagarna ska komma i åtnjutande i en annan medlemsstat av de rättigheter som uppkommit eller överlåtits på dem inom ramen för en avveckling av makarnas förmögenhetsförhållanden, bör denna förordning dock möjliggöra anpassningen av en okänd sakrätt till den närmast likvärdiga sakrätten enligt lagstiftningen i den andra medlemsstaten. En sådan anpassning bör genomföras med beaktande av de syften och intressen som den specifika sakrätten motiveras av och den verkan den har. För att kunna bestämma närmast likvärdiga nationella sakrätt får myndigheterna eller de behöriga personerna i den stat vars lag tillämpas på makars förmögenhetsförhållanden kontaktas angående ytterligare information om sakrättens natur och verkningar. I detta syfte kan befintliga nätverk på området för rättsligt samarbete på privaträttens område användas liksom alla andra tillgängliga medel som underlättar förståelsen av utländsk lag. (Motsvarar skäl 16 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 7 Förslag till förordning Skäl 13b (nytt) (13b)  De krav som ställs vid registrering i ett register av en rättighet i fast eller lös egendom bör undantas från denna förordnings tillämpningsområde. Det bör därför vara lagen i den medlemsstat där registret förs (för fast egendom lagen där egendomen är belägen (lex rei sitae)) som avgör de rättsliga villkoren och förfarandet för registreringen och vilka myndigheter, såsom myndigheter med ansvar för fastighetsregister eller notarier, som ansvarar för att kontrollera att alla krav har uppfyllts och att de handlingar som uppvisats eller upprättats är tillräckliga eller innehåller de uppgifter som krävs. (Motsvarar delvis skäl 18 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 8 Förslag till förordning Skäl 13c (nytt) (13c)  Verkningarna av registreringen av en rättighet i ett register bör också undantas från denna förordnings tillämpningsområde. Det bör därför vara lagen i den medlemsstat där registret förs som avgör huruvida registreringen exempelvis har en fastställande eller konstitutiv verkan. Om det exempelvis för att förvärva en rättighet krävs registrering enligt lagen i den medlemsstat där registret förs – för att registrens erga omnes-verkan ska uppnås eller för att skydda förlikningar inför domstol – bör tidpunkten för detta förvärv regleras av lagen i den medlemsstaten. (Motsvarar skäl 19 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 9 Förslag till förordning Skäl 13d (nytt) (13d)  Begreppet ”makars förmögenhetsförhållanden”, som anger tillämpningsområdet för denna förordning, bör omfatta alla regler som rör förmögenhetsförhållanden mellan makar och makars förhållande till tredje man, som en följd av äktenskapet och efter det att äktenskapet upphört. Till dessa hör inte enbart tvingande regler i den tillämpliga lagstiftningen utan även alla frivilliga regler som makarna kan ha kommit överens om i enlighet med den tillämpliga lagstiftningen. Ändring 10 Förslag till förordning Skäl 13e (nytt) (13e)  Liksom förordning (EU) nr 650/2012 bör denna förordning ta hänsyn till de olika system för handläggning av frågor som rör makars förmögenhetsförhållanden som tillämpas i medlemsstaterna. I denna förordning bör begreppet ”domstol” därför ges en vid definition så att det täcker inte bara domstolar i ordets egentliga mening, som utövar rättsliga funktioner, utan också de notarier eller registreringsmyndigheter i en del medlemsstater som i vissa frågor som rör makars förmögenhetsförhållanden utövar en rättslig funktion i likhet med domstolar och de notarier och rättstillämpare som i vissa medlemsstater utövar rättsliga funktioner i vissa frågor om makars förmögenhetsförhållanden genom delegering från en domstol. Alla domstolar enligt definitionen i denna förordning bör vara underkastade denna förordnings bestämmelser om behörighet. Däremot bör begreppet ”domstol” inte omfatta sådana icke-rättsliga myndigheter i en medlemsstat som enligt nationell lagstiftning har befogenhet att handlägga frågor om makars förmögenhetsförhållanden, såsom notarier i flertalet medlemsstater, där de vanligtvis inte utövar rättsliga funktioner. (Motsvarar skäl 20 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 11 Förslag till förordning Skäl 14 (14)   Med hänsyn till att makar tenderar att röra sig alltmer mellan olika EU‑medlemsstater och för att främja en god rättskipning, föreskriver behörighetsbestämmelserna i denna förordning att frågor rörande makars förmögenhetsförhållanden, inbegripet avvecklingen av sådana förhållanden till följd av äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap, ska handläggas av de nationella domstolar som enligt rådets förordning (EG) nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 är behöriga att pröva mål om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap. (14)   Med hänsyn till att makar tenderar att röra sig alltmer mellan olika EU‑medlemsstater och för att främja en god rättskipning, föreskriver behörighetsbestämmelserna i denna förordning att frågor rörande makars förmögenhetsförhållanden, inbegripet avvecklingen av sådana förhållanden till följd av äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap, ska handläggas av de nationella domstolar som enligt rådets förordning (EG) nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 är behöriga att pröva mål om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap, detta om makarna uttryckligen eller på annat sätt har godtagit de berörda domstolarnas behörighet. Ändring 12 Förslag till förordning Skäl 16 (16)  När en fråga om makars förmögenhetsförhållanden inte har någon anknytning till äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap, och inte heller till den ena makens frånfälle, bör makarna få besluta att denna fråga ska prövas av domstolarna i den medlemsstat vars lag de har valt som tillämplig lag på sina förmögenhetsförhållanden. Detta beslut bör bekräftas i ett avtal mellan makarna som kan ingås när som helst, också under förfarandets gång. (16)  När en fråga om makars förmögenhetsförhållanden inte har någon anknytning till äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap, och inte heller till den ena makens frånfälle, bör makarna få besluta att denna fråga ska prövas av domstolarna i den medlemsstat vars lag de har valt som tillämplig lag på sina förmögenhetsförhållanden. Detta kräver ett avtal mellan makarna som kan ingås fram till dess att talan väcks och därefter enligt lagstiftningen i domstolslandet. Ändring 13 Förslag till förordning Skäl 17 (17)  Denna förordning bör ge möjlighet att fastställa en medlemsstats domstolars territoriella behörighet att pröva frågor om makars förmögenhetsförhållanden i andra fall än vid makars separation eller den ena makens frånfälle; det är särskilt viktigt att det finns en bestämmelse om forum necessitatis, för att förhindra situationer där en person inte kan få sin sak prövad i någon domstol. (17)  Denna förordning bör ge möjlighet att fastställa en medlemsstats domstolars territoriella behörighet att pröva frågor om makars förmögenhetsförhållanden i andra fall än vid makars separation eller den ena makens frånfälle, på grundval av en förteckning med hierarkiskt ordnade kriterier som säkerställer en nära anknytning mellan de berörda makarna och den medlemsstat vars domstolar är behöriga. Ändring 14 Förslag till förordning Skäl 17a (nytt) (17a)  För att framför allt råda bot på situationer där rättsvägran föreligger bör man i denna förordning föreskriva ett forum necessitatis som gör det möjligt för en domstol i en medlemsstat att i undantagsfall avgöra ett ärende rörande makars förmögenhetsförhållanden som har nära anknytning till en tredjestat. Ett sådant undantagsfall kan anses föreligga när ett förfarande visar sig vara omöjligt i den berörda tredjestaten, exempelvis på grund av inbördeskrig, eller när sökanden inte rimligen kan förväntas inleda eller genomföra ett förfarande i det landet. En sådan behörighet grundad på forum necessitatis bör dock kunna utövas endast om målet rörande makars förmögenhetsförhållanden har tillräcklig anknytning till den medlemsstat där talan väcks. (Motsvarar skäl 31 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 15 Förslag till förordning Skäl 21 (21)  För sådana fall där inget val av tillämplig lag har gjorts bör man genom denna förordning införa harmoniserade lagvalsregler på grundval av en uppsättning hierarkiskt ordnade anknytningskriterier som gör det möjligt att fastställa vilken lag som ska tillämpas på makarnas samlade egendom, så att det skapas förutsättningar att jämka samman kraven på förutsebarhet och rättssäkerhet och samtidigt ta hänsyn till den verklighet paret lever i. Makarnas första gemensamma hemvist efter äktenskapets ingående bör vara det första kriteriet, och därefter makarnas gemensamma medborgarskap när äktenskapet ingicks. Om inget av dessa kriterier är uppfyllt, eller om en första gemensam hemvist inte kan fastställas på grund av att makarna hade olika nationalitet vid äktenskapets ingående, bör det tredje kriteriet vara den stat till vilken båda makarna, med hänsyn till samtliga omständigheter, särskilt platsen där äktenskapet ingicks, har närmast anknytning; i detta sammanhang är det viktigt att klargöra att frågan om huruvida det finns en nära anknytning ska bedömas utifrån situationen vid tidpunkten för äktenskapets ingående. (21)  För sådana fall där inget val av tillämplig lag har gjorts bör man genom denna förordning införa harmoniserade lagvalsregler på grundval av en uppsättning hierarkiskt ordnade anknytningskriterier som gör det möjligt att fastställa vilken lag som ska tillämpas på makarnas samlade egendom, så att det skapas förutsättningar att jämka samman kraven på förutsebarhet och rättssäkerhet och samtidigt ta hänsyn till den verklighet paret lever i. Makarnas gemensamma hemvist vid äktenskapets ingående eller makarnas första gemensamma hemvist efter äktenskapets ingående bör vara det första kriteriet, och därefter makarnas gemensamma medborgarskap när äktenskapet ingicks. Om inget av dessa kriterier är uppfyllt, eller om en första gemensam hemvist inte kan fastställas på grund av att makarna hade olika nationalitet vid äktenskapets ingående, bör det tredje kriteriet vara den stat till vilken båda makarna, med hänsyn till samtliga omständigheter, har närmast anknytning; i detta sammanhang är det viktigt att klargöra att frågan om huruvida det finns en nära anknytning ska bedömas utifrån situationen vid tidpunkten för äktenskapets ingående. Ändring 16 Förslag till förordning Skäl 22a (nytt) (22a)  Vid tillämpningen av denna förordning, dvs. när det i denna förordning för tillämpningen av en stats lagstiftning hänvisas till medborgarskap som ett anknytningskriterium, bör frågan om hur fall med flera medborgarskap ska behandlas och huruvida en person ska anses vara medborgare i en stat omfattas av nationell lagstiftning samt i tillämpliga fall internationella konventioner, med full respekt för Europeiska unionens allmänna principer. Ändring 17 Förslag till förordning Skäl 24 (24)  Med hänsyn till att valet av tillämplig lag på makars förmögenhetsförhållanden är av stor betydelse, bör man i förordningen införa vissa garantier som säkerställer att makar eller blivande makar är införstådda med följderna av sitt val. Lagvalet bör således göras i den form som föreskrivs för äktenskapsförord enligt lagen i den valda staten eller lagen i den stat där den berörda handlingen upprättades, och åtminstone vara skriftligt och daterat samt undertecknat av båda makarna. Eventuella ytterligare formkrav enligt lagen i den valda staten eller den stat där handlingen upprättades rörande sådana avtals giltighet, kungörelse eller registrering bör uppfyllas. (24)  Med hänsyn till att valet av tillämplig lag på makars förmögenhetsförhållanden är av stor betydelse, bör man i denna förordning införa vissa garantier som säkerställer att makar eller blivande makar är införstådda med följderna av sitt val. Avtalet om val av tillämplig lag bör åtminstone vara skriftligt, daterat och undertecknat av båda makarna. Lagvalet bör göras i den form som föreskrivs av den lag som är tillämplig på makars förmögenhetsförhållanden eller lagen i den stat där handlingen upprättades. Ändring 18 Förslag till förordning Skäl 24a (nytt) (24a)  För att ta hänsyn till vissa nationella bestämmelser, särskilt sådana som syftar till att skydda familjens bostad och till att reglera nyttjanderätten mellan makar, bör denna förordning inte hindra att den domstol där talan väckts tillämpar tvingande regler; förordningen bör således göra det möjligt för en medlemsstat att inte tillämpa utländsk lag till förmån för det egna landets lag. Tvingande regler bör i detta sammanhang avse sådana tvingande bestämmelser som en medlemsstat anser vara nödvändiga för att skydda allmänintressen, särskilt sin politiska, sociala eller ekonomiska struktur. För att exempelvis skydda familjens bostad bör den medlemsstat där denna bostad befinner sig kunna tillämpa sina egna bestämmelser, utan att detta påverkar tillämpningen av de bestämmelser om säkerhet vid transaktioner som gäller i den berörda medlemsstaten och vilkas prioriterade ställning garanteras genom artikel 35. Ändring 19 Förslag till förordning Skäl 27 (27)   Eftersom ömsesidigt erkännande av domar som meddelats i medlemsstaterna är ett av de mål som eftersträvas genom denna förordning, bör denna innehålla bestämmelser om erkännande och verkställighet som bygger på dem i förordning (EG) nr 44/2001, om nödvändigt anpassade för att motsvara de särskilda krav som föremålet för denna förordning ger upphov till. (27)   Eftersom ömsesidigt erkännande av domar i mål om makars förmögenhetsförhållanden som meddelats i medlemsstaterna är ett av de mål som eftersträvas genom denna förordning, bör denna innehålla bestämmelser om erkännande, verkställbarhet och verkställighet liknande dem i andra unionsinstrument på området civilrättsligt samarbete. Ändring 20 Förslag till förordning Skäl 28 (28)  Med hänsyn till medlemsstaternas olika sätt att hantera frågor om makars förmögenhetsförhållanden bör denna förordning säkerställa ömsesidigt erkännande och verkställighet av officiella handlingar. Officiella handlingar är dock inte att jämställa med domar när det gäller verkställighet. Ömsesidigt erkännande av en officiell handling innebär att handlingen ska anses styrka innehållet och ha samma verkningar som liknande dokument i ursprungsmedlemsstaten, och att den ska presumeras vara giltig om den inte bestrids med framgång. (28)  Med hänsyn till medlemsstaternas olika system för att hantera mål om makars förmögenhetsförhållanden bör denna förordning i frågor om makars förmögenhetsförhållanden garantera godkännande och verkställbarhet av officiella handlingar i alla medlemsstater. (Motsvarar skäl 60 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 21 Förslag till förordning Skäl 28a (nytt) (28a)  I fråga om erkännande, verkställbarhet och verkställighet av domar samt godkännande och verkställbarhet av officiella handlingar och verkställbarhet av inför domstol ingångna förlikningar bör denna förordning därför innehålla bestämmelser som grundar sig särskilt på förordning (EU) nr 650/2012. Ändring 22 Förslag till förordning Skäl 29 (29)  Även om rättsförhållandena mellan en make och tredje man regleras av den lag som är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden, bör villkoren för att åberopa denna lag gentemot tredje man omfattas av lagen i den medlemsstat där maken eller tredje man har hemvist, för att säkerställa tredje mans skydd. Lagstiftningen i den medlemsstaten kan således föreskriva att maken får åberopa den lag som reglerar hans eller hennes förmögenhetsförhållanden endast under förutsättning att medlemsstatens krav på kungörelse och registrering har uppfyllts, såvida inte tredje man kände till eller borde ha känt till vilken lag som var tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden. (29)  Rättsförhållandena mellan en make och tredje man regleras av den lag som enligt denna förordning är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden. För att säkerställa tredje mans skydd bör emellertid ingen av makarna kunna åberopa denna lag i ett rättsförhållande mellan en make och en tredje man om den make som står i rättsförhållande till tredje man och den tredje mannen har sin hemvist i samma stat och denna stat är en annan än den vars lag är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden. Undantag bör gälla om den tredje mannen inte är skyddsberättigad, dvs. om han eller hon inte kände till eller borde ha känt till vilken lag som var tillämplig eller om kraven på registrering eller kungörelse i den berörda staten har uppfyllts. Ändring 23 Förslag till förordning Skäl 30a (nytt) (30a)   För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende upprättande och senare ändringar av de intyg och formulär som hänför sig till förklaringen om verkställbarhet av domar, förlikningar inför domstol och officiella handlingar. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter1. _____________ EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. (Motsvarar skäl 78 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 24 Förslag till förordning Skäl 30b (nytt) (30b)  Det rådgivande förfarandet bör användas vid antagandet av genomförandeakter om upprättandet och påföljande ändringar av intygen och formulären i denna förordning i enlighet med förfarandet i artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011. (Motsvarar skäl 79 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 25 Förslag till förordning Skäl 32 (32)  Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7, 9, 17, 21 och 47 om rätt till respekt för privatlivet och familjelivet, om rätt att ingå äktenskap och rätt att bilda familj i enlighet med relevant nationell lagstiftning, rätt till egendom, förbud mot alla former av diskriminering och rätt till ett effektivt rättsmedel. Medlemsstaternas domstolar ska tillämpa denna förordning med respekt för dessa rättigheter och principer. (32)  Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 7, 9, 17, 20, 21, 23 och 47 om rätt till respekt för privatlivet och familjelivet, om rätt att ingå äktenskap och rätt att bilda familj i enlighet med relevant nationell lagstiftning, rätt till egendom, likhet inför lagen, förbud mot alla former av diskriminering och rätt till ett effektivt rättsmedel. Medlemsstaternas domstolar måste tillämpa denna förordning med respekt för dessa rättigheter och principer. (Motsvarar delvis skäl 81 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 26 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 3 – led a a)  makars rättsliga handlingsförmåga, a)  makars allmänna rättsliga handlingsförmåga, Ändring 27 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 3 – led aa (nytt) aa)  förekomsten, giltigheten eller erkännandet av ett äktenskap, Ändring 28 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 3 – led c c)  gåvor mellan makar, utgår Ändring 29 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 3 – led d d)  efterlevande makes arvsrätt, d)  frågor som rör arv med hänsyn till efterlevande makes arvsrätt, Ändring 30 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 3 – led e e)  makars gemensamma företag, e)  frågor som omfattas av reglerna om företag, sammanslutningar och andra juridiska personer, (Motsvarar artikel 1.2 h i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 31 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 3 – led f f)  frågor som rör sakrätters natur och kungörelse med avseende på sakrätter. f)  frågor som rör karaktären hos sakrätter, (Motsvarar artikel 1.k i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 32 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 3 – led fa (nytt) fa)  registrering i ett register av rättigheter i fast eller lös egendom, inbegripet de rättsliga krav som ställs vid en sådan registrering, och verkningarna av en registrering eller utebliven registrering av sådana rättigheter i ett register, och (Motsvarar artikel 1.l i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 33 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 3 – led fb (nytt) fb)  frågor som rör rätten till överföring eller justering, i fall av skilsmässa, mellan makar eller före detta makar av rättigheter till ålders- eller invaliditetspensioner som förvärvats under äktenskapet. Ändring 34 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 - led a a)  makars förmögenhetsförhållanden: alla regler som rör makars förmögenhetsförhållanden sinsemellan och gentemot tredje man. a)  makars förmögenhetsförhållanden: alla regler som är tillämpliga på makars förmögenhetsförhållanden sinsemellan och gentemot tredje man, som en följd av äktenskapet. Ändring 35 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 - led b b)  äktenskapsförord: varje avtal varigenom makarna organiserar sina förmögenhetsförhållanden sinsemellan och gentemot tredje man. b)  äktenskapsförord: varje avtal varigenom makarna eller de blivande makarna organiserar de förmögenhetsförhållanden som råder dem emellan. Ändring 36 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 - led c – inledningen c)  officiell handling: en handling som har upprättats eller registrerats som en officiell handling (acte authentique) i ursprungsmedlemsstaten och vars äkthet c)  officiell handling: en handling avseende förmögenhetsförhållanden som formellt har upprättats eller registrerats som en officiell handling (acte authentique) i en medlemsstat och vars äkthet (Motsvarar artikel 3.1 i i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 37 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led d d)  dom: varje avgörande om makars förmögenhetsförhållanden som har meddelats av en domstol i en medlemsstat oavsett dess rubricering, såsom dom, beslut eller förordnande om verkställighet, liksom domstolstjänstemans beslut i fråga om rättegångskostnader. d)  dom: varje avgörande om makars förmögenhetsförhållanden som har meddelats av en domstol i en medlemsstat oavsett dess rubricering, såsom domstolstjänstemans beslut i fråga om rättegångskostnader. (Motsvarar artikel 3.1 g i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 38 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led e e)  ursprungsmedlemsstat: den medlemsstat där domen meddelades, äktenskapsförordet undertecknades, den officiella handlingen upprättades, förlikningen godkändes, bodelningen ägde rum eller någon annan åtgärd vidtogs av eller inför den behöriga rättsliga myndigheten eller en myndighet som bemyndigats av denna. e)  ursprungsmedlemsstat: den medlemsstat där domen meddelades, den officiella handlingen upprättades eller förlikningen godkändes eller ingicks. (Motsvarar artikel 3.1 e i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 39 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led f f)  anmodad medlemsstat: den medlemsstat som mottar en begäran om erkännande och/eller verkställighet av en dom, ett äktenskapsförord, en officiell handling, en inför domstol ingången förlikning, en bodelningshandling eller varje annan handling som upprättats av eller inför den behöriga rättsliga myndigheten eller en myndighet som bemyndigats av denna. f)  verkställande medlemsstat: den medlemsstat där verkställbarhetsförklaringen eller verkställighet av domen, förlikningen inför domstol eller den officiella handlingen begärs. (Motsvarar artikel 3.1 f i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 40 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led g g)  varje behörig rättslig myndighet i medlemsstaterna som utövar en rättslig funktion i samband med makars förmögenhetsförhållanden, liksom varje annan, icke-rättslig myndighet eller person som, efter bemyndigande av en rättslig myndighet i medlemsstaterna, utövar funktioner som grundar sig på domstolarnas behörighet, i enlighet med bestämmelserna i denna förordning. utgår Ändring 41 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1a (ny) 1a.  I denna förordning avses med ”domstol” alla rättsliga myndigheter och alla andra myndigheter och rättstillämpare som har behörighet i frågor som rör makars förmögenhetsförhållanden och som utövar rättsliga funktioner eller agerar genom delegering från en rättslig myndighet eller agerar under kontroll av en rättslig myndighet, under förutsättning att sådana andra myndigheter och rättstillämpare garanterar opartiskhet och samtliga parters rätt att bli hörda och under förutsättning att deras beslut enligt lagen i den medlemsstat där de är verksamma a)  kan bli föremål för överklagande eller förnyad prövning vid en rättslig myndighet och b)  har liknande giltighet och verkan som ett beslut av en rättslig myndighet i samma fråga. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de andra myndigheter och rättstillämpare som avses i första stycket i enlighet med artikel 37a. (Denna bestämmelse motsvarar artikel 3.2 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 42 Förslag till förordning Artikel -3 (ny) Artikel -3 Befogenhet i frågor om makars förmögenhetsförhållanden inom medlemsstaterna Denna förordning ska inte påverka de befogenheter som medlemsstaternas myndigheter har när det gäller att handlägga frågor om makars förmögenhetsförhållanden. Ändring 43 Förslag till förordning Artikel 3 En domstol i en medlemsstat som har tagit upp ett ärende om arv efter den ena av makarna, i enlighet med [Europaparlamentets och rådets) förordning (EU) nr …/… [om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar och officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg], ska också vara behörig att pröva frågor om makars förmögenhetsförhållanden med anknytning till arvsärendet. En domstol i en medlemsstat som har tagit upp ett ärende om arv efter den ena av makarna i enlighet med förordning (EU) nr 650/2012 ska också vara behörig att pröva frågor om makars förmögenhetsförhållanden med anknytning till arvsärendet. Ändring 44 Förslag till förordning Artikel 4 En domstol i en medlemsstat som tar upp ett mål om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap, i enlighet med förordning (EG) nr 2201/2003 ska också vara behörig att pröva frågor rörande makarnas förmögenhetsförhållanden som har anknytning till målet i fråga, förutsatt att makarna har avtalat om detta. En domstol i en medlemsstat som tar upp ett mål om äktenskapsskillnad, hemskillnad eller annullering av äktenskap i enlighet med förordning (EG) nr 2201/2003 ska också vara behörig att pröva frågor rörande makarnas förmögenhetsförhållanden som har anknytning till målet i fråga, om denna domstols behörighet uttryckligen eller på något annat entydigt sätt har godtagits av makarna. Detta avtal kan ingås när som helst, också under själva förfarandet i fråga. Ett avtal som ingås innan förfarandet inleds ska vara skriftligt, daterat och undertecknat av båda parter. Om inget avtal har ingåtts mellan makarna, ska artiklarna 5 ff. tillämpas med avseende på frågor om domstols behörighet. Om makarna inte har godtagit behörigheten hos den domstol som avses i punkt 1, ska artiklarna 5 ff. tillämpas med avseende på frågor om domstols behörighet. Ändring 45 Förslag till förordning Artikel 4a (ny) Artikel 4a Avtal om val av domstol 1.  Makarna får avtala om att domstolarna i den medlemsstat vars lag de i enlighet med artikel 16 har valt som tillämplig lag för sina förmögenhetsförhållanden ska vara behöriga att avgöra frågor om makars förmögenhetsförhållanden. Sådan behörighet ska vara exklusiv. Ett avtal om val av domstol får, utan att det påverkar tillämpningen av tredje stycket, ingås och ändras vid vilken tidpunkt som helst, dock senast när talan väcks vid domstol. Om domstolslandets lag tillåter det får makarna även välja domstol efter det att talan har väckts vid domstol. I så fall ska domstolen registrera lagvalet i enlighet med domstolslandets lag. Ett avtal som har ingåtts innan förfarandet inleds ska vara skriftligt, daterat och undertecknat av båda makar. Ett elektroniskt meddelande som möjliggör en varaktig dokumentation av avtalet ska anses vara likvärdigt med ett skriftligt. 2.  Makarna får också avtala att, om ingen domstol har valts, domstolarna i den medlemsstat vars lag är tillämplig i enlighet med artikel 17 ska vara behöriga. Ändring 46 Förslag till förordning Artikel 4b (ny) Artikel 4b Behörighet grundad på att svaranden går i svaromål 1.  Bortsett från behörighet som följer av andra bestämmelser i denna förordning ska en domstol i en medlemsstat vars lag valts i enlighet med artikel 16 eller vars lag är tillämplig i enlighet med artikel 17, vid vilken en svarande går i svaromål, vara behörig. Denna bestämmelse gäller inte om svaranden gick i svaromål för att bestrida domstolens behörighet eller om en annan domstol har behörighet enligt artikel 3, 4 eller 4a. 2.  Innan domstolen förklarar sig behörig enligt punkt 1 ska den säkerställa att svaranden har informerats om sin rätt att bestrida domstolens behörighet och om följderna av att gå i svaromål eller inte. Ändring 47 Förslag till förordning Artikel 5 1.   Behörighet att pröva frågor om makars förmögenhetsförhållanden i andra fall än de som avses i artiklarna 3 och 4 ska gälla för domstolarna i den medlemsstat där Om ingen domstol har behörighet enligt artiklarna 3, 4 och 4a ska behörighet att pröva frågor om makars förmögenhetsförhållanden gälla för domstolarna i den medlemsstat a)  makarna har sin gemensamma hemvist eller, om detta alternativ inte är tillämpligt, a)  på vars territorium makarna har sin hemvist vid den tidpunkt då talan väcks eller, om detta alternativ inte är tillämpligt, b)  makarna senast hade gemensam hemvist om en av dem fortfarande är bosatt där eller, om detta alternativ inte är tillämpligt, b)  på vars territorium makarna senast hade sin hemvist, i den mån någon av dem fortfarande är bosatt där vid den tidpunkt då talan väcks eller, om detta alternativ inte är tillämpligt, c)  svaranden har hemvist eller, om detta alternativ inte är tillämpligt, c)  på vars territorium svaranden har sin hemvist vid den tidpunkt då talan väcks eller, om detta alternativ inte är tillämpligt, d)  båda makarna är medborgare eller, när det gäller Förenade kungariket och Irland, där båda makarna har domicil. d)  där båda makarna är medborgare eller, när det gäller Förenade kungariket och Irland, om makarna har sitt gemensamma domicil där, eller, om detta alternativ inte är tillämpligt, 2.  Makarna får även avtala om att domstolarna i den medlemsstat vars lag de i enlighet med artiklarna 16 och 18 har valt som tillämplig lag på deras förmögenhetsförhållanden ska vara behöriga avgöra frågor om makars förmögenhetsförhållanden. da)  där svaranden är medborgare eller, när det gäller Förenade kungariket och Irland, där han eller hon har domicil. Detta avtal kan ingås när som helst, också under själva förfarandet i fråga. Ett avtal som ingås innan förfarandet inleds ska vara skriftligt, daterat och undertecknat av båda parter. (När det gäller andra stycket, se Ändringet till artikel 4a (ny). Texten har ändrats.) Ändring 48 Förslag till förordning Artikel 6 Om ingen domstol är behörig enligt artiklarna 3, 4 och 5 ska domstolarna i en medlemsstat ändå vara behöriga om egendom som tillhör den ena av eller båda makarna befinner sig på denna medlemsstats territorium; i sådant fall ska den domstol som tagit upp ärendet endast avgöra frågor rörande denna egendom. Om ingen domstol i någon av medlemsstaterna är behörig enligt artiklarna 3, 4, 4a och 5 ska domstolarna i en medlemsstat ändå vara behöriga om fast egendom eller registrerade tillgångar som tillhör den ena av eller båda makarna befinner sig på denna medlemsstats territorium; i sådant fall ska den domstol som tagit upp ärendet endast avgöra frågor rörande denna fasta egendom eller dessa registrerade tillgångar. I sådana fall ska domstolarna i en medlemsstat vara behöriga endast i fråga om fast egendom eller registrerade tillgångar som finns i denna medlemsstat. Ändring 49 Förslag till förordning Artikel 7 Om ingen domstol är behörig enligt artiklarna 3, 4 och 5 får domstolarna i en medlemsstat undantagsvis ändå, på villkor att målet har tillräcklig anknytning till den medlemsstaten, avgöra mål om makars förmögenhetsförhållanden om det visar sig omöjligt eller orimligt att väcka eller föra talan i ett land utanför EU. Om ingen domstol i någon av medlemsstaterna är behörig i enlighet med artiklarna 3, 4, 4a, 5 och 6 får domstolarna i en medlemsstat i undantagsfall pröva mål om makars förmögenhetsförhållanden om det är orimligt eller visar sig omöjligt att väcka eller föra talan i en tredjestat till vilken målet har en nära anknytning. Målet måste ha tillräcklig anknytning till den medlemsstat i vilken talan väcks. (Motsvarar artikel 11 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 50 Förslag till förordning Artikel 8 Den domstol vid vilken talan har väckts i enlighet med artikel 3, 4, 5, 6 eller 7 ska även vara behörig att ta upp ett genkäromål, om föremålet för genkäromålet omfattas av denna förordnings tillämpningsområde. Den domstol vid vilken talan har väckts i enlighet med artikel 3, 4, 4a, 5, 6 eller 7 ska även vara behörig att ta upp ett genkäromål, om föremålet för genkäromålet omfattas av denna förordnings tillämpningsområde. Om talan väckts i enlighet med artikel 6 ska domstolen vara behörig att ta upp endast genkäromål om den fasta egendom eller de registrerade tillgångar som är föremål för talan rörande huvudsaken. Ändring 51 Förslag till förordning Artikel 9 Talan ska anses ha väckts vid en domstol Vid tillämpningen av detta kapitel ska talan anses ha väckts vid en domstol a)  när stämningsansökan eller motsvarande handling har ingivits till domstolen, förutsatt att käranden därefter inte har underlåtit att vidta de åtgärder som krävs av honom för att få delgivningen med svaranden verkställd, eller a)  när stämningsansökan eller motsvarande handling har ingivits till domstolen, förutsatt att sökanden därefter inte har underlåtit att vidta de åtgärder som krävs av honom för att få delgivningen med svaranden verkställd, b)  om delgivning av handlingen ska ske innan handlingen ges in till domstolen, när den tas emot av den myndighet som är ansvarig för delgivning, förutsatt att käranden därefter inte har underlåtit att vidta de åtgärder som krävs av honom för att få handlingen ingiven till domstolen. b)  om delgivning av handlingen ska ske innan handlingen ges in till domstolen, när den tas emot av den myndighet som är ansvarig för delgivning, förutsatt att käranden därefter inte har underlåtit att vidta de åtgärder som krävs av honom för att få handlingen ingiven till domstolen, eller ba)  om ett mål tagits upp på domstolens eget initiativ, när domstolen fattar beslut om att inleda förfarandet eller, om något sådant beslut inte krävs, när domstolen registrerar målet. (Motsvarar artikel 14 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 52 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 1 1.   Om talan väcks vid domstolar i olika medlemsstater rörande samma sak och målen gäller samma parter, ska varje domstol utom den vid vilken talan först väckts självmant låta handläggningen av målet vila till dess att det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig. 1.   Om talan väcks vid domstolar i olika medlemsstater rörande samma sak och målen gäller samma makar, ska varje domstol utom den vid vilken talan först väcktes självmant låta handläggningen av målet vila till dess att det har fastställts att den domstol vid vilken talan först väckts är behörig. (Motsvarar artikel 17 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 54 Förslag till förordning Artikel 13 – punkt 2 2.  Om dessa mål prövas i första instans får varje domstol, utom den vid vilken talan först väckts, också avvisa talan på begäran av en av parterna, om den domstol vid vilken talan först väckts är behörig att pröva de berörda käromålen och dess lag tillåter förening av dessa. 2.  Om dessa mål prövas i första instans får varje domstol, utom den vid vilken talan först väcktes, också avvisa talan på begäran av en av makarna, om den domstol vid vilken talan först väcktes är behörig att pröva de berörda käromålen och dess lag tillåter förening av dessa. (Motsvarar artikel 18 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 55 Förslag till förordning Artikel 13a (ny) Artikel 13a Information till makarna Den behöriga myndigheten ska åläggas att inom rimlig tid informera makarna om eventuella förfaranden om makars förmögenhetsförhållanden som inleds mot dem. Ändring 56 Förslag till förordning Artikel 14 Interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, som kan vidtas enligt lagen i en medlemsstat, får begäras hos domstolarna i den staten, även om domstol i en annan medlemsstat är behörig att pröva målet i sak enligt denna förordning. Interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder, som kan vidtas enligt lagen i en medlemsstat, får begäras hos domstolarna i den staten, även om en domstol i en annan medlemsstat är behörig att pröva målet i sak enligt denna förordning. (Motsvarar artikel 19 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 57 Förslag till förordning Artikel 15 Den lag som enligt artiklarna 16, 17 och 18 är tillämplig på makars förmögenhetsförhållanden, ska tillämpas på makarnas egendom som helhet. 1.   Den lag som enligt artiklarna 16 och 17 är tillämplig på makars förmögenhetsförhållanden ska tillämpas på alla tillgångar som omfattas av dessa förhållanden, oavsett var de befinner sig. Ändring 58 Förslag till förordning Artikel 15 – stycke 1a (nytt) 1a.  Den lagstiftning som är tillämplig på makars förmögenhetsförhållanden ska, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 1.3 leden f och fa, reglera bland annat följande: a)  Uppdelningen av makars egendom i olika kategorier före och efter äktenskapet. b)  Överföring av egendom från en kategori till en annan. c)  I förekommande fall ansvar för den andra makens skulder. d)  Makarnas förfoganderätt under äktenskapet. e)  Upplösning och avveckling av makarnas förmögenhetsförhållanden och uppdelning av egendom till följd av att äktenskapet upplöses. f)  Konsekvenserna av makarnas förmögenhetsförhållanden för ett rättsförhållande mellan en av makarna och tredje man, på grundval av artikel 35. g)  Ett äktenskapsförords materiella giltighet. Ändring 59 Förslag till förordning Artikel 15a (ny) Artikel 15a Universell tillämpning Den lag som anvisas genom denna förordning ska tillämpas oavsett om det är fråga om lagen i en medlemsstat eller inte. (Se Ändringet till artikel 21. Texten har ändrats.) Ändring 60 Förslag till förordning Artikel 16 Makarna eller de blivande makarna får välja vilken lag som ska vara tillämplig på deras förmögenhetsförhållanden bland följande alternativ: 1.   Makarna eller de blivande makarna får enas om att välja eller ändra valet av den lag som ska vara tillämplig på deras förmögenhetsförhållanden, under förutsättning att det gäller någon av följande lagar: a)   Lagen i det land där makarna eller de blivande makarna har gemensam hemvist. b)   Lagen i det land där en av makarna eller en av de blivande makarna har hemvist. a)  Lagen i den stat där makarna eller de blivande makarna eller den ena av dem har sin hemvist vid tidpunkten för avtalets ingående. c)   Lagen i det land där en av makarna eller en av de blivande makarna är medborgare vid den tidpunkt då valet gjordes. b)   Lagen i ett land där en av makarna eller de blivande makarna är medborgare vid tidpunkten för avtalets ingående. 2.  Om inte makarna har avtalat om annat ska en ändring av den lag som ska vara tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden under äktenskapet endast ha framåtsyftande verkan. 3.  Om makarna väljer att ge denna ändring av tillämplig lag retroaktiv verkan, ska denna retroaktiva verkan inte påverka giltigheten av tidigare överenskommelser som ingåtts i enlighet med den lag som dittills varit tillämplig eller tredje mans rätt enligt den tidigare tillämpliga lagen. Ändring 61 Förslag till förordning Artikel 17 – punkt 1 – inledningen 1.  Om makarna inte gör något val ska förmögenhetsförhållandena dem emellan regleras av 1.  Om det inte görs något val av tillämplig lag i enlighet med artikel 16 ska makarnas förmögenhetsförhållanden regleras av Ändring 62 Förslag till förordning Artikel 17 – punkt 1 – led a a)   lagen i det land där makarna har sin första gemensam hemvist efter äktenskapets ingående eller, om detta alternativ inte är tillämpligt, a)   lagen i det land där makarna har sin gemensamma hemvist vid äktenskapets ingående eller där de tar sin första gemensamma hemvist efter äktenskapets ingående eller, om detta alternativ inte är tillämpligt, Ändring 63 Förslag till förordning Artikel 17 – punkt 1 – led c c)  lagen i den stat till vilken makarna gemensamt har närmast anknytning med hänsyn till samtliga deras omständigheter, särskilt platsen för äktenskapets ingående. c)  lagen i den stat till vilken makarna gemensamt har närmast anknytning vid äktenskapets ingående, med hänsyn till samtliga deras omständigheter, oavsett platsen för äktenskapets ingående. Ändring 64 Förslag till förordning Artikel 18 Artikel 18 utgår Ändring av tillämplig lag Makarna får när som helst under äktenskapet bestämma att deras äktenskapsförhållanden ska regleras av en annan lag än den som dittills varit tillämplig. De ska därvid välja någon av följande lagar: a)  Lagen i den stat där en av makarna hade hemvist vid den tidpunkt då valet gjordes. b)  Lagen i det land där en av makarna var medborgare vid den tidpunkt då valet gjordes. I avsaknad av uttryckliga önskemål om annat från makarnas sida ska ändringen av tillämplig lag på makarnas förmögenhetsförhållanden under äktenskapet endast ha verkan för framtiden. Om makarna väljer att ge denna ändring retroaktiv verkan ska detta inte påverka giltigheten av tidigare överenskommelser som ingåtts i enlighet med den lag som dittills varit tillämplig eller tredje mans rätt enligt den tidigare tillämpliga lagen. Ändring 65 Förslag till förordning Artikel 19 1.   Valet av tillämplig lag ska ske i den form som gäller för äktenskapsförord enligt den valda statens lag eller lagen i den stat där den berörda handlingen upprättas. 1.   Det avtal om val av tillämplig lag som avses i artikel 16 ska vara skriftligt, daterat och undertecknat av båda makarna. Ett elektroniskt meddelande som möjliggör en varaktig dokumentation av avtalet ska anses vara likvärdigt med ett skriftligt. 2.  Oaktat vad som sägs i punkt 1 ska valet åtminstone uttryckligen framgå av ett skriftligt och daterat avtal som undertecknats av båda makarna. 2.  Detta avtal ska överensstämma med formkraven i den lag som är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden eller i lagen i det land där avtalet ingicks. 3.  Om lagen i en medlemsstat där båda makarna har hemvist vid tidpunkten för det val av tillämplig lag som avses i punkt 1 föreskriver ytterligare formkrav, ska även dessa krav uppfyllas. 3.  Om emellertid lagen i den stat där båda makarna har hemvist vid tidpunkten för valet av tillämplig lag föreskriver ytterligare formkrav för denna typ av val av tillämplig lag eller för äktenskapsförord, ska även dessa krav tillämpas. 4.  Om makarna vid tidpunkten för avtalet om val av tillämplig lag har hemvist i olika länder och om lagarna i dessa länder föreskriver olika formkrav, ska avtalet anses giltigt till formen om det uppfyller kraven enligt lagen i ett av dessa länder. 5.  Om endast en av makarna vid tidpunkten för avtalets ingående har hemvist i en medlemsstat och om denna stat föreskriver ytterligare formkrav för denna typ av avtal, ska de kraven gälla. (Liknar artikel 5.2 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 66 Förslag till förordning Artikel 20 Tillämplig lag med avseende på äktenskapsförordets form Formkrav för äktenskapsförord 1.  Äktenskapsförordet ska ha den form som föreskrivs antingen enligt den lag som är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden, eller enligt lagen i den stat där avtalet om val av tillämplig lag har upprättats. När det gäller formen på äktenskapsförordet ska artikel 19 gälla i tillämpliga delar. Ytterligare formkrav enligt artikel 19.3 ska inom ramen för den här artikeln avse endast äktenskapsförord. 2.  Oaktat vad som sägs i punkt 1 ska äktenskapsförordet ska ha formen av ett skriftligt och daterat avtal som undertecknats av båda makarna. 3.  Om lagen i en medlemsstat där båda makarna har hemvist vid tidpunkten för detta lagval föreskriver ytterligare formkrav, ska även dessa krav uppfyllas. Ändring 67 Förslag till förordning Artikel 20a (ny) Artikel 20a Anpassning av sakrätter Om en person åberopar en sakrätt som vederbörande har rätt till enligt den lag som är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden och denna sakrätt är okänd i lagen i den medlemsstat där rätten åberopas, ska denna sakrätt, om det är nödvändigt och i möjligaste mån, anpassas till den närmast likvärdiga sakrätten enligt den statens lagstiftning, med beaktande av de syften och intressen som den specifika sakrätten motiveras av och av den verkan den har. (Motsvarar artikel 31 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 68 Förslag till förordning Artikel 21 Artikel 21 utgår Lagvalsregelns universella karaktär Den lag som anvisas enligt bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas även om det inte är fråga om lagen i en medlemsstat. Ändring 69 Förslag till förordning Artikel 22 Bestämmelserna i denna förordning ska inte påverka tillämpningen av tvingande regler som en medlemsstat anser vara så avgörande för att skydda allmänintressen, t.ex. sin politiska, sociala och ekonomiska struktur, att landet kräver att de tillämpas vid alla situationer inom dess tillämpningsområde, oavsett vilken lag som annars ska tillämpas på makarnas förmögenhetsförhållanden enligt denna förordning. 1.  Internationellt tvingande regler är sådana regler som det vore uppenbart oförenligt med grunderna för den berörda medlemsstatens rättsordning (ordre public) att bortse från. De behöriga myndigheterna bör inte tolka undantaget rörande grunderna för rättsordningen på ett sätt som strider mot Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 21, som förbjuder alla former av diskriminering. 2.  Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om säkerhet vid transaktioner enligt artikel 35 får denna förordning inte begränsa tillämpningen av internationellt tvingande regler i domstolslandets lag. Ändring 70 Förslag till förordning Artikel 23 Tillämpning av bestämmelser i den lag som anvisas i denna förordning får vägras endast om en sådan tillämpning är uppenbart oförenlig med grunderna för domstolslandets rättsordning. Tillämpning av en bestämmelse i lagen i en viss stat som anges i denna förordning får vägras endast om en sådan tillämpning är uppenbart oförenlig med grunderna för domstolslandets rättsordning. (Motsvarar artikel 35 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 71 Förslag till förordning Artikel 24 När denna förordning föreskriver att lagen i en viss stat ska tillämpas avses bestämmelser i gällande materiell rätt i det landet, med undantag för den statens internationella privaträtt. När denna förordning föreskriver att lagen i en viss stat ska tillämpas avses bestämmelser i gällande rätt i det landet, med undantag för den statens internationella privaträtt. Ändring 72 Förslag till förordning Artikel 25 Stater med mer än en rättsordning – lagkonflikter på territoriell nivå Stater med fler än en rättsordning – territoriella lagkonflikter 1.  I de fall den enligt denna förordning fastställda lagen är lagen i en stat som omfattar flera territoriella enheter som var och en har egna rättsregler för makars förmögenhetsförhållanden, är det de interna lagvalsreglerna i den staten som ska avgöra vilken territoriell enhets rättsregler som ska tillämpas. När en stat omfattar flera territoriella enheter som var och en har sitt eget rättssystem eller regelverk för de frågor som omfattas av denna förordning ska 1a.  Om sådana interna lagvalsregler saknas ska a)  varje hänvisning till lagen i den staten, när det gäller att fastställa tillämplig lag i enlighet med denna förordning, förstås som en hänvisning till gällande lag i den berörda territoriella enheten, a)  varje hänvisning till lagen i den stat som avses i punkt 1, när det gäller att fastställa tillämplig lag i enlighet med bestämmelserna om makarnas hemvist, förstås som en hänvisning till lagen i den territoriella enhet där makarna har sin hemvist, b)  varje hänvisning till hemvist i denna stat förstås som en hänvisning till hemvist i en territoriell enhet, b)  varje hänvisning till lagen i den stat som avses i punkt 1, när det gäller att fastställa tillämplig lag i enlighet med bestämmelserna om makarnas nationalitet, förstås som en hänvisning till lagen i den territoriella enhet som makarna har närmast anknytning till, c)  varje hänvisning till medborgarskap förstås som en hänvisning till den territoriella enhet som anvisas enligt lagen i den staten eller, i avsaknad av tillämpliga regler, den territoriella enhet som parterna väljer eller, i avsaknad av val, den territoriella enhet som maken eller makarna har närmast anknytning till. c)  varje hänvisning till lagen i den stat som avses i punkt 1, när det gäller att fastställa tillämplig lag i enlighet med varje annan bestämmelse som anger andra omständigheter som anknytningskriterier, förstås som en hänvisning till lagen i den territoriella enhet där dessa omständigheter föreligger. (Motsvarar artikel 36 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 73 Förslag till förordning Artikel 25a (ny) Artikel 25a Stater med fler än en rättsordning – lagkonflikter avseende olika kategorier av personer Med avseende på en stat som har två eller flera rättsordningar eller regelverk som är tillämpliga på olika kategorier av personer när det gäller makars förmögenhetsförhållanden, ska varje hänvisning till lagen i den staten förstås som en hänvisning till den rättsordning eller det regelverk som är tillämpligt enligt gällande regler i den staten. I avsaknad av sådana regler ska den rättsordning eller det regelverk tillämpas som makarna har den närmaste anknytningen till. Ändring 74 Förslag till förordning Artikel 25b (ny) Artikel 25b Icke-tillämpning av förordningen på interna lagkonflikter En medlemsstat som omfattar flera territoriella enheter som var och en har egna rättsregler för makars förmögenhetsförhållanden behöver inte tillämpa denna förordning vid lagkonflikter enbart mellan lagarna i sådana enheter. (Motsvarar artikel 38 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 75 Förslag till förordning Artikel 26 – punkt 2 2.  Om frågan huruvida en dom ska erkännas eller inte är föremål för tvist, kan en part, som gör gällande att domen ska erkännas, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artiklarna [38–56] i förordning (EG) nr 44/2001, få fastställt att domen ska erkännas. 2.  Varje berörd part som tar upp frågan om huruvida en dom ska erkännas eller inte som huvudfrågan i en tvist, kan i enlighet med förfarandet i artiklarna 31b–31o ansöka om att domen ska erkännas. (Motsvarar artikel 39 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 76 Förslag till förordning Artikel 27 – led a a)  ett erkännande uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den medlemsstat där domen görs gällande, Eftersom den svenska versionen skiljer sig från en majoritet av de övriga språkversionerna, berörs den inte av ändringen. (Motsvarar artikel 40 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 78 Förslag till förordning Artikel 27 – led c c)  den är oförenlig med en dom som har meddelats i en tvist mellan samma parter i den medlemsstat där domen görs gällande, c)  den är oförenlig med en dom som har meddelats i ett mål mellan samma parter i den medlemsstat där domen görs gällande, (Motsvarar artikel 40 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 79 Förslag till förordning Artikel 27 – led d d)  den är oförenlig med en dom som tidigare har meddelats i en annan medlemsstat eller i en tredje stat mellan samma parter och rörande samma sak, såvida den först meddelade domen uppfyller de nödvändiga villkoren för erkännande i den medlemsstat där domen görs gällande. d)  den är oförenlig med en dom som tidigare har meddelats i en annan medlemsstat eller i en tredjestat i ett mål mellan samma parter och rörande samma sak, såvida den först meddelade domen uppfyller de nödvändiga villkoren för erkännande i den medlemsstat där domen görs gällande. (Motsvarar artikel 40 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 80 Förslag till förordning Artikel 29 En utländsk dom får aldrig omprövas i sak. En dom som har meddelats i en medlemsstat får under inga omständigheter omprövas i sak. (Motsvarar artikel 41 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 81 Förslag till förordning Artikel 30 Om det vid en domstol i en medlemsstat görs gällande att en dom som har meddelats i en annan medlemsstat ska erkännas, får domstolen låta handläggningen av målet vila om ändring i domen har sökts genom ordinära rättsmedel. Om det vid en domstol i en medlemsstat görs gällande att en dom som har meddelats i en annan medlemsstat ska erkännas, får domstolen låta handläggningen av målet vila om ändring i domen har sökts genom ordinära rättsmedel i ursprungsmedlemsstaten. (Motsvarar artikel 42 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 82 Förslag till förordning Artikel 31 En dom som har meddelats i en medlemsstat och som är verkställbar i den staten ska kunna verkställas i en annan medlemsstat i enlighet med artiklarna [38–56] och artikel [58] i förordning (EG) nr 44/2001. En dom som har meddelats i en medlemsstat och som är verkställbar i den staten ska kunna verkställas i en annan medlemsstat sedan domen efter ansökan från en berörd part har förklarats vara verkställbar i sistnämnda medlemsstat i enlighet med förfarandet i artiklarna 31b–31o. (Motsvarar artikel 43 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 83 Förslag till förordning Artikel 31a (ny) Artikel 31a Fastställande av domicil För att i samband med förfarandet enligt artiklarna 31b–31o kunna fastställa huruvida en part har domicil i den verkställande medlemsstaten, ska den domstol vid vilken talan väckts tillämpa den medlemsstatens interna lag. (Motsvarar artikel 44 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 84 Förslag till förordning Artikel 31b (ny) Artikel 31b Lokala domstolars behörighet 1.  En ansökan om verkställbarhetsförklaring ska göras vid den domstol eller den behöriga myndighet i den verkställande medlemsstaten som den medlemsstaten har meddelat till kommissionen i enlighet med artikel 37. 2.  Den lokala behörigheten ska bestämmas utifrån domicilet för den part mot vilken verkställighet begärs eller utifrån den plats där verkställighet ska ske. (Motsvarar artikel 45 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 85 Förslag till förordning Artikel 31c (ny) Artikel 31c Förfarande 1.  Ansökningsförfarandet ska regleras av lagen i den verkställande medlemsstaten. 2.  Sökanden ska inte åläggas att ha en postadress eller ett bemyndigat ombud i den verkställande medlemsstaten. 3.  Ansökan ska åtföljas av följande handlingar: a)  En kopia av domen som uppfyller de villkor som är nödvändiga för att dess äkthet ska kunna fastställas. b)  Det intyg som utfärdats av domstol eller behörig myndighet i ursprungsmedlemsstaten med hjälp av det formulär som utarbetats i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 37c.2, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 31d. (Motsvarar artikel 46 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 86 Förslag till förordning Artikel 31d (ny) Artikel 31d Underlåtenhet att inge intyg 1.  Om intyget enligt artikel 31c.3 b inte har ingetts, kan domstolen eller den behöriga myndigheten bestämma en tid inom vilken det ska inges, eller godta en likvärdig handling eller, om tillgängliga uppgifter kan anses tillräckliga, befria sökanden från skyldigheten att ge in det. 2.  Om domstolen eller den behöriga myndigheten begär det, ska en översättning av handlingarna ges in. Översättningen ska göras av en person som är behörig att göra översättningar i någon av medlemsstaterna. (Motsvarar artikel 47 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 87 Förslag till förordning Artikel 31e (ny) Artikel 31e Verkställbarhetsförklaring Domen ska förklaras vara verkställbar omedelbart efter fullgörandet av formaliteterna i artikel 31c utan någon förnyad prövning enligt artikel 27. I detta skede av förfarandet ska den part mot vilken verkställighet begärs inte ges tillfälle att yttra sig över ansökan. (Motsvarar artikel 48 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 88 Förslag till förordning Artikel 31f (ny) Artikel 31f Underrättelse om beslutet med anledning av ansökan om verkställbarhetsförklaring 1.  Sökanden ska snarast och i enlighet med det förfarande som anges i lagen i den verkställande medlemsstaten underrättas om det beslut som har meddelats med anledning av ansökan om verkställbarhetsförklaring. 2.  Den part mot vilken verkställighet begärs ska delges verkställbarhetsförklaringen tillsammans med beslutet, såvida inte detta redan delgivits denna part. (Motsvarar artikel 49 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 89 Förslag till förordning Artikel 31g (ny) Artikel 31g Ansökan om ändring av beslutet med anledning av ansökan om verkställbarhetsförklaring 1.  Var och en av parterna får ansöka om ändring av beslutet med anledning av ansökan om verkställbarhetsförklaring. 2.  Ansökan om ändring ska göras vid den domstol som den berörda medlemsstaten har meddelat till kommissionen enligt artikel 37. 3.  Ansökan om ändring ska handläggas i enlighet med de bestämmelser som gäller för kontradiktoriska förfaranden. 4.  Om den part mot vilken verkställighet begärs underlåter att inställa sig vid den domstol som handlägger ansökan om ändring, ska artikel 11 tillämpas även om denna part inte har domicil i en medlemsstat. 5.  Ansökan om ändring av en verkställbarhetsförklaring ska göras inom 30 dagar efter delgivningen av denna. Om den part mot vilken verkställighet begärs har domicil i en annan medlemsstat än den där verkställighetsförklaringen meddelades, ska fristen för att söka ändring vara 60 dagar och löpa från den dag då beslutet delgavs honom eller henne, antingen personligen eller i hans eller hennes bostad. Fristen får inte förlängas på grund av långt avstånd. (Motsvarar artikel 50 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 90 Förslag till förordning Artikel 31h (ny) Artikel 31h Talan mot avgörandet med anledning av ansökan om ändring Mot det avgörande som meddelas med anledning av att ändringen har sökts får talan föras endast genom det förfarande som den berörda medlemsstaten har meddelat till kommissionen i enlighet med artikel 37. (Motsvarar artikel 51 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 91 Förslag till förordning Artikel 31i (ny) Artikel 31i Avslag på en ansökan om verkställbarhetsförklaring eller upphävande av verkställbarhetsförklaringen Den domstol vid vilken ansökan om ändring görs enligt artikel 31g eller 31h får avslå en ansökan om verkställighetsförklaring eller upphäva verkställighetsförklaringen endast på någon av de grunder som anges i artikel 27. Den ska meddela sitt avgörande utan dröjsmål. (Motsvarar artikel 52 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 92 Förslag till förordning Artikel 31j (ny) Artikel 31j Vilandeförklaring av mål Den domstol som handlägger verkställighetsfrågan efter det att ändring har sökts enligt artikel 31g eller 31h ska efter ansökan från motparten låta handläggningen av målet vila, om verkställigheten av avgörandet i ursprungsmedlemsstaten skjuts upp på grund av att talan mot domen har förts. (Motsvarar artikel 53 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 93 Förslag till förordning Artikel 31k (ny) Artikel 31k Interimistiska åtgärder, inbegripet säkerhetsåtgärder 1.  Om en dom ska erkännas i enlighet med detta avsnitt, ska ingenting hindra sökanden från att begära interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, enligt lagen i den verkställande medlemsstaten, utan att det krävs någon verkställbarhetsförklaring enligt artikel 31e. 2.  En verkställbarhetsförklaring ska automatiskt medföra att säkerhetsåtgärder får vidtas. 3.  Så länge den i artikel 31g.5 angivna fristen för att söka ändring av verkställighetsförklaringen inte har löpt ut och intill dess att beslut har meddelats med anledning av att ändring sökts, får inga andra åtgärder för verkställighet än säkerhetsåtgärder vidtas mot gäldenärens egendom. (Motsvarar artikel 54 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 94 Förslag till förordning Artikel 31l (ny) Artikel 31l Partiell verkställbarhet 1.  Om en dom omfattar flera yrkanden och verkställbarhetsförklaringen inte kan meddelas för domen i dess helhet, ska domstolen eller den behöriga myndigheten meddela den i fråga om ett eller flera av dem. 2.  Sökanden kan begära en verkställbarhetsförklaring som är begränsad till delar av en dom. (Motsvarar artikel 55 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 95 Förslag till förordning Artikel 31m (ny) Artikel 31m Rättshjälp Om sökanden i ursprungsmedlemsstaten helt eller delvis hade rättshjälp eller var befriad från kostnader och avgifter, ska denne vid en eventuell ansökan om verkställbarhetsförklaring vara berättigad till rättshjälp eller kostnads- och avgiftsbefrielse i största möjliga utsträckning enligt lagen i verkställighetsmedlemsstaten. (Motsvarar artikel 56 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 96 Förslag till förordning Artikel 31n (ny) Artikel 31n Ingen säkerhet, borgen eller deposition Ingen säkerhet, borgen eller deposition, oavsett dess benämning, får krävas av den part som i en medlemsstat ger in en ansökan om erkännande, verkställbarhet eller verkställighet av en dom som har meddelats i en annan medlemsstat, på den grunden att denne är utländsk medborgare eller inte har domicil eller hemvist i den verkställande medlemsstaten. (Motsvarar artikel 57 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 97 Förslag till förordning Artikel 31o (ny) Artikel 31o Ingen avgift eller skatt Ingen avgift eller skatt som är beräknad efter tvisteföremålets värde får tas ut i den verkställande medlemsstaten vid ett förfarande som avser en verkställbarhetsförklaring. (Motsvarar artikel 58 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 98 Förslag till förordning Artikel 32 Erkännande av officiella handlingar Godkännande av officiella handlingar 1.  En officiell handling som har erhållits i en medlemsstat ska erkännas i övriga medlemsstater, om inte handlingens giltighet bestrids i enlighet med tillämplig lag och om inte ett sådant erkännande uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den medlemsstat där handlingen görs gällande. 1.   En officiell handling som har fastställts i en medlemsstat ska ha samma bevisvärde i en annan medlemsstat som den har i ursprungsmedlemsstaten eller ett bevisvärde som är så jämförbart som möjligt, under förutsättning att detta inte uppenbarligen strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den berörda medlemsstaten. En person som önskar använda sig av en officiell handling i en annan medlemsstat får begära att den utfärdande myndigheten i ursprungsmedlemsstaten fyller i det formulär som utarbetats i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 37c.2 och anger den officiella handlingens bevisvärde i ursprungsmedlemsstaten. 1a.  En klagan över en officiell handlings äkthet ska göras vid domstol i ursprungsmedlemsstaten och avgöras enlig den statens lagstiftning. En officiell handling som omfattas av klagomålet ska inte ha något bevisvärde i en annan medlemsstat innan bestridandet har avgjorts vid den behöriga domstolen. 1b.  Alla klagomål som gäller rättshandlingar eller rättsliga förhållanden som upptagits i en officiell handling ska göras vid de domstolar som är behöriga enligt denna förordning och ska avgöras i enlighet med tillämplig lag enligt kapitel III eller i enlighet med den lag som anges i artikel 36. Den officiella handling som omfattas av ett klagomål ska inte ha något bevisvärde i en annan medlemsstat än ursprungsmedlemsstaten i den relevanta frågan innan klagomålet har avgjorts vid den behöriga domstolen. 1c.  Om utgången av ett mål som handläggs vid en domstol i en medlemsstat är avhängig av en fråga som är av prejudiciell betydelse och som gäller de rättshandlingar eller rättsliga förhållanden som upptagits i en officiell handling om förmögenhetsförhållanden, ska den domstolen ha behörighet att avgöra frågan. 2.  Erkännandet av en officiell handling innebär att handlingen tillmäts bevisvärde med avseende på sitt innehåll och presumeras vara giltig. (Motsvarar artikel 59 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 99 Förslag till förordning Artikel 33 1.  En handling som har upprättats eller registrerats som en officiell handling och som är verkställbar i en medlemsstat ska på ansökan förklaras vara verkställbar i en annan medlemsstat i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel [38–57] i förordning (EG) nr 44/2001. 1.  En officiell handling som är verkställbar i ursprungsmedlemsstaten ska efter ansökan från en berörd part förklaras vara verkställbar i en annan medlemsstat i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artiklarna 31b–31o. 1a.  Vid tillämpningen av artikel 31c.3 b ska den myndighet som har fastställt den officiella handlingen efter ansökan från en berörd part utfärda ett intyg med hjälp av det formulär som utarbetats i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 37c.2. 2.   Den domstol till vilken ansökan om ändring ges in enligt artikel [43 eller 44] i förordning (EG) nr 44/2001 får avslå en ansökan om verkställighetsförklaring eller upphäva en verkställighetsförklaring endast om verkställighet av den officiella handlingen uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den medlemsstat där verkställighet begärs. 2.   Den domstol vid vilken ansökan om ändring görs i enlighet med artikel 31g eller 31h ska vägra att utfärda eller återkalla en verkställbarhetsförklaring endast om verkställighet av den officiella handlingen uppenbarligen strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den verkställande medlemsstaten. (Motsvarar artikel 60 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 100 Förslag till förordning Artikel 34 Inför domstol ingångna förlikningar – erkännande och verkställbarhet Verkställbarhet av förlikningar inför domstol Inför domstol ingångna förlikningar som är verkställbara i ursprungsmedlemsstaten ska erkännas och förklaras verkställbara i en annan medlemsstat på ansökan från en berörd part, på samma villkor som officiella handlingar. Den domstol till vilken ansökan om ändring ges in enligt artikel [42 eller 44] i förordning (EG) nr 44/2001 får avslå en ansökan om verkställighetsförklaring eller upphäva en verkställighetsförklaring endast om verkställighet av den inför domstol ingångna förlikningen uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den medlemsstat där verkställighet begärs. 1.   En förlikning som ingåtts inför domstol och som är verkställbar i ursprungsmedlemsstaten ska efter ansökan från en berörd part i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artiklarna 31b–31o förklaras vara verkställbar i en annan medlemsstat. 1a.  Vid tillämpning av artikel 31c.3 b ska den domstol som godkände förlikningen eller inför vilken den ingicks efter ansökan från en berörd part utfärda ett intyg med hjälp av det formulär som utarbetats i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 37c.2. 1b.  Den domstol vid vilken ansökan om ändring görs i enlighet med artikel 31g eller 31h får vägra att utfärda eller återkalla en verkställbarhetsförklaring endast om verkställighet av förlikningen inför domstol uppenbarligen strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den verkställande medlemsstaten. (Motsvarar artikel 61 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 101 Förslag till förordning Artikel 35 – rubriken Rättsverkan i förhållande till tredje man Skydd för tredje man Ändring 102 Förslag till förordning Artikel 35 – punkt 2 2.  En medlemsstat får emellertid i sin lagstiftning föreskriva att en make inte har rätt att åberopa den på makarnas förmögenhetsförhållanden tillämpliga lagen gentemot en tredjeman, om maken eller tredjemannen har hemvist på den medlemsstatens territorium och de krav på kungörelse och registrering som föreskrivs i den medlemsstatens lagstiftning inte är uppfyllda, förutsatt att inte tredjemannen kände till eller borde ha känt till vilken lag som var tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden. 2.  I ett rättsförhållande mellan en make och en tredje man får emellertid ingen av makarna åberopa den på makarnas förmögenhetsförhållanden tillämpliga lagen, om den make som står i ett rättsförhållande med tredje man och tredje man har hemvist i samma stat och denna stat är en annan än den vars lag är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden. I sådana fall ska lagen i den medlemsstat där denna make och tredje man har hemvist tillämpas på konsekvenserna för tredje man av makarnas förmögenhetsförhållanden. Ändring 103 Förslag till förordning Artikel 35 – punkt 3 3.  Lagen i en medlemsstat på vars territorium en fastighet befinner sig får, med avseende på rättsförhållanden mellan en make och en tredjeman rörande denna fastighet, föreskriva en bestämmelse motsvarande den i punkt 2. 3.  Punkt 2 ska inte gälla om a)  tredje man kände till eller borde ha känt till vilken lagstiftning som var tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden, eller b)  kraven på registrering och kungörelse av makarnas förmögenhetsförhållanden hade uppfyllts i enlighet med lagstiftningen i den stat där tredje man och den make som har med tredje man att göra har sin hemvist, eller c)  – i ärenden som gäller fast egendom – kraven på registrering och kungörelse av makarnas förmögenhetsförhållanden avseende den fasta egendomen hade uppfyllts i enlighet med lagstiftningen i den stat där den fasta egendomen är belägen. Ändring 104 Förslag till förordning Artikel -36 (ny) Artikel -36 Vanlig vistelseort 1.  Vid tillämpning av denna förordning ska ett bolag, en förening eller en annan juridisk person anses ha sin vanliga vistelseort där dess huvudkontor är beläget. Den vanliga vistelseorten för en fysisk person i samband med dennes näringsverksamhet ska vara dennes huvudsakliga driftställe. 2.  Om rättsförhållandet ingås i samband med verksamheten vid en filial, agentur eller annat verksamhetsställe eller om en sådan filial, agentur eller annat verksamhetsställe enligt avtalet är ansvarigt för prestationen, ska den plats där filialen, agenturen eller annat verksamhetsställe är beläget anses som vanlig vistelseort. 3.  Vid fastställandet av den vanliga vistelseorten ska den avgörande tidpunkten vara den tidpunkt då rättsförhållandet ingicks. Ändring 105 Förslag till förordning Artikel 37 – punkt 1 – led ba (nytt) ba)  namn och kontaktuppgifter för de domstolar och myndigheter som har behörighet att behandla ansökningar om verkställbarhetsförklaring i enlighet med artikel 31b.1 och överklaganden av beslut med anledning av sådana ansökningar i enlighet med artikel 31g.2, (Motsvarar artikel 78.1 a i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 106 Förslag till förordning Artikel 37 – punkt 1 – led bb (nytt) bb)  de förfaranden för överklagande av avgörandet som meddelas med anledning av att ändring har sökts som avses enligt artikel 31h, Ändring 108 Förslag till förordning Artikel 37 – punkt 3 3.  Kommissionen ska på lämpligt sätt ställa de uppgifter som meddelas i enlighet med punkt 1 till allmänhetens förfogande, bland annat på webbplatsen för det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område. 3.  Kommissionen ska på ett enkelt och lämpligt sätt ställa de uppgifter som meddelas i enlighet med punkterna 1 och 2 till allmänhetens förfogande, bland annat på webbplatsen för det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område. Medlemsstaterna ska se till att uppgifterna på denna flerspråkiga webbplats även är tillgängliga via eventuella officiella webbplatser som de inrättar, särskilt genom att tillhandahålla en länk till kommissionens webbplats. (Motsvarar artikel 78.3 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 109 Förslag till förordning Artikel 37 – punkt 3a (ny) 3a.  Kommissionen ska införa ett informations- och utbildningsverktyg för berörda domstolstjänstemän och rättstillämpare genom att skapa en interaktiv webbportal på EU-institutionernas alla officiella språk, inbegripet ett system för utbyte av yrkeskunskaper och praxis. Ändring 110 Förslag till förordning Artikel 37a (ny) Artikel 37a Upprättande och senare ändringar av den förteckning som innehåller den information som avses i artikel 2.1a 1.  Kommissionen ska på grundval av underrättelserna från medlemsstaterna upprätta den förteckning över andra myndigheter och rättstillämpare som avses i artikel 2.1a. 2.  Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla senare ändringar av informationen i denna förteckning. Kommissionen ska ändra förteckningen i enlighet därmed. 3.  Kommissionen ska offentliggöra förteckningen och alla senare ändringar i Europeiska unionens officiella tidning. 4.  Kommissionen ska på varje annat lämpligt sätt offentliggöra alla upplysningar som anmälts i enlighet med punkterna 1 och 2, särskilt genom det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område. (Motsvarar artikel 79 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 111 Förslag till förordning Artikel 37b (ny) Artikel 37b Upprättande och senare ändringar av de intyg och formulär som avses i artiklarna 31c, 32, 33 och 34 Kommissionen ska anta genomförandeakter om upprättande och senare ändringar av de intyg och formulär som avses i artiklarna 31c, 32, 33 och 34. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 37c.2. (Motsvarar artikel 80 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 112 Förslag till förordning Artikel 37c (ny) Artikel 37c Kommittéförfarande 1.  Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011. 2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. (Motsvarar artikel 81 i förordning (EU) nr 650/2012.) Ändring 113 Förslag till förordning Artikel 39 – punkt 3 3.   Bestämmelserna i kapitel III är endast tillämpliga med avseende på makar som ingått äktenskap eller valt tillämplig lag på sina förmögenhetsförhållanden efter tillämpningsdagen för denna förordning. 3.   Bestämmelserna i kapitel III är endast tillämpliga med avseende på makar som, efter tillämpningsdagen för denna förordning, a)   ingått äktenskap eller b)   valt tillämplig lag för sina förmögenhetsförhållanden. Ett avtal om val av tillämplig lag som har ingåtts före [tidpunkten för tillämpning av denna förordning] ska också vara giltigt om det uppfyller förutsättningarna i kapitel III eller om det är giltigt enligt de relevanta bestämmelser i internationell privaträtt som var tillämpliga vid tidpunkten för lagvalsavtalets ingående.