Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 13–14 december 2012,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 november 2012 om utveckling av militär kapacitet,

–  med beaktande av kapacitetsmålet för 2010, som godkändes vid Europeiska rådets möte den 17–18 juni 2004,

–   med beaktande av Lissabonfördragets klausuler om ömsesidigt försvar och solidaritet, vilka innebär att medlemsstaterna är skyldiga att ställa upp med resurser och komma till undsättning om en av dem drabbas av en katastrof, en terroristattack eller ett väpnat angrepp,

–  med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003, och av rapporten om dess genomförande, som godkändes vid Europeiska rådets möte den 11–12 december 2008,

–  med beaktande av rådets beslut 2011/871/Gusp av den 19 december 2011 om inrättande av en mekanism för att förvalta finansieringen av de gemensamma kostnaderna för Europeiska unionens operationer med militära eller försvarsmässiga konsekvenser (Athena)(1),

–  med beaktande av rådets beslut 2011/411/Gusp av den 12 juli 2011 om Europeiska försvarsbyråns stadga, säte och verksamhetsregler och om upphävande av gemensam åtgärd 2004/551/Gusp(2),

–   med beaktande av diskussionen vid mötet med försvarsministrarna i rådet (utrikes frågor) den 23 april 2013 om förberedelserna inför Europeiska rådets möte om försvarsfrågor i december 2013,

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(3), av den 22 november 2012 om EU:s klausuler om ömsesidigt försvar och solidaritet: politiska och operativa dimensioner(4), av den 12 september 2012 om årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken(5) samt av den 14 december 2011 om finanskrisens följder för försvarssektorn i EU:s medlemsstater(6),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7‑0205/2013).

Allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet konstaterar med allt större oro att EU inte har tillräcklig kapacitet för att reagera på internationella kriser i tid och på ett effektivt sätt, trots unionens långvariga engagemang för att bevara freden, värna de mänskliga rättigheterna, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten i enlighet med principerna i FN-stadgan. Parlamentet betonar att det ligger i EU:s och medlemsstaternas intresse att agera samstämt som en garant för säkerheten inte bara i Europa, utan också i resten av världen och särskilt i det egna närområdet.

2.  Europaparlamentet påminner om den stora vikt det fäster vid ett helhetsgrepp om krishantering som omfattar ett brett spektrum av diplomatiska, ekonomiska, utvecklingspolitiska och, som en sista utväg, militära medel, såsom parlamentet uttryckt särskilt i sina resolutioner om årsrapporterna om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP). Parlamentet betonar att militära strukturer och resurser ingår som en del av detta helhetsgrepp och ligger till grund för EU:s förmåga att reagera på hot, konflikter och kriser, inklusive humanitära kriser och naturkatastrofer, om inget annat hjälper.

3.  Europaparlamentet beklagar att de militära insatserna nyligen i både Libyen och Mali demonstrerade bristen på framsteg mot en i verklig mening gemensam säkerhets- och försvarspolitik, och betonar att det behövs mer samordning och samarbete på europeisk nivå om EU ska kunna tas på allvar som en slagkraftig och trovärdig aktör i världen.

4.  Europaparlamentet påminner om att EU i fördraget uppmanas att verka för en gradvis utformning av en gemensam försvarspolitik för unionen som kan leda till ett gemensamt försvar. Parlamentet påminner vidare om medlemsstaternas skyldigheter enligt klausulen om ömsesidigt försvar.

5.  Europaparlamentet upprepar sin starka oro över de ständiga och icke samordnade nedskärningarna i de nationella försvarsbudgetarna, något som bromsar arbetet för att täppa till luckor i kapaciteten och undergräver trovärdigheten för GSFP. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna kraftfullt att hejda och vända denna oansvariga utveckling och att intensifiera insatserna på nationell nivå och EU-nivå för att begränsa konsekvenserna genom ökat samarbete samt sammanslagning och gemensamt utnyttjande.

6.  Europaparlamentet påminner om sin resolution om finanskrisens följder för försvarssektorn i EU:s medlemsstater och om sina rekommendationer för att motverka krisens negativa effekter på den militära kapaciteten på EU-nivå genom bättre samordning av försvarsplaneringen, sammanslagning och gemensamt utnyttjande av resurser, stöd till försvarsforskning och teknisk utveckling, en mer integrerad, hållbar, innovativ och konkurrenskraftig industriell och teknologisk bas för det europeiska försvaret, en europeisk försvarsutrustningsmarknad samt nya finansieringsformer på EU-nivå.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att underlätta omstruktureringen och konsolideringen av försvarsindustrins kapacitet i syfte att minska den nuvarande överkapaciteten, som inte är hållbar i längden.

8.  .Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförs av kommissionens arbetsgrupp för försvarsindustrierna och försvarsmarknaderna, liksom kommissionens meddelande av den 24 juli 2013 Mot en mer konkurrenskraftig och effektiv försvars- och säkerhetssektor (COM(2013)0542), och uppmanar kommissionen att ta fram förslag till hur mer övergripande EU-politik och EU-verktyg på ett flexibelt sätt skulle kunna användas till stöd för försvars- och säkerhetsmålsättningar, särskilt på områden av övergripande karaktär såsom teknik med dubbla användningsområden.

9.  Europaparlamentet betonar att befintliga militära strukturer inom EU på unionsnivå, multinationell nivå och nationell nivå måste fortsätta sin omvandlingsprocess för att bygga upp modulära, interoperabla och insatsberedda militära styrkor som anpassas till multinationella insatser.

10.  Europaparlamentet välkomnar den förnyade impulsen från Europeiska rådet i december 2012 till att öka GSFP-insatsernas operativa effektivitet och ändamålsenlighet genom att stärka EU-samordningen i syfte att erbjuda framtidsorienterad kapacitet och åtgärda kritiska brister, liksom att stärka den europeiska försvarsindustrin.

11.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att lägga fram förslag inför Europeiska rådets möte i december 2013 vilka återspeglar rekommendationerna i denna resolution och innehåller alternativ som främjar ett EU-samarbete kring säkerhet och försvar mellan de medlemsstater som så önskar, med utgångspunkt i bestämmelserna i fördraget om ett permanent strukturerat samarbete, för det fall att ingen överenskommelse om en ambitiös agenda kan nås av alla medlemsstater.

12.  Europaparlamentet föresätter sig att som en del av sin egen agenda för nästa konstitutionskonvent utarbeta förslag till hur fördragen kan stärkas med avseende på utvecklandet av GSFP.

Förbättra EU:s kapacitet att planera och genomföra militära insatser

13.  Beklagligt nog saknar EU fortfarande – nu tio år efter den första självständiga EU-ledda militära insatsen – en permanent militär kapacitet för planering och ledning, vilket verkar hämmande på EU:s förmåga att reagera på akuta kriser, något som är djupt beklagligt. Europaparlamentet påminner om att den nuvarande ordningen, med ad hoc-aktivering av ett nationellt högkvarter, innebär en rent reaktiv hållning som inte lösgör resurser för den nödvändiga förhandsplaneringen.

14.  Europaparlamentet anser att det aktiverade operationscentrumet, som visserligen är välkommet med hänsyn till dess roll i samordningen av uppdrag på Afrikas horn, är ett långt ifrån tillräckligt steg mot en sådan permanent kapacitet, med tanke på dess begränsade resurser och strikt stödrelaterade funktioner. Det är djupt beklagligt att initiativet från de fem ”Weimar plus”-länderna inte har lett till mer betydande resultat. Medlemsstaterna uppmanas med kraft att som ett första steg komma överens om att ge operationscentrumet ansvaret för den operativa planeringen av icke-verkställande uppdrag, såsom EU:s utbildningsuppdrag i Mali och Somalia.

15.  Europaparlamentet efterlyser ännu en gång ett fullfjädrat operativt högkvarter för EU inom Europeiska utrikestjänsten, om nödvändigt genom permanent strukturerat samarbete. Parlamentet betonar att högkvarteret bör ha en civil-militär struktur och vara ansvarigt för planering och ledning av EU:s civila uppdrag och militära insatser, med separata civila och militära befälsordningar.

16.  Europaparlamentet påpekar att inrättandet av ett operativt högkvarter för EU i hög grad skulle stärka den institutionella kontinuiteten i krishanteringen, bidra till att det utvecklas en gemensam strategisk kultur genom utlåning av nationell personal, maximera nyttan av den civil-militära samordningen, möjliggöra sammanslagning av vissa funktioner, minska kostnaderna på längre sikt samt underlätta politisk tillsyn från parlamentets och rådets sida.

17.  Europaparlamentet understryker behovet av permanent kapacitet för militär planering och ledning även med hänsyn till skyldigheterna enligt klausulen om ömsesidigt försvar och solidaritetsklausulen, och betonar att det är nödvändigt att säkerställa en adekvat beredskapsnivå och snabb reaktionsförmåga om någon av de båda klausulerna skulle åberopas. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att föreslå praktiska åtgärder för att utforma reaktioner på EU-nivå utifrån klausulen om ömsesidigt försvar.

Stärka EU:s stridsgrupper: unionens verktyg för snabbinsatser och stabilisering

18.  Europaparlamentet framhåller det bidrag som EU:s stridsgrupper har lämnat till omvandlingen av medlemsstaternas väpnade styrkor, genom att de har drivit på för militär interoperabilitet och främjat multinationellt samarbete. Parlamentet beklagar djupt att stridsgrupperna ännu inte har visat sin nytta som ett verktyg för snabbinsatser och att ett avtal om insatsberedskap framstår som osannolikt utan avsevärda förändringar. Parlamentet anser att situationen i Mali utgjorde ett förlorat tillfälle att för första gången använda EU:s stridsgrupper.

19.  För att öka stridsgruppernas slagkraft anser Europaparlamentet att lämplig uppmärksamhet bör ägnas åt deras sammansättning, med tanke på att länder från samma region i allmänhet har en liknande uppfattning om hotbilden, något som underlättar den nödvändiga reaktionen på denna.

20.  Europaparlamentet anser att den reviderade Athena-mekanismen för förvaltning av de gemensamma kostnaderna för militära insatser fortfarande inte tar tillräcklig hänsyn till stridsgruppernas särdrag, och efterlyser en betydande höjning av taket för de gemensamma kostnaderna för snabbinsatser – upp till fullständig kostnadstäckning när stridsgrupperna används. Parlamentet anser att en tillämpning av principen om att var och en ska stå för sina egna kostnader (”costs lie where they fall”) på stridsgrupperna, som ställs i beredskap på frivillig grund och enligt ett roterande system, går emot principen om rättvis fördelning av bördor.

21.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att lägga fram förslag för att anpassa Athena-mekanismen till stridsgruppernas särdrag, om nödvändigt genom permanent strukturerat samarbete jämte ett permanent operativt högkvarter. Samtidigt uppmanas vice ordföranden/den höga representanten med kraft att lägga fram ett förslag om att inrätta och finansiera en startfond för förberedelser av EU:s militära insatser, så som krävs enligt fördraget.

22.  Europaparlamentet noterar de ansträngningar som gjorts inom rådet och Europeiska utrikestjänsten för att öka stridsgruppernas flexibilitet och användbarhet, något som dock har gett föga konkreta resultat hittills. Parlamentet påpekar att det behövs en hög grad av interoperabilitet, inte bara på teknisk nivå utan också i fråga om förfaranden och på det begreppsmässiga planet, i synnerhet för att harmonisera insatsregler och överlämning av befäl och att avlägsna nationella förbehåll.

23.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att undersöka hur den politiska beslutsprocessen på EU-nivå och nationell nivå skulle kunna rationaliseras, så att begreppet snabbinsats gör skäl för sitt namn. Parlamentet insisterar på att det måste till politisk vilja för att utmaningarna ska kunna mötas. Parlamentet uppmuntrar till en reflektion om möjliga förenklade förfaranden för att sätta in stridsgrupper under begränsade tidsperioder, förutsatt att vissa tydligt definierade och överenskomna villkor är uppfyllda, såsom en specifik förfrågan från FN.

24.  Europaparlamentet ser positivt på att medlemsstaterna på nytt har förbundit sig till ambitionsnivån för stridsgrupperna och utfäst sig att planera sina bidrag på grundval av regelbundet återkommande åtaganden, i syfte att undvika luckor i stridsgruppernas tjänstgöringslistor i framtiden. Parlamentet vill att stridsgrupperna utvecklas till mer långsiktiga partnerskap som varar längre än beredskapsperioden, i syfte att dra största möjliga militära och ekonomiska nytta av gemensamma upphandlingar av utrustning och tjänster och av sammanslagning och gemensamt utnyttjande. Parlamentet konstaterar att ramavtalet om grundläggande logistiktjänster för EU:s stridsgrupp i beredskap under andra halvåret 2012, vilket ingicks av Europeiska försvarsbyrån, är ett konkret exempel i denna riktning.

25.  Europaparlamentet påpekar att alla kostnader som inte är kopplade till militära insatser, såsom kostnader för förberedelser av stridsgrupperna och för deras beredskap, får bäras av EU:s budget.

26.  Europaparlamentet betonar att stridsgrupperna utgör ett specifikt verktyg av begränsad storlek och hållbarhet som är anpassat till ett visst antal scenarier, och de kan inte betraktas som ett universalmedel för krishantering. Det ursprungliga kapacitetsmålet från Helsingfors 1999, som bekräftades på nytt av Europeiska rådet 2008, innebar att EU skulle kunna sätta in 60 000 man inom 60 dagar för en större insats. Denna målsättning, som inte har övergetts formellt, har aldrig uppnåtts i verkligheten på grund av bestående kapacitetsbrister. I stället för godtyckliga mål som riskerar att skada EU:s trovärdighet finns det nu ett akut behov att med oförminskade ansträngningar täppa till kapacitetsluckor och förbättra styrkebidrag och styrkeplanläggning med avseende på EU:s militära insatser i allmänhet.

Bygga strukturer och kapacitet för att åtgärda viktiga kapacitetsbrister

27.  Europaparlamentet påminner om Europeiska försvarsbyråns uppdrag och uppgifter enligt artiklarna 42.3 och 45 i EU-fördraget, i synnerhet byråns viktiga roll för att utveckla och genomföra en europeisk kapacitets- och rustningspolitik, harmonisera operativa behov, föreslå multilaterala projekt, samordna medlemsstaternas program, stärka den industriella och teknologiska basen för det europeiska försvaret samt förbättra de militära utgifternas verkan. Mot bakgrund av försvarsbyråns stora fokus på kostnadseffektivitet uppmanas medlemsstaterna kraftfullt att förse den med tillräckliga resurser för att den ska kunna uppnå sin fulla potential. Parlamentet upprepar sin uppmaning till vice ordföranden/den höga representanten att lägga fram förslag om att finansiera byråns personal- och driftskostnader ur EU-budgeten.

28.  Avsaknaden av fasta kapacitetsåtaganden från medlemsstaterna är djupt beklaglig, och Europaparlamentet uppmanar rådet att se till att det relaterade utvärderingskravet i artiklarna 42.3 och 45.1 i EU-fördraget uppfylls. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att lägga fram lämpliga förslag i detta syfte. Parlamentet bör regelbundet informeras om vilka framsteg som görs med att bygga upp militär kapacitet som är relevant för genomförandet av GSFP.

29.  Europaparlamentet vill se ytterligare framsteg i genomförandet av Europeiska försvarsbyråns kapacitetsutvecklingsplan, och begär att den i samband med översynen 2013 integreras bättre i den nationella försvarsplaneringen, som behöver harmoniseras ytterligare. Parlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna om att inleda en institutionaliserad process för ökad samordning av försvarsplaneringen, såväl sinsemellan som inom EU:s militära kommitté, på grundval av i synnerhet försvarsbyråns rådgivning. Parlamentet framhåller det allmänna behovet att utöka samarbetet mellan Europeiska försvarsbyrån och EU:s militära kommitté/EU:s militära stab. Parlamentet förväntar sig att stats- och regeringscheferna kommer att inleda en översyn av det europeiska försvaret under Europeiska rådets möte om försvarsfrågor i december 2013.

30.  Europaparlamentet efterlyser ett mer strukturerat angreppssätt för att åtgärda viktiga kapacitetsbrister på EU-nivå, i synnerhet på områdena styrkegeneratorer och styrkemultiplikatorer – såsom resurser för underrättelseverksamhet, övervakning och spaning, strategiska luftbroar, helikoptrar, sjukvårdsstöd, lufttankning av flygplan samt precisionsstyrd ammunition – i nära samarbete och full komplementaritet med Nato. Parlamentet välkomnar de första resultaten från de initiativ till sammanslagning och gemensamt utnyttjande som sköts av Europeiska försvarsbyrån, men betonar att ytterligare framsteg på dessa och andra områden är nödvändigt. Det är djupt beklagligt att ingen av de identifierade kapacitetsluckorna ännu har åtgärdats tillfredsställande, trots att europeiska väpnade styrkor gång på gång har konfronterats med bristen på sådana styrkegeneratorer och styrkemultiplikatorer inom GSFP-insatser och andra operationer.

31.  Europaparlamentet efterlyser en utvärdering av upprättandet av ett permanent lager för GSFP (med funktioner liknande dem som innehas av Natos stödkontor) som tillhandahåller ett integrerat multinationellt stöd till EU:s militära strukturer och till medlemsstaterna, bland annat nödvändig utrustning för samtliga uppdrag utan omständliga upphandlingsförfaranden.

32.  Europaparlamentet framhåller att EU måste utveckla den effektiva och proportionella kapacitet och de strategier som behövs för att möta de allt större it-hoten mot unionens säkerhet och strategiska intressen. Parlamentet framhåller att man måste samarbeta med privata aktörer för att nå framgång, till fullo respektera de digitala friheterna och internationell rätt samt säkra tillräcklig demokratisk tillsyn.

33.  Europaparlamentet lyfter fram exemplet med Europeiska kommandot för flygtransporter, som har bevisat sin nytta och tillfört ett mervärde under insatser, som en särskilt användbar modell för sammanslagning och gemensamt utnyttjande, som bygger på att vissa befogenheter överförs till en gemensam struktur medan resurserna kvarstår i nationell ägo. Parlamentet vill att denna modell ska efterföljas på andra områden med operativt stöd, och förväntar sig i synnerhet att Europeiska försvarsbyråns arbete med en eventuell multinationell helikopterenhet, i syfte att åtgärda en annan viktig kapacitetsbrist, ska leda till resultat.

34.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att överväga ett gemensamt ägande av vissa dyra kapaciteter, särskilt kapacitet på rymdområdet, obemannade luftfartyg (UAV) eller resurser för strategiska luftbroar. Parlamentet välkomnar kommissionens arbete med att utforska alternativen för att utveckla EU-ägd kapacitet genom att utnyttja potentialen till synergieffekter för försvarsrelaterade och civila säkerhetsbehov, till exempel på områdena civilskydd och gränsövervakning.

35.  Europaparlamentet understryker behovet av en gemensam europeisk strategi för att utveckla system för fjärrstyrda MALE-luftfartyg (Medium Altitude Long Endurance), och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en innovativ strategi för att uppnå denna ambition.

36.  Europaparlamentet betonar den grundläggande betydelsen av satellittillgångar för moderna operationer, i synnerhet när det gäller underrättelseverksamhet, övervakning och spaning, kommunikations- och navigeringskapacitet samt nödvändigheten att få ut mesta möjliga av knappa resurser, på grundval av en gemensam strategi och ett utnyttjande av alla tänkbara civil-militära synergieffekter i syfte att undvika onödigt dubbelarbete. I detta avseende uppmuntrar parlamentet till vidare samarbete mellan Europeiska rymdorganisationen, Europeiska försvarsbyrån och kommissionen, och insisterar på fortsatt EU-finansiering till programmen Copernicus (f.d. GMES) och Galileo.

37.  Europaparlamentet uppmuntrar till vidare framsteg inom Musis-programmet i syfte att underlätta utbyte av satellitbilder från nästa generations jordobservationssatelliter, och begär att EU direkt ska medverka ekonomiskt till programmet och att EU:s satellitcentrum ska knytas till det, så att man säkrar tillgång till bildmaterial som är skräddarsytt efter EU:s behov, i synnerhet behoven från GSFP.

38.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av uppförandekoden för sammanslagning och gemensamt utnyttjande som ett viktigt steg på vägen mot mer samordning inom EU, och betonar att det behövs en första strategisk bedömning av genomförandet av den till slutet av året. Parlamentet förväntar sig att Europeiska rådets möte i december 2013 kommer att bli en viktig milstolpe som medför en politisk drivkraft för sammanslagning och gemensamt utnyttjande och som ger tydlig vägledning om genomförandet. Parlamentet uppmärksammar behovet att utöka informationsverksamheten från EU:s sida i syfte att ytterligare stärka rollen för sammanslagning och gemensamt utnyttjande.

39.  Europaparlamentet betonar vikten av en tryggad försörjning av den utrustning som medlemsstaternas väpnade styrkor behöver för att uppfylla sina åtaganden i internationella kriser. Parlamentet är starkt oroat över det ökande beroendet av utomeuropeisk teknik och försörjningskällor utanför Europa, och de konsekvenser detta får för Europas självständighet. Parlamentet understryker försvarsindustrins strategiska betydelse, och uppmanar Europeiska försvarsbyrån och kommissionen att göra framsteg i sitt arbete med att kartlägga industriell nyckelkapacitet som bör bevaras eller utvecklas i EU och att minska EU:s importberoende.

40.  Europaparlamentet finner det djupt beklagligt att de nationella budgetarna för försvarsforskning minskar och att denna forskning för det mesta är uppsplittrad efter nationella skiljelinjer. Parlamentet påpekar vilken potential EU har att tillföra ett väsentligt mervärde genom den europeiska samarbetsramen och att skapa större synergieffekter mellan försvarsrelaterad och civil säkerhetsforskning. Parlamentet lyfter i synnerhet fram behovet att fokusera på investeringar i nyckeltekniker såsom robotteknik och nano- och mikroelektronik, och att se till att de medel som EU satsar på dessa områden kommer till nytta även för försvarets behov.

Öka konsekvensen i medlemsstaternas permanenta multinationella strukturer

41.  Europaparlamentet noterar att det finns ett antal bilaterala/regionala/multilaterala partnerskapsinitiativ i Europa som syftar till att slå ihop resurser och främja interoperabilitet och som är kapabla att bidra till insatser från EU, FN, Nato eller tillfälliga koalitioner. Parlamentet välkomnar vinsterna av samarbetet och stöder till fullo tanken bakom sammanslagningen, men vill också se någon form av rationalisering av och en bättre samordning mellan de många strukturerna med en multinationell dimension, som har vuxit fram utan någon övergripande och sammanhållen plan.

42.  Europaparlamentet efterlyser starkare kopplingar mellan Europakåren och EU:s militära stab och uppmanar fler medlemsstater att ansluta sig till Europakårens multinationella struktur, som skulle kunna bli kärnan för ett fullständigt integrerat inslag i de europeiska väpnade styrkorna.

43.  Europaparlamentet noterar stängningen av Eurofor, som har bidragit till EU:s insatser och stridsgruppernas tjänstgöringslistor. Parlamentet uppmärksammar även de specifika bidrag som lämnas av Euromarfor, Eurogendfor, det baltiska försvarssamarbetet, det nordiska försvarssamarbetet, den brittisk‑nederländska amfibiestyrkan, den spansk‑italienska amfibiestyrkan, den tysk‑nederländska kåren, det belgisk‑nederländska marina samarbetet samt de brittisk‑franska initiativen för att bygga upp en kombinerad gemensam expeditionsstyrka, en integrerad luftstridsstyrka och ett kombinerat högkvarter för de gemensamma styrkorna, liksom andra regionala och bilaterala permanenta strukturer som redan finns eller håller på att växa fram.

44.  Europaparlamentet upprepar att det behövs en allmän sammanhållning på EU-nivå, och uppmanar medlemsstaterna att samordna sina initiativ närmare inom EU:s militära kommitté, på grundval av synpunkter från Europeiska försvarsbyrån.

Stärka den europeiska dimensionen i utbildning och övningar

45.  Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd till europeiska strukturer och projekt på utbildningsområdet och lyfter i synnerhet fram Europeiska säkerhets- och försvarsakademins (Esfa) bidrag till en gemensam säkerhetskultur, liksom dess potential att identifiera och utveckla kostnadsbesparande samarbetsprojekt mellan nationella institutioner. Parlamentet välkomnar rådets beslut av den 12 april 2013 att stärka Esfa genom att förse akademin med rättskapacitet och tillhandahålla finansiering ur EU:s budget. Detta skulle kunna bli en modell för EU:s budgetstöd till andra GSFP‑strukturer, såsom Europeiska försvarsbyrån och EU:s satellitcentrum. Parlamentet vill se en vidareutveckling av det europeiska initiativet för utbyte av unga officerare, inspirerat av Erasmus, liksom ett deltagande i Erasmusprogrammet av utbildningsinstitutioner för europeiska militära befälhavare.

46.  Europaparlamentet ger sitt starka stöd till initiativ för sammanslagning och gemensamt utnyttjande inom utbildning där betydande besparingar kan göras utan att den nationella suveräniteten påverkas i fråga om operativa insatser. Parlamentet lyfter fram framgången för Europeiska försvarsbyråns program för helikopterutbildning, och ser positivt på att försvarsbyrån har börjat med övningar för taktisk lufttransport, något som bör leda till inrättandet av en permanent europeisk utbildning för lufttransporttaktik. Parlamentet ser fram emot mer framsteg i utvecklandet av ett gemensamt integrerat utbildningssystem för utbildning av framtida stridspiloter. Parlamentet välkomnar försvarsbyråns arbete för ytterligare sammanslagning och gemensamt utnyttjande av utbildningar på områdena it‑försvar, bekämpning av improviserade sprängladdningar och insatser till havs. Parlamentet framhåller att försvarsbyrån måste ta hänsyn till utbildningsbehoven för de medlemsstater som innehar luftfartyg som tillverkats av företag utanför EU.

47.  Europaparlamentet betonar de möjligheter till gemensamma övningar som EU:s stridsgrupper ger. Parlamentet uppmanar ramnationerna i stridsgrupperna att öppna övningarna för ytterligare deltagare, såsom potentiella strategiska/operativa understödjare, samt för partnerorganisationer såsom FN.

48.  Europaparlamentet framhåller att eventuella överlappningar med Nato måste undvikas, till exempel på området för utbildning i it-säkerhet.

Öka vinsterna av samarbetet mellan EU och Nato

49.  Europaparlamentet betonar att en stärkt europeisk militär kapacitet genom förbättrade EU‑strukturer också gynnar Nato och bidrar till en rättvisare bördefördelning inom denna allians. Parlamentet berömmer det pragmatiska samarbete som syftar till att undvika dubbelarbete mellan initiativet för sammanslagning och gemensamt utnyttjande och Natos smarta försvar, särskilt genom samverkan mellan Europeiska försvarsbyrån och Natos Allied Command Transformation (ACT).

50.  Europaparlamentet yrkar på ett mycket närmare och mer regelbundet politiskt samarbete mellan vice ordföranden/den höga representanten och Natos generalsekreterare omkring riskbedömning, resursförvaltning, strategisk planering och genomförande av såväl civila som militära insatser. Parlamentet understryker behovet att utvecklade befintliga ramarna för det operativa samarbetet mellan EU och Nato, till att börja med Berlin plus‑arrangemangen, vars genomförande fortfarande blockeras av Turkiet.

51.  Europaparlamentet påpekar att nationell kapacitet, oavsett om den utvecklas inom EU:s eller Natos ramar, kvarstår under nationell överhöghet och därför kan användas för alla insatser som beslutas på nationell nivå.

52.  Europaparlamentet understryker vikten av Nato-standarder för det europeiska försvarssamarbetet, och betonar att det behöver utvecklas kapacitet inom EU för att säkerställa full interoperabilitet med Nato.

53.  Europaparlamentet konstaterar att Natos snabbinsatsstyrka och EU:s stridsgrupper kompletterar och stärker varandra ömsesidigt, men också att de kräver liknande ansträngningar från medlemsstaterna. Parlamentet efterlyser insatser för att uppnå största möjliga synergieffekter dem emellan.

Ta GSFP till en ny nivå

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta ett kvalitativt steg i riktning mot ett europeiskt försvar genom att stärka EU:s militära strukturer i enlighet med denna resolution. Parlamentet uppmuntrar de medlemsstater som så önskar att vid behov gå vidare, i överensstämmelse med artiklarna 42.6 och 46 i EU-fördraget om permanent strukturerat samarbete, liksom artikel 44. Om sådana samarbetsformer inleds anser parlamentet att de först och främst bör bygga på de deltagande medlemsstaternas vilja att ta sitt ansvar inom världssamfundet och göra EU bättre rustat för krishanteringsinsatser.

55.  Europaparlamentet anser därför att ett permanent strukturerat samarbete bör omfatta i synnerhet följande punkter, som syftar till att öka den operativa effektiviteten:

56.  Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna också behöver stärka sina åtaganden med avseende på kapacitetsuppbyggnad, särskilt genom sammanslagning och gemensamt utnyttjande, men att maximal flexibilitet och öppenhet för deltagande behöver bevaras, i syfte att få ut så mycket som möjligt av olika bilaterala, regionala eller multilaterala synergier. Parlamentet anser dock att ett avtal om permanent strukturerat samarbete bör omfatta åtminstone åtaganden om

57.  Europaparlamentet konstaterar att fördraget tydligt anger att permanent strukturerat samarbete ska inrättas inom unionens ramar, och att den allra största delen av den verksamhet som utvecklas inom detta samarbete därför kan få tillgång till finansiering ur EU:s budget på samma villkor som annan EU-verksamhet, i enlighet med artikel 41 i EU‑fördraget.

58.  Europaparlamentet anser att permanent strukturerat samarbete också bör understödja en större sammanhållning mellan europeiska samarbetsinitiativ, i en anda av flexibilitet och öppenhet för deltagande, genom att det stärker banden mellan de olika öar av samarbete som uppstår inom en fördjupad GSFP.

o
o   o

59.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, rådet, kommissionen, vice ordföranden/den höga representanten, medlemsstaternas regeringar och parlament, Natos parlamentariska församling samt Natos generalsekreterare.

(1) EUT L 343, 23.12.2011, s. 35. (2) EUT L 183,13.7.2011, s. 16. (3) Antagna texter, P7_TA(2012)0455. (4) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 9 (5) Antagna texter, P7_TA(2012)0334. (6) Antagna texter, P7_TA(2011)0574.