Index 
Antagna texter
Tisdagen den 21 maj 2013 - Strasbourg
Avtal mellan EU och Sri Lanka om vissa luftfartsaspekter ***
 Ökat samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska organisationen för säkrare flygtrafiktjänst ***
 Ändring av förordning (EEG, Euratom) nr 354/83 i fråga om deponering av institutionernas historiska arkiv vid Europeiska universitetsinstitutet i Florens ***
 Perioden för det åttonde allmänna direkta valet av ledamöter av Europaparlamentet *
 Begäran om fastställelse av Gabriele Albertinis immunitet och privilegier
 Begäran om upphävande av Spyros Danellis immunitet (I)
 Begäran om upphävande av Spyros Danellis immunitet (II)
 Uppköpserbjudanden
 Regionala strategier för industriområden i Europeiska unionen
 Prospekterings-, undersöknings- och produktionsverksamhet för olja och gas till havs ***I
 Förnybar energi på den europeiska inre marknaden för energi
 Kvinnors rättigheter i anslutningsländerna på Balkan
 EU-stadgan: Standarder för mediefrihet i EU
 En agenda för tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensioner
 Kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis
 Det årliga skattebetänkandet: hur EU:s potential för ekonomisk tillväxt kan frigöras
 Muntliga ändringsförslag och andra muntliga ändringar (tolkning av artikel 156.6)

Avtal mellan EU och Sri Lanka om vissa luftfartsaspekter ***
PDF 189kWORD 19k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21 maj 2013 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Demokratiska socialistiska republiken Sri Lankas regering om vissa luftfartsaspekter (15318/2012 – C7-0391/2012 – 2012/0018(NLE))
P7_TA(2013)0191A7-0169/2013

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15318/2012),

–  med beaktande av avtalet mellan Europeiska unionen och Demokratiska socialistiska republiken Sri Lankas regering om vissa luftfartsaspekter (08176/2012),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 100.2, 218.6 andra stycket a och 218.8 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0391/2012),

–  med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för transport och turism (A7-0169/2013).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Demokratiska socialistiska republiken Sri Lanka.


Ökat samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska organisationen för säkrare flygtrafiktjänst ***
PDF 189kWORD 19k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21 maj 2013 om utkastet till rådets beslut om avtal mellan Europeiska unionen och Europeiska organisationen för säkrare flygtrafiktjänst om en allmän ram för ökat samarbete (05822/2013 – C7-0044/2013 – 2012/0213(NLE))
P7_TA(2013)0192A7-0157/2013

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (05822/2013),

–  med beaktande av rådets beslut om undertecknande på unionens vägnar och om provisorisk tillämpning av avtalet om en allmän ram för ökat samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska organisationen för säkrare flygtrafiktjänst (13792/2012),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 100.2 och artikel 218.6 andra stycket led a) i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0044/2013),

–  med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för transport och turism (A7-0157/2013).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och till Europeiska organisationen för säkrare flygtrafiktjänst.


Ändring av förordning (EEG, Euratom) nr 354/83 i fråga om deponering av institutionernas historiska arkiv vid Europeiska universitetsinstitutet i Florens ***
PDF 186kWORD 19k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21 maj 2013 om utkastet till rådets förordning om ändring av förordning (EEG, Euratom) nr 354/83 i fråga om deponering av institutionernas historiska arkiv vid Europeiska universitetsinstitutet i Florens (06867/2013 – C7-0081/2013 – 2012/0221(APP))
P7_TA(2013)0193A7-0156/2013

(Särskilt lagstiftningsförfarande – godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets förordning (06867/2013),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0081/2013),

–  med beaktande av artikel 81.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0156/2013).

1.  Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets förordning.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.


Perioden för det åttonde allmänna direkta valet av ledamöter av Europaparlamentet *
PDF 192kWORD 20k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21 maj 2013 om utkastet till rådets beslut om fastställande av perioden för det åttonde allmänna direkta valet av ledamöter av Europaparlamentet (07279/2013 – C7-0068/2013 – 2013/0802(CNS))
P7_TA(2013)0194A7-0138/2013

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets utkast (07279/2013),

–  med beaktande av artikel 11.2 andra stycket i akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet(1), i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7-0068/2013),

–   med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om 2014 års val till Europaparlamentet(2),

–  med beaktande av artiklarna 55 och 46.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0138/2013).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet samt, för kännedom, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Kroatien, parlamentets ståndpunkt.

(1) Akt bifogad till rådets beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom av den 20 september 1976 (EGT L 278, 8.10.1976, s. 1), ändrat genom rådets beslut 93/81/Euratom, EKSG, EEG, (EGT L 33, 9.2.1993, s. 15) och rådets beslut 2002/772/EG, Euratom (EGT L 283, 21.10.2002, s. 1).
(2) Antagna texter, P7_TA(2012)0462.


Begäran om fastställelse av Gabriele Albertinis immunitet och privilegier
PDF 112kWORD 23k
Europaparlamentets beslut av den 21 maj 2013 om begäran om fastställelse av Gabriele Albertinis immunitet och privilegier (2012/2240(IMM))
P7_TA(2013)0195A7-0149/2013

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av Gabriele Albertinis begäran, daterad den 19 juli 2012 och tillkännagiven i kammaren den 10 september 2012, om fastställelse av hans immunitet, med anledning av ett pågående förfarande vid domstolen i Milano (Italien).

–  efter att ha hört Gabriele Albertini i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artikel 68 i Republiken Italiens författning, ändrad genom författningslag nr 3 av den 29 oktober 1993,

–  med beaktande av artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier, fogat till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010 och 6 september 2011(1),

–  med beaktande av artiklarna 6.3 och 7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0149/2013), och av följande skäl:

A.  En ledamot av Europaparlamentet, Gabriele Albertini, har begärt fastställelse av sin parlamentariska immunitet med anledning av ett pågående förfarande vid en domstol i Italien.

B.  Gabriele Albertinis begäran rör en stämningsansökan mot honom vid domstolen i Milano på Alfredo Robledos vägnar med anledning av uttalanden som Gabriele Albertini gjort i en första intervju publicerad i den italienska tidningen Il Sole 24 Ore den 26 oktober 2011 och i en andra intervju publicerad i den italienska tidningen Corriere della Sera den 19 februari 2012.

C.  Enligt stämningsansökan var de uttalanden som gjordes i ovannämnda intervjuer av ärekränkande natur, vilket gett upphov till ett skadeståndsyrkande.

D.  De uttalanden som gjordes i båda intervjuerna rör ”derivaträttegången” i samband med utredningen av sakförhållanden så långt tillbaka som 2005 vilka inbegrep kommunen Milano och rörde Gabriele Albertinis funktion som stadens borgmästare.

E.  Båda intervjuerna gjordes vid en tidpunkt då Gabriele Albertini var ledamot av Europaparlamentet till följd av att han valdes vid 2004 års och 2009 års val till Europaparlamentet.

F.  Enligt artikel 8 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier får ledamöterna inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

G.  I enlighet med parlamentets etablerade praxis förhindrar det faktum att de rättsliga förfarandena är av civilrättslig eller förvaltningsrättslig natur, eller inbegriper vissa aspekter som omfattas av civilrättslig lagstiftning eller förvaltningsrätt, inte i sig att den immunitet som den artikeln ger tillämpas.

H.  Sakförhållandena i detta mål, vilka framgår av stämningsansökan och Gabriele Albertinis muntliga förklaring inför utskottet för rättsliga frågor, visar att de gjorda uttalandena inte har något direkt och tydligt samband med Gabriele Albertinis utövande av sitt ämbete som ledamot av Europaparlamentet.

I.  Gabriele Albertini utövade därmed inte sitt ämbete som ledamot av Europaparlamentet när han tackade ja till de båda ovannämnda intervjuerna om ”derivaträttegången”.

1.  Europaparlamentet beslutar att inte fastställa Gabriele Albertinis immunitet och privilegier.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut till den behöriga myndigheten i Republiken Italien och till Gabriele Albertini.

(1) (Dom av den 12 maj 1964 i mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier, REG 1964, s. 383, svensk specialutgåva, volym 1, s. 203, dom av den 10 juli 1986 i mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl., REG 1986, s. 2391, svensk specialutgåva, volym 8, s. 703, dom av den 15 oktober 2008 i mål T-345/85, Mote mot parlamentet, REG 2008, s. II-2849, dom av den 21 oktober 2008 i de förenade målen C-200/07 och C-201/07, Marra mot De Gregorio och Clemente, REG 2008, s. I-7929, dom av den 19 mars 2010 i mål T-42/06, Gollnisch mot parlamentet, REG 2010, s. II-1135, dom av den 6 september 2011 i mål C-163/10, Patriciello, REG 2011, s. I-7565.)


Begäran om upphävande av Spyros Danellis immunitet (I)
PDF 109kWORD 23k
Europaparlamentets beslut av den 21 maj 2013 om begäran om upphävande av Spyros Danellis immunitet (I) (2013/2014(IMM))
P7_TA(2013)0196A7-0159/2013

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av begäran om upphävande av Spyros Danellis immunitet, vidarebefordrad den 11 december 2012 från den biträdande åklagaren vid Republiken Greklands högsta domstol (ref. 4634/2012) med anledning av beslutet av den 22 mars 2012 från appellationsdomstolen på Kreta (kammare med tre domare) (ref. 584/2012) och tillkännagiven i kammaren den 14 januari 2013,

–  efter att ha hört Spyros Danellis i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier, artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet samt artikel 62 i Republiken Greklands författning,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010 samt 6 september 2011(1),

–  med beaktande av artiklarna 6.2 och 7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0159/2013).

A.  Den biträdande åklagaren vid Republiken Greklands högsta domstol har begärt att den parlamentariska immuniteten för en ledamot av Europaparlamentet, Spyros Danellis, ska upphävas med anledning av eventuella rättsliga åtgärder till följd av ett påstått brott.

B.  Enligt artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska ledamöterna på sin egen stats territorium åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i den staten.

C.  Enligt artikel 62 i Republiken Greklands författning får parlamentsledamöter under sitt parlamentariska uppdrag inte åtalas, gripas, fängslas eller på annat sätt frihetsberövas utan föregående godkännande av parlamentet.

D.  Spyros Danellis anklagas för försumlighet i ämbetet, då han anklagas för att under sin gärning som borgmästare för Chersonesos i prefekturen Heraklion ha underlåtit att vidta åtgärder för att stänga en affärsverksamhet i sin kommun trots att hälsovårdsmyndigheterna fattat ett beslut med krav på att detta skulle göras.

E.  Den påstådda handlingen utgör inte ett yttrande eller avlagda röster under utövande av ämbetet för en ledamot av Europaparlamentet enligt vad som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

F.  Anklagelsen har uppenbarligen ingen koppling till Spyros Danellis ställning som ledamot av Europaparlamentet, utan gäller hans förra ställning som borgmästare för Chersonesos.

G.  Det finns inget skäl att misstänka att det rör sig om fumus persecutionis, med tanke på i synnerhet att Spyros Danellis inte är den ende som anklagas i fallet i fråga.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Spyros Danellis immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till åklagaren vid Republiken Greklands högsta domstol och till Spyros Danellis.

(1) (Dom av den 12 maj 1964 i mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier, REG 1964, s. 383, svensk specialutgåva, volym 1, s. 203, dom av den 10 juli 1986 i mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl., REG 1986, s. 2391, svensk specialutgåva, volym 8, s. 703, dom av den 15 oktober 2008 i mål T-345/85, Mote mot parlamentet, REG 2008, s. II-2849, dom av den 21 oktober 2008 i de förenade målen C-200/07 och C-201/07, Marra mot De Gregorio och Clemente, REG 2008, s. I-7929, dom av den 19 mars 2010 i mål T-42/06, Gollnisch mot parlamentet, REG 2010, s. II-1135, dom av den 6 september 2011 i mål C-163/10, Patriciello, REG 2011, s. I-7565.)


Begäran om upphävande av Spyros Danellis immunitet (II)
PDF 110kWORD 23k
Europaparlamentets beslut av den 21 maj 2013 om begäran om upphävande av Spyros Danellis immunitet (II) (2013/2028(IMM))
P7_TA(2013)0197A7-0160/2013

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av begäran om upphävande av Spyros Danellis immunitet, vidarebefordrad den 11 december 2012 från den biträdande åklagaren vid Republiken Greklands högsta domstol (ref. 4825/2012) med anledning av beslutet av den 9 och 16 oktober 2012 från appellationsdomstolen på Kreta (kammare med tre domare) (ref. 1382/2012) och tillkännagiven i kammaren den 6 februari 2013,

–  efter att ha hört Spyros Danellis i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier, artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet samt artikel 62 i Republiken Greklands författning,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010 samt 6 september 2011(1),

–  med beaktande av artiklarna 6.2 och 7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0160/2013), och av följande skäl:

A.  Den biträdande åklagaren vid Republiken Greklands högsta domstol har begärt att den parlamentariska immuniteten för en ledamot av Europaparlamentet, Spyros Danellis, ska upphävas med anledning av eventuella rättsliga åtgärder till följd av ett påstått brott.

B.  Enligt artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska ledamöterna på sin egen stats territorium åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i den staten.

C.  Enligt artikel 62 i Republiken Greklands författning får parlamentsledamöter under sitt parlamentariska uppdrag inte åtalas, gripas, fängslas eller på annat sätt frihetsberövas utan föregående godkännande av parlamentet.

D.  Spyros Danellis anklagas för att falskeligen ha anklagat en tredje part för en olaglig handling i uppsåt att få denne åtalad, och för att mot bättre vetande ha kommit med osanna utsagor om en tredje part vilka skulle kunna skada den partens rykte och goda namn.

E.  De påstådda osanna utsagorna och anklagelserna rör försäljningen av skörden från olivträd och andra träd som fällts på beslagtagen mark av en entreprenör som genomför offentliga bygg- och anläggningsarbeten i samband med ett dammbygge i kommunen Chersonesos i prefekturen Heraklion, där Spyros Danellis var borgmästare.

F.  De påstådda handlingarna utgör inte ett yttrande eller avlagda röster under utövande av ämbetet för en ledamot av Europaparlamentet enligt vad som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

G.  Anklagelsen har uppenbarligen ingen koppling till Spyros Danellis ställning som ledamot av Europaparlamentet, utan gäller hans förra ställning som borgmästare för Chersonesos.

H.  Det finns inget skäl att misstänka att det rör sig om fumus persecutionis, med tanke på i synnerhet att Spyros Danellis är långt ifrån den ende som anklagas i fallet i fråga.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Spyros Danellis immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till åklagaren vid Republiken Greklands högsta domstol och till Spyros Danellis.

(1) (Dom av den 12 maj 1964 i mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier, REG 1964, s. 383, svensk specialutgåva, volym 1, s. 203, dom av den 10 juli 1986 i mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl., REG 1986, s. 2391, svensk specialutgåva, volym 8, s. 703, dom av den 15 oktober 2008 i mål T-345/85, Mote mot parlamentet, REG 2008, s. II-2849, dom av den 21 oktober 2008 i de förenade målen C-200/07 och C-201/07, Marra mot De Gregorio och Clemente, REG 2008, s. I-7929, dom av den 19 mars 2010 i mål T-42/06, Gollnisch mot parlamentet, REG 2010, s. II-1135, dom av den 6 september 2011 i mål C-163/10, Patriciello, REG 2011, s. I-7565.)


Uppköpserbjudanden
PDF 206kWORD 26k
Europaparlamentets resolution av den 21 maj 2013 om tillämpning av direktiv 2004/25/EG om uppköpserbjudanden (2012/2262(INI))
P7_TA(2013)0198A7-0089/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden(1),

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om tillämpning av direktiv 2004/25/EG om uppköpserbjudanden (COM(2012)0347),

–  med beaktande av studien om tillämpningen av direktiv 2004/25/EG om uppköpserbjudanden (extern studie)(2), som genomförts på uppdrag av kommissionen,

–  med beaktande av rapporten av den 21 februari 2007 om genomförandet av direktivet om uppköpserbjudanden(3),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0089/2013), och av följande skäl:

A.  Direktivet om uppköpserbjudanden (nedan kallat direktivet) fastställer minimiriktlinjer som garanterar öppenhet och rättslig förutsägbarhet vid genomförandet av ett uppköpserbjudande och ger aktieägare, anställda och andra intressenter rätt till information.

B.  Flera medlemsstater överväger nu att ändra eller har redan ändrat sina harmoniserade nationella bestämmelser om uppköpserbjudanden i syfte att öka insynen i kapitalmarknaden och stärka målbolagets och dess intressenters rättigheter.

C.  Europeiska unionens domstol har i flera mål slagit fast att en medlemsstats innehav av särskilda rättigheter i ett privat företag i allmänhet måste betraktas som en begränsning av den fria rörligheten för kapital och endast kan motiveras i vederbörligen begränsade fall(4).

D.  De nationella behöriga myndigheterna har ansvar för den offentliga tillsynen av uppköpserbjudanden.

E.  I artikel 1.3 i förordning (EU) nr 1095/2010(5) föreskrivs att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) också ska vidta lämpliga åtgärder i frågor som gäller uppköpserbjudanden. Esma har bildat ett nätverk av behöriga myndigheter som ska fördjupa sitt ömsesidiga samarbete i samband med gränsöverskridande uppköpserbjudanden.

1.  Europaparlamentet anser att direktivet är en viktig del av EU:s regelverk på området för bolagsrätt, som har fler syften än att endast främja ytterligare integration och harmonisering av EU:s kapitalmarknader.

2.  Europaparlamentet betonar att direktivets verkningar inte begränsas till de centrala bestämmelserna om uppköpserbjudanden utan måste bedömas utifrån ett större sammanhang av bolagsrätten, bland annat bolagsstyrning, kapitalmarknadsrätt och arbetsrätt.

3.  Europaparlamentet upprepar att direktivets mål, särskilt när det gäller att skapa lika villkor för uppköpserbjudanden samtidigt som man skyddar aktieägares, anställdas och andra intressenters intressen, är viktiga hörnstenar för en välfungerande marknad för företagskontroll.

4.  Europaparlamentet noterar kommissionens slutsats att direktivet fungerar tillfredsställande och stöder slutsatserna i den externa studien att direktivet har gjort att marknaden för företagskontroll fungerar bättre. Parlamentet konstaterar emellertid med oro att företrädarna för de anställda enligt den externa studien inte är nöjda med skyddet för de anställdas rättigheter, och uppmanar kommissionen att fördjupa dialogen med företrädarna för de anställda om hur brådskande frågor kan hanteras på ett bättre sätt.

Lika villkor

5.  Europaparlamentet betonar att direktivet skapar lika villkor för uppköpserbjudanden i EU och anser att ytterligare förbättringar skulle kunna planeras på lång sikt för att stärka dessa lika villkor.

6.  Europaparlamentet respekterar medlemsstaternas befogenhet att införa ytterligare åtgärder som går utöver de krav som ställs i direktivet så länge de respekterar direktivets allmänna mål.

7.  Europaparlamentet konstaterar i detta sammanhang att vissa medlemsstater nyligen har reagerat på utvecklingen på deras nationella marknader för företagskontroll genom att införa ytterligare bestämmelser för hur uppköpserbjudanden ska gå till. Ett exempel är den s.k. ”put up or shut up”-bestämmelse som införts av den brittiska panelen för uppköp och som syftar till att klargöra om ett uppköpserbjudande måste lämnas (”put up”) eller inte (”shut up”) i fall där det är oklart om budgivaren verkligen avser att lämna ett erbjudande gällande målbolaget.

Tillsyn

8.  Europaparlamentet välkomnar Esmas insatser för att fördjupa samarbetet mellan de nationella myndigheterna i samband med uppköpserbjudanden via nätverket för uppköpserbjudanden.

9.  Europaparlamentet anser emellertid att det inte är nödvändigt att föreskriva tillsyn av uppköpserbjudanden på EU-nivå, eftersom lagstiftningen om uppköpserbjudanden inte är begränsad till kapitalmarknadsrätten utan ingår i den nationella bolagsrätten. Parlamentet betonar att de nationella behöriga myndigheterna bör fortsätta att ansvara för den offentliga tillsynen av uppköpserbjudanden.

Hantering av nya frågor

10.  Europaparlamentet ställer sig positivt till kommissionens slutsatser och resonemang om de nya frågor som uppkommit vid översynen av hur direktivet fungerar, och noterar att forskare och yrkesverksamma har pekat på ytterligare aspekter(6).

Begreppet ”personer som handlar i samförstånd”

11.  Europaparlamentet anser att begreppet ”personer som handlar i samförstånd” är nödvändigt när man beräknar det tröskelvärde som gäller för budplikten, och konstaterar att medlemsstaterna har införlivat direktivets definition på olika sätt. Det räcker emellertid inte att ändra begreppet ”personer som handlar i samförstånd” enbart i detta direktiv för att den rättsliga säkerheten ska förbättras eftersom begreppet också är relevant för andra beräkningar som krävs enligt EU:s bolagsrätt. Parlamentet föreslår därför att det ska göras en mer ingående analys för att kartlägga hur man skulle kunna förtydliga och harmonisera begreppet ytterligare.

12.  Europaparlamentet ser därför fram emot kommissionens handlingsplan om EU:s bolagsrätt, där denna fråga borde tas upp, och ställer sig bakom kommissionens uppfattning att de nationella myndigheternas möjlighet inte på något sätt bör begränsas när det gäller att ålägga parter som strävar efter att uppnå kontroll att acceptera de rättsliga följderna av sina samordnade åtgärder(7).

Nationella undantag från budplikten

13.  Europaparlamentet betonar att budplikten är den centrala bestämmelsen för skyddet av minoritetsaktieägare och noterar att alla medlemsstater enligt den externa studien medger undantag från denna bestämmelse. Parlamentet är medvetet om att dessa undantag ofta används för att skydda intressena hos kontrollerande aktieägare (t.ex. ingen verklig förändring av kontrollen), långivare (t.ex. när långivare har beviljat lån) och andra intressenter (t.ex. för att balansera aktieägarnas och andra intressenters rättigheter). Parlamentet stöder kommissionens avsikt att samla in ytterligare information i syfte att fastställa om den utbredda användningen av undantag står i strid med skyddet av minoritetsaktieägare.

14.  Europaparlamentet betonar också att budplikten gör det möjligt för minoritetsaktieägare att få ersättning för den kontrollerande andelen om kontrollen förändras, och konstaterar att direktivet endast reglerar priset på ett erbjudande till följd av budplikt (dvs. skäligt pris) men inte priset på ett frivilligt erbjudande. Parlamentet noterar särskilt att direktivet upphäver budplikten i fall där tröskelvärdet för kontroll har uppnåtts efter ett frivilligt erbjudande med resultatet att budgivaren därefter kan öka sin ägarandel i målbolaget genom vanliga aktieförvärv (s.k. smygförvärv). Parlamentet noterar också att vissa medlemsstater har infört en skyldighet att lämna ett andra obligatoriskt erbjudande. Skyldigheten innebär att ett andra erbjudande är nödvändigt om det har skett en viss ökning (t.ex. 3 procent) inom en viss tid (t.ex. 12 månader) mellan två specifika tröskelvärden (t.ex. mellan 30 procent och 50 procent).

15.  Europaparlamentet anser att de tröskelvärden för underrättelse som anges i artikel 9 i direktiv 2004/109/EG(8) (öppenhetsdirektivet, som för närvarande håller på att ses över) ger en ordentlig insyn i ägarskapet och gör att man tidigt kan upptäcka smygförvärv. De nationella behöriga myndigheterna bör förhindra metoder som gör att man kan kringgå budplikten och därigenom slippa betala kontrollpremien till minoritetsaktieägare.

Styrelsens neutralitet

16.  Europaparlamentet konstaterar att de flesta medlemsstater har införlivat bestämmelsen om styrelsens neutralitet i samband med försvarsåtgärder efter erbjudanden, medan endast ett mycket begränsat antal medlemsstater har införlivat genombrottsregeln, som neutraliserar försvarsåtgärder före erbjudanden. Parlamentet är medvetet om att både försvarsåtgärder före ett erbjudande (t.ex. pyramidstrukturer eller gyllene aktier) och försvarsåtgärder efter ett erbjudande (t.ex. vit riddare eller skuldökning) fortfarande förekommer i medlemsstaterna. Samtidigt tycks det finnas tillräckliga möjligheter att bryta igenom dessa försvarsmekanismer. Parlamentet anser emellertid att målbolagets styrelse enligt bolagsrättens allmänna principer bör ta hänsyn till och verka till förmån för företagets och dess intressenters långsiktiga hållbarhet.

Anställdas rättigheter i en uppköpssituation

17.  Europaparlamentet understryker att direktivet enbart föreskriver att de anställda ska informeras, särskilt angående budgivarens avsikter när det gäller målbolagets framtid och framtidsplanerna när det gäller arbetstillfällen, bland annat eventuella väsentliga förändringar av anställningsvillkoren. Däremot föreskrivs ingen rätt till samråd.

18.  Europaparlamentet understryker att frågan om hur man ska skydda och stärka arbetstagarnas rättigheter snabbt måste övervägas ytterligare, också med hänsyn till unionens regelverk, bland annat direktiv 2001/23/EG(9) och direktiv 2002/14/EG(10).

19.  Europaparlamentet kräver att de berörda bestämmelserna i direktivet om arbetstagares rättigheter ska tillämpas effektivt och att man vid behov ser till att de efterlevs korrekt.

Uppköpserbjudanden under konjunkturnedgången

20.  Europaparlamentet påminner om att direktivets bestämmelser enligt artikel 21 i direktivet skulle ha införlivats i nationell lagstiftning senast den 20 maj 2006, och konstaterar att de flesta medlemsstater enligt den externa studien införlivade direktivet mellan 2006 och 2007(11).

21.  Europaparlamentet betonar att direktivets införlivandeperiod sammanföll med början av finanskrisen, som så småningom utvecklades till en ekonomisk kris och skuldkris, och att uppköp är nära kopplade till den finansiella och ekonomiska utvecklingen både i och utanför Europa.

22.  Europaparlamentet understryker att uppköpsaktiviteterna enligt den externa studien har minskat dramatiskt efter direktivets införlivandedatum till följd av krisen. Detta gäller även i Förenade kungariket, där aktiviteterna på marknaden för företagskontroll traditionellt sett är mer koncentrerade än i övriga unionen.

23.  Europaparlamentet anser att bedömningen av huruvida och i vilken utsträckning det bör införas ytterligare harmoniseringsåtgärder i samband med uppköpserbjudanden skulle bli snedvriden eftersom marknaden för företagskontroll har krympt stadigt under finanskrisen.

24.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att fortsätta att noga följa utvecklingen på marknaden för företagskontroll och utarbeta en ny bedömning om tillämpningen av direktivet när uppköpsaktiviteterna återgår till en mer normal omfattning.

o
o   o

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 142, 30.4.2004, s. 12.
(2) Extern studie om tillämpningen av direktivet om uppköpserbjudanden, som genomförts av Marccus Partners på uppdrag av kommissionen, finns på följande webbplats: http://ec.europa.eu/internal_market/company/docs/takeoverbids/study/study_en.pdf
(3) Kommissionens arbetsdokument (SEC(2007)0268).
(4) T.ex. mål C-171/08, kommissionen mot Portugal, REG 2010, s. I-6817.
(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).
(6) Se t.ex. rapporten Reform of the EU Takeover Directive and of German Takeover Law från Freshfields Bruckhaus Deringer, av den 14 november 2011, på följande webbplats: http://www.freshfields.com/uploadedFiles/SiteWide/Knowledge/Reform_Eu_Takeover%20directive_31663.pdf
(7) Kommissionens rapport om tillämpningen av direktiv 2004/25/EG om uppköpserbjudanden, s. 9.
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 390, 31.12.2004, s. 38).
(9) Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EUT L 82, 22.3.2001, s. 16).
(10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (EUT L 80, 23.3.2002, s. 29).
(11) Se s. 284 och mer generellt s. 58 f. i den externa studien.


Regionala strategier för industriområden i Europeiska unionen
PDF 231kWORD 30k
Europaparlamentets resolution av den 21 maj 2013 om regionala strategier för industriområden i Europeiska unionen (2012/2100(INI))
P7_TA(2013)0199A7-0145/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 162 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som omfattar målen för den Europeiska socialfonden och hänvisar till bland annat målet att underlätta anpassning till förändringar inom industrin och i produktionssystemen,

–  med beaktande av artikel 174 och följande artiklar i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, där målet om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning fastställs tillsammans med de strukturella finansieringsinstrumenten för att uppnå detta,

–  med beaktande av artikel 176 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som omfattar Europeiska regionala utvecklingsfonden och hänvisar till bland annat utvecklingen och den strukturella anpassningen av regioner som utvecklas långsammare och till omstruktureringen av industriregioner på tillbakagång,

–  med beaktande av artikel 173 (avdelning XVII) i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som omfattar EU:s industripolitik och hänvisar till bland annat unionsindustrins konkurrensförmåga,

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 11 september 2012 till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden som omfattas av den gemensamma strategiska ramen, om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (COM(2012)0496),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om hur synergieffekterna av medel öronmärkta för forskning och innovation enligt förordning (EG) nr 1080/2006 avseende Europeiska regionala utvecklingsfonden och sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling har utnyttjats i städer och regioner såväl som i medlemsstaterna och i unionen(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om sammanhållningspolitikens bidrag till att uppnå Lissabon- och EU 2020-målen(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2010 om gemenskapens innovationspolitik i en värld i förändring(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 juni 2010 om EU 2020(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2010 om EU:s sammanhållnings- och regionalpolitik efter 2013(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om industripolitik för en globaliserad tid(6),

–  med beaktande av slutsatserna från rådets 3057:e möte (konkurrenskraft: inre marknaden, industri, forskning och rymdfrågor) i Bryssel den 10 december 2010 om en integrerad industripolitik för en globaliserad tid,

–  med beaktande av kommissionens sjätte rapport av den 25 juni 2009 om ekonomisk och social sammanhållning – kreativa och innovativa regioner (COM(2009)0295),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 30 juli 2009 European Industry In A Changing World – Updated Sectoral Overview 2009 (SEC(2009)1111),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 23 september 2009 Förberedelser för framtiden: Att utveckla en gemensam strategi för viktig möjliggörande teknik i EU (COM(2009)0512),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 3 mars 2010 Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 6 oktober 2010 Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin – Innovationsunionen (COM(2010)0546),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 28 oktober 2010 En integrerad industripolitik för en globaliserad tid – Med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum (COM(2010)0614),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 9 november 2010 Slutsatserna i den femte rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning: sammanhållningspolitikens framtid (COM(2010)0642),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 14 oktober 2011 Industripolitik för stärkt konkurrenskraft – Medlemsstaternas konkurrenskraft och konkurrenspolitik 2011 (COM(2011)0642),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 14 mars 2012 Elements for a Common Strategic Framework 2014 to 2020: the European Regional Development Fund the European Social Fund, the Cohesion Fund, the European Agricultural Fund for Rural Development and the European Maritime and Fisheries Fund (SWD(2012)0061),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 24 april 2012 The partnership principle in the implementation of the Common Strategic Framework Funds – elements for a European Code of Conduct on Partnership (SWD(2012)0106),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 10 oktober 2012 En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtningUppdatering av meddelandet om industripolitiken (COM(2012)0582),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 10 oktober 2012 om den europeiska konkurrenskraftrapporten (SWD(2012)0299),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument Industrial Performance Scoreboard and Member States’ Competitiveness Performance and Policies (SWD(2012)0298),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 26 maj 2010 om behovet av en integrerad strategi för upprustningen av stadsområden(7),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om kommissionens meddelande En integrerad industripolitik för en globaliserad tid – Med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum (CCMI/083 – CESE 808/2011),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0145/2013), och av följande skäl:

A.  Begreppet industri är inte tydligt definierat och kan inbegripa en hel rad olika sektorer.

B.  Industrin är utan tvekan en av EU:s främsta tillgångar internationellt sett, och utan industrin skulle EU:s roll i den ekonomiska globala balansen inte vara så framträdande.

C.  Industrisektorn skulle kunna spela en ledande roll för EU:s ekonomi, med tanke på att det för varje hundratal industriarbetstillfällen som skapas enligt kommissionen kan skapas mellan 60 och 200 nya arbetstillfällen i övriga ekonomin. Industriproduktionen mellan 2008 och 2011 har emellertid sjunkit från 20 till 16 procent av EU:s BNP, och antalet arbetstillfällen i sektorn har sjunkit med 11 procent.

D.  Kommissionen har för avsikt att vända trenden med en minskande roll för EU:s industri och höja dess bidrag till BNP från dagens ca 16 procent till 20 procent fram till 2020. Den största delen av de privata och offentliga investeringarna i forskning, utveckling och innovation går till industrin.

E.  Sammanhållningspolitiken kan hjälpa till att bemöta de strukturella utmaningarna i industrisektorn i EU och bidra till uppnåendet av de högt satta målen i Europa 2020-strategin, däribland övergången till en hållbar, koldioxidsnål och energieffektiv ekonomi för alla som främjar kunskap och sysselsättning.

F.  Många gamla industrialiserade regioner i Europa står inför liknande problem; de har alla upplevt långa perioder av tillväxt som under senare år har åtföljts av en kraftig ekonomisk nedgång.

G.  Många gränsregioner brottas med industriella utmaningar av samma slag, t.ex. gruv-, stål- eller textilindustri, eftersom de är ekonomiskt beroende av varandra och har liknande särdrag.

H.  Industripolitiken har en benägenhet att fokusera på industrins specifika dagliga problem, och dess starka påverkan på regionerna förbises därför ofta.

I.  Forskning har visat att omstruktureringen av gamla industrialiserade regioner kräver en bred strategi, och administrativa hinder kan stå i vägen för detta.

J.  EU:s medlemsstater, regioner och städer står inför ekonomiska begränsningar, och särskilt områden med en gammal industriell bas har ofta svårt att locka till sig tillräckliga medel för omstrukturering. EU-medel för att finansiera omstruktureringar och strukturanpassningar är ett måste för att stödja regionala och gränsöverskridande strategier.

K.  Städer utgör en drivkraft för innovation och hållbar tillväxt och har den viktiga uppgiften att hantera utmaningar i gamla industrialiserade områden.

L.  Nya och innovativa integrerade strategier, som kompletteras med lämpligt politisk regelverk och strategier för smart specialisering, behövs för att hjälpa regioner och städer att förverkliga sin innovationspotential och på nytt inrikta sina industritillgångar på framväxande industrier och tjänster och på globaliserade marknader.

M.  Tillräcklig hänsyn tas inte till de kulturella och kreativa branschernas potential i de olika strategierna för återindustrialisering, trots att de är en viktig potentiell källa till tillväxt, innovation och sysselsättning, bidrar till social sammanhållning samt utgör ett effektivt verktyg för att bekämpa dagens tillbakagång.

1.  Europaparlamentet riktar uppmärksamheten mot de medel som tillhandahålls via sammanhållningspolitiken och strukturfonderna, genom utnyttjande av Europeiska investeringsbankens finansieringstekniska instrument, liksom den nationella, regionala och kommunala utvecklingspolitiken till stöd för omstruktureringar av gamla industriområden och återindustrialisering av krisdrabbade industriområden för att få till stånd en modern och hållbar återindustrialisering. Parlamentet beklagar emellertid att dessa alternativ inte alltid tar itu med de verkliga regionspecifika problemen och att medlemsstater och regioner underutnyttjar struktur- och investeringsfondsmedlen samtidigt som krisen slår med full kraft mot industrisektorn.

2.  Europaparlamentet framhåller att det behövs ytterligare stödåtgärder för att hjälpa gamla industrialiserade regioner, särskilt områden som domineras av en enda näring, att dels lyckas med att hitta nya utvecklingsvägar, med inriktning på kreativa och kulturella sektorer, dels förbättra utnyttjandet av outnyttjade områden, eftersom detta kan spela en viktig roll i omstruktureringen av övergivna industriområden.

3.  Europaparlamentet efterlyser mer integrerade och systematiska lösningar för industriell omställning och regional utveckling, liksom ökad samstämdhet mellan olika politikområden på EU-nivå och på nationell, regional, mellanregional och gränsöverskridande nivå, i syfte att garantera att den europeiska industrisektorns potential utnyttjas. Parlamentet betonar behovet av att skapa regionalt inriktade ekonomiska områden och högteknologicenter som bygger på offentlig-privata partnerskap, och av att med hjälp av spetsteknologi bidra till en förbättring av utnyttjandet av lokala och regionala personella och ekonomiska resurser.

4.  Europaparlamentet understryker att den industriella omställningen endast kan bli framgångsrik och leda till regional utveckling om det finns en effektiv politik i fråga om sammanhållningspolitiken, ekonomisk styrning, konkurrenskraft, forskning och innovation, den digitala agendan, hållbar utveckling, de kulturella och kreativa sektorerna, nya kvalifikationer, nya arbetstillfällen osv.

5.  Europaparlamentet anser att de största utmaningarna för gamla industrialiserade regioner ligger i

   den fysiska förnyelsen av mark,
   moderniseringen av bostäder och social infrastruktur,
   förnyelsen av infrastruktur, inriktad mot nya industriers behov,
   utvecklingen av bredbandsinfrastruktur, som bidrar till att göra områden attraktivare,
   behovet av omskolning av friställda arbetstagare och insatser för livslångt lärande för att skapa arbetstillfällen, med fokus på teknisk utbildning av hög kvalitet för arbetskraften, särskilt för unga människor,
   främjande av strategier för gränsöverskridande arbete, innovation, utbildning, återställande av miljön och regional attraktionskraft,
   behovet av att främja entreprenörskap med skräddarsydda EU-sysselsättningsstrategier och anpassa sociala färdigheter, kvalifikationer och företagande till de nya krav som ställs till följd av ekonomiska, tekniska, yrkesmässiga och miljömässiga utmaningar,
   den varaktiga återanpassningen av de berörda områdena, vilket om möjligt ska omfatta grönområden,
   omformningen av den ekonomiska grunden och investeringsvillkoren,
   behandlingen av miljörelaterade problem,
   de finansiella hindren och avsaknaden av direkta finansieringsmöjligheter,
   framtagandet av lösningar för smart specialisering för industriell omställning och ekonomisk diversifiering.

6.  Europaparlamentet betonar att de regionala strategierna för industriområden framför allt bör omfatta åtgärder för skydd av mark-, vatten- och luftkvalitet, samt åtgärder för att på det lokala och regionala planet slå vakt om biologisk mångfald och naturtillgångar och för sanering av mark och vatten, så att miljöskadliga ämnen inte fortsätter att läcka ut i naturen.

7.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att strategierna för industriområden har ett integrerat fokus på möjliga former av hållbar transport till och från dessa områden, inbegripet råvaror, varor och personal, liksom nödvändig infrastruktur, antingen befintlig eller planerad, och att ett sådant fokus kan bidra till att minska industri- och stadsområdenas miljöpåverkan och se till att behoven i samhället tillgodoses, samtidigt som det slås vakt om naturtillgångar och kapital och människors hälsa främjas.

8.  Europaparlamentet anser att de regionala skillnaderna har ökat till följd av EU:s olika utvidgningar och att fokus och allmänhetens uppmärksamhet därmed har riktats bort från gamla industrialiserade regioner som saknar tillräckliga investeringsmöjligheter för konkreta regionala utvecklingsstrategier.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera den aktuella situationen i gamla industrialiserade regioner, identifiera deras största utmaningar och erbjuda dessa regioner information och rådgivning, så att regionala utvecklingsstrategier som kan förbättra dessa regioners möjligheter att skapa hållbar utveckling utifrån sina inhemska förutsättningar kan tas fram på ett demokratiskt sätt som bygger på ett brett partnerskap.

10.  Europaparlamentet betonar att den industriella basen i ekonomin måste stärkas för att driva på den ekonomiska tillväxten och skapandet av arbetstillfällen samt arbetet med att uppnå målen i Europa 2020-strategin, och att industrirelaterade tillgångar i form av det kulturella, historiska och arkitektoniska arvet samt kunnandet i gamla industrialiserade regioner kan utgöra en oersättlig grund för detta och därför bör bevaras och anpassas till de nya behoven.

11.  Europaparlamentet konstaterar att energieffektiviteten i många tidigare industriområden i hög grad kan förbättras med hjälp av modern teknik och moderna byggnormer och att detta kommer att bli till nytta både för de berörda regionala ekonomierna och för miljön.

12.  Europaparlamentet upprepar än en gång att gamla industrialiserade regioner som har försökt att utforska nya möjligheter för regional utveckling har haft mest framgång då de har baserat sina strategier på sina tidigare särdrag, sina geografiska fördelar, sitt industriarv liksom sin erfarenhet och kapacitet.

13.  Europaparlamentet påpekar att stadsområden spelar en viktig roll för innovation och hållbar tillväxt och att omstruktureringsinsatser kräver tillräckliga investeringar på detta område för att lyckas, eftersom EU:s mål inte kommer att nås utan åtgärder för byggnader och stadstransporter.

14.  Europaparlamentet menar att nedgången i merparten av de gamla industrialiserade regionerna delvis beror på att de förlitar sig på ensidiga strukturer. Parlamentet anser det kontraproduktivt att bygga upp en ekonomi på endast ensidiga strukturer och att en diversifierad ekonomi är en förutsättning för att en hållbar tillväxt och nya arbetstillfällen ska kunna skapas.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla politiska begrepp och instrument som kombinerar Sammanhållningsfonden och strukturfonderna med industripolitiska strategier, i syfte att stödja strukturomvandlingen från gamla industrialiserade regioner till moderna industriregioner.

16.  Europaparlamentet anser att regionala industristrategier måste bygga på ett integrerat synsätt som omfattar frågor rörande sysselsättning och utbildning, i syfte att främja framtidens sektorer som kommer att ge lokala arbetstillfällen, framför allt för unga människor, t.ex. i innovativa små och medelstora företag inom programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag. Parlamentet betonar städernas särskilda roll för utvecklingen av regionala strategier för industriområden. Parlamentet anser i detta sammanhang att städer spelar en central roll för att få till stånd smart tillväxt. Därför understryker parlamentet att inte minst städer med en gammal industribas erbjuder en enorm potential som EU bör utnyttja till fullo. Parlamentet uppmanar kommissionen att förstärka dialogen med berörda städer för att bättre synliggöra städernas roll som direkta partner till EU.

17.  Europaparlamentet betonar att stöd till energieffektiv renovering av byggnader framför allt kommer att hjälpa regionerna att minska koldioxidutsläppen, skapa lokala arbetstillfällen och sänka konsumenternas värmekostnader.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja synergierna mellan sammanhållnings- och industripolitiken för att främja konkurrenskraft och tillväxt samt hjälpa medlemsstater, regioner och städer att hitta en grund för regionalt drivna strategier för industriell utveckling.

19.  Europaparlamentet är av åsikten att det inte finns någon specifik EU-övergripande typmodell för regionala strategier för industriområden och att en lokal och regional strategi är lämpligast vid utarbetandet av regionala utvecklingsstrategier. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja regional ekonomisk forskning inom ramen för initiativet Horisont 2020, som gör det möjligt att ta fram regionalt anpassade strategier för fler gamla industrialiserade regioner.

20.  Europaparlamentet understryker att regionernas särdrag måste beaktas vid utarbetandet av regionala utvecklingsstrategier. Parlamentet anser i detta sammanhang, med hänvisning till ”nedifrån och upp”-strategin för landsbygdsutveckling (Leader+) i landsbygdsområden, att nedifrån och upp-initiativ för lokal utveckling för stadsområden bör främjas.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda sig av de erfarenheter som har gjorts i stadsområden som t.ex. Manchester i Storbritannien, Lille i Frankrike, Essen- och Ruhrområdet i Tyskland och Bilbao i Spanien, där EU-medel har bidragit till omstruktureringar och strukturanpassningar av gamla industrialiserade regioner, för att utveckla framtida strategier för andra EU-regioner.

22.  Europaparlamentet välkomnar de positiva effekter som utnämningen till Europeisk kulturhuvudstad har haft på städer och stadsområden som tidigare kännetecknats av industriell nedgång, såsom Glasgow och Lille, och betonar att kulturen och kreativiteten fungerar som viktiga katalysatorer för stadsförnyelse och regional attraktionskraft.

23.  Europaparlamentet betonar att en hållbar förnyelse av gamla industrialiserade regioner tar årtionden att genomföra, är mycket kostsam och ofta överskrider de administrativa och finansiella kapaciteter som myndigheterna på plats har. Parlamentet betonar med anledning av detta att det är nödvändigt att utveckla det tekniska biståndet till offentliga regionala och lokala myndigheter och organ.

24.  Europaparlamentet understryker att det nya instrumentet för integrerad territoriell investering som föreslås i artikel 99 i förslaget till förordning om gemensamma bestämmelser för den nya finansieringsperioden 2014–2020 skulle kunna göra det möjligt att utveckla regionala strategier som sträcker sig över administrativa gränser.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undvika alltför komplicerade bestämmelser för mottagare. För att undvika överlappande eller motstridiga bestämmelser påpekar parlamentet än en gång att nationella bestämmelser kan avskaffas då det redan finns gällande EU-bestämmelser.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en databas över befintliga industriparker och regionala industriområden, i syfte att kartlägga de bästa modeller som kan tillämpas även i andra regioner och koppla ihop dessa modeller med lokala och regionala långsiktiga utvecklingsstrategier, och att ge vägledning om hur medlen bör användas för att underlätta omstruktureringsprocessen.

27.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att i högre grad stödja utvecklingen av företagarandan bland ungdomar genom utnyttjande av EU-medel och genom företagsrådgivning.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att gamla industrialiserade regioner kan dra full nytta av nationella anslag och EU-medel, så att EU kan inleda en ny industriell revolution.

29.  Europaparlamentet betonar att sammanhållningspolitikens stöd för industriell omställning i regionerna måste koncentreras ytterligare inom följande områden: företagsinnovation och investeringar, social integrering, integrerade strategier för stadsutveckling och upprustning av stadsområden.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja sina regioners deltagande i strategin för smart specialisering. Parlamentet påminner om att regionerna behöver skräddarsydda hållbara utvecklingsstrategier för att bli framgångsrika och noterar att de lokala offentliga organen ofta inte kan skaffa sig den kunskap och erfarenhet som krävs utan stöd från kommissionen och medlemsstaterna.

31.  Europaparlamentet anser att det måste skapas industriområden som bidrar till att stärka utvecklingen av städer. Parlamentet anser fortsatt att mer fokus måste läggas på forskning, innovation och utbildning, och påminner om den viktiga kreativa roll som universiteten spelar i detta hänseende. Parlamentet stöder inrättandet av regionala nätverk för innovation, konkurrenskraft och företagande, i syfte att främja ett ökat samarbete mellan universitet, företag och kunskapscenter för att på detta sätt driva fram ny industriverksamhet för att främja utvecklingen av strategier för sektorsinriktad specialisering och framväxandet av industrikluster. Parlamentet uppmanar kommissionen och de berörda medlemsstaterna att kräva större insyn i tilldelningen av resurser till relevanta aktörer.

32.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaterna.

(1) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 104.
(2) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 120.
(3) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 41.
(4) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 57.
(5) EUT C 371 E, 20.12.2011, s. 39.
(6) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 131.
(7) EUT C 21, 21.1.2011, s. 1.


Prospekterings-, undersöknings- och produktionsverksamhet för olja och gas till havs ***I
PDF 196kWORD 38k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21 maj 2013 om förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om säkerhet för prospekterings-, undersöknings-, och produktionsverksamhet för olja och gas till havs (COM(2011)0688 – C7-0392/2011 – 2011/0309(COD))
P7_TA(2013)0200A7-0121/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0688),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7–0392/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 22 februari 2012(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 6 mars 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för rättsliga frågor (A7-0121/2013), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 21 maj 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/.../EU om säkerhet för olje- och gasverksamhet till havs och om ändring av direktiv 2004/35/EG

P7_TC1-COD(2011)0309


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning direktiv 2013/30/EU).

(1) EUT C 143, 22.5.2012, s. 107.


Förnybar energi på den europeiska inre marknaden för energi
PDF 178kWORD 44k
Europaparlamentets resolution av den 21 maj 2013 om aktuella utmaningar och möjligheter för förnybar energi på den europeiska inre marknaden för energi (2012/2259(INI))
P7_TA(2013)0201A7-0135/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande Förnybar energi: en viktig faktor på den europeiska energimarknaden och de tillhörande arbetsdokumenten (COM(2012)0271),

–  med beaktande av artikel 194.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Energifärdplan för 2050 (COM(2011)0885,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG(1),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument som åtföljer Europaparlamentets och rådets förslag till direktiv om främjande av användningen av förnybar energi (SEC(2008)0057),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 av den 25 oktober 2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG(4),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för regional utveckling och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0135/2013), och av följande skäl:

A.  Andelen förnybar energi ökar på kort, medellång och lång sikt i den europeiska energimixen och bidrar starkt till att oberoende och diversifierad energiförsörjning med låga utsläpp säkras i Europa.

B.  Den förnybara energins potential för energiförsörjningen har ännu inte uttömts i hela EU.

C.  På grund av den ökande andelen förnybar energi i den europeiska energimixen måste den befintliga nät- och it-strukturen byggas ut.

D.  Diversifieringen av energimixen beror på ett brett spektrum av tekniker för förnybar energi (vattenkraft, jordvärme, solenergi, marin energi, vindkraft, värmepumpar, biomassa, biodrivmedel), som ger olika tjänster i form av el, värme och kyla samt transportlösningar.

E.  Energipolitiken måste alltid vara i balans med målen försörjningstrygghet, konkurrenskraft, lönsamhet och förenlighet med miljön.

F.  EU är för närvarande beroende av energiimport för över hälften av sin slutliga energiförbrukning.

G.  Europeiska unionens energipolitik, som utarbetas i en solidarisk anda mellan medlemsstaterna inom ramen för förverkligandet av den inre marknaden och med beaktande av att miljön måste bevaras och förbättras, har bland annat som mål att främja utvecklingen av nya och befintliga förnybara energiformer.

H.  Fullbordandet av den inre marknaden för energi senast 2014 bör underlätta inträdet för nya och fler marknadsdeltagare, även ett antal små och medelstora företag som producerar förnybar energi.

I.  Avreglering och konkurrens har spelat en avgörande roll för att få ned energipriserna för alla konsumenter i EU.

J.  Enligt de europeiska fördragen omfattas medlemsstaternas rätt att bestämma villkoren för hur deras energiresurser ska utnyttjas, deras val mellan olika energikällor och den allmänna strukturen i deras energiförsörjning av medlemsstaternas behörighet. Det krävs emellertid mer kommunikation och samarbete. I sin energifärdplan för 2050 drar kommissionen slutsatsen att det krävs en betydligt större andel förnybar energi för alla scenarier för Europas energisystem.

K.  EU är enligt uppskattningarna på god väg att uppnå sitt mål att till 2020 utvinna 20 procent av energin från förnybara energikällor.

L.  Produktionen av energi från förnybara energikällor har gjort stora tekniska framsteg de senaste åren och Europa är världsledande på området.

M.  Den ekonomiska krisen och skuldkrisen har ännu inte övervunnits i Europa och de offentliga finanserna och investerarförtroende står inför stora utmaningar. Krisen bör utnyttjas som ett tillfälle att göra nödvändiga investeringar i ren teknik för att skapa sysselsättning och ekonomisk tillväxt.

N.  På EU:s avreglerade energimarknader krävs investeringar från den privata sektorn för att andelen förnybar energi ska öka. Detta förutsätter i sin tur en stabil politik för förnybar energi.

O.  Investerare behöver säkerhet och kontinuitet för sina kommande investeringar även efter 2020.

P.  Energiförbrukningen måste minskas och produktionen, överföringen och användningen av energi måste bli effektivare.

Q.  Förnybara energikällor för värme och kyla har en central funktion att fylla i insatserna för minskad användning av koldioxid i energisektorn.

R.  I energifärdplanen konstateras att gas blir avgörande vid omställningen av energisystemet, eftersom gas ger både variabel last och baslast för att stödja förnybara energikällor.

S.  Kommissionen har beräknat att en optimal handel med förnybar energi kan spara upp till 8 miljarder euro per år.

T.  De befintliga rättsliga instrumenten för skogsförvaltning utgör en tillräcklig ram för hållbarheten hos skogsbiomassa som produceras inom EU.

Möjligheter att utnyttja de förnybara energikällorna

1.  Europaparlamentet instämmer i kommissionens bedömning att de förnybara energikällorna, tillsammans med åtgärder för energieffektivitet och flexibel och smart infrastruktur, är de så kallade ”no regrets”-alternativen, och att förnybara energikällor i framtiden kommer att utgöra en ökande andel av energiförsörjningen, såväl för elförsörjningen, värme (efterfrågan på värme utgör nästan hälften av den sammanlagda energiefterfrågan i EU) och kyla som transportsektorn, och att de kommer att minska Europas beroende av de konventionella energikällorna. Parlamentet tillägger att man måste formulera mål och milstolpar fram till 2050 för att skapa ett trovärdigt framtidsperspektiv för förnybar energi i EU. Parlamentet påminner om att alla scenarier som lagts fram av kommissionen i dess energifärdplan för 2050 förutsätter en andel förnybar energi i EU:s energimix på minst 30 procent år 2030. Parlamentet föreslår därför att EU bör sträva efter att uppnå en ännu högre andel, och uppmanar kommissionen att föreslå ett obligatoriskt mål för hela EU för förnybar energi för 2030 med beaktande av de ömsesidigt växelverkande effekterna för andra potentiella klimat- och energipolitiska mål, särskilt målet för minskningen av växthusgasutsläpp, liksom konsekvenserna för den europeiska industrins konkurrenskraft, inbegripet industrisektorerna för förnybara energi

2.  Europaparlamentet framhåller att förnybara energikällor inte bara bidrar till minskade klimatförändringar och ökar EU:s energioberoende, utan även ger ytterligare miljöfördelar genom att luftföroreningarna, avfallsmängderna och vattenanvändningen minskar, liksom också andra risker som är förenade med elproduktion av andra slag.

3.  Europaparlamentet betonar att en trygg, säker, ekonomiskt överkomlig och hållbar energiförsörjning är absolut nödvändig för den europeiska industrins och ekonomins konkurrenskraft. Parlamentet betonar att ungefär hälften av EU:s kraftverk måste ersättas under det kommande årtiondet och att energiförsörjningssystemet måste moderniseras och utformas på ett flexiblare sätt, så att den förväntade växande andelen förnybar energi kan tas emot. Parlamentet betonar att andelen förnybar energi av el, värme och kyla samt transport måste öka på ett kostnadseffektivt sätt, med beaktande av den förnybara energins fördelar och samlade kostnader, inbegripet systemkostnader, samtidigt som försörjningssäkerheten skyddas. Parlamentet är medvetet om att tekniker för förnybar energi blir allt konkurrenskraftigare och betonar att förnybar energi och industrier för ren teknik är viktiga tillväxtfaktorer för EU:s konkurrenskraft och har en enorm sysselsättningsskapande potential, samtidigt som de ger ett viktigt bidrag till utveckling av nya branscher och exportmarknader.

4.  Europaparlamentet konstaterar att den ökade utbyggnaden av förnybar energi i medlemsstaterna sannolikt leder till ökad användning av biomassa, vilket i sin tur gör det nödvändigt att utarbeta omfattande hållbarhetskriterier för fast och gasformig biomassa.

5.  Europaparlamentet påpekar att det nuvarande och förväntade bidraget från biomassa och andra kontrollerbara energiresurser inom sektorn för förnybara energikällor bör göras mer synliga för intressenterna i syfte att främja en rättvis och välavvägd beslutsprocess.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU att garantera att främjandet av produktion och användning av energi från förnybara energikällor inte kommer att äventyra den tryggade livsmedelsförsörjningen, den hållbara produktionen av livsmedel av god kvalitet eller jordbrukets konkurrenskraft.

7.  Europaparlamentet konstaterar att ett antal faktorer inom livsmedelssystemet är känsliga för högre energikostnader och att detta skulle kunna leda till negativa effekter för producenter och konsumenter.

8.  Europaparlamentet inser att det finns stora möjligheter att minska utsläppen av koldioxid genom att öka användningen av biometan i fordon för korta och långa sträckor, särskilt i tunga fordon, och användning av el för fordon för korta sträckor inom städer.

9.  Europaparlamentet är övertygat om att utnyttjande av avfall ger möjlighet till fortsatt utveckling av förnybara energikällor och bidrar till att målen för EU:s energipolitik kan uppnås.

10.  Europaparlamentet konstaterar att en del förnybara energislag, t.ex. geotermisk energi, kan leverera värme och el lokalt och kontinuerligt. Parlamentet anser att sådana lokala energikällor ökar energioberoendet, också för isolerade samhällen.

11.  Europaparlamentet understryker att hållbar vattenkraft av olika slag bidrar till förnybar energi i framtiden och att vattenenergiproduktionen även har andra värdefulla funktioner som att den skyddar mot höga vattenflöden och bidrar till att säkra dricksvattenförsörjningen. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att öka allmänhetens kunskap om de många olika sätt som vattenkraften kan utnyttjas på.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lägga större vikt vid den outnyttjade potentialen hos förnybara energikällor på området värme och kyla, samt vid samverkan mellan dels ett starkare utnyttjande av förnybar energi, dels genomförandet av direktivet om energieffektivitet och byggnadsdirektivet och de möjligheter som är förknippade med detta.

13.  Europaparlamentet pekar på den energipotential som finns i att låta solens lopp och de olika tidszonerna i Europa ingå i utbyggnaden av förnybar energi.

14.  Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna, inom de ramar som ges i EU:s direktiv 2009/28/EG om energi från förnybara energikällor, för närvarande agerar på ett självständigt sätt och under mycket varierande nationella administrativa förutsättningar för att främja förnybar energi, och att detta förvärrar den varierande utvecklingen av de förnybara energikällorna, samtidigt som potentialen för att bygga ut förnybar energi varierar beroende på tekniska och andra faktorer och på naturförhållandena, mot bakgrund av de olika regionala konkurrensfördelarna. Parlamentet betonar att en fungerande inre marknad skulle kunna bidra till att kompensera för variationen bland de förnybara energikällorna och den ojämna fördelningen av naturtillgångar. Parlamentet anser att de flesta områden kan bidra till utbyggnaden av förnybar energi. Det är emellertid nödvändigt att främja investeringar i förnybara energikällor där de har den största potentialen för att säkerställa en effektiv användning av offentlig finansiering.

15.  Europaparlamentet konstaterar att det förekommer olika grad av samhällelig och politisk acceptans av förnybar energi, vilket det också gör för de flesta andra typer av energiproduktion och infrastruktur. Parlamentet konstaterar att tillgången på offentliga och privata finansiella medel, som används för att främja förnybar energi, varierar i mycket hög grad. Parlamentet understryker att tillgång till kapital för investeringar är en central faktor för den fortsatta utbyggnaden av förnybar energi, särskilt till följd av finanskrisen, som har lett till stora kapitalspridningar för investerarna. Parlamentet anser att tillgång till mer investeringskapital för förnybara energikällor bör underlättas där det finns brister på marknaden eller där producenterna har få möjligheter att säkra marknadsbaserad finansiering. Kommissionen uppmanas att tillsammans med Europeiska investeringsbanken och nationella institutioner undersöka möjligheterna att använda innovativa finansieringsinstrument för finansiering av projekt för förnybar energi, samtidigt som koldioxidmarknader bör stå för sin del när det gäller att främja investeringar i projekt för förnybar energi.

16.  Europaparlamentet konstaterar att vissa förnybara energikällor redan är marknadsekonomiskt konkurrenskraftiga på energimarknaden. Andra tekniker närmar sig dock också marknadspriserna. Parlamentet delar kommissionens åsikt att alla lämpliga, finansiellt hållbara medel måste användas för att sänka kostnaderna, för att ytterligare öka de förnybara energikällornas konkurrenskraft.

17.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att fasa ut konkurrensskadliga subventioner och även subventioner för miljöskadliga fossila bränslen.

Förnybara energikällor på den europeiska inre marknaden för energi

18.  Europaparlamentet konstaterar att den inre marknaden för gas och el ska ha genomförts till 2014 och kommer att bli avgörande för integreringen av förnybara energikällor och att den kommer att vara ett kostnadseffektivt medel för att balansera varierande elproduktion. Parlamentet välkomnar kommissionens rapport om läget för fullbordandet av den inre marknaden för energi och genomförandet av det tredje paketet. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda alla medel som står till dess förfogande, inbegripet väckande av talan vid domstolen mot medlemsstater, för att så snabbt som möjligt närma sig ett fullbordande av den inre marknaden för energi. Kommissionen uppmanas att bekämpa olämplig marknadskoncentration då den hindrar konkurrens. Medlemsstaterna uppmanas att fortsätta sina insatser för ett fullständigt genomförande av lagstiftningen om den inre marknaden för energi och utbyggnaden av sammanlänkningar, liksom undanröjandet av energiöar och flaskhalsar.

19.  Europaparlamentet konstaterar att det, på grund av skillnader mellan de nationella marknadernas särdrag, olika möjligheter och olika faser i tekniska mönster eller teknisk mognadsgrad, för närvarande finns en bred variation bland stödmekanismer för förnybar energi inom unionen. Parlamentet betonar att denna variation förvärrar problemen för den inre marknaden för energi, exempelvis genom att den leder till effektivitetsförluster i den gränsöverskridande handeln med el. Parlamentet välkomnar vägledning från kommissionen om reformen av stödmekanismer.

20.  Europaparlamentet konstaterar att de som kommer att vinna mest på genomförandet av den inre marknaden för energi är konsumenterna. Parlamentet delar kommissionens bedömning att konkurrens måste tillämpas även i samband med förnybar energi, när den mognar och blir lönsam, liksom i samband med alla andra energikällor, eftersom konkurrens är bästa sättet att stimulera innovativa språng och sänkta priser, och därigenom förhindra ökad energifattigdom. Parlamentet påpekar att reglerade priser alltjämt finns kvar på detaljhandelsnivå, vilket äventyrar konsumenternas möjligheter till fullständig valfrihet.

21.  Europaparlamentet konstaterar att de samarbetsmekanismer som inrättades genom direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av förnybar energi hittills knappt kommit till användning, men att ett antal samarbetssystem nu planeras. Parlamentet hänvisar till kommissionens rön enligt vilka ett bättre utnyttjande av de befintliga samarbetsmöjligheterna skulle medföra stor nytta, till exempel genom att öka handeln. Kommissionens meddelande att riktlinjer för samarbetet inom EU ska utarbetas välkomnas. I riktlinjerna kommer kommissionen att ge exempel på hur samarbetsmekanismerna bör användas i praktiken, visa vilka utmaningar som finns och hur dessa bör mötas. Kommissionen uppmanas att se till att medlemsstaterna genomför EU:s riktlinjer. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att infoga en tolkning av artikel 13 i direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (2009/28/EG) för att se till att medlemsstaterna genomför direktivet på ett korrekt sätt och förebygga att myndigheterna tillämpar certifierings- och tillståndsförfaranden på ett sätt som snedvrider konkurrensen. Medlemsstaterna uppmanas att därefter utnyttja samarbetsmekanismerna bättre där så är lämpligt och även bredda kontakterna sinsemellan.

22.  Europaparlamentet välkomnar att prognosmetoderna för hur stor vindenergikapacitet som finns tillgänglig på intradagsmarknaderna har förbättrats, vilket möjliggör en bättre integrering av el från varierande förnybara energikällor. Parlamentet välkomnar också de nya nätkoder som krävs enligt det tredje paketet för den inre marknaden för energi och som för närvarande utvecklas av berörda aktörer. Nätkoderna kommer att leda till en stabiliserad frekvens, och kommer därmed även att bidra till en förbättrad integrering av energi producerad av förnybara energikällor.

23.  Europaparlamentet betonar att passande marknadsarrangemang måste underlätta att de förnybara energikällorna så snart som möjligt integreras gradvis i energisystemen och den europeiska inre marknaden för energi i samtliga medlemsstater. De olika typerna av förnybar energi måste på lång sikt uppfylla funktioner och uppgifter som krävs för systemstabilitet, och som hittills uppnåtts genom de konventionella energikällorna, enligt respektive förnybar energikällas kapacitet och inneboende egenskaper. Parlamentet betonar att lovande exempel på sådana marknader finns i EU. Parlamentet kräver därför att man i högre utsträckning tar hänsyn till de förnybara energikällornas positiva och negativa samt direkta och indirekta sidoeffekter vid planering och genomförande, särskilt mot bakgrund av befintlig infrastruktur, som överförings- och distributionsnäten, och miljön, den biologiska mångfalden och naturskyddet. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att öka allmänhetens kunskap om de olika förnybara energiteknikernas potentiella effekter.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, med utgångspunkt i en kostnads-nyttoanalys, undersöka hur befintlig miljölagstiftning, som ramdirektivet om vatten eller fågelskyddsdirektivet, påverkar utbyggnaden av förnybar energi.

Krav på infrastruktur

25.  Europaparlamentet konstaterar att inmatning av energi från förnybara energikällor i nätet ibland är decentraliserad, avlägset belägen, väderberoende och sker vid tidpunkter utanför efterfrågetoppar och därför kräver annan infrastruktur än den befintliga, som utvecklats enbart för att passa konventionella energikällor. Parlamentet betonar att denna modernisering av energinätet behövs för att sammanjämka ändringarna i produktion, överföring och distribution samt balanseringsteknik som en del av det övergripande energisystemet. Parlamentet understryker att vissa förnybara energikällor kan balansera varierande energikällor och därmed minska behovet av ytterligare nätinfrastruktur. Parlamentet betonar att utbyggnad av infrastrukturen är både brådskande och kritiskt viktig för den inre marknadens funktion och för integreringen av förnybar energi. Det är därför av avgörande betydelse att paketet för energiinfrastruktur genomförs, särskilt för att påskynda byggandet av ny infrastruktur med gränsöverskridande konsekvenser. Parlamentet betonar att förfarandena för att godkänna energiinfrastrukturprojekt måste bli snabbare.

26.  Europaparlamentet poängterar att det finns outnyttjad kapacitet hos ett stort antal anläggningar som producerar förnybar energi på grund av elnätens oförmåga att ta emot sådan elenergi.

27.  Europaparlamentet konstaterar att utbyggnaden av förnybara energikällor med varierande inmatning kräver flexibel balansering av svängningarna och en flexibel reservkapacitet i form av ett integrerat och sammanlänkat europeiskt elnät som tillhandahåller gränsöverskridande handel, efterfrågestyrning, energilagring och flexibla kraftanläggningar, för att försörjningstryggheten ska kunna garanteras. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera om det finns kapacitetsproblem i EU och fastställa hur mycket fast kapacitet som kan tillhandahållas av varierande förnybara energikällor i ett integrerat kraftsystem för EU samt eventuella effekter på produktionens tillräcklighet. Parlamentet instämmer i kommissionens analys att utbyggnad av mekanismer för reservkapacitet skulle vara mycket dyrt och att det skulle snedvrida prissignalen. Parlamentet noterar att det allt mer krävs en stabil politisk ram för att ekonomiskt garantera att dessa reserver finns tillgängliga liksom för system- och balanseringstjänster. Parlamentet avvisar en tävlan mellan olika subventioner för olika energikällor och kräver en utformning av energimarknaden som är inriktad på unionens långsiktiga energi- och klimatpolitiska mål, vilket gör det möjligt att integrera förnybar energiteknik i den inre marknaden för energi, men tillstår att statligt stöd historiskt sett har varit nödvändigt för utvecklingen av alla energikällor.

28.  Europaparlamentet betonar betydelsen av ett kostnadseffektivt utnyttjande av förnybara energikällor i ett supernät och nätet för havsbaserad vindkraft i Nordsjön. I detta sammanhang lyfter parlamentet även fram betydelsen av energinätet i länderna kring Nordsjön (NSCOGI), vid en tidpunkt när projekt för havsbaserad vindkraft på över 140 GW har aviserats. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att skapa ytterligare drivkraft för NSCOGI-projektet.

29.  Europaparlamentet påminner om att investeringar i förnybara energikällor utgör över hälften av alla investeringar i ny produktionskapacitet under de senaste tio åren och att de kommer att fortsätta öka. Parlamentet betonar att de förnybara energikällorna, om de utgör en hög andel i energimixen, ställer den befintliga nätinfrastrukturen inför enorma utmaningar, och att det behövs investeringar för att klarar av dessa utmaningar. Parlamentet konstaterar att i vissa medlemsstater, i vilka den ökade inmatningen av förnybar energi skedde utan att energiinfrastrukturen samtidigt byggdes ut, ledde den ökade inmatningen till problem för försörjningstryggheten. Parlamentet betonar att, enligt Entso-E, en betydande del av alla flaskhalsar i de europeiska energinäten hänger samman med inmatning av förnybar energi. Parlamentet betonar att det är viktigt att anlägga nya synsätt för att komma till rätta med flaskhalsar i distributionsnäten, vilket inte alltid medför en utvidgning och förstärkning av nätet. Parlamentet är övertygat om att fördelarna med uppgradera det europeiska nätet, vilket också behövs på grund av den inre marknaden för el, kommer att uppväga kostnaderna eftersom EU:s kraftsystem kommer att kunna drivas på ett mycket effektivare sätt. Parlamentet uppmanar de systemansvariga för överföringssystemen att uppdatera sina riktlinjer för nätutveckling i syfte att hantera integreringen av produktionskapacitet från förnybara energikällor samtidigt som försörjningstryggheten upprätthålls, och att öka samarbetet mellan de systemansvariga för överföringssystem.

30.  Europaparlamentet konstaterar att många av de bästa och mest konkurrenskraftiga platserna för förnybara energikällor i EU ofta ligger på betydande geografiskt avstånd från konsumtionscentrumen, vilket innebär att dessa platser endast kan utnyttjas om överförings- och distributionsnäten byggs ut och de gränsöverskridande sammanlänkningarna förstärks. Parlamentet uppmärksammar fördelarna med decentraliserad försörjning av förnybar energi som ligger nära konsumtionscentrumen. Detta kan leda till minskade kostnader, minska behovet av utvidgningar av elnätet och undvika överbelastningar när den adekvata infrastrukturen installerats. Parlamentet understryker att kommissionen bör förenkla utformningen av lämpliga modellverktyg för att skapa en optimal mix av avlägset belägna storskaliga produktionsanläggningar och installationer på distributionsnivå. Parlamentet betonar möjligheterna med ett integrerat synsätt på energisystemet, som skulle omfatta både utbud av och efterfrågan på både värme och el. Parlamentet noterar möjligheterna med lokal produktion av förnybar energi, exempelvis småskalig energiproduktion eller i form av medborgarkooperativ som gemensamt investerar i produktion och distribution av förnybar energi, såsom geotermisk värme och solkraft, såsom nämns i kommissionens meddelande.

31.  Europaparlamentet konstaterar att otillräcklig nätkapacitet och otillräckliga lagringsmöjligheter samt otillräckligt samarbete med de systemansvariga för överföringsnäten kan bidra till okoordinerade gränsöverskridande energiflöden (loop flows) vilket kan leda till allvarliga skador i andra medlemsstater. Till följd av detta blir det alltmer nödvändigt att styra belastningen i näten för att upprätthålla försörjningstryggheten om utbyggnaden inte åtföljs av den nätoptimering i systemdriften (såsom övervakning av temperaturnivån) och utbyggnad av näten som krävs i dessa medlemsstater. Parlamentet bekymrar sig över situationen för utbyggnaden och underhållet av nätinfrastrukturen i medlemsstaterna. Medlemsstaterna uppmanas att driva på utbyggnaden av överförings- och distributionsnäten och främja ett närmare samarbete mellan de systemansvariga för överföringssystem.

32.  Europaparlamentet understryker möjligheterna med smarta nät, efterfrågestyrningsverktyg och tekniker för lagring av el, dels för att underlätta bästa möjliga integrering av el producerad från förnybara energikällor och dels i fråga om utjämning av nätspänningsvariationer. Parlamentet betonar än en gång att ytterligare forskning om och utbyggnad av lagring av elektricitet, bl.a. i form av samarbete med vattenkraftverk med pumplagring, är absolut nödvändig. Parlamentet konstaterar att det framför allt bör bedrivas mer forskning om lagring med varierande hastighet, eftersom detta möjliggör större flexibilitet vid regleringen av lagringshastigheten och därmed möjliggör en snabbare och mer målinriktad inkoppling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att undvika dubbelbeskattning i samband med el-lagring.

33.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att skapa en gränsöverskridande marknad för regleringskapacitetstjänster och bygga ut det europeiska överföringsnätet mot bakgrund av den gränsöverskridande integrationen av pumplagrad vattenkraft i framför allt Skandinavien, Alperna och Pyrenéerna.

34.  Europaparlamentet understryker att vattenkraft bör ges en central roll i den planerade utbyggnaden av förnybar energi, framför allt för att balansera den alltmer volatila produktionen av förnybar energi men också som en metod för el-lagring med hjälp av pumpar. Parlamentet betonar att utbyggnadspotentialen för vattenkraftsproduktion och pumplagring i EU därför bör användas fullt ut.

35.  Europaparlamentet påpekar att gasinfrastruktur kommer att spela en viktig roll i utvecklingen av förnybar energi inom EU. Som en förnybar energikälla kan biogas enkelt matas in som biometan i den befintliga gasnätinfrastrukturen redan i dag. Nya tekniker, såsom ”kraft till väte” och ”kraft till gas”, kommer att gagna den framtida koldioxidsnåla ekonomin ytterligare, genom att befintliga infrastrukturer utnyttjas och nya infrastrukturer främjas och byggs upp.

36.  Europaparlamentet anser att IKT kommer att bidra till att styra utbudet och efterfrågan på energi i framtiden och göra konsumenterna mer aktiva på denna marknad. Kommissionen uppmanas att snarast med beaktande av det tredje paketet för den inre marknaden för energi lägga fram förslag om utbyggnad, stöd till och standardisering av smarta elnät och mätare, eftersom detta kommer att leda till att allt fler marknadsdeltagare kan involveras och för att stimulera möjliga synergier i införande, utveckling och underhåll inom telekommunikations- och elnäten. Parlamentet uppmanar Europeiska kommissionen att särskilt stödja forskning och utveckling på detta område. Parlamentet betonar att viktiga faktorer i detta avseende omfattar inte bara utbudssidans planeringssäkerhet utan också acceptans hos konsumenterna, som bör vara de som drar mest nytta av smarta mätare och vars rättigheter i fråga om uppgiftsskydd måste garanteras i enlighet med det nya direktivet om uppgiftsskydd. Kommissionen uppmanas att noggrant utvärdera nationella kostnads-nyttoanalyser av införandet av smarta mätare och hur de påverkar olika konsumentgrupper. Parlamentet är medvetet om att konsumenternas engagement är en nödvändig förutsättning för ett lyckat införande av smarta mätare.

37.  Europaparlamentet konstaterar att IKT-sektorn i sig är en storkonsument av el med datacentrum i EU som står för upp till 1,5 procent av den totala elförbrukningen. Konsumenterna blir allt mer medvetna om koldioxidavtrycket för de it- och molntjänster de använder, och IKT-sektorn kan därför bli en förebild för energieffektivitet och främjande av förnybar energi.

38.  Europaparlamentet påpekar att införande av vindturbiner och solcellspaneler har mött motstånd från allmänheten i vissa regioner, särskilt i små samhällen och på öar. Parlamentet understryker att vindturbiner och solcellspaneler uppfattas ha en negativ effekt för turistnäringen och på naturen och landskapsbilden på landsbygden och på öar.

39.  Europaparlamentet betonar att privatägd förnybar energiproduktion genom kooperativ eller samhällsägda modeller leder till en ökad samhällelig acceptans, vilket minskar planeringstiden för genomförande och skapar större förståelse för energiövergången hos medborgarna.

40.  Europaparlamentet betonar att den fortsatta utbyggnaden av de förnybara energikällorna liksom konstruktionen av alla övriga energiproduktionsanläggningar och infrastruktur för energi kommer att ändra landskapsbilden i Europa. Parlamentet insisterar på att detta inte får leda till miljöskador, inte heller i Natura 2000-områden och i områden där landskapet är skyddat. Samhällelig acceptans av infrastruktur för de förnybara energikällorna kan endast uppnås genom öppen och samordnad fysisk planering, liksom förfaranden för byggnation och tillstånd med obligatoriska offentliga samråd i rätt tid, som samtliga aktörer deltar i ända från start, också på lokal nivå. Parlamentet betonar att medborgarnas och aktörernas deltagande, exempelvis i form av kooperativ, kan bidra till att vinna allmänhetens stöd liksom information om fördelarna för de lokala ekonomierna.

Ökad delaktighet för konsumenterna

41.  Europaparlamentet ser behovet av ytterligare åtgärder för att öka den sociala acceptansen för förnybara energikällor och medger att en helhetssyn på producenter och konsumenter, dvs. ”prosumenter” som ska hantera processen för medveten energianvändning, kommer att utgöra en effektiv åtgärd på detta område.

42.  Europaparlamentet betonar vikten av småskalig produktion av förnybar energi för att öka den andel som utgörs av förnybara energikällor. Parlamentet inser att införande av småskalig förnybar energi utgör en möjlighet för enskilda hushåll, industrier och samhällen att bli energiproducenter och bli medvetna om effektiva sätt att producera och konsumera energi. Parlamentet betonar betydelsen av småskalig produktion för att öka energieffektiviteten. Parlamentet betonar också att småskaligt införande av förnybar energi kan leda till avsevärda besparingar av energiförbrukningen och skapa nya affärsmodeller och arbetstillfällen.

43.  Europaparlamentet noterar i detta sammanhang betydelsen av att stimulera lokala kooperativ för förnybar energi när det gäller att öka medborgarnas deltagande, förbättra tillgången till förnybar energi och öka investeringarna.

44.  Europaparlamentet betonar att en intelligent kombination av småskalig förnybar energi, lagring, efterfrågestyrning och energieffektivitet kan leda till minskad användning av lokala nät under perioder av belastningstoppar, och därigenom minska de totala investeringskostnader som bärs av de systemansvariga för distributionsnätet.

45.  Europaparlamentet påpekar att införande av smarta mätare och smarta nät i allmänhet är en nödvändig förutsättning för effektiv lokal förbrukning och produktion av energi, både ur ett ”prosumentperspektiv” och ett nätperspektiv.

46.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens uttalande om att den kommer att lägga fram ett meddelande om energitekniker och innovation, med inriktning på småskalig produktion.

47.  Europaparlamentet anser att EU:s regionalpolitik spelar en viktig roll när det gäller att främja produktionen av förnybar energi och samtidigt energieffektivitet i hela Europa. Regionalpolitiken kan även gynna tjänster inom sektorerna elektrisk energi och energitransport. Parlamentet anser att det är positivt att sammanhållnings- och regionalpolitikens insatser för att främja användningen av förnybar energi har stegvis fortsatt att öka i syfte att garantera att de förnybara energikällorna bidrar fullt ut till att EU:s energipolitiska mål, och till att de kan uppnås och genomföras i hela EU. Parlamentet fäster särskild vikt vid att inriktningen på EU:s politik ska möjliggöra en tillräckligt stor finansieringsgrad under nästa period 2014–2020.

48.  Europaparlamentet stöder flernivåstyrning och en decentraliserad strategi för energipolitiken och förnybar energi, vilka bland annat bör omfatta borgmästaravtalet och en vidareutveckling av initiativet Smarta städer samt främjandet av bästa lösningar på regional och lokal nivå med hjälp av informationskampanjer.

49.  Europaparlamentet framhåller att jordbruket och landsbygden har möjlighet att producera en betydande del av den förnybara energin och anser därför att den nya politiken för jordbruk och landsbygdsutveckling bör stödja produktion av förnybar energi.

50.  Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt att främja och stödja utvecklingen av alternativa energikällor på de enskilda gårdarna, särskilt i liten skala, och att sprida de relevanta metoderna till både jordbrukare och konsumenter.

51.  Europaparlamentet betonar att samarbete mellan jordbrukare kan bidra till att politiken för att främja förnybara energikällor ger goda resultat.

52.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken att skapa ”löpande” fonder, genom finansiella mellanhänder, för att tillhandahålla nödvändigt startkapital och tekniskt stöd till gårdsbaserade och kooperativa system i mycket liten eller liten skala för produktion av el och värme från förnybara energikällor, vars vinster kan återinvesteras i ytterligare produktionssystem.

Internationellt samarbete och handel

53.  Europaparlamentet påminner om att EU:s handelsunderskott kommer att öka de närmaste åren till följd av importen av fossila bränslen och betonar att ett beroende av import av fossila bränslen medför allt större politiska, ekonomiska och miljömässiga risker. Parlamentet framhåller i anknytning till detta att unionens inhemska förnybara energikällor har stor betydelse för försörjningstryggheten och för att återupprätta en positiv handelsbalans med olje- och gasexporterande länder. För att uppnå energitrygghet i EU bör dessa energikällor därför ges en utökad roll.

54.  Europaparlamentet är medvetet om att världsmarknaderna för förnybara energikällor växer och att detta kommer att inverka positivt på de europeiska företagen, skapande av sysselsättning, priserna och vidareutvecklingen av befintlig och ny teknik globalt och i EU, under förutsättning av EU:s politiska och rättsliga ram för förnybar energi fortsätter att vara förutsägbar och bistår företag för ren teknik att behålla sin konkurrensfördel och sitt försprång gentemot sina globala motparter. Parlamentet påpekar att länder som inte är medlemmar i OECD är viktiga handelspartner på grund av att de har stor potential för förnybar energi.

55.  Europaparlamentet betonar att otillåten konkurrenssnedvridning på marknaden inte kan accepteras, eftersom det bara är genom rättvisare konkurrens som EU kan säkra förnybar energiteknik till ett överkomligt pris, och uppmanar kommissionen att avsluta pågående ärenden om illojal konkurrens så snart som möjligt. Parlamentet betonar att fria och öppna globala marknader erbjuder de bästa förutsättningarna för tillväxt inom förnybar energi. Parlamentet understryker att handelshinder måste minskas ytterligare och uppmanar kommissionen att inte resa några nya handelshinder för färdiga produkter eller beståndsdelar inom teknik som används för förnybara energikällor. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att avlägsna handelshinder, garantera rättvis konkurrens, hjälpa EU-företag att få tillträde till marknader utanför EU och att bekämpa påstådda snedvridningar av handeln, även när det gäller olagligt statligt stöd.

56.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att aktivt övervaka EU:s handelspartners användning av omotiverade icke-tariffära handelshinder, subventioner och dumpningsåtgärder på detta område.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta del av WTO:s avtal om informationsteknik och undersöka möjligheten att ta initiativ till ett frihandelsavtal om miljöteknik, för att upprätta tullfri handel med miljötekniska produkter.

58.  Europaparlamentet betonar att denna strategi även bör uppmuntra och underlätta handeln, för att stödja utvecklingsländernas insatser på just detta område och för att förnybar energi ska kunna användas som handelsvara.

59.  Europaparlamentet understryker att handeln har en viktig uppgift när det gäller att se till att den förnybara energin produceras och finansieras på ett hållbart sätt. Parlamentet påminner om att importerad bioenergi och biodrivmedel måste uppfylla EU:s hållbarhetskriterier, vilka måste fastställas klart och tydligt. Kommissionen uppmanas därför att införa indirekt markanvändning som ytterligare ett kriterium. Handelsavtalen bör innehålla bestämmelser om bekämpning av avskogning och skogsförstörelse och ge incitament till en god förvaltning av mark- och vattenresurser. Kommissionen uppmanas fortsätta förhandlingarna om frivilliga partnerskapsavtal om att förbjuda olaglig skogsavverkning med relevanta tredjeländer.

60.  Europaparlamentet understryker att det behövs ett tätare energipolitiskt samarbete, också på området för förnybar energi, med EU:s grannländer, och att handelspotentialen för förnybar energi måste utnyttjas effektivare. Parlamentet betonar att det behövs tillräcklig infrastruktur för att förenkla samarbete, såväl i EU som i grannstaterna. Samarbete i fråga om förnybar energi bör omfatta EU:s relevanta politiska mål. Parlamentet betonar att det framför allt i Medelhavsområdet finns stora möjligheter att producera el från förnybara energikällor. Parlamentet erinrar om att projekt utanför EU, som Desertec, Medgrid och Helios, och en ytterligare utbyggnad av vattenkraften i Norge och Schweiz, rymmer stor potential, däribland potential i balanseringssyfte. Parlamentet betonar också det betydande lokala mervärdet som dessa stora projekt för förnybar energi medför.

61.  Europaparlamentet betonar att det internationella samarbetet bör vila på sunda regelverk och EU:s erfarenhet av förnybara energikällor, som fallet är inom energigemenskapen, i syfte att öka detta samarbetes stabilitet och tillförlitlighet.

62.  Europaparlamentet efterfrågar samordnade åtgärder med andra tekniska ledare (Förenta staterna och Japan) för att hantera nya utmaningar, som brist på råvaror och sällsynta jordartsmetaller, som påverkar utbyggnaden av teknik för förnybar energi.

63.  Europaparlamentet betonar att EU måste utveckla ett nära forskningssamarbete och utforma en tydlig politik för forskning och innovation när det gäller förnybar energi med internationella partner, särskilt med Briks-länderna.

Innovation, forskning och utveckling samt industripolitik

64.  Europaparlamentet konstaterar att det krävs insatser från Europas sida när det gäller dess industriella kapacitet och FoU-kapacitet om Europa ska förbli ledande inom teknik för förnybara energikällor. Parlamentet understryker att man bör skapa en konkurrenskraftig miljö som gynnar de små och medelstora företagens verksamhet och internationalisering samt att man därvid bör sträva efter att minska byråkratiska hinder. Parlamentet understryker att endast innovation genom forskning och utveckling kan säkra Europas ledarroll på marknaderna för teknik för förnybar energi. De privata investerarna behöver säkerhet. Kommissionen uppmanas att lägga fram en industripolitisk strategi för energiteknik, särskilt teknik för förnybara energikällor, för att säkerställa att EU:s ledande ställning på förnybar energiteknik och särskilt på området för teknik för förnybar energi, upprätthålls.

65.  Europaparlamentet understryker att EU-industrins ledarskap inom vindtekniker på land och den stora potentialen hos den europeiska industrin för havsbaserad vindkraft bidrar till en återindustrialisering i de medlemsstater som gränsar till Östersjön och Nordsjön.

66.  Europaparlamentet betonar att utbildningsinstitutioner som kan få fram kvalificerad arbetskraft och nästa generation forskare och innovatörer inom teknik för förnybar energi är en nyckelprioritering. I detta sammanhang påminner parlamentet om den viktiga funktion som Horisont 2020 och Europeiska institutet för innovation och teknik fyller för att överbrygga luckan mellan utbildning, forskning och genomförande inom sektorn för förnybar energi.

67.  Europaparlamentet anser att det är särskilt viktigt att man samordnar de europeiska förfarandena för utfärdande av patent inom området förnybara energikällor så att det blir enklare att få tillgång till värdefulla immateriella rättigheter som annars förblir outnyttjade. Man bör prioritera aktiveringen av EU-patent inom området förnybara energikällor.

68.  Europaparlamentet anser att den riktade forskningen och utvecklingen genom befintliga instrument måste bli effektivare och är bekymrat över att forskning och utveckling har försummats i vissa branscher av sektorn för förnybar energi, vilket har lett till kommersiella problem. Parlamentet framhåller att det krävs investeringar i vidareutveckling av innovativ, ny och befintlig teknik, liksom systemintegrering mellan transport och energi, för att behålla eller uppnå konkurrenskraft och för att se till att de befintliga teknikerna förblir hållbar under hela dess livscykel. Parlamentet framhåller behovet av investering i forskning och utveckling av förnybara energikällor, särskilt när det gäller kapacitet, effektivitet och minskat rumsligt avtryck.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera i forskning som baseras på användning av förnybar energi med industriella tillämpningar, exempelvis inom bilindustrin.

70.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillkännagivande att den under 2013 kommer att lägga fram ett meddelande om politiken för energiteknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid genomförandet av de tillämpliga delarna i den strategiska EU-planen för energiteknik (SET-planen) sätta fokus på teknik som förbättrar förnybara energikällors konkurrenskraft och deras integrering i energisystemet, såsom nätförvaltning, lagringstekniker eller förnybar värme och kyla, samtidigt som den inte ska diskriminera kända tekniker för förnybar energi som använts under många år.

71.  Europaparlamentet understryker att forskning är avgörande för utbyggnaden av nya och rena tekniker till överkomliga priser. Parlamentet anser att SET-planen kan bidra på ett viktigt sätt till konkurrenskraftiga tekniker för förnybar energi till överkomliga priser.

En europeisk ram för främjande av förnybar energi

72.  Europaparlamentet framhåller att medlemsstaterna för närvarande utnyttjar en stor mångfald av stödsystem. Parlamentet framhåller att detta stöd har lett till stark tillväxt, särskilt om stödsystemen varit bra utformade, men att vissa av stödsystemen varit dåligt utformade och visat sig vara inte tillräckligt flexibla för att kunna anpassas till de sänkta kostnaderna för vissa tekniker, vilket i vissa fall gett upphov till överkompensering, som medfört kostnader för konsumenterna . Parlamentet gläder sig över att kunna konstatera att vissa förnybara energikällor, tack vare subventionerna, kunnat stå sig i konkurrensen med konventionella produktionsmetoder för energi inom vissa områden, exempelvis i områden med gynnsamt geografiskt läge, där tillgången till kapital är god, de administrativa bördorna är lägst eller genom stordriftsfördelar.

73.  Europaparlamentet framhåller att elpriserna för slutkunderna och företagen i vissa medlemsstater ökat på grund av statligt inflytande och andra faktorer, däribland priserna på fossila bränslen. Parlamentet erinrar om att 22 % av EU-hushållen år 2010 oroade sig för att inte kunna betala elräkningen, och förmodar att detta har förvärrats sedan dess. Parlamentet understryker att alla bör ha råd med energi och att företagens konkurrenskraft inte får påverkas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta de åtgärder som behövs för att konsumenter med låga inkomster skyddas ordentligt, samtidigt som allmänhetens kunskaper om möjligheterna med energibesparingar och energieffektivitetsåtgärder ökas. Parlamentet påpekar att sjunkande grossistpriser måste komma konsumenterna till del.

74.  Europaparlamentet varnar för att alltför höga stödnivåer kan hämma tekniska framsteg och hindra marknadsintegration genom överkompensation, eftersom de minskar incitamenten för utveckling av innovativa och prismässigt överkomliga produkter. Parlamentet noterar att en smart utformning av stödmekanismerna, som medger respons på marknadssignaler, är avgörande för att förhindra överkompensering. Parlamentet anser att en snabb övergång till ett system som exponerar producenterna för marknadsprisrisker stimulerar konkurrens mellan de olika teknikerna och underlättar integration på marknaden.

75.  Europaparlamentet är övertygat om att kommissionen bör stödja medlemsstaterna så att de kan fastställa de förnybara energikällor som är mest kostnadseffektiva och hur de bäst ska kunna utnyttja deras potential. Parlamentet erinrar om att åtgärder för kostnadsoptimering varierar efter efterfrågemönstret, utbudet och de ekonomiska förhållandena på lokal nivå.

76.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillkännagivande att den ska arbeta på riktlinjer för bästa praxis och en reform av nationella stödbestämmelser för förnybara energikällor. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram dessa riktlinjer så snart som möjligt för att se till att de olika nationella systemen inte snedvrider konkurrensen eller skapar hinder för handeln och investeringarna inom EU, i syfte att främja förutsägbarhet och kostnadseffektivitet samt undvika överdrivna subventioner. Kommissionen uppmanas i detta sammanhang att se till att medlemsstaterna fullständigt respekterar inremarknadsbestämmelserna. Parlamentet är övertygat om att riktlinjer för bästa praxis är ett viktigt steg för att säkerställa en väl fungerande inre marknad för energi, och anser att riktlinjerna skulle kunna kompletteras med en utvärdering av de nuvarande nationella stödsystemens kostnadseffektivitet, med beaktande av de olika tekniker som ingår i dem, i syfte att garantera förbättrad jämförbarhet och samordning för att uppnå gradvis ökad konvergens mellan de nationella stödmekanismerna. Parlamentet är också övertygat om att genomförandet av dessa riktlinjer på medlemsstatsnivå kommer att vara avgörande för att undvika att de nationella stödsystemen ändras eller avbryts retroaktivt, vilket skulle skicka förödande signaler till investerarna, och också potentiellt kan orsaka allvarliga ekonomiska svårigheter för privatpersoner som investerat i förnybar energi och utgått från dessa stödsystem. Medlemsstaterna bör garantera genomförandet av dessa riktlinjer och få lov att inrätta särskilda stödordningar som gör det möjligt att utveckla lokala och regionala resurser.

77.  Mot bakgrund av de många stödsystem som finns i medlemsstaterna anser Europaparlamentet att det är nödvändigt att ytterligare driva på diskussionen om ökad konvergens och ett lämpligt europeiskt stödsystem för tiden efter 2020. Parlamentet är övertygat om att ett mer integrerat system för att främja förnybar energi på EU-nivå, som fullt ut beaktar de regionala och geografiska skillnaderna och de befintliga, överstatliga initiativen, och som är en del av en generell insats för att minska koldioxidutsläpp, på lång sikt kan bidra till den mest kostnadseffektiva ramen för förnybara energier och till rättvisa villkor, genom vilka den fulla potentialen hos förnybara energikällor kan förverkligas. Enligt det gällande direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor tillåts regeringarna att tillämpa gemensamma stödsystem. Parlamentet hänvisar till erfarenheten i vissa europeiska länder, som visar att en gemensam strategi på en integrerad elmarknad skapar ömsesidigt fördelaktiga innovationer mellan de nationella systemen. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i samband med ett ramverk för tiden efter 2020, bedöma huruvida en EU-omfattande mekanism för främjande av förnybara energikällor skulle medföra ett kostnadseffektivare ramverk inom vilket deras fulla potential skulle kunna förverkligas, och på vilket sätt hur en ökad konvergens skulle kunna fungera.

78.  Europaparlamentet framhåller fördelarna med utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna om stödmekanismer. Parlamentet påpekar att Storbritannien och Italien nyligen har meddelat att de kommer att göra ändringar i sina stödsystem och gå från ett kvotbaserat system till system som baseras på inmatningspriser, eftersom tillgängliga uppgifter från liknande geografiska platser visar att stödmodeller med inmatningspriser är billigare. Parlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa dessa aspekter i sin nuvarande analys(5) och i det kommande förslaget om riktlinjer.

79.  Europaparlamentet föreslår att EU bygger vidare på initiativ som det gemensamma stödsystem som har genomförts av Norge och Sverige. Systemen bör utvecklas stegvis, och de bör där så är lämpligt vara utformade som regionala gemensamma stödsystem kring gemensamma energimarknader, såsom elbörsen Nord Pool.

80.  Europaparlamentet uppmanar budgetmyndigheten att se till att byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter har de resurser den behöver för att utföra de skyldigheter och uppfylla de mål som anges i förordningen om integritet, öppenhet och effektivitet på grossistmarknaderna för energi. Parlamentet påpekar att detta är nödvändigt för att fullborda en integrerad och öppen inre el- och gasmarknad till 2014.

o
o   o

81.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 140, 5.6.2009, s. 16.
(2) EUT L 326, 8.12.2011, s. 1.
(3) EUT L 211, 14.8.2009, s. 55.
(4) EUT L 211, 14.8.2009, s. 94.
(5) COM(2012)0271 och åtföljande dokument; SEK(2008)0057; IEE Studies Reshaping ”Quo(ta) vadis, Europe?”.


Kvinnors rättigheter i anslutningsländerna på Balkan
PDF 325kWORD 37k
Europaparlamentets resolution av den 21 maj 2013 om kvinnors rättigheter i anslutningsländerna på Balkan (2012/2255(INI))
P7_TA(2013)0202A7-0136/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 8 och 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som antogs av FN:s generalförsamling den 18 december 1979,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (UNSCR 1325),

–  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som antogs av rådet i mars 2011(1),

–  med beaktande av den förklaring och den handlingsplan som antogs av den fjärde kvinnokonferensen i Peking den 15 september 1995 samt av sina resolutioner av den 18 maj 2000 om uppföljningen av handlingsplanen från Peking(2), den 10 mars 2005 om uppföljningen av handlingsprogrammet från FN:s fjärde kvinnokonferens (Beijing + 10)(3) och den 25 februari 2010 om Peking +15 – FN:s handlingsplan för jämställdhet(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 september 2010 om en strategi för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 november 2010 om kommissionens yttrande om Albaniens ansökan om medlemskap i Europeiska unionen (COM(2010)0680), där det anges att jämställdhet inte garanteras fullt ut i praktiken, särskilt inte i fråga om sysselsättning och tillgång till ekonomiskt stöd,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 november 2010 om kommissionens yttrande om Montenegros ansökan om medlemskap i Europeiska unionen (COM(2010)0670), där det anges att jämställdhet inte garanteras fullt ut i praktiken,

–  med beaktande av kommissionens lägesrapport från 2012 om kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna, som åtföljde kommissionens meddelande av den 10 oktober 2012 om en strategi för utvidgningen och huvudfrågor 2012–2013 (COM(2012)0600),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 oktober 2012 om en genomförbarhetsstudie inför ett stabiliserings- och associeringsavtal mellan Europeiska unionen och Kosovo (COM(2012)0602),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 oktober 2012 om de viktigaste slutsatserna från den övergripande övervakningsrapporten om Kroatiens beredskap för medlemskap i EU (COM(2012)0601),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2008 om västra Balkan: ökade utsikter till EU-medlemskap (COM(2008)0127),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 januari 2006 om västra Balkans väg mot EU: stärkt stabilitet och välstånd (COM(2006)0027),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 2 och 3 juni 2005, där medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att stärka de institutionella mekanismerna för främjande av jämställdhet och skapa en ram för utvärdering av genomförandet av handlingsplanen från Peking i syfte att utveckla en mer konsekvent och systematisk övervakning av framstegen,

–  med beaktande av utkastet till rådets slutsatser av den 30 november och den 1 december 2006 om översynen av medlemsstaternas och EU-institutionernas genomförande av handlingsplanen från Peking – indikatorer för institutionella mekanismer,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 30 september 2009 om granskningen av medlemsstaternas och EU:s genomförande av handlingsplanen från Peking,

–  med beaktande av sin resolution av den 4 december 2008 om kvinnornas situation på Balkan(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om EU-strategin för integrering av romer(6),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0136/2013), och av följande skäl:

A.  Sju länder på västra Balkan – Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Kosovo, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Serbien – befinner sig i olika skeden av processen för att bli EU-medlemsstater. Dessa länder måste under denna process anta och genomföra EU:s regelverk och andra EU-skyldigheter på jämställdhetsområdet.

B.  Genomförandet av kvinnors rättigheter och jämställdhetsåtgärder kräver att allmänheten blir mer medveten om dessa rättigheter och rättsliga och icke-rättsliga sätt att åberopa dem samt att statliga institutioner och oberoende organ inleder, utför och övervakar genomförandeprocessen.

C.  Kvinnor spelar en viktig roll i freds-, stabiliserings- och försoningsinsatserna, och deras bidrag bör erkännas och uppmuntras, i linje med UNSCR 1325 och efterföljande resolutioner.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet konstaterar att anslutningsländerna på västra Balkan har antagit en stor del av den lagstiftning som krävs i samband med en anslutning till EU men att lagstiftningen i många fall inte genomförs i praktiken.

2.  Europaparlamentet betonar att kvinnorna på västra Balkan måste få en framträdande roll i samhället genom att delta aktivt och vara representerade på alla nivåer i det politiska, ekonomiska och sociala livet. Parlamentet påpekar att det är mycket viktigt att det görs framsteg i fråga om kvinnors lika möjligheter att delta i beslutsfattandet på samtliga förvaltningsnivåer (från lokal nivå till nationell nivå, från verkställande till lagstiftande befogenheter).

3.  Europaparlamentet ser med oro på att befolkningen i de flesta länderna inte är fullt medveten om den befintliga lagstiftningen och politiken för att främja jämställdhet och kvinnors rättigheter och att denna medvetenhet sällan når de utsatta eller marginaliserade i samhället, särskilt romska kvinnor. Parlamentet uppmanar kommissionen och anslutningsländernas regeringar att öka medvetenheten bland allmänheten genom medierna, offentliga informationskampanjer och utbildningsprogram för att utrota könsstereotyper och främja kvinnliga förebilder och kvinnors aktiva deltagande i alla delar av livet, inklusive beslutsfattandet. Parlamentet efterlyser framför allt ett personligt engagemang från regeringsmedlemmar och offentliga tjänstemän.

4.  Europaparlamentet understryker vikten av kampanjer för att dels öka medvetenheten i kampen mot stereotyper, diskriminering (på grund av kön, kultur eller religion) och våld i hemmet, dels främja jämställdhet i stort. Dessa kampanjer bör kompletteras med insatser för att främja en positiv kvinnosyn genom kvinnliga förebilder i medier, reklam, läromedel och på internet. Parlamentet framhåller vikten av att förbättra situationen för kvinnor i landsbygdsområdena, särskilt när det gäller diskriminerande sedvänjor och stereotyper.

5.  Europaparlamentet ser med oro på att kvinnor är underrepresenterade såväl på arbetsmarknaden som i det ekonomiska och politiska beslutsfattandet. Parlamentet välkomnar kvotering och uppmanar de länder som hittills inte har gjort det att främja kvinnlig representation och vid behov införa kvoter i praktiken i politiska partier och nationalförsamlingar. Parlamentet uppmuntrar de länder som redan har gjort det att fortsätta med denna process för att göra det möjligt för kvinnor att delta i det politiska livet och komma till rätta med deras underrepresentation. I de fall som könskvotering har införts i det politiska beslutsfattandet bör den genomföras fullt ut och kompletteras med effektiva rättsliga påföljder. I detta hänseende välkomnar parlamentet det internationella toppmötet om partnerskap för förändring, som hölls i Pristina i oktober 2012 under beskydd av Atifete Jahjaga, som är den enda kvinnliga statschefen i regionen.

6.  Europaparlamentet konstaterar med oro att sysselsättningsgraden bland kvinnor fortfarande är mycket låg i länderna på västra Balkan. Parlamentet påpekar att det för den ekonomiska och sociala utvecklingen i anslutningsländerna på Balkan är viktigt att stödja strategier för lika möjligheter. Parlamentet uppmanar regeringarna att ta fram åtgärder för att minska löneklyftan och följaktligen pensionsklyftan mellan kvinnor och män samt att bekämpa den höga arbetslösheten och därvid särskilt beakta kvinnor, framför allt kvinnor på landsbygden. Parlamentet uppmanar Balkanländernas regeringar att upprätta en rättslig ram för lika lön för lika arbete för kvinnor och män, hjälpa kvinnor att förena privat- och yrkesliv, garantera bättre arbetsvillkor, livslångt lärande och flexibla arbetsscheman samt skapa en miljö som stimulerar kvinnligt företagande.

7.  Europaparlamentet är oroat över att kvinnliga företagare i vissa stater i denna region ofta utsätts för diskriminering när de försöker få lån eller kredit till sina företag och fortfarande ofta stöter på hinder på grund av könsstereotyper. Parlamentet uppmanar staterna i regionen att överväga mentorssystem och stödprogram där företagare kan ge råd och dela med sig av sina erfarenheter. Parlamentet uppmanar länderna på västra Balkan att utveckla projekt för aktiva arbetsmarknadsåtgärder som syftar till att minska arbetslösheten bland kvinnor. Länderna uppmanas eftertryckligen att utveckla lånesystem och att tillhandahålla finansiering för nystartade företag.

8.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att bekämpa alla former av diskriminering på arbetsplatsen, bland annat könsdiskriminering i samband med rekrytering, befordran och förmåner.

9.  Europaparlamentet understryker att det vid uppbyggnaden av välfungerande demokratiska institutioner är av avgörande betydelse för den demokratiska samhällsstyrningen att man säkrar ett aktivt deltagande av kvinnor, vilka utgör mer än hälften av befolkningen i Balkanländerna. Parlamentet ser med oro på att det i de flesta länder anslagits alltför få ekonomiska och mänskliga resurser för driften av statliga institutioner och oberoende organ som har till uppgift att inleda och genomföra jämställdhetsåtgärder, särskilt åtgärder för jämställdhetsintegrering. Parlamentet uppmanar myndigheterna att se till att åtgärder och handlingsplaner åtföljs av tillräckliga resurser för att de ska kunna genomföras, bland annat i form av lämplig kvinnlig personal. Parlamentet betonar att föranslutningsinstrumentet får och bör användas till projekt med anknytning till främjandet av kvinnors rättigheter och jämställdhet och att myndigheterna i länderna har fullt ansvar för att genomförandemekanismerna för kvinnors rättigheter och jämställdhet fungerar som de ska. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att dessa medel används ändamålsenligt.

10.  Europaparlamentet ser med oro på bristen på statistiska uppgifter om jämställdhet, våld mot kvinnor, tillgång till och användning av preventivmedel, bristen på preventivmedel, som är nödvändiga för att övervaka genomförandet och som är standardiserade och kan jämföras över tiden mellan anslutningsländerna och mellan EU-medlemsstaterna och anslutningsländerna. Parlamentet uppmanar regeringarna i anslutningsländerna på Balkan att upprätta en gemensam metod för insamling av statistiska uppgifter tillsammans med Eurostat, Europeiska jämställdhetsinstitutet och andra relevanta institutioner. Parlamentet betonar att särskilda strategier måste utarbetas och befintliga strategier genomföras för att förbättra ställningen för kvinnor som utsätts för diskriminering på flera grunder, till exempel romska kvinnor, lesbiska, bisexuella eller transsexuella kvinnor, kvinnor med funktionsnedsättning, kvinnor från etniska minoriteter och äldre kvinnor.

11.  Europaparlamentet anser att kvinnor spelar en central roll för stabilisering och konfliktlösning, vilket är avgörande för försoning i hela regionen. Parlamentet betonar vikten av tillgång till rättslig prövning för kvinnor som är offer för krigsförbrytelser, i synnerhet våldtäkt. Parlamentet upprepar att alla stater har ett ansvar att sätta stopp för straffriheten och lagföra dem som begått folkmord, brott mot mänskligheten samt krigsförbrytelser, däribland brott innefattande sexuellt våld och annat våld mot kvinnor och flickor, och att erkänna och fördöma dessa brott som brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Parlamentet betonar att dessa brott inte får omfattas av amnestibestämmelser. Parlamentet välkomnar de insatser som gjorts av nätverk såsom den regionala lobbyorganisationen för kvinnor (Regional Women’s Lobby) för att stödja kvinnor som arbetar för fred samt främja tillgången till rättslig prövning för kvinnor i länder som nyss varit indragna i en konflikt. Parlamentet betonar att man fortfarande måste ta itu med det förflutna och systematiskt garantera rättvisa och rehabilitering för dem som drabbats av konfliktrelaterat sexuellt våld. Parlamentet kräver att man antar och genomför lämpliga statliga program för vittnesskydd och lagför dessa brott.

12.  Europaparlamentet fördömer alla former av våld mot kvinnor och ser med oro på förekomsten av könsrelaterat våld och verbala övergrepp i Balkanländerna. Parlamentet uppmanar regeringarna i Balkanländerna att stärka de brottsbekämpande organen för att komma till rätta med problem såsom könsrelaterat våld, våld i hemmet, tvångsprostitution och handel med kvinnor, att inrätta skyddade boenden för personer som varit eller är offer för våld i hemmet samt se till att de brottsbekämpande myndigheterna, de rättsliga myndigheterna och de offentliga tjänstemännen får upp ögonen för denna företeelse. De nationella myndigheterna i regionen uppmuntras att ta fram program för att öka medvetenheten om våld i hemmet.

13.  Europaparlamentet ser med djup oro på att 30 procent av offren för den gränsöverskridande människohandeln i EU kommer från Balkanländerna och konstaterar att majoriteten av de upptäckta offren är kvinnor och flickor. Parlamentet betonar att jämställdhet, kampanjer för att öka medvetenheten och åtgärder mot korruption och organiserad brottslighet är grundförutsättningar för att förebygga människohandel och skydda potentiella offer. Parlamentet uppmanar de nationella myndigheterna i regionen att samarbeta för att bilda en enad front.

14.  Parlamentet uppmanar regeringarna i anslutningsländerna på Balkan att tillhandahålla varaktig finansiering för att bekämpa människohandeln, att ytterligare stärka sin kapacitet att proaktivt identifiera och skydda offer bland den utsatta befolkningen, att genom lagstiftning se till att identifierade offer för människohandel inte straffas för brott som är ett direkt resultat av människohandeln, att upprätthålla insatser för brottsofferskydd, utbilda tjänstemän inom de brottsbekämpande myndigheterna samt vidareutveckla mottagningscentrum och antalet skyddade boenden. De respektive regeringarna uppmanas dessutom att bli bättre på att genomföra den befintliga lagstiftningen, för att skapa en avskräckande miljö för människohandlarna, där fall av människohandel utreds ordentligt och förövarna åtalas och döms. Parlamentet uppmanar kommissionen att kräva av anslutningsländerna på Balkan att de förbättrar sina resultat när det gäller åtal och bestraffning och stöder lokala initiativ för att ta itu med grundorsakerna till människohandeln, såsom våld i hemmet och begränsade ekonomiska möjligheter för kvinnor.

15.  Europaparlamentet anser att äkta jämställdhet också bygger på jämlikhet och icke-diskriminering i fråga om sexuell läggning och könsidentitet. Parlamentet uppmuntrar regeringarna i anslutningsländerna att ta itu med kvardröjande homofobi och transfobi i lagstiftningen, politiken och praktiken, bland annat genom att lagstifta om hatbrott, polisutbildning och antidiskrimineringslagstiftning, och uppmanar de nationella myndigheterna i regionen att fördöma hat och våld på grund av sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck.

16.  Europaparlamentet ser positivt på att antalet gränsöverskridande regionala initiativ på kvinnorätts- och jämställdhetsområdet ökat. Parlamentet uppmanar regeringarna och kommissionen att stödja dessa initiativ och att uppmuntra utbyte och främjande av god praxis som uppkommit genom dem, bland annat genom att utnyttja föranslutningsstöd och göra tillräckliga bidrag tillgängliga för dessa initiativ, även med hänsyn till jämställdhetsintegreringen i budgetarbetet.

17.  Europaparlamentet uppmanar regeringarna i Montenegro, Serbien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Albanien att efter att ha inlett anslutningsförhandlingarna enas om ett ramavtal med sina parlament, politiska partier och det civila samhället om deltagandet av det civila samhällets organisationer, bland annat på kvinnorätts- och jämställdhetsområdet, i anslutningsförhandlingarna och i utarbetandet av reformhandlingsplaner som uppkommer till följd av dessa förhandlingar, och se till att de har tillgång till relevanta handlingar om anslutningsprocessen.

18.  Europaparlamentet uppmanar regeringarna i anslutningsländerna på Balkan att erkänna och stödja den roll som det civila samhällets organisationer och kvinnoorganisationer spelar på specifika områden såsom främjande av HBT-rättigheter, bekämpning av våld mot kvinnor, ökat politiskt deltagande och representation bland kvinnor samt främjande av fredsbyggande insatser. Parlamentet uttrycker sitt starka stöd för verksamhet som syftar till att ge kvinnor ökad egenmakt och stärka deras position i de berörda länderna.

19.  Europaparlamentet ser med oro på att romernas integration i samhället i de flesta anslutningsländerna på Balkan har avtagit och i vissa fall till och med avstannat. Parlamentet uppmanar de respektive regeringarna att öka sina insatser för att ytterligare integrera de romska medborgarna och garantera undanröjandet av alla former av diskriminering och fördomar mot romer, särskilt kvinnorna och flickorna, som utsätts för diskriminering på flera grunder och inom flera områden. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka sina insatser för att involvera utvidgningsländerna, oavsett vilket anslutningsskede de befinner sig i, och att mobilisera föranslutningsinstrumentet och mekanismen för stabiliserings- och associeringsprocessen.

20.  Europaparlamentet ser med oro på att HBT-rättsaktivister och människorättsaktivister som betonar vikten av att ta itu med det förflutna regelbundet utsätts för hets, hot och fysiska angrepp, och uppmanar regeringarna i anslutningsländerna på Balkan att vidta särskilda åtgärder för att förhindra och bekämpa våldet mot kvinnliga människorättsförsvarare.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra genomförandet av kvinnors rättigheter, jämställdhetsintegreringen och den fortsatta kampen mot våld i hemmet till en prioritering i anslutningsprocessen för länderna på västra Balkan, genom att fortsätta att behandla dessa frågor och övervaka och rapportera om genomförandet av dem i framstegsrapporter och betona deras betydelse i sina kontakter med myndigheterna samt föregå med gott exempel genom att se till att det råder balans mellan könen i sina egna delegationer, förhandlingsteam och företrädare vid sammanträden och i medierna.

22.  Europaparlamentet uppmanar EU-delegationerna till Balkanländerna att noga övervaka de framsteg som gjorts på området för kvinnors rättigheter och jämställdhet inför ett framtida EU-medlemskap, och uppmanar varje delegation att utse en medlem av personalen till jämställdhetsansvarig i syfte att underlätta utbytet av bästa praxis på Balkan.

23.  Europaparlamentet uppmuntrar de nationella myndigheterna i denna region att stödja jämställdhet genom utbildning på skolor och universitet. Många flickor avskräcks redan i tidig ålder från att fortsätta med skol- och universitetsämnen som av tradition betraktas som manliga, såsom naturvetenskap, matematik och teknik. Parlamentet rekommenderar att det införs introduktionskurser i skolorna och att urvalet av ämnes- och yrkesalternativ för flickor breddas, så att de kan utveckla den kunskapsbas och kompetens som krävs för att lyckas vilken väg i livet de än väljer.

24.  Europaparlamentet betonar att alla kvinnor måste ha kontroll över sina sexuella och reproduktiva rättigheter, även genom tillgång till preventivmedel av hög kvalitet till ett rimligt pris. Parlamentet ser med oro på den begränsade tillgången till sexuell och reproduktiv hälsovård i anslutningsländerna på Balkan.

25.  Europaparlamentet uppmanar regeringarna i anslutningsländerna på Balkan att anta lagstiftning och strategier som garanterar alla tillgång till reproduktiv hälsovård och främjar reproduktiva rättigheter samt att systematiskt samla in sådana uppgifter som krävs för att förbättra situationen när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa.

Albanien

26.  Europaparlamentet uppmanar Albaniens regering att stödja en ökad andel kvinnor i det politiska beslutsfattandet, särskilt med hänsyn till parlamentsvalet 2013.

27.  Europaparlamentet uppmanar Albaniens regering att genomföra den nationella strategin för integration och utveckling och lagen om skydd mot diskriminering genom att stärka diskrimineringsombudsmannens ämbete och inrätta en överklagandeinstans i form av en särskild ombudsman för fall av könsdiskriminering, i syfte att främja en miljö där kvinnor som föder flickor inte utsätts för diskriminering.

28.  Europaparlamentet uppmanar Albaniens regering att förbättra samordningen mellan de nationella och de lokala myndigheterna, särskilt i fråga om att bekämpa våld i hemmet, och anser att kvinnorna bör bli mer delaktiga i beslutsprocessen på nationell och lokal nivå i Albanien.

29.  Europaparlamentet uppmanar Albaniens regering att föreslå reformer för att jämställdhetsintegrera lagstiftningen om äganderätt, strafflagen, vallagstiftningen och arbetsrätten.

30.  Europaparlamentet berömmer Albanien för utbildningen av domare i genomförandet av jämställdhetslagstiftning och åtgärder mot våld mot kvinnor samt för att offren för diskriminering eller våld erbjuds statligt rättsligt bistånd.

31.  Europaparlamentet berömmer Albanien för beslutet om jämställdhetsintegrering i budgetplanen på medellång sikt för alla ministerier och ser fram emot att ta del av resultaten av dess genomförande.

32.  Europaparlamentet uppmanar Albaniens regering att genomföra, och om nödvändigt anpassa, resultatindikatorer för att övervaka genomförandet av kvinnorätts- och jämställdhetsåtgärder.

33.  Europaparlamentet uppmanar Albaniens parlament att inrätta ett särskilt parlamentsutskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet.

34.  Europaparlamentet uppmanar Albaniens regering att öka tillämpningen, särskilt på lokal nivå, av politiska verktyg för främjande av kvinnors rättigheter, till exempel den nationella strategin för jämställdhet, våld i hemmet och våld mot kvinnor (2011–2015).

35.  Europaparlamentet berömmer Albanien för införandet av resultatindikatorer för att övervaka genomförandet av kvinnors rättigheter och jämställdhetsåtgärder samt för offentliggörandet av den nationella rapporten om kvinnors ställning och jämställdhet i Albanien 2012.

Bosnien och Hercegovina

36.  Europaparlamentet uppmanar Bosnien och Hercegovinas regering att anpassa jämställdhetslagstiftningen och rättspraxisen på olika nivåer, för att skapa ett enhetligt rättsläge i landet, och att stärka den instans som är ansvarig för jämställdhet på central nivå, i syfte att åtgärda den fortsatta bristen på kvinnor inom de högsta styrande befattningarna, samt att övervaka de problem som hittills har uppstått på grund av det bristande genomförandet. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda alla tillgängliga mekanismer för att stärka ansvaret hos myndigheterna i landet och främja kraftfullare åtgärder i denna riktning. Parlamentet uppmanar Bosnien och Hercegovinas regering att lägga större vikt vid genomförandet och harmoniseringen av jämställdhetslagen i Bosnien och Hercegovina och lagen om förbud mot diskriminering med andra lagar på nationell nivå.

37.  Europaparlamentet är särskilt bekymrat över att gravida kvinnor och kvinnor som nyss har fött barn diskrimineras på arbetsmarknaden och över skillnaderna i social trygghet i samband med moderskap mellan olika entiteter och kantoner. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att se till att samma höga standard gäller inom hela landet i fråga om rätten till social trygghet för dem som tar ut mammaledighet, pappaledighet och föräldraledighet, så att alla medborgare får samma förutsättningar.

38.  Europaparlamentet ser med oro på att medvetenheten om jämställdhetslagstiftningen och lagstiftningen mot våld mot kvinnor är så låg, inte bara bland själva befolkningen, utan även bland personalen vid de brottsbekämpande myndigheterna. Parlamentet uppmanar myndigheterna att genomföra en handlingsplan för att öka medvetenheten och att fortbilda personalen vid de brottsbekämpande myndigheterna.

39.  Europaparlamentet är allvarligt bekymrat över att lagstiftningen om skydd för personer som utsatts för våld i hemmet ännu inte har harmoniserats med lagstiftningen i entiteterna i syfte att fastställa våld i hemmet som ett brott enligt strafflagen i bägge entiteterna i Bosnien och Hercegovina, vilket innebär att offren saknar ordentligt rättsligt skydd. Parlamentet uppmanar regeringen i Bosnien och Hercegovina att snarast möjligt lösa detta problem för att förbättra skyddet för offren.

40.  Europaparlamentet berömmer kvinnorna i Bosnien och Hercegovinas parlament för deras partiöverskridande debatt om könsrelaterat våld med de ansvariga ministrarna. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att följa upp denna debatt med konkreta åtgärder för att bekämpa det könsrelaterade våldet.

41.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att tillhandahålla officiell statistik med uppgifter från polisrapporter, socialvårdsinrättningar och domstolsväsendet om antalet rapporterade fall av våld samt att offentliggöra denna statistik. Bosnien och Hercegovinas myndigheter uppmanas även att samla in och offentliggöra uppgifter om åtgärder för att säkerställa skydd för dem som utsatts för våld i hemmet.

42.  Europaparlamentet uppmanar Bosnien och Hercegovinas regering att harmonisera sin jämställdhetslag med vallagen, i fråga om de verkställande organens sammansättning på samtliga beslutsnivåer (inom kommuner, kantoner, entiteter och staten).

43.  Europaparlamentet berömmer Bosnien och Hercegovina för dess lagstiftning som fastställer att minst 40 procent av vartdera könet ska vara representerat på administrativa befattningar inom de statliga och lokala myndigheterna, men konstaterar att man i praktiken inte har uppnått 40 procent kvinnor inom förvaltningen. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att utarbeta en handlingsplan med tydliga tidsramar och en tydlig ansvarsfördelning för att genomföra denna lagstiftning.

44.  Europaparlamentet ser med oro på bristen på ekonomiska och mänskliga resurser för genomförandet av handlingsplanen om UNSCR 1325, för institutionella mekanismer för att garantera jämställdhet, för rätten till rättsskydd och för skyddade boenden för offer för våld i hemmet. Parlamentet uppmanar Bosnien och Hercegovinas myndigheter på samtliga nivåer att avsätta tillräckliga medel för dessa ändamål i sina budgetar.

45.  Europaparlamentet beklagar att myndigheterna i Bosnien och Hercegovina hittills har utrett och utdömt straff endast i ett begränsat antal fall av krigsförbrytelser i form av sexuellt våld. Parlamentet ser med stor oro på att ett stort antal förövare av sådana brott har undkommit rättsväsendet och gått fria från straff. Parlamentet noterar även att myndigheterna i Bosnien och Hercegovina inte har kunnat erbjuda tillräckliga program för vittnesskydd för offren. Parlamentet uppmanar därför myndigheterna i landet att garantera alla offer för krigsförbrytelser i form av sexuellt våld säker och korrekt tillgång till rättslig prövning och att se till att samtliga fall av krigsförbrytelser som tas upp till prövning behandlas snabbt och effektivt.

46.  Europaparlamentet uppmanar Bosnien och Hercegovinas regering att förbättra övervakningen av den gällande lagstiftningen om kvinnors rättigheter och jämställdhet genom att ta med tydliga målsättningar i strategier och handlingsplaner och tydligt fastställa vilka statliga institutioner som är ansvariga för genomförandet. Parlamentet uppmanar vidare Bosnien och Hercegovinas myndigheter på samtliga nivåer att samarbeta för att samla in heltäckande statistiska uppgifter om jämställdhet för hela landet.

Kroatien

47.  Europaparlamentet uppmuntrar Kroatiens regering att fortsätta att anpassa sin lagstiftning till EU:s regelverk på jämställdhetsområdet även efter sin anslutning till EU.

48.  Europaparlamentet uppmanar de kroatiska myndigheterna att fullt ut genomföra den lagstiftning som fastslår att 40 procent av namnen på vallistorna till lokala och regionala självstyrande organ, till parlamentet och till Europaparlamentet ska utgöras av kvinnor, mot bakgrund av att två tredjedelar av de politiska partierna inte uppnådde detta fastställda mål vid parlamentsvalet 2011.

49.  Europaparlamentet berömmer Kroatien för inrättandet av en jämställdhetsombudsman och för att kvinnorätts- och jämställdhetsåtgärder därigenom synliggjorts, vilket har ökat medvetenheten om dessa frågor. Parlamentet rekommenderar att alla länder i regionen överväger om de kan följa detta exempel som god praxis. Parlamentet uppmuntrar Kroatiens regering att fortsätta att finansiera ombudsmannens ämbete och att följa upp dennes rekommendationer.

50.  Europaparlamentet välkomnar de lokala handlingsplaner för jämställdhet som har genomförts i bland annat Istrien, och uppmanar den kroatiska regeringen att arbeta för att sådana handlingsplaner antas och genomförs i hela landet.

51.  Europaparlamentet uppmanar Kroatiens regering att inleda en strukturell dialog med det civila samhällets organisationer, särskilt med hänsyn till situationen efter anslutningen.

52.  Europaparlamentet ser positivt på de framsteg som gjorts i Kroatien när det gäller polisens hantering av fall av våld mot kvinnor och könsdiskriminering efter det att polisen fått fortbildning i dessa frågor, och uppmuntrar myndigheterna att fortsätta detta arbete. Parlamentet konstaterar dock att det fortfarande förekommer att fall inte alltid hanteras korrekt av domstolsväsendet, och uppmanar myndigheterna att vidta åtgärder för att medvetandegöra och fortbilda även domstolsväsendet om dessa frågor. Parlamentet uppmanar vidare den kroatiska regeringen att erbjuda offer för könsdiskriminering och könsrelaterat våld kostnadsfritt rättsligt bistånd.

53.  Europaparlamentet uppmanar de kroatiska myndigheterna att i den nationella strategin om skydd mot våld i hemmet (2011–2016) klargöra vilken myndighet som ansvarar för vilken åtgärd samt att tilldela myndigheterna och det civila samhällets organisationer ordentlig finansiering för genomförandet av strategin.

Kosovo

54.  Europaparlamentet ser positivt på att Kosovos parlament tilldelats rollen att godkänna, se över och övervaka jämställdhetsprogrammet. Parlamentet kräver att de rekommendationer som avges i övervakningsrapporterna genomförs.

55.  Europaparlamentet uppmanar Kosovos regering att lansera en landsomfattande hjälplinje för offer för våld i hemmet och könsrelaterat våld, för att öka medvetenheten om möjligheten att rapportera om och utreda fall av våld.

56.  Europaparlamentet berömmer Kosovos regering för att den inrättat jämställdhetsbyrån inom statsministerns kansli, och uppmanar regeringen att se till att byråns arbete med att genomföra och övervaka jämställdhetslagen fungerar mer effektivt, utan politisk inblandning.

57.  Europaparlamentet uppmanar Kosovos regering att inrätta det föreslagna centrumet för likabehandling så fort som möjligt.

58.  Europaparlamentet berömmer Kosovo för fortbildningen av polistjänstemän i hanteringen av fall av könsrelaterat våld och inrättandet av särskilda lokaler på polisstationerna för offren och deras barn. Parlamentet uppmanar Kosovos regering att fortbilda även domstolsväsendet i hanteringen av dessa fall och att öka antalet skyddade boenden för offren och göra det möjligt för dem att stanna kvar längre i sådana boenden.

59.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Kosovos regering att erkänna och verka för att Pristinaprinciperna, som fastställdes vid kvinnotoppmötet i Kosovo i oktober 2012, genomförs.

60.  Europaparlamentet understryker behovet av att ytterligare förespråka användning och utbud av samt tillgång till preventivmedel. Även om en större andel kvinnor nu använder sådana former av födelsekontroll är användningen av preventivmedel fortfarande långt i från helt utbredd bland Kosovos kvinnor.

61.  Europaparlamentet uppmanar Kosovos regering att erkänna offren för sexuellt våld under konflikten 1998–1999 som en särskild kategori i lagstiftningen genom att ändra lag nr 04/L-054 om status och rättigheter för martyrer, invalider, veteraner och medlemmar av Kosovos befrielsearmé, civila krigsoffer och deras familjer.

62.  Europaparlamentet uppmanar Kosovos regering att kartlägga tydliga indikatorer för efterlevnad och bristande efterlevnad av administrativa föreskrifter om jämställdhets- och diskrimineringslagstiftningen, för att underlätta genomförandet och övervakningen av dem. Parlamentet uppmanar vidare regeringen att samla in uppgifter om och inrätta ett nationellt register för fall av könsdiskriminering och könsrelaterat våld.

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien (Fyrom)

63.  Europaparlamentet berömmer f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens regering för att den lagt fram ett lagförslag om sexuella trakasserier och mobbning på arbetsplatsen, med böter för förövare, och begär att detta lagförslag harmoniseras med strafflagen. Parlamentet välkomnar regeringens föresats att ändra lagstiftningen för att båda föräldrarna ska kunna ta föräldraledigt eller familjeledigt för att ta hand om sjuka anhöriga samt de nyligen antagna ändringarna av arbetsmarknadslagstiftningen för att förbättra det arbetsmarknadsrättsliga skyddet för gravida kvinnor eller nyblivna mammor.

64.  Europaparlamentet är oroat över att romska kvinnor utsätts för dubbel diskriminering på grund av sitt kön och sin etnicitet. Parlamentet uppmanar därför f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens regering att anta ett heltäckande antidiskrimineringsregelverk så att romska kvinnor kan åtnjuta sina rättigheter.

65.  Europaparlamentet berömmer myndigheterna i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien för att de infört avskräckande påföljder för bristande efterlevnad av den lag som fastslår att minst 30 procent av vartdera könet ska vara representerat i det politiska beslutsfattandet. Parlamentet uppmanar f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens regering att noga övervaka huruvida detta leder till minst 30 procent kvinnor inom beslutsfattande organ, särskilt på lokal nivå.

66.  Europaparlamentet berömmer f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens parlament för den aktiva ”kvinnoföreningen”, där kvinnliga parlamentsledamöter från olika partier samarbetar för att främja kvinnors rättigheter och jämställdhet, bland annat genom offentliga debatter, konferenser och internationella evenemang, samtidigt som de samarbetar med det civila samhället och tar upp känsliga eller marginaliserade frågor såsom sexualundervisning i grundskolan, våld i hemmet, hiv, livmoderhalscancer, hatpropaganda samt kvinnornas ställning på landsbygden.

67.  Europaparlamentet konstaterar att arbetsmarknads- och socialministeriets mekanismer för det juridiska ombudet inom avdelningen för lika möjligheter, med ansvar för juridisk rådgivning i ärenden som rör ojämlik behandling av kvinnor och män, inte fungerar ordentligt och uppmanar den makedonska regeringen att vidta åtgärder för att förbättra effektiviteten hos dessa mekanismer.

68.  Europaparlamentet ser med oro på det fragmentariska genomförandet av handlingsplaner och strategier för jämställdhet samt bristen på övergripande samordning av insatser. Parlamentet uppmanar den makedonska regeringen att öka de ekonomiska och mänskliga resurserna till jämställdhetsdepartementet, liksom att se till att det utses samordnare för lika möjligheter på nationell och lokal nivå, samt att denna verksamhet fungerar effektivt.

69.  Europaparlamentet välkomnar framstegen med att bekämpa det könsrelaterade våldet, som inte minst återspeglas i att fler fall rapporteras till följd av informationskampanjer, fortbildning av poliser som är specialiserade på området och överenskommelser om protokoll för handläggningen av rapporter mellan institutioner. Parlamentet är dock oroat över att antalet skyddade boenden för personer som utsatts för våld i hemmet och andra former av könsrelaterat våld inte räcker till.

70.  Europaparlamentet uppmanar f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens regering att avskaffa de kulturella och ekonomiska hindren för kvinnors tillgång till preventivmedel.

Montenegro

71.  Europaparlamentet ser med oro på att andelen kvinnor inom det politiska beslutsfattandet knappt alls har ökat de senaste årtiondena. Parlamentet uppmanar Montenegros regering att reformera lagstiftningen på detta område och se till att den efterlevs.

72.  Europaparlamentet uppmanar Montenegros regering att öka de mänskliga och ekonomiska resurserna till jämställdhetsdepartementet, liksom till genomförandet av den rättsliga och institutionella ramen för att säkerställa jämställdhet och handlingsplanen för jämställdhet.

73.  Europaparlamentet berömmer Montenegros regering för att den utarbetat den nya nationella handlingsplanen för jämställdhet i samarbete med det civila samhället och för att strategiska mål och verksamhetsmål tagits med i denna plan. Parlamentet uppmanar regeringen att anslå tillräckliga mänskliga och ekonomiska resurser till genomförandet av planen och att inrätta en ram för fortsatt samarbete med det civila samhället under genomförandefasen.

74.  Europaparlamentet ser positivt på att jämställdhetsåtgärder ingår i Montenegros reformprogram för anslutning. Parlamentet uppmanar Montenegros regering att prioritera åtgärder för att genomföra jämställdhetsbestämmelser i anslutningsförhandlingarna om kapitel 23 om rättsväsen och grundläggande rättigheter samt om andra relevanta kapitel, däribland kapitel 19 om socialpolitik och sysselsättning, kapitel 24 om rättvisa, frihet och säkerhet och kapitel 18 om statistik.

75.  Europaparlamentet berömmer Montenegros regering för dess framsteg med att bekämpa våld i hemmet genom antagandet av en uppförandekod om förfaranden för en samordnad institutionell insats. Parlamentet är dock oroat över att våld i hemmet alltjämt är ett stort problem i Montenegro, och uppmanar regeringen att anslå tillräckliga resurser och insatser för genomförandet av den berörda lagstiftningen och uppförandekoden, att inrätta en nationell hjälplinje och att samla in statistiska uppgifter.

76.  Europaparlamentet noterar bekymrat det låga antalet klagomål om könsdiskriminering och könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar Montenegros regering att göra de satsningar som behövs för att öka medvetenheten om kvinnors rättigheter och lagstiftningen mot våld samt om möjligheten att rapportera om och utreda fall av kränkningar.

77.  Europaparlamentet välkomnar det montenegrinska parlamentets insatser för att metodiskt granska genomförandet av jämställdhetslagstiftningen.

Serbien

78.  Europaparlamentet uppmanar Serbiens regering att ytterligare genomföra det nationella EU-integrationsprogrammet genom att stärka mekanismerna för att övervaka tillämpningen av antidiskrimineringslagen, och att förbättra den administrativa kapaciteten inom jämställdhetsorganen, däribland ombudsmannen för skydd av lika möjligheter och den biträdande jämställdhetsombudsmannen.

79.  Europaparlamentet berömmer den serbiska regeringen för den vallag som fastslår att var tredje kandidat på vallistorna till parlamentet måste vara av det underrepresenterade könet, samt för att denna lag genomförts fullt ut, vilket har resulterat i att 34 procent av parlamentsledamöterna nu är kvinnor.

80.  Europaparlamentet uppmanar Serbiens regering att stärka fortbildningen av personal inom polisen och domstolsväsendet i ökad medvetenhet om och en korrekt hantering av könsdiskriminering och könsrelaterat våld, att erbjuda offren kostnadsfritt rättsligt bistånd och ta itu med det allmänna problemet med eftersläpning av mål vid domstolarna.

81.  Europaparlamentet ser positivt på framstegen med att bekämpa våld i hemmet genom antagandet av ett allmänt förfarandeprotokoll för samarbete i situationer som rör våld i hemmet och våld i nära relationer, införandet av en hjälplinje och inrättandet av ett nytt skyddat boende. Parlamentet noterar dock att våld i hemmet alltjämt är ett stort problem i Serbien. Parlamentet uppmanar regeringen att anslå tillräckliga resurser och insatser för att genomföra lagstiftningen och protokollet, främja rapporteringen om fall, och samla in och sprida information och uppgifter mellan institutioner, organ och kvinnoorganisationer.

82.  Europaparlamentet berömmer Serbiens regering och parlament för deras nära samarbete med det civila samhällets organisationer i utarbetandet och övervakningen av en omfattande handlingsplan för att genomföra UNSCR 1325. Parlamentet uppmanar regeringen att tillgängliggöra de mänskliga och ekonomiska resurser som krävs för att den ska gå att genomföra.

83.  Europaparlamentet uppmanar de serbiska myndigheterna att stärka samarbetet med jämställdhetsorganisationer i det civila samhället, särskilt på lokal nivå mellan lokala förvaltningar och lokala organisationer i det civila samhället, för att utarbeta, genomföra och övervaka lagstiftning och strategier om jämställdhet och könsrelaterat våld, samt att ge strukturellt stöd till organisationer som arbetar mot könsrelaterat våld.

o
o   o

84.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och regeringarna i anslutningsländerna på Balkan.

(1) Bilaga till rådets slutsatser av den 7 mars 2011.
(2) EGT C 59, 23.2.2001, s. 258.
(3) EUT C 320 E, 15.12.2005, s. 247.
(4) EUT C 348 E, 21.12.2010, s. 11.
(5) EUT C 21 E, 28.1.2010, s. 8.
(6) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 112.


EU-stadgan: Standarder för mediefrihet i EU
PDF 255kWORD 91k
Europaparlamentets resolution av den 21 maj 2013 om EU-stadgan: standarder för mediefrihet i EU (2011/2246(INI))
P7_TA(2013)0203A7-0117/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 19 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, artikel 19 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar,

–  med beaktande av artikel 10 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna samt förklaringarna, rekommendationerna och resolutionerna från Europarådets ministerkommitté och parlamentariska församling och handlingarna från Venedigkommissionen och Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter om yttrandefrihet, informationsfrihet och mediefrihet,

–  med beaktande av artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artiklarna 2, 7 och 9–12 i fördraget om Europeiska unionen, de fördragsartiklar som handlar om etableringsfrihet, frihet att tillhandahålla tjänster, fri rörlighet för personer och varor, konkurrens och statligt stöd samt artikel 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (kultur),

–  med beaktande av protokollet om systemet för radio och tv i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna, som fogats till fördraget om Europeiska unionen och är känt som Amsterdamprotokollet,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster)(1),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument om mediemångfald i Europeiska unionens medlemsstater (SEC(2007)0032),

–  med beaktande av den europeiska stadgan om pressfrihet(2),

–  med beaktande av kommissionens inrättande av en högnivågrupp för mediernas frihet och mångfald,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 20 november 2002 om mediekoncentration(3), av den 4 september 2003 om situationen när det gäller de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2002)(4), av den 4 september 2003 om television utan gränser(5), av den 6 september 2005 om tillämpningen av artiklarna 4 och 5 i direktiv 89/552/EEG – ”Television utan gränser” – ändrat genom direktiv 97/36/EG, för perioden 2001–2002(6), av den 22 april 2004 om risken för kränkning av yttrande- och informationsfriheterna (artikel 11.2 i stadgan om de grundläggande rättigheterna) i EU och särskilt i Italien(7), av den 25 september 2008 om mediernas koncentration och mångfald i Europeiska unionen(8), av den 25 november 2010 om offentligägd radio och TV i den digitala tidsåldern: framtiden för det dubbla systemet(9) och av den 10 mars 2011 om den ungerska medielagen(10),

–  med beaktande av det pågående europeiska initiativ för mediemångfald(11) som har registrerats hos kommissionen och som syftar till att skydda mediemångfalden genom att delvis harmonisera de nationella bestämmelserna om medieägande och insyn i medierna, intressekonflikter med politiska makthavare och oberoende för medietillsynsmyndigheter,

–  med beaktande av skälen 8 och 94 i direktivet om audiovisuella medietjänster, där det anges att det är viktigt att medlemsstaterna säkerställer att varje handling förhindras som kan medföra dominerande ställningar eller begränsa mångfalden samt gör det möjligt för oberoende tillsynsorgan att utföra sitt arbete opartiskt och på ett öppet sätt,

–  med beaktande av det arbete på området för mediefrihet som utförts av OSSE och i synnerhet av dess representant för mediefrihet, de rapporter som utarbetats i samband med detta arbete och det anförande som framfördes med hjälp av videoteknik under utfrågningen i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor den 6 november 2012,

–  med beaktande av rapporterna om media från icke-statliga organisationer såsom Reportrar utan gränser (pressfrihetsindex) och Freedom House (”Freedom of the Press”-rapporter om pressfrihet),

–  med beaktande av de undersökningar om medierelaterade frågor som offentliggjorts av parlamentet(12) och av centrumet för mediernas frihet och mångfald vid Europeiska universitetsinstitutet(13),

–  med beaktande av den oberoende undersökningen ”Indicators for Media Pluralism in the Member States – Towards a Risk-based Approach”, som beställdes av kommissionen 2007 och publicerades 2009(14) och som innehåller en beskrivning av ett medieövervakningsverktyg med indikatorer som belyser hot mot mediemångfalden,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A7-0117/2013), och av följande skäl:

A.  Medierna fyller en viktig demokratisk funktion som ”offentlig vakthund” eftersom de gör det möjligt för medborgare att utöva sin rätt till information och att granska och bedöma handlingar och beslut från personer som utövar eller innehar makt eller inflytande, särskilt inför val. Genom att använda sin makt att gallra information har medierna dessutom möjlighet att till viss del bestämma den allmänna dagordningen och därmed forma den allmänna opinionen.

B.  Yttrandefrihet i det offentliga rummet har påvisats ha en uppbyggande funktion för demokrati och för själva rättsstaten och stå i ömsesidig förbindelse med dess existens och överlevnad. Fria och oberoende medier och fritt informationsutbyte spelar en avgörande roll i demokratiska omvälvningar som sker i icke-demokratiska länder. Kommissionen bör därför noggrant övervaka mediernas frihet och mångfald i anslutningsländerna och ägna tillräcklig uppmärksamhet åt de fria mediernas roll när det gäller att främja demokrati runtom i världen.

C.  Mediefrihet är en hörnsten för de värden som fördragen vilar på, såsom demokrati, mångfald och respekt för minoriteters rättigheter. Historiskt sett har mediefriheten, under benämningen ”tryckfrihet”, varit en nödvändig byggsten för de demokratiska idéernas framsteg och för utvecklingen av det europeiska idealet under historiens gång.

D.  Mediernas frihet och mångfald och journalistikens oberoende är avgörande beståndsdelar i själva utförandet av medietjänster i hela unionen, särskilt på den inre marknaden. Därför utgör alla otillbörliga begränsningar av mediernas frihet och mångfald och journalistikens oberoende begränsningar av åsiktsfriheten och även av den ekonomiska friheten. Journalister bör vara fria från påtryckningar från ägare, chefer och regeringar samt från ekonomiska hot.

E.  Ett självständigt och starkt offentligt rum som bygger på en mångfald av oberoende medier utgör den miljö som är nödvändig för att såväl de kollektiva friheterna i civilsamhället, såsom mötes- och föreningsfrihet, som individens friheter, såsom yttrandefrihet och rätt till tillgång till information, ska kunna åtnjutas till fullo.

F.  Medborgares grundläggande rätt till yttrandefrihet och informationsfrihet kan garanteras endast genom mediernas frihet och mångfald, som gör det möjligt för journalister och medier att utöva sin rättighet och fullgöra sin skyldighet att på ett rättvist och neutralt sätt upplysa medborgare – och opartiskt rapportera – om händelser och beslut av allmänintresse. Varje samhällsmedborgare har rätt att uttrycka sina åsikter på ett demokratiskt och fredligt sätt.

G.  Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har fastslagit att medlemsstaterna har en positiv skyldighet att garantera mediernas mångfald enligt artikel 10 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som innehåller bestämmelser som liknar dem i artikel 11 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, som utgör en del av unionens regelverk.

H.  Information överskrider geografiska gränser genom sin natur och i synnerhet mot bakgrund av de senaste årtiondenas tekniska förändringar. Detta fyller en avgörande funktion genom att information ges till landsmän som är bosatta utomlands, och genom att vi förses med verktyg som möjliggör ömsesidig kunskap och förståelse över gränser och mellan stater. Medierna har fått en global karaktär, bland annat – men inte uteslutande – på internet. Allmänhetens och i synnerhet informationskonsumenternas förväntningar och behov är nu beroende av detta. Förändringarna i medievärlden och i kommunikationstekniken har omdefinierat området för informationsutbyte och de sätt på vilka människor tar del av information och den allmänna opinionen formas.

I.  Ett EU-omfattande offentligt rum som bygger på kontinuerlig och oavbruten respekt för mediernas frihet och mångfald är en avgörande förutsättning för unionens integrationsprocess i enlighet med värdena i fördragen, EU-institutionernas ansvarsskyldighet och utvecklingen av europeisk demokrati, exempelvis i samband med valen till Europaparlamentet. Ett levande, konkurrenskraftigt och mångfasetterat medielandskap som bygger på såväl det tryckta ordet som audiovisuella produkter stimulerar medborgarna till deltagande i den offentliga debatten, vilket är oumbärligt för ett välfungerande demokratiskt system.

J.  Icke-statliga organisationer som övervakar mediefriheten, Europarådet och OSSE, samt Europaparlamentets undersökningar och resolutioner, har rapporterat om och varnat för de hot som riktas mot de fria och oberoende medierna av regeringar, även inom Europeiska unionen(15).

K.  Europarådet och OSSE har granskat den mänskliga och demokratiska dimensionen av kommunikation i utförliga förklaringar, resolutioner, rekommendationer, yttranden och rapporter om mediernas frihet, mångfald och koncentration och därigenom skapat en betydelsefull samling gemensamma alleuropeiska minimistandarder på detta område.

L.  Europeiska unionen har åtagit sig att skydda och främja mediemångfalden som en grundpelare för rätten till information och yttrandefriheten, som är avgörande milstolpar för aktivt medborgarskap och deltagardemokrati och som ingår i artikel 11 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

M.  Mediefrihet är ett av de kriterier som kandidatländer ska uppfylla före anslutning till EU på grundval av Köpenhamnskriterierna, och en av de principer som EU främjar i sin utrikespolitik. EU och dess medlemsstater bör följaktligen själva föregå med gott exempel och därigenom säkerställa trovärdighet och konsekvens.

N.  Europaparlamentet har upprepade gånger framfört farhågor om mediernas frihet, mångfald och koncentration och har uppmanat kommissionen att i egenskap av fördragens väktare vidta lämpliga åtgärder, bland annat genom att lägga fram ett lagstiftningsinitiativ om detta ämne.

O.  Den 16 januari 2007 införde kommissionen en ”trestegsmetod” som omfattade ett arbetsdokument från kommissionen om mediemångfald, en oberoende undersökning av mediemångfalden i medlemsstaterna med indikatorer för bedömning av denna mångfald och identifiering av potentiella risker (med 2007 som planerat utgivningsår) och ett meddelande från kommissionen om indikatorerna för mediemångfalden i medlemsstaterna (med 2008 som planerat utgivningsår), följt av ett offentligt samråd(16). Det verktyg för mediemångfald som beskrevs i den oberoende undersökningen har ännu inte genomförts.

P.  Denna strategi avbröts tyvärr av kommissionen genom att varken meddelandet eller det offentliga samrådet någonsin påbörjades.

Q.  I och med Lissabonfördragets ikraftträdande har stadgan om de grundläggande rättigheterna blivit bindande. Stadgan är den första internationella handling där det uttryckligen fastslås att ”[m]ediernas frihet och mångfald ska respekteras” (artikel 11.2). Enligt fördragen har EU mandat och befogenheter att se till att alla grundläggande rättigheter skyddas inom unionen, framför allt på grundval av artiklarna 2 och 7 i fördraget om Europeiska unionen.

R.  Medlemsstaterna har skyldighet att under alla omständigheter främja och skydda åsikts-, yttrande-, informations- och mediefriheterna, eftersom dessa principer även garanteras i deras egna konstitutioner och lagar. De har också skyldighet att ge medborgarna rättvis och lika tillgång till olika informationskällor och därmed till olika synsätt och åsikter. Dessutom har de en skyldighet att respektera och skydda medborgarnas privatliv och familjeliv, bostäder och kommunikationer samt deras personuppgifter enligt artiklarna 7 och 8 i stadgan. Om dessa friheter är i allvarlig fara eller överträds i en medlemsstat ska unionen i god tid ingripa på ett effektivt sätt, på grundval av sina befogenheter enligt fördragen och stadgan för att skydda det europeiska demokratiska och pluralistiska systemet och de grundläggande rättigheterna.

S.  EU har befogenheter på medierelaterade områden såsom den inre marknaden, audiovisuell politik, konkurrens (inklusive statligt stöd), telekommunikation och grundläggande rättigheter. Europaparlamentet har hävdat att grundläggande minimistandarder bör fastställas på grundval av detta för att säkra, garantera och främja informationsfrihet och en lämplig grad av mediemångfald och oberoende mediestyrning(17). Kommissionen har gett centrumet för mediernas frihet och mångfald vid Europeiska universitetsinstitutet i uppdrag att utföra en analys av tillämpningsområdet för EU:s befogenheter på området för mediefrihet.

T.  Det finns anledning till oro i samband med de utmaningar och påtryckningar som medierna, särskilt radio och tv i allmänhetens tjänst, ställs inför när det gäller redaktionellt oberoende, personalrekrytering, otrygga anställningar, självcensur, mångfald, informationens neutralitet och kvalitet, tillträde och finansiering, på grund av otillbörlig politisk och ekonomisk inblandning samt den ekonomiska krisen.

U.  Det är oroväckande att hög arbetslöshet råder bland journalister i Europa och att en stor andel av dem arbetar på frilansbasis, med begränsad stabilitet i sina arbetsförhållanden, begränsat stöd och en hög grad av osäkerhet.

V.  De privata medierna står inför ökande inrikes och gränsöverskridande koncentration, med mediekonglomerat som säljer sina produkter i olika länder, växande medieinvesteringar inom EU samt utomeuropeiska investerare och medier som utövar allt större inflytande i Europa, vilket leder till monopolisering av information och undergräver åsiktsmångfalden. Det finns viss oro kring finansieringskällorna för vissa privata medier, även inom EU.

W.  Den europeiska allmänheten har i ett stort antal enkäter, opinionsundersökningar och offentliga initiativ gett uttryck för sin oro över att tillståndet för mediernas frihet och mångfald försämras, och har upprepade gånger begärt EU-åtgärder för att bevara mediefriheten och utveckla ett starkt och oberoende medielandskap med mångfald.

X.  Den allt snabbare nyhetscykeln har lett till allvarliga misstag av journalister, såsom utelämnade kontroller och verifieringar av journalistiska källor.

Y.  Utvecklingen av en digital miljö kan spela en avgörande roll för EU-medborgarnas tillgång till information på internet.

Z.  Det sker grundläggande förändringar i medielandskapet, och en allt större del av journalistkåren arbetar – särskilt under den ekonomiska kris som för närvarande råder – under osäkra anställningsförhållanden med bristande social trygghet i jämförelse med standarden på arbetsmarknaden, och måste dessutom hantera olika utmaningar med koppling till journalistyrket framöver.

AA.  Framställningar om samma frågor och krav har ingetts till Europaparlamentet av medborgare, vilket visar att det finns ett krav på handling från EU-institutionernas sida, framför allt från parlamentets sida.

AB.  De tekniska förändringar som internet, persondatorer och på senare tid mobil datorteknik har medfört har på djupet förändrat informationsinfrastrukturen på sätt som har fått följder för mer traditionella mediers affärsmodell, särskilt för deras beroende av reklammarknaden. Detta är ett hot mot överlevnaden för medieföretag som utför en viktig samhällelig och demokratisk uppgift. Det är därför de offentliga myndigheternas skyldighet, såväl på medlemsstatsnivå som på EU-nivå, att utarbeta en ”verktygslåda” som ska finnas tillgänglig under denna övergångstid och bidra till att garantera att de oberoende mediernas värden och uppdrag överlever, oavsett vilken teknisk plattform de använder sig av nu eller i framtiden. I detta sammanhang bör kommissionen genomföra en undersökning om de tekniska förändringarnas effekter på mediernas affärsmodell och följderna av detta för mediernas frihet och mångfald.

AC.  Den senaste tidens ekonomiska kris har förvärrat svårigheterna inom mediebranschen och har genom de allt osäkrare förhållandena för journalister gjort medielandskapet mer sårbart för ekonomiska och politiska påtryckningar samt mer bräckligt i sig självt. Dessa företeelser har fått särskilda konsekvenser för de journalistiska genrer som är dyrare eller tar mer tid att utveckla, såsom undersökande journalistik, reportage och utstationering av internationella och europeiska utrikeskorrespondenter. Dessa former av journalistik är oumbärliga för att garantera offentliga och politiska myndigheters ansvars- och redovisningsskyldighet, för att hindra missbruk av ekonomisk och institutionell makt och för att se till att brottslig verksamhet kan avslöjas och lagföras på de sociala, miljörelaterade och humanitära områdena. Kommissionen bör genomföra en undersökning om krisens och de osäkra anställningsförhållandenas effekter på journalister i syfte att analysera och försöka åtgärda konsekvenserna av detta för mediernas frihet och mångfald.

AD.  Tekniska förändringar, en mångfald av oberoende yrkesjournalister och förvärvande av de olika former av kompetens som behövs för att samla in och producera information av god kvalitet i dagens situation innebär också möjligheter att skapa nya plattforms- och gränsöverskridande journalistiksatsningar som kan stödjas genom såväl offentlig som marknadsbaserad politik.

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och Europeiska unionen att respektera, garantera, skydda och främja den grundläggande rättigheten till yttrandefrihet och informationsfrihet samt mediernas frihet och mångfald och att därför avstå från att utöva, samt utveckla och stödja mekanismer för att förhindra, hot mot mediernas frihet, såsom försök att otillbörligen påverka eller pressa medierna politiskt och införa partipolitisk kontroll och censur av medierna, begränsa eller orättmätigt inskränka mediernas frihet och oberoende på grund av privata eller politiska intressen eller ekonomiskt hota radio och tv i allmänhetens tjänst.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att se till att det finns rättsligt bindande förfaranden och mekanismer för val och tillsättning av offentliga mediechefer, styrelser, medieråd och tillsynsorgan som är öppna, grundas på meriter och obestridlig erfarenhet och garanterar professionalitet, integritet och oberoende samt bredast möjliga samförstånd inom det politiska och sociala spektrumet, klarhet om rättsläget och kontinuitet, i stället för att dessa befattningar tillsätts på grundval av politiska eller partipolitiska kriterier inom ramen för ett system där segrarna fördelar bytet beroende på valresultat eller viljan hos de personer som har makten. Parlamentet konstaterar att varje medlemsstat bör upprätta en förteckning över kriterier för tillsättning av statliga mediechefer eller mediestyrelser, i enlighet med principerna om oberoende, integritet, erfarenhet och professionalitet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätta garantier för att hålla medieråden och tillsynsorganen oberoende från politiskt inflytande från regeringen, den parlamentariska majoriteten eller andra grupper i samhället.

3.  Europaparlamentet framhåller att mediernas mångfald och journalistiskt och redaktionellt oberoende utgör grundpelare för mediefriheten genom att se till att medierna är diversifierade, garantera att olika sociala och politiska aktörer, åsikter och synvinklar (från bl.a. icke-statliga organisationer, medborgarorganisationer och minoriteter) kan göra sig hörda och erbjuda ett brett spektrum av olika synsätt.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att kulturella folkgrupper som är uppdelade mellan flera regionala regeringar eller medlemsstater kan få tillgång till medier på sitt språk och att inga politiska beslut sätter stopp för denna tillgång.

5.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har fastslagit att konventionsstaterna har en skyldighet att garantera mediernas mångfald enligt artikel 10 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Artikel 10 i konventionen innehåller bestämmelser som liknar dem i artikel 11 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, som utgör en del av unionens regelverk.

6.  Europaparlamentet understryker att kommissionen bör se till att medlemsstaterna garanterar en verklig tillämpning av EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna i sina länder som tar sig uttryck i mediemångfald, lika tillgång till information samt respekt för tryckta mediers oberoende genom neutralitet.

7.  Europaparlamentet konstaterar att länder som vill ansluta sig till EU enligt Köpenhamnskriterierna måste följa unionens regelverk, som omfattar stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 11, som kräver respekt för mediernas frihet och mångfald. Parlamentet konstaterar å andra sidan att det inte finns någon mekanism som övervakar att nuvarande medlemsstater följer stadgan, även om de är skyldiga att göra det.

8.  Europaparlamentet understryker den grundläggande betydelsen av ett verkligt balanserat europeiskt dubbelt system där privata medier och medier i allmänhetens tjänst spelar sina respektive roller. Både parlamentet, kommissionen och Europarådet har gett uttryck för att detta system måste upprätthållas. Parlamentet konstaterar att medier i allmänhetens tjänst är avgörande i ett multimediesamhälle där de globala och rent kommersiella marknadsaktörerna blivit allt fler. Parlamentet påminner om den viktiga roll som spelas av medier i allmänhetens tjänst som finansieras av medborgarna genom staten för att medborgarnas behov ska tillgodoses, och om dessa mediers institutionella skyldighet att – oberoende av yttre påtryckningar och privata och politiska intressen – ge en bred publik korrekt och pålitlig information av hög kvalitet och att ge utrymme åt nischer som kanske inte är lönsamma för privata medier. Parlamentet betonar att de privata medierna har liknande skyldigheter när det gäller information, i synnerhet information av institutionell och politisk natur såsom i samband med val, folkomröstningar och liknande. Det är nödvändigt att garantera nationella nyhetsbyråers yrkesmässiga oberoende och förhindra att nyhetsmonopol bildas.

9.  Europaparlamentet anser att fortsatt självreglering och initiativ i annan form än lagstiftning har en viktig roll att spela för att säkra mediefriheten, förutsatt att de är oberoende, opartiska och öppna. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att stödja mediernas och deras tillsynsorgans oberoende såväl från staten (även på EU-nivå) som från mäktiga kommersiella intressen.

10.  Europaparlamentet påminner om att medier i allmänhetens tjänst har en särskild och distinkt funktion, såsom anges i Amsterdamprotokollet om systemet för radio och tv i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna.

11.  Europaparlamentet påminner om att det i protokoll nr 29 till fördragen konstateras att systemet för radio och tv i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna har ett direkt samband med de demokratiska, sociala och kulturella behoven i varje samhälle och med behovet att bevara mångfalden i medierna, och att det därför fastställs att medlemsstaterna kan finansiera radio och tv i allmänhetens tjänst endast i den utsträckning som denna finansiering ges för att uppdraget att verka i allmänhetens tjänst ska utföras och utan att påverka handelsvillkoren och konkurrensen inom unionen i en omfattning som kan strida mot det gemensamma intresset.

12.  Europaparlamentet betonar vikten av lämplig, proportionerlig och stabil finansiering för medier i allmänhetens tjänst för att garantera deras politiska och ekonomiska oberoende, så att medier i allmänhetens tjänst kan fullgöra sitt uppdrag – inklusive sin sociala, utbildningsmässiga, kulturella och demokratiska roll – och så att de kan anpassa sig till den digitala övergången och bidra till ett inkluderande informations- och kunskapssamhälle med representativa och högkvalitativa medier som är tillgängliga för alla. Parlamentet uttrycker sin oro över den rådande tendensen i flera medlemsstater till budgetnedskärningar eller inskränkningar av verksamheten för medier i allmänhetens tjänst, eftersom detta minskar dessa mediers förmåga att fullgöra sitt uppdrag. Medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att motarbeta denna utveckling och att garantera stabil, hållbar, adekvat och förutsebar finansiering för medier i allmänhetens tjänst.

13.  Europaparlamentet betonar att åtgärder för att reglera mediers tillträde till marknaden genom sändningslicenser och tillståndsförfaranden, bestämmelser till skydd för staten, nationell och militär säkerhet och allmän ordning och bestämmelser om skydd för moralen och skydd av barn inte bör missbrukas för att införa politisk eller partipolitisk kontroll och censur av medierna och sätta hinder i vägen för medborgarnas grundläggande rättighet att bli informerade om viktiga frågor av allmänt intresse. Parlamentet understryker att en lämplig balans måste garanteras i detta avseende. Parlamentet påminner om att medierna inte får hotas på grund av påverkan från särskilda intressegrupper och lobbygrupper, ekonomiska aktörer eller religiösa grupper.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillämpa konkurrens- och mediebestämmelserna, att garantera konkurrens för att åtgärda och förhindra att aktörer får dominerande ställningar – eventuellt genom lägre tröskelvärden för mediebranschen än för andra marknader –, att se till att nya aktörer kan få tillträde till marknaden, att ingripa om det uppstår en alltför stor mediekoncentration och om mediemångfalden och mediernas oberoende och frihet hotas, för att se till att alla unionsmedborgare har tillgång till fria, diversifierade medier i alla medlemsstater, samt att vid behov rekommendera förbättringar. Parlamentet betonar att förekomsten av presskoncerner som ägs av företag som har makten att tilldela offentliga upphandlingskontrakt utgör ett hot mot mediernas oberoende. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma hur de nuvarande konkurrensbestämmelserna förhåller sig till den ökande koncentrationen av kommersiella medier i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå konkreta åtgärder för att trygga mediemångfalden och förhindra en alltför stor mediekoncentration.

15.  Europaparlamentet betonar att man måste ägna uppmärksamhet åt graden av koncentration av medieägarskap i medlemsstaterna och understryker att begreppet mediemångfald omfattar ett bredare spektrum av frågor, såsom förbud mot censur, skydd för journalisternas källor och uppgiftslämnare, frågor som rör påtryckningar från politiska aktörer och marknadskrafter, öppenhet och insyn, arbetsvillkor för journalister, medieövervakningsmyndigheter, kulturell mångfald, utvecklingen av ny teknik, fri tillgång till information och kommunikation, ocensurerad tillgång till internet samt den digitala klyftan. Parlamentet anser att ägandet och förvaltningen av medierna bör präglas av insyn och inte bör koncentreras. Parlamentet betonar att koncentration av ägandet äventyrar mediemångfalden och den kulturella mångfalden och leder till ett ensidigt medieinnehåll.

16.  Europaparlamentet efterlyser bestämmelser som garanterar att intressekonflikter, såsom de som uppstår på grund av en sammansmältning av politiskt makthavande och kontroll över medier, åtgärdas och löses på rätt sätt och i synnerhet att de verkliga ägarna av mediekonglomerat alltid är offentliga så att intressekonflikter förhindras. Parlamentet efterlyser ett effektivt genomförande av klara bestämmelser för att säkerställa insynsvänliga och rättvisa förfaranden för mediefinansiering och statlig tilldelning av reklam- och sponsringstid för att garantera att reklam och sponsring inte påverkar vare sig informations- och yttrandefriheten, mångfalden eller den redaktionella hållningen hos medierna. Kommissionen uppmanas att övervaka detta.

17.  Europaparlamentet framhåller att det, trots användningen av konkurrenspolitik genom EU:s koncentrationsförordning och i synnerhet artikel 21 i denna(18), har framförts farhågor om att dessa instrument inte begränsar mediekoncentrationen tillräckligt på grund av problem med definitionen av marknaden, vilket innebär att stora fusioner av flera sorters medier i vissa fall inte når upp till de tröskelvärden för omsättning som fastställs i EU:s konkurrenspolitik.

18.  Europaparlamentet framhåller att marknadsinflytande inom mediebranschen uppkommer inte bara genom monopolbaserad makt över priserna, utan också genom politiskt inflytande som leder till obalans i maktförhållandena mellan myndigheter och näringsidkare och gör dominerande ställningar svårare att avveckla när de en gång etablerats. Parlamentet anser att de tröskelvärden på konkurrensområdet som fastställs för mediebranschen bör vara lägre än för andra marknader.

19.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att den flera gånger tidigare har tillfrågats om möjligheten att införa en rättslig ram för att förhindra koncentration av ägande och missbruk av dominerande ställning. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå konkreta åtgärder för att trygga mediemångfalden, däribland en rättslig ram för bestämmelser om medieägande där minimistandarder för medlemsstaterna införs.

20.  Europaparlamentet understryker vikten av att se till att journalister är oberoende och inte styrs av vare sig interna påtryckningar från redaktörer, utgivare och ägare eller yttre påtryckningar från politiska eller ekonomiska lobbygrupper eller andra intressegrupper och betonar betydelsen av redaktionella stadgor eller uppförandekoder i fråga om redaktionellt oberoende för att förhindra att ägare, regeringar eller utomstående intressenter påverkar nyhetsinnehållet. Parlamentet betonar vikten av att rätten till yttrandefrihet utövas utan diskriminering av någon sort och på grundval av jämlikhet och likabehandling. Parlamentet framhåller att rätten till tillgång till offentliga handlingar och offentlig information är grundläggande för journalister och medborgarna, och uppmanar medlemsstaterna att upprätta en gedigen och omfattande rättslig ram för fri tillgång till regeringsinformation och tillgång till handlingar som är av allmänt intresse. Parlamentet vädjar till medlemsstaterna att ge rättsliga garantier för fullständigt skydd av principen om källskydd och efterlyser en strikt tillämpning av den rättspraxis på området som Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har, även i samband med uppgiftslämnare.

21.  Europaparlamentet kräver att journalister ska skyddas mot påtryckningar, skrämseltaktik, trakasserier, hot och våld, och påminner om att utredande journalister ofta utsätts för hot, fysisk misshandel och till och med mordförsök till följd av sin verksamhet. Parlamentet betonar vikten av att garantera rättvisa och bekämpa straffrihet för sådana handlingar och framhåller att handlingar av det slaget har en avskräckande effekt på yttrandefriheten, vilket leder till självcensur bland medierna. Parlamentet betonar att den undersökande journalistiken bidrar till att övervaka demokratin och en god samhällsstyrning samt avslöja missförhållanden och brott och därmed är en hjälp för brottsbekämpande myndigheter. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna och EU att stödja och främja undersökande journalistik och främja etisk journalistik i medierna genom att utarbeta yrkesmässiga standarder och lämpliga förfaranden för prövning, särskilt genom yrkesutbildning och uppförandekoder som fastställts av organisationer och fackföreningar inom mediebranschen.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta lagstiftning för att förhindra att underrättelsetjänstemän infiltrerar nyhetsredaktioner, eftersom sådana metoder i högsta grad äventyrar yttrandefriheten genom att möjliggöra övervakning av nyhetsredaktioner och skapa ett klimat av misstro, hämma insamlandet av information och hota källskyddet samt ytterst utgör ett försök att vilseleda och manipulera allmänheten och skada mediernas trovärdighet.

23.  Europaparlamentet betonar att allt fler journalister är anställda under otrygga förhållanden och saknar sociala garantier som är vanliga på övriga arbetsmarknader, och efterlyser en förbättring av arbetsförhållandena för yrkesverksamma inom mediebranschen. Parlamentet understryker att medlemsstaterna måste se till att journalisternas arbetsvillkor är förenliga med bestämmelserna i den europeiska sociala stadgan. Parlamentet betonar vikten av kollektivavtal för journalister och journalistkårernas fackliga representation, som borde vara tillåtna för alla arbetstagare även om de är medlemmar i någon mindre grupp, om de arbetar i små företag, eller om de har atypiska anställningsavtal, till exempel tillfälligt arbete. Med en trygg anställning kan de nämligen tala och agera tillsammans och på så sätt lättare och effektivare skydda sina yrkesstandarder.

24.  Europaparlamentet betonar behovet att främja etisk journalistik i medierna. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett instrument (exempelvis genom en rekommendation såsom rekommendationen av den 20 december 2006 om skyddet av minderåriga och människans värdighet och om rätten till genmäle med avseende på konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och nätverksbaserade informationstjänster) för att se till att medlemsstaterna uppmanar mediesektorn att utarbeta yrkesstandarder och etiska regler som omfattar skyldigheten att skilja på fakta och åsikter i rapporteringen, nödvändigheten av korrekthet, opartiskhet och objektivitet, respekt för människors personliga integritet, skyldighet att rätta till felaktig information och rätten till genmäle. I denna ram bör ingå att mediesektorn ska upprätta en oberoende medietillsynsmyndighet som drivs oberoende av politisk eller annan yttre påverkan, kan behandla klagomål mot pressen på grundval av yrkesstandarderna och de etiska reglerna och har befogenhet att tillgripa lämpliga sanktioner.

25.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater där ärekränkning är ett brott att avkriminalisera det snarast möjligt. Parlamentet beklagar att påtryckningar, våld och trakasserier riktas mot journalister och medier i många medlemsstater, även när de förstnämnda bevakar demonstrationer och offentliga tilldragelser, vilket lett till oro bland europeiska och internationella organisationer, i akademiska kretsar och i civilsamhället. Parlamentet betonar vikten av att inleda en dialog med myndigheterna för att se till att mediernas frihet och oberoende inte hotas, att kritiska röster inte tystas och att brottsbekämpande personal respekterar mediernas roll och tillåter att medierna kan sköta sin rapportering under fria och säkra former.

26.  Europaparlamentet understryker vikten av att inrätta självregleringsorgan för medierna, såsom klagomålsnämnder och ombudspersoner, och stöder de praktiska bottom-up-initiativ som europeiska journalister inlett för att försvara sina grundläggande rättigheter genom att inrätta ett öppet centrum för dokumentering av påstådda överträdelser av dessa rättigheter, framför allt yttrandefriheten (i enlighet med det pilotprojekt som den 23 oktober 2012 antogs av parlamentet som en del av parlamentets ståndpunkt om budgeten för 2013).

27.  Europaparlamentet understryker behovet av bestämmelser om politisk information i hela den audiovisuella mediesektorn för att garantera rättvist utrymme för olika politiska konkurrenter, åsikter och synpunkter, särskilt vid val och folkomröstningar, så att man ser till att medborgarna kan bilda sig en egen uppfattning utan otillbörlig påverkan från en enda dominerande opinionsbildare. Parlamentet betonar att respekten för sådana bestämmelser måste upprätthållas av tillsynsorganen.

28.  Europaparlamentet betonar att den grundläggande rätten till yttrandefrihet och mediefrihet inte bara gäller traditionella medier, utan också omfattar sociala medier och andra former av nya medier. Parlamentet understryker vikten av att se till att yttrandefriheten och informationsfriheten respekteras på internet, framför allt genom garantier för nätneutralitet, och uppmanar följaktligen EU och medlemsstaterna att se till att dessa rättigheter och friheter respekteras till fullo på internet när det gäller fri tillgång till och tillhandahållande och spridning av information. Parlamentet varnar för myndighetsinsatser för att kräva registrering eller tillstånd eller för att hindra påstått skadligt innehåll. Parlamentet är medvetet om att internettjänster som tillhandahålls av medier i allmänhetens tjänst bidrar till deras uppdrag att se till att medborgarna kan få tillgång till information och bilda sig en uppfattning som bygger på olika källor.

29.  Europaparlamentet betonar den växande betydelsen av nyhetsaggregatorer, sökmotorer och andra mellanhänder för spridning av och tillgång till information och nyheter på internet, och uppmanar kommissionen att ta med dessa internetaktörer i EU:s rättsliga ram vid översynen av direktivet om audiovisuella medietjänster för att hantera problemen med innehållsdiskriminering och ett snedvridet urval av källor.

30.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för kommissionens politik för mediekompetens ägna tillräcklig uppmärksamhet åt medieutbildningens betydelse för att ge medborgarna färdigheter för att kritiskt kunna tolka och sålla i det ständigt ökande informationsflödet.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera om medlemsstaterna tilldelar sändningstillstånd på grundval av objektiva, insynsvänliga, icke-diskriminerande och proportionerliga kriterier.

32.  Europaparlamentet understryker vikten och nödvändigheten av att varje år övervaka mediefriheten och mediemångfalden i alla medlemsstater och årligen rapportera om detta ämne, på grundval av de utförliga standarder som tagits fram av Europarådet och OSSE samt den riskbaserade analytiska metod och de indikatorer som utarbetats i den oberoende undersökning som genomförts på uppdrag av kommissionen, i samverkan med icke-statliga organisationer, berörda parter och experter, samt att följa och övervaka såväl utvecklingen och eventuella ändringar i samband med lagstiftning på medieområdet som konsekvenserna för mediefriheten av all lagstiftning som antagits i medlemsstaterna, särskilt när det gäller inblandning från regeringars sida, liksom god praxis för fastställande av standarder för allmännyttiga tjänster via såväl offentliga som privata kanaler. Parlamentet understryker vikten av att informera den bredare allmänheten om dessa gemensamma europeiska standarder. Parlamentet anser att kommissionen, byrån för grundläggande rättigheter och/eller Europeiska universitetsinstitutets centrum för mediernas frihet och mångfald måste utföra detta uppdrag och årligen publicera en rapport om resultaten från övervakningen. Parlamentet anser att kommissionen bör överlämna rapporten till Europaparlamentet och rådet och föreslå insatser och åtgärder utifrån rapportens slutsatser.

33.  Europaparlamentet anser att EU har befogenheter att vidta lagstiftningsåtgärder för att garantera, skydda och främja yttrande- och informationsfrihet och mediernas frihet och mångfald, i minst lika hög grad som för skydd av minderåriga och människans värdighet, kulturell mångfald, medborgares tillgång till information om och/eller mediebevakning av viktiga händelser, främjande av funktionshindrade personers rättigheter, konsumentskydd i samband med kommersiella meddelanden och rätten till genmäle, som är allmänna intressen som omfattas av direktivet om audiovisuella medietjänster. Parlamentet anser samtidigt att all reglering bör ske på grundval av en utförlig och noggrann analys av situationen i EU och i dess medlemsstater och av de problem som måste lösas samt de bästa sätten att åtgärda dem. Parlamentet anser att initiativ i annan form än lagstiftning, såsom övervakning, självreglering, uppförandekoder samt i lämpliga fall aktivering av artikel 7 i EU-fördraget, bör användas, i enlighet med de flesta berörda parters önskemål och med tanke på att vissa av de mest påfallande hoten mot mediefriheten i en del medlemsstater kommer från nyligen antagen lagstiftning.

34.  Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att se över och ändra direktivet om audiovisuella medietjänster och utvidga dess tillämpningsområde till minimistandarder för respekt och skydd för samt främjande av den grundläggande rättigheten till yttrande- och informationsfrihet och mediernas frihet och mångfald, samt att se till att man uppnår en fullständig tillämpning av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och rättspraxis på detta område i fråga om positiva skyldigheter på medieområdet, eftersom direktivets syfte är att skapa ett område utan inre gränser för audiovisuella medietjänster och samtidigt säkerställa en hög grad av skydd för mål av allmänintresse, såsom att införa en lämplig rättslig och administrativ ram för att garantera verklig mångfald(19). Parlamentet uppmanar följaktligen kommissionen att se över och ändra direktivet om audiovisuella medietjänster för att se till att – vilket görs för och på grundval av modellen med tillsynsmyndigheter på området för elektronisk kommunikation – de nationella tillsynsmyndigheterna är fullständigt oberoende, opartiska och öppna i sitt beslutsfattande, i utförandet av sina arbetsuppgifter och utövandet av sina befogenheter och i sin övervakande funktion, att de finansieras effektivt för att kunna utföra sin verksamhet samt att de har tillräckliga sanktionsbefogenheter för att kunna se till att deras beslut genomförs.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i utvärderingen och översynen av direktivet om audiovisuella medietjänster även inkludera bestämmelser om insyn i medieägande och mediekoncentration samt bestämmelser om intressekonflikter för att förhindra otillbörligt inflytande från politiska och ekonomiska makthavare på medierna och bestämmelser om medietillsynsorganens oberoende. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda arbetet med meddelandet om genomförande av de indikatorer för mediemångfalden i EU:s medlemsstater i samband med övervakningsverktyget för mångfald i medierna som redan tagits fram inom ramen för den oberoende studien från januari 2007 The indicators for media pluralism in the Member States – Towards a risk-based approach and on the basis of the proposed ”three-step approach’. Detta bör följas upp i form av ett brett offentligt samråd med samtliga berörda parter, bland annat på grundval av uppföljningen av rapporten från högnivågruppen för mediernas frihet och i synnerhet genom att utarbeta ett förslag till en uppsättning EU-riktlinjer för mediernas frihet och mångfald.

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att omedelbart genomföra reformer för att uppnå dessa mål. Parlamentet uppmanar kommissionen att tydligt fastställa medietillsynsmyndigheternas befogenhetsområde, särskilt avseende reglering och övervakning, och att övervaka att medietillsynsmyndigheterna respekterar kravet på nödvändighet och proportionalitet när de utfärdar sanktioner. Parlamentet påminner om vikten av att anpassa regleringens tillämpningsområde till varje medieforms specifika beskaffenhet.

37.  Europaparlamentet uppmanar de nationella tillsynsmyndigheterna att samarbeta och samordna sig på EU-nivå när det gäller mediefrågor, exempelvis genom att inrätta en europeisk grupp av regleringsmyndigheter för audiovisuella medietjänster, och att harmonisera ställningen för de nationella tillsynsorgan som avses i artiklarna 29 och 30 i direktivet om audiovisuella medietjänster genom att se till att de är oberoende, opartiska och öppna, både i sitt beslutsfattande och i utövandet av sina befogenheter, liksom i sin övervakande funktion, samt att förse dem med tillräckliga sanktionsbefogenheter för att se till att deras beslut genomförs.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att i god tid vidta lämpliga, proportionerliga och progressiva åtgärder om farhågor uppstår i fråga om yttrandefriheten, informationsfriheten och mediernas frihet och mångfald i EU och dess medlemsstater.

39.  Europaparlamentet anser att tonvikten, om fler länder ansluter sig till EU, bör läggas vid skyddet för friheter och yttrandefriheten, eftersom dessa allmänt anses ingå i villkoret om mänskliga rättigheter och demokrati i Köpenhamnskriterierna. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att övervaka kandidatländernas resultat och framsteg när det gäller skydd för mediefriheterna.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att kriterier som bygger på mediemångfald och medieägande ingår i varje konsekvensbedömning som genomförs för nya initiativ till lagstiftningsförslag.

41.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över bristen på insyn i medieägandet i Europa och uppmanar följaktligen kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa insyn i medieägande och medieförvaltning och att ta initiativ på detta område, särskilt genom att kräva att sända, tryckta och liknande medier ska ge ändamålsenligt korrekta och uppdaterade ägaruppgifter till nationella mediemyndigheter, företagsregister och allmänheten för att det ska gå att identifiera de verkliga och slutliga medieägarna och mediedelägarna, deras meritförteckningar och deras finansiering, exempelvis genom att vidareutveckla Mavise-databasen så att den blir ett enda europeiskt register och så att alltför stora mediekoncentrationer kan upptäckas, medieorganisationer kan hindras från att dölja särintressen och medborgarna kan kontrollera vilka intressen som ligger bakom deras medier. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att granska och övervaka huruvida offentliga medel som anslagits av medlemsstaterna till medier i allmänhetens tjänst används på ett insynsvänligt sätt och i fullständig överensstämmelse med protokoll nr 29, fogat till fördragen. Parlamentet anser att insyn i ägandet är en mycket viktig del av mediemångfalden. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och stödja framstegen med att främja större informationsutbyte om medieägande.

42.  Europaparlamentet understryker att mediefriheten även bör omfatta fri tillgång till medier genom att ett effektivt tillhandahållande av och tillgång till internet via bredband säkerställs för alla EU-medborgare, inom rimlig tid och till rimlig kostnad, genom vidareutveckling av trådlös teknik, däribland satellituppkoppling till internet.

43.  Europaparlamentet betonar att myndigheterna, enligt rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, har positiva skyldigheter enligt artikel 10 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna att skydda yttrandefriheten som en av förutsättningarna för en fungerande demokrati, eftersom ett verkligt effektivt utövande av vissa friheter inte enbart beror på statens skyldighet att inte ingripa, utan kan kräva positiva skyddsåtgärder.

44.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, OSSE och Europarådets ministerkommitté, parlamentariska församling, Venedigkommission och kommissarie för mänskliga rättigheter.

(1) EUT L 95, 15.4.2010, s. 1.
(2) http://www.pressfreedom.eu/en/index.php
(3) EUT C 25 E, 29.1.2004, s. 205.
(4) EUT C 76 E, 25.3.2004, s. 412.
(5) EUT C 76 E, 25.3.2004, s. 453.
(6) EUT C 193 E, 17.8.2006, s. 117.
(7) EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 1026.
(8) EUT C 8 E, 14.1.2010, s. 75.
(9) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 50.
(10) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 154.
(11) www.mediainitiative.eu
(12) ”The Citizen’s Right to Information: Law and Policy in the EU and its Member States”, juni 2012, finns tillgänglig på internet: http://www.europarl.europa.eu/committees/fr/studiesdownload.html?languageDocument=EN&file=75131
(13) http://cmpf.eui.eu/Home.aspx
(14) Utarbetad av K. U. Leuven – ICRI, Internationella handelshögskolan i Jönköping – MMTC, Central European University – CMCS och Ernst & Young Consultancy i Belgien.
(15) Dessa hot omfattar direkt eller indirekt partipolitisk kontroll eller partipolitiskt inflytande över medierna eller tillsynsorgan för medierna, hinder eller inskränkningar av vissa mediers tillträde till marknaden genom förfaranden för sändningslicenser eller tillstånd, felaktig användning och missbruk av bestämmelser för nationell eller militär säkerhet och allmän ordning eller moral för att införa censur och förhindra tillgång till handlingar och information, kränkning av principen om källskydd, avsaknad av lagar om mediekoncentration och intressekonflikter samt användning av reklam för att påverka redaktionell policy.
(16) http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/07/52
(17) Se punkt 6 i Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2011 om den ungerska medielagen.
(18) I denna artikel föreskrivs det att de nationella myndigheterna får vidta åtgärder för att skydda ”legitima intressen” genom att anta nationell lagstiftning för att bevara mediernas mångfald.
(19) Europadomstolen, Centro Europa 7, den 7 juni 2012, punkt 134.


En agenda för tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensioner
PDF 264kWORD 85k
Europaparlamentets resolution av den 21 maj 2013 om en agenda för tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensioner (2012/2234(INI))
P7_TA(2013)0204A7-0137/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 juli 2010 Grönbok – med sikte på tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensionssystem i EU (COM(2010)0365) och sin resolution av den 16 februari 2011(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 februari 2012 Vitbok – En agenda för tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensioner (COM)2012)0055),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om kommissionens meddelande av den 16 februari 2012 Vitbok – En agenda för tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensioner(2),

–  med beaktande av den rapport som utarbetats gemensamt av kommissionens generaldirektorat för sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter och kommittén för socialt skydd Pension Adequacy in the European Union 2010–2050 (rapport om pensionernas tillräcklighet 2012),

–  med beaktande av den rapport som utarbetats gemensamt av kommissionens generaldirektorat för ekonomi och finans och kommittén för ekonomisk politik 2012 års åldranderapport med ekonomiska och budgetmässiga beräkningar för EU:s 27 medlemsstater (2010–2060)(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 november 2011 om årlig tillväxtöversikt 2012 (COM(2011)0815) och sin resolution av den 15 februari 2012(4),

–  med beaktande av rådets beslut 2010/707/EU av den 21 oktober 2010 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om främjande av social integration och bekämpning av fattigdom, inbegripet barnfattigdom, inom EU(6),

–  med beaktande av rådets förklaring The European Year for Active Ageing and Solidarity between Generations (2012): The Way Forward (SOC 992/SAN 322) av den 7 december 2012,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0137/2013), och av följande skäl:

A.  Parlamentets syn på kommissionens grönbok 2010 om tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga pensioner presenterades i resolutionen av den 16 februari 2011.

B.  Den värsta finansiella och ekonomiska krisen på flera årtionden har utvecklats till en akut statsskuldskris och en social kris som allvarligt påverkat pensionsinkomsterna för flera miljoner EU-medborgare. Krisen har visat att europeiska ekonomier är beroende av varandra och att inget land längre kan garantera tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga sociala trygghetssystem på egen hand.

C.  Pensionerna utgör den främsta inkomstkällan för EU:s äldre medborgare och ska garantera dem en rimlig levnadsstandard och ekonomiskt oberoende. Trots detta lever cirka 22 procent av kvinnorna över 75 år under EU:s fattigdomsgräns och riskerar därmed social utestängning. En majoritet av befolkningen över 75 år utgörs av kvinnor.

D.  Den första gruppen från den så kallade baby-boom generationen har nått pensionsåldern, vilket betyder att den demografiska utmaningen inte längre är ett framtidsscenario utan dagens realitet och att antalet personer över 60 år kommer att öka med över 2 miljoner per år.

E.  Även om man bortser från den ekonomiska krisen visar den långsiktiga demografiska utvecklingen och produktivitetsutvecklingen på ett scenario med låg ekonomisk tillväxt i de flesta av EU:s medlemsstater och en ekonomisk tillväxttakt som är betydligt lägre än under tidigare årtionden.

F.  Redan i mars 2001 godkände rådet den tredelade Stockholmsstrategin som går ut på att snabbt minska den offentliga skulden, öka sysselsättningen och produktiviteten samt reformera pensionssystemen liksom systemen för hälso- och sjukvård såväl som för långtidsvård.

G.  Den negativa inverkan som den ekonomiska och finansiella krisen i Europa har på lönerna och sysselsättningen kommer att leda till att allt fler äldre riskerar fattigdom.

H.  Den stigande arbetslösheten och den svaga avkastningen på finansmarknaderna har skadat både de pensionssystem som bygger på fördelningsprincipen och de fonderade pensionssystemen.

I.  Europeiska ekonomiska och sociala kommittén rekommenderar en höjning av de lägsta pensionsnivåerna för att tillhandahålla pensionsinkomster som ligger över fattigdomsgränsen.

J.  Pensionssystem utgör ett centralt inslag i de europeiska sociala modellerna, och systemens grundläggande och icke-förhandlingsbara mål är att garantera en rimlig levnadsstandard för de äldre. Det är fortfarande medlemsstaternas ansvar att tillhandahålla pensioner.

K.  Den långsiktiga bärkraften i pensionspolitiken handlar om mer än skattemässiga hänsyn. Den privata sparkvoten, sysselsättningsnivån och den förväntade demografiska utvecklingen spelar också en viktig roll när det gäller att slå vakt om bärkraften.

L.  I den pågående europeiska debatten betraktas pensionssystemen alltför ofta som en ren börda för de offentliga finanserna i stället för ett viktigt instrument för att bekämpa fattigdom bland äldre och möjliggöra en omfördelning över individens livstid och mellan olika grupper i samhället.

M.  Pensionärer är en stor konsumentgrupp och alla svängningar i deras konsumtionsmönster får allvarliga följder för den reala ekonomin.

N.  I många EU-länder är födelsetalen fortfarande låga, vilket betyder att antalet förvärvsarbetande kommer att minska i framtiden.

O.  Rörligheten mellan medlemsstaterna är enligt OECD låg och endast 3 % av EU-medborgarna i förvärvsarbetande ålder är bosatta i en annan medlemsstat(7).

P.  Studien Women living alone – an update(8), som utarbetats på beställning av parlamentets utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, visar hur några av pensionssystemen riskerar att förvärra obalansen mellan könen, särskilt för kvinnor som lever ensamma.

Q.  OECD:s arbetsdokument nr 116 om sociala frågor, sysselsättning och migration Cooking, Caring and Volunteering: Unpaid Work Around the World(9) belyser omfattningen av det obetalda arbetet, som fortfarande inte erkänns i de nationella pensionssystemen.

R.  I EU är sysselsättningsgraden bland personer i åldrarna 55–64 år inte mer än 47,4 procent och för kvinnor endast 40,2 procent. I vissa EU-länder tillsätts endast 2 procent av alla lediga tjänster med personer som är 55 år och äldre. Genom dessa låga sysselsättningssiffror skapas en pensionsklyfta mellan kvinnor och män från samma generation samt en klyfta mellan generationer som resulterar i betydande skillnader vad gäller den ekonomiska resursfördelningen mellan dessa.

S.  Pensionssystemen inom och mellan medlemsstaterna skiljer sig avsevärt åt, t.ex. vad gäller finansiering, statlig inblandning, myndighetsstruktur, typ av anspråk, kostnadseffektivitet, graden av kollektiva lösningar och solidaritet, och därför finns heller ingen tillgänglig gemensam typologi för hela unionen.

Inledning

1.  Europaparlamentet noterar att nationella budgetar befinner sig under hårt tryck och att pensionsförmånerna i många medlemsstater har minskat i och med att den finansiella och ekonomiska krisen har trappats upp. Parlamentet beklagar de stora nedskärningarna i de värst drabbade medlemsstaterna där många pensionärer tvingats in i fattigdom eller in i en situation där de riskerar fattigdom.

2.  Europaparlamentet betonar att EU och medlemsstaterna måste analysera pensionssystemens nuvarande och framtida bärkraft och tillräcklighet samt identifiera bästa praxis och fastställa politiska strategier för hur man på ett så säkert och kostnadseffektivt sätt som möjligt kan garantera pensionerna i medlemsstaterna.

3.  Europaparlamentet understryker sannolikheten av ett långsiktigt scenario med låg ekonomisk tillväxt som skulle kräva att de flesta medlemsstater konsoliderade sin budget och reformerade sin ekonomi under stränga villkor som kräver en sund förvaltning av de offentliga finanserna. Parlamentet ställer sig bakom den uppfattning som framförs i kommissionens vitbok, dvs. att man, förutom att prioritera trygga allmänna offentliga pensioner som åtminstone garanterar en rimlig levnadsstandard för alla äldre, måste bygga upp fonderade, kompletterande tjänstepensioner.

4.  Europaparlamentet betonar att de offentliga pensionssystem som omfattas av den första pelaren fortfarande är den viktigaste inkomstkällan för pensionärer. Parlamentet beklagar att kommissionen i vitboken inte på lämpligt sätt tar upp betydelsen av offentliga pensionssystem som omfattas av den första pelaren och är en säker garanti mot fattigdom. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att, i linje med målen i Europa 2020-strategin om ökad sysselsättning och minskad fattigdom, fortsätta att arbeta för flera aktiva arbetsmarknadsstrategier för alla som minskar klyftan vad gäller den ekonomiska försörjningsbördan mellan icke förvärvsarbetande personer och förvärvsarbetande personer. Parlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter och medlemsstaterna att kombinera reformerna med ständigt förbättrade arbetsvillkor och program för livslångt lärande för att människor ska kunna ha ett längre och friskare arbetsliv fram till den lagstadgade pensionsåldern, och för att på så sätt öka antalet personer som betalar pensionspremier samt undvika ökade offentliga pensionskostnader som kan utgöra en risk för hållbara offentliga finanser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att reformera de system som omfattas av den första pelaren på ett sådant sätt att även antalet intjänade pensionsberättigade år beaktas.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra en grundlig utvärdering av behovet att reformera systemen i den första pelaren, med hänsyn till den förändrade medellivslängden – och det förändrade förhållandet mellan pensionärer, arbetslösa och ekonomiskt aktiva – för att kunna garantera en rimlig levnadsstandard och ekonomiskt oberoende för äldre, särskilt för dem i mer utsatta grupper.

6.  Europaparlamentet konstaterar att den finansiella och ekonomiska krisen och utmaningarna kopplade till den åldrande befolkningen har exponerat sårbarheten i både fonderade pensionssystem och pensionssystem som bygger på fördelningsprincipen. Parlamentet rekommenderar ett pensionssystem med flera pelare, som kombinerar

Parlamentet betonar att endast den första pelaren, eller den första pelaren i kombination med pensioner i andra pelaren (beroende på nationella institutionella arrangemang eller lagstiftning) borde utgöra en rimlig inkomstersättning baserad på arbetstagarens tidigare lön, som om möjligt kompletteras med

Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att behålla eller införa sådana eller liknande ekonomiskt och socialt hållbara system där de ännu inte finns. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att befintlig eller framtida lagstiftning på pensionsområdet bidrar och tar full hänsyn till en sådan strategi.

   i. en allmän pension som bygger på fördelningsprincipen med
   ii. en fonderad kompletterande tjänstepension, som följer av kollektivavtal på medlemsstats-, sektors- eller företagsnivå eller av nationell lagstiftning och som är tillgänglig för alla berörda arbetstagare.
   iii. en individuell pension som omfattas av den tredje pelaren och baseras på privata besparingar med rättvisa incitament för låginkomsttagare, egenföretagare och personer med ofullständiga pensionsberättigade år när det gäller deras anställningsrelaterade pensionssystem.

7.  Europaparlamentet konstaterar att bolag som erbjuder tjänstepensioner och individuella pensioner är potentiella betydelsefulla och pålitliga investerare i EU:s ekonomi på lång sikt. Parlamentet understryker att de förväntas bidra till uppnåendet av huvudmålen i Europa 2020-strategin när det gäller att åstadkomma en hållbar ekonomisk tillväxt, fler och bättre jobb samt socialt mer inkluderande samhällen. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens kommande initiativ till en grönbok om långsiktiga investeringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att inte äventyra pensionsfondernas investeringspotential och att respektera pensionsfondernas olika särdrag och andra pensionsbolag när EU-lagstiftning införs eller ändras, särskilt i samband med översynen av direktivet om tjänstepensionsinstitut.

8.  Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka de kumulativa effekterna av lagstiftningen om finansmarknader, t.ex. förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer (EMIR), direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID) och det omarbetade kapitalkravsdirektivet (CRD IV), på pensionsfonder inom den andra pelaren och deras förmåga att investera i den reala ekonomin, och att rapportera om detta i sin kommande grönbok om långsiktiga investeringar.

9.  Europaparlamentet påminner om Lissabonstrategin 2000–2010, i samband med vilken kommissionen och medlemsstaterna förde en grundlig diskussion om strukturreformer gällande makro-, och mikroekonomiska strategier samt sysselsättningsstrategier, vilket resulterade i fördragsbaserade, landspecifika rekommendationer till medlemsstaterna, av vilka många direkt eller indirekt handlade om att säkerställa tillräckliga och långsiktigt bärkraftiga pensioner. Parlamentet beklagar djupt det bristfälliga genomförandet av dessa rekommendationer, vilka i hög grad kunde ha dämpat krisens följder.

10.  Europaparlamentet välkomnar de omfattande och högkvalitativa rapporterna från 2012 om den åldrande befolkningen(10) och om pensionernas tillräcklighet(11) där den långsiktiga tillräckligheten och bärkraften i alla medlemsstaters pensionssystem undersöks. Parlamentet beklagar djupt att pensionernas tillräcklighet och långsiktiga bärkraft behandlas i separata rapporter och att dessa är mycket tekniska till sin natur. Parlamentet kräver att kommissionen och rådet offentliggör en integrerad, kortfattad och icke-teknisk sammanfattning för medborgarna, så att de kan utvärdera de utmaningar som väntar deras nationella pensionssystem sett i en EU-jämförelse.

11.  Europaparlamentet framhåller vikten av en enhetlig metod för att beräkna de offentliga finansernas långsiktiga bärkraft och den del som utgörs av pensionsrelaterade skyldigheter.

12.  Europaparlamentet anser att regeringar, arbetsgivare och fackföreningar måste komma överens om en effektiv lösning på den utmaning som pensionerna utgör med tanke på de flesta medlemsstaters behov att öka antalet pensionsberättigade år och förbättra arbetsvillkoren samt det livslånga lärandet, så att människor kan arbeta tills de åtminstone når den lagstadgade pensionsåldern och ännu längre om de så önskar.

13.  Europaparlamentet föreslår att företrädare för alla åldersgrupper, inklusive de yngre och äldre som i högre grad känner av effekten av reformer, i vederbörlig ordning bör rådfrågas om eventuella pensionsreformer för att få till stånd ett balanserat och rättvist resultat och för att behålla största möjliga samförstånd mellan generationerna.

14.  Europaparlamentet är positivt till vitbokens allmänna inriktning, som föreslår att tonvikten läggs vid balans mellan tid i arbete och tid i pension, utveckling av ett kompletterande tjänstepensionssparande och ett privat pensionssparande samt förbättringar av verktygen för EU:s övervakning av pensioner, samtidigt som betydelsen av att öka kunskapen om pensioner betonas.

Att öka sysselsättningen och balansera tiden i arbete och tiden i pension

15.  Europaparlamentet betonar att strukturreformer för att öka sysselsättningsgraden och göra det möjligt för människor att arbeta fram till den lagstadgade pensionsåldern för att på så sätt minska det ekonomiska beroendet är absolut avgörande för att generera de skatteintäkter, de sociala avgifter och de pensionspremier som behövs för att konsolidera medlemsstaternas budgetar och finansiera tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensionssystem. Parlamentet understryker att reformerna måste ske på ett öppet sätt som gör att människor kan förutse eventuella effekter av dessa reformer i god tid. Parlamentet betonar risken för att arbetslöshet liksom låglönearbeten, deltidsanställningar och atypiska arbeten kan leda till minskade pensionsrätter och på så vis underblåsa fattigdom bland äldre.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta omfattande och aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vidta nödvändiga åtgärder för att bekämpa svartarbete såväl som skatte- och premieflykt och garantera rättvis konkurrens, avsätta resurser för att hantera de stigande offentliga utgifterna för en åldrande befolkning samt främja god sysselsättning, bland annat genom att erbjuda omfattande rådgivning och stöd till arbetssökande och genom att framför allt ge utsatta grupper möjligheter att hitta arbete.

17.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen senast i tillväxtöversikten 2013 nämnde att pensionssystemen måste reformeras. Parlamentet noterar emellertid att prioriteringen i många medlemsstater bör vara att anpassa den faktiska pensionsåldern till den lagstadgade pensionsåldern.

18.  Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas åtaganden om att garantera tillräckliga och långsiktigt bärkraftiga pensionssystem i de landsspecifika rekommendationer som antogs av rådet 2012 inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

19.  Europaparlamentet påminner om att mer än 17 % av Europeiska unionens invånare för närvarande är 65 år eller äldre, och att denna siffra enligt Eurostats prognoser kommer att öka till 30 % år 2060.

20.  Europaparlamentet understryker den allt större påfrestning som den demografiska utvecklingen innebär för de nationella budgeterna och pensionssystemen när den första gruppen från den så kallade baby-boom generationen nu går i pension. Parlamentet noterar att medlemsstaterna uppvisar olika resultat och ambitionsnivåer när det gäller att formulera och genomföra strukturreformer för att öka sysselsättningen, fasa ut system för förtidspensionering och utvärdera, på medlemsstatsnivå och tillsammans med arbetsmarknadens parter, behovet av att fastställa en hållbar lagstadgad och faktisk pensionsålder som är anpassad till en ökad medellivslängd. Parlamentet framhåller att de medlemsstater som inte genomför successiva reformer i dag kanske i ett senare skede inser att de måste genomföra chockartade reformer som får betydande sociala konsekvenser.

21.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på en stark koppling mellan pensionsförmåner och antal år i arbete samt inbetalda premier (”akutariebaserad rättvisa”) för att det ska löna sig för arbetstagare att arbeta mer och längre i form av en bättre pension, med hänsyn till perioder borta från arbetsmarknaden på grund av vård av beroende närstående. Parlamentet rekommenderar att medlemsstaterna, i samråd med relevanta parter, avskaffar obligatorisk pension då den lagstadgade pensionsåldern är nådd, så att personer som kan och vill har möjlighet att fortsätta arbeta efter den lagstadgade pensionsåldern eller att successivt gå i pension, eftersom en förlängning av den period som premier betalas in och en förkortning av den period som man har tillgång till förmåner kan hjälpa arbetstagare att snabbt minska pensionsklyftorna.

22.  Europaparlamentet betonar att det antagande som gjorts vad gäller systemen för förtidspensionering, dvs. att låta äldre arbetstagare gå tidigare i pension för att ge plats åt de yngre, har visat sig vara empiriskt felaktigt eftersom de medlemsstater som uppvisar den högsta ungdomsarbetslösheten oftast också är de med de högsta arbetslöshetssiffrorna för äldre arbetstagare.

23.  Europaparlamentet uppmanar arbetsmarknadsparterna att anamma en livscykelinriktad syn på personalpolitiken och att anpassa arbetsplatser därefter. Parlamentet uppmanar arbetsgivarna att utarbeta program för ett aktivt och hälsosamt åldrande och uppmanar arbetstagare att aktivt delta i de utbildningsmöjligheter som erbjuds dem och att ”hålla sig i form” för arbetsmarknaden under hela sitt yrkesverksamma liv. Parlamentet understryker betydelsen av att förbättra integrationen av äldre arbetstagare på arbetsmarknaden och efterlyser strategier för social innovation som möjliggör ett längre arbetsliv, särskilt för de tyngsta yrkena, med hjälp av anpassade arbetsplatser, goda arbetsvillkor och en flexibel arbetsorganisation genom förändrade arbetstider och en förändring av arbetets karaktär.

24.  Europaparlamentet betonar behovet av flera förebyggande hälsoåtgärder, mer yrkesutbildning och omskolning samt bekämpning av diskriminering av yngre och äldre arbetstagare på arbetsmarknaden. Parlamentet betonar att det behövs en verkningsfull efterlevnad och tillämpning av arbetsmiljölagstiftningen i detta sammanhang. Parlamentet framhåller att mentorprogram kan vara värdefulla för att få äldre arbetstagare att stanna kvar längre i arbetslivet och för att dra nytta av deras erfarenheter och hjälpa unga människor att integreras på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar arbetsmarknadsparterna att utforma attraktiva modeller för en flexibel övergång från arbete till pension.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att agera kraftfullt för att leva upp till de ambitioner som formuleras i EU:s jämställdhetspakt (2011–2020) där tonvikten läggs vid att minska könsskillnaderna, bekämpa könssegregeringen och främja en bättre balans mellan arbetsliv och privatliv för både kvinnor och män. Parlamentet betonar att dessa mål måste uppfyllas för att öka kvinnors sysselsättning och bekämpa fattigdom bland såväl arbetande som äldre kvinnor.

26.  Europaparlamentet betonar att små och medelstora företag hör till de största arbetsgivarna och står för en stor del av tillväxten i EU. Dessa företag kan bidra avsevärt till långsiktigt bärkraftiga och tillräckliga pensionssystem i medlemsstaterna.

Att utveckla ett kompletterande privat pensionssparande

27.  Europaparlamentet välkomnar kravet i vitboken på att utveckla både fonderade kompletterande tjänstepensioner som är tillgängliga för alla berörda arbetstagare och, om möjligt, privata system. Parlamentet betonar dock att kommissionen främst bör rekommendera ett kollektivt solidaritetsbaserat kompletterande tjänstepensionssparande som helst följer av kollektivavtal och inrättas på medlemsstats-, företags- eller sektorsnivå eftersom det skapar solidaritet inom och mellan generationer, vilket inte privata system gör. Parlamentet framhåller att det finns ett akut behov av att så långt det är möjligt bygga upp kompletterande tjänstepensionssystem.

28.  Europaparlamentet noterar att många medlemsstater redan har påbörjat omfattande program för pensionsreformer som ska vara både långsiktigt bärkraftiga och tillräckliga. Det är viktigt att åtgärder som föreslås på EU-nivå kompletterar och inte står i strid med nationella program för pensionsreformer. Parlamentet påminner om att pensioner även fortsättningsvis faller under medlemsstaternas behörighet och oroas över att ytterligare EU-lagstiftning på detta område kan få negativa följder för systemen i vissa medlemsstater, särskilt tjänstepensionssystemens särdrag.

29.  Europaparlamentet betonar de låga driftskostnaderna för (sektorsövergripande) kollektiva (helst icke-vinstdrivande) tjänstepensionssystem jämfört med system för privat pensionssparande. Parlamentet understryker vikten av låga driftskostnader, eftersom till och med små utgiftsminskningar kan bidra till betydligt högre pensioner. Parlamentet framhåller emellertid att dessa system hittills tyvärr endast finns i några få medlemsstater.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de myndigheter som ansvarar för pensionssystemen att ge medborgarna korrekt information om deras intjänade pensionsrätter, och göra dem medvetna och insatta så att de kan fatta genomtänkta beslut om sitt framtida kompletterande pensionssparande. Parlamentet uppmanar enträget medlemsstaterna att också informera medborgare i god tid om planerade ändringar i pensionssystemen så att medborgarna kan fatta välgrundade och genomtänkta beslut om sitt pensionssparande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta och tillämpa stränga regler för offentliggörande av såväl driftskostnader som risker med och avkastning på investeringarna i de pensionsfonder som finns inom deras jurisdiktion.

31.  Europaparlamentet konstaterar att det finns stora skillnader i utformning och resultat mellan medlemsstaternas tjänstepensionssystem i fråga om tillgång, solidaritet, kostnadseffektivitet, risker och avkastning. Parlamentet välkomnar kommissionens planer på att, i nära samarbete med medlemsstaterna, arbetsmarknadsparterna, pensionssektorn och andra aktörer, ta fram en uppförandekod för god praxis för tjänstepensionssystem som ska se på sådana frågor som bättre täckning för arbetstagarna, utbetalningsskedet, riskdelning och riskbegränsning, kostnadseffektivitet och motståndskraft vid kriser i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Parlamentet betonar den ömsesidiga fördelen med ett förbättrat utbyte av bästa praxis medlemsstaterna emellan.

32.  Europaparlamentet ställer sig bakom kommissionens avsikt att fortsätta avsätta EU-medel – framför allt via Europeiska socialfonden (ESF) – till stöd för projekt för ett aktivt och hälsosamt åldrande på arbetsplatsen, och via programmet för social förändring och social innovation (PSCI), för att ge ekonomiskt och praktiskt stöd till de medlemsstater och arbetsmarknadsparter som funderar på att gradvis införa kostnadseffektiva kompletterande pensionssystem, under Europaparlamentets kontroll.

Pensioner för mobila arbetstagare

33.  Europaparlamentet erkänner de stora skillnaderna mellan pensionssystemen i EU, men betonar ändå betydelsen av att arbetstagare kan byta arbete inom eller utanför sin medlemsstat. Parlamentet framhåller att mobila arbetstagare måste kunna tjäna in och behålla tjänstepensionsrätter. Parlamentet stöder den linje som kommissionen förordar, dvs. att garantera intjänande och bevarande av pensionsrätter och uppmanar medlemsstaterna att se till att mobila arbetstagares vilande pensionsrätter behandlas på samma sätt som aktiva försäkringstagares och pensionärers vilande pensionsrätter. Parlamentet noterar den viktiga roll som kommissionen kan spela för att avlägsna hinder för den fria rörligheten, inklusive hinder som hämmar mobiliteten. Parlamentet anser att frånsett språkbarriärer och familjehänsyn hämmas rörligheten på arbetsmarknaden av långa förvärvandetider eller omotiverade åldersgränser och uppmanar medlemsstaterna att minska dessa. Parlamentet understryker att åtgärder för att främja rörligheten måste balanseras av kostnadseffektiva kompletterande pensionssystem, och de nationella pensionssystemens särdrag måste beaktas.

34.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag att analysera eventuella länkar mellan förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och ”vissa” tjänstepensionssystem. Parlamentet lyfter fram de praktiska svårigheter som uppstått i samband med tillämpningen av ovan nämnda förordning på de 27 medlemsstaternas mycket olika sociala trygghetssystem. Parlamentet pekar på skillnaderna i pensionssystemen inom EU och därför på hur svårt det är att tillämpa en samordningsstrategi eftersom det finns tiotusentals mycket olika pensionssystem i medlemsstaterna. Parlamentet undrar därför om det är praktiskt möjligt att tillämpa en sådan strategi när det gäller kompletterande tjänstepensionssystem.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt arbeta för att inrätta och behålla effektiva spårningstjänster, eventuellt webbaserade, som hjälper människor att spåra sina anställningsrelaterade och icke anställningsrelaterade pensionsrätter och på så sätt fatta genomtänkta beslut om ett kompletterande privat (tredje pelaren) pensionssparande i god tid. Parlamentet efterlyser samordning på EU-nivå för att se till att de nationella spårningstjänsterna är tillräckligt kompatibla. Parlamentet ser positivt på kommissionens pilotprojekt på området och uppmanar kommissionen att se till att pilotprojektet kompletteras med en konsekvensbedömning av de ekonomiska fördelarna med att ge EU-medborgare samlad pensionsinformation på en lätt åtkomlig plats.

36.  Europaparlamentet konstaterar att det vore önskvärt om pensionsövervakningstjänster, när de är helt utvecklade, inte bara omfattar tjänstepensioner utan även system inom den tredje pelaren och individuell information om pensionsrätter inom den första pelaren.

37.  Europaparlamentet ifrågasätter behovet av en EU-pensionsfond för forskare.

38.  Europaparlamentet anser att det faktum att människor generellt sett lever längre och hälsosammare och är mer välmående hör till det moderna samhällets största framgångar. Parlamentet efterlyser en positiv ton i debatten om åldrande, där man dels hanterar den stora men ändå överkomliga utmaning som åldrandet utgör, dels tar vara på de möjligheter som åldrandet och den s.k. silverekonomin medför. Parlamentet erkänner den mycket aktiva och värdefulla roll som äldre spelar i våra samhällen.

Översyn av direktivet om tjänstepensionsinstitut

39.  Europaparlamentet understryker att målet för översynen av direktivet om tjänstepensionsinstitut bör vara att se till att tjänstepensionerna i EU fortsätter att vara tillräckliga, långsiktigt bärkraftiga och trygga genom att skapa en miljö som stimulerar till ytterligare nationella och internationella framsteg på marknaden inom detta område, öka skyddet för nuvarande och framtida pensionärer och på ett flexibelt sätt anpassa sig till de många olika gränsöverskridande och sektorsövergripande system som finns.

40.  Europaparlamentet menar att det är viktigt att EU-system inom den andra pelaren uppfyller stränga tillsynskrav för att nå en hög skyddsnivå för medlemmar och förmånstagare och för att respektera G20-mandatet, enligt vilket alla finansinstitut ska omfattas av lämplig lagstiftning och tillsyn.

41.  Europaparlamentet kräver att de val som medlemsstaterna gjort avseende bolag som tillhandahåller pensioner inom den andra pelaren respekteras i EU:s lagstiftningsinitiativ.

42.  Europaparlamentet understryker att ytterligare EU-lagstiftning om säkerhetsåtgärder måste bygga på en solid konsekvensbedömning, som bör innehålla en bestämmelse om att liknande produkter ska omfattas av samma stränga tillsynskrav och garantera tillräckliga avsättningar och rörlighet för arbetstagarna inom unionen, och som bör ha som övergripande mål att trygga arbetstagarnas intjänade pensionsförmåner. Ytterligare EU-lagstiftning om säkerhetsåtgärder måste också bygga på en aktiv dialog med arbetsmarknadens parter och andra berörda parter samt på en genuin förståelse och respekt för nationella särdrag. Parlamentet betonar att pensionssystemen är djupt rotade i medlemsstaternas kulturella, sociala, politiska och ekonomiska miljö. Alla bolag som tillhandahåller pensioner inom den andra pelaren, oavsett rättslig form, bör täckas av proportionerlig och kraftfull lagstiftning som tar hänsyn till särdragen i deras verksamhet, särskilt i ett långsiktigt perspektiv.

43.  Europaparlamentet hävdar att pensioner inom den andra pelaren, oavsett pensionsbolag, inte bör äventyras av EU-lagstiftning som inte tar hänsyn till deras långsiktiga perspektiv.

44.  Europaparlamentet anser att kommissionens förslag om säkerhetsåtgärder inte bara måste identifiera och ta hänsyn till skillnaderna mellan de nationella systemen, utan även måste tillämpa principen om ”samma risker, samma regler” inom varje nationellt system och respektive pelare. Parlamentet understryker att åtgärderna strikt måste iaktta proportionalitetsprincipen genom att väga mål och fördelar mot finansiella, administrativa och tekniska bördor och beakta den rätta balansen mellan kostnader och fördelar.

45.  Europaparlamentet anser, i fråga om kvalitativa säkerhetsåtgärder, att förslag om förstärkt bolagsstyrning och riskhantering – åtföljda av förslag om mer öppenhet och ökade krav på redovisning av information, liksom redovisning av kostnader och insyn i investeringsstrategier – är ändamålsenliga och bör läggas fram inom ramen för en eventuell översyn, med hänsyn till subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen. Med tanke på de betydande skillnaderna mellan medlemsstaterna konstaterar parlamentet att konvergens av kvalitativa säkerhetsåtgärder på EU-nivå är mer genomförbar på kort sikt än konvergens av kvantitativa säkerhetsåtgärder.

46.  Europaparlamentet är inte övertygat om att EU-omfattande krav på eget kapital eller balansräkningsvärderingar vore lämpligt med tanke på den information som nu finns tillgänglig. Parlamentet avvisar därför en översyn av direktivet om tjänstepensionsinstitut i detta syfte. Parlamentet anser däremot att den kvantitativa konsekvensstudie som för närvarande genomförs av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) samt eventuella uppföljningsanalyser till denna studie fullt ut måste beaktas på detta politikområde. Parlamentet betonar att om sådana krav skulle införas senare, skulle en direkt tillämpning av Solvens II-krav på direktivet om tjänstepensionsinstitut inte vara rätt instrument.

47.  Europaparlamentet påpekar att direktivet om tjänstepensionsinstitut endast omfattar frivilliga pensionssystem och inte instrument som ingår i det obligatoriska offentliga pensionssystemet.

48.  Europaparlamentet betonar att det finns avgörande skillnader mellan försäkringsprodukter och tjänstepensionsinstitut. Parlamentet understryker att en direkt tillämpning av kvantitativa krav enligt Solvens II på tjänstepensionsinstitut vore olämplig och skulle kunna skada både arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen. Parlamentet motsätter sig därför att Solvens II-kraven kopieras och tillämpas på tjänstepensionsinstitut, men är fortsatt öppet för en strategi som eftersträvar säkerhet och långsiktig bärkraft.

49.  Europaparlamentet betonar att arbetsmarknadens parter (dvs. arbetstagare och arbetsgivare) har ett gemensamt ansvar för innehållet i tjänstepensionssystemen. Avtal mellan arbetsmarknadernas parter måste alltid erkännas, särskilt med hänsyn till den balans mellan risker och fördelar som ett tjänstepensionssystem strävar efter att uppnå.

50.  Europaparlamentet anser att en vidareutveckling på EU-nivå av solvensmodeller, exempelvis Holistic Balance Sheet (HBS), är meningsfull endast om deras tillämpning bygger på en tillförlitlig konsekvensanalys och visar sig vara realistisk i praktiken samt effektiv gällande kostnader och förmåner, särskilt med tanke på mångfalden av tjänstepensionsinstitut i medlemsstaterna. Parlamentet betonar att en vidareutveckling av varianter av Solvens II eller HBS inte får ha till syfte att införa bestämmelser som liknar dem i Solvens II.

51.  Europaparlamentet noterar en stor mångfald i utformningen av pensionsplaner som varierar mellan förmånsbestämda system och avgiftsbestämda system eller blandsystem. Parlamentet noterar även att man i vissa medlemsstater har gått över från förmånsbestämda system till avgiftsbestämda system eller har infört obligatoriskt finansierade pelare. Detta ökar behovet av större öppenhet och bättre information till medborgarna om utlovade förmåner, kostnadsnivåer och investeringsstrategier.

52.  Europaparlamentet påpekar att tanken med att inrätta lika konkurrensvillkor för livförsäkringar och tjänstepensionsinstitut inom den andra pelaren endast i viss utsträckning är relevant, med tanke på de stora skillnaderna mellan olika försäkringsprodukter och tjänstepensionsinstitut och beroende på riskprofilen, nivån av integrering på finansmarknaden och huruvida pensionsbolaget är vinstdrivande eller icke-vinstdrivande. Parlamentet konstaterar att det med tanke på konkurrensen mellan livförsäkringar och tjänstepensionsinstitut inom den andra pelaren är viktigt att produkter med samma risker omfattas av samma regler för att undvika att förmånstagare vilseleds och för att de ska få samma välbetänkta skyddsnivå.

Skydd av arbetstagarnas tjänstepensioner vid insolvens

53.  Europaparlamentet anser att pensionsrätter i en insolvenssituation alltid måste säkerställas i medlemsstaterna, i enlighet med artikel 8 i direktiv 2008/94/EG.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en omfattande översyn av nationella garantisystem och säkerhetsåtgärder och, om stora brister upptäcks under denna utvärdering, lägga fram förslag om stärkt EU-lagstiftning för att se till att fullständigt beprövade mekanismer för enkla, kostnadseffektiva och proportionerliga skyddsåtgärder för tjänstepensionsrätter införs i hela EU.

55.  Parlamentet noterar att arbetsgivare i vissa medlemsstater redan stöttar sina pensionssystem med skyddssystem, åtskillnad av tillgångar och oberoende systemkontroll, och ger pensionssystemen status som prioriterad borgenär framför andelsägare vid företagsinsolvens.

56.  Europaparlamentet understryker att frågor om pensionsskydd vid insolvens har nära koppling till centrala aspekter i översynen av direktivet om tjänstepensionsinstitut. Kommissionen bör vid utvecklingen av dessa båda direktiv se till att de överensstämmer och är fullt kompatibla.

Kompletterande privat pensionssparande inom tredje pelaren

57.  Europaparlamentet menar att innebörden, tillämpningsområdet och sammansättningen av den tredje pelaren skiljer sig åt mellan medlemsstaterna.

58.  Europaparlamentet beklagar att system inom den tredje pelaren ofta är mer kostnadsintensiva, riskfyllda och slutna än system inom den första pelaren. Parlamentet efterlyser stabilitet, pålitlighet och långsiktig bärkraft för den tredje pelaren.

59.  Europaparlamentet anser att privat pensionssparande i vissa fall kan vara nödvändigt för att bygga upp en tillräcklig pension. Kommissionen uppmanas att samarbeta med medlemsstaterna enligt principen om bästa praxis och att bedöma samt optimera incitament till privat pensionssparande, särskilt för enskilda personer som annars inte skulle bygga upp en tillräcklig pension.

60.  Europaparlamentet anser att det vore värt att göra en bedömning av beprövade förfaranden och förslag för att optimera incitament.

61.  Europaparlamentet betonar att den offentliga politikens främsta prioritering inte bör vara att subventionera system inom den tredje pelaren, utan att se till att alla personer har tillräckligt skydd inom en välfungerande och långsiktigt bärkraftig första pelare.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda hur känsliga de kapitalbaserade systemen inom den tredje pelaren är i samband med kriser, och att lägga fram förslag för att minska riskerna.

63.  Europaparlamentet rekommenderar att rättsliga kostnadsbegränsningar ska ses över på nationell nivå vid slutförande och hantering av avtal och vid byte av pensionsbolag eller typ av avtal, och att förslag ska läggas fram i dessa frågor.

64.  Europaparlamentet anser att uppförandekoder med avseende på kvalitet, konsumentinformation och konsumentskydd inom den tredje pelaren skulle kunna göra pensionsplaner inom den tredje pelaren mer attraktiva. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta utbyte av rådande bästa praxis mellan medlemsstaterna.

65.  Europaparlamentet stöder utarbetandet och införandet av frivilliga uppförandekoder – och eventuellt även certifieringssystem för produkter – på EU-nivå, med avseende på kvalitet, konsumentupplysning och konsumentskydd inom den tredje pelaren. Parlamentet rekommenderar kommissionen att vidta lagstiftningsåtgärder på detta område, om de frivilliga uppförandekoderna inte skulle fungera.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur den EU-lagstiftning som avser finanssektorn kan utnyttjas bättre för att garantera att konsumenter får lämplig och opartisk finansiell rådgivning om pensioner och pensionsrelaterade produkter.

Att undanröja skatte- och avtalsrelaterade gränsöverskridande hinder för pensionsinvesteringar

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och berörda medlemsstater att nå en överenskommelse när det gäller gränsöverskridande pensioner, särskilt om hur dubbel beskattning och utebliven dubbel icke-beskattning kan undvikas.

68.  Europaparlamentet anser att diskriminerande skatter är ett stort hinder för den gränsöverskridande rörligheten och önskar att de snarast ska avvecklas, men konstaterar samtidigt att EU:s befogenheter gällande medlemsstaternas skattepolitik är begränsade.

69.  Europaparlamentet anser att de avtalsrättsliga hindren bör utredas.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på lämpligt sätt göra arbetsmarknadens parter delaktiga via befintliga strukturer.

Jämställdhet

71.  Europaparlamentet påminner om jämställdhetsutmaningen i samband med pensionerna. Parlamentet anser det mycket oroväckande att allt fler äldre, framför allt kvinnor, lever under fattigdomsgränsen. Parlamentet betonar att offentliga pensionssystem åtminstone bör garantera en rimlig levnadsstandard för alla. Parlamentet betonar att jämställdhet på arbetsmarknaden är avgörande för pensionssystemens långsiktiga bärkraft, eftersom en högre sysselsättning leder till ökad ekonomisk tillväxt och till att flera pensionspremier betalas in. Parlamentet anser att likställandet av pensionsåldern för män och kvinnor måste åtföljas av effektiva strategier för lika lön för lika arbete och möjligheter att förena arbete och vård av beroende närstående. Parlamentet framhåller behovet av att införa omsorgsrelaterade pensionsrätter som ett erkännande av den vård av beroende närstående som vanligtvis är obetald.

72.  Europaparlamentet välkomnar vitbokens krav till medlemsstaterna att överväga ”omsorgspoäng” för att se till att perioder av vård av beroende närstående beaktas vid beräkningen av kvinnors och mäns enskilda pensionsrätter. Parlamentet pekar på den ojämna fördelningen av familjeansvar mellan kvinnor och män – vilket ofta innebär att kvinnor har otryggare arbeten med lägre lön, ibland till och med svartarbete som många gånger har negativa konsekvenser för pensionsrätterna – och bristen på lättillgängliga tjänster och omsorg till rimligt pris samt på de senaste nedskärningarna inom området som har direkta följder för kvinnors möjligheter att arbeta och bygga upp pensioner. Kommissionen uppmanas därför att utreda frågan.

73.  Europaparlamentet upprepar att medlemsstaterna måste åtgärda löne- och inkomstklyftorna mellan de kvinnor och män som utför samma arbete, könsskillnaderna i fråga om möjligheter att nå chefsbefattningar samt den bristande jämställdheten på arbetsmarknaden, som även påverkar pensionerna och leder till avsevärda skillnader mellan kvinnornas pensioner och männens betydligt högre pensioner. Kommissionen uppmanas enträget att lägga fram ett förslag om översyn av den befintliga lagstiftningen. Parlamentet konstaterar att löneklyftan mellan könen fortfarande är stor, trots de senaste årens otaliga kampanjer, mål och åtgärder.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en konsekvent tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män.

75.  Europaparlamentet framhåller att löneklyftan mellan könen inom den privata sektorn omgående måste åtgärdas eftersom situationen i de flesta medlemsstater är mycket oroväckande.

76.  Europaparlamentet understryker behovet av att minska löneklyftan mellan kvinnor och män med samma kompetens och samma arbete, eftersom den gör att kvinnorna halkar efter ännu mer lönemässigt och att ett stort antal pensionerade kvinnor och änkor lever i fattigdom.

77.  Europaparlamentet betonar att kvinnornas högre medellivslängd inte får vara en diskriminerande faktor vid pensionsberäkningen.

78.  Europaparlamentet uppmanar enträget medlemsstaterna att följa och verkställa lagstiftningen om kvinnors rättigheter i samband med barns födsel, så att kvinnorna inte drabbas negativt i form av en lägre pension för att de blivit mammor under sitt yrkesverksamma liv.

79.  Europaparlamentet anser att individualiseringen av pensionsrätter är nödvändig ur ett jämställdhetsperspektiv, och att den trygghet som många äldre kvinnor för närvarande får genom änkepensioner och andra härledda rättigheter måste säkerställas.

80.  Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna bör stödja forskning om hur olika pensionsindex påverkar risken för fattigdom på äldre dagar, med beaktande av könsaspekten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt ta hänsyn till människors förändrade behov i samband med åldrandet, exempelvis av långtidsvård, för att äldre personer och främst kvinnor, ska få en tillräcklig pension och kunna leva ett värdigt liv.

o
o   o

81.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 188 E, 28.6.2012, s. 9.
(2) EUT C 299, 4.10.2012, s. 115.
(3) ISBN 978-92-79-22850-6.
(4) Antagna texter, P7_TA(2012)0047.
(5) EUT L 308, 24.11.2010, s. 46.
(6) EUT C 9 E, 15.1.2010, s. 11.
(7) OECD (2012), ”Mobility and migration in Europe”, s. 63. Från: OECD Economic Surveys: European Union 2012, OECD Publishing.
(8). http://www.europarl.europa.eu/delegations/en/studiesdownload.html?languageDocument =EN&file=60091 (sammanfattning på svenska: http://www.europarl.europa.eu/delegations/sv/studiesdownload.html?languageDocument=SV&file=66411)
(9) Miranda, V., Cooking, Caring and Volunteering: Unpaid Work Around the World, OECD Social, Employment and Migration Working Papers, No. 116, OECD Publishing (2011).
(10) Kommissionens åldranderapport 2012: Ekonomiska och budgetmässiga beräkningar för EU:s 27 medlemsländer (2010–2060), Bryssel, maj 2011. http://ec.europa.eu/economy_finance/publications/european_economy/2012/pdf/ee-2012-2_en.pdf
(11) ”Pension Adequacy in the European Union 2010–2050” (rapport om pensionernas tillräcklighet 2012), rapport som utarbetats gemensamt av kommissionens generaldirektorat för sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter och kommittén för socialt skydd, 23 maj 2012, http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=738&langId=sv&pubId=7105&type=2&furtherPubs=yes


Kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis
PDF 245kWORD 85k
Europaparlamentets resolution av den 21 maj 2013 om bekämpning av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis (2013/2060(INI))
P7_TA(2013)0205A7-0162/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 december 2012 En handlingsplan för att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande (COM(2012)0722),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (C(2012)8806),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om åtgärder för att uppmuntra tredjeländer att tillämpa miniminormer för god förvaltning i skattefrågor (C(2012)8805),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 juni 2012 om konkreta sätt att stärka bekämpandet av skattebedrägeri och skatteundandragande, också med avseende på tredjeländer (COM(2012)0351),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 november 2012 Den årliga tillväxtstrategin för 2013 (COM(2012)0750),

  med beaktande av kommissionens förslag av den 5 februari 2013 till Europaparlamentets och rådets direktiv om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (2013/0025(COD)),

–  med beaktande av rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) i februari 2012 angående internationella normer för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och spridning,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 april 2012 om begäran om konkreta åtgärder för att bekämpa skattefusk och skatteflykt(1),

–  med beaktande av rapporten av den 10 februari 2012 från Richard Murphy FCA Closing the European tax gap,

–  med beaktande av rådets resolution av den 1 december 1997 om en uppförandekod för företagsbeskattning och av rapporten av den 4 december 2012 till rådet från uppförandekodgruppen (företagsbeskattning),

–  med beaktande av OECD:s rapport om urholkning av skattebasen och förflyttning av vinster Addressing Base Erosion and Profit Shifting (2013),

–  med beaktande av Ekofinrådets slutsatser och Ekofinrådets rapport till Europeiska rådet om skattefrågor den 22 juni 2012,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om samarbete med utvecklingsländer för att främja god förvaltning i skattefrågor(2),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 19 april 2012 om förslaget till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas(3),

–  med beaktande av kommunikén efter mötet mellan G20-ländernas finansministrar och centralbankschefer i Moskva den 15–16 februari 2013,

–  med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2010 om god förvaltning i skattefrågor(4),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och budgetkontrollutskottet (A7-0162/2013), och av följande skäl:

A.  I EU går varje år ett skandalöst stort belopp på uppskattningsvis 1 biljon euro i potentiella skatteintäkter förlorat till följd av skattebedrägeri, skatteundandragande, skatteflykt och aggressiv skatteplanering varje år. Detta innebär en kostnad på cirka 2 000 euro per år och EU-medborgare, och inga lämpliga åtgärder vidtas för att lösa problemet(5).

B.  Denna förlust innebär ett hot mot EU:s sociala marknadsmodell, som bygger på offentliga tjänster av hög kvalitet, och mot den inre marknadens funktion, en försämring av effektiviteten och rättvisan i skattesystemen inom EU och en risk för den ekologiska omställningen av ekonomin. Den föranleder och underlättar ytterligare samhällsskadligt profiterande, vilket leder till ökade orättvisor, minskat förtroende bland medborgarna för demokratiska institutioner och ett demokratiskt underskott.

C.  En betydande del av den finanspolitiska hållbarheten består i att säkra vår bas för skatteintäkter.

D.  Skattebedrägerier och skatteundandragande är olagliga sätt att undvika skatteskulder, medan skatteflykt är ett lagligt men otillbörligt utnyttjande av skattesystemet för att minska eller undvika skatteskulder, och aggressiv skatteplanering innebär att man drar nytta av teknikaliteter i ett skattesystem eller oförenligheter mellan två eller flera skattesystem i syfte att minska det skattepliktiga beloppet.

E.  Skatteflykt, som underlättas av att ekonomin i allt högre grad blir papperslös, leder till konkurrenssnedvridningar som skadar företagen och tillväxten i Europa.

F.  Omfattningen av skattebedrägerierna och skatteflykten urholkar medborgarnas tillit till och förtroende för rättvisan och legitimiteten hos skatteuppbörden och skattesystemet i stort.

G.  Avsaknaden av en samordnad skattepolitik i EU leder till avsevärda kostnader och administrativa bördor för medborgarna och de företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet inom EU. Detta kan dels ge upphov till oavsiktligt utebliven beskattning, dels leda till skattebedrägerier och skatteflykt.

H.  De snedvridningar som uppstår till följd av otydliga eller skadliga beskattningsmetoder i jurisdiktioner som fungerar som skatteparadis kan leda till artificiella flöden och negativa konsekvenser för EU:s inre marknad. Skadlig skattekonkurrens inom EU strider uppenbart mot logiken bakom den inre marknaden. Det är nödvändigt att arbetet med att harmonisera skattebaserna i en alltmer långtgående ekonomisk, finanspolitisk och budgetmässig union intensifieras.

I.  Länder som omfattas av stödprogram har de senaste åren, efter det att de skärpt skatteuppbörden och avskaffat förmåner enligt trojkans förslag, kunnat konstatera att flera av deras större företag har lämnat landet för att utnyttja skattefördelar som erbjuds av andra länder.

J.  I praktiken har detta flyttat över skattebördan på arbetstagarna och låginkomsthushållen och tvingat regeringar att göra skadliga nedskärningar av offentliga tjänster.

K.  Personalneddragningarna i merparten av medlemsstaternas nationella skattemyndigheter genom åtstramningsåtgärder under de senaste åren har allvarligt äventyrat genomförandet av kommissionens handlingsplan.

L.  Multinationella företags tillämpning av skatteflyktsmetoder strider mot principen om rättvis konkurrens och företagsansvar.

M.  Vissa skattebetalares reaktion på medlemsstaternas åtgärder för att komma till rätta med bristen på transparens har varit att genomföra affärstransaktioner via en annan jurisdiktion med en lägre grad av transparens.

N.  Eftersom ensidiga nationella åtgärder i många fall har visat sig vara ineffektiva, otillräckliga och i vissa fall till och med skadliga behövs en samordnad och diversifierad strategi på nationell nivå, EU-nivå och internationell nivå. En effektiv bekämpning av skattebedrägerier, skatteundandragande, skatteflykt och aggressiv skatteplanering kräver ett kraftigt förstärkt samarbete mellan olika medlemsstaters skattemyndigheter samt ett förstärkt samarbete mellan skattemyndigheterna och andra rättsvårdande myndigheter inom varje medlemsstat.

O.  Det grundläggande politiska problemet som måste tas itu med, vilket OECD fastställer i sin rapport om urholkning av skattebasen och förflyttning av vinster, är att de internationella gemensamma principerna, hämtade från nationella erfarenheter, för en gemensam skattelagstiftning inte har hållit jämna steg med den föränderliga affärsmiljön. Det krävs att kommissionen och medlemsstaterna intar en mer aktiv roll på den internationella arenan och verkar för ett inrättande av internationella normer som grundas på principerna om transparens, informationsutbyte och ett avskaffande av skadliga skatteåtgärder.

P.  Utvecklingsländerna är inte i en sådan förhandlingsposition att de kan tvinga skatteparadis att samarbeta, utbyta information och medge insyn.

Q.  Undersökande journalister, icke-statliga aktörer och den akademiska världen har bidragit till att avslöja fall av skattebedrägerier, skatteflykt och skatteparadis och att informera allmänheten om detta.

R.  Bättre metoder för att upptäcka skattebedrägerier bör åtföljas av en förstärkning av den befintliga lagstiftningen om bistånd med skatteindrivning, likabehandling i beskattningshänseende och genomförbarhet för företagen.

S.  När de europeiska finansministrarna sammanträdde vid G20-mötet i Moskva i februari 2013 lovade de att vidta de åtgärder som krävs för att bekämpa skatteflykt, och bekräftade att enbart nationella åtgärder inte kommer att ge önskad effekt.

T.  Internprissättning som leder till skatteflykt påverkar utvecklingsländernas budgetar negativt genom att påtvinga dem en beräknad förlust på cirka 125 miljarder euro i skatteintäkter per år, vilket är nästan dubbelt så mycket som det internationella bistånd som de tar emot varje år.

U.  Skattepolitiken faller i dag under medlemsstaternas lagstiftningsbehörighet.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens handlingsplan och rekommendationer där medlemsstaterna med kraft uppmanas att omedelbart vidta samordnade åtgärder mot skatteparadis och aggressiv skatteplanering.

2.  Europaparlamentet välkomnar den beslutsamhet som finansministrarna visade vid G20-mötet avseende att ta itu med urholkningen av skattebasen och förflyttning av vinster.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att stå fast vid sina åtaganden, stödja kommissionens handlingsplan och till fullo genomföra de två rekommendationerna. Parlamentet insisterar på att medlemsstaterna deltar i seriösa förhandlingar, slutför förfarandena för alla oavslutade lagstiftningsförslag och tillämpar åtgärder i fall som rör skattebedrägerier, skatteundandragande, skatteflykt, aggressiv skatteplanering och skatteparadis i sina beroende territorier.

4.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna ännu inte har lyckats nå en överenskommelse om viktiga lagstiftningsförslag, såsom 2008 års förslag om ändring av rådets direktiv 2003/48/EG om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar eller 2011 års förslag till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

5.  Europaparlamentet beklagar att inga väsentliga framsteg har gjorts hittills på skatteområdet inom ramen för åtagandena i europluspakten.

6.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att inrätta en ”plattform för god förvaltning i skattefrågor”, och uppmanar kommissionen att noggrant kontrollera genomförandet av båda rekommendationerna i alla medlemsstater och att rådfråga de nationella skattemyndigheterna, arbetsmarknadens parter och fackföreningarna samt involvera dem i plattformens arbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att årligen förse rådet och parlamentet med en rapport om plattformens arbete och resultat.

7.  Europaparlamentet anser att problemets omfattning och allvar och det brådskande behovet av åtgärder belyses av den information om hemliga offshore-bankkonton som International Consortium of investigative journalism offentliggjorde i april 2013. Mot bakgrund av detta efterlyser parlamentet på nytt ett förstärkt europeiskt och internationellt åtagande om transparens som skulle kunna leda till ett internationellt bindande multilateralt avtal om automatiskt utbyte av information i skatteärenden.

EU:s roll på den internationella arenan

8.  Europaparlamentet betonar att EU bör inta en ledande roll i diskussionerna om bekämpning av skattebedrägerier, skatteflykt och skatteparadis i OECD, det globala forumet för transparens och informationsutbyte på skatteområdet, G20, G8 och andra relevanta multinationella forum. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att på internationell nivå kontinuerligt framhålla hur oerhört viktigt ett förstärkt samarbete är när det gäller bekämpning av skattebedrägerier, skatteundandragande, skatteflykt, aggressiv skatteplanering och skatteparadis. Parlamentet betonar att EU, när så är lämpligt, bör övertyga länder utanför EU att bygga upp och förbättra effektiviteten i sina respektive skatteuppbördssystem genom att ansluta sig till principerna om transparens, automatiskt informationsutbyte och avskaffande av skadliga skatteåtgärder, och att bistå dem i detta arbete. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att öka sitt tekniska bistånd och sina insatser för kapacitetsuppbyggande i utvecklingsländer.

9.  Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att medlemsstaterna ger kommissionen befogenhet att förhandla om skatteavtal med tredjeländer för EU:s räkning i stället för att fortsätta med bilaterala förhandlingar, vilka ur EU:s synvinkel leder till mindre än optimala resultat, och ofta även för medlemsstaten i fråga.

10.  Europaparlamentet betonar att de medlemsstater som har fått(6) eller ansökt om att få ekonomiskt stöd är skyldiga att vidta åtgärder för att stärka och förbättra sin kapacitet att driva in skatter och bekämpa skattebedrägeri och skatteflykt. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utvidga denna skyldighet till att omfatta åtgärder för att stoppa penningtvätt, skatteflykt och aggressiv skatteplanering.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avstå från att tillhandahålla EU-medel till företag som inte uppfyller EU:s skattenormer, och att se till att medlemsstaterna inte tillhandahåller sådana företag statligt stöd eller tillträde till offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kräva att alla företag som lämnar anbud i offentliga upphandlingar ska lämna information om påföljder och fällande domar i mål om skatterelaterade brott. Parlamentet föreslår att offentliga myndigheter, samtidigt som de respekterar de överenskomna skyldigheterna i det reviderade direktivet om sena betalningar, ska ha möjlighet att införa en klausul i offentliga upphandlingskontrakt så att de kan säga upp kontraktet om en leverantör bryter mot de skattemässiga skyldigheterna.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå gemensamma normer för skatteavtal mellan medlemsstater och utvecklingsländer i syfte att undvika att dessa länders skattebas urholkas.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anslå mer budgetmedel och mer personal till kommissionens generaldirektorat för skatter och tullar för att underlätta utarbetandet av EU-politik och EU-förslag om dubbel icke-beskattning, skatteflykt och skattebedrägerier.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i sina respektive förbindelser med tredjeländer insistera på en strikt tillämpning av EU-normerna i skatterelaterade frågor, framför allt när det gäller framtida bilaterala eller multilaterala handelsavtal.

15.  Europaparlamentet välkomnar USA:s Foreign Account Tax compliance Act (FATCA) som ett första steg mot ett automatiskt informationsutbyte mellan EU och USA för att bekämpa gränsöverskridande skattebedrägerier och skatteundandragande. Parlamentet beklagar dock att man i förhandlingarna med USA har valt en bilateral/mellanstatlig hållning snarare än en gemensam förhandlingsposition för EU. Parlamentet beklagar att det inte råder fullständig ömsesidighet i informationsutbytet. Parlamentet begär att EU-medborgarnas rätt till uppgiftsskydd ska respekteras i detta sammanhang.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ingående se över och genomföra FATF:s rekommendationer från februari 2012.

Överordnat mål – att ta itu med skattegapet

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sätta upp ett ambitiöst men realistiskt mål om att åtminstone halvera skattegapet till 2020, eftersom detta med tiden skulle skapa en klart högre skatteintäktspotential utan att skatterna höjs.

18.  Europaparlamentet konstaterar vidare att man genom att bredda redan befintliga skattebaser i stället för att höja skattesatserna eller införa nya skatter kan generera ytterligare inkomster för medlemsstaterna.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att äntligen utarbeta en omfattande strategi, baserad på konkreta lagstiftningsåtgärder inom ramen för de befintliga fördragen, för att avhjälpa EU:s skattegap och se till att alla företag som bedriver verksamhet i EU följer skattebestämmelserna i alla medlemsstater där de är verksamma.

20.  Europaparlamentet understryker att åtgärder för att minska skattegapet och bekämpa skatteparadis, skatteundandragande och skatteflykt skulle resultera i rättvisa och transparenta konkurrensvillkor på den inre marknaden, bidra till en konsolidering av de offentliga finanserna samtidigt som statsskuldnivåerna skulle minska, öka offentliga investeringsresurser, göra nationella skattesystem effektivare och mer rättvisa samt förbättra den allmänna efterlevnaden av skattereglerna, såväl i EU som i utvecklingsländerna.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i större utsträckning utnyttja Fiscalisprogrammet genom att införliva skattegapsstrategin i det.

22.  Europaparlamentet ber kommissionen att undersöka möjligheten att införa en europeisk skatt på gränsöverskridande affärsmodeller och elektronisk handel.

Europaparlamentet föreslår att först och främst följande åtgärder vidtas inom EU:s skattegapsstrategi:
Beträffande skattebedrägerier och skatteundandragande

23.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att anslå tillräcklig personal, expertis och budgetmedel till sina nationella skattemyndigheter och tjänstemän som utför skatterevisioner, och resurser till utbildning av skattemyndigheternas personal, framför allt i gränsöverskridande samarbete om skattebedrägerier och skatteflykt, samt att införa kraftfulla verktyg mot korruption.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart vidta åtgärder för att öka transparensen i företagens skattebetalningar genom att kräva att alla multinationella företag ska offentliggöra en komplett sammanställning av den skatt de har betalat i varje medlemsstat där de bedriver verksamhet.

25.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, och uppmanar medlemsstaterna att enas om och genomföra direktivet om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas genom att successivt gå från ett frivilligt system till ett obligatoriskt system på det sätt som anges i Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 19 april 2012 om förslaget till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

26.  Europaparlamentet anser att behöriga myndigheter bör vidta åtgärder och tillfälligt dra in eller återkalla banklicenser från finansinstitut och finansiella rådgivare om de bidrar till skattebedrägeri genom att erbjuda sina kunder varor eller tjänster som gör det möjligt för kunderna att undvika skatter, eller om de vägrar att samarbeta med skattemyndigheterna.

27.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens inkluderande av skattebrott som förbrott till penningtvätt i tillämpningsområdet för det nya direktivet om bekämpning av penningtvätt (2013/0025(COD)), och begär att direktivet genomförs utan dröjsmål. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om en harmoniserad hantering av skattebedrägeri enligt straffrätten, särskilt avseende gränsöverskridande och gemensamma utredningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka sitt samarbete med övriga rättsvårdande EU-organ, i synnerhet med myndigheter som ansvarar för penningtvättsbekämpning, rättvisa och social trygghet.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina nationella lagstiftningar avlägsna alla hinder för samarbete och utbyte av skatteinformation med EU-institutionerna och inom medlemsstaterna, samtidigt som skattebetalarnas uppgifter måste skyddas på ett effektivt sätt.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa inom vilka områden EU-lagstiftningen och det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna skulle kunna förbättras för att man ska kunna minska skattebedrägerier, inbegripet hur Fiscalis- och Tullprogrammen kan utnyttjas till detta ändamål.

30.  Europaparlamentet välkomnar rådets antagande av den nya ramen för administrativt samarbete och uppmanar medlemsstaterna att omgående tillämpa denna ram.

31.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att söka styrkande uppgifter om skatteundandragande i andra myndighetsdrivna databaser, till exempel register över motorfordon, mark, yachter och andra tillgångar, och att dela dessa med andra medlemsstater och med kommissionen.

32.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att genomföra nya strategier och mer effektivt utnyttja befintliga EU-strukturer för att effektivisera bekämpningen av momsbedrägeri, framför allt karusellbedrägeri. I detta sammanhang uppmanar parlamentet med kraft rådet att omgående anta och genomföra direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller en mekanism för snabba insatser mot mervärdesskattebedrägeri.

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, inom ramen för det nya Fiscalis 2020-programmet, fortsätta med och förbättra de samtidiga kontrollerna för att upptäcka och bekämpa gränsöverskridande skattebedrägerier samt underlätta utländska tjänstemäns närvaro på skattemyndigheternas kontor och under administrativa utredningar. Parlamentet betonar vikten av stärkt samarbete mellan skattemyndigheterna och övriga rättsvårdande organ, framför allt för att dela information som har inhämtats i samband med utredningar av penningtvätt och dithörande skattebrott.

34.  Europaparlamentet påminner om att den informella ekonomin inte kan elimineras med mindre än att lämpliga incitament erbjuds. Parlamentet föreslår dessutom att medlemsstaterna med hjälp av en resultattavla ska redovisa hur de har lyckats med att minska sina informella ekonomier.

35.  Europaparlamentet stöder arbetet i Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (Iosco) med att införa identifierare för juridiska personer i syfte att garantera spårbarhet och transparens när det gäller finansiella transaktioner, vilket avsevärt kan förenkla bekämpningen av skattebedrägeri.

36.  Europaparlamentet noterar att avskaffandet av skatteprivilegier skapar utrymme för omfattande reformer som leder till ett okomplicerat, begripligt och rättvist skattesystem.

37.  Europaparlamentet påpekar att de rättsliga förfarandena vid skattebedrägeri är tungrodda och utdragna, och att de som slutligen förklaras skyldiga får relativt milda domar, vilket gör skattebedrägeri till ett praktiskt taget riskfritt brott.

38.  Europaparlamentet framhåller e-förvaltningens möjligheter att öka transparensen och bekämpa bedrägerier och korruption, och därmed skydda offentliga medel. Parlamentet betonar behovet av lagstiftning som möjliggör kontinuerlig innovation.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt behandla problemet med aggressiv skatteplanering genom utnyttjande av olikheter i de olika skattesystemen i medlemsstaterna (hybrid mismatches).

40.  Europaparlamentet konstaterar dock att eftersom mervärdesskatten ingår i de egna medlen, påverkar undandragandet av mervärdesskatt direkt både medlemsstaternas ekonomier och EU:s budget, och parlamentet påminner om revisionsrättens påpekande: ”Undandragande av mervärdesskatt påverkar medlemsstaternas finansiella intressen. Det får effekter för EU:s budget eftersom det leder till lägre momsbaserade egna medel. Denna förlust kompenseras av de egna medel som baseras på bruttonationalinkomsterna, vilket snedvrider enskilda medlemsstaters bidrag till EU:s budget. Skattebedrägerier undergräver dessutom den inre marknadens funktion och förhindrar lojal konkurrens”(7).

41.  Europaparlamentet noterar att EU:s mervärdeskattesystem står för en avsevärd andel av de offentliga inkomsterna – 21 procent 2009(8) – men samtidigt ger upphov både till onödiga kostnader för att följa regelverket och höga nivåer av skatteundandragande.

42.  Europaparlamentet påpekar att metoden för uppbörd har varit oförändrad ända sedan mervärdesskatten infördes. Parlamentet betonar att uppbördsmetoden är föråldrad med tanke på de många förändringarna på det tekniska och ekonomiska planet, och att dess fortsatta användning därför leder till avsevärda förluster.

43.  Europaparlamentet betonar att en korrekt tillämpning av tullsystemet direkt påverkar beräkningen av mervärdesskatten. Parlamentet är djupt oroat över att tullkontrollerna i EU inte fungerar på ett korrekt sätt, vilket orsakar avsevärda momsförluster(9). Parlamentet anser att det är oacceptabelt att skattemyndigheterna i de flesta medlemsstater inte har direkt tillgång till tullinformation, och att automatiska korskontroller med skatteinformation därför är omöjliga. Parlamentet påpekar att den organiserade brottligheten är väl medveten om svagheterna i det nuvarande systemet.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga att vidta åtgärder för att återanvända tillgångar som har förverkats genom brottmålsförfaranden såsom skattebedrägeri och skatteflykt för sociala ändamål. Parlamentet begär därför att en stor del av de förverkade tillgångarna används för sociala ändamål och återinförs i de lokala och regionala ekonomier som direkt eller indirekt har drabbats av skattebrotten.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja en miljö där civilsamhället är helt skyddat när det avslöjar fall av skattebedrägerier och skatteparadis, bland annat genom att effektiva system för skydd av uppgiftslämnare och journalistiska källor inrättas.

Beträffande skatteflykt och aggressiv skatteplanering

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, som en prioriterad åtgärd, anta och genomföra det ändrade direktivet om skatt på sparande i syfte att avhjälpa luckorna i det befintliga direktivet och bättre förebygga skatteundandragande.

47.  Europaparlamentet välkomnar de internationella diskussionerna om uppdateringen av OECD:s riktlinjer för internprissättning, dvs. vinster som förflyttas till skatteparadis i syfte att undvika att betala skatt i såväl industri- som utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att omgående vidta åtgärder och se över de nuvarande reglerna för internprissättning, framför allt avseende förflyttning av risker och immateriella tillgångar, en konstlad uppdelning av ägandet av tillgångar mellan juridiska personer i en koncern och transaktioner mellan dessa juridiska personer som knappast skulle äga rum mellan oberoende parter. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra systemet för förhandsöverenskommelser om prissättning som tillämpas på internprissättning, varigenom ett nytt krav införs som ett komplement till de befintliga skyldigheterna enligt EU:s riktlinjer för dokumentation om internprissättning. Parlamentet föreslår att denna dokumentation, såväl som skattedeklarationskraven, ska vara strängare för transaktioner med svartlistade jurisdiktioner.

48.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts med den landsspecifika rapporteringen enligt redovisnings- och transparensdirektiven. Parlamentet uppmanar kommissionen att som ett nästa steg införa landsspecifik rapportering för transnationella företag i alla sektorer och göra betalningstransaktioner mer transparenta – genom att kräva att företagen lämnar information om verksamhetens art och geografiska område, omsättning, antal anställda i heltidsekvivalenter, resultat före skatt, skatt på resultat och statliga subventioner per land för handeln i hela koncernen – i syfte att kontrollera hur reglerna för internprissättning efterlevs.

49.  Europaparlamentet begär att förslaget om översyn av direktivet om bekämpning av penningtvätt ska kompletteras med ett krav på att upprätta offentliga myndighetsregister över nyttjanderätten till företag, fonder, stiftelser och andra liknande juridiska former.

50.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra uppförandekoden för företagsbeskattning mer effektiv genom att i rådet ta upp frågor som snarast behöver ett politiskt beslut. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att aktivt ingripa i de ärenden där uppförandekodgruppen inte kan enas om förfaranden för undanröjande av olikheter mellan nationella skattesystem.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta och främja en uppförandekod för revisorer och rådgivare. Parlamentet uppmanar revisionsföretagen att varna de nationella skattemyndigheterna om det finns tecken på att det granskade företaget ägnar sig åt aggressiv skatteplanering.

52.  Europaparlamentet anser att revisorer inte bör få erbjuda förbjudna, icke-revisionsrelaterade tjänster, och att skatterådgivning som avser strukturering av transaktioner och konsulttjänster i skattefrågor ska anses vara sådana tjänster.

53.  Europaparlamentet konstaterar att en korrekt identifiering av skattebetalarna är avgörande för ett effektivt informationsutbyte mellan nationella skattemyndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att skynda på arbetet med att ta fram ett europeiskt skatteregistreringsnummer som ska gälla alla juridiska och fysiska personer som deltar i gränsöverskridande transaktioner. Parlamentet anser att skatteregistreringsnumret bör vara kopplat till en öppen internationell databas inom ramen för systemet för utbyte av information om mervärdesskatt, vilket kan bidra till upptäckt av obetalade skatter och andra försummade skyldigheter.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under 2013 lägga fram ett förslag till översyn av direktivet om moder- och dotterbolag och direktivet om räntor och royaltyer i syfte att se över och anpassa båda direktivens klausuler om missbruk till varandra och undanröja dubbel icke-beskattning, vilken underlättas av förekomsten av hybridenheter och finansiella instrument i EU.

55.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt genomföra kommissionens förslag om införande av en gemensam regel mot missbruk för att motverka aggressiv skatteplanering, samt inbegripa en klausul i sina konventioner om dubbelbeskattning för att förhindra dubbel icke-beskattning. Parlamentet anser att medlemsstaterna ska bortse från skatteförmåner som härrör från konstlade arrangemang eller som inte har ett affärsmässigt innehåll. Parlamentet föreslår att man inleder arbetet med att för medlemsstaterna ta fram standardiserade regler för att undvika dubbelbeskattning.

56.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens arbete med att inrätta en europeisk kod för skattebetalare, och anser att en sådan kod kommer att bidra till att göra skattesystemen mer legitima och tydliga, öka samarbetet, tilliten och förtroendet mellan skattemyndigheter och skattebetalare samt bistå skattebetalarna genom att garantera större transparens när det gäller deras rättigheter och skyldigheter.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrätta effektiva skatteuppbördsmekanismer som minimerar avståndet mellan skattebetalarna och skattemyndigheterna och maximerar användningen av modern teknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med problemen rörande beskattningen av elektronisk handel genom att inrätta lämpliga EU-normer.

58.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i så hög grad som möjligt öka insynen i lobbyverksamheten inom finanssektorn, som ofta leder till laglig skatteflykt och aggressiva skatteplaneringssystem.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att reglera det finansiella flöde från medlemsstaterna till tredjeländer som syftar till att undvika skatt, och att skapa en rättvis skattekonkurrens.

60.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att vidta åtgärder mot företagens avdelningar för aggressiv skatteplanering, framför allt inom sektorn för finansiella tjänster.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en detaljerad analys av de befintliga skillnaderna mellan medlemsstaternas lagstadgade bolagsskattesatser och faktiska bolagsskattesatser så att debatten om skatteharmonisering baseras på objektiva uppgifter.

62.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att meddela och offentliggöra nationella myndigheters avgöranden i skatteärenden för gränsöverskridande företag. Parlamentet insisterar på att medlemsstaterna ska tillämpa strikta krav på affärsmässigt innehåll för transnationella företag i samband med skatteavgöranden.

63.  Europaparlamentet konstaterar att fonder ofta används som kanaler för skatteundandragande, och noterar med oro att de flesta länder inte kräver registrering av rättsliga arrangemang. Parlamentet uppmanar EU att upprätta ett europeiskt register för fonder och andra dolda enheter, som en förutsättning för att ta itu med skatteflykt.

Beträffande skatteparadis

64.  Europaparlamentet efterlyser en gemensam EU-strategi mot skatteparadis.

65.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att främja det automatiska informationsutbytet, som den framtida europeiska och internationella standarden för öppenhet och informationsutbyte i skattefrågor. Parlamentet efterlyser på nytt åtgärder utöver OECD:s ram för att ta itu med olagliga finansiella flöden, skatteundandragande och skatteflykt med tanke på deras olika brister. Parlamentet beklagar det faktum att OECD gör det möjligt för regeringar att undvika svartlistning enbart genom att lova att efterleva principerna om informationsutbyte, utan att man garanterar att dessa principer faktiskt tillämpas i praktiken. Parlamentet anser även att kravet att ingå avtal med tolv andra länder för att strykas från svarta listan är godtyckligt, eftersom detta krav inte är kopplat till någon kvalitativ indikator som gör det möjligt att göra en objektiv bedömning av efterlevnaden av god förvaltningspraxis.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en tydlig definition och en gemensam uppsättning kriterier för att identifiera skatteparadis, samt att utarbeta lämpliga åtgärder med avseende på de identifierade jurisdiktionerna, för genomförande senast den 31 december 2014, och att se till att dessa tillämpas enhetligt i all EU-lagstiftning. Parlamentet föreslår att definitionen ska bygga på OECD:s normer för transparens och informationsutbyte och på uppförandekodens principer och kriterier. Parlamentet anser i detta sammanhang att en jurisdiktion ska anses vara ett skatteparadis om flera av följande villkor är uppfyllda:

   i) Förmånerna beviljas endast de personer som inte är bosatta i landet i fråga eller i samband med transaktioner med personer som inte är bosatta där.
   ii) Förmånerna är fullständigt avgränsade från den inhemska ekonomin, och påverkar därför inte den nationella skattebasen.
   iii) Förmånerna beviljas även om det inte förekommer någon egentlig ekonomisk verksamhet eller egentlig ekonomisk närvaro i den jurisdiktion som erbjuder dessa skatteförmåner.
   iv) Reglerna för beräkning av vinsten från en verksamhet inom en multinationell koncern avviker från internationellt vedertagna principer, särskilt från de regler som överenskommits inom OECD.
   v) Det finns inte några möjligheter till insyn i skatteåtgärderna, inbegripet när lagstiftningen tillämpas mindre strikt och utan insyn på administrativ nivå.
   vi) Jurisdiktionen tar inte ut någon eller endast symbolisk skatt på den relevanta inkomsten.
   vii) Lagar eller administrativ praxis omöjliggör ett effektivt informationsutbyte i beskattningssyfte med andra regeringar om skattskyldiga som drar fördel av nollbeskattningen eller den symboliska beskattningen, vilket strider mot normerna i artikel 26 i OECD:s modellavtal för skatter på inkomst och förmögenhet.
   viii) Jurisdiktionen inrättar hemliga och slutna strukturer som medför att företagsregistren och registren över fonder och stiftelser är ofullständiga och inte tillåter någon insyn.
   ix) Jurisdiktionen är upptagen i förteckningen över icke-samarbetsvilliga länder och territorier av FATF.

67.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att senast den 31 december 2014 sammanställa en offentlig europeisk svartlista över skatteparadis. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang de berörda myndigheterna att

   tillfälligt upphäva eller avsluta befintliga konventioner om dubbelbeskattning med svartlistade jurisdiktioner, och att ingå konventioner om dubbelbeskattning med jurisdiktioner som upphör att vara skatteparadis,
   förbjuda företag som är baserade i svartlistade jurisdiktioner att delta i EU:s offentliga upphandlingar för varor och tjänster och inte bevilja dem statligt stöd,
   förbjuda företag som fortsätter att bedriva verksamhet som omfattar organ som tillhör svartlistade jurisdiktioner tillgång till statligt stöd och EU-stöd,
   se över revisions- och redovisningsdirektiven i syfte att införa ett krav på separat redovisning och revision av vinster och förluster för varje holdingbolag till EU-företag i en svartlistad jurisdiktion,
   förbjuda finansinstitut och finansiella rådgivare att etablera eller fortsätta att ha dotterbolag och filialer i svartlistade jurisdiktioner och att överväga att återkalla licenserna från europeiska finansinstitut och finansiella rådgivare som fortsätter att ha filialer och verksamhet i svartlistade jurisdiktioner,
   införa en särskild avgift på alla transaktioner till eller från svartlistade jurisdiktioner,
   säkerställa att undantaget från källskatt avskaffas för personer som inte har sin skattemässiga hemvist i svartlistade jurisdiktioner,
   undersöka flera olika alternativ för att inom EU vägra erkänna den rättsliga ställningen för företag som har sitt säte i svartlistade jurisdiktioner,
   tillämpa tullhinder på handel med svartlistade tredjeländer,
   intensifiera dialogen mellan kommissionen och Europeiska investeringsbanken för att säkerställa att investeringar hålls inne för projekt, mottagare och intermediärer från svartlistade jurisdiktioner.

Den internationella dimensionen

68.  Europaparlamentet anser att miniminormerna i kommissionens rekommendation angående åtgärder som syftar till att uppmuntra tredjeländer att tillämpa miniminormer för god förvaltning uttryckligen även bör omfatta medlemsstaterna.

69.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att erbjuda samarbete och stöd till utvecklingsländer som inte är skatteparadis, och hjälpa dem att effektivt ta itu med skattebedrägerier och skatteflykt, framför allt genom kapacitetsuppbyggnadsåtgärder. Parlamentet stöder kommissionens uppmaning till medlemsstaterna att i detta syfte bistå dessa länder med skatteexperter under en begränsad tidsperiod.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut bidra till att ytterligare utveckla OECD:s projekt rörande urholkning av skattebasen och förflyttning av vinster genom att dela analyser av de problematiska skattesystemen i och mellan medlemsstater och av vilka förändringar som krävs på medlemsstats- och EU-nivå för att undvika skattebedrägerier, skatteundandragande och alla former av aggressiv skatteplanering. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till rådet och parlamentet om detta arbete.

71.  Europaparlamentet betonar behovet av att mobilisera och säkerställa skattemedel i utvecklingsländer för att uppnå millennieutvecklingsmålen, eftersom sådana medel är mer förutsägbara och hållbara än utländskt bistånd och bidrar till att minska skuldsättningen. Parlamentet konstaterar dock att skattemedlens andel av BNP är låg i de flesta utvecklingsländer vars arbete för att upprätta ett system för sunda offentliga finanser försvåras av sociala, politiska och administrativa problem, vilket gör dem särskilt sårbara för skatteundandragande och skatteflykt av privatpersoner och företag.

72.  Europaparlamentet konstaterar med oro att många utvecklingsländer har ett mycket svagt förhandlingsläge gentemot vissa utländska direktinvesterare som söker skatteavdrag och undantag. Parlamentet anser att företag vid större investeringar bör vara skyldiga att göra detaljerade åtaganden beträffande projektets positiva sidoeffekter för den lokala och/eller nationella ekonomin och samhällsutvecklingen.

73.  Europaparlamentet påpekar att olagligt penningutflöde är en viktig förklaring till utvecklingsländernas skuldsituation, och att aggressiv skatteplanering står i strid med principerna för företagens sociala ansvar.

74.  Europaparlamentet noterar att skattesystemen i många utvecklingsländer inte uppfyller internationella normer (utan i stället uppvisar svag skattejurisdiktion och ineffektiv skatteförvaltning, höga korruptionsnivåer, otillräcklig kapacitet att upprätta och underhålla väl fungerande taxeringsregister etc.). Parlamentet uppmanar EU att öka sitt stöd till skatteförvaltning inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete (DCI) och Europeiska utvecklingsfonden (EUF) och till hanteringen av internationellt skattebedrägeri och överdriven optimering, genom att bygga upp utvecklingsländernas kapacitet att upptäcka och väcka åtal mot olämpliga metoder med hjälp av starkare samarbete på området för skatteförvaltning. Parlamentet anser också att stöd bör ges till ekonomisk omställning i utvecklingsländer som är skatteparadis.

75.  Europaparlamentet välkomnar de första steg som tagits i och med det globala forumets inbördes utvärdering av skatteundandragande. Parlamentet anser dock att det globala forumets standarder, genom fokuseringen på OECD:s system för utbyte av information på begäran, kommer att bli verkningslösa när det gäller att minska olagliga finansiella flöden.

76.  Europaparlamentet påpekar att avtal om dubbelbeskattning riskerar att främja internprissättning och regleringsarbitrage genom att de förstärker ett bilateralt snarare än ett multilateralt tillvägagångssätt för gränsöverskridande skattefrågor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att avstå från att främja sådana avtal istället för avtal om utbyte av skatteinformation, eftersom de tidigare vanligtvis resulterar i en finansiell förlust för utvecklingsländer genom lägre källskatteavdrag på utdelning, räntor och royaltyer.

o
o   o

77.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, OECD och FN:s expertkommitté för internationellt samarbete i skattefrågor, Olafs övervakningskommitté och Olaf.

(1) Antagna texter, P7_TA(2012)0137.
(2) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 37.
(3) Antagna texter, P7_TA(2012)0135.
(4) EUT C 341 E , 16.12.2010, p. 29.
(5) http://ec.europa.eu/taxation_customs/common/publications/studies/index_en.htm
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013 av den 21 maj 2013 om skärpning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om deras finansiella stabilitet i euroområdet.
(7) Revisionsrättens särskilda rapport nr 13/2011, s. 11, punkt 5.
(8) Europaparlamentet, generaldirektoratet för EU-intern politik, utredningsenhet A (Ekonomisk politik och vetenskapspolitik): Simplifying and Modernising VAT in the Digital Single Market (IP/A/IMCO/ST/2012_03), september 2012, http://www.europarl.europa.eu/committees/en/studiesdownload.html?languageDocument=EN&file=75179
(9) Revisionsrätten anger i sin särskilda rapport nr 13/2011 att enbart efter tillämpningen av tullförfarande 42 under 2009 uppgick de extrapolerade förlusterna till cirka 2 200 miljoner euro i de sju medlemsstater som granskades av revisionsrätten, vilket motsvarar 29 procent av den mervärdesskatt som teoretiskt hade kunnat tas ut på det beskattningsbara värdet av all import som utfördes enligt tullförfarande 42 under 2009 i dessa länder.


Det årliga skattebetänkandet: hur EU:s potential för ekonomisk tillväxt kan frigöras
PDF 166kWORD 60k
Europaparlamentets resolution av den 21 maj 2013 om det årliga skattebetänkandet: hur EU:s potential för ekonomisk tillväxt kan frigöras (2013/2025(INI))
P7_TA(2013)0206A7-0154/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 26, 110–115 och 120 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/48/EG om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar (COM(2008)0727),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets beslut om bemyndigande att inleda ett fördjupat samarbete på området för skatt på finansiella transaktioner (COM(2012)0631),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (COM(2011)0121),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/96/EG om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (COM(2011)0169),

–  med beaktande av Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 september 2012 om förslaget till rådets direktiv om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royaltyer som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (omarbetning)(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 juni 2012 om konkreta sätt att stärka bekämpandet av skattebedrägeri och skatteundandragande, också med avseende på tredjeländer (COM(2012)0351),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 december 2012 om en handlingsplan för att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande (COM(2012)0722),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering (C(2012)8806),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 december 2012 om åtgärder för att uppmuntra tredjeländer att tillämpa miniminormer för god förvaltning i skattefrågor (C(2012)8805),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 december 2012 Att stärka den inre marknaden genom att undanröja gränsöverskridande skattehinder för personbilar (COM(2012)0756),

–  med beaktande av kommissionens förslag till förordning om ett åtgärdsprogram för skattefrågor i Europeiska unionen för perioden 2014–2020 (Fiscalis 2020) (COM(2012)0465),

–  med beaktande av kommissionens rapport om de offentliga finanserna i EMU (European Economy nr 4/2012),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2013 om de offentliga finanserna i EMU 2011 och 2012(2),

–  med beaktande av kommissionens rapport om skattereformerna i medlemsstaterna (European Economy nr 6/2012),

–  med beaktande av OECD:s skatterapport Current Tax agenda 2012(3),

–  med beaktande av OECD:s rapport om urholkning av skattebasen och överföring av vinster(4),

–  med beaktande av Deutsche Banks rapport av den 5 oktober 2012 om skattesystemens effekter på den ekonomiska tillväxten i Europa(5),

–  med beaktande av Europa 2020-strategin (COM(2010)2020),

–  med beaktande av Ekofinrådets slutsatser av den 10 juli 2012(6),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Den årliga tillväxtstrategin för 2013 (COM(2012)0750),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 februari 2013 om rapporten om förvarningsmekanismen(7),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 29 juni, 19 oktober och 14 december 2012,

–  med beaktande av slutförklaringen från G20-mötet med finansministrar och centralbankschefer i Moskva den 15–16 februari 2013(8),

–  med beaktande av det irländska ordförandeskapets arbetsprogram,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0154/2013), och av följande skäl:

A.  EU:s ekonomier har svaga till negativa utsikter för ekonomisk tillväxt och sysselsättning inom den närmaste framtiden, vilket i många fall beror på den svaga tonvikten i den nuvarande policymixen på investeringar, konkurrenskraft, sysselsättning och rättvis och effektiv beskattning. Hela euroområdet genomgår en dubbeldipp-recession.

B.  Efter den aktuella skuldkrisens utbrott har skatteintäkternas struktur förändrats i rätt betydande omfattning i ett antal medlemsstater och det är svårt att urskilja de strukturella och cykliska effekterna av denna förändring. Vid utarbetandet av skattepolitiken bör principerna om subsidiaritet och flernivåstyre beaktas fullt ut, i enlighet med relevant lagstiftning i medlemsstaterna.

C.  På grund av krisen som blottlagt de strukturella svagheterna i vissa EU-ekonomier och som fortsätter att skada potentialen för ekonomisk tillväxt i EU, står medlemsstaterna inför den svåra utmaningen att behöva balansera sina budgetar samtidigt som ekonomisk tillväxt och sysselsättning ska främjas.

D.  Sedan millennieskiftet har man i EU kunnat observera en utvecklingstrend mot ett mer tillväxtinriktat skattesystem.

E.  Skattesystemen i EU måste inriktas på att bli företagsvänliga så att företagen kan höja sin kapacitet att skapa tillväxt och arbetstillfällen.

F.  I en miljö med långsam tillväxt och recession leder sen återbetalning av förväntade skattebelopp till ytterligare likviditetsproblem för företagen.

G.  Konsekvenserna av krisen bör mildras med en skattepolitik som är förenlig med målen i Europa 2020-strategin, vilket bör vara en prioritet.

H.  Med tanke på behovet av att återupprätta budgetpolitikens trovärdighet och minska medlemsstaternas statsskulder är det nödvändigt att justera budgetutgifterna, snabbt genomföra tillväxtvänliga strukturreformer, förbättra metoderna för skatteuppbörd och justera vissa skatter, där prioriteten i tillämpliga fall läggs på sådana skatter som tas ut på kapital, miljöskadlig verksamhet och vissa typer av konsumtion snarare än dem som tas ut på arbete.

I.  En smart och aktiv och policyutveckling när det gäller miljöbeskattning är avgörande för att genomföra principerna om att förorenaren ska betala, att öka tillväxten och att göra tillväxtutsikterna hållbara.

Allmänna synpunkter

1.  Europaparlamentet konstaterar att skattepolitiken alltjämt är en nationell befogenhet och att medlemsstaternas olika skattesystem därför måste respekteras. Parlamentet noterar att alla överföringar av befogenheter på skatteområdet från nationell nivå till unionsnivå kräver en ändring av fördraget, vilket i sin tur fordrar enhälligt samtycke från alla medlemsstater. Parlamentet noterar dock också att detta inte utesluter en effektiv samordning av skatteordningar och tillväxtmål på europeisk nivå. Parlamentet betonar att principerna om subsidiaritet och flernivåstyre bör beaktas fullt ut, i enlighet med relevant lagstiftning i medlemsstaterna.

2.  Europaparlamentet konstaterar att skattesystemens optimala utformning beror på många olika faktorer och att den följaktligen skiljer sig åt från land till land. Parlamentet betonar att en riktig planering och anpassning av skattepolitiken på kort, medellång och lång sikt är absolut nödvändig.

3.  Europaparlamentet betonar de förbättringar som gjorts beträffande samordningen av skattepolitiken men påpekar att EU-medborgare och företag som deltar i gränsöverskridande verksamhet alltjämt ställs inför stora kostnader, administrativa bördor och rättsliga luckor som behöver undanröjas så snart som möjligt för att de ska kunna dra full nytta av den inre marknaden.

4.  Europaparlamentet betonar att en rättvis och sund konkurrens mellan olika skattesystem på den inre marknaden får stimulerande effekter på de europeiska ekonomierna. Parlamentet betonar å andra sidan att skadlig skattekonkurrens får skadliga ekonomiska effekter. Parlamentet betonar med hänvisning till OECD-rapporten om urholkning av skattebasen och förflyttning av vinster att funktionsdugliga institutioner som grundas på sunda och rättvisa rättsliga och administrativa ramar är avgörande.

5.  Europaparlamentet konstaterar att det, förutom att garantera en hållbar finanspolitik, krävs tillväxtfrämjande åtgärder för att uppnå ekonomisk balans, t.ex. bekämpa skattebedrägeri och skatteundandragande, skifta beskattningen mot mer tillväxtvänliga skatteområden och ge rimliga skattestimulanser för både egenföretagare och små och medelstora företag, särskilt i syfte att främja innovation och FoU-verksamhet.

6.  Europaparlamentet betonar att det ligger i företagens och medborgarnas intresse att skapa en tydlig, förutsägbar, stabil och transparent skattemiljö på den inre marknaden, eftersom bristande transparens när det gäller skattebestämmelser utgör hinder för gränsöverskridande verksamhet och inhemska och utländska investeringar inom EU. Parlamentet föreslår att mer och bättre information bör finnas tillgänglig för enskilda och företag när det gäller regler, krav och bestämmelser kring beskattning i varje enskild medlemsstat.

7.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna går varsamt fram när de ändrar existerande skatter och inför nya skatter och att de ser till att detta sker på ett tillväxtvänligt sätt och att medborgare och företagen har tillräckligt med tid och lämpliga resurser för att förbereda sig innan de nya skatteåtgärderna träder i kraft.

8.  Europaparlamentet är bekymrat över de effekter på sociala skillnader som trenden i många medlemsstater att i högre grad beskatta konsumtion kan få. Medlemsstaterna uppmanas att vara uppmärksamma på detta potentiella problem och att noggrant studera de negativa konsekvenserna av att undergräva progressiviteten i skattesystemet som helhet. Parlamentet anser att det bör finnas ett visst mått av flexibilitet i momssystemet så att vissa produkter – i vederbörligen motiverade fall i enlighet med direktivet om ett gemensamt system för mervärdesskatt när det gäller till exempel kultur eller basbehov – kan beskattas med satser som är lägre än standardsatserna.

9.  Europaparlamentet inser att egna medel och därmed mer självständighet för kommissionen i dess förslag behövs för att göra EU-budgeten till ett användbart instrument för att främja tillväxten.

Upptäcka dolda resurser som kan bidra till ekonomisk tillväxt genom skattepolitiken

10.  Europaparlamentet konstaterar att ekonomisk utveckling beror på faktorer såsom arbete, kapital, tekniska framsteg, resurseffektivitet och produktivitet, och att man i skattepolitiken noggrant bör uppmärksamma dessa faktorer på kort, medellång och lång sikt. Parlamentet betonar därför hur viktigt det är med ett samordnat beslutsfattande i detta syfte.

11.  Europaparlamentet noterar att skattepolitiken bör utformas för att stärka ekonomin, bland annat genom att skapa skattestrukturer som stimulerar den totala efterfrågan på lång sikt, underlättar exportinriktade verksamheter, stimulerar sysselsättningsskapande och främjar hållbar utveckling.

12.  Europaparlamentet antar att skattehöjningar inom vissa områden, såsom punktskatter, kan få positiva effekter genom att ytterligare resurser kanaliseras och därmed kommer medborgarna och den reala ekonomin till nytta.

13.  Europaparlamentet betonar att skatteincitament för forskning och utveckling sannolikt leder till långsiktiga fördelar, såsom tillväxt och sysselsättningsskapande i kunskapsdrivna ekonomier, särskilt om de utgör en del av en balanserad övergripande beskattningsstrategi. Parlamentet anser att detta bör beaktas på europeisk och nationell nivå.

14.  Europaparlamentet konstaterar att man genom att bredda redan befintliga skattebaser i stället för att höja skattesatserna eller införa nya skatter skulle kunna generera ytterligare intäkter för medlemsstaterna.

15.  Europaparlamentet erinrar om att skattesänkningar bör grundas på en stabil och ansvarsfullt planerad finanspolitik där de offentliga finansernas hållbarhet under inga omständigheter äventyras och vilken åtföljs av åtgärder som syftar till att öka konkurrenskraften, tillväxten och sysselsättningen.

16.  Europaparlamentet anser att det finns ett behov av att på grundval av en grundlig analys skapa ett EU-omfattande skatteinformationssystem som dock inte syftar till att harmonisera olika nationella skattestrukturer utan till att underlätta samordningen av dessa på ett kontinuerligt och transparent sätt för att skapa överblick över sänkningar och höjningar i varje system.

17.  Europaparlamentet noterar att den europeiska planeringsterminen vore en god grund för att detta system ska kunna fungera eftersom man inom ramen för den – tillsammans med andra särskilda makroekonomiska åtgärder – skulle kunna bevara data om medlemsstaternas olika skattepolitiska system och fullt ut ta hänsyn till den allmänna ekonomiska bakgrunden liksom grundprinciperna och framtidsutsikterna för de berörda medlemsstaterna och gemensamma europeiska mål. Mot bakgrund av detta uppmuntras kommissionen och medlemsstaterna att i den europeiska planeringsterminen integrera en strategi som syftar till att minska skattegapet.

18.  Europaparlamentet noterar det förstärkta samarbetet när det gäller skatten på finansiella transaktioner som ska införas i 11 medlemsstater vilka tillsammans står för två tredjedelar av EU:s BNP.

19.  Europaparlamentet betonar att i länder där arbetskostnaderna är höga i förhållande till produktiviteten och där skapandet av arbetstillfällen därmed hindras skulle möjliga skatteåtgärder för att minska dessa kostnader och/eller höja produktiviteten kunna övervägas samtidigt som beslutsamma insatser görs för att öka produktiviteten. Parlamentet betonar att skattereformer måste syfta till att främja arbetsmarknadsdeltagandet så att arbetskraftsutbudet ökar och delaktigheten främjas. Parlamentet betonar i detta sammanhang att rättigheterna för arbetstagarna och rollerna för arbetsmarknadens parter alltid måste respekteras fullt ut.

20.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ för att utarbeta en gemensam vägledning för beräkningen av företagsskatter. Medlemsstaterna uppmanas att komma överens om och börja tillämpa den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen. Parlamentet betonar att dess ståndpunkt bör utgöra en central referens i detta hänseende.

21.  Europaparlamentet betonar att det finns en betydande tillväxtpotential i att minska och avlägsna skattehinder för gränsöverskridande verksamhet på den inre marknaden. Parlamentet betonar att en översyn av momsdirektivet, arbetet med den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen och utvecklingen av administrativt samarbete på skatteområdet är avgörande faktorer för att kunna utnyttja denna potential fullt ut.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart vidta åtgärder för att förbättra transparensen och regleringen med avseende på företagsregister och fonders och stiftelsers register.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut stödja kommissionens initiativ, i samarbete med nationella skattemyndigheter, som syftar till att undanröja skatterelaterade hinder mot gränsöverskridande verksamhet för att ytterligare förbättra samordningen och samarbetet på detta område. Medlemsstaterna uppmanas att utnyttja den fulla potentialen i Fiscalis- och Tullprogrammen. Kommissionen uppmanas att identifiera ytterligare områden där EU-lagstiftningen och medlemsstaternas administrativa samarbete skulle kunna förbättras för att minska skattebedrägeri och aggressiv skatteplanering.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vara mycket aktsamma i tider av svag tillväxt eller recession och undvika förseningar av förväntade skatteåterbetalningar eftersom detta skulle kunna skapa ytterligare likviditetsproblem, särskilt för små och medelstora företag.

Bekämpa skattebedrägeri och skatteundandragande och upphäva dubbelbeskattning, dubbel icke-beskattning och diskriminerande åtgärder mot EU-företag

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avsevärt förbättra sin förmåga att övervaka, kontrollera och driva in skatter och därmed generera ytterligare resurser för att främja tillväxt och sysselsättning i enlighet med Europa 2020-strategin. Parlamentet betonar att nationell bästa praxis för att göra skatteförvaltningarna mer effektiva bör sammanställas på ett transparent sätt – företrädesvis i en europeisk kod för bästa praxis inom det EU-omfattande skatteinformationssystemet – och beaktas omsorgsfullt. Parlamentet är oroat över tendensen i ett antal medlemsstat att dra ned på personal och andra resurser i skattemyndigheter och liknande organ. Parlamentet betonar att detta skulle kunna innebära försämrad förmåga att tillhandahålla rimlig och effektiv service till företag och enskilda och att motverka skattebedrägeri och skatteundandragande. Mot bakgrund av detta uppmanas medlemsstaterna att tilldela tillräckliga finansiella och mänskliga resurser till sina nationella skatteförvaltningar och skattekontrollörer.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra sitt administrativa samarbete på skatteområdet.

27.  Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen att anslå mer budgetmedel och mer personal till kommissionens generaldirektorat för skatter och tullar för att man ska kunna utarbeta EU-politik och EU-förslag om dubbel icke-beskattning, skatteundandragande och skattebedrägerier.

28.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande och dess rekommendationer om åtgärder för att uppmuntra tredjeländer att tillämpa miniminormer för god förvaltning i skattefrågor och om att motverka aggressiv skatteplanering.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt verka i enlighet med kommissionens meddelande och rekommendationer genom att vidta samordnade och beslutsamma EU-åtgärder mot skattebedrägeri, skatteundandragande, skatteflykt, aggressiv skatteplanering och skatteparadis och därmed garantera en rättvisare fördelning av skattebördan och ökade skatteintäkter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att, bland de många specifika åtgärder som ska vidtas i detta sammanhang, snabbt genomföra kommissionens förslag om införande av en allmän regel mot missbruk för att motverka aggressiv skatteplanering samt om infogande av en klausul i sina respektive dubbelbeskattningsavtal för att förhindra dubbel icke-beskattning.

30.  Europaparlamentet noterar att uppskattningsvis 1 biljon euro i offentliga intäkter varje år går förlorade i EU på grund av skattebedrägeri och skatteflykt. Medlemsstaterna uppmanas att vidta de åtgärder som krävs för att åtminstone halvera detta skattegap före 2020.

31.  Europaparlamentet betonar att minskade nivåer på skattebedrägeri och skatteundandragande skulle stärka tillväxtpotentialen i ekonomin genom att de offentliga finanserna blir sundare – vilket skulle öka de offentliga medlen för att främja investeringar och stärka den europeiska sociala marknadsekonomin – och genom att företagen får konkurrera på lika villkor.

32.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att föra seriösa förhandlingar och slutföra förfarandena för alla aktuella lagstiftningsförslag avseende skattebedrägeri, skatteundandragande, skatteflykt, aggressiv skatteplanering och skatteparadis. Medlemsstaterna uppmanas bland att slutföra processen för att se över och utvidga tillämpningsområdet för spardirektivet, i enlighet med parlamentets betänkande, i syfte att anta och utan dröjsmål genomföra kommissionens förslag om en mekanism för snabba insatser mot momsbedrägerier.

33.  Europaparlamentet välkomnar det intensifierade internationella arbetet på bolagsbeskattningsområdet och som syftar till att ta itu med erosion av skattebaser och förflyttning av vinster. Parlamentet anser att OECD:s rapport om detta är ett avgörande bidrag och ser fram emot den uppföljande handlingsplan som ska presenteras denna sommar. Parlamentet förväntar sig att G20-finansministrarna, efter att ha godkänt rapporten vid sitt senaste möte i Moskva, vidtar ambitiösa och kollektiva åtgärder på grundval av denna handlingsplan.

34.  Europaparlamentet betonar, i linje med gedigna iakttagelser från kommissionen, att miljöskatter hör till de mest tillväxtvänliga relativt sett. Parlamentet betonar att miljöskatter förutom att generera intäkter bör användas konsekvent och dynamiskt för att hålla den ekonomiska utvecklingen på en hållbar bana. Kommissionen uppmanas att lägga fram en heltäckande bedömning av existerande internaliseringsgap, åtföljd av lämpliga lagstiftningsförslag.

o
o   o

35.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) Antagna texter, P7_TA(2012)0318.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0011).
(3) http://www.oecd.org/ctp/OECDCurrentTaxAgenda2012.pdf
(4) http://www.oecd.org/ctp/beps.htm
(5) http://www.dbresearch.com/PROD/DBR_INTERNET_EN-PROD/PROD0000000000295266.pdf
(6) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_Data/docs/pressdata/en/ecofin/131662.pdf
(7) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_Data/docs/pressdata/en/ecofin/135430.pdf
(8) http://www.g20.org/news/20130216/781212902.html


Muntliga ändringsförslag och andra muntliga ändringar (tolkning av artikel 156.6)
PDF 98kWORD 32k
Europaparlamentets beslut av den 21 maj 2013 om muntliga ändringsförslag och andra muntliga ändringar (tolkning av artikel 156.6 i arbetsordningen)
P7_TA(2013)0207

Europaparlamentet utfärdar detta beslut,

–  med beaktande av skrivelsen av den 24 april 2013 från ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor,

–  med beaktande av artikel 211 i arbetsordningen,

1.  Europaparlamentet beslutar att bifoga följande tolkning av artikel 156.6 i arbetsordningen:"

På förslag av talmannen ska muntliga ändringsförslag eller andra muntliga ändringar likställas med ändringsförslag som inte har delats ut på alla officiella språk. Om talmannen på grundval av artikel 157.3 beslutar att de ska vara tillåtliga, och om ledamöterna inte motsätter sig detta i enlighet med artikel 156.6, ska de gå till omröstning i enlighet med den omröstningsordning som fastställts.

I utskottet ska det antal röster som är nödvändigt för att motsätta sig ett sådant ändringsförslag eller en sådan ändring fastställas på grundval av artikel 196 proportionerligt i förhållande till det antal som gäller för omröstning i plenum, i förekommande fall avrundat till nästa övre heltal.

"

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy