Index 
Antagna texter
Torsdagen den 23 maj 2013 - Strasbourg
Beslut att inte invända mot en genomförandeåtgärd: vissa animaliska biprodukter från Bosnien och Hercegovina
 Tullkodex för gemenskapen vad gäller dess tillämpningsdag ***I
 Återinförande av allmänna tullförmåner för Myanmar/Burma ***I
 Upprättande av en ram för hanteringen av det ekonomiska ansvaret i samband med tvistlösning mellan investerare och stat vid tvistlösningsorgan som föreskrivs i internationella avtal där Europeiska unionen är part ***I
 Förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte ***I
 Djurhälsokraven för handel med hundar, katter och illrar ***I
 Kommande lagstiftningsförslag om EMU
 Situationen för de syriska flyktingarna i grannländerna
 Återföring av tillgångar till länder som upplevt den arabiska våren och som nu befinner sig i ett övergångsskede
 2012 års framstegsrapport om Bosnien och Hercegovina
 2012 års framstegsrapport för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien
 EU:s förhandlingar om ett handels- och investeringsavtal med Förenta staterna
 Myanmars/Burmas tillgång till allmänna tullförmåner
 En makroregional strategi för Alperna
 Arbetsvillkor samt hälso- och säkerhetsstandarder till följd av fabriksbränder och byggnadsras nyligen i Bangladesh
 Guantánamo: hungerstrejk bland fångarna
 Indien: Avrättning av Mohammad Afzal Guru och konsekvenserna av detta
 Rwanda: Fallet Victoire Ingabire

Beslut att inte invända mot en genomförandeåtgärd: vissa animaliska biprodukter från Bosnien och Hercegovina
PDF 191kWORD 21k
Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens förslag till förordning om ändring av förordning (EU) nr 142/2011 vad gäller transitering av vissa animaliska biprodukter från Bosnien och Hercegovina (D025828/03 – 2013/2598(RPS))
P7_TA(2013)0216B7-0251/2013

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens förslag till förordning (D025828/03),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel(1), särskilt artiklarna 41.3 och 42.2 i denna,

–  med beaktande av yttrandet av den 5 mars 2013 från den kommitté som avses i artikel 52 i förordning (EG) Nr 1069/2009,

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 16 maj 2013, i vilken parlamentet uppmanas att förklara att det inte avser att invända mot förslaget till förordning,

–  med beaktande av skrivelsen av den 21 maj 2013 från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av artikel 5 a i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av artiklarna 88.4 d och 87a.6 i arbetsordningen.

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 87a.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 22 maj 2013.

1.  Europaparlamentet förklarar att det inte har några invändningar mot kommissionens förslag till förordning.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till kommissionen och, för kännedom, till rådet.

(1) EUT L 300, 14.11.2009, s. 1.
(2) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.


Tullkodex för gemenskapen vad gäller dess tillämpningsdag ***I
PDF 196kWORD 21k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 23 maj 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 450/2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) vad gäller förordningens tillämpningsdag (COM(2013)0193 – C7-0096/2013 – 2013/0104(COD))
P7_TA(2013)0217A7-0170/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0193),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 33, 114 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0096/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 22 maj 2013(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 26 april 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt, i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0170/2013), och av följande skäl:

A.  Ärendets brådska gör det befogat att gå vidare till omröstning före utgången av den tidsfrist på åtta veckor som fastställs i artikel 6 i protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 23 maj 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om ändring av förordning (EG) nr 450/2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) vad gäller förordningens tillämpningsdag

P7_TC1-COD(2013)0104


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 528/2013.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Återinförande av allmänna tullförmåner för Myanmar/Burma ***I
PDF 192kWORD 20k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 23 maj 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upphävande av rådets förordning (EG) nr 552/97 om tillfälligt upphävande av allmänna tullförmåner för Unionen Myanmar (COM(2012)0524 – C7-0297/2012 – 2012/0251(COD))
P7_TA(2013)0218A7-0122/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0524),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0297/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 27 mars 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A7-0122/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 23 maj 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om upphävande av rådets förordning (EG) nr 552/97 om tillfälligt upphävande av allmänna tullförmåner för Myanmar/Burma

P7_TC1-COD(2012)0251


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 607/2013.)


Upprättande av en ram för hanteringen av det ekonomiska ansvaret i samband med tvistlösning mellan investerare och stat vid tvistlösningsorgan som föreskrivs i internationella avtal där Europeiska unionen är part ***I
PDF 376kWORD 42k
Europaparlamentets ändringar antagna den 23 maj 2013 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en ram för hanteringen av det ekonomiska ansvaret i samband med tvistlösning mellan investerare och stat vid tvistlösningsorgan som föreskrivs i internationella avtal där Europeiska unionen är part (COM(2012)0335 – C7-0155/2012 – 2012/0163(COD))(1)
P7_TA(2013)0219A7-0124/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Titel
Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en ram för hanteringen av det ekonomiska ansvaret i samband med tvistlösning mellan investerare och stat vid tvistlösningsorgan som föreskrivs i internationella avtal där Europeiska unionen är part

(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 1
(1)  Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft har unionen exklusiv befogenhet att ingå internationella investeringsskyddsavtal. Unionen är redan part i energistadgefördraget som innehåller bestämmelser om investeringsskydd.
(1)  Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft har unionen exklusiv befogenhet att ingå internationella investeringsskyddsavtal. Unionen är, liksom medlemsstaterna, redan part i energistadgefördraget som innehåller bestämmelser om investeringsskydd.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 2
(2)  Investeringsskyddsavtal brukar innehålla en mekanism för tvistlösning mellan investerare och stat som ger investerare från ett tredjeland rätt att väcka talan mot en stat där de gjort en investering. Tvistlösning mellan investerare och stat kan leda till att ekonomisk ersättning måste betalas ut. Dessutom kommer sådana eventuella mål oundvikligen att medföra avsevärda kostnader för att förvalta skiljeförfarandet och kostnader för försvar i målet.
(2)  När det är motiverat kan framtida investeringsskyddsavtal som ingåtts av unionen innehålla en mekanism för tvistlösning mellan investerare och stat som ger investerare från ett tredjeland rätt att väcka talan mot en stat där de gjort en investering. Tvistlösning mellan investerare och stat kan leda till att ekonomisk ersättning måste betalas ut. Dessutom kommer sådana eventuella mål oundvikligen att medföra avsevärda kostnader för att förvalta skiljeförfarandet och kostnader för försvar i målet.
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 3a (nytt)
(3a)  Det ekonomiska ansvaret kan inte hanteras korrekt om de skyddsbestämmelser som erbjuds av investeringsavtalen väsentligt överstiger de ansvarsgränser som erkänns i unionen och i majoriteten av medlemsstaterna. I unionens framtida avtal bör därför utländska investerare erbjudas lika hög skyddsnivå men inte högre än vad som föreskrivs i unionsrätten och i de gemensamma allmänna principerna i medlemsstaternas lagstiftning för unionens investerare.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 3b (nytt)
(3b)  Fastställandet av de yttre gränserna för det ekonomiska ansvaret i denna förordning hänger också samman med skyddet av unionens lagstiftningsbefogenheter, som utövas inom ramen för de behörigheter som fastställs i fördragen, och vars lagenlighet kontrolleras av domstolen, och som inte kan begränsas otillbörligt av ett potentiellt ansvar som fastställs utanför det välavvägda system som inrättats genom fördragen. Domstolen har följaktligen tydligt bekräftat att unionens ansvar för rättsakter, särskilt i kombination med internationell rätt, strikt ska begränsas och inte kan hävdas om inte ett tydligt fel fastställts1. I framtida investeringsavtal som ingås av unionen bör detta skydd av unionens lagstiftningsbefogenheter respekteras och det bör inte fastställas striktare ansvarsbestämmelser som gör det möjligt att kringgå de bestämmelser som fastställts av domstolen.
1Domstolens dom av den 9 september 2008 i de förenade målen C-120/06 P och C-121/06 P, FIAMM och Feldon mot rådet och kommissionen ([2008] ECR I-6513).
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 4
(4)  Då unionen har det internationella ansvaret för den behandling som getts är det enligt internationell rätt unionen som förväntas betala eventuell ersättning som fastställts i skiljedomen och stå för kostnaderna vid en eventuell tvist. Det belopp som unionen enligt skiljedomen döms att betala kan dock härröra antingen från en behandling som unionen själv stått för eller från en medlemsstats behandling. Det vore följaktligen orättvist om det belopp som fastställts i skiljedomen och kostnaderna för skiljeförfarandet skulle betalas ur unionens budget när det är en medlemsstat som stått för behandlingen. Det är därför nödvändigt att i unionslagstiftningen fördela det ekonomiska ansvaret mellan unionen och den medlemsstat som stått för behandlingen på grundval av kriterier som fastställs genom denna förordning, utan att det påverkar unionens internationella ansvar.
(4)  Då unionen, i egenskap av juridisk person, har det internationella ansvaret för den behandling som getts är det enligt internationell rätt unionen som förväntas betala eventuell ersättning som fastställts i skiljedomen och stå för kostnaderna vid en eventuell tvist. Det belopp som unionen enligt skiljedomen döms att betala kan dock härröra antingen från en behandling som unionen själv stått för eller från en medlemsstats behandling. Det vore följaktligen orättvist om det belopp som fastställts i skiljedomen och kostnaderna för skiljeförfarandet skulle betalas ur Europeiska unionens budget (unionens budget) när det är en medlemsstat som stått för behandlingen. Det är därför nödvändigt att i unionslagstiftningen fördela det ekonomiska ansvaret mellan unionen själv och den medlemsstat som stått för behandlingen på grundval av kriterier som fastställs genom denna förordning, utan att det påverkar unionens internationella ansvar.
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 6
(6)  Det ekonomiska ansvaret bör ligga hos den som är ansvarig för den behandling som funnits strida mot bestämmelserna i avtalet. Det innebär att unionen bör ha det ekonomiska ansvaret när det är någon av unionens institutioner, organ eller byråer som stått för behandlingen i fråga. När det är en medlemsstat som stått för behandlingen bör den medlemsstaten ha det ekonomiska ansvaret. När medlemsstaten handlar på ett sätt som krävs enligt unionslagstiftningen, exempelvis genom att införliva ett direktiv som unionen antagit, bör unionen ha det ekonomiska ansvaret i den mån behandlingen är ett krav i unionslagstiftningen. I förordningen bör också tas hänsyn till möjligheten att ett och samma mål kan gälla såväl en medlemsstats behandling som en behandling som krävs enligt unionslagstiftningen. Den kommer att omfatta alla åtgärder som medlemsstaterna respektive Europeiska unionen vidtar.
(6)  Det ekonomiska ansvaret bör ligga hos den som är ansvarig för den behandling som funnits strida mot bestämmelserna i avtalet. Det innebär att unionen själv bör ha det ekonomiska ansvaret när det är någon av unionens institutioner, organ, byråer eller andra juridiska enheter som stått för behandlingen i fråga. När det är en medlemsstat som stått för behandlingen bör den medlemsstaten ha det ekonomiska ansvaret. När medlemsstaten handlar på ett sätt som krävs enligt unionslagstiftningen, exempelvis genom att införliva ett direktiv som unionen antagit, bör unionen själv ha det ekonomiska ansvaret i den mån behandlingen är ett krav i unionslagstiftningen. I förordningen bör också tas hänsyn till möjligheten att ett och samma mål kan gälla såväl en medlemsstats behandling som en behandling som krävs enligt unionslagstiftningen. Den kommer att omfatta alla åtgärder som medlemsstaterna respektive unionen vidtar. I sådana fall bör medlemsstaten och unionen ha det ekonomiska ansvaret för en behandling som endera parten har stått för.
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 6a (nytt)
(6a)  När en medlemsstat handlar på ett sätt som inte överensstämmer med vad som föreskrivs i unionsrätten, t.ex. om den inte införlivar ett direktiv som antagits av unionen eller överskrider villkoren i ett direktiv som antagits av unionen när det införlivas med nationell rätt, bör den medlemsstaten också ha det ekonomiska ansvaret för den berörda behandlingen.
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 8
(8)  Om det däremot är en medlemsstat som har det potentiella ekonomiska ansvaret till följd av tvisten bör denna medlemsstat principiellt få lov att vara svarande för att försvara sin behandling av investeraren. Denna förordning innehåller bestämmelser om detta. Det har den stora fördelen att kostnader som uppstår i samband med tvisten eller eventuella belopp som den berörda medlemsstaten döms att betala inte belastar unionens budget och unionens medel ens tillfälligt.
(8)  Om det däremot är en medlemsstat som har det potentiella ekonomiska ansvaret till följd av tvisten är det rimligt och lämpligt denna medlemsstat principiellt få lov att vara svarande för att försvara sin behandling av investeraren. Denna förordning innehåller bestämmelser om detta. Det har den stora fördelen att kostnader som uppstår i samband med tvisten eller eventuella belopp som den berörda medlemsstaten döms att betala inte belastar unionens budget och unionens icke-finansiella resurser ens tillfälligt.
Ändring 10
Förslag till förordning
Skäl 10
(10)  Under vissa omständigheter är det väsentligt att unionen själv är svarande i tvister som rör en behandling som en medlemsstat stått för, för att säkra att unionens intressen kan tillvaratas i tillräcklig utsträckning. Så kan t.ex. vara fallet när tvisten även gäller behandling som unionen stått för, när det framgår att medlemsstatens behandling krävs enligt unionslagstiftningen, när det är sannolikt att liknande anspråk kan komma att göras gentemot andra medlemsstater eller när målet omfattar rättsfrågor som ännu inte är avgjorda och vars avgörande kan inverka på eventuella framtida mål mot andra medlemsstater eller unionen. Om en tvist delvis gäller unionens behandling eller behandling som föreskrivs i unionslagstiftningen bör unionen vara svarande, såvida inte de anspråk som gäller behandlingen är av ringa betydelse, i fråga om det potentiella ekonomiska ansvaret och rättsfrågorna, jämfört med de anspråk som gäller medlemsstatens behandling.
(10)  Under vissa omständigheter är det väsentligt att unionen själv kan vara svarande i tvister som rör en behandling som en medlemsstat stått för, för att säkra att unionens intressen kan tillvaratas i tillräcklig utsträckning. Så kan t.ex. vara fallet när tvisten även gäller behandling som unionen stått för, när det framgår att medlemsstatens behandling krävs enligt unionslagstiftningen, när liknande anspråk har framställts gentemot andra medlemsstater eller när målet omfattar rättsfrågor vars avgörande kan inverka på pågående eller eventuella framtida mål mot andra medlemsstater eller unionen. Om en tvist delvis gäller unionens behandling eller behandling som föreskrivs i unionslagstiftningen bör unionen vara svarande, såvida inte de anspråk som gäller behandlingen är av ringa betydelse, i fråga om det potentiella ekonomiska ansvaret och rättsfrågorna, jämfört med de anspråk som gäller medlemsstatens behandling.
Ändring 11
Förslag till förordning
Skäl 12
(12)  Kommissionen bör inom ramen för denna förordning besluta om det är unionen eller en medlemsstat som ska vara svarande.
(12)  För att få till stånd ett fungerande system bör kommissionen inom ramen för denna förordning besluta om det är unionen eller en medlemsstat som ska vara svarande och informera Europaparlamentet och rådet om sitt beslut i sin årsrapport om genomförandet av denna förordning.
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 14
(14)  När en medlemsstat är svarande bör den hålla kommissionen underrättad om hur målet fortskrider, och kommissionen bör om lämpligt kunna kräva att den svarande medlemsstaten intar en viss hållning i frågor av intresse för unionen.
(14)  När en medlemsstat är svarande bör den hålla kommissionen underrättad om hur målet fortskrider, och kommissionen bör om lämpligt kunna kräva att den svarande medlemsstaten intar en viss hållning i frågor som berör unionens överordnade intressen.
Ändring 13
Förslag till förordning
Skäl 15
(15)  En medlemsstat får när som helst åta sig det ekonomiska ansvaret om ersättning behöver betalas ut. I sådana fall kan medlemsstaten och kommissionen komma överens om periodisk betalning av kostnaderna och om betalningen av eventuell ersättning. Att medlemsstaten åtar sig detta ansvar innebär inte att den anser att anspråket är välgrundat. Kommissionen bör kunna anta ett beslut som tvingar medlemsstaten att betala kostnaderna. Om skiljedomstolens utslag innebär att unionen får sina kostnader ersatta bör kommissionen se till att eventuell förskottsbetalning av kostnader återbetalas till den berörda medlemsstaten omgående.
(15)   Utan att föregripa skiljeförfarandets utfall får en medlemsstat när som helst åta sig det ekonomiska ansvaret om ersättning behöver betalas ut. I sådana fall kan medlemsstaten och kommissionen komma överens om periodisk betalning av kostnaderna och om betalningen av eventuell ersättning. Att medlemsstaten åtar sig detta ansvar innebär inte i någon som helst rättslig bemärkelse att den anser att anspråket är välgrundat. Kommissionen får i sådana fall anta ett beslut som tvingar medlemsstaten att betala kostnaderna. Om skiljedomstolens utslag innebär att unionen får sina kostnader ersatta bör kommissionen se till att eventuell förskottsbetalning av kostnader återbetalas till den berörda medlemsstaten omgående.
Ändring 14
Förslag till förordning
Skäl 16
(16)  I vissa fall kan det vara lämpligt att få till stånd en förlikning för att undvika kostsamma och onödiga skiljeförfaranden. Det är nödvändigt att fastställa ett förfarande för sådan förlikning. Ett sådant förfarande bör göra det möjligt för kommissionen att lösa tvisten genom förlikning i enlighet med granskningsförfarandet då det ligger i unionens intresse. Om målet gäller behandling som en medlemsstat har stått för bör kommissionen och den berörda medlemsstaten ha ett nära samarbete och samråda med varandra. Det bör stå medlemsstaten fritt att när som helst lösa tvisten genom förlikning, under förutsättning att den tar det fulla ekonomiska ansvaret och att den eventuella förlikningen följer unionsrätten och inte strider mot unionens intressen.
(16)  I vissa fall kan det vara lämpligt att få till stånd en förlikning för att undvika kostsamma och onödiga skiljeförfaranden. Det är nödvändigt att fastställa ett effektivt och smidigt förfarande för sådan förlikning. Ett sådant förfarande bör göra det möjligt för kommissionen att lösa tvisten genom förlikning i enlighet med granskningsförfarandet då det ligger i unionens intresse. Om målet gäller behandling som en medlemsstat har stått för bör kommissionen och den berörda medlemsstaten ha ett nära samarbete och samråda med varandra, bland annat om hur förlikningsförfarandet fortskrider och om den ekonomiska ersättningens storlek. Det bör stå medlemsstaten fritt att när som helst lösa tvisten genom förlikning, under förutsättning att den tar det fulla ekonomiska ansvaret och att den eventuella förlikningen följer unionsrätten och inte strider mot unionens intressen som helhet.
Ändring 15
Förslag till förordning
Skäl 18
(18)  Kommissionen bör ha ett nära samråd med den berörda medlemsstaten i syfte att komma överens om hur det ekonomiska ansvaret ska fördelas. Om kommissionen fastställer att en medlemsstat har ansvaret men medlemsstaten inte godtar detta bör kommissionen betala det belopp som fastställts i skiljedomen, men bör rikta ett beslut till medlemsstaten där den kräver att medlemsstaten betalar beloppen i fråga till Europeiska unionens budget, tillsammans med tillämplig ränta. Den ränta som ska betalas bör vara den som fastställs enligt [artikel 71.4 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget i dess ändrade lydelse]. Artikel 263 i fördraget kan tillämpas i de fall en medlemsstat anser att beslutet inte följer kriterierna i denna förordning.
(18)  Kommissionen bör ha ett nära samråd med den berörda medlemsstaten i syfte att komma överens om hur det ekonomiska ansvaret ska fördelas. Om kommissionen fastställer att en medlemsstat har ansvaret men medlemsstaten inte godtar detta bör kommissionen betala det belopp som fastställts i skiljedomen, men bör rikta ett beslut till medlemsstaten där den kräver att medlemsstaten betalar beloppen i fråga till unionens budget, tillsammans med tillämplig ränta. Den ränta som ska betalas bör vara den som fastställs enligt artikel 78.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget1. Artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt kan tillämpas i de fall en medlemsstat anser att beslutet inte följer kriterierna i denna förordning.
–––––––––––––––––
1 EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
Ändring 16
Förslag till förordning
Skäl 19
(19)  Unionens budget bör täcka de utgifter som uppkommer till följd av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 218 i fördraget och som innehåller bestämmelser om tvistlösning mellan investerare och stat. Om en medlemsstat har det ekonomiska ansvaret enligt denna förordning bör unionen antingen kunna samla in den berörda medlemsstatens finansiella bidrag först, innan den verkställer betalningen av utgifterna i fråga, eller först verkställa betalningen av utgifterna i fråga och låta de berörda medlemsstaterna ersätta dem i efterhand. Båda dessa budgetmekanismer bör vara möjliga, beroende på vad som är genomförbart, särskilt med tanke på tidsaspekten. För båda mekanismerna bör medlemsstaternas finansiella bidrag eller återbetalningar behandlas som interna inkomster avsatta för särskilda ändamål i unionsbudgeten. De anslag som härrör från dessa interna inkomster avsatta för särskilda ändamål bör inte bara täcka utgifterna i fråga utan bör också kunna användas för att fylla på de andra delar av unionsbudgeten varifrån de ursprungliga anslagen togs för att verkställa betalningen av utgifterna enligt den andra mekanismen.
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 17
Förslag till förordning
Artikel 2 – led b
b) kostnader som skiljeförfarandet ger upphov till: avgifter och kostnader för skiljedomstolen, kostnaderna för ombud och utgifter för vilka käranden beviljats ersättning av skiljedomstolen,
b) kostnader som skiljeförfarandet ger upphov till: avgifter och kostnader för skiljedomstolen, skiljedomsinstitutet och kostnaderna för ombud och utgifter för vilka käranden beviljats ersättning av skiljedomstolen,
Ändring 18
Förslag till förordning
Artikel 2 – led c
c) tvist: en kärandes talan gentemot unionen till följd av ett avtal och som kommer att avgöras i en skiljedomstol,
c) tvist: en kärandes talan gentemot unionen eller en medlemsstat till följd av ett avtal och som kommer att avgöras i en skiljedomstol,
Ändring 19
Förslag till förordning
Artikel 2 – led ja (nytt)
ja) unionens överordnade intressen: en situation där
i) det finns en stor risk att investeringsbestämmelserna i det avtal mellan investerare och stat som unionen är part i och som tvisten gäller inte tillämpas eller genomförs på ett konsekvent eller enhetligt sätt,
ii) en medlemsstats åtgärder kan stå i strid med utvecklingen av unionens framtida investeringspolitik,
iii) tvisten kan få avsevärda finansiella konsekvenser för unionens budget ett givet år eller inom ramen för den fleråriga budgetramen.
Ändring 20
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 2
2.  När så föreskrivs i denna förordning ska kommissionen anta ett beslut om den berörda medlemsstatens ekonomiska ansvar i enlighet med kriterierna i punkt 1.
2.  När så föreskrivs i denna förordning ska kommissionen anta ett beslut om den berörda medlemsstatens ekonomiska ansvar i enlighet med kriterierna i punkt 1. Europaparlamentet och rådet ska informeras om beslutet.
Ändring 21
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 1
Så snart kommissionen får ett tillkännagivande där en kärande uttrycker sin avsikt att inleda ett skiljeförfarande i enlighet med bestämmelserna i ett avtal ska den underrätta den berörda medlemsstaten.

Så snart kommissionen får ett tillkännagivande där en kärande uttrycker sin avsikt att inleda ett skiljeförfarande eller så snart kommissionen underrättas om en begäran om samråd eller ett anspråk gentemot en medlemsstat, ska den underrätta den berörda medlemsstaten och informera Europaparlamentet och rådet om varje tidigare begäran om samråd från käranden samt om tillkännagivandet där käranden uttrycker sin avsikt att inleda ett skiljeförfarande gentemot unionen eller en medlemsstat inom 15 arbetsdagar från mottagandet av tillkännagivandet, med kärandens namn, de avtalsbestämmelser som påstås ha kränkts, den berörda ekonomiska sektorn, den behandling som påstås strida mot avtalet och det ersättningsbelopp som krävs.

Ändring 22
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 2 – led c
c)  Det är sannolikt att liknande anspråk kommer att göras inom ramen för samma avtal på grund av behandling som en annan medlemsstat stått för och kommissionen är den som bäst kan se till att försvaret blir effektivt och konsekvent.
c)  Liknande anspråk eller en begäran om samråd angående liknande anspråk har gjorts inom ramen för samma avtal på grund av behandling som en annan medlemsstat stått för och kommissionen är den som bäst kan se till att försvaret blir effektivt och konsekvent.
Ändring 23
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 2 – led d
d)  Tvisten gäller rättsfrågor som ännu inte är avgjorda och som kan uppkomma i andra tvister inom ramen för samma eller andra unionsavtal i fråga om behandling som unionen eller andra medlemsstater har stått för.
d)  Tvisten gäller känsliga rättsfrågor vars avgörande kan inverka på den framtida tolkningen av det berörda avtalet eller andra avtal.
Ändring 24
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 2a (ny)
2a.  När unionen åtar sig att vara svarande i enligt ett beslut från kommissionen i enlighet med punkt 2 eller den allmänna regeln i punkt 1, ska fastställandet av svarande vara bindande för käranden och skiljedomstolen.
Ändring 25
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 4
4.  Kommissionen ska underrätta övriga medlemsstater och Europaparlamentet om eventuella tvister där denna artikel tillämpats och om hur detta har gjorts.
4.  Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet och rådet om eventuella tvister där denna artikel tillämpats och om hur detta har gjorts.
Ändring 26
Förslag till förordning
Artikel 9 – punkt 1 – led b
b) underrätta kommissionen om alla steg av betydelse i förfarandet och hålla regelbundna samråd och under alla omständigheter när kommissionen så begär, och
b) utan dröjsmål underrätta kommissionen om alla steg av betydelse i förfarandet och hålla regelbundna samråd och under alla omständigheter när kommissionen så begär, och
Ändring 27
Förslag till förordning
Artikel 9 – punkt 2
2.  Kommissionen får när som helst kräva att den berörda medlemsstaten intar en viss hållning i en rättsfråga som uppkommit genom tvisten eller någon annan fråga av intresse för unionen.
2.   Om unionens överordnade intressen kräver det får kommissionen när som helst, efter samråd med den berörda medlemsstaten, kräva att den medlemsstaten intar en viss hållning i en rättsfråga som uppkommit genom tvisten eller någon annan rättsfråga vars avgörande kan inverka på den framtida tolkningen av det berörda avtalet eller andra avtal.
Ändring 28
Förslag till förordning
Artikel 9 – punkt 2a (ny)
2a.  Om den berörda medlemsstaten anser att kommissionens begäran på ett otillbörligt sätt äventyrar medlemsstatens effektiva försvar, ska den inleda samråd i syfte att hitta en godtagbar lösning. Om en godtagbar lösning inte kan nås får kommissionen besluta att den berörda medlemsstaten ska inta en viss rättslig hållning.
Ändring 29
Förslag till förordning
Artikel 9 – punkt 3
3.  När det i ett avtal eller i de bestämmelser det hänvisas till i avtalet föreskrivs en möjlighet till ogiltigförklaring, överklagande eller omprövning av en rättsfråga i en skiljedom får kommissionen, om den anser att det är motiverat för en konsekvent eller korrekt tolkning av avtalet, kräva att medlemsstaten yrkar på sådan ogiltigförklaring, sådant överklagande eller sådan omprövning. Under sådana omständigheter ska kommissionens företrädare ingå i delegationen och får uttrycka unionens ståndpunkt i den aktuella rättsfrågan.
3.  När det i ett avtal eller i de bestämmelser det hänvisas till i avtalet föreskrivs en möjlighet till ogiltigförklaring, överklagande eller omprövning av en rättsfråga i en skiljedom får kommissionen, om den anser att det är motiverat för en konsekvent eller korrekt tolkning av avtalet, efter samråd med den berörda medlemsstaten, kräva att den medlemsstaten yrkar på sådan ogiltigförklaring, sådant överklagande eller sådan omprövning. Under sådana omständigheter ska kommissionens företrädare ingå i delegationen och får uttrycka unionens ståndpunkt i den aktuella rättsfrågan.
Ändring 30
Förslag till förordning
Artikel 9 – punkt 3a (ny)
3a.  Om den berörda medlemsstaten vägrar att yrka på ogiltigförklaring, överklagande eller omprövning ska den underrätta kommissionen om detta inom 30 dagar. I ett sådant fall får kommissionen besluta att den berörda medlemsstaten ska yrka på ogiltigförklaring, överklagande eller omprövning.
Ändring 31
Förslag till förordning
Artikel 10 – led c
c)  Kommissionen ska förse medlemsstaten med alla handlingar med anknytning till förfarandet så att försvaret kan bli så effektivt som möjligt.
c)  Kommissionen ska förse medlemsstaten med alla handlingar med anknytning till förfarandet, underrätta medlemsstaten om alla viktiga steg i förfarandet och under alla omständigheter på begäran av den berörda medlemsstaten samråda med denna, så att försvaret kan bli så effektivt som möjligt.
Ändring 32
Förslag till förordning
Artikel 10 – stycke 1a (nytt)
Kommissionen ska regelbundet underrätta Europaparlamentet och rådet om hur de skiljeförfaranden som avses i första stycket fortskrider.

Ändring 33
Förslag till förordning
Artikel 13 – punkt 1
1.  Om unionen är svarande i en tvist som gäller behandling som en medlemsstat helt eller delvis stått för, och kommissionen anser att det ligger i unionens intresse att få till stånd en förlikning, ska kommissionen först samråda med den berörda medlemsstaten. Medlemsstaten får också inleda sådana samråd med kommissionen.
1.  Om unionen är svarande i en tvist som gäller behandling som en medlemsstat helt eller delvis stått för, och kommissionen anser att det ligger i unionens intresse att få till stånd en förlikning, ska kommissionen först samråda med den berörda medlemsstaten. Medlemsstaten får också inleda sådana samråd med kommissionen. Medlemsstaten och kommissionen ska se till att det råder ett samförstånd om den rättsliga situationen och de möjliga konsekvenserna samt undvika oenigheter i syfte att finna en lösning på tvisten.
Ändring 34
Förslag till förordning
Artikel 13 – punkt 3
3.  Om medlemsstaten inte går med på förlikning får kommissionen få till stånd en förlikning om unionens överordnade intressen kräver det.
3.  Om medlemsstaten inte går med på förlikning får kommissionen få till stånd en förlikning om unionens överordnade intressen kräver det. Kommissionen ska tillhandahålla Europaparlamentet och rådet all relevant information om sitt beslut att ingå en förlikning i tvisten, framför allt skälen till det.
Ändring 35
Förslag till förordning
Artikel 14 – punkt 3a (ny)
3a.  Om en medlemsstat är svarande i en tvist som endast rör en behandling som medlemsstatens myndigheter har stått för och beslutar att ingå en förlikning i tvisten, ska den delge kommissionen utkastet till förlikningsavtal och underrätta kommissionen om förhandlingarna och genomförandet av förlikningen.
Ändring 36
Förslag till förordning
Artikel 17 – punkt 1
1.  Om unionen är svarande i enlighet med artikel 8 och kommissionen anser att det belopp som ska betalas enligt skiljedomen eller förlikningen helt eller delvis bör betalas av den berörda medlemsstaten på grundval av kriterierna i artikel 3.1, ska förfarandet i punkterna 2–5 tillämpas.
1.  Om unionen är svarande i enlighet med artikel 8 och kommissionen anser att det belopp som ska betalas enligt skiljedomen eller förlikningen helt eller delvis bör betalas av den berörda medlemsstaten på grundval av kriterierna i artikel 3.1, ska förfarandet i punkterna 2–5 i den här artikeln tillämpas. Detta förfarande ska också tillämpas om unionen är svarande enligt artikel 8 och vinner skiljeförfarandet men måste bära de kostnader som skiljeförfarandet ger upphov till.
Ändring 37
Förslag till förordning
Artikel 17 – punkt 3
3.  Senast tre månader efter att ha mottagit begäran om betalning av det belopp som fastställts i den slutliga skiljedomen eller vid förlikningen ska kommissionen anta ett beslut riktat till den berörda medlemsstaten där det belopp som medlemsstaten ska betala fastställs.
3.  Senast tre månader efter att ha mottagit begäran om betalning av det belopp som fastställts i den slutliga skiljedomen eller vid förlikningen ska kommissionen anta ett beslut riktat till den berörda medlemsstaten där det belopp som medlemsstaten ska betala fastställs. Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet och rådet om sitt beslut och den ekonomiska motiveringen till det.
Ändring 38
Förslag till förordning
Artikel 17 – punkt 4
4.  Om den berörda medlemsstaten inte invänder mot kommissionens avgörande inom en månad ska den berörda medlemsstaten betala in det belopp som fastställts i skiljedomen eller vid förlikningen till unionens budget senast tre månader efter kommissionens beslut. Den berörda medlemsstaten ska vara skyldig att betala eventuell ränta till den räntesats som gäller för andra skulder till unionens budget.
4.  Om den berörda medlemsstaten inte invänder mot kommissionens avgörande inom en månad ska den berörda medlemsstaten betala in ett belopp som motsvarar det belopp som fastställts i skiljedomen eller vid förlikningen till unionens budget senast tre månader efter kommissionens beslut. Den berörda medlemsstaten ska vara skyldig att betala eventuell ränta till den räntesats som gäller för andra skulder till unionens budget.
Ändring 39
Förslag till förordning
Artikel 18 – punkt 1
1.  Kommissionen får anta ett beslut om att den berörda medlemsstaten måste bidra till unionens budget för att täcka eventuella kostnader som skiljeförfarandet ger upphov till, om den bedömer att medlemsstaten enligt kriterierna i artikel 3 kommer att bli skyldig att betala ett belopp till följd av skiljedomen.
1.   Om unionen är svarande enligt artikel 8 och om inte en överenskommelse har ingåtts enligt artikel 11, får kommissionen anta ett beslut om att den berörda medlemsstaten måste bidra med förskottsbetalningar till unionens budget för att täcka beräknade eller faktiska kostnader som skiljeförfarandet ger upphov till. Beslutet om de finansiella bidragen ska stå i proportion till och beakta de kriterier som fastställs i artikel 3.
Ändring 40
Förslag till förordning
Artikel 19
En medlemsstats återbetalning eller betalning till unionens budget för att täcka belopp som ska betalas till följd av skiljedom eller förlikning eller eventuella kostnader ska betraktas som interna inkomster som avsatts för särskilda ändamål i den mening som avses i [artikel 18 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget]. De får användas för att täcka utgifter som uppkommer till följd av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 218 i fördraget och som innehåller bestämmelser om tvistlösning mellan investerare och stat, eller för att fylla på de anslag som ursprungligen tillhandahölls för att täcka belopp som ska betalas till följd av skiljedom eller förlikning eller eventuella kostnader.

En medlemsstats återbetalning eller betalning till unionens budget för att täcka belopp som ska betalas till följd av skiljedom eller förlikning eller eventuella kostnader, däribland de kostnader som avses i artikel 18.1 i denna förordning, ska betraktas som interna inkomster som avsatts för särskilda ändamål i den mening som avses i artikel 21.4 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012. De får användas för att täcka utgifter som uppkommer till följd av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 218 i fördraget och som innehåller bestämmelser om tvistlösning mellan investerare och stat, eller för att fylla på de anslag som ursprungligen tillhandahölls för att täcka belopp som ska betalas till följd av skiljedom eller förlikning eller eventuella kostnader.

Ändring 41
Förslag till förordning
Artikel 20 – punkt 1
1.  Kommissionen ska biträdas av [kommittén för investeringsavtal, inrättad genom förordning [2010/197 COD]]. Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
1.  Kommissionen ska biträdas av kommittén för investeringsavtal, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1219/2012 av den 12 december 2012 om införande av övergångsordningar för bilaterala investeringsavtal mellan medlemsstater och tredjeland1. Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
–––––––––––––––––
1 EUT L 351, 20.12.2012, s. 40.
Ändring 42
Förslag till förordning
Artikel 21 – punkt 1
1.  Kommissionen ska med jämna mellanrum lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning. Den första rapporten ska lämnas senast tre år efter det att denna förordning trätt i kraft. Därefter ska rapporter lämnas vart tredje år.
1.  Kommissionen ska med jämna mellanrum lämna en detaljerad rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning. Rapporten ska innehålla all relevant information, inbegripet förteckningen över de anspråk som gjorts gentemot unionen eller medlemsstaterna, berörda förfaranden och utslag samt de ekonomiska konsekvenserna för de respektive budgetarna. Den första rapporten ska lämnas senast fem år efter det att denna förordning trätt i kraft. Därefter ska rapporter lämnas vart tredje år såvida inte budgetmyndigheten, bestående av Europaparlamentet och rådet, beslutar annorlunda.
Ändring 43
Förslag till förordning
Artikel 21 – punkt 1a (ny)
1a.  Kommissionen ska varje år till Europaparlamentet och rådet överlämna en förteckning över begäran om samråd som lämnats in av kärande samt över anspråk och skiljedomstolsutslag.

(1) Ärendet återförvisades till utskottet i enlighet med artikel 57.2 andra stycket (A7-0124/2013).


Förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte ***I
PDF 267kWORD 31k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 23 maj 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte (COM(2012)0089 – C7-0060/2012 – 2012/0039(COD))
P7_TA(2013)0220A7-0371/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarandeförsta behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0089),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 43.2 och 168.4 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0060/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 23 maj 2012(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–   med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 13 mars 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0371/2012),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 23 maj 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte och om upphävande av förordning (EG) nr 998/2003

P7_TC1-COD(2012)0039


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 576/2013.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Uttalande från kommissionen

Inom ramen för EU:s strategi för djurskydd och djurs välbefinnande(2) kommer kommissionen att undersöka välbefinnandet hos hundar och katter som är föremål för handel.

Om resultatet av denna studie visar på hälsorisker som uppstår genom denna handel kommer kommissionen att överväga lämpliga alternativ för att skydda människors och djurs hälsa, inklusive föreslå Europaparlamentet och rådet lämpliga anpassningar av gällande EU-lagstiftning om handel med hundar och katter, inbegripet införande av kompatibla system för registrering av hundar och katter i medlemsstaterna.

Mot bakgrund av ovanstående kommer kommissionen att bedöma huruvida det är genomförbart och lämpligt att utöka sådana registreringssystem till att omfatta hundar och katter som märkts och identifierats i enlighet med unionens lagstiftning om förflyttning av sällskapsdjur utan kommersiellt syfte.

(1) EUT C 229, 31.7.2012, s. 119.
(2) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om EU:s strategi för djurskydd och djurs välbefinnande 2012–2015, COM(2012)0006 final/2.


Djurhälsokraven för handel med hundar, katter och illrar ***I
PDF 194kWORD 20k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 23 maj 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 92/65/EEG vad gäller djurhälsokraven för handel med hundar, katter och illrar inom unionen och vid import av dessa djur till unionen (COM(2012)0090 – C7-0061/2012 – 2012/0040(COD))
P7_TA(2013)0221A7-0366/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0090),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0061/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 23 maj 2012(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 13 mars 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0366/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 23 maj 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/.../EU om ändring av rådets direktiv 92/65/EEG vad gäller djurhälsokraven för handel med hundar, katter och illrar inom unionen och vid import av dessa djur till unionen

P7_TC1-COD(2012)0040


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv 2013/31/EU.)

(1) EUT C 229, 31.7.2012, s. 119.


Kommande lagstiftningsförslag om EMU
PDF 127kWORD 26k
Europaparlamentets resolution av den 23 maj 2013 om kommande lagstiftningsförslag om EMU: svar på kommissionens meddelanden (2013/2609(RSP))
P7_TA(2013)0222B7-0250/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelanden om förhandssamordning av planer för större reformer av den ekonomiska politiken (COM(2013)0166) och om ett instrument för konvergens och konkurrenskraft (COM(2013)0165),

–  med beaktande av frågan till kommissionen om kommande lagstiftningsförslag om EMU (O-000060/2013 – B7-0204/2013),

–  med beaktande av fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen av den 2 mars 2012, nedan kallat finanspakten,

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 13 och 14 december 2012,

–  med beaktande av kommissionens plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union av den 28 november 2012,

–  med beaktande av rapporten från Europeiska rådets ordförande av den 5 december 2012 ”Mot en verklig ekonomisk och monetär union”,

–  med beaktande av sin resolution av den 20 november 2012 med rekommendationer till kommissionen om rapporten från ordförandena för Europeiska rådet, Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken och Eurogruppen med titeln ”Mot en verklig ekonomisk och monetär union”(1), nedan kallat Thyssen-betänkandet,

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 20 oktober 2010 med rekommendationer till kommissionen om förbättring av ramarna för ekonomisk styrning och stabilitet i unionen, särskilt inom euroområdet(2), nedan kallat Feio-betänkandet,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1176/2011 och nr 1175/2011 av den 16 november 2011, nedan kallade sexpacket,

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2013 om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet och förordning (EU) nr …/2013 om förstärkning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater i euroområdet som har, eller hotas av, allvarliga problem ifråga om sin finansiella stabilitet, nedan kallade tvåpacket,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 20 februari 2013 från ordförande Barroso och vice ordförande Rehn avseende trepartsöverenskommelsen om det tvådelade lagstiftningspaketet om den ekonomiska styrningen i euroområdet (referens MEMO/13/126),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I artikel 11 i finanspakten säkerställer de fördragsslutande parterna att ”alla större reformer av den ekonomiska politiken som de planerar att genomföra kommer att diskuteras på förhand och om så är lämpligt samordnas dem emellan” och de kom överens om att ”Europeiska unionens institutioner ska delta i denna samordning enligt Europeiska unionens rätt”.

B.  I enlighet med artikel 15 i finanspakten ska fördraget införlivas i EU-lagstiftningen inom högst fem år ”på grundval av en utvärdering av erfarenheterna från dess genomförande”. Kommissionens meddelanden COM(2013)0165 och COM(2013)0166 liksom eventuella lagstiftningsförslag som förväntas som uppföljning kan betraktas som steg i denna riktning.

C.  Redan i Feio-betänkandet från 2010 formulerade parlamentet en rekommendation om att ”särskilda förfaranden och ett krav för medlemsstaterna, särskilt inom euroområdet, att informera varandra och kommissionen innan ekonomisk-politiska beslut fattas som förväntas få avsevärda spridningseffekter som kan äventyra den inre marknadens eller den ekonomiska och monetära unionens funktionssätt” skulle fastställas.

D.  I det uttalande som åtföljde tvåpacket efterlyste man inrättandet av en kraftigt förstärkt ekonomisk och finanspolitisk övervaknings- och kontrollram, en vidareutvecklad europeisk finanspolitisk kapacitet till stöd för tillämpningen vid rätt tidpunkt av strukturreformer som främjar hållbar tillväxt och som följer principen enligt vilken ökat ansvar och ökad ekonomisk disciplin kombineras med större solidaritet och en djupare integration av beslutsfattande när det gäller t.ex. skatte- och arbetsmarknadspolitik såsom ett viktigt solidaritetsinstrument. I detta uttalande framhävdes principen att steg i riktning mot en stärkt samordning av den ekonomiska politiken måste gå hand i hand med större solidaritet.

E.  I punkt 11 i Thyssen-betänkandet betonades att ”en verklig ekonomisk och monetär union inte kan begränsas till ett regelsystem utan kräver ökad budgetkapacitet baserad på särskilda egna resurser”.

F.  I Thyssen-betänkandet erinrades det vidare om att tillgången på högkvalitativ och tillförlitlig europeisk statistik spelar en central roll i den nya ekonomiska styrningen och dess viktigaste beslutsprocesser, att Europeiska statistiksystemets oberoende måste skyddas på både nationell nivå och unionsnivå samt att införandet av offentliga redovisningsstandarder i alla medlemsstater på ett standardiserat sätt utgör ett viktigt komplement till kommissionens vidare befogenheter när det gäller att kontrollera kvaliteten på de nationella källor som används för att beräkna skulder och underskott i en fullständig finanspolitisk union.

Allmän utvärdering av kommissionens meddelanden

1.  Europaparlamentet uppskattar kommissionens insatser för att uppnå nya framsteg för den makroekonomiska styrningen i unionen på grundval av sexpacket och tvåpacket. Parlamentet understryker emellertid att det fulla genomförandet av den nya ramen måste få företräde framför alla nya förslag.

2.  Europaparlamentet påpekar att införandet av en incitamentsbaserad genomförandemekanism i syfte att öka solidariteten, sammanhållningen och konkurrenskraften måste gå hand i hand med andra insatser för att samordna den ekonomiska politiken, vilket också anges i kommissionens uttalande som åtföljer tvåpacket i syfte att respektera principen enligt vilken ”ökat ansvar och ökad ekonomisk disciplin kombineras med större solidaritet”.

3.  Europaparlamentet understryker att alla nya förslag måste ha ett tydligt mervärde i förhållande till redan befintliga instrument, såsom sammanhållningspolitikens instrument.

4.  Europaparlamentet betonar att samordningsinsatserna inte får leda till att de olika beslutsnivåernas respektive ansvar blir otydligt.

5.  Europaparlamentet upprepar att styrningen i EU inte får inkräkta på Europaparlamentets och de nationella parlamentens befogenheter, särskilt i samband med en överlåtelse av suveränitet. Parlamentet understryker att nödvändig legitimitet och ansvarsskyldighet kräver demokratiska beslut och måste garanteras på nationell nivå och EU-nivå av de nationella parlamenten respektive Europaparlamentet. Parlamentet hänvisar till slutsatserna från Europeiska rådets möte i december 2012 enligt vilka det allmänna målet under processen förblir ”att säkerställa demokratisk legitimitet och ansvarsskyldighet på den nivå där besluten fattas och genomförs”. Parlamentet betonar att förhandssamordningen och instrumenten för konvergens och konkurrenskraft bör gälla för alla medlemsstater som har euron som valuta med en möjlighet för andra medlemsstater att permanent ansluta sig. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreskriva en sådan obligatorisk validering från de nationella parlamentens sida i kommande lagstiftningsförslag och att säkerställa ökat deltagande av arbetsmarknadens parter i den ekonomiska samordningen.

6.  Europaparlamentet anser att meddelandena inte lagts fram vid en lämplig tidpunkt. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till en konvergenskod inom ramen för den europeiska planeringsterminen, på grundval av Europa 2020-strategin, med en stark social pelare.

7.  Europaparlamentet upprepar att kommissionen fullt ut måste respektera parlamentets roll som medlagstiftare. Parlamentet beklagar att de senaste meddelandena om EMU inte återspeglar den ståndpunkt parlamentet intog i samband med förhandlingarna om ett fördjupat EMU och endast omfattar en mycket begränsad parlamentarisk kontroll i form av en dialogstruktur. Parlamentet påminner om att Europaparlamentet är en lagstiftande myndighet och budgetmyndighet på samma villkor som rådet.

8.  Europaparlamentet beklagar att de politikområden som ingår i meddelandena främst fokuserar på priskonkurrens och inte inbegriper skatteundandragande och den sociala och sysselsättningsmässiga dimensionen.

9.  Europaparlamentet betonar att lagstiftningsförslag när det gäller båda meddelandena bör göras i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

Förhandssamordning av planer för större reformer av den ekonomiska politiken

10.  Europaparlamentet anser att en formell förhandssamordning av reformerna av den ekonomiska politiken på EU-nivå är viktig och bör stärkas inom ramen för gemenskapsmetoden och bör gälla de stora nationella ekonomiska reformer som planeras i de nationella reformprogrammen och som har klara potentiella spridningseffekter. Parlamentet anser att all sådan förhandssamordning bör anpassas till de instrument inom den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken som avses i artikel 2a i förordning(EU) nr 1175/2011 och, vid behov, utformas tillsammans med nya solidaritets- och incitamentsbaserade instrument.

11.  Europaparlamentet anser att en djupare integration av förhandssamordning och beslutsprocesser i politikområdena på unionsnivå måste bygga på gedigen officiell statistik, och menar framför allt att det för en ytterligare budgetsamordning i unionen krävs konsoliderade uppgifter om unionens, medlemsstaternas och de lokala och regionala myndigheternas offentliga räkenskaper. Parlamentet anser därför att kommissionen bör inbegripa utarbetandet av sådana konsoliderade uppgifter i kommande lagstiftningsförslag.

12.  Europaparlamentet beklagar de vaga formuleringarna och alltför öppna definitionerna av vissa av de föreslagna faktorerna för större reformer av den ekonomiska politiken, såsom ”politiska ekonomiska faktorer”, och kräver att nya och specifika faktorer läggs till baserade på instrumenten inom den europeiska planeringsterminen och Europa 2020-strategin för att identifiera avgörande reformer, med beaktande av nationella särdrag och med respekt för subsidiaritetsprincipen.

13.  Europaparlamentet betonar att de mekanismer som ska införas för förhandssamordningen bör gälla för alla medlemsstater i euroområdet och vara öppna för alla unionens medlemsstater, med beaktande av det starkare ömsesidiga beroendet mellan medlemsstaterna i euroområdet. Parlamentet anser att de medlemsstater som deltar i programmet bör tillåtas delta på frivilliga grunder.

14.  Europaparlamentet begär att reformplanerna ska vara transparenta och inkluderande och att de ska offentliggöras. Parlamentet kräver att en social dialog som involverar arbetsmarknadens parter ges en central och tydlig roll i diskussionerna om förhandssamordningen.

15.  Europaparlamentet kräver att man omgående utformar det förfarande genom vilket kommissionen skulle informeras och kunna kommentera de planerade reformerna innan de slutligen antas.

16.  Europaparlamentet begär att detta nya samordningsinstrument även inkluderas i arbetet med den europeiska planeringsterminen och att parlamentet får rollen att garantera den demokratiska ansvarsskyldigheten.

17.  Europaparlamentet betonar att förhandssamordningen bör vinnlägga sig om att inte kväva de nationella reforminsatserna utan att säkerställa att reformerna inte fördröjs, förutsatt att de spridningseffekter de skulle medföra inte är tillräckligt omfattande för att kräva en omprövning av dessa reformer.

Införande av ett instrument för konvergens och konkurrenskraft

18.  Europaparlamentet anser att alla förslag till nya instrument för konvergens och konkurrenskraft bör baseras på vissa villkor, solidaritet och konvergens. Parlamentet anser att ett sådant instrument endast bör införas efter det att sociala obalanser och behovet av stora långsiktiga strukturreformer som främjar hållbar tillväxt har konstaterats, på grundval av bedömningen av samstämmigheten mellan konvergenskoden och de nationella genomförandeplanerna, med lämpligt formellt deltagande av Europaparlamentet, rådet och de nationella parlamenten.

19.  Europaparlamentet betonar att de nya instrument för konvergens och konkurrenskraft som ska införas bör gälla för alla medlemsstater i euroområdet och vara öppna för alla unionens medlemsstater, med beaktande av det starkare ömsesidiga beroendet mellan medlemsstaterna i euroområdet. Parlamentet anser att de medlemsstater som deltar i programmet bör tillåtas delta på frivillig basis.

20.  Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att säkerställa att detta nya instrument antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet, att det baseras på gemenskapsmetoden och att det säkerställer lämplig kontroll från Europaparlamentets sida genom att möjliggöra ett antagande från fall till fall av de relevanta budgetanslagen.

21.  Europaparlamentet betonar att den årliga rapporteringen och övervakningen av genomförandet av den nationella planen bör göras via en förstärkt europeisk planeringstermin, och utan att detta påverkar EU:s budgetkontroll.

22.  Europaparlamentet anser att instrumentet för konvergens och konkurrenskraft bör vara ett verktyg för att uppnå större budgetkapacitet och inriktas på villkorat stöd till strukturreformer, för att därmed stärka konkurrenskraften, tillväxten och den sociala sammanhållningen, säkra en närmare samordning av den ekonomiska politiken och en varaktig konvergens mellan medlemsstaternas ekonomiska utfall samt hantera obalanser och strukturella skillnader. Parlamentet anser vidare att dessa instrument utgör byggstenarna för att uppnå en verklig finanspolitisk kapacitet.

23.  Europaparlamentet understryker att en sådan budgetkapacitet naturligtvis endast kan gagna de medlemsstater som bidrar till den.

24.  Europaparlamentet beklagar att meddelandena inte respekterar den gemensamma europeiska rättsordningen, eftersom de föreskriver avtal mellan EU och medlemsstaterna. Parlamentet anser att uttrycket ”avtalsarrangemang” är olämpligt eftersom den mekanism som föreskrivs i meddelandena inte egentligen är ett avtal som styrs av offentlig eller privat rätt, utan snarare en incitamentsbaserad genomförandemekanism för samordningen av den ekonomiska politiken.

25.  Europaparlamentet betonar att reformplanerna måste utformas av medlemsstaterna, med lämpligt deltagande av deras nationella parlament i enlighet med deras interna konstitutionella bestämmelser, och i samarbete med kommissionen, med full respekt för subsidiaritetsprincipen och behovet av att bevara lämpligt politiskt utrymme för det nationella genomförandet och de demokratiska förfarandena i varje medlemsstat.

26.  Europaparlamentet påpekar att de eventuella kortsiktiga negativa effekterna av genomförandet av strukturreformer, särskilt i form av sociala och politiska svårigheter, kan lindras och lättare accepteras av medborgarna om en incitamentsmekanism till stöd för reformerna införs. Parlamentet menar vidare att denna mekanism bör finansieras genom en ny ordning, som utlöses och styrs av gemenskapsmetoden såsom en del av EU:s budget men utanför taken för den fleråriga budgetramen, i syfte att säkerställa att Europaparlamentet till fullo involveras som lagstiftande myndighet och budgetmyndighet.

27.  Europaparlamentet anser att de åtgärder som vidtas inte får ha negativa konsekvenser för den sociala integrationen, arbetstagarnas rättigheter, hälso- och sjukvård och andra sociala frågor, inte ens på kort sikt.

28.  Europaparlamentet betonar att instrumentet bör undvika problem i form av moraliska risker. Parlamentet anser därför att kommissionen bör se till att reformerna inte fördröjs tills de blir berättigade till finansiellt stöd och att instrumentet inte erbjuder incitament till reformer som skulle ha genomförts även utan stöd från unionen.

29.  Europaparlamentet understryker att instrumentet bör undvika överlappningar med sammanhållningspolitiken.

o
o   o

30.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och rådet.

(1) Antagna texter, P7_TA(2012)0430.
(2) EUT C 70 E, 8.3.2012, s. 41.
(3) Antagna texter, P7_TA(2011)0542.


Situationen för de syriska flyktingarna i grannländerna
PDF 143kWORD 30k
Europaparlamentets resolution av den 23 maj 2013 om situationen för syriska flyktingar i grannländerna (2013/2611(RSP))
P7_TA(2013)0223RC-B7-0199/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Syrien, särskilt resolutionerna av den 16 februari 2012(1) och den 13 september 2012(2) och resolutionerna om flyktingar som flyr väpnade konflikter,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om Syrien av den 23 mars, 23 april, 14 maj, 25 juni, 23 juli, 15 oktober, 19 november och 10 december 2012 och den 23 januari, 18 februari, 11 mars och 22 april 2013, med beaktande av rådets (rättsliga och inrikes frågor) möte i oktober 2012, då det beslutades att kommissionen skulle utarbeta ett regionalt skyddsprogram och med beaktande av Europeiska rådets slutsatser om Syrien av den 2 mars, 29 juni och 14 december 2012 samt den 8 februari 2013,

–  med beaktande av de uttalanden om syriska flyktingar som gjorts av kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, särskilt hennes inlägg under Europaparlamentets plenardebatt i Strasbourg den 13 mars 2013 och uttalandet av den 8 maj 2013 och med beaktande av uttalandena om syriska flyktingar och EU:s svar från kommissionsledamoten med ansvar för internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering, Kristalina Georgieva, framför allt hennes uttalande av den 12 maj 2013, och lägesrapporterna och faktabladen om Syrien från kommissionens generaldirektorat för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo),

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2059 av den 20 juli 2012, 2043 av den 21 april 2012 och 2042 av den 14 april 2012, och av den uppdaterade rapporten av den 11 mars 2013 från FN:s oberoende internationella undersökningskommission och med beaktande av säkerhetsrådets informationsmeddelanden om Syrien, vilka utfärdats av FN:s biträdande generalsekreterare för humanitära frågor och katastrofhjälpsamordnare, Valerie Amos, framför allt meddelandet av den 18 april 2013,

–  med beaktande av de uttalanden om Syrien som gjorts av FN:s generalsekreterare och de anmärkningar som FN:s flyktingkommissarie, António Guterres, framfört till FN:s säkerhetsråd, framför allt den 18 april 2013 och med beaktande av FN:s människorättsråds resolutioner om Syrien av den 2 december 2011 och den 22 mars 2013,

–  med beaktande av Marrakeshmötet med gruppen Syriens vänner och den internationella konferensen i Paris den 28 januari 2013,

–  med beaktande av den senaste regionala åtgärdsplanen för Syrien för perioden januari 2013–juni 2013 och alla regionala åtgärdsplaner som utfärdats av FN:s flyktingkommissarie sedan den första i mars 2012,

–  med beaktande av åtgärdsplanen för humanitärt bistånd till Syrien för 2013 av den 19 december 2012, vilken utarbetats av Syriens regering i samordning med FN,

–  med beaktande av det syriska humanitära forumet, som inrättades våren 2012, och av dess senaste möte den 19 februari 2013,

–  med beaktande av de humanitära bulletinerna om Syrien från FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (OCHA),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner om Syrien, särskilt nr 46/182 om förstärkt samordning av Förenta nationernas humanitära katastrofbistånd och riktlinjerna i dess bilaga och nr 67/183 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Syrien,

–  med beaktande av den sammanfattande rapporten från den första internationella givarkonferensen för Syrien på hög nivå, som hölls i Kuwait den 30 januari 2013,

–  med beaktande av slutkommunikén från åtgärdsgruppen för Syrien (”Genèvekommunikén”) av den 30 juni 2012,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av 1949 års Genèvekonventioner och deras tilläggsprotokoll,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, konventionen om barnets rättigheter och det fakultativa protokollet om indragning av barn i väpnade konflikter samt konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, till vilka Syrien har anslutit sig,

–   med beaktande av artiklarna 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Fram till den 16 maj 2013 hade FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) registrerat sammanlagt 1 523 626 syriska flyktingar i grannländerna och i Nordafrika. Det sammanlagda flyktingantalet, medräknat dem som inte registrerats, bedöms som åtskilligt högre. Enligt UNHCR är 7 miljoner syrier hänvisade till bistånd; 3,1 miljoner av dem är barn och antalet internflyktingar uppgick den 6 maj 2013 till 4,25 miljoner. Enligt UNHCR uppgick antalet flyktingar (medräknat dem som väntade på att registreras) i mottagarländerna den 16 maj 2013 till följande: Turkiet 347 815, Libanon 474 461, Jordanien 474 405, Irak 148 028, Egypten 68 865 och Marocko, Algeriet och Libyen 10 052 (registrerade). Tusentals syrier flyr varje dag till grannländerna, och UNHCR räknar med att det kommer att finnas 3,5 miljoner syriska flyktingar i slutet av 2013.

B.  Antalet syriska flyktingar och nödställda ökar dramatiskt, då den politiska och humanitära situationen förvärras för varje dag som den väpnade konflikten fortsätter. Inte bara civilpersoner, utan också flera tidigare politiska och militära makthavare i regimen samt ambassadörer, har hoppat av till grannländer och länder längre bort. Den väpnade konflikten i Syrien är ett allvarligt hot mot den bräckliga säkerheten och stabiliteten i hela regionen. Vad gäller spridningseffekter från den väpnade konflikten hotar risken att övergå från mindre till strukturell. EU och det internationella samfundet har inte råd med någon ytterligare katastrof. En regionsomfattande politisk, säkerhetsrelaterad och humanitär katastrof skulle överbelasta den internationella insatskapaciteten.

C.  Tusentals av de syriska flyktingarna har deserterat från de väpnade styrkorna för att slippa bli tvungna att begå krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten, och andra undviker militärtjänst av liknande skäl.

D.  I maj hade enligt FN:s uppskattningar omkring 80 000 personer, mestadels civila, mist livet till följd av våldet i Syrien.

E.  Väsentlig infrastruktur, såsom skolor och sjukhus, har förstörts och tillsammans med valutans devalvering, de stigande livsmedelspriserna och bristen på bränsle, el, vatten, livsmedel och läkemedel har detta haft konsekvenser för de flesta syrier. Det är fortfarande mycket svårt att fysiskt nå ut till de människor i Syrien som behöver humanitärt bistånd och möjligheterna till detta beror av al-Assadregeringens samarbetsvilja.

F.  FN:s organ har rapporterat att de lyckats ordna biståndskonvojer i regi av flera olika organ tvärs över konfliktlinjerna, till regeringskontrollerade, oppositionskontrollerade och omstridda områden. Byråkratiska hinder och kontrollpunkter runtom i landet (både regeringskontrollerade och oppositionskontrollerade) hindrar ett effektivt humanitärt gensvar på alla områden av Syrien.

G.  Registreringen förblir det huvudsakliga sättet att identifiera, skydda och hjälpa de berörda personerna, framför allt nykomlingar med särskilda behov, bland dem personer med funktionsnedsättningar, äldre, underåriga utan medföljande vuxna samt barn som skilts åt från sina föräldrar, för att biståndet till dessa ska kunna prioriteras.

H.  Mottagarländerna har hållit sina gränser öppna under hela den väpnade konflikten, men valt olika metoder för mottagandet. Deras förmåga och kapacitet att ta emot och ge skydd åt de ökande flyktingströmmarna pressas till det yttersta, och incidenter inträffar med jämna mellanrum i gränsområdena. Libanon har gått in för att undvika flyktingläger och har till stor del utplacerat flyktingarna i de lokala samhällena. Omkring tre fjärdedelar av de syriska flyktingarna i grannländerna bor i tätorter utanför lägren. Ungefär 350 000 syrier bor i 23 flyktingläger i Turkiet, Jordanien och Irak.

I.  Biståndsorganisationer arbetar för närvarande med den syriska flyktingsituationen i Jordanien, Libanon och Irak och inriktar sig särskilt på kvinnor och barn, som har särskilda behov, vilka dock ofta inte tillgodoses tillräckligt i flyktingsamhällen utanför lägren. Att flyktingarna sprids över landsbygden innebär krav på ett komplicerat registreringsprogram utanför lägren.

J.  De länder som tar emot flyktingar har själva stora inhemska problem, t.ex. ekonomisk instabilitet, inflation och arbetslöshet. Libanon och Jordanien är särskilt utsatta.

K.  Många syriska flyktingar oroar sig för hur de ska ha råd att betala hyra, i en situation med överbefolkning, tilltagande konkurrens om bostäder och stigande priser. Flyktingarna upplever avsevärda klyftor mellan inkomster och utgifter och begränsade möjligheter att få arbete samt att deras besparingar tar slut och skulderna ökar. Konkurrensen om arbetstillfällen och de stigande livsmedelspriserna förvärrar spänningen mellan ortsbefolkningen och flyktingarna, framför allt i Libanon och Jordanien som tillsammans är värdländer för över en miljon flyktingar.

L.  Det krävs fortsatta insatser för att öka stödet till mottagarländerna så att de kan fortsätta att hålla sina gränser öppna, hjälpa flyktingar och tillhandahålla den nödvändiga infrastrukturen samt för att dämpa spänningarna och lätta på bördan för dessa samhällen.

M.  Brist på ekonomiska resurser är ett fortsatt hinder mot att grundläggande humanitärt bistånd ställs till förfogande i rätt tid och på ett effektivt sätt. Åtgärdsplanen för humanitärt bistånd till Syrien kräver att 563 miljoner US-dollar ställs till förfogande för att tillgodose det syriska folkets behov. Den 6 maj 2013 hade åtgärdsplanen finansierats endast till 61 procent.

N.  FN:s nuvarande regionala åtgärdsplan (RRP4) håller på att ses över för perioden fram till december 2013. FN kommer att gå ut med ett nytt upprop om medel den 7 juni 2013, som kommer att spegla det faktum att allt fler flyktingar lämnar Syrien och att behoven bland dem blir allt större, och dessutom att det behövs ökat stöd till regeringar och samhällen i värdländerna. Planens slutsumma kommer sannolikt att uppgå till 3 miljarder US-dollar.

O.  Enligt rapporter från biståndsorganisationer har endast mellan 30 och 40 procent av de totala medel som utlovats av världssamfundet verkligen utbetalats.

P.  Nivån på det humanitära biståndet riskerar att bli ohållbar. Alla involverade aktörer inom det humanitära biståndets område behöver ekonomiskt stöd i en storleksordning som inte står i proportion till de traditionella givarnas budgetar för humanitärt bistånd. Det måste inrättas extraordinära finansieringsmekanismer för att de grundläggande behov som uppstått till följd av krisen i Syrien ska kunna tillgodoses.

Q.  EU är den största givaren: Den 22 april 2013 uppgick det sammanlagda humanitära biståndet från EU till Syrienkrisen till nästan 473 miljoner euro, varav 200 miljoner euro från EU centralt och nästan 273 miljoner euro från medlemsstaterna. Den 12 maj 2013 meddelade kommissionen att ytterligare 65 miljoner euro skulle betalas ut.

R.  Omkring 400 000 palestinska flyktingar har drabbats inne i Syrien. Palestinierna har till stor del hållit sig neutrala i konflikten. FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar (UNWRA) har registrerat nästan 50 000 palestinier i Libanon och nästan 5 000 i Jordanien. Jordanien har stängt sin gräns för palestinier som flyr konflikten i Syrien, och de hindras i stor utsträckning från att arbeta i Libanon. Irakiska, afghanska, somaliska och sudanesiska flyktingar i Syrien tvingas också fly på nytt inom landets gränser.

S.  Säkerhetssituationen i det jordanska flyktinglägret Za’atari har urartat, och stölder och bränder förekommer. I Za’atarilägret bor över 170 000 människor, vilket gör det till den fjärde största staden i Jordanien. Kravaller och våldsamma protester i flyktinglägren föranleds av de dåliga levnadsförhållandena och av att biståndet inte kommer fram i tid. Den allmänna bristen på säkerhet utgör ett fortsatt hot mot människors liv i lägren och påverkar humanitära biståndsarbetare. Biståndsarbetare har angripits, hamnat på sjukhus och rentav dödats medan de arbetat med att dela ut bistånd och journalister har misshandlats.

T.  Enligt internationella organisationer utsätts kvinnor och flickor i flyktinglägren i allt större omfattning för sexuellt våld, och våldtäkter används som ett vapen i krigföringen. Det finns inga lämpliga medicinska alternativ för syriska flyktingar som överlevt sexuellt våld. En oproportionerligt stor andel unga flickor och kvinnor gifter sig i flyktinglägren, och enligt flera källor sker tillfälliga ”njutningsäktenskap” (mut’ah) i de syriska flyktinglägren.

U.  FN inledde i mars 2013 en oberoende undersökning av påståendena om eventuell användning av kemiska vapen i Syrien. Dessa påståenden kan ha bidragit till massförflyttningarna. Den syriska regimen har vägrat att låta FN:s undersökningsteam komma in i landet.

1.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över den pågående humanitära krisen i Syrien och dess konsekvenser för grannländerna. Parlamentet ser med oro på att de massiva strömmarna av flyktingar från Syrien fortsätter att öka. Parlamentet erinrar om att al-Assads regering är huvudansvarig för folkets välbefinnande.

2.  Europaparlamentet fördömer återigen i starkast möjliga ordalag den syriska regimens brutalitet och grymhet mot den egna befolkningen. Parlamentet uttrycker sin djupaste oro över de allvarliga, omfattande och systematiska människorättskränkningar och eventuella brott mot mänskligheten som sanktionerats och/eller begåtts av de syriska myndigheterna, den syriska armén, säkerhetsstyrkorna och anknutna milisstyrkor. Parlamentet fördömer de summariska utomrättsliga avrättningar och alla andra brott mot de mänskliga rättigheterna som har begåtts av grupper och styrkor som bekämpar al-Assadregimen. Parlamentet uppmanar på nytt president Bashar al-Assad och hans regim att omedelbart avgå så att en fredlig, inkluderande och syriskledd övergång till demokrati kan ske i landet.

3.  Europaparlamentet uppmanar samtliga väpnade aktörer att omedelbart upphöra med våldet i Syrien. Parlamentet upprepar att den internationella humanitära rätten, vars främsta ändamål är att skydda civila, måste respekteras till fullo av alla aktörer i krisen. Parlamentet betonar att de ansvariga för de utbredda, systematiska och grova människorättskränkningarna i Syrien under de senaste 24 månaderna måste hållas ansvariga och ställas inför rätta. I detta sammanhang ger parlamentet sitt starka stöd till begäran från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om att situationen i Syrien ska hänskjutas till Internationella brottmålsdomstolen.

4.  Europaparlamentet uttrycker sitt deltagande med offrens anhöriga, lovordar det syriska folkets mod och upprepar sin solidaritet med det syriska folkets kamp för frihet, värdighet och demokrati.

5.  Europaparlamentet anser att nyckeln till konfliktens lösning ligger i politiska mekanismer som underlättar en syriskledd politisk process som kommer att främja en snabb, trovärdig och verkningsfull politisk lösning bland de parter som uppriktigt stöder övergången, med full respekt för de universella värdena demokrati, rättsstatlighet, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, med särskilt avseende på etniska, kulturella och religiösa minoriteters samt kvinnors rättigheter. Parlamentet bekräftar det prioriterade behovet att hålla de humanitära och politiska insatserna åtskilda, i syfte att göra det lättare att nå människor i nöd. Parlamentet uppmanar EU och Europeiska utrikestjänsten att utarbeta en färdplan för det politiska styret i de befriade områdena som omfattar möjligheten att häva de ekonomiska sanktionerna.

6.  Europaparlamentet konstaterar att alla desertörer från Syrien har rätt till ytterligare skydd, eftersom de löper en risk på andra grunder än de som anges i punkt 26 i UNHCR:s riktlinjer, nämligen överdriven eller oproportionerligt hård bestraffning som kan utgöra tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling, och i vissa fall godtyckliga avrättningar.

7.  Europaparlamentet uppmanar på nytt FN:s säkerhetsråds medlemmar, särskilt Ryssland och Kina, att ta sitt ansvar och se till att våldet och förtrycket mot det syriska folket upphör, bland annat genom att anta en FN-resolution på grundval av FN:s säkerhetsråds pressmeddelande av den 18 april 2013, och att garantera leveranserna av humanitärt bistånd till alla områden i Syrien. Parlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant att göra sitt yttersta för att FN:s säkerhetsråd ska anta en resolution genom att utöva effektiva diplomatiska påtryckningar på både Ryssland och Kina. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta att inom FN:s säkerhetsråd undersöka alla möjligheter inom ramen för ”skyldigheten att skydda”, i nära samarbete med Förenta staterna, Turkiet och Arabförbundet, i syfte att bistå det syriska folket och stoppa blodspillan. Parlamentet stöder det arbete som utförs av den oberoende undersökningskommissionen angående situationen i Syrien och välkomnar den uppdaterade rapporten.

8.  Europaparlamentet ger sitt stöd till Förenta staternas utrikesminister John Kerrys och Ryssland utrikesminister Sergej Lavrovs uppmaning att så snart som möjligt sammankalla en internationell fredskonferens om Syrien, som en uppföljning av Genèvekonferensen i juni 2012.

9.  Europaparlamentet uttrycker oro för en ytterligare militarisering av konflikten och det sekteristiska våldet. Parlamentet noterar de roller som olika regionala aktörer spelar, bland annat genom vapenleveranser, och anser att det är bekymmersamt att konflikten i Syrien påverkar grannländerna vad gäller den humanitära krisen, säkerheten och stabiliteten. Parlamentet fördömer i starka ordalag de bilbombsattacker som den 11 maj 2013 dödade och skadade dussintals människor i en syrisk flyktingbas i staden Reyhanli i Turkiets sydöstra provins Hatay. Parlamentet fördömer också de syriska truppernas granatattacker och beskjutning mot grannländers territorium, och ger sitt stöd till kommissionens vice ordförande/unionens höga representants fördömande av alla typer av terrorangrepp.

10.  Europaparlamentet betonar att EU har ett särskilt ansvar för stabilitet och säkerhet i sitt närområde. Parlamentet uppmanar kommissionens vice ordförande/unionens höga representant och kommissionsledamoten med ansvar för utvidgning och grannskapspolitik att se till att EU spelar en ledande roll för att förhindra att den väpnade konflikten i Syrien spiller över in i grannländerna.

11.  Europaparlamentet ger sin erkänsla åt de mottagande samhällena och Syriens grannländer – särskilt Jordanien, Libanon, Turkiet och Irak – för deras rådighet med att ge husrum och humanitärt bistånd åt familjer som flyr kriget i Syrien, men är starkt oroat över att dessa länder närmar sig den farliga punkt där deras kapacitet att ta emot flyktingar är mättad, vilket skulle kunna orsaka regional instabilitet utan motstycke.

12.  Europaparlamentet stöder och välkomnar kommissionens och medlemsstaternas avsevärda bidrag till de internationella programmen för humanitärt bistånd och det politiska ledarskap som visats av kommissionsledamoten med ansvar för internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering. Parlamentet välkomnar kommissionens användning av flera olika humanitära organisationer i Syrien så att biståndet kan bli mer effektivt och nå ut till fler, särskilt i områden utanför regeringens kontroll. Parlamentet uppmanar EU-aktörer och medlemsstater att bättre samordna sina insatser och sitt bistånd inom och utanför Syriens gränser.

13.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram ett omfattande hjälppaket, som tjänar som exempel för andra större givare, för att åtgärda den humanitära krisen i Syrien och dess grannländer, utgående från tre pelare, nämligen i) utökat humanitärt bistånd (via Echo), ii) stöd för att hjälpa värdländerna stärka de lokala samhällena och öka kapaciteten och infrastrukturen (via GD Utveckling och samarbete) och iii) snabbt införda makrofinansiella stödpaket för Libanon och Jordanien.

14.  Europaparlamentet understryker vikten av att hålla de internationella gränserna öppna och uppmanar världssamfundet att frikostigt stödja Libanon och Jordanien i hanterandet av den allt större tillströmningen av flyktingar. Parlamentet uppmanar alla regeringar i de länder som har tagit emot flyktingar i regionen och andra aktörer att hålla fast vid principerna om ”non-refoulement” och likabehandling av flyktingar.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU att vidta lämpliga och ansvarsfulla åtgärder beträffande det möjliga inflödet av flyktingar till EU-staterna.

16.  Det förekommer uppgifter om att medlemsstaterna både avvisar flyktingar och håller dem i förvar under mycket lång tid. Detta står i direkt strid med både internationell rätt och EU-rätt, och Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att omedelbart sluta med dessa tillvägagångssätt.

17.  Europaparlamentet efterlyser omedelbart humanitärt bistånd till alla nödlidande i Syrien, särskilt sårade, flyktingar, internt fördrivna personer, kvinnor och barn. Parlamentet lovordar Internationella rödakorskommitténs och UNRWA:s arbete i detta syfte. Parlamentet kräver att al-Assadregeringen ger humanitära organisationer fullt tillträde till landet. Parlamentet betonar behovet att öka samarbetet mellan de olika aktörer som är verksamma på fältet, såsom lokala myndigheter, internationella organisationer och frivilligorganisationer, inbegripet samarbetet vid gränsen. Parlamentet anser att biståndsprotokoll och övervakning vid gränsen skulle tillföra ett mervärde.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja upprättandet av skyddszoner längs den turkisk-syriska gränsen, och eventuellt även inom Syrien, och det internationella samfundets inrättande av humanitära korridorer.

19.  Europaparlamentet välkomnar den oerhörda humanitära biståndsoperationen med bidrag från internationella och lokala organisationer under överinseende av OCHA och UNHCR och uttalar sin erkänsla för alla som arbetar med humanitärt bistånd internationellt och lokalt för deras mod och uthållighet. Parlamentet uppmanar EU och världssamfundet att stärka skyddet för civila, inbegripet humanitära hjälparbetare och sjukvårdspersonal. Parlamentet uppmanar med kraft världssamfundet att hitta en lösning på den bristande säkerheten och problemen med lag och ordning i flyktinglägren, bland annat genom att upprätta ett nytt säkerhetsinitiativ inom lägren. Parlamentet vädjar till samtliga parter i konflikten att respektera internationell humanitär rätt och att underlätta humanitärt tillträde i syfte att göra det möjligt för hjälparbetare inom och utanför landet att klara av de växande behoven.

20.  Europaparlamentet uppmanar alla länder, särskilt EU:s medlemsstater, att uppfylla de betydande löften som gjordes vid givarkonferensen i Kuwait den 30 januari 2013. Parlamentet uppmanar EU och världssamfundet att inrätta redovisningsmekanismer i syfte att säkerställa att alla medel som utlovats faktiskt når ut till de avsedda mottagarna.

21.  Europaparlamentet fördömer det sexuella våldet i den väpnade konflikten i Syrien, som också används som vapen i krigföringen och därmed utgör ett krigsbrott. Parlamentet uppmanar EU och världssamfundet att specifikt avsätta resurser för att få stopp på det sexuella våldet och uppmanar de flyktingmottagande länderna att se till att de som har utsatts för sexuellt våld får korrekt medicinsk behandling.

22.  Europaparlamentet uppmanar givarna att, mot bakgrund av de ökande behoven bland den palestinska flyktingbefolkningen i Syrien och grannländerna, anslå lämpliga medel till UNRWA och uppmanar UNRWA att generöst stödja de pågående insatserna för att flyktingarna ska få ökad motståndskraft och för att lidandet och tvångsförflyttningarna för denna grupp ska hållas till ett minimum.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar, FN:s generalsekreterare samt alla parter som är inblandade i konflikten i Syrien.

(1) Antagna texter, P7_TA(2012)0057.
(2) Antagna texter, P7_TA(2012)0351.


Återföring av tillgångar till länder som upplevt den arabiska våren och som nu befinner sig i ett övergångsskede
PDF 130kWORD 26k
Europaparlamentets resolution av den 23 maj 2013 om återvinning av tillgångar för övergångsländer som omfattades av den arabiska våren (2013/2612(RSP))
P7_TA(2013)0224RC-B7-0188/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om länder som omfattades av den arabiska våren och om unionen för Medelhavsområdet, och särskilt resolutionen av den 14 mars 2013 om situationen i Egypten(1) och resolutionen av den 10 maj 2012 Handel för att uppnå förändring: EU:s handels- och investeringsstrategi för södra Medelhavsområdet efter vårrevolutionerna i arabländerna(2),

–  med beaktande av rekommendationerna från utskottet för politik, säkerhet och mänskliga rättigheter i den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet av den 12 april 2013,

–  med beaktande av rådets nya förordning av den 26 november 2012 om antagande av en ny lagstiftningsram för att underlätta återvinningen av tillgångar i Egypten och Tunisien,

–  med beaktande av slutsatserna från medordförandena för arbetsgrupperna för EU och Tunisien och för EU och Egypten av den 28–29 september 2011 respektive den 14 november 2012, särskilt avsnitten i dessa om återvinningen av tillgångar,

–  med beaktande av rådets förordning (EU) nr 101/2011 av den 4 februari 2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ mot bakgrund av situationen i Tunisien, och rådets förordning (EU) nr 1100/2012 om ändring av nämnda förordning,

–  med beaktande av rådets förordning (EU) nr 270/2011 av den 21 mars 2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Egypten, och rådets förordning (EU) nr 1099/2012 om ändring av nämnda förordning,

–  med beaktande av rådets beslut 2011/137/Gusp av den 28 februari 2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen, rådets beslut 2011/625/Gusp och 2011/178/Gusp om ändring av detta beslut, rådets förordning (EU) nr 204/2011 av den 2 mars 2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen och rådets förordning (EU) nr 965/2011 om ändring av nämnda förordning samt rådets genomförandeförordningar (EU) nr 364/2013 och (EU) nr 50/2013 om genomförande av artikel 16.2 i förordning (EU) nr 204/2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen,

–  med beaktande av EU:s befintliga rättsliga instrument som syftar till att effektivisera förverkandet och återvinningen av tillgångar inom ramen för rådets beslut 2001/500/RIF, 2003/577/RIF, 2005/212/RIF, 2006/783/RIF och 2007/845/RIF, och av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 12 mars 2012 om frysning och förverkande av vinning av brott i Europeiska unionen (COM(2012)0085),

–  med beaktande av FN:s konvention mot korruption från 2005, särskilt artikel 43 om internationellt samarbete och kapitel V om återvinning av tillgångar, vilken har undertecknats av Egypten, Libyen och Tunisien och godkändes på EU:s vägnar genom rådets beslut 2008/801/EG av den 25 september 2008,

–  med beaktande av FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (Palermokonventionen) från 2000,

–  med beaktande av resolution 19/38 från FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 19 april 2012 om hur det blir till skada för förverkligandet av de mänskliga rättigheterna att penningmedel av olagligt ursprung inte återställs till ursprungsländerna och om vikten av förbättrat internationellt samarbete,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares initiativ av den 17 september 2007 om återvinning av stulna tillgångar,

–  med beaktande av initiativet för återvinning av stulna tillgångar, som är ett gemensamt program från Världsbanken och FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå,

–  med beaktande av den handlingsplan om återvinning av tillgångar, som antogs den 21 maj 2012 inom G8:s Deauvillepartnerskap med arabländer under övergång till demokrati och som EU deltar i,

–  med beaktande av den slutliga rapporten av den 13 september 2012 från det arabiska forumet för återvinning av tillgångar,

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Frysning av tillgångar tillhör EU:s behörighetsområde. Återvinning och återföring av tillgångar omfattas däremot av medlemsstaternas behörighet och måste utföras i enlighet med nationella bestämmelser, men EU-institutionerna spelar en central roll när det gäller att främja och underlätta denna process.

B.  Återvinning av tillgångar för de länder som befinner sig i en övergångsfas efter den arabiska våren är en moralisk och rättslig plikt och en högst politisk fråga för EU i dess förbindelser med sitt södra grannskap. Det är också en viktig ekonomisk fråga för de grannländer i söder som det berör, eftersom dessa tillgångar, om de återvinns och används med insyn och effektivitet, kan bidra till den ekonomiska återhämtningen. Återvinningen av tillgångar ger ett kraftfullt budskap till dem som är inblandade i korruption och penningtvätt att det inte går att ostraffat hålla på med sådant.

C.  Det finns en omfattande internationell rättslig ram som reglerar detta område, särskilt FN:s konvention mot korruption från 2003, vilken ålägger konventionsstaterna tydliga skyldigheter. I artikel 51 i FN:s konvention mot korruption fastslås att återförandet av tillgångar är en grundläggande princip i denna konvention och att konventionsstaterna åtar sig att i största möjliga utsträckning erbjuda varandra samarbete och stöd i detta hänseende.

D.  Det rättsliga förfarandet för att återvinna tillgångar är komplicerat och tidskrävande. De anmodade staternas gällande rättsliga krav får inte kringgås, och legitima tredje parter får inte fråntas sina lagstadgade rättigheter i denna process. De anmodande staternas brist på adekvat rättslig sakkunskap och begränsade institutionella kapacitet är ytterligare hinder för framgångsrika initiativ på detta område. Det råder också brist på effektivt samarbete mellan anmodande och anmodade stater.

E.  Efter vårrevolutionerna i arabländerna Egypten och Tunisien frös EU snabbt de tillgångar som innehades av de tidigare diktatorerna, deras familjer och flera andra personer som stod deras regimer nära. Ett liknande EU-beslut antogs i Libyens fall i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1970 (2011).

F.  Den nya rättsliga ram som antogs av rådet den 26 november 2012 gör det möjligt för EU:s medlemsstater att frigöra frysta tillgångar till förmån för de egyptiska och tunisiska myndigheterna på grundval av rättsliga avgöranden som erkänts i medlemsstaterna, och den underlättar utbytet av information mellan medlemsstaterna och berörda myndigheter.

G.  Arbetsgrupperna för EU och Egypten och för EU och Tunisien har betonat betydelsen av återföringen av olagligt förvärvade tillgångar som fortfarande hålls frysta i ett antal tredjeländer. Arbetsgrupperna beslutade att färdigställa en färdplan som eventuellt kan inbegripa att det för varje lands del inrättas en grupp för återvinning av tillgångar samordnad av Europeiska utrikestjänsten.

H.  G8 stöder länder i arabvärlden som genom Deauvillepartnerskapet från maj 2001 engagerar sig för en övergång till fria, demokratiska och toleranta samhällen. I den tillhörande handlingsplanen av den 21 maj 2012 erkänns att återvinning av tillgångar efter den arabiska våren har blivit ett alltmer angeläget fokusområde i regionen och i världssamfundet.

I.  Egypten, Libyen och Tunisien har gjort avsevärda insatser för att se till att de förskingrade tillgångar som stulits av tidigare diktatorer och deras regimer återförs till dessa länder. Man har bland annat inrättat särskilda nationella utredningskommissioner som getts i uppgift att spåra, identifiera och återvinna dessa tillgångar. Dessutom har man väckt talan i EU-medlemsstaternas domstolar. Flera viktiga internationella aktörer – däribland EU, G8-länderna och Schweiz – har svarat positivt på dessa insatser. Hittills har dock få konkreta resultat uppnåtts i detta hänseende, vilket har väckt en växande frustration bland regeringarna och det civila samhället i de anmodande staterna.

J.  Vid återvinning av tillgångar är kommunikationen särskilt viktig för att sprida bästa metoder och skapa incitament genom offentliggörandet av framgångshistorier och på så sätt undvika vilseledande uttalanden om storleken på de tillgångar som ska återvinnas.

K.  Återvinning av tillgångar kan åstadkommas genom bilaterala rättsliga mekanismer och multilateralt samarbete. Insatser för återvinning av tillgångar bör inledas både på nationell och på internationell nivå.

L.  I april 2013 återförde de libanesiska myndigheterna nästan 30 miljoner US-dollar, som olagligt satts in på den tidigare tunisiske ledarens bankkonton, till sina tunisiska motsvarigheter.

1.  Europaparlamentet understryker att återföringen av förskingrade tillgångar som stulits av tidigare diktatorer och deras regimer i de övergångsländer som omfattades av den arabiska våren inte bara är en uppgift av ekonomisk betydelse, utan också en moralisk och rättslig plikt och en högst politisk fråga, eftersom detta även är ett sätt att återupprätta rättvisa och ansvarskyldighet i en anda av demokrati och rättsstatlighet och i enlighet med EU:s politiska engagemang och trovärdighet. Återföringen av tillgångar utgör därför en mycket viktig dimension av unionens partnerskap med sitt södra grannskap, särskilt Egypten, Libyen och Tunisien.

2.  Europaparlamentet konstaterar att för de länder som omfattades av den arabiska våren är återvinningen av stulna tillgångar också av ekonomisk och social betydelse, eftersom det behövs medel för att stabilisera ekonomierna och skapa arbetstillfällen och tillväxt i dessa länder, som står inför stora ekonomiska utmaningar.

3.  Europaparlamentet noterar att det trots avsevärda ansträngningar från de egyptiska, libyska och tunisiska myndigheterna och en stark politisk vilja från alla sidor har gjorts mycket begränsade framsteg av de tjänstemän som arbetar med att återvinna förskingrade tillgångar. Detta beror huvudsakligen på varierande och komplexa bestämmelser och förfaranden i de olika nationella rättssystemen och på rättslig inflexibilitet, brist på expertis i de länder som omfattades av den arabiska våren i fråga om rättsliga, finansiella och administrativa förfaranden i europeiska och andra jurisdiktioner samt på bristfälliga resurser i dessa länder.

4.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att göra ytterligare betydande insatser för att förskingrade tillgångar som stulits av de förra regimerna lättare ska kunna återlämnas till befolkningen i den arabiska vårens länder inom en rimlig tidsram. Parlamentet uppmuntrar de nationella kontoren för återvinning av tillgångar i alla medlemsstater att bedriva ett nära samarbete och utveckla sina förbindelser med de berörda myndigheterna i de länder som omfattades av den arabiska våren, i syfte att bistå dem i de komplexa rättsliga förfarandena. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att inta en proaktiv ledarskapsroll, särskilt i arbetet med att samordna medlemsstaternas insatser, tillhandahålla kapacitetsbyggande och uppmuntra samarbete mellan alla berörda stater.

5.  Europaparlamentet understryker att återvinningen av tillgångar är en väsentlig del av unionens stöd för en demokratisk övergång och ekonomisk återhämtning i dessa länder och kan stärka det ömsesidiga förtroendet på båda sidorna i en anda av partnerskap med samhällena, vilket utgör en hörnsten i EU:s reviderade grannskapspolitik.

6.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang det initiativ som Kanada, Frankrike, Tyskland, Italien, Storbritannien, Japan, Schweiz och USA tagit till att ge ut en handbok med en omfattande beskrivning av sina nationella rättssystem med avseende på återvinning av tillgångar, så att de anmodande staterna kan få bättre kunskaper om vad som är rättsligt möjligt, vilken typ av information som finns tillgänglig, vilka typer av utredningar som kan genomföras och hur man ska gå till väga för att få till stånd en faktisk återvinning av tillgångar genom tillhandahållandet av ömsesidigt rättsligt bistånd. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att göra detsamma och inrätta en rad gemensamma principer på EU-nivå.

7.  Europaparlamentet välkomnar G8-ländernas initiativ till Deauvillepartnerskapets handlingsplan om återvinning av tillgångar, där det fastställs konkreta åtgärder för att främja samarbete och bistånd i ärenden, kapacitetsuppbyggnadsinsatser samt tekniskt stöd, och föreslås ett regionalt samarbetsinitiativ, nämligen det arabiska forumet för återvinning av tillgångar, för diskussion och samarbete kring fortsatta insatser.

8.  Europaparlamentet välkomnar den nya rättsliga ram som rådet antog den 26 november 2012 och som underlättar återföring av förskingrade tillgångar till Egypten och Tunisien genom att tillåta medlemsstaterna att frigöra frysta tillgångar på grundval av erkända rättsliga avgöranden och genom att uppmuntra till informationsutbyte mellan medlemsstaternas berörda myndigheter, å ena sidan, och myndigheterna i Egypten och Tunisien, å andra sidan. Parlamentet betonar dock att man måste uppnå konkreta resultat och till fullo inbegripa Libyen i denna process.

9.  Europaparlamentet välkomnar det nära samarbetet mellan EU-institutionerna och andra viktiga internationella aktörer i samband med Egyptens, Libyens och Tunisiens återvinning av tillgångar, särskilt Världsbankens och FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrås initiativ för återvinning av stulna tillgångar. Parlamentet understryker vikten av att till fullo utnyttja befintliga mekanismer på såväl nationell som internationell nivå. Samtidigt är det viktigt att anta nödvändig ny lagstiftning och anpassa den befintliga nationella lagstiftningen i de nationella rättssystemen på detta område.

10.  Europaparlamentet uppmanar den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet att ta upp frågan om återvinning av tillgångar med de nationella parlamenten, så att parlamentariker från båda sidor av Medelhavet kan förmås att aktivt arbeta för rättsliga åtgärder som garanterar ett närmare samarbete mellan polisen och de inblandade rättsliga myndigheterna.

11.  Europaparlamentet begär att det utan dröjsmål upprättas en EU-mekanism bestående av en grupp nationella och internationella utredare, åklagare, jurister och andra experter, i syfte att bidra med rådgivning och bistånd av rättslig och teknisk karaktär till de av den arabiska vårens länder där det pågår en process för återvinning av tillgångar. Parlamentet begär att denna mekanism finansieras på vederbörligt sätt genom det relevanta finansieringsinstrumentet inom ramen för unionens yttre förbindelser. Det är viktigt att denna EU-mekanism är bärkraftig, med tanke på dessa rättsliga förfarandens komplexa, känsliga och långdragna karaktär. EU-institutionerna uppmanas att dra lärdom av och bygga vidare på denna erfarenhet. Parlamentet konstaterar också att det är möjligt att i ett senare skede skjuta till ytterligare medel till denna mekanism genom samfinansieringsavtal med anmodande stater.

12.  Europaparlamentet uppmanar Arabförbundet att utarbeta, anta och snabbt börja tillämpa mekanismer för samarbete kring återvinning av tillgångar, och uppmanar i synnerhet Gulfländerna att öka sitt samarbete och erbjuda sitt rättsliga stöd till den arabiska vårens länder i samband med återvinningen av tillgångar.

13.  Europaparlamentet ger sitt erkännande och helhjärtade stöd åt det bidrag som det civila samhällets organisationer, både i anmodande och anmodade stater, lämnar i arbetet för att återvinna tillgångar, särskilt genom att ge information till berörda myndigheter, uppmuntra samarbete mellan viktiga nationella och internationella aktörer, övervaka återföringen av tillgångar och säkerställa att de återförda tillgångarna används på ett transparent och effektivt sätt i de anmodande staterna.

14.  Europaparlamentet bekräftar på nytt sitt engagemang för demokratiseringsprocessen i de länder som omfattades av den arabiska våren, och förbinder sig att stödja och bistå dessa länder i deras arbete med att skapa starka och stabila demokratier där rättsstatsprincipen garanteras, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, inklusive kvinnors rättigheter och yttrandefriheten, respekteras och val genomförs i enlighet med internationella normer. Det är ytterst viktigt att EU visar ett konkret och genuint engagemang i denna process.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar, Schweiz parlament och regering, USA:s kongress och president, den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet samt Egyptens, Libyens och Tunisiens parlament och regeringar.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0095.
(2) Antagna texter, P7_TA(2012)0201.


2012 års framstegsrapport om Bosnien och Hercegovina
PDF 224kWORD 31k
Europaparlamentets resolution av den 23 maj 2013 om 2012 års framstegsrapport om Bosnien och Hercegovina (2012/2865(RSP))
P7_TA(2013)0225B7-0161/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 19 och 20 juni 2003 om västra Balkan och den tillhörande bilagan med titeln Thessaloniki-agendan för västra Balkan: i riktning mot en europeisk integration,

–  med beaktande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Bosnien och Hercegovina, å andra sidan, som undertecknades den 16 juni 2008 och ratificerades av samtliga EU-medlemsstater och Bosnien och Hercegovina,

–  med beaktande av rådets beslut 2008/211/EG av den 18 februari 2008 om principerna, prioriteringarna och villkoren i det europeiska partnerskapet med Bosnien och Hercegovina och om upphävande av beslut 2006/55/EG(1),

–  med beaktande av rådets beslut 2011/426/Gusp av den 18 juli 2011(2) och rådets slutsatser om Bosnien och Hercegovina av den 21 mars 2011, 10 oktober 2011, 5 december 2011, 25 juni 2012 och 11 december 2012,

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet med titeln Strategi för utvidgningen och huvudfrågor 2012–2013 (COM(2012)0600) och 2012 års framstegsrapport om Bosnien och Hercegovina, som antogs den 10 oktober 2012 (SWD(2012)0335),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från det fjortonde interparlamentariska sammanträdet mellan Europaparlamentet och Bosnien och Hercegovinas parlamentariska församling, som hölls i Sarajevo den 29–30 oktober 2012,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt resolutionen av den 14 mars 2012 om 2011 års framstegsrapport om Bosnien och Hercegovina(3) och resolutionen av den 22 november 2012 om utvidgningspolitik, kriterier och EU:s strategiska intressen(4),

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU har upprepade gånger bekräftat sitt åtagande om ett EU-medlemskap för länderna på västra Balkan, däribland Bosnien och Hercegovina. EU fortsätter att engagera sig starkt för ett självständigt och enat Bosnien och Hercegovina som har utsikter till ett EU-medlemskap, vilket är en av de mest enande faktorerna bland landets befolkning.

B.  För att påskynda landets framsteg mot ett EU-medlemskap och uppnå påtagliga resultat till förmån för alla medborgare krävs fungerande institutioner och tydliga samordningsmekanismer på alla nivåer samt ett starkt och samstämmigt åtagande av de politiska ledarna i landet.

C.  En konstitutionell reform är fortfarande den viktigaste förutsättningen för att Bosnien och Hercegovina ska kunna omvandlas till en verklig och fullt funktionsduglig demokrati. Det behövs konkreta framsteg på viktiga områden såsom statsbyggande, bland annat när det gäller styre, domstolsväsen, genomförande av rättsstatsprincipen, såväl som korruptionsbekämpning och tillnärmning till europeiska standarder.

D.  Det finns ett brådskande behov av en effektiv samordningsmekanism för bättre förbindelser med EU.

E.  Bristen på arbetstillfällen, särskilt för ungdomar, fortsätter att allvarligt störa den socioekonomiska och politiska utvecklingen i landet.

F.  Korruptionen fortsätter att allvarligt hindra den socioekonomiska och politiska utvecklingen i landet.

G.  Regionalt samarbete och god grannsämja är viktiga inslag i stabiliserings- och associeringsprocessen och spelar en avgörande roll i västra Balkans omvandling till ett område med varaktig stabilitet och hållbar utveckling. Samarbete med andra länder i regionen i en anda av god grannsämja är en förutsättning för fredlig samexistens och försoning i Bosnien och Hercegovina och på västra Balkan.

H.  EU har satt rättsstatsprincipen i centrum för sin utvidgningsprocess.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet upprepar eftertryckligen sitt stöd för den europeiska integrationen av Bosnien och Hercegovina, vilken gagnar samtliga medborgare i landet.

2.  Europaparlamentet är oroat över att det fortfarande inte finns någon gemensam vision hos den politiska eliten för vilken väg landet ska gå, vilket gör att Bosnien och Hercegovina riskerar att fortsätta att halka ännu längre efter de andra länderna i regionen.

3.  Europaparlamentet lovordar det fredliga, fria och rättvisa sätt på vilket lokalvalen genomfördes och noterar dispyten inför valet i Srebrenica. Parlamentet är medvetet om beslutet från Bosnien och Hercegovinas centrala valkommission i denna fråga. Parlamentet är oroat över att Mostar var den enda stad där det inte hölls något kommunalval. Parlamentet uppmanar eftertryckligen alla berörda parter att samtycka till ändringarna av staden Mostars författning i enlighet med det relevanta beslutet från författningsdomstolen i Bosnien och Hercegovina.

4.  Europaparlamentet ser positivt på att den internationella övervakningen av Brčko-distriktet upphört. Parlamentet uppmanar myndigheterna att uppfylla de återstående målen och villkoren som kommer att möjliggöra nedläggningen av den höge representantens kansli så att man kan lämna plats för ökat lokalt egenansvar och större ansvar.

5.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att Bosnien och Hercegovina agerar samfällt i EU-integrationsprocessen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de politiska ledarna och förtroendevalda att samarbeta och fokusera på genomförandet av färdplanen som en del av högnivådialogen med kommissionen, så att man kan uppfylla kraven som gör att stabiliserings- och associeringsavtalet till slut kan träda i kraft och att en trovärdig medlemskapsansökan kan inlämnas. De politiska ledarna och myndigheterna uppmanas även att arbeta i nära samarbete med EU:s särskilda representant i anslutningsprocessen.

6.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att EU-utvidgningen är mer än bara en överföring av EU:s regelverk och måste grunda sig på ett verkligt och omfattande åtagande om europeiska värden. Parlamentet är oroat över att det mjuka maktmedel som EU:s omvandlingskraft innebär kan ha minskat på grund av den rådande ekonomiska och finansiella krisen. Parlamentet uppmuntrar dock kommissionen, medlemsstaterna och andra länder på västra Balkan att undersöka nya sätt att främja en kultur och ett klimat av försoning i Bosnien och Hercegovina och i regionen.

7.  Europaparlamentet beklagar att det tredje sammanträdet inom EU:s och Bosnien och Hercegovinas högnivådialog om anslutningsprocessen, som skulle hållas den 11 april 2013, ställts in på grund av bristande framsteg i Sejdić och Finci-målet.

8.  Europaparlamentet noterar att EU:s polisuppdrag, som avslutades den 30 juni 2012, gjort en betydande insats och välkomnar en förstärkt EU-närvaro på rättsstatsområdet. Parlamentet ser positivt på att mandatet för den EU-ledda multinationella stabiliseringsstyrkan (Eufor Althea) har förnyats och att den fått ett nytt fokus på kapacitetsbyggnad och utbildning.

Politiska förhållanden

9.  Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är med fungerande institutioner på alla nivåer för landets framsteg inom den europeiska integrationsprocessen. Det är positivt att man återupprättat en dialog och att nya ministrar valts till ministerrådet i november 2012 efter koalitionens uppbrott och fem månaders dödläge. Parlamentet är dock oroat över de blockeringar som uppstått till följd av osäkerheten kring omdaningarna i regeringen i Federationen Bosnien och Hercegovina. Parlamentet ser dock positivt på framstegen inom utnämningen av kandidater till de lediga tjänsterna inom federationens författningsdomstol.

10.  Europaparlamentet uppmanar alla behöriga myndigheter att utarbeta en strategi/ett program för integrationen med EU, som bör garantera att införlivandet, genomförandet och efterlevnaden av EU:s lagstiftning och normer sker på ett samordnat och harmoniserat sätt i hela landet, samt att uppvisa en gemensam vision för vilken väg landet ska gå och en villighet att säkra allmän välfärd för landets medborgare.

11.  Europaparlamentet efterlyser ändringar av Folkens hus och representanthusets arbetsordningar så att det kan införas en snabbmekanism för EU-lagstiftningen.

12.  Europaparlamentet ser positivt på de framsteg som gjorts under första halvåret 2012 och sedan oktober, särskilt antagandet av viktiga lagar om folkräkning och statligt stöd, 2011, 2012 och 2013 års statsbudgetar, det fytosanitära paketet, framstegen när det gäller rådet för statligt stöd och antikorruptionsbyrån samt den politiska överenskommelse som uppnåtts om statlig egendom och försvarsmateriel. Parlamentet kräver att dessa åtgärder genomförs i praktiken och uppmanar eftertryckligen kommissionen att tillsammans med EU:s särskilda representant noggrant övervaka genomförandet, med full hänsyn tagen till domen av den 13 juli 2012 i Bosnien och Hercegovinas författningsdomstol. Parlamentet uppmanar Bosnien och Hercegovinas myndigheter att bygga upp och stärka kapaciteten inom relevanta organ såsom rådet för statligt stöd och antikorruptionsbyrån, särskilt när det gäller tillräckliga personalnivåer.

13.  Europaparlamentet är oroat över att folkräkningen dröjer och understryker vikten av att en folkräkning av befolkningen genomförs i oktober 2013. Parlamentet ser positivt på insatserna för att se till att den äger rum i oktober i enlighet med internationella normer. Parlamentet uppmanar eftertryckligen samtliga berörda myndigheter att undanröja alla hinder och att inte politisera folkräkningen, vars syfte är att tillhandahålla objektiva socioekonomiska data. Parlamentet efterlyser i detta hänseende respekt för minoriteters rättigheter.

14.  Europaparlamentet uppmanar Bosnien och Hercegovinas statliga myndigheter att uppfylla författningsdomstolens beslut om behovet att ändra lagstiftningen om medborgarnas id-nummer. Efter den 12 februari 2013 kunde, på grund av flera månaders overksamhet, varken id-nummer eller, följaktligen, grundläggande handlingar såsom pass eller sjukförsäkringskort, utfärdas till nyfödda barn. Parlamentet efterlyser brådskande åtgärder för att lösa denna situation.

15.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen myndigheterna att verkställa domen i Sejdić och Finci-målet, som ett första steg i den omfattande konstitutionella reform som behövs för att gå över till en modern och fungerande demokrati där alla former av diskriminering undanröjs och där alla medborgare, oberoende av etnisk tillhörighet, har samma rättigheter och friheter. Parlamentet ser positivt på att Sarajevo kantons församling som den första församlingen i Bosnien och Hercegovina enhälligt redan har ändrat sin författning för att göra det möjligt för etniskt odeklarerade och etniska minoriteter att bilda sina egna intressegrupper i församlingen, i linje med Europadomstolens beslut i Sejdić och Finci-målet.

16.  Europaparlamentet noterar beslutet från kommissionsledamoten för utvidgning och grannskapspolitik att ställa in det planerade tredje sammanträdet inom EU:s och Bosnien och Hercegovinas högnivådialog om anslutningsprocessen, med hänsyn till den bristande politiska enigheten om genomförandet av Sejdić och Finci-beslutet. Parlamentet är bekymrat att det kan få negativa effekter på anslutningsprocessen som helhet om man inte når enighet, och uppmanar de politiska ledarna att hitta en lösning.

17.  Europaparlamentet uppmuntrar EU:s särskilda representant och delegationschef att anstränga sig ytterligare för att underlätta ett avtal om införlivandet av Sejdić och Finci-beslutet.

18.  Europaparlamentet konstaterar att det finns ett brådskande behov av stora konstitutionella reformer, på både stats- och entitetsnivå, för att göra de institutionella strukturerna på alla nivåer mer effektiva, funktionella och transparenta. Parlamentet upprepar att Federationen Bosnien och Hercegovinas uppbyggnad behöver förenklas. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att inleda ett brett och öppet samråd samt offentliga diskussioner med alla aktörer i landet om konstitutionell reform. Parlamentet betonar att alla parter och grupper måste vara fullt involverade i processen, som bör leda till konkreta resultat.

19.  Europaparlamentet uppmanar alla behöriga myndigheter att se till att ett oberoende, opartiskt och effektivt rättsväsen, som stöds av ett opartiskt och oberoende polisväsen, inrättas samt att genomföra strategin för reformen av rättsväsendet och den nationella strategin för krigsförbrytelser i praktiken. Parlamentet kräver en harmonisering av rättspraxisen i straffrättsliga och civilrättsliga frågor mellan de olika rätts- och åklagarsystemen samt ett genomförande av alla rekommendationer från EU:s och Bosnien och Hercegovinas strukturerade dialog om rättsliga frågor.

20.  Europaparlamentet uppmanar Bosnien och Hercegovinas myndigheter att göra framsteg när det gäller att reformera den offentliga förvaltningen och stärka den administrativa kapaciteten på alla nivåer inom myndigheter där man arbetar med EU-frågor. Parlamentet är oroat över den offentliga förvaltningens finansiella hållbarhet och bristen på politiskt stöd för en reform av den. Parlamentet betonar att man behöver koncentrera sig på att, med EU:s hjälp, bygga upp en effektiv samordningsmekanism och höja de offentliga tjänstemännens kvalifikationer och kompetens som en viktig del av att garantera ett effektivt och produktivt samarbete med EU.

21.  Europaparlamentet är oroat över den omfattande korruptionen i landet, dess koppling till politiska partier och förekomsten av korruption på alla nivåer av samhället. Parlamentet uppmuntrar de behöriga myndigheterna på alla nivåer att föreslå och genomföra strategier och planer för korruptionsbekämpning. Parlamentet uppmanar de ansvariga myndigheterna att visa politisk vilja att ta itu med frågan och ge antikorruptionsbyrån resurser så att den kan fungera fullt ut och bygga upp ett register över utredningar och fällande domar, och uppmuntrar Bosnien och Hercegovinas myndigheter att anpassa den relevanta lagstiftningen om korruption till rekommendationerna från Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco). Parlamentet understryker behovet av att effektivt bekämpa människohandeln genom att ställa förövarna inför rätta och erbjuda offren skydd och ersättning.

22.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de behöriga myndigheterna att påskynda genomförandet av färdplanen för en operativ överenskommelse med Europol, framför allt anpassningen av relevant lagstiftning om dataskydd och förfaranden.

23.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Bosnien och Hercegovinas myndigheter att uppmuntra utvecklingen av oberoende och mångsidiga medier som är fria från politisk inblandning, etnisk splittring och polarisering. Parlamentet framhåller den särskilda roll som public service-medier spelar när det gäller att stärka demokrati och social samordning, och uppmanar myndigheterna att se till att dessa medier är ekonomiskt hållbara, oberoende och uppfyller europeiska standarder. Parlamentet beklagar de politiska påtryckningar som journalister alltjämt utsätts för och hoten mot dem. Parlamentet är oroat över försöken att undergräva oberoendet för tillsynsmyndigheten för kommunikation och public serviceföretag. Parlamentet påminner om att fria medier är en viktig beståndsdel i en stabil demokrati.

24.  Europaparlamentet uppmanar samtliga politiska partier att arbeta proaktivt för ett inkluderande och tolerant samhälle. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att genomföra lagarna och strategierna mot diskriminering och att se över de brister som finns inom lagstiftningen och i praktiken, inklusive sådana som berör personer med en funktionsnedsättning. Parlamentet är oroat över den hets, de hot och de trakasserier som riktas mot hbt-personer. Parlamentet uppmanar myndigheterna att fullt ut genomföra handlingsplanen för romer, aktivt främja en effektiv integrering av romerna och alla andra minoriteter, offentligt fördöma hatrelaterade händelser och se till att en ordentlig polisutredning och lagföring sker. Myndigheterna uppmanas även att aktivt stödja initiativ från det civila samhället på detta område, genom ekonomiskt och praktiskt stöd samt genom politiska åtaganden.

25.  Europaparlamentet uppmuntrar det arbete som utförs av människorätts- och medborgarrättsaktivister i Bosnien och Hercegovina, och uppmanar kommissionen att utarbeta finansieringsmekanismer som gör det möjligt även för gräsrotsorganisationer att ta del av finansiering genom föranslutningsinstrumentet.

26.  Europaparlamentet kräver att kvinnors egenmakt ökar genom att man främjar, skyddar och stärker deras rättigheter, förbättrar deras sociala och ekonomiska förhållanden, ökar deras närvaro på arbetsmarknaden, garanterar en rättvis representation av kvinnor i de politiska och ekonomiska beslutsprocesserna och uppmuntrar kvinnors företagande. Parlamentet konstaterar att kvinnor fortfarande är underrepresenterade i parlamenten, regeringarna och inom den offentliga förvaltningen, och att deras anställningsrättigheter ofta ignoreras. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att se till att samma höga standard gäller inom hela landet i fråga om rätten till social trygghet för dem som tar ut mammaledighet, pappaledighet eller föräldraledighet, så att alla medborgare får samma förutsättningar och diskriminering motverkas.

27.  Europaparlamentet är oroat över den höga nivån av våld i hemmet som inte anmäls och alltför sällan leder till åtal. Parlamentet uppmanar myndigheterna att anta och genomföra åtgärder för att åstadkomma ett verkligt skydd av kvinnor. Parlamentet betonar behovet av att stärka de brottsbekämpande organen för att framgångsrikt ta itu med frågor som könsrelaterat våld, våld i hemmet, tvångsprostitution och kvinnohandel. Parlamentet framhåller vikten av att skydda barn mot våld, människohandel och alla andra former av utnyttjande. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vilka möjligheter som finns för att stödja kampen mot våld i hemmet.

28.  Europaparlamentet ser positivt på förslaget till program för offer för våldtäkt, sexuella övergrepp och tortyr i krig i Bosnien och Hercegovina. Parlamentet kräver att tillräckliga resurser tillhandahålls för rehabiliteringen av offer för konfliktrelaterat sexuellt våld på ett systematiskt sätt, bland annat ersättning, oberoende av deras sociala ställning, för läkar- och psykologvård samt för lämpliga sociala tjänster. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att öka allmänhetens medvetenhet om offrens status.

29.  Europaparlamentet uppmanar federationen att införa en hatbrottsförordning i strafflagen, liknande dem som redan införts i Republika Srpska och Brčko-distriktet 2009.

30.  Europaparlamentet påpekar att det i slutet av 2011 fortfarande fanns omkring 113 000 internflyktingar i Bosnien och Hercegovina, varav runt 8 000 bodde på kollektiva förläggningar och 7 000 var flyktingar. Parlamentet uppmanar eftertryckligen alla behöriga myndigheter på alla nivåer att underlätta, även på grundval av åtagandet från det internationella givarsamfundet, som förnyades vid Sarajevos internationella givarkonferens i april 2012, ett hållbart återvändande för flyktingar och internflyktingar genom att garantera att de får tillgång till bostad, utbildning, socialt skydd och sysselsättning. Parlamentet uppmanar dem eftertryckligen även att underlätta denna process genom att erbjuda alla flyktingar ekonomiskt stöd på ett rättvist och lämpligt sätt, däribland kroatiska flyktingar till Posavina.

31.  Parlamentet konstaterar med oro att ett stort antal människor i Bosnien och Hercegovina lider av posttraumatiskt stressyndrom till följd av kriget. Parlamentet uppmanar myndigheterna att ta itu med bristen på social och psykologisk vård till personer som lider av posttraumatiskt stressyndrom.

32.  Europaparlamentet kräver att strategin för minröjning genomförs fullt ut och att lagen om åtgärder för minröjning antas, så att ytterligare dödsfall vid olyckor med landminor kan förhindras.

33.  Europaparlamentet fördömer starkt alla eventuella försök i Bosnien och Hercegovina eller någon annanstans i världen att förmildra eller förneka det folkmord som ägde rum i Srebrenica.

Socioekonomiska frågor

34.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen regeringarna på alla nivåer att upprätthålla en sund skattepolitik. Parlamentet är oroat över den informella ekonomins omfattning och den höga arbetslösheten, särskilt bland kvinnor och ungdomar. Parlamentet är även oroat över de konsekvenser som den politiska instabiliteten och den svaga rättsstatsprincipen har för tillväxten och investeringar samt för företagsklimatet i stort. Parlamentet uppmanar regeringen att skapa ett enda ekonomiskt område i landet, upprätta gynnsamma förhållanden för företag så att de kan spridas, särskilt små och medelstora företag, stärka inhemska tillväxtfaktorer samtidigt som man minskar regeringens inflytande över ekonomin och andelar i monopol, främja tillväxtinriktade investeringar och stärka konkurrenskraften.

35.  Europaparlamentet välkomnar EU:s beslut att bevilja ett makroekonomiskt stöd på 100 miljoner euro till Bosnien och Hercegovina, som ett tydligt tecken på EU:s engagemang för landets strävanden att närma sig EU och för medborgarnas välbefinnande.

36.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Bosnien och Hercegovina, särskilt myndigheterna i de entiteter där flest bosniska företag är registrerade, att se över och modernisera befintlig arbetslagstiftning samt stärka den sociala dialogen och arbetsinspektionen.

37.  Europaparlamentet ser positivt på att ett avtal har undertecknats mellan Bosnien och Hercegovina och EU om Bosnien och Hercegovinas anslutning till Världshandelsorganisationen (WTO). Parlamentet uppmanar myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att skynda på förhandlingarna med andra partner med målsättningen att inom en nära framtid bli medlem i WTO.

38.  Europaparlamentet noterar att det har gjorts vissa framsteg när det gäller att förbättra de allmänna utbildningsramarna, men uppmanar återigen ministerrådet att bland annat förbättra samordningen av de 12 utbildningsministerierna och utbildningsdepartementet i Brčko-distriktet och minska fragmenteringen av utbildningssystemet.

39.  Europaparlamentet betonar vikten av en allmän förbättring av utbildningssystemet för att kunna tillgodose behoven på den inre och utländska arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att dels ta itu med bristen på yrkesutbildningar för att locka utländska direktinvesteringar, dels se till att ackrediteringen av utbildningsinstitutionerna sätter igång, inte minst för att det är nödvändigt för ekonomin. De byråer som har hand om erkännande av utbildningsbevis måste också fungera fullt ut. Parlamentet ser positivt på de åtgärder som vidtagits för att utveckla och främja utbildningskurser och utbildningsprogram för ungdomar för att de lättare ska kunna ta del av arbetsmarknaden, och efterlyser fler initiativ i detta hänseende.

40.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen alla behöriga myndigheter att sätta stopp för den etniska segregeringen av barn (”två skolor under ett tak”) som fortfarande förekommer i vissa kantoner i federationen. Parlamentet efterlyser dessutom främjandet av en effektiv integrering av i synnerhet romska barn inom utbildning, bland annat genom skolberedskapsprogram. Parlamentet uppmanar myndigheterna att samarbeta med relevanta icke-statliga organisationer i syfte att uppmuntra romska familjer till att stödja sina barns tillgång till utbildning. Myndigheterna uppmanas även att harmonisera lagstiftningen i Bosnien och Hercegovina så att alla barn behandlas lika. Parlamentet efterlyser rent allmänt mer insatser för att förhindra familjeseparationer och mer stödtjänster för utsatta familjer. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka huruvida riktat EU-stöd skulle kunna vara till hjälp för att avskaffa det segregerade utbildningssystemet.

41.  Parlamentet välkomnar kommissionens planer på att kalla till ett högnivåmöte om utbildning, vilket syftar till att främja dialogen i flera frågor, däribland etnisk segregering av barn i skolan, och sammanföra företrädare för relevanta internationella organisationer och utbildningsansvariga myndigheter i Bosnien och Hercegovina.

42.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att anpassa sin lagstiftning till unionsrätten när det gäller erkännande av yrkeskvalifikationer i EU.

43.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen myndigheterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att bevara det nationella kulturarvet och ta itu med den rättsliga ramen om detta. Parlamentet uppmanar dessutom alla behöriga myndigheter på alla nivåer att se till att förfarandena är tydliga för finansieringen av kulturella institutioner för att förhindra nedläggningar.

44.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Bosnien och Hercegovinas myndigheter att införa lämpliga åtgärder för att förhindra ytterligare överträdelser av det viseringsfria resesystemet och att på ett effektivt sätt ta itu med de organiserade överträdelserna av asylförfaranden i EU:s medlemsstater.

Regionalt samarbete och bilaterala frågor

45.  Europaparlamentet berömmer Bosnien och Hercegovina för dess konstruktiva roll i det regionala samarbetet och uppmanar landet att arbeta med utstakandet av gränserna i samarbete med alla sina grannländer.

46.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att intensifiera sina förberedelser inför Kroatiens anslutning till EU genom att anpassa sin relevanta lagstiftning om livsmedelssäkerhet till EU:s regelverk. Parlamentet är oroat över att myndigheterna i Bosnien och Hercegovina inte vidtar några åtgärder, eftersom detta skulle kunna leda till förluster på Bosnien och Hercegovinas exportmarknader. Parlamentet ser positivt på de framsteg som gjorts hittills och uppmanar eftertryckligen de behöriga myndigheterna att omgående bygga upp den infrastruktur som behövs vid de framtida EU-gränskontrollstationerna. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ att vid sina trepartsmöten med Kroatien och Bosnien och Hercegovina finna lösningar på de kvarstående frågorna om gränsförvaltning inför Kroatiens anslutning till EU, inbegripet Neum/Ploče-avtalet. Parlamentet efterlyser fler konstruktiva insatser i detta avseende, vilket innebär fler EU-gränskontrollstationer vid behov. Parlamentet lovordar Bosnien och Hercegovina för dess bidrag till framstegen med att lösa de kvarstående frågorna, däribland undertecknandet av avtalet om lokal gränstrafik, vilket innebär att medborgartrafiken förenklas i gränsområdena. Parlamentet anser att man måste hitta en lösning som gör att samma system för identitetskort kan behållas mellan länderna efter juli 2013, så att medborgarna i Bosnien och Hercegovina kan fortsätta resa till Kroatien.

47.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att Kosovos medborgare ska tillåtas inresa i Bosnien och Hercegovina, som är det enda landet i regionen som inte släpper in dem. Parlamentet uppmanar därför myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att i likhet med Serbien och andra länder godta de grundläggande resehandlingarna för Kosovos medborgare så att de kan resa in i landet.

48.  Europaparlamentet upprepar behovet av att fortsättningsvis strikt genomföra alla nödvändiga kriterier och åtgärder för viseringsfria resor till Schengenländerna, genomföra långsiktiga strategier och reglera minoritetspolitiken. Medborgarna måste informeras om det viseringsfria systemets begränsningar för att undvika varje form av missbruk av resefriheten och politiken för visumliberalisering. Parlamentet noterar det konsekvent låga antalet asylsökande från Bosnien och Hercegovina i EU:s medlemsstater, och betonar vikten av viseringsfria resor för medborgare från Bosnien och Hercegovina.

o
o   o

49.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, ordföranden i Bosnien och Hercegovinas presidentråd, landets ministerråd och parlamentariska församling samt regeringarna och parlamenten i Federationen Bosnien och Hercegovina och Republika Srpska.

(1) EUT L 80, 19.3.2008, s. 18.
(2) EUT L 188, 19.7.2011, s. 30.
(3) Antagna texter, P7_TA(2012)0085.
(4) Antagna texter, P7_TA(2012)0453.


2012 års framstegsrapport för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien
PDF 230kWORD 37k
Europaparlamentets resolution av den 23 maj 2013 om 2012 års framstegsrapport för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (2013/2866(RSP))
P7_TA(2013)0226B7-0186/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska rådets beslut av den 16 december 2005 om att bevilja landet status som kandidatland för EU-medlemskap och av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möten den 15–16 juni 2006 och den 14–15 december 2006,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 13 december 2012,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från EU:s och Förenta staternas uppdragschefer av den 11 januari 2013,

–  med beaktande av kommissionens framstegsrapport för 2012 (SWD(2012)0332) och kommissionens meddelande av den 10 oktober 2012 med titeln Strategi för utvidgningen och huvudfrågor 2012–2013 (COM(2012)0600),

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 845 (1993) och 817 (1993), FN:s generalförsamlings resolution 47/225 (1993) samt interimsavtalet från 1995,

–  med beaktande av Internationella domstolens dom om tillämpningen av interimsavtalet av den 13 september 1995,

–  med beaktande av rekommendation 329 (2012) från Europarådets kongress för lokala och regionala myndigheter om lokal demokrati i landet,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, bland annat resolutionen av den 22 november 2012 om utvidgningspolitik, kriterier och EU:s strategiska intressen(1),

–  med beaktande av det tionde mötet i den gemensamma parlamentarikerkommittén den 7 juni 2012,

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Alla kandidatländer och möjliga kandidatländer bör behandlas utifrån sina egna meriter i integrationsprocessen.

B.  Anslutningsdialogen på hög nivå har skapat ny dynamik i landets reformprocesser.

C.  EU-anslutningen är grundläggande för landets långsiktiga stabilitet och goda relationer mellan de olika etniska grupperna.

D.  Europeiska rådet beslutade för fjärde året i rad att inte inleda anslutningsförhandlingar med landet, trots kommissionens positiva rekommendation i detta avseende. Denna ytterligare förskjutning ökar den allmänna opinionens växande frustration över dödläget i landets integrationsprocess med EU och riskerar att förvärra de inhemska problemen och interna spänningarna. Bilaterala frågor får inte hindra ett officiellt inledande av anslutningsförhandlingar, men bör lösas innan anslutningsförfarandet avslutas.

E.  Landet är berett att inleda anslutningsförhandlingar med EU.

F.  Regionalt samarbete och goda grannförbindelser utgör alltjämt grundläggande element i utvidgningsprocessen.

G.  Bilaterala frågor bör behandlas i en konstruktiv anda med hänsyn till EU:s övergripande intressen och värden.

Allmänna synpunkter

1.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till rådet om att omedelbart fastställa ett datum för när anslutningsförhandlingarna ska inledas.

2.  Europaparlamentet beklagar att rådet för fjärde året i rad under sitt senaste möte den 11 december 2012 beslutade att inte följa kommissionens rekommendation om att inleda anslutningsförhandlingar. Parlamentet anser ändå att Europeiska rådets slutsatser, där man enhälligt godkänner en tidpunkt för beslut på grundval av ytterligare en rapport från kommissionen, utgör ett steg i rätt riktning eftersom Europeiska rådet i sina slutsatser från december 2012 erkänner betydelsen av de avsevärda framsteg som har gjorts på viktiga områden. Parlamentet lovordar kommissionsledamoten med ansvar för utvidgning för hans initiativ och uppmanar honom att i sin kommande rapport inkludera en bedömning av kostnaderna för att avstå från utvidgning, inklusive de betydande risker som en förlängning av den nuvarande situationen innebär för landet. Europaparlamentet välkomnar vårrapporten av den 16 april 2013 från Europeiska kommissionen. Det irländska ordförandeskapet uppmanas att bedriva intensiv diplomati för att uppnå ett tillfredsställande resultat i form av ett rådsbeslut om att inleda förhandlingar innan slutet på juni 2013.

3.  Europaparlamentet understryker att goda grannförbindelser är avgörande för EU:s utvidgningsprocess och välkomnar landets allmänt konstruktiva inställning när det gäller förbindelserna med andra utvidgningsländer. Parlamentet uppmuntrar de diplomatiska utbyten som har ägt rum mellan Aten, Sofia och Skopje och uppmuntrar alla parter att anstränga sig för att skapa ”goda grannförbindelser” som grundar sig på framför allt vänskap, ömsesidig respekt, en konstruktiv dialog och en verklig vilja att klara upp missförstånd och överbrygga motsättningar. Parlamentet påpekar att handlingar, uttalanden och åtgärder som kan inverka negativt på goda grannförbindelser bör undvikas och välkomnar i detta sammanhang det inledande möte som nyligen hölls mellan representanter för regeringarna i Skopje och Sofia och som syftar till att kunna underteckna ett avtal mellan de två länderna. Parlamentet uppmanar kommissionsledamoten med ansvar för utvidgning att i sin rapport ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om ”goda grannförbindelser” och efterlyser ett ökat sociokulturellt samarbete i syfte att stärka banden mellan regionens folk.

4.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att bilaterala frågor bör behandlas på ett konstruktivt sätt och i god grannsämja så tidigt som möjligt i anslutningsprocessen, och helst innan anslutningsförhandlingarna inleds. Parlamentet understryker återigen att bilaterala frågor inte får utnyttjas för att hindra anslutningsprocessen.

5.  Europaparlamentet påpekar att alla kandidatländer och möjliga kandidatländer bör behandlas enligt sina egna meriter i integrationsprocessen.

6.  Europaparlamentet är övertygat om att en förhandlingsstart kan i sig själv vara avgörande för att förändra förhållandena genom att ge en positiv impuls och utgöra ett effektivt instrument för ytterligare reformer, förbättra den inhemska situationen, underlätta dialogen mellan etniska grupper och främja goda grannförbindelser.

7.  Europaparlamentet anser att anslutningsdialogen på hög nivå har varit ett viktigt instrument för att bryta det rådande dödläget och skapa en förnyad dynamik i anslutningsprocessen. Parlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts inom över 75 procent av de politikområden som fastställts, och upprepar behovet av att dessa beslut genomförs fullt ut och oåterkalleligen. Anslutningsdialogen på hög nivå är inte en ersättning för anslutningsförhandlingarna och rådet uppmanas att instruera kommissionen att inleda granskningsförfarandet så snart som möjligt för att möjliggöra ytterligare framsteg.

8.  Europaparlamentet välkomnar och stöder till fullo den överenskommelse som nyligen nåtts och som gör det möjligt att bryta dödläget inom inrikespolitiken i landet, samt anser att den aktuella uppgörelsen innebär att man kan ta ytterligare steg mot en EU-anslutning före överläggningarna i Europeiska rådet. Parlamentet uppmanar alla partier att fortsätta den politiska dialogen och betonar behovet av ett brett partiövergripande stöd och engagemang i EU-frågan. Det nationella parlamentet är en viktig demokratisk institution för att dryfta och lösa av politiska meningsskiljaktigheter, varför alla politiska krafter i landet bör agera i denna anda och respektera parlamentets arbetsordning och de demokratiska värderingar som parlamentet bygger på. Europaparlamentet stöder initiativ som syftar till att förbättra parlamentets funktion, däribland förslaget om en undersökningskommission för att fastställa vem som var ansvarig för händelserna den 24 december 2012, ge ytterligare rekommendationer för en genomgripande reform – på verklig partiövergripande grund – av parlamentets arbetsordning, förbättra parlamentets auktoritet, oberoende och legitimitet samt förhindra att dessa händelser upprepas. Parlamentet uppmanar myndigheterna att omedelbart tillsätta denna undersökningkommission så att den kan inleda sitt viktiga arbete med att återställa en normal politisk process i landet. Parlamentet beklagar att även journalister utestängdes från landets parlament och kräver att dialogen mellan regeringen och journalistförbundet återupptas under förhållanden som journalisterna själva har förtroende för.

9.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över de slitningar som har uppstått i förbindelserna mellan olika etniska grupper under året. Parlamentet anser att det krävs en förstärkt politisk dialog för att fortsätta framstegen mot ett fredligt, multietniskt, multikulturellt och multireligiöst samhälle och förebygga risken för en etnisk polarisering av samhället. Parlamentet fördömer kraftfullt alla fall av och tecken på etniskt grundad intolerans.

10.  Europaparlamentet välkomnar regeringens rapport om genomförandet av Ohrid-ramavtalet och förväntar sig att rapporten offentliggörs för allmänheten för att skapa ett brett socialt och politiskt stöd för landets multietniska framtid. Regeringen uppmanas att snabbt gå vidare till nästa steg i översynen.

11.  Europaparlamentet välkomnar decentraliseringsprogrammet för 2011–2014 och uppmanar till ett fullständigt genomförande av lagen om regional utveckling. Regeringen uppmanas att fortsätta med skattedecentraliseringen, med ett mål på medellång sikt om att 9 procent av BNP ska förbrukas av lokala och regionala myndigheter. Parlamentet berömmer det arbete som FN:s utvecklingsprogram och givarsamfundet i allmänhet utför tillsammans med regeringen för att bygga upp de lokala självstyrelseorganens kapacitet i syfte att garantera god förvaltning och lika tillgång för alla medborgare.

12.  Europaparlamentet välkomnar myndigheternas ansträngningar för att göra upp med landets kommunistiska förflutna, det offentliga tillkännagivandet av namnen på de tjänstemän som var knutna till den tidigare jugoslaviska underrättelsetjänsten och den förlängda tidsramen för tillämpningen av lagen om rening till dess att lagen om fri tillgång till offentliga uppgifter antas. Parlamentet uppmuntrar samtidigt myndigheterna att hämta tillbaka den jugoslaviska underrättelsetjänstens arkiv från Serbien och inbegripa personal från underrättelse- och säkerhetstjänsterna i reningsprocessen. Parlamentet förespråkar ett stärkt mandat för kommissionen för uppgiftskontroll genom att alla nödvändiga handlingar från underrättelse- och säkerhetstjänsterna överförs till dess lokaler för permanent förvaring. Parlamentet betonar behovet av en reform av säkerhetssektorn och en stärkt parlamentarisk kontroll över underrättelse- och säkerhetstjänsterna.

13.  Europaparlamentet anser att det effektivaste sättet att skapa ett multietniskt samhälle är genom förstärkt politisk dialog, ett exempelbaserat ledarskap som accepterar och tolererar andra etniska grupper och ett utbildningssystem som lär ut värdena hos ett multietniskt samhälle. Parlamentet välkomnar därför regeringens multietniska utbildningsprojekt och uppmanar alla skolor att följa exemplet från pionjärer som i Kumanovo, där man försöker avskaffa systemet med separat utbildning för olika etniska grupper.

14.  Europaparlamentet uppmanar med kraft myndigheterna och civilsamhället att vidta lämpliga åtgärder för att nå en historisk försoning och därmed överbrygga klyftorna mellan och inom olika etniska och nationella grupper, inklusive medborgare med bulgarisk identitet. Parlamentet upprepar att det behövs positiva framsteg med det gemensamma firandet av evenemang och personer som även är betydelsefulla i grannstaterna i EU. Parlamentet uppmuntrar försöken att inrätta gemensamma expertkommittéer om historia och utbildning. Dessa kan bidra till en objektiv och faktabaserad tolkning av historien, förbättra det akademiska samarbetet och främja en positiv attityd hos de unga generationerna gentemot grannländerna. Parlamentet uppmanar myndigheterna att införa utbildningsmaterial som inte innehåller några ideologiska tolkningar av historien och syftar till att förbättra den ömsesidiga förståelsen. Parlamentet noterar oroat förekomsten av så kallad ”antikisering” och är övertygat om att kultur och konst bör användas för att föra personer närmare varandra snarare än att skapa klyftor mellan dem. Parlamentet uppmanar regeringen att skicka tydliga signaler till allmänheten och medierna om att diskriminering på grund av nationell identitet inte accepteras i landet generellt och inte heller inom rättssystemet, i medierna eller när det gäller sysselsättning och sociala möjligheter. Parlamentet understryker betydelsen av dessa åtgärder för integrering av de olika etniska grupperna och landets stabilitet och europeiska integration.

15.  Europaparlamentet välkomnar framstegen med att stärka den rättsliga ramen på området rättvisa för barn, bland annat genom att ändra lagen om rättvisa för ungdomar samt genom att inrätta ett övervakningssystem och utarbeta en nationell strategi för förebyggande av ungdomsbrottslighet. Parlamentet konstaterar med oro att det fortfarande finns luckor i skyddet av barn som faller offer för brott, särskilt övergrepp, till följd av begränsade resurser, personalens begränsade förmåga och avsaknaden av ett effektivt system för att ta hand om brottsoffer som är barn. Parlamentet efterlyser förbättrade finansiella och mänskliga resurser för socialtjänsterna och bildandet av multifunktionella grupper som tillhandahåller tjänster för återhämtning, återanpassning och återintegrering av brottsoffer som är barn.

Goda grannförbindelser och namnfrågan

16.  Europaparlamentet beklagar fortfarande att oförmågan att lösa namntvisten har hindrat landets väg mot en EU-anslutning och håller med Europeiska rådet om att namnfrågan måste lösas slutgiltigt, utan att fördröjas ytterligare av parterna samt att Haagbeslutet, som utgör internationell lag, måste träda i kraft. Parlamentet stöder bestämt de insatser som gjorts av FN:s särskilda ombud för att nå en lösning som kan godtas av alla parter och välkomnar det förslag som kommissionsledamoten med ansvar för utvidgningen har lagt fram rörande ett trepartssammanträde mellan Skopje, Aten och Bryssel och anser att detta initiativ kan främja de FN-ledda förhandlingarna. Parlamentet välkomnar den positiva inställningen till ett samförståndsavtal och de kontakter som nyligen har tagits med FN:s medlare. Parlamentet uppmanar alla parter att ta till vara varje möjlighet att göra framsteg och föra en konstruktiv dialog för att finna en lösning och bryta dödläget samt anser i detta sammanhang att landets ledare och EU bör förklara för befolkningen vilka fördelar lösningen ger om en sådan nås, innan det hålls en folkomröstning i frågan.

17.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och rådet om att i enlighet med EU-fördragen börja utveckla en allmänt tillämplig skiljedomsmekanism som syftar till att lösa bilaterala frågor mellan utvidgningsländerna och medlemsstaterna.

18.  Europaparlamentet välkomnar att man i 2012 års framstegsrapport har använt begreppet ”makedonsk”, samtidigt som man respekterar de olika språken, identiteterna och kulturerna i landet och i de angränsande EU-medlemsstaterna.

Politiska kriterier

19.  Europaparlamentet delar kommissionens bedömning att landet alltjämt uppfyller de politiska kriterierna.

20.  Europaparlamentet anser att man bör stärka parlamentets tillsynsroll i förhållande till regeringen och att man bör förbättra vallagen och öka insynen i finansieringen av politiska partier. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att OSSE/ODIHR:s rekommendationer efter parlamentsvalet 2011 endast har genomförts till viss del och uppmanar därför regeringen att ändra lagstiftningen för att till fullo genomföra rekommendationerna, också om översyn och uppdatering av röstlängden.

21.  Europaparlamentet välkomnar det fortsatta arbetet med att utveckla lagstiftningsramen rörande offentliga tjänster och den allmänna förvaltningen, i synnerhet när det gäller lagarna om statsanställda och om allmänna förvaltningsförfaranden. Parlamentet efterlyser ytterligare insatser för att garantera insyn, opartiskhet och professionalism i den offentliga förvaltningen, säkerställa meritbaserad rekrytering och stärka den finansiella kontrollen, den strategiska planeringen och personalförvaltningen.

22.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare åtgärder för att garantera domarkårens oberoende och opartiskhet. Det är viktigt att fastställa tydliga krav för avskedande av domare, så att man kan undanröja hot mot rättsväsendets oberoende. Parlamentet välkomnar de framsteg som gjorts med att minska den generella eftersläpningen i handläggningen av domstolsmål, men insisterar på att det vidtas åtgärder för att ta itu med eftersläpningen i högsta domstolen och förvaltningsdomstolen. Parlamentet efterlyser en gradvis rationalisering av domstolsnätverket och fortsatt stöd till domar- och åklagarhögskolan, eftersom den spelar en central roll för att garantera kontinuerlig fortbildning och meritbaserad rekrytering.

23.  Europaparlamentet välkomnar ansträngningarna för att göra domstolarna effektivare och skapa större insyn i deras arbete, särskilt att domslut från domstolar på alla nivåer offentliggörs på deras respektive webbplatser. Parlamentet pekar på behovet av att föra statistik över resultaten i tillämpningen av åtal och domar, så att framstegen kan mätas. Rättspraxisen bör göras enhetlig, så att man kan garantera ett förutsägbart rättssystem och förtroende bland allmänheten.

24.  Europaparlamentet stöder Eulex särskilda utredningsgrupp och uppmanar landet att fullt ut samarbeta med och bistå utredningsgruppen i dess arbete.

25.  Europaparlamentet välkomnar att lagstiftningen mot korruption stärks genom bland annat ändringar i lagen om intressekonflikter, men är bekymrat över att korruptionen fortfarande är mycket utbredd både inom landet och i regionen som helhet. Parlamentet efterlyser större insatser för att upprätthålla gällande lagar och förespråkar fortsatta ansträngningar för att nå fällande domar i mål där de åtalade har högt uppsatta poster. Parlamentet välkomnar dels det OSSE-stödda programmet mot korruption, PrijaviKorupcija.org-projektet, som gör det möjligt att rapportera om korruption via sms, dels förklaringen från tio borgmästare om nolltolerans mot korruption i deras kommuner.

26.  Europaparlamentet konstaterar att domarna för korruptionsrelaterade brott visserligen har blivit hårdare, men att order om beslagtagande och konfiskering av tillgångar fortfarande är ovanliga. Parlamentet anser att beslagtagande och konfiskering av tillgångar är ett centralt instrument för att bekämpa korruption och organiserad brottslighet. Parlamentet uppmanar landets myndigheter att fullt ut genomföra strafflagens bestämmelser om utökad konfiskering, otillåten vinning och straffrättsligt ansvar för juridiska personer.

27.  Europaparlamentet välkomnar ändringarna av lagen om finansiering av politiska partier och noterar särskilt att det statliga revisionsverket har fått en ledande roll i övervakningen av finansieringen av politiska partier. Parlamentet uppmanar landets myndigheter att anslå tillräckliga medel för verket så att det proaktivt och grundligt kan kontrollera parti- och kampanjfinansiering och väsentligt förbättra insynen i offentliga utgifter och finansiering av politiska partier.

28.  Europaparlamentet konstaterar att arbetet för att inrätta den nationella databasen för underrättelseuppgifter pågår. Parlamentet uppmuntrar myndigheterna att snarast möjligt slutföra upphandlingsförfarandet och besluta om vem som ska inrätta den nationella databasen över underrättelseuppgifter så att denna kan ge största möjliga hjälp i kampen mot organiserad brottslighet, korruption, bedrägeri, penningtvätt och andra allvarliga brott, inklusive brott av gränsöverskridande natur.

29.  Europaparlamentet välkomnar att förtal har avkriminaliserats i lagstiftningen och att dialogen mellan regeringen och journalister i frågor som rör yttrandefrihet har fördjupats. Parlamentet uppmanar myndigheterna att fortsätta med att stärka och främja informationsfrihet och mediepluralism, som måste vara oberoende av all påverkan av politik och kapital och tillämpas konsekvent. Parlamentet ser emellertid med oro på att landet har sjunkit avsevärt i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex och efterlyser ytterligare insatser för att stärka yrkesnormerna inom journalistiken och den undersökande journalistiken samt främja mediepluralism, public service bolagets oberoende, efterlevnad av mediemedarbetarnas arbetstagarrättigheter, insyn i ägandet av medier, hållbarhet och uppfyllande av europeiska normer. Parlamentet konstaterar oroligt att det finns en utspridd självcensur bland journalister och att det för närvarande saknas en självreglerande medieorganisation. Parlamentet oroas också av att de flesta reklamkampanjer som finansieras av regeringen sker i de medier som är välvilliga mot regeringen. Parlamentet stöder de aktivister som via sociala medier har lobbat för att censuren på Internet ska avskaffas.

30.  Europaparlamentet oroar sig över att det saknats analyserande och objektiva rapporter i medierna mot slutet av kampanjen inför de lokala valen i mars 2013, framför allt om oppositionens verksamhet, som det knappast alls rapporterats något om i vare sig statliga eller privata medier under kampanjen. Parlamentet framhåller att vaksamma och professionella medier är en oeftergivlig förutsättning för vidareutvecklingen av en demokratisk kultur och demokratiska institutioner i landet och för uppfyllandet av de politiska kriterierna

31.  Europaparlamentet noterar Europadomstolens (stora avdelningen) dom i El-Masri-målet av den 13 december 2012, där domstolen fann flera överträdelser av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i samband med bortförandet, det extraordinära utlämnandet och tortyren av den tyske medborgaren Khalid El-Masri den 31 december 2003 samt kvarhållandet av honom i 23 dagar på ett hotell i Skopje innan han via Skopjes flygplats överfördes till Afghanistan. Parlamentet uppmanar regeringen att utan dröjsmål följa alla aspekter av Europadomstolens dom, bland annat genom att lämna en formell ursäkt till Khalid El-Masri, betala den ersättning som beslutats av domstolen och göra ett åtagande om att inrätta en internationell undersökningskommission.

32.  Europaparlamentet välkomnar den nya lagen om lika möjligheter, den första femåriga strategin för jämställdhetsbaserad budgetering som utarbetats i partnerskap med FN:s jämställdhetsorgan UN Women, anslagen till handlingsplanen för integrering av romer och projektet för att hjälpa romer att få sina bostäder lagligförklarade. Parlamentet välkomnar också att det har öppnats ett nytt stödkontor för hbt-personer, men uttrycker oro över att det har vandaliserats. Parlamentet uppmuntrar regeringen att fortsätta sina insatser för att stärka politiken mot diskriminering, särskilt diskriminering på grund av etnisk tillhörighet och nationell identitet.

33.  Europaparlamentet uppmanar ministrar och tjänstemän att offentligt fördöma diskriminering av hbt-personer, att se till att prideparader och andra hbt-evenemang kan genomföras säkert och framgångsrikt och att förbinda sig att motverka all form av diskriminering på de grunder som ges i EU-fördraget. Parlamentet uppmanar medierna att avstå från hbt-fientlig retorik, bland annat hatiska uttalanden och uppmanande till hat.

34.  Europaparlamentet är oroat över fall av dålig behandling från polisens sida, och efterlyser kontinuerlig fortbildning, professionalisering och avpolitisering av poliskåren. Parlamentet anser att det krävs en oberoende översynsmekanism för de rättsvårdande myndigheterna i syfte att bekämpa straffrihet och garantera en demokratisk och ansvarsskyldig poliskår.

35.  Europaparlamentet betonar att systemet med viseringsfrihet som beviljats landet och alla länder på västra Balkan är en mycket stor fördel i EU-integrationen och ett mycket starkt incitament för att påskynda reformerna på området rättsliga och inrikes frågor.

36.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att vidta åtgärder och samarbeta med EU:s medlemsstater för att förhindra otillbörliga asylansökningar till EU från landets medborgare, samtidigt som man garanterar rätten till viseringsfria resor för alla medborgare och förhindrar diskriminering och stigmatisering av romer och personer från etniska minoritetsgrupper. Parlamentet uppmanar EU-medlemsstaternas regeringar att å sin sida inte bestrida eller hindra viseringsfria resor för landets medborgare, utan att uppmana myndigheterna att föra en politik som ger alla medborgare en anständig framtid i sitt land.

37.  Europaparlamentet välkomnar att landet har många kvinnliga parlamentsledamöter jämfört med vissa EU-medlemsstater, men är samtidigt oroat över kvinnornas låga deltagande på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar myndigheterna att stärka barnomsorgen för barn med funktionshinder, gatubarn, barn som använder narkotika och barn som utsätts för våld i hemmet, sexuellt utnyttjande eller olaglig handel.

38.  Europaparlamentet välkomnar de fortsatta framsteg som gjorts av kommissionen för skydd mot diskriminering. Parlamentet pekar på behovet av att det bemannas fullt ut och anser att det faktum att det har godkänts av det europeiska nätverket av nationella jämställdhetsorgan kan tjäna som exempel för andra myndigheter och organisationer att själva främja en EU-anslutning genom att medverka i relevanta europeiska nätverk.

Det civila samhället

39.  Europaparlamentet anser att en förutsättning för ytterligare demokratiska framsteg i landet är att det utvecklas ett politiskt klimat som bygger på mångfald i ett oberoende, mångkulturellt, mångetniskt och opartiskt civilt samhälle och att det civila samhällets åsikter kan öka möjligheterna att bedriva en faktabaserad politik. Parlamentet betonar att organisationerna i det civila samhället måste stärkas och göras oberoende av politiska intressen, och att de tillsammans med organisationer i det civila samhället från grannländerna och från EU i stort bör stärka gemensamma projekt till ömsesidig nytta.

40.  Europaparlamentet välkomnar det samråd som ägde rum med organisationerna i det civila samhället i samband med ändringen av lagarna om rättshjälp och om stiftelser. Parlamentet anser att man vid lämplig tidpunkt bör hålla fullständiga samråd med det civila samhället om alla relevanta politiska initiativ, bland annat anslutningsdialogen på hög nivå, och att man bör inkludera öppet valda observatörer från det civila samhället i alla relevanta statliga arbetsgrupper.

41.  Europaparlamentet lyfter fram den viktiga roll som organisationerna i det civila samhället kan spela för att göra EU-integrationsprocessen mer öppen, ansvarsfull och inkluderande.

42.  Europaparlamentet anser att den parlamentariska undersökningen om föranslutningsinstrumentet visar att regeringen måste vinnlägga sig om att uppnå målet om partnerskap med det civila samhället och inrätta en nationell fond för medfinansiering som gör det möjligt för organisationerna i det civila samhället att delta fullt ut i EU-finansierade program. Parlamentet kräver att organisationerna i det civila samhället inkluderas fullt ut i programplaneringsbesluten för nästa föranslutningsinstrument.

Ekonomiska frågor

43.  Europaparlamentet berömmer landet för att ha upprätthållit den makroekonomiska stabiliteten, men konstaterar att den offentliga sektorns skuld har ökat, att kvaliteten på styrningen av de offentliga finanserna har försämrats och att den globala ekonomiska nedgången har haft negativa effekter på de utländska direktinvesteringarna i landet.

44.  Europaparlamentet välkomnar lagstiftningsåtgärderna för en förbättring av affärsklimatet och de fortsatta insatserna för att utarbeta sunda medelfristiga makroekonomiska strategier. Parlamentet uppmuntrar de politiska krafterna att inleda en öppen politisk dialog om den ekonomiska situationen och landets skuldförpliktelser.

45.  Europaparlamentet konstaterar bekymrat att arbetslösheten fortfarande är mycket hög, att ungdomsarbetslöshetssiffrorna är bland de högsta i världen samt att antalet sysselsatta kvinnor förblir mycket lågt. Parlamentet välkomnar den handlingsplan mot ungdomsarbetslöshet som har utarbetats i anslutning till ILO:s program om anständigt arbete. Regeringen uppmanas att förbättra samordningen mellan de organ som övervakar att arbetsrätten tillämpas och bygga vidare på det gemensamma utbildningsprogram som har anordnats av Europeiska fackliga samorganisationen för att stärka förmågan hos arbetsmarknadens parter att engagera sig i en välfungerande social dialog. Parlamentet anser att det krävs ytterligare investeringar i forskning, teknisk utveckling och innovationsförmåga för att underlätta uppbyggandet av en kunskapsbaserad ekonomi.

46.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts med att modernisera transport-, energi- och telekommunikationsnäten, särskilt de ansträngningar som gjorts för att slutföra korridor X(2). Med tanke på järnvägarnas stora betydelse för att skapa hållbara transportsystem välkomnar parlamentet regeringens avsikt att upprusta befintliga eller anlägga nya järnvägar från Skopje till grannländernas huvudstäder och efterlyser snabbare framsteg och fastställande av finansieringen av järnvägsförbindelserna inom korridor VIII(3).

47.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att det inrättas en mekanism för samråd mellan regeringen och privata företag i samband med beslut om åtgärder mot den ekonomiska krisen. Parlamentet påpekar också att en sådan mekanism kan vara en lösning för att anpassa utbildningssystemet till marknadsbehoven, vilket skulle kunna minska ungdomsarbetslösheten.

48.  Europaparlamentet noterar regeringens insatser för att bygga om den lokala väginfrastrukturen i landet med målsättningen att förbättra möjligheterna till alternativ turism och höja medborgarnas livskvalitet. Parlamentet uppmuntrar i detta sammanhang landet att tillämpa en mer dynamisk strategi för regionala utvecklingsprojekt inom ramen för föranslutningsinstrumentet för att utöka det gränsöverskridande samarbetet och stärka banden mellan länderna i regionen.

49.  Europaparlamentet påpekar att det krävs avsevärda ansträngningar på miljöområdet, särskilt inom vattenkvalitet, naturskydd och kontroll och riskhantering av industriutsläpp. Parlamentet understryker att inga större framsteg kan göras utan att stärka den administrativa kapaciteten tillräckligt. Parlamentet uppmanar därför landets regering att vidta nödvändiga åtgärder i detta avseende.

50.  Europaparlamentet uppmärksammar återigen landet på vikten av förnybara energikällor och välkomnar framstegen i form av 21 nya koncessioner för små vattenkraftverk som redan har beviljats, ett vattenkraftverk som redan är i drift och ett pågående arbete med att anlägga en vindkraftpark. Parlamentet uppmanar regeringen att bredda den offentliga debatten om klimatförändringarnas inverkan och öka ansträngningarna för att anpassa den nationella lagstiftningen till EU:s regelverk på detta område. Regeringen uppmanas också att genomföra den nationella lagstiftningen, särskilt om vattenvård, kontroll av industriutsläpp, naturskydd och klimatförändringar. Parlamentet betonar behovet av att stärka den administrativa kapaciteten, både på central och lokal nivå.

51.  Europaparlamentet uppmuntrar myndigheterna att som ett led i reformerna av den offentliga förvaltningen öka insatserna för att införa e-förvaltning med målsättningen att tillhandahålla effektiva, tillgängliga och öppna tjänster till medborgare och företag.

Regionalt och internationellt samarbete

52.  Europaparlamentet välkomnar att landet för närvarande är ordförande i sydösteuropeiska samarbetsprocessen och hoppas att detta kommer att stärka den europeiska agendan, goda grannförbindelser och delaktighet. Parlamentet understryker betydelsen av regionalt samarbete enligt den europeiska agendan och de europeiska värdena, och efterlyser ytterligare framsteg på detta område. Parlamentet upprepar att det är viktigt att EU strävar efter att alla länder i regionen, utan undantag, blir medlemmar.

53.  Europaparlamentet anser att ett ändrat synsätt, från ”västra Balkan” till ”sydöstra Europa”, skulle kunna underlätta denna strävan.

54.  Europaparlamentet gläder sig över landets deltagande i Eufor-uppdraget Althea och över avtalet om landets deltagande i krishanteringsinsatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet uppmanar landet att anpassa sig till EU:s ståndpunkt i fråga om Internationella brottmålsdomstolen.

55.  Europaparlamentet uppmanar regeringen och alla ansvariga organisationer att uppfylla de nödvändiga kraven och villkoren för att möjliggöra viseringsfria resor inom Schengenområdet. Det är nödvändigt att medborgarna fullständigt informeras om begränsningar i viseringsfriheten för att förebygga allt missbruk av viseringsfriheten och viseringslättnaderna. Om viseringsfrihetspolitiken skulle upphöra att tillämpas skulle det med säkerhet få negativa ekonomiska och sociala konsekvenser.

o
o   o

56.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till landets regering och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2012)0453.
(2) Korridor X är en av de tio gränsöverskridande europeiska transportkorridorerna och går från Salzburg i Österrike till Thessaloniki i Grekland. Korridorens gren D omfattar sträckan Veles–Prilep–Bitola–Florina–Igoumenitsa (Via Egnatia).
(3) Korridor VIII är en av de tio gränsöverskridande europeiska transportkorridorerna och går från Durrës i Albanien till Varna i Bulgarien. Den går även genom Skopje.


EU:s förhandlingar om ett handels- och investeringsavtal med Förenta staterna
PDF 132kWORD 27k
Europaparlamentets resolution av den 23 maj 2013 om EU:s förhandlingar om ett handels- och investeringsavtal med Förenta staterna (2013/2558(RSP))
P7_TA(2013)0227B7-0187/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 28 november 2011 från toppmötet mellan EU och Förenta staterna och det gemensamma uttalandet av den 29 november 2011 från EU:s och Förenta staternas transatlantiska ekonomiska råd,

–  med beaktande av slutrapporten av den 11 februari 2013 från högnivågruppen om sysselsättning och tillväxt(1),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 13 februari 2013 från Förenta staternas president Barack Obama, Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso och Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy(2),

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets sammanträde den 7–8 februari 2013(3),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt resolutionen av den 23 oktober 2012 om handel och ekonomiska förbindelser med Förenta staterna(4),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från den transatlantiska lagstiftardialogens 73:e interparlamentariska sammanträde i Washington den 30 november och den 1 december 2012,

–  med beaktande av slutrapporten Reducing Transatlantic Barriers to Trade and Investment: An Economic Assessment från Centre for Economic Policy Research (London) från mars 2013(5),

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU och Förenta staterna är världens två främsta globala handelsparter och investerare, och står tillsammans för nästan hälften av världens BNP samt en tredjedel av världshandeln.

B.  Marknaderna i EU och Förenta staterna är djupt integrerade, och i genomsnitt handlas det bilateralt med varor och tjänster för uppemot 2 miljarder euro varje dag, vilket skapar miljontals arbetstillfällen i båda ekonomierna. EU:s och Förenta staternas investeringar är den verkliga drivkraften bakom de transatlantiska förbindelserna, med bilaterala investeringar på mer än 2 394 biljoner euro under 2011.

C.  Enligt kommissionens konsekvensanalysrapport, som utarbetades på grundval av en rapport från Centre for Economic Policy Research, skulle ett ambitiöst och heltäckande transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar – när det genomförs fullt ut – kunna leda till betydande ekonomiska vinster både för EU (119,2 miljarder euro per år) och för Förenta staterna (94,9 miljarder euro per år). EU:s export till Förenta staterna skulle därmed kunna öka med 28 procent och den totala EU-exporten med 6 procent, vilket skulle vara till förmån för EU-exportörer av varor och tjänster samt för EU:s konsumenter.

D.  EU och Förenta staterna har gemensamma värderingar, likartade rättssystem och höga, om än olika, standarder vad gäller arbetar-, konsument- och miljöskydd.

E.  Den globala ekonomin står inför utmaningar och framväxten av nya aktörer, och både EU och Förenta staterna måste utnyttja den fulla potentialen hos ett närmare ekonomiskt samarbete så att man kan dra nytta av internationell handel för att övervinna den ekonomiska krisen och få till stånd en varaktig global ekonomisk återhämtning.

F.  Efter toppmötet mellan EU och Förenta staterna i november 2011 fick högnivågruppen om sysselsättning och tillväxt i uppgift att identifiera olika tillvägagångssätt för att öka handeln och investeringarna i syfte att främja arbetstillfällen, ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft som gynnar båda sidor.

G.  Högnivågruppen om sysselsättning och tillväxt har gemensamt analyserat ett stort antal möjliga alternativ för att utvidga den transatlantiska handeln och de transatlantiska investeringarna, och kom i sin slutrapport fram till att ett heltäckande handels- och investeringsavtal skulle innebära störst fördelar för båda ekonomier.

H.  EU är övertygat om att det viktigaste målet är att utveckla och stärka det multilaterala systemet. Däremot utesluter detta inte bilaterala avtal som sträcker sig längre än WTO-åtagandena och som kompletterar de multilaterala reglerna, eftersom både regionala avtal och frihandelsavtal leder till ökad harmonisering av standarder och mer liberalisering, vilket gynnar det multilaterala handelssystemet.

I.  Den 12 mars 2013 föreslog kommissionen att man bör ge tillåtelse att inleda förhandlingar och upprätta utkast till förhandlingsdirektiv för behandling av rådet.

Strategisk, politisk och ekonomisk bakgrund

1.  Europaparlamentet anser att den strategiska betydelsen av EU:s och Förenta staternas ekonomiska förbindelser bör bekräftas på nytt och fördjupas, och att EU och Förenta staterna bör utforma gemensamma strategier för global handel, investeringar och handelsrelaterade frågor, såsom standarder, normer och förordningar, för att utveckla en bredare transatlantisk vision och en gemensam uppsättning strategiska mål.

2.  Europaparlamentet anser att det är av central betydelse att EU och Förenta staterna förverkligar den outnyttjade potential som finns hos en verkligt integrerad transatlantisk marknad, i syfte att maximera skapandet av anständiga arbeten och främja en smart, stark, hållbar och balanserad tillväxtpotential. Parlamentet anser att detta är särskilt lämpligt i ljuset av den pågående ekonomiska krisen, situationen på finansmarknaden och finansieringsvillkoren, de höga statsskulderna, de höga arbetslöshetssiffrorna och de låga tillväxtprognoserna på båda sidor Atlanten samt vinsterna med en verkligt samordnad reaktion på dessa gemensamma problem.

3.  Europaparlamentet anser att EU bör använda sig av sin breda erfarenhet av att förhandla fram djupgående och omfattande bilaterala handelsavtal, i syfte att uppnå ännu mer ambitiösa resultat med Förenta staterna.

Slutrapporten från högnivågruppen om sysselsättning och tillväxt

4.  Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av slutrapporten från högnivågruppen om sysselsättning och tillväxt, och stöder helhjärtat rekommendationen att inleda förhandlingar om ett heltäckande handels- och investeringsavtal.

5.  Europaparlamentet välkomnar det som betonas i slutrapporten, nämligen i) den ambitiösa förbättringen av det ömsesidiga marknadstillträdet för varor, tjänster, investeringar och offentliga upphandlingar på alla förvaltningsnivåer, ii) nivåsänkningen av icke-tariffära handelshinder och en ökad överensstämmelse mellan regelverken samt iii) utarbetandet av gemensamma regler för att hantera gemensamma globala handelsutmaningar och handelsmöjligheter.

6.  Europaparlamentet stöder, mot bakgrund av att de redan existerande genomsnittliga tullarna är så låga, åsikten att det för att frigöra potentialen i det transatlantiska partnerskapet är av central betydelse att åtgärda de icke-tariffära handelshindren som främst består av tullförfaranden, tekniska standarder och begränsningar genom lagstiftningen innanför gränserna. Parlamentet stöder det mål som föreslagits av högnivågruppen om sysselsättning och tillväxt om att gradvis övergå till en ännu mer integrerad transatlantisk marknad.

7.  Europaparlamentet välkomnar rekommendationen att utforska nya metoder för att minska onödiga kostnader och administrativa dröjsmål som uppstår till följd av reglering, samtidigt som de nivåer för hälsa, säkerhet och miljöskydd som båda sidor har bedömt som lämpliga ska uppnås, eller samtidigt som befogade regleringsmål uppfylls.

Förhandlingsmandat

8.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för ett djupgående och heltäckande handels- och investeringsavtal med Förenta staterna som skulle främja skapandet av arbetstillfällen av hög kvalitet för europeiska arbetstagare, gynna EU:s konsumenter direkt, öppna upp för nya möjligheter för EU-företag att sälja sina varor och tjänster i Förenta staterna, särskilt små och medelstora företag, garantera fullständigt tillträde till marknaderna för offentlig upphandling i Förenta staterna och öka möjligheterna för EU att investera i Förenta staterna.

9.  Europaparlamentet uppmanar rådet att följa upp rekommendationerna i slutrapporten från högnivågruppen om sysselsättning och tillväxt och ge kommissionen befogenhet att inleda förhandlingar om ett avtal om ett transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar med Förenta staterna.

10.  Europaparlamentet betonar att det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar bör vara ambitiöst och bindande för alla förvaltningsnivåer på båda sidor av Atlanten, bland annat för alla tillsynsmyndigheter och andra behöriga myndigheter. Parlamentet betonar att avtalet bör leda till ett varaktigt, verkligt tillträde till marknaden på ömsesidiga grunder och underlätta handeln, och i synnerhet uppmärksamma strukturella sätt att skapa större transatlantisk konvergens i lagstiftningen. Parlamentet anser att avtalet inte får riskera att äventyra unionens kulturella och språkliga mångfald, t.ex. på området för audiovisuella och kulturella tjänster.

11.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att unionen och dess medlemsstater behåller möjligheten att bevara och utveckla sin politik på det kulturella och audiovisuella området, inom ramen för sina gällande lagar, standarder och avtal. Parlamentet kräver således att det tydligt ska anges att förhandlingsmandatet inte omfattar tjänster med kulturellt och audiovisuellt innehåll, inbegripet på nätet.

12.  Europaparlamentet betonar att immateriell äganderätt driver på innovation och skapande och att det är en av hörnstenarna i en kunskapsbaserad ekonomi. Avtalet bör därför innehålla ett starkt skydd för tydligt och klart definierade områden av immateriella äganderätter, inkluderat geografiska beteckningar, och vara förenligt med gällande internationella avtal. Parlamentet anser att andra oenigheter med avseende på immateriella äganderätter bör lösas i enlighet med internationella skyddsnormer.

13.  Europaparlamentet anser att avtalet bör garantera full respekt för EU:s normer för grundläggande rättigheter, och upprepar sitt stöd för en hög skyddsnivå när det gäller personuppgifter, som bör gynna konsumenter på båda sidor Atlanten. Parlamentet anser att man i avtalet bör ta hänsyn till bestämmelserna om personuppgifter i det allmänna tjänstehandelsavtalet (Gats).

14.  Europaparlamentet påminner om transportsektorns betydelse för tillväxt och sysselsättning, framför allt inom luftfarten där EU:s och Förenta staternas marknader svarar för 60 procent av världens flygtrafik. Parlamentet betonar att förhandlingarna på ett meningsfullt sätt bör ta upp de nuvarande begränsningarna av sjö- och lufttransporttjänster som ägs av europeiska företag, inbegripet när det rör sig om utländskt ägande av flygbolag och ömsesidighet i fråga om cabotage samt i fråga om screening av sjölaster.

15.  Europaparlamentet framhåller värdet av riskbaserade bedömningar och av informationsutbyte mellan båda parter avseende marknadsövervakning och identifiering av förfalskade produkter.

16.  Europaparlamentet välkomnar i synnerhet rekommendationen från högnivågruppen om sysselsättning och tillväxt att EU och Förenta staterna ska inrikta sig på miljö- och arbetsaspekterna av handel och hållbar utveckling. Parlamentet anser att erfarenheterna av EU:s tidigare handelsavtal och EU:s och Förenta staternas långsiktiga åtaganden bör beaktas för att stärka utvecklingen och genomförandet av lagar och politiska program på arbets- och miljöområdet samt främja de centrala standarder och riktlinjer som fastställts av Internationella arbetsorganisationen (ILO), liksom anständiga arbeten och hållbar utveckling. Parlamentet uppmuntrar till en harmonisering av standarderna för företagens sociala ansvar (CSR). Parlamentet är medvetet om att det med största sannolikhet kommer att innebära både tekniska och politiska utmaningar att uppnå de gemensamma standarderna, och betonar att det gemensamma målet bör vara att se till att miljömålen inte försämras.

17.  Europaparlamentet understryker att vissa förhandlingsområden är känsliga, till exempel jordbrukssektorn där synen på genetiskt modifierade organismer, kloning och konsumentskydd tenderar att skilja sig åt mellan Förenta staterna och EU. Parlamentet ser en möjlighet till förstärkt samarbete inom handeln med jordbruksprodukter, och understryker betydelsen av långtgående och välavvägda resultat på detta område. Parlamentet framhåller att avtalet inte får inkräkta på de båda handelsparternas grundläggande värderingar, såsom försiktighetsprincipen i EU. Parlamentet uppmanar Förenta staterna att, som en förtroendeskapande åtgärd, upphäva sitt förbud mot import av nötköttsprodukter från EU.

18.  Europaparlamentet betonar att finansiella tjänster måste ingå i förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar, och anser i detta sammanhang att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt ekvivalens, ömsesidigt erkännande, konvergens och exterritorialitet, eftersom detta är centrala faktorer för båda sidor. Parlamentet betonar också att konvergens i riktning mot en gemensam finansiell regelram för EU och Förenta staterna skulle vara mycket välkommen. Även om marknadstillträde utgör ett steg i rätt riktning, framhåller parlamentet att det behövs tillsynsprocesser för att uppnå verklig konvergens. Parlamentet betonar att de negativa konsekvenserna av extraterritorialitet bör minimeras och att de inte bör tillåtas undergräva ett konsekvent tillvägagångssätt vid regleringen av finansiella tjänster.

19.  Europaparlamentet bekräftar sitt stöd för avskaffandet av onödiga rättsliga hinder, och uppmuntrar kommissionen och Förenta staternas regering att i avtalet inkludera mekanismer (inbegripet lagstiftningssamarbete i ett tidigt skede) som syftar till att förebygga framtida hinder. Parlamentet anser att bättre lagstiftning och en minskning av de rättsliga och administrativa hindren bör vara ett centralt inslag i förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar och att större transatlantisk konvergens i lagstiftningen bör leda till en mer enhetlig lagstiftning som är lätt att förstå och tillämpa, framför allt för små och medelstora företag.

20.  Europaparlamentet upprepar sin övertygelse att ett omfattande handels- och investeringsavtal mellan EU och Förenta staterna kan leda till en situation som gynnar båda parter och båda ekonomier och att ett mer djupgående samarbete avsevärt skulle öka fördelarna för båda ekonomier. Parlamentet är övertygat om att en harmonisering av EU:s och Förenta staternas tekniska standarder för tillsyn, där det är möjligt, kommer att säkerställa att EU och Förenta staterna fortsätter att fastställa globala standarder och bana väg för internationella standarder. Parlamentet menar bestämt att de positiva effekterna av detta avtal för den globala handeln och standardiseringen måste tänkas igenom och identifieras noggrant.

21.  Europaparlamentet påminner om behovet av aktiva informationsinsatser och ett fortsatt och transparent samarbete från kommissionens sida tillsammans med ett brett spektrum av aktörer, inbegripet, handels-, miljö-, jordbruks-, konsument- och arbetsföreträdare samt andra företrädare under hela förhandlingsprocessen för att säkra faktabaserade diskussioner, bygga upp ett förtroende för förhandlingarna, inhämta proportionerliga bidrag från olika håll och öka allmänhetens stöd genom att beakta de berörda parternas synpunkter. Parlamentet uppmuntrar alla berörda parter att aktivt delta och lägga fram initiativ och information som är av betydelse för förhandlingarna.

22.  Europaparlamentet påpekar att kvalitet bör prioriteras framför tidsaspekten, och litar på att förhandlarna inte antar en förhastad överenskommelse som inte ger påtagliga och faktiska fördelar för våra företag, arbetstagare och medborgare.

Parlamentets roll

23.  Europaparlamentet ser fram emot förhandlingarna med Förenta staterna och emot att följa dem på nära håll och bidra till ett lyckat resultat. Parlamentet påminner kommissionen om dess skyldighet att omedelbart och fullständigt informera parlamentet under alla förhandlingsfaser (före och efter förhandlingsrundorna). Parlamentet är redo att bemöta de lagstiftningsproblem som kan uppstå i samband med förhandlingarna och det framtida avtalet. Parlamentet hävdar på nytt sitt grundläggande ansvar att företräda EU:s medborgare och ser fram emot att skapa förutsättningar för inkluderande och öppna diskussioner under förhandlingsprocessen. Parlamentet är berett att spela en aktiv roll i samarbetet med sina motsvarigheter i Förenta staterna när ny lagstiftning ska införas.

24.  Europaparlamentet är fast beslutet att föra ett nära samarbete med rådet, kommissionen, Förenta staternas kongress, Förenta staternas administration och de berörda parterna för att uppnå den fulla ekonomiska, sociala och miljömässiga potentialen hos de transatlantiska ekonomiska förbindelserna samt stärka EU:s och Förenta staternas ledarskap med avseende på liberaliseringen och regleringen av handel och utländska investeringar. Parlamentet kommer att engagera sig för att uppmuntra till ett fördjupat bilateralt samarbete mellan EU och Förenta staterna för att befästa den ledande ställning som de båda innehar inom internationell handel och investeringar.

25.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet kommer att ombes ge sitt godkännande till det framtida avtalet om ett transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar, i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och att dess ståndpunkt därför bör beaktas i alla skeden.

26.  Europaparlamentet påminner om att det kommer att sträva efter att övervaka genomförandet av det framtida avtalet.

o
o   o

27.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna samt Förenta staternas administration och kongress.

(1) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2013/februari/tradoc_150519.pdf
(2) http://europa.eu/rapid/press-release_MEMO-13-94_sv.htm
(3) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/ec/135324.pdf
(4) Antagna texter, P7_TA(2012)0388.
(5) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2013/mars/tradoc_150737.pdf


Myanmars/Burmas tillgång till allmänna tullförmåner
PDF 194kWORD 32k
Europaparlamentets resolution av den 23 maj 2013 om återinförande av Myanmar/Burmas tillgång till allmänna tullförmåner (2012/2929(RSP))
P7_TA(2013)0228B7-0198/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Burma/Myanmar, särskilt resolutionerna av den 20 april  2012(1) och den 22 november 2012(2), samt sin resolution av den 13 september 2012 om förföljelse av rohingya-muslimer i Burma/Myanmar(3),

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 23 april 2012 om Myanmar/Burma,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 15 juni 2012 av den höga representanten, Catherine Ashton, och kommissionsledamoten med ansvar för handel, Karel De Gucht, i vilket de begär att handelsförmånerna för Myanmar/Burma återinförs, och med beaktande av uttalandet av den 6 februari 2013 av den höga representantens talesperson om det eventuella inrättandet av en arbetsgrupp för EU-Myanmar för att stärka det ekonomiska samarbetet,

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upphävande av rådets förordning (EG) nr 552/97 om tillfälligt upphävande av allmänna tullförmåner för Unionen Myanmar (COM(2012)0524),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 732/2008 av den 22 juli 2008(4) om tillämpning av Allmänna preferenssystemet (GSP),

–  med beaktande av resolutionen om åtgärder rörande Myanmar med stöd av artikel 33 stadgar, som antogs av Internationella arbetskonferensen (ILO) den 13 juni 2012,

   med beaktande av Myanmars och ILO:s gemensamma strategi för avskaffandet av tvångsarbete senast den 31 december 2015, som godkändes av Myanmars/Burmas myndigheter den 5 juli 2012,

–  med beaktande av det dokument som Förenta staternas regering utfärdade den 11 juli 2012 om rapporteringskrav för ansvarsfull investering i Burma(5),

–   med beaktande av rapporten av den 6 mars 2013 från FN:s särskilde rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Burma/Myanmar,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet som antogs 1998 och ILO:s konventioner om upprättande av grundläggande arbetsrättsliga normer avseende: avskaffande av tvångsarbete (nr 29 (1930) och 105 (1957)), organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten (nr 87 (1948) och nr 98 (1949)), avskaffande av barnarbete (nr 138 (1973) och 182 (1999)) och icke-diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning (nr 100 (1951) och nr 111 (1958)),

–  med beaktande av handlingsplanen för att förhindra rekrytering och användning av barn i Myanmar/Burmas väpnade styrkor, som undertecknades av Myanmar/Burmas regering och FN den 27 juni 2012,

–  med beaktande av FN-konventionen om barnets rättigheter, särskilt artikel 38,

–  med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter(6) och rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 8 december 2009(7),

–  med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag som uppdaterades i maj 2011,

–  med beaktande av Global Reporting Initiative (det globala rapporteringsinitiativet) och dess Sustainability Reporting Guidelines (riktlinjerna för hållbarhetsrapportering)(8),

–  med beaktande av FN:s principer för ansvarsfulla investeringar (Unpri),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om paketet ”Sociala företag” (COM(2011)0685),

–  med beaktande av de pågående förhandlingarna om kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2004/109/EG (insynsdirektivet) (COM(2011)0683) och med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om årsbokslut, sammanställda redovisningar och rapporter i vissa typer av företag (COM(2011)0684), som ändrar direktiv 2003/51/EG (redovisningsdirektivet),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar vid internationella handelsavtal(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2013 om företagens sociala ansvar: att arbeta för samhällets intressen och för hållbar återhämtning för alla(10) och om företagens sociala ansvar: ett ansvarstagande, transparent och ansvarsfullt affärstänkande och en hållbar tillväxt(11),,

–  med beaktande av det första interparlamentariska sammanträdet mellan Europaparlamentet och Burma/Myanmar, som ägde rum från den 26 februari till den 2 mars 2012, och rapporten från detta sammanträde(12),

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Människorättssituationen i Myanmar/Burma är fortfarande osäker trots de åtgärder som president Thein Seins regering har vidtagit.

B.  Myanmar/Burma är geografiskt sett beläget i en region som är av stor strategisk och geopolitisk betydelse, särskilt för EU, Förenta staterna, Kina, Indien och Australien.

C.  Dessa pågående förändringar skapar viktiga möjligheter för att utveckla de i hög grad förbättrade förbindelserna mellan EU och Myanmar/Burma, vilket stöder reformprocessen och bidrar till den ekonomiska, politiska och sociala utvecklingen.

D.  Kommissionen har föreslagit att man återinför tillgången till allmänna tullförmåner för Myanmar/Burma till följd av Internationella arbetsorganisationens (ILO) bedömning att överträdelserna av ILO:s konvention om tvångsarbete inte längre anses vara allvarliga och systematiska.

E.  Enligt ILO:s bedömning finns det fortfarande ungefär 5 000 barnsoldater i Myanmar/Burma.

F.  Det gäller att iaktta försiktighet, eftersom det enligt rapporten från FN:s särskilde rapportör för människorättssituationen i Myanmar/Burma fortfarande finns allvarliga betänkligheter i fråga om de mänskliga rättigheterna, inbegripet godtyckliga frihetsberövanden, tvångsförflyttningar, konfiskering av land, användning av barnsoldater, aggressiva handlingar mot etniska minoriteter och ett svagt rättsväsende.

G.  Flera av de ekonomiska verksamhetssektorerna i Myanmar/Burma, såsom gruvdrift, timmer, olja, gas och konstruktion av dammar, har i det förflutna varit direkt kopplade till allvarliga människorättskränkningar och miljöförstörelse och har samtidigt varit militärregimens främsta inkomst.

H.  Företag som är verksamma i svaga stater och områden med svag styrning, såsom Myanmar/Burma, riskerar i högre grad att orsaka eller bidra till kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det behövs därför särskilda åtgärder för att motverka denna risk i enlighet med vad som medges i den amerikanska regeringens rapporteringskrav för ansvarsfull investering i Myanmar/Burma.

I.  De europeiska företagen och deras dotterbolag och underleverantörer kan spela en nyckelroll för att främja och sprida sociala och arbetsrättsliga normer över hela världen.

J.  Man bör kräva att alla företag som är verksamma i Myanmar/Burmas uppfyller sina skyldigheter att upprätthålla internationella standarder avseende mänskliga rättigheter och de måste därför

   (a) respektera sina nationella och internationella rättsliga skyldigheter när det gäller mänskliga rättigheter, sociala och arbetsrättsliga normer och miljöregler,
   (b) göra ett uppriktigt åtagande till förmån för arbetstagarnas och medborgarnas rättigheter, skydd och välbefinnande i största allmänhet,
   (c) garantera rätten till föreningsfrihet och kollektivförhandlingar,
   (d) avstå från att beslagta mark och tvångsförflytta lokalbefolkningen,
   (e) snabbt och effektivt ta itu med eventuella överträdelser.

1.  Europaparlamentet uppmärksammar de viktiga de steg som president Thein Sein och andra reformivrare i Myanmar/Burma har tagit för att införa demokratiska reformer under det senaste året, vilket har lett till att kommissionen har föreslagit att man återinför tillgången till allmänna tullförmåner för Myanmar/Burma. Parlamentet uppmuntrar dem att fortsätta med denna process, som bör prioriteras, så att en fullständig demokratisering, konsolideringen av rättsstatsprincipen och respekten för alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter blir både permanent och oåterkallelig.

2.  Europaparlamentet begär att man fortsätter fredsförhandlingarna med etniska grupper, särskilt kachinfolket, och uppmanar med kraft myndigheterna i Burma/Myanmar att utarbeta en handlingsplan för att sätta stopp för förtrycket av rohingyafolket och andra förtryckta minoriteter, liksom för att bevilja medborgerliga rättigheter, för att komma till rätta med djupt rotade fördomar och diskriminerande attityder som grundar sig på etnicitet och religion och för att utarbeta en strategi för integration och en långsiktig försoningsprocess för interflyktinggrupper.

3.  Europaparlamentet uppmanar regeringen i Myanmar/Burma att respektera principerna om goda styrelseformer och att omedelbart och villkorslöst frige alla återstående politiska fångar. Parlamentet uppmanar dessutom Myanmar/Burmas regering att garantera respekten för yttrandefriheten och församlings- och föreningsfriheten, samt att fortsätta sitt nära samarbete med organisationer såsom ILO, för att avskaffa tvångsarbete och se till att tillämpningen av lagar om arbetsorganisationer och fredliga demonstrationer och möten stämmer överens med internationella människorättsnormer.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft myndigheterna i Myanmar/Burma att ratificera konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, liksom dess fakultativa protokoll, och att bevilja Internationella rödakorskommittén och nationella övervakningsgrupper fullt tillträde till fängelser samt att vidta omedelbara och effektiva åtgärder för att förhindra tortyr och misshandel.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft myndigheterna i Myanmar/Burma att påskynda arbetet med att se över och ändra lagstiftning och rättsliga bestämmelser som strider mot internationella människorättsnormer och att fastställa exakta datum för när varje översyn ska vara avslutad. Parlamentet framhåller att detta arbete måste inbegripa ett obehindrat deltagande från grupper i det civila samhället och stöd från internationella människorättsorgan, t.ex. kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR). Parlamentet uppmanar regeringen att se till att nya och omarbetade lagar verkligen genomförs, bland annat genom att förbättra kapaciteten hos de verkställande myndigheterna, domarkåren och de brottsbekämpande myndigheterna samt inom rättsväsendet.

6.  Europaparlamentet beklagar att FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, trots flera löften från president Thein Sein, ännu inte har kunnat etablera en permanent närvaro i landet.

7.  Europaparlamentet understryker vikten av att på ett oberoende sätt bemöta alla påståenden om brott mot de mänskliga rättigheterna i konfliktdrabbade områden och att se till att FN och andra biståndsarbetare kan nå fram till alla de som är i behov av humanitärt bistånd, både i regeringskontrollerade och icke-regeringskontrollerade områden.

8.  Europaparlamentet uppmanar Myanmars regering att fullt ut genomföra den gemensamma handlingsplanen med ILO om avskaffande av tvångsarbete senast den 31 december 2015 och att fortsätta sitt nära samarbete med organisationer såsom ILO, för att avskaffa tvångsarbete och se till att tillämpningen av lagar om arbetsorganisationer och fredliga demonstrationer och möten stämmer överens med internationella människorättsnormer.

9.  Europaparlamentet uppmärksammar tillämpningen av lagen om utländska investeringar från november 2012, som avser en liberalisering av ekonomin utan motstycke. Parlamentet betonar vikten av att ratificera ILO:s samförståndsavtal, som det burmesiska arbetsministeriet undertecknat i syfte att avskaffa tvångsarbete senast 2015, samt av att genomföra planen att anta antikorruptions- och skattelagstiftning.

10.  Europaparlamentet medger att förändringarna, trots de viktiga demokratiseringsinitiativen, sker långsamt och det behövs internationellt stöd, på grund av den långa tiden med militärstyre som har genomsyrat och strukturerat det burmesiska samhällets samtliga skikt.

11.  Europaparlamentet är mycket bekymrat över rapporterna om att tvångsrekryteringen av barn till Tatmadaw Kyi (Myanmar/Burmas armé) och gränsbevakningsstyrkorna inte har upphört och uppmanar därför Myanmar/Burma att snabbt genomföra alla aspekter av den handlingsplan om barnsoldater som landet undertecknade med FN och se till att skyddet av barn får en hög prioritering på reformagendan.

12.  Europaparlamentet uppmanar Myanmar/Burma att se till att jordbrukare och samhällen skyddas från konfiskering av land och tvångsvräkningar i enlighet med internationella standarder. Parlamentet är bekymrat över konstitutionen samt lagen om jordbruksmark och lagen om förvaltning av oanvänd mark, som möjliggör för regeringen att konfiskera mark för projekt som den anser vara av ”nationellt intresse” och tillåter den att använda all ”ledig” mark, som i vissa fall är upptagen och ger samhällena möjlighet till försörjning. Parlamentet påpekar även att affärspersoner med goda kontakter utnyttjar lagen för att registrera sådan mark i sina egna namn.

13.  Europaparlamentet betonar vikten av kommissionens kortsiktiga handelsrelaterade stödprogram som ska inledas 2013. Parlamentet uppmanar Myanmar/Burmas regering att stärka sina handelsinstitutioner och sin handelspolitik, med tanke på de positiva effekterna för landets ekonomi, samt att vidta alla nödvändiga åtgärder för att maximera nyttan med EU:s handelsrelaterade stöd och med återinförandet av förmånerna i samband med programmet ”Allt utom vapen”.

14.  Europaparlamentet begär att man ökar EU:s bilaterala utvecklingsbistånd till Myanmar/Burma inom den fleråriga budgetramen för 2014–2020 och att Myanmar/Burmas regering främjar och stödjer åtgärder inom de huvudområden som ingår i det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR): konsolidering av demokratin, rättsstatsprincipen och respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Parlamentet noterar i detta sammanhang verksamheten vid det EU-finansierade fredscentrumet i Myanmar/Burma. Parlamentet förväntar sig att Myanmar/Burmas regering accepterar och underlättar öppnandet av ett regionalt kontor för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter med ett fullständigt mandat, eftersom landet inte bara behöver tekniskt bistånd utan också en mekanism för nära övervakning av de mänskliga rättigheterna.

15.  Europaparlamentet noterar det beslut som fattats av Sydostasiatiska nationers förbund att acceptera Myanmar/Burmas erbjudande att agera ordförande i organisationen under 2014, som är ett tecken på förnyat förtroende för landet.

16.  Europaparlamentet betonar att regeringen i Myanmar/Burma måste stärka sina handelsinstitutioner och sin handelspolitik, för att utarbeta en plan för att stärka antikorruptions- och skattelagar, samt inrätta en ram för företag enligt internationella normer för företagens sociala ansvar och miljöansvar.

17.  Europaparlamentet välkomnar att Myanmar/Burmas regering åtagit sig att delta i initiativet för öppenhet inom utvinningsindustrin (EITI), enligt vilket den måste redovisa inkomster från utvinningsindustrier och ekonomisk verksamhet. Parlamentet uppmanar dessutom Myanmar/Burmas regering att så fort som möjligt gå mot full efterlevnad av initiativet för öppenhet inom utvinningsindustrin genom att uppfylla de relevanta kraven. Civilsamhället ska fullt ut få delta i processen.

18.  Europaparlamentet inser att handel och investeringar som utförs hållbart och ansvarsfullt – bland annat med och från unionen – kan stödja Myanmar/Burmas insatser i kampen mot fattigdom och gynna bredare befolkningssegment. Parlamentet noterar dock att detta måste göras genom att främja tillämpningen av högsta standarder för integritet och företagens sociala ansvar, enligt vad som anges i OECD:s riktlinjer för multinationella företag, FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter och EU:s egen strategi 2011-14 för företagens sociala ansvar (COM(2011)0681).

19.  Europaparlamentet anser att tillhandahållandet av information till investerare och konsumenter är en viktig drivkraft när det gäller företagens sociala ansvar och måste baseras på lättillämpliga och mätbara sociala principer och miljöprinciper. Parlamentet betonar att detta också är viktigt för att skydda de europeiska investeringarnas långsiktiga värde. Parlamentet begär att detta tillhandahållandet av information strikt ska baseras på stöd för FN:s principer för ansvarsfulla investeringar och principen för integrerad rapportering.

20.  Europaparlamentet noterar de positiva steg som tagits under de pågående reformerna av insynsdirektivet respektive redovisningsdirektivet när det gäller frågan om företagens sociala ansvar, samtidigt som man försöker uppnå en balans mellan den legitima strävan efter transparens och ansvar och företagens rapporteringsbörda. Parlamentet stöder i hög grad lagstiftningsförslaget om landspecifik rapportering som baseras på de EITI:s standarder samt rapportering om försäljning och vinster och om skatter och inkomster, för att motverka korruption och förhindra skatteundandragande. Parlamentet noterar att denna landspecifika rapportering bör omfatta de sektorer som i Myanmar/Burma har varit direkt kopplade till allvarliga och systematiska människorättskränkningar och miljöförstörelse, såsom gruvdrift, timmer, olja och gas.

21.  Europaparlamentet kräver att stora europeiska företag som bedriver affärsverksamhet med Myanmar/Burma ska rapportera om sin politik och sina förfaranden för tillbörlig försiktighet avseende mänskliga rättigheter, arbetstagares rättigheter och miljön, samt om tillämpningen av denna politik och dessa förfaranden.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka de åtaganden som de europeiska företagen gjort mot bakgrund av internationellt erkända principer och riktlinjer för företagens sociala ansvar, i linje med meddelandet om EU:s strategi för företagens sociala ansvar, och eventuella frivilliga krav som får antas unilateralt av europeiska företag, samt att fastställa riktlinjer för mänskliga rättigheter för olje- och gassektorerna.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att övervaka utvecklingen i Myanmar/Burma när det gäller tvångsarbete och andra allvarliga och systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter, samt att reagera på denna utveckling i enlighet med gällande förfaranden och mekanismer, vid behov inbegripet med nya förslag om att dra in handelsförmåner.

24.  Europaparlamentet förväntar sig att Europeiska utrikestjänsten samråder med parlamentet och håller det uppdaterat om processen med att upprätta en dialog om mänskliga rättigheter med Myanmar/Burma.

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till medlemsstaternas regeringar och parlament och Myanmar/Burmas regering och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2012)0142.
(2) Antagna texter, P7_TA(2012)0464.
(3) Antagna texter, P7_TA(2012)0355.
(4) EUT L 211, 6.8.2008, s. 1.
(5) http://www.humanrights.gov/wp-content/uploads/2012/07/Burma-Responsible-Investment-Reporting-Reqs.pdf
(6) ”Guiding Principles on Business and Human Rights: Implementing the United Nations 'Protect, Respect and Remedy' Framework” av den 16 juni 2011, som godkändes av FN:s råd för mänskliga rättigheter:http://www.business-humanrights.org/media/documents/ruggie/ruggie-guiding-principles-21-mar-2011.pdf
(7) http://www.business-humanrights.org/SpecialRepPortal/Home/Protect Respect-Remedy-Framework and http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/111819.pdf
(8) Version 3.1, mars 2011:https://www.globalreporting.org/resourcelibrary/G3.1-Sustainability-Reporting-Guidelines.pdf
(9) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 101.
(10) Antagna texter, P7_TA(2013)0050.
(11) Antagna texter, P7_TA(2013)0049.
(12)http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2009_2014/documents/dase/cr/897/897838/897838en.pdf


En makroregional strategi för Alperna
PDF 117kWORD 23k
Europaparlamentets resolution av den 23 maj 2013 om en makroregional strategi för Alperna (2013/2549(RSP))
P7_TA(2013)0229RC-B7-0190/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 192, 265.5 och 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av EU:s strategi för Östersjöområdet (COM(2009)0248),

–  med beaktande av Alpkonventionen av den 7 november 1991,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 december 2010 om Europeiska unionens strategi för Donauregionen (COM(2010)0715) och den vägledande handlingsplanen till strategin (SEC(2009)0712),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 februari 2011 om genomförande av EU-strategin för Donauregionen(1),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 24 juni 2011, där medlemsstaterna uppmanas att i samarbete med kommissionen fortsätta arbetet med tänkbara framtida makroregionala strategier,

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 6 oktober 2011 till Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete (COM(2011)0611),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Makroregionala strategier syftar till att bättre utnyttja befintliga resurser för att kunna ta itu med frågor som rör territoriell utveckling, hitta gemensamma lösningar på gemensamma utmaningar, förstärka den territoriella integrationen och öka effektiviteten i ett flertal EU-stödda åtgärder och partnerskap mellan offentliga förvaltningar, lokala och regionala myndigheter, samt övriga institutioner och organisationer inom det civila samhället.

B.  Kommissionen föreslår att den transnationella delen av den territoriella sammanhållningspolitiken ska förstärkas och att det ska vara frivilligt att införa nya makroregionala strategier men att de ska basera sig på tidigare erfarenhet och bästa praxis.

C.  De områden som utgör Alperna har många drag gemensamt, såsom deras geografiskt unika höga bergsområden och deras nära samverkan med de större städerna i Alpernas utkanter.

D.  Den makroregionala strategin för Alperna, som bör vara jämförbar med de strategier som EU antagit för Östersjöområdet och Donauregionen, kommer att innebära en möjlighet att ge Alperna en ny dimension och större betydelse i EU-sammanhang vad gäller bättre tillgång till finansiering.

E.  Alperna hör till flera EU-medlemsstater och länder utanför EU och är en sammanlänkad makroregion med vitt skilda ekonomiska möjligheter och där man i ökad omfattning uppmärksammar miljöfrågor, demografiska förändringar, transportinfrastruktur, turism och energirelaterade frågor. En samordning av samtliga aktörers inre och yttre politik kunde ge bättre resultat och mervärde.

F.  Alperna är berg av europeiskt och internationellt intresse, med känsliga ekosystem och ett stort antal glaciärer som allvarligt påverkas av klimatförändringarna, samt ett stort antal skyddade naturområden och olika skyddade endemiska växt- och djurarter.

G.  Sammanhållningspolitiken syftar till att nå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i hela EU.

1.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av storskaliga strategier, såsom makroregionala strategier, bör bidra till att öka den lokala och regionala nivåns betydelse i genomförandet av EU-politik och att principen om flernivåstyre bör sättas i centrum för planeringen och genomförandet av Alpstrategin.

2.  Europaparlamentet påminner om de erfarenheter man gjort i samband med Östersjöstrategin och Donaustrategin i fråga om insyn i beslutsprocessen och tilldelningen av EU-medel. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål lägga fram en särskild handlingsplan för detta område i syfte att komma till rätta med bergsområdenas strukturella nackdelar och skapa de rätta förutsättningarna för ekonomisk tillväxt och social och territoriell sammanhållning i regionen.

3.  Europaparlamentet betonar den positiva roll som EU-lagstiftningsinstrument, såsom de europeiska grupperingarna för territoriellt samarbete, (EGTS), spelar för makroregionerna, eftersom de ger strukturellt stöd till konkret samarbete och utbyte av bästa praxis samt utarbetandet och genomförandet av territoriella utvecklingsstrategier som gör det möjligt för myndigheter på olika nivåer att samarbeta.

4.  Europaparlamentet ser positivt på den nuvarande utvecklingen och det starka underifrånperspektiv som regionerna i Alperna antagit. Regionerna har flera gånger efterlyst en alpin strategi för att effektivt kunna ta itu med gemensamma utmaningar i hela Alperna och för att bättre kunna utnyttja sin avsevärda potential och möta behovet av att förbättra rörligheten, energiförsörjningen, miljöskyddet, den sociala och ekonomiska utvecklingen, kulturutbytet och räddningstjänsterna i Alperna.

5.  Europaparlamentet anser att hållbar utveckling av Alperna är ett av de främsta målen i den makroregionala strategin, med beaktande av det stora antal glaciärer som påverkas av klimatförändringarna.

6.  Europaparlamentet anser att denna strategi också bör uppmuntra och sträva efter att främja samarbete kring utnämningen av europeiska naturskyddsområden, där det nyligen inledda gemensamma initiativet Parc National du Mercantour (Frankrike) och Parco Naturale delle Alpi Marittime (Italien) är ett exempel.

7.  Europaparlamentet pekar på att det är viktigt att samordna innehållet i Alpstrategin med Alpkonventionen och de därtill hörande protokollen, samt att beakta gällande gränsöverskridande samarbete och nätverk på detta område.

8.  Europaparlamentet understryker att en makroregional strategi för Alperna bör ta hänsyn till bevarandet av olika former av traditionell markanvändning, framför allt inom jordbruket, för att främja den biologiska mångfalden och bevara befintliga skyddade områden.

9.  Europaparlamentet efterlyser en makroregional strategi för Alperna som kommissionen ska göra en heltäckande utvärdering av, utifrån objektiva kriterier och mätbara indikatorer.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut tillämpa artikel 174 i EUF-fördraget genom en strategisk plan, i syfte att komma till rätta med bergsområdenas strukturella nackdelar och skapa de rätta förutsättningarna för ekonomisk tillväxt och effektiv social och territoriell sammanhållning i Alperna.

11.  Europaparlamentet anser att strategins territoriella dimension kommer att bidra till att utveckla och konkretisera idén om territoriell sammanhållning.

12.  Europaparlamentet betonar att en makroregional strategi för Alperna är ett effektivt sätt att förbättra det europeiska territoriella samarbetet inom den berörda regionen genom att tillämpa ett underifrånperspektiv och utvidga samarbetet genom bättre användning av tillgängliga resurser och sålunda underlätta den sektorsöverskridande politiksamordningen.

13.  Europaparlamentet betonar att en makroregional strategi för Alperna skulle säkerställa att EU:s olika initiativ för Alperna och bergsområden kompletterar varandra och skulle tillföra verkligt mervärde till konkreta projekt.

14.  Europaparlamentet anser att en makroregional strategi för Alperna måste samordna befintliga EU-medel, i synnerhet inom sammanhållningspolitiken, för att genomföra projekt som syftar till att möta gemensamma utmaningar såsom miljöskydd, investeringar i konkurrenskraft och innovation, jord- och skogsbruk, vatten, energi, miljö- och klimatfrågor och transporter.

15.  Europaparlamentet understryker att en eventuell makroregional strategi för Alperna skulle vara förenlig med EU 2020-målen och på så sätt garantera överensstämmelse med EU:s åtagande om en smart och hållbar tillväxt för alla.

16.  Europaparlamentet understryker vikten av att med hjälp av en sådan strategi öka den innovativa kapaciteten i Alperna, genom att dra nytta av de färdigheter som arbetskraften har, skapa partnerskap och samarbete mellan de viktigaste aktörerna (inklusive de på arbetsmarknaden och inom undervisning, utbildning och forskning, samt arbetsgivarna), hålla kvar ungdomar i området samt stödja kreativitet och förbättra olika regioners möjligheter inom utbildning, vetenskap och forskning

17.  Europaparlamentet betonar att den nya ”makroregionala” samarbetsramen måste användas för att se till att naturbetingade svårigheter för perifera regioner, såsom höga bergskedjor, börjar ses som tillgångar och möjligheter, samt att hållbar utveckling av dessa regioner stimuleras.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Regionkommittén och andra berörda institutioner.

(1) EGT C 188 E, 28.6.2012, s. 30.


Arbetsvillkor samt hälso- och säkerhetsstandarder till följd av fabriksbränder och byggnadsras nyligen i Bangladesh
PDF 203kWORD 26k
Europaparlamentets resolution av den 23 maj 2013 om arbetsförhållanden och arbetsmiljöstandarder efter de fabriksbränder och den byggnadskollaps som nyligen inträffade i Bangladesh (2013/2638(RSP))
P7_TA(2013)0230RC-B7-0223/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bangladesh, särskilt de av den 17 januari 2013 om offren i den senaste tidens bränder i textilfabriker, framför allt i Bangladesh(1) samt av den 14 mars 2013 om situationen i Bangladesh(2) och om hållbarhet i den globala värdekedjan för bomull(3),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 30 april 2013 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, och Karel De Gucht, kommissionsledamot med ansvar för handel, om den byggnadskollaps som nyligen inträffade i Bangladesh,

–  med beaktande av avtalet om brand- och byggnadssäkerhet i Bangladesh,

–  med beaktande av ILO:s förklaring om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet, FN:s Global compact-initiativ och OECD:s riktlinjer för multinationella företag,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal(4) och om företagens sociala ansvar och miljöansvar vid internationella handelsavtal(5),

–  med beaktande av samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Folkrepubliken Bangladesh om partnerskap och utveckling(6),

–  med beaktande av ILO:s konventioner om ett ramverk för främjande av arbetsmiljö (2006, C–187) och om arbetarskydd och arbetsmiljö (1981, C–155), vilka inte har ratificerats av Bangladesh, och av rekommendationerna i dessa (R-197) och med beaktande av konventionen om yrkesinspektion (1947, C–081), som Bangladesh har undertecknat, och rekommendationerna i denna (R-164),

–  med beaktande av kommissionens meddelande En förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar (COM(2011)0681),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 6 februari 2013 om företagens sociala ansvar: ett ansvarstagande, transparent och ansvarsfullt affärstänkande och en hållbar tillväxt(7) och om företagens sociala ansvar: att arbeta för samhällets intressen och för hållbar återhämtning för alla(8),

–  med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, vilka fastställer ett ramverk för både regeringar och företag att skydda och respektera mänskliga rättigheter, och vilka antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter i juni 2011,

–  med beaktande av kampanjen Rena kläder,

–  med beaktande av slutsatserna från ILO:s högnivådelegation till Bangladesh den 1–4 maj 2013,

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den värsta tragedin i den internationella textilindustrins historia inträffade den 24 april 2013 då fler än 1 100 människor omkom och omkring 2 500 människor skadades i samband med att Rana Plaza, en byggnad med klädfabriker i Dhaka i Bangladesh, störtade samman.

B.  Den 24 november 2012 dog minst 112 människor i branden i Tazreen-fabriken i Ashuliadistriktet i Dhaka. Den 8 maj 2013 omkom åtta människor vid en fabriksbrand i Dhaka. Sedan 2005 har uppskattningsvis 600 textilarbetare omkommit i fabriksbränder enbart i Bangladesh, och detta innan tragedin i Rana Plaza inträffade.

C.  Ägaren till Rana Plaza och åtta andra personer har anhållits och åtalats för att olovligt ha uppfört byggnaden, som hade utvecklat omfattande strukturella problem. Arbetstagarna tvingades dock att fortsätta att arbeta i byggnaden, trots deras farhågor för säkerheten.

D.  Det råder ofta dåliga arbetsförhållanden i dessa textilfabriker; föga hänsyn tas till arbetstagarrättigheter av det slag som fastställs i ILO:s grundläggande konventioner, och säkerheten beaktas ofta inte alls eller endast i ringa utsträckning. Fabriksägarna har i många fall undgått straff och har därför gjort väldigt lite för att förbättra arbetsförhållandena.

E.  En offentlig utredningskommitté som tillsattes av inrikesministeriet och parlamentets ständiga arbetsmarknadsutskott kom fram till att Tazreen-fabrikens ägare skulle åtalas för oursäktlig vårdslöshet, men ägaren har ännu inte gripits.

F.  Den europeiska marknaden är den största exportdestinationen för kläder och textilier från Bangladesh, och välkända företag i väst har medgett att de hade avtal om klädleveranser med de fabriker som fanns i Rana Plaza-byggnaden.

G.  Bangladesh är numera världens näst största exportör av konfektionskläder efter Kina. Landet har mer än 5 000 textilfabriker som tillsammans sysselsätter omkring 4 miljoner människor, och kläder står nu för 75 procent av landets export.

H.  Textilindustrin anses vara en av de mest förorenande industrierna. Att spinna, väva och producera textilfibrer i industriell skala kan förorena luften och leda till utsläpp i atmosfären av många olika lättflyktiga ämnen som är särskilt skadliga för arbetstagare, konsumenter och miljön.

I.  De som arbetade i Rana Plaza uppges ha tjänat så lite som 29 euro i månaden. Enligt kampanjen Rena Kläder utgör arbetskostnaderna i denna sektor endast 1–3 procent av produkternas slutpris, och pristrycket ökar.

J.  Många storföretag i väst har nu ingått ett rättsligt bindande avtal som utarbetats av lokala arbetsorganisationer och vars syfte är att säkerställa grundläggande standarder när det gäller säkerheten i Bangladeshs klädfabriker. Detta efter att de internationella företagen fått omfattande kritik för sitt samarbete med de lokala klädtillverkarna.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin sorg över att fler än 1 100 människor så tragiskt miste livet och att ytterligare tusentals människor skadades när fabriksbyggnaden Rana Plaza i Dhaka störtade samman, en tragedi som kunde ha förhindrats. Parlamentet uttrycker sitt deltagande med de omkomnas familjer och med de skadade, och fördömer dem som är skyldiga till att ännu en gång ha misslyckats med att förhindra en så stor förlust av människoliv.

2.  Europaparlamentet betonar att sådana olyckor på ett tragiskt sätt belyser bristen på säkerhetsnormer vid produktionsanläggningar och visar att det behövs snabba åtgärder för att förbättra genomförandet av ILO:s grundläggande arbetsnormer och öka de multinationella textildetaljhandelsföretagens respekt för principerna om företagens sociala ansvar.

3.  Europaparlamentet försvarar rätten för arbetstagare i Bangladesh att utan fruktan för repressalier grunda och låta registrera oberoende fackföreningar och gå med i dem. Parlamentet anser att demokratiska fackföreningsstrukturer är viktigt i kampen för bättre hälso- och säkerhetsnormer och arbetsförhållanden, också i form av högre löner, och uppmanar regeringen i Bangladesh att garantera dessa grundläggande rättigheter.

4.  Europaparlamentet välkomnar det avtal om brand- och byggnadssäkerhet i Bangladesh som den 15 maj 2013 träffades mellan facket, icke-statliga organisationer och cirka 40 multinationella textildetaljhandelsföretag och som syftar till att förbättra säkerhetsnormerna i produktionsanläggningarna (och som även omfattar arrangemang för hur dessa åtgärder ska bekostas), framför allt genom att inrätta ett system för oberoende inspektion som också ska omfatta offentliga rapporter och obligatoriska reparationer och renoveringar och genom att aktivt stödja inrättande i varje fabrik av skyddskommittéer med företrädare för arbetstagarorganisationer. Parlamentet uppmanar alla andra berörda textilvarumärken att stödja detta arbete, också textildetaljhandelskedjorna Walmart, Gap, Metro, NKD och Ernsting, som fortsätter att tillbakavisa alla bindande avtal.

5.  Europaparlamentet välkomnar den åtgärdsplan som regeringen, arbetsgivarna, arbetstagarna och ILO kom överens om den 4 maj 2013, genom vilken parterna utfäster sig att framför allt reformera arbetslagstiftningen, så att arbetarna får rätt att bilda fackföreningar utan förhandstillstånd från fabriksägarna och att kollektivförhandla, samt att senast vid utgången av 2013 bedöma säkerheten i alla konfektionsvarufabriker som är verksamma i Bangladesh och arbetar för export, att flytta osäkra fabriker och att anställa hundratals ytterligare inspektörer.

6.  Europaparlamentet hoppas att avtalet och åtgärdsplanen kommer att genomföras skyndsamt och i alla delar. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att Bangladeshs kabinett den 13 maj 2013 antog Bangladeshs (ändrade) arbetsmarknadslag-2013, vilken innehåller bestämmelser om gruppförsäkring och hälsovård på arbetsplatsen. Parlamentet uppmanar Bangladeshs parlament att utan dröjsmål anta denna ändring under sitt kommande sammanträde. Parlamentet välkomnar även att Bangladeshs regering beslutat att höja minimilönen under de kommande veckorna, och uppmanar med kraft Bangladeshs regering att vidta åtgärder mot företag som utan rättslig grund lägger sig under denna minimilön

7.  Europaparlamentet påminner om att Bangladesh åtnjuter tull- och kvotfritt tillträde till EU:s marknad enligt ”Allt utom vapen”-ordningen i det allmänna preferenssystemet, och att dessa förmåner, i enlighet med artikel 15  i förordningen om det allmänna preferenssystemet i händelse av allvarliga och systematiska överträdelser av principerna i de konventioner som anges i bilaga III del A, kan upphävas på grundval av övervakningsorganens slutsatser.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda huruvida Bangladesh följer dessa konventioner, och förväntar sig att en utredning övervägs, i enlighet med artikel 18 i förordningen om det allmänna preferenssystemet, om landet befinns vara skyldigt till allvarliga och systematiska överträdelser av principerna i dessa konventioner.

9.  Europaparlamentet anser det vara mycket beklagligt att Bangladeshs regering inte har lyckats genomdriva nationella byggnormer. Parlamentet uppmanar regeringen och de berörda rättsliga myndigheterna att utreda påståendena om att dessa normer inte tillämpades på grund av ett hemligt samförstånd mellan korrumperade tjänstemän och fastighetsägare som försöker minska sina kostnader.

10.  Europaparlamentet förväntar sig att de som gjort sig skyldiga till allmänfarlig vårdslöshet och annan brottslig verksamhet i samband med Rana Plazas kollaps, branden i Tazreen-fabriken och alla andra bränder kommer att ställas inför rätta. Vidare förväntar sig parlamentet att de lokala myndigheterna och fabriksledningen samarbetar för att garantera alla offer full tillgång till rättsväsendet, så att de kan kräva ersättning. Parlamentet förväntar sig dessutom att de multinationella textildetaljhandelsföretag som bedrev tillverkning vid dessa fabriker deltar i upprättandet av en skadeståndplan. Parlamentet välkomnar de åtgärder som Bangladeshs regering redan har vidtagit för att hjälpa de drabbade och deras familjer.

11.  Europaparlamentet uppmanar samtliga näringar, särskilt klädföretag, som anlitar eller har underleverantörsavtal med fabriker i Bangladesh och andra länder att till fullo följa internationellt erkänd praxis för företagens sociala ansvar, särskilt OECD:s nyligen uppdaterade riktlinjer för multinationella företag, de tio principerna i FN:s Global compact-initiativ, ISO-standarden om socialt ansvarstagande (ISO 26000), ILO:s trepartsförklaring om principer för multinationella företag och socialpolitik samt FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, samt att kritiskt granska sina leverantörskedjor för att förvissa sig om att deras varor uteslutande tillverkas i fabriker som till fullo respekterar säkerhetsnormerna och arbetstagarnas rättigheter.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt främja ett ansvarsfullt företagande bland EU-företag som verkar utomlands, med särskilt fokus på att se till att de strikt uppfyller alla sina rättsliga skyldigheter, i synnerhet internationella normer och bestämmelser om mänskliga rättigheter, arbetstagarrättigheter och miljön.

13.  Europaparlamentet uppmanar återförsäljare, icke-statliga organisationer och alla andra berörda aktörer, i förekommande fall kommissionen, att tillsammans undersöka möjligheten att utveckla en frivillig social märkningsstandard som intygar att en produkt tillverkats i enlighet med ILO:s grundläggande arbetsrättsliga standarder i hela leverantörskedjan. Parlamentet konstaterar att företag som använder företagens sociala ansvar som ett sätt att marknadsföra sig bör vidta åtgärder för att se till att alla påståenden är korrekta.

14.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens stöd till Bangladeshs arbetsmarknads- och sysselsättningsministerium och till Bangladeshs förbund av klädtillverkare och exportörer (BGMEA). Parlamentet förespråkar att denna typ av samarbete ska stärkas och vid behov utvidgas till att omfatta andra länder i regionen.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s råd för mänskliga rättigheter, Bangladeshs regering och parlament samt ILO:s generaldirektör.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0027.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0100.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0099.
(4) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 31.
(5) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 101.
(6) EUT L 118, 27.4.2001, s. 48.
(7) Antagna texter, P7_TA(2013)0049.
(8) Antagna texter, P7_TA(2013)0050.


Guantánamo: hungerstrejk bland fångarna
PDF 115kWORD 23k
Europaparlamentets resolution av den 23 maj 2013 om Guantánamo: hungerstrejk bland fångarna (2013/2654(RSP))
P7_TA(2013)0231B7-0221/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Guantánamo,

–  med beaktande av sin resolution av den 18 april 2012 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens politik på området, inbegripet följderna för EU:s strategipolitik för mänskliga rättigheter(1),

–  med beaktande av de internationella, europeiska och nationella instrumenten om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och om förbudet mot godtyckligt frihetsberövande, tvångsförsvinnande och tortyr, såsom den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) av den 16 december 1966 och FN-konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av den 10 december 1984, och relevanta tillhörande protokoll,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 15 juni 2009 från Europeiska unionen och dess medlemsstater och Amerikas förenta stater om stängningen av interneringsförläggningen i Guantánamo Bay och om ett framtida samarbete i kampen mot terrorism som bygger på gemensamma värderingar, internationell rätt och respekt för rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av uttalandet av den 5 april 2013 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, om fängelseförhållandena i Guantánamo, i vilket hon framhöll att det fortsatta frihetsberövandet av många fångar på obestämd tid är att beteckna som godtyckligt frihetsberövande, vilket uttryckligen strider mot internationell rätt,

–  med beaktande av principerna i Förenta nationernas stadga och den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 122 i arbetsordningen,

A.  Många av de 166 kvarvarande fångarna i Guantánamo Bay har hungerstrejkat i protest mot de förhållanden som råder i interneringsförläggningen.

B.  86 stycken av de kvarvarande fångarna har förklarats frigivna men hålls fortfarande fångna på obestämd tid.

C.  Europeiska unionen och USA delar de grundläggande värderingarna frihet, demokrati och respekt för internationell rätt, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter.

D.  Minst tio fångar har i samband med hungerstrejk tvångsmatats i syfte att hållas vid liv. Internationella överenskommelser mellan läkare kräver att man visar respekt för en individs välinformerade och frivilliga beslut att delta i en hungerstrejk.

E.  Europeiska unionen och Amerikas förenta stater delar den gemensamma värderingen religionsfrihet. Trots detta har det förekommit många rapporter om att koraner som tillhör fångarna har hanterats på ett vårdslöst sätt av amerikansk militärpersonal när celler har genomsökts.

F.  I EU:s och USA:s gemensamma uttalande av den 15 juni 2009 uppmärksammades president Obamas löfte att beordra stängningen av interneringsanläggningen i Guantánamo Bay senast den 22 januari 2010. Dessutom välkomnades andra åtgärder, inbegripet en grundlig översyn av anläggningens internerings-, förflyttnings- och förhörspolitik i kampen mot terrorism och en ökad transparens i fråga om tidigare praxis i sammanhanget.

G.  USA ska lägga ner sitt enda civilflyg till Guantánamo, vilket innebär att det enda tillgängliga flyget är ett militärflyg, och för att få resa med detta flyg måste man ha tillstånd från Pentagon. Därmed begränsas tillträdet för pressen, advokater och människorättsaktivister.

1.  Europaparlamentet noterar att det finns en nära transatlantisk relation som bygger på en gemensam värdegrund och på respekt för grundläggande, universella och icke förhandlingsbara mänskliga rättigheter, såsom rätten till en rättvis rättegång och förbudet mot godtyckliga frihetsberövanden. Parlamentet välkomnar det nära transatlantiska samarbetet i en lång rad internationella människorättsfrågor.

2.  Europaparlamentet uppmanar de amerikanska myndigheterna att behandla fångar med respekt för deras inneboende värde och att skydda deras mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

3.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över tillståndet för de fångar som hungerstrejkar och de som tvångsmatas, och uppmanar USA att visa respekt för deras rättigheter och beslut.

4.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck USA att ompröva beslutet att lägga ned sitt enda civila flyg till Guantánamo Bay, eftersom detta skulle begränsa tillträdet för företrädare för pressen och det civila samhället.

5.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck USA att kontrollera att religiöst material hanteras väl och respekteras, samtidigt som obligatoriska genomsökningsförfaranden följs.

6.  Europaparlamentet betonar att fångar som fortfarande hålls internerade bör ha rätt till en regelmässig granskning av lagligheten i deras internering i linje med artikel 9 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, enligt vilken ”[d]en som har berövats sin frihet genom gripande eller på annat sätt skall ha rätt att inför domstol kräva att lagligheten av frihetsberövandet utan dröjsmål prövas och att frigivning beslutas i de fall åtgärden är olaglig”.

7.  Europaparlamentet uttrycker på nytt sin indignation och vrede över alla massiva terrorattentat, sin solidaritet med offren för dessa attentat och sin sympati med den smärta och det lidande som har drabbat deras familjer, vänner och släktingar. Parlamentet vidhåller dock att kampen mot terrorismen inte kan föras på bekostnad av etablerade, grundläggande och gemensamma värderingar, såsom respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen.

8.  Europaparlamentet beklagar att löftet från USA:s president att stänga Guantánamo senast i januari 2010 ännu inte har infriats. Parlamentet upprepar sin uppmaning till de amerikanska myndigheterna att se över systemet med militärkommissioner i syfte att säkerställa rättvisa rättegångar, att stänga Guantánamo och att under alla förhållanden förbjuda tortyr, misshandel och frihetsberövande under obestämd tid och utan rättegång.

9.  Europaparlamentet beklagar den amerikanske presidentens beslut den 7 mars 2011 att skriva under dekretet om frihetsberövanden och upphävande av förbudet mot militärdomstolar. Parlamentet är övertygat om att normala brottmålsrättegångar i civila domstolar är det bästa sättet att lösa frågan om Guantánamofångarnas ställning. Parlamentet insisterar på att fångar i amerikanska interneringsförläggningar bör åtalas utan dröjsmål och få sina ärenden prövade i överensstämmelse med internationella rättsstatliga standarder eller släppas på fri fot. I detta sammanhang understryker parlamentet att samma standarder för rättvisa rättegångar bör tillämpas på alla, utan diskriminering.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till militärkommissionernas behöriga företrädare, USA:s utrikesminister, USA:s president, USA:s representanthus och senat, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, regeringarna och parlamenten i EU:s medlemsstater, FN:s generalsekreterare, ordföranden för FN:s generalförsamling och regeringarna i FN:s medlemsstater.

(1) Antagna texter, P7_TA(2012)0126.


Indien: Avrättning av Mohammad Afzal Guru och konsekvenserna av detta
PDF 111kWORD 21k
Europaparlamentets resolution av den 23 maj 2013 om Indien: Avrättning av Mohammad Afzal Guru och konsekvenserna av detta (2013/2640(RSP))
P7_TA(2013)0232RC-B7-0237/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 62/149 av den 18 december 2007, i vilken man efterlyser ett moratorium för tillämpning av dödsstraffet, och FN:s generalförsamlings resolution 63/168 av den 18 december 2008, i vilken man förespråkar att generalförsamlingens resolution 62/149 från 2007 ska tillämpas,

–  med beaktande av slutförklaringen från den fjärde världskongressen mot dödstraff som ägde rum i Genève den 24–26 februari 2010, i vilken ett universellt avskaffande av dödsstraffet efterlyses,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport av den 11 augusti 2010 om ett moratorium för tillämpning av dödsstraffet,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om avskaffande av dödsstraffet, särskilt den av den 26 april 2007 om initiativet till ett allmänt moratorium för dödsstraff(1),

–  med beaktande av att fjorton pensionerade domare i Indiens högsta domstol riktade en vädjan i juli 2012 till den indiska presidenten om att se över dödsdomarna för 13 fångar eftersom högsta domstolen hade låtit hålla dem fängslade på felaktiga grunder under de senaste nio åren,

–  med beaktande av Internationella dagen mot dödsstraffet och Europadagen mot dödsstraffet, som uppmärksammas den 10 oktober varje år,

–  med beaktande av artikel 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Mohammad Afzal Guru dömdes till döden 2002 för konspiration i samband med attacken mot det indiska parlamentet i december 2001, och han avrättades av de indiska myndigheterna den 9 februari 2013.

B.  Dödsstraffet är ett ytterst grymt, omänskligt och förnedrande straff som kränker rätten till liv enligt den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

C.  154 länder i världen har avskaffat dödsstraffet, antingen de jure eller de facto. När Indien presenterade sin kandidatur för medlemskap i rådet för mänskliga rättigheter inför valet den 20 maj 2011 skedde detta med en utfästelse om att upprätthålla högsta möjliga standarder när det gäller att främja och skydda mänskliga rättigheter.

D.  Indien avslutade sitt åtta år långa inofficiella moratorium för avrättningar i november 2012 då landet avrättade Ajmal Kasab för hans roll i Mumbaiattackerna 2008.

E.  Nationella och internationella människorättsorganisationer har allvarligt ifrågasatt om rättegången mot Afzal Guru var rättvis.

F.  För närvarande sitter 1 455 personer i Indien i dödscell.

G.  Trots det utegångsförbud som införts i stora delar av Kashmir, som förvaltas av Indien, ledde Afzal Gurus död till protester.

1.  Europaparlamentet står fast vid sitt hårdnackade motstånd mot dödsstraff under alla omständigheter och upprepar än en gång behovet av ett omedelbart moratorium för avrättningar i de länder där dödsstraffet fortfarande tillämpas.

2.  Europaparlamentet fördömer den indiska regeringens avrättning i hemlighet av Afzal Guru i Tihar-fängelset i New Delhi den 9 februari 2013 i strid med den världsomfattande trenden att avskaffa dödstraff och beklagar att Afzal Gurus hustru och övriga familjemedlemmar inte omedelbart informerades om att han hade avrättats och begravts.

3.  Europaparlamentet uppmanar den indiska regeringen att lämna tillbaka Afzal Gurus kropp till hans familj.

4.  Europaparlamentet uppmanar de indiska myndigheterna att upprätthålla sina högsta nationella och internationella rättsliga standarder vid rättegångar och rättsliga förfaranden och att lämna nödvändigt rättsligt bistånd till alla fångar och personer som väntar på rättegång.

5.  Europaparlamentet beklagar de tre Kashmirungdomarnas död till följd av protesterna mot avrättningen av Afzal Guru. Parlamentet uppmanar säkerhetsstyrkorna att vara återhållsamma i bruket av våld mot fredliga demonstranter. Parlamentet uttrycker sin oro över de eventuella negativa effekterna för fredsprocessen i Kashmir.

6.  Europaparlamentet uppmanar den indiska regeringen att överhuvudtaget inte godkänna någon avrättningsorder i framtiden.

7.  Europaparlamentet uppmanar Indiens regering och parlament att anta lagstiftning genom vilken ett permanent moratorium mot avrättningar införs, med målet att avskaffa dödsstraffet inom en snar framtid.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU-medlemsstaternas regeringar och parlament, Samväldets generalsekreterare, FN:s generalsekreterare, ordföranden för FN:s generalförsamling, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och Indiens president, regering och parlament.

(1) EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 775.


Rwanda: Fallet Victoire Ingabire
PDF 125kWORD 24k
Europaparlamentets resolution av den 23 maj 2013 om Rwanda: fallet Victoire Ingabire (2013/2641(RSP))
P7_TA(2013)0233RC-B7-0243/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som ratificerades av Rwanda 1975,

–  med beaktande av den Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

–  med beaktande av instrumenten inom FN och Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter, särskilt principerna och riktlinjerna för rätten till en rättvis rättegång och rättsligt bistånd i Afrika,

–  med beaktande av det svar som Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant, gav den 4 februari 2013 på den skriftliga frågan E-010366/2012 om Victoire Ingabire,

–  med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, vilket undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000 (Cotonouavtalet), särskilt dess bilaga VII om främjande av de mänskliga rättigheterna, demokratiska principer baserade på rättsstatsprincipen och ett öppet och ansvarsfullt styre,

–  med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av Amnesty Internationals rapport The first instance trial of Victoire Ingabire från 2013,

–  med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Efter 16 år i exil i Nederländerna återvände Victoire Ingabire – ordförande för de förenade demokratiska krafterna (UDF(1)), som är en koalition av Rwandas oppositionspartier – till Rwanda 2010 för att ställa upp i presidentvalet.

B.  Victoire Ingabire förbjöds slutligen att ställa upp i valet och greps den 14 oktober 2010. Valet vanns av den sittande presidenten, Paul Kagame, som är ledare för Rwandas patriotiska front och som fick 93 procent av rösterna. UDF kunde inte registrera sig som ett politiskt parti före valet 2010, och andra oppositionspartier behandlades på samma sätt.

C.  Ingabires politiska verksamhet har bland annat varit inriktad på att främja rättsstatlighet, frihet för politiska organisationer och egenmakt för kvinnor i Rwanda.

D.  Rwandas patriotiska front är alltjämt det dominerande politiska partiet i Rwanda under president Kagame. Det råder i princip ett enpartisystem i landet, där det offentliga livet kontrolleras och där de rwandiska myndigheternas kritiker trakasseras, hotas och fängslas.

E.  Den 30 oktober 2012 dömdes Victoire Ingabire till åtta års fängelse. Hon dömdes på två uppdaterade åtalspunkter, medan fyra andra åtalspunkter lades ner. Hon befanns skyldig till konspiration i syfte att skada myndigheterna genom terrordåd och till bagatellisering av folkmordet 1994 på grund av sina förmodade förbindelser med huturebellgruppen Demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse (FDLR). Åklagaren yrkade på livstids fängelse.

F.  Den 25 mars 2013 redogjorde Victoire Ingabire för sin inställning i sitt överklagandeförfarande och krävde att bevisningen skulle undersökas på nytt.

G.  Åtalet mot Victoire Ingabire för ”folkmordsideologi” och ”anstiftan till splittring” visar att Rwandas regering inte tolererar någon politisk mångfald.

H.  Under överklagandet i landets högsta domstol i april 2013 friades Ingabire på sex åtalspunkter men dömdes i stället på grundval av nya åtalspunkter som inte var baserade på rättsliga handlingar och som enligt hennes försvarare inte hade lagts fram under rättegången. De två nya åtalspunkterna avser förnekande/revisionism och högförräderi.

I.  Efter att ha vittnat mot Victoire Ingabire i rätten i Rwanda 2012 trädde fyra av åklagarsidans vittnen och medåtalade fram i maj 2013 och berättade för den högsta domstolen att deras vittnesmål hade förfalskats. En framträdande människorättsorganisation uttryckte farhågor för att dessa personer hållits isolerade och torterats i syfte att tvinga fram bekännelser.

J.  Många bedömare anser att rättegången, som inleddes 2011, är politiskt motiverad. Rwandas nationella lagstiftning och rättsväsen bryter mot internationella konventioner som Rwanda är part i, särskilt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Rwandas regering undertecknade den 16 juli 1997, och särskilt dess bestämmelser om yttrandefrihet och tankefrihet.

K.  Sedan den 16 april 2012 hade Ingabire bojkottat sin rättegång i protest mot hoten och de olagliga förhörsmetoderna mot några av hennes medåtalade som är före detta medlemmar av FDLR, nämligen överstelöjtnant Tharcisse Nditurende, överstelöjtnant Noël Habiyaremye, kapten Jean Marie Vianney Karuta och major Vital Uwumuremyi. Ett annat skäl till hennes bojkott var att domstolen hade beslutat att förkorta förhöret med ett av försvarets vittnen, Michel Habimana, som anklagar landets myndigheter för att ha fabricerat bevis. Dessa sakförhållanden har inte bekräftats av de rwandiska myndigheterna.

L.  Bernard Ntaganda, grundare av partiet PS-Imberakuri, dömdes till fyra års fängelse för att ha äventyrat rikets säkerhet, anstiftat till splittring och försökt anordna demonstrationer utan tillstånd.

M.  Den 13 september 2012 nominerades Victoire Ingabire tillsammans med två andra rwandiska politiker – Bernard Ntaganda och Deogratias Mushyayidi, som nu sitter i fängsligt förvar i Kigali – till Europaparlamentets Sacharovpris för tankefrihet.

N.  Rwanda har undertecknat Cotonouavtalet, enligt vilket respekt för de mänskliga rättigheterna är ett väsentligt inslag i samarbetet mellan EU och AVS.

O.  Respekten för grundläggande mänskliga rättigheter – till exempel politisk mångfald, yttrandefrihet och föreningsfrihet – är kraftigt begränsad i Rwanda, vilket gör det svårt för oppositionspartier att bedriva verksamhet och för journalister att yttra sig kritiskt.

P.  Det är mycket viktigt att befästa demokratin, bland annat rättsväsendets oberoende och oppositionspartiernas delaktighet, särskilt inför parlamentsvalet 2013 och presidentvalet 2017.

Q.  Folkmordet i Rwanda och inbördeskriget 1994 har fortfarande negativa konsekvenser för stabiliteten i regionen.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den inledande rättegången mot Victoire Ingabire, som inte uppfyllde internationella krav, bland annat i fråga om hennes rätt till oskuldspresumption, och som byggde på fabricerade bevis och bekännelser från medåtalade som suttit i militärt förvar i Camp Kami, där tortyr ska ha använts för att tvinga fram deras bekännelser.

2.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt den politiskt motiverade rättegången, åtalet mot politiska motståndare och föregripandet av rättegångsresultatet. Parlamentet uppmanar Rwandas rättsväsen att tillförsäkra Victoire Ingabire ett omedelbart och rättvist överklagande som uppfyller kraven i rwandisk och internationell lagstiftning.

3.  Europaparlamentet kräver att jämlikhetsprincipen ska efterlevas genom åtgärder som garanterar att vardera parten – både åklagarsidan och försvaret – ges samma processrättsliga medel och möjligheter att komma åt bevismaterial under rättegången och lika möjligheter att driva sin sak. Parlamentet uppmuntrar till bättre bevisprövning, bland annat metoder för att se till att bevisen inte erhållits genom tortyr.

4.  Europaparlamentet uppmanar EU att skicka observatörer för att övervaka överklagandeförfarandet i målet mot Victoire Ingabire.

5.  Europaparlamentet framhåller sin respekt för det rwandiska rättssystemets oberoende men erinrar de rwandiska myndigheterna om att EU, inom ramen för den officiella politiska dialogen med Rwanda enligt artikel 8 i Cotonouavtalet, har uttryckt oro över respekten för de mänskliga rättigheterna och rätten till en rättvis rättegång.

6.  Europaparlamentet erinrar om att mötes-, förenings- och yttrandefriheten är väsentliga inslag i varje demokrati och anser att dessa principer omfattas av allvarliga inskränkningar i Rwanda.

7.  Europaparlamentet fördömer alla former av förtryck, hotelser och frihetsberövande mot politiska aktivister, journalister och människorättsaktivister. Parlamentet uppmanar med kraft de rwandiska myndigheterna att omedelbart frige alla personer och andra aktivister som frihetsberövats eller dömts enbart för att de utövat sin yttrande- och föreningsfrihet och sin rätt till fredliga sammankomster. Parlamentet uppmanar med kraft de rwandiska myndigheterna att anpassa den nationella lagstiftningen för att garantera yttrandefriheten.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Rwandas regering att följa internationell rätt och respektera den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, 1966 års internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter samt Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter.

9.  Europaparlamentet erinrar om att uttalanden som fås fram via tortyr eller andra former av misshandel är oacceptabla i alla förfaranden.

10.  Europaparlamentet uppmanar Rwandas rättsväsen att verkligen utreda alla påstådda fall av tortyr eller andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att ställa de skyldiga till dessa brott inför rätta, eftersom straffrihet inte kan tolereras.

11.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att Rwanda, ännu 19 år efter det att Rwandas patriotiska front kom till makten och två år efter president Kagames omval, fortfarande inte har några fungerande oppositionspartier.

12.  Europaparlamentet uppmanar de rwandiska myndigheterna att se till att den administrativa, lagstiftande och dömande makten hålls åtskild, och framför allt garantera rättsväsendets oberoende, och att främja oppositionspartiers deltagande i en anda av ömsesidig respekt och inkluderande dialog i den demokratiska processen.

13.  Europaparlamentet anser att den lag om folkmordsideologi från 2008 som användes i anklagelserna mot Victoire Ingabire har tjänat som politiskt instrument för att tysta kritik mot regeringen.

14.  Europaparlamentet uppmanar Rwandas regering att se över lagen om ”folkmordsideologi” för att göra den förenlig med Rwandas folkrättsliga skyldigheter, och att ändra lagen om straffbeläggande av brotten diskriminering och sekterism för att göra den förenlig med Rwandas folkrättsliga skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter.

15.  Europaparlamentet betonar att brottmålsrättegången mot Victoire Ingabire, en av de längsta i Rwandas historia, är viktig både politiskt och rättsligt som ett test på Rwandas rättsliga kapacitet att hantera uppmärksammade mål på ett rättvist och oberoende sätt.

16.  Europaparlamentet erinrar de rwandiska myndigheterna om att demokrati bygger på ett pluralistiskt styre, en funktionsduglig opposition, oberoende medier och ett oberoende rättsväsen, respekt för de mänskliga rättigheterna samt respekt för yttrande- och mötesfriheten. Parlamentet uppmanar Rwanda att uppfylla dessa krav och att förbättra sitt facit på människorättsområdet.

17.  Europaparlamentet betonar att mänskliga rättigheter, rättsstatlighet samt ett öppet och lyhört styre måste bli en mycket större prioritering i det internationella utvecklingssamarbetet med Rwanda. Parlamentet uppmanar EU att i samarbete med andra internationella givare utöva kontinuerliga påtryckningar för att uppmuntra människorättsreformer i Rwanda.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, Afrikanska unionens institutioner, Östafrikanska gemenskapen, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Victoire Ingabires försvarare samt Rwandas president.

(1) Franska: Forces Démocratiques Unifiées (FDU-Inkingi).

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy