Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av avdelning III i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, om framför allt jordbruk,

–  med beaktande av artikel 174 tredje stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om framför allt bergsregioner, och artikel 349 om yttersta randområden,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 247/2006 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden(1),

–  med beaktande av förordning (EU) nr 261/2012(2) om avtalsvillkor inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter,

–  med beaktande av förordning (EG) nr 1234/2007(3),

–  med beaktande av tillämpningsprotokollet till 1991 års Alpkonvention avseende bergsjordbruk (bergsjordbruksprotokollet), som offentliggjordes den 30 september 2006 i Europeiska unionens officiella tidning(4),

–  med beaktande av yttrandet från regionkommittén, NAT-V-028 (30 maj 2013) om Utvecklingen av marknadssituationen och villkoren för en smidig utfasning av systemet med mjölkkvoter – andra ”mjuklandningsrapporten”,

–  med beaktande av rapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet Utvecklingen av marknadssituationen och villkoren för en smidig utfasning av systemet med mjölkkvoter – andra ”mjuklandningsrapporten” (COM(2012)0741),

–  med beaktande av studien Labelling of agricultural and food products of mountain farming, som beställts av generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling (administrativt avtal AGRI-2011-0460 / JRC-IPTS nr 32349-2011-10),

–  med beaktande av kommissionens undersökning Economic impact of the abolition of the milk quota regime – regional analysis of the milk production in the EU från februari 2009,

–  med beaktande av den undersökning som utförts av Utredningsavdelning B (Struktur- och sammanhållningspolitik), The future of milk Quota – Different scenarios från januari 2008,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0383/2013), och av följande skäl:

A.  När mjölkkvoterna upphör kommer det att påverka hela EU:s mjölkmarknad, och mjölkproducenterna i bergsområdena och de yttersta randområdena kommer att drabbas hårdast, eftersom man i de områdena inte kan utnyttja de tillväxtmöjligheter som följer av liberaliseringen på grund av de områdenas naturbetingade och permanenta svårigheter.

B.  Enligt artikel 32 i förordning (EU) nr 1305/2013 ska områdena norr om 62:a breddgraden betraktas som bergsområden. Definitionen och statusen för de yttersta randområdena fastställs i artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

C.  Vilka framtidsbeslut som fattas av de unga jordbruksföretagarna i dessa områden beror på hur stora företagen är och på hur stora ekonomiska resurser som finns, eftersom de företag som nyligen har investerat i kvotsystemet löper större risk att drabbas av likviditetsbrist och kommer att behöva göra en större arbetsinsats.

D.  Mjölkproduktionen i bergsområden och i de yttersta randområdena har allvarliga geografiskt betingade kostnadsnackdelar. Med tanke på de ytterligare krav, och särskilt de begränsningar av markanvändningen som jordbrukare drabbas av när mjölkkvoterna upphör, måste de garanteras arbete som är ekonomiskt bärkraftigt och lukrativt.

E.  Också i unionens övriga mindre gynnade områden kan det uppstå konkurrensnackdelar när kvoterna upphör, vilket kan hota produktionens hållbarhet i de områdena, bland annat på grund av att produktionstätheten är så låg att risken finns att företag som samlar in och bearbetar mjölken flyttar till mer konkurrenskraftiga områden, där framför allt kostnaderna för insamling av mjölken eller för transport av produkterna till marknaden är lägre.

F.  Ett av huvudmålen med den nya gemensamma jordbrukspolitiken är att bevara det produktiva jordbruket i bergsområden, mindre gynnade områden och yttersta randområden.

G.  Kostnaderna för produktion, insamling, transport och försäljning av mjölk och mjölkprodukter utanför produktionsregionen är mycket högre i dessa områden än i områden med mer gynnsamma förhållanden.

H.  Bildandet av producentorganisationer kan bidra till en sänkning av produktionskostnaderna och ge mjölkproducenterna en starkare förhandlingsposition, framför allt när det gäller att fastställa mjölkpriserna.

I.  På grund av befintliga ramvillkor bearbetas mjölkprodukter ofta inte i direkt anslutning till produktionsplatsen. Man bör därför ta hänsyn till hur infrastrukturen ser ut och även tillåta att produkter som bearbetas inom en viss radie från själva bergsområdet ges särskilda beteckningar, såsom ”bergsområdesprodukt”. Detta bör även gälla alla produkter som framställs av mjölk från bergsområden.

J.  I många av dessa områden är mjölkproduktionen den viktigaste och mest utbredda produktionsgrenen inom jordbruksnäringen, och i många fall har den en avgörande betydelse för framställningen av mejeriprodukter av hög kvalitet och med beteckningar som erkänts av EU. Det är viktigt att bevara produktionsstrukturerna i alla delar av unionen så att man kan försörja alla konsumtionsområdena med livsmedel utan att orimliga transport- och miljökostnader uppkommer.

K.  Mjölkproduktionen utgör i många medlemsstater och regioner stommen i den regionala ekonomin och bidrar på ett betydande sätt till att skapa mervärde inom jordbruket.

L.  Utveckling och främjande av mejeriprodukter av hög kvalitet kan vara ett möjligt sätt att hantera den ökade mjölkproduktionen.

M.  I många regioner är mjölkproduktion den viktigaste verksamheten för små och medelstora familjejordbruk.

N.  I bergsområden utnyttjas 59 procent av jordbruksarealen som permanent betesmark eller gräsmark i samband med mjölkproduktion, och för det mesta är ingen annan användning inom jordbruket möjlig eller bärkraftig. Av all mjölk i EU produceras 9,5 procent i bergsområdena, där de geografiska förutsättningarna och klimatet begränsar jordbruksalternativen, och mångfalden inom jordbruket är mycket begränsad.

O.  I vissa yttersta randområden är mjölkproduktionen oersättlig eftersom den är en av de viktigaste drivkrafterna för ekonomin, den sociala stabiliteten, miljökvaliteten och markanvändningen. I dessa regioner är Posei-programmen de bästa instrumenten för att kanalisera ett ökat stöd så att produktionsnivåerna kan upprätthållas.

P.  Boskapsskötseln i dessa områden är inte endast en ekonomisk sektor och en inkomstkälla för befolkningen, utan den utgör också ett centralt inslag i traditionell kultur och social struktur som är djupt förknippat med lokalbefolkningens dagliga liv och traditioner.

Q.  När djurhållningen och den därmed förknippade mjölkproduktionen läggs ned i bergsområden, yttersta randområden och vissa delar av de övriga mindre gynnade områdena, leder det ofta till att jordbruken läggs ned, att goda jordbruksmarker försummas och att folk flyttar bort från landsbygden till städerna.

R.  Jordbruket i dessa områden bidrar ofta till att bevara landskapet och den biologiska mångfalden samt begränsa de naturbetingade riskerna. Det utgör en grund för en framgångsrik regional utveckling, vilket är en förutsättning för att andra sektorer, till exempel turismen, ska kunna växa. Om jordbruket överges i de områdena skulle detta allvarligt kunna skada även dessa övriga sektorer.

S.  I många missgynnade områden är mjölkproduktionen en garanti för ekonomisk och social sammanhållning, som inte får äventyras när kvoterna upphör. Det är nödvändigt att säkerställa och främja vårdandet av kulturlandskapet, turismindustrin, de lokala kretsloppen (tillverkning/bearbetning/saluföring), sysselsättningen och ungdomars utsikter att stanna kvar i området.

T.  När kvoterna upphör kommer detta att leda till konkurrens inom produktionsområdena i hela EU. Produktdiversifiering är ett viktigt sätt för bergsområdena och för de yttersta randområden som producerar mjölk eller mjölkprodukter att behålla sitt tillträde till marknaden.

1.  Europaparlamentet konstaterar att direktstödet ur jordbrukspolitikens första pelare i många medlemsstater baserar sig på historiska referensbelopp, även enligt den nuvarande GJP-reformen. Därför kan gräsmarksarealerna och mjölkproduktionen i dessa områden kraftigt missgynnas. Parlamentet uppmanar således de medlemsstater som påverkas av denna situation att snarast möjligt införa ett system som kan åtgärda de nackdelar som dessa regioner drabbas av när man genomför jordbruksreformerna nationellt.

2.  Europaparlamentet noterar att mjölken från bergsområdena svarar för cirka 10 procent av mjölken från EU-27, men att den utgör två tredjedelar av mjölkproduktionen, vilket omfattar tre fjärdedelar av producenterna i Österrike, Slovenien och Finland och att motsvarande siffror också är mycket höga för ytterligare ett tiotal länder. Parlamentet noterar även att i de flesta av dessa fuktiga bergsregioner och även i de yttersta randområdena utnyttjas gräsmarken huvudsakligen som betesmark för mjölkkor, vilket gör att landskapet förblir tillgängligt och befolkat, något som är till nytta för turismen, den biologiska mångfalden och miljön.

3.  Europaparlamentet anser att det i de här områdena för det mesta inte går att utnyttja permanent betes- och ängsmark för annat än uppfödning av nötkreatur, får och getter, och att man därför vid beräkning av direktstöd ur den första pelaren aldrig får behandla dessa områden sämre än annan jordbruksmark.

4.  Europaparlamentet anser det mycket viktigt att man ser till att det finns ett stöd som är kopplat till betesdjur inom GJP:s första pelare samt inom Posei-programmet i de yttersta randområdena för jordbruksföretag med betesmark och foderareal för boskap. Parlamentet säger nej till att låta utfodringen av idisslare omfattas av nya krav, som skulle kunna leda till ett sammanbrott för nuvarande jordbrukspraxis.

5.  Europaparlamentet betonar den stora betydelsen av kopplade stöd inom GJP:s första pelare och påpekar att medlemsstaterna i dessa områden bör få ytterligare möjligheter att koppla stöd, nationella eller EU-finansierade, på det sätt som beslutades i den nu gällande GJP-reformen.

6.  Europaparlamentet betonar att bestämmelserna i GJP måste ta vederbörlig hänsyn till de småskaliga jordbruken i dessa områden, eftersom de av strukturella skäl är mer arbetsintensiva, har högre kostnader för insatsvaror och utgör ett värdefullt bidrag till tryggandet av sysselsättningen och till utvecklingen av landsbygdsområdena.

7.  Europaparlamentet påpekar att man på grund av bergsområdenas och de yttersta randområdenas särdrag måste göra en separat utvärdering av upphörandet av mjölkkvoterna i dessa områden, så att man kan utarbeta målinriktade åtgärder för att stödja och bibehålla produktionen.

8.  Eftersom mjölkproduktionen är oersättlig i vissa yttersta randområden bör kommissionen och medlemsstaterna använda Posei-programmen i dessa regioner för att förstärka stöden i form av direktstöd och marknadsåtgärder, och programmen för landsbygdens utveckling för att förstärka stöden inom GJP:s andra pelare.

9.  Europaparlamentet kräver att ytterligare åtgärder tillhandahålls under utvecklandet av den gemensamma strategiska ramen, med användning av programmet för regional utveckling, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden. Parlamentet anser att målet för den gemensamma strategiska ramen måste vara att stimulera regionala utvecklingskoncept och program för att bevara befintliga strukturer, med siktet inställt på att bevara jordbruket och stärka tidigare och senare led i värdekedjan.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionerna att i förekommande fall inom ramen för landsbygdsutvecklingen utarbeta ett specifikt program för mjölkproduktionen i dessa områden.

11.  Europaparlamentet framhåller därför att det är nödvändigt att konsolideringen eller framväxten av mervärdesskapande projekt åtföljs av en differentiering av de produkter som är kopplade till områdena, och nya förädlingsstrategier i bergen och i de yttersta randområdena. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett övergripande regelverk för att främja framväxten av, förvaltningen av och kollektiva investeringar kopplade till dessa projekt.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att motverka att betesmark försvinner och att ta hänsyn till denna aspekt i sin lagstiftning på samhällsplaneringsområdet.

13.  Europaparlamentet betonar att åtgärderna inom den andra pelaren, till exempel kompensationsbidrag, miljöpremier, enskilt eller kollektivt investeringsstöd till produktion, bearbetning – utan att glömma möjligheten för de yttersta randområdena (som omfattas av Posei-ordningen) att få produkter som anses väsentliga för omvandlingen av regional jordbruksproduktion, särskilt mjölkprodukter, inkluderade i det särskilda leveranssystemet, i syfte att bibehålla konkurrenskraften – och saluföring, etableringsstöd till unga jordbrukare, stöd för kvalitetsfrämjande åtgärder, diversifiering, innovation och samarbete (även med lokala myndigheter) är av stor betydelse för en hållbar mjölkproduktion i dessa områden. Därför vill parlamentet att medlemsstaterna och regionerna ska få den lagstiftningsram, den finansieringsnivå och det utrymme som krävs för att trygga ett tillräckligt omfattande och kraftigt differentierat kompensationsbidrag samt för att främja miljövänliga, hållbara och ekologiska former av jordbruk. Parlamentet kräver att de högre investeringskostnaderna för produktion av mjölk, som följer av bergsområdenas och de yttersta randområdenas särskilda karaktär, de långa avstånden till dessa regioner, den kraftiga fragmenteringen av marken och öregionernas geografiska diskontinuitet ska kompenseras i tillräcklig omfattning inom ramen för GJP:s andra pelare.

14.  Europaparlamentet begär dessutom att mjölkproducenter med utvecklingspotential ska erbjudas målinriktat investeringsstöd, exempelvis i samband med avskrivningar och räntor på stallar och teknik, så att de kan sänka sina produktionskostnader och stärka företagens konkurrenskraft.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för åtgärderna i den andra pelaren ge särskilt stöd till projekt såsom kooperativ för rationellt utnyttjande av maskiner eller byggnader.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att eftersträva konsekvens genom att omarbeta utvecklingsprogram för landsbygd och mjölkproduktion i bergsområden och i de yttersta randområdena, i missgynnade mjölkproduktionsområden och för medlemsstater där mycket små jordbruk står för den största delen av mjölkproduktionen.

17.  Europaparlamentet konstaterar att kostnaderna för mjölkinsamling och för transport av de bearbetade produkterna är särskilt höga i bergsområden och yttersta randområden på grund av den särskilt komplicerade logistiksituationen och de oftast relativt små mängder mjölk som produceras per gård, vilket leder till avsevärda geografiska och konkurrensmässiga nackdelar. Parlamentet efterlyser stöd för bearbetningsanläggningar, framför allt kooperativt ägda anläggningar, för att jämna ut de högre kostnaderna för insamling och produktion, däribland för insatsvaror, och transport av bearbetade produkter i dessa områden, jämfört med kostnaderna i mer gynnsamt belägna områden.

18.  Europaparlamentet framhåller särskilt att det behövs ett verktyg för övervakning av mjölkproduktionsmarknaden (observationsorgan för mjölk) i syfte att samla in och sprida uppgifter och information om produktion och utbud och förvarna om risker för obalanser på marknaden, med beaktande av mångfalden av mjölkprodukter och att genomföra framåtblickande kortsiktiga analyser i samband med prisvolatilitet i syfte att finjustera anpassningen av mjölkvolymer till efterfrågan på marknaden.

19.  Europaparlamentet påpekar att bearbetning och saluföring på gården eller uppe på bergsängarna ger småföretag och mikroföretag i bergsområden, yttersta randområden och andra mindre gynnade områden en möjlighet att uppnå ökat mervärde, vilket dessutom bidrar till att göra bergsområdena attraktivare för turismen. Parlamentet betonar att sådana initiativ bör stödjas inom ramen för GJP:s andra pelare.

20.  Europaparlamentet understryker att de stora avstånden från de yttersta randområdena till konsumentmarknaderna medför ett behov av dubbel magasinering i linje med den moderna logistiska organisationen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i bestämmelser om investeringar för dessa regioner överväga eventuellt bidragsberättigande för lagerstrukturer utanför de yttersta randområdena.

21.  Europaparlamentet påpekar att bergsängarna och fäbodarna i bergen och mjölkproducerande områden i de yttersta randområdena kräver särskild uppmärksamhet vad gäller investeringar och underhåll eller för återställning av de förhållanden som krävs för att bedriva uppfödning, beredning och försäljning av de produkter som framställs där.

22.  Europaparlamentet framhåller att åtgärder bör vidtas för att möjliggöra hantverksmässig produktion av typiska produkter.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i all lagstiftning se till att byråkratin, de hygien- eller märkningsrelaterade kraven och informationsskyldigheten är proportionerliga, så att småproducenter av mjölk och mejerivaror kan hantera dem.

24.  Europaparlamentet framhåller att små jordbruk i bergsområden och missgynnade områden, såsom de yttersta randområden som producerar mjölk eller mjölkprodukter bör få hjälp med att bilda producentorganisationer som stärker deras förhandlingsposition, eftersom det är viktigt för småskaliga jordbruk inom dessa områden att mer regionaliserade och lokala marknader bevaras och utvecklas.

25.  Europaparlamentet framhåller att hygien- och marknadsföringsregler måste kunna anpassas till marknadernas storlek och krav samt att hygienstandarderna därför måste vara lämpliga och möjliga att tillämpa för jordbrukare och mjölkberedare i bergsområden, missgynnade områden och de yttersta randområdena.

26.  Europaparlamentet poängterar att de uppfödningsmetoder som en effektiv mjölkproduktion kräver är särskilt kostsamma för småföretag. Parlamentet anser därför att uppfödning bör främjas, så att mjölkgårdarna i dessa områden trots det ska kunna ägna sig åt egen högkvalitativ uppfödning.

27.  Europaparlamentet anser att man bör stödja att mjölkproducenterna bildar producentorganisationer för att ge alla företag inom dessa områden lämpligt marknadstillträde och för att inrätta partnerskap för att främja miljövänlig turism inom jordbruksområden.

28.  Europaparlamentet betonar att man bör ge producentorganisationerna möjlighet att genomföra EU-finansierade, operativa program med den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker som förebild. I detta sammanhang anser parlamentet att producentorganisationerna bör få möjlighet att främja tillträdet till nya marknader, marknadsutveckling, kvalitetssäkring, produktinnovation och reklam, särskilt med tanke på den nya beteckningen ”bergsområdesprodukt” eller andra frivilliga reserverade beteckningar, som kan godkännas, skyddade ursprungsbeteckningar och annan kvalitetsmärkning, samt att främja kompetensutveckling och krisåtgärder.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utvidga de gemensamma forskningsprogrammen till att omfatta gräsmark och mjölkproduktion i bergsområden, de yttersta randområdena och övriga mindre gynnade områden, och att ta särskild hänsyn till dem inom ramen för de gemensamma forskningsprojekten för att stimulera till innovativa lösningar i dessa områden, samtidigt som hänsyn tas till behovet av att ta itu med utmaningar som produktiviteten och klimatförändringarna. Parlamentet anser att man genom denna forskning också bör sträva efter att fastställa de hälsomässiga fördelarna för konsumenterna.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att nära följa hur mjölkproduktionen i dessa områden utvecklas och att granska de ekonomiska konsekvenserna för mjölkproducenterna i dessa områden av att mjölkkvoterna upphör. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast 2017 förelägga parlamentet och rådet en rapport i denna fråga, tillsammans med förslag till lagstiftning om mjölkproduktionen har minskat kraftigt i dessa områden.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta program i samarbete med producenter, producentorganisationer och saluföringsorgan för att mildra effekterna av de snabbt sjunkande mjölkpriserna, exempelvis enligt modellen för penninginsamlingar.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra unionens skolmjölksprogram mer effektivt och framför allt ge deltagarna möjlighet att vid anbudsinfordringar uttryckligen utnyttja beteckningen ”bergsområdesprodukt” för mjölk som producerats i bergsområden. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att anlita närbelägna leverantörer när det gäller mjölkförsörjningen inom ramen för skolmjölksprogrammet för att främja den lokala mjölkproduktionen och minska koldioxidutsläppen till följd av transporter.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid utarbetandet och genomförandet av lagstiftning som avser beteckningen ”bergsområdesprodukter” beakta de särskilda förutsättningarna för sådana produkter med skyddad ursprungsbeteckning som redan omfattas av särskilda ursprungsregler genom att överväga möjligheten att införa flexibla regler för bergsområden, som riskerar att uteslutas från de möjligheter som infördes genom förordning (EU) nr 1151/2012 på grund av deras missgynnade situation, exempelvis svårigheterna att producera fodergrödor, vilket skulle strida mot syftet med lagstiftningen.

34.  Europaparlamentet anser att kommissionen och medlemsstaterna bör främja och stödja integreringen av övergivna betesmarker i produktionskedjan och öka produktionen av gräs samt ta tillvara denna på ett rationellt sätt.

35.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att åtgärder vidtas för att se till att unga jordbrukare bosätter sig i bergsområdena och de yttersta randområdena med tanke på att genomsnittsåldern där är högre än i andra områden.

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa det nödvändiga ramverket för tillgång till utbildning och krediter för producenter och beredare i bergsområden och mindre gynnade områden.

37.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 42, 14.2.2006, s. 1. (2) EUT L 94, 30.3.2012, s.38. (3) EUT 299, 16.11.2009, s. 1. (4) EUT L 271, 30.9.2006, s. 63.