Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 juli 2013 om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets beslut om ytterligare makroekonomiskt stöd till Georgien (PE-CONS 00038/2013 – C7-0168/2013 – 2010/0390(COD))

P7_TA(2013)0320 A7-0244/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: tredje behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förlikningskommitténs gemensamma utkast och Europaparlamentets och rådets uttalande om detta (PE-CONS 00038/2013 – C7‑0168/2013),

–  med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2010)0804),

–  med beaktande av sin ståndpunkt vid andra behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg rådets ståndpunkt vid första behandlingen(3),

–  med beaktande av kommissionens yttrande över parlamentets ändringar i rådets ståndpunkt vid första behandlingen (COM(2010)0067),

–  med beaktande av rådets ståndpunkt vid andra behandlingen,

–  med beaktande av artikel 294.13 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 69 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från parlamentets delegation till förlikningskommittén (A7‑0244/2013).

1.  Europaparlamentet godkänner det gemensamma utkastet.

2.  Europaparlamentet bekräftar Europaparlamentets och rådets gemensamma uttalande, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs, tillsammans med Europaparlamentets och rådets uttalande om detta, i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna lagstiftningsresolution till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Gemensamt uttalande av Europaparlamentet och rådet tillsammans med beslutet om ytterligare makroekonomiskt bistånd till Georgien

Europaparlamentet och rådet

—  som har enats om att antagandet av beslutet om ytterligare makroekonomiskt bistånd till Georgien bör ses i ett vidare perspektiv mot bakgrund av behovet av en ram som tryggar sunda och effektiva beslut om makroekonomiskt bistånd till tredjeländer,

—  som har enats om att antagandet av beslut om framtida makroekonomiska biståndsinsatser bör grundas på de överväganden och principer som anges nedan för beviljande av unionens makroekonomiska bistånd till biståndsberättigade tredjeländer och territorier, utan att detta påverkar initiativrätten när det gäller lagstiftning och den rättsliga form som ett framtida instrument för formalisering av dessa överväganden och principer kan komma att ges,

—  som är fast beslutna att till fullo återspegla dessa överväganden och principer i framtida enskilda beslut om beviljande av unionens makroekonomiska bistånd, har gjort följande uttalande.

DEL A – ÖVERVÄGANDEN

(1)  Unionen är en viktig givare av ekonomiskt, finansiellt och tekniskt bistånd till tredjeländer. Unionens makroekonomiska bistånd (nedan kallat makroekonomiskt bistånd) har visat sig vara ett effektivt instrument för ekonomisk stabilisering och en drivkraft för strukturella reformer i de länder och territorier som mottagit sådant bistånd (nedan kallade mottagarna). Unionen bör, i enlighet med sin övergripande politik avseende kandidatländerna, de potentiella kandidatländerna och grannländerna, kunna tillhandahålla makroekonomiskt bistånd till dessa länder med sikte på att bygga upp ett område med gemensam stabilitet och säkerhet och gemensamt välstånd.

(2)  Det makroekonomiska biståndet bör grundas på landspecifika beslut av Europaparlamentet och rådet i varje enskilt fall. Dessa principer syftar till att stärka effektiviteten och ändamålsenligheten i de beslutsprocesser som leder fram till sådana beslut och deras genomförande, och till att förbättra mottagarens tillämpning av de politiska förhandsvillkoren för beviljande av makroekonomiskt bistånd samt öka insynen i och den demokratiska kontrollen av detta bistånd.

(3)  I sin resolution av den 3 juni 2003 om genomförandet av makroekonomiskt bistånd till tredjeländer efterlyste Europaparlamentet en ramförordning för det makroekonomiska biståndet för att göra beslutsprocessen snabbare och förse detta finansiella instrument med en formell och tydlig rättslig grund.

(4)  I sina slutsatser av den 8 oktober 2002 fastställde rådet kriterier (de så kallade Genvalkriterierna) som vägledning för makroekonomiska biståndsinsatser . Det skulle vara lämpligt att uppdatera och förtydliga dessa kriterier, bland annat kriterierna för fastställande av lämplig biståndsform (lån, bidrag eller en kombination av båda).

(5)  Dessa principer bör ge unionen möjlighet att se till att det makroekonomiska biståndet kan göras tillgängligt snabbt, särskilt när omständigheterna kräver omedelbara åtgärder, samt att förtydliga de kriterier som gäller för genomförandet av det makroekonomiska biståndet och göra dem mer transparenta.

(6)  Kommissionen bör se till att det makroekonomiska biståndet överensstämmer med de viktigaste principerna, målen och åtgärderna som vidtas inom de olika områdena för externa åtgärder och unionens andra relevanta politikområden.

(7)  Det makroekonomiska biståndet bör stödja unionens utrikespolitik. Kommissionens avdelningar och Europeiska utrikestjänsten bör föra ett nära samarbete under hela processen i syfte att samordna unionens utrikespolitik och se till att den är konsekvent.

(8)  Det makroekonomiska biståndet bör främja mottagarnas efterlevnad av de värderingar man delar med unionen, däribland demokrati, rättsstatsprincipen, goda styrelseformer, respekt för mänskliga rättigheter, hållbar utveckling och fattigdomsminskning, samt principerna om en öppen, regelstyrd och rättvis handel.

(9)  Ett förhandsvillkor för beviljande av makroekonomiskt bistånd bör vara att det biståndsberättigade landet respekterar gällande demokratiska mekanismer, däribland parlamentariska flerpartisystem, rättsstatsprincipen och respekt för mänskliga rättigheter. Dessa förhandsvillkor bör regelbundet följas upp av kommissionen.

(10)  De specifika målen för besluten om makroekonomiskt bistånd bör omfatta förstärkning av effektiviteten, öppenheten och ansvarigheten i systemen för förvaltning av offentliga finanser i mottagarländerna. Kommissionen bör regelbundet övervaka hur dessa mål uppfylls.

(11)  Det makroekonomiska biståndet bör syfta till att återställa en hållbar finansiell situation i tredjeländer och territorier som står inför brist på utländsk valuta och därtill relaterade externa finansiella svårigheter. Det makroekonomiska biståndet bör inte vara ett regelbundet ekonomiskt bistånd och det är inte heller i första hand avsett att stödja den ekonomiska och sociala utvecklingen hos mottagarna.

(12)  Det makroekonomiska biståndet ska komplettera de resurser som tillhandahålls av IMF och andra multilaterala finansinstitut, och bördorna ska delas rättvist mellan unionen och andra givare. Det makroekonomiska biståndet ska också innebära att unionens insatser skapar ett mervärde.

(13)  För att säkerställa att unionens finansiella intressen i samband med det makroekonomiska biståndet skyddas effektivt bör mottagarna vidta lämpliga åtgärder för att förhindra och bekämpa bedrägerier, korruption och andra oegentligheter i samband med stödet, och kontroller och granskning från kommissionens och revisionsrättens sida bör ombesörjas.

(14)  Valet av förfarande för antagande av samförståndsavtalet bör beslutas i enlighet med de kriterier som fastställs i förordning (EU) nr 182/2011. I detta sammanhang bör det rådgivande förfarandet tillämpas som allmän regel, men med hänsyn till den potentiellt stora inverkan av de åtgärder som överstiger tröskelvärdet i del B är det lämpligt att tillämpa granskningsförfarandet för sådana åtgärder.

DEL B – PRINCIPER

1.  Stödets syfte

a)  Makroekonomiskt bistånd ska vara ett exceptionellt finansiellt instrument för obundet och obestämt betalningsbalansstöd till stödberättigade tredjeländer och territorier. Stödet bör syfta till att återställa en hållbar finansiell situation i stödberättigade länder och territorier med externa finansiella svårigheter. Det bör underbygga genomförandet av ett policyprogram som inbegriper starka justerings- och strukturreformåtgärder som är avsedda att förbättra betalningsbalansen, särskilt under programperioden, och förbättra genomförandet av relevanta avtal och program med unionen.

b)  Makroekonomiskt bistånd bör beviljas under förutsättning att det finns ett betydande återstående externt finansieringsbehov som kommissionen identifierat i samråd med de multilaterala finansinstituten, utöver de resurser som tillhandahålls av IMF och andra multilaterala institut, trots det berörda landets eller territoriets genomförande av strikta program för ekonomisk stabilisering och reform.

c)  Makroekonomiskt bistånd bör vara av tillfällig art och avbrytas så snart som den externa finansiella situation åter är hållbar.

2.  Stödberättigade länder och territorier

Följande tredjeländer och territorier bör vara berättigade till makroekonomiskt stöd:

—  Kandidatländer och potentiella kandidatländer.

—  Länder och territorier som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken.

—  Under exceptionella och vederbörligen motiverade omständigheter, andra tredjeländer som spelar en avgörande roll för den regionala stabiliteten, som är av strategisk betydelse för unionen och som politiskt, ekonomiskt och geografiskt står nära unionen.

3.  Stödets form

a)  Makroekonomiskt bistånd bör i allmänhet ges i form av lån. I undantagsfall kan biståndet emellertid ges i form av ett bidrag eller som en kombination av lån och bidrag. När kommissionen fastställer den lämpliga storleken av en eventuell bidragsdel bör den, när den utarbetar sitt förslag, beakta mottagarens ekonomiska utvecklingsnivå, mätt som inkomst per capita och fattigdomskvoter, samt landets återbetalningsförmåga med beaktande av analyser av dess förmåga att klara av sina skuldbördor samtidigt som principen om att bördorna ska delas rättvist mellan unionen och andra givare respekteras. För detta ändamål bör kommissionen även ta hänsyn till i vilken utsträckning internationella finansinstitut och andra givare tillämpar förmånliga villkor på det berörda landet.

b)  När det makroekonomiska biståndet ges i form av lån bör kommissionen ha befogenhet att på unionens vägnar låna upp de nödvändiga medlen på kapitalmarknaderna eller av finansinstitut och låna dem vidare till mottagaren.

c)  Upplånings- och utlåningstransaktioner ska genomföras i euro med användande av samma valutadag, och de bör inte innebära någon ändring av löptider eller någon valutakurs- eller ränterisk för unionen.

d)  Alla kostnader som uppstår när unionen ingår eller utför upplånings- och utlåningstransaktioner bör bäras av mottagaren.

e)  På mottagarens begäran och om omständigheterna tillåter en lägre låneränta får kommissionen besluta att refinansiera hela eller en del av sin ursprungliga upplåning eller omstrukturera motsvarande finansiella villkor. Transaktioner för refinansiering och omstrukturering bör göras enligt villkoren i punkt 3 d och bör inte medföra en förlängning av den genomsnittliga löptiden för lånet eller en ökning av det belopp som är utestående på dagen för refinansiering eller omstrukturering.

4.  Finansiella bestämmelser

a)  De belopp som beviljas som makroekonomiskt bistånd i form av bidrag bör överensstämma med de budgetanslag som fastställts i den fleråriga budgetramen.

b)  De belopp som beviljas som makroekonomiskt bistånd i form av lån bör tillhandahållas i enlighet med förordningen om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredje land. De belopp som beviljas bör överensstämma med de budgetanslag som fastställts i den fleråriga budgetramen.

c)  De årliga anslagen bör godkännas av budgetmyndigheten inom den fleråriga budgetramens gränser.

5.  Biståndsbelopp

a)  Fastställandet av biståndsbeloppet bör grundas på det biståndsberättigade landets eller territoriets återstående externa finansieringsbehov, och hänsyn bör tas till dess kapacitet att finansieras sig själv med sina egna resurser, och särskilt med de internationella reserver som står till dess förfogande. Dessa finansieringsbehov bör fastställas av kommissionen i samarbete med de internationella finansinstituten, på grundval av en komplett kvantitativ bedömning och transparenta styrkande handlingar. Kommissionen ska särskilt beakta IMF:s senaste prognoser för det berörda landets eller territoriets betalningsbalans och ta hänsyn till de förväntade ekonomiska bidragen från multilaterala givare samt redan befintlig tilldelning från unionens övriga externa finansieringsinstrument i det biståndsberättigade landet eller territoriet.

b)  Kommissionens handlingar bör innehålla information om prognoserna för valutareservens storlek om inget makroekonomiskt bistånd skulle ges jämfört med de nivåer som anses vara lämpliga, mätt med relevanta indikatorer, såsom förhållandet mellan det berörda landets valutareserv och kortsiktiga utlandsskuld samt mellan valutareserven och importen.

c)  Vid fastställandet av det makroekonomiska biståndsbelopp som ska beviljas bör hänsyn också tas till behovet av att dela bördan rättvist mellan unionen och andra biståndsgivare och mervärdet av unionens insatser.

d)  Om mottagarens finansieringsbehov minskar avsevärt under den period som det makroekonomiska biståndet betalas ut jämfört med de ursprungliga prognoserna, bör kommissionen, i enlighet med det rådgivande förfarandet om biståndet uppgår till högst 90 miljoner EUR, och genom tillämpning av granskningsförfarandet om biståndet överstiger 90 miljoner EUR, minska de medel som görs tillgängliga inom ramen för biståndet, skjuta upp biståndet eller avbryta biståndet helt.

6.  Villkor

a)  Ett förhandsvillkor för beviljande av makroekonomiskt bistånd bör vara att det biståndsberättigade landet eller territoriet respekterar gällande demokratiska mekanismer, däribland parlamentariska flerpartisystem, rättsstatsprincipen och respekt för mänskliga rättigheter. Kommissionen bör tillhandahålla en offentligt tillgänglig bedömning(4) av hur detta förhandsvillkor uppfyllts och bör övervaka detta under hela den makroekonomiska biståndsinsatsen. Denna punkt bör tillämpas i enlighet med beslutet om hur utrikestjänsten ska organiseras och arbeta.

b)  Det makroekonomiska biståndet bör beviljas under förutsättning att det finns ett icke‑krisförebyggande kreditavtal mellan det biståndsberättigade landet eller territoriet och IMF som uppfyller följande villkor:

—  Syftet med avtalet är förenligt med syftet med makroekonomiskt bistånd, dvs. att lindra kortsiktiga problem med betalningsbalansen.

—  Effektiva anpassningsåtgärder som är förenliga med det makroekonomiska biståndets syfte enligt definitionen i punkt 1a genomförs.

c)  Utbetalningen av bistånd bör vara villkorat av ett tillfredsställande genomförande av ett policyprogram som stöds av IMF och uppfyllandet av de förhandsvillkor som avses i led a i det här ledet. Ytterligare ett villkor bör vara att landet inom en specifik tidsram ska ha genomfört en rad tydligt definierade ekonomisk-politiska åtgärder med fokus på strukturreformer och sunda offentliga finanser, som kommissionen och mottagaren ska komma överens om och som ska fastställas i ett samförståndsavtal.

d)  För att säkra ett effektivt skydd av unionens finansiella intressen och stärka mottagarländernas styrelseformer bör samförståndsavtalet innefatta åtgärder som syftar till att stärka effektiviteten, öppenheten och ansvarigheten i systemen för förvaltning av offentliga finanser.

e)  Framsteg när det gäller ömsesidigt öppnande av marknader, utveckling av regelstyrd och rättvis handel och andra prioriteringar i unionens utrikespolitik ska också vederbörligen beaktas vid utformningen av de politiska åtgärderna.

f)  De politiska åtgärderna bör stämma överens med befintliga partnerskapsavtal, samarbetsavtal eller associeringsavtal som ingåtts mellan unionen och mottagaren och med de program för makroekonomiska justeringar och strukturreformer som genomförs av mottagaren med bistånd från IMF.

7.  Förfarande

a)  Ett land eller territorium som vill få makroekonomiskt bistånd bör skriftligen ansöka om detta till kommissionen. Kommissionen bör kontrollera om de villkor som avses i punkterna 1, 2, 4 och 6 är uppfyllda och kan, om så är lämpligt, lägga fram ett förslag till beslut för Europaparlamentet och rådet.

b)  I beslutet om beviljande av lån bör lånebeloppet, lånets maximala genomsnittliga löptid och maximalt antal delbetalningar av det makroekonomiska biståndet anges. Om beslutet innehåller en bidragsdel bör det också ange bidragsbeloppet och maximalt antal delbetalningar. Beslutet att bevilja ett bidrag bör åtföljas av en motivering för bidraget (eller bidragsdelen). I båda fallen bör även den tid under vilken det makroekonomiska biståndet är tillgängligt fastställas. Som regel bör den tillgänglighetstiden inte överstiga tre år. När kommissionen lägger fram ett förslag om beviljande av makroekonomiskt bistånd ska den lägga fram den information som avses i punkt 12 c.

c)  Efter antagandet av beslutet om beviljande av makroekonomiskt bistånd bör kommissionen, i enlighet med det rådgivande förfarandet om biståndet uppgår till högst 90 miljoner EUR, och i enlighet med granskningsförfarandet om biståndet överstiger 90 miljoner EUR, komma överens med mottagaren i samförståndsavtalet om de politiska åtgärder som avses i punkt 6 c, d, e och f.

d)  Efter antagandet av beslutet om beviljande av makroekonomiskt bistånd bör kommissionen och mottagarlandet komma överens om närmare finansiella villkor för biståndet. Dessa närmare finansiella villkor bör fastställas i ett bidrags- eller låneavtal.

e)  Kommissionen bör underrätta Europaparlamentet och rådet om utvecklingen när det gäller landspecifikt bistånd, inbegripet utbetalning av sådant bistånd, och i god tid förse dessa institutioner med relevant dokumentation.

8.  Genomförande och finansiell förvaltning

a)  Kommissionen bör genomföra det makroekonomiska biståndet i enlighet med unionens finansiella regler.

b)  Genomförandet av det makroekonomiska biståndet bör ske under direkt centraliserad förvaltning.

c)  Budgetåtaganden bör göras på grundval av beslut som kommissionen fattar i enlighet med denna punkt. Om det makroekonomiska biståndet pågår under flera budgetår kan budgetåtaganden för sådant bistånd delas upp i årliga delbetalningar.

9.  Utbetalning av bistånd

a)  Det makroekonomiska biståndet bör betalas ut till mottagarens centralbank.

b)  Det makroekonomiska biståndet bör betalas ut i successiva delbetalningar, under förutsättning av de förhandsvillkor som avses i punkt 6 a och villkoren i punkt 6 b och c uppfylls.

c)  Kommissionen bör med jämna mellanrum kontrollera att de villkor som avses i punkt 6 b och c fortsätter att uppfyllas.

d)  Om villkoren i punkt 6 a och förhandsvillkoren i punkt 6 b och c inte uppfylls bör kommissionen tillfälligt skjuta upp, minska eller dra in utbetalningen av det makroekonomiska biståndet. I dessa fall bör kommissionen informera Europaparlamentet och rådet om skälen för det tillfälliga uppskjutandet eller indragningen av utbetalningen.

10.  Biståndsåtgärder

Unionens budgetmedel kan användas för att täcka utgifter som är nödvändiga för genomförandet av det makroekonomiska biståndet.

11.  Skydd av unionens ekonomiska intressen

a)  Varje avtal som ingås på basis av ett landsspecifikt beslut bör innehålla bestämmelser som garanterar att mottagarna regelbundet kontrollerar att finansieringen från unionens budget används korrekt, och att de vidtar lämpliga åtgärder för att förhindra oegentligheter och bedrägerier samt vid behov vidtar rättsliga åtgärder för att återvinna medel som tillhandahållits enligt ett landspecifikt beslut och som har förskingrats.

b)  Varje avtal som ingås på basis av ett landsspecifikt beslut bör innehålla bestämmelser som kan garantera skydd för Europeiska unionens finansiella intressen, särskilt med avseende på bedrägeri, korruption och andra oegentligheter, i enlighet med relevant EU-rätt.

c)  Det samförståndsavtal som avses i punkt 6 c bör uttryckligen ge kommissionen och revisionsrätten rätt att utföra revisioner under och efter tillgänglighetsperioden för det makroekonomiska biståndet, däribland granskning av dokument och inspektioner på plats, exempelvis operationella utvärderingar. Samförståndsavtalet bör också uttryckligen ge kommissionen eller dess företrädare rätt att genomföra kontroller och inspektioner på plats.

d)  Vid genomförandet av det makroekonomiska biståndet bör kommissionen med hjälp av operationella utvärderingar övervaka mottagarens finansiella arrangemang, administrativa förfaranden samt mekanismer för intern och extern kontroll som är relevanta för biståndet.

e)  Varje avtal som ingås på basis av ett landsspecifikt beslut bör innehålla bestämmelser som kan garantera att unionen har rätt till full återbetalning av bidraget och/eller återbetalning av lånet i förtid, i det fall det konstaterats att en mottagare i samband med förvaltningen av det makroekonomiska biståndet är inblandad i bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som kan skada unionens finansiella intressen.

12.  Årsrapport

a)  Kommissionen bör granska framstegen i genomförandet av det makroekonomiska biståndet och senast den 30 juni överlämna en årlig rapport till Europaparlamentet och rådet.

b)  Årsrapporten bör redovisa mottagarnas ekonomiska situation och framtidsutsikter, samt vilka framsteg som gjorts i fråga om genomförandet av de politiska åtgärder som avses i punkt 6 c.

c)  Den bör även ge uppdaterad information om de tillgängliga budgetresurserna i form av lån och bidrag, mot bakgrund av de planerade åtgärderna.

13.  Utvärdering

a)  Kommissionen bör överlämna utvärderingsrapporter till Europaparlamentet och rådet, med en bedömning av de makroekonomiska biståndsinsatsernas resultat och effektivitet och av i vilken omfattning insatserna bidragit till biståndets mål.

b)  Kommissionen bör regelbundet och minst vart fjärde år utvärdera tillhandahållandet av det makroekonomiska biståndet genom att förse Europaparlamentet och rådet med en detaljerad översikt över detta bistånd. Syftet med denna utvärdering bör vara att fastställa huruvida målen med det makroekonomiska biståndet har uppnåtts och huruvida villkoren för det makroekonomiska biståndet, inbegripet det tröskelvärde som fastställs i punkt 7 c, fortfarande efterlevs, och att ge kommissionen möjlighet att göra rekommendationer i syfte att förbättra framtida insatser. I sin utvärdering bör kommissionen även bedöma samarbetet med europeiska eller multilaterala finansinstitut i samband med tillhandahållandet av makroekonomiskt bistånd.

(1) EUT C 377 E, 7.12.2012, s. 211. (2) Antagna texter från sammanträdet 11.12. 2012, P7_TA(2012)0472. (3) EUT C 291 E, 10.5.2012, s. 1. (4) Denna bedömning kommer att grundas på den årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen som anges i EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati (rådets slutsatser om mänskliga rättigheter och demokrati, 25 juni 2012).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 juli 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om angrepp mot informationssystem och om upphävande av rådet rambeslut 2005/222/RIF (COM(2010)0517 – C7-0293/2010 – 2010/0273(COD))

P7_TA(2013)0321 A7-0224/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2010)0517),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0293/2010),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 4 maj 2011(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 21 juni 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7‑0224/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 juli 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) nr …/2013 om angrepp mot informationssystem och om ersättande av rådets rambeslut 2005/222/RIF

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning direktiv 2013/40/EU.)

(1) EUT C 218, 23.7.2011, s. 130.

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2013 om den amerikanska säkerhetsmyndigheten NSA:s övervakningsprogram och övervakningsorgan i olika medlemsstater och konsekvenserna för EU‑medborgarnas integritet (2013/2682(RSP))

P7_TA(2013)0322 RC-B7-0336/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av Europarådets konvention 108 av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk behandling av personuppgifter och tilläggsprotokollet till konventionen av den 8 november 2001,

–  med beaktande av EU:s lagstiftning om rätten till integritet och uppgiftsskydd, framför allt direktiv 95/46/EG om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, rambeslut 2008/977/RIF om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete, direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation och förordning (EG) nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter,

–  med beaktande av kommissionens förslag om en förordning och ett direktiv om reform av EU:s system för uppgiftsskydd,

–  med beaktande av avtalet om ömsesidig rättslig hjälp mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater som tillåter utbyte av uppgifter för förebyggande och utredning av brottslig verksamhet, konventionen om it-relaterad brottslighet (CETS nr 185), om integritetsskydd (”Safe Harbour-överenskommelsen”) mellan EU och USA (2000/520/EG) och av den aktuella översynen av Safe Harbour-överenskommelsen,

–  med beaktande av Förenta staternas lagar Patriot Act och Foreign Intelligence Surveillance Act (Fisa), bland annat avsnitt 702 i lagen från 2008 om ändringar av den sistnämnda FIS Amendment Act (Fisaa),

–  med beaktande av de pågående förhandlingarna om ett ramavtal mellan EU och Förenta staterna om skydd av personuppgifter som överförs och behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om rätten till integritet och skydd av uppgifter, särskilt av den 5 september 2001 om förekomsten av ett globalt avlyssningssystem för kommunikation för privatpersoner och företag (avlyssningssystemet Echelon)(1),

–  med beaktande av uttalandena av Europeiska rådets ordförande, Herman van Rompuy, Europaparlamentets talman, Martin Schulz, kommissionens vice ordförande/kommissionsledamoten med ansvar för rättsliga frågor, grundläggande rättigheter och medborgarskap, Viviane Reding, och kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton,

–  med beaktande av artikel 110.2 och artikel 4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det transatlantiska partnerskapet mellan EU och Förenta staterna måste grunda sig på ömsesidigt förtroende och respekt, lojalt och ömsesidigt samarbete och respekt för grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen.

B.  Medlemsstaterna måste respektera de grundläggande rättigheterna och värderingarna i artikel 2 i EUF-fördraget och i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna.

C.  För närvarande råder det tvivel om huruvida dessa principer följs efter det att det i internationell press i juni 2013 har förekommit uppgifter om att amerikanska myndigheter, via program som Prism, i stor skala har tillgång till och behandlar personuppgifter som avser EU-medborgare när dessa använder amerikanska leverantörer av onlinetjänster.

D.  Detta tvivel rör inte enbart åtgärder från de amerikanska myndigheternas sida utan också åtgärder som ett flertal EU-medlemsstater vidtagit och som enligt uppgifter i internationella medier har samarbetat med Prism och andra liknande program eller beretts tillgång till de databaser som skapats av dessa program.

E.  Flera medlemsstater har dessutom övervakningsprogram som påminner om Prism eller har planer på att införa sådana program.

F.  Framför allt har frågor uppstått om EU-lagen är förenlig med den verksamhet som det brittiska underrättelseorganet GCHQ bedrivit och då det har avlyssnat undervattenskablar med elektroniska kommunikationer under Atlanten inom ramen för ett program med kodnamnet Tempora. Det hävdas att andra medlemsstater går in på transnationella elektroniska kommunikationer utan stöd av rättsligt föreläggande, men utgående från specialdomstolar, delar uppgifter (Sverige) med andra länder och kan utvidga sin övervakningskapacitet (Nederländerna, Tyskland). Oro har uttryckts i andra medlemsstater över säkerhetstjänsternas avlyssningsbefogenheter (Polen).

G.  Det finns indikationer på att EU:s institutioner och EU:s och medlemsstaternas ambassader och representationer har utsatts för övervakning och spionage från Förenta staternas sida.

H.  Kommissionsledamot Reding har i en skrivelse till Förenta staternas justitieminister, Eric Holder, gett utryck för EU:s farhågor och bett om förtydliganden och förklaringar om Prism-programmet och liknande program som omfattar uppgiftsinsamling och datasökningar, samt om den lagstiftning enligt vilken sådana program får användas. De amerikanska myndigheterna har ännu inte gett något fullständigt svar, trots de diskussioner som hölls i samband med mötet mellan EU:s och Förenta staternas justitieministrar i Dublin den 14 juni 2013.

I.  Enligt Safe Harbour-överenskommelsen är det medlemsstaternas och kommissionens uppgift att garantera personuppgifternas säkerhet och integritet. Enligt uppgifter i internationell press omfattas alla de företag som är involverade i Prism-fallet av Safe Harbour-överenskommelsen. Enligt artikel 3 i den överenskommelsen är det kommissionens skyldighet att upphäva eller avbryta tillämpningen av överenskommelsen om bestämmelserna i överenskommelsen inte iakttas.

J.  I avtalet om ömsesidig rättslig hjälp mellan EU och Förenta staterna, som ratificerats av EU och den amerikanska kongressen, fastställs principer för hur man ska samla in och utbyta information och begära och ge bistånd vid insamling av bevis i ett land för att bistå brottsutredningar eller straffrättsliga förfaranden i ett annat land.

K.  Det vore olyckligt om ansträngningarna med att slutföra avtalet om ett transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar, vilket tydligt visar på engagemanget för att ytterligare stärka partnerskapet mellan EU och Förenta staterna, skulle påverkas av den senaste tidens anklagelser.

L.  Den 14 juni 2013 meddelade kommissionsledamot Malmström att en transatlantisk expertgrupp kommer att inrättas.

M.  Kommissionsledamot Reding har skrivit till de brittiska myndigheterna för att uttrycka sin oro över rapporterna i pressen om Tempora-programmet och bett om klargöranden rörande programmets tillämpningsområde och verksamhet. Storbritanniens myndigheter har försvarat den övervakning som bedrivs av GCHQ och bekräftat att de arbetar med strikta och lagliga riktlinjer.

N.  EU:s system för uppgiftsskydd håller på att ses över i och med översynen av direktiv 95/46/EG och detta direktiv kommer att ersättas av den föreslagna allmänna förordningen om uppgiftsskydd och direktivet om skyddet av enskilda vid behöriga myndigheters behandling av personuppgifter i syfte att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, samt fri rörlighet för sådana uppgifter.

1.  Samtidigt som Europaparlamentet bekräftar sitt ständiga stöd för transatlantiska insatser att bekämpa terrorism och organiserad brottslighet är det allvarligt oroat över Prism-programmet och andra liknande program, vilka, om de uppgifter som nu förekommer visar sig stämma, skulle kunna utgöra en allvarlig kränkning av den grundläggande rätten till integritet och skydd av personuppgifter med avseende på EU-medborgare och personer bosatta inom EU, samt av rätten till privat- och familjeliv, konfidentialitet vid kommunikation, presumtion för oskuld, yttrandefrihet, informationsfrihet och näringsfrihet.

2.  Europaparlamentet fördömer med eftertryck spioneriet mot EU:s representationer och påpekar att om den information som hittills framkommit skulle visa sig stämma, skulle detta innebära en allvarlig överträdelse av Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser, utöver de eventuella konsekvenser detta skulle få för de transatlantiska förbindelserna. Parlamentet kräver att de amerikanska myndigheterna omedelbart lämnar klargöranden i frågan.

3.  Europaparlamentet uppmanar de amerikanska myndigheterna att omedelbart lämna EU fullständiga uppgifter om Prism-programmet och andra liknande program för uppgiftsinsamling, särskilt vad gäller den rättsliga grunden för programmen, principen om nödvändighet och proportionalitet, de åtgärder som vidtagits för att skydda EU‑medborgarnas grundläggande rättigheter, såsom en begränsning av omfattning och varaktighet, villkor för tillgång och oberoende kontroll, såsom fastställts i konventionen om it-relaterad brottslighet och såsom kommissionsledamot Reding krävde i sin skrivelse av den 10 juni 2013 till den amerikanska justitieministern Eric Holder. Parlamentet uppmanar Förenta staternas myndigheter att inställa och se över alla lagar och övervakningsprogram som kränker unionsmedborgarnas grundläggande rätt till integritet och uppgiftsskydd, EU:s och dess medlemsstaters suveränitet och jurisdiktion samt konventionen om it-relaterad brottslighet.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att överväga alla tillgängliga instrument i diskussioner och förhandlingar med Förenta staterna, både på politisk nivå och expertnivå, för att uppnå de ovannämnda målen, bland annat möjligheten att säga upp PNR-avtalet (avtalet om passageraruppgifter) och TFTP-avtalet (avtalet om programmet för att spåra finansiering av terrorism).

5.  Europaparlamentet begär att den transatlantiska expertgrupp som tillkännagavs av kommissionsledamot Malmström och där parlamentet kommer att ingå, ges en lämplig nivå av säkerhetsprövning och tillgång till alla relevanta dokument så att den kan genomföra sitt arbete ordentligt och inom den uppsatta tidsfristen. Parlamentet kräver dessutom att det ska företrädas på ett ändamålsenligt sätt i denna expertgrupp.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de amerikanska myndigheterna att utan dröjsmål återuppta förhandlingarna om ramavtalet om skydd av personuppgifter som överförs och behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att under dessa förhandlingar se till att avtalet uppfyller åtminstone följande kriterier:

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU:s normer för uppgiftsskydd och de pågående förhandlingarna om EU:s uppgiftsskyddspaket inte undergrävs till följd av det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar med Förenta staterna.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av de senaste avslöjandena göra en fullständig översyn av ”Safe Harbour-överenskommelsen”, enligt artikel 3 i överenskommelsen.

9.  Europaparlamentet är mycket oroligt över uppgifterna om att medlemsstaterna skulle ha övervakningsprogram, antingen med stöd av den amerikanska säkerhetsmyndigheten eller i egen regi. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att undersöka i vad mån dessa program är förenliga med EU:s primär- och sekundärlagstiftning, särskilt artikel 16 i EUF-fördraget om uppgiftsskydd samt med skyldigheter vad gäller EU:s grundläggande rättigheter i enlighet med Europakonventionen och de konstitutionella traditioner som är gemensamma för medlemsstaterna.

10.  Europaparlamentet understryker att alla företag som tillhandahåller tjänster inom EU utan undantag måste följa EU:s lagstiftning och kan hållas ansvariga för brott mot lagstiftningen.

11.  Europaparlamentet understryker att företag som verkar under tredjelands jurisdiktion bör ge användare i EU en klar och tydlig varning om möjligheten att personuppgifter till följd av hemliga order eller förelägganden kan användas för brottsbekämpande ändamål och i underrättelseverksamhet.

12.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen har låtit den tidigare artikeln 42 utgå från den version som läckt ut av förordningen om uppgiftsskydd. Parlamentet uppmanar kommissionen att klargöra varför den beslutade att göra så. Parlamentet uppmanar rådet att följa parlamentets ståndpunkt och återinföra en sådan bestämmelse.

13.  Europaparlamentet betonar att medborgarna i öppna och demokratiska rättsstater har rätt att få veta om allvarliga kränkningar av deras grundläggande rättigheter, liksom också att anmäla dem, också om anmälan inbegriper den egna staten. Parlamentet betonar att det behövs förfaranden för att personer som slår larm om missförhållanden ska kunna avslöja allvarliga kränkningar av de grundläggande rättigheterna och att dessa personer måste ges nödvändigt skydd, också på internationell nivå. Parlamentet uttrycker sitt fortsatta stöd till undersökande journalism och mediefrihet.

14.  Europaparlamentet uppmanar rådet att påskynda sitt arbete med hela uppgiftsskyddspaketet och specifikt förslaget till direktiv om uppgiftsskydd.

15.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att inrätta en europeisk motsvarighet till de blandade kommittéerna för parlamentarisk-rättslig kontroll och undersökning av underrättelsetjänster som för närvarande existerar i vissa medlemsstater.

16.  Europaparlamentet uppmanar sitt utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att göra en ingående utredning av frågan tillsammans med de nationella parlamenten och den expertgrupp med företrädare för EU och Förenta staterna som kommissionen inrättat och före utgången av året rapportera tillbaka till kammaren. Utskottet ska

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, Europarådet, medlemsstaternas parlament, Förenta staternas president, Förenta staternas senat och representanthus, Förenta staternas minister för nationell säkerhet och Förenta staternas justitieminister.

(1) EGT C 72 E, 21.3.2002, s. 221.

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2013 om förbättring av den praktiska organisationen i samband med valet till Europaparlamentet 2014 (2013/2102(INI))

P7_TA(2013)0323 A7-0219/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 10 och 17.7 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artikel 22.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 11, 12.2 och 39 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet, som utgör en bilaga till rådets beslut av den 20 september 1976, i dess ändrade lydelse(1),

–  med beaktande av förklaring nr 11, som fogats till Lissabonfördraget, om artikel 17.6 och 17.7 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av rådets direktiv 93/109/EG och dess ändringsdirektiv 2013/1/EU, som fastställer närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 mars 2013 Inför 2014 års val till Europaparlamentet – att se till att valet genomförs på ett ännu mer demokratiskt och effektivt sätt (COM(2013)0126),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 12 mars 2013 om att göra valen till Europaparlamentet mer demokratiska och se till att de genomförs på ett effektivare sätt (C(2013)1303), som riktar sig till medlemsstaterna och till europeiska och nationella politiska partier,

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om valet till Europaparlamentet 2014(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2013 om Europaparlamentets sammansättning inför valet 2014(3),

–  med beaktande av artiklarna 41, 48 och 105 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0219/2013), och av följande skäl:

A.  Man har kommit överens om att valdagarna ska flyttas fram till den 22–25 maj 2014, och att det nya parlamentets konstituerande sammanträde därför kommer att hållas den 1 juli 2014.

B.  Medborgarna företräds direkt på unionsnivå i Europaparlamentet.

C.  Varje medborgare har rätt att delta i unionens demokratiska liv.

D.  De politiska partierna på europeisk nivå är aktörer på det europeiska politiska området och bidrar till att skapa ett europeiskt politiskt medvetande och till att uttrycka unionsmedborgarnas vilja.

E.  Genom Lissabonfördraget utökades Europaparlamentets befogenheter betydligt, bland annat dess roll när det gäller valet av kommissionens ordförande. Valet till Europaparlamentet 2014 kommer att bli det första sedan Lissabonfördraget trädde i kraft, och det utgör därför ett lysande tillfälle att öka insynen i valet och stärka dess europeiska dimension.

F.  De största europeiska politiska partierna tycks vara beredda att utse sina egna kandidater till ordförandeskapet för kommissionen, i förhoppning om att dessa kandidater kommer att inta en ledarroll i den parlamentariska valkampanjen, framför allt genom att personligen presentera deras politiska program i EU:s samtliga medlemsstater.

G.  Intern partidemokrati och höga krav på öppenhet och integritet för de politiska partierna är grundläggande för att öka allmänhetens förtroende för det politiska systemet.

H.  För att man ska kunna lösa den nuvarande krisen när det gäller styrning i EU krävs att integrationsprocessen får en mer omfattande demokratisk legitimitet.

I.  Unionsmedborgarna har rösträtt och är valbara vid val till Europaparlamentet även när de bor i en annan medlemsstat än den där de är medborgare.

J.  Valkampanjerna fokuseras fortfarande huvudsakligen på nationella frågor, medan frågor av specifik EU-karaktär kommer i andra hand. För valet till Europaparlamentet har detta negativ inverkan på valdeltagandet.

K.  Valdeltagandet kommer troligen att bli bättre om det förs en livlig politisk kampanj där de politiska partierna och deras kandidater konkurrerar om röster och platser utifrån alternativa program som tar upp den europeiska dimensionen av politiken.

L.  Enligt flera opinionsundersökningar skulle de allra flesta vara beredda att rösta om de fick bättre information om Europaparlamentet och om de politiska partierna, deras program och deras kandidater. Alla medieföretag uppmanas därför att ge valet maximal uppmärksamhet.

M.  Kommissionens ordförande väljs av parlamentet på förslag av Europeiska rådet, som måste ta hänsyn till valresultatet och samråda med det nya parlamentet innan det utser sin eller sina kandidater.

N.  Hur arrangemangen för samråden mellan Europaparlamentet och Europeiska rådet när det gäller valet av kommissionens ordförande ska se ut i detalj får enligt förklaring nr 11, som fogats till Lissabonfördraget, beslutas ”i samförstånd”.

1.  Europaparlamentet uppmanar de politiska partierna att se till att namnen på de kandidater som väljs ut inför valet till Europaparlamentet offentliggörs minst sex veckor före valet.

2.  Europaparlamentet förväntar sig att kandidaterna, om de blir valda, åtar sig att tillträda sina uppdrag som ledamöter av Europaparlamentet, såvida de inte utses till en befattning som gör att de inte kan komma i fråga enligt artikel 7 i akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet (1976).

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de politiska partierna att verka för att antalet kvinnor på kandidatlistorna blir fler och, om möjligt, försöka skapa listor som garanterar lika många kvinnor som män.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de politiska partierna att se till att de europeiska politiska partiernas namn – och i förekommande fall deras symboler – står med på röstsedlarna.

5.  Europaparlamentet uppmanar de politiska partierna att utse sina kandidater till ordförandeskapet för kommissionen i tillräckligt god tid före valet, så att de kan genomföra en omfattande, Europatäckande kampanj som inriktas på europeiska frågor som grundas på deras eget program och på det program som förespråkas av den kandidat de föreslår till ordförandeposten.

6.  Europaparlamentet insisterar på att de politiska partierna på alla nivåer ska tillämpa demokratiska och insynsvänliga förfaranden när de utser sina kandidater till valet till Europaparlamentet och till befattningen som kommissionens ordförande.

7.  Europaparlamentet uppmanar de nationella politiska partierna att informera allmänheten före och under valkampanjen om sin samhörighet med ett europeiskt politiskt parti och sitt stöd för det partiets kandidat för befattningen som kommissionens ordförande och dennes politiska program.

8.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att tillåta radio- och tv-sändningar med politiska budskap från de europeiska politiska partierna.

9.  Europaparlamentet uppmuntrar de europeiska politiska partierna att anordna ett antal offentliga debatter mellan dem som kandiderar till posten som kommissionens ordförande.

10.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att göra det som behövs för att på ett effektivt sätt genomföra de åtgärder man kommit överens om för att hjälpa medborgare som vill rösta eller ställa upp som kandidater i en annan medlemsstat än den där de är medborgare.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bedriva en kampanj för att uppmuntra folk att rösta, så att man motverkar ett minskat valdeltagande.

12.  Europaparlamentet uppmuntrar de nationella politiska partierna att på sina kandidatlistor ta med EU-medborgare som bor i en annan medlemsstat.

13.  Europaparlamentet kräver, i enlighet med artikel 10.2 i akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet, att inga officiella resultat offentliggörs i någon medlemsstat förrän röstningen har avslutats i den medlemsstat där man röstar sist söndagen den 25 maj 2014.

14.  Europaparlamentet föreslår att den närmare utformningen av samråden mellan parlamentet och Europeiska rådet när det gäller valet av kommissionens nya ordförande bör beslutas i samförstånd i god tid före valet.

15.  I denna process förväntar sig Europaparlamentet att den kandidat som lanserats av det europeiska politiska parti som får flest mandat i parlamentet ska komma först i fråga för befattningen som kommissionens ordförande, med tanke på hans eller hennes möjligheter att säkra stöd från den absoluta majoritet som krävs i parlamentet.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament samt till de europeiska politiska partierna.

(1) Rådets beslut 76/787/EKSG, EEG, Euratom (EGT L 278, 8.10.1976, s. 1), ändrat genom rådets beslut 93/81/Euratom, EKSG, EEG (EGT L 33, 9.2.1993, s. 15) och rådets beslut 2002/772/EG, Euratom (EGT L 283, 21.10.2002, s. 1). (2) Antagna texter, P7_TA(2012)0462. (3) Antagna texter, P7_TA(2013)0082.

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2013 om vapenexport: genomförande av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp (2013/2657(RSP))

P7_TA(2013)0324 RC-B7-0260/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel(1),

–  med beaktande av den översyn som rådets arbetsgrupp för export av konventionella vapen för närvarande genomför av den gemensamma ståndpunkten, som enligt artikel 15 i densamma ska ses över tre år efter antagandet,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen(2),

–  med beaktande av rådets gemensamma åtgärd 2002/589/Gusp av den 12 juli 2002 om Europeiska unionens bidrag för att bekämpa destabiliserande anhopning och spridning av handeldvapen och lätta vapen och om upphävande av gemensam åtgärd 1999/34/Gusp(3), och av EU:s strategi för kampen mot olaglig anhopning av och handel med handeldvapen och lätta vapen och ammunition till dessa, som antogs av Europeiska rådet den 15–16 december 2005(4),

–  med beaktande av den trettonde(5) och fjortonde(6) årliga rapporten från arbetsgruppen för export av konventionella vapen,

–  med beaktande av FN:s internationella vapenhandelsfördrag som fastställer gemensamma bindande normer för den världsomspännande handeln med konventionella vapen,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2012 om förhandlingarna om FN:s vapenhandelsfördrag(7),

–  med beaktande av artikel 42 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Vapenexport kan få säkerhets- och utvecklingspolitiska konsekvenser, och det är därför viktigt att stärka EU:s strategi för exportkontroll när det gäller militär teknik och krigsmateriel.

B.  Den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp utgör en rättsligt bindande ram med åtta fastlagda kriterier. Om kriterierna inte är uppfyllda bör man avslå ansökan om exportlicens (kriterierna 1–4) eller åtminstone överväga att avslå ansökan om exportlicens (kriterierna 5–8).

C.  Enligt artikel 3 i den gemensamma ståndpunkten utgör de åtta kriterierna bara miniminormer, vilket innebär att de inte påverkar medlemsstaternas rätt att tillämpa mer restriktiva vapenkontrollåtgärder. Det är alltid de enskilda medlemsstaterna som beslutar om huruvida exportlicenser för vapenmateriel ska utfärdas i enlighet med kriterierna.

D.  Det anges entydigt i artikel 10 i den gemensamma ståndpunkten att medlemsstaterna, om så är lämpligt, också får beakta den tilltänkta exportens inverkan på de egna ekonomiska, sociala, kommersiella och industriella intressena. Dessa faktorer får inte påverka tillämpningen av de åtta kriterierna.

E.  Enligt SIPRI (Stockholms internationella fredsforskningsinstitut) är EU:s medlemsstater, betraktade som en enhet, den näst största vapenexportören i världen, strax efter Förenta staterna, och en allt större del av denna vapenexport går till länder utanför EU.

F.  De främsta destinationerna utanför EU för vapenöverföring från medlemsstaterna är Mellanöstern, Nordamerika och Asien. De främsta mottagarländerna är Saudiarabien, Förenta staterna och Förenade Arabemiraten.

G.  Den europeiska industrin försöker kompensera för den minskande efterfrågan på försvarsmateriel inom Europa genom att söka tillträde till marknaderna i tredjeländer. Detta är något som stöds av många politiker och politiska partier som ett bidrag till en starkare bas för den europeiska försvarsindustrin, teknisk kunskap, leveranssäkerhet och beredskap. Forskning och utveckling i försvarsindustrin har en viktig spridningseffekt som bidrar till många civila tillämpningar.

H.  Arbetet med en överenskommelse mellan medlemsstaterna om tillämpningen respektive tolkningen av de åtta kriterierna i den gemensamma ståndpunkten har kommit långt, mycket tack vare användarguiden för den gemensamma ståndpunkten, som utarbetats av rådets arbetsgrupp för export av konventionella vapen och i detalj definierar bästa praxis när det gäller tillämpningen av dessa kriterier.

1.  Europaparlamentet välkomnar att EU förfogar över en för världen unik rättsligt bindande ram som förbättrar kontrollen av vapenexport, även i krisdrabbade regioner och i länder med en problematisk människorättssituation, och välkomnar i detta sammanhang likaså att europeiska och icke-europeiska tredjeländer har anslutit sig till kontrollsystemet för vapenexport på grundval av den gemensamma ståndpunkten. Parlamentet noterar emellertid att de åtta kriterierna tillämpas och tolkas olika strikt i EU:s olika medlemsstater och efterlyser därför att den gemensamma ståndpunkten med alla sina skyldigheter ska tolkas och genomföras på ett mer enhetligt sätt. Parlamentet beklagar att EU fortfarande inte har en gemensam politik för vapenöverföringar till tredjeländer.

2.  Europaparlamentet framhåller att EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och den gemensamma ståndpunkten inte bör stå i strid med varandra. Parlamentet anser att det ankommer på medlemsstaterna och den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik att se till att den gemensamma ståndpunkten och utrikespolitiken stämmer överens.

3.  Europaparlamentet understryker medlemsstaternas rätt att agera i enlighet med sina nationella strategier, så länge som de till fullo följer internationell rätt och internationella avtal liksom gemensamt överenskomna bestämmelser och kriterier. Efterlevnaden kontrolleras i enlighet med nationella bestämmelser.

4.  Europaparlamentet anser att parlamentet, nationella parlament eller specifika parlamentsorgan måste se till att det sker en effektiv kontroll av genomförandet och tillämpningen på nationell nivå och EU-nivå av de överenskomna normerna i den gemensamma ståndpunkten och av inrättandet av ett insynsvänligt kontrollsystem som inbegriper ansvarsskyldighet.

5.  Europaparlamentet anser att språkbruket i användarguiden bör vara mer precist och lämna mindre utrymme för tolkning och att guiden bör fortsätta att uppdateras efter behov.

6.  Europaparlamentet förespråkar att kriterierna i den gemensamma ståndpunkten ska tillämpas bättre innan nya kriterier föreslås.

7.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s medlemsstater spelar en samstämd och konsekvent roll i stödet till den internationella processen för fastställande av bindande regler för styrning av den internationella vapenhandeln. Parlamentet uppmanar med kraft EU och medlemsstaterna att inrikta sina insatser på de länder som fortfarande står utanför internationella avtal.

8.  Europaparlamentet noterar att de årliga rapporterna från arbetsgruppen för export av konventionella vapen har gjort medlemsstaternas vapenexport mer transparent. Parlamentet beklagar dock att uppgiftssammanställningar är ofullständiga och varierar till följd av enskilda medlemsstaters olika förfaranden för insamling och inlämning av uppgifter. Parlamentet påminner medlemsstaterna om att årligen lämna in en fullständig redovisning om sina vapenöverföringar till arbetsgruppen för export av konventionella vapen, såsom man kommit överens om och fastställt i den gemensamma ståndpunkten.

9.  Europaparlamentet efterlyser en undersökning av hur den gemensamma ståndpunkten tillämpas i de nationella systemen och menar att arbetsgruppen för export av konventionella vapen bör få förstärkt kapacitet att noggrant undersöka kontrollen av vapenexport.

10.  Europaparlamentet anser att den gemensamma ståndpunkten bör kompletteras med en fortlöpande uppdaterad och allmänt tillgänglig förteckning med information om i vilken utsträckning exporten till specifika mottagarländer ägt rum i överensstämmelse med de åtta kriterierna.

11.  Europaparlamentet anser att det bör införas ett förbättrat system som möjliggör ett regelbundet utbyte av aktuell information mellan medlemsstaterna om vapenöverföringar till f.d. embargostater.

12.  Europaparlamentet efterlyser en årlig debatt i parlamentet och en årsrapport om genomförandet av den gemensamma ståndpunkten, för att säkerställa lämplig parlamentarisk kontroll och insyn på EU-nivå.

13.  Europaparlamentet välkomnar slutandet av ett rättsligt bindande vapenhandelsfördrag om internationell handel med konventionella vapen under FN:s överinseende; tack vare större insyn och ansvarsutkrävande skapar fördraget ett effektivt internationellt vapenkontrollsystem, och genom att striktast möjliga internationella normer fastställs försvåras oansvarig och olaglig användning av konventionella vapen ytterligare. Parlamentet konstaterar att EU och dess medlemsstater spelar en samstämd och konsekvent roll för att stödja den internationella processen för fastställande av bindande regler för den internationella vapenexporten.

14.  Europaparlamentet betonar att vapenhandelsfördraget måste genomföras på ett effektivt och trovärdigt sätt, och uppmuntrar medlemsstaterna att inrikta sina internationella insatser på att försöka få alla länder att underteckna det och att få till stånd ett tidigt ikraftträdande.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt FN:s generalsekreterare.

(1) EUT L 335, 13.12.2008, s. 99. (2) EUT L 146, 10.6.2009, s. 1. (3) EGT L 191, 19.7.2002, s. 1. (4) Europeiska unionens råd, 5319/2006, 13.1.2006. (5) EUT C 382, 30.12.2011, s. 1. (6) EUT C 386, 14.12.2012, s. 1. (7) P7_TA(2012)0251.

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2013 om inledandet av förhandlingar om ett plurilateralt avtal om tjänster ((2013/2583(RSP))

P7_TA(2013)0325 B7-0314/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sitt tidigare betänkande om tjänster, särskilt sin resolution av den 4 september 2008 om handel med tjänster(1),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om läget för utvecklingsagendan från Doha och om Världshandelsorganisationens (WTO) framtid, särskilt sina resolutioner av den 16 december 2009 om utsikterna för utvecklingsagendan från Doha efter WTO:s sjunde ministerkonferens(2) och av den 14 september 2011 om läget i förhandlingarna om utvecklingsagendan från Doha(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2011 om hinder för handel och investeringar(4),

–  med beaktande av protokoll nr 26 till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om tjänster av allmänt intresse och av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Allmänna tjänstehandelsavtalet (Gats), som trädde i kraft den 1 januari 1995, med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2003 om WTO:s allmänna tjänstehandelsavtal (Gats), inklusive kulturell mångfald(5),

–  med beaktande av det förslag till förhandlingsdirektiv för ett plurilateralt avtal om handel med tjänster som kommissionen lade fram den 15 februari 2013,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Handel, tillväxt och världspolitik – Handelspolitiken – en hörnsten i Europa 2020-strategin(6),

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europeiska rådet Hinder för handel och investeringar – Rapport 2012(7),

–  med beaktande av rapporten av den 21 april 2011 från ordföranden för WTO:s tjänstehandelsråd, ambassadör Fernando de Mateo, till dess handelsförhandlingskommitté om den extra sessionen för förhandlingar om handel med tjänster(8),

–  med beaktande av uttalandet från RGF-gruppen (Really Good Friends of Services) av den 5 juli 2012,

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Tjänster står för nästan tre fjärdedelar av EU:s BNP och sysselsättning, och är avgörande för att EU:s konkurrenskraft ska kunna bibehållas och höjas.

B.  År 2011 utgjorde tjänster 28 % av EU:s export och stod för mer än hälften av EU:s utländska direktinvesteringar i tredjeland.

C.  EU spelar en viktig roll i handeln med tjänster såsom världens största exportör av tjänster, med 25,65 % av världens totala tjänsteexport 2011.

D.  Alla länder bör ha möjlighet att utveckla, upprätthålla och reglera offentliga tjänster av allmänt intresse.

E.  129 WTO-medlemmar har gjort åtaganden inom ramen för Gats, men de flesta av dessa länder har inte gjort åtaganden inom alla sektorer.

F.  Den nuvarande ekonomiska och finansiella situationen framhäver mer än någonsin den grundläggande roll som offentliga tjänster spelar i unionen. På områden som hälso- och sjukvård, barn- och äldreomsorg, stöd till personer med funktionsnedsättning och offentligt subventionerade bostäder skapar dessa tjänster ett viktigt skyddsnät för medborgarna och bidrar till att främja den sociala sammanhållningen. Offentliga tjänster inom utbildning, yrkesutbildning och sysselsättning intar en central plats i tillväxt- och sysselsättningsagendan.

G.  När WTO:s sjätte ministerkonferens hölls i Hongkong 2005 hade knappt 30 länder lagt fram bud med nya tjänster, och vid de multilaterala förhandlingarna om tjänster har man knappt gjort några framsteg alls sedan juli 2008.

H.  Sedan den ekonomiska krisen 2008–2009 har nya protektionistiska åtgärder införts för att begränsa handeln med tjänster.

I.  Preliminära överläggningar om formatet och strukturen för ett avtal om handel med tjänster hölls 2012 bland medlemmarna i RGF-gruppen.

J.  De 21 WTO-medlemmar(9) som förhandlar med EU är i huvudsak OECD-länder som står för 70 % av världens gränsöverskridande handel med tjänster (handel med tjänster inom EU ej inberäknat) och 58 % av EU:s handel med kommersiella tjänster. Hittills deltar inga Briksländer, medlemsstater i Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) eller stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet som parter vid dessa förhandlingar.

K.  Den 15 februari 2013 lade kommissionen fram ett förslag till förhandlingsdirektiv för rådet, och erhöll den 18 mars 2013 ett mandat att delta i förhandlingarna om avtalet om handel med tjänster.

1.  Europaparlamentet anser att det multilaterala handelssystemet, representerat av WTO, fortfarande är det mest verkningsfulla systemet när det gäller att uppnå en öppen och rättvis global handel. Parlamentet instämmer dock i att det till följd av dödläget efter WTO:s åttonde ministerkonferens i december 2011 var nödvändigt att ta nya bilaterala och plurilaterala initiativ för att ge ny fart åt handelsförhandlingarna i Genève. Parlamentet betonar dock att det är viktigt att alla nya initiativ förblir förankrade inom WTO.

2.  Europaparlamentet beklagar att handel med tjänster endast har ägnats begränsad uppmärksamhet sedan Doharundan inleddes. Parlamentet framhåller att tjänster utgör ryggraden i det 21:a århundradets ekonomier och handel, eftersom uppkomsten av globala värdekedjor är beroende av tillhandahållandet av tjänster. Parlamentet understryker att tjänster av allmänt intresse spelar en stor roll i tillhandahållandet av skyddsnät för medborgarna och främjandet av social sammanhållning på kommunal, regional och statlig nivå samt på EU-nivå.

3.  Europaparlamentet beklagar djupt att Gats-bindningslistorna för de länder som är medlemmar i WTO nu är inaktuella och inte återspeglar den egentliga förekomsten av hinder för handeln med tjänster i dessa länder, särskilt i de länder där man har genomfört stora autonoma liberaliseringar, och att det fortfarande råder stora skillnader och mycket oklarhet när det gäller liberalisering och disciplin i fråga om åtaganden om handel med tjänster mellan de länder som är medlemmar i WTO.

4.  Europaparlamentet välkomnar inledandet av förhandlingar om ett avtal om handel med tjänster och det faktum att EU deltar redan från början i dessa överläggningar för att främja EU:s intressen och försvara dess ståndpunkter i fråga om avtalets format och struktur. Parlamentet anser att EU genom sitt deltagande kan bidra dels till ett avtal om handel med tjänster som logiskt hänger samman med det multilaterala systemet, dels till att säkerställa en lämplig parlamentarisk granskning av förhandlingsprocessen.

5.  Europaparlamentet beklagar att rådet beviljade ett mandat utan att ta hänsyn till parlamentets ståndpunkt.

6.  Parlamentet påminner kommissionen om dess skyldighet att omedelbart och fullständigt informera parlamentet under alla förhandlingsfaser (före och efter förhandlingsrundorna).

7.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att förhandlingarna om avtalet om handel med tjänster förs i enlighet med WTO:s bestämmelser om insyn och att samtliga WTO-medlemmar utan dröjsmål och på ett tydligt sätt underrättas om dessa förhandlingar.

8.  Enligt Europaparlamentet har man ännu inte nått den kritiska massa som krävs för att fördelarna med det kommande avtalet om handel med tjänster ska kunna utvidgas till alla WTO-medlemmar, och mest-gynnad-nations-klausulen i Gats(10) bör således inte tillämpas på detta nya avtal.

9.  Europaparlamentet konstaterar dock med stigande oro att det bland förhandlingsparterna inte finns några tillväxtmarknader (förutom Turkiet), i synnerhet inga Briksländer, vilket är beklagligt, eftersom det är dessa länder som står för tillväxten inom handeln med och investeringar i tjänster och som har de största hindren, i synnerhet för utländska investeringar. Parlamentet uppmanar därför Kina och andra tillväxtekonomier att gå med i förhandlingarna.

10.  Europaparlamentet anser inte att man genom att hålla möjligheten öppen för andra länder, inklusive tillväxtekonomier, att delta i dessa förhandlingar skulle tvingas sänka ambitionsnivån för avtalet, eftersom en omfattande liberalisering och konvergens i fråga om disciplin är det enda som skulle kunna övertyga dessa länder att delta i förhandlingarna.

11.  För att en ”multilateralisering” av det nya avtalet om handel med tjänster ska vara möjlig rekommenderar Europaparlamentet att avtalet utformas enligt samma format och struktur som Gats, inbegripet med bindningslistor för åtaganden och ett övertagande av Gats grundläggande definitioner och principer och regler för nationell behandling, marknadstillträde och disciplin.

12.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att formulera ett inledningsbud som ligger nära det senaste budet om bindande Gats-åtaganden, och att arbeta för följande mål i förhandlingar om marknadstillträdesåtaganden:

13.  Europaparlamentet konstaterar att EU redan har ingått eller håller på att förhandla om bilaterala handelsavtal med vissa av parterna i förhandlingarna om det nya avtalet (inklusive Japan och inom kort Förenta staterna), och att dessa avtal innehåller kapitel med kraftfulla bestämmelser om tjänster som lämpar sig bättre för behandling av landsspecifika bilaterala frågor. Parlamentet anser, när det gäller marknadstillträde, att EU:s intresse i dessa förhandlingar ligger hos de andra parterna (t.ex. Australien, Mexiko, Nya Zeeland, Taiwan och Turkiet).

14.  Europaparlamentet framhåller att ett införande av principerna om standstill och spärrmekanismer i bindningslistorna borde göra det möjligt att binda parternas åtaganden till nuvarande nivåer och leda till ett fortsatt gradvis öppnande.

15.  Europaparlamentet anser att avtalet om handel med tjänster bör innehålla mer kraftfulla bestämmelser för öppenhet och insyn, konkurrens, licenskrav och sektorsspecifika bestämmelser som dock inte påverkar länders rätt att anta sådana bestämmelser som krävs av allmänpolitiska skäl(11).

16.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att EU och dess medlemsstater behåller möjligheten att bevara och utveckla sin politik på det kulturella och audiovisuella området, och att göra detta inom ramen för sina gällande lagar, standarder och avtal. Parlamentet välkomnar därför att rådet har uteslutit kulturella och audiovisuella tjänster från förhandlingsmandatet.

17.  Europaparlamentet betonar att dessa förhandlingar erbjuder en möjlighet att förbättra reglerna för offentlig upphandling(12) och subventioner(13) inom tjänsteområdet, vilka är orsaken till att förhandlingarna om Gats har avstannat.

18.  Europaparlamentet anser att avtalet om handel med tjänster bör innefatta en anslutningsklausul, föreskrifter som definierar villkoren och förfarandena för en ”multilateralisering” av avtalet till alla länder som är medlemmar i WTO samt en särskild tvistlösningsmekanism, som dock inte får påverka möjligheten att utnyttja WTO:s allmänna tvistlösningsmekanism.

19.  Europaparlamentet konstaterar att förslaget till EU:s förhandlingsmandat lades fram av kommissionen och antogs av rådet utan att någon konsekvensbedömning hade gjorts. Parlamentet insisterar på att kommissionen håller fast vid sin avsikt att genomföra en bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling, och att detta måste göras i samråd med berörda intressenter för sociala, miljömässiga och andra frågor. Parlamentet begär att kommissionen ska offentliggöra bedömningen av konsekvenserna för hållbar utveckling i syfte att beakta resultatet i förhandlingarna.

20.  Europaparlamentet anser att det är mycket ambitiöst att arbeta för ett avslutande av förhandlingarna inom två år. Parlamentet betonar att kvalitet bör prioriteras framför tidsaspekten samt vidhåller att förhandlingarna måste vara öppna och ge tillräckligt med tid och utrymme för en väl underbyggd offentlig och parlamentarisk debatt.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 295 E, 4.12.2009, s. 67. (2) EUT C 286 E, 22.10.2010, s. 1. (3) EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 84. (4) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 1. (5) EUT C 61 E, 10.3.2004, s. 289. (6) COM(2010)0612. (7) COM(2012)0070. (8) TN/S/36. (9) Australien, Chile, Colombia, Costa Rica, Förenta staterna, Hongkong, Israel, Japan, Kanada, Kina, Mexiko, Norge, Nya Zeeland, Pakistan, Panama, Paraguay, Peru, Schweiz, Sydkorea, Taiwan och Turkiet. (10) Artikel II i Gats. (11) Artiklarna XIV och XIVa i Gats. (12) Artikel XIII i Gats. (13) Artikel XV i Gats.

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2013 om höjningen av norska tullar på jordbruksprodukter (2013/2547(RSP))

P7_TA(2013)0326 B7-0327/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av artikel 19 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES‑avtalet),

–  med beaktande av avtal genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Konungariket Norge om ytterligare handelsförmåner för jordbruksprodukter, uppnådda på grundval av artikel 19 i EES-avtalet (det bilaterala avtalet)(1),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 13 september 2011 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Konungariket Norge om ytterligare handelsförmåner för jordbruksprodukter, uppnådda på grundval av artikel 19 i EES-avtalet(2),

–  med beaktande av skrivelsen av den 9 mars 2011 från Norges handels- och industriminister till kommissionsledamoten med ansvar för den inre marknaden och tjänster om inremarknadsakten,

–  med beaktande av slutsatserna från EES-rådets trettioåttonde möte den 26 november 2012,

–  med beaktande av frågan till kommissionen Betydande höjning av norska tullar på jordbruksprodukter (O-000048/2013 – B7‑0210/2013),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 19 i EES-avtalet anges att ”de avtalsslutande parterna åtar sig att fortsätta sina ansträngningar att uppnå successiv liberalisering av handeln med jordbruksprodukter dem emellan”.

B.  EES-avtalet utgör grunden för Norges lika tillträde till den inre marknaden och avtalsparterna har funnit det ömsesidigt fördelaktigt.

C.  Allmänt sett är de ekonomiska och politiska förbindelserna mellan EU och Norge utmärkta. Om skiljaktigheter uppstår mellan parterna bör de lösas genom dialog.

D.  Det bilaterala avtal som trädde i kraft i januari 2012 har förnyat den förmånliga och ömsesidigt gynnsamma rättsliga ram om handelsförmåner för jordbruksprodukter, däribland kött- och mejeriprodukter.

E.  Avtalet utökade den ömsesidiga liberaliseringen av handeln med jordbruksprodukter mellan EU och Konungariket Norge genom tullfrihet, fastställandet av tullkvoter och sänkning av importtullar för ett brett urval av jordbruksprodukter.

F.  Sedan den 1 januari 2013 har europeiska exportörer av vissa ostar, lamm- och nötkött drabbats av värdetullar på 277 procent, 429 procent respektive 344 procent på den norska marknaden. Denna åtgärd föregicks av införandet av en ny importtull på 72 procent på hortensior (hydrangea).

G.  Fastän dessa åtgärder tillåts inom ramen för Norges WTO-bindningslista strider de mot andan och ordalydelsen i det bilaterala avtalet, särskilt artikel 10 i detta, där det framgår att ”[p]arterna kommer att vidta åtgärder för att säkerställa att de förmåner som de beviljar varandra inte äventyras genom andra importbegränsande åtgärder”.

H.  Indikatorerna för ekonomisk tillväxt, sysselsättning och inflation tyder inte på att den globala ekonomiska eller finansiella krisen påverkar den norska ekonomin negativt.

1.  Europaparlamentet beklagar de åtgärder som vidtagits av den norska regeringen på senare tid och betraktar dem som protektionistiska och ogynnsamma ur handelssynpunkt. De strider tveklöst mot ordalydelsen och andemeningen i det bilaterala avtalet.

2.  Europaparlamentet understryker att dessa åtgärder föreslogs av den norska regeringen utan något samråd på förhand med motparterna i EU, vilket skulle ha varit brukligt mot bakgrund av de existerande starka bilaterala förbindelserna mellan EU och Norge.

3.  Europaparlamentet ifrågasätter den ekonomiska logiken bakom dessa åtgärder, vilka kan leda till minskad handel och skada samtliga berörda parter och särskilt de norska konsumenterna, och på längre sikt även de norska jordbrukarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma de möjliga negativa effekterna av de höjda tullarna för EU:s exportörer och jordbrukare.

4.  Europaparlamentet uppmanar den norska regeringen och stortinget att dra tillbaka åtgärderna.

5.  Europaparlamentet uppmanar den norska regeringen och kommissionen att observera Islands ambitiösa insatser på senare tid för att liberalisera sin jordbrukshandel med unionen. Parlamentet ser gärna att den norska regeringen följer deras exempel.

6.  Europaparlamentet anmodar den norska regeringen att gå med på en översyn av protokoll 3 till EES-avtalet om handel med bearbetade jordbruksprodukter i syfte att bedöma om tullarna på sådana produkter kan anses vara rättvisa och berättigade.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta förhandlingarna med de norska myndigheterna för att nå en ömsesidigt tillfredsställande lösning i fråga om import och export av jordbruksprodukter.

8.  Europaparlamentet ber kommissionen att specificera de åtgärder som den avser att vidta ifall Norge vägrar att dra tillbaka sitt beslut, främst vad gäller skydd av arbetstillfällen och produktion i unionens jordbrukssektor, om behovet skulle uppstå.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att föreslå ytterligare åtgärder vid bristande samarbetsvilja, med målet att åtgärderna dras tillbaka.

10.  Europaparlamentet påminner om Norges uttryckliga åtagande gentemot den inre marknaden, särskilt mot bakgrund av nyliga initiativ, såsom inremarknadsakten I och II. Parlamentet påpekar att den norska regeringen själv har insett att en effektiv inre marknad är grunden för framtida tillväxt och jobbskapande, samt att den nuvarande krisen inte bör användas som en ursäkt för protektionism och åtgärder som snedvrider handeln.

11.  Europaparlamentet uttrycker förhoppning om att Norge förblir en integrerad part i den inre marknaden och inte tillgriper ytterligare splittrande och ensidiga åtgärder.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, norska regeringen och stortinget, samt till Europeiska ekonomiska samarbetsområdets institutioner.

(1) EUT L 327, 9.12.2011, s. 2. (2) EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 168.

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2013 om fullbordande av den digitala inre marknaden (2013/2655(RSP))

P7_TA(2013)0327 B7-0331/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 3.3 och 6 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artiklarna 9, 12, 14, 26, 114.3 och 169.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd om en ny dagordning för EU:s konsumentpolitik, antaget den 25 april 2013 (A7-0163/2013),

—  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 23 april 2013 E-commerce Action plan 2012-2015 – State of play 2013 (SWD(2013)0153),

—  med beaktande av kommissionens resultattavla för den inre marknaden, upplaga 26 av den 18 februari 2013,

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 7 december 2012 The Consumer Markets Scoreboard: Making markets work for consumers – Åttonde upplagan del 2 – november 2012 (SWD(2012)0432),

—   med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 december 2012 om innehåll i den digitala inre marknaden (COM(2012)0789),

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet av den 18 april 2013 om hur samförståndsavtalet om försäljning av varumärkesförfalskade varor via internet fungerar (COM(2013)0209),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om att fullborda en inre e‑marknad(1),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 6 april 2011 om en inre marknad för européer(2), om en inre marknad för företag och tillväxt(3) och om styrelseformer och partnerskap på den inre marknaden(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 oktober 2011 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén På väg mot en inre marknadsakt: Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi – Femtio förslag för att arbeta, driva företagsverksamhet och handel bättre tillsammans (COM(2010)0608),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2012 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Inremarknadsakt II (COM(2012)0573),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 april 2011 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Inremarknadsakten: Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden ”Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt” (COM(2011)0206),

—  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 4 juni 2012 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden (COM(2012)0238),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2012 om en strategi för att stärka sårbara konsumenters rättigheter(5),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 maj 2012 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén En strategi för konsumentpolitiken i EU – Att öka förtroendet och tillväxten (COM(2012)0225),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 maj 2012 Europeisk strategi för ett bättre internet för barn (COM(2012)0196),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 april 2012 En strategi för e-upphandling (COM(2012)0179),

—  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 25 januari 2012 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (allmän uppgiftsskyddsförordning) (COM(2012)0011),

–  med beaktande av kommissionens grönbok av den 29 november 2012 En integrerad marknad för leverans av paket i syfte att främja e-handeln inom EU (COM(2012)0698),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 januari 2012 Samstämmiga ramar för att öka tilltron till en inre e-marknad för e-handel och nättjänster (COM(2011)0942),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 november 2011 om en ny strategi för konsumentpolitiken(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG(7),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ett konsumentprogram 2014–2020, av den 9 november 2011 (COM(2011)0707), och av de dokument som åtföljer detta förslag (SEC(2011)1320 och SEC(2011)1321),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillgängligheten till offentliga myndigheters webbplatser, av den 3 december 2012 (COM(2012)0721),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering av personer med funktionsnedsättning och EU:s handikappstrategi 2010–2020(8),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om åtgärder för att säkerställa en hög gemensam nivå av nät- och informationssäkerhet i hela unionen, av den 7 februari 2013 (COM(2013)0048),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 7 februari 2013 från Europeiska kommissionen och Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik EU:s strategi för cybersäkerhet: En öppen, säker och trygg cyberrymd (JOIN(2013)0001),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 september 2012 Att frigöra de molnbaserade datortjänsternas potential i Europa (COM(2012)0529),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa, av den 14 november 2011 (COM(2011)0665),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2010 om reklamens inverkan på konsumenternas beteende(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 september 2010 om fullbordandet av den inre marknaden för e-handel(10),

–  med beaktande av rådets direktiv 2010/45/EU av den 13 juli 2010 om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller regler om fakturering(11),

–  med beaktande av domstolens domar om Google (dom av den 23 mars 2010 i de förenade målen C-236/08–C-238/08) och BergSpechte (dom av den 25 mars 2010 i mål C-278/08), vilka definierar ”en normalt informerad och skäligen uppmärksam internetanvändare” som den genomsnittliga internetkonsumenten,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktivet om audiovisuella medietjänster)(12),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020: en strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av Montirapporten av den 9 maj 2010 om en ny strategi för den inre marknaden,

–  med beaktande av den undersökande rapporten Attityder gentemot gränsöverskridande försäljning och konsumentskydd, som offentliggjordes av kommissionen i mars 2010 (Eurobarometer Flash, nr 282),

–  med beaktande av undersökningen Mystery shopping evaluation of cross-border e-commerce in the EU, som genomfördes av YouGovPsychonomics på uppdrag av kommissionen, GD Hälso- och konsumentfrågor och som publicerades den 20 oktober 2009,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2009 om tillsyn av konsumentregelverket (COM(2009)0330),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 2 juli 2009 om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om konsumentskyddssamarbete) (COM(2009)0336),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 januari 2009 om införlivande, genomförande och säkerställande av efterlevnaden av direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och direktiv 2006/114/EG om vilseledande och jämförande reklam(13),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(14),

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Att tillvarata den digitala inre marknadens fulla potential är av avgörande betydelse för att göra EU till en konkurrenskraftigare och mer dynamisk kunskapsbaserad ekonomi, till gagn för såväl invånarna som företagen i EU. EU måste agera nu för att upprätthålla sin starka globala konkurrenskraft, särskilt vad gäller sektorer med stark tillväxt såsom internetplattforms- och mjukvaruindustrin.

B.  Allmänt tillgängliga uppkopplingsmöjligheter, som är beroende av obehindrad tillgång till internetnätverk med höghastighetsbredband, allmän och lika tillgång för alla medborgare till internettjänster och tillgängliga spektrum för trådlösa bredbandstjänster, är en nödvändig förutsättning för utvecklandet av den digitala inre marknaden. Ny teknisk utveckling i form av bland annat mobil utrustning och mobila program samt nya generationens mobila standarder, kräver pålitliga och snabba infrastrukturnät för att medborgarna och företagen ska kunna ta del av deras fördelar.

C.  Program för stora datamängder spelar en allt större betydelse för EU-ekonomins konkurrenskraft, i det att de förväntas generera inkomster på 16 miljarder euro och skapa ytterligare 4,4 miljoner arbetstillfällen runtom i världen fram till 2016.

D.  Datormoln har en betydande ekonomisk, social och kulturell potential när det gäller kostnadsbesparingar, materialdelning och informationsutbyte, stärkt konkurrenskraft, tillgång till information, innovation och skapande av arbetstillfällen. I detta sammanhang är det särskilt viktigt att det skapas skarvlösa e-förvaltningstjänster som görs tillgängliga genom olika typer av utrustning.

E.  EU:s ekonomi genomgår en markant strukturomvandling som påverkar dess globala konkurrenskraft och dess arbetsmarknader, och i den årliga tillväxtöversikten 2013 manas det till handfasta insatser för att påskynda skapandet av nya arbetstillfällen. Dynamiska och inkluderande arbetsmarknader är av avgörande betydelse för EU-ekonomins återhämtning och konkurrenskraft.

F.  Sociala medier, användargenererat innehåll, remix-kulturen och samarbete med och mellan användarna spelar en allt viktigare roll i den digitala ekonomin. Konsumenterna är i allt högre grad villiga att betala för professionellt digitalt innehåll av hög kvalitet, under förutsättning att de har råd med det, att innehållet är tillgängligt genom olika typer av utrustning och att det går att ha med sig det mellan olika länder.

G.  Tillgång till innehåll till överkomliga priser, genom säkra och tillförlitliga betalningsmöjligheter, bör öka konsumenternas tillit när de utnyttjar gränsöverskridande tjänster.

H.  Av EU:s alla företag är 99 procent små eller medelstora företag, vilka står för 85 procent av sysselsättningen i EU. De små och medelstora företagen är därför motorn i EU:s ekonomi, och bär huvudansvaret för att skapa välstånd, sysselsättning och tillväxt liksom för innovation, forskning och utveckling.

I.  EU-invånarna har i egenskap av konsumenter en central roll att spela för att uppnå Europa 2020-målen vad gäller smart och hållbar tillväxt för alla, och konsumenternas roll bör därför erkännas som en del av EU:s ekonomiska politik. Det är nödvändigt att hitta den rätta balansen, där konkurrenskraften för unionens företag stärks samtidigt som konsumenternas intressen skyddas.

J.  Fragmenteringen av den digitala inre marknaden äventyrar konsumenternas valmöjligheter. Det är nödvändigt att stärka konsumenternas tillit, förtroende för marknaden och kunskap om sina rättigheter, varvid särskilt fokus bör läggas vid andra konsumenter i utsatta situationer. Konsumenterna i unionen måste erbjudas ett bättre skydd i fråga om produkter och tjänster som kan innebära en risk för deras hälsa eller säkerhet.

K.  Kommissionen har genomfört en EU-omfattande kontroll av webbplatser som säljer digitalt innehåll såsom spel, filmer eller musik för nedladdning, vilken visar att över 75 procent av dessa webbplatser inte tycks överensstämma med konsumentskyddsbestämmelserna. I direktivet om konsumenträttigheter (2011/83/EU) fastställs för första gången särskilda regler för digitalt innehåll. Kommissionen bör uppmuntras att fortsätta att införliva sådana bestämmelser då den ser över EU:s befintliga konsumentlagstiftning eller att föreslå ny lagstiftning på detta område.

L.  15 procent av EU:s arbetsföra befolkning (80 miljoner människor) har någon funktionell begränsning eller funktionsnedsättning. Antalet webbplatser som tillhandahåller e-förvaltningstjänster och antalet webbplatser inom den offentliga sektorn växter snabbt. EU-marknaden för produkter och tjänster med koppling till webbtillgänglighet beräknas uppgå till 2 miljarder euro, men denna marknad är fortfarande starkt fragmenterad och outvecklad, till förfång inte bara för potentiella konsumenter utan också för ekonomin i stort.

M.  Konsumenterna är inte en homogen grupp, i och med att de uppvisar avsevärda skillnader i fråga om datakompetens, medvetenhet om konsumenträttigheter, förmåga att hävda sina rättigheter och vilja att söka omprövning. Icke-diskriminering och tillgänglighet är också aspekter som måste beaktas för att råda bot på den digitala klyftan.

Utnyttjande av den digitala inre marknadens fulla potential

1.  Europaparlamentet betonar man genom att främja den inre marknaden genom tjänstedirektivet och en digital inre marknad skulle kunna tillföra EU:s ekonomi 800 miljarder euro(15), vilket motsvarar nästan 4 200 euro per hushåll(16). Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att engagera sig i utvecklandet av den digitala inre marknaden och ge denna fråga övergripande politisk prioritet samt att lägga fram en heltäckande och ambitiös strategi som omfattar både lagstiftningsinitiativ och politiska initiativ som tar hänsyn till ny och kommande utveckling, för att förverkliga den digitala inre marknaden i praktiken. Parlamentet framhåller att detta kommer att kräva politiskt ledarskap, beslutsamhet, prioriteringar och offentliga anslag på EU-nivå samt nationell och regional nivå. Framför allt krävs ett starkt ledarskap från samtliga EU-institutioners sida och ett tydligt politiskt ledarskap från medlemsstaternas sida, för att till fullo och på ett effektivt sätt genomföra och upprätthålla respekten för de direktiv och förordningar som rör den inre marknaden.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast ta itu med de befintliga hindren för den digitala inre marknaden, bland annat genom att förenkla den rättsliga ramen för mervärdesskatt, garantera tillgång till säkra och paneuropeiska e-betalnings-, e-fakturerings- och leveranstjänster och se över de immateriella rättigheterna i syfte att främja tillgången till lagligt digitalt innehåll i hela EU. Parlamentet framhåller vikten av att fastställa likvärdiga regler för den fria rörligheten för varor och tjänster i såväl fysisk som elektronisk form.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka styrningen av den digitala inre marknaden och därigenom garantera nätneutralitet och en effektiv och smart användning av informations- och kommunikationsteknik för att på så sätt minska den administrativa bördan för medborgare och företag. Kommissionen uppmanas att stärka de befintliga styrinstrumenten och utarbeta en samstämd taktik för att främja användningen av dem, inbegripet informationssystemet för den inre marknaden (IMI), Solvit, Ditt Europa och de gemensamma kontaktpunkterna som inrättas genom tjänstedirektivet.

4.  Europaparlamentet framhåller vikten av den europeiska strategin för datormoln, med tanke på dess potential att bidra till konkurrenskraft, tillväxt och skapande av arbetstillfällen i EU. Parlamentet understryker att datormoln, eftersom de inbegriper minimala startkostnader och låga infrastrukturkrav, utgör en möjlighet för EU:s it-bransch, och i synnerhet små och medelstora företag, att inta en ledande position på områden såsom utkontraktering, nya digitala tjänster och datacentrum.

5.  Europaparlamentet anser att stora datamängder och kunskap utgör bränslet för EU:s framtida ekonomi, och välkomnar det föreslagna dataskyddspaketet som ett sätt att öka tilliten och öppenheten. Parlamentet betonar vikten av att komma ihåg de utmaningar som globaliseringen och användningen av ny teknik resulterar i, liksom vikten av att se till att EU:s moderniserade dataskyddssystem stärker invånarnas rättigheter och gör EU till föregångare och trendsättare på dataskyddsområdet, genom att stärka den inre marknaden och skapa lika villkor för samtliga företag som bedriver verksamhet i EU.

6.  Europaparlamentet betonar behovet av att främja nya e-förvaltningstjänster av hög kvalitet genom att införa innovativa tekniska lösningar såsom e-upphandling, och därigenom underlätta skarvlösa leveranser av information och tjänster. Parlamentet betonar betydelsen av kommissionens förslag till förordning om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner, med tanke på hur det bidrar till den digitala inre marknaden genom att skapa lämpliga förutsättningar för ömsesidigt gränsöverskridande erkännande av grundläggande funktioner, till exempel genom elektronisk identifiering, elektroniska dokument, elektroniska signaturer och elektroniska leveranstjänster och för driftskompatibla e-förvaltningstjänster i hela unionen.

7.  Europaparlamentet anser att ytterligare ansträngningar behövs i fråga om återanvändning av information från den offentliga sektorn och främjande av e-förvaltning.

8.  Europaparlamentet betonar vikten av att stödja innovation och investera i digital kompetens, och framhäver den mycket viktiga roll som de små och medelstora företagen spelar för att komma till rätta med arbetslösheten, i synnerhet bland unga. Parlamentet efterlyser bättre tillgång till finansiering genom finansieringsprogram såsom Horisont 2020 och Cosme, och efterlyser även utvecklandet av nya investeringsinstrument och investeringsgarantier. EU måste framför allt återvinna sin globala ledarroll på områdena för mobilteknik och smart utrustning.

9.  Europaparlamentet betonar behovet av att uppmuntra omfattande investeringar i fasta och mobila nätverk för att EU ska kunna inta en ledande position i den globala tekniska utvecklingen och därigenom ge sina invånare och företag chans att dra full nytta av de möjligheter som erbjuds genom den digitala revolutionen.

10.  Europaparlamentet beklagar djupt att många medlemsstater inte har tilldelat mobila bredbandstjänster det digitala utdelningsspektrumet inom 800 MHz-bandet inom tidsfristen, det vill säga före den 1 januari 2013, i enlighet med programmet för radiospektrumpolitik. Denna försening har hämmat utbyggnaden av 4G-nätet i EU. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för att se till att 800 MHz-bandet blir tillgängligt för mobila bredbandstjänster, och uppmanar kommissionen att använda sina befogenheter till fullo för att säkerställa ett snabbt genomförande.

11.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att lägga fram ett nytt paket om telekommunikationer, vilket ska ta itu med fragmenteringen på telekommunikationsmarknaden och innehålla åtgärder för att inom en snar framtid avskaffa roamingavgifterna. Parlamentet framhåller behovet av att inta en föregripande hållning i fråga om roamingavgifter för att skapa en verklig digital inre marknad som även omfattar användningen av mobil utrustning.

Investeringar i humankapital – att åtgärda kompetensklyftan

12.  Europaparlamentet konstaterar med oro att sysselsättningsgraden i EU sjunker, och begär att man på nytt fokuserar på sysselsättningsskapande strategier inom områden med stor tillväxtpotential, såsom den gröna ekonomin, hälso- och sjukvård och IKT-sektorn. Parlamentet anser att skapandet av en digital inre marknad kan bidra till att åtgärda de skillnader som kan förekomma mellan olika medlemsstater och regioner i fråga om sysselsättning, social delaktighet och fattigdomsbekämpning.

13.  Europaparlamentet understryker att den digitala inre marknaden bör hjälpa människor att fortsätta arbeta och ha hälsan i behåll medan de blir äldre, samtidigt som den bör förbättra balansen mellan arbetslivet och privatlivet. IKT-verktyg kan också användas för att garantera hållbara och framgångsrika hälsovårdssystem.

14.  Europaparlamentet konstaterar att den europeiska arbetsmarknaden håller på att förändras radikalt och att nya färdigheter kommer att behövas i framtidens yrken. Medlemsstaterna uppmanas att göra de investeringar som krävs i humankapital och skapandet av varaktiga arbetstillfällen, bland annat genom att på lämpligt sätt utnyttja EU-medel från exempelvis Europeiska socialfonden. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att prioritera datakompetens och digital kompetens inom ramen för flaggskeppsinitiativet ”Ny kompetens för nya arbetstillfällen”.

15.  Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra mediekompetensen och datakompetensen bland barn och ungdomar för att åstadkomma en verklig digital inre marknad och förverkliga tillväxtpotentialen i denna dynamiska sektor. Parlamentet konstaterar i synnerhet vikten av att ta itu med den väntade bristen på IKT-utbildad arbetskraft, och välkomnar den breda koalitionen för digitala arbetstillfällen samt framhåller vikten av att IKT-utbildningarna anpassas efter företagens behov.

16.  Europaparlamentet framhåller att den europeiska portalen för rörlighet i arbetslivet (Eures) måste användas i högre grad. Parlamentet stöder medlemsstaternas användning av Eures, både som ett sätt att ge arbetstagare och arbetssökande råd om deras rätt till fri rörlighet och som ett sysselsättningsinstrument med särskild inriktning på arbetsförmedling och arbetsgivarnas behov, för att på ett effektivt sätt bidra till återhämtning och långsiktig tillväxt.

Förtroende, säkerhet och konsumenternas tillit

17.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av uppförandekoden för EU-onlinerättigheter och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sprida den vidare så att den får önskad effekt.

18.  Europaparlamentet framhåller att e-handelns allt snabbare utveckling har stor betydelse för konsumenterna, i det att den erbjuder större valmöjligheter, framför allt för dem som bor i mindre tillgängliga, avlägsna områden och för dem med begränsad rörlighet, vilka annars inte skulle ha tillgång till ett stort antal varor och tjänster.

19.  Europaparlamentet betonar vikten av att konsumenterna garanteras fullständig tillgång till den digitala inre marknaden, oavsett deras hemvist eller nationalitet. Kommissionen uppmanas att vidta åtgärder mot den ojämlika behandling av konsumenter på den inre marknaden som uppstår genom de restriktioner i den gränsöverskridande handeln som tillämpas av företag som bedriver postorderhandel.

20.  Europaparlamentet påpekar att konsumenternas tillit är nödvändig för såväl inhemsk som gränsöverskridande e-handel, och framhåller att produkternas kvalitet, säkerhet, spårbarhet och äkthet måste säkras, att olagliga eller oskäliga metoder måste förhindras och att bestämmelserna om personuppgiftsskydd måste följas.

21.  Europaparlamentet poängterar den digitala inre marknadens roll när det gäller att skapa en säker och välfungerande inre marknad för varor och tjänster, och understryker vikten av att effektiva och samordnade riskförvaltningssystem främjas genom förslagen om allmän produktsäkerhet och marknadstillsyn.

22.  Europaparlamentet understryker vikten av att bestämmelserna i direktivet om tvistlösning online tillämpas snarast, så att konsumenterna har tillgång till ett verkningsfullt system för att lösa tvister online. Kommissionen uppmanas att se till att onlineplattformen för tvistlösning tilldelas tillräckliga medel.

23.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av förtroendemärkning för att den digitala inre marknaden ska fungera effektivt för både företag och konsumenter. Parlamentet efterlyser antagande av en europeisk tjänstestandard för förtroendemärkning – på grundval av kvalitetsstandarder på hög nivå – som ska bidra till att konsolidera EU-marknaden för förtroendemärkningar.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta EU-riktlinjer för miniminormer för jämförelsewebbplatser på grundval av de centrala principerna att dessa ska vara öppna och opartiska, ge information av god kvalitet, möjliggöra effektiv prövning och vara heltäckande och användarvänliga. Förslagsvis kan dessa riktlinjer åtföljas av ett ackrediteringssystem för hela EU och effektiva övervaknings- och verkställningsåtgärder.

25.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen i samband med sin översyn av paketresedirektivet till fullo undersöker hur e-handel och digitala marknader påverkar konsumentbeteendet inom EU:s turismsektor och att den ökar sina insatser för att förbättra kvaliteten på, innehållet i och tillförlitligheten hos den information som ges till turister.

26.  Europaparlamentet betonar att passagerare inom datoriserade bokningssystem tydligt måste kunna skilja mellan icke-valfria operativa kostnader som ingår i biljettpriset och bokningsbara valfria poster, så att priserna blir insynsvänligare när passagerarna bokar biljetter på internet.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka – och använda alla sina möjligheter för att garantera – att de centrala bestämmelserna i direktivet om otillbörliga affärsmetoder genomförs och tillämpas när det gäller moderniserade regler för bekämpning av otillbörliga affärsmetoder, även på internet, särskilt det tänkbara missbruket av marknadsställning på områden som beteendestyrd annonsering, personlig prissättning och söktjänster på internet. Parlamentet välkomnar kommissionens meddelande Skydda företagen mot vilseledande marknadsföringsmetoder och genomdriva regelverket på ett effektivt sätt – Översyn av direktiv 2006/114/EG om vilseledande och jämförande reklam (COM(2012)0702).

28.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att ta itu med otillbörliga villkor i flygtransportavtal, att se till att webbplatser övervakas noggrannare och att meddela de nationella tillsynsorganen om fall där befintliga bestämmelser tillämpas felaktigt.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla standardiserade elektroniska formulär för ingivande av passagerarklagomål i samband med alla transportslag och att främja riktlinjer för snabb behandling av sådana klagomål med hjälp av förenklade förfaranden.

30.  Man måste arbeta för tillförlitliga molnbaserade datortjänster. Europaparlamentet efterlyser antagande av tydliga och öppna modellavtal som omfattar frågor som datalagring efter avtals upphörande, tillhandahållande av data, integritet, placering och överföring av data, ägande av data och direkt och indirekt skadeståndsansvar.

31.  Europaparlamentet påpekar att molnbaserade datortjänster ger upphov till en mängd rättsliga frågor och utmaningar, exempelvis svårigheter med att fastställa tillämplig lag, frågor som rör efterlevnad och skadeståndsansvar, dataskyddsgarantier (inklusive rätten till personlig integritet), överförbarhet av data och efterlevnaden av upphovsrätt och andra immateriella rättigheter. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att följderna av molnbaserade datortjänster är tydliga och överskådliga på alla relevanta områden i lagstiftningen.

32.  Europaparlamentet betonar den avgörande betydelsen av att konsumenternas rättigheter tillämpas i samband med onlinetransaktioner. EU-undersökningar, som samordnas av kommissionen och utförs samtidigt av de relevanta nationella myndigheterna, har visat sig vara ett användbart verktyg för att övervaka tillämpningen av den befintliga inremarknadslagstiftningen i medlemsstaterna genom gemensamt handlande. Kommissionen uppmuntras att erbjuda en mer omfattande användning av EU‑undersökningar och att överväga att samordna sådana åtgärder även inom andra, inte internetbaserade områden. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka nätverket för konsumentskyddssamarbete.

33.  Europaparlamentet påpekar att tillgängliga och överkomliga leveranstjänster av hög kvalitet är ett centralt element för köp av varor på internet och att dessa bäst främjas genom fri och rättvis konkurrens. Dock konstaterar parlamentet att många konsumenter tvekar att handla på internet, särskilt över gränserna, på grund av osäkerhet i samband med slutleverans, kostnader eller tillförlitlighet. Därför välkomnar parlamentet det offentliga samråd som kommissionen inlett för att ringa in eventuella brister och vidta lämpliga åtgärder för att ta itu med dessa på ett sätt som kommer att göra det möjligt för både företag och konsumenter att fullt ut dra nytta av den digitala inre marknaden.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett omarbetat förslag till betaltjänstdirektiv och ett lagstiftningsförslag om multilaterala förmedlingsavgifter för att arbeta för standardisering och driftskompatibilitet vid tillhandahållande av betalningar med kort, på internet eller via mobiltelefon i EU och att ta itu med inte insynsvänliga och överdrivna avgifter i samband med betalningar.

35.  Europaparlamentet betonar att en hög nivå på nät- och informationssäkerheten är av central betydelse för att garantera att den inre marknaden fungerar och konsumenterna har förtroende för den digitala inre marknaden. Internetfärdigheterna och förmågan att reagera på hot och angrepp är ojämnt utvecklade, och det saknas ett harmoniserat angreppssätt i fråga om it-säkerhet inom unionen. Parlamentet efterlyser samordnade insatser och närmare samarbete, mot bakgrund av internets globala karaktär och den höga samtrafiknivån i nät- och informationssystemen i hela unionen.

36.  Europaparlamentet betonar att tillgängligheten hos webbplatser för organ inom den offentliga sektorn är en viktig del av den digitala agendan och att denna tillgänglighet både främjar icke-diskriminering och skapar affärsmöjligheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att inta en mer ambitiös hållning i de pågående förhandlingarna i frågan och att äntligen lägga fram ett ännu återstående lagstiftningsinitiativ i form av en europeisk tillgänglighetsakt som skulle omfatta mer än den offentliga sektorn.

Att skapa ett gynnsamt företagsklimat

37.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att skapa ett gynnsamt övergripande digitalt företagsklimat. Det finns ett behov av att förenkla det rättsliga ramverket för mervärdesskatt och undvika dubbelbeskattning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt införa små enda kontaktpunkter för telekommunikation, tv-sändningar och elektroniska tjänster senast 2015. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt utvidga de enda kontaktpunkternas ansvarsområden till att även omfatta andra varor och tjänster.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga tillämpningen av artikel 20.2 i tjänstedirektivet, som handlar om diskriminering av konsumenter i EU på grundval av hemvist eller medborgarskap , särskilt de typer av affärspraxis som skulle betraktas som ogrundad diskriminering enligt direktivet. Parlamentet betonar behovet av att ta itu med de underliggande hinder – inklusive den fortsatta rättsliga splittringen och den därav följande rättsliga osäkerheten i samband med tillämpligheten av lagstiftningen om konsumenternas rättigheter – som hindrar företag från att expandera inom den digitala inre marknaden.

39.  Europaparlamentet anser att den gemensamma europeiska köplagen är ett innovativt initiativ av central betydelse för konsumenter och företag på den inre marknaden. En enda valfri uppsättning av bestämmelser för hela EU skulle särskilt gynna den snabbt växande internetsektorn. Förslaget har också intressant potential när det gäller molnbaserade datortjänster och digitalt innehåll.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att arbeta för att anpassa det avtalsrättsliga ramverket till de nya utmaningar som den digitala inre marknaden medför. Särskilt anser parlamentet att åtföljande arbete med standardiserade avtalsvillkor för hela EU, som är tillgängliga och färdiga för användning för företag och konsumenter, är mycket viktigt på området.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka konkurrenssituationen på den digitala inre marknaden och snabbt ta itu med eventuellt missbruk av dominerande ställning. Särskilt framhåller parlamentet behovet av att övervaka att riktlinjerna om selektiva distributionsavtal tillämpas korrekt och att se till att de också i fortsättningen är anpassade för sina syften i det digitala sammanhanget.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja tillgången till riskkapital och till kluster för informations- och kommunikationsteknik (IKT) för att driva fram innovativa förkommersiella projekt och gynna innovation i ett tidigt skede på IKT-marknader. Parlamentet betonar potentialen hos offentlig-privata partnerskap och de kommande nya bestämmelserna för offentlig upphandling som avser inrättandet av innovationspartnerskap. Parlamentet uppmuntrar till att man snabbt inför internetverktyg för offentlig upphandling som ett sätt att dra nytta av de kommande reformerna av den offentliga upphandlingen.

43.  Europaparlamentet betonar nätneutralitetens betydelse och vikten av att EU:s små och medelstora företag inom IKT-sektorn får ohindrat marknadstillträde. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla åtgärder för som behövs för att förbättra situationen. Kommissionen uppmanas att snarast möjligt lägga fram ett lagstiftningsförslag för att ytterligare minska roamingavgifterna för mobiltelefoni inom EU.

Ett attraktivt och lagligt utbud av digitalt innehåll

44.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att fortsätta med sina insatser på området för immaterialrätten i syfte att skapa ett modernt upphovsrättsligt ramverk för den digitala inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta de åtgärder som behövs för att uppmuntra till utvecklingen av lagligt innehåll som är tillgängligt på hela den digitala inre marknaden. Parlamentet betonar att ett omarbetat system för immateriella rättigheter bör grundas på att man uppmuntrar innovation, nya tjänstemodeller och innehåll som skapas av användare och genom samarbete, i syfte att främja utvecklingen av en konkurrenskraftig IKT-marknad i EU, samtidigt som man ser till att rättighetsinnehavarna skyddas och får korrekt ersättning.

45.  Europaparlamentet konstaterar att unionen redan gjort vissa framsteg när det gäller att minska verkan att upphovsrättens territorialitet, särskilt genom kommissionens förslag till direktiv om förvaltning av kollektiva rättigheter och licensiering i flera länder inom sektorn för musik på internet, som för närvarande behandlas av lagstiftaren. Det behövs mer öppenhet, bättre styrning och ökad ansvarsskyldighet hos bolag för förvaltning av kollektiva rättigheter. Det föreslagna direktivet skulle uppmuntra till licensiering av rättigheter i flera länder och underlätta licensiering av rättigheter för användning på internet.

46.  Europaparlamentet betonar att alla relevanta delar av samhället bör ingå i kommissionens pågående dialog om licenser för Europa och översynen av det rättsliga ramverket för immateriella rättigheter. Kommissionen uppmanas att vidta alla åtgärder som behövs för att se till att civilsamhället och konsumentskyddsorganisationer representeras på ett lämpligt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att under 2014 lägga fram en ambitiös strategisk reaktion, som omfattar både praktiska marknadslösningar och politiska och vid behov lagstiftningsmässiga reaktioner. Kommissionen uppmanas att hålla parlamentet underrättat om resultatet av denna process.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram åtgärder för att öka rörligheten och överförbarheten för audiovisuellt innehåll, inklusive plattformar för video på beställning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lägga fram åtgärder till stöd för EU:s audiovisuella sektor för att övervinna aktuella hinder för den digitala inre marknaden inom denna sektor. Sådana åtgärder bör syfta till att hos konsumenterna skapa ökad efterfrågan på icke-nationella europeiska filmer, underlätta distribution över gränserna – bland annat genom stöd till textning och dubbning av audiovisuella verk – och minska hithörande transaktionskostnader som har samband med rättighetsförvaltningen.

48.  Europaparlamentet anser att man måste göra tjänster för kulturellt och kreativt innehåll, särskilt audiovisuella verk och nya gränsöverskridande plattformar för leverans av innehåll, mer tillgängliga i hela unionen, särskilt för äldre och personer med funktionsnedsättning, för att främja deltagandet i unionens sociala och kulturella liv.

49.  Europaparlamentet understryker betydelsen av tjänster och plattformar i och utanför EU för att främja digitaliseringen av unionens kulturella arv och innehåll och tillgången till detta via internet.

50.  Europaparlamentet välkomnar tillväxten på marknaden för e-böcker i Europa och anser att denna marknad kan medföra viktiga fördelar för både konsumenter och företag. Det är viktigt att se till att konsumenterna inte möter några hinder när de önskar köpa e-böcker över gränserna oberoende av plattformar och apparater. Det är viktigt att säkra driftskompatibiliteten mellan olika apparater och system för e-böcker.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om att anpassa de mervärdesskattesatser som är tillämpliga på varor och tjänster av liknande slag. I ljuset av att man 2015 går över till principen om konsumentens bosättningsland efterlyser parlamentet en dynamisk definition av e-böcker på EU-nivå för att garantera rättslig förutsebarhet.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag som ska se till att mervärdesskattesatserna tillämpas rättvist på kreativt, kulturellt, vetenskapligt och utbildningsrelaterat innehåll, oavsett på vilket sätt användarna får tillgång till det. De reducerade mervärdesskattesatser som finns för innehåll som sprids i fysisk form bör tillämpas också på den digitala motsvarigheten, vilket ökar attraktiviteten hos digitala plattformar och stimulerar till innovativa innehållstjänster och nya sätt för användarna att få tillgång till innehåll på internet.

53.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att lägga fram ett konkret förslag för att förtydliga hur informations- och åtgärdsförfaranden fungerar, göra en tydlig tolkning av dessa och erbjuda vägledning om dem.

I riktning mot smarta och driftskompatibla mobilitetstjänster i EU

54.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare införande av smarta mobilitetssystem som tagits fram genom EU-finansierad forskning, som till exempel den nya generationen av det europeiska systemet för flygledningstjänsten (Sesar), EU:s trafikstyrningssystem för tåg (ERTMS) och järnvägsinformationssystem, gemenskapens system för informationsutbyte inom sjöfarten (SafeSeaNet), flodinformationstjänster (RIS), intelligenta transportsystem (ITS) och driftskompatibla sammankopplade lösningar för den nya generationen av system för multimodal transportförvaltning.

55.  Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att på bred front införa it-verktyg inom de transeuropeiska transportnäten för att förenkla administrativa förfaranden, möjliggöra spårning av last och optimera tidtabeller och transportflöden.

Den digitala inre marknadens internationella dimension

56.  Europaparlamentet anser att det behövs mer globalt samarbete för att upprätthålla och modernisera de immateriella rättigheterna i framtiden, vilket är av vital betydelse för innovation, sysselsättning och en öppen världshandel.

57.  Europaparlamentet välkomnar de initiativ som kommissionen nyligen lagt fram, men understryker behovet av att komplettera regleringsramen för efterlevnad av upphovsrätten i den digitala miljön, som måste anpassas till de aktuella kraven, så att överenskommelser med våra handelspartner kan nås på grundval av en modern europeisk lagstiftning.

58.  Europaparlamentet konstaterar att e-handeln har vuxit fram utanför de traditionella standardregelverken för handeln. Parlamentet betonar att det behövs ett utökat internationellt samarbete inom Världshandelsorganisationen (WTO) och Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo) för att skydda den globala digitala marknaden och se till att den utvecklas. Parlamentet efterlyser en översyn och en uppdatering av det nuvarande avtalet om informationsteknik inom WTO och uppmanar EU att utreda möjligheten till ett internationellt avtal för den digitala ekonomin.

59.  Europaparlamentet anser att om EU-företagens tillträde till digitala marknader och konsumenter på internet begränsas genom bland annat statlig censur i massiv skala, eller om tillträdet till marknaden i tredjeländer begränsas för europeiska leverantörer av tjänster på internet, är det fråga om handelshinder. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att införa en skyddsmekanism i alla framtida handelsavtal, särskilt i de avtal som innehåller bestämmelser om tjänster på internet och om webbgemenskaper där man delar information, i syfte att se till att tredje part inte ålägger IKT-företag i EU att begränsa åtkomsten till webbplatser, avlägsna användargenererat innehåll eller tillhandahålla personuppgifter, till exempel personliga IP-adresser, på ett sätt som strider mot grundläggande fri- och rättigheter. Vidare uppmanas rådet och kommissionen att ta fram en strategi mot åtgärder som tredjeländer vidtar för att begränsa EU-företagens tillträde till de globala internetmarknaderna.

o
o   o

60.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2012)0468. (2) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 59. (3) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 70. (4) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 51. (5) Antagna texter, P7_TA(2012)0209. (6) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 25. (7) EUT L 304, 22.11.2011, s. 64. (8) EUT C 131 E, 8.5.2013, s. 9. (9) EUT C 169 E, 15.6.2012, s. 58. (10) EUT C 50 E, 21.2.2012, s. 1. (11) EUT L 189, 22.7.2010, s. 1. (12) EUT L 95, 15.4.2010, s. 1. (13) EUT C 46 E, 24.2.2010, s. 26. (14) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. (15) Det brittiska ministeriet för näringsliv, innovation och yrkeskvalifikationer, Economics Paper nr 11: The economic consequences for the UK and the EU of completing the Single Market, februari 2011. (16) Det brittiska ministeriet för näringsliv, innovation och yrkeskvalifikationer, Economics Paper nr 11: The economic consequences for the UK and the EU of completing the Single Market, februari 2011, och uppgifter från Eurostat om EU:s BNP för 2010 och antalet hushåll i EU.

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2013 om krisens konsekvenser för utsatta gruppers tillgång till vård (2013/2044(INI))

P7_TA(2013)0328 A7-0221/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 3.3, och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 9, 151, 153 och 168,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 1, 21, 23, 24, 25, 34 och 35,

–  med beaktande av den reviderade europeiska sociala stadgan, särskilt artikel 30 (rätt till skydd mot fattigdom och social utslagning) och artikel 16 (rätt till socialt, rättsligt och ekonomiskt skydd för familjen),

–  med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1081/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska socialfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1784/1999(2),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 6 oktober 2011 till förordning om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006 (COM(2011)0607),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Solidaritet i hälsa: att minska ojämlikhet i hälsa i EU (COM(2009)0567),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU (COM(2010)0636),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning (COM(2010)0758),

–  med beaktande av kommissionens meddelande En EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020 (COM(2011)0173),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Stöd till den strategiska genomförandeplanen inom det europeiska innovationspartnerskapet för aktivt och hälsosamt åldrande (COM(2012)0083),

–  med beaktande av kommissionens rapport Employment and Social Developments in Europe 2012 (sysselsättning och social utveckling i Europa 2012),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om främjande av social integration och bekämpning av fattigdom, inbegripet barnfattigdom, inom EU(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2009 om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2009 om den sociala ekonomin(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 juni 2010 om EU 2020(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om jämställdhetsaspekter på lågkonjunkturen och finanskrisen(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om att främja ungdomens tillträde till arbetsmarknaden och stärka den rättsliga ställningen för praktikanter och lärlingar(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2010 om den finansiella, ekonomiska och sociala krisen: rekommendationer om åtgärder och initiativ (halvtidsutvärdering)(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2011 om ordningen för livsmedelsutdelning till de sämst ställda i unionen(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om EU-strategin för integrering av romer(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om att minska ojämlikhet i hälsa i EU(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2011 om en EU-strategi mot hemlöshet(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering av människor med funktionshinder och EU:s handikappstrategi 2010–2020(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2013 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2013(15),

–  med beaktande av sina förklaringar av den 22 april 2008 om avskaffande av hemlöshet(16) och av den 16 december 2010 om en EU-strategi mot hemlöshet(17),

–  med beaktande av rapporterna från 2011 från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter: Irreguljära migranter: Tillgång till hälso- och sjukvård i tio av Europeiska unionens medlemsstater(18) och Grundläggande rättigheter för irreguljära migranter i EU,

–  med beaktande av den tredje rapporten från kommittén för socialt skydd från mars 2012 med titeln The social impact of the economic crisis and ongoing fiscal consolidation,

–  med beaktande av rapporten från Doctors of the World med titeln Access to health care for vulnerable groups in the European Union in 2012,

–  med beaktande av Eurofounds rapport Tredje europeiska undersökningen om livskvalitet – Livskvaliteten i Europa: krisens effekter(19),

–  med beaktande av Eurofounds rapport Skuldrådgivningstjänster för hushållen i EU(20),

–  med beaktande av Eurofounds rapport Romernas levnadsvillkor: undermåliga bostäder och dålig hälsa(21),

–  med beaktande av Eurofounds rapport Aktiv integration av unga människor med hälsoproblem eller funktionsnedsättning(22),

–  med beaktande av OECD:s rapport Health at a glance – Europe 2012,

–  med beaktande av ILO:s publikation Social security for all – Addressing inequities in access to health care for vulnerable groups in countries of Europe and Central Asia,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0221/2013), och av följande skäl:

A.  Alla människor är födda fria med samma värde och rättigheter, och det är medlemsstaternas ansvar att främja och garantera dessa rättigheter genom sina författningar och sina offentliga hälso- och sjukvårdssystem. Bristande jämställdhet mellan kvinnor och män i fråga om tillgång till hälso- och sjukvård och i fråga om hälsoresultat förekommer i hela EU.

B.  EU:s grundläggande värderingar bör respekteras även i en krissituation, och tillgång till vård och omsorg och socialt stöd bör betraktas som en grundläggande rättighet för alla i EU. I stället har flertalet medlemsstater dragit ned på vård, omsorg och sociala tjänster som ett led i sin åtstramningspolitik och därigenom urholkat den allmänna tillgången till och kvaliteten på tjänsterna.

C.  Hälso- och sjukvårdssystemen i EU står inför stora utmaningar, till exempel en ihållande statsskuldskris i euroområdet som frestar på de offentliga finanserna, en åldrande befolkning, föränderliga vårdtjänster och högre vårdutgifter. Allt detta visar att det finns ett akut reformbehov.

D.  EU har det mest välutvecklade socialskyddssystemet i världen med störst pålagor för befolkningens sociala förmåner. Det måste vara en politisk prioritering att bevara och bygga ut den europeiska sociala modellen.

E.  I Tallinnstadgan påpekade WHO att hälsa är en nyckelfaktor för ekonomisk utveckling och välstånd.

F.  Jämlikhetsklyftan växer i ett antal medlemsstater när de fattigaste och mest behövande blir ännu fattigare. År 2011 befann sig omkring 24,2 % av EU:s befolkning i riskzonen för fattigdom eller utestängning. Dessutom har den egenrapporterade hälsan bland låginkomsttagare försämrats, och det har uppstått en allt större hälsoklyfta jämfört med de 25 % som har högst inkomst.

G.  Antalet långtidsarbetslösa ökar och många medborgare ställs utan försäkringsskydd, vilket begränsar deras tillgång till hälso- och sjukvård.

H.  De mest utsatta grupperna drabbas oproportionellt hårt av den rådande krisen eftersom de lider av den dubbla effekten av inkomstbortfall och minskade vårdtjänster.

I.  ”Kroniskt fattiga”, som ofta är långtidsarbetslösa eller låginkomsttagare, ensamstående föräldrar som är arbetslösa eller bara arbetar ett fåtal timmar i veckan och äldre personer i Central- och Östeuropa räknas genomgående till de mest utsatta grupperna.

J.  De senaste undersökningarna bekräftar förekomsten av en ny grupp utsatta personer, som tidigare hade det ganska gott ställt men som nu är i trångmål på grund av personliga skulder. Denna nya grupp av tidigare inte utsatta personer kan kanske inte få ekonomin att gå ihop, utan börjar försumma sina räkningar och skuldavbetalningar eller kan inte längre betala nödvändiga vårdtjänster och är rädda att tvingas lämna sin bostad.

K.  Det är viktigt med offentliga tjänster – som är offentligt ägda och offentligt förvaltade och som präglas av demokratiskt deltagande av användarna – inom områden som behövs för befolkningens välfärd, exempelvis hälsa, utbildning, rättsväsende, vatten, bostäder, transport och barn- och äldreomsorg.

L.  Hälso- och sjukvårdens fragmentering kan leda till en situation där många patienter inte får den medicinska vård de behöver, medan andra får onödig eller till och med skadlig vård.

M.  Krisen har ökat risken för långvarig utslagning från arbetsmarknaden, framför allt för unga människor, som är de som är mest utsatta för krisens effekter på framtida delaktighet på arbetsmarknaden och framtida inkomster.

N.  Allt fler människor i EU fortsätter att arbeta efter den lagstadgade pensionsåldern, delvis på grund av ekonomiska behov, eftersom andra inkomstkällor efter pensioneringen är satta under tryck.

O.  Kostnaderna för tjänster till användarna ökar i vissa medlemsstater, vilket innebär att många människor inte längre har råd att betala för de tjänster de behöver för att tillgodose sina behov. Detta leder i sin tur till förlorad självständighet, ytterligare stress i hemmiljön eller på arbetet och eventuellt skadliga hälsoeffekter som leder till social utslagning.

P.  Hälso- och sjukvårdssystemen kan (oavsiktligt) skapa hinder för tillgång till vård eller tillhandahålla vård av olika kvalitet till personer som delar mer än en skyddad egenskap, till exempel kön, ålder eller tillhörighet till en minoritetsgrupp.

Q.  Vissa sociala trygghetssystem ändras för att avskaffa eller begränsa tillgången till vård för vissa grupper och till ersättning för vissa behandlingar och läkemedel(23), vilket medför ökade risker för den personliga hälsan och folkhälsan samt för hållbarheten på sikt för dessa system.

R.  I nuläget tillhandahålls enligt uppskattningar den största delen av all vård i EU av informella, obetalda vårdare. Denna enorma resurs hotas av olika demografiska förändringar och den ökande omsorgsbördan.

S.  Rätten till olika former av samhällsservice både i hemmet och inom särskilt boende och till annan service, bland annat personligt stöd, fastställs i artiklarna 19 och 26 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

T.  Orsakerna till att barn placeras i alternativ vård och omsorg är komplicerade och mångfasetterade, men har ofta ett direkt eller indirekt samband med fattigdom och social utestängning.

U.  Bristen på korrekt och tillgänglig information kan bidra till att utsatta grupper inte får tillgång till sådan vård som de behöver och har rätt till.

V.  Rapporter visar att det blir allt svårare för vissa EU-medborgare och andra personer som har laglig rätt till vård att få tillgång till denna i gränsöverskridande situationer.

W.  De medicinska demografiska problemen (begränsat vårdutbud i vissa geografiska områden) i flera medlemsstater gör det svårare för utsatta grupper att få tillgång till vård.

X.  Det rapporteras allt oftare om tilltagande social segregering och aggressioner som leder till verbala och fysiska angrepp på minoriteter och utsatta människor. Sådana händelser bör rapporteras i detalj.

Y.  I vissa medlemsstater leder tillbakagången i politiken för personer med funktionsnedsättning, inlärningssvårigheter eller psykiatriska sjukdomar till att man går över från en inkluderande rättighetsbaserad ansats som syftar till fullständig integrering i samhället till den tidigare mer institutionella och segregerande ansatsen.

Z.  Det finns en stor sysselsättningspotential i vård- och omsorgssektorn i hela EU.

AA.  Många arbetstillfällen i vård- och omsorgssektorn i vissa medlemsstater är fortfarande dåligt betalda, ofta utan formella anställningsavtal och andra grundläggande rättigheter för arbetstagarna, och är inte attraktiva på grund av hög risk för fysisk och emotionell stress, risk för utbrändhet och brist på karriärmöjligheter. Sektorn erbjuder få utbildningsmöjligheter, och arbetskraften består främst av äldre, kvinnor och migrerande arbetstagare. I EU tillhandahålls ofta vård av informella, obetalda vårdare, som själva kan betraktas som en utsatt grupp på grund av ökad press att tillhandahålla en mer sofistikerad och tekniskt krävande vård. I många medlemsstater finns det inte vård av hög kvalitet för alla oavsett inkomst.

AB.  Övergången från institutionaliserad till samhällsbaserad vård kräver ökat bostadsrelaterat stöd för utsatta personer, så att de kan leva ett självständigt liv.

AC.  Ungdomar som lämnar vårdmiljön för ett självständigt liv är särskilt exponerade för risken för fattigdom och social utslagning.

AD.  Ett ökande antal äldre måste klassificeras som utsatta personer.

AE.  Fattiga EU-medborgare från andra medlemsstater och tredjelandsmedborgare som omfattas av ett socialförsäkringsskydd i en annan medlemsstat kan också ha stora problem att få tillgång till vård.

AF.  Alla människor har rätt till en levnadsstandard som gör att de och deras familjer kan åtnjuta hälsa och välbefinnande.

AG.  Det är viktigt att understryka betydelsen av det civila samhället och dess organisationer, som spelar en mycket viktig roll för att nå ut till marginaliserade grupper.

AH.  Hälsoskydd har en viktig inverkan på livskvaliteten, livslängden och människors värdighet.

AI.  Omkring 10 % av alla födslar i EU under ett och samma år är prematura (gestationsålder under 37 veckor). Mödrar till för tidigt födda barn saknar ofta tillgång till hälso- och sjukvård av tillräcklig standard, vilket försvårar situationen när man ser till balansen mellan yrkes- och familjeliv.

AJ.  Fattigdom, otillräcklig utbildning och en lägre nivå av social integration leder till dåliga hälsoresultat. De främsta hindren för hälso- och sjukvård bland utsatta grupper är bristande kunskaper om och förståelse av vårdsystemet, administrativa problem, bristande kunskaper om sjukdomsprevention samt brist på fysisk tillgång till tjänster.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anmoda medlemsstaterna att tillhandahålla information om de åtstramningsåtgärder som genomförs samt att utföra sociala konsekvensanalyser av åtstramningsåtgärderna och inbegripa rekommendationer om hantering av åtgärdernas sociala och ekonomiska inverkan på medellång och lång sikt i de landsspecifika rekommendationerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet utarbeta och delge parlamentet sammanfattande rapporter om dessa analyser. Parlamentet begär att den europeiska planeringsterminen inte bara ska fokusera på de sociala trygghetssystemens ekonomiska hållbarhet utan även ska beakta eventuella konsekvenser för vårdtjänsternas tillgänglighet och kvalitet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra och främja sociala investeringar i sociala tjänster, såsom vård- och omsorgssektorn och den sociala sektorn, som är av väsentlig betydelse med tanke på de demografiska förändringarna och krisens sociala konsekvenser och som har stor potential att skapa nya arbetstillfällen.

3.  Europaparlamentet är övertygat om att de nödvändiga reformerna bör ta tag i hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet, förbättra tillgången till rätt vård i rätt tid och rätt miljö, hålla människor friska och garantera att vanliga, onödiga komplikationer av sjukdomar förebyggs i största möjliga mån.

4.  Europaparlamentet erinrar om att medlemsstaterna har enats om att anta en strategi som går från ”kurativa” åtgärder som hanterar symtomen på utanförskap och ohälsa mot ”preventiva” åtgärder ”för att öka livskvaliteten och minska den börda som kroniska sjukdomar, sårbarhet och funktionshinder innebär”(24). Parlamentet framhåller i detta sammanhang de långsiktiga kostnaderna för underlåtenhet att vidta åtgärder.

5.  Europaparlamentet anser att det är dålig ekonomi att lämna utsatta personer utan tillgång till vård- och omsorgstjänster, eftersom det kan få en långsiktig negativ inverkan på både vårdkostnaderna, den personliga hälsan och folkhälsan.

6.  Europaparlamentet anser att många av de kortsiktiga kostnadsminskningsåtgärder som för närvarande vidtas – till exempel krav på förskottsbetalning för att få tillgång till vård, högre gräns för egna utgifter och uteslutning av utsatta grupper, från tillgång till vård – inte har bedömts till fullo utifrån sina vidare sociala och ekonomiska konsekvenser eller potentiellt diskriminerande effekter och långsiktiga följder, såsom folkhälsorisker och eventuella konsekvenser för medellivslängden. Parlamentet understryker att sådana åtgärder får oproportionerligt negativa följder för utsatta grupper.

7.  Europaparlamentet anser det beklagligt att den sociala stämpel som följer av vissa medicinska tillstånd avskräcker personer från att söka nödvändig vård, vilket också kan leda till att exempelvis smittsamma sjukdomar förblir obehandlade, med den folkhälsorisk som detta medför.

8.  Europaparlamentet beklagar de oproportionerliga följder som länders rutiner för gripande och rapporteringsskyldigheter kopplade till tillämpningen av invandringslagstiftningen får för papperslösa flyktingars möjlighet att få medicinsk vård(25).

9.  Europaparlamentet inser att det finns ett nära samband mellan olika former av utsatthet, erfarenheter av institutionaliserad vård, bristande tillgång till samhällsbaserad vård av hög kvalitet och därav följande hemlöshet. Parlamentet påminner om att vård- och omsorgstjänster kan vara viktiga för att förebygga och hantera fattigdom och social utslagning, även extrema former som hemlöshet. Parlamentet betonar att grupper som är utsatta på flera sätt, till exempel romer, personer utan giltigt uppehållstillstånd och hemlösa personer, alla löper extra hög risk att utestängas från riskförebyggande kampanjer, undersökning och behandling.

10.  Europaparlamentet pekar på de långsiktiga negativa effekterna av nedskärningar i förebyggande vårdinsatser i kristider. Parlamentet anser att förebyggande åtgärder, om de måste minskas, åtminstone bör återföras till hittillsvarande nivå, för att bevara kontinuiteten och inte förstöra infrastrukturen. Parlamentet framhåller att den ekonomiska och sociala krisen och den så kallade åtstramningspolitik som ålagts vissa medlemsstater inte får leda till minskade investeringar i den nationella hälso- och sjukvården utan att dessa tjänster, på grund av sin betydelse och nödvändighet, tvärtom bör stärkas ytterligare för att tillgodose människors behov, främst bland de mest utsatta grupperna.

11.  Europaparlamentet anser att åtstramningsåtgärder under inga omständigheter får beröva medborgarna deras tillgång till grundläggande sociala tjänster och hälso- och sjukvård eller till innovativa, högkvalitativa sociala tjänster och inte får vända positiva politiska utvecklingstendenser.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja rekrytering inom sociala omsorgstjänster och anstränga sig för att göra sektorn mer attraktiv som ett möjligt yrkesval för unga.

13.  Europaparlamentet betonar att allt fler EU-medborgare som bor i ett annat EU-land än sitt hemland saknar sjukförsäkring, till exempel på grund av arbetslöshet eller för att uppehållstillståndet har gått ut. Parlamentet understryker att EU-medborgare som omfattas av en sjukförsäkring i ett annat EU land ofta har svårt att få vård, eftersom de måste betala i förväg.

14.  Europaparlamentet är bekymrat över att personer med funktionsnedsättning i hela EU drabbas oproportionellt hårt av nedskärningarna i de offentliga utgifterna, och att de till följd av detta förlorar stödtjänster som hjälper dem att leva ett självständigt liv i samhället.

15.  Europaparlamentet anser att detta leder till att allt fler personer fastnar i institutionaliserad vård under längre perioder och till att personer med funktionsnedsättning blir än mer socialt marginaliserade i EU, vilket står i direkt strid med EU:s åtaganden enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och EU:s handikappstrategi 2010–2020.

16.  Europaparlamentet betonar att vård för personer med funktionsnedsättning bör ges på ett lättillgängligt sätt inte bara vad gäller infrastruktur utan även i fråga om kommunikation, som är särskilt viktig när det gäller personer med mentala funktionsnedsättningar (inlärningssvårigheter). Parlamentet framhåller behovet av att uppmuntra utbildning av vårdare och allmänläkare i att ge vård på ett lättillgängligt sätt.

17.  Europaparlamentet anser att alla nedskärningar i vård- och stödtjänster för unga eller andra utsatta grupper riskerar att undergräva befintliga EU-åtgärder för aktiv integrering. Parlamentet betonar att hög ungdomsarbetslöshet innebär ytterligare belastning för alla typer av sociala tjänster och att riktade åtgärder skulle kunna förbättra situationen.

18.  Europaparlamentet påpekar att den till följd av krisen stigande arbetslösheten och långtidsarbetslösheten har lett till att många medborgare – långtidsarbetslösa och deras anhöriga – inte har tillgång till offentlig hälso- och sjukvård, social trygghet och medicinsk behandling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, i synnerhet de med högst arbetslöshet, att snabbt och effektivt ta itu med denna viktiga fråga genom att vidta nödvändiga åtgärder.

19.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens rekommendation Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid av den 20 februari 2013. Parlamentet inser att det är både viktigt och kostnadseffektivt att investera i barn i unga år så att de kan utveckla hela sin potential. Parlamentet inser att investeringar i sociala tjänster av hög kvalitet är nödvändiga för att utveckla lämpliga och effektiva tjänster för skydd av barn och för att ta fram omfattande förebyggande strategier. Parlamentet påminner om vikten av ett livslångt perspektiv och av hälsofrämjande, prevention och tidiga diagnoser. Parlamentet betonar att den senaste mässlingsepidemin har visat hur viktiga kostnadsfria vaccinationer för barn är för folkhälsan.

20.  Europaparlamentet framhäver det sociala och ekonomiska bidraget från vårdande anhöriga och frivilliga (informell vård) och det allt större ansvar som läggs på dem i och med att de tjänster som tillhandahålls blir antingen färre eller dyrare. Parlamentet anser att åtstramningsåtgärder inte får leda till att informella vårdare blir än mer överbelastade. Parlamentet understryker vikten av att erkänna vårdarnas kompetens och garantera en god arbetskvalitet. Parlamentet kräver också att vårdande anhöriga ska få hjälp och stöd att förena vård och yrkesliv och anser att vårdtid måste kunna tillgodoräknas i pensionen. Parlamentet betonar att de flesta vårdtjänster inom EU utförs informellt, dvs. av anhöriga och frivilliga. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att värdera och ersätta dessa insatser högre.

21.  Europaparlamentet konstaterar att allt fler kvinnor förvärvsarbetar (även om de tjänar 18 % mindre än män) och att kvinnor samtidigt relativt ofta har vård- och omsorgsansvar (78 % av alla vårdare är kvinnor), vilket innebär en prövning för målet om en tillfredsställande balans mellan yrkes- och familjelivet. Parlamentet anser att det i allmänhet är viktigt med flexibla arbetsvillkor för att människor ska kunna kombinera arbete med vård- och omsorgsansvar. Parlamentet oroas över den negativa inverkan som minskat eller dyrare serviceutbud har på sysselsättningstalen för kvinnor, balansen mellan yrkes- och familjelivet, jämställdheten och det hälsosamma åldrandet.

22.  Europaparlamentet påminner om att vårdsektorn av EU har utsetts till ett område med potentiell sysselsättningstillväxt och att parlamentet fastställt ett behov av högre löner och bättre utbildning för att vårdyrkena ska bli attraktiva och för att kvaliteten på tjänsterna ska förbättras. Parlamentet påpekar att det råder arbetskraftsbrist inom delar av vård- och omsorgssektorn, och uppmanar medlemsstaterna att öka intresset för vårdutbildningar bland ungdomar och att främja utbildningsåtgärder som kan hjälpa vårdgivare och tjänsteleverantörer att bättre förstå vårdtagarnas behov.

23.  Europaparlamentet understryker den allt större betydelsen av en rörlig tjänstesektor för att tillhandahålla tjänster till människor (i såväl tätort som glesbygd).

24.  Europaparlamentet understryker hur värdefulla frivilliginsatser är i vården av äldre hjälp- och vårdbehövande människor, även i händelse av isolerade ensamstående personer.

25.  Europaparlamentet uppskattar att det europeiska innovationspartnerskapet för aktivt och hälsosamt åldrande valts ut för att hantera utmaningarna med en allt äldre befolkning. Däri ingår målet att förlänga EU-medborgarnas friska levnadstid med två år till 2020. Europa bör dessutom få nytta på tre olika sätt av följande åtgärder:

26.  Europaparlamentet värdesätter det arbete som utförs av organisationer i tredje sektorn och frivilligorganisationer, men anser inte att detta ska vara ett substitut för statens ansvar att tillhandahålla effektiva och pålitliga tjänster av hög kvalitet som är tillgängliga för alla som en offentlig nyttighet, med finansiellt stöd från offentliga resurser.

27.  Europaparlamentet hänvisar till den ”europeiska kvalitetsramen för långtidsvård”, som innehåller principer och riktlinjer för äldre hjälp- och vårdbehövande människors värdighet och välbefinnande och som offentliggjordes inom ramen för kommissionens projekt WeDO(26).

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka hälsokompetensen och informera utsatta grupper som ofta har svårt att få den hjälp de behöver om vilket utbud som finns. Lika viktigt är att få med vårdtagare och vårdgivare i de beslutsprocesser som rör dem.

Rekommendationer

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram jämförbara och aktuella uppgifter i form av en grundläggande analys av tillgången till vård.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samarbete med alla relevanta intressenter övervaka och i de nationella reformplanerna ange vilka nationella politiska åtgärder som är oförenliga med fattigdomsminskningsmålet för 2020. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt inrikta sig på de mest utsatta grupperna, avlägsna hindren för tillgång, förbättra och förstärka utnyttjandet och de förebyggande åtgärderna på ett tidigt stadium för att återgå till ett rättighetsbaserat synsätt och förhindra långsiktiga skador och kostnader till följd av underlåtenhet att vidta åtgärder.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, arbetsmarknadens parter och medlemsstaterna att ta fasta på resultaten av en analys om styrkor och svagheter med Europaåret för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna 2012.

32.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att samarbeta för att försöka genomföra ett maximalt antal program ägnade att förbättra hälsan hos de mest utsatta grupperna, framför allt barn och ungdomar, med avseende på rörligheten, vilken erkänns som en grundläggande rättighet i EU.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka den konflikt som kan uppstå mellan rätten till social trygghet enligt förordning (EG) nr 883/2004(27) och tillämpningen av direktiv 2004/38/EG(28), och att rekommendera eventuella ändringar som kan krävas för att minska luckor i täckningen.

34.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att fastställa prioriteringar, undanröja klyftorna mellan män och kvinnor och garantera kvinnor ordentlig tillgång till hälso- och sjukvård och familjeplanering, samt att fästa särskild uppmärksamhet vid andra utsatta och missgynnade grupper i behov av socialt hälsoskydd.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att skyddsklausuler för vård och sociala tjänster och för sociala trygghetssystem ingår i avtal med länder som tar emot ekonomiskt bistånd. Parlamentet uppmanar också kommissionen och medlemsstaterna att utveckla användningen av ny teknik som telemedicin för att underlätta tillgången till vård.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja lika tillgång till förskoleverksamhet och att anslå tillräckligt finansiellt stöd till denna service.

37.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att tillhandahålla samhällsbaserade tjänster för barn med funktionsnedsättning.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att identifiera och undanröja hinder och barriärer för funktionshindrade personers tillgång till allmänna kommunikationsmedel, tjänster och information.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fastställa prioriteringar för att täppa till luckor och skapa ordentlig tillgång till vårdtjänster i samband med socialt hälsoskydd för utsatta grupper, däribland fattiga kvinnor, invandrare och romer, genom att garantera tillgång till vård av god kvalitet till ett överkomligt pris, en effektiv och ändamålsenlig organisation och tillräcklig finansiering i alla geografiska områden.

40.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att anta strategier som främjar hälsa och förebyggande av sjukdomar genom att garantera de mest missgynnade grupperna gratis, allmän hälso- och sjukvård av hög kvalitet, med särskild uppmärksamhet på att garantera primärvård, förebyggande hälso- och sjukvård samt tillgång till diagnoser, behandling och rehabilitering. Parlamentet vill att nödvändiga medel anslås för att bekämpa de främsta folkhälsoproblemen för kvinnor och garantera rätten till sexuell och reproduktiv hälsa, hälso- och sjukvård för kvinnor som har utsatts för våld samt spädbarnsvård.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med kommissionen grundligare utreda sambandet mellan psykisk och fysisk hälsa å ena sidan och arbetslöshet och anställningsotrygghet å andra sidan – företeelser som har ökat i och med krisen – för att se till att det finns lämpliga planer för hur skadliga effekter av sådan art ska förebyggas och bekämpas.

42.  Europaparlamentet rekommenderar starkt att medlemsstaterna förbättrar sina tjänster inom den förebyggande hälso- och sjukvården och primärvården genom att fokusera på att förbättra kvinnors hälsa och tillgång till vård, särskilt kvinnor som bor i avlägsna områden långt från urbana centrum, och satsa på åtgärder för de mest missgynnade grupperna – barn och ungdomar, äldre, personer med funktionsnedsättning, arbetslösa och hemlösa – för att garantera rätten till regelbundna hälsoundersökningar för alla.

43.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att behandla mödravård och neonatalvård, särskilt i samband med prematura födslar, som en folkhälsoprioritering och att införliva den i de europeiska och nationella folkhälsostrategierna.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anordna nödvändiga utbildnings- och fortbildningskurser för all personal som arbetar med vård före graviditet, mödravård och neonatalvård, med syftet att förebygga för tidiga födslar och minska antalet fall av kroniska sjukdomar som drabbar för tidigt födda.

45.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att garantera kvinnor lämpligt stöd under och efter graviditet och amning, genom att erbjuda gratis omvårdnads-/rådgivningstjänster vid behov och lämplig kost, särskilt till dem som ligger i farozonen för fattigdom och social utestängning på grund av den rådande ekonomiska krisen.

46.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att utveckla lämpliga strukturer för att kunna erbjuda socialmedicinska mottagningar och på så vis bättre ta hänsyn till de sämst ställdas levnadsförhållanden.

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla lättillgänglig och tydlig information om invandrares rättigheter på alla relevanta språk, inklusive romani.

48.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att vidta åtgärder mot hatbrott och främja antidiskrimineringspolitik, om så är nödvändigt genom att stärka sina nationella antidiskrimineringsmyndigheter och främja utbildning inom myndigheterna.

49.   Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att tillämpa artikel 19 i EUF-fördraget och anta direktivet om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning(29), för att förbjuda diskriminering på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning och för att införliva principen om likabehandling inom socialt skydd, inklusive social trygghet och hälso- och sjukvård, utbildning och tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster som är kommersiellt tillgängliga för allmänheten, inklusive bostäder.

50.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra konsekvensbedömningar för att se till att åtgärder som kan påverka de mest utsatta överensstämmer med principerna i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och med direktiv 2000/43/EG om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(30).

51.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att förebygga hemlöshet, tillhandahålla nödvändig vård för hemlösa och att inte kriminalisera hemlöshet i sin nationella lagstiftning.

52.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att se till att alla åtgärds- eller finansieringsprogram till stöd för social innovation och/eller vårdrelaterade tjänster inriktas på de tjänster som bäst tillgodoser sociala behov och förbättrar människors livskvalitet, och att programmen utformas i nära samarbete och samråd med de organisationer som försvarar och företräder utsatta grupper.

53.  Europaparlamentet hänvisar till sitt initiativ för socialt företagande och framhåller betydelsen av den sociala ekonomin, som med sociala företag effektivt kan stärka den snabbt växande vård- och omsorgssektorn.

54.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och rådet att samarbeta med parlamentet för att öka finansieringen av program som vänder sig till utsatta grupper. Parlamentet uppmanar även kommissionen att vidta alla åtgärder som står till dess förfogande för att säkerställa fullt utnyttjande och maximala utbetalningar av medlen i Europeiska socialfonden (ESF), fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt och andra relevanta instrument som tillgodoser behoven hos personer som är utsatta eller riskerar utanförskap, samt att stödja medlemsstaternas arbete med att uppfylla Europa 2020-strategins fattigdomsmål och främja innovation och kvalitet i vård- och omsorgssektorerna. Parlamentet framhåller betydelsen av relaterade finansieringsinstrument, såsom EU:s program för social förändring och social innovation och Europeiska fonden för socialt företagande.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett antal objektiva och subjektiva indikatorer för att mäta och regelbundet offentliggöra materiella och immateriella beståndsdelar i välbefinnande, däribland sociala indikatorer, i syfte att komplettera EU:s och medlemsstaternas BNP- och arbetslöshetsindikatorer och på så vis mäta samhällsutvecklingen och inte bara den ekonomiska utvecklingen.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uttryckligen erkänna den ovärderliga insats som görs av informella vårdare. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att införa och behålla riktade stödåtgärder för vårdare och för frivilligsektorn, i syfte att tillhandahålla mer individuella och kostnadseffektiva insatser av hög kvalitet, till exempel åtgärder som möjliggör balans mellan yrkes- och familjeliv, underlätta bättre samarbete och samordning mellan informella och formella vårdare och säkra en lämplig socialförsäkringspolitik och utbildning för vårdare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en enhetlig ram för alla typer av ledighet för vård av anhörig. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett direktiv om ledighet för vård av anhörig, som överensstämmer med subsidiaritetsprincipen i enlighet med fördragen.

57.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla korrekt och lättbegriplig information, på relevanta språk och i relevanta format, om rätten till vård och att göra informationen allmänt tillgänglig.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att ta fram tydliga definitioner för yrkesprofiler inom vården som gör det möjligt att exakt avgränsa rättigheter och skyldigheter.

59.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att integrera alla potentiella aktörer på lokal, regional och nationell nivå, inklusive arbetsmarknadens parter, i initiativ som rör prevention, hälsa och sociala tjänster.

60.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja de utbildningsprogram som krävs inom vård- och omsorgssektorerna och att erbjuda stipendier till personer som går relevant utbildning.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att driva en kampanj i syfte att rekrytera unga människor och förbättra allmänhetens syn på vårdsektorn som arbetsgivare.

62.  Europaparlamentet kräver att rättigheterna för arbetstagare inom vårdsektorn ska respekteras, däribland rätten till en skälig inkomst och skäliga villkor och rätten att ansluta sig till och bilda fackföreningar med kollektiv förhandlingsrätt.

63.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att stödja nationella, regionala och lokala myndigheter i arbetet med att inrätta hållbara finansieringsprogram för vårdtjänster och utforma utbildnings- och omskolningsprogram för arbetskraften, med hjälp av medel från Europeiska socialfonden.

64.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen arbetsmarknadens parter att utarbeta en formell social dialog om vårdsektorn.

o
o   o

65.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22. (2) EUT L 210, 31.7.2006, s. 12. (3) EUT C 9 E, 15.1.2010, s. 11. (4) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 23. (5) EUT C 76 E, 25.3.2013, s. 16. (6) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 57. (7) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 79. (8) EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 29. (9) EUT C 70 E, 8.3.2012, s. 19. (10) EUT C 33 E, 5.2.2013, s. 188. (11) EUT C 199 E, 7.7.2012, s.112. (12) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 25. (13) EUT C 51 E, 22.2.2013, s.101. (14) EUT C 131 E, 8.5.2013, s. 9. (15) Antagna texter, P7_TA (2013)0053. (16) EUT C 259 E, 29.10.2009, s. 19. (17) EUT C 169 E, 15.6.2012, s. 139. (18) Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter: Irreguljära migranter: Tillgång till hälso- och sjukvård i tio av Europeiska unionens medlemsstater, oktober 2011, http://fra.europa.eu/en/publication/2012/migrants-irregular-situation-access-healthcare-10-european-union-member-states. (19) Eurofound (2012), Tredje europeiska undersökningen om livskvalitet – Livskvaliteten i Europa: krisens effekter, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, http://www.eurofound.europa.eu/publications/htmlfiles/ef1264.htm. (20) Eurofound (2012): Skuldrådgivningstjänster för hushållen i EU, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, http://www.eurofound.europa.eu/publications/htmlfiles/ef1189.htm. (21) Eurofound (2012): Romernas levnadsvillkor: undermåliga bostäder och dålig hälsa, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, http://www.eurofound.europa.eu/pubdocs/2012/02/en/1/EF1202EN.pdf. (22) Eurofound (2012): Aktiv integration av unga människor med hälsoproblem eller funktionsnedsättning, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, http://www.eurofound.europa.eu/areas/socialcohesion/illnessdisabilityyoung.htm. (23) Se exempelvis artikel 5 i Spaniens kungliga dekret nr 16/2012 av den 20 april 2012, som trädde i kraft den 28 december 2012. Finns på http://noticias.juridicas.com/base_datos/Admin/rdl16-2012.html#a5. (24) Rådets slutsatser om hälsosamt och värdigt åldrande, 2980:e sammanträdet i rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor), november 2009. (25) Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter föreslår i sina riktlinjer Gripande av migranter som invandrat olovligen – grundläggande rättigheter ett antal nyckelprinciper för medlemsstaterna i fråga om rutiner för upptäckt och rapportering inom och i närheten av sjukvårdsinrättningar: http://fra.europa.eu/sites/default/files/document-on-apprehensions_1.pdf (26) WeDO är ett av Europeiska kommissionen understött projekt (2010–2012). Det leddes av en styrgrupp bestående av 18 partnerorganisationer i tolv av EU:s medlemsstater. Det gemensamma intresset för alla partnerorganisationerna var och är att förbättra livskvaliteten för äldre hjälp- och vårdbehövande människor. (27) EUT L 166, 30.4.2004, s. 1. (28) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77. (29) COM(2008)0426. (30) EGT 180, 19.7.2000, s.22.

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2013 om smart-tv (connected TV) (2012/2300(INI))

P7_TA(2013)0329 A7-0212/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 10.1 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av artiklarna 11 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av det protokoll om systemet för radio och TV i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna som bifogats Amsterdamfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem,

–  med beaktande av Unescos (Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur) konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar av den 20 oktober 2005,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster)(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv)(2), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster)(4), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv)(6), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv)(7), ändrat av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktivet om elektronisk handel)(9),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation)(10), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009,

–  med beaktande av kommissionens meddelande om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på radio och tv i allmänhetens tjänst(11),

–  med beaktande av rådets rekommendation 98/560/EG av den 24 september 1998 om utvecklingen av konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och informationstjänster genom främjande av nationella system för att uppnå en jämförbar och effektiv skyddsnivå för minderåriga och för den mänskliga värdigheten(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2010 om sakernas Internet(13),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A7-0212/2013), och av följande skäl:

A.  Tv-apparater utvecklades ursprungligen för att ta emot linjära sändningssignaler. Audiovisuellt innehåll väcker, till följd av den starka lockelse som det utövar också på det digitala området, stor uppmärksamhet bland allmänheten jämfört med andra elektroniska medietjänster. Det behåller därför tills vidare sin stora betydelse för den enskildas opinionsbildning och den allmänna opinionsbildningen.

B.  Audiovisuella medietjänster, som i lika hög grad är kulturella som ekonomiska tjänster, är bärare av identiteter, värderingar och åsikter av central betydelse för samhället och demokratin, och kräver därför alltjämt specifik lagstiftning i en alltmer konvergent värld.

C.  Den sedan länge väntade tekniska mediekonvergensen, särskilt av tv och radio med internet, har nu blivit verklighet, och den europeiska medie-, kultur- och internetpolitiken måste anpassa lagstiftningen till de nya villkoren och se till att en enhetlig lagstiftning införs och efterlevs, också med tanke på nya marknadsdeltagare från unionen och tredjeländer.

D.  Internet har utvecklats snabbt de senaste 25 åren, och de smarta enheter som har kommit håller på att förändra våra vanor och sätt att titta på tv.

E.  Användningen av internetanslutna enheter ökar, samtidigt som traditionella tjänster emellertid alltjämt är populära bland allmänheten.

F.  Såväl linjära och icke-linjära audiovisuella tjänster som ett flertal andra kommunikationstjänster kan redan visas på en och samma bildskärm, kombineras på ett enkelt sätt och konsumeras på en och samma gång.

G.  De linjära tv- och medietjänsternas särskilda samhällsbetydelse innebär att det även fortsättningsvis måste finnas ett oberoende regelverk på medieområdet, eftersom det endast är så som denna betydelse och värnandet om åsiktsmångfald och mediepluralism kan beaktas på ett lämpligt sätt.

H.  Införandet av smart-tv har skakat om den traditionella värdekedjan och gör det nödvändigt att utarbeta en ny strategi.

I.  De tekniska framstegen leder oundvikligen till att användarna till en viss del endast skenbart blir mer självständiga, vilket därför ökar behovet av att säkerställa skyddet av exklusiva rättigheter och innehållens integritet.

J.  Möjligheterna att sprida (interaktiva) onlinetjänster, som drar nytta av TV-utbudets bredd, kommer att öka. En hundraprocentig bredbandstäckning är en grundläggande förutsättning för att öka konsumenternas intresse för mottagningssystem för smart-tv.

K.  Mot bakgrund av den fortskridande mediekonvergensen tolkas begreppet ”smart-tv” på ett dynamiskt, teknikneutralt och brett sätt som omfattar alla enheter, även mobila, som möjliggör åtkomst till linjärt och icke-linjärt medieinnehåll, s.k. over-the-top-tjänster och andra applikationer, på en och samma enhet eller bildskärm och därmed sammanför tv- och radioutsändningarnas värld med internetvärlden.

L.  Konkurrenskraft i en konvergent medievärld handlar allt mindre om överföringskapacitet och i tilltagande utsträckning om att nå fram till användarna. Ett ökat antal tjänster innebär att det blir svårare för tjänsterna att nå fram till användaren och åtkomstmöjligheter, möjligheten att snabbt söka efter tjänster samt listor över och rekommendationer om tjänster med största sannolikhet blir avgörande för hur framgångsrika de blir.

M.  De nuvarande bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) grundar sig på principen om teknikneutralitet. De återspeglar ännu inte den tekniska konvergens som pågår. Framför allt skulle den graderade regleringen som skiljer mellan tv-program (inbegripet webbutsändningar och direktsändningar via internet) och audiovisuella medietjänster på begäran kunna bli mindre relevant i sin nuvarande form, trots att olika reglerade informations- och kommunikationstjänster – även sådana som inte omfattas av direktivet om audiovisuella medietjänster utan av direktivet om elektronisk handel, eller utomeuropeiska tjänster som inte omfattas av EU:s lagstiftning – är tillgängliga på en och samma mottagare, vilket kan leda till såväl ojämlika konkurrensvillkor som oacceptabla skillnader när det gäller att skydda användarna och nya frågor om tillgång, spridningssätt och lättheten att hitta innehåll, oavsett medieform.

N.  Dessa nya tjänsteleverantörer kommer att konkurrera direkt med sektorns traditionella aktörer, dels genom att förvärva exklusivt innehåll, inklusive på den europeiska marknaden, dels genom att själva erbjuda nya tjänster.

O.  Regleringsmålen i direktivet om audiovisuella medietjänster, särskilt de om garantierna för och främjandet av åsiktsmångfald och mediepluralism, skyddet av människans värdighet och av minderåriga liksom uppmuntran till leverantörer av medietjänster att garantera syn- och hörselskadade personer åtkomst och säkerställa en rättvis konkurrens och en kvalitets- och innehållsbaserad reglering av reklam har i princip kvar sin samhällsbetydelse och regleringsberättigande, men på grund av de användningsmöjligheter som öppnas tack vare mottagningssystemen för smart-tv blir dessa skyddsbestämmelser allt mer verkningslösa och svårare att genomföra.

P.  Distribution av smart-tv-tjänster av hög kvalitet förutsätter att telekommunikationsoperatörerna tillhandahåller en tillräckligt hög överföringshastighet mellan sändningsservrar och abonnenter.

Q.  Smart-tv-enheternas många användningsmöjligheter påverkar de grundläggande principerna i direktivet om audiovisuella medietjänster, såsom kravet på att reklam och program bör hållas åtskilda eller regler om reklamavbrott.

R.  Enbart den omständigheten att det tillfälligt förekommer ett stort antal tjänster leder inte automatiskt till att ovannämnda regleringsmål uppfylls och därför bör man utvärdera om det även i fortsättningen behövs ett specifikt regelverk för att nå målen och om regelverket på förhand kunde förhindra en eventuell felutveckling.

S.  Smart-tv håller gradvis på att etablera sig och konventionell tv och internet kommer kanske att smälta samman, så som skedde med mobiltelefoni och internet för några år sedan.

T.  Alla åtgärder för att anpassa marknaden så att den gynnar skapande och innovation i Europa bör främjas.

U.  Utvecklingen av smart-tv-system som kombinerar tv och internet gör att användarna kan bläddra utan åtskillnad mellan tv-kanaler och internettjänster, inbegripet webbplatser som tillhandahåller audiovisuellt innehåll utan tillstånd.

V.  Det har visat sig att det inte räcker med transparens och konkurrens för att trygga nätneutraliteten.

W.  Principen om sändningsland i det ursprungliga direktivet om television utan gränser var en milstolpe för informationsfriheten och utvecklingen av en gemensam marknad för tjänster, eftersom medlemsstaterna förband sig att uppfylla kvalitativa minimistandarder och i gengäld införde principen om ursprungsland i form av principen om sändningsland.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera i vilken utsträckning det finns behov av att omarbeta direktivet om audiovisuella medietjänster och andra bestämmelser i internet- och medielagstiftningen (t.ex. telekompaketet) med avseende på bestämmelserna om sökbarhet och en diskrimineringsfri tillgång till plattformar för innehållsleverantörer och innehållsutvecklare samt för användare, genom att utvidga begreppet plattformar, för att anpassa befintliga instrument till nya konstellationer. Man bör se till att konsumenterna kan dra nytta av fler valmöjligheter och större åtkomst till audiovisuella medietjänster och att innehållsleverantörer kan få större möjligheter att välja hur de vill sprida sitt innehåll medan de bibehåller kontakten med allmänheten.

2.  Europaparlamentet anser att man i samband med regleringsåtgärder för plattformsoperatörer måste säkerställa en diskrimineringsfri tillgång till plattformarna, så att radioföretag och andra ofta mindre leverantörer kan delta på marknaden på rättvisa villkor.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillämpa definitionen av medietjänster i artikel 1 i direktivet om audiovisuella medietjänster så att behovet av reglering från medlemsstaternas sida knyts starkare till tjänsternas potentiella samhällspolitiska effekter, särskilt deras relevans för åsiktsbildning och mångfald samt till deras redaktionella ansvar.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka, och därvid beakta skillnaden mellan det uppdrag som redaktionellt ansvariga medietjänster har och annat innehåll, om det fortfarande vore lämpligt och nödvändigt med en striktare lagstiftning om tv-plattformar eller om det räcker med ett allmänt diskrimineringsförbud.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av en eventuell översyn av direktiv 2010/13/EU eller eventuell framtida lagstiftning fortsätta sina ansträngningar att trygga pressfriheten.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, på basis av resultaten från sitt samrådsförfarande om ”förberedelse för en helt integrerad audiovisuell värld: tillväxt, skapande och värden” ange vilka regleringsmekanismer som fortfarande krävs och är meningsfulla med tanke på konvergensen och vilka som eventuellt bör utarbetas på nytt, för att skapa lika konkurrensvillkor för alla innehålls- och tjänsteleverantörer med beaktande av följande minimikrav, och med bibehållande av de nuvarande övergripande regleringsmålen, så att konkurrensen mellan innehållsleverantörerna blir rättvis och alla användare garanteras största möjliga nytta och lika stora möjligheter att utan diskriminering och med full insyn välja en av flera tjänster av hög kvalitet, varvid ett särskilt fokus ska läggas på att okodade tjänster och tjänster av offentliga leverantörer för allmänheten.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid en eventuell översyn av direktivet om audiovisuella medietjänster säkerställa att det råder rättvis konkurrens mellan alla innehållsleverantörer.

8.  Europaparlamentet understryker att dessa nya aktörers utvecklingsstrategi kommer att leda till ett ökat utbud genom att vanliga tv-kanalers innehåll och de tjänster som internet erbjuder kombineras.

9.  Europaparlamentet framhåller i anslutning till detta att det finns en risk för att den ekonomiska styrkan och den internationella närvaron hos dessa nya aktörer kan snedvrida denna nya konkurrenssituation till förfång för väletablerade europeiska aktörer.

10.  Europaparlamentet betonar att man bör överväga att bibehålla den graderade regleringen av medietjänster, men att denna inte i första hand bör bygga på en åtskillnad av icke-linjära och linjära tjänster utan snarare kopplas till den enskilda medietjänstens potentiella inverkan och det redaktionella ansvaret för denna medietjänst, samtidigt som medlemsstaterna ges lämpligt utrymme att själva besluta om utformningen.

11.  Mot bakgrund av den fortskridande konvergensen av tekniken funderar Europaparlamentet över den fortsatta ändamålsenligheten med de regler som kommissionen fastställer i sitt meddelande om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på radio och TV i allmänhetens tjänst, om omfattande förfaranden för bedömning och analys av de audiovisuella tjänster som public serviceföretagen tillhandahåller på nya distributionsplattformar, utöver sin normala sändningsverksamhet. Detta särskilt eftersom det blir allt svårare för användarna att urskilja om tjänsten i fråga är en traditionell linjär utsändning, en tjänst på begäran eller en annan typ av audiovisuell tjänst.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tänka på framtida utmaningar för smart-tv med hänsyn till industrins konkurrenskraft genom att tillåta flexiblare regler för mängden reklam, och beskriva för- och nackdelar.

13.  Europaparlamentet betonar att de kvalitativa begränsningarna för audiovisuella medietjänster bör omprövas och anpassas till en hög nivå för alla spridningsformer, så att det skapas ett enhetligt, EU-omfattande konsumentskydd och skydd av barn och ungdomar samt minoriteter.

14.  Europaparlamentet begär även att förbudet mot kränkning av människovärdet, förbudet mot hatpropaganda, diskrimineringsskyddet samt principen om tillgänglighet ska gälla i samma utsträckning för alla former av medieinnehåll.

15.  Europaparlamentet undrar i anslutning till detta om principen om åtskillnad mellan reklam och programinnehåll kan upprätthållas inom alla medieformer eller om målet om skydd enligt denna princip bättre skulle kunna uppnås om man gjorde så att det inom alla medieformer gick att tydligt känna igen och tydligt skilja mellan reklam och programinnehåll.

16.  Europaparlamentet anser att nya förbud eller en utvidgning av gällande förbud mot reklam och andra ingrepp i reklamen som finansieringsinstrumentet bör förhindras, så att nya affärsmodeller även kan användas inom den digitala tv-världen.

17.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att public servicesektorn inte enbart är beroende av reklamfinansiering, så att den kan bibehålla sin oberoende ställning och uppmanar medlemsstaterna att stödja insatser för att finansiera denna sektor.

18.  Europaparlamentet framhåller att nya reklamstrategier som använder ny teknik för att bli mer effektiva (skärmdumpning, konsumentprofilering, multiskärmsstrategier) väcker frågor om skyddet av konsumenterna och deras privatliv och personuppgifter. Parlamentet framhåller därför att det finns ett behov av att utarbeta en uppsättning konsekventa regler som ska gälla för dessa strategier.

19.  Europaparlamentet uppmanar de europeiska audiovisuella aktörerna att fortsätta arbetet med att utveckla sammanhängande och attraktiva tjänster, särskilt på internet, för att berika det europeiska utbudet av audiovisuellt innehåll.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om och hur vissa innehållsleverantörers sökbarhet på enheter kopplade till förstaskärmar, såsom tv-apparater som är kopplade till internet, kan prioriteras. Detta kan antingen ske genom att medlemsstaterna tilldelar dem ett public service-uppdrag eller genom att de åläggs att bidra till att främja mål av allmänt intresse, särskilt garantier för mediepluralism och kulturell mångfald, eller att de själva förbinder sig att uppfylla sådana skyldigheter som främjar såväl rapporteringens kvalitet och oberoende som åsiktsmångfalden.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att som komplement till sådana obligatoriska bestämmelser pröva i vilken utsträckning regleringsmålen i direktivet om audiovisuella medietjänster, särskilt i fråga om skyddet av minderåriga och skyddet av människans värdighet, långsiktigt kan garanteras genom en omorganisation av medieregleringen i riktning mot stimulans- och certifieringssystem och ökad sam- och självreglering så att den flexibilitet som är nödvändig för en rättvis konkurrens mellan medietjänsteleverantörerna garanteras. Parlamentet betonar dock att eventuella sam- och självregleringsåtgärder endast kan komplettera lagstiftningen och att efterlevnaden av dem måste övervakas och deras effektivitet utvärderas av ett oberoende tillsynsorgan.

22.  För att undvika en eventuell snedvridning av konkurrensen föreslår Europaparlamentet därför att samma regler ska gälla för samma tjänster, oavsett överföringsmetod.

23.  Europaparlamentet oroas dessutom i detta sammanhang av den ökande konkurrensen till följd av närvaron av internationella aktörer som inte omfattas av europeiska regler och skyldigheter.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att dessa plattformar bedriver sin verksamhet under rättvisa konkurrens- och marknadsvillkor och i enlighet med allmänintresset och att driften bygger på användarnas efterfrågan och öppna eller driftskompatibla standarder, samt att en eller flera leverantörer förhindras att utnyttja sin ledande ställning.

25.  Europaparlamentet framhåller i samband med detta behovet av att fundera över utvecklingen av regelverket, regleringen av smart-tv samt referenssystemen för innehåll.

26.  Europaparlamentet vill se ett regelverk för smart-tv-plattformar som garanterar åtkomst till programföretagens innehåll och detta innehålls integritet, insyn för användarna och tillämpning av grundläggande etiska regler (såsom skydd av minderåriga och av privatlivet).

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra alla EU-medborgares mediekunskap, särskilt genom initiativ och samordnade åtgärder för att förbättra förståelsen av linjära och icke-linjära tjänster.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att åtgärder vidtas av i synnerhet tv-tillverkarna och tjänsteleverantörerna för att förbättra åtkomsten till linjära och icke-linjära medietjänster för äldre och personer med funktionsnedsättning, såsom syn- och hörselskadade personer.

29.  Europaparlamentet anser att plattforms- och portaltjänster bör utformas på ett driftskompatibelt sätt, för att tillåta tredje man att oberoende av överföringsmetod och utan att diskrimineras tillverka och marknadsföra egna applikationer.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge rättsliga garantier för att allt innehåll på nät och på plattformar i princip ska göras tillgängligt i samma kvalitet.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta rättsligt bindande åtgärder för att se till att nätoperatörer systematiskt behandlar alla datapaket lika när de vidarebefordrar dem från sändare till mottagare, dvs. att de inte prioriterar vissa paket på grundval av t.ex. ursprung, innehåll, användning eller användaravgift, eftersom detta skulle kunna strida mot målet om att garantera rättvis tillgång till tjänster för alla, uppgiftsskyddet, förbudet mot datamanipulering, principen om innehållets integritet samt målet om att skapa rättvisa konkurrensvillkor.

32.  Europaparlamentet fäster uppmärksamhet vid konsekvenserna av skillnaderna mellan momssystemen på EU-nivå, skillnader som kommer att bli ännu mer markanta i och med införandet av smart-tv.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lagstiftning om garantier för nätneutralitet.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge rättsliga garantier för skyddet av den personliga integriteten i samband med linjära och icke-linjära tjänster på smart-tv-plattformar och framför allt förbjuda överbländning eller skalning av dessa tjänster genom plattformsleverantörer eller tredje part med innehåll eller andra tjänster, såvida dessa inte uttryckligen har initierats av användaren och, när det gäller innehåll som inte kan räknas som enskild kommunikation, har godkänts av innehållsleverantören. Parlamentet påpekar att det även är förbjudet för en tredje part att utan tillstånd göra ingrepp i, eller att dekryptera, använda eller vidarebefordra en leverantörs innehåll eller sändningssignal.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga åtgärder för att ta hänsyn till risken att portaler och sökmaskiner hänvisar till webbsidor som saknar tillstånd.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att skyddet för audiovisuella medietjänster enligt de särskilda krav som fastställs i direktivet om audiovisuella medietjänster inte får kringgås genom att tjänsterna tillhandahålls på andra plattformar utan tillstånd.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att applikationer på portaler inte startar automatiskt utan att starten alltid måste initieras av användaren, att en återgång till den tidigare använda tjänsten enkelt kan ske när som helst med endast en knapptryckning (t.ex. genom en s.k. röd knapp-funktion), vilket tydligt ska meddelas, samt att när applikationen stängs ska den tidigare använda tjänsten återigen visas fullt ut i bild och ljud.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att innehållsleverantörer kan vidta rättsliga åtgärder mot sådana applikationer på smart-tv-plattformar som möjliggör eller uppmuntrar till spridning utan tillstånd av det innehåll som innehållsleverantören tillhandahåller.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att när så är upphovsrättsligt relevant arbeta för enkelt hanterbara system för klarering av rättigheter som gör det möjligt att oförändrat och fullständigt återge medietjänstleverantörers icke-linjära tjänster på tredjepartsplattformar.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att anonym användning av tv- och onlinetjänster med hjälp av smart-tv-enheter som säljs eller importeras till EU i princip garanteras och fullt ut uppfyller EU:s regler om integritets- och personuppgiftsskydd.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undanta audiovisuella medietjänster från liberaliseringsåtgärder i förhandlingar om internationella handelsavtal med tanke på dessa tjänsters dubbla karaktär och samhällsbetydelse och samtidigt se till att begreppet ”audiovisuella medietjänster” utvecklas så att det återspeglar den fortsatta digitaliseringen och mediekonvergensen.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att även framtida smart-tv-tjänster uppfyller befintlig lagstiftning om skydd av barn, om förbud mot vissa typer av reklam av hälsoskäl, om förbud mot hets mot folkgrupp, om åtskillnad mellan nyheter och reklam, om insyn i ägarförhållanden och om integritetsskydd, eftersom detta är bestämmelser som har blivit en del av EU:s regelverk och som inte får kringgås med förevändningen att det handlar om teknisk utveckling. Parlamentet vill särskilt att tjänsteleverantörer och leverantörer av smart-tv-utrustning utanför EU ska upplysas om att tillämplig lag är den lagstiftning som gäller i det land där tjänsten tillhandahålls och inte den i det land där leverantörerna har sitt registrerade säte.

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i förhandlingarna om den fleråriga budgetramen tänka över nedskärningarna i medel från det ursprungligen föreslagna beloppet på 9,2 miljarder euro till 1 miljard euro till generaldirektoratet för kommunikationsnät, innehåll och teknik (CNECT) så att vidareutvecklingen av telekommunikationsinfrastrukturen täcks.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta vederbörlig hänsyn till viktiga frågor om skyddet av användarna, såsom skyddet av minderåriga, och menar att elektroniska programguider skulle kunna bli en plattform för att hantera dessa frågor.

45.  Europaparlamentet beklagar att stora delar av Europa fortfarande har en begränsad internetinfrastruktur och påminner kommissionen om att konsumenternas åtkomst till snabba internetanslutningar är centralt för att kunna utnyttja potentialen hos smart-tv.

46.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 95, 15.4.2010, s. 1. (2) EGT L 108, 24.4.2002, s. 33. (3) EUT L 337, 18.12.2009, s. 37. (4) EGT L 108, 24.4.2002, s. 51. (5) EUT L 337, 18.12.2009, s. 11. (6) EGT L 108, 24.4.2002, s. 7. (7) EGT L 108, 24.4.2002, s. 21. (8) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37. (9) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1. (10) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37. (11) EUT C 257, 27.10.2009, s. 1. (12) EGT L 270, 7.10.1998, s. 48. (13) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 24.

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2013 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 1/2013 för budgetåret 2013, avsnitt III – kommissionen (11607/2013 – C7-0199/2013 – 2013/2054(BUD))

P7_TA(2013)0330 A7-0246/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(1),

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2013, slutgiltigt antagen den 12 december 2012(2),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(3), särskilt punkt 29,

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning avseende justeringen av den fleråriga budgetramen, för att ta hänsyn till utgiftskraven som följer av Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (COM(2013)0157),

–  med beaktande av det förslag till Europeiska unionens ändringsbudget nr 1/2013 för budgetåret 2013 som kommissionen antog den 18 mars 2013 (COM(2013)0156),

–  med beaktande av den ståndpunkt om förslag till ändringsbudget nr 1/2013 som rådet antog den 26 juni 2013 (11607/2013 – C7‑0199/2013),

–  med beaktande av artiklarna 75b och 75e i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0246/2013), och av följande skäl:

A.  Syftet med förslag till ändringsbudget nr 1/2013 är att föra in de åtagande- och betalningsbemyndiganden i 2013 års budget som krävs för att täcka utgifter i samband med Kroatiens anslutning till unionen den 1 juli 2013,

B.  Samtidigt lade kommissionen, enligt punkt 29 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, fram ett förslag till justering av den fleråriga budgetramen för att ta hänsyn till dessa förändringar.

C.  Den föreslagna ökningen på 655,1 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden och 374 miljoner EUR i betalningsbemyndiganden återspeglar det finansiella paket som man enades om i samband med konferensen inför anslutningen den 30 juni 2011, med undantag för rubrik 5, eftersom de administrativa utgifterna i samband med anslutningen redan har tagits upp i budgeten för 2013.

1.  Europaparlamentet noterar förslaget till ändringsbudget nr 1/2013, som lagts fram av kommissionen, och rådets ståndpunkt.

2.  Europaparlamentet understryker den rent tekniska karaktären hos denna ändringsbudget som endast upprättats som en följd av den enhälliga överenskommelsen om fördraget om Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen som den 28:e medlemsstaten i unionen. Parlamentet understryker att denna ändringsbudget därför har hållits åtskild från den pågående interinstitutionella diskussionen om hur man ska hantera frågan om utestående betalningar från 2012 och från förhandlingarna om förslaget till ändringsbudget nr 2/2013.

3.  Europaparlamentet påminner om att resurserna för finansiering av denna ändringsbudget enligt det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 måste täckas genom en justering av budgetramen, dvs. en översyn av taken för åtagande- och betalningsbemyndigandena för 2013.

4.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att den åttaveckorsperiod som föreskrivs i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avseende information till de nationella parlamenten om utkast till lagstiftningsakter inte gäller i budgetfrågor. Parlamentet beklagar därför att rådet, trots den mycket snäva tidsplanen för denna ändringsbudgets ikraftträdande, inte desto mindre låtit denna period löpa ut före antagandet av sin ståndpunkt, vilket lett till att den tid för parlamentets antagande som fastställs i fördraget ytterligare har minskat.

5.  Europaparlamentet beklagar dessutom de svårigheter som rådet hade, till och med efter det att den åtta veckor långa tidsfristen hade löpt ut, med att nå en överenskommelse om denna översyn, vilket har orsakat dröjsmål när det gäller tillgången till finansiering för Kroatien från den 1 juli 2013. Parlamentet varnar för att detta inte får bli ett prejudikat inför framtida utvidgningar.

6.  Europaparlamentet välkomnar att rådet slutligen kunde komma överens om en översyn utan någon kompensation av 2013 års tak för betalningar som inbegriper det begärda beloppet på 374 miljoner EUR. Med hänsyn till det begränsade belopp som berörs och den aktuella bristen på betalningsbemyndiganden i 2013 års budget anser parlamentet att detta är det korrekta sättet att uppfylla det åtagande som medlemsstaterna ingick genom att underteckna anslutningsfördraget och att respektera bestämmelserna i punkt 29 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006.

7.  Europaparlamentet beklagar emellertid att rådet, när det gäller översynen av åtagandena, beslutade att inte ta hänsyn till vikten av att anta kommissionens förslag som sådant, utan i stället valde en kompensation av de begärda anslagen. Parlamentet anser att den ståndpunkten strider mot andan i det enhälliga beslut som fattades när anslutningsfördraget undertecknades liksom andan i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006. Parlamentet understryker att ett sådant beslut sänder en felaktig politisk signal, inte endast till Kroatien utan även till andra kandidatländer. Parlamentet understryker att det beslutet godtas endast för att det avser de senaste sex månaderna av den nuvarande budgetramen (2007–2013). Parlamentet påpekar att detta inte bör utgöra ett prejudikat för framtida utvidgningar som kan komma att äga rum under nästa fleråriga budgetram (2014–2020).

8.  Europaparlamentet beklagar att rubrik 5 har fastställts som huvudkällan för att göra kompensationer för åtaganden, eftersom detta skulle kunna leda till att nödvändiga medel saknas för att täcka de omtvistade lönejusteringarna om domstolen skulle komma med ett avgörande redan under 2013.

9.  Europaparlamentet beslutar trots allt, med hänsyn till att det är politiskt viktigt och rättsligt brådskande att trygga den nödvändiga finansieringen för Kroatien, att utan ändringar godkänna rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 1/2013.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara att ändringsbudget nr 1/2013 är slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.

(1) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1. (2) EUT L 66, 8.3.2013. (3) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning avseende justeringen av den fleråriga budgetramen, för att ta hänsyn till utgiftskraven som följer av Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (COM(2013)0157 – C7-0074/2013 – 2013/2055(ACI))

P7_TA(2013)0331 A7-0247/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0157),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1), särskilt punkt 29,

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2013, slutgiltigt antagen den 12 december 2012(2),

–  med beaktande av det förslag till Europeiska unionens ändringsbudget nr 1/2013 för budgetåret 2013 som kommissionen antog den 18 mars 2013 (COM(2013)0156),

–  med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 1/2013 som rådet antog den 26 juni 2013 (11607/2013 – C7-0199/2013),

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0247/2013) och av följande skäl:

A.  Kommissionen har i enlighet med punkt 29 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, parallellt med ändringsbudget nr 1/2013, förelagt budgetmyndigheten ett förslag som syftar till att justera den fleråriga budgetramen för att föra in de åtagande- och betalningsbemyndiganden i 2013 års budget som krävs för att täcka utgifter i samband med Kroatiens anslutning till unionen den 1 juli 2013.

B.  Den föreslagna ökningen på 666 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden och 374 miljoner EUR i betalningsbemyndiganden återspeglar det finansiella paket som man enades om i samband med konferensen inför anslutningen den 30 juni 2011, med undantag för rubrik 5, eftersom de administrativa utgifterna i samband med anslutningen redan har tagits upp i budgeten för 2013.

1.  Europaparlamentet tar del av förslaget till beslut om ändring av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, som lagts fram av kommissionen, och rådets ståndpunkt om detta.

2.  Europaparlamentet understryker att denna översyn är av rent teknisk karaktär och endast en följd av den enhälliga överenskommelsen om fördraget om Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (anslutningsfördraget) som unionens 28:e medlemsstat. Parlamentet betonar att denna översyn av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, som följer på ändringsbudget nr 1/2013, av detta skäl har hållits åtskild från den pågående politiska interinstitutionella diskussionen om hur man ska hantera frågan om utestående betalningar från 2012 och från förhandlingarna om ändringsbudget nr 2/2013.

3.  Europaparlamentet påminner om att resurserna för att finansiera en ny medlemsstats anslutning till unionen enligt punkt 29 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 måste tillgodoses genom en justering av budgetramen, dvs. en översyn av taken för åtagande- och betalningsbemyndigandena för 2013.

4.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att den åttaveckorsperiod som föreskrivs i artikel 4 i protokollet (nr 1) om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen avseende information till de nationella parlamenten om utkast till lagstiftningsakter inte gäller i budgetfrågor. Parlamentet beklagar därför att rådet, trots den snäva tidsramen för ikraftträdandet av denna justering av ändringsbudget nr 1/2013, ändå har låtit denna period löpa ut före antagandet av sin ståndpunkt, vilket lett till att den tid för parlamentets antagande som föreskrivs i fördraget har minskat.

5.  Europaparlamentet beklagar dessutom de svårigheter som rådet hade, även efter att tidsfristen på åtta veckor löpt ut, med att nå en överenskommelse om denna justering, vilket har lett förseningar när det gäller tillgången till finansiering för Kroatien, som skulle ha gällt från och med den 1 juli 2013. Parlamentet framhåller att detta inte får bli ett prejudikat för kommande utvidgningar.

6.  Europaparlamentet välkomnar att rådet slutligen nådde en överenskommelse om en justering utan några kompensationer av taken för betalningar för 2013 med de 374 miljoner EUR som begärts. Parlamentet anser med tanke på det begränsade belopp som avses och den nuvarande bristen på betalningsbemyndiganden i budgeten för 2013, att detta är rätta sättet att uppfylla det åtagande som medlemsstaterna ingick vid undertecknandet av anslutningsfördraget och iaktta bestämmelserna i punkt 29 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006.

7.  Europaparlamentet beklagar dock när det gäller justeringen av åtagandena, att rådet beslutade att ignorera den politiska betydelsen av att kommissionens förslag som sådant antogs, och istället valde att kompensera de bemyndiganden som begärts. Parlamentet anser att den ståndpunkten strider mot andan i det enhälliga beslut som fattades i samband med undertecknandet av anslutningsfördraget och i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006. Parlamentet betonar att ett sådant beslut sänder en felaktig politisk signal inte bara till Kroatien utan även till de andra kandidatländerna. Parlamentet betonar att det beslutet endast godtas för att det avser de sista sex månaderna av den nuvarande fleråriga budgetramen (2007–2013). Parlamentet påpekar att detta inte bör bli ett prejudikat för framtida utvidgningar som kan komma att äga rum under nästa fleråriga budgetram (2014‑2020).

8.  Europaparlamentet beklagar att rubrik 5 har fastställts som huvudkällan för att göra kompensationer för åtaganden, eftersom detta skulle kunna leda till att nödvändiga medel saknas för att täcka de omtvistade lönejusteringarna om domstolen skulle komma med ett avgörande redan under 2013.

9.  Med tanke på att det ur politisk synvinkel är viktigt och ur rättslig synvinkel är brådskande att Kroatien får den finansiering som behövs, beslutar Europaparlamentet dock att godkänna det beslut som bifogas denna resolution, med rådets ändringar.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution, med bilagor, till rådet och kommissionen.

bilaga

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om ändring av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning avseende justeringen av den fleråriga budgetramen, för att ta hänsyn till utgiftskraven som följer av Kroatiens anslutning till Europeiska unionen

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut 2013/419/EU.)

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (2) EUT L 66, 8.3.2013.

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2013 om Europaparlamentets prioriteringar för kommissionens arbetsprogram för 2014 (2013/2679(RSP))

P7_TA(2013)0332 RC-B7-0315/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande om kommissionens arbetsprogram för 2013 (COM(2012)0629),

–  med beaktande av Europa 2020-strategin,

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 27–28 juni 2013,

–  med beaktande av det senaste ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(1), särskilt bilaga IV,

–  med beaktande av artikel 35.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den långvariga krisen kommer inte att kunna övervinnas utan att man avsevärt fördjupar den europeiska integrationen, och den finansiella och ekonomiska krisen och skuldkrisen har understrukit behovet av demokratisk kontroll och ansvarsskyldighet.

B.  Kommissionen bör lägga fram förslag om åtgärder för att bevara och stärka Europas sociala marknadsekonomiska modeller, i syfte att reparera de skador som orsakats av den långvariga recessionen, så att vi kan återgå till full sysselsättning och tillväxt.

C.  Banksystemets bräcklighet, medlemsstaternas fortsatta problem med skulder och underskott, förlusten av unionens konkurrenskraft i den globala ekonomin, den höga ungdomsarbetslösheten och det sociala lidande som den ekonomiska nedgången resulterat i utgör helt nya utmaningar för EU.

D.  Budgetrelaterade val på unionsnivå måste svara mot EU:s politiska prioriteringar, inte bara mätt i pengar utan även i fråga om flexibilitet och jämvikt.

E.  Kommissionens roll är att arbeta för EU:s allmänna intresse, ta lämpliga initiativ i detta syfte, säkerställa en korrekt tillämpning av fördragen, övervaka genomförandet av unionslagstiftningen, utöva en samordnande, verkställande och förvaltande funktion samt föreslå lagstiftning.

F.  I slutet av den innevarande valperioden läggs alla oavslutade ärenden ned om inte parlamentet, rådet eller kommissionen inkommer med en motiverad begäran om att specifika ärenden, där man gjort betydande framsteg i det ordinarie lagstiftningsförfarandet, ska återupptas av det nyvalda parlamentet.

DEL 1

1.  Europaparlamentet vill se en förstärkt demokratisk process inom den ekonomiska styrningen, med större deltagande från parlamentets sida, vilket kommer att bidra till att förbättra medborgarnas förtroende för EU:s hantering av krisen. Här bör kommissionen fullgöra sin uppgift enligt fördragen, vilken är oförenlig med en delegering till oansvariga organ av en beslutsfattande roll i EU:s ekonomiska styrning. Parlamentet är särskilt angeläget om att skärpa kommissionens ansvarsskyldighet när den handlar i sin egenskap av trojkamedlem.

2.  Europaparlamentet anser, efter slutförandet av de politiska förhandlingarna om den fleråriga budgetramen 2014–2020, att kommissionen bör prioritera att den nya budgetramen fungerar smidigt, inklusive de nya regler om flexibilitet som man kom överens om inom ramen för dessa förhandlingar. Parlamentet förväntar sig att den nya kommissionen, när den tillträder, formellt förbinder sig att genomföra en översyn av den fleråriga budgetramen senast före utgången av 2016, vilket också kommer att göra det möjligt för det nya Europaparlamentet att ompröva EU:s prioriteringar.

3.  Europaparlamentet finner betalningssituationen för 2014 särskilt bekymmersam, och uppmanar kommissionen att vid behov lägga fram förslag om ändringsbudgetar under loppet av det kommande året.

4.  Europaparlamentet lägger stor vikt vid frågan om reformer av systemet för EU:s egna medel. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att högnivågruppen om egna medel sammankallas och inleder sitt arbete så snart som möjligt, så att dess inledande resultat finns tillgängliga senast vid utgången av 2014. Detta slås nämligen fast i den gemensamma förklaringen om egna medel som ingår i överenskommelsen om den fleråriga budgetramen.

5.  Europaparlamentet erinrar om att EU:s budget ska återspegla EU:s politiska prioriteringar, och betonar att EU:s budget är en investeringsbudget med stark hävstångseffekt. Kommissionen uppmanas med emfas att försvara EU-budgeten i syfte att stimulera strategiska investeringar genom ett europeiskt mervärde, för att få den europeiska ekonomin på fötter igen.

6.  Europaparlamentet anser att arbetstillfällen är högsta prioritet och att alla tillgängliga EU‑medel måste användas för att bevara de arbetstillfällen som finns och skapa nya arbetstillfällen för ungdomar, särskilt inom tjänstesektorn, industrin och den digitala ekonomin. Investeringar för att stärka EU:s konkurrenskraft kommer därför att bli avgörande under nästa och kommande år.

7.  Europaparlamentet gläder sig åt det åtagande som Europeiska rådet ingick vid sitt möte den 27–28 juni 2013 om att slutföra uppbyggnaden av en verklig ekonomisk och monetär union, där alla aspekter av en bankunion finns med, om effektivare samordning av den ekonomiska politiken, framtagande av finansiella solidaritetsmekanismer och en stärkt social dimension, men beklagar att man inte lyckats göra snabbare framsteg. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om den sociala dimensionen av EMU.

8.  Europaparlamentet kräver ett snabbt slutförande av arbetet med all lagstiftning som är nödvändig för införandet av en gemensam tillsynsmekanism för EU inom Europeiska centralbanken.

9.  Europaparlamentet stöder Europa 2020-tillväxtstrategin, vars mål är att införa en adekvat politisk ram för att uppmuntra företagande, skapa nya arbetstillfällen, höja levnadsstandarden och utveckla en hållbar ekonomi.

10.  Europaparlamentet framhåller att näringslivets makroekonomiska miljö måste förbättras, så att kapitalförsörjningen och infrastrukturen blir bättre, äganderättigheterna skyddas och stöd ges till framför allt de små och medelstora företagen, för att de ska bli konkurrenskraftigare och lättare ska kunna ta sig in på nya marknader.

11.  Europaparlamentet efterlyser insatser för ett slutförande av kommissionens nuvarande arbetsprogram innan mandatperioden löper ut, särskilt när det gäller den inre marknaden för tjänster, den digitala agendan, den inre marknaden för energi och en utvidgning av omfattande såväl frihandelsavtal som avtal för rättvis handel.

12.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att intensifiera och öka ansträngningarna att skydda EU:s finansiella intressen samt att lägga fram ett förslag om inrättande av en europeisk åklagarmyndighet och slutföra den försenade reformen av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.

13.  Europaparlamentet föreslår att man inleder intensiva förhandlingar med rådet och kommissionen för att hinna slutföra så många ärenden som möjligt innan mandatperioden löper ut, med full respekt för de lagstiftningsförfaranden som fastställs i Lissabonfördraget. Parlamentet upprepar att det inte kan acceptera några ytterligare mellanstatliga inslag i fråga om EMU.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vederbörligen ta del av parlamentets sektorsspecifika ståndpunkter enligt del 2 i denna resolution.

DEL 2

Genomförande

15.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att göra sitt lagstiftningsprogram mer konsekvent, att förbättra kvaliteten på sitt lagberedningsarbete, att förstärka konsekvensbedömningarna av lagförslagen, att alltid vid behov föreslå jämförelsetabeller för att förbättra införlivandet av unionslagstiftningen och att stödja parlamentet i dess förhandlingar med rådet om användningen av delegerade akter och genomförandeakter, vilka riskerar att avsevärt stoppa upp lagstiftningsarbetet.

16.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram ett förslag om införande av ordentliga nationella förvaltningsförklaringar om EU-medel under delad förvaltning, vilka ska undertecknas på lämplig politisk nivå. Parlamentet understryker behovet av strikt och trovärdig granskning genom noggranna kontroller av medel och övervakning av kostnadseffektiviteten i EU:s finansiering och förvaltning för att se till att man får stor valuta för de pengar som investeras i EU:s åtgärder, samtidigt som man ser till att statsintäkter uppbärs i enlighet med gällande regler.

17.  Europaparlamentet anser att samarbetet mellan EU:s institutioner måste förbättras och moderniseras för att bli effektivare och möjliggöra en mer djupgående demokratisk granskning av den verkställande makten på EU-nivå. Parlamentet noterar att 2010 års interinstitutionella avtal måste ses över samt efterlyser närmare samordning med rådet, i enlighet med Lissabonfördragets bestämmelser. Parlamentet framhåller att gemenskapsmetoden, som möjliggör allmän debatt genom demokratisk medverkan från parlamentets sida, alltid måste ges företräde. Parlamentet framhåller vidare att komplex lagstiftning, framför allt på området för finansiella tjänster, kräver en tillräckligt bred offentlig och parlamentarisk debatt.

18.  Europaparlamentet beklagar att flera av de mål som tillkännagetts inte förverkligats, vare sig kvantitativt eller kvalitativt, trots kommissionens upprepade löften. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att tillsammans med de bägge medlagstiftarna inleda en intensiv dialog om hur löftena ska infrias och om antagandet av återstoden av de lagstiftningsförslag som tillkännagetts.

19.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att underlätta ett snabbt slutförande av trepartsdialogen om stadgan för europeiska politiska partier i god tid inför valet till Europaparlamentet.

Inre marknaden

20.  Europaparlament erinrar om att den inre marknaden är en viktig drivkraft för integration inom EU, och ekonomisk tillväxt och sysselsättning och som stöttepelare för EU:s realekonomi. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att koncentrera sig på styrningen av den inre marknaden för att effektivisera arbetet med att anta och genomdriva prioriteringar inom lagstiftning och politik och att, inom ramen för den europeiska planeringsterminen, utveckla en regelbunden bedömning av integrationen på den inre marknaden, med utgångspunkt i den årliga rapport om integrationen av den inre marknaden som åtföljer de årliga tillväxtöversikterna och i de landsspecifika rekommendationerna.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att inrikta sig på att förbättra styrningen av den inre marknaden, förnya sitt engagemang för en förenkling av de administrativa förfarandena, vederbörligen överväga proportionaliteten i de föreslagna åtgärderna samt övervaka de framsteg som görs när det gäller att uppnå ett fullständigt genomförande av regelverket för den inre marknaden, särskilt inom tjänstesektorn.

22.  Europaparlamentet välkomnar de prioriterade åtgärder för att stimulera tillväxt, sysselsättning och förtroende för den inre marknaden som ingår i kommissionens förslag till en andra inremarknadsakt

23.  Europaparlamentet begär att tjänstedirektivet genomförs fullt ut. Parlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna att främja tillträdet till den inre marknaden för tjänster och att se över dagens begränsande praxis, t.ex. det ekonomiska behovstestet.

24.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att noggrant och rigoröst övervaka genomförandet och genomdrivandet av strategin för konsumentpolitiken samt för konsumentskydd och förtroende för den inre marknaden. Eftersom den inre marknaden endast kan fungera väl om konsumenterna har tillit till och förtroende för den, uppmanar Europaparlamentet kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna aktivt verka för ett snabbt genomförande av direktivet om konsumenträttigheter, direktivet om alternativ tvistlösning och förordningen om tvistlösning online samt att se över tillämpningen av direktivet om otillbörliga affärsmetoder.

25.  Europaparlamentet välkomnar den nya konsumentproduktsäkerhetsförordningen, som garanterar konsumenternas hälsa och säkerhet men också underlättar handeln med varor, särskilt för små och medelstora företag.

26.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att genomföra den moderniserade tullkodexen genom att till fullo utveckla harmoniserade rutiner för e-tull.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vara mer systematisk i bedömningarna av hur dess förslag påverkar små och medelstora företag med tanke på att Europa är beroende av dessa företag för skapandet av många nya arbetstillfällen. I detta sammanhang uppmanas kommissionen eftertryckligen att aktivt motverka nationell överreglering av unionslagstiftningen, eftersom sådan överreglering leder till olika villkor på den inre marknaden.

28.  Europaparlamentet betonar vikten av att vidta åtgärder för att förbättra tillgången till finansiering för små och medelstora företag. Kommissionen uppmanas att stärka och verkställa de åtgärder som föreskrivs i handlingsplanen för entreprenörskap och att påskynda antagandet av ett initiativ för entreprenörskap. Parlamentet efterlyser en finansieringsmekanism med en del som är specifikt utformad för små och medelstora företag i det kommande programmet för företagens konkurrenskraft (Cosme) och det kommande Horisont 2020-programmet, i vilken Europeiska investeringsfonden (EIF) och Europeiska investeringsbanken (EIB) ska delta, och som ska inrättas snarast för att förenkla investeringar finansierade genom allmänna eller privata medel i innovativa och hållbara nya företag, däribland tillväxtorienterade små och medelstora företag.

29.  Europaparlamentet begär att kommissionen ser till att överenskommelsen mellan de tre institutionerna om att fullgöra sina åtaganden om bättre lagstiftning följs, vilket även gäller medlemsstaterna, som alla bör uppmuntras av kommissionen att genomföra sina egna test om konsekvenserna för små och medelstora företag och den inre marknaden. Parlamentet noterar i detta avseende att rådet bör inrätta en egen enhet för konsekvensbedömningar som ska göra konsekvensbedömningar av dess egna ändringsförslag. Parlamentet framhåller vikten av att kontroller av ändamålsenligheten finns med på agendan för bättre lagstiftning.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja de små och medelstora företagens liksom mikroföretagens intressen genom att underlätta deltagandet på den inre marknaden. Parlamentet välkomnar de åtgärder som kommissionen redan har vidtagit för att minska de administrativa bördor som EU-lagstiftningen medför för små och medelstora företag och mikroföretag.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om bättre styrning av den inre marknaden, grundat på initiativbetänkandet i frågan, med tanke på att den inre marknaden på ett avgörande sätt kan bidra till att få fart på tillväxten i EU.

32.  Europaparlamentet välkomnar den politiska överenskommelsen om paketet om offentlig upphandling och koncessioner. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att snabbt och heltäckande genomföra de nya bestämmelserna i det. Parlamentet efterlyser särskilt att det tas fram en kommunikations- och utbildningsstrategi för att främja ny kompetens och kapacitet inom innovativ och resultatorienterad upphandling.

33.  Europaparlamentet noterar den nu bekräftade överenskommelsen med rådet om reformer av direktivet om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer. Parlamentet vill se ett snabbt genomförande av de nya bestämmelserna och att nya yrken uppmuntras att inrätta europeiska referensramar för kvalifikationer.

34.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om redovisning av icke-finansiell information och uppmanar kommissionen att samarbeta nära med parlamentet och rådet för att nå en överenskommelse senast i början av 2014.

35.  Europaparlamentet upprepar att det vill se ett förslag om ett fjortonde bolagsrättsdirektiv om gränsöverskridande överföring av bolagssäten.

36.  Europaparlamentet efterlyser en nystart för Europas näringsliv i syfte att skapa nya arbetstillfällen, stödja hållbar tillväxt och se till att alla européer har goda arbetsförhållanden.

37.  Europaparlamentet begär att kommissionen verkar för ytterligare ett initiativ om den inre marknaden genom att lägga fram förslag om att utveckla, slutföra och genomföra den digitala inre marknaden, såsom en ny strategisk ram om att digitalt innehåll ska vara tillgängligt och kunna överföras över EU:s inre gränser, och i synnerhet initiativ för att öka konsumenternas förtroende, däribland åtgärder för att underlätta onlinebetalningar och förbättra digital service och digital infrastruktur.

38.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta med sin reform av upphovsrätten, för att säkerställa att den lämpar sig för den miljö som internet erbjuder. Parlamentet erinrar om behovet att slutföra reformen av systemet för den industriella äganderätten för att främja Europas tillväxt och skapandet av arbetstillfällen.

39.  Europaparlamentet anser att en grundläggande förutsättning för att stabilisera EU:s ekonomi och återgå till hållbar ekonomisk tillväxt är att det framgångsrikt inrättas en bankunion genom att det införs en gemensam tillsynsmekanism tillsammans med en gemensam avvecklingsmekanism för banker samt en EU-ram för nationella insättningsgarantiprogram. Kommissionen uppmanas därför att utan dröjsmål lägga fram alla förslag som krävs för detta, liksom de tekniska tillsynsföreskrifter som behövs för ett korrekt genomförande av kapitalkravsdirektiv 4-paketet.

40.  Europaparlamentet betonar att man, för att så snart som möjligt göra unionens finansiella marknader mer effektiva och robusta, skyndsamt bör anta de utestående kommissionsförslagen om finansiella tjänster för att därmed undvika att den relevanta lagstiftningens ikraftträdande försenas.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snabbt som möjligt lägga fram sina förslag om förslag till en förordning om upprättande av en gemensam rekonstruktionsmekanism och om uppföljningen av rekommendationerna om bankstrukturreformer. Parlamentet understryker att medlagstiftarna raskt måste behandla dessa förslag för att de snabbt ska kunna träda i kraft.

42.  Europaparlamentet påpekar att forskning och innovation är oerhört viktigt för EU:s konkurrenskraft, genom inrättandet av program för forskning och innovation, förenklade förfaranden och sammanslagning och samordning av finansiering på alla relevanta nivåer (EU-nivå, nationell nivå, regional nivå), varvid det skapas synergieffekter mellan EU:s program. Kommissionen uppmanas att genomföra dessa principer.

43.  Europaparlamentet noterar överenskommelsen om Horisont 2020 för att möjliggöra en smidig övergång till sjunde ramprogrammet och för att garantera kontinuiteten i EU:s kärnstrategier för forskning och innovation, vilka har lidit under tidigare program till följd av överenskommelser i sista minuten mellan rådet och parlamentet.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lämpligt förslag om en gemensam EU-definition av skatteparadis och upprätta en svart lista över tredjeländer och jurisdiktioner som inte är samarbetsvilliga. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullgöra sina åtaganden om att genomföra kommissionens rekommendationer om åtgärder för att uppmuntra tredjeländer att tillämpa miniminormer för god förvaltning i skattefrågor och motverka aggressiv skatteplanering samt att vidta nödvändiga åtgärder för att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande.

Klimat, miljö, energi och transporter

45.  Europaparlamentet vidhåller att det är viktigt att genomföra färdplanen för ett resurseffektivt Europa i syfte att skapa incitament för utvecklingen av en miljövänlig ekonomi, främjande av den biologiska mångfalden och kampen mot klimatförändringarna, inklusive resurseffektiva åtgärder inom ramen för den europeiska planeringsterminen, i enlighet med Europa 2020-strategin.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål lägga fram förslag där man tar itu med de strukturella svagheterna i det nuvarande systemet för handel med utsläppsrätter.

47.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen utan ytterligare dröjsmål lägger fram lagstiftningsförslag om en översyn av luftkvalitetslagstiftningen, för att förbättra skyddet mot luftföreningarnas skadeverkningar på människors hälsa.

48.  Europaparlamentet betonar att högsta prioritet är att uppnå ett omfattande klimatavtal i FN under 2015 i enlighet med EU:s tvågradersmål, och är medvetet om att det kommer att behövas beslut om EU:s klimat- och energipolitiska ramar under 2014 för att driva på internationella förhandlingar i detta syfte.

49.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att påskynda sitt arbete med översynen av hygienpaketet, med tanke på den senaste tidens händelser med bedrägerier kring köttprodukter i EU.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om en övergripande översyn av EU:s avfallspolitik och avfallslagstiftning, inklusive målen i EU:s avfallsregelverk och omdirigeringsmålen i deponeringsdirektivet.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en detaljerad handlingsplan med åtgärder avsedda att åstadkomma en fullt ut integrerad och sammanhängande inre marknad för energi. Parlamentet belyser behovet av att konsumenterna får tillgång till transparenta och jämförbara energipriser.

52.  Europaparlamentet understryker än en gång att energieffektivitet och energibesparingar är det billigaste sättet att minska energikostnaderna och minska importen av fossila bränslen, och att de därför bör stå i centrum för alla förslag till energipolitiska åtgärder.

53.  Europaparlamentet betonar vikten av att fullborda den inre marknaden för alla transportsätt, inbegripet ytterligare liberalisering av marknaden för godstransporter på väg, så att fri rörlighet för varor och tjänster garanteras, med klara och lätt verkställbara bestämmelser för fri och rättvis konkurrens och minskade administrativa bördor för de små och medelstora företagen. Parlamentet uppmanar dock med kraft kommissionen att före utgången av 2013 utarbeta en rapport om läget för EU:s vägtransportmarknad och att genomföra alla nödvändiga analyser innan den lägger fram lagstiftningsförslag.

54.  Europaparlamentet betraktar initiativet om ett gemensamt europeiskt luftrum, som utarbetades för mer än tio år sedan, som ett mycket viktigt projekt. Parlamentet befarar att Europas centrala luftrum, om EU inte skrider till handling de närmaste åren, kommer att bli så mättat att tillväxt inte längre är möjligt. Parlamentet efterlyser därför en reform av luftrummet, en idé som medlemsstaterna redan har anammat genom att reformera de befintliga systemen för flygtrafikledning och införa funktionella luftrumsblock. Det är dock glädjande att utvecklingen av Sesar, den tekniska delen av systemet för ett gemensamt europeiskt luftrum, går framåt. Parlamentet understryker att alla kommer att dra nytta av det nya systemet, särskilt de europeiska flygbolagen. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra alla funktionella luftrumsblock klara att ta i drift. Parlamentet förespråkar ett bättre utnyttjande av regionala flygplatser.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullgöra sitt åtagande om att garantera ett fullständigt fullbordande av det gemensamma europeiska järnvägsområdet samt att utöka Europeiska järnvägsbyråns befogenheter i fråga om certifiering och säkerhet samt den rullande materielens överensstämmelse.

56.  Europaparlamentet efterlyser förslag om att fullborda den inre marknaden för telekommunikation, däribland åtgärder för att senast 2015 avskaffa roamingavgifter.

Ett sammanhållet samhälle för alla – Medborgarnas Europa

57.  Europaparlamentet understryker att EU:s sammanhållningspolitik tillhandahåller investeringar för hållbar tillväxt och arbetstillfällen, liksom för stärkt konkurrenskraft i EU, i enlighet med målen om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i EU. Parlamentet erinrar om att sammanhållningspolitiken är det viktigaste investeringsredskapet för uppnåendet av målen i Europa 2020-strategin. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att snarast vidta lämpliga åtgärder för att garantera en start i rätt tid, samt att fastställa tydliga villkor för att de operativa programmen för perioden 2014–2020 ska kunna genomföras i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att omedelbart lägga fram ett reviderat förslag till förordning (EG) nr 2012/2002 om Europeiska unionens solidaritetsfond.

58.  Europaparlamentet understryker att det behövs ett heltäckande lagstiftningspaket om förordningarna för sammanhållningspolitiken i nästa fleråriga budgetram för 2014–2020 för att den fleråriga budgetramen ska kunna genomföras korrekt. Parlamentet noterar att dessa förordningar måste kompletteras med genomförandeakter och delegerade akter.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja åtgärder såsom en reform av arbetsmarknader där strukturella problem hindrar unga människor från att ta sig in, och att stödja medlemsstaterna när det gäller att genomföra en ungdomsgaranti i syfte att hjälpa unga människor att få ett arbete eller delta i en utbildning.

60.  Europaparlamentet konstaterar att det finns en stor och omättad efterfrågan på kvalificerad arbetskraft inom sektorn för informationsteknik och systemutveckling. Parlamentet föreslår att denna sektor görs till en av prioriteringarna för utbildnings- och utvecklingsstödet i det europeiska sysselsättningsinitiativet för unga.

61.  Europaparlamentet ber kommissionen lägga fram ett förslag till direktiv om arbetsrelaterade muskuloskeletala störningen och en översyn av direktiv 2004/37/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genom de reviderade sysselsättningsriktlinjerna se till att sysselsättning och socialpolitik under 2014 spelar en aktiv roll för att bemöta krisen. Kommissionen uppmanas härvid med kraft att hjälpa medlemsstaterna att ta fram strategier för att bygga upp ny kompetens och hjälpa arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden så snabbt som möjligt. Parlamentet framhåller dock att det behövs en stor insats, med hjälp av sysselsättningsinitiativet för unga, för att stödja sårbara grupper i unionens mest utsatta regioner, samt ungdomar som varken arbetar eller studerar och som saknar sysselsättning, genom att påskynda resultaten av ESF‑understödda aktiviteter.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en årlig rapport om reformen av yrkesutbildningssystemen i medlemsstaterna, för att på lång sikt bidra strukturellt till att förbättra ungdomars anställbarhet.

64.  Europaparlamentet stöder initiativ på unionsnivå som kompletterar nationella insatser för att öka mikrokrediter och stimulera socialt entreprenörskap som erbjuder sådana tjänster som inte tillhandahålls i tillräcklig grad av den offentliga eller den privata sektorn.

65.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se över direktivet om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för likvärdigt arbete. Parlamentet menar att kommissionen bör göra större ansträngningar för att bryta dödläget vad gäller direktivet om mammaledighet samt följa upp sin kostnads- och nyttoanalys om pappaledighet.

66.  Europaparlamentet står fast vid att kommissionen bör lägga fram en strategi för att utrota våld mot kvinnor, vilket parlamentet har krävt i flera resolutioner och att EU bör ansluta sig till Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, vilket skulle sätta fart på de 26 medlemsstater som ännu inte undertecknat och ratificerat konventionen.

67.  Europaparlamentet påminner om att antidiskrimineringspolitik spelar en viktig roll i främjandet av social integrering och uppmanar kommissionen att föreslå en EU-färdplan mot homofobi och diskriminering. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att nationella strategier för integration av romer i medlemsstaterna utarbetas och genomförs effektivt och att diskriminering fördöms och tas upp i dialoger med tredjeländer samt att bekämpning av diskriminering tas med i samarbetsprogram.

68.  Europaparlamentet understryker att stor vikt måste läggas vid områden som utbildning, kultur, den audiovisuella sektorn, ungdomar, idrott och medborgarskap, och att en tillräcklig och ändamålsenlig budget måste avsättas för dessa områden.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda vad som ligger bakom problemen med ofullständigt erkännande av avlagda kurser och erhållna ECTS-poäng inom ramen för det europeiska systemet för överföring av studiemeriter vid hemmauniversiteten för studenter som har slutfört en studieperiod vid ett annat universitet inom Erasmusprogrammet.

70.  Europaparlamentet yrkar på ett omfattande avtal om uppgiftsskyddspaketet som ska säkerställa en enhetlig och hög skyddsnivå för de registrerade och lika villkor för företag.

71.  Europaparlamentet anser att fortsatt bekämpning av terrorism är en fråga av yttersta vikt för att EU ska kunna trygga EU-medborgarnas säkerhet, och förespråkar med kraft till att EU:s lagstiftning om lagring av uppgifter ses över.

72.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda sitt arbete med avtalet mellan EU och Förenta staterna om skydd av personuppgifter, och upprepar hur viktigt det är att detta arbete snabbt slutförs.

73.  Europaparlamentet anser att förslag om ömsesidigt erkännande av effekterna av vissa civilståndshandlingar tillsammans med minimistandarder för civilrättsliga förfaranden skulle utgöra ett viktigt steg mot inrättandet av ett område med rättvisa, med enklare, tydligare och tillgängligare förfaranden för medborgarna samt ökat förtroende för det ömsesidiga erkännandet av åtgärder på det civilrättsliga området.

74.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att dra största möjliga nytta av EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016 för att bekämpa problemet med människohandel.

75.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om en utvidgning av resultattavlan på det rättsliga området så att den omfattar även rättsstatsprincipen, demokrati och de grundläggande rättigheterna.

76.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att på gränsöverskridande nivå bekämpa organiserad brottslighet, penningtvätt, bedrägerier mot EU:s finansiella intressen samt korruption.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att slutföra färdplanen för processuella rättigheter och att övervaka införlivandet av de antagna direktiven, för att se till att misstänkta och tilltalade personers grundläggande rättigheter skyddas tillräckligt genom gemensamma miniminormer för processuella rättigheter i brottmål, så att principen om ömsesidigt erkännande verkligen tillämpas.

78.  Europaparlamentet stöder kommissionen i dess arbete med offers rättigheter, och uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna att senast den 16 november 2015 genomföra samtliga bestämmelser i direktivet om miniminormer för brottsoffers rättigheter samt stöd till och skydd av brottsoffer.

79.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om villkor för inresa och vistelse för forskare, studenter, utbyteselever, praktikanter och frivilligarbetare och efterlyser ytterligare omfattande förslag om laglig invandring.

80.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utfärda riktlinjer för att se till att Schengenbestämmelserna genomförs korrekt av medlemsstaterna, så att den fria rörligheten för personer respekteras till fullo och felaktig användning eller missbruk av möjligheten att återinföra kontroller vid de inre gränserna förhindras.

81.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det gemensamma europeiska asylsystemet genomförs korrekt i hela EU, så att åtagandet enligt fördraget respekteras.

82.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen lägger fram nya förslag eller fortsätter att behandla översynen av den befintliga materiella straffrätten och processrätten, särskilt Rom II och Bryssel II.

83.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma genomförandet av förordningen om det europeiska medborgarinitiativet och vid behov ändra den.

Jordbruk och fiske

84.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att garantera ett snabbt och korrekt genomförande av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket kommer att leda till en kraftfull, hållbar och rättvis jordbrukspolitik som är till nytta för unionens jordbrukare och konsumenter, främjar landsbygdsutvecklingen och skyddar miljön.

85.  Europaparlamentet konstaterar att genomförandet av denna reform kommer att utgöra centrum för verksamheten under 2014. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att de slutliga överenskommelserna om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken genomförs effektivt på ett sätt som minimerar bördan för jordbrukarna och medlemsstaternas administrativa organ, och att samtidigt säkerställa att de nya bestämmelserna genomförs effektivt, strikt och öppet.

86.  Europaparlamentet noterar kommissionens avsikt att lägga fram lagstiftning om användningen av djurkloningsteknik inom livsmedelsproduktionen. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att när den utarbetar förslaget beakta de farhågor som nyligen framförts avseende märkning och konsekvent tillämpning av lagstiftning som är knuten till EU:s livsmedelskedja, och att samtidigt tillämpa de senaste vetenskapliga och tekniska rönen på detta område.

87.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om en ny strategi för djurhälsa samt dess åtagande att se till att det råder konsekvens mellan lagstiftningens övergripande principer på områden som djurens hälsa och välbefinnande och livsmedelssäkerhet. Parlamentet vill att strategin för djurhälsa knyts till Europa 2020-strategin så att man ser till att den inre marknaden för djur och djurprodukter fungerar väl, samtidigt som det europeiska jordbrukets hållbarhet och konkurrenskraft stärks.

88.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att hjälpa medlemsstaterna med genomförandet av den nyligen antagna gemensamma fiskeripolitiken, på ett sätt som överensstämmer med den kommande europeiska havs- och fiskerifonden. Parlamentet förväntar sig att kommissionen ser till att artikel 43.2 i EUF‑fördraget utgör den rättsliga grunden för kommissionens förslag, samt att kommissionen inskränker användningen av artikel 43.3 till förslag som strikt hör samman med fastställandet och fördelningen av fiskemöjligheter. Parlamentet förväntar sig att kommissionen med tanke på detta bidrar till att det inrättas en interinstitutionell arbetsgrupp med företrädare för alla tre institutionerna, för att kartlägga de lämpligaste tillvägagångssätten.

89.  Europaparlamentet betonar att den nya versionen av Europeiska havs- och fiskerifonden måste förbättra de åtgärder som syftar till att minska flottans kapacitet och vidhåller att den nya gemensamma fiskeripolitiken måste underbyggas av stärkta kontrollåtgärder.

90.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera kampen mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.

Utrikespolitiken och utvecklingspolitiken

91.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen fortsätter att stödja EU:s traditionella utvidgningspolitik, och anser att unionen skulle tappa politisk trovärdighet i världen om den skulle stänga dörrarna för sina grannar.

92.  Europaparlamentet påminner om att EU:s östra och södra grannskap kvarstår som prioritering, och understryker att EU:s nya strategi och ”mer för mer”-principen fortfarande måste definieras entydigt och genomföras.

93.  Europaparlamentet betonar att man än en gång, med större beslutsamhet, måste bekräfta att länderna i västra Balkan har utsikter att delta i en utvidgning av EU och instämmer med kommissionens rekommendation om att inleda anslutningsförhandlingar med Serbien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (Fyrom). Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med Turkiet som kandidatland och välkomnar särskilt öppnandet av anslutningskapitel 22 om regionalpolitik.

94.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka den verksamhet som syftar till att utveckla det östra partnerskapet, särskilt på området för rörlighet och utbildningssamarbete.

95.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bidra konstruktivt till översynen av Europeiska utrikestjänsten i syfte att samarbeta med rådet och parlamentet för att stödja väl samordnade initiativ på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Parlamentet efterlyser större flexibilitet när finansiellt stöd betalas ut i krissituationer.

96.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att den bättre måste utvärdera hur samförståndet om humanitärt bistånd genomförs och få biståndet att bättre komplettera stödet från EU:s medlemsstater och givarna, och att rådets förordning (EG) nr 1257/1996 måste ses över.

97.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att ytterligare främja och förverkliga begreppet ”skyldigheten att skydda” i enlighet med Europaparlamentets rekommendation av den 18 april 2013(2) till rådet om FN-principen, i syfte att fastställa ett europeiskt samförstånd om skyldigheten att skydda.

98.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kvantitativt öka EU:s humanitära bistånd och göra så att det effektivare når ut till de människor i Syrien som behöver basvaror och grundläggande tjänster, liksom också till syriska flyktingar i Syriens grannländer.

99.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå inrättandet av en mekanism, som ska finansieras genom det relevanta finansieringsinstrumentet för EU:s externa åtgärder och bestå av ett arbetslag av nationella och internationella utredare, åklagare, jurister och andra experter både från EU:s medlemsstater och från andra berörda länder (Schweiz, Kanada och Förenta staterna) och ha som syfte att bistå myndigheterna i den arabiska vårens länder med juridisk och teknisk rådgivning och med hjälp med att få tillbaka tillgångar som stulits av de tidigare diktatorerna, deras familjer och regimer.

100.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skifta fokus från en förhärskande insatsorienterad utvecklingspolitik till en resultatorienterad utvecklingspolitik, med exakta årliga siffror om utvecklingsframsteg som visar hur stor del av EU:s skattebetalares pengar som har använts, och att se till att EU:s utvecklingsinsatser har varaktiga effekter på fattigdomsutrotningen.

101.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett pragmatiskt sätt ta upp frågan om egendomsrätt i utvecklingsländer och ta fram en samstämd strategi tillsammans med övriga internationella utvecklingspartner i syfte att dra igång en process för att ge lokalsamhällen och enskilda personer i utvecklingsländerna egenmakt. Parlamentet påpekar att en sådan process utgör en av utvecklingens hörnstenar som skulle kunna lyfta hela nationer ur fattigdom och stärka den ekonomiska aktiviteten i utvecklingsländerna.

102.  För att höja biståndseffektiviteten påpekar Europaparlamentet att det även är viktigt att garantera större konsekvens i politiken, så att alla EU:s politikområden, särskilt de som har stor påverkan på utvecklingsländerna, bidrar till att det skapas välstånd i utvecklingsländerna. Parlamentet påpekar att det också är nödvändigt att öka samordningen mellan EU:s medlemsstater.

103.  Europaparlamentet framhåller att åtgärder mot undernäringen bland barn och en tryggad livsmedelsförsörjning, insatser mot könsrelaterat dödande – bruket att män konsekvent och i enorm omfattning väljs framför kvinnor – samt arbetet för att införa sjukförsäkringar och pensioner i utvecklingsländerna kvarstår som viktiga prioriteringar.

104.  Europaparlamentet framhåller att katastrofförebyggande åtgärder också är en viktig strategi som måste förbättras.

105.  Europaparlamentet begär att utvecklingsbiståndet effektiviseras genom stärkt samordning och komplementaritet och genom att resultaten och effekterna av detta bistånd regelbundet utvärderas.

Handel

106.  Europaparlamentet står fast vid sitt åtagande om en multilateral strategi för internationell handel och uppmanar kommissionen att stödja pågående WTO-initiativ. Parlamentet efterlyser med kraft åtgärder som underlättar Kinas anslutning till avtalet om offentlig upphandling. Dessutom krävs det fortsatta framsteg för att uppnå bilaterala frihandelsavtal med betydelsefulla partner, i synnerhet USA. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att koncentrera personalresurser och politiska insatser på de pågående handelsförhandlingarna med tredjeländer och särskilt med strategiska partner, för att göra väsentliga framsteg i arbetet med ett balanserat slutavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut involvera parlamentet i detta arbete, i enlighet med relevanta bestämmelser i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

107.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ till djupgående reflexion, med parlamentets medverkan, över den framtida strategin för internationell handel, inklusive en möjlig reform av WTO:s roll. Parlamentet understryker att denna utvärdering måste ta full hänsyn till hur EU:s ekonomi påverkas av den senaste strategin för internationell handel.

o
o   o

108.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47. (2) Antagna texter, P7_TA(2013)0180.

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2013 om krisen i Egypten (2013/2697(RSP))

P7_TA(2013)0333 RC-B7-0362/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av uttalandena den 4 juli 2013 av general Abdul Fatah Khalil Al-Sisi, ordförande i den egyptiska arméns högsta råd,

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I sitt uttalande av den 4 juli 2013 förklarade den egyptiska arméns högsta råd konstitutionen tillfälligt upphävd, att makten flyttas över till högsta författningsdomstolen tills tidiga presidentval kan hållas, som ska följas av parlamentsval, och att det inrättas en nationell koalitionsregering och en kommitté som ska utarbeta ändringar av konstitutionen. Adly Mansour har svurits in som interimspresident.

1.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över den situation som råder i Egypen efter militärens ingripande. Parlamentet understryker att makten bör överföras till demokratiskt valda civila myndigheter så snart som möjligt. Parlamentet uttrycker sin djupt kända solidaritet med alla de egyptier som har demokratiska ambitioner beträffande sitt hemland och uppmanar till en snabb återgång till den demokratiska processen, inklusive anordnandet av fria och rättvisa president- och parlamentsval, i en process som omfattar alla, med deltagande av samtliga demokratiska aktörer.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar samt Egyptens parlament och regering.

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2013 om situationen i Djibouti (2013/2690(RSP))

P7_TA(2013)0334 RC-B7-0347/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner av den 15 januari 2009(1) om situationen på Afrikas horn och av den 18 december 1997 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Djibouti(2),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från det internationella observatörsuppdraget (bestående av Afrikanska unionen (AU), Arabförbundet, Islamiska samarbetsorganisationen (OIC) och den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten (Igad)) i samband med parlamentsvalet den 22 februari 2013 i Republiken Djibouti, utfärdad i Djibouti den 24 februari 2013,

–  med beaktande av den Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, som Djibouti har ratificerat,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av Cotonouavtalet som undertecknades den 23 juni 2000 och reviderades den 22 juni 2010,

–  med beaktande av uttalandet av den 12 mars 2013 från talespersonen för unionens höga representant Catherine Ashton om situationen efter parlamentsvalet i Djibouti,

–  med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Djibouti och dess strategiska infrastruktur (hamnar och frizoner) spelar en viktig roll för hela regionen på grund av sin belägenhet på spetsen av Afrikas horn och vid inloppet till Röda havet.

B.  Djibouti har haft en central roll i kampen mot piratverksamhet och terrorism i regionen.

C.  Djibouti har sedan landet blev självständigt 1977 och fram till 2003 haft ett enpartisystem.

D.  En allvarlig politisk kris råder i landet sedan parlamentsvalet den 22 februari 2013.

E.  Ismail Omar Guelleh, som tog makten 1999 och omvaldes till president 2005 med 100 procent av rösterna har meddelat att han inte tänker ställa upp för omval 2016. President Guelleh omvaldes i april 2011 med nästan 80 procent av rösterna i ett val som i stor utsträckning bojkottades av oppositionen efter det att Djiboutis parlament hade ändrat konstitutionen för att göra det möjligt för president Guelleh att ställa upp för omval.

F.  För första gången sedan Ismail Omar Guelleh tog makten hade oppositionspartierna, som hoppades att demokratisk pluralism skulle segra, beslutat att delta i parlamentsvalet den 22 februari 2013 till följd av det nya, delvis proportionella valsystemet som innebär att minoritetspartier kan erhålla platser i parlamentet.

G.  Valet följdes av Afrikanska unionen, Arabförbundet, Islamiska samarbetsorganisationen (OIC) och den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten (Igad), som övervakade 154 vallokaler och 12 röstsammanräkningslokaler. Valet ansågs ha varit transparent och inga fall av fusk eller falska röstsedlar upptäcktes.

H.  Enligt det resultat som proklamerades av konstitutionsrådet fick Unionen för presidentmajoritet (UMP) 68 procent av rösterna.

I.  Oppositionen, som för första gången sedan landets självständighet erhöll platser i parlamentet, talar om massivt fusk och förklarar sig som valets segrare. Konstitutionsrådet har förkastat oppositionens överklagan mot valresultatet.

J.  Oppositionen bojkottar det valda parlamentet. Myndigheterna kritiserar i synnerhet en del av oppositionen för att ha bildat en ”Legitim nationalförsamling” (ANL) vid sidan av det nationella parlamentet efter det omstridda valet i februari 2013. ANL leds av Ismail Guedi Hared, förstanamnet på Unionen för nationell räddnings (USN) lista för huvudstaden Djibouti.

K.  Resultatet från parlamentsvalet den 22 februari 2013 har fortfarande inte offentliggjorts för de enskilda vallokalerna, trots EU:s uppmaningar, vilket ger upphov till misstankar om valfusk.

L.  Antalet registrerade väljare i valkretsen för huvudstaden Djibouti ändrades varje gång som officiella siffror offentliggjordes.

M.  Övervåldet i samband med de demonstrationer som anordnats av oppositionspartierna, som anser att parlamentsvalet inte har gått rätt till, ska ha skördat minst tio dödsoffer, ihjälskjutna av ordningsmakten.

N.  Många demonstranter från oppositionen har gripits. Frivilligorganisationerna slår larm om misstänkta dödsfall, tortyr och försvinnanden.

O.  Sedan valet den 22 februari 2013 ska mer än tusen oppositionsmedlemmar ha fängslats under mer eller mindre långa tidsperioder.

P.  Omkring 60 politiska fångar sägs i dagsläget vara fängslade. Myndigheterna trakasserar konsekvent de politiska motståndarna.

Q.  Rättsliga förfaranden har inletts mot de flesta oppositionsledarna och mot åtskilliga journalister.

R.  Journalisten Mydaneh Abdallah Okieh, som dessutom är kommunikationsansvarig för oppositionskoalitionen USN, anklagas för förtal av polisen efter att ha lagt ut bilder på Facebook av demonstranter som utsatts för våld. Den 26 juni 2013 förlängde appellationsdomstolen hans straff från 45 dagar till fem månader.

S.  I april 2013 dömdes tre ledare för oppositionskoalitionen USN till två års fängelse och fråntogs sina medborgerliga och samhälleliga rättigheter. Behandlingen av deras överklagan har skjutits upp till den 25 november 2013.

T.  USN-oppositionens talesman Daher Ahmed Farah greps den 4 mars 2013. Han dömdes för anstiftan till uppror efter det omstridda parlamentsvalet i februari 2013. Två andra personer åtalades i samma ärende. En av dem har dömts till villkorligt fängelsestraff och den andra har släppts. Den 26 juni 2013 dömde appellationsdomstolen igen Daher Ahmed Farah till två månaders fängelsestraff.

U.  Förhållandena i Djiboutis fängelser är extremt oroväckande.

V.  I 1992 års konstitution erkänns grundläggande friheter och grundläggande principer för goda styrelseformer.

W.  Enligt artikel 10 i konstitutionen ska rätten till försvar, inklusive rätten att fritt utse en advokat, garanteras genom hela det rättsliga förfarandet.

X.  Djibouti har undertecknat både den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Y.  Kvinnorna i Djibouti utsätts för olika former av våld – däribland våldtäkter, kvinnlig könsstympning, våld i hemmet, sexuella trakasserier och tidiga äktenskap – vilket får långtgående negativa konsekvenser för kvinnornas fysiska och psykiska välbefinnande.

Z.  Djibouti ligger på 167:e plats (av 179 länder) i Reportrar utan gränsers internationella pressfrihetsindex för 2013. Det är förbjudet för utländska journalister att bege sig till Djibouti, och detta förbud gör det svårt att erhålla tillförlitlig information om situationen i landet.

AA.  I mars 2012 uppskattade FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) att 180 000 personer i Djibouti var i behov av livsmedelsbistånd.

AB.  Under de senaste 20 åren har Europeiska unionen och dess medlemsstater varit de främsta givarna av ekonomiskt stöd till Djibouti. Inkomsterna från de belopp som Förenta staterna, Japan och Frankrike har betalat för sina militärbaser säkrar en kontinuerlig tillväxt för Djibouti.

AC.  Respekten för de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna och rättsstaten ligger till grund för partnerskapsavtalet mellan EU och AVS-länderna och utgör väsentliga beståndsdelar av Cotonouavtalet.

1.  Europaparlamentet är mycket oroat över situationen i Djibouti efter parlamentsvalet den 22 februari 2013 och det spända politiska läge som råder i landet. Parlamentet är särskilt oroat över uppgifterna om massgripanden av oppositionsmedlemmar, nedslag mot demonstrationer som hålls i protest mot misstänkt valfusk och angreppen på mediernas frihet.

2.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Djibouti att sätta stopp för förtrycket av politiska motståndare och att släppa alla som gripits av politiska skäl.

3.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Djibouti att garantera respekt för de mänskliga rättigheter som erkänns i de nationella eller internationella överenskommelser som Djibouti har undertecknat, och att skydda medborgerliga och politiska rättigheter och friheter, bl.a. rätten att fredligt demonstrera och tryckfriheten.

4.  Europaparlamentet fördömer med kraft det sexuella våldet mot kvinnor, och betonar att Djiboutis regering bär ansvaret för att sätta stopp för straffriheten genom att lagföra dem som gjort sig skyldiga till sexuellt våld mot kvinnor.

5.  Europaparlamentet begär att rätten till försvar ska respekteras, särskilt anklagade personers rätt att bistås av en advokat som de själva väljer under hela rättegångsförfarandet mot dem. Parlamentet uppmanar myndigheterna att låta anhöriga till häktade personer ge dem materiell hjälp, särskilt mediciner.

6.  Europaparlamentet uppmanar Djiboutis regering att med hjälp av de institutioner som godkände valresultatet, särskilt Afrikanska unionen, inleda en politisk dialog med oppositionen, i enlighet med de uttalanden som landets statsöverhuvud gjorde den 27 juni 2013 i samband med firandet av Djiboutis självständighetsdag. Parlamentet uppmanar EU att stödja regionala organisationers arbete och att bidra till ansträngningarna för att nå en politisk lösning på den pågående krisen.

7.  Europaparlamentet förespråkar att det omedelbart ska inledas rättsliga utredningar för att kasta ljus över polisens och arméns agerande under demonstrationerna och straffa de personer som kränkt de mänskliga rättigheterna.

8.  Europaparlamentet välkomnar att valet den 22 februari 2013 gick fredligt till, vilket betonas av flera representanter för det internationella samfundet, bl.a. vice ordföranden för kommissionen/den höga representanten och cheferna för de fyra valövervakningsuppdrag som sändes till Djibouti. Parlamentet välkomnar den vilja att engagera sig för sitt lands framtid som visats av Djiboutis folk och av samtliga politiska partier genom deras deltagande i valet.

9.  Europaparlamentet gläder sig åt att valet den 22 februari 2013 var det första valet i vilket oppositionspartier, bl.a. Unionen för nationell räddning (USN), deltog sedan Djibouti 1977 blev ett självständigt land.

10.  Europaparlamentet upprepar EU:s uppmaning att resultaten från alla vallokaler som användes vid valet den 22 februari 2013 ska offentliggöras.

11.  Europaparlamentet uppmanar de politiska krafterna i Djibouti att respektera rättsstatsprincipen, inbegripet rätten att fredligt demonstrera, och att inte ta till våld och förtryckande åtgärder.

12.  Europaparlamentet är berett att noggrant övervaka situationen i Djibouti och att föreslå restriktiva åtgärder om det uppdagas brott mot bestämmelserna i Cotonouavtalet från 2000, särskilt artiklarna 8 och 9 i avtalet. Parlamentet uppmanar kommissionen att också noggrant följa situationen.

13.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Europeiska utrikestjänsten, kommissionen och deras partner att samarbeta med djibuotierna för långsiktiga politiska reformer, något som särskilt borde underlättas av de starka band som redan finns med tanke på att Djibouti har varit en viktig partner i kampen mot terrorismen i regionen och dessutom upplåter flera militärbaser.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Djiboutis regering, Afrikanska unionens institutioner, den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten, Arabförbundet, Islamiska samarbetsorganisationen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt medordförandena för den gemensamma parlamentariska församlingen AVS-EU.

(1) EUT C 46 E, 24.2.2010, s. 102. (2) EUT C 14, 19.1.1998, s. 207.

Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2013 om situationen i Nigeria (2013/2691(RSP))

P7_TA(2013)0335 RC-B7-0344/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina resolutioner av den 13 juni 2013 om press- och mediefrihet i världen(1), av den 11 december 2012 om en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik(2), av den 5 juli 2012 om våldet mot lesbiska kvinnor och rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella personer (hbti-personer) i Afrika(3) samt av den 15 mars 2012 om situationen i Nigeria(4),

–  med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, av den 22 januari 2012 om bombningarna i Kano, av den 11 mars 2013 om dödandet av gisslan, av den 2 juni 2013 om den lag i Nigeria som kriminaliserar äktenskap och förhållanden mellan personer av samma kön samt av den 25 juni 2013 om avrättningar i Nigeria,

–  med beaktande av den människorättsdialog mellan EU och Nigeria som ägde rum i Abuja i mars 2013 och av ministermötet mellan EU och Nigeria i Bryssel den 16 maj 2013, där man fastställde behovet av att balansera åtgärder för att bekämpa terrorism med antalet civila dödsfall och förstörelsen av offentlig infrastruktur,

–  med beaktande av resolutionen från den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, som sammanträdde i maj 2013 i Horsens (Danmark), om situationen i Nigeria,

–  med beaktande av Europeiska unionens råds riktlinjer för att främja och skydda fullständiga mänskliga rättigheter för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer),

–  med beaktande av Cotonouavtalet från 2000 och dess ändringar från 2005 och 2010 (den sistnämnda ratificerades av Nigeria den 27 september 2010), särskilt artiklarna 8 och 9 om politisk dialog och mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen,

–  med beaktande av uttalandena från FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon av den 16 maj 2013 om det fortsatta våldet och den allt sämre säkerhetssituationen i nordöstra Nigeria, och av den 22 april 2013 om det stora antalet dödade civila och förstörda hem i Nigeria till följd av strider mellan militära styrkor och rebellgruppen Boko Haram,

–  med beaktande av uttalandena från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, av den 3 maj 2013 som svar på de våldsamma striderna i april 2013, med en uppmaning till säkerhetspersonal att respektera mänskliga rättigheter och undvika överdriven användning av våld i sina operationer, samt av den 17 maj 2013 om möjligheten att medlemmar av Boko Haram kan ställas inför rätta för krigsbrott,

–  med beaktande av uttalandet från FN:s säkerhetsråd av den 27 december 2011 om terroristsekten Boko Harams attacker i Nigeria,

–  med beaktande av FN:s förklaring från 1981 om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering grundad på religion eller övertygelse,

–  med beaktande av uttalandet av den 12 april 2012 från G8-gruppens utrikesministrar om det fortsatta våldet i Nigeria,

–  med beaktande av Afrikanska unionens konvention om förebyggande och bekämpning av terrorism, som ratificerades av Nigeria den 16 maj 2003, och av dess tilläggsprotokoll, som ratificerades av Nigeria den 22 december 2008,

–  med beaktande av uttalandet från Afrikanska unionens kommissionsledamot för fred och säkerhet, Lamamra Ramtane, av den 14 juli 2012, med ett fördömande av Boko Harams verksamhet och kränkningar av de mänskliga rättigheterna, och med en kraftfull uppmaning till världssamfundet att bistå Nigeria i kampen mot terroristsekten, eftersom den utgör ett hot mot den regionala och internationella säkerheten,

–  med beaktande av toppmötet för Guineabuktens stats- och regeringschefer om sjösäkerhet och sjöfartsskydd, som ägde rum i Yaoundé (Kamerun) den 24 juni 2013,

–  med beaktande av Förbundsrepubliken Nigerias författning, som antogs den 29 maj 1999, och särskilt bestämmelserna om skyddet av grundläggande rättigheter i kapitel IV, inklusive rätten till liv, rätten till försvar, rätten till mänsklig värdighet, och skyddet av yttrandefrihet, pressfrihet, tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet,

–  med beaktande av artikel 3 i Genèvekonventionen, som ratificerades av Nigeria den 20 juni 1961, och protokoll II till denna, som ratificerades av Nigeria den 10 oktober 1988, vilka båda fastställer bestämmelserna i internationell rätt om icke-internationella väpnade konflikter,

–  med beaktande av den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter från 1981, som ratificerades av Nigeria den 22 juni 1983,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som ratificerades av Nigeria den 29 oktober 1993,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 14–15 maj 2013 utlyste Nigerias president, Goodluck Jonathan, undantagstillstånd i delstaterna Borno, Yobe och Adamawa som svar på Boko Harams verksamhet, och extra militärstyrkor sattes in.

B.  I april 2013 förstördes staden Baga i striderna mellan nigerianska militära styrkor och Boko Haram-militanter, vilket resulterade i att tusentals hem förstördes hundratals civila miste livet, enligt lokala ledare. En oberoende utredning av Nigerias kommission för mänskliga rättigheter om dödandet i Baga kommer att slutföras före utgången av juli månad.

C.  Den federala regeringen har klassificerat Boko Haram enligt lagen om förebyggande av terrorism från 2011, så att alla personer som är associerade med eller stöder gruppen kan åtalas.

D.  Boko Haram är skyldig till 4 000 personers död sedan 2009. Fler än 700 nigerianer har dödats hittills i år vid över 80 attacker knutna till Boko Haram, och i en nyligen offentliggjord rapport från Förenta staterna rankas gruppen som världens näst farligaste terroristgrupp. Kopplingen mellan Boko Haram och AQIM (Al-Qaida i islamiska Maghreb) utgör ett allvarligt hot mot fred och säkerhet i den större Sahelregionen och västra Afrika i allmänhet. Boko Haram fortsätter att attackera stats- och säkerhetstjänstemän, som i attacken mot en fängelseanläggning i Bama den 7 maj 2013, där omkring 55 människor dog och omkring 105 fångar frigavs.

E.  Human Rights Watch, Amnesty International, Freedom House och andra människorättsorganisationer har dokumenterat Boko Harams inblandning i attacker på polisstationer, militäranläggningar, kyrkor, skolor, jordbruk och banker. Boko Haram attackerar nu i större utsträckning civila mål, bland annat vid attacker mot två skolor i delstaterna Borno och Yobe den 16–17 juni 2013, där totalt 16 elever och två lärare dödades. Dessa attacker har tvingat flera tusen skolbarn ut ur den formella utbildningen. Hot mot civila har tvingat 19 000 jordbrukare att fly från sina gårdar och överge sina odlingar, vilket leder till en minskad jordbruksproduktion och bidrar till livsmedelsbrist.

F.  Boko Harams beslut att kidnappa kvinnor och barn i sin våldsamma gerillakampanj är mycket oroande. Även utländska arbetare i Nigeria har kidnappats, attackerats och dödats av rebeller.

G.  FN:s flyktingkommissariat har varnat för en flyktingkris. Under de senaste veckorna har cirka 6 000 nigerianer anlänt till Niger, och mellan den 11 och 13 juni 2013 korsade omkring 3 000 nigerianer gränsen till Kamerun. Ett antal flyktingar har också gått över gränsen till Chad. Dessa förflyttningar har inneburit påfrestningar med anledning av den lilla mängd mat och vatten som finns tillgänglig, särskilt i Niger, som själv kämpar med en osäker livsmedelsförsörjning efter år av torka. Ingen av Nigerias grannländer har kapacitet att ta in det antal människor som skulle kunna tvingas flytta vid en fullskalig humanitär katastrof till följd av omfattande våld.

H.  Boko Haram fortsätter att attackera kristna, moderata muslimer och andra religiösa grupper, och driver ut dem från landets norra, i huvudsak muslimska, del.

I.  Som ett svar på Boko Harams våld har Nigerias polis och militär tillfångatagit och summariskt avrättat flera misstänkta medlemmar av gruppen, framför allt genom att gripa unga män från byar i norr. Många har hållits fängslade utan kontakt med omvärlden och utan åtal eller rättegång, i vissa fall under omänskliga förhållanden, några har misshandlats fysiskt medan andra har försvunnit eller dött i fängelse. Nigerias regering och arméofficerer har gett osäkra uppgifter om civila dödsfall och skador på hem. Human Rights Watch, Freedom House och andra människorättsorganisationer har beskrivit de nigeriska styrkornas motattacker under de senaste månaderna som alltmer brutala och godtyckliga, och civila har på ett oproportionellt sätt hamnat i skottgluggen för våldet mellan de båda grupperna.

J.  Yttrandefriheten och pressfriheten sätts på spel genom hot om arresteringar, skrämsel, våld och till och med död för dem som rapporterar om ämnen på ett sätt som kritiserar de nigerianska myndigheterna. Boko Haram har upprepade gånger hotat att attackera medieföretag som har uttryckt sig negativt om gruppen.

K.  Till följd av utlysandet av undantagstillstånd har stora delar av de nordöstra delstaterna blivit omöjliga för biståndsorgan, journalister och reportrar att besöka, och regeringen har stängt ned mobiltelefontjänster i flera områden i syfte att förhindra kommunikation mellan militanter.

L.  Den nigeriska regeringen har nyligen brutit mot sitt sjuåriga moratorium mot dödsstraff genom att avrätta fyra fångar i delstaten Edo som dömdes när Nigeria fortfarande var en militärdiktatur. Den 26 juni 2013 uppmanade Christof Heyns, FN:s särskilda rapportör om utomrättsliga, summariska och godtyckliga avrättningar, de nigerianska myndigheterna att skjuta upp den nära förestående avrättningen av en femte fånge. Enligt rapporter från olika människorättsorganisationer dömdes 56 människor till döden i Nigeria 2012, och omkring 1 000 personer i landet rapporteras fängslade i väntan på avrättning.

M.  Nigerias representanthus antog den 30 maj 2013 lagen om förbud mot äktenskap mellan personer av samma kön. Lagen innebär 14 års fängelse för alla, inte bara nigerianer utan även turister, utländska arbetare och diplomater, som gifter sig eller är gifta med en person av samma kön, och att registrera eller driva sociala samlingspunkter eller icke-statliga organisationer som stöder hbti-personers mänskliga rättigheter ger fängelse i 10 år.

N.  Problemen i Nigeria har sin upprinnelse i bristen på ekonomisk utveckling och i de motsättningar som bottnar i flera årtiondens fientlighet mellan olika grupper bland ursprungsbefolkningen, som för det mesta är kristna eller animister och som konkurrerar om den bördiga jordbruksmarken med inflyttande bosättare norrifrån, som är muslimer och talar hausa. Konflikterna förvärras av klimatförändringar och ökenspridning. En upptrappning av den väpnade konflikten och bestående sociala och ekonomiska utmaningar kan underblåsa radikalisering, inklusive manipulering och rekrytering till fundamentalistiska islamiska grupper som Boko Haram.

O.  EU är Nigerias största ekonomiska bidragsgivare. Den 12 november 2009 undertecknade kommissionen och Nigerias federala regering ett landstrategidokument Nigeria-EG och ett nationellt vägledande program för 2008–2013, enligt vilka EU finansierar projekt som bland annat syftar till att skapa fred och säkerhet och värna mänskliga rättigheter. EU:s bistånd till Nigeria under denna period uppgår till totalt 700 miljoner euro, av vilka en del har gått till att hantera den alltmer problematiska säkerhetssituationen i norra Nigeria.

P.  Enligt artiklarna 8 och 9 i det reviderade Cotonouavtalet ska EU regelbundet föra en politisk dialog med Nigeria om mänskliga rättigheter och demokratiska principer, inklusive diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, religiös övertygelse eller ras.

Q.  FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, har varnat för att Boko Harams attacker kan utgöra brott mot mänskligheten. Internationella brottmålsdomstolens åklagare, Fatou Bensouda, besökte Abuja i juli 2012, och i november 2012 offentliggjorde hennes kontor en rapport som visade att det finns en rimlig grund för att tro att Boko Haram har begått handlingar som utgör brott mot mänskligheten.

R.  Trots att Nigeria är en av världens största oljeproducenter lever nästan 60 procent av befolkningen på mindre än en dollar om dagen. En fredlig lösning på konflikterna kräver också rättvis tillgång till resurser och en rättvis fördelning av inkomster genom statsbudgeten.

1.  Europaparlamentet fördömer med kraft Boko Harams upptrappning av våldet och den tragiska förlusten av oskyldiga liv i Nigerias drabbade regioner, och uttrycker sin sympati med de sörjande och skadade. Parlamentet uttrycker sin oro över de pågående motsättningarna, där samhällsgrupper har varit aktörer och offer.

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Nigerias regering att säkerställa sina medborgares säkerhet och skydd från Boko Harams våld och att avstå från ytterligare attacker och repressaliemord. Samtidigt måste regeringen respektera sina skyldigheter enligt internationellt erkända människorättsnormer och agera i enlighet med rättsstatsprincipen.

3.  Europaparlamentet fördömer den nigerianska militären för dess användning av oproportionerligt våld i sina sammandrabbningar med Boko Haram, särskilt vid anfallen mot Baga den 16 och 17 april 2013.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft både regeringen och regionala och lokala aktörer att visa återhållsamhet och söka fredliga medel för att lösa motsättningarna mellan religiösa och etniska grupper i Nigeria. Parlamentet betonar i detta sammanhang betydelsen av ett fungerande, oberoende, opartiskt och tillgängligt rättssystem, särskild under väpnade konflikter, för att sätta stopp för straffrihet, öka respekten för rättsstatsprincipen och skydda befolkningens grundläggande rättigheter.

5.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias regering att förhindra en ytterligare upptrappning av konflikten, med särskild uppmärksamhet på de civilas säkerhet och välbefinnande, och påminner om att den förstörelse och de skador som konflikten har orsakat på hus, offentlig infrastruktur och jordbruksmark har skadlig inverkan på befolkningen.

6.  Europaparlamentet uppmanar både Nigerias regering och Boko Haram att erkänna och respektera press- och mediefriheten och att låta journalister och reportrar få tillträde till fronten, eftersom pressen och medierna kan spela en viktig roll i att stärka ansvarsutkrävandet och dokumentera kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

7.  Europaparlamentet fördömer de nigerianska myndigheternas avrättning av Daniel Nsofor för brott som han begick när han var under 18 år. Parlamentet rekommenderar myndigheterna att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra FN:s konvention om barnets rättigheter och 2010 års slutsatser om Nigeria, framför allt genom att säkerställa att definitionen av barn i den nationella lagstiftningen och på delstatsnivå helt överensstämmer med den som anges i barnkonventionen, att granska dossierna för alla personer som sitter fängslade i väntan på avrättning för brott de begått när de var under 18 år och att avskaffa dödsstraffet för alla människor under 18 år i den nationella lagstiftningen.

8.  Europaparlamentet fördömer skarpt avrättningen av fyra fångar i Nigeria i juni 2013. Parlamentet uppmanar Nigerias myndigheter att uppfylla de åtaganden de nyligen gjort inom ramen för människorättsdialogen mellan EU och Nigeria för att stå fast vid de facto-moratoriet för avrättningar. Landet uppmanas med kraft att avskaffa dödsstraffet genom att ändra sin lagstiftning.

9.  Europaparlamentet uppmuntrar Nigerias myndigheter att med stöd av kommissionen och Unicef öka sina reforminsatser i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter, särskilt när det gäller rättvisa för barn och system för födelseregistrering. Parlamentet rekommenderar att Nigeria fortsätter och stärker sina insatser för att garantera fri och obligatorisk registrering av alla barn och ökar allmänhetens medvetenhet om vikten av födelseregistrering och om gällande lagstiftning.

10.  Europaparlamentet inser att mobiltelefoner är en viktig kommunikationsväg för militanter, men uppmanar med kraft Nigerias regering att inte blockera hela nätverket eftersom detta också gör det omöjligt för medborgarna att kommunicera.

11.  Europaparlamentet understryker vikten av regionalt samarbete när man bemöter det hot som en eventuell koppling mellan Boko Haram och AQIM innebär. Parlamentet uppmanar länderna i regionen att fördjupa sitt samarbete, även med länderna i Sahel, för att hindra Boko Haram, AQIM och Movement for Oneness and Jihad in West Africa (Mujao) från att samverka ytterligare. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater, liksom FN, Afrikanska unionen och Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas), att stödja sådana regionala insatser och att ta itu med de hot som är förknippade med terrorism, spridning av lätta vapen och gränsöverskridande brottslighet.

12.  Europaparlamentet konstaterar med oro att risken för piratdåd utanför Guineabukten blir allt större och att det behövs mer samordnade åtgärder. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang de regionala insatser för att lösa problemet med piratdåd som man kom överens om vid toppmötet mellan Guineabuktens stats- och regeringschefer om sjöfartsskydd och sjösäkerhet i Yaoundé (Kamerun) den 24 juni 2013.

13.  Europaparlamentet efterlyser en mer omfattande undersökning av de bakomliggande orsakerna till konflikten, inklusive de sociala, ekonomiska och etniska motsättningarna, där man undviker alltför generella och förenklade förklaringar som bara tar hänsyn till religionen, eftersom de inte kan erbjuda någon långsiktig och varaktig lösning på regionens problem. Parlamentet uppmanar Nigerias regering att verka för en fredlig lösning genom att ta sig an de bakomliggande orsakerna till konflikten och att garantera rättvis tillgång till resurser, hållbar utveckling på regional nivå och omfördelning av inkomster genom statsbudgeten.

14.  Europaparlamentet kräver en oberoende utredning av kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och att de ansvariga ställs inför rätta i enlighet med internationella normer för rättvisa rättegångar.

15.  Europaparlamentet uttrycker oro över att en upptrappning av konflikten i Nigeria kommer att förvärra flyktingkrisen i grannländerna Niger och Kamerun. Parlamentet uppmanar Nigerias regeringstjänstemän att samarbeta med grannländernas ledare för att samordna insatserna i samband med tillströmningen av flyktingar.

16.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten Catherine Ashton att med kraft uppmana Nigerias regering att respektera de mänskliga rättigheterna i sin kamp mot terrorismen. Parlamentet förklarar sig villigt att nära följa utvecklingen av situationen i Nigeria och föreslår restriktiva åtgärder om landet inte följer Cotonouavtalet, särskilt artiklarna 8 och 9. Kommissionen uppmanas att också övervaka situationen.

17.  Europaparlamentet beklagar djupt lagen om förbud mot samkönade äktenskap som gör det till ett brott att leva i ett samkönat förhållande, stödja hbt-personers rättigheter, bedriva ett ställe som välkomnar hbt-personer och offentligt visa känslor för en person av samma kön. Parlamentet uppmanar därför Nigerias president att inte underteckna den lag som representanthuset antagit och som skulle utsätta både nigerianska och utländska hbti-personer för en stor risk för våld och frihetsberövande.

18.  Europaparlamentet uppmuntrar de nigerianska myndigheterna att avkriminalisera homosexualitet och att skydda hbti-personer och de personer som försvarar deras mänskliga rättigheter.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Nigerias federala regering, Afrikanska unionens och Ecowas institutioner, FN:s generalsekreterare, FN:s generalförsamling, ordförandena i den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen samt det panafrikanska parlamentet (PAP).

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0274. (2) Antagna texter, P7_TA(2012)0470. (3) Antagna texter, P7_TA(2012)0299. (4) Antagna texter, P7_TA(2012)0090.