Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2013/2980(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B7-0561/2013

Debatter :

PV 12/12/2013 - 17.1
CRE 12/12/2013 - 17.1

Omröstningar :

PV 12/12/2013 - 18.1

Antagna texter :

P7_TA(2013)0602

Antagna texter
PDF 144kWORD 55k
Torsdagen den 12 december 2013 - Strasbourg
Situationen i Centralafrikanska republiken
P7_TA(2013)0602RC-B7-0561/2013

Europaparlamentets resolution av den 12december 2013 om situationen i Centralafrikanska republiken (2013/2980(RSP))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina resolutioner av den 17 januari 2013(1) och 12 september 2013(2) om situationen i Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2088 (2013) av den 24 januari 2013, 2121 (2013) av den 10 oktober 2013 och 2127 (2013) av den 5 december 2013,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport av den 15 november 2013 och rapporten från Abou Moussa, generalsekreterarens representant och chef för FN:s regionalkontor för Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av den vädjan om hjälp som den centralafrikanske premiärministern Nicolas Tiangaye riktade till världssamfundet från FN:s talarstol,

–  med beaktande av skrivelsen av den 20 november 2013 från de centralafrikanska myndigheterna, i vilken de begär att det Afrikaledda internationella stöduppdraget i Centralafrikanska republiken (Misca) ska få understöd av franska styrkor,

–  med beaktande av vice FN-generalsekreteraren Jan Eliassons genomgång i säkerhetsrådet den 25 november 2013 om situationen i Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av uttalandena om Centralafrikanska republiken från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 21 december 2012, 1 och 11 januari 2013, 25 mars 2013, 21 april 2013, 27 augusti 2013 och 5 december 2013,

–  med beaktande av uttalandena från kommissionens ledamot med ansvar för humanitärt bistånd och civilskydd av den 21 december 2012 om det nya utbrottet av stridigheter i Centralafrikanska republiken och av den 10 september 2013 om den förvärrade krisen i Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet,

–  med beaktande av att en internationell kontaktgrupp för Centralafrikanska republiken tillsattes i maj 2013 för att samordna regionala, kontinentövergripande och internationella insatser och finna en varaktig lösning på landets återkommande problem,

–  med beaktande av den internationella kontaktgruppens möte i Brazzaville (Republiken Kongo) den 3 maj 2013, där färdplanen för övergången godkändes och en specialfond för att bistå Centralafrikanska republiken inrättades,

–  med beaktande av den förklaring som den internationella kontaktgruppen för Centralafrikanska republiken antog vid sitt tredje möte i Bangui den 8 november 2013,

–  med beaktande av Internationella brottmålsdomstolens Romstadga från 1998, som Centralafrikanska republiken ratificerade 2001,

–  med beaktande av det frivilliga protokollet – om barns inblandning i väpnade konflikter – till den internationella konventionen om barnets rättigheter, som Centralafrikanska republiken har ratificerat,

–  med beaktande av pressmeddelandet av den 13 november 2013 från Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd om situationen i Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av att Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd den 10 oktober 2013 antog ett nytt operativt koncept,

–  med beaktande av kommunikén av den 13 november 2013 från Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd, i vilken freds- och säkerhetsrådet välkomnar den planerade förstärkning av den franska kontingenten som är tänkt att förbättra stödet åt Misca,

–  med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution av den 19 juni 2013 om Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av uttalandet i Addis Abeba (Etiopien) den 27 november 2013 från de båda ordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 21 oktober 2013 om Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Våld

A.  Sedan stridigheterna bröt ut i Centralafrikanska republiken i slutet av 2012 och Séléka-rebellerna tog makten från den tidigare presidenten François Bozizé i mars 2013 har kaos rått i Centralafrikanska republiken, med svår livsmedels- och läkemedelsbrist som följd.

B.  Sedan Séléka-koaltionens militära seger den 24 mars 2013 och dess maktövertagande har delar av denna koalition begått många grymheter, våldtäkter, brott, fysiska våldshandlingar och stölder, liksom plundringar och andra brott mot de mänskliga rättigheterna, både i huvudstaden och i provinserna, utan att underkastas någon kontroll. Barnsoldater används i allt högre grad och det sexuella våldet ökar.

C.  Övergrepp begås även av andra väpnade grupper, av vilka vissa påstår sig stödja den tidigare presidenten Bozizé.

D.  Sedan den 5 december 2013 har 400 människor i Bangui mist livet inom loppet av 72 timmar.

E.  Kriget är på väg att instrumentaliseras och göras till ett religionskrig, vilket de kristna samfundens svåra belägenhet vittnar om. Trots de religiösa ledarnas gemensamma ansträngningar att undvika ett krig mellan olika trosriktningar och trots den traditionellt fredliga samexistensen mellan olika religioner och folkgrupper riskerar situationen att bli okontrollerbar om den inte hanteras korrekt.

F.  Det finns en risk för spridning i regionen, och om Centralafrikanska republiken blir en fristad för terrorister, narkotikasmugglare, jihadister och banditer kommer dess grannar också att drabbas. Myndigheterna i Kamerun stängde tillfälligt gränsen till Centralafrikanska republiken sedan Séléka-rebeller hade angripit gränsstaden Toktoyo och dödat en kamerunsk gränspolis.

G.  Våldet begås av grupper utrustade med moderna vapen och vissa tunga vapen.

H.  Väpnade konflikter har kommit att bli alltmer självfinansierade i takt med att rebellgrupper, kriminella nätverk, legosoldater och plundrande elitskikt i allt högre grad förlitar sig på intäkter från naturresurser för att finansiera militäraktiviteterna.

I.  De nationella övergångsmyndigheterna lyckas inte hålla våldsverkarna under kontroll och fullgöra sin skyldighet att skydda befolkningen.

J.  Våldet i Centralafrikanska republiken gör det motiverat med brådskande insatser för att förebygga risken för massövergrepp som hotar det centralafrikanska folket och stabiliteten i regionens länder.

K.  Situationen i Centralafrikanska republiken riskerar att skapa en god jordmån för gränsöverskridande brottslighet (utdrag ur FN:s säkerhetsråds resolution).

Säkerhet

L.  Trots att trupper om 1 300 man från Centralafrikanska staternas ekonomiska gemenskap (Eccas) har satts in i Centralafrikanska republiken, har dessa inte lyckats hindra landet från att sjunka ner i laglöshet.

M.  Via sin enhälligt antagna resolution 2127(2013) har säkerhetsrådet gett sitt godkännande till att franska och afrikanska trupper utökar sina insatser för att återupprätta säkerheten och skydda civilbefolkningen i Centralafrikanska republiken, infört ett vapenembargo och uppmanat FN att förbereda sig för ett eventuellt fredsbevarande uppdrag.

N.  Den 26 november 2013 utnämndes general Jean-Marie Michel Mokoko (Kongo) till Afrikanska unionens särskilde representant i Centralafrikanska republiken och till chef för den afrikanska styrkan i landet (Misca).

O.  Misca kommer att kunna sättas in för en period på tolv månader, med en klausul om översyn efter sex månader, och uppdraget är att skydda civilbefolkningen, återställa ordningen och säkerheten, stabilisera landet och underlätta tillhandahållandet av humanitärt bistånd.

P.  Inrättandet av en ”fredsbevarande FN-operation”, som Afrikanska unionen begärt och som FN:s säkerhetsråds resolution 2127 lämnar utrymme för, skulle trygga operationens finansiella hållbarhet.

Q.  Enligt rapporten från FN:s generalsekreterare bör en FN-operation mobilisera 6 000–9 000 soldater för att vara effektiv.

Mänskliga rättigheter

R.  Den allmänna ordningen och säkerheten i Centralafrikanska republiken har brutit samman, vilket orsakar en humanitär katastrof och utgör ett betydande hot mot den regionala säkerheten.

S.  Dödandet av civila, nedbränningen av hus och förstörelsen av grundläggande infrastruktur har tvingat en halv miljon av landets 4,6 miljoner invånare på flykt.

T.  Den 4 september 2013 yrkade åklagaren i en domstol i Bangui på tio års fängelse för de 24 tidigare Séléka-rebeller som ställts inför rätta i den första rättegången om övergreppen i Centralafrikanska republiken.

U.  Åtskilliga förövare av människorättsövergrepp och krigsförbrytelser har undgått åtal. Detta gynnar ett klimat av straffrihet och uppmuntrar till fler brott.

Humanitära frågor

V.  En färsk bedömning av nödsituationens inverkan på livsmedelsförsörjningen (Emergency Food Security Assessment, Efsa) avslöjar att 484 000 människor i landet riskerar en otrygg livsmedelssituation.

W.  På grund av osäkerheten och den i förhållande till krisens omfattning otillräckliga finansieringen verkar de humanitära organisationerna endast i städer.

X.  Till följd av instabiliteten har 70 % av barnen tvingats lämna skolan.

Y.  Europeiska unionen fortsätter att föra en regelbunden politisk dialog med Centralafrikanska republiken; EU är alltjämt landets största biståndsgivare och har ökat sitt humanitära bistånd med 8 miljoner EUR, så att det nu uppgår till 20 miljoner EUR. EU:s bistånd är inte nog, utan andra internationella partner måste också göra åtaganden.

Utveckling

Z.  Krisens komplexitet gör att det krävs ett övergripande, sammanhängande, integrerat och flerdimensionellt svar; enbart en militärintervention räcker inte för att lösa problemen.

AA.  Det är viktigt att anlägga ett brett helhetsperspektiv som tar hänsyn till de inbördes kopplingarna mellan frågor om förvaltningen av Centralafrikanska republikens naturresurser, fred, säkerhet och utveckling, så att en varaktig lösning kan nås.

AB.  Ett betydande internationellt ekonomiskt bistånd är nödvändigt.

AC.  Kimberleyprocessens beslut innebär en avstängning av Centralafrikanska republiken.

AD.  Trots den osäkra situationen i Centralafrikanska republiken har EU aldrig ställt in utvecklingssamarbetet med landet och är alltjämt den största humanitära biståndsgivaren. Den 5 december 2013 erbjöd EU 50 miljoner EUR till det Afrikaledda internationella stöduppdraget i Centralafrikanska republiken för att bidra till stabiliseringen av landet och skyddet av lokalbefolkningen och för att skapa förutsättningar som gör det möjligt att tillhandahålla humanitärt bistånd och reformera säkerhets- och försvarssektorn.

Våld

1.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt de allvarliga kränkningarna av humanitär rätt och de utbredda kränkningarna av de mänskliga rättigheterna – framför allt begångna av tidigare Séléka- och milisgrupper, särskilt de som är kända som ”anti-balaka” – bland annat utomrättsliga avrättningar, summariska avrättningar, tvångsförsvinnanden, godtyckliga gripanden och godtyckligt kvarhållande, tortyr, sexuellt och könsrelaterat våld och rekrytering av barnsoldater. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över den nya vålds- och vedergällningsdynamiken i Centralafrikanska republiken, som riskerar att urarta till en okontrollerad situation och som inbegriper de allra allvarligaste brotten enligt folkrätten, såsom krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Parlamentet oroas även över den potentiella spridningseffekten, som hotar att destabilisera hela regionen.

2.  Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över situationen i Centralafrikanska republiken, som kännetecknas av ett fullständigt sammanbrott av lag och ordning, frånvaro av rättsstatliga principer samt sekteristiskt våld. Parlamentet fördömer den senaste tidens våld, som ytterligare har urholkat till och med de mest grundläggande tjänsterna i landet och förvärrat en redan prekär humanitär situation där hela befolkningen drabbas.

3.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang beslutet från FN:s säkerhetsråd om ett vapenembargo mot Centralafrikanska republiken.

Säkerhet

4.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av FN:s säkerhetsråds resolution 2127 (2013) inom ramen för kapitel II i FN-stadgan och vill se ett snart genomförande av densamma, så att den centralafrikanska befolkningen kan förskonas från ytterligare våld och osäkerhet.

5.  Europaparlamentet välkomnar den snabba utplaceringen av franska trupper efter godkännandet från FN:s säkerhetsråd samt truppernas insatser för att stoppa våldet, skydda civilbefolkningen och avväpna miliserna.

6.  Europaparlamentet hedrar de två franska soldater som deltog sida vid sida med de afrikanska styrkorna och som dödades under den första dagen av sitt uppdrag att skydda civilbefolkningen i Centralafrikanska republiken.

7.  Europaparlamentet välkomnar de pågående internationella insatserna för att återupprätta ordningen, däribland förstärkningen av Eccas fredsbevarande styrka Micopax och dess omstrukturering till fredsbevarande styrka inom ramen för det internationella stöduppdraget i Centralafrikanska republiken (Misca) under Afrikanska unionens ansvar.

8.  Europaparlamentet uppmanar världssamfundet att lämna alla finansiella, trupprelaterade och andra bidrag som krävs för att trappa upp den primärt afrikanska internationella säkerhetsnärvaron och säkerställa fullgörandet av dess mandat. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang de 50 miljoner EUR som EU tillhandahållit till stöd för AFISMA-CAR.

9.  Europaparlamentet beklagar långsamheten i inrättandet av en fredsbevarande FN-operation och den tidsåtgång som krävs för att säkerhetsrådet ska kunna ge mandat enligt kapitel VII i FN-stadgan.

10.  Europaparlamentet anser det vidare nödvändigt att ta tag i konflikternas konsekvenser, särskilt genom reformering av de väpnade styrkorna och säkerhetsstyrkorna, demilitarisering, demobilisering och återanpassning av före detta soldater i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 2121 (2013), repatriering av flyktingar, hemvändande för internflyktingar och genomförande av livskraftiga utvecklingsprogram.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet att undersöka möjligheten till utbildnings- och stödåtgärder för Misca, såsom skedde i fallet med Amisom, för att öka de afrikanska styrkornas kapacitet att själva planera och genomföra säkerhetsoperationerna.

12.  Europaparlamentet konstaterar att den senaste tidens kriser i Mali och Centralafrikanska republiken visar på behovet av att Afrikanska unionen förses med en adekvat kontinental säkerhetskapacitet. Därför uppmanar parlamentet EU och dess medlemsstater att intensifiera sitt stöd till ett faktiskt inrättande av den afrikanska snabbinsatskapacitet vid kriser som skapades i juni 2013, en nödvändig följd av det snabba ibruktagandet av Afrikanska unionens afrikanska beredskapsstyrka, som ursprungligen var planerat till 2010.

13.  Europaparlamentet önskar ett förstärkt regionalt samarbete i kampen mot ”Herrens motståndsarmé”.

Mänskliga rättigheter

14.  Europaparlamentet betonar att ingen straffrihet får förekomma för förövare av allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt. Parlamentet begär att förövarna av sådana dåd ska anmälas, identifieras, åtalas och straffas i enlighet med nationell och internationell straffrätt. I detta sammanhang påpekar parlamentet att situationen i Centralafrikanska republiken redan har tagits till Internationella brottmålsdomstolen och att det enligt den domstolens stadga inte finns någon preskriptionstid för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Parlamentet välkomnar det uttalande som åklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen gjorde den 7 augusti 2013.

15.  Europaparlamentet vill att brådskande åtgärder vidtas för att bekämpa våld mot kvinnor och flickor och säkerställa skyddet för kvinnor och flickor och för att sätta stopp för straffriheten för förövarna av sådana brott.

16.  Europaparlamentet välkomnar i synnerhet säkerhetsrådets tillsättning av en undersökningskommission som ska utreda rapporterna om kränkningar av internationell humanitär rätt och övergrepp mot de mänskliga rättigheterna som begåtts av alla parter i Centralafrikanska republiken sedan januari 2013. Parlamentet uppmanar alla parter att samarbeta fullt ut med denna kommission så att förövarna av dessa avskyvärda dåd kan ställas till svars.

17.  Europaparlamentet uppmuntrar till fullt samarbete med den sanktionskommitté som tillsatts genom FN:s säkerhetsråd resolution 2127 (2013).

18.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Centralafrikanska republiken att fullgöra skyldigheterna enligt Internationella brottmålsdomstolens Romstadga, som landet har undertecknat.

19.  Europaparlamentet begär att nationella och internationella skyldigheter ska upprätthållas med avseende på förbud mot rekrytering och användning av barn i väpnade konflikter och väpnade grupper.

Humanitära frågor

20.  Europaparlamentet välkomnar EU:s inrättande av en humanitär luftbro genom Echo-flygningar – tjänsten för humanitära transportflygningar – från och med den 9 december, där syftet är att intensifiera de internationella ansträngningarna att stabilisera Centralafrikanska republiken genom att säkerställa att det humanitära biståndet når fram till dem som är i mest akut behov av hjälp. Parlamentet välkomnar insatserna från utrikestjänsten och kommissionsledamoten med ansvar för humanitärt bistånd, som reagerat snabbt på situationen.

21.  Europaparlamentet uppmanar världssamfundet att behålla Centralafrikanska republiken högst upp på dagordningen och att stödja detta bräckliga land. Parlamentet betonar i detta sammanhang att de humanitära aktörerna också måste stå fast vid sitt åtagande gentemot Centralafrikanska republiken, trots den nuvarande politiska och säkerhetsmässiga situationen, och anslå tillräckliga resurser för att den medicinska och humanitära kris som landet upplever ska kunna bemötas. Parlamentet är bekymrat över det begränsade tillträdet för humanitär hjälp och fördömer alla attacker mot humanitära hjälparbetare. Parlamentet uppmanar alla parter i konflikten, särskilt Séléka, att bevilja alla humanitära organisationer och hjälporganisationer säkert och obehindrat tillträde.

22.  Europaparlamentet välkomnar det utökade EU-stödet i hanteringen av den humanitära krisen i Centralafrikanska republiken, och uppmanar EU och dess medlemsstater att som landets ledande biståndsgivare förbättra samordningen med övriga givare och internationella institutioner för att på ett adekvat sätt tillgodose akuta humanitära behov och lindra det centralafrikanska folkets lidande.

Utveckling

23.  Europaparlamentet uppmanar den internationella kontaktgruppen för Centralafrikanska republiken att förse landet med nödvändigt finansiellt stöd för att skapa en hållbar ekonomisk utveckling, återupprätta en fungerande offentlig förvaltning och samhällsservice och inrätta fungerande demokratiska institutioner som förmår skydda medborgarna.

24.  Europaparlamentet vidhåller att en politisk helhetslösning, med bland annat rättvis inkomstfördelning genom statsbudgeten, är av vital betydelse för möjligheterna att finna lösningar på krisen och bana väg för en hållbar utveckling i regionen.

25.  Europaparlamentet fördömer den olagliga exploateringen av naturresurser i Centralafrikanska republiken.

26.  Europaparlamentet anser att insyn och offentlig granskning av gruvindustrin är av avgörande betydelse för en effektiv gruvförvaltning och för att gruv- och exportföretagens verksamhet och intäkter ska kunna offentliggöras.

27.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder, med bistånd från världssamfundet, för att förstärka ansträngningarna att lösa den politiska krisen och bygga upp ett rättssystem och en administrativ infrastruktur, varvid hög prioritet bör ges åt att återupprätta grundläggande tjänster inom rättsväsen, vård och utbildning. Parlamentet efterlyser åtgärder för att säkerställa och främja rätten till utbildning och vill att regeringen ska öka ansträngningarna att genomföra handlingsplanen för utbildning för alla.

28.  Europaparlamentet fördömer förstörelsen av naturarvet, särskilt tjuvskyttet (FN:s säkerhetsråds resolution).

Den politiska processen

29.  Europaparlamentet bekräftar sitt stöd för Centralafrikanska republikens suveränitet, enhet och territoriella integritet.

30.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Centralafrikanska republiken att utan dröjsmål genomföra avtalet om den politiska övergången för att möjliggöra val och en återgång till den konstitutionella ordningen senast i februari 2015.

31.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för premiärminister Nicolas Tiangaye, som också har världssamfundets stöd.

32.  Europaparlamentet efterlyser en ombildning av Centralafrikanska republikens offentliga förvaltning, så att trovärdiga och okontroversiella nationella val kan hållas och landet kan gå vidare på demokratins väg. Parlamentet konstaterar att statens strukturer och kontroll, trots premiärminister Tiangayes ansträngningar, har urholkats så pass mycket att inte mycket återstår av dem. Parlamentet uppmuntrar det civila samhället att delta i debatterna om Centralafrikanska republikens framtid.

33.  Europaparlamentet vidhåller att övergångsmyndigheterna måste säkerställa kvinnors fullständiga deltagande i alla faser av processen (FN:s säkerhetsråds resolution).

34.  Europaparlamentet gläds åt att FN åtagit sig att ”noga följa hur övergången hanteras”.

o
o   o

35.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden/unionens höga representant Catherine Ashton, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, Afrikanska unionens institutioner, Eccas, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, EU:s medlemsstater samt Centralafrikanska republikens nationella övergångsråd.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0033.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0389.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy