Europaparlamentets resolution av den 8 oktober 2013 om bättre internationell privaträtt: behörighetsbestämmelser tillämpliga på anställningsområdet (2013/2023(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artiklarna 12, 15, 16, 27, 28, 30, 31 och 33 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen,
– med beaktande av artiklarna 45, 81 och 146 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av EU-domstolens domar i målen C-18/02(1), C-341/05(2) och C-438/05(3),
– med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0291/2013), och av följande skäl:
A. Översynen av Bryssel I-förordningen(4) blev en stor framgång, eftersom den medförde avsevärda förbättringar av bestämmelserna om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område inom Europeiska unionen.
B. Omarbetningsförfarandet omfattade inte vissa arbetsrättsliga frågor.
C. Enligt det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001(5) ska omarbetningstekniken användas för rättsakter som ofta ändras.
D. Det är viktigt att säkerställa konsekvens mellan bestämmelserna om domstols behörighet i en tvist och bestämmelserna om vilken lagstiftning som ska tillämpas på en tvist.
E. Det är också en viktig fråga i internationell privaträtt på europeisk nivå att förebygga så kallad forum shopping – särskilt när sådan riskerar att vara till nackdel för den svagare parten, inte minst arbetstagare – och att säkerställa största möjliga förutsebarhet i fråga om domstols behörighet.
F. Som allmän princip bör behörig domstol vara den som har närmast anknytning till ett mål.
G. Ett antal uppmärksammade europeiska rättsfall om domstols behörighet och tillämplig lagstiftning i samband med individuella anställningsavtal och stridsåtgärder har skapat farhågor om att nationella arbetsrättsliga bestämmelser kan komma att urholkas av EU‑bestämmelser, vilket i vissa fall kan leda till att lagstiftningen i en medlemsstat tillämpas av en domstol i en annan medlemsstat(6).
H. Med tanke på arbetsrättens stora betydelse för medlemsstaternas konstitutionella och politiska identitet är det viktigt att EU-rätten respekterar nationella traditioner på detta område.
I. Det är även av vikt för en korrekt rättskipning att bestämmelserna om domstols behörighet och bestämmelserna om tillämplig lagstiftning anpassas till varandra så långt det är möjligt.
J. Det förefaller på sin plats att utvärdera huruvida bestämmelserna om domstols behörighet på arbetsrättens område behöver ändras.
K. I samband med stridsåtgärder bör behörig domstol vara domstolen i den medlemsstat där stridsåtgärden ska vidtas eller har vidtagits.
L. När det gäller individuella anställningsavtal bör det i önskvärd utsträckning säkerställas att behörig domstol är domstolen i den medlemsstat som har närmast anknytning till anställningsförhållandet.
1. Europaparlamentet gratulerar institutionerna till den lyckade översynen av Bryssel I-förordningen.
2. Europaparlamentet anser att arbetsrättsliga frågor bör tas upp ytterligare av kommissionen med tanke på en eventuell framtida översyn.
3. Europaparlamentet noterar att en av huvudprinciperna i internationell privaträtt om domstols behörighet är skyddet av den svagare parten och att målet om arbetstagarskydd är uttalat i de gällande behörighetsbestämmelserna.
4. Europaparlamentet noterar att behörighetsbestämmelserna på det arbetsrättsliga området generellt sett ger arbetstagarna ett gott skydd när de är svarande i mål som inletts av deras arbetsgivare, genom de exklusiva behörighetsgrunder som fastställs i Bryssel I-förordningen.
5. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att bedöma huruvida det gällande regelverket inom ramen för Bryssel I-förordningen tillräckligt beaktar särdragen hos åtgärder på det arbetsrättsliga området.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta särskild hänsyn till följande frågor:
a)
I frågan om ansvar för en arbetstagare eller en arbetsgivare eller en organisation som företräder arbetstagares eller arbetsgivares yrkesmässiga intressen vid skador som vållats av stridsåtgärder: huruvida det behövs åtgärder för att klargöra att artikel 7.2 i den omarbetade Bryssel I-förordningen hänvisar till den ort där stridsåtgärderna ska vidtas eller har vidtagits och huruvida det behövs en anpassning till artikel 9 i Rom II‑förordningen.
b)
I fall där en arbetstagare väcker talan mot en arbetsgivare: huruvida den reservklausul som tillämpas när det inte finns någon ort där arbetet vanligtvis utförs bör omformuleras så att den hänvisar till det affärsställe från vilket arbetstagaren mottar eller mottog dagliga anvisningar snarare än till det affärsställe vid vilket arbetstagaren anställts.
7. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.
Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 5 februari 2004 i mål C-18/02, Danmarks Rederiforening, som för talan för DFDS Torline A/S mot LO Landsorganisationen i Sverige, som för talan för SEKO Sjöfolk Facket för Service och Kommunikation, REG 2004, s. I-01417.
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 18 december 2007 i mål C-341/05, Laval un Partneri Ltd mot Svenska Byggnadsarbetareförbundet, Svenska Byggnadsarbetareförbundets avdelning 1, Byggettan och Svenska Elektrikerförbundet, REG 2007, s. I-11767.
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 11 december 2007 i mål C-438/05, International Transport Workers’ Federation och Finnish Seamen’s Union mot Viking Line ABP och OÜ Viking Line Eesti, REG 2007, s. I-10779.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 20.12.2012, s. 1).
Interinstitutionellt avtal av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter (EGT C 77, 28.3.2002, s. 1).
Se särskilt omständigheterna kring mål C-438/05, International Transport Workers’ Federation och Finnish Seamen’s Union mot Viking Line ABP och OÜ Viking Line Eesti, REG 2007, s. I-10779.