Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets årsrapport till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och framför allt de delar som rör den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (14605/1/2012),

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 21, 24 och 36 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget),

–  med beaktande av avdelning V i EU-fördraget och av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 14 december 2012,

–  med beaktande av slutsatserna av den interparlamentariska konferensen om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken av den 6 september 2013,

–  med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin Ett säkert Europa i en bättre värld, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003, och rapporten om dess genomförande Att skapa säkerhet i en värld i förändring, som antogs av Europeiska rådet den 11–12 december 2008,

–  med beaktande av rådets slutsatser om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken av den 1 december 2011 och den 23 juli 2012 samt rådets slutsatser om sammanslagning och gemensamt utnyttjande av militära resurser av den 23 mars 2012,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 april 2010 om en strategi för sjöfartsskydd,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 27 maj 2011 om skydd av kritisk infrastruktur samt rådets tidigare slutsatser om it-säkerhet,

–  med beaktande av uppförandekoden om sammanslagning och gemensamt utnyttjande som antogs av EU:s försvarsministrar den 19 november 2012,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 juli 2013 Mot en mer konkurrenskraftig och effektiv försvars- och säkerhetssektor (COM(2013)0542),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG(2),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 12 september 2013 om den maritima dimensionen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(3) och om EU:s militära strukturer: nuläge och framtidsutsikter(4), av den 22 november 2012 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(5), om EU:s klausuler om ömsesidigt försvar och solidaritet: politiska och operativa dimensioner(6), om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens roll vid klimatstyrda kriser och naturkatastrofer(7) och om it-säkerhet och it-försvar(8) samt av den 14 december 2011 om finanskrisens följder för försvarssektorn i EU:s medlemsstater(9), av den 11 maj 2011 om utvecklingen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken efter Lissabonfördragets ikraftträdande(10) och av den 23 november 2010 om civil-militärt samarbete och utvecklingen av civil-militär kapacitet(11),

–  med beaktande av sin rekommendation till kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, till rådet och till kommissionen av den 13 juni 2013 om översynen 2013 av Europeiska utrikestjänstens organisation och funktionssätt(12) och av översynen av Europeiska utrikestjänsten 2013 som lades fram av den höga representanten i juli 2013(13),

–  med beaktande av vice ordföranden/den höga representantens rapport av den 15 oktober 2013 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken,

–  med beaktande av Europeiska utrikestjänstens rapport om översynen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens krishantering, antagen av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik den 18 juni 2013,

–  med beaktande av FN-stadgan,

–  med beaktande av artikel 119.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0360/2013),

Säkerhet och försvar i Europa i en föränderlig värld

1.  Europaparlamentet noterar de omfattande och pågående förändringarna på det geopolitiska området, vilka karaktäriseras av flerdimensionella och asymmetriska hot, av gränsöverskridande terrorism, av framväxande stormakter och en strategisk växling i uppmärksamhet från USA:s sida mot Stillahavsregionen, av ökad fattigdom, svält och instabilitet i EU:s södra grannskap, av allt större utmaningar när det gäller säkerhet på sjöfartsområdet, av spridning av massförstörelsevapen och ökad olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen, av utmaningar när det gäller energitrygghet, av större finansiella systemfel och en allvarlig och långvarig finansiell och ekonomisk kris med stor inverkan på många EU-medlemsstaters BNP och följaktligen på de nationella försvarsbudgetarna på båda sidor av Atlanten.

2.  Europaparlamentet anser att en ny bedömning av Europas roll i världen och en förstärkning av denna utgör en av 2000-talets största utmaningar och att det är dags för EU:s medlemsstater att visa den politiska vilja som behövs för att EU ska bli en relevant global aktör som kan garantera säkerhet och behålla sin verkliga strategiska självständighet. Det behövs nytänkande från medlemsstaternas sida för att förankra ett europeiskt synsätt på en engagerad och effektiv säkerhets- och försvarspolitik.

3.  Europaparlamentet välkomnar därför Europeiska rådets beslut att diskutera säkerhet och försvar vid toppmötet i december 2013. Detta är ett lämpligt tillfälle att på högsta politiska nivå understryka och att kommunicera till allmänheten i Europa att säkerhets- och försvarsfrågor fortfarande är viktiga och att den europeiska dimensionen är mer relevant än någonsin. EU måste kunna garantera säkerhet för sina medborgare, främja och försvara sina grundläggande värderingar, ta sin del av ansvaret för världsfreden och delta aktivt i att förebygga och hantera regionala kriser i det utvidgade grannskapet och på så sätt bidra till att lösa kriserna och skydda sig självt mot de negativa följderna av kriserna.

4.  Europaparlamentet ser också positivt på vice ordföranden/den höga representantens rapport om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, där ett antal hinder för politiken lyftes fram. Det är dock beklagligt att man i rapporten inte föreslår fler konkreta åtgärder för att avhjälpa de luckor som finns i den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

5.  Europaparlamentet ser fram emot att faktiska beslut fattas vid toppmötet i december och lägger fram sina egna rekommendationer i detta betänkande, som bygger på parlamentets ställningstaganden på senare tid och som ägnar stor uppmärksamhet åt den pågående debatten om de tre grupperna av huvudfrågor som fastställdes vid Europeiska rådets möte i december 2012.

Frigörande av fördragens potential

6.  Europaparlamentet noterar att det i Lissabonfördraget infördes flera nya instrument inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) som ännu inte har tagits i bruk.

7.  Europaparlamentet understryker i detta avseende möjligheten att etablera permanent strukturerat samarbete mellan medlemsstater (artikel 46.6 i EU-fördraget), att anförtro åt den gruppen medlemsstater GSFP-instrument och militär planerings- och ledningskapacitet (artiklarna 42.5 och 44.1 i EU-fördraget) och att upprätta en startfond för förberedande verksamhet inför uppdrag som inte finansieras genom unionens budget (artikel 41.3 i EU-fördraget) och inte ingår i Athena. Parlamentet uppmanar därför ordföranden för Europeiska rådet och vice ordföranden/den höga representanten att inrätta startfonden. Det är i detta sammanhang viktigt att effektivisera GSFP-frågor i den EU-politik som på flera sätt inverkar på säkerhet och försvar eller som bidrar till GSFP, såsom utveckling och mänskliga rättigheter, industriell forskning och innovation samt inremarknadspolitik, internationell handels- och rymdpolitik och andra områden, för att stödja de medlemsstater som medverkar till att ytterligare stärka den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

8.  Europaparlamentet betonar vikten av de gemensamt överenskomna bestämmelserna för att utveckla den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och uppmanar Europeiska rådet att på allvar diskutera hur de ska genomföras på ett konsekvent sätt. Parlamentet uppmanar ordföranden för Europeiska rådet, kommissionens ordförande och vice ordföranden/den höga representanten att spela en aktiv roll i denna process.

Första gruppen: att öka den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens effektivitet, synlighet och genomslag

9.  Europaparlamentet påpekar att enligt fördragen ska EU ha som mål att främja freden, sina värden och folkens välfärd (artikel 3 i EU-fördraget) och att EU:s åtgärder i internationella sammanhang strävar efter att konsolidera och stödja demokratin, rättsstaten och mänskliga rättigheter samt att förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten, i enlighet med ändamålen och principerna i Förenta Nationernas stadga samt principerna i Helsingforsavtalets slutakt och målen i Parisstadgan, inklusive dem som avser de yttre gränserna (artikel 21 i EU-fördraget). Parlamentet är övertygat om att den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken tjänar dessa syften och understryker att den behöver förstärkas.

10.  Europaparlamentet betonar att den främsta fördelen med EU är tillgången till olika strategier och instrument, som kombineras genom den s.k. övergripande strategin och att det är möjligt att uppnå bättre resultat på alla nivåer genom att den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken integreras i större utsträckning i den övergripande strategin. Parlamentet välkomnar i detta avseende den översyn av utrikestjänstens organisation och funktionssätt som vice ordföranden/den höga representanten offentliggjorde i juli 2013, i vilken man erkänner samordningsproblemen och svårigheterna att snabbt och effektivt kunna fatta beslut om säkerhet och försvar. Parlamentet ser fram emot de särskilda beslut som ska fattas vid toppmötet i december och förväntar sig att en ytterligare integration av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken ska analyseras grundligt i det kommande gemensamma meddelandet från vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen om genomförandet av den övergripande strategin.

11.  Europaparlamentet upprepar sin övertygelse att även om delar av den europeiska säkerhetsstrategin från 2003, kompletterad 2008, fortfarande är giltiga, måste EU se över och komplettera strategin genom att ta hänsyn till den senaste utvecklingen och nya utmaningar och risker när det gäller säkerhet och omdefiniera sina strategiska intressen, mål och prioriteringar, med större fokus på att skydda sina invånare och försvara kritiska infrastrukturer och sitt grannskap, samt genom att anpassa olika regionala och aktuella understrategier. Parlamentet anser att detta kommer att skapa en tydligare strategisk ram för yttre EU-åtgärder, förbättra överensstämmelsen och samtidigt öka förståelsen bland medborgarna för de framtida utmaningarna och riskerna. Parlamentet kräver därför att Europeiska rådet inleder en diskussion om en lämplig strategisk ram för EU, uppdrar åt vice ordföranden/den höga representanten att lägga fram förslag i detta avseende före utgången av 2014 och säkerställer en hållbar uppföljning – och regelbundna uppdateringar – i enlighet med vad som ursprungligen fastställdes i samband med den europeiska säkerhetsstrategin.

12.  Europaparlamentet begär att denna översyn av EU:s strategiska ram överförs till en vitbok om EU:s säkerhets- och försvarspolitik, och föreslår att Europeiska rådet inleder ett sådant förfarande. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att på allvar beakta den europeiska dimensionen i sina nationella säkerhetsstrategier och vitböcker samt beslutsfattandet på försvarsområdet. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att utveckla en gemensam mall för att utforma samstämmiga nationella översyner.

13.  Europaparlamentet betonar behovet av att EU genom krishanteringsinsatser bidrar till att förebygga, stabilisera och lösa konflikter.

14.  Europaparlamentet anser att införandet av en klausul om ömsesidigt försvar och en solidaritetsklausul i fördragen (artikel 42 i EU-fördraget och artikel 222 i EUF-fördraget) stärker känslan av unionsmedborgarnas gemensamma framtid. Medlemsstaterna påminns om att unionen endast i en anda av engagemang, ömsesidig förståelse och verklig solidaritet kommer att kunna fylla sin globala funktion och på så sätt förbättra säkerheten i Europa och för sina medborgare. Parlamentet lovordar därför kommissionens och Europeiska utrikestjänstens gemensamma förslag till rådets beslut om närmare bestämmelser för hur unionen ska genomföra solidaritetsklausulen, och uppmanar stats- och regeringscheferna att bekräfta sitt engagemang för ömsesidig solidaritet och att ange en tydlig operativ tolkning av de två klausulerna.

15.  Europaparlamentet noterar med oro att GSFP-uppdrag, GSFP-insatser och utvecklingen av civila och särskilt militära medel och resurser för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken inte är så omfattande och inte genomförs så snabbt som krävs, med tanke på EU:s allt osäkrare och instabilare grannskap. Särskilt beklagansvärt är den begränsade omfattningen av GSFP-uppdrag i samband med kriserna i Libyen och Mali. Parlamentet beklagar också avsaknaden av flexibilitet i EU:s beslutsfattande, vilket leder till en fördröjning av effektiva reaktioner i krissituationer, som de två ovanstående exemplen visar. Parlamentet anser att situationen bör övervakas och att det operativa åtagandet i Östeuropa och södra Kaukasus, som gett positiva effekter, bör fortsätta. Parlamentet kräver en högre ambitionsnivå och seriösa ansträngningar för att förbättra utformningen av framtida GSFP-uppdrag och GSFP-insatser inom ramen för erfarenhetsåterföring och att utarbeta lämpliga exitstrategier. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att leda detta arbete, och välkomnar i detta hänseende hennes rapport, som offentliggjordes den 15 oktober 2013 och är ett viktigt steg för att visa hur GSFP kan bli mer effektiv och aktiv.

16.  Europaparlamentet betonar behovet av att öka synligheten för den europeiska krishanteringen och att placera alla insatser inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken samt att i förekommande fall använda bestämmelsen i artikel 44 i EU-fördraget om att rådet får anförtro genomförandet av ett uppdrag åt en grupp medlemsstater som så önskar och förfogar över den kapacitet som krävs för ett sådant uppdrag.

17.  Europaparlamentet uttrycker, på grundval av den senaste tidens erfarenheter, oro över att den övergripande strategin för krishantering ännu inte har nått sin fulla potential. Uppdrag och insatser är mer meningsfulla när de ingår i en regional strategi, som det positiva exemplet Afrikas Horn visar. Parlamentet noterar de förslag till krishanteringsförfaranden för GSFP-krishanteringsinsatser som medlemsstaterna uttalade sitt stöd för den 18 juni 2013.

18.  Europaparlamentet begär att man ska ta itu med de funktionella problemen i samband med civila GSFP-uppdrag, särskilt genomförandetakten och personalbristen, genom en översyn av den rättsliga och finansiella ramen, som ofta komplicerar beslutsprocessen och leder till fördröjningar. Parlamentet efterlyser fler kvalificerade och politiskt oberoende strategiska planerare, vilka är för få i förhållande till antalet uppdrag. Medlemsstaterna uppmanas vidare att inrätta en civil reservkår som vid behov kan utplaceras snabbt. Det är i detta sammanhang glädjande att ett permanent lager för GSFP nyligen inrättats

19.  Europaparlamentet påminner om sin resolution från 2001, där det efterfrågade inrättandet av en europeisk civil fredskår, och välkomnar de ansträngningar som på senare tid gjorts för att inrätta en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd inom kommissionen och en grupp av experter på medling, dialog och försoning inom Europeiska utrikestjänsten. Parlamentet anser dessutom att det är glädjande att partnerskapet för fred har upprättats mellan Europeiska utrikestjänsten och berörda intressenter från det civila samhället och att arbetet med detta fortsätter.

20.  Europaparlamentet betonar att medling och dialog är viktiga för att förebygga och lösa konflikter på ett fredligt sätt. Parlamentet välkomnar utrikestjänstens framsteg för att stärka sitt uppdrag som medlare och upprepar sitt stöd för att ytterligare stärka EU:s insatser på detta område. Parlamentet anser att det framgångsrikt har deltagit i medlingsprocesser, vilket visar den viktiga roll som parlamentariker kan spela genom att stödja medlings- och dialogprocesser. Parlamentet avser att utöka sina insatser på detta område.

21.  Europaparlamentet föreslår att rådgivare för mänskliga rättigheter och jämställdhetsfrågor ska ta del i alla GSFP-uppdrag, och uppmuntrar till utbyte av bästa praxis mellan olika GSFP-uppdrag så att fullständig hänsyn tas till människorättsfrågor och kvinnor skyddas fullständigt och görs helt delaktiga i lösningen av konflikter och problem som uppkommer efter konflikter. Rådet och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att vidta ytterligare åtgärder för att inkludera jämställdhetsaspekter i personalplaneringen av GSFP-uppdragen.

22.  Europaparlamentet framhåller att framgångsrika militära insatser kräver en tydlig kommando- och kontrollfunktion. Parlamentet upprepar därför att ett permanent operativt militärhögkvarter bör inrättas, och beklagar bristen på framsteg i denna fråga och det starka motståndet från några medlemsstater. Parlamentet betonar vidare att en effektiv gemensam säkerhets- och försvarspolitik kräver ändamålsenliga system för tidig varning och underrättelsestöd. Högkvarteret bör därför omfatta enheter för underrättelseinsamling och för tidig varning/situationsmedvetenhet.

23.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för en provisorisk lösning och vill uppmärksamma sitt förslag att förbättra statusen för det nu verksamma operationscentrumet för insatserna på Afrikas horn och att stödja en militär plan för och samordning mellan aktörerna ute på fältet. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att utarbeta ett sådant alternativ, inom ramen för den nuvarande storleken och infrastrukturen, för att optimera användningen av befintliga resurser, och att undersöka om det är genomförbart att utöka den geografiska räckvidden till andra viktiga regioner. Detta organ bör ha rättskapacitet och ha uppgiften att mellan Bryssel och högkvarteren samordna anskaffningen för enskilda uppdrag, och dra nytta av stordriftsfördelar för största möjliga besparingar.

24.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s insatsstyrkor ännu inte har använts, och anser att deras existens kommer att vara svår att motivera på sikt. Parlamentet framhåller att de utgör ett viktigt verktyg för snabba styrkebidrag och reaktioner samt utbildning. Parlamentet välkomnar beslutet att ta upp denna fråga under toppmötet i december. EU bör förfoga över en stående insatsstyrka med inslag av armé-, flygvapen-, it- och flottstyrkor samt specialstyrkor med en hög ambitionsnivå. EU:s insatsstyrkor bör kunna sättas in vid alla typer av kriser, även klimatstyrda humanitära kriser. Parlamentet ställer sig positivt till en mer flexibel och målinriktad strategi för att förbättra reaktionen och anpassningsförmågan till olika krissituationer och för att förbättra modulariteten i syfte att åtgärda brister i det inledande skedet av GSFP-insatser utan att för den skull äventyra insatsstyrkans operativa kapacitet som helhet.

25.  Europaparlamentet understryker att större ansträngningar bör göras för att integrera EU-initiativ såsom Eurocorps och European Air Group.

26.  Europaparlamentet bekräftar att det befintliga finansiella systemet där var och en ska stå för sina egna kostnader utgör ett allvarligt problem för GSFP och leder till fördröjningar eller totalt stopp i beslutsfattandet, särskilt när det gäller snabb utplacering av insatsstyrkor. Parlamentet rekommenderar att medlemsstaterna kommer överens om ett finansieringssystem för EU som bygger på en fördelning av bördan för användningen av insatsstyrkor under EU:s flagga, för att de ska ha en realistisk framtid. Parlamentet önskar även att Europeiska utrikestjänsten får kontrollen över de finansiella instrument som används vid de krishanteringsinsatser som den planerar och genomför, samtidigt som konsekvensen och effektiviteten upprätthålls. Parlamentet förväntar sig att vice ordföranden/den höga representanten och de berörda medlemsstaterna lägger fram konkreta förslag i detta avseende.

27.  Europaparlamentet uttrycker vidare oro över att den ekonomiska krisen och skuldkrisen kan inverka på EU-medlemsstaternas vilja att bidra till GSFP-uppdrag och GSFP-insatser, särskilt sådana med militära och försvarsmässiga konsekvenser. Därför bör räckvidden för Athena utvidgas och startfonden användas (artikel 41.3 i EU-fördraget) för att säkerställa snabb finansiering av brådskande uppgifter. Parlamentet betonar emellertid att även om GSFP måste vitaliseras bör detta göras med hänsyn till befintliga budgetramar.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja de möjligheter som det permanenta strukturerade samarbetet erbjuder och att börja genomföra denna bestämmelse i fördraget för att komma till rätta med den rådande ”GSFP-tröttheten” samt fördjupa det militära samarbetet och den militära integrationen. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet att utfärda tydliga riktlinjer för genomförandet, och uppmanar de medlemsstater som inte är intresserade att agera konstruktivt. Det bör finnas möjlighet att ansluta sig senare, för att skapa flexibilitet och undvika ett Europa med två hastigheter.

29.  Europaparlamentet påpekar att EU har ett stort intresse av en säker och öppen havsmiljö som tillåter fri handelspassage och ett fredligt, lagligt och hållbart användande av havens rikedomar. Parlamentet betonar att det finns ett behov av att utveckla en utrikespolitik för sjöfarten som syftar till att skydda och bevara kritisk infrastruktur, öppna farleder och naturresurser och som lägger tonvikt vid fredlig konfliktlösning med hjälp av internationell rätt och i enlighet med bestämmelserna i FN:s havsrättskonvention. Parlamentet ser fram emot antagandet av EU:s strategi för sjöfartsskydd i överensstämmelse med rådets slutsatser från april 2010, och efterlyser en särskild genomförandeplan. Parlamentet påpekar att den integrerade övervakningen till sjöss över sektorer och gränser redan är ett sektorsövergripande verktyg för EU:s integrerade havspolitik. Parlamentet framhåller vikten av att snabbt genomföra projektet med en gemensam miljö för informationsutbyte och att bygga en bro mellan den integrerade havspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken för ett bättre informationsutbyte mellan dem.

30.  Europaparlamentet betonar behovet av att undvika en militarisering av regioner som Arktis och av att använda fredliga konfliktlösningsmetoder, till exempel handelsinstrument.

31.  Europaparlamentet kräver att Europeiska rådet på nytt bekräftar rymdens betydelse, vilket stöder EU:s och dess medlemsstaters strategiska autonomi och potentialen att få självständig tillgång till rymden genom utveckling av bärraketer och satelliter. Parlamentet upprepar vikten av att samla in noggranna underrättelser för både civila och militära GSFP-uppdrag och GSFP-insatser. Parlamentet betonar särskilt att rymdbaserade resurser har en funktion för konfliktförebyggande och krishantering före, under och efter en kris. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en specifik politik för att stödja utvecklingen av rymdresurser med flera användningsområden.

32.  Europaparlamentet upprepar att det blir allt viktigare att ta itu med hot mot it-säkerheten. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet att utarbeta riktlinjer för genomförandet av en EU-strategi för it-säkerhet och att vidta konkreta åtgärder för skyddet av it-infrastruktur samt investera i en utökning av ett EU-omfattande samarbete om krishanteringsförfaranden och övningar och utbildning i it-säkerhet. Parlamentet uppmanar kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att se till att politiken för it-säkerhet genomförs på ett sektorsöverskridande sätt, för att se till att EU:s politik för inre och yttre säkerhet kopplas samman på lämpligt sätt, och uppmanar alla medlemsstater att utveckla eller slutföra utvecklingen av sina respektive nationella strategier för it-säkerhet och att arbeta för en ökad samordning på EU-nivå.

33.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att bekräfta betydelsen av EU:s energiförsörjning och av en diversifierad och hållbar tillgång till energiresurser. Parlamentet konstaterar att vissa medlemsstater saknar kapacitet att diversifiera sin energiförsörjning och att de därför blir alltmer sårbara. I detta avseende stöder parlamentet helhjärtat de gemensamma ansträngningar som görs av medlemsstater som befinner sig i krissituationer. Parlamentet betonar att skyddet av kritisk infrastruktur i EU bör aktivera den ömsesidiga försvars- och/eller solidaritetsklausulen. Insatsen Atalanta fyller redan en uppgift för energitryggheten genom bekämpningen av pirater som kapat ett antal oljetankfartyg sedan 2008. Parlamentet anser därför att dessa aspekter bör ingå i den nödvändiga strategin. Parlamentet betonar i detta sammanhang att energiförsörjning är en avgörande faktor för framgångsrika GSFP-uppdrag och GSFP-insatser.

34.  Europaparlamentet betonar vikten av energieffektivitet, särskilt inom försvarssektorn, och understryker behovet av att utvärdera vilken effekt energianvändningen har på försvarsbudgetar och militärens effektivitet och att utforma en omfattande strategi för energieffektivitet inom militären.

35.  Europaparlamentet betonar att vikten av att EU ytterligare utvecklar partnerskap och fördjupar sin säkerhetsdialog med FN, regionala organisationer och berörda aktörer, däribland medlemsstaterna i det östliga och det sydliga partnerskapet.

36.  Europaparlamentet påpekar att EU bör samverka med FN, Afrikanska unionen, OSSE och Asean i syfte att utbyta analyser och samarbeta i frågor som rör miljöpolitik och klimatförändringar, inklusive de säkerhetsmässiga konsekvenserna. Parlamentet understryker behovet av förebyggande åtgärder och uppmanar EU att utveckla och förbättra resurserna för tidig varning.

37.  Europaparlamentet efterlyser ett närmare samarbete mellan EU och Nato genom en kompletterande strategi och bättre samordning för att undvika dubbelarbete för båda parter och för att bemöta de nya hoten på ett effektivt sätt. Parlamentet är övertygat om att stärkandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken inte skadar utan faktiskt stärker den kollektiva säkerheten och de transatlantiska förbindelserna. Utvecklingen av försvarsresurser inom EU är också till fördel för Nato. Parlamentet noterar det konstruktiva samarbetet när det gäller EU:s strategi för sammanslagning och gemensamt utnyttjande och Natos initiativ för ett smart försvar. Parlamentet välkomnar Cyperns avsikt att ansluta sig till Natos program Partnerskap för fred som kan bli banbrytande, och uppmanar Turkiet att anta en lika konstruktiv hållning. Parlamentet yrkar på en övergripande ram för samarbetet mellan EU och Nato och en fördjupning av den politiska dialogen med full respekt för varje parts beslut.

38.  Europaparlamentet anser att EU måste kunna agera självständigt, särskilt i det egna grannskapet, men alltid i överensstämmelse med bestämmelserna i FN-stadgan och med fullt iakttagande av internationell humanitär rätt.

Andra gruppen: att främja utvecklingen av försvarskapacitet

39.  Europaparlamentet uttrycker oro över att ytterligare nedskärningar i de nationella försvarsbudgetarna kommer att göra det omöjligt att upprätthålla kritisk militär kapacitet och kommer att leda till en oåterkallelig förlust av kunskaper och teknik. Medlemsstaternas bristande kapacitet blev uppenbara under insatserna i Libyen och Mali och den ekonomiska krisen har förvärrat befintliga strukturella problem. Problemet är dock snarare av politisk än av budgetmässig karaktär.

40.  Europaparlamentet noterar de förslag som vice ordföranden/den höga representanten i oktober 2013 lade fram i sin rapport om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, särskilt de som gäller införandet av incitament för samarbete beträffande försvarsresurser, bland annat skatteincitament. Parlamentet betonar att medlemsstaterna har möjlighet att dra full nytta av ett närmare samarbete för att göra militären mer effektiv och att besluta sig för att optimera och spendera knappa resurser på ett bättre och smartare sätt, genom att skapa synergier och genom en samordnad minskning av onödigt dubbelarbete och överflödig och förlegad kapacitet.

41.  Europaparlamentet välkomnar den pågående översynen av kapacitetsutvecklingsplanen som grund för ett långsiktigt gemensamt omvandlingskoncept för kapacitetsuppbyggnad. Detta omvandlingskoncept bör diskuteras regelbundet och dess genomförande effektiviseras samt vid behov ses över.

42.  Europaparlamentet uppmärksammar att Europeiska försvarsbyrån enligt artiklarna 42.3 och 45 i EU-fördraget har det viktiga uppdraget att genomföra det permanenta strukturerade samarbetet, delta i utformningen av en europeisk politik för kapacitet och försvarsmateriel, utveckla medlemsstaternas militära kapacitet och stärka försvarssektorns industriella och tekniska bas men utan ekonomiska konsekvenser för EU: budget.

43.  Europaparlamentet anser att sammanslagning och gemensamt utnyttjande av militära resurser utgör ett viktigt svar på bristande europeiska resurser. Parlamentet ser positivt på Europeiska försvarsbyråns underlättande roll och de framsteg som gjorts hittills. Sammanslagning och gemensamt utnyttjande bör inte anses som enbart gemensam tillförsel utan också som integration och bör täcka gemensamt underhåll och användning av resurserna.

44.  Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av Europeiska försvarsbyråns roll i samordningen av resurser i syfte att minska dubbelarbete och parallella program hos medlemsstaterna, vilka innebär onödigt stora kostnader för skattebetalarna.

45.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att förbättra informationsutbytet om försvarsplanering och i enlighet med uppförandekoden för sammanslagning och gemensamt utnyttjande inkludera sammanslagning och gemensamt utnyttjande i nationella försvarsplaneringscykler och beslutsprocesser.

46.  Europaparlamentet betonar att ömsesidigt förtroende, öppenhet och pålitlighet är viktiga faktorer för framgång i alla gemensamma insatser inom säkerhet och försvar. Parlamentet är övertygat om att utvecklingen av försvarskapacitet måste omges av en strategi, i vilken man fastställer en lämplig mix av resurser och vilka mål som de bör användas för.

47.  Europaparlamentet förväntar sig mot bakgrund av ovanstående att man vid det kommande toppmötet om försvar ska

Tredje gruppen: att stärka Europas försvarsindustri

48.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Mot en mer konkurrenskraftig och effektiv försvars- och säkerhetssektor vari det läggs fram några nya idéer och förslag. Parlamentet stöder fullt ut kommissionens ansträngningar att fördjupa den interna försvars- och säkerhetsmarknaden, utarbeta en försvarsindustripolitik och, i enlighet med Europa 2020-strategin, tillhandahålla lämpligt stöd för små och medelstora företag, vilka spelar en viktig roll inom innovation, forskning och utveckling, sysselsättningsskapande och ekonomisk tillväxt.

49.  Europaparlamentet betonar att stärkandet av försvarssektorns industriella och tekniska bas är ett av unionens mål, som fastställs i artiklarna 42.3 och 45 i EU-fördraget. Parlamentet betonar också att en livskraftig industriell och teknisk bas inom det europeiska försvaret som klarar att bära GSFP, i avsikt att ytterligare förbättra EU:s militära kapacitet och samtidigt bevara EU:s strategiska självständighet, är nödvändigt för ett effektivt europeiskt försvar. Parlamentet framhåller kopplingen mellan forskning, industri och kapacitetsuppbyggnad, som alla är nödvändiga för att skapa ekonomisk tillväxt, sysselsättning, konkurrenskraft och en starkare gemensam säkerhets- och försvarspolitik.

50.  Europaparlamentet upprepar behovet av en stark och mindre fragmenterad europeisk försvarsindustri som kan vara till stöd för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och stärka EU:s strategiska självständighet. Parlamentet framhåller vikten av certifiering och standardisering för att förbättra de väpnade styrkornas interoperabilitet. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet att uppdra åt Europeiska försvarsbyrån att utarbeta en färdplan för utvecklingen av försvarsindustristandarder, och uppmanar medlemsstaterna att effektivisera de europeiska certifieringsförfarandena med ömsesidigt erkännande av certifikat och att harmonisera sina certifieringsförfaranden.

51.  Europaparlamentet betonar att förutseende och hantering av förändringar och omstrukturering är en integrerad del av all industripolitik. Därför måste ytterligare marknadsintegration i försvarssektorn gå hand i hand med en aktiv social dialog och mildrandet av dess negativa konsekvenser för regional och lokal ekonomi, där EU:s finansiella instrument, såsom Europeiska socialfonden och Europeiska globaliseringsfonden, utnyttjas fullt.

52.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att vidta åtgärder på dessa områden genom en sund finansiering av forskning och utveckling, inbegripet på unionsnivå. Parlamentet stöder utvecklandet av ett effektivt och kostnadseffektivt samarbete mellan civil forskningsverksamhet om säkerhet och försvar. Parlamentet betonar dock att det fortfarande behövs en effektiv exportordning för varor med dubbla användningsområden.

53.  Europaparlamentet betonar att det finns ett behov att finna nya finansieringskällor för forskning och innovation inom försvarssektorn, exempelvis genom Horisont 2020.

Avslutande kommentar

54.  Europaparlamentet stöder fullt ut att det förs en diskussion om de tre grupperna av huvudfrågor på toppmötet om försvar i december. Parlamentet framhåller att de är lika viktiga och att de är sammanlänkade genom en inneboende logik som tjänar samma strategiska mål.

55.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet samt beslutsfattare på alla nivåer i medlemsstaterna att visa större ambition och mod genom att inleda en offentlig debatt, och anser att detta är desto viktigare i tider av ekonomisk åtstramning. Parlamentet betonar behovet av att investera mer och att utöka samarbetet inom säkerhet och försvar och att förklara det direkta orsakssambandet mellan säkerhet och försvar å ena sidan och frihet, demokrati, rättsstatsprincipen och välstånd å den andra.

56.  Europaparlamentet betonar den odelbara kopplingen mellan intern och extern säkerhet och att en fredlig, säker och stabil miljö är en förutsättning för att bevara den politiska, ekonomiska och sociala modellen i Europa.

57.  Europaparlamentet har höga förhoppningar om att det kommande mötet i Europeiska rådet inte blir en isolerad företeelse utan startpunkten för en kontinuerlig process där säkerhets- och försvarsfrågor regelbundet kommer att belysas vid Europeiska rådets möten. Parlamentet ställer sig positivt till att det som uppföljning av Europeiska rådets möte inrättas en färdplan med specifika riktmärken och tidsfrister samt en rapporteringsmekanism. Parlamentet förespråkar ett möte mellan EU:s försvarsministrar på medellång sikt för att ge säkerhets- och försvarsfrågor den uppmärksamhet som de förtjänar.

58.  Europaparlamentet föresätter sig att upprätthålla och stärka förbindelserna med medlemsstaternas nationella parlament genom regelbundna möten för att främja dialog och meningsutbyte på områdena säkerhet och försvar.

59.  Europaparlamentet anser att GSFP är en grundsten i den europeiska integrationsprocessen.

o
o   o

60.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, vice ordföranden/den höga representanten, rådet, kommissionen, parlamenten och regeringarna i EU:s medlemsstater, Natos generalsekreterare, talmannen i Natos parlamentariska församling, FN:s generalsekreterare, OSSE:s tjänstgörande ordförande, talmannen i OSSE:s parlamentariska församling, talmannen i Afrikanska unionens församling och Aseans generalsekreterare.

(1) EUT L 146, 10.6.2009, s. 1. (2) EUT L 216, 20.8.2009, s. 76. (3) Antagna texter, P7_TA(2013)0380. (4) Antagna texter, P7_TA(2013)0381. (5) Antagna texter, P7_TA(2012)0455. (6) Antagna texter, P7_TA(2012)0456. (7) Antagna texter, P7_TA(2012)0458. (8) Antagna texter, P7_TA(2012)0457. (9) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 9. (10) EUT C 377 E, 7.12.2012, s. 51. (11) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 7. (12) Antagna texter, P7_TA(2013)0278. (13) http://eeas.europa.eu/library/publications/2013/3/2013_eeas_review_en.pdf