Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2012,

–  med beaktande av artikel 24 tredje stycket och artiklarna 228 och 298 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 41 och 43 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av sin resolution av den 18 juni 2008(1) om antagande av Europaparlamentets beslut om ändring av Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning(2),

–  med beaktande av det ramavtal om samarbete som ingicks av Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen den 15 mars 2006 och som trädde i kraft den 1 april 2006,

–  med beaktande av genomförandebestämmelserna för ombudsmannens stadga av den 1 januari 2009(3),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Europeiska ombudsmannens verksamhet,

–  med beaktande av artikel 205.2 andra och tredje meningen i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A7-0257/2013), och av följande skäl:

A.  Årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2012 överlämnades formellt till Europaparlamentets talman den 21 maj 2013. Ombudsmannen, Nikiforos Diamandouros, lade fram rapporten för utskottet för framställningar den 28 maj 2013 i Bryssel.

B.  2012 års rapport är den sista årsrapport som Diamandouros lägger fram som europeisk ombudsman. Den 14 mars 2013 meddelade han nämligen Europaparlamentets talman att han har för avsikt att avgå den 1 oktober 2013. Diamandouros valdes till europeisk ombudsman för första gången 2003 och omvaldes därefter 2005 och 2010.

C.  Diamandouros har i tio år varit europeisk ombudsman. Hans efterträdare väljs för perioden från den 1 oktober 2013 fram till valet till Europaparlamentet 2014. Därefter måste ett nytt valförfarande inledas av det nya parlamentet.

D.  I artikel 24 i EUF-fördraget anges att ”varje unionsmedborgare kan vända sig till den enligt artikel 228 tillsatta ombudsmannen”.

E.  Artikel 228 i EUF-fördraget ger Europeiska ombudsmannen befogenhet att ta emot klagomål om missförhållanden i unionsinstitutionernas, unionsorganens eller unionsbyråernas verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner.

F.  Enligt artikel 298 i EUF-fördraget ska unionens institutioner, organ och byråer ”stödja sig på en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration”. I samma artikel anges att specifik sekundärlagstiftning ska antas för detta ändamål genom förordningar som är tillämpliga på alla områden inom EU:s förvaltning.

G.  I artikel 41 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna anges att var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner och organ.

H.  EU utsåg 2013 till Europaåret för medborgarna för att fira 20-årsjubileet av unionsmedborgarskapet.

I.  I artikel 43 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna anges att ”varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att vända sig till Europeiska ombudsmannen vid missförhållanden i unionens institutioners, organs eller byråers verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner”.

J.  Europaparlamentet antog genom sin resolution av den 6 september 2001 kodexen för god förvaltningssed, som utarbetats av ombudsmannen.

K.  Ett administrativt missförhållande uppstår när ett offentligt organ inte handlar i enlighet med en bestämmelse eller en princip som är bindande för organet.

L.  Denna definition begränsar inte administrativa missförhållanden till fall där den bestämmelse eller princip som överträds är rättsligt bindande. Principerna för god förvaltning medför strängare förpliktelser än lagen och kräver inte bara att unionens institutioner uppfyller sina rättsliga skyldigheter. De ska även vara serviceinriktade och se till att allmänheten utan undantag behandlas rättvist, opartiskt och med värdighet och kan åtnjuta sina rättigheter fullt ut.

M.  Under 2012 registrerade ombudsmannen 2 442 klagomål (2 510 under 2011) och behandlade 2 460 klagomål (2 544 under 2011). 740 klagomål (30 procent) låg inom hans behörighetsområde.

N.  Det största antalet klagomål (56 procent) tas emot i elektronisk form genom registrering på ombudsmannens webbplats med interaktiv vägledning, som är tillgänglig på samtliga 23 officiella EU-språk.

O.  Ombudsmannen inledde 450 undersökningar (382 under 2011) på grundval av klagomål. Detta innebär en ökning med 18 procent jämfört med 2011. Han inledde 15 undersökningar på eget initiativ (14 under 2011) och lade fram en särskild rapport för parlamentet.

P.  Ombudsmannen avslutade 390 undersökningar (däribland 10 undersökningar på eget initiativ), varav 206 från 2012, 113 från 2011 och 71 från tidigare år. 85,3 procent (324) av de avslutade undersökningarna kom från enskilda personer och 14,7 procent (56) från företag, föreningar eller andra juridiska personer.

Q.  Av de klagomål som togs emot omfattades 1 467 av behörigheten för en medlem i Europeiska ombudsmannanätverket. Nationella och regionala ombudsmän och liknande organ från EU, EES, Schweiz och kandidatländerna utgör tillsammans detta nätverk, som parlamentets utskott för framställningar är en fullvärdig medlem av. Till detta utskott översände ombudsmannen 63 klagomål.

R.  52,7 procent av de undersökningar som inleddes under 2012 rörde Europeiska kommissionen, 5,2 procent Europaparlamentet, 3 procent Europeiska utrikestjänsten, 1,5 procent Europeiska investeringsbanken och 20,9 procent andra av unionens institutioner, organ och byråer.

S.  De viktigaste typerna av de påstådda administrativa missförhållanden som undersöktes under 2012 rörde bristande lagenlighet (27,7 procent), begäran om information (12,5 procent), orättvisa (10,3 procent), tidsfrister för beslut (8 procent) och begäranden om tillgång till handlingar (6,7 procent).

T.  Ombudsmannen fann inga administrativa missförhållanden i 76 av de avslutade undersökningarna (19 procent), medan han i 56 fall (14 procent) fastställde att det rörde sig om administrativa missförhållanden.

U.  Om det visar sig att det inte rör sig om administrativa missförhållanden är detta inte nödvändigtvis negativt för den klagande eftersom han eller hon i stället kan dra nytta av en fullständig förklaring från den berörda institutionen samt ombudsmannens oberoende analys av fallet. Det skulle även innebära att vederbörande kan vara trygg i att den berörda institutionen agerat i enlighet med principerna för god förvaltning.

V.  Under 2012 nåddes i 80 fall antingen en uppgörelse i godo eller en lösning från den berörda institutionens sida. Om ombudsmannen inte finner några administrativa missförhållanden eller om det saknas grunder för att motivera en fortsatt undersökning kan han eller hon göra en ytterligare anmärkning. En sådan ytterligare anmärkning syftar till att ge en institution vägledning om hur den kan förbättra kvaliteten på de tjänster som den erbjuder medborgarna.

W.  Ombudsmannen avslutade 47 fall där han fann administrativa missförhållanden genom att rikta en kritisk anmärkning till institutionen i fråga. I nio fall godkände den berörda institutionen förslag till rekommendationer.

X.  Ombudsmannen utfärdar en kritisk anmärkning i fall där

1.  Europaparlamentet godkänner Europeiska ombudsmannens årsrapport för 2012 och noterar att Diamandouros kommer att avgå den 1 oktober 2013.

2.  Europaparlamentet tackar Diamandouros för hans exemplariska arbete som europeisk ombudsman under de senaste tio åren och för de resultat som han uppnått när det gällt att göra EU till en rättvisare och insynsvänligare union. Parlamentet hoppas att han kommer att kunna njuta av tiden efter sin avgång, i god hälsa, och önskar honom lycka till med allt som han tar sig för framöver.

3.  Europaparlamentet erkänner det utmärkta arbete som ombudsmannen har utfört för att både stärka och fördjupa dialogen med medborgarna, det civila samhället, institutionerna och andra berörda parter på alla nivåer.

4.  Med hänsyn till att hälften av unionsmedborgarna håller med om att den näst viktigaste medborgerliga rättigheten är rätten till god förvaltning anser Europaparlamentet att ombudsmannens fortlöpande ansträngningar att stärka och förbättra öppenheten, insynen och ansvarsskyldigheten i unionens beslutsprocesser och förvaltningar på ett avgörande sätt bidragit till att skapa en union där besluten fattas och genomförs ”så öppet och så nära medborgarna som möjligt”, i enlighet med artikel 1 i fördraget om Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar nästa europeiska ombudsman att fortsätta med sin företrädares goda arbete när det gäller dessa viktiga mål.

5.  Europaparlamentet uttrycker sin erkänsla och respekt för det outtröttliga engagemang som ombudsmannen visat i sina insatser för att göra medborgarna medvetna om sina rättigheter enligt fördragen och uppmuntra förvaltningarna i EU:s institutioner och organ att bli insynsvänligare och mera serviceinriktade.

6.  Europaparlamentet anser att ombudsmannen genomgående har utövat sina befogenheter på ett aktivt och välavvägt sätt, och tackar honom för de förträffliga arbetsförbindelserna och det utmärkta samarbetet med parlamentet, särskilt dess utskott för framställningar.

7.  Europaparlamentet noterar att 52 procent av unionsmedborgarna anser att ombudsmannens viktigaste uppgift är att se till att unionsmedborgarna känner till sina rättigheter och hur de ska användas. Ombudsmannen måste därför förbättra sin kommunikation med medborgarna och fördjupa samarbetet med Europeiska ombudsmannanätverket.

8.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att vidta åtgärder för att handläggning av klagomål, genomförande av kontroller och beslutsfattande ska ske snabbare.

9.  Europaparlamentet upprepar att 42 procent av unionsmedborgarna inte är nöjda med insynsnivån i EU-förvaltningen och betonar att ombudsmannen måste fortsätta sitt arbete för att hjälpa EU:s institutioner att bli mer öppna, effektiva och medborgarvänliga samt för att bygga broar mellan institutionerna och medborgarna.

10.  Europaparlamentet konstaterar att insynsrelaterade klagomål utan undantag prioriterats av ombudsmannen och att andelen sådana klagomål nådde sin kulmen 2008, då 36 procent av klagomålen rörde påstådda insynsrelaterade brister, varefter andelen minskat till 21,5 procent 2012. Detta visar att EU:s institutioner har gjort betydande insatser för att öka insynen. EU:s institutioner, byråer och organ uppmanas att hjälpa till att minska andelen insynsrelaterade klagomål ytterligare genom att samarbeta med och genomföra rekommendationerna från Europeiska ombudsmannen. Parlamentet uttrycker dock fortsatt oro över det stora antalet klagomål som fortfarande förekommer avseende öppenhet, tillgänglighet för allmänheten samt personuppgifter eftersom dessa äventyrar både interinstitutionell dialog, EU:s offentliga image och allmänhetens attityd gentemot EU.

11.  Europaparlamentet upprepar att insyn, öppenhet, tillgång till information, respekt för medborgarnas rättigheter och stränga etiska normer är en förutsättning för att upprätthålla medborgarnas förtroende för institutionerna och att detta förtroende särskilt i det rådande svåra ekonomiska läget är av största betydelse för den europeiska integrationens framtid.

12.  För att tillgodose de speciella behov som kan finnas hos äldre människor, som till stor del inte är förtrogna med den moderna informations- och kommunikationstekniken, uppmanar Europaparlamentet EU:s organ att med hjälp av användarvänliga tillämpningar, användbara hjälpprogram online och lättillgängliga icke-digitala kontaktmöjligheter skapa en motvikt till den ökande digitaliseringen inom offentlig förvaltning.

13.  Europaparlamentet konstaterar att ombudsmannen under 2012 registrerade 2 442 klagomål och att det var ett rekordår i fråga om både inledda undersökningar (465, vilket innebär en ökning med 18 procent jämfört med 2011) och avslutade undersökningar (390, vilket innebär en ökning med 23 procent jämfört med 2011).

14.  Europaparlamentet konstaterar med belåtenhet att de tio ”mönsterexempel” som presenterats av ombudsmannen utgör förebilder i fråga om olika EU-institutioners administrativa praxis inom skilda områden.

15.  Europaparlamentet anser att minskningen av det totala antal klagomål som ingavs till ombudsmannen under 2012 också visar på framgången med den interaktiva guide som finns på ombudsmannens webbplats och som är ett kraftfullt verktyg när det gäller att se till att färre medborgare klagar hos ombudsmannen av fel skäl och att förbättra möjligheterna att hänvisa de klagande till rätt instans. Denna tendens bekräftar att allt fler av de personer som vänder sig till Europeiska ombudsmannen gör det av rätt skäl. Parlamentet anser att parlamentets ledamöter, alla EU:s institutioner, organ och byråer samt medlemmarna i Europeiska ombudsmannanätverket bör installera en direktlänk till den interaktiva guiden på sina webbplatser och sociala medier.

16.  Europaparlamentet framhåller att antalet klagomål utanför ombudsmannens behörighetsområde (1 720) var det minsta på tio år. Ombudsmannen uppmanas att även framöver göra ansträngningar att ytterligare minska antalet sådana fall.

17.  Europaparlamentet erkänner det viktiga bidraget från Europeiska ombudsmannanätverket och betonar vikten av ett effektivt samarbete som gynnar unionsmedborgarna. Parlamentet noterar att 60 procent av de klagomål som ombudsmannen behandlade under 2012 omfattades av behörigheten för en medlem i nätverket. Parlamentet påminner om att utskottet för framställningar är fullvärdig medlem av nätverket, och konstaterar att ombudsmannen under 2012 översände 63 klagomål till detta utskott. Parlamentet gratulerar ombudsmannen till den förtjänstfulla samordningen av nätverket. Detta är en central funktion i ombudsmannens verksamhet. Parlamentet anser att samarbetet inom nätverket bör fördjupas så att den nationella hanteringen av unionslagstiftningen kan förbättras. Nätverket bör utvidgas och omfatta relevanta nationella organ. Ombudsmannens deltagande i europeiska och internationella ombudsmannaorganisationer bör upprätthållas och stärkas.

18.  Europaparlamentet konstaterar att de flesta av de undersökningar som ombudsmannen inledde precis som under tidigare år rörde kommissionen (52,7 procent). Antalet inledda undersökningar under 2012 som rörde parlamentet närapå fördubblades jämfört med 2011. Parlamentet uppmanar sitt sekretariat att fullt ut samarbeta med ombudsmannen för att tillförsäkra överensstämmelse och samstämmighet med dennes rekommendationer och kommentarer med avseende på förvaltningsmetoderna.

19.  Europaparlamentet betonar att varje avslutad undersökning utgör ett steg i rätt riktning och ett bra tillfälle för att införa de förbättringar som allmänheten har identifierat och efterlyst. I begreppet unionsmedborgarskap ingår därmed så mycket medbestämmande som möjligt när det gäller europeiska lagstiftningsförfaranden.

20.  Europaparlamentet lovordar ombudsmannens initiativ att offentliggöra en uppsättning principer för offentlig tjänst vilka bör utgöra vägledning i fråga om EU-tjänstemännens uppförande. De fem principerna för offentlig tjänst är åtaganden gentemot Europeiska unionen och dess medborgare, integritet, objektivitet, respekt för andra och öppenhet. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner, byråer och organ att integrera dessa principer i all sin verksamhet.

21.  Europaparlamentet välkomnar att ombudsmannen under 2013 offentliggjorde en ny utgåva av den europeiska kodexen för god förvaltningssed, med beaktande av de principer i den europeiska förvaltningsrätten som ingår i de europeiska domstolarnas rättspraxis.

22.  Europaparlamentet ser positivt på att ombudsmannen deltog i ett antal olika konferenser om bättre offentlig förvaltning, inklusive en konferens som han anordnade tillsammans med nätverket för forskning om europeisk förvaltningsrätt (Research Network on EU Administrative Law, ReNEUAL).

23.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen från sin resolution av den 15 januari 2013(4) om att anta gemensamma bindande regler och principer för förvaltningsförfaranden inom EU:s administration och att lägga fram ett förslag till förordning för detta ändamål på grundval av artikel 298 i EUF-fördraget. Parlamentet betraktar ombudsmannens hittills gjorda erfarenheter liksom hans till ämnet hörande publikationer som ändamålsenliga för den innehållsliga inriktningen för ett sådant lagförslag. Parlamentet anser att detta skulle vara det bästa sättet att skapa en varaktig förändring i EU-institutionernas administrativa kultur.

24.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att institutionerna gav 98 positiva svar på de 120 anmärkningar och rekommendationer som ombudsmannen utfärdade inom ramen för sina undersökningar under 2012, vilket innebär att EU:s institutioner i 82 procent av fallen agerade i enlighet med ombudsmannens förslag. Parlamentet uppmanar alla EU:s institutioner, byråer och organ att göra sitt yttersta för att garantera att ombudsmannens anmärkningar och rekommendationer följs fullt ut och för att bistå ombudsmannen genom att agera skyndsamt som svar på dennes undersökningar, t.ex. i form av samarbete med ombudsmannen för att påskynda undersökningsförfarandena.

25.  Europaparlamentet påminner om att ombudsmannen 2012 lade fram en särskild rapport för parlamentet, vilken rörde kommissionens bristfälliga hantering av en intressekonflikt i samband med utbyggnaden av Wiens flygplats, avsaknaden av en miljökonsekvensbedömning med avseende på utbyggnaden och bristen på prövningsmöjligheter för dem som framfört klagomål mot byggnadsprojektet eller mot avsaknaden av en miljökonsekvensbedömning. Parlamentet erkänner lämpligheten i en sådan rapport med hänsyn till de frågor som berörs. Parlamentet påminner om att denna särskilda rapport föranledde utskottet för framställningar att lägga fram framtidsorienterade förslag om den aktuella översynen av direktivet om miljökonsekvensbeskrivning samt om unionens förvaltningslagstiftning.

26.  Europaparlamentet anser att vetskapen om att nästa steg skulle kunna bli en särskild rapport till parlamentet ofta bidrar till att övertyga den institution eller det organ som berörs att ändra sin ståndpunkt, särskilt när ett förslag till rekommendationer utarbetas.

27.  Europaparlamentet konstaterar att den föregående och den nuvarande ombudsmannen på 17,5 år bara har lagt fram totalt 18 särskilda rapporter. Detta visar på den samarbetsorienterade strategi som EU-institutionerna tillämpat i flertalet fall. Parlamentet erkänner de särskilda rapporternas betydelse och uppmanar ombudsmannen att fortsätta driva sådana fall som handlar om allvarliga administrativa missförhållanden som rör EU:s institutioner, organ och byråer.

28.  Europaparlamentet understryker att initiativet till den internationella dagen ”Rätten till insyn” den 28 september ökar ombudsmannens synlighet inför unionsmedborgarna och att det utgör ett exempel på god praxis.

29.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens deltagande – tillsammans med parlamentets utskott för framställningar, Europeiska handikappforumet, kommissionen och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter – i det arbete på EU-nivå som avser artikel 33.2 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och som syftar till att skydda, främja och övervaka tillämpningen av ovannämnda konvention. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att lägga särskild tonvikt på sitt arbete för de mest utsatta sociala gruppernas behov, inklusive personer med funktionsnedsättning.

30.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens arbete för att trygga att EU:s institutioner genomför stadgan om de grundläggande rättigheterna, även genom hans undersökningar på eget initiativ. Parlamentet planerar att en annan liknande uppgift åläggs ombudsmannen i samband med unionens anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i enlighet med artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen.

31.  Europaparlamentet betonar vikten av ombudsmannens undersökningar på eget initiativ, som ger honom eller henne möjlighet att behandla frågor som annars inte kommer till hans eller hennes kännedom på grund av medborgarnas brist på information eller resurser för att vända sig till ombudsmannen. Parlamentet anser att det är viktigt att Europeiska ombudsmannens verksamhet blir mera synlig.

32.  Europaparlamentet välkomnar att Turkiet under 2012 antog en lag genom vilken ett ombudsmannaämbete inrättades och erkänner den roll som Europeiska ombudsmannens stöd och råd har spelat i denna utveckling. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att samtliga kandidatländer nu har inrättat ombudsmannaämbeten på nationell nivå. Erfarenheterna visar att ombudsmannen är ett mycket användbart organ när det gäller att åstadkomma förbättringar i fråga om en god förvaltning samt respekten för rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna. De medlemsstater som ännu inte inrättat ett ombudsmannaämbete bör därför aktivt överväga att göra det. Parlamentet uppmanar Europeiska ombudsmannen att fortsätta stödja framtida kandidatländer i denna process.

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och betänkandet från utskottet för framställningar till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till medlemsstaternas ombudsmän eller motsvarande organ.

(1) EUT C 286 E, 27.11.2009, s. 172. (2) EGT L 113, 4.5.1994, s. 15. (3) 3 Antogs den 8 juli 2002 och ändrades genom ombudsmannens beslut av den 5 april 2004 och 3 december 2008. (4) Antagna texter, P7_TA(2013)0004.