Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2013/2080(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0313/2013

Ingivna texter :

A7-0313/2013

Debatter :

PV 24/10/2013 - 6
CRE 24/10/2013 - 6

Omröstningar :

PV 24/10/2013 - 12.5
CRE 24/10/2013 - 12.5
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2013)0454

Antagna texter
PDF 143kWORD 30k
Torsdagen den 24 oktober 2013 - Strasbourg
Elektronisk kommunikation
P7_TA(2013)0454A7-0313/2013

Europaparlamentets resolution av den 24 oktober 2013 om rapporten om genomförandet av regelverket för elektronisk kommunikation (2013/2080(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av direktiv 2009/140/EG (direktivet om bättre lagstiftning),

–  med beaktande av direktiv 2009/136/EG (direktivet om medborgarnas rättigheter),

–  med beaktande av förordning (EG) nr 1211/2009 (Berec-förordningen),

–  med beaktande av direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet),

–  med beaktande av direktiv 2002/20/EG (auktorisationsdirektivet),

–  med beaktande av direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektivet),

–  med beaktande av direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster),

–  med beaktande av direktiv 2002/58/EG (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation),

–  med beaktande av förordning (EU) nr 531/2012 (den omarbetade roamingförordningen),

–  med beaktande av rekommendation 2010/572/EU (rekommendationen om reglerat tillträde till nästa generations accessnät),

–  med beaktande av rekommendation 2007/879/EG (rekommendationen om relevanta marknader),

–  med beaktande av rekommendation 2009/396/EG (rekommendationen om termineringsavgifter),

–  med beaktande av COM 2002/C 165/03 (riktlinjerna för dominerande marknadsinflytande),

–  med beaktande av rekommendation 2008/850/EG (arbetsordningen i artikel 7 i ramdirektivet),

–  med beaktande av beslut nr 243/2012/EU om inrättande av ett flerårigt program för radiospektrumpolitik,

–  med beaktande av förslaget av den 19 oktober 2011 till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa (COM(2011)0665),

–  med beaktande av förslaget av den 7 februari 2013 till Europaparlamentets och rådets direktiv om åtgärder för att säkerställa en hög gemensam nivå av nät- och informationssäkerhet (COM(2013)0048),

–  med beaktande av det arbete som Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) gjort den senaste tiden i fråga om nätneutralitet,

–  med beaktande av förslaget av den 26 mars 2013 till Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation (COM(2013)0147),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0313/2013), och av följande skäl:

A.  De senaste ändringarna till regelverket för elektronisk kommunikation i hela unionen gjordes 2009 på grundval av de förslag som lämnades 2007 och som föregicks av flera års förberedande arbete,

B.  Tidsfristen för medlemsstaternas införlivande av 2009 års ändringar var satt till den 25 maj 2011 och först i januari 2013 hade den sista medlemsstaten införlivat ändringarna.

C.  Det finns utrymme för tolkning när de nationella tillsynsmyndigheterna genomför regelverket, så utvärderingen av regelverkets effektivitet kan också ta hänsyn till de omständigheter under vilka regelverket genomförs i medlemsstaterna.

D.  Skillnaderna i tillsynen och genomförandet av regelverket har lett till högre kostnader för tillhandahållare som är verksamma i mer än ett land. Därigenom hindras investeringar och utvecklingen av en inre marknad för telekommunikation.

E.  Kommissionen har inte utnyttjat möjligheten att anta ett beslut om identifiering av gränsöverskridande marknader enligt artikel 15.4 i ramdirektivet.

F.  Alleuropeiska företagsanvändare har inte erkänts som ett eget marknadssegment, vilket har lett till en brist på standardiserat grossistutbud, onödiga kostnader och en fragmenterad inre marknad.

G.  Regelverket syftar till att främja ett ekosystem för konkurrens, investeringar och innovationer som bidrar till en utveckling av den inre marknaden för kommunikation, till förmån för konsumenter och företag – särskilt europeiska sådana – inom sektorn.

H.  Regelverket bör bevaras som en sammanhängande helhet.

I.  Enligt principerna om bättre lagstiftning är kommissionen skyldig att regelbundet se över regelverket för att se till att det är i fas med den tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen.

J.  I stället för att bygga på detta regelverk har kommissionen tagit parallella enskilda initiativ där det senaste initiativet handlar om den digitala inre marknaden.

K.  Kommissionen har förklarat sin avsikt att se över direktivet om integritet och elektronisk kommunikation och rekommendationen om relevanta marknader, men inte de andra delarna av regelverket.

L.  Kommissionen har inte uppdaterat skyldigheterna att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster sedan 1998, trots den begäran som gjordes i direktivet om medborgarnas rättigheter från 2009.

M.  Ett relevant, stabilt och konsekvent regelverk är nödvändigt för att främja investeringar, innovationer och konkurrenskraft och därmed tjänster av bättre kvalitet.

N.  Ett gemensamt nedifrån och upp-perspektiv har visat sig vara effektivt för att främja en gemensam rättspraxis.

O.  Funktionsuppdelning, dvs. skyldigheten för en vertikalt integrerad tillhandahållare att placera verksamhet för tillhandahållande av viktiga uppkopplingsprodukter i grossistledet i en självständigt fungerande intern företagsenhet, är fortfarande en sista utväg.

P.  Faktisk och hållbar konkurrens är en viktig drivkraft för effektiva investeringar över tid.

Q.  Regelverket har främjat konkurrensen vid tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, till förmån för konsumenterna.

R.  Att främja konkurrensen vid tillhandahållandet av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster är, tillsammans med främjandet av investeringar, de främsta allmänna mål som fastställs i artikel 8 i ramdirektivet.

S.  Trots de framsteg som gjorts tar EU endast små steg på väg mot att inom den avsedda tidsramen slutföra den digitala agendans bredbandsmål.

T.  Utbyggnaden av höghastighetsbredband går stegvis framåt (54 procent av de europeiska hushållen har nu tillgång till en hastighet på över 30 Mbps), men bara ett fåtal europeiska konsumenter har hittills skaffat denna typ av anslutning (endast 4,2 procent av hushållen). Utbyggnaden av höghastighetsbredband (med en hastighet på över 100 Mbps) går långsamt och representerar endast 3,4 procent av alla fasta linjer, och efterfrågan bland användarna verkar svag då endast 2 procent av hushållen abonnerar på sådana linjer(1).

U.  Öppenhet i fråga om trafikstyrning på nätet är inte i sig någon garanti för nätneutralitet.

V.  Frågor som rör konkurrensen mellan tillhandahållare av elektroniska kommunikationstjänster och mellan dem och tillhandahållare av informationssamhällets tjänster bör uppmärksammas, särskilt hoten mot ett fritt internet.

W.  Det finns fortfarande konkurrenshinder i många nät och man har inte lyckats fastställa och tillämpa någon princip om nätneutralitet för att tjänster för slutanvändare inte ska diskrimineras.

X.  Utbyggnaden av 4G i Europa har hindrats av bristfällig samordning vid allokeringen av radiospektrum, särskilt medlemsstaternas försenade auktorisationsförfarande när det gäller att senast den 1 januari 2013 tillåta användning av 800 MHz-bandet för elektroniska kommunikationstjänster enligt programmet för radiospektrumpolitik (RSPP).

Y.  I RSPP uppmanas kommissionen att se över användningen av spektrumet mellan 400 MHz och 6 GHz och bedöma om ytterligare spektrum kan frigöras och göras tillgängligt för nya tillämpningar, exempelvis – dock inte endast – 700 MHz-bandet.

Z.  Innovation och utveckling av ny teknik och infrastruktur bör beaktas vid bedömningen av regelverkets inverkan på de alternativ som erbjuds användarna och konsumenterna.

AA.  Regelverket bör fortsätta att vara neutralt och samma regler bör gälla för likvärdiga tjänster.

1.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna införlivade 2009 års ändringar av regelverket för elektronisk kommunikation så sent, och poängterar att den inre marknaden för kommunikation är fragmenterad på grund av skillnader i införlivandet av regelverket i de 28 medlemsstaterna.

2.  Europaparlamentet understryker att regelverket visserligen gjort stora framsteg för att nå sitt mål men att EU-marknaden för telekommunikation fortfarande är fragmenterad längs de nationella gränserna, vilket gör det svårt för företag och medborgare att dra full nytta av den inre marknaden.

3.  Europaparlamentet anser att endast en konkurrensduglig europeisk marknad för höghastighetsbredband kan stimulera till innovation, ekonomisk tillväxt och skapande av nya arbetstillfällen samtidigt som konkurrenskraftiga priser kan gynna slutanvändarna.

4.  Europaparlamentet anser att syftet med nästa översyn bör vara att vidareutveckla regelverket för att åtgärda brister och beakta utvecklingen både på marknaden och på det sociala och tekniska området samt framtida trender.

5.  Europaparlamentet anser att de aspekter som bör beaktas i översynen av hela regelverket bör vara följande:

   i) Den försenade översynen av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och kravet på att det ska finnas tillgång till bredbandsanslutning till en rimlig kostnad för att ta hänsyn till det omedelbara behovet av att minska den digitala klyftan och åtgärda de begränsningar som riktlinjerna för statligt stöd medför för att nå detta mål.
   ii) De nationella tillsynsmyndigheternas behörighet på alla de områden, inklusive spektrum, som tas upp i regelverket; de befogenheter som de nationella tillsynsmyndigheterna tilldelats i medlemsstaterna och omfattningen av det krav på oberoende som gäller nationella tillsynsmyndigheter i enlighet därmed.
   iii) Samarbetet mellan nationella tillsynsmyndigheter och nationella konkurrensverk.
   iv) De symmetriska skyldigheterna i fråga om tillträde till nät (artikel 12 i ramdirektivet), eftersom de nationella tillsynsmyndigheterna i vissa medlemsstater inte har tilldelats dessa tillsynsbefogenheter.
   v) Reglerna för hävstångseffekter (artikel 14 i ramdirektivet) och flera företags dominerande ställning (bilaga II), eftersom de nationella tillsynsmyndigheterna fortfarande har svårt att använda dessa verktyg, trots de ändringar som gjordes 2009.
   vi) Förfarandena för marknadsöversyn.
   vii) Effekterna av de tjänster som helt kan ersätta de tjänster vilka tillhandahålls av traditionella tillhandahållare; det behövs vissa klargöranden om hur regelverkets teknikneutralitet ska uppnås och om uppdelningen mellan tjänster som omfattas av ”informationssamhället” och tjänster som omfattas av ”elektronisk kommunikation”.
   viii) Kravet att avskaffa överflödig reglering.
   ix) Upphävande av reglering förutsatt att en marknadsanalys har visat att nämnda marknad faktiskt är konkurrensutsatt och att det finns vägar och möjligheter till en förlängd övervakning.
   x) De nationella tillsynsmyndigheterna ska ges möjlighet att rapportera om sina erfarenheter av krav på icke-diskriminering och åtgärder för att uppnå detta.
   xi) De förfaranden (för samreglering) som avses i artikel 7.7a ska vara effektiva och fungera: både kommissionen och Berec är allmänt sett överens om att det fungerar bra och att det finns en lämplig balans, men kommissionen hävdar att de nationella tillsynsmyndigheterna i vissa fall inte har anpassat sig till alla lagstiftningsåtgärder eller har anpassat sig mycket långsamt, och Berec klagar på de snäva tidsramarna.
   xii) I en situation då fas II i förfarandet inte sätts igång på grund av att en nationell tillsynsmyndighet drar tillbaka förslaget till åtgärd eller för att en nationell tillsynsmyndighet inte föreslår någon lösning på ett problem som upptäckts på en viss marknad, är den enda lösningen ett överträdelseförfarande; det bör i båda fallen finnas en möjlighet att inleda ett förfarande i enlighet med artikel 7.7a.
   xiii) Det förfarande som avses i artikel 19 ska vara effektivt och fungera: kommissionen har vid två tillfällen använt sina befogenheter enligt artikel 19 (rekommendationen om nästa generations accessnät i september 2010 och rekommendationen om icke-diskriminering och metoder för kostnadsberäkning). Eftersom det till skillnad från artikel 7.7a inte finns några tidsramar för det förfarande som avses i artikel 19 var dialogen om regelverket mellan Berec och kommissionen ganska trög, vilket ledde till klagomål från Berec om att ett yttrande begärdes med mycket kort varsel och från kommissionen om att vissa nationella tillsynsmyndigheter var motsträviga under utarbetande- och genomförandeperioden.
   xiv) Alleuropeiska tjänster och tillhandahållare, med hänsyn till (den outnyttjade) bestämmelsen i artikel 15.4 i ramdirektivet som ger kommissionen möjlighet att identifiera gränsöverskridande marknader; större tonvikt bör läggas på att konkurrensutsätta kommunikationstjänsterna för europeiska företag och på att ändamålsenligt och konsekvent tillämpa skyldigheterna i samband med företagstjänster i hela EU.
   xv) Identifiering av gränsöverskridande marknader som ett första steg, åtminstone för tjänster riktade till företag. Möjlighet för tillhandahållare att meddela Berec att de tänker inrikta sig på sådana marknader, och Berecs tillsyn över tillhandahållare på sådana marknader.
   xvi) Berec och dess funktion liksom den utökade räckvidden av dess befogenheter.
   xvii) Rätten till tillträde till innehåll utan diskriminering enligt artikel 1.3a i ramdirektivet och nätneutralitet på basis av artikel 8.4 g i ramdirektivet.
   xviii) Rekommendationen om relevanta marknader.
   xix) Regleringen av utrustning, inklusive kombinerad utrustning och driftssystem.
   xx) Den senaste globala utvecklingen när det gäller it-säkerhet och it-spioneri samt EU-medborgarnas förväntningar i fråga om respekt för deras integritet när de använder elektroniska kommunikationstjänster och informationssamhällets tjänster.
   xxi) Det faktum att Internet har blivit en central infrastruktur för en hel rad ekonomiska och sociala aktiviteter.

6.  Europaparlamentet anser att översynen i första hand bör syfta till att

   i) se till att helt utbytbara tjänster omfattas av samma regler; i detta syfte bör definitionen av ”elektronisk kommunikationstjänst” i artikel 2 c i ramdirektivet beaktas,
   ii) se till att konsumenterna kan få tillgång till fullständig och begriplig information om olika anslutningshastigheter för att de ska kunna jämföra erbjudanden från olika operatörer,
   iii) ytterligare främja faktisk och hållbar konkurrens, vilket är den viktigaste drivkraften för effektiva investeringar över tid,
   iv) öka konkurrensen på den europeiska marknaden för mycket snabba bredbandstjänster,
   v) erbjuda stabila och hållbara ramar för investeringar,
   vi) garantera en harmoniserad, enhetlig och effektiv tillämpning,
   vii) underlätta utvecklingen av alleuropeiska tillhandahållare och gränsöverskridande tjänster för företag,
   viii) se till att regelverket är anpassat för den digitala eran och upprättar ett ekosystem för internet som stöder hela ekonomin, och
   ix) öka användarnas förtroende för den inre marknaden för kommunikation, inbegripet åtgärder för att införliva det kommande regelverket om skydd av personuppgifter och åtgärder för att höja säkerheten för elektronisk kommunikation på den inre marknaden.

7.  Europaparlamentet anser att det allmänna syftet med regelverket även fortsättningsvis bör vara att främja ett sektoriellt ekosystem för konkurrens och investeringar som gynnar konsumenter och användare, samtidigt som upprättandet av en verklig inre marknad för kommunikation stöds och EU:s globala konkurrenskraft främjas.

8.  Europaparlamentet understryker att regelverket även fortsättningsvis måste vara enhetligt, relevant och effektivt.

9.  Europaparlamentet anser att regelverket bör syfta till att bevara enhetlighet och erbjuda ett säkert rättsläge för att skapa en rättvis och balanserad konkurrens där alla europeiska aktörer har lika förutsättningar. Alla de bestämmelser som kommissionen föreslår, bland annat ett gemensamt europeiskt godkännande, konsumentfrågor och tekniska arrangemang för spektrumauktioner, skulle kunna spela en viktig roll i skapandet av en inre marknad för kommunikation, men de bör bedömas mot bakgrund av det målet. Ett sådant förfarande för översyn av regelverket som efterfrågas i detta betänkande måste ses som ett framsteg för EU:s digitala ekonomi och således bli föremål för en samstämmig och planerad åtgärd.

10.  För att främja innovation och avlägsna hinder för marknadstillträde betonar Europaparlamentet att information inte får diskrimineras vid sändning, överföring och mottagning.

11.  Europaparlamentet framhåller att det finns möjligheter till konkurrenshämmande och diskriminerande beteende i trafikstyrningssammanhang, och uppmanar därför medlemsstaterna att förhindra eventuella kränkningar av nätneutraliteten.

12.  Europaparlamentet konstaterar att bestämmelserna om att nationella tillsynsmyndigheter får ingripa med obligatoriska föreskrifter om tjänstekvalitet om tjänster blockeras eller inskränks på ett konkurrenshämmande sätt, samt att dessa bestämmelser, i förening med bättre insyn i avtalen, är kraftfulla verktyg för att konsumenterna ska få tillgång till de tjänster de valt och kunna använda dem.

13.  Europaparlamentet betonar att prioriterandet av kvaliteten på tjänstekapaciteten ända ut till slutanvändaren kan undergräva principen om nätneutralitet. Kommissionen och regleringsmyndigheterna uppmanas att övervaka dessa tendenser och, om det är lämpligt, ta i bruk de medel för att tjänsterna ska hålla föreskriven kvalitet som anges i artikel 22 i direktivet om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter. Vid behov bör ytterligare unionslagstiftning övervägas.

14.  Europaparlamentet betonar att det är en förutsättning för innovationsstimulans, ökad valfrihet för konsumenterna, kostnadsminskningar och effektivare utbyggnad av infrastrukturen för elektronisk höghastighetskommunikation att man undersöker och erbjuder konsumenterna en blandning av olika åtgärder och all tillgänglig teknik, för att inte tjänsternas kvalitet ska försämras, åtkomsten blockeras och trafiken på nätet bromsas upp.

15.  Europaparlamentet framhåller att de nationella behöriga myndigheterna bör sträva efter att tillämpa principer, förfaranden och villkor för reglering av spektrumanvändning som inte hindrar europeiska tillhandahållare av elektronisk kommunikation att erbjuda nät och tjänster i flera medlemsstater eller i hela EU.

16.  Europaparlamentet är övertygat om att ökad spektrumsamordning kombinerat med gemensamma principer för rätten till spektrumanvändning i hela EU skulle vara en viktig åtgärd för att hantera bristen på förutsägbarhet när det gäller spektrumtillgängligheten, vilket främjar investeringar och stordriftsfördelar.

17.  Europaparlamentet betonar att stimulansbidrag och/eller indragning av användningsrätten om det berörda radiospektrumet inte används kan vara viktiga åtgärder för att frigöra tillräckligt med harmoniserat radiospektrum för att stimulera trådlösa bredbandstjänster med hög kapacitet.

18.  Europaparlamentet framhåller att en alleuropeisk auktion för trådlösa 4G- och 5G-tjänster, med ett begränsat antal licenstagare som tillsammans betjänar hela EU:s territorium, skulle möjliggöra alleuropeiska trådlösa tjänster och undanröja förutsättningarna för roaming.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera konsumentaspekterna på elektronisk kommunikation åtskilligt högre och framhåller att välfungerande marknader med välinformerade och tillitsfulla konsumenter bildar ryggraden för hela EU:s marknad.

20.  Europaparlamentet framhåller att konsumenterna allt oftare väljer paketavtal som omfattar flera olika tjänster och att man därför måste se till att kraven på vilken information som ska ges innan avtalen ingås och på hur informationen ska uppdateras under avtalens löptid strikt uppfylls.

21.  Europaparlamentet påpekar vikten av skärpta krav på information till konsumenterna om inskränkningar av tjänsterna, stöd till utrustning och trafikledning. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att konsekvent genomföra förbudet mot vilseledande reklam.

22.  Europaparlamentet betonar att paketavtal kan bli ett hinder för byte av tjänsteleverantör och ber kommissionen och Berec att undersöka vilka eventuella konkurrenshämmande aspekter detta kan vara förenat med.

23.  Europaparlamentet konstaterar att det finns fall där operatörerna begränsat möjligheterna till sammankoppling i konsumenternas mobiltelefoner (alltså att en mobiltelefon kan användas som router/accesspunkt), trots att det står i avtalet att dataanvändningen ska vara obegränsad. Uppmanar därför kommissionen och Berec att undersöka eventuella inslag av vilseledande reklam i ljuset av behovet av ökad klarhet i detta hänseende.

24.  Europaparlamentet konstaterar att det på en dynamisk marknad är viktigt att det går att byta tjänsteleverantör, att nummerportabiliteten fungerar behändigt, att det råder insyn i avtalen och att konsumenterna informeras om ändringar i dem. Parlamentet beklagar att målen i fråga om portabilitet inte nåtts och efterlyser åtgärder från kommissionens och Berecs sida.

25.  Europaparlamentet stöder de medlemsstater som skärpt kraven på tillgång på lika villkor för användare med funktionsnedsättning, och uppmanar alla medlemsstater att följa deras exempel. Berec uppmanas att bättre främja bestämmelserna och tillgången för användare med funktionsnedsättning.

26.  Europaparlamentet berömmer alla medlemsstater för genomförandet av det gemensamma larmnumret 112. Parlamentet anser att det måste gå snabbare att få information om var samtalen kommer ifrån, och konstaterar att flera medlemsstater redan tagit fram en teknik som ger sådan information nästan ögonblickligen.

27.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens arbete med det praktiska genomförandet av 116-numren, framför allt journumret för försvunna barn (116000). Parlamentet uppmanar kommissionen att bättre lyfta fram dessa nummer.

28.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen frångått sina ambitioner rörande en alleuropeisk nummerplan.

29.  Europaparlamentet poängterar att det gjorts avsevärda framsteg med att tillhandahålla full täckning för bredbandstjänster på grundläggande nivå, även om stora olikheter kan konstateras. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att uppnå målen för den digitala agendan genom att stimulera privata och genomföra offentliga investeringar i ny nätkapacitet.

30.  Europaparlamentet framhåller att de växande datamängderna, tillsammans med den begränsade tillgången på spektrumresurser och konvergensen mellan teknik, utrustning och innehåll, ställer krav på intelligent datatrafikstyrning och olika metoder för spridning, såsom samarbete mellan markbundna digitala sändningar och trådlösa bredbandsnät.

31.  Europaparlamentet betonar att översynen måste baseras på breda samråd med alla berörda parter och en ingående analys av alla frågor.

32.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att ta initiativ till nästa översyn av hela regelverket för att få igång en ordentlig diskussion under nästa valperiod.

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) SWD(2013)0217 – Resultattavla för den digitala agendan, s. 43.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy