Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av centrala FN-konventioner och FN-fördrag samt afrikanska konventioner och fördrag om mänskliga rättigheter, inbegripet Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter,

–  med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, och dess fakultativa protokoll,

–  med beaktande av protokollet om afrikanska kvinnors rättigheter, som fogats till Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, som antogs den 17 juli 1998 och trädde i kraft den 1 juli 2002,

–  med beaktande av Cotonouavtalet, som undertecknades den 23 juni 2000 och ändrades den 22 juni 2010,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 25 juni 2012 om EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati samt rådets beslut av den 25 juli 2012 om utnämning av Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter(1) och av den 18 mars 2013 om utnämning av Europeiska unionens särskilda representant för Sahel(2), särskilt människorättsartiklarna i detta mandat,

–  med beaktande av rådets slutsatser om Sahel, i synnerhet Mali, bland annat slutsatserna av den 21 mars 2011 om EU-strategin för säkerhet och utveckling i Sahel, och de nyligen antagna slutsatserna, bland annat de av den 17 och 31 januari, 18 februari, 22 april, 27 maj och 24 juni 2013,

–  med beaktande av FN:s deklaration om skydd av kvinnor och barn i krissituationer och vid väpnade konflikter samt säkerhetsrådets resolutioner 1325(2000) och 1820(2008), om kvinnor, fred och säkerhet,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 14 juni 2011 om EU-indikatorer för den övergripande strategin för EU:s genomförande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325(2000) och 1820(2008) om kvinnor, fred och säkerhet,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor och kampen mot alla former av diskriminering av dem,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner och rapporterna från FN:s generalsekreterare och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om Sahel, i synnerhet om Mali,

–   med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport av den 14 juni 2013 till FN:s säkerhetsråd om läget i Sahelregionen och den bifogade integrerade FN-strategin för Sahel,

–  med beaktande av FN:s rapport om mänsklig utveckling 2013,

–  med beaktande av Europeiska kommissionens humanitära genomförandeplaner för Sahel,

–  med beaktande av ordförandenas slutsatser från den internationella givarkonferensen Together for a New Mali som ägde rum i Bryssel den 15 maj 2013,

–  med beaktande av konferensen på hög nivå om kvinnors ledarskap i Sahel som ägde rum i Bryssel den 9 april 2013 på initiativ av Europeiska unionen, FN:s generalsekreterares särskilda representant för Sahel och UN Women,

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet (2010–2015),

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport till FN:s säkerhetsråd om Västsahara av den 8 april 2013, särskilt hänvisningen till att det finns ett samband mellan Västsahara och situationen i Sahel, med beaktande av EU:s strategi för säkerhet och utveckling i Sahel som utarbetats av Europeiska utrikestjänsten, särskilt bekräftandet av att problemen i Sahel är gränsöverskridande och nära kopplade till varandra och att endast en regional inriktning och en helhetsstrategi som även inkluderar grannländerna i Maghreb kan möjliggöra utveckling i regionen,

–  med beaktande av rapporten av den 28 februari 2013 från den särskilda föredraganden om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning som avsåg hans besök i Marocko, inklusive Västsahara,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om situationen i Västsahara(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2012 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2011 och Europeiska unionens politik på området(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2013 om det tjugoandra mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2012 om parlamentets ståndpunkt om det nittonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter(6),

–  med beaktande av årsrapporten om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken från EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet som godkändes av rådet den 4 oktober 2012,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0325/2013), och av följande skäl:

A.  Sahel är en av de fattigaste regionerna i världen. Regionen har allvarliga problem när det gäller mänskliga rättigheter, upprätthållande av rättsstaten, säkerhet och väpnade konflikter samt ekonomisk och social utveckling. Den extrema fattigdomen i regionen återspeglas i FN:s index för mänsklig utveckling för 2012, där Niger (186:e plats), Tchad (184:e plats), Burkina Faso (183:e plats) och Mali (182:e plats) återfinns bland de sex minst utvecklade länderna i världen.

B.  Spridningseffekten orsakas i första hand av politisk instabilitet, fattigdom och dåligt bevakade gränser och är ett av regionens utmärkande drag. Den skapar gemensamma utmaningar på människorättsområdet i hela Sahel och visar att det krävs en väl samordnad helhetsstrategi för hela den ekogeografiska regionen Sahel.

C.  Införandet av demokrati, fred och goda styrelseformer är en avgörande utmaning för Sahelländerna, som måste börja arbeta för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, undanröja diskriminering av kvinnor och minoriteter samt främja utbildning och etnisk försoning.

D.  Denna resolution behandlar de länder som omfattas av EU:s Sahelstrategi, särskilt Mauretanien, Mali, Niger och berörda delar av Burkina Faso och Tchad. En bredare geografisk och ekologisk definition av Sahel är också viktig med tanke på de utmaningar på människorättsområdet som är gemensamma för regionen och som uppkommer genom konflikter och bristande skydd av människors säkerhet, inklusive bräckliga stater. Detta betänkande tar även upp människorättssituationen i det icke självstyrande territoriet Västsahara och i flyktinglägren i Tindouf.

E.  Mödradödligheten i Mali, som uppskattas till 1 100 dödsfall per 100 000 levande födda barn, är den högsta i världen enligt uppgifter från FN. Enligt FN:s rapport om mänsklig utveckling 2013 är dödligheten för barn under fem år särskilt hög i Niger och Mali och dödligheten uppgår till mer än 200 dödsfall per 1 000 levande födda barn i de fall då mödrarna saknar utbildning. Enligt Världsbanken är antalet elever inskrivna i grundskolan i Niger och i Mali bland det lägsta i världen; 62 respektive 63 procent. FN:s uppskattningar visar att den allvarliga livsmedels- och näringskrisen i Sahel och i Västafrika 2012 drabbade cirka 18 miljoner människor. Enligt kommissionens uppskattningar är totalt 10,3 miljoner människor, bland dem 4,2 miljoner malier, drabbade av osäker livsmedelsförsörjning 2013. 1,4 miljoner barn under fem år löper en omedelbar risk att drabbas av allvarlig undernäring och ytterligare 3,1 miljoner löper omedelbar risk att drabbas av moderat undernäring. Kommissionen har bidragit till upprättandet av den globala alliansen för motståndskraftsinitiativet i Sahel (Agir-Sahel) och har utlovat 517 miljoner euro i humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd för 2012–2013.

F.  En del av befolkningen i dessa länder har inte tillgång till hälso- och sjukvård och lider av flera endemiska sjukdomar som kolera, hjärnhinneinflammation, mässling och hiv/aids. Många avlider i hiv/aids, och i Tchad avlider varje år 11 000 personer i sjukdomen, i Burkina Faso 7 100, i Mali 4 400 och i Niger 4 300.

G.  Sahelländerna har omfattande naturtillgångar, särskilt olja, guld och uran, men intäkterna från dessa resurser går inte i tillräcklig utsträckning tillbaka till den lokala ekonomin så att den kan komma ländernas utveckling till godo.

H.  Inbördeskrig och etniska konflikter leder till befolkningsrörelser och till inrättande av flyktingläger, t.ex. flyktinglägret i Mentao i Burkina Faso, Mangaize i Niger, M’Bera i Mauretanien och Breijing i Tchad. Levnadsvillkoren och de sanitära förhållandena i dessa läger är bedrövliga.

I.  Under de senaste 20 åren har regelbundna val genomförts i Mali. Före statskuppen betraktades detta land som relativt framgångsrikt i fråga om demokratin i Afrika.

J.  Krisen i Mali är mångfacetterad och kan inte enbart betraktas som en etnisk konflikt. Det missnöje och den strävan efter oberoende eller ökad självständighet som tuaregerna i norra Mali visade utnyttjades emellertid av beväpnade jihadister som i början av 2012 allierade sig med den sekulära nationella rörelsen för Azawads befrielse (MNLA) i deras uppror för att därefter driva rörelsen på flykten. Dessa grupper, särskilt Ansar Dine, al-Qaida i islamiska Maghreb (Aqim) och Rörelsen för enhet och jihad i västra Afrika (Mujao), drog ytterligare nytta av den instabila situation som följde på kuppen i Bamako samt av den bredare regionala instabiliteten med stöd från de okontrollerade vapenarsenalerna i Libyen. Hotet mot den maliska statens själva existens i kombination med systematiska människorättskränkningar i norr påskyndade de franska och afrikanska styrkornas samt FN-styrkornas väpnade interventioner för att få ett slut på extremistgruppernas övergrepp och människorättskränkningar, återupprätta demokratin, rättsstaten och den maliska statens auktoritet samt återskapa respekten för de mänskliga rättigheterna. Den 18 juni 2013 undertecknades ett preliminärt fredsavtal av Malis regering och rebellstyrkorna. Situationen i Mali kräver inte bara att man tar itu med säkerhetsfrågorna, utan det internationella samfundet måste även engagera sig långsiktigt och vidta kraftfulla åtgärder för att hantera de stora politiska, utvecklingsmässiga och humanitära utmaningarna.

K.  Terroristgruppernas närvaro i Sahel orsakar omfattande instabilitet och osäkerhet i regionen, på grund av gisslantaganden och våldsamma attentat. Sahel är en transitzon för olaglig handel med narkotika från kriminella grupper i Latinamerika, och narkotikahandlarna samarbetar ofta med terroristgrupper som garanterar säkerheten vid transiteringen. Narkotikahandlarnas närvaro orsakar instabilitet i Sahel, men även i EU som ofta är slutdestinationen för denna handel.

L.  Regeringarna i Sahelregionen måste engagera de berörda befolkningarna för att kunna nå en hållbar lösning på krisen. Framför allt är kvinnornas deltagande en nödvändig förutsättning för att lösa krisen i Sahel och uppnå långsiktig stabilitet. Kampen mot straffrihet, bland annat straffrihet för könsrelaterat våld i samband med konflikter, är grundläggande för stabiliteten i regionen och för att kunna bygga upp en varaktig fred.

M.  EU har ägnat Sahel allt större uppmärksamhet, vilket har tagit sig uttryck i antagandet av en EU-strategi för säkerhet och utveckling i Sahel 2011, sjösättandet av uppdraget för kapacitetsuppbyggnad (Eucap Sahel Niger) inom ramen för EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik (GSFP) i juli 2012 liksom EU:s GSFP-uppdrag för utbildning (EUTM) i Mali i februari 2013 samt utnämnandet av EU:s särskilda representant för Sahel. I den nya särskilda EU-representantens mandat, som antogs den 18 mars 2013, är människorättsinslaget mycket starkt.

N.  Komplexa problem som är sammanlänkade med varandra kräver en uttömmande och samordnad strategi där man utnyttjar samtliga instrument och politiska områden inom EU, där EU-mål för krishantering, säkerhet, utvecklingssamarbete och ekologisk hållbarhet kopplas samman med EU-insatser på områdena mänskliga rättigheter, demokratistöd och rättsstatsprincipen. En uttömmande strategi för regionen bör omfatta en effektiv samordning av relevanta kommissionsledamöter under ledning av vice ordföranden/den höga representanten, till exempel kommissionsledamoten med ansvar för utveckling och humanitärt bistånd, Europeiska utrikestjänsten, EU:s särskilda representanter för bland annat mänskliga rättigheter och Sahel, EU:s samordnare för terroristbekämpning samt medlemsstaterna. En effektiv lösning på den nuvarande krisen måste omfatta en ekonomisk och social politik som syftar till att förbättra befolkningens levnadsstandard.

O.  EU:s politik bör vara särskilt inriktad på landsbygdsutveckling och jordbruk för att garantera livsmedelstrygghet som bidrar till en hållbar socioekonomisk utveckling i Afrika söder om Sahara. Kommissionen lanserade Agir-Sahel-initiativet i partnerskap med bland andra FN:s kontor för samordning av humanitärt bistånd (Unocha), FN:s barnfond (Unicef), FN, FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och Världslivsmedelsprogrammet (WFP), i avsikt att utöka det interorganisatoriska samarbetet som en del av EU:s heltäckande strategi för att möta livsmedelskrisen i Sahel. Enligt de deltagande organen krävs det en investering på minst 750 miljoner euro för att skapa ett socialt skyddsnät för de mest utsatta om och när torkan slår till igen i framtiden.

P.  Brotten mot mänskliga rättigheter och den politiska, miljömässiga, utvecklingsrelaterade och humanitära krisen i Sahelregionen drabbar i synnerhet kvinnor, som ofta diskrimineras och lever i fysisk och mänsklig otrygghet och kronisk fattigdom samt drabbas av marginalisering. Jämställdhet, kvinnors politiska och ekonomiska egenmakt, främjande av jämställdhet och försvar av kvinnors rättigheter krävs för att minska fattigdomen och skapa hållbar utveckling. En alltmer begränsad social miljö innebär minskad rörlighet och produktivitet bland kvinnor, vilket i slutändan också minskar deras förmåga att effektivt leda arbetet för och försvara kvinnors rättigheter. Majoriteten av de småskaliga jordbrukarna i Sahelregionen är kvinnor, men trots detta missgynnas de i fråga om markrättigheter, vilket är en bidragande orsak till fattigdomen bland kvinnor. Studier visar att man genom att ge kvinnor utbildning och möjlighet att tjäna pengar liksom att kontrollera dessa intjänade pengar uppnår positiva resultat på flera områden, till exempel följande: mödra- och barndödligheten minskar, kvinnors och barns hälsa och näringsintag förbättras, produktiviteten inom jordbruket ökar, klimatförändringarna kan lindras, befolkningstillväxten minskar, den ekonomiska tillväxten främjas och fattigdomscirkeln bryts.

Q.  Vid toppmötet i London om familjeplanering i juli 2012 satte över hundra regeringar, internationella organ och icke-statliga organisationer själva upp målet att fram till 2020 investera ytterligare 4 miljarder dollar, utöver de 10 miljarder dollar som redan anslagits, för att öka antalet kvinnor som använder preventivmedel i de 69 fattigaste länderna på jorden, bland annat Sahelländerna, med 120 miljoner.

R.  Sahelländerna har undertecknat Cotonouavtalet. Partnerskap med Europeiska unionen grundar sig på ömsesidigt överenskomna bestämmelser om mänskliga rättigheter och goda styrelseformer, och omfattar utvecklingsstöd, goda styrelseformer, främjande av mänskliga rättigheter samt humanitärt bistånd.

S.  EU:s samarbete med Afrikanska unionen (AU), Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas), Arabiska Maghrebunionen, regionala människorättsinstitutioner och FN:s människorättsorgan samt organisationer i det civila samhället kommer även i fortsättningen att vara en förutsättning för ett effektivare försvar av skyddet och främjandet av mänskliga rättigheter i Sahel.

T.  I sin rapport av den 14 juni 2013 till FN:s säkerhetsråd föreslog FN:s generalsekreterare en integrerad strategi för Sahel som bygger på tre strategiska mål: förstärkta inkluderande och verksamma styrelseformer i hela regionen, uppbyggnad av nationella och regionala säkerhetsmekanismer som kan möta gränsöverskridande hot samt integrering av de humanitära och utvecklingsrelaterade planerna och insatserna för att bygga upp den långsiktiga motståndskraften.

U.  Sedan 1991 råder eldupphör i Västsahara mellan den marockanska regeringen och Polisario. FN betraktar Västsahara som ett icke-självstyrande territorium. Demokratiska sahariska arabrepubliken är fullvärdig medlem av AU och erkänns för närvarande av mer än 35 FN-stater, men inte av själva FN eller av någon EU-medlemsstat. Marocko har en rättslig skyldighet att svara för sitt utövande av den faktiska förvaltande makten över Västsaharas territorium och folk. FN fungerar, under säkerhetsrådets ledning, som medlare för att finna en lösning på konflikten. Enligt FN:s generalsekreterare har dock inga framsteg gjorts i de viktiga frågorna om områdets framtida status. En folkomröstning om Västsaharas ställning, som man i princip redan kom överens om 1988, har ännu inte ägt rum.

V.  Marocko har undertecknat och ratificerat flera internationella fördrag och människorättsfördrag, såsom den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR), konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CAT), konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och FN:s förklaring om skydd av människorättsförsvarare (UNPHRD).

W.  I FN:s säkerhetsråds resolutioner nr 1754(2007), 1783(2007), 1871(2009), 1920(2010), 1979(2011), 2044(2012) och 2099(2013) uppmanas grannländerna att samarbeta fullt ut med FN och sinsemellan, i syfte att stärka sitt engagemang för att bryta det nuvarande dödläget och finna en politisk lösning.

X.  Flyktinglägren nära Tindouf i Algeriet, som för första gången inrättades för 37 år sedan, är fortfarande de läger som existerat näst längst i världen. Det politiska dödläget innebär att det inte finns några realistiska förutsättningar för att upplösa lägren eller för att invånarna ska kunna överföras till andra länder eller flytta tillbaka inom en snar framtid.

Y.  Både den marockanska regeringen och Polisario har anklagats för människorättskränkningar. Mandatet för FN:s grupp för folkomröstningen i Västsahara (Minurso) inkluderar inte människorättsdimensionen och erbjuder ingen mekanism för att rapportera påstådda brott mot mänskliga rättigheter. I sin resolution 2099 av den 25 april 2013 förnyar FN:s säkerhetsråd Minursos mandat. I FN:s generalsekreterares rapport av den 8 april 2013 ägnas tre sidor åt mänskliga rättigheter. FN:s säkerhetsråd och de EU‑medlemsstater som ingår i säkerhetsrådet avstod från att stödja ett förslag från Förenta staterna om att ge Minurso ett människorättsmandat, vilket ledde till folkliga demonstrationer i Västsahara.

Allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet uttrycker en djup oro över människorättssituationen i Sahel. Situationen har förvärrats av upprepade kriser på det politiska, sociala, ekonomiska och ekologiska området. Parlamentet understryker att utmaningar som är nära sammanlänkade med varandra kräver politiska åtgärder som är integrerade och heltäckande och en politisk lösning som omfattar de olika parterna i konflikten.

2.  Europaparlamentet konstaterar att människorättssituationen i Sahel har fått större uppmärksamhet på den internationella arenan till följd av den väpnade konflikten i Mali och de franska och afrikanska styrkornas samt FN-styrkornas interventioner. Parlamentet är medvetet om att konflikten skapat särskilda problem i landet samt att den har förvärrat strukturella problem som funnits redan tidigare i Mali och på andra håll i regionen, exempelvis i Libyen. Parlamentet betonar emellertid att de akuta problemen i Mali inte får avleda uppmärksamheten från de kroniska och genomgripande problem som får allvarliga konsekvenser för de mänskliga rättigheterna på andra håll i Sahel, särskilt organiserad brottslighet, slaveri, människohandel, vapen- och narkotikahandel, jihadextremister och en radikalisering av jihad, bristfälliga styrelseformer och myndighetskorruption samt systemisk och försvagande fattigdom, barnsoldater och diskriminering av kvinnor.

3.  Europaparlamentet påminner om att de porösa gränserna är utmärkande för länderna i regionen. Parlamentet betonar att den förvärrade situationen i Sahel i sig har samband med den massiva vapeninförseln i norra Mali efter kriget i Libyen – i övriga länder i regionen avväpnades de libyska rebellerna systematiskt vid gränsen. Parlamentet upprepar sin vädjan om en lagstiftning och en hård kontroll i fråga om vapenförsäljningen för att medlemsstaterna inte ska förvärra konflikten.

4.  Europaparlamentet anser att det är positivt att mänskliga rättigheter ägnas alltmer uppmärksamhet i EU:s politik. FN har utvecklat en omfattande strategi för Sahel med en stark människorättsdimension. Parlamentet påminner om att EU och länderna i Sahel, som undertecknare av Cotonouavtalet, har åtagit sig ömsesidiga skyldigheter att skydda mänskliga rättigheter och demokratiska principer utgående från rättsstatsprincipen samt öppna och ansvarsfulla styrelseformer. Parlamentet påminner även om att Sahelländerna har undertecknat de flesta internationella fördrag om skydd för de mänskliga rättigheterna samt kvinnors och barns rättigheter.

5.  Europaparlamentet framhåller särskilt EU:s viktiga roll som världens största biståndsgivare när det gäller att ta itu med utvecklingsutmaningarna i Sahelregionen. Parlamentet understryker behovet av att engagera andra internationella aktörer i satsningar för utrotande av fattigdom och hunger, främjande av jämställdhet mellan kvinnor och män och minskning av barnadödlighet i enlighet med millennieutvecklingsmålen.

Mänskliga rättigheter i väpnade konflikter

6.  Europaparlamentet är djupt oroat över människorättssituationen i Mali, varifrån det kommer rapporter om att väpnade tuaregrebeller och jihadistgrupper begår allvarliga människorättskränkningar i norra Mali. Parlamentet konstaterar att de påstådda brotten omfattar massvåldtäkter, tortyr, stympning och grym behandling, inklusive amputationer och offentlig prygling, offentlig stening för påstådd otrohet, etniskt våld, försök till etnisk rensning, utomrättsliga och summariska avrättningar av fångar, massakrer på maliska soldater, olagliga frihetsberövanden och fängslanden, domar utan korrekt rättsförfarande, tvångsäktenskap och sexuellt slaveri, avsiktliga attacker mot kulturobjekt och förstörelse och plundring av egendom. Parlamentet oroas djupt över de nya typerna av terroristdåd och brottslig verksamhet, såsom självmordssprängningar, kidnappningar och gisslantaganden samt användning av barn som mänskliga sköldar. Parlamentet konstaterar att det sedan januari 2013 även förekommit ett flertal rapporter om att delar av de maliska säkerhetsstyrkorna och i mindre omfattning medborgargardena gjort sig skyldiga till människorättskränkningar mot misstänkta jihadister eller sådana som de upplever har samarbetat med rebellgrupper. Parlamentet noterar att offren till största delen är tuareger, araber och fulani och att armén ofta anklagats för etniskt baserade repressalier. Parlamentet uttrycker stor oro över att de påstådda övergreppen har omfattat tortyr och omänsklig behandling, påtvingade försvinnanden och utomrättsliga och summariska avrättningar av såväl fångar som civila. Parlamentet oroas också över rapporter från södra Mali om att militären mördat, torterat och bortfört medlemmar av säkerhetsstyrkorna som var lojala mot Touréregimen före kuppen. Parlamentet noterar också med stor oro rapporterna om landminor som dödar och lemlästar maliska civila, inklusive barn. Parlamentet uppmanar alla stridande att avstå från att använda landminor och att samarbeta snabbt och effektivt med regionala och internationella aktörer för att se till att dessa vapen avlägsnas helt.

7.  Europaparlamentet gläder sig över att ett fredsavtal undertecknades i Mali den 18 juni 2013 som banade väg för ett lyckat presidentval och fredsförhandlingar mellan de maliska myndigheterna och väpnade rebellgrupper från norra Mali. Parlamentet välkomnar särskilt alla undertecknande parters åtagande om att upphöra med alla människorättskränkningar, och stöder deras strävan efter enighet, dialog och återställande av en konstitutionell ordning. Detta är dock ett preliminärt avtal som måste följas av åtgärder från båda sidor för att konflikten ska kunna avslutas definitivt. De maliska myndigheterna och deras internationella partner uppmanas att i detta syfte noggrant uppmärksamma de nya mönster för människorättskränkningar, inklusive repressalier med etnisk bakgrund, som har dykt upp sedan vissa delar av norra Mali återtagits och som kan utgöra ett allvarligt hinder för fredsbyggande och försoning om de inte hanteras på ett förnuftigt sätt. Parlamentet välkomnar att den maliska regeringen har inrättat enheter som ska övervaka arméns militära operationer i norra delen av landet och har inlett utredningar av påstådda människorättskränkningar som kan ha begåtts av delar av den maliska armén. Parlamentet uppmanar de väpnade styrkorna att visa prov på professionalism när de stärker sin position i tidigare rebellkontrollerade områden, och uppmanar också Malis regering att öka sina ansträngningar för att underlätta rapportering av övergrepp, såväl i deras nuvarande operationer som i eventuella framtida offensiver, bland annat genom att stödja den nationella människorättskommissionen och tillämpa ett korrekt rättsförfarande då misstänkta militanter förhörs. Parlamentet upprepar än en gång att det fördömer de konstaterade grymheter som begåtts mot civilbefolkning, fångar och soldater. Parlamentet påminner om att åklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen ansåg att det fanns skälig grund att tro att de grymheter som begicks under konflikten i Mali kan betraktas som krigsbrott. Parlamentet anser dessutom att vissa av grymheterna kan betraktas som brott mot mänskligheten.

8.  Europaparlamentet noterar med stor oro att en ytterligare anledning till den ökande destabiliseringen i Mali är den tilltagande korruptionen, som förhindrar det internationella biståndet från att nå befolkningarna i norr, till exempel tuareger, songhaier, araber och andra. Parlamentet understryker att en av korruptionens farligaste effekter är skapandet av en kulturell och etnisk skiljelinje mellan norra och södra Mali.

9.  Europaparlamentet noterar med stor oro att FN:s flyktingkommissariat uppskattar att det finns närmare 300 000 internflyktingar i Mali, utöver de mer än 175 000 flyktingarna i grannländerna Burkina Faso, Niger, Mauretanien och, i mindre utsträckning, Algeriet. Parlamentet kräver omedelbara åtgärder i de flyktingläger och delar av norra Mali som drabbats av kolera, där livsmedelsförsörjningen är mycket osäker och barndödligheten alarmerande, betydligt högre än för regionen som helhet på grund av undernäring och bristande tillgång på säkert dricksvatten och hälso- och sjukvård. Parlamentet uppmanar de internationella givarstaterna att omgående leva upp till sina finansiella åtaganden och utan dröjsmål samla in de 290 miljoner dollar som saknas för att UNHCR ska kunna åtgärda den allvarliga livsmedelskris som nu drabbar 3,4 miljoner malier. Parlamentet understryker att det är viktigt att garantera flyktingarnas och internflyktingarnas säkerhet samt att göra det lättare för dem att återvända till sina hem som en central del av den nationella försoningen.

10.  Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på kvinnornas lidande under den senaste konflikten i Mali. Parlamentet fördömer i synnerhet kidnappning som krigsbrott och våldtäkt som krigsvapen. Parlamentet förväntar sig att EU och Malis övriga internationella partner ska föra ett nära samarbete med de maliska myndigheterna för att fullgöra åtagandena i FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 och i EU:s övergripande strategi. Parlamentet riktar uppmärksamheten på betydelsen av att inrätta rättsliga övergångsmekanismer för att få slut på straffriheten för dem som gör sig skyldiga till våld mot kvinnor.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU och Sahelländerna att fullt ut genomföra följande resolutioner från FN:s säkerhetsråd: resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, i vilken man efterlyser kvinnors deltagande i alla aspekter och på alla nivåer av konfliktlösningsarbetet, och resolution 1820 om sexuellt våld under och efter konflikter samt de efterföljande resolutionerna 1888, 1889 och 1960, som bygger på de tidigare nämnda resolutionerna. Parlamentet förespråkar därför att man lägger fokus på och garanterar kvinnors deltagande i fredsprocesserna och att man erkänner behovet av att integrera jämställdhetsperspektivet i förebyggandet av konflikter, fredsbevarande åtgärder, humanitär hjälp och återuppbyggande efter konflikter. Parlamentet beklagar djupt det extrema lidande som kvinnor utsätts för enbart för att de är kvinnor i konfliktdrabbade områden. Parlamentet understryker att handlingar såsom soldaters våldtäkter av flickor, tvångsprostitution, tvångsgraviditeter, sexuellt slaveri, våldtäkt, sexuella trakasserier och bortförande i samförstånd (genom förförelse) är brott som inte får ignoreras, och att EU måste uppmärksamma dessa allvarliga problem. Parlamentet understryker att det är nödvändigt att garantera tillgången till abort för kvinnor och flickor som utsatts för våldtäkter i samband med väpnade konflikter.

12.  Europaparlamentet framhåller att kvinnor ofta diskrimineras i fråga om erkännandet av deras arbete för fred. Parlamentet påminner om att när kvinnor deltar regelbundet i konfliktlösning och fredsuppbyggnad spelar de en central roll i fredsförhandlingarna och breddar därigenom räckvidden för återuppbyggnaden, återupprättandet och de fredsbevarande åtgärderna. Parlamentet uppmuntrar följaktligen kvinnors deltagande i alla typer av nationella, regionala och internationella försoningsinsatser för Mali, i synnerhet för landets norra del. Parlamentet begär att de nationella handlingsplaner som nämns i FN:s säkerhetsråds resolution 1325 regelbundet ses över och att de prioriterade punkterna regelbundet uppdateras.

13.  Europaparlamentet förfasar sig över de allvarliga brotten och allvarliga våldshandlingarna mot barn i Mali, bland annat den väldokumenterade rekryteringen och användningen av barnsoldater i nästan alla väpnade grupper som är aktiva i den norra delen av landet, inklusive regeringsstyrkorna. Parlamentet betonar att det är viktigt att demobiliseringen och återanpassningen av barnsoldater tilldelas tillräckligt med resurser. Parlamentet välkomnar i detta avseende det avtalsutkast som för närvarande utarbetas av den maliska regeringen och FN om att barnsoldater som har samröre med väpnade grupper ska överlämnas till FN-representanter, och välkomnar med stor tillfredsställelse Unicefs agerande till förmån för dessa barns återintegrering. Parlamentet oroas djupt över slutsatserna i FN:s senaste rapport om barn i väpnade konflikter enligt vilken konflikten i Mali, på grund av sin karaktär och den taktik som tillämpas, har skapat oerhörda hot mot barnen. Parlamentet fördömer i mycket starka ordalag mord och lemlästning av barn, våldtäkter och sexuellt våld, tvångsäktenskap, kidnappningar och angrepp mot skolor och sjukhus och begränsning av flickornas tillgång till utbildning under konflikten i Mali. Parlamentet noterar att en majoritet av skolorna i norr ännu inte har öppnats och kräver omedelbara åtgärder för att de ska kunna göra det. Parlamentet uppmärksammar de fall i norra Mali där barn som föds till följd av våldtäkter överges, och anser att man omedelbart bör finna en lösning på denna oroväckande tendens. Parlamentet uttrycker dessutom djup oro över rapporterna om barn som fängslats tillsammans med vuxna och som förhörs utan vederbörligt skydd, och välkomnar i detta sammanhang FN:s säkerhetsråds mål att erbjuda kvinnor och barn som drabbas av väpnade konflikter särskilt skydd.

14.  Europaparlamentet uppmanar alla Sahelländer att arbeta för en förebyggande och beskyddande politik för att barn inte ska tvingas gå med i väpnade grupper. Sahelländerna uppmanas också att inte rekrytera barnsoldater till sina reguljära arméstyrkor och att fördöma alla som gör sig skyldiga till detta krigsbrott.

15.  Europaparlamentet beklagar försöken att utplåna värdefullt kulturarv i norra Mali, där väpnade grupper i Timbuktu och Gao förstört gamla heliga sufiska platser och andra betydelsefulla monument vid sidan av 4 200 gamla manuskript, etniska ceremoniella masker från Dogon och kulturhus (toguna) i Douentza samt bibliotek i bland annat Kidal. Parlamentet anser att den skändning av kulturen som vi kunnat se i norra Mali är ett krigsbrott. Parlamentet välkomnar och efterlyser EU-stöd för Unescos handlingsplan för återuppbyggnad av kulturarvet och bevarande av gamla manuskript i Mali.

16.  Europaparlamentet välkomnar den franska militära operationen ”Serval” som inleddes den 11 januari 2013 och dess syfte att återupprätta Malis suveränitet, enhet och territoriella integritet som ett första steg mot återuppbyggnad och demokratisering i Mali. Parlamentet välkomnar följaktligen FN:s säkerhetsråds resolution 2100 av den 25 april 2013 och dess tydliga inriktning på människorättsfrågor samt de instruktioner som ges i mandatet för FN:s flerdimensionella integrerade stabiliseringsuppdrag i Mali (Minusma) om att övervaka, hjälpa till att undersöka och rapportera till säkerhetsrådet om alla fall av missbruk av eller brott mot de mänskliga rättigheterna eller brott mot internationell humanitär rätt. Parlamentet välkomnar att det i EU:s utbildningsuppdrag (EUTM) i Mali också ingår utbildning i mänskliga rättigheter.

17.  Europaparlamentet stöder det internationella stöduppdraget i Mali – och Minusma som tog över efter det föregående uppdraget den 1 juli 2013 – samt EU:s uppdrag för kapacitetsbyggnad (Eucap Sahel). Parlamentet välkomnar FN:s generalsekreterares förslag av den 14 juni 2013 om att utarbeta en ”integrerad FN-strategi för Sahel” i vilken man bör diskutera allt som krävs för att råda bot på krisen: förbättrade styrelseformer, bekämpning av brottslighet (narkotika-, människo-, vapen- och cigarettsmuggling och penningtvätt), terrorismbekämpning och humanitärt bistånd. Framför allt välkomnar parlamentet att denna strategi syftar till att stärka ett effektivt och övergripande styre i hela regionen och att integrera de humanitära och utvecklingsrelaterade planerna och insatserna för att säkerställa den långsiktiga motståndskraften.

18.  Europaparlamentet välkomnar den viktiga roll som spelas av det Afrikaledda internationella stöduppdraget i Mali (Afisma), som har lagt grunden till Minusma. Parlamentet välkomnar också den stora afrikanska kontingenten inom Minusma och särskilt AU:s beslut att sända människorättsobservatörer med uppdraget. Parlamentet hoppas att båda dessa ska förbli fasta inslag i afrikanska operationer. Det är glädjande att både de maliska myndigheterna och de väpnade grupperna i det preliminära fredsavtalet åtar sig att underlätta observatörernas arbete. Parlamentet välkomnar att observatörer har anlänt till Gao och Timbuktu och hoppas att det snart ska bli möjligt att även skicka observatörer till Kidal, eftersom det är viktigt att undersöka anklagelserna om människorättskränkningar i norra delen av landet från samtliga sidor i konflikten i Mali. Parlamentet välkomnar dessutom kommissionens stöd för dessa observatörer och dess strävan att utbilda och skicka fler lokala och regionala observatörer från det civila samhället via europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar EU att lära sig av sina erfarenheter och att med hjälp av aktörer i det maliska civila samhället på såväl nationell som lokal nivå undersöka lämpliga möjligheter till att ha grupper av utbildade experter som snabbt kunde sändas till ort och ställe i brådskande situationer för att vid behov ge EU-politiker professionella råd.

19.  Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på det brådskande behovet av att stärka efterlevnaden av internationella rättsliga normer för människorätt och humanitär rätt i samband med väpnade konflikter. Parlamentet uppmanar den höga representanten att dra lärdom av de tragiska händelserna i Mali och andra konflikter nyligen för att se över EU:s riktlinjer för internationell humanitär rätt, uppnå en effektivare tillämpning av dessa riktlinjer och stödja det pågående initiativet från Internationella rödakorskommittén och den schweiziska regeringen att reformera det nuvarande internationella regelverket i internationell humanitär rätt.

20.  Europaparlamentet välkomnar slutsatserna från den internationella givarkonferensen ”Together for a New Mali” den 15 maj 2013. Parlamentet framhåller att givarna har åtagit sig att donera 3,25 miljarder euro till Mali under de kommande två åren. Av dessa utgjorde EU:s utlovade 520 miljoner euro den största delen. Parlamentet lovordar den maliska regeringens plan för en varaktig återhämtning av Mali (Pred). Parlamentet välkomnar den särskilda uppmärksamhet som ägnas åt att säkra insynen i offentliga räkenskaper och räkenskaperna från utvinningsindustrier. Parlamentet stöder den maliska regeringens godkännande av förslaget till lag mot olagliga rikedomar och understryker vikten av att genomföra givarkonferensens åtagande att noggrant övervaka att lagen tillämpas systematiskt när den väl har antagits. Parlamentet beklagar att konferensens slutsatser inte återspeglar det angivna åtagandet från EU:s sida att sträva mot en rättighetsbaserad strategi inom utvecklingssamarbete. Parlamentet uppmanar EU och dess internationella partner att snarast genomföra sina ömsesidiga åtaganden som en del av en effektiv och samordnad uppföljning av konferensen. Parlamentet fäster än en gång uppmärksamheten på behovet att sammanlänka bistånd med institutionella reformer och skönjbar social och politisk utveckling. Parlamentet lovordar dessutom den konstruktiva inblandningen av regionala aktörer. Med tanke på den utbredda korruptionen bland de maliska myndigheterna kräver parlamentet att man i nödvändig utsträckning försäkrar sig om och kontrollerar att de utbetalda medlen faktiskt kan komma till omedelbar hjälp för den maliska befolkningen.

21.  Europaparlamentet påpekar på nytt betydelsen av EU:s människorättsklausul i alla eventuella avtal med tredjeländer, inklusive länderna i Sahelregionen. Parlamentet anser att klausulen är ett av EU:s effektivaste instrument som kan leda inte bara till en hållbar utveckling i de minst utvecklade länderna utan också till korrekt respekt för och skydd av de mänskliga rättigheterna i de länderna.

22.  För att garantera varaktig fred och stabilitet i Mali måste straffrihet bekämpas, offren måste få ersättning och alla de som begår allvarliga brott mot mänskliga rättigheter måste åtalas – oberoende av ursprung eller status – bland annat i samband med könsrelaterat våld i konflikter som drabbar kvinnors värdighet. Europaparlamentet välkomnar därför att den maliska regeringen bett Internationella brottmålsdomstolen undersöka situationen och att dess åklagare inlett formella undersökningar och att den maliska regeringen och rebellgrupperna i artikel 18 i det preliminära fredsavtalet angett att de ser fram emot en internationell undersökningskommission för att utreda påstådda krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och andra allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt brott mot internationell humanitär rätt i hela Mali. Parlamentet uppmanar EU och Malis övriga internationella partner att prioritera frågan om straffrihet under fredsförhandlingarna, att hjälpa regeringen att nå sitt mål att undersöka missbruk och ställa dem som gjort sig skyldiga till övergrepp inför rätta och genomföra bestämmelserna i det preliminära fredsavtalet samt att se till att förövare av sexuella våldsbrott ställs inför rätta. Detta måste omfatta brott och grymheter som begåtts av alla sidor i konflikten.

23.  Europaparlamentet välkomnar den maliska regeringens inrättande i 6 mars 2013 av en nationell dialog- och förlikningskommission med ett tvåårigt mandat, och betonar att denna kommission måste vara så representativ som möjligt och att dess arbete snarast möjligt måste leda till konkreta resultat. Parlamentet välkomnar i synnerhet den nationella dialog- och förlikningskommissionens breda sammansättning, vilket visar sig genom kommissionens två vice ordförande och tyder på att man eftersträvar en inkluderande politisk process som präglas av mångfald. Parlamentet noterar att den nationella dialog- och förlikningskommissionen har fått till uppgift att dokumentera människorättskränkningar som har skett sedan konflikten inleddes. Parlamentet uppmuntrar dessutom dialog- och förlikningskommissionen att undersöka de frågor som gav upphov till krisen i Mali, att öppet och grundligt undersöka anklagelserna om överträdelser och diskriminering riktade mot tuareger efter den maliska självständigheten och att lämna rekommendationer om meningsfulla förbättringar. Parlamentet välkomnar också den maliska regeringens tillsättande av ett sändebud för att fortsätta dialogen med de väpnade grupperna i norr. Parlamentet uttrycker i det sammanhanget en uppriktig förhoppning om att läget efter valet i Mali ska underlätta en stärkt dialog och ökat förtroende mellan olika befolkningsgrupper, som en förutsättning för fred och stabilitet, och att alla befolkningsgrupper i Mali ska utbilda barn i ömsesidig tolerans och respekt. Parlamentet uppmanar EU och dess partner i det internationella samfundet att ge sitt fulla stöd för arbetet med att skapa nationell försoning och en dialog som inbegriper alla parter.

24.  Europaparlamentet understryker att de olika konflikterna i Sahelregionen har medfört en ökning av antalet fördrivna personer internt inom staterna, men även av antalet externflyktingar. Parlamentet uttrycker allvarlig oro över de olika flyktingkriserna och flyktingarnas situation i regionen, bland annat de flyktingkriser som inte har ett samband med krisen i Mali. Parlamentet vill särskilt rikta uppmärksamheten på de tusentals flyktingarna från Darfur i östra Tchad och de tchadier som återvänt från Darfur och som saknar rent vatten, adekvata bostäder och hälso- och sjukvård, och konstaterar att det halvtorra klimatet riskerar att öka konkurrensen om resurser med värdbefolkningarna och därmed också risken för instabilitet. Parlamentet framhåller dessutom lidandet för de tusentals flyktingarna från Centralafrikanska republiken i södra Tchad, där översvämningar hotar bostäder och jordbruk. Parlamentet uppmärksammar UNHCR:s uppmaning att öka det finansiella och logistiska stödet till de säkerhetsstyrkor från Tchad som skyddar lägren, framför allt i ljuset av rapporter om attacker mot humanitära inrättningar. Parlamentet uttrycker också oro för de personer i Niger som flyr från striderna i norra Nigeria. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att vid behov öka andelen bidrag till flyktinglägren i Sahel och att hjälpa till att undvika ytterligare humanitära kriser bland regionens flyktinggrupper. Parlamentet efterlyser en samordning av flyktingpolitiken mellan EU, Sahelländerna, FN:s flyktingkommissariat, Afrikanska unionen och Ecowas, för att möjliggöra mottagandet av flyktingar, garantera säkerheten för de mest utsatta grupperna och införa program för att göra flyktingarna självförsörjande. Parlamentet uppmuntrar värdländerna att samarbeta med FN och andra aktörer för att i första hand förbättra tillgången på skydd, sanitära anläggningar, hälso- och sjukvård, vatten, näring och utbildning och att skydda de barn som är i riskzonen. Parlamentet påminner om att man utöver att ta emot och skydda flyktingar och internt fördrivna personer bör försöka se till att stärka deras ekonomiska trygghet och möjligheterna till kontakt mellan familjemedlemmar som skiljts åt samt förbättra dokumentationen för flyktingar så att de i möjligaste mån kan återvända till sina hemregioner.

25.  Europaparlamentet uppmanar staterna och de lokala och regionala myndigheterna att fastställa säkerhetsstrategier till förmån för flyktingar, fördrivna personer och de mest utsatta grupperna, i syfte att bekämpa terrorism, våld mot kvinnor, utnyttjande, smuggling av narkotika, vapen och varor samt människohandel.

Ansvar och reform av de statliga och rättsliga institutionerna och säkerhetsorganen

26.  Europaparlamentet anser att de aktuella utmaningarna på människorättsområdet i Sahel inte kan särskiljas från den allmänna krisen inom samhällsstyrningen, som omfattar utbredd korruption inom den statliga förvaltningen, otillräcklig grundläggande samhällsservice, bristfälligt genomförande av sociala och ekonomiska rättigheter, särskilt i det vidsträckta och ofta glest befolkade Saharaområdet, samt omfattande utmaningar när det gäller upprätthållandet av rättsstatliga principer och effektiva gränskontroller. Parlamentet beklagar den skada som detta tillfogar institutionernas och de politiska systemens legitimitet i regionen. Parlamentet fruktar att det finns en risk för fler konflikter och mer oro i framtiden om problem som dessa inte åtgärdas på ett ändamålsenligt sätt. Parlamentet påminner om att befolkningens tillgång till naturresurser, utbildning, hälso- och sjukvård samt allmännyttiga tjänster är grundläggande rättigheter som måste genomföras på ett effektivt sätt för att man på lång sikt ska kunna åtgärda instabiliteten i regionen.

27.  Europaparlamentet noterar med stor oro den roll som dessa faktorer spelar för den kraftiga ökningen av internationell organiserad brottslighet och terroristnätverk i regionen. Parlamentet understryker det allvarliga hot som dessa utgör mot mänskliga rättigheter, den regionala stabiliteten, staternas styrelseskick och rättsstatsprincipen och därmed de framtida möjligheterna till utveckling samt behovet av att möta dessa hot för att värna om befolkningen i Sahelregionen. Parlamentet är särskilt oroat över de ”motorvägar för olaglig handel” som på grund av de porösa gränserna kan löpa tvärs igenom Afrika från väst till öst och från syd till norr från den västafrikanska kusten och på så sätt underlättar transporter av vapen, narkotika, cigaretter, olja, förfalskade läkemedel och människor. Parlamentet fäster uppmärksamheten på de konsekvenser som dessa handlingar får för regionen som helhet samt för EU som är destination för en stor del av denna olagliga handel. Parlamentet framhåller särskilt FN:s generalsekreterares nyligen framlagda rapport om Sahel i vilken han drar slutsatsen att de historiska handelsvägarna genom Sahel är de som är mest sårbara för terrorister och kriminella nätverk. Parlamentet välkomnar Sahelländernas arbete med att bekämpa terrorismen och den organiserade brottsligheten, inte minst vad gäller den olagliga handeln med tunga vapen, och uppmuntrar länderna att stärka samordningen och samarbetet på regional nivå samt utöka insatserna för att säkra de gemensamma landgränserna och göra Ecowas delaktigt i detta. Parlamentet uppmuntrar också dessa stater att tillsammans med FN och andra internationella aktörer och partner utveckla en heltäckande strategi mot människohandel som bland annat omfattar datainsamling och dataanalys, lagföring och bestraffning av människohandlarna och åtgärder för rehabilitering och social integrering av alla dem, i första hand kvinnor, som är människohandelns offer. Parlamentet uppmanar de styrande i Sahelländerna att samarbeta för att stärka systemen för brottsbekämpning i syfte att utrota alla former av olaglig handel, framför allt människohandel, som drabbar några av de yngsta och fattigaste kvinnorna i regionen.

28.  Europaparlamentet noterar att det finns en risk för att situationen i Sahel förvärras ytterligare till följd av att lätta vapen med ursprung i Libyen sprids och till följd av andra efterdyningar från situationen i Libyen. Parlamentet understryker att instabilitet och bristfälliga styrelseformer i Libyen förvärrar den regionala vapenhandeln och spridningen av handeldvapen och lätta vapen liksom narkotikahandeln och annan olaglig handel.

29.  Europaparlamentet fördömer det ökade antalet kidnappningar och gisslantaganden i regionen, vilket har visat sig vara mycket lukrativt för de kriminella grupperna och terroristgrupperna. Parlamentet välkomnar det arbete som FN:s människorättsråds rådgivande grupp har gjort i fråga om människorättseffekterna av terroristernas gisslantaganden. Parlamentet efterlyser ett betydligt mer omfattande samarbete mellan regeringarna i Sahelregionen och med regeringarna i sådana viktiga stater i regionen som Algeriet, Libyen, Marocko och Sudan samt med EU och andra överstatliga organ för att garantera att politiska, säkerhetsansvariga och rättsvårdande institutioner vidtar effektiva och samordnade åtgärder för att lösa problemen.

30.  Europaparlamentet påminner om att terroristgruppernas verksamhet inte har några gränser och att det finns samarbeten mellan olika organisationer. Parlamentet påminner vidare om att gruppen Boko Haram har ett brett fotfäste i Nigeria och utgör ett hot mot stabiliteten i Niger. Gruppen al-Qaida i islamiska Maghreb (Aqim) leds av tre algerier (Abou Zeid, Yahya Abou Al-Hammam och Mokhtar Belmokhtar) och försöker skapa oro i södra Algeriet. Parlamentet välkomnar Europeiska unionens gränsövervakningsuppdrag (EU BAM) i Libyen som syftar till att säkra de libyska gränserna, och uppmanar således Sahelländerna att samordna arbetet för att skapa säkerhet i hela regionen med början vid gränserna och att utöka terroristbekämpningssamarbetet med alla berörda länder, inbegripet Algeriet, Nigeria, Marocko och Libyen. Parlamentet uppmanar EU, Afrikanska unionen, Ecowas och det internationella samfundet att bistå med allt det tekniska och materiella stöd samt personalstöd som Sahelländerna behöver.

31.  Europaparlamentet varnar för risken för spridning av extremism i de länder som genomgått den arabiska våren – Tunisien, Egypten och Libyen – och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att leda processen för samarbete med dessa länders regeringar, institutioner och organisationer i det civila samhället på ett sätt som stöder äkta demokratiska övergångsprocesser samtidigt som en stabilisering av konfliktutsatta grannregioner, dvs. Sahel, säkras.

32.  Europaparlamentet uppmanar Sahelländerna att samarbeta intensivt med Senegal, Guinea-Bissau och Ghana som är transithamnar för narkotika som skickas från kriminella grupper i Latinamerika till Europa. Parlamentet uppmanar EU att stödja Sahelländerna i kampen mot denna olagliga handel.

33.  Europaparlamentet anser därför att det är oerhört viktigt att främja en reform av de institutioner som är ansvariga för domstolsväsendet, säkerheten och de grundläggande samhällstjänsterna i Sahelländerna för att bidra till att återinföra en rättsstat och skapa bättre förutsättningar för en övergång till demokrati, mänskliga rättigheter, en hållbar utveckling och institutionell legitimitet. Parlamentet uppmuntrar regeringarna i Sahel att fortsätta decentraliseringsprocessen, att ge de lokala myndigheterna mer makt och resurser och att stärka deras kapacitet, legitimitet och ansvar. Parlamentet understryker särskilt vikten av en klar ansvarsstruktur för att främja effektivitet och insyn och uppmanar EU att samarbeta med de lokala myndigheterna för att stärka mekanismer för civil kontroll och tillsyn och stärka initiativen för korruptionsbekämpning. Parlamentet vill dessutom rikta uppmärksamheten på behovet av att förstärka den interna och externa tillsynen som anges i FN:s nya integrerade strategi för Sahel samt av integritetsbevarande mekanismer för tjänstemän inom de brottsbekämpande myndigheterna, medlemmar av domarkåren och domstolarnas anställda.

34.  Europaparlamentet betonar att det framför allt är mycket viktigt att justitieministeriet i Mali förses med tillräckligt med personal och ekonomiska resurser samt att dess personal ges utbildning. Parlamentet anser att Sahelländernas regeringar måste respektera domstolarnas opartiskhet och oberoende eftersom detta är grundläggande garantier för demokrati och rättsstatliga principer. Parlamentet uppmanar länderna att fortsätta arbeta för en bättre rättslig utbildning, och uppmanar EU att stödja icke-statliga organisationers projekt för att utbilda personal inom rättsväsendet i mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmuntrar dessutom de maliska myndigheterna att lagföra tjänstemän som är inblandade i korruption och organiserad brottslighet som avgörande åtgärder för att återställa förtroendet och minska risken för framtida instabilitet. Den organiserade brottsligheten leder till en utbredd korruption i samtliga sfärer i landet, och Sahelländerna bör därför å det bestämdaste fördöma alla former av korruption.

35.  Europaparlamentet välkomnar att behovet av att inrätta och stödja sanningssökande processer, nationella samråd om övergångsbestämmelser inom rättssystemet, mekanismer för rättsligt ansvarstagande och program för ersättning, bland annat åt offren för sexuellt våld, särskilt framhålls i den nya integrerade FN-strategin för Sahel. Parlamentet uppmanar EU att samarbeta med relevanta FN-organ för att hjälpa regeringarna i Sahel att genomföra sådana reformer.

36.  Europaparlamentet ställer sig positivt till avtalet mellan Senegal och Afrikanska unionen om att inrätta en specialdomstol som ska ställa Tchads tidigare president Hissène Habré inför rätta för krigsbrott, tortyr och brott mot mänskligheten, samt överenskommelsen mellan regeringarna i Senegal och Tchad om att låta senegalesiska domare göra undersökningar i Tchad. Parlamentet uppmuntrar med kraft de politiskt ansvariga i Sahelländerna liksom alla offentliga myndigheter att visa och snabbt verkställa sin vilja att få slut på straffriheten för påstådda krigsförbrytare och dem som kränker de mänskliga rättigheterna i Tchad och på andra håll i regionen. Parlamentet noterar i det sammanhanget att Tchad är det enda landet i Sahel som fortfarande inte har undertecknat protokollet till den afrikanska stadgan om mänskliga och medborgerliga rättigheter om inrättandet av en afrikansk domstol för mänskliga och medborgerliga rättigheter. Tchad uppmuntras att göra detta, eftersom det vore en stark signal om landets åtagande att lagföra systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna och ge offren upprättelse. Parlamentet beklagar också Burkina Fasos nyinförda lag om att bevilja statschefer amnesti. Parlamentet fruktar att detta dels sänder fel signal till dem som kränker mänskliga rättigheter i regionen, dels strider mot strävandena att ta itu med straffriheten.

37.  Europaparlamentet välkomnar med tillfredsställelse den fredliga lösningen av gränskonflikten mellan Niger och Burkina Faso efter det att dessa länder vänt sig till Internationella domstolen som i sin tur fällde sitt avgörande den 16 april 2013. Parlamentet uppmanar Sahelländerna att följa detta exempel.

38.  Europaparlamentet uppmanar Sahelländerna att samarbeta med Internationella brottmålsdomstolen (ICC) för att denna ska kunna vara helt oberoende och opartisk i sina utredningar. Parlamentet uppmanar de berörda staterna att verkställa de internationella arresteringsorder som Internationella brottmålsdomstolen har utfärdat och att genomföra besluten snarast möjligt. Parlamentet föreslår att FN stöder Sahelländerna vid inrättandet av opartiska och oberoende rättsliga instanser som har i uppdrag att fälla avgöranden mot dem som gjort sig skyldiga till internationella brott, på samma sätt som gjorts i specialdomstolen för Sierra Leone. Mauretanien är det enda landet i Sahel – och ett av mycket få afrikanska länder – som inte har undertecknat Romstadgan om internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet uppmuntrar Mauretanien att göra detta som en stark signal om att man avvisar straffrihetskulturen. Parlamentet understryker betydelsen av att utarbeta en EU-politik för övergångsrättvisa enligt vad som anges i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter.

39.  Europaparlamentet uppmanar alla länder i regionen att snabbt göra något åt de ihärdiga rapporterna om påstådda godtyckliga arresteringar, misshandel och övergrepp, trots en lagstiftning som förbjuder detta. Parlamentet uttrycker särskild oro över rapporterna om tortyr i fångläger och godtyckliga arresteringar av tusentals migranter i Mauretanien samt det faktum att myndigheterna fortfarande efter två år vägrar att meddela familjerna var vissa dömda fångar förvaras. Parlamentet uttrycker också oro över rapporterna i Tchad om omfattande misshandel i fångläger, frihetsberövanden utan rättegång och hundratals påtvingade avhysningar i N’Djamena, och dessutom flera fångars påtvingade försvinnanden vilket betraktas som krigsbrott enligt Romstadgan. Parlamentet fördömer rapporterna om att extrem fattigdom råder i vissa av regionens fängelser, framför allt i Tchad och Mali, som saknar grundläggande hälso- och sjukvård och förorsakar fångarna ett stort lidande. Parlamentet uppmanar länderna att förbättra fångarnas levnadsvillkor och särskilt att garantera säkerheten för de mest utsatta grupperna såsom minderåriga och kvinnor. Parlamentet uppmärksammar också de dödsdomar som nyligen avkunnats av maliska domstolar för brott som stöld, samröre med kriminella organisationer och olagligt vapeninnehav.

Medborgerliga friheter och demokratiskt styre

40.  Europaparlamentet betonar att de tvingande säkerhetshänsynen i den pågående konflikten i Mali inte får förringa den prioritet som man i regionen ger åt en nationell dialog som inbegriper alla parter, goda styrelseformer och demokratiska reformer som en drivkraft för politisk stabilitet och hållbarhet. Dessa frågor hänger oupplösligen samman med förbättringar när det gäller utveckling och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar alla sidor i Mali att vara ett föredöme för resten av regionen när det gäller att uppnå dessa mål.

41.  Europaparlamentet stöder åtagandet i FN:s säkerhetsråds resolution om att bistå övergångsmyndigheterna i Mali i att genomföra färdplanen för ett fullständigt återställande av den konstitutionella ordningen, demokratiskt styre och nationell enighet, vilka är centrala byggstenar i den övergripande fredsprocessen. Parlamentet anser att det är viktigt att skapa förutsättningar som gynnar anordnandet av fria, rättvisa och demokratiska val som följer internationella normer. Parlamentet betonar att det är viktigt att lösa problemen med möjligheterna för internflyktingar samt invånarna i flyktingläger att rösta i val för att undvika ytterligare politisk marginalisering. Parlamentet efterlyser omedelbara insatser i denna fråga av den maliska regeringen och dess internationella partner. Parlamentet välkomnar det avtal som undertecknats mellan den maliska regeringen och tuaregrebellerna. Avtalet banar väg för ett återinförande av den maliska armén och administrationen i de norra delarna av landet, och det undanröjde också ett massivt hinder för genomförandet av presidentvalet i juli. Parlamentet understryker att det är viktigt att se till att kvinnorna kan delta tryggt i valen.

42.  Europaparlamentet välkomnar att man använde sig av en valobservatörsdelegation från EU i valen i Mali. Parlamentet påminner emellertid om behovet av att Europeiska utrikestjänsten garanterar en adekvat uppföljning av valobservatörernas rekommendationer och deras långsiktiga integrering i EU:s politik mer generellt. Parlamentet anser framför allt att valobservatörsuppdraget skulle kunna ge valen i Sahel ett mervärde genom förmågan att övervaka människorättsaspekter och rapportera tillbaka till EU:s delegationer för att vid behov utlösa lämpliga åtgärder.

43.  Europaparlamentet uppmanar den maliska regeringen och det internationella samfundet att dra lärdom av den demokratiska övergången i Niger och den konstitutionella processen i landet 2010–2011, särskilt det omfattande samrådet med det civila samhället och andra aktörer, ansträngningarna för att främja kvinnornas politiska deltagande som valkandidater och stödet till det civila samhällets partner för valövervakning, väljarupplysning och valverksamhet. Parlamentet understryker att det är viktigt för hela Sahelregionen med fortsatt stöd till Niger för att öka medborgarnas förtroende för det demokratiska systemet och att följa upp den nya konstitutionens krav för att öka insynen och bekämpa korruptionen inom förvaltningen av utvinningsindustrin, bland annat genom att offentliggöra alla betydande avtal om gruvbrytning och all information om de vinster som görs genom avtalen.

44.  Europaparlamentet beklagar djupt inskränkningarna av yttrande-, församlings- och föreningsfriheten i Sahel. Parlamentet uttrycker särskild oro över rapporterna i Tchad om trakasserier, skrämseltaktik och arresteringar som drabbat journalister, politiska motståndare, fackföreningsmedlemmar, religiösa företrädare och andra aktivister och människorättsförsvarare i det civila samhället. Parlamentet uttrycker dessutom oro över arresteringar och uppgifter om våld mot fredliga demonstranter i Mauretanien och påstådda försök att tysta oppositionen i Mali, bland annat genom att arrestera journalister och politiska motståndare och genom att censurera mediekanaler. Det är viktigt att i Sahel stödja människorättsförsvarare, ett oberoende civilt samhälle, inbegripet kvinnoorganisationer, och fria medier som nyckelfaktorer i ett demokratiskt samhälle, särskilt vid val. Parlamentet välkomnar den positiva utvecklingen när det gäller yttrande-, församlings- och föreningsfriheten på andra håll i regionen och uppmuntrar EU att samarbeta med lokala partner för att fortsätta uppmuntra förbättringar. Dessutom uppmanas EU att uppmuntra och stödja en kartläggning av det civila samhället som grund för ett mer effektivt stöd. Parlamentet rekommenderar EU att stödja det civila samhället och människorättsförsvarare såväl strategiskt som finansiellt genom att öppna upp för långsiktiga utbyten, bland annat genom relevanta EU-delegationer.

45.  Europaparlamentet anser att skyddet och främjandet av yttrandefriheten är avgörande för att man ska kunna utveckla ett aktivt och engagerat civilt samhälle som kan bidra till hela regionens utveckling. Parlamentet fördömer alla försök till censur, hot mot journalister eller människorättsaktivister och alla typer av direkta eller indirekta påtryckningar mot privata och statliga medier.

46.  Europaparlamentet uppmanar Sahelländerna att sluta upp med alla godtyckliga gripanden och skrämselkampanjer gentemot press och media, människorättsförsvarare och oppositionsmedlemmar. Parlamentet uppmanar länderna i den sahel-sahariska regionen, inbegripet de nordafrikanska länderna, att fullt ut respektera fredliga gruppers yttrande- och demonstrationsfrihet. Parlamentet uppmanar de rättsliga myndigheterna att döma fängslade oppositionsmedlemmar rättvist och i enlighet med gällande rätt. Vidare uppmanar parlamentet Sahelländerna att främja ett flerpartisystem, göra det möjligt för politiska grupperingar som respekterar rättsstatsprincipen att ställa upp i val utan rädsla för repressalier och låta befolkningen få delta i val.

Utveckling, humanitärt bistånd och mänskliga rättigheter

47.  Europaparlamentet fastslår på nytt att det finns ett oupplösligt samband mellan människors säkerhet och utvecklingen i länderna i Sahel, vilket fastställts i 2011 års EU-strategi för säkerhet och utveckling i Sahelregionen. För att utvecklingspolitiken ska bli långsiktigt framgångsrik är det viktigt att säkerheten, ekonomin, politiken och respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i Sahelregionen präglas av stabilitet. Parlamentet påminner dock om att man för att skapa säkerhet i regionen måste satsa på utvecklingsbistånd, så att befolkningen får tillgång till resurser som är tillräckliga för att stärka stabiliteten i området. Detta skulle i hög grad motverka den olagliga handel och verksamhet som orsakas av den extrema fattigdomen och bristen på resurser och framtidsutsikter.

48.  Europaparlamentet noterar med yttersta allvar den extrema fattigdomen i hela Sahel, framför allt i Mali, Niger, Tchad och Burkina Faso, men även i Mauretanien. Parlamentet konstaterar fattigdomens negativa effekter på möjligheterna att förverkliga de mänskliga rättigheterna. Parlamentet noterar att fattigdom och underutveckling i särskilt hög grad drabbar kvinnor och flickor, och uttrycker djup oro över den höga mödradödligheten och dödligheten för barn under fem år i regionen. Parlamentet understryker det omvända förhållandet mellan mödrars utbildningsnivå och barnadödligheten och påminner därför om vikten av att främja flickors skolgång. Parlamentet understryker att FN:s forskningsresultat att dödligheten är lägre bland mödrar med bättre utbildning kan ses som ett upprop till allmän och tillgänglig skolgång. Parlamentet påpekar att den snabba befolkningstillväxten, ofta över 3 procent per år, ställer ytterligare krav på regeringarnas kapacitet att skydda de mest grundläggande ekonomiska och sociala rättigheterna. Därför måste man förbättra tillgången till hälso- och sjukvård och – i fråga om sexuella och reproduktiva rättigheter – möjliggöra tillgång till familjeplaneringstjänster.

49.  Europaparlamentet betonar att det finns ett samband mellan utveckling, demokrati, mänskliga rättigheter, goda styrelseformer och säkerhet i Sahel. Parlamentet upprepar sitt stöd för en människorättsbaserad strategi och demokratiskt egenansvar i utvecklingssamarbetet som grundar sig på att utnyttja lokalt deltagande och kunskap för att nå utvecklingsmål på gräsrotsnivå. Parlamentet uttrycker även sitt stöd för kraftfulla, effektiva och oberoende tillsynsmekanismer för uppföljning, under medverkan av parlament, andra verkligt representativa organ och det lokala och regionala civila samhället på både nationell och internationell nivå. Parlamentet påminner om och stöder EU:s åtagande att tillämpa en människorättsbaserad strategi för EU:s utvecklingssamarbete, vilket också anges i EU:s strategi för mänskliga rättigheter och dess handlingsplan.

50.  Europaparlamentet påminner om att länderna måste respektera grundläggande rättigheter för att utvecklingsstöd ska beviljas. Parlamentet bekräftar än en gång att om medel i form av europeiskt utvecklingsstöd ska kunna tilldelas på ett effektivt sätt kräver detta att unionen effektivt kontrollerar hur medlen utnyttjas och säkerställer att de inte används för andra ändamål än det ursprungliga. Parlamentet slår återigen fast att man måste förbättra samstämmigheten mellan unionens externa och interna politik i linje med EU:s mål på utvecklingsområdet för att effektivt främja de mänskliga rättigheterna.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, på grundval av befolkningens behov enligt vad som fastställts på förhand, utnyttja följande fonder till förmån för utveckling i Sahel: det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR), Europeiska utvecklingsfonden (EUF), finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete samt fonden för motståndskraft i Sahel.

52.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja alla de åtgärder som Sahelländerna, icke-statliga organisationer och det civila samhället vidtar för att förbättra tillgången till hälso- och sjukvård, särskilt för de mest utsatta befolkningsgrupperna. Parlamentet uppmanar internationella aktörer att fortsätta sin kamp mot hiv/aids, tuberkulos, malaria och hjärnhinneinflammation, som orsakar många dödsfall. Parlamentet framhåller behovet av att utforma och genomföra hälsoprogram för att stärka hälso- och sjukvårdssystemen, eftersom den globala ekonomiska krisen har försvårat arbetet med att bekämpa hiv/aids, tuberkulos, malaria och andra sjukdomar. Parlamentet påminner om att vissa befolkningsgrupper i Sahel är nomader och att det är svårt för dem att få tillgång till hälso- och sjukvård. Stöd bör ges till vårdrelaterade informations- och utbildningskampanjer.

53.  Europaparlamentet fördömer budgetnedskärningarna inom områden som tryggad livsmedelsförsörjning, hälso- och sjukvård och utbildning, som utgör nyckelfaktorer för att uppnå millennieutvecklingsmålen. Dessa nedskärningar bidrar till att förvärra livsmedelskrisen och den humanitära krisen i Sahelregionen. Parlamentet understryker att det behövs strukturella åtgärder när det gäller jordbruk, livsmedelstrygghet och näringsintag samt konkreta åtgärder för att utrota markrofferiet för att främja en integrerad och hållbar tillväxt och för att undvika att livsmedelskriserna i Sahelregionen upprepas år efter år.

54.  Europaparlamentet anser att den politiska instabiliteten i Sahelregionen och den svåra torka som drabbat miljontals människor utgör ett allvarligt hot mot demokratin, rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna och de socioekonomiska rättigheterna vilket får negativa följder för befolkningens levnadsvillkor. Parlamentet påminner om att rättsstatliga principer, goda styrelseformer och respekt för de mänskliga rättigheterna är en förutsättning för staternas stabilitet, säkerheten och respekten för de grundläggande friheterna.

55.  Europaparlamentet uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att tillsammans med det civila samhället skapa verkliga förutsättningar för säkerhet och mänskliga rättigheter inne i länderna i Sahel och vid gränserna, för att utvecklingspolitiken och politiken för humanitärt bistånd ska kunna utvecklas på bästa sätt.

56.  Europaparlamentet uppmanar regeringarna i Sahelländerna att ta itu med de bakomliggande orsakerna till krisen genom att anta en strategi för hållbar ekonomisk utveckling som tillvaratar medborgarnas politiska, ekonomiska och sociala intressen, såsom tillgång till livsmedel, hälso- och sjukvård, sysselsättning, bostäder, omfördelning av välståndet, drägliga levnadsvillkor etc.

57.  Europaparlamentet understryker behovet av att bekämpa korruption för att stärka den institutionella legitimiteten och möta utvecklings- och människorättsutmaningar i regionen. Parlamentet noterar att tillgången till grundläggande hälso- och sjukvård och utbildning har hämmats allvarligt av olika typer av korruption. Det är viktigt med ett civilt samhälle och medier som är fria och organiserade och som kan övervaka och rapportera missförhållanden.

58.  Europaparlamentet konstaterar att kvinnornas roll är mycket viktig för utvecklingen i Sahelregionen, särskilt i fråga om näringsintag, tryggad livsmedelsförsörjning och livsmedelsproduktion, eftersom de är huvudansvariga för jordbruket, trots att de fortfarande knappt har möjlighet att äga den mark de odlar. Parlamentet uppmanar kommissionen att erkänna den avgörande roll som kvinnliga småbrukare har för livsmedelstryggheten och att investera i program som särskilt stöder dem. Parlamentet påpekar att EU:s strategi även bör inriktas på åtgärder för att se till att de mest utsatta människorna, särskilt på landsbygden, ges möjlighet att delta i utbildning om jordbruksmetoder, näringslära, god hälsa och arbetsvillkor samt att de har tillgång till ett skyddsnät om det skulle behövas. För att småbrukare, särskilt kvinnor, inte bara ska producera på ett hållbart sätt utan även dra nytta av sin produktionspotential understryker parlamentet att de måste ha större tillgång till mikrokrediter för att kunna investera i bättre utsäde, gödning och bevattningssystem samt få de verktyg de behöver för att kunna skydda sina grödor mot skadedjur och sjukdomar.

59.  Europaparlamentet understryker hur brådskande det är att EU beviljar humanitärt bistånd så att man kan uppnå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet understryker vikten av målet om förbättrad mödrahälsa för att minska mödradödligheten och skapa allmän tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa samt familjeplanering. Parlamentet betonar vidare betydelsen av utbildning och ökad kunskap om sexuell och reproduktiv hälsa som en absolut förutsättning för kvinnors hälsa.

60.  Europaparlamentet konstaterar att det finns oroväckande tecken på att hela Sahelregionen i år kommer att drabbas av en svår livsmedels- och näringskris, och uppmanar kommissionen att på vederbörligt sätt finansiera sitt humanitära bistånd till regionen.

61.  Europaparlamentet understryker att de viktiga frågorna om svält, torka och långvarig undernäring och de nationella regeringarnas oförmåga att tillhandahålla grundläggande livsmedelstrygghet underblåser det lokala missnöjet. Parlamentet bekräftar behovet av att stärka de nationella regeringarnas förmåga att tillhandahålla tryggad livsmedelsförsörjning genom ökad finansiering och politiskt stöd för Agir-Sahel-initiativet även som en regional och heltäckande strategi för att ta itu med grundorsakerna till bristande livsmedelstrygghet.

62.  Europaparlamentet uppmanar EU att i samarbete med Sahelländerna bedriva en utvecklingspolitik som framför allt bygger på de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i syfte att lindra livsmedelskrisen och problemen med undernäring och svält, för att öka motståndskraften mot torka och bekämpa naturkatastrofer. Kommissionen uppmanas att utnyttja de medel som anslagits för kampen mot undernäring (123,5 miljoner euro 2012) på lämpligaste sätt för dessa prioriterade områden, tillgodose den berörda befolkningens behov och stödja utvecklingen av den lokala kapaciteten i dessa länder, så att biståndet blir verkningsfullt.

63.  Europaparlamentet påminner om att ett långsiktigt engagemang är nödvändigt för att skapa motståndskraft mot torka i Sahel och motverka återkommande livsmedelskriser, så att man slipper sätta in omfattande humanitärt bistånd varje gång torkan slår till. Parlamentet understryker att detta engagemang kräver ett varaktigt partnerskap mellan regeringarna, de regionala institutionerna, givarna och de finansiella institutionerna. I detta sammanhang är Agir, ett initiativ som inletts av EU, en förebild.

64.  Europaparlamentet noterar med särskild oro att tillgången på dricksvatten fortfarande utgör ett problem i hela Sahelregionen. Parlamentet upprepar att i första hand bör fokus ligga på att säkra basbehoven för områdets befolkning för att regionen ska kunna utvecklas. Parlamentet understryker att en betydande del av EU:s utvecklingsstöd måste avse dessa basbehov. Parlamentet välkomnar alla internationella initiativ som syftar till att minska vattenbristen i Sahelregionen.

65.  Europaparlamentet understryker att en långsiktig strategi, baserad på tillgång till utbildning för alla, är nödvändig för att förbättra vardagen för invånarna i Sahel och stödja utvecklingen av en region som 2040 kommer att ha en folkmängd på 150 miljoner personer.

66.  Europaparlamentet uppmuntrar Sahelländerna och de regionala aktörerna att i samarbete med FN mobilisera nya utvecklingsresurser. Parlamentet välkomnar de diskussioner med Afrikanska utvecklingsbanken som inletts av FN:s generalsekreterares särskilda representant för Sahel, och rekommenderar att dessa samråd utvidgas till att omfatta Världsbanken och andra internationella finansinstitutioner för att skapa en insatsfond för Sahel. Parlamentet välkomnar den föreslagna fondens integrerade plattform för resurser som samordnar regionala utvecklingsprojekt med de specifika behoven i länderna i Sahel, och uppmuntrar EU att anpassa och samordna sin egen strategi därefter.

67.  Europaparlamentet uttrycker oro över den allmänna situationen vad gäller uranbrytningen i Sahel, framför allt i ljuset av Mujaos attacker mot en gruva i Arlit i norra Niger den 23 maj 2013. Parlamentet understryker att omfattande brott mot säkerheten kring Nigers urangruvor skulle kunna få katastrofal effekt för lokalbefolkningarna och den regionala stabiliteten, och uppmanar därför myndigheterna i Niger och deras internationella partner att ägna säkerhetsfrågorna största möjliga uppmärksamhet. Parlamentet understryker dessutom vikten av att garantera säkerheten under själva uranbrytningen och uppmanar gruvföretagen att se till att uran bryts på ett ansvarsfullt sätt, med fullt medgivande från lokalbefolkningarna och med minimala negativa effekter för befolkningarna i närheten och deras miljö.

68.  Europaparlamentet noterar med yttersta allvar de frekventa livsmedels- och näringskriserna och övriga humanitära nödsituationer i Sahelregionen samt deras konsekvenser för de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Parlamentet välkomnar EU:s och dess medlemsstaters starka engagemang i insatserna i samband med den humanitära krisen i Sahel. Parlamentet understryker att åtgärder mot bristande livsmedelstrygghet är avgörande såväl för att underlätta fred som för att stärka de mänskliga rättigheterna, och anser att lokal produktion och lokalt ägande därför bör stimuleras och att distributionsnätverk och resursrörlighet bör stärkas. Parlamentet konstaterar att kommissionens bistånd under 2012 till livsmedelskriserna uppgick till 338 miljoner euro, varav 174 miljoner euro avsattes för humanitärt katastrofbistånd. Generaldirektoratet för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo) frigjorde 172 miljoner euro i humanitärt bistånd, varav 58 miljoner euro gick till Mali.

69.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta och att intensifiera sina insatser för att stärka det humanitära biståndet i Sahel, säkerställa en nära samordning mellan de internationella organen för humanitärt bistånd, det civila samhället, de lokala och regionala myndigheterna och regeringarna samt att uppbåda de nödvändiga resurserna från den tionde EUF (660 miljoner euro för 2007–2013) och fonden för Alliance Globale pour l’Initiative Résilience – AGIR Sahel (den globala alliansen för motståndskraftsinitiativet) (172 miljoner euro för 2012).Parlamentet välkomnar med tillfredsställelse den budget på 1,5 miljoner euro som har beviljats Agir Sahel inom ramen för den elfte EUF för att förbättra Sahelländernas motståndskraft.

70.  Europaparlamentet understryker att alla länder i Sahel behöver strategier för grundläggande social infrastruktur och grundläggande nät (sanitära faciliteter, nätverk med medicinska experter, transporter, telekommunikation) för att det humanitära biståndet ska kunna nå fram till rätt plats och göra nytta, ske på ett neutralt sätt, vara till förmån för alla och vara utan begränsningar. Parlamentet förväntar sig att staterna och de lokala och regionala myndigheterna gör dessa nät permanenta och tillgängliga.

Människorättssituationen för kvinnor, barn och minoriteter

71.  Europaparlamentet fördömer i mycket starka ordalag slaveriet i Mauretanien, som enligt rapporter drabbar en omfattande minoritet av befolkningen. Parlamentet konstaterar att slaveri ingår i ett strikt kastsystem och fortgår trots att landet officiellt avskaffade slaveriet 1981 och uttryckligen kriminaliserade det 2007. Parlamentet är djupt oroat över att detta är av institutionell karaktär och att det även förekommer inom offentlig förvaltning. Parlamentet noterar också den mauretanska regeringens extrema motvilja att erkänna att slaveri fortfarande praktiseras allmänt och att man har lyckats inleda rättsligt förfarande mot endast en slavägare fram till dags dato. Parlamentet uppmanar den mauretanska regeringen att leva upp till sina nationella och internationella rättsliga åtaganden och skyldigheter när det gäller att faktiskt avskaffa alla former av slaveri och att anta lagstiftning mot slaveri som bland annat föreskriver ersättningsförfaranden. De mauretanska myndigheterna uppmanas också att stoppa trakasserierna och till och med fängslandena av aktivister från det civila samhället som arbetar för att få slut på slaveriet, bland annat genom anklagelser om apostasi. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta stödja arbetet i Mauretanien och i internationella organisationer som motarbetar slaveri, bland annat FN:s särskilda rapportör om samtida former av slaveri och Internationella arbetsorganisationen (ILO).

72.  Europaparlamentet noterar med stor oro att slaveri förekommer i stora delar av Sahelregionen och att många lever i skuldslaveri i Mali, Niger och andra områden. Parlamentet uppmanar de nationella och internationella myndigheterna att vidta åtgärder i detta avseende genom att övervaka att gällande lagstiftning som förbjuder och kriminaliserar slaveri tillämpas och fästa särskild uppmärksamhet vid kvinnors och flickors ställning och sårbarhet. Parlamentet uppmuntrar myndigheterna att utveckla program som bland annat syftar till att bidra till offers rehabilitering och återintegrering, samla in uppgifter och anordna kampanjer för att öka medvetenheten, eftersom slaveri av många betraktas som normalt och denna sociala hierarki har djupa kulturella rötter. Parlamentet uppmuntrar de lokala myndigheterna att utveckla strategier och program som syftar till att integrera före detta slavar i samhället genom att säkra deras uppehälle och lämplig tillgång till arbete.

73.  Europaparlamentet uttrycker oro över kränkningarna av barnens grundläggande rättigheter i Sahel, framför allt könsrelaterat våld och diskriminering, omfattande barnarbete, uppgifterna om att minderåriga sitter i fängelser för vuxna i Mauretanien, Mali och på andra håll och Tchads rekrytering av barnsoldater till sin reguljära armé. Parlamentet uppmanar EU att inleda ett nära samarbete med regeringarna i Sahel för att se till att dessa företeelser utrotas.

74.  Europaparlamentet uttrycker en djup oro över uppgifterna om att barn arbetar i guldgruvorna, inom jord- och skogsbruket och andra sektorer av ekonomin i Mali. Enligt uppgifterna har vissa barn varit så unga som sex år. Parlamentet noterar att Sahelländerna har lagar som förbjuder barnarbete. Parlamentet uppmärksammar också de särskilt farliga förhållandena i guldgruvorna. Parlamentet uppmanar därför de maliska myndigheterna att genomföra de politiska förslagen i dess handlingsplan för att bekämpa barnarbete (Panetem) från juli 2011 och att mer aktivt främja allmän skolgång. Parlamentet uppmanar EU att samarbeta med Internationella arbetsorganisationen och andra nationella och internationella organisationer för att fullständigt utrota barnarbetet i Mali. Sahelländerna uppmanas att bekämpa barnarbete och främja utbildning.

75.  Europaparlamentet noterar med stor oro att över tre miljoner barn som är yngre än 17 år arbetar i Mali, enligt uppgifter från en icke-statlig organisation. Detta är beklagligt, särskilt med tanke på att detta resulterar i lägre utbildningsnivåer och utbredd analfabetism.

76.  Europaparlamentet påminner om att EU stöder principerna i Kimberleyprocessen, genomför programmet för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt) och arbetar för att rent allmänt främja respekten för grundläggande internationella bestämmelser på området för socialt skydd, anställning och miljö samt företagens sociala ansvar. EU och Sahelländerna uppmanas att överväga en process för spårning av guld liknande Kimberleyprocessen gällande diamanter. Parlamentet betonar att de europeiska företag som har dotterbolag i länder i området måste se till att de respekterar dessa grundläggande bestämmelser, liksom internationella riktlinjer för företags sociala ansvar. EU kommer inom kort att genomföra principen om landsspecifik rapportering.

77.  Europaparlamentet är djupt oroat över rapporterna om att barn kidnappas för att tvinga fram lösen eller för att säljas i Tchad samt i andra länder i regionen. Parlamentet konstaterar att det förekommer handel med barn för tvångsarbete, tvångsäktenskap och sexuellt utnyttjande både inom landet och över landsgränserna. Parlamentet konstaterar dessutom att barn i vissa fall förts bort och sålts till internationella adoptionsorganisationer.

78.  Europaparlamentet uppmanar Sahelländerna att främja tillgången till utbildning för alla barn, både pojkar och flickor samt nomadbefolkningen, utan diskriminering på grund av ras, kast eller etnisk tillhörighet. Parlamentet uppmanar Sahelländerna att främja riktlinjer för yrkesutbildning, tillgång till högre utbildning och sysselsättning för att ge ungdomarna i Sahelområdet framtidsutsikter och ett alternativ till att ansluta sig till terroristgrupper. För att barnens levnadsvillkor ska respekteras måste skolorna uppfylla minimikrav i fråga om hygien, säkerhet och värdighet och säkerställa att barnen inte behandlas illa eller tvingas till tiggeri av sina lärare.

79.  Europaparlamentet efterlyser ett effektivt genomförande och en effektiv uppföljning av hälso- och sjukvårdspolitiken och utbildningspolitiken för de mest utsatta befolkningsgrupperna, såsom kvinnor och barn, i syfte att uppnå millennieutvecklingsmålen om grundläggande skolutbildning för alla, bättre mödrahälsa och tillgång till vård för alla samt bekämpning av hiv/aids och alla infektionssjukdomar. EU uppmanas att inom ramen för den elfte EUF prioritera ungdomar i sina insatser i Sahel och utarbeta en ambitiös utbildningspolitik. Parlamentet påminner om hur viktigt det är med en politik som är inriktad på kvinnor och på tillträde till arbetsmarknaden.

80.  Europaparlamentet inser att kvinnor har en viktig roll när det gäller att stabilisera och utveckla Sahel och begär att de ska få ett större inflytande över de konfliktförebyggande och fredsbevarande insatserna och återuppbyggnadsarbetet och att de ska ges större möjligheter att inta en ledarroll även när det gäller säkerhet, politik och ekonomisk utveckling. Parlamentet uppmuntrar utvecklingspartnerna att ge ekonomiskt stöd till projekt som är särskilt inriktade på att främja kvinnors egenmakt i regionen.

81.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att kvinnor och flickor diskrimineras i stora delar av denna region och att diskrimineringen tar sig uttryck i tvångsäktenskap, barnäktenskap, sexuellt utnyttjande, lägre utbildning, en utbredd könsstympning av kvinnor – inklusive infibulation – samt sedvänjor som sororat och levirat. Dessutom diskrimineras kvinnor och flickor när det gäller tillgång till utbildning, trygga arbeten och sjuk- och hälsovård. Parlamentet efterlyser en politik på området för mänskliga rättigheter och jämställdhet som genomförs i samarbete med alla utvecklingsaktörer på gräsrotsnivå, bland annat för att skapa respekt för, skydda och främja kvinnors rättigheter, däribland deras sexuella och reproduktiva rättigheter utan diskriminering på grund av ras, kast, ålder, etnisk eller religiös tillhörighet, civilstånd, ursprung och eventuell invandrarstatus. Parlamentet understryker att det krävs fler insatser för att garantera att kvinnornas särskilda behov beaktas vid reformer som avser styrelseskick och rättsstatsprincipen.

82.  Europaparlamentet uppmanar Sahelländerna att anta lagar och vidta konkreta åtgärder för att förbjuda och fastställa påföljder för alla former av våld mot kvinnor, inbegripet våld i hemmet, sexuellt våld, sexuella trakasserier samt skadliga traditionella sedvänjor, såsom kvinnlig könsstympning och tvångsäktenskap, särskilt barnäktenskap. Parlamentet betonar vikten av att skydda brottsoffer och tillhandahålla specifika tjänster samt av att bekämpa straffriheten för förövarna och garantera att sådana brott faktiskt utreds, lagförs och bestraffas och att alla kvinnor har full tillgång till rättssystemet, utan någon typ av diskriminering av religiösa och/eller etniska skäl. Parlamentet betonar att våld i hemmet inte är en privat familjeangelägenhet och att våld som utövas med förevändning att det är förankrat i en kulturell eller religiös övertygelse inte kan accepteras.

83.  Europaparlamentet uppmanar Sahelländerna att ändra sina lagar beträffande kvinnor och äganderätt. Parlamentet betonar betydelsen av att kvinnor äger den mark de brukar och lever av.

84.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att avsätta mer medel till att främja kvinnors rättigheter och medbestämmande i regionen. Parlamentet välkomnar Afrikanska unionens ansträngningar till förmån för kvinnors rättigheter, och påminner om den nyckelroll som Ecowas spelar för stabiliteten i regionen. Parlamentet uppmanar Sahelländerna att intensifiera sitt samarbete så att de kan anordna informationskampanjer om kvinnors rättigheter tillsammans med icke-statliga organisationer, civilsamhället, FN och EU. Parlamentet uppmanar EU att samarbeta med lokala aktörer för att främja utbildning av flickor och stödja åtgärder som stärker kvinnornas finansiella trygghet och möjligheter som ett viktigt sätt att säkra kvinnornas sociala, politiska och ekonomiska egenmakt. Parlamentet uppmuntrar dessutom en politik som syftar till att stärka kvinnosjukvården.

85.  Europaparlamentet uppmanar vidare Sahelländerna att se till att alla flickor registreras vid födseln och att de sedan får gå i grundskolan.

86.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och rådet att uppmuntra fler länder i regionen att införa uttryckliga lagbestämmelser om kvinnors och flickors rättigheter och att prioritera program för att säkerställa dessa rättigheter, särskilt när det gäller tillgång tjänster av allmänt intresse, även inom utbildning, rätten till hälsa, sexuella och reproduktiva rättigheter, säkra lån för livsmedel, mark och produktionsmedel, särskilt på landsbygden, samt tillgång till hälso- och sjukvård och rättssystemet, detta för att förbättra kvinnors ekonomiska oberoende genom att hjälpa dem att gå över från informellt till formellt arbete, för att öka deras deltagande i det politiska och ekonomiska beslutsfattandet samt för att avskaffa alla former av våld mot kvinnor och flickor, inklusive barnäktenskap och den barbariska sedvänja som kvinnlig könsstympning innebär.

87.  Europaparlamentet uppmanar EU:s särskilda representanter för Sahel och EU:s särskilda representant för de mänskliga rättigheterna att ta fram gemensamma åtgärder för att bättre trygga kvinnornas rättigheter i regionen genom att bland annat bekämpa straffrihet för könsrelaterade brott och annat våld som skadar kvinnornas värdighet. Parlamentet insisterar på att kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och partnerländerna ska prioritera kvinnors rättigheter och jämställdhet i de bilaterala biståndsprogrammen och att de ska planera för en varaktig och förutsebar finansiering av initiativ som syftar till att främja kvinnors egenmakt samt jämställdheten. Parlamentet fördömer särskilt det våld som används, eftersom det utgör det främsta hindret för kvinnors möjlighet att åtnjuta social och ekonomisk frihet. Parlamentet understryker att politik som främjar jämställdhet mellan kvinnor och män bör anses vara en övergripande fråga.

88.  Europaparlamentet välkomnar den rättsliga ställningen för samkönade förhållanden i Mali, Niger, Tchad och Burkina Faso. Parlamentet beklagar dock att social diskriminering fortfarande förekommer. Parlamentet uttrycker djup oro över tillämpningen av lagar om ”oanständigt uppträdande” och lagar som förbjuder sammankomster ”för ett omoraliskt syfte” gentemot hbt-personer i Mali och regionen i stort. Parlamentet hoppas att de som förtrycktes under upproret i norra Mali kan återintegreras på ett säkert sätt i sina samhällen. Parlamentet uttrycker djup oro över att förhållanden mellan hbt-personer fortfarande betraktas som kriminella i Mauretanien, vilket för män nominellt innebär dödsstraff genom offentlig stening. Parlamentet noterar dock att det inte finns några dokumenterade fall av att detta straff någonsin ska ha verkställts. Parlamentet uppmanar trots detta den mauretanska regeringen att samarbeta med det civila samhället för att reformera sin lagstiftning och för att göra livet lättare för hbt-personer.

89.  Europaparlamentet anser att man, för att åstadkomma fred och utveckling i Sahelregionen, måste tillämpa en rättighetsbaserad strategi på tuaregernas situation och framtida utveckling och att denna strategi uppriktigt bör ta hänsyn till de historiska missförhållandena, samtidigt som man ska komma ihåg att tuaregerna bor i områden där även andra etniska grupper bor. Parlamentet välkomnar utvecklingen i Niger i denna fråga men uppmanar alla länder med betydande tuaregisk befolkning, inklusive länder utanför Sahel, såsom Algeriet och Libyen, att samarbeta med företrädare för befolkningsgruppen för att på ett politiskt och institutionellt plan lösa problemen med underutveckling och fientlighet. Parlamentet konstaterar dessutom att det finns ett brett spektrum av olika kulturer i Sahelregionen. Parlamentet anser att alla dessa befolkningsgrupper bör få möjlighet att återigen leva tillsammans i fred, och uppmuntrar regeringarna i området att låta dem alla delta i den sociala och politiska dialogen och i beslutsfattandet.

EU:s politiska rekommendationer för Sahel

90.  Europaparlamentet välkomnar att det utsetts en särskild EU-representant för Sahel samt att stor vikt läggs vid människorättsaspekterna i mandatet. Parlamentet förväntar sig att den nya representanten ska föra ett nära samarbete med EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, ICC:s åklagarmyndighet, kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt människorättsförsvarare och observatörer i regionen när det gäller att främja respekten för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Parlamentet vill se en lämplig samordning mellan EU:s särskilda representant för Sahel och EU:s särskilda representant för södra Medelhavet framför allt, samt med EU:s särskilda representant för Afrikas horn, eftersom kriserna i Afrika får allvarliga effekter för regionen och har en tendens att skapa spridningseffekter och geostrategiska konsekvenser. Parlamentet uppmanar EU att investera i en effektiv samordning av samtliga EU:s insatser i Afrika, framför allt krishantering och insatser efter konflikter, och uppmanar därför vice ordföranden/den höga representanten att ombesörja en sådan samordning.

91.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att tillämpa åtagandena i EU:s människorättspolitik, bland annat EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt, EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor och kampen mot alla former av diskriminering av dem, EU:s riktlinjer för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt, EU:s riktlinjer för skydd av civila inom ramen för GSFP-uppdrag och GSFP-operationer samt EU:s omfattande politik vad gäller genomförande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet, bland annat genom att övervaka och rapportera om utvecklingen på detta område.

92.  Europaparlamentet beklagar djupt att man varken i EU:s strategi för säkerhet och utveckling i Sahelregionen, som antogs den 21 mars 2011, eller i slutsatserna om denna strategi, som antogs av rådet (utrikes frågor) den 23 mars 2012, hänvisar till främjandet av jämställdhet, kvinnors situation eller försvaret av deras rättigheter.

93.  Europaparlamentet välkomnar de strategiska handlingslinjerna i EU:s strategi för Sahel, inklusive stödet för och främjandet av goda styrelseformer och intern konfliktlösning. Parlamentet anser emellertid att strategin ännu inte i tillräckligt stor utsträckning lyfter fram mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och stöd för demokratin, effektiva ekonomiska styrelseformer och kraftfulla åtgärder mot korruption som centrala element för att stödja kopplingen mellan utveckling och säkerhet i dess centrum. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner att inom en snar framtid inleda ett samarbete för att se över strategin genom att inkludera konkreta förslag om att

94.  Europaparlamentet rekommenderar EU att överväga möjligheten av riktade sanktioner genom frysning av tillgångar, viseringsförbud eller andra instrument för de allvarligaste förövarna av brott mot de mänskliga rättigheterna, såväl i Mali som på annat håll i regionen.

95.  Europaparlamentet välkomnar FN:s generalsekreterares rapport nyligen om situationen i Sahel. Parlamentet noterar ”fyra gånger fyra”-strategin som syftar till att stärka styrelseskick, säkerhet, humanitära villkor och utveckling som delar i en integrerad strategi. Parlamentet välkomnar framför allt strategins starka människorättsdimension, och uppmanar EU att fortsätta sitt stöd. Parlamentet berömmer dessutom den integrerade FN-strategins inriktning på att bygga deltagande, stödja lokala och regionala styrelseformer, stärka den sociala och säkerhetsmässiga sammanhållningen, utveckla system för tidig varning för framtida hot och framför allt stärka eller konsolidera nationella och regionala människorättsmekanismer. EU uppmanas att tillsammans och i linje med FN införa en liknande helhetssyn i fråga om hållbarhet, säkerhet, humanitära och utvecklingsmässiga frågor samt mänskliga rättigheter på ett sådant sätt att utmaningarnas grundläggande transnationella, gränsöverskridande och sammanhängande karaktär beaktas i Sahel.

96.  Europaparlamentet betonar att det är oerhört viktigt att öka EU:s samarbete med afrikanska regionala aktörer, såsom AU, Ecowas, Arabiska Maghrebunionen och regionala afrikanska människorättsinstrument för att åstadkomma hållbara framsteg när det gäller mänskliga rättigheter och demokratiska initiativ i Sahel. Grannländer såsom Senegal, Algeriet och Marocko uppmanas att bidra med ledarskap och bistå i arbetet med att skapa en verklig regional dynamik som kommer att ge ny fart åt den ekonomiska utvecklingen i regionen och främja de mänskliga rättigheterna. I slutändan måste hållbara lösningar på problemen i Sahel komma inifrån regionen och kontrolleras fullt ut av den egna befolkningen. Trots detta uppmanas EU att fortsätta sitt åtagande att arbeta med och hjälpa sina partner i Sahel på alla lämpliga sätt som står till dess förfogande för att förbättra livskvaliteten för människorna i regionen och stärka banden med deras demokratiska regeringar.

Mänskliga rättigheter i Västsahara och i flyktinglägren i Tindouf

97.  Europaparlamentet välkomnar och uppmärksammar FN:s generalsekreterares rapport från april 2013 om situationen i Västsahara, där det understryks att det är oerhört viktigt att behandla konflikten i Västsahara som en del av en bredare strategi för Sahel och att frågan om mänskliga rättigheter även i fortsättningen är viktig för en lösning av konflikten. Parlamentet noterar dessutom att de olika konflikterna i Sahel och särskilt närvaron av terroristgrupper som Aqim i norra Mali och i södra Algeriet riskerar att orsaka instabilitet i Västsahara och i regionen i sin helhet. Konflikten har negativa konsekvenser för den regionala integrationen, som borde omfatta Marocko och Algeriet och skulle kunna erbjuda goda möjligheter till demokratisering och ekonomisk utveckling samt stärka människors säkerhet i hela Sahel och Sahara.

98.  Europaparlamentet bekräftar sitt stöd för FN-resolutionerna om Västsahara, och kräver fullständig respekt för västsahariernas mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, inklusive förenings- och yttrandefriheten samt rätten till fredliga demonstrationer.

99.  Europaparlamentet understryker att frågan om mänskliga rättigheter i Västsahara och i flyktinglägren i Tindouf ska kunna diskuteras utan att man försöker föregripa någon slutlig politisk lösning eller uttrycka åsikter om en sådan lösning. Parlamentet upprepar dock att självbestämmande är en grundläggande mänsklig rättighet, i enlighet med artikel 1 i FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, och påminner även om att territoriell integritet är en princip som omfattas av internationell rätt. Parlamentet påminner dessutom om FN:s säkerhetsråds resolution 1754(2007), som uppmanar parterna att förhandla i god tro, på ett förbehållslöst sätt, i syfte att nå en rättvis, hållbar och ömsesidigt acceptabel politisk lösning som skulle ge folket i Västsahara självbestämmanderätt. Parlamentet uppmärksammar uppmaningen till Marocko och Polisario att fortsätta förhandla för att finna en fredlig lösning på konflikten, och bekräftar västsahariernas rätt till självbestämmande. Parlamentet understryker den möjlighet som uppkommer ur den politiska och demokratiska reformprocessen som startade i Marocko, samtidigt som parlamentet noterar de starkare skyldigheter som dessa reformer medför i fråga om respekt för och upprätthållande av de mänskliga rättigheterna, framför allt i Västsahara. Parlamentet fruktar att det faktum att en folkomröstning eller andra former av ömsesidigt acceptabla politiska lösningar som förhandlas fram, planerats i 25 år och ännu inte anordnats ökar riskerna för våld samt det främlingskap västsaharierna känner, särskilt bland unga. Parlamentet uppmanar EU att öka sitt engagemang och stödja FN när det gäller att uppmuntra parterna att återuppta direkta förhandlingar för att nå en fredlig och hållbar lösning på konflikten.

100.  Europaparlamentet anser att det finns ett nära samband mellan den politiska lösningen på konflikten i Västsahara, förlikningen och människorättssituationen, och uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att vara aktivare när det gäller att finna en lösning på konflikten i Västsahara och inte bara stödja FN-förhandlingarna utan dessutom använda sina olika utrikespolitiska instrument (till exempel stärkt bevakning av och ökad kunskap om människorättsfrågor bland polis- och säkerhetsstyrkor, stöd till demokratiska reformer inklusive decentralisering och kamp mot diskriminering i regionen) för att tillfredsställa det stora behovet av förtroendebyggande mellan konfliktens olika parter.

101.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över den aktuella rapporten från FN:s särskilda rapportör om tortyr om att man hittat bevis på att marockanska tjänstemän har gripit personer av politiska skäl, torterat och våldtagit västsahariska fångar, kidnappat och övergivit demonstranter i öknen för att trakassera dem och ofta och medvetet angripit självständighetsförespråkare, även i deras hem. Parlamentet noterar även att det förekommer vitt spridda anklagelser om påtvingade försvinnanden och orättvisa rättegångar. Parlamentet fäster särskild uppmärksamhet på förstörelsen av protestlägret Gdeim Izik i november 2010, då fruktansvärda våldsamheter skördade 13 liv, samt den efterföljande rättegången mot 25 västsaharier, många av dem välkända människorättsaktivister, i februari 2013. Parlamentet noterar att Marocko insisterar på att rättegången varit rättvis och att ett korrekt rättsförfarande tillämpats samt att vissa internationella observatörer dragit positiva slutsatser. Parlamentet påminner dock också om FN:s särskilda rapportörs oro över användningen av en militärdomstol, anklagelserna om tortyr och de marockanska myndigheternas underlåtenhet att undersöka anklagelserna. Parlamentet noterar de slutsatser som vissa icke-statliga organisationer och människorättsobservatörer dragit rörande de påstådda politiska förföljelserna, den bristfälliga bevisningen och de hårda domarna i fallet, där 20 personer har dömts till mellan 20 års och livstids fängelse. Det är positivt att den marockanska regeringen har godkänt rekommendationen från det nationella rådet för mänskliga rättigheter (CNDH) om att civila inte får dömas i militärdomstol i framtiden. Parlamentet uppmanar den marockanska regeringen att garantera att detta genomförs i praktiken, men beklagar samtidigt att detta beslut inte kommer att påverka dem som redan dömts. Parlamentet uppmanar den marockanska regeringen att tillämpa samtliga rekommendationer i rapporterna från FN och det nationella rådet för mänskliga rättigheter, och att fortsätta att utveckla en människorättskultur. Parlamentet uppmanar de marockanska myndigheterna att omedelbart släppa alla västsahariska politiska fångar och samarbeta med det civila samhället och andra aktörer för att garantera ett rättvist rättsväsende samt insyn i det samt att undersöka säkerhetstjänstemän som påstås ha varit inblandade i godtyckliga frihetsberövanden, tortyr och andra maktmissbruk samt ställa dem inför rätta.

102.  Europaparlamentet fördömer de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som Västsaharas kvinnor utsätts för på de av Marocko ockuperade områdena, bland annat genom kränkande behandling och sexuellt våld, metoder som de marockanska styrkorna använder i syfte att skrämma Västsaharas befolkning i deras kamp för sin legitima rätt till självbestämmande.

103.  Europaparlamentet upprepar sin oro rörande 2006 års rapport – som spridits genom inofficiella läckor – från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om begränsningarna av yttrande-, mötes- och föreningsfriheten i Västsahara. Parlamentet noterar att Marocko påstår sig tillåta sittstrejker och andra former av protester. Parlamentet beklagar de uppenbara institutionella hinder som Marocko lägger ut för icke-statliga organisationer som förespråkar självständighet så att de inte kan registrera sig på ett lagligt sätt eller erkännas, vilket krävs för att de ska kunna verka på ett effektivt sätt inom sina respektive befolkningsgrupper. Parlamentet fördömer de ofta stränga straffen för ”underminering av den marockanska territoriella integriteten”, en punkt i lagstiftningen som enligt uppgift används mot fredliga västsahariska förespråkare av självständighet. Parlamentet påminner om att FN:s oberoende expert om kulturella rättigheter konstaterat att de marockanska myndigheterna förtrycker vissa aspekter av den västsahariska kulturen, och upprepar FN-expertens krav på att avstå från sådana åtgärder och främja full kulturell mångfald. Parlamentet välkomnar de bestämmelser om respekt för kulturella rättigheter som har införts i den nya marockanska konstitutionen, och välkomnar även upprättandet av en särskild västsaharisk tv-kanal. Parlamentet uppmuntrar starkt ett fullständigt genomförande av dessa bestämmelser.

104.  Europaparlamentet beklagar djupt att Marocko onsdagen den 6 mars 2013 utvisade en delegation bestående av fyra ledamöter av Europaparlamentet. Parlamentet noterar att delegationens syfte var att besöka de västsahariska territorierna, undersöka läget i fråga om mänskliga rättigheter och träffa representanter för Minurso. Parlamentet beklagar djupt de marockanska myndigheternas beteende och kräver att Marocko ska låta oberoende observatörer, parlamentsledamöter samt press och humanitära organisationer få resa in i Västsahara och röra sig fritt där.

105.  Europaparlamentet påminner om oron över att Västsahara fortfarande är ett av världens mintätaste områden, vilket framförts av FN:s kontor för projekttjänster (Unops). Parlamentet konstaterar att landminor i Västsahara har förorsakat minst 2 500 dödsfall sedan 1975. Dessutom fortsätter minorna att utgöra ett hot för tusentals västsahariska nomader och ett stort hinder för lösningen på problemet och flyktingsituationen i Västsahara. Parlamentet prisar därför det arbete som Minurso, den kungliga marockanska armén, Polisario och organisationen Landmine Action och övriga aktörer gör för att kartlägga och röja minor på drabbade områden. Parlamentet välkomnar att Polisario har undertecknat Genèveuppmaningen om förbud mot antipersonella minor, och uppmanar alla aktörer att göra allt de kan för att informera befolkningen, bistå offer och avlägsna all ammunition som finns kvar. Parlamentet konstaterar dessutom att Marocko är ett av få länder – och ett av endast tre afrikanska länder – som inte har undertecknat avtalet om förbud mot landminor. Parlamentet uppmanar Marocko att göra detta som en förtroendebyggande åtgärd och ett tecken på sitt engagemang för fred.

106.  Europaparlamentet påminner om fallet med Västsaharas kvinnor och den viktiga roll som de spelar i det västsahariska samhället, bland annat i flyktingläger där analfabetismen har sjunkit kraftigt. Parlamentet understryker kvinnornas nyckelroll i organisationen av de västsahariska institutionerna och deras höga deltagande i beslutsfattandet på alla nivåer, från lokala kommittéer till parlament och regering. Parlamentet uppmärksammar den roll som kvinnor i Västsahara spelar för att bevara fred, främja dialog och lösa konflikter samt för att bevara det västsahariska samhället och de västsahariska strukturerna.

107.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över den kroniska fattigdomen och avsaknaden av grundläggande samhällstjänster i de flyktingläger nära Tindouf som administreras av Polisario, framför allt vad gäller näring, hälso- och sjukvård och tillgången på dricksvatten. Parlamentet välkomnar det humanitära bistånd som EU tillhandahåller flyktingarna genom Echo. Parlamentet uppmanar dock de internationella aktörerna att leda, samordna och konsolidera hjälpen effektivare och vid behov höja bidragsbeloppen för att kunna garantera en stabilisering av den humanitära situationen och hjälpa till att förbättra förhållandena i lägren. Parlamentet uppmärksammar rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör om tillgång till bostäder, nämligen att tillräckliga internationella medel bör avsättas för att främja utbudet på bostäder. Parlamentet noterar trots detta de fungerande ledningssystemen i lägren och välkomnar det civila samhällets aktiva närvaro samt det starka deltagandet av kvinnor i båda. Parlamentet välkomnar dessutom den sociala inriktningen på utbildning trots bristfälliga resurser. Parlamentet noterar emellertid att det saknas klara uppgifter om det exakta antalet invånare i lägren, och uppmanar Polisario-myndigheterna att, eventuellt med hjälp av Algeriet, göra eller underlätta regelbundna folkräkningar eller formella registreringar.

108.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över fattigdomen i lägren i Tindouf som är relaterad till att det saknas långsiktiga framtidsutsikter för många flyktingar, vilket gör att de är mer benägna att radikaliseras och ansluta sig till religiösa fundamentalister. Parlamentet påminner om faran med att kriminella nätverk eller terroristnätverk rekryterar ungdomar, och fäster uppmärksamheten på regionens porösa gränser, som riskerar att underlätta för jihadgrupper från norra Mali och andra ställen att tränga sig djupare in i lägren. Parlamentet fördömer kidnappningen av tre europeiska biståndsarbetare från Rabouni-lägret i oktober 2011. Parlamentet understryker därför att det är oerhört viktigt att garantera flyktinglägrens säkerhet, och uppmanar de algeriska myndigheterna att ta sitt ansvar och förbättra situationen vad gäller de mänskliga rättigheterna i lägren i Tindouf samt uttrycker sitt fulla stöd för UNHCR:s program för att främja förtroendebyggandet genom att underlätta familjekontakterna mellan Tindouf och Västsahara.

109.  Europaparlamentet noterar att, även om de flesta internationella observatörer och rapporter från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Afrikanska kommissionen för mänskliga och medborgerliga rättigheter, Robert F. Kennedy Center for Justice and Human Rights och Human Rights Watch har funnit få bevis på systematiska och institutionella människorättskränkningar i flyktinglägren har flera aktörer, däribland den marockanska regeringen, marockanska icke-statliga organisationer och tidigare invånare i Tindouf-lägren, hävdat att Polisarios myndigheter begränsar invånarnas yttrande- och rörelsefrihet. Parlamentet noterar Polisarios ihärdiga tillbakavisande av dessa anklagelser och noterar även Polisarios politiska vilja att samarbeta med FN-organ som arbetar med mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar därför Polisario att ge oberoende människorättsobservatörer fullt, regelbundet och obegränsat tillträde till flyktinglägren och låta undersöka alla anklagelser grundligt.

110.  Europaparlamenten välkomnar ansträngningarna att förbättra dokumentationen om påstådda människorättskränkningar i Västsahara, särskilt genom CNDH som har kontor i El-Aaiún och Dakhla och som erkänns av FN. Parlamentet noterar det positiva arbete som CNDH gjort och uppmanar den marockanska regeringen att bidra till att stärka dess oberoende och uppdrag och garantera att dess rekommendationer genomförs. Parlamentet uppmuntrar också CNDH att utöka sina ansträngningar för att skapa förbindelser med de västsaharier som är fientligt inställda till den marockanska regimen och att garantera att klagomål följs upp på lämpligt sätt. Parlamentet välkomnar att Marocko 2012 antog tre av de fem rekommendationerna från FN:s människorättsråd om människorättssituationen i Västsahara, och uppmanar Marocko att anta även de återstående två rekommendationerna. Parlamentet välkomnar dessutom de inbjudningar som Marocko sänt ut till internationella ad hoc-delegationer, inklusive FN:s särskilda rapportör om tortyr, och att dessa har tackat ja till inbjudningarna, och uppmanar de marockanska myndigheterna att tillåta undersökningsuppdrag som utförs av andra internationella organ som Afrikanska kommissionen för mänskliga och medborgerliga rättigheter och Europaparlamentet. Parlamentet uppmanar alla berörda parter att hålla fast vid sådana åtaganden med FN:s människorättsorgan. Parlamentet stöder inrättandet av ett officiellt Minurso/ICRC-uppdrag i området Fadret Leguiaa för det fortsatta arbetet med att gräva fram kvarlevor och återlämna dem till familjerna, till följd av att utredningsgruppen från Baskiens universitet upptäckt massgravar.

111.  Europaparlamentet konstaterar trots detta de allvarliga och omtvistade anklagelserna mot Marockos och Polisarios myndigheter, och erinrar även om att FN:s generalsekreterare nyligen lade vikt vid en oberoende, opartisk, heltäckande och oavbruten övervakning av människorättssituationen i både Västsahara och flyktinglägren. Parlamentet noterar att FN inte uppgraderade Minursos mandat i april 2013 med en människorättsdimension. Parlamentet uppmanar FN att utöka mandatet eller att inrätta ett nytt, ständigt och opartiskt människorättsorgan för att övervaka och rapportera om den övergripande människorättssituationen och undersöka enskilda klagomål. Parlamentet anser att detta organ även bör övervaka den av Marocko kontrollerade delen av Västsahara, flyktinglägren i Tindouf och övrigt territorium som kontrolleras av Polisario.

112.  Europaparlamentet uppmuntrar regeringarna i Marocko och Algeriet att utveckla och stärka sin politiska dialog för att förbättra den regionala dynamiken och undvika ökade spänningar, till fördel för det internationella samfundet i stort.

113.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter att erbjuda de marockanska myndigheterna och Polisario-administrationen program för utbildning i mänskliga rättigheter i Västsahara och Tindouf. Programmen skulle inriktas på poliser och andra säkerhetsansvariga, rättssystemet, lokala förvaltningstjänstemän, medier och organisationer i det civila samhället och bygga vidare på de politiska reformer för demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter som inletts av Marocko och utan att äventyra en förhandlad politisk lösning på konflikten i Västsahara utan i syfte att uppmuntra sådana förhandlingar.

o
o   o

114.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter och EU:s särskilda representant för Sahel, EU:s medlemsstater, regeringarna och parlamenten i Sahelländerna, Marocko, Algeriet och Polisario, FN:s generalsekreterare och säkerhetsråd, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Afrikanska unionens ordförande och dess kommissions generalsekreterare samt till Ecowas ordförande och kommissionsordförande.

(1) EUT L 200, 27.7.2012, s. 21. (2) EUT L 75, 19.3.2013, s. 29. (3) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 87. (4) Antagna texter, P7_TA(2012)0503. (5) Antagna texter, P7_TA(2013)0055. (6) EUT C 249 E, 30.8.2013, s. 41.