– med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionen,
– med beaktande av artiklarna 21.1 och 22 i stadgan om de grundläggande rättigheterna,
– med beaktande av kommissionens rapport Euromosaic, enligt vilken de europeiska språken är på väg att försvinna då de gällande bestämmelserna inte erbjuder något skydd,
– med beaktande av Unescos konvention av den 17 oktober 2003 om skydd för det immateriella kulturarvet, i vilken muntliga traditioner och uttryck ingår, däribland språket som drivkraft för det immateriella kulturarvet,
– med beaktande av Unescos konvention av den 20 oktober 2005 om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar,
– med beaktande av Unescos atlas över världens hotade språk,
– med beaktande av resolutionen från Europarådets kommunalkongress av den 18 mars 2010 om minoritetsspråk och deras bidrag till den regionala utvecklingen (301/2010)(1),
– med beaktande av Europarådets rapport nr 12423/2010, Europarådets resolution nr 1769/2010 och Europarådets rekommendation nr 1944/2010,
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 september 2008 Flerspråkighet: en tillgång för Europa och ett gemensamt åtagande (COM(2008)0566),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande(2),
– med beaktande av yttrandet från Regionkommittén om skydd och utveckling av historiska språkliga minoriteter inom ramen för Lissabonfördraget(3),
– med beaktande av rådets resolution av den 21 november 2008 om en europeisk strategi för flerspråkighet(4),
– med beaktande av den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk, som öppnades för undertecknande av Europarådet den 5 november 1992,
– med beaktande av den allmänna förklaringen om språkrättigheter (1996),
– med beaktande av ramkonventionen om skydd av nationella minoriteter (1995),
– med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2004 om skyddet och främjandet av den kulturella mångfalden i ett utvidgat Europa: de europeiska regionernas roll och internationella organisationers (exempelvis Unesco och Europarådet(5)) roll och sin resolution av den 4 september 2003 med rekommendationer till kommissionen om europeiska regionala och mindre använda språk – minoritetsspråken inom EU – med beaktande av utvidgningen och den kulturella mångfalden(6),
– med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2003 om de regionala och lokala myndigheternas roll i den europeiska integrationen(7), som hänvisar till den språkliga mångfalden i Europa,
– med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 Flerspråkighet: en tillgång för Europa och ett gemensamt åtagande(8),
– med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 25 september 2008 om icke-kommersiella lokala medier i Europa(9),
– med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A7‑0239/2013) och av följande skäl:
A. I och med Lissabonfördraget får målet att skydda och främja Europeiska unionens kulturella och språkliga arv i all dess mångfald extra tyngd.
B. Den språkliga och kulturella mångfalden är en av EU:s grundläggande principer, som stadfästs i artikel 22 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, och lyder: ”Unionen ska respektera den kulturella, religiösa och språkliga mångfalden”.
C. Språklig mångfald är en medborgerlig rättighet som tillerkänns medborgarna enligt artiklarna 21 och 22 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, och innebär en begränsning och att försöka ge ett språk exklusivitet innebär en överträdelse av unionens grundläggande värderingar.
D. Utrotningshotade språk bör betraktas som en del av det europeiska kulturarvet och inte som ett verktyg för politiska, etniska eller territoriella ambitioner.
E. Alla Europas språk har samma värde och dignitet och utgör en del av den europeiska kulturen och civilisationen samt berikar mänskligheten.
F. Flerspråkiga samhällen med en god sammanhållning som upprätthåller sin språkliga mångfald på ett demokratiskt och hållbart sätt bidrar till mångfalden, är öppnare och har bättre förutsättningar att bidra till den rikedom som flerspråkighet innebär.
G. Varje språk, även de utrotningshotade, speglar historiska, sociala och kulturella kunskaper och färdigheter, och ett sätt att tänka och skapa som bidrar till EU:s rikedom och mångfald, och utgör grunden för den europeiska identiteten. Språklig mångfald och förekomsten av utrotningshotade språk i ett land bör därför betraktas som en tillgång i stället för en börda, och bör stödjas och främjas.
H. I sin atlas över världens hotade språk menar Unesco att ett språk är utrotningshotat om ett eller flera av följande vetenskapliga krav inte uppfylls eller inte i tillräcklig grad uppfylls: språket överförs från en generation till en annan; det finns ett nödvändigt antal talare; det finns en viss andel av den totala befolkningen som talar språket; språket används inom olika offentliga och privata miljöer; språket används i nya medier; det finns språkundervisnings- och språkinlãrningsmaterial; det finns en positiv inställning och språkpolitik på regerings- och institutionsnivå – användning och officiell status; folkgruppen har en positiv inställning till sitt eget språk; typen av dokumentation är lämplig och av god kvalitet.
I. Enligt Unescos konvention om kulturell mångfald från 2005 kan medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att skydda kulturella aktiviteter, varor och tjänster, bland annat åtgärder som rör de språk som används för dessa aktiviteter, varor och tjänster, för att främja mångfalden av kulturyttringar på deras territorier, men även inom ramen för internationella avtal.
J. Den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk, som upprättades av Europarådet och som har undertecknats av 16 av unionens medlemsstater, fungerar dels som ett referensdokument för skydd av utrotningshotade språk, dels som en mekanism för att skydda de minoriteter, Båda dessa punkter tas upp i Köpenhamnskriterierna som varje stat måste uppfylla för att bli medlem i EU.
K. Enligt Unesco finns det språk i alla europeiska länder, i de utomeuropeiska territorierna och inom EU:s nomadiska folkgrupper som endast överförs muntligen från en generation till en annan och som därför bör betraktas som utrotningshotade. För vissa utrotningshotade europeiska språk som talas i gränsregioner finns det olika skyddsnivåer beroende på den medlemsstat eller region där talare av språket bor.
L. I vissa länder och regioner är dessutom även sådana minoritetsspråk eller regionala språk hotade eller på väg att dö ut som i andra länder – grannländer – har status som officiellt språk eller majoritetsspråk.
M. De europeiska språkens och kulturernas mångfald är precis som den biologiska mångfalden en del av det levande arv som är absolut nödvändigt för en hållbar utveckling av våra samhällen och bör därför skyddas och bevaras från utrotning.
N. Respekten för den språkliga mångfalden bidrar på ett positivt sätt till den sociala sammanhållningen genom att den stärker den ömsesidiga förståelsen, förbättrar den egna självkänslan och minskar fördomar. Språklig mångfald gynnar tillgången till kultur och bidrar till att skapa kreativitet och interkulturell kompetens samt samarbete mellan folk och länder.
O. I artikel 167 i Lissabonfördraget anges det tydligt att ”unionen ska bidra till kulturens utveckling i medlemsstaterna med respekt för dessas nationella och regionala mångfald”, och därför uppmuntras åtgärder som inte bara syftar till att bevara och skydda rikedomen i unionens språkliga arv som en del av dess mångfald, utan också till att gå ett steg längre genom att stärka och främja detta arv vid sidan av medlemsstaternas egna politiska åtgärder.
P. Begreppet EU:s språkliga mångfald omfattar såväl de officiella språken som de språk som har officiell status vid sidan av ett annat språk, de regionala språken samt de språk som inte har någon officiell status alls i medlemsstaterna.
Q. Till kategorin hotade språk räknas även språk som bara är utrotningshotade på ett visst territorium där antalet talare snabbt minskar, och de språk för vilka statistik från flera på varandra följande folkräkningar visar att antalet talare dramatiskt har minskat.
R. Även de officiella språken i medlemsstaterna kan i vissa områden inom EU vara utrotningshotade språk.
S. Man bör särskilt uppmärksamma de språk som är på väg att dö ut med tanke på språkens akuta situation genom att erkänna mångkulturalism och flerspråkighet, genom att vidta åtgärder som bekämpar de fördomar som finns om utrotningshotade språk och genom att föra en politik mot assimilering på nationell nivå och EU-nivå.
T. Undervisning på modersmålet är den mest effektiva inlärningsmetoden.
U. Ett barn som lär sig modersmålet och samtidigt lär sig ett officiellt språk från början har lättare att lära sig andra språk senare i livet, och att kunna flera språk är en fördel för unga européer i dag.
V. Hotet mot utrotningshotade språk i EU kan minskas genom att garantera att det berörda språket behandlas proportionerligt inom den offentliga förvaltningen och rättväsendet, med rättvisa och mångfald som ledord.
W. Skydd och överföring av ett språk sker mycket ofta genom informellt och icke-formellt lärande, och det är viktigt att erkänna den roll som föreningslivet, konstnärliga organisationer och konstnärerna själva har.
X. Utrotningshotade språk uppmärksammas inte tillräckligt i kommissionens politik för flerspråkighet. Under de två senaste fleråriga budgetramarna för 2000–2007 och 2007−2013 har EU-stödet till dessa språk kraftigt minskats, vilket har förvärrat deras redan svåra situation, och man bör se till att detta inte upprepar sig i nästa fleråriga budgetram för 2014–2020.
1. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att bli mer medvetna om att framtiden för flera europeiska språk som räknas som utrotningshotade är allvarligt hotad, och att kämpa för att skydda och främja bevarandet av den unika mångfalden i EU:s språkliga och kulturella arv genom att föra en ambitiös och aktiv politik för språklig stimulans för de berörda språken, och anslå tillräckliga medel i detta syfte. Parlamentet rekommenderar att denna politik också syftar till att skapa större medvetenhet bland EU: s invånare om den språkliga och kulturella rikedom som dessa språkgrupper representerar. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att ta fram handlingsplaner för främjande av utrotningshotade språk grundade på delad god praxis som vissa språkgrupper inom EU redan har.
2. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att fördöma all språklig diskriminering och tidigare eller nuvarande åtgärder mot grupper som talar ett utrotningshotat språk, mot sådana gruppers identitet, mot deras språkanvändning eller deras kulturella institutioner, i form av en påtvingad eller dold assimilering.
3. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater som ännu inte har undertecknat och genomfört den europeiska stadgan för landsdels- eller minoritetsspråk att göra detta. Parlamentet påpekar att stadgan fungerar som ett referensdokument för skydd av utrotningshotade språk och som en av de mekanismer för skydd av minoriteter som anges i Köpenhamnskriterierna, och som en stat måste uppfylla för att kunna bli medlem i EU.
4. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att fullgöra de åtaganden som de förbundit sig till genom undertecknandet av Unescos konvention från 2005 om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar, både på sitt eget territorium och inom ramen för internationella avtal.
5. Europaparlamentet uppmanar EU:s myndigheter att kräva att de stater som önskar bli EU-medlemmar verkligen respekterar den språkliga mångfalden, och särskilt skyddet av de mest utsatta europeiska språken.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaternas regeringar och regionala myndigheter att inrätta program för att öka toleransen för utrotningshotade språkliga eller etniska minoriteter, respekten för deras språkliga och kulturella värden och respekten för dessa grupper i samhället.
7. Europaparlamentet erinrar medlemsstaternas regeringar och regionala myndigheter om att ett utrotningshotat språk endast kan överleva om den grupp som använder språket lever vidare och utvecklas. Därför är det viktigt att, förutom de aspekter som rör kultur och utbildning, även beakta den ekonomiska och sociala dimensionen när man utformar den politik som syftar till att skydda denna grupp.
8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå konkreta politiska åtgärder för skyddet av utrotningshotade språk. Parlamentet uppmanar också kommissionen och rådet att, inom ramen för de befogenheter som stadgas i fördraget, anpassa EU:s åtgärder och planera program som stöder bevarandet av utrotningshotade språk och den språkliga mångfalden genom EU-instrument för finansiellt stöd under perioden 2014–2020, bland annat genom program för dokumentation om dessa språk, och utbildning, social inkludering, ungdomar och idrott, forskning och utveckling, kultur- och medieprogrammet, strukturfonderna (Sammanhållningsfonden, Eruf, ESF, europeiskt territoriellt samarbete, EJFLU), liksom alla andra instrument och plattformar för utbyte som är öppna för ny teknik, sociala medier och multimediala plattformar, med stöd till skapandet av såväl innehåll som tillämpningar. Parlamentet anser att dessa instrument bör vara inriktade på program och åtgärder som har en positiv, bredare dagordning, antingen kulturellt eller ekonomiskt, som inte bara gäller en speciell samhällsgrupp eller region. Parlamentet uppmanar också kommissionen att beakta administrativa och rättsliga hinder för projekt för språk som hotas på grund av språkgruppens ringa storlek.
9. Europaparlamentet anser att eftersom initiativet inte kan förlängas bör finansiering till skydd för utrotningshotade språk snabbt göras lättillgängligt och vara så tydligt som möjligt, så att de aktörer som ansöker om finansiering verkligen kan hjälpa de utrotningshotade språken inom en fastställd tidsfrist.
10. Europaparlamentet anser att EU bör stödja och uppmuntra stater att ha en språkstrategi som låter barnen lära sig det utrotningshotade språket som modersmål, redan från mycket tidig ålder. En sådan politik som främjar två eller flera språk skulle, vilket är vetenskapligt bevisat, gynna och underlätta barns inlärning av andra språk i ett senare skede av livet, och uppmuntra överföring av språk från en generation till en annan och ge talarna av utrotningshotade språk ett konkret stöd, så att språköverföringen mellan generationerna stimuleras där den riskerar att annars inte ske.
11. Europaparlamentet stöder en utökad undervisning av utrotningshotade språk med hjälp av lämpliga metoder för studerande i alla åldrar, inbegripet distansstudier, för att utveckla ett genuint mångkulturellt och flerspråkigt EU-medborgarskap.
12. Europaparlamentet noterar kommissionens program för flerspråkighet och anser att de ansvariga för projekten måste kunna utnyttja dessa möjligheter, och med tanke på att de språkgrupper som kämpar för att bevara utrotningshotade språk ofta är små måste kommissionen se till att de program som omfattar dessa grupper inte hindras från att få stöd inom ett program på grund av att det ekonomiska åtagande, antalet mottagare och geografiska område som är begränsat, och att tillgången till och informationen om dessa program underlättas, och att vägledning vad gäller stödberättigande ges. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fungera som mellanhänder och ge stöd till små utrotningshorade språkgrupper och samhällen som ännu inte mottagit bidrag från EU-fonder och erinrar om att EU-medel för främjande av språklig mångfald inte bör användas för annat än det som de är avsedda för och inte heller för att stödja rörelser som använder utrotningshotade språk som verktyg för att sprida en bredare politisk agenda.
13. Europaparlamentet anser att en politik för språklig stimulans är en långsiktig process som måste bygga på diversifierade och samordnade åtgärdsprogram på många olika områden, i synnerhet utbildning (här kan förskolan och grundskolan vara en viktig tillgång, tillsammans med undervisning av föräldrar i det berörda språket), förvaltning, medieprogram (även med möjlighet att starta och utveckla radio- och tv-kanaler) samt konst, och i alla delar av det offentliga livet, vilket innebär att resurser måste tillhandahållas under en längre period. Parlamentet anser att man bör stödja utformningen av dessa program, utbytet av bästa praxis mellan språkgrupperna och införandet av utvärderingsförfaranden.
14. Europaparlamentet påminner om vikten av att fortsätta arbetet med att standardisera språk av övervägande muntlig karaktär.
15. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge mer uppmärksamhet och stöd till högre utbildning och forskning inriktad på utrotningshotade språk.
16. Europaparlamentet anser att den nya tekniken kan vara ett instrument för att främja kunskaper om, spridning av, undervisning i och bevarande av europeiska utrotningshotade språk.
17. Europaparlamentet betonar vikten av överföringen av utrotningshotade språk från generation till generation inom familjer, och betydelsen av att vid behov främja inlärningen av utrotningshotade språk inom ett särskilt utbildningssystem. Medlemsstaterna och de regionala myndigheterna uppmanas att ta fram utbildningsstrategier samt undervisningsmaterial för detta.
18. Europaparlamentet anser att språk som har hamnat i periferin och som huvudsakligen endast talas inom hemmets slutna krets bör få användas i offentliga sammanhang för att språken ska stimuleras.
19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med internationella organisationer som har upprättat program och initiativ för skydd och främjande av utrotningshotade språk, i synnerhet Unesco och Europarådet.
20. Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna övervakar utvecklingen av de mest utsatta språken, där både statliga myndigheter och myndigheter i områden med egna officiella eller icke-officiella språk bör delta.
21. Europaparlamentet anser att medierna, särskilt de nya medierna, kan spela en viktig roll för att skydda utrotningshotade språk, särskilt för kommande generationer. Parlamentet framhåller att ny teknik också skulle kunna användas för att uppnå detta mål.
22. Europaparlamentet konstaterar att den siste talarens bortgång vanligtvis medför att språket dör ut och uppmanar därför i synnerhet lokala myndigheter att vidta stimulansåtgärder för att förhindra en sådan utveckling.
23. Europaparlamentet noterar att digitaliseringen kan vara ett sätt att hindra språken från att dö ut och uppmanar därför lokala myndigheter att samla in böcker och inspelningar på dessa språk samt även andra former av det språkliga arvet och tillgängliggöra detta material online.
24. Europaparlamentet föreslår att utrotningshotade språkgrupper bör uppmuntras av det internationella samfundet och medlemsstaterna att inse att användningen och bevarandet av det egna språket är en tillgång både för språkgruppen och EU.
25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett konsekvent sätt och med hjälp av sina olika program stödja gränsöverskridande nätverk samt initiativ och åtgärder med en europeisk dimension som syftar till att främja de utrotningshotade språken, och understryker behovet av ett aktivt deltagande för att Unescos atlas över världens hotade språk görs mer komplett och permanent, och att arbeta för att en samling enhetliga indikationer utvecklas som gör det möjligt att följa varje språks status och resultaten av den politik som tillämpas för att förhindra att det försvinner.
26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med den forskning som påbörjades med rapporten Euromosaic, och att identifiera exempel på aktiva åtgärder på nationell nivå som har lett till att hotet mot ett europeiskt språk har minskat betydligt. För att stödja utbytet av kunskaper, expertis och bästa praxis mellan olika språkgrupper rekommenderar parlamentet att europeiska språknätverk gör en bedömning av den politik som finns i medlemsstaterna för att bevara, skydda och främja utrotningshotade språk, och att kommissionen utfärdar lämpliga rekommendationer.
27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja forskning om inlärning och stimulans av utrotningshotade språk samt om kognitiva och samhälleliga fördelar med tvåspråkiga och flerspråkiga EU-invånare.
28. Parlamentet uppmanar alla de medlemsstater som ännu inte har undertecknat och ratificerat den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (1992) och ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter (1995) att göra det.
29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att planera eventuella insatser för skydd av hotade språk i unionen.
30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja de pilotprojekt som bidrar till att främja användandet av hotade språk och de åtgärdsplaner som enskilda språkgrupper själva har utarbetat.
31. Parlamentet anser att EU bör stödja den språkliga mångfalden i sina förbindelser med tredjeländer, i synnerhet de länder som vill ansluta sig till EU.
32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga särskilda åtgärder på EU-nivå för att bevara, skydda och främja utrotningshotade språk.
33. Europaparlamentet anser att program för främjande av flerspråkighet är oumbärliga för EU:s strategier för länder som ingår i grannskapspolitiken eller är kandidatländer samt för eventuella framtida kandidatländer.
34. Europaparlamentet anser att kommissionens stöd till språklig stimulans framför allt bör inriktas på initiativ inom digitala medier, inbegripet sociala medier, för att säkerställa att yngre generationer engagerar sig i Europas utrotningshotade språk.
35. Europaparlamentet anser att kommissionen bör uppmärksamma att vissa medlemsstater och regioner genom sin politik äventyrar vissa språks överlevnad inom sina gränser, även om dessa språk inte är utrotningshotade på EU-nivå.
36. Europaparlamentet understryker betydelsen av de webbplatser som informerar om de EU-program som kan finansiera projekt för främjande av utrotningshotade språk, och uppmanar kommissionen att utlysa ett anbudsförfarande för att uppdatera dessa webbplatser med de nya programmen för 2014–2020, och för att ge bättre information i denna fråga, särskilt till de berörda språkgrupperna.
37. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.
Europaparlamentets resolution av den 11 september 2013 med rekommendationer till kommissionen om parlamentets rättigheter i förfarandet för utnämning av framtida verkställande direktörer vid Europeiska miljöbyrån - ändring av artikel 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 401/2009 av den 23 april 2009 om Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning (2013/2089(INL))
– med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 9 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 401/2009 av den 23 april 2009 om Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning(1),
– med beaktande av det gemensamma uttalandet från Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 19 juli 2012 om decentraliserade organ,
– med beaktande av den gemensamma strategin om decentraliserade EU-organ som bifogas det gemensamma uttalandet av den 19 juli 2012,
– med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0264/2013), och av följande skäl:
A. Det finns ingen bestämmelse i förordning (EG) nr 401/2009 som ger Europaparlamentet formell rätt att utfråga den kandidat som valts ut till att bli verkställande direktör vid Europeiska miljöbyrån.
1. Europaparlamentet begär att kommissionen snarast möjligt, på grundval av artikel 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, lämnar in ett förslag till akt om ändring av förordning (EG) nr 401/2009 vad gäller förfarandet för utnämning av verkställande direktör vid Europeiska miljöbyrån, till följd av de detaljerade rekommendationerna i bifogade bilaga.
2. Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritetsprincipen.
3. Europaparlamentet anser att det begärda förslaget inte har några ekonomiska konsekvenser.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen, rådet och Europeiska miljöbyrån.
BILAGA TILL RESOLUTION
DETALJERADE REKOMMENDATIONER FÖR UTARBETANDE AV EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING OM ÄNDRING AV FÖRORDNING (EG) NR 401/2009 OM EUROPEISKA MILJÖBYRÅN OCH EUROPEISKA NÄTVERKET FÖR MILJÖINFORMATION OCH MILJÖÖVERVAKNING VAD GÄLLER FÖRFARANDET FÖR UTNÄMNING AV VERKSTÄLLANDE DIREKTÖR
A. DET BEGÄRDA FÖRSLAGETS PRINCIPER OCH SYFTE
1. Syftet med detta förslag är att anpassa förfarandet för utnämning av verkställande direktör vid Europeiska miljöbyrån till förfarandena för utnämning av verkställande direktörer vid andra byråer, såsom Europeiska kemikaliemyndigheten, Europeiska läkemedelsmyndigheten och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, och framför allt att Europaparlamentet ska få formell rätt att före utnämningen utfråga den kandidat som valts av Europeiska miljöbyråns styrelse till tjänsten.
B. DET BEGÄRDA FÖRSLAGETS TEXT
Förslag till
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING
om ändring av förordning (EG) nr 401/2009 om Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning vad gäller förfarandet för utnämning av verkställande direktör
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,
med beaktande av Europaparlamentets begäran till kommissionen(2),
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och
av följande skäl:
(1) Det första stycket i artikel 9.1 i förordning (EG) nr 401/2009 om Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning(5) innehåller ingen bestämmelse som ger Europaparlamentet formell rätt att före utnämningen utfråga den kandidat som valts till verkställande direktör vid Europeiska miljöbyrån.
(2) I enlighet med ramavtalen om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen(6) bör kandidater till tjänsten som verkställande direktör vid tillsynsmyndigheter komma till utfrågningar i utskotten.
(3) Förordning (EG) nr 401/2009 är en kodifierad version av rådets förordning (EEG) nr 1210/90 av den 7 maj 1990 om inrättande av Europeiska miljöbyrån och Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning(7). Sedan rättsakten trädde i kraft har det i andra förordningar om inrättande av andra byråer, särskilt förordning (EG) nr 1907/2006(8) om den Europeiska kemikaliemyndigheten, förordning (EG) nr 726/2004(9) om Europeiska läkemedelsmyndigheten och förordning (EG) nr 178/2002(10) om Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet inkluderats bestämmelser om att den kandidat som utsetts av myndighetens styrelse ska uttala sig inför Europaparlamentet och svara på ledamöternas frågor.
(4) Det är etablerad praxis att den kandidat som styrelsen för Europeiska miljöbyrån valt till verkställande direktör utan dröjsmål inbjuds till en utfrågning inför det behöriga utskottet i Europaparlamentet.
(5) I motsats till nyare förordningar om inrättande av andra byråer, såsom Europeiska kemikaliemyndigheten, Europeiska läkemedelsmyndigheten och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, anges det inte heller i artikel 9 i förordning (EG) nr 401/2009 att kommissionen ska välja kandidat till tjänsten som verkställande direktör vid Europeiska miljöbyrån efter en inbjudan till intresseanmälan som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och i andra tidningar eller på webbplatser.
(6) Förfarandet för utnämning av framtida verkställande direktörer vid Europeiska miljöbyrån bör anpassas till förfarandena för utnämning av verkställande direktörer vid andra byråer, vad gäller särskilt Europaparlamentets rättigheter.
(7) Förordning (EG) nr 401/2009 bör därför ändras i enlighet därmed.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändring av förordning (EG) nr 401/2009
I artikel 9.1 i förordning (EG) nr 401/2009 ska första stycket ersättas med följande:
"1. Byrån ska ledas av en verkställande direktör som utses av styrelsen utifrån en förteckning över kandidater som föreslagits av kommissionen efter det att en inbjudan till intresseanmälan offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och i andra tidskrifter eller på webbplatser. Den verkställande direktören ska utses för en period på fem år och mandatet får förlängas en gång.
Den kandidat som styrelsen valt ut ska före utnämningen uppmanas att så snart som möjligt göra ett uttalande inför Europaparlamentet och besvara frågor från ledamöterna.
Kandidaten ska före utfrågningen i utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet tillhandahålla en skriftlig färdplan med sin strategi för mandatperioden på fem år."
Artikel 2
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) och inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (EUT L 136, 30.4.2004, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).
Förslag till ändringsbudget nr 2/2013 - Uppskrivning av prognosen för inkomster från böter och straffavgifter - Ökning av betalningsbemyndigandena
205k
25k
Europaparlamentets resolution av den 11 september 2013 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 2/2013 för budgetåret 2013, avsnitt III – kommissionen (11693/2013 – C7-0245/2013 – 2013/2056(BUD))
– med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(1),
– med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2013, slutgiltigt antagen den 12 december 2012(2),
– med beaktande av den gemensamma förklaringen om betalningarna för 2012 och 2013, som undertecknades av parlamentet, rådet och kommissionen i december 2012,
– med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(3),
– med beaktande av rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(4),
– med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 2/2013 som kommissionen antog den 27 mars 2013 (COM(2013)0183),
– med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 2/2013 som rådet antog den 9 juli 2013 (11693/2013 – C7–0245/2013),
– med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2013 om Europeiska rådets slutsatser av den 7–8 februari avseende den fleråriga budgetramen(5),
– med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2013 om den politiska överenskommelsen om den fleråriga budgetramen 2014–2020(6),
– med beaktande av artiklarna 75b och 75e i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0287/2013), och av följande skäl:
A. I förslaget till ändringsbudget nr 2/2013 till den allmänna budgeten för 2013 föreslås en ökning av både prognosen för inkomster från böter och straffavgifter med 290 miljoner EUR och av betalningsbemyndigandena med 11,2 miljarder EUR för rubrikerna 1a, 1b, 2, 3a, 3b och 4 i den fleråriga budgetramen, i syfte att bemöta behoven av betalningar till slutet av året, så att de täcker tidigare och aktuella åtaganden.
B. Det totala beloppet för betalningsansökningar som återstod i slutet av 2012 för sammanhållningspolitiken (2007-2013) uppgick till 16,2 miljarder EUR och måste överföras till 2013. Detta innebar följaktligen en minskning av de tillgängliga betalningarna i budgeten för 2013 för att täcka behoven av betalningar för detta år.
C. Parlamentet, rådet och kommissionen åtog sig i en gemensam förklaring från december 2012 att täcka alla utestående betalningsansökningar för 2012 genom en ändringsbudget i början av 2013.
D. Den politiska överenskommelse som den 27 juni 2013 nåddes på högsta politiska nivå mellan parlamentet, rådets ordförandeskap och kommissionen om den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 innehöll ett politiskt åtagande från rådet om att det kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att unionens förpliktelser för 2013 infrias till fullo, formellt anta förslaget till ändringsbudget nr 2/2013 motsvarande 7,3 miljarder EUR samt utan dröjsmål anta ytterligare ett förslag till ändringsbudget som kommissionen ska föreslå tidigt under hösten för att undvika eventuella underskott i motiverade betalningsbemyndiganden.
E. Rådet antog formellt sin ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 2/2013 den 9 juli 2013 motsvarande ett belopp på 7,3 miljarder EUR som ska täcka utestående betalningsbehov för rubrikerna 1a, 1b, 2, 3a, 3b och 4.
F. I sin resolution av den 3 juli 2013 anger parlamentet att rådets antagande av det kommande förslaget till ändringsbudget tidigt under hösten är ett villkor för att förordningen om den fleråriga budgetramen eller 2014 års budget ska antas.
1. Europaparlamentet noterar förslaget till ändringsbudget nr 2/2013, som lagts fram av kommissionen, och rådets ståndpunkt om detta, vilken är i linje med den politiska överenskommelse som nåddes under förhandlingarna om den fleråriga budgetramen 2014–2020.
2. Europaparlamentet inser att den totala ökningen på 11,2 miljarder EUR ursprungligen föreslogs av kommissionen på denna nivå för att inte ifrågasätta taket för betalningar för 2013 i den fleråriga budgetramen, vilket innebär att man undviker en översyn av den nuvarande fleråriga budgetramen. Parlamentet oroar sig dock för att det kanske inte kommer att vara tillräckligt för att täcka alla betalningsansökningar som lämnas in till slutet av 2013. Parlamentet påminner särskilt om att större delen av fakturorna under rubrik 1b traditionellt lämnas in av medlemsstaterna mot slutet av varje budgetår för att undvika eventuella tillbakadragna åtaganden på grund av tillämpningen av regeln n+2 och n+3.
3. Europaparlamentet betonar att de gemensamma förklaringarna från december 2012 ingick i avtalet om budgeten för 2013, och är ett formellt åtagande från de tre institutionernas sida som helt och hållet måste respekteras som ett tecken på ömsesidigt förtroende och lojalt samarbete. Parlamentet förstår dock de finansiella problem som medlemsstaterna brottas med och godkänner därför att utestående behov av betalningar till slutet av 2013 (11,2 miljarder EUR enligt kommissionens uppskattning) täcks i två steg.
4. Europaparlamentet påminner rådet om det formella åtagande det på parlamentets uttryckliga begäran gjorde som en del av den politiska överenskommelsen om den fleråriga budgetramen 2014–2020 om att täcka den andra delen av de utestående betalningarna så att frågan om betalningarna garanterat åtgärdas innan den nya perioden för den fleråriga budgetramen inleds. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att tidigt under hösten lägga fram ytterligare ett förslag till ändringsbudget som endast avser denna fråga.
5. Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt enligt resolutionen av den 3 juli 2013 om den politiska överenskommelsen om den fleråriga budgetramen för 2014–2020, att parlamentet inte kommer att godkänna förordningen om den fleråriga budgetramen och inte heller kommer att anta 2014 års budget förrän rådet till fullo har antagit denna nya ändringsbudget som täcker det återstående betalningsunderskottet för 2013, fastställt av kommissionen.
6. Europaparlamentet anser att beloppet på 11,2 miljarder EUR är ett strikt minimum för att täcka det verkliga behovet till slutet av 2013. Parlamentet uppmanar de tre institutionerna att lägga fram en konkret och bindande lösning om det skulle visa sig att de föreslagna förstärkningarna i de två delarna i förslaget till ändringsbudget nr 2/2013 inte räcker till och inte helt undviker omfördelningar av betalningar till nästa fleråriga budgetram.
7. Europaparlamentet anser att kommissionen är den enda institution som kan förse budgetmyndigheten med korrekta uppgifter om de förväntade behoven av betalningar baserade på medlemsstaternas betalningsansökningar från år N och deras prognoser för år N+1. Parlamentet betonar att rådet saknar en objektiv grund för att ifrågasätta de siffror som kommissionen presenterat, och som är baserade på en sammanställning av uppgifter från 27 medlemsstater. Parlamentet påminner om att varje medlemsstat enbart har ansvar för sina egna uppgifter, och därför endast kan bestrida dessa.
8. Europaparlamentet påminner om att antagandet av förslaget till ändringsbudget nr 3/2013 skulle innebära att andelen för medlemsstaternas BNI-baserade bidrag till unionens budget minskar och därför delvis kompenserar för deras bidrag till ändringsbudget nr 2/2013. Parlamentet betonar därför att de två ärendena har en gemensam tidsplan för antagande, eftersom de ur politisk synvinkel är strikt sammankopplade.
9. Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 2/2013.
10. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara att ändringsbudget nr 2/2013 är slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
11. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.
Förslag till ändringsbudget nr 3/2013 - Överskott från genomförandet av budgeten för 2012
197k
20k
Europaparlamentets resolution av den 11 september 2013 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 3/2013 för budgetåret 2013, avsnitt III – kommissionen (11694/2013 – C7-0246/2103 – 2013/2070(BUD))
– med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(1), särskilt artikel 18,
– med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2013, slutgiltigt antagen den 12 december 2012(2),
– med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(3),
– med beaktande av rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(4),
– med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 3/2013 som kommissionen lade fram den 15 april 2013 (COM(2013)0224),
– med beaktande av den ståndpunkt om ändringsbudget nr 3/2013 som rådet antog den 9 juli 2013 (11694/2013 – C7–0246/2013),
– med beaktande av artiklarna 75b och 75e i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0284/2013), och av följande skäl:
A. Förslaget till ändringsbudget nr 3/2013 syftar till att i budgeten för 2013 införa överskottet från budgetåret 2012, vilket uppgår till 1 023,3 miljoner EUR.
B. Detta överskott utgörs i huvudsak av lägre utgifter än förutsett på 244,3 miljoner EUR, ett positivt inkomstutfall på över 719,1 miljoner EUR samt en positiv växelkursskillnad på 59,9 miljoner EUR.
C. På inkomstsidan utgörs ökningen huvudsakligen av återbetalningar och bidrag kopplade till EU:s avtal och program (350 miljoner EUR), av ökade egna medel som faktiskt uppburits jämfört med egna medel som budgeterats (231 miljoner EUR) och av böter och dröjsmålsränta (159 miljoner EUR).
D. Underutnyttjandet av utgifterna motsvarar 244 miljoner EUR, varav 168 miljoner EUR från budgetanslag för 2012 och 76 miljoner EUR från överföringar från 2011.
1. Europaparlamentet noterar förslaget till ändringsbudget nr 3/2013 som uteslutande handlar om införandet i budgeten av överskottet för 2012, dvs. ett belopp på 1 023,3 miljoner EUR, i enlighet med artikel 18 i budgetförordningen och rådets ståndpunkt.
2. Europaparlamentet påminner om att antagandet av detta förslag till ändringsbudget kommer att innebära att andelen för medlemsstaternas BNI-baserade bidrag till unionens budget minskar och därför delvis kompenserar för deras bidrag till finansieringen av ändringsbudget nr 2/2013. Parlamentet betonar därför att de två ärendena ska antas enligt samma tidsplan, eftersom de ur politisk synvinkel är strikt sammankopplade.
3. Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 3/2013.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara att ändringsbudget nr 3/2013 är slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.
Förslaget till ändringsbudget nr 4/2013 - Personalen hos Europeiska byrån för GNSS (GSA) -Personalen hos Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (Eacea) - Personalen hos Europeiska unionens domstol
204k
22k
Europaparlamentets resolution av den 11 september 2013 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 4/2013 för budgetåret 2013, avsnitt III – kommissionen, avsnitt IV – Europeiska unionens domstol (11696/2013 – C7-0247/2013 – 2013/2084(BUD))
– med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(1), särskilt artikel 41,
– med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2013, slutgiltigt antagen den 12 december 2012(2),
– med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(3) ,
– med beaktande av rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(4),
– med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 4/2013 som kommissionen lade fram den 29 april 2013 (COM(2013)0254),
– med beaktande av rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 4/2013 av den 15 juli 2013 (11696/2013 – C7-0247/2013),
– med beaktande av artiklarna 75b och 75e i arbetsordningen,
– med beaktande av skrivelsen från utskottet för kultur och utbildning,
– med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7–0285/2013), och av följande skäl:
A. Förslaget till ändringsbudget nr 4/2013 syftar till att ändra tjänsteförteckningarna när det gäller Europeiska byrån för GNSS, genom att lägga till 20 tjänster till följd av de nya uppgifter som byrån tilldelats, när det gäller genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (Eacea), genom att lägga till 2 tjänster för tillfälligt anställda och 13 för kontraktsanställda till följd av utvidgningen av organets mandat, och när det gäller Europeiska unionens domstol, genom att lägga till 7 tjänster som behövs för ytterligare generaladvokater.
B. De föreslagna ökningarna presenteras som budgetneutrala eftersom de enligt planerna helt uppvägs av motsvarande minskningar i kommissionens avsnitt i budgeten, och för Europeiska unionens domstols del genom befintliga anslag i domstolens eget avsnitt.
C. Rekryteringen för de berörda 20 tjänsterna vid Europeiska byrån för GNSS måste ske brådskande för att byrån ska kunna förbereda sig för sina nya uppgifter från januari 2014.
D. Detta förslag till ändringsbudget omfattar endast den del av Europeiska unionens domstols ursprungliga begäran som bygger på förklaring nr 38, som är bifogad slutdokumentet från regeringskonferensen om Lissabonfördraget, utan hänsyn till de nio tjänster för domstolstjänstemän som Europeiska unionens domstol begärt.
E. Ytterligare domstolstjänstemän skulle kunna minska den extra börda som Europeiska unionens domstol fått grund av att rådet ännu inte lyckats komma överens om något system för att tillföra tribunalen domare (trots att behovet av en sådan reform inte ifrågasätts) och sådana tjänster har faktiskt införts i det förslag till budget som kommissionen lagt fram för 2014.
1. Europaparlamentet noterar förslaget till ändringsbudget nr 4/2013, som lagts fram av kommissionen, och rådets ståndpunkt.
2. Europaparlamentet konstaterar när det gäller ökningen av antalet anställda vid Europeiska byrån för GNSS att uppvägningen genom minskningar av kommissionens anställda inte kommer att ske omedelbart 2013, utan kommer att fullbordas först under loppet av nästa fleråriga budgetram.
3. Europaparlamentet är oroat över den vilseledande presentationen av inbesparingar avseende personal i kommissionens tjänsteförteckning. Parlamentet konstaterar att 13 kontraktsanställda och 2 tjänster frigörs inom kommissionens direkta tjänster, men läggs till i Eaceas tjänsteförteckning. Eftersom alla genomförandeorgan ingår i kommissionens administration kan enligt denna presentation inga överföringar från kommissionens budget upptäckas. Parlamentet är medvetet om att personalen vid genomförandeorganen till fullo betalas genom medel ur driftsfonder.
4. Europaparlamentet har för avsikt att inom ramen för det årliga budgetförfarandet för 2014 stödja de ytterligare tjänster vid Europeiska unionens domstol som kommissionen inte tagit hänsyn till i detta förslag.
5. Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 4/2013.
6. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara att ändringsbudget nr 4/2013 är slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
7. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.
Europaparlamentets resolution av den 11 september 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond i enlighet med punkt 26 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (COM(2013)0259 – C7-0116/2013 – 2013/2085(BUD))
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0259 – C7–0116/2013),
– med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1), särskilt punkt 26,
– med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond(2),
– med beaktande av Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, om solidaritetsfonden,
– med beaktande av skrivelsen från utskottet för regional utveckling,
– med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0283/2013).
1. Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.
BILAGA
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT
om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond i enlighet med punkt 26 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut nr 2013/714/EU.)
Förslag till ändringsbudget nr 5/2013 - Utnyttjande av solidaritetsfonden till följd av översvämningarna 2012 i Slovenien, Kroatien och Österrike
200k
23k
Europaparlamentets resolution av den 11 september 2013 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 5/2013 för budgetåret 2013, avsnitt III – kommissionen (11697/2013 – C7-0248/2013 – 2013/2086(BUD))
– med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(1),
– med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2013, slutgiltigt antagen den 12 december 2012(2),
– med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(3), särskilt punkt 26,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut av den 22 juli 2013 om ändring av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning avseende justeringen av den fleråriga budgetramen, för att ta hänsyn till utgiftskraven som följer av Kroatiens anslutning till Europeiska unionen(4),
– med beaktande av det förslag till Europeiska unionens ändringsbudget nr 5/2013 för budgetåret 2013 som kommissionen antog den 2 maj 2013 (COM(2013)0258),
– med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 5/2013 som rådet antog den 15 juli 2013 (11697/2013 – C7-0248/2013),
– med beaktande av artikel 75b och 75e i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7–0286/2013), och av följande skäl:
A. Förslaget till ändringsbudget nr 5/2013 avser utnyttjandet av Europeiska unionens solidaritetsfond (EUSF) till ett belopp av 14 607 942 EUR i åtagande- och betalningsbemyndiganden avseende de häftiga regn och översvämningar som drabbade Slovenien, Kroatien och Österrike hösten 2012.
B. Syftet med förslaget till ändringsbudget nr 5/2013 är att formellt föra in denna budgetjustering i budgeten för 2013.
1. Europaparlamentet noterar förslaget till ändringsbudget nr 5/2013, som lagts fram av kommissionen, och rådets ståndpunkt om detta.
2. Europaparlamentet betonar att man snabbt måste frigöra ekonomiskt stöd genom EUSF till de länder som drabbats av denna naturkatastrof. Parlamentet beklagar att rådet på nytt har beslutat att inte, med anledning av brådska i enlighet med vad som uttryckligen föreskrivs i artikel 4 i protokoll 1 i fördraget, korta ned tidsfristen på åtta veckor för information till de nationella parlamenten, innan rådet antar sin ståndpunkt om denna ändringsbudget.
3. Europaparlamentet välkomnar rådets ståndpunkt, som bekräftar kommissionens förslag utan ändringar och därmed garanterar att ändringsbudget nr 5/2013 täcks av nya anslag. Parlamentet påminner om att bristen på betalningsbemyndiganden för 2013, som låg till grund för framläggandet av förslaget till ändringsbudget nr 2/2013, på förhand uteslöt att resurserna till ändringsbudget nr 5/2013 kunde tillhandahållas genom omfördelning.
4. Europaparlamentet godkänner därför rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 5/2013.
5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara att ändringsbudget nr 5/2013 är slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
6. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 september 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (COM(2012)0595 – C7-0337/2012 – 2012/0288(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0595),
– med beaktande av artiklarna 294.2, 192.1 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0337/2012),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 17 april 2013(1),
– med beaktande av yttrandet från Regionkommittén,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel, utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0279/2013).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 september 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/.../EU om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1, jämförd med artikel 114 jämförd med artikel 1.2–1.9 och artikel 2.5–2.7 i detta direktiv,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och
av följande skäl:
(1) Enligt artikel 3.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG(4) ska varje medlemsstat se till att andelen energi från förnybara energikällor när det gäller alla former av transporter år 2020 är minst 10 % av den slutliga energianvändningen i transporter i medlemsstaten. Blandning av biodrivmedel i andra bränslen är en av de metoder som medlemsstaterna kan använda för att uppnå detta mål, och det väntas bidra mest till målet. Andra tillgängliga metoder för att nå målet är att minska energiförbrukningen, vilket är absolut nödvändigt eftersom ett bindande procentmål för energi från förnybara energikällor sannolikt kommer att bli svårare att uppnå på ett hållbart sätt om den totala efterfrågan på energi inom transportsektorn fortsätter att öka, liksom användningen av el från förnybara källor. [Ändr. 123]
(2) Mot bakgrund av unionens mål att ytterligare minska utsläppen av växthusgaser och drivmedlens stora andel av dessa utsläpp föreskrivs i artikel 7a.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG(5) att medlemsstaterna ska ålägga leverantörerna att så gradvis som möjligt minska växthusgasutsläppen per energienhet (växthusgasintensiteten) från bränslen och energi under hela livscykeln med minst 6 % fram till den 31 december 2020 för drivmedel som används i unionen av fordon, mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg, traktorer för jordbruk och skogsbruk och fritidsbåtar som inte används till havs. Blandning av biodrivmedel med nollutsläpp eller låga utsläpp av växthusgaser och andra drivmedel som utvinns ur oundvikliga avgaser genom koldioxidavskiljning i fossila bränslen samt användning för transporter är ennågra av de metoder som leverantörer har tillgång till för att minska växthusgasintensiteten för de fossila bränslen som de tillhandahåller. [Ändr. 2]
(3) I artikel 17 i direktiv 2009/28/EG fastställs hållbarhetskriterier som biodrivmedel och flytande biobränslen måste följa för att räknas in i målen i direktivet och för att kunna tas med i systemen för offentligt stöd. Dessa kriterier inbegriper krav på minimivärdet för minskade växthusgasutsläpp som biodrivmedel och flytande biobränslen måste uppnå jämfört med fossila bränslen. Identiska hållbarhetskriterier för biodrivmedel fastställs i artikel 7b i direktiv 98/70/EG.
(3a) Även om begreppen ”biodrivmedel och flytande biobränslen” används i direktiven 98/70/EG och 2009/28/EG är bestämmelserna, inbegripet relevanta hållbarhetskriterier, tillämpliga för alla förnybara bränslen, enligt definitionerna i dessa direktiv. [Ändr. 4]
(4) Om betesmark eller jordbruksmark som tidigare var avsedd för livsmedels-, foder- och fibermarknaderna leds om till produktion av biodrivmedel, måste efterfrågan för andra ändamål än bränsleändamål uppfyllas antingen genom intensifiering av den nuvarande produktionen eller genom att icke-jordbruksmark tas i bruk på annat håll. Det sistnämnda fallet utgör indirekta förändringar av markanvändningen och vid omställning av mark med stora kollager kan det leda till betydande utsläpp av växthusgaser. Direktiven 98/70/EG och 2009/28/EG bör därför innehålla bestämmelser för att hantera indirekta ändringar av markanvändning med tanke på att de biodrivmedel som finns idag huvudsakligen produceras från grödor som odlas på befintlig jordbruksmark. [Ändr. 124]
(4a) Enligt artikel 19.7 i direktiv 2009/28/EG och artikel 7d.6 i direktiv 98/70/EG ska lämpliga åtgärder vidtas för att bekämpa konsekvenserna av indirekta ändringar av markanvändning på växthusgasutsläppen, och samtidigt beaktas att investeringar som redan gjorts måste skyddas. [Ändr. 126]
(5) Utifrån de prognoser för efterfrågan på biodrivmedel som tillhandahålls av medlemsstaterna och de beräknade utsläppen på grund av ändrad markanvändning för olika typer av råvaror till biodrivmedel är det troligt att utsläppen av växthusgaser till följd av indirekt ändrad markanvändning är betydande, och skulle kunnakommer att innebära att de vinster i form av minskade koldioxidutsläpp för enskilda biodrivmedel helt eller delvis går förlorade. Detta beror på att biodrivmedel som odlas på mark har fått stora offentliga bidrag (10 miljarder EUR per år), och därför förväntas nästan hela produktionen av biodrivmedel 2020 förväntas komma från grödor som odlats på mark som skulle kunna användas för att försörja livsmedels- och fodermarknaderna. Biodrivmedel som framställs från livsmedelsgrödor leder dessutom till instabila livsmedelspriser och kan få mycket negativa sociala konsekvenser för möjligheterna till försörjning och förverkligande av mänskliga rättigheter, inklusive rätten till mat och tillgången till mark för fattiga lokalsamhällen i länder utanför EU. För att minska sådana utsläpp och mildra negativa sociala konsekvenser för livsmedelstryggheten är det lämpligt att skilja mellan olika grupper av grödor, såsom oljeväxter, spannmål, socker och andra grödor som innehåller stärkelse i enlighet med dettafrämst lägga tonvikten på att minska den planerade användningen av biodrivmedel som odlas på jordbruksmark samt att ta hänsyn till utsläppfrån indirekt ändrad markanvändning vid beräkning av de minskningar av växthusgasutsläppen som krävs enligt hållbarhetskriterierna i direktiven 2009/28/EG och 98/70/EG. För att hitta lösningar på medellång och lång sikt måste man dessutom uppmuntra forskning om och utveckling av nya sektorer inom avancerade biodrivmedel som inte konkurrerar med livsmedelsgrödor, och fortsätta att undersöka hur olika grupper av grödor påverkar både direkt och indirekt ändrad markanvändning. [Ändr. 8]
(6) Transportsektorn kommer troligtvis att kräva flytande förnybara bränslen för att minska sina utsläpp av växthusgaser. Avancerade biodrivmedel, till exempel sådana som framställs från avfall och alger, ger stora minskningar av växthusgasutsläpp med låg risk för indirekta ändringar av markanvändningen och de konkurrerar inte direkt med livsmedels- och fodermarknaderna om jordbruksmarken. Det är därför lämpligt att uppmuntra till ökad produktion av sådana avancerade biodrivmedel eftersom dessa för närvarande inte är kommersiellt tillgängliga i stora mängder, vilket delvis beror på konkurrensen om det offentliga stödet från etablerad livsmedels- och grödobaserad biodrivmedelsteknik. Ytterligare incitament bör tillhandahållas genom att andelen avancerade biodrivmedel i förhållande till konventionella biodrivmedel ökas till det mål på 10 % för transport som fastställs i direktiv 2009/28/EG . I detta sammanhang bör endast avancerade biodrivmedel som beräknas påverka markanvändningen i liten utsträckning och som beräknas ge stora totala minskningar av växthusgasutsläpp få stöd inom strategiramen för energi från förnybara energikällor för perioden efter 2020.
(6a) Effektiva incitamentsåtgärder, särskilt för främjande av avancerade biodrivmedel, förutsätter att medlemsstaternas stödåtgärder och stödmekanismer omfattar identifiering, verifiering och kvalitetskontroller av biodrivmedelsvolymerna för att förhindra bedrägliga eller vilseledande uppgifter om drivmedlens ursprung och motverka upprepad registrering av biodrivmedelsvolymer inom två eller fler nationella system eller internationella ackrediteringssystem. [Ändr. 11]
(6b) Trots att biodrivmedel och flytande biobränslen som framställs av avfall och restprodukter har potential att minska växthusgasutsläppen betydligt, samtidigt som de har låg miljömässig, social och ekonomisk negativ inverkan, bör bland annat deras tillgänglighet, fördelar och risker ytterligare utvärderas, bland annat för att skapa underlag för politiken efter 2020. Samtidigt behövs mer information om energitrygghetsfördelarna för både konventionella och avancerade biodrivmedel, i synnerhet då fossila bränslen direkt eller indirekt används vid framställningen av dessa. Kommissionen bör ges i uppdrag att överlämna en rapport och, om så är lämpligt, lägga fram förslag på detta område för Europaparlamentet och rådet. Rapporten bör behandla de miljömässiga, sociala och ekonomiska alternativkostnaderna för att använda råvaror för andra ändamål än biodrivmedel och flytande biobränslen och omfatta övergripande för- och nackdelar. [Ändr. 12]
(6c) Konventionella och avancerade biodrivmedel av konsekvent hög kvalitet måste finnas tillgängliga på alla medlemsstaters marknader. För att uppnå denna målsättning bör kommissionen inom en snar framtid ge Europeiska standardiseringskommittén (CEN) ett tydligt uppdrag att utarbeta standarder för teknisk prestanda för avancerade biodrivmedel och slutliga drivmedelsblandningar, och, om så är nödvändigt, att se över standarder för konventionella drivmedel för att se till att kvaliteten på det slutgiltiga drivmedlet inte leder till ökade koldioxidutsläpp eller sämre funktion hos fordonen. [Ändr. 13]
(7) För att på lång sikt garantera konkurrenskraften för biobaserade industrisektorer och i linje med 2012 års meddelande ”Innovation för hållbar tillväxt: En bioekonomi för Europa” och färdplanen för ett resurseffektivt Europa, främja integrerade och diversifierade bioraffinaderier i hela Europa, bör förbättrade incitament i enlighet med direktiv 2009/28/EG fastställas på ett sätt som ger företräde för användning av biomassa som inte har något högt ekonomiskt värde för annan användning än som biodrivmedel eller som inte orsakar miljöpåverkan som kan störa de lokala ekosystemen genom att ta mark och vattenfrån livsmedelsodlingar. [Ändr. 129]
(7a) Överensstämmelsen mellan direktiv 98/70/EG, direktiv 2009/28/EG och unionens lagstiftning på andra politikområden bör förbättras för att utnyttja synergieffekter och tydliggöra rättsläget. Definitionerna av avfall och restprodukter i direktiv 98/70/EG och direktiv 2009/28/EG bör harmoniseras med de definitioner som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG(6). Avfallsflödena och flödena av restprodukter som anges i direktiv 98/70/EG och direktiv 2009/28/EG bör fastställas bättre med hjälp av avfallskoderna i Europeiska avfallskatalogen som fastställs i kommissionens beslut 2000/532/EG(7) för att underlätta tillämpningen av dessa direktiv för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Främjandet av biodrivmedel och flytande biobränslen i enlighet med direktiv 98/70/EG och direktiv 2009/28/EG bör överensstämma med målen för och syftet med direktiv 2008/98/EG. För att uppnå unionens mål att bli ett återvinningssamhälle bör avfallshierarkin som fastställs i artikel 4 i direktiv 2008/98/EG genomföras fullt ut. För att underlätta detta bör användningen av avfall och restprodukter för produktion av biodrivmedel och flytande biobränslen ingå i de avfallshanteringsplaner och program för förebyggande av avfall som har upprättats av medlemsstaterna i enlighet med kapitel V i direktiv 2008/98/EG. Tillämpningen av direktiv 98/70/EG och direktiv 2009/28/EG får inte äventyra ett fullständigt genomförande av direktiv 2008/98/EG. [Ändr. 16]
(8) Minimitröskeln för växthusgasminskningar för biodrivmedel och flytande biobränslen som produceras i nya anläggningar bör därför höjas med verkan från och med den 1 juli 2014 för att förbättra dessas samlade växthusgasbalans samt avskräcka från ytterligare investeringar i anläggningar med låg prestanda vad gäller minskade växthusgasutsläpp. Genom denna ökning skyddas investeringar i produktionskapacitet för framställning av biodrivmedel och flytande biobränslen i enlighet med artikel 19.6 andra stycket i direktiv 2009/28/EG.
(8a) Vid arbetet med att utveckla marknaderna för förnybara energikällor och bränslen bör man förutom klimatkonsekvenserna också beakta konsekvenser i fråga om utvecklings- och sysselsättningsmöjligheter på det regionala och lokala planet. Produktionen av biodrivmedel av andra generationen och avancerade biodrivmedel har potential att skapa sysselsättning och tillväxt, i synnerhet i landsbygdsområden. Självförsörjning med energi och deras försörjningstrygghet i unionens regioner är också viktiga mål vid främjandet av marknader för förnybara energikällor och bränslen. [Ändr. 17]
(9) För att förbereda övergången till avancerade biodrivmedel och minimera de totala indirekta effekterna av förändrad markanvändning under perioden fram till 2020 är det lämpligt att begränsa mängden biodrivmedel och flytande biobränslen som erhålls från livsmedelsgrödor i del A i bilaga VIII till direktiv 2009/28/EG och del A i bilaga V till direktiv 98/70/EG och som kan tillgodoräknas när det gäller uppfyllandet av de mål som fastställs i direktiv 2009/28/EG. Utan att begränsa den totala användningen av sådana biodrivmedel, bör andelen biodrivmedel och flytande biobränslen som produceras från spannmål och andra stärkelsehaltiga grödor, socker och oljegrödor som kan tillgodoräknas när det gäller uppfyllandet av de mål som anges i direktiv 2009/28/EG begränsas till den andel av sådana biodrivmedel och flytande biobränslen som förbrukas under 2011.
(10) Den gräns på 5 %6 % som fastställs i artikel 3.4 d i direktiv 2009/28/EG påverkar inte medlemsstaternas frihet att själva planera hur de vill fördela de konventionella biodrivmedlen inom det övergripande målet på 10 %. Följaktligen är tillträdet till marknaden för de biodrivmedel som produceras av anläggningar i drift före utgången av 2013 fortfarande helt öppet. Detta ändringsdirektiv påverkar därför inte de berättigade förväntningarna hos aktörer som driver sådana anläggningar. [Ändr. 183]
(10a) Incitament bör tillhandahållas för att inom transportsektorn stimulera användningen av el från förnybara källor. Dessutom bör energieffektivitets- och energisparåtgärder inom transportsektorn uppmuntras. [Ändr. 133]
(11) De beräknade utsläpp som orsakas genom indirekt ändrad markanvändning bör ingå i rapporteringen av växthusgasutsläpp från biodrivmedel enligt direktiven 98/70/EG och 2009/28/EG. Biodrivmedel som framställs av råvaror som inte leder till ytterligare efterfrågan på mark, t.ex. avfallsråvaror bör tilldelas en nollutsläppsfaktor.
(11a) Medlemsstaterna bör också få omfördela de anslag som de i dag, helt eller delvis, använder för att uppnå sin andel av energi från biodrivmedel, så att tyngdpunkten förflyttas från stöd till biodrivmedel baserade på spannmål och andra stärkelsehaltiga grödor, socker och oljegrödor samt övriga odlade energigrödor och i stället läggs vid en ökad andel av förnybar energi, framför allt vindkraft, solenergi, vågenergi och geotermisk energi, vilka påvisats vara förnybara och hållbara. [Ändr. 22]
(11b) Frivilliga system som erkänns av kommissionen är de viktigaste instrumenten som används av ekonomiska aktörer för att visa att hållbarhetskriterierna i artikel 7b i direktiv 98/70/EG och artikel 17 i direktiv 2009/28/EG uppfylls. Det saknas dock kriterier som de systemen måste uppfylla för att godkännas. Det bör därför fastställas tydligare regler. Endast system med effektiva mekanismer som garanterar oberoende och tillförlitliga granskningar samt lokalsamhällens och inhemska befolkningsgruppers delaktighet bör anses vara förenliga med detta direktiv. Systemen bör dessutom inbegripa tydliga och stränga regler om uteslutande av leveranser av biodrivmedel och flytande biobränslen från systemet om bestämmelserna i direktivet inte följs. För att kunna övervaka och se till att systemen fungerar korrekt bör kommissionen få åtkomst till och kunna offentliggöra alla relevanta handlingar där man misstänker oegentligheter. [Ändr. 23]
(11c) Direktiv 98/70/EG och direktiv 2009/28/EG innehåller inga bestämmelser om godkännandeprocessen för frivilliga system och säkerställer därför inte på ett effektivt sätt att systemen uppfyller hållbarhetskriterierna och är transparenta. Det är därför lämpligt att kommissionen fastställer minimikrav för dessa system, som ska ses som en förutsättning för hållbarhetskriteriernas uppfyllande. [Ändr. 24]
(11d) Att mark används för odling av råvaror för biodrivmedel får inte leda till att lokala samhällen och inhemska befolkningsgrupper tvingas flytta. Alltså bör deras mark stå under särskilt skydd. [Ändr. 25]
(11e) I direktiven 98/70/EG och 2009/28/EG föreskrivs olika behandling av råvaror beroende på om de klassificerats som avfall, restprodukter eller delprodukter. Men eftersom det i dag saknas definitioner av dessa kategorier uppstår det osäkerhet som skulle kunna förhindra en effektiv tillämpning och efterlevnad. En vägledande förteckning över vilka råvaror som hör till respektive kategori bör därför fastställas. [Ändr. 27]
(12) Kommissionen bör se över metoden för beräkning av de faktorer som påverkar utsläpp till följd av ändrad markanvändning i bilagorna VIII och V till direktiv 2009/28/EG och 98/70/EG mot bakgrund av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. I detta syfte, och om det är motiverat enligt de senast tillgängliga vetenskapliga rönen, bör kommissionen överväga möjligheten att se över de föreslagna faktorerna för indirekt ändrad markanvändning per grödgrupp, införa nya faktorer på nya detaljnivåer och införa nya värden för den händelse att ett nytt biodrivmedel introduceras på marknaden.
(13) Artikel 19.8 i direktiv 2009/28/EG och artikel 7d.8 i direktiv 98/70/EG innehåller bestämmelser för att främja odling av biodrivmedel i allvarligt skadad eller kraftigt förorenad mark som en tillfällig åtgärd för att mildra effekterna av indirekta förändringar av markanvändningen. Dessa bestämmelser är dock inte längre lämpliga i sin nuvarande form och måste integreras med den metod som anges i detta direktiv för att garantera att de övergripande åtgärderna för att minimera utsläppen till följd av indirekt förändrad markanvändning fortsätter att vara konsekventa.
(14) Det är lämpligt att anpassa reglerna för användningen av normalvärden för att säkerställa likabehandling för producenter oavsett var produktionen äger rum. Medan tredje länder har tillåtelse att använda normalvärden måste EU:s producenter använda sig av faktiska värden om dessa är högre än normalvärdena eller om en rapport inte har lämnats in av medlemsstaten, vilket ökar deras administrativa börda. De nuvarande reglerna bör därför förenklas så att användningen av normalvärden inte begränsas till områden inom unionen som ingår i de förteckningar som avses i artikel 19.2 i direktiv 2009/28/EG och artikel 7d.2 i direktiv 98/70/EG.
(14a) För att uppnå målet för förnybara energikällor inom transportsektorn och minimera de negativa effekterna av ändrad markanvändning bör förnybar energi, trafikomställningar, ökat kollektivåkande och energieffektivitet uppmuntras. I linje med vitboken om transporter bör medlemsstaterna alltså arbeta för ökad energieffektivitet och minskad sammanlagd energianvändning för transporter och samtidigt verka för att elfordon ska få större marknadsgenomslag samt främja el från förnybara energikällor i transportsystemen. [Ändr. 29 och 139]
(15) Eftersom mMålen för detta direktiv, dvs.bör vara att säkerställa en inre marknad för bränsle för vägtransporter och mobila maskiner som inte är avsedda att användas för vägtransportertransportsektorn och säkerställa efterlevnad avatt minimigränserna för miljöskydd respekteras och negativa konsekvenser för livsmedelstryggheten och rätten till markanvändning undviks vid produktion och användning av sådant bränsle,. Eftersom dessa mål inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. [Ändr. 30]
(16) Till följd av ikraftträdandet av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt måste de befogenheter som i enlighet med direktiven 2009/28/EG och 98/70/EG tilldelas kommissionen anpassas till artikel 290 i det fördraget.
(17) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(8).
(18) I syfte att göra det möjligt att anpassa direktiv 98/70/EG till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på mekanismen för att övervaka och minska utsläppen av växthusgaser, de metodologiska principer och värden som krävs för att bedöma huruvida hållbarhetskriterierna har uppfyllts när det gäller biodrivmedel, de kriterier och den geografisk räckvidd som beaktas vid fastställandet av gräsområden med stor biologisk mångfald, metoden för beräkning och rapportering av växthusgasutsläpp under hela livscykeln, metoden för beräkning av utsläpp till följd av indirekt ändrad markanvändning, den tillåtna nivån i samband med metalltillsatser i bränsle, tillåtna analysmetoder när det gäller specifikationerna för bränsle och undantaget för ångtryck som tillåts för bensin som innehåller bioetanol.
(19) I syfte att göra det möjligt att anpassa direktiv 2009/28/EG till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på förteckningen över råvaror för framställning av biodrivmedel som räknas flera gånger med avseende på uppnåendet av det mål som fastställs i artikel 3.4, energiinnehållet för transportdrivmedel, de kriterier och den geografisk räckvidd som beaktas vid fastställandet av gräsområden med stor biologisk mångfald, metoden för beräkning av utsläpp till följd av indirekt ändrad markanvändning och de metodologiska principer och värden som krävs för att bedöma om hållbarhetskriterier har uppfyllts när det gäller biodrivmedel och flytande biobränslen.
(20) Kommissionen bör, mot bakgrund av de bästa och senast tillgängliga vetenskapliga rönen, göra en översyn av hur ändamålsenliga de åtgärder som införs genom detta direktiv har varit när det gäller att begränsa växthusgasutsläpp som orsakas av indirekt förändrad markanvändning och att hitta möjliga vägar för att minimera effekterna av dessa, vilken skulle kunna omfatta införande av faktorer för beräkning av utsläpp som orsakas av indirekt ändrad markanvändning i de hållbarhetskriterier som ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.
(21) Det är särskilt viktigt att kommissionen vid tillämpningen av detta direktiv genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.
(22) I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument av den 28 september 2011 har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.
(23) Direktiven 98/70/EG och 2009/28/EG bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändring av direktiv 98/70/EG
Direktiv 98/70/EG ska ändras på följande sätt:
-1. I artikel 2 ska följande led läggas till:"
"9a. cellulosa från icke-livsmedel: energigrödor från icke-livsmedel som odlas för att producera bioenergi, såsom miskantus, andra slag av energigräs, vissa sorter av durra och industrihampa, med undantag för arter med högt lignininnehåll, såsom träd. [Ändr. 34]
9b. cellulosa från icke-livsmedel samt material som innehåller både cellulosa och lignin: ligninhaltiga energigrödor som odlas på marker såsom skottskog eller skogsbruk med kort omloppstid. [Ändr. 35]
9c. direkt ändrad markanvändning: ändring av markanvändningen, så att marken övergår från en av de sex markkategorier som används av IPCC (skogsmark, jordbruksmark, betesmark, våtmark, bebyggd mark eller annan mark) till en annan av dem, med tillägg av en sjunde kategori, nämligen fleråriga grödor som framför allt omfattar fleråriga grödor där stammen i regel inte skördas årligen, såsom skottskog med kort omloppstid och oljepalm. [Ändr. 36]
9d. förnybara flytande och gasformiga bränslen av icke-biologiskt ursprung: gasformiga eller flytande bränslen av annat slag än biodrivmedel, vilkas energiinnehåll hämtas från andra förnybara energikällor än biomassa och som används inom transport."
"
[Ändr. 37]
-1a. I artikel 3 ska punkt 3 ersättas med följande:"
"3. Medlemsstaterna ska kräva att leverantörerna ser till att det på marknaden släpps ut bensin med en högsta syrehalt på 2,7 % och en högsta etanolhalt på 5 % fram till slutet av 2018, och får kräva att sådan bensin släpps ut på marknaden under längre tid om de anser detta nödvändigt. De ska se till att konsumenterna får lämplig information direkt vid bränslepumpen om andelen biodrivmedel i bensinen och framför allt om lämplig användning av olika bensinblandningar. I detta avseende ska märkningsrekommendationerna för EN228: 2012 följas på alla bränslestationer i EU."
"
[Ändr. 38]
-1b. I artikel 4.1 ska tredje stycket ersättas med följande:"
"När den procentuella andelen FAME som blandas i diesel överstiger 7 volymprocent ska medlemsstaterna se till att konsumenterna får lämplig information om andelen FAME direkt vid bränslepumpen."
"
[Ändr. 39]
1. Artikel 7a ska ändras på följande sätt:
—a) Följande stycke ska läggas till i punkt 1:"
"Medlemsstaterna ska ge leverantörer av biodrivmedel för luftfarten möjlighet att välja om de vill bidra till den minskningsskyldighet som fastställs i punkt 2 genom att leverera biodrivmedel som uppfyller hållbarhetskriterierna i artikel 7b."
"
[Ändr. 40]
(-aa) Följande stycke ska läggas till i punkt 2:"
”Medlemsstaterna ska se till att det största bidraget från biodrivmedel som produceras från spannmål och andra stärkelserika grödor, socker och oljegrödor eller särskilda energigrödor för uppfyllandet av det mål som avses i första stycket inte är större än det största bidraget enligt artikel 3.4 d i direktiv 2009/28/EG.”
"
[Ändr. 184/rev]
a) I punkt 5 ska första meningen ersättas med följande:"
”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 10a med avseende på följande:”
"
b) Följande punkt ska införas:"
”6. Drivmedelsleverantörerna ska senast den 31 maj varje år rapportera till den myndighet som utsetts av medlemsstaten om produktionskedjorna för biodrivmedel, aktuella volymer och växthusgasutsläppen per energienhet under hela livscykeln, inbegripet beräknade utsläpp som orsakas genom indirekt ändrad markanvändning enligt bilaga V. Medlemsstaterna ska rapportera vidare uppgifterna till kommissionen.”
"
2. Artikel 7b ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 2 ska ersättas med följande:"
”2. Den minskning av växthusgasutsläppen som uppnås genom användningen av biodrivmedel som ska beaktas för de syften som anges i punkt 1 ska vara minst 60 % för biodrivmedel som produceras i anläggningar som tas i drift efter den 1 juli 2014. En anläggning ska anses vara i drift så snart det har förekommit fysisk produktion av biodrivmedel.
För de anläggningar som var i drift före den 1 juli 2014 ska den minskning av växthusgasutsläppen som uppnås genom användningen av biodrivmedel som ska beaktas för de syften som anges i punkt 1 vara på minst 35 % fram till den 31 december 2017 och på minst 50 % fram till den 1 januari 2018.
Den minskning av växthusgasutsläppen som uppnås genom användning av biodrivmedel ska beräknas i enlighet med artikel 7d.1.”
"
b) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:"
”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 10a med avseende på de kriterier och den geografiska räckvidd som ska användas för att fastställa vilka gräsområden som ska omfattas av första stycket led c.”
"
ba) Följande punkt ska införas:"
”4a. De biodrivmedel och flytande biobränslen som ska beaktas för de syften som anges i punkt 1 får inte framställas av råvaror från marker i fråga om vilka tredje parts lagliga användnings- och äganderätt inte respekterats, vilket innefattar frivilligt och väl underbyggt förhandssamtycke under medverkan av institutioner som företräder de berörda tredje parterna.”
"
[Ändr. 49]
bb) I punkt 7 ska den första meningen i andra stycket ersättas med följande: "
”Kommissionen ska vartannat år rapportera till Europaparlamentet och rådet om vilken inverkan den ökade efterfrågan på biodrivmedel har haft på den sociala hållbarheten i unionen och i tredjeländer, om hur produktionen av biodrivmedel bidrar till att minska bristen på vegetabiliska proteiner inom unionen och om konsekvenserna av unionens biodrivmedelspolitik för tillgången till livsmedel till överkomliga priser särskilt för människor i utvecklingsländer, samt om bredare utvecklingsfrågor.”
"
[Ändr. 50]
2a. Artikel 7c ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 3 ska tredje stycket ersättas med följande:"
”Kommissionen ska i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 11.3 upprätta en förteckning över den lämpliga och relevanta information som avses i de första två styckena. Den ska försöka se till att de materiella skyldigheterna i denna punkt uppfylls fullt ut och samtidigt minimera en orimligt tung administrativ börda för aktörerna, särskilt för små aktörer.”
"
[Ändr. 53]
b) I punkt 3 ska femte stycket ersättas med följande:"
”Medlemsstaterna ska i aggregerad form för kommissionen lägga fram den information som avses i första stycket i denna punkt, inbegripet de rapporter som utarbetas av oberoende granskare. Kommissionen ska offentliggöra denna information på den öppenhetsplattform som avses i artikel 24 i direktiv 2009/28/EG.”
"
[Ändr. 54]
c) I punkt 4 ska första stycket ersättas med följande: "
”1. Unionen ska sträva efter att ingå bilaterala eller multilaterala avtal med tredjeländer, vilka ska innehålla bindande åtaganden om bestämmelser om hållbarhetskriterier som motsvarar de kriterier som fastställs i detta direktiv. Dessa avtal bör också innehålla regler i syfte att garantera att tredjeländers tullförfaranden inte leder till bedrägerier i samband med import och export av biodrivmedel och flytande biobränslen, liksom bestämmelser om förenklade handelsprocedurer. Unionen ska också sträva efter att ingå avtal med tredjeländer, där det ska ingå åtaganden om ratificering och genomförande av de ILO-konventioner och multilaterala miljöavtal som avses i artikel 7b.7. När unionen har ingått avtal vilka innehåller bindande åtaganden om bestämmelser i frågor som omfattas av de hållbarhetskriterier som anges i artikel 7b.2–7b.5, får kommissionen besluta att dessa avtal visar att biodrivmedel och flytande biobränslen som framställas av råvaror som odlats i dessa länder uppfyller hållbarhetskriterierna i fråga. Vid ingåendet av dessa avtal ska särskild uppmärksamhet ägnas de åtgärder som vidtagits för att bevara områden som erbjuder grundläggande ekosystemtjänster i kritiska lägen (bl.a. skydd av avrinningsområden och erosionsskydd), skydd av mark, vatten och luft, indirekta ändringar i markanvändning, återställande av skadad mark, undvikande av överdriven vattenförbrukning i områden med knapp vattentillgång samt de aspekter som avses i artikel 7b.7 andra stycket.”
"
[Ändr. 55]
d) Följande punkter ska läggas till:"
”9a. Senast [ett år efter detta direktivs ikraftträdande] ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en översyn av de avtal eller frivilliga system för vilka ett beslut enligt punkt 4 har antagits och med ett fastställande av bästa praxis. Rapporten ska utgå ifrån bästa tillgängliga information, inbegripet samråd med berörda parter, och ska baseras på praktiska erfarenheter av tillämpningen av avtalen eller systemen. Rapporten ska beakta utvecklingen av relevanta internationellt godkända normer och riktlinjer, däribland de normer och riktlinjer som har utarbetats av Internationella standardiseringsorganisationen och den internationella alliansen för social och miljömässig ackreditering och märkning (Iseal). Rapporten ska för varje system innehålla en analys av bland annat följande:
— Granskningarnas oberoende, metod och frekvens.
— Tillgänglighet samt erfarenhet av tillämpningen av metoder för fastställande och hantering av bristande efterlevnad.
— Öppenhet, särskilt avseende tillgänglighet när det gäller systemet, översättningar på de officiella språken i de länder och regioner som råvarorna härrör från, förteckningar över godkända aktörer och motsvarande intyg samt granskningsrapporter.
— Berörda parters delaktighet, särskilt samråd med inhemska befolkningsgrupper och lokala samhällen vid utarbetande och översyn av systemet samt vid granskningar.
— Systemets allmänna tillförlitlighet, särskilt mot bakgrund av bestämmelserna om ackrediteringen av granskare och relevanta systemorgan, samt deras lämplighet och oberoende.
— Marknadsuppdatering av systemet.
Om det är lämpligt mot bakgrund av rapporten ska kommissionen lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och rådet om ändring av de bestämmelser i direktivet som handlar om frivilliga system för att främja bästa praxis.
[Ändr. 58]
9b. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 10a med avseende på fastställandet av närmare bestämmelser för oberoende granskning och certifiering avseende efterlevnad av den avfallshierarki som fastställs i artikel 4 i Europaparlamentet och rådets direktiv 2008/98/EG*. De delegerade akterna ska antas senast den 30 juni 2016.
__________________________
* Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312,22.11.2008, s. 3).”
"
[Ändr. 59]
3. Artikel 7d ska ändras på följande sätt:
—a) I punkt 1 ska följande stycke läggas till:"
”I enlighet med artikel 7a, ska från och med 2020 växthusgasutsläppen från biodrivmedel under hela livscykeln beräknas genom att respektive värde i bilaga V läggs till det resultat som uppnåtts i enlighet med första stycket.”
"
[Ändr. 60]
—aa) Följande punkt ska införas:"
”1a. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 10a med avseende på att i bilaga IV införa ett förfarande för beräkning av växthusgasutsläppen från förnybara flytande och gasformiga bränslen av icke-biologiskt ursprung för att pröva deras förenlighet med artikel7b. De delegerade akterna ska antas senast den 31 december 2015.”
"
[Ändr. 61]
a) Punkterna 3–6 ska ersättas med följande:"
”3. De typiska värden för växthusgasutsläpp från odling av jordbruksråvaror som anges i de rapporter som avses i artikel 7d.2 får när det gäller medlemsstaterna användas för rapporteringen till kommissionen medan uppgifter i motsvarande rapporter får användas när det gäller territorier utanför unionen.
4. Kommissionen får, genom en genomförandeakt som antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 11.3, besluta att de rapporter som avses i punkt 3 innehåller de tillförlitliga uppgifter som krävs för mätning av växthusgasutsläppen, med avseende på artikel 7b.2, i samband med odling av de råvaror för biodrivmedel som är typiska i de aktuella områdena.
5. Kommissionen ska senast den 31 december 2012 och därefter vartannat år rapporterautarbeta och offentliggöra en rapport om de uppskattade typiska värdena och normalvärdena i delarna B och E i bilaga IV, med särskilt beaktande av utsläpp från transporter och bearbetning. [Ändr. 62]
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 10a med avseende på korrigering av de uppskattade typiska värdena och normalvärdena i delarna B och E i bilaga IV.
6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 10a med avseende på anpassningen av bilaga V till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, även genom ändring av de föreslagna värdena för indirekt ändrad markanvändning per grödgrupp, införande av. I syfte att utvärdera de ekonomiska modeller som används för att beräkna värdenaför indirekt ändrad markanvändning ska kommissionen i sin översyn ta med senast tillgängliga uppgifter om huvudantaganden som påverkar modellernas resultat, däribland tendenser som mätts i fråga om jordbrukets avkastning och produktivitet, tilldelning av delprodukter och observerad global ändrad markanvändning och avskogningstakt. Kommissionen ska se till att berörda parter deltar i detta översynsarbete. En första sådan översyn ska vara slutförd senast den 30 juni 2016.
Kommissionen ska vid behov föreslå nya värden för indirekt ändrad markanvändning på nya detaljnivåer, eventuellt införande av nya värden för den händelse att ett nytt biodrivmedel introduceras på marknaden, översyn av de kategorier inom vilka biodrivmedel anses ge upphov till nollutsläpp i samband med indirekt ändrad markanvändning och utarbetande av faktorer för bedömning av råvaror i form av cellulosa från icke-livsmedel samt material som innehåller både cellulosa och lignin.”
"
[Ändr. 189]
b) I punkt 7 ska första stycket ersättas med följande:"
”7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 10a med avseende på anpassningen av bilaga IV till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, bland annat genom tillägg av värden för ytterligare produktionskedjor för biodrivmedel för samma eller för andra råvaror och genom ändring av den metod som fastställs i del C.”
"
c) Punkt 8 ska utgå.
ca) Följande punkt ska läggas till:"
”8a. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 10a med avseende på fastställande av de detaljerade definitioner, inklusive tekniska specifikationer, som behövs för de kategorier som fastställs i del C punkt 9 i bilaga IV.”
"
[Ändr. 65]
4. Artikel 8 ska ändras på följande sätt:
a) punkt 1 ska ersättas med följande:"
”1. Medlemsstaterna ska kontrollera efterlevnaden av kraven i artiklarna 3 och 4 när det gäller bensin- och dieselbränslen, med de analysmetoder som avses i de gällande versionerna av europeisk standard EN 228 respektive EN 590.”
"
b) Punkt 3 ska ersättas med följande:"
”3. Medlemsstaterna ska senast den 30 juni varje år lämna in en rapport med nationella uppgifter om bränslekvalitet för det föregående kalenderåret. Kommissionen ska anta ett gemensamt format för rapporteringen av nationella uppgifter om bränslekvalitet genom en genomförandeakt som antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 11.3. Den första rapporten ska lämnas in senast den 30 juni 2002. Från och med den 1 januari 2004 ska rapporteringsformatet överensstämma med vad som anges i relevant europeisk standard. Medlemsstaterna ska dessutom rapportera vilka totala volymer bensin- och dieselbränslen som saluförts på deras territorier och vilka volymer blyfria bensin- och dieselbränslen som saluförts med en högsta svavelhalt på 10 mg/kg. Medlemsstaterna ska dessutom rapportera årligen om huruvida den geografiska fördelningen varit balanserad när det gäller bensin- och dieselbränslen med en högsta svavelhalt på 10 mg/kg som saluförts på deras territorier.”
"
5. Artikel 8a.3 ska ersättas med följande:"
”3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 10a med avseende på översyn av gränsvärdet för MMT-halten i bränsle enligt punkt 2. Översynen ska göras på grundval av resultaten från den bedömning som görs med den testmetod som avses i punkt 1. Gränsvärdet får sänkas till noll om detta är motiverat enligt riskbedömningen. Gränsvärdet får inte höjas om detta inte är motiverat enligt riskbedömningen.”
"
5a. I artikel 9 ska följande punkt läggas till:"
”2a. Kommissionen bör ständigt granska biodrivmedlens prestanda under alla årstidsbetingade förhållanden inom hela unionen för att kvaliteten hos de biodrivmedel som används i fordon inte ska resultera i ökade förorenande utsläpp, ökade koldioxidutsläpp eller allmänt försämrad fordonsprestanda.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 10a, om det är nödvändigt, för att anpassa bilaga I eller II till detta direktiv till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, i syfte att införa särskilda parametrar, testgränsvärden och testmetoder.”
"
[Ändr. 66]
6. I artikel 10 ska punkt 1 ersättas med följande:"
”1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 10a med avseende på anpassning av de godkända analysmetoder som avses i bilagorna I, II och III till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.”
"
7. Följande artikel ska införas:"
”Artikel 10a
Delegeringens utövande
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. De befogenheter som avses i artiklarna 7a.5, 7b.3 andra stycket, 7d.5, 7d.6, 7d.7, 7d.8a, 8a.3 och 10.1 ska delegeras till kommissionen på obestämd tid från och med dagen för detta direktivs ikraftträdande.
3. De befogenheter som avses i artiklarna 7a.5, 7b.3 andra stycket, 7d.5, 7d.6, 7d.7, 7d.8a, 8a.3 och 10.1 får när som helst återkallas av Europaparlamentet och rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 7a.5, 7b.3 andra stycket, 7d.5, 7d.6, 7d.7, 7d.8a, 8a.3 och 10.1 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”
"
[Ändr. 149]
8. Artikel 11.4 ska utgå.
9. Bilagorna ska ändras i enlighet med bilaga I till detta direktiv.
Artikel 2
Ändring av direktiv 2009/28/EG
Direktiv 2009/28/EG ska ändras på följande sätt:
1. I artikel 2 ska följande led läggas till:"
”p) avfall: i enlighet med definitionen i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG*. Ämnen som avsiktligt manipulerats eller kontaminerats för att uppfylla kraven i definitionen omfattas inte av denna kategori.
q) cellulosa från icke-livsmedel: energigrödor från icke-livsmedel som odlas för att producera bioenergi, såsom miskantus, andra slag av energigräs, vissa sorter av durra och industrihampa, med undantag för arter med högt lignininnehåll, såsom träd. [Ändr. 69]
r) cellulosa från icke-livsmedel samt material som innehåller både cellulosa och lignin: ligninhaltiga energigrödor som odlas på marker såsom skottskog eller skogsbruk med kort omloppstid. [Ändr. 70]
s) delprodukter: råvaror med marknadsvärde eller alternativa användningsområden och material som med hänsyn till sitt ekonomiska värde utgör en viktig del av en process, eller om den huvudsakliga processen avsiktligt modifierats för att producera en större mängd eller en annan kvalitet av materialet, till förfång för huvudprodukten. [Ändr. 71]
t) förnybara flytande och gasformiga bränslen av icke-biologiskt ursprung: gasformiga eller flytande bränslen av annat slag än biodrivmedel, som härrör från förnybara energikällor och används inom transportsektorn. [Ändr. 72]
u) direkt ändrad markanvändning: ändring av markanvändningen, så att marken övergår från en av de sex markkategorier som används av IPCC (skogsmark, jordbruksmark, betesmark, våtmark, bebyggd mark eller annan mark) till en annan av dem, med tillägg av en sjunde kategori, nämligen fleråriga grödor som framför allt omfattar fleråriga grödor där stammen i regel inte skördas årligen, såsom skottskog med kort omloppstid och oljepalm. [Ändr. 74]
v) avskiljning och användning av koldioxid för transportändamål: en process för att binda avfall och avgaser med ett högt kolinnehåll (kolmonoxid/koldioxid) från ej förnybara energikällor och omvandla dem till drivmedel för användning inom transportsektorn. [Ändr. 75]
w) restprodukt från bearbetning: ett ämne som inte är den eller de slutprodukter som är det direkta syftet med produktionsprocessen. Den är inte ett huvudsyfte med produktionsprocessen och processen har inte avsiktligt ändrats för att producera den.
_________________________
* Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3)” [Ändr. 76]
"
2. Artikel 3 ska ändras på följande sätt:
a) Titeln ska ersättas med följande:"
”Bindande nationella mål och åtgärder för användningen av energi från förnybara energikällor”.
"
b) I punkt 1 ska följande stycke införas:"
”För uppfyllandet av de mål som avses i första stycket får det högsta sammanlagda bidraget från biodrivmedel och flytande biobränslen som producerats av spannmål, andra stärkelserika grödor, socker och oljegrödor inte vara större än en energikvantitet som motsvarar det största bidraget enligt artikel 3.4 d.”
"
c) Punkt 4 ska ändras på följande sätt:
—i) I första stycket ska följande mening läggas till:"
”Varje medlemsstat ska se till att andelen energi från förnybara källor i bensin under 2020 är minst 7,5 % av den slutliga energianvändningen i bensin i medlemsstaten.”
"
—ii) Följande stycken ska införas efter första stycket:"
”2016 ska minst 0,5 % av den slutliga energianvändningen i transporter utgöras av energi från avancerade biodrivmedel.
2020 ska minst 2,5 % av den slutliga energianvändningen i transporter utgöras av energi från avancerade biodrivmedel."
"
[Ändr. 152/rev]
i) I led b andra stycket ska följande mening läggas till:"
”Detta led påverkar inte tillämpningen av artikel 17.1 a och led d i denna punkt.”
"
ii) I andra stycket ska följande led läggas till:"
”d) Vid beräkningen av biodrivmedel i täljaren, ska andelen biodrivmedel som framställts från spannmål, andra stärkelserika grödor, socker, eller oljegrödor eller andra energigrödor som odlas på mark högst vara 5 %6 % (beräknad andel i slutet av 2011) av den totala energianvändningen i transporter 2020.
Andelen energi från de avancerade biodrivmedel som anges i del A och del C i bilaga IX ska vara minst 2,5 % av den totala energianvändningen i transporter 2020.
[Ändr. 181]
(e) Följande ska gälla för bidragen från olika råvaror:
i) Bidraget från biodrivmedel som produceras av de råvaror som anges i bilaga IX del A ska anses vara fyra gångerlika så stort som deras energiinnehåll.
ii) Bidraget från biodrivmedel som produceras av de råvaror som anges i bilaga IX del B ska anses vara två gånger så stort som deras energiinnehåll.
iii) Bidraget från förnybara flytande och gasformiga biobränslen av icke-biologiskt ursprung Bidraget från biodrivmedel som produceras av de råvaror som anges i bilaga IX del C ska anses vara fyra gånger så stort som deras energiinnehåll.
Medlemsstaterna ska säkra att inga råvaror avsiktligt manipuleras för att omfattas av kategorierna i–iii.
För att minska risken för att det görs fler än ett anspråk på enskilda leveranser i unionen ska medlemsstaterna och kommissionen sträva efter att stärka samverkan mellan såväl nationella system som mellan nationella system och frivilliga system som inrättas i enlighet med artikel 18, vid behov även utbyte av uppgifter. För att förhindra att råvaror avsiktligt manipuleras för att kunna omfattas av bilaga IX ska medlemsstaterna uppmuntra utvecklingen och användningen av system som spårar råvaror och de biodrivmedel som härrör från dem genom hela värdekedjan. Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder vidtas om bedrägeri upptäcks.
Förteckningen över råvaror i bilaga IX får anpassas till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen för att säkra en korrekt tillämpning av de redovisningsregler som fastställs i detta direkt. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 25 b med avseende på den förteckning över råvaror som fastställs i bilaga IX.”
"
[Ändr. 185]
ca) Följande punkt ska läggas till:"
”4a. Senast [ett år efter detta direktivs ikraftträdande] ska kommissionen lägga fram rekommendationer om ytterligare åtgärder som medlemsstaterna kan vidta för att främja och stimulera energieffektivitet och energisparande i transporter. Rekommendationerna ska inbegripa uppskattningar av hur stora energibesparingar som genomförandet av var och en åtgärd kan medföra. Den energimängd som motsvarar de åtgärder som genomförts av en medlemsstat ska beaktas vid den beräkning som avses i led b.”
"
[Ändr. 153]
2a. I artikel 4 ska följande punkt läggas till:"
”3a. Varje medlemsstat ska senast [ett år efter detta direktivs ikraftträdande] offentliggöra och till kommissionen anmäla ett prognosdokument som visar vilka ytterligare åtgärder medlemsstaten tänker vidta enligt artikel 3.4a.”
"
[Ändr. 154]
3. I artikel 5.5 ska sista meningen ersättas med följande:"
”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 25b med avseende på anpassning av energiinnehållet i de transportdrivmedel som anges i bilaga III till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.”
"
4. I artikel 6.1 ska andra stycket utgå.
4a. I artikel 15.2 ska fjärde stycket ersättas med följande:"
”Ursprungsgarantin ska inte påverka avgörandet av huruvida en medlemsstat uppfyller bestämmelserna i artikel 3.1 eller inte. Överföring av ursprungsgarantier, separat eller tillsammans med den fysiska överföringen av energi, ska inte påverka medlemsstatens beslut att använda statistiska överföringar, gemensamma projekt eller gemensamma stödsystem för måluppfyllelsen eller beräkningen av den slutliga energianvändningen (brutto) från förnybara energikällor i enlighet med artikel 5.”
"
[Ändr. 88]
5. Artikel 17 ska ändras på följande sätt:
—a) I punkt 1 ska inledningen i första stycket ersättas med följande:"
”1. Oavsett om råvarorna odlats inom eller utanför unionens territorium ska energi från biodrivmedel och flytande biobränslen beaktas för de syften som anges i punkt 1a, b och c endast om de uppfyller hållbarhetskriterierna i punkterna 2–7 och inte överstiger de bidrag som anges i artikel 3.4 d:”
"
[Ändr. 89]
a) Punkt 2 ska ersättas med följande:"
”2. Den minskning av växthusgasutsläppen som uppnås genom användningen av biodrivmedel och flytande biobränslen som ska beaktas för de syften som anges i punkt 1 ska vara minst 60 % för biodrivmedel och flytande biobränslen som produceras i anläggningar som tas i drift efter den 1 juli 2014. En anläggning ska anses vara i drift så snart det har förekommit fysisk produktion av biodrivmedel och flytande biobränslen.
För de anläggningar som var i drift före den 1 juli 2014 ska den minskning av växthusgasutsläppen som uppnås genom användningen av biodrivmedel och flytande biobränslen som ska beaktas för de syften som anges i punkt 1 vara på minst 35 % fram till den 31 december 2017 och på minst 50 % fram till den 1 januari 2018.
Den minskning av växthusgasutsläppen som uppnås genom användning av biodrivmedel och flytande biobränslen ska beräknas i enlighet med artikel 19.1.”
"
b) I punkt 3 ska andra stycket ersättas med följande:"
”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 25b med avseende på de kriterier och den geografiska räckvidd som ska användas för att fastställa vilka gräsområden som ska omfattas av första stycket led c.”
"
ba) Följande punkt ska införas:"
”4a. De biodrivmedel och flytande biobränslen som ska beaktas för de syften som anges i punkt 1 a, b och c får inte framställas av råvaror från marker i fråga om vilka tredje parts lagliga användnings- och äganderätt inte respekterats, i vilket ingår frivilligt och väl underbyggt förhandssamtycke under medverkan av institutioner som företräder de berörda tredje parterna.”
"
[Ändr. 96]
bb) Följande punkt ska införas:"
”5a. De råvaror som används för biodrivmedel och flytande biobränslen för de syften som anges i punkt 1 ska framställas med metoder för hållbar markanvändning.”
"
[Ändr. 97]
6. Artikel 18 ska ändras på följande sätt:
(a) Följande punkter ska införas:"
”2a. Eurostat ska samla in och offentliggöra ingående handelsrelaterad information om biodrivmedel som framställs från livsmedelsgrödor, t.ex. sådana som är baserade på spannmål och andra stärkelserika grödor, socker och oljegrödor. Tillgänglig information ska vara separata handelsuppgifter för både etanol och biodiesel eftersom uppgifterna för närvarande offentliggörs i ett sammanfört format med import och export av etanol och biodiesel blandat i en enda uppgiftssamling under benämningen biodrivmedel. Uppgifterna om import och export ska innehålla uppgifter om vilka typer och mängder av biodrivmedel som importeras och används av medlemsstaterna. Dessutom ska ursprungslandet eller vilket land som exporterar produkterna till unionen anges. Uppgifterna om import och export av bioråvaror eller halvfabrikat ska förbättras med hjälp av Eurostats insamlade och offentliggjorda uppgifter om import och export av råvaror, typ och ursprungsland, däribland uppgifter om råvaror som köps och säljs eller delvis köps och säljs på den inre marknaden. [Ändr. 98]
2b. Eurostat ska samla in och offentliggöra detaljerade uppgifter om hur många arbetstillfällen som skapats, direkt eller indirekt, eller vilkas uppkomst stimulerats, tillsammans med uppgifter om varaktighet och lönenivåer, i unionens biodrivmedelsindustri. Kommissionen bör ta fram en överenskommen metod för att mäta arbetstillfällen som systematiskt bör undersöka och övervaka sysselsättningsgraden i medlemsstaterna och unionen. Uppgifterna om sysselsättning bör delas in i etanol- och biodieselsektorer och klargöra var i biodrivmedelskedjan arbetstillfället finns. De befintliga uppgifterna om sysselsättning inom biodrivmedelssektorn finns inte med i officiell statistik då de uppskattningar som är tillgängliga för beslutsfattarna varierar beroende på vilka olika definitioner eller metoder som en särskild studie har använt, vilken metod som har använts för att räkna arbetstillfällen och i vilken utsträckning studierna kopplar jordbruksverksamheten till biodrivmedelsindustrin. En formell process som kräver att uppgifterna om sysselsättning stöds av bakomliggande fakta och öppna antaganden skulle förbättra tillgången till information.”
"
[Ändr. 99]
(b) I punkt 4 ska första och andra stycket ersättas med följande:"
”4. Unionen ska sträva efter att ingå bilaterala eller multilaterala avtal med tredjeländer, vilka ska innehålla bindande åtaganden om bestämmelser om hållbarhetskriterier som motsvarar de kriterier som fastställs i detta direktiv. Dessa avtal bör också innehålla regler i syfte att garantera att tredjeländers tullförfaranden inte leder till bedrägeri i samband med import och export av biodrivmedel och flytande biobränslen, liksom bestämmelser om förenklade handelsprocedurer. Unionen ska också sträva efter att ingå avtal med tredjeländer, där det ska ingå åtaganden om ratificering och genomförande av de ILO-konventioner och multilaterala miljöavtal som avses i artikel 17.7. När unionen har ingått avtal vilka innehåller bindande åtaganden om bestämmelser i frågor som omfattas av de hållbarhetskriterier som anges i artikel 17.2–17.7, får kommissionen besluta att dessa avtal visar att biodrivmedel och flytande biobränslen som produceras från råvaror som odlats i dessa länder uppfyller hållbarhetskriterierna i fråga. Vid ingåendet av dessa avtal ska särskild uppmärksamhet ägnas de åtgärder som vidtagits för att bevara områden som erbjuder grundläggande ekosystemtjänster i kritiska lägen (bl.a. skydd av avrinningsområden och erosionsskydd), skydd av mark, vatten och luft, indirekta ändringar i markanvändning, återställande av skadad mark, undvikande av överdriven vattenförbrukning i områden med knapp vattentillgång samt de aspekter som avses i artikel 17.7 andra stycket. [Ändr. 100]
Kommissionen fårska besluta att frivilliga nationella eller internationella system med normer för produktion av biomassaprodukter innehåller de tillförlitliga uppgifter som krävs för de syften som anges i artikel 17.2 eller visar att leveranserna av biodrivmedel eller flytande biobränsle uppfyller hållbarhetskriterierna i artikel 17.3–17.5artikel 17.3–17.5a och att inga material avsiktligt har manipulerats för att omfattas av artikel 3.4 e i–iii. Kommissionen får besluta att dessa system innehåller tillförlitliga uppgifter om vilka åtgärder som vidtagits för att skydda områden som erbjuder grundläggande ekosystemtjänster i kritiska lägen (bl.a. skydd av avrinningsområden och erosionsskydd), skydd av mark, vatten och luft, återställande av skadad mark, undvikande av överdriven vattenförbrukning i områden med knapp vattentillgång samt om de aspekter som avses i artikel 17.7 andra stycket.
Kommissionen får också med avseende på tillämpningen av artikel 17.3 b ii erkänna skyddsområden för sällsynta, hotade eller utrotningshotade ekosystem eller arter som erkäntserkänns som sådana genom internationella avtal eller ingår i förteckningar som utarbetats av mellanstatliga organisationer eller av Internationella naturskyddsunionen. [Ändr. 101]
Kommissionen och medlemsstaterna ska säkerställa ett ömsesidigt erkännande av de kontrollsystem som ser till att hållbarhetskriterierna för biodrivmedel och flytande biobränslen uppfylls, om de berörda systemen har upprättats i enlighet med detta direktiv.”
"
[Ändr. 102]
c) Följande punkt ska läggas till:"
”9a. Senast [tre år efter detta direktivs ikraftträdande] ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en översyn av frivilliga system för vilka ett beslut enligt punkt 4 har antagits och med ett fastställande av bästa praxis. Rapporten ska utgå ifrån bästa tillgängliga information, inbegripet samråd med berörda parter, och ska baseras på praktiska erfarenheter av tillämpningen av systemen. Rapporten ska beakta utvecklingen av relevanta internationellt godkända normer och riktlinjer, däribland de normer och riktlinjer som har utarbetats av Internationella standardiseringsorganisationen och den internationella alliansen för social och miljömässig ackreditering och märkning (Iseal). Rapporten ska för varje system innehålla en analys av bland annat följande:
– Granskningarnas oberoende, metod och frekvens.
– Tillgänglighet samt erfarenhet av tillämpningen av metoder för fastställande och hantering av bristande efterlevnad.
– Öppenhet, särskilt avseende tillgänglighet när det gäller systemet, översättningar på de officiella språken i de länder och regioner som råvarorna härrör från, förteckningar över godkända aktörer och relaterade intyg samt granskningsrapporter.
– Berörda parters delaktighet, särskilt avseende samråd med inhemska befolkningsgrupper och lokala samhällen vid utarbetande och översyn av systemet samt vid granskningar.
– Systemets allmänna tillförlitlighet, särskilt mot bakgrund av bestämmelserna om ackrediteringen av granskare och relevanta systemorgan, samt deras lämplighet och oberoende.
– Marknadsuppdatering av systemet.
Om det är lämpligt mot bakgrund av rapporten ska kommissionen lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och rådet om ändring av de kriterier som anges i artikel 18.5.”
"
[Ändr. 103]
7. Artikel 19 ska ändras på följande sätt:
—a) Följande punkt ska införas:"
”1a. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 25 b med avseende på att i bilaga V införa ett förfarande för beräkning av växthusgasutsläppen från förnybara flytande och gasformiga bränslen av icke-biologiskt ursprung för att pröva deras förenlighet med artikel 17. De delegerade akterna ska antas senast den 31 december 2015.”
"
[Ändr. 106]
a) Punkterna 3 och 4 ska ersättas med följande:"
”3. De typiska värden för växthusgasutsläpp från odling av jordbruksråvaror som anges i de rapporter som avses i artikel 19.2 får lämnas in till kommissionen i de fall då det är fråga om medlemsstater och när det gäller territorier utanför unionen får uppgifter i motsvarande rapporter användas.
4. Kommissionen får, genom en genomförandeakt som antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 25.3, besluta att de rapporter som avses i punkt 3 innehåller de tillförlitliga uppgifter som krävs för mätningen av växthusgasutsläppen i samband med odling av de råvaror för biodrivmedel och flytande biobränslen som är typiska i de aktuella områdena, vid tillämpning av artikel 17.2.”
"
b) I punkt 5 ska den sista meningen ersättas med följande:"
”Kommissionen ska för detta ändamål ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 25b.”
"
c) Punkt 6 ska ersättas med följande:"
”6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 25b med avseende på anpassningen av bilaga VIII, inbegripet översyn av de föreslagna värdena för indirekt ändrad markanvändning per grödgrupp. I syfte att utvärdera de ekonomiska modeller som används för att beräkna dessa värden för indirekt ändrad markanvändning ska kommissionen i sin översyn ta med senast tillgängliga uppgifter om huvudantaganden som påverkar modellernas resultat, däribland tendenser som mätts i fråga om jordbrukets avkastning och produktivitet, tilldelning av delprodukter och observerad global ändrad markanvändning och avskogningstakt. Kommissionen ska se till att berörda parter deltar i detta översynsarbete. En första sådan översyn ska vara slutförd senast den 30 juni 2016.
Kommissionen ska vid behov föreslå nya värden för indirekt ändrad markanvändning på nya detaljnivåer (dvs. på råvarunivå),inbegripande av växthusgasutsläpp som uppstår vid transport av råvaror, införande av nya värden om nya råvaror för framställning av biodrivmedel skulle komma ut på marknaden samt utarbetande av faktorer för bedömning av råvaror i form av cellulosa från icke-livsmedel samt material som innehåller både cellulosa och lignin.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 25 b med avseende på att i bilaga VIII införa värden för utsläppen till följd av indirekt ändrad markanvändning för råvaror i form av cellulosa från icke-livsmedel samt material som innehåller både cellulosa och lignin och ta med dessa värden i sin beräkning av hur biodrivmedel och flytande biobränslen påverkar växthusgaserna, enligt föreskrifterna i denna artikel. De delegerade akterna ska antas senast den 30 juni 2016. [Am. 107 och 190]”
"
d) I punkt 7 ska första stycket ersättas med följande:"
”7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 25b med avseende på anpassningen av bilaga V till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, bland annat genom tillägg av värden för ytterligare produktionskedjor för biodrivmedel för samma eller för andra råvaror och genom ändring av den metod som fastställs i del C.”
"
e) Punkt 8 ska utgå.
8. Artikel 21 ska utgå.
9. I artikel 22 ska punkt 2 ersättas med följande:"
”2. När medlemsstaterna uppskattar hur stor nettominskning av växthusgasutsläppen som användningen av biodrivmedel lett till, får medlemsstaterna, för de rapporter som avses i punkt 1, använda de typiska värden som anges i delarna A och B i bilaga V och till de värdena ska medlemsstaterna lägga de beräknade värdena för utsläpp till följd av indirekt ändrad markanvändning som ska anges i bilaga VIII.”
"
9a. I artikel 23 ska följande punkt läggas till:"
”8a. Kommissionen ska senast den 31 december 2015 lägga fram en rapport om positiva och negativa effekter på miljön och ekonomin av biodrivmedel som framställts från avfall, restprodukter, delprodukter eller råvaror som inte innebär markanvändning. Miljöeffekter ska bedömas med hänsyn till växthusgasutsläppen, den biologiska mångfalden, vattnet och markens bördighet. Hänsyn bör tas till den potentiella nyttan med dessa råvaror för andra användningsändamål, framför allt tillverkningen av produkter, eller till hur denna nytta försvinner. Ekonomiska effekter ska bedömas med hänsyn till produktionskostnaderna, alternativkostnaderna om råvarorna används för andra ändamål, samt avkastningen på energiinvesteringarna under hela livscykeln om dessa råvaror används för produktion av avancerade biodrivmedel och flytande biobränslen.”
"
[Ändr. 109]
10. Artikel 25.4 ska utgå.
11. Följande artikel ska införas:"
”Artikel 25 b
Delegeringens utövande
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. De befogenheter som avses i artiklarna 3.4 d, 5.5, 17.3 c tredje stycket, 19.1, 19.5, 19.6 och 19.7 ska delegeras till kommissionen på obestämd tid från och med [dagen för detta direktivs ikraftträdande].
3. Delegeringen av de befogenheter som avses i artiklarna 3.4 d, 5.5, 17.3 c tredje stycket, 19.5, 19.6 och 19.7 till kommissionen får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.4 d, 5.5, 17.3 c tredje stycket, 19.5, 19.6 och 19.7 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”
"
12. Bilagorna ska ändras i enlighet med bilaga II till detta direktiv.
Artikel 3
Översyn
Kommissionen ska före den 31 december 2017 överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet i vilken kommissionen, på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rön, bedömer hur ändamålsenliga de åtgärder som införs genom detta direktiv har varit när det gäller att begränsa växthusgasutsläppen i samband med ändrad indirekt markanvändning till följd av produktionen av biodrivmedel och flytande biobränslen. Om lämpligt ska rapporten åtföljas av ett lagstiftningsförslag, grundat på bästa tillgängliga vetenskapliga rön, om införande av faktorer för beräkning av utsläpp som orsakas av indirekt ändrad markanvändning i de hållbarhetskriterier som ska tillämpas från och med den 1 januari 2021., samt
I rapporten ska också ingå en översyn av hur ändamålsenliga incitamenten för biodrivmedel som produceras med råvaror som inte kräver markanvändning och icke-livsmedelsgrödor i enlighet med artikel 3.4 d i direktiv 2009/28/EG har varit. Den ska också innehålla en uppskattning av tillgången på sådana biodrivmedel samt deras miljömässiga, ekonomiska och sociala effekter.Den ska bland annat bedöma hur produktionen av biodrivmedel påverkar tillgången på träråvara och de sektorer som använder biomassa.
Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag om införande av lämpliga hållbarhetskriterier för biodrivmedel som produceras med råvaror som inte kräver markanvändning och icke-livsmedelsgrödor.
Investerare ska beakta att tekniken för biodrivmedelsproduktion fortfarande är under utveckling och att ytterligare åtgärder för att minska negativ påverkan kan komma att genomföras i ett senare skede. [Ändr. 111]
Artikel 4
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska senast den [tolv månader efter detta direktivs ikraftträdande] sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 5
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 6
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i
På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar
Ordförande Ordförande
BILAGA I
Bilagorna till direktiv 98/70/EG ska ändras på följande sätt:
1) Bilaga IV del C ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 7 ska ersättas med följande:
”7. De årliga utsläppen från kollagerförändringar till följd av ändrad markanvändning, el, beräknas genom att de totala utsläppen fördelas jämnt över 20 år. Följande formel ska användas:
el = (CSR – CSA) × 3,664 × 1/20 × 1/P,
där
el = årligt växthusgasutsläpp från kollagerförändringar till följd av ändrad markanvändning (uttryckt som massan (gram) koldioxidekvivalenter per enhet biobränsleenergi (megajoule)),
CSR = kollager per ytenhet för referensmarkanvändningen (uttryckt som massan (ton) kol per ytenhet, inbegripet både mark och vegetation). Referensmarkanvändningen är den användning som marken hade antingen i januari 2008 eller 20 år innan råvaran erhölls, beroende på vilket som inträffar senare,
CSA = kollager per ytenhet för den faktiska markanvändningen (uttryckt som massan (ton) kol per ytenhet, inbegripet både mark och vegetation). om kollagret ackumuleras under mer än ett år ska det värde som tilldelas CSA vara det beräknade lagret per ytenhet efter tjugo år eller när grödan når mognad, beroende på vilket som inträffar först, och
P = grödans produktivitet (uttryckt som mängden energi från biodrivmedel per ytenhet per år).”
b) Punkterna 8 och 9 ska utgå.
2) Följande bilaga ska läggas till:
”Bilaga V
Del A. Beräknade utsläpp som orsakas genom indirekt ändrad markanvändning till följd av produktion av biodrivmedel
Grödgrupp
Beräknade utsläpp som orsakas genom indirekt ändrad markanvändning (gCO2eq/MJ)
Spannmål och andra stärkelserika grödor
12
Socker
13
Oljegrödor
55
Del B. Biodrivmedel för vilka utsläppen på grund av indirekt ändrad markanvändning beräknas till noll
Biodrivmedel och flytande biobränslen som beräknas ge upphov till nollutsläpp på grund av indirekt ändrad markanvändning:
a) De grödor som inte anges i del A i denna bilaga.
b) Råvaror vars produktion har lett till direkt ändrad markanvändning, dvs. en övergång från en av följande markkategorier som används av IPCC, dvs. skogsmark, gräsmark, våtmark, bebyggelse och annan mark till åkermark och jordbruksmark för fleråriga grödor(9). I sådana fall ska ett värde för utsläpp till följd av direkt ändrad markanvändning (el) beräknas i enlighet med bilaga IV del C led 7.”
BILAGA II
Bilagorna till direktiv 2009/28/EG ska ändras på följande sätt:
1) Bilaga V del C ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 7 ska ersättas med följande:
”7. De årliga utsläppen från kollagerförändringar till följd av ändrad markanvändning, el, beräknas genom att de totala utsläppen fördelas jämnt över 20 år. Följande formel ska användas:
el = (CSR – CSA) × 3,664 × 1/20 × 1/P,
där
el = årligt växthusgasutsläpp från kollagerförändringar till följd av ändrad markanvändning (uttryckt som massan (gram) koldioxidekvivalenter per enhet biobränsleenergi (megajoule)),
CSR = kollager per ytenhet för referensmarkanvändningen (uttryckt som massan (ton) kol per ytenhet, inbegripet både mark och vegetation). Referensmarkanvändningen är den användning som marken hade antingen i januari 2008 eller 20 år innan råvaran erhölls, beroende på vilket som inträffar senare,
CSA = kollager per ytenhet för den faktiska markanvändningen (uttryckt som massan (ton) kol per ytenhet, inbegripet både mark och vegetation). om kollagret ackumuleras under mer än ett år ska det värde som tilldelas CSA vara det beräknade lagret per ytenhet efter tjugo år eller när grödan når mognad, beroende på vilket som inträffar först, och
P = grödans produktivitet (uttryckt som mängden energi från biodrivmedel eller flytande biobränsle per ytenhet per år).”
b) Punkterna 8 och 9 ska utgå.
2) Följande bilaga ska införas:
”Bilaga VIII
Del A. Beräknade utsläpp som orsakas genom de grödor som används för produktion av biodrivmedel och flytande biobränslen
Grödgrupp
Beräknade utsläpp som orsakas genom indirekt ändrad markanvändning (gCO2eq/MJ)
Spannmål och andra stärkelserika grödor
12
Socker
13
Oljegrödor
55
Del B. Biodrivmedel och flytande biobränslen för vilka utsläppen på grund av indirekt ändrad markanvändning beräknas till noll
Biodrivmedel och flytande biobränslen som produceras av följande råvarukategorier kommer att anses ge upphov till nollutsläpp på grund av indirekt ändrad markanvändning:
(a) De råvaror som inte anges i del A i denna bilaga.
(b) Råvaror vars produktion har lett till direkt ändrad markanvändning, dvs. en övergång från en av följande markkategorier som används av IPCC, dvs. skogsmark, gräsmark, våtmark, bebyggelse och annan mark till åkermark och jordbruksmark för fleråriga grödor(10). I sådana fall ska ett värde för utsläpp till följd av direkt ändrad markanvändning (el) beräknas i enlighet med bilaga V del C punkt 7.”
[Ändr. 164]
3) Följande bilaga ska läggas till:
”Bilaga IX
Del A. Råvaror från avfall och restprodukter vars bidrag till det mål som avses i artikel 3.4 ska anses vara fyra gångerlika stort som deras energiinnehåll och som bidrar till uppnåendet av det mål på 2,5 % som avses i artikel 3.4 andra stycket d. [Ändr. 186]
(a) Alger.
b) Biomassafraktioner av blandat kommunalt avfall, men inte sådant källsorterat hushållsavfall som omfattas av återvinningsmålen eller separat insamling enligt artikel 11.2 aartikel 11.1 och 11.2 a i direktiv 2008/98/EG. Medlemsstaterna får bevilja undantag för separat biologiskt avfall när processerna möjliggör produktion av såväl kompost som biodrivmedel.
c) BiomassafraktionerDen biologiskt nedbrytbara delen av industriavfall samt avfall från detalj- och partihandeln, men inte avfall som är föremål för separat insamling enligt artikel 11.1 i direktiv 2008/98/EG, och under förutsättning att avfallshierarkin och principen om kaskadanvändning respekteras.
d) Halm.
e) Stallgödsel och avloppsslam.
(f) Pressrester från palmoljeframställning och tomma palmfruktsklasar.
g) Tallbeck.
h) Råglycerin.
i) Bagass.
j) Press- och jäsningsrester från vinframställning.
k) Nötskal.
l) Skal.
m) Kolvar.
n) Bark, grenar, blad, spån och flis.
na) Material som innehåller lignin, utom stockar och fanér
Del B. Råvaror från avfall och restprodukter vars bidrag till det mål som avses i artikel 3.4 ska anses vara två gånger så stort som deras energiinnehåll
a) Använd matolja.
b) Animaliska fetter som klassificeras enligt kategori I och II i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002*.
(c) Cellulosa från icke-livsmedel.
(d) Material som innehåller lignin, utom stockar och fanér.”
Del C. Råvaror vars bidrag till det mål som avses i artikel 3.4 ska anses vara fyra gånger så stort som deras energiinnehåll och som bidrar till uppnåendet av det mål på 2,5 % som anges i artikel 3 d i.
a) Alger (autotrofa).
b) Förnybara flytande och gasformiga bränslen av icke-biologiskt ursprung
c) Avskiljning av koldioxid och användning för transportsyften.
d) Bakterier.
––––––––––––––––––––––––––––––
* Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (EUT L 273, 10.10.2002, s. 1).”
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (EUT L 140, 5.6.2009, s. 16).
Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG (EGT L 350, 28.12.1998, s. 58).
Kommissionens beslut 2000/532/EG av den 3 maj 2000 om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall (EGT L 226, 6.9.2000, s. 3).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, p. 13).
Fleråriga grödor definieras som grödor där stammen i regel inte skördas årligen, såsom skottskog med kort omloppstid och oljepalm enligt definitionen i Meddelande från kommissionen om frivilliga system och normalvärden i EU:s hållbarhetssystem för biodrivmedel och flytande biobränslen (EUT C 160, 2010, s. 2).
Fleråriga grödor definieras som grödor där stammen i regel inte skördas årligen, såsom skottskog med kort omloppstid och oljepalm enligt definitionen i Meddelande från kommissionen om frivilliga system och normalvärden i EU:s hållbarhetssystem för biodrivmedel och flytande biobränslen (EUT C 160, 2010, s. 2).
Åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 september 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1100/2007 om åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål (COM(2012)0413 – C7-0202/2012 – 2012/0201(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0413),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0202/2012),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 14 november 2012,(1)
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A7-0242/2013).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 september 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr om ändring av rådets förordning (EG) nr 1100/2007 om åtgärder för återhämtning av beståndet av europeisk ål
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING,
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 43.2,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till rättsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och
av följande skäl:
(-1) På grundval av information som ska lämnas av medlemsstaterna bör kommissionen lägga fram en rapport om resultatet av genomförandet av förvaltningsplanerna för ål och vid behov skyndsamt föreslå lämpliga åtgärder för att med hög sannolikhet uppnå en återhämtning av den europeiska ålen. [Ändr. 1]
(1) Genom rådets förordning (EG) nr 1100/2007(4) tilldelas kommissionen befogenheter för genomförandet av vissa bestämmelser i den förordningen.
(2) Till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande behöver de befogenheter som tilldelats kommissionen enligt förordning (EG) nr 1100/2007 anpassas till artikel290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. [Ändr. 2]
(3) I syfte att tillämpa vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 1100/2007 bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på åtgärder för att hantera en betydande nedgång i de genomsnittliga marknadspriserna för ål som används för återutsättning jämfört med de priser för ål som används för andra syften. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd, på grundval av de senaste vetenskapliga rönen och rekommendationerna, under sitt förberedande arbete, i synnerhet på expertnivå, så att den har tillgång till objektiv, korrekt, fullständig och uppdaterad information. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt och i god tid till Europaparlamentet och rådet. [Ändr. 3]
(4) Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expert nivå.[Strykningen är en konsekvens av Ändr. 3]
(5) Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. [Ändr. 4]
(6) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av de bestämmelser i förordning (EG) nr 1100/2007 som rör kommissionens godkännande av förvaltningsplanerna för ål på grundval av den bästa och senaste tekniska och vetenskapliga data information som finns tillgänglig, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(5). [Ändr. 5]
(6a) Ices bör lämna nya och mer omfattande rekommendationer om tillståndet för ålbestånden 2013. När Ices förbereder dessa rekommendationer bör det beakta alla de orsaker som lett till att ålbeståndet minskat, inklusive de orsaker som hänger samman med lekområdena. Om Ices bekräftar att tillståndet för ålbeståndet fortsätter att vara kritiskt bör kommissionen så snabbt som möjligt föreslå en ny förordning om återhämtningen av beståndet av europeisk ål. Den förordningen bör också omfatta långsiktiga lösningar, såsom metoder för att röja undan hinder längs ålens vandringsleder. [Ändr. 6]
(7) Kommissionen kommer inte att kunna rapportera till Europaparlamentet och rådet om åtgärderna rörande återutsättning, inbegripet marknadsprisutvecklingen fram till den 1 juli 2011, då vissa medlemsstater inkommit sent med den relevanta informationen. Tidsfristen för rapporten bör därför skjutas upp till den 31 december 2012.
(7a) Det är viktigt att kommissionen inför sanktioner för medlemsstater som inte överför eller analyserar alla de uppgifter som är tillgängliga för dem och som gör det möjligt att utarbeta en uttömmande och vetenskapligt grundad rapport över den europeiska ålens situation.[Ändr. 7]
(8) När det gäller befogenheten att anta alternativa åtgärder för att uppnå målnivåerna, är det enligt den relevanta bestämmelsen i förordning (EG) nr 1100/2007 rådet som har befogenhet att ändra denna icke-väsentliga del av den förordningen. Ett sådant beslutandeförfarande är inte längre möjligt enligt EUF-fördraget, vilket innebär att den bestämmelsen bör utgå.
(9) Det fastställs i kommissionens beslut 2008/292/EG (6) att Svarta havet och anslutande flodsystem inte utgör en naturlig livsmiljö för europeisk ål i den mening som avses i förordning (EG) nr 1100/2007. Artikel 1.2 i den förordningen har därmed blivit obsolet och bör utgå.
(10) Cyperns, Maltas, Österrikes, Rumäniens och Slovakiens ansökningar om att undantas från skyldigheten att utarbeta en förvaltningsplan för ål godkänns genom kommissionens beslut 2009/310/EG (7). Inga andra ansökningar om undantag från denna skyldighet föreligger. Artikel 3 i förordning (EG) nr 1100/2007 har därmed blivit obsolet och bör utgå.
(11) Förordning (EG) nr 1100/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Förordning (EG) nr 1100/2007 ska ändras på följande sätt:
(1) I artikel 1 ska punkt 2 utgå.
(1a) I artikel 2 ska punkt 1 ersättas med följande:"
”1. Medlemsstaterna ska identifiera och fastställa de individuella avrinningsområden som ligger på deras nationella territorium och som utgör naturliga livsmiljöer för europeisk ål (ålavrinningsområden), vilket kan omfatta marina farvatten.”
"
[Ändr. 9]
(1b) I artikel 2 ska punkt 10 ersättas med följande:"
”10. Enligt förvaltningsplanen för ål ska varje medlemsstat snarast genomföra lämpliga åtgärder för att minska dödligheten hos ål på grund av faktorer utanför fisket, inklusive vattenkraftturbiner och pumpar. Ytterligare åtgärder ska om så krävs vidtas för att minska dödligheten till följd av andra faktorer för att målen i planen ska uppnås.”
"
[Ändr. 10]
(2) Artikel 3 ska utgå.
(3) I artikel 5 ska punkt 1 ersättas med följande:"
”1. Förvaltningsplaner för ål ska godkännas av kommissionen genom genomförandeakter antagna i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 12b.2.”
"
(3a) I artikel 5 ska punkt 4 ersättas med följande:"
”4. En medlemsstat som senast den 31 december 2008 har förelagt kommissionen en förvaltningsplan för ål för godkännande som inte kan godkännas av kommissionen i enlighet med punkt 1 eller som inte uppfyller rapporterings- och utvärderingsvillkoren i artikel 9 ska antingen minska fiskeansträngningen med minst 50 % jämfört med den genomsnittliga ansträngningen 2004–2006 eller minska fiskeansträngningen så att en minskning av ålfångsten med minst 50 % uppnås jämfört med den genomsnittliga fångsten 2004–2006, antingen genom att förkorta fiskesäsongen för ål eller på annat sätt. Denna minskning ska genomföras inom tre månader från det att beslutet att inte godkänna planen fattats eller inom tre månader efter det att tidsfristen för att lämna in en rapport löpt ut.”
"
[Ändr. 11]
(3b) I artikel 5 ska följande punkt läggas till:"
”7. Från och med den 1 januari 2014 ska alla förvaltningsplaner för ål ses över och uppdateras vartannat år under beaktande av de senaste vetenskapliga rekommendationerna.”
"
[Ändr. 12]
(4) I artikel 7 ska punkterna 6 och 7 ersättas med följande:"
”6. I händelse av en betydande sänkning av de genomsnittliga marknadspriserna för ål som används för utsättning, i jämförelse med priserna för ål som används för andra ändamål, ska den berörda medlemsstaten rapportera till kommissionen. Kommissionen kan, genom delegerade akter som antas i enlighet med artikel 12a och i syfte att hantera situationen, tillfälligt minska de procentandelar ål som används för utsättning och som avses i punkt 2 om ålförvaltningsplanen är förenlig med artikel 2.4.
7. Kommissionen ska senast den 31 december 20122013rapportera till Europaparlamentet och rådet och utvärdera åtgärderna för utsättning, med beaktande av de senaste vetenskapliga rekommendationerna om de förhållanden under vilka det är troligt att återutsättning kan bidra till att öka lekbeståndets biomassa. I dessa rapporter ska kommissionen se över inklusive marknadsprisernas utveckling.”
"
[Ändr. 13]
(4a) I artikel 7 ska punkt 8 ersättas med följande:"
”8.När det gäller artikel 38.2 i förordning (EU) nr ... [EHFF] ska utsättning anses vara en bevarandeåtgärd, förutsatt att
–
den är ett led i en förvaltningsplan för ål fastställd i enlighet med artikel 2,
–
den avser ål som fångats och hanterats med metoder och redskap som garanterar lägsta möjliga dödlighet vid fångst, förvaring, transport och uppfödning,
–
ålen sätts ut i områden som ger hög möjlighet till överlevnad och migration,
–
den bidrar till uppnåendet av målnivån på 40 % för utvandring enligt artikel 2.4., och att
–
ålen sätts i karantän för att hindra spridning av eventuella sjukdomar och parasiter.”
"
[Ändr.14 ]
(5) I Artikel 9 ska punkt 3 utgå ska ersättas med följande:"
”Artikel 9
Rapporter och utvärdering
1. Medlemsstaterna ska samla in nödvändiga uppgifter för forskning för att kvantifiera effekten av de vidtagna åtgärderna på ålbeståndet, hitta skadereducerande åtgärder och rekommendera förvaltningsmål. Medlemsstaterna ska rapportera till kommissionen, till en början vart tredje år, varvid den första rapporten ska läggas fram senast den 30 juni 2012 samt göra uppgifterna tillgängliga för utsedda vetenskapliga organ. Intervallen mellan rapporterna ska därefter minskas till vartannat år efter det att den första treårsrapporten har lagts fram. I rapporterna ska man redogöra för övervakning, genomförande, effektivitet och resultat, och man ska särskilt ange bästa möjliga uppskattning av följande:
a)
För varje medlemsstat, den andel biomassa av blankål som utvandrar till havet för att leka eller den andel biomassa av blankål som lämnar medlemsstatens territorium under sin vandring till havet för att leka i förhållande till den målnivå för utvandring som avses i artikel 2.4.
b)
Nivån för fiskeansträngningen för ål för varje år samt den genomförda minskningen i enlighet med artiklarna 4.2 och 5.4.
c)
Nivån för dödlighet förorsakad av faktorer utanför fisket samt den genomförda minskningen i enlighet med artikel 2.10.
d)
Mängden ål kortare än 12 cm som fångats samt den andel av denna som använts för olika ändamål.
e)
Överlevnadsnivån för återutsatt ål under fiske, transport, återutsättning respektive utvandring till Sargassohavet för att leka.
f)
Frivilligt fastställande av de fångade ålarnas lekområden
2. Kommissionen ska senast den 31 oktober 2013 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med en statistisk och en vetenskaplig utvärdering av vilka resultat som uppnåtts genom förvaltningsplanerna för ål, åtföljd av ett utlåtande från vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen. På grundval av resultaten från denna rapport kan kommissionen lägga fram förslag som syftar till att utvidga tillämpningsområdet för förordningen till andra orsaker till åldöden än fiske.
3. Kommissionen ska senast den 31 december 2013 lägga fram enutvärdering av unionens handel och den internationella handeln med europeisk ål, som framför allt är inriktad på iakttagandet av unionens skyldigheter enligt Cites och en uppskattning av den olagliga handeln med europeisk ål i medlemsstaterna. I rapporten ska inkonsekvenser i de olika tillgängliga datamängderna identifieras och åtgärder föreslås för att förbättra övervakningen av handeln, inbegripet en ändring av de nuvarande tullkoderna för att medge en effektivare övervakning.”
"
[Ändr. 15]
(5a) Följande artikel ska införas:"
”Artikel 9a
Uppföljning
Med beaktande av resultaten av de rapporter som avses i artiklarna 7.7, 9.2 och 9.3 samt eventuella nya och mer omfattande rekommendationer från Ices om tillståndet för europeisk ål 2013, ska kommissionen senast den 31 mars 2014 lägga fram ett nytt lagstiftningsförslag för parlamentet och rådet i syfte att med hög sannolikhet uppnå en återhämtning av beståndet av europeisk ål. När kommissionen gör detta får den överväga sätt att utvidga tillämpningsområdet för denna förordning till andra orsaker till åldöden än fiske.”
"
[Ändr. 16]
(6) Följande artiklar ska införas:"
”Artikel 12a
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 7.6 ska ges till kommissionen på obestämd tid. för en period av tre år från och med den …(8). Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av tre år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
[Ändr. 17]
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 7.6 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artikel 7.6 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Artikel 12b
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté för fiske och vattenbruk som inrättats genom artikel 30 i förordning (EG) nr 2371/2002. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011*.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
______________
* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).”
"
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den16 februari 2011 om allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.)
Kommissionens beslut 2008/292/EG av den 4 april 2008 att Svarta havet och anslutande flodsystem inte utgör en naturlig livsmiljö för europeisk ål i den mening som avses i rådets förordning (EG) nr 1100/2007 (EUT L 98, 10.4.2008, s. 14).
Kommissionens beslut 2009/310/EG av den 2 april 2009 om godkännande av ansökningar från Cypern, Malta, Österrike, Rumänien och Slovakien om undantag från skyldigheten att utarbeta en förvaltningsplan för ål i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1100/2007 (EUT L 91, 3.4.2009, s. 23).
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 september 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av en tullkodex för unionen (omarbetning) (COM(2012)0064 – C7-0045/2012 – 2012/0027(COD))
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0064),
– med beaktande av artiklarna 294.2, 33, 114 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7–0045/2012),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 23 maj 2012(1),
– med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(2),
– med beaktande av skrivelsen av den 12 juli 2012 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd i enlighet med artikel 87.3 i arbetsordningen,
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 22 maj 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artiklarna 87 och 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för internationell handel (A7-0006/2013).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 september 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om fastställande av en tullkodex för unionen
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 952/2013.)
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 september 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1217/2009 om upprättandet av ett informationssystem för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter för att belysa inkomstförhållanden och andra ekonomiska förhållanden i jordbruksföretag inom Europeiska gemenskapen (COM(2011)0855 – C7-0468/2011 – 2011/0416(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0855),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7–0468/2011),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 22 februari 2012(1),
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 27 maj 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7–0179/2012).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 september 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1217/2009 om upprättandet av ett informationssystem för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter för att belysa inkomstförhållanden och andra ekonomiska förhållanden i jordbruksföretag inom Europeiska gemenskapen
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1318/2013.)
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 september 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av direktiven 1999/4/EG, 2000/36/EG, 2001/111/EG, 2001/113/EG och 2001/114/EG vad gäller de befogenheter som ska tilldelas kommissionen (COM(2012)0150 – C7-0089/2012 – 2012/0075(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0150),
– med beaktande av artiklarna 294.2, 43.2 och 114.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7–0089/2012),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av det motiverade yttrande från det österrikiska förbundsrådet som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,
– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 23 maj 2012(1),
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 28 maj 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0045/2013).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 september 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/4/EG och 2000/36/EG samt rådets direktiv 2001/111/EG, 2001/113/EG och 2001/114/EG vad gäller de befogenheter som ska ges till kommissionen
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1021/2013.)
Avtal mellan EU och Republiken Kap Verde om förenklat utfärdande av viseringar för kortare vistelse till medborgare i Republiken Kap Verde och i EU ***
189k
19k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 september 2013 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Kap Verde om förenklat utfärdande av viseringar för kortare vistelse till medborgare i Republiken Kap Verde och i Europeiska unionen (05674/2013 – C7-0110/2013 – 2012/0271(NLE))
– med beaktande av utkastet till rådets beslut (05674/2013),
– med beaktande av utkastet till avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Kap Verde om förenklat utfärdande av viseringar för kortare vistelse till medborgare i Republiken Kap Verde och i Europeiska unionen (14203/2012),
– med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 77.2 a, samt artikel 218.6 andra stycket led a, i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7–0110/2013),
– med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,
– med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7–0266/2013).
1. Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Kap Verde.
Avtal mellan EU och Republiken Kap Verde om återtagande av personer utan uppehållstillstånd ***
190k
19k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 september 2013 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Kap Verde om återtagande av personer utan uppehållstillstånd (14546/2012 – C7-0109/2013 – 2012/0268(NLE))
– med beaktande av utkastet till rådets beslut (14546/2012),
– med beaktande av utkastet till avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Kap Verde om återtagande av personer utan uppehållstillstånd (14759/2012),
– med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 79.3, samt artikel 218.6 andra stycket led a, i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7–0109/2013),
– med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,
– med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7–0267/2013).
1. Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Kap Verde.
Genomförandet av EU:s ungdomsstrategi 2010–2012
329k
35k
Europaparlamentets resolution av den 11 september 2013 om genomförandet av EU:s ungdomsstrategi 2010–2012 (2013/2073(INI))
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 september 2012 Utkast till 2012 års gemensamma rapport från rådet och kommissionen om genomförandet av de förnyade ramarna för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (EU:s ungdomsstrategi 2010–2018) (COM(2012)0495) och motsvarande arbetsdokument från kommissionen (SWD(2012)0256),
– med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2010 om en EU-strategi för ungdomar – Satsa på ungdomars egna möjligheter(1),
– med beaktande av artiklarna 165 och 166 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av kommissionens förslag av den 23 november 2011 till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ”Erasmus för alla” – Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott (COM(2011)0788),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 november 2012 En ny syn på utbildning: att investera i färdigheter för att uppnå bättre socioekonomiska resultat (COM(2012)0669),
– med beaktande av kommissions meddelande av den 15 september 2010 Unga på väg – Ett initiativ för att släppa fram potentialen hos ungdomar att uppnå smart och hållbar tillväxt för alla i Europeiska unionen (COM(2010)0477),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 april 2009 En EU-strategi för ungdomar – Satsa på ungdomars egna möjligheter. En förnyad öppen samordning för ungdomsfrågor (COM(2009)0200) och motsvarande arbetsdokument från kommissionen (SEC(2009)0549),
– med beaktande av kommissionens förslag av den 5 december 2012 På väg mot kvalitetskriterier för praktikprogram – Andra fasen av samråd med arbetsmarknadens parter på europeisk nivå (COM(2012)0728),
– med beaktande av kommissionens meddelande Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2010 Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning (COM(2010)0758),
– med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020)(2),
– med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om Unga på väg – en ram för att förbättra Europas utbildningssystem(3),
– med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för regional utveckling (A7‑0238/2013),
A. Europas framtid ligger i förmågan att frigöra ungdomars potential.
B. Krisen har lett till att det blivit vanligare med osäkra anställningsformer bland ungdomar, så att korttidsanställningar, deltidsanställningar och oavlönade praktikplatser alltför ofta ersätter befintliga arbeten.
C. Den totala ungdomsarbetslöshetsnivån i EU uppgick till 23,5 procent i februari 2013 och under 2011 fanns det 7,5 miljoner ungdomar i åldern 15–24 år och 6,5 miljoner i åldern 25–29 år som varken arbetade eller studerade.
D. År 2011 beräknades den ekonomiska förlusten till följd av ungdomarnas bristande integration på arbetsmarknaden till 153 miljarder euro, motsvarande 1,2 procent av EU:s BNP(4).
E. Alla ungdomar är en integrerad del av samhället och bör erkännas som sådan. Bristande jämlikhet och alla typer av diskriminering förekommer fortfarande och har stora konsekvenser på ungdomars liv och deras vidare utveckling i samhället.
F. Den ihållande ekonomiska krisen har allvarliga konsekvenser på ungdomars liv vad gäller deras välbefinnande och sociala integrering, sysselsättning, tillgång till boende, hälsa, utbildning och yrkesutbildning samt kultur-, fritids- och sportaktiviteter, och har lett en brist på möjligheter för ungdomar som saknar motstycke i EU:s historia. Det finns en allvarlig risk för att en ”förlorad generation” håller på att uppstå i en stor del av Europa. Denna alarmerande situation kräver brådskande åtgärder, strategier och handlingar samt strukturella reformer. De allt sämre ekonomiska villkoren kan, särskilt i länder som har drabbats hårt av krisen, bidra till att ungdomar tvingas lämna sina länder, vilket kan leda till en massiv kompetensflykt som minskar möjligheterna till tillväxt, utveckling och innovation i ursprungsländerna på medellång och längre sikt.
G. Som svar på den ekonomiska krisen har flera medlemsstater vidtagit hårda åtstramningsåtgärder, däribland allvarliga nedskärningar i utgifterna för utbildnings- och yrkesutbildningsprogram samt program för livslångt lärande. Dessa åtgärder skadar särskilt ungdomssysselsättningen i vissa medlemsstater, främst i södra Europa, vilket i de flesta fall leder till betydande kompetensflykt från de områdena, vilket i sin tur skärper ojämlikheten inom EU.
H. De befintliga verktygen på EU-nivå måste utvecklas ytterligare så att kan man ta itu med de utmaningar som den nya generationen står inför. Hittills har inte mycket gjorts, men verktygen kan förbättras ytterligare. EU:s ungdomsstrategi är en omfattande ram, och medlemsstaterna måste utnyttja den fullt ut.
I. Antalet ungdomar som varken arbetar eller studerar har stigit oroväckande över hela EU. Ungdomsarbetslösheten är oacceptabelt hög i flera medlemsstater, och den genomsnittliga allmänna arbetslösheten slår rekord över hela unionen. De verkliga siffrorna döljs eventuellt genom kraftigt ökad utvandring bland ungdomar, och de blir ännu mer oroväckande med tanke på förekomsten av osäkra anställningsvillkor och svartjobb och att arbetslöshetsperioderna blir ständigt längre
J. Unga kvinnor har fortfarande usla villkor på arbetsmarknaden, och de utgör en klar majoritet av dem som arbetar deltid och på tillfälliga kontrakt.
K. År 2011 beräknades den ekonomiska förlusten till följd av ungdomar som varken studerar eller arbetar till 153 miljarder euro, vilket motsvarar 1,2 procent av EU:s BNP(5). Detta utgör en allvarlig social och ekonomisk börda.
L. Den ekonomiska krisen i EU leder till ökad fattigdom och social utestängning, vilket särskilt drabbar de unga. Krisens försvårar för ungdomar att leva ett självständigt liv och leder i extrema fall till undernäring och psykiska problem.
M. Arbetslösheten för ungdomar upp till 25 var 23,5 procent i mars 2013, och över 2 miljoner jobb i Europa kan inte tillsättas på grund av att det saknas sökande med rätt kompetens, särskilt inom IKT‑sektorn och hälso- och sjukvården. Kommissionens s.k. kompetenskarta för EU online är ett välkommet initiativ.
N. Såväl inom som mellan medlemsstaterna kan man se att de jobb och de kompetenser som erbjuds respektive efterfrågas inte matchar varandra geografiskt.
O. Många ungdomar har informella, tillfälliga och osäkra jobb som inte motsvarar deras kvalifikationer eller yrkesplaner och som inte har några tydliga framtidsutsikter. Många missar också möjligheten att skaffa sig den kompetens och det självförtroende som krävs för att gå vidare i yrkeslivet.
P. Det blir allt svårare för ungdomar att ta steget från skolan till arbetslivet på grund av de bristande kopplingarna mellan de tillgängliga utbildningsprogrammen och arbetsmarknaden. Initiativ för livslångt lärande och generationsövergripande projekt är bra verktyg för att ge ungdomar i hela EU chansen att skaffa sig den kompetens som krävs för att komma in på arbetsmarknaden.
Q. Ungdomar, kvinnor, funktionshindrade och invandrare är demografiska grupper som är underrepresenterade inom egenföretagandet, särskilt vad gäller nystartade företag.
R. Ungdomars personliga och sociala utveckling är lika viktig som deras akademiska och yrkesmässiga utveckling. Ungdomar spelar en aktiv roll i medlemsstaternas sociala infrastruktur, och de är mycket viktiga för hållbara och livaktiga samhällen.
S. Utbyggnaden av bredband i medlemsstaterna måste förbättras så att skolorna kan utrustas digitalt.
T. Öppna utbildningsresurser leder till bättre kvalitet, ökad tillgänglighet och större jämlikhet inom utbildningssystemen, och de möjliggör en interaktiv, kreativ, flexibel och individanpassad inlärningsprocess med hjälp av IKT och ny teknik. Genom sitt bidrag till det livslånga lärandet leder öppen utbildning till att anställbarheten upprätthålls.
U. Användningen av ny teknik och sociala medier är ett viktigt medel för att nå ungdomar och förbättra deras förmåga att vara delaktiga i samhället och påverka politiska och sociala processer.
V. Ekonomiska och sociala problem, som förvärras av en åtstramningsbaserad krisstrategi från EU:s sida, leder till ökad EU-fientlighet hos allmänheten. Ungdomarna är samhällets mest utsatta grupp.
W. Effektiv ungdomspolitik kan bidra till utveckling av ungdomars samhällsengagemang, något som är av yttersta vikt för deras personliga frigörelse och deras delaktighet i samhället som aktiva medborgare.
X. Den strukturerade dialogen bör betraktas som ett första steg mot inrättandet av en effektiv och fruktbar dialog mellan ungdomar, ungdomsorganisationer, EU-institutioner och nationella institutioner, som ständigt måste förbättras och utvecklas.
Utvärdering av resultaten i EU:s ungdomsstrategi
1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om genomförandet av de förnyade ramarna för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (EU:s ungdomsstrategi 2010–2018).
2. Europaparlamentet erinrar om kommissionens förslag, i samband med förhandlingarna om den nya fleråriga budgetramen, om att finansieringen av ungdoms- och utbildningspolitiken bör ökas om politiken ska kunna hantera de nuvarande och framtida utmaningarna. Parlamentet betonar att kommunikation mellan arbetsgrupper för ungdomsfrågor är av avgörande betydelse och bör främjas, liksom kommunikation om åtgärder som har vidtagits och resultat som har uppnåtts hittills.
3. Europaparlamentet anser att anslagen till kampen mot ungdomsarbetslösheten i den framtida fleråriga budgetramen (6 miljarder euro) är otillräckliga och bör höjas kraftigt i förhandlingarna.
4. Europaparlamentet uppmanar rådet att ytterligare skärpa sitt fokus på ungdomar genom att generellt ta hänsyn till ungdomsaspekter i alla EU-program i den nya fleråriga budgetramen.
5. Europaparlamentet anser att det är beklagligt att Europeiska rådets ambitiösa tillkännagivanden om förpliktelser gentemot ungdomar inte återspeglas i motsvarande finansiella åtaganden. Parlamentet noterar att en stor del av det tillväxtpaket som lanserades 2012 delvis bestod av omfördelning av strukturfondsmedel som redan hade utlovats och avsatts.
6. Europaparlamentet beklagar att rådet har varit så kluvet i frågan genom att å ena sidan förespråka ytterligare resurser till ungdomar och å andra sidan skjuta upp förhandlingar om betalningar för ändringsbudgeten för 2013, vilket hotar utbetalningar av Erasmusstipendier. Parlamentet uppmanar rådet att anta ett mer konstruktivt tillvägagångssätt och att inte öka klyftan mellan betalningsbemyndiganden och åtagandebemyndiganden i varje årlig budget.
7. Europaparlamentet anser att den öppna samordningsmetoden är ett bra sätt att fatta beslut om ungdomspolitik. Parlamentet upprepar sin önskan om närmare samarbete i ungdomsfrågor mellan EU:s institutioner och efterlyser ett bredare deltagande från Europaparlamentets sida. Parlamentet betonar att den öppna samordningsmetoden måste bäras av en stark politisk vilja från medlemsstaternas sida för att ge bästa möjliga resultat.
8. Europaparlamentet anser att det är nedslående att det har gjorts så begränsade framsteg trots att medlemsstaterna uppmanades att lägga fram specifika åtgärder inom den första perioden av EU:s ungdomsstrategi. I flera fall har situationen försämrats och i många medlemsstater finns det inte någon särskild ungdomsstrategi.
9. Europaparlamentet noterar effekterna av ungdomstrategins första period (2010–2012). Parlamentet understryker att ramen för sektorsöverskridande medverkan från kommissionen, medlemsstaterna och relevanta intressenter var en god början men att den bör stärkas i framtiden genom att man förbättrar tillgången till sysselsättning och utbildning och på så sätt bekämpar fattigdom och utestängning, samtidigt som man använder sig av ett sektorsöverskridande tillvägagångssätt för att sprida metoder till de olika relevanta sektorerna.
10. Europaparlamentet betonar den strukturerade dialogens betydelse. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidareutveckla konceptet och att se till att det sker en meningsfull och konsekvent uppföljning av de rekommendationer som ungdomarna utarbetar med sina motparter i ministerier och institutioner. Parlamentet uppmanar också till uppsökande verksamhet gentemot ungdomsorganisationer och individuella ungdomar på lokal och regional nivå och se till att deras åsikter beaktas och att genomförandet av strategierna leder till en positiv utveckling för ungdomar och att de får mer att säga till om.
11. Europaparlamentet anser att utvecklingen av tydliga och lättanvända indikatorer för ungdomars situation och ungdomspolitik kan förbättras ytterligare, särskilt vad gäller ungdomars självständighet och delaktighet, för att åstadkomma bättre utvärderingar av effekterna av de åtgärder som vidtas inom EU:s ungdomsstrategi.
12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta kunskaps- och evidensbaserade rapporter om ungdomars sociala situation och levnadsvillkor och att ta fram nationella handlingsplaner som genomförs konsekvent.
13. Europaparlamentet betonar att man bör ägna särskild uppmärksamhet åt sårbara grupper, också små barn, som löper stor risk att drabbas av social utestängning, inbegripet personer som inte utbildar sig eller arbetar samt missgynnade ungdomar, genom ge dem riktiga och faktiska sysselsättningsmöjligheter och främja deras aktiva deltagande i samhället.
14. Europaparlamentet inser att det behövs ett sektorsövergripande och välavvägt angreppssätt för de åtta handlingsområdena inom EU:s ungdomsstrategi. Parlamentet anser att man i kristider bör prioritera en ungdomspolitik som inspireras och formas av ungdomarnas egna röster och mål.
Utmaningar för nästa period:
Allmän och yrkesinriktad utbildning, innovation och finansiering
15. Europaparlamentet välkomnar EU:s nya program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott. Parlamentet understryker behovet av robust finansiering av det här programmet och av såväl ett särskilt budgetkapitel som särskilda budgetanslag för ungdomsdelen.
16. Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna och företagen bör satsa mer på att få fram rätt kompetens och diversifiera utbildningarna för jobb som efterfrågas på arbetsmarknaden, särskilt inom de tekniska sektorerna, genom att skapa flexiblare läroplaner, som omfattar entreprenörskap och generella färdigheter, i syfte att uppnå bättre anpassning till framtida utveckling på arbetsmarknaden. Parlamentet betonar vikten av att öka rörligheten bland ungdomar, särskilt genom undervisning i främmande språk på ett tidigt stadium. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att erbjuda system för kombinerad yrkesutbildning och vidareutbildning som ett effektivt sätt att koppla samman utbildning med arbetsmarknadens krav och minska ungdomsarbetslösheten.
17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera att intjänade sociala förmåner är helt överförbara för att inte äventyra det sociala skyddet för ungdomar som utnyttjar den fria rörligheten.
18. Europaparlamentet betonar fördelarna med kunskapstriangeln och uppmanar med kraft medlemsstaterna att ta fler initiativ och att öka samspelet mellan de tre sidorna av kunskapstriangeln för att på så sätt se till att samspelet mellan forskning, utbildning och innovation bidrar till att skapa sysselsättning och tillväxt.
19. Europaparlamentet anser att det nya Horisont 2020-programmet är en lämplig ram för att stimulera vetenskaplig forskning, innovation och spetskompetens. Parlamentet varnar dock för att nedskärningar i utbildningsbudgeten i vissa medlemsstater medför risker för att målen inte kan uppnås. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastslå nyckelprioriteringarna inom programmet och att utnyttja det fullt ut.
20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka och föreslå metoder för att ge innovation en mer framskjuten ställning i nationella läroplaner för skolan.
21. Europaparlamentet anmodar medlemsstaterna att stärka, och att undanröja hindren för, gränsöverskridande yrkesutbildning och verksamhet med lärlingar och praktikanter, och att lägga lika stort värde på denna typ av utbildning, öka kopplingarna mellan sådan utbildning och andra former av utbildning i samband med livslångt lärande och bättre matcha utbud och efterfrågan på utbildningsplatser i arbetslivet för ungdomar och på så sätt förbättra rörligheten och anställbarheten, särskilt i gränsområden.
22. Europaparlamentet betonar vikten av att åtgärda geografiska obalanser mellan tillgång och efterfrågan på arbetstillfällen, både inom och mellan medlemsstater, i synnerhet genom förändringar av den europeiska portalen för rörlighet i arbetslivet (Eures), i syfte att förbättra ungdomars möjligheter till anställning.
23. Europaparlamentet understryker vikten av strategiska investeringar av EU:s strukturfonder i regional utveckling, konkurrenskraft och högkvalitativa praktikplatser, lärlingsplatser samt hållbara och varaktiga arbetstillfällen, som därmed ger ungdomar bästa möjliga chanser till anställning där arbetstagarnas rättigheter respekteras i alla medlemsstater, så att osäkra anställningar och risken för fattigdom avsevärt kan minskas. Det är dessutom viktigt med ekonomisk diversifiering i sektorer med högt mervärde, där detta är lämpligt, med betoning på landsbygdsområden och missgynnade områden.
24. Europaparlamentet anser att det är av avgörande betydelse att regionala och lokala myndigheter deltar i utformningen och genomförandet av den rätta policymixen för att hantera ungdomsarbetslösheten.
25. Europaparlamentet anser att den nuvarande höga arbetslösheten i vissa medlemsstater skulle ha kunnat undvikas genom koncentrerade nationella och regionala strategier för att uppmuntra företag att anställa ung arbetskraft.
26. Europaparlamentet noterar att vid sidan av EU:s sysselsättningstrategier spelar städer och regioner en viktig roll för att utvärdera lokala arbetsmarknader, förutspå behoven på dessa och skräddarsy program för ungdomar, och betonar ungdomarnas betydelse för sina samhällen, inklusive i öregioner och yttersta randområden. Parlamentet uppmanar lokala och regionala myndigheter att främja aktivt medborgarskap och säkerställa att företrädare för ungdomar eller ungdomsorganisationer deltar i de olika initiativ som EU föreslår.
27. Europaparlamentet betonar att öppen utbildning och öppna universitet spelar en positiv roll i inlärningsprocessen och för att förse studenterna, även unga vuxna, med nya färdigheter som kommer att vara viktiga i kampen mot arbetslösheten. Parlamentet betonar att livslångt lärande är ett dynamiskt sätt att lära sig saker som motsvarar deltagarnas aktuella behov och intressen.
28. Europaparlamentet understryker vikten av att ungdomar skaffar sig generella färdigheter inom IKT, ledarskap, kritiskt tänkande och språk, också genom studier utomlands, för att förbättra sina möjligheter att få jobb och sin förmåga att anpassa sig till framtida förändringar på arbetsmarknaden.
29. Europaparlamentet betonar vikten av informellt och icke-formellt lärande för ungdomars utveckling av värderingar, talang och kompetens samt medborgaranda och demokratisk delaktighet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla system för erkännande av kompetens som erhållits genom icke-formellt och informellt lärande, frivilligarbete, praktiktjänster och socialt arbete och att ge stöd till sådana aktiviteter inom ramen för de nya programmen för utbildning, ungdomar och medborgarskap.
30. Europaparlamentet anser att det fortfarande finns utrymme att utveckla konceptet peer learning på området för utbildning och yrkesutbildning som en metod för att underlätta utbytet av bästa praxis mellan medlemsstaterna.
31. Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas och rådets åtaganden att ta fram nya ungdomsinitiativ med bestämda finansieringsåtgärder. Parlamentet uppmanar rådet att inleda liknande strategier i alla medlemsstaterna under samlingsbegreppet New Deal för ungdomar.
32. Europaparlamentet betonar att man bör uppmuntra kvinnor att välja yrken som traditionellt har betraktats som manliga, särskilt på it-området.
33. Europaparlamentet anser att tidiga insatser och en proaktiv arbetsmarknadspolitik innebär att man istället för att handskas med resultaten av flera generationers fattigdom identifierar och hanterar risker tidigt i livet för att förhindra arbetslöshet och underlätta återintegrering. Parlamentet riktar särskild uppmärksamhet mot marginaliserade personer som löper störst risk att bli arbetslösa.
34. Europaparlamentet uppmärksammar problemet med ojämlikhet i skolan, elever som skolkar och behovet av att motverka skolavhopp över hela Europa. Parlamentet betonar vikten av ökad finansiering för att garantera lika tillgång till utbildning och för att minska skolavhoppen. Parlamentet anser att kopplingarna och samarbetet måste förbättras mellan aktörer på området för utbildning, yrkesutbildning och ungdomsarbete. Parlamentet efterlyser flexibla utbildningsvägar på både EU-nivå och nationell nivå.
35. Europaparlamentet ser övergången från utbildning till arbete som en särskilt viktig tidpunkt för ungdomar, eftersom det sätt på vilket unga människor inleder sitt yrkesverksamma liv har stor betydelse för deras senare utveckling. I detta avseende betonar parlamentet den betydande roll som den tidiga barndomsutvecklingen kan spela för att bryta den generationsöverskridande onda cirkeln av svag mänsklig utveckling för missgynnade barn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka tillhandahållandet av rådgivning och vägledning i ett tidigt skede i syfte att förbättra ungdomarnas förmåga att fatta tillräckligt välgrundade beslut om sitt framtida yrkesliv och på så sätt göra det lättare för dem att skaffa sig nödvändig kompetens och hitta arbete som är relevant för arbetsmarknadens behov. Parlamentet framhåller den sysselsättningspotential som finns inom sådana sektorer som grön ekonomi, hälso- och sjukvård, sociala tjänster och IKT.
36. Europaparlamentet betonar vikten av att förbättra strategierna för hur man enklast ska gå från utbildning till anställning genom att se till att det finns lärlings- och praktikplatser av god kvalitet.
37. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt inrikta sig på ungdomar som varken studerar eller arbetar, för att erbjuda dem utbildning av god kvalitet så att de kan skaffa sig de färdigheter och den erfarenhet som behövs för att komma in i arbetslivet, även genom att göra det möjligt för vissa att gå tillbaka till utbildningssystemet igen.
38. Europaparlamentet anser att man särskilt bör tänka på ungdomar som sitter i fängelse och underlätta deras återintegrering i samhället.
39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förstärka flaggskeppsinitiativet ”Unga på väg”, med ledstjärnor som ”inga ungdomar ska lämna skolan i förtid”, och ”inga ungdomar ska slås ut från arbetsmarknaden”.
40. Europaparlamentet påpekar att det finns en risk att flera medlemsstater förlorar sina mest begåvade ungdomar genom en potentiell kompetensflykt. Parlamentet betonar att detta kan hindra de drabbade medlemsstaterna från att lyckas med sin ekonomiska återhämtning och nå hållbar tillväxt. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ta full hänsyn till detta när de föreslår och genomför strategier i framtiden.
41. Europaparlamentet understryker att den kreativa sektorn kan erbjuda fler och nya möjligheter för ungdomar att utveckla sin begåvning och sina färdigheter. Parlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att ny teknik ger kraft åt ungdomars kreativitet.
42. Europaparlamentet betonar att kulturen svarar för en betydande del av Europas BNP och uppmanar medlemsstaterna att ytterligare stödja initiativ för att skapa hållbara arbetstillfällen för ungdomar på kulturområdet.
Sysselsättning och entreprenörskap bland ungdomar
43. Europaparlamentet betonar vikten av Europeiska unionens socioekonomiska och territoriella sammanhållning, i enlighet med artikel 174 i EUF-fördraget, för att uppnå målen i EU:s ungdomsstrategi, nämligen att skapa fler och lika möjligheter för alla ungdomar, främja social integration, jämställdhet och solidaritet för alla ungdomar, minska risken för fattigdom och öka andelen invånare i sysselsättning, i samband med pågående åtgärder för skuldminskning, stigande ungdomsarbetslöshet och varierande nivåer av utbildningsresultat.
44. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att fullt ut utnyttja EU:s strukturfonder 2007–2013, i synnerhet ESF. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet informera Europaparlamentet om medlemsstaternas framsteg.
45. Europaparlamentet ber kommissionen och medlemsstaterna att mobilisera alla tillgängliga medel, i synnerhet inom ramen för strukturfonderna, för ett omfattande program för att stimulera investeringar i utbildning och arbetstillfällen, i syfte att motarbeta den oacceptabelt höga ungdomsarbetslösheten, inklusive en uppmuntran till företagsutveckling bland ungdomar genom entreprenörskap. Parlamentet välkomnar sysselsättningsinitiativet för unga och uppmanar med eftertryck de berörda medlemsstaterna och regionerna att till fullo utnyttja de medel som finns tillgängliga via ESF och de speciella anslagen.
46. Europaparlamentet välkomnar EU:s nya ungdomsgaranti, som bör utvidgas till att omfatta även ungdomar under 30. Garantin bör vara inriktad på att ge ungdomar de färdigheter som behövs på arbetsmarknaden och se till att de erbjuds meningsfulla och relevanta möjligheter av god kvalitet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att åta sig att genomföra programmet så effektivt och snabbt som möjligt och att till fullo utnyttja de möjligheter som bjuds inom den nya fonden för ungdomssysselsättning i den nya fleråriga budgetramen. Parlamentet understryker behovet av tillräcklig finansiering för initiativet genom ESF och andra gamla och nya EU-strukturfonder. Parlamentet anser att den budget som rådet har föreslagit för sjuårsperioden är otillräcklig.
47. Europaparlamentet betonar dock att ungdomsgarantin inte kan ersätta de strukturella insatser och reformer som behövs för att utbildningssystemen och arbetsmarknaderna i vissa medlemsstater ska klara av de framtida utmaningarna.
48. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge incitament och tekniskt stöd till ungdomar att starta egna företag enligt mottot ”om du inte hittar något jobb, skapa ett”.
49. Europaparlamentet föreslår att ungdomars entreprenörsanda kan stärkas genom att göra det lättare för dem att få tillgång till instrument för mikrokrediter och mikrofinansiering.
50. Europaparlamentet anser att budgetkonsolidering inte får gå ut över sysselsättningen för ungdomar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge fler incitament för sysselsättning av god kvalitet för ungdomar, t.ex. skattelättnader, sänkta sociala avgifter och korrekt arbetsmarknadslagstiftning.
51. Europaparlamentet konstaterar att sociala företag kan spela en viktig roll för att främja högkvalitativa arbeten och motarbeta fattigdom och social utestängning genom att investera i utbildning för ungdomar i Europa.
52. Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste tillhandahålla skyddsnät för nystartade företag som misslyckas och uppmanar dem att minska byråkratin.
Ny teknik och sociala medier
53. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en undersökning för att se hur ny teknik och sociala medier påverkar ungdomars liv.
54. Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste genomföra strategier för att stödja ungdomars tillgång till IKT.
55. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra nytta av de sociala mediernas kraft för utbildning, yrkesutbildning och ungdomars delaktighet, i syfte att öka anställbarheten och stärka entreprenörskap, innovation och kultur.
56. Europaparlamentet betonar att ungdomar måste skyddas från alla former av mobbning och kränkningar, t.ex. nätmobbning och kränkningar som har att göra med deras personuppgifter eller hälsa.
57. Europaparlamentet betonar att kommissionens ungdomsinitiativ (t.ex. Europeiska ungdomsportalen) måste föras ut och utnyttjas bättre genom de sociala nätverken och genom ökat samarbete med ungdomsorganisationer och ungdomsrepresentanter.
58. Europaparlamentet välkomnar kommissionens planerade meddelande om att öppna utbildningssystemen, som syftar till att öka effektiviteten i, tillgången till och jämlikheten i alla typer av utbildningssystem genom att stärka användningen av IKT och ny teknik och uppmanar alla medlemsstater att uppmuntra initiativ för att öppna utbildningssystemen t.ex. genom öppna onlinekurser i stor skala.
Ungdomars delaktighet och det europeiska medborgarskapet
59. Europaparlamentet välkomnar att 2013 har utsetts till Europaåret för medborgarna. Parlamentet betonar att ungdomar måste involveras mer och uppmanas att dela med sig av sin vision för EU:s framtid.
60. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med, och öka, sitt stöd till det europeiska ungdomskortet för att underlätta ungdomars tillgång till kultur i hela EU.
61. Europaparlamentet betonar att idrott, motion och sociala aktiviteter för att stimulera ungdomars delaktighet är viktiga redskap som kan ha enorm betydelse för lokalsamhällen och kan hjälpa till med att hantera många samhällsförändringar som drabbar ungdomar, t.ex. motverka social utestängning och ge ungdomar en känsla av stolthet och egenvärde. Parlamentet påpekar att motion dessutom har fysiskt och psykiskt positiva effekter som kan bidra till att ungdomarna klarar att sköta ett arbete.
62. Europaparlamentet understryker vikten av att EU sänder ut klara, ungdomsorienterade signaler, som har sin grund i faktiska politiska strategier inför Europavalet 2014.
63. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla fler initiativ för att stärka integrationen i EU. Parlamentet anmodar medlemsstaterna att ta upp kurser om EU‑kunskap i sina läroplaner.
64. Europaparlamentet betonar vikten av att använda informations- och kommunikationsteknik, t.ex. sociala medier, med det uttalade syftet att stärka delaktigheten.
65. Europaparlamentet betonar att fler uppsökande program för marginaliserade grupper måste tas fram och att stöd måste ges till utveckling av strukturer och kommunikationskanaler i syfte att nå fler ungdomar, särskilt dem som är i farozonen för social utestängning.
66. Europaparlamentet understryker vikten av programmet Aktiv ungdom, som främjar aktivt medborgarskap, solidaritet och tolerans bland ungdomar.
67. Europaparlamentet betonar betydelsen av ungdomsorganisationer, som är den främsta kanalen för deltagande, och volontärer. Deras roll bör stärkas genom stödmekanismer, en lämplig rättslig ram och tydligt definierade rättigheter och skyldigheter, i enlighet med den europeiska stadgan för volontärers rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera politiskt och ekonomiskt stöd till ungdomsverksamhet, särskilt till ungdomsorganisationer som deltar i EU-projekt.
68. Europaparlamentet anser att den allra viktigaste prioriteringen för ungdomsstrategin under den kommande perioden är att se till att ungdomar ges möjlighet att leva ett självständigt liv. Därför uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att fokusera sitt ungdomspolitiska samarbete på alla ungdomars självständighet och delaktighet i samhället.
Allmänna principer
69. Europaparlamentet understryker vikten av att eliminera all slags diskriminering bland ungdomar på grund av t.ex. kön, ras eller etniskt ursprung, religion, funktionshinder, ålder och sexuell läggning.
70. Europaparlamentet betonar att kampen mot ojämlikhet mellan män och kvinnor och könsstereotyper bör vara en fast beståndsdel i en effektiv ungdomspolitik i syfte att förhindra och eliminera i synnerhet våld mot kvinnor.
71. Europaparlamentet betonar att ungdomarna måste ses som en prioriterad grupp i EU:s sociala vision, och det är viktigt att ha en direkt dialog med dem för att på så sätt stärka deras inflytande, utveckling, välbefinnande och sociala integration.
72. Europaparlamentet betonar behovet av att ge effektivt och individanpassat stöd till ungdomar med funktionshinder.
o o o
73. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.
Eurofound (2012), NEETs – Young people not in employment, education or training:Characteristics, costs and policy responses in Europe, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg.
Eurofound (2012), NEETs – Young people not in employment, education or training:Characteristics, costs and policy responses in Europe, Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg.
Att angripa ungdomsarbetslösheten: möjliga utvägar
294k
50k
Europaparlamentets resolution av den 11 september 2013 om att angripa ungdomsarbetslösheten: möjliga utvägar (2013/2045(INI))
– med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om att främja ungdomens tillträde till arbetsmarknaden och stärka den rättsliga ställningen för praktikanter och lärlingar(1),
– med beaktande av kommissionens meddelande Initiativet Bättre möjligheter för unga (COM(2011)0933), sin resolution av den 24 maj 2012 om initiativet Bättre möjligheter för unga(2) och den fråga för muntligt besvarande som parlamentet ställt till kommissionen om initiativet Bättre möjligheter för unga(3),
– med beaktande av kommissionens meddelande Sysselsättning åt ungdomar (COM(2012)0727),
– med beaktande av kommissionens meddelande Unga på väg (COM (2010)0478),
– med beaktande av rådets slutsatser, som antogs i Luxemburg den 17 juni 2011, om främjande av sysselsättning för ungdomar i syfte att uppnå målen för Europa 2020-strategin,
– med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 7 februari 2013 om ett sysselsättningsinitiativ för ungdomar,
– med beaktande av kommissionens förslag av den 5 december 2012 På väg mot kvalitetskriterier för praktikprogramAndra fasen av samråd med arbetsmarknadens parter på europeisk nivå i enlighet med artikel 154 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (COM(2012)0728),
– med beaktande av kommissionens förslag till rådets rekommendation av den 5 december 2012 om att inrätta en ungdomsgaranti (COM(2012)0729),
– med beaktande av rapporten från Eurofound av den 13 juni 2012 Youth Guarantee: Experiences from Finland and Sweden,
– med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti(4),
– med beaktande av den politiska överenskommelse som uppnåddes i rådet den 28 februari 2013 om en rådsrekommendation om att inrätta en ungdomsgaranti,
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 april 2009 En EU-strategi för ungdomar – Satsa på ungdomars egna möjligheter En förnyad öppen samordning för ungdomsfrågor (COM(2009)0200),
– med beaktande av förslaget om ändring av kommissionens dokument Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006 (COM(2011)0607),
– med beaktande av uttalandet från Europeiska rådets medlemmar av den 30 januari 2012 Mot tillväxtvänlig konsolidering och jobbskapande tillväxt,
– med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om funktionsnedsatta personers mobilitet och integrering samt av EU:s handikappstrategi 2010–2020(5),
– med beaktande av den europeiska kvalitetsstadgan för praktikplatser och lärlingsutbildning som utarbetats av Europeiskt ungdomsforum i samarbete med arbetsmarknadens parter och andra intressenter,
– med beaktande av Eurofounds rapport av den 22 oktober 2012 Unga människor som varken arbetar eller studerar: utmärkande drag, kostnader och politiska åtgärder i Europa(6),
– med beaktande av Eurofounds rapport av den 21 december 2012 Effectiveness of policy measures to increase the employment participation of young people(7),
– med beaktande av Eurofounds rapport av den 29 april 2011 Helping young workers during the crisis: contributions by social partners and public authorities(8),
– med beaktande av resolutionen av den 14 mars 2013 om integrationen av invandrare, effekterna för arbetsmarknaden och den externa dimensionen av EU:s samordning av social trygghet(9),
– med beaktande av Eurofounds rapport av den 7 februari 2012 Recent policy developments related to those not in employment, education and training (NEETs)(10).
– med beaktande av Eurofounds rapport av den 15 januari 2013 Active inclusion of young people with disabilities or health problems(11),
– med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för regional utveckling, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7‑0275/2013), och av följande skäl:
A. I juni 2013 var 23,5 procent av de arbetsföra ungdomarna utan arbete. Siffrorna varierar från 10 procent eller lägre i Österrike och Tyskland till 64,2 procent i Grekland, vilket tyder på stora geografiska skillnader både inom och mellan medlemsstaterna. De senaste uppgifterna och prognoserna pekar dessutom på en fortsatt försämring av situationen för ungdomar i vissa medlemsstater.
B. Arbetslösheten bland kvinnor under 25 år fortsätter att öka – från 18,8 procent 2009 till 22,1 procent 2012 – och uppgår enligt de senaste tillgängliga uppgifterna till 22,9 procent. Det blir allt vanligare med attityder som modlöshet, självvalt utanförskap och missnöje med arbetet. Villkoren på arbetsmarknaden är fortfarande sämre för unga kvinnor än för unga män, vilket medför att Europas ekonomiska tillväxtpotential är betydligt lägre än den skulle kunna vara eftersom högkvalificerade kvinnors kompetens inte tillvaratas fullt ut.
C. Under 2011 fanns det 7,5 miljoner ungdomar mellan 15 och 24 år och 6,5 miljoner mellan 25 och 29 år som varken arbetade eller studerade, bland dem också medlemmar av utsatta grupper. Detta skulle kunna få allvarliga personliga och sociala konsekvenser, såsom otrygga framtida sysselsättningsmöjligheter och fattigdom och social utestängning eller till och med psykiska och fysiska funktionsrubbningar. Dessa problem kommer sannolikt att öka den närmaste tiden och de medför allvarliga ekonomiska konsekvenser för medlemsstaternas socialsystem.
D. Med 14 miljoner som varken deltar i arbete eller utbildning måste medlemsstaterna och EU-institutionerna göra åtskilligt mer för att återintegrera ungdomar på arbetsmarknaden. De behov som ungdomar har i Europa är mycket varierande och de åtgärder som vidtas för integration på arbetsmarknaden måste därför anpassas till behoven hos varje särskild grupp och, där så är möjligt, också innefatta åtgärder för personlig bedömning.
E. Under 2011 beräknades den ekonomiska förlusten i medlemsstaterna på grund av att ungdomar står utanför arbetsmarknaden till 153 miljarder euro, vilket motsvarar 1,2 procent av EU:s BNP(12).Detta är åtskilligt mer än de 10 miljarder euro som uppskattningsvis skulle behövas för att skapa två miljoner nya arbetstillfällen för ungdomar(13) och detta är på lång sikt en allvarlig social och ekonomisk belastning för hela EU.
F. Ungdomsarbetslösheten är en viktig bidragande orsak till att migrationen i ett antal medlemsstater kraftigt ökat. Det är bara ett ringa fåtal av dem som väljer rörlighet och migration som gör det frivilligt, i stället för av ekonomiskt nödtvång.
G. Det krävs stora investeringar i EU för att skapa tillväxt och sysselsättning samt för att stärka inhemsk efterfrågan. Det krävs ett investeringspaket på 2 procent av BNP i EU‑länderna för att åstadkomma en tydlig förbättring av konjunkturläget på kort sikt och situationen på arbetsmarknaderna i medlemsstaterna. Detta skulle särskilt bli till nytta för ungdomarna, som är de hårdast krisdrabbade.
H. Ungdomar är särskilt missgynnade i tider av ekonomisk kris, mer än de flesta andra grupper. För många ungdomar kan den nuvarande arbetslösheten väntas övergå i långtidsarbetslöshet, med kraftigt ökad risk för social utestängning. Detta har oroväckande följder för unga människor eftersom det sänker deras självförtroende, gör att deras framtidsplaner inte infrias, försämrar deras utsikter till inkomst och karriär och försenar deras inträde i ett oberoende vuxenliv, bl.a. möjligheten att bilda familj, och är till skada även för samhället, eftersom det påverkar den sociala, ekonomiska och demografiska situationen i Europa negativt på både kort och lång sikt och ökar risken för att ungdomar blir fattiga när de blir gamla på grund av att de inte kunnat betala in pensionsavgifter under arbetslivet.
I. EU har i enlighet med artikel 13 i EG-fördraget befogenhet att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning. Trots direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet, diskrimineras unga kvinnor fortfarande på grund av ålder och kön när de kommer ut på arbetsmarknaden.
J. Trots att ungdomsarbetslösheten överlag är hög finns det ungefär fyra miljoner lediga platser inom EU(14) till följd av kompetensglapp. Inom vissa områden, såsom IKT och FoU, råder det ett ständigt och växande behov av högkvalificerad personal och detta behov tillgodoses inte.
K. Internationella arbetsorganisationen (ILO) har rekommenderat en budget på 21 miljarder euro, vilket motsvarar 0,5 procent av alla utgifter i euroområdet, för att genomföra ungdomsgarantin fullt ut i EU.
L. Inom ramen för Europa 2020-strategin har EU åtagit sig att höja utbildningsnivån, att senast 2020 minska skolavhoppen till mindre än 10 procent och att öka andelen personer i åldern 30–34 år som genomgår högre utbildning eller motsvarande till minst 40 procent och att öka sysselsättningsgraden för personer i åldern 20–64 år till 75 procent.
M. Krisen har medfört en ökning av otrygga anställningar framför allt bland ungdomar, och heltidsarbete har ofta ersatts av visstidsanställningar, deltidsarbete och obetalt arbete.
N. Ungdomar måste allt oftare ta både obetalda och betalda praktikplatser och detta är diskriminerande för dem som har det sämre ställt ekonomiskt. Problemet med att praktikanter utnyttjas som billig arbetskraft måste erkännas och därför behövs det kvalitetskriterier för praktikplatser.
O. Små och medelstora företag och mikroföretag, som utgör en drivkraft för ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen och för att uppnå målen för Europa 2020-strategin har förlorat mer än 3,5 miljoner arbetstillfällen och begränsat nyrekryteringen väsentligt på grund av den ekonomiska krisen. Arbetsplatsnedläggelserna har berört alla arbetstagare, men mest av allt ungdomar.
P. Ungdomar har rätt till kvalitativa anställningar som motsvarar deras färdigheter, och kvalitativa anställningar är mycket viktigt för de europeiska ungdomarnas värdighet och självbestämmanderätt.
Q. Den ekonomiska kris som blev märkbar 2008 har inverkat negativt på både tillgången och efterfrågan på arbetsmarknaden och därmed dramatiskt ökat osäkerheten när det gäller arbetsutsikter och gjort det nödvändigt för alla arbetslösa att bli bättre informerade om utsikterna till sysselsättning. Utbildning och kompetensutveckling finns ofta inte att tillgå för de grupper som har det sämst ställt, bland dem ungdomar med funktionsnedsättning.
R. De system där studier varvas med yrkesutbildning, som används i en del medlemsstater, där klassundervisning förenas med yrkesutbildning och där utbildningen ger en kombinerad akademisk examen och yrkesexamen, har tack vare sin koppling till den praktiska verkligheten fungerat särskilt väl under krisen. Kommissionen har upprepade gånger konstaterat att effektiva system för sådan utbildning kan garantera ett oavbrutet tillflöde av kvalificerad arbetskraft, samtidigt som ungdomsarbetslösheten hålls nere.
S. Övergången från heltidsutbildning till arbetsliv är ett avgörande steg i ungdomars liv som är utslagsgivande för deras framtida karriärmöjligheter, livstidsinkomst och sociala situation på lång sikt. I detta sammanhang är utbildningspolitik en oskiljaktig del av arbetsmarknadspolitiken.
T. Den ekonomiska kris som bröt ut 2008 har inverkat negativt på både tillgången och efterfrågan på arbetsmarknaden. Därmed har arbetsutsikterna blivit mycket mer osäkra och medlemsstaterna måste nu investera i sysselsättningsskapande och utbildning. Krisen kan också komma att följas av fler sociala konflikter och ökad oro i samhället.
U. Arbetsförmedlingar har en central roll på arbetsmarknaden och bör därför åläggas uppfylla höga kvalitetsstandarder som ska kontrolleras av de behöriga myndigheterna. Både kvalitetsstandarderna och kraven på kontroll bör gälla lika mycket för offentliga som för privata arbetsförmedlingar.
V. Arbetslösheten kan delvis åtgärdas genom utveckling av högkvalitativa yrkesutbildningssystem, med högkvalificerade lärare och utbildare, innovativa metoder för lärande, infrastruktur och faciliteter av hög kvalitet, en hög arbetsmarknadsrelevans och möjligheter till vidareutbildning.
W. Unga människor utgör 40 procent av de tillfälligt anställda men bara 13 procent av alla anställda. En av fem unga är rädd för att förlora sitt jobb.
X. I vissa medlemsstater kan man se en allt större klyfta mellan färdigheterna hos dem som tar universitetsexamen och de färdigheter som arbetsmarknaden kräver.
Y. Arbetsmarknadens krav bör inte hindra barn från att förvärva en så bred kunskapsbas som möjligt, eftersom detta är det bästa sättet att garantera att de kommer att kunna anpassa sig till en föränderlig arbetsmarknad och till livet i allmänhet. De flesta studier visar betydelsen av att tillhandahålla utbildning av god kvalitet från de första skolåren i syfte att motverka skolavhopp och se till att barnen från de mest missgynnade sociala bakgrunderna integreras fullt ut i skolans värld.
Z. Öppna utbildningsresurser förbättrar kvaliteten på, tillgången till och rättvisan inom utbildningen och underlättar ett interaktivt, kreativt, flexibelt och individbaserat lärande genom användning av IKT och ny teknik. Öppen undervisning främjar varaktig anställbarhet genom stöd till livslångt lärande.
AA. Både på skolnivå och på universitetsnivå står lärarna inför helt nya utmaningar på grund av de snabba förändringarna i den globala ekonomin. Detta kräver att det utvecklas nya färdigheter och kompetenser, innovativa strategier och moderna undervisningsmetoder, något som är avgörande för ungdomars framgångsrika utbildning och anställbarhet.
AB. Av dem som tar universitetsexamen är 60 procent kvinnor, men dessa får ofta underkvalificerade eller underbetalda anställningar. Även när det gäller arbetslöshet och anställningsvillkor drabbas unga kvinnor av ojämlik behandling på grund av sitt kön, vilket medför både en löneklyfta (för närvarande 16,2 procent) och en pensionsklyfta.
AC. Kvinnornas sysselsättning påverkas i större utsträckning än männens av flexibilitet och anställningsotrygghet. Under tredje kvartalet 2012 utgjorde kvinnorna cirka 60 procent av alla deltidsarbetande personer i åldersgruppen 15–24 år och 64 procent av de tillfälligt anställda med högre utbildning (grundläggande akademisk utbildning eller doktorandstudier) var kvinnor.
AD. Trots artikel 19 i EUF-fördraget, direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 och direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 drabbas unga kvinnor fortfarande av ålders- och könsdiskriminering när de kommer ut på arbetsmarknaden. Det är svårare för kvinnor från utsatta samhällsgrupper, bland annat etniska minoriteter, att få tillträde till den officiella arbetsmarknaden.
AE. Moderskap hämmar ofta unga kvinnors integration på arbetsmarknaden och bidrar därigenom till att öka skillnaderna mellan könen i fråga om deltagande i arbetslivet.
AF. Åtgärder för ungdomssysselsättning måste införlivas i en konsekvent, framtidsorienterad och investeringsinriktad makroekonomisk strategi som ger förutsättningar för skapande av hållbara jobb under 2000-talet samt för en effektiv övergång från utbildning till arbete.
1. Europaparlamentet betonar att de åtgärder som medlemsstaterna och EU vidtar för att stimulera sysselsättningen bland ungdomar bör vara inbördes konsekventa och förstärka varandra och särskilt bör betona (yrkes)utbildning av hög kvalitet, tillsammans med möjligheten att få arbetslivserfarenhet, så att ungdomar kan få stabil sysselsättning av god kvalitet. Parlamentet betonar att ungdomar kan få möjligheter att arbeta med socialt värdefull verksamhet och samtidigt förvärva arbetslivserfarenheter om det öppnas möjligheter till praktikantplatser med skälig ersättning och till frivilligverksamhet av allmänt intresse.
2. Europaparlamentet beklagar att de nuvarande krisåtgärderna för att minska de offentliga utgifterna i de krisdrabbade länderna redan haft en direkt negativ verkan på ungdomarna på grund av nedskärningar inom utbildning, sysselsättningsskapande och stödtjänster.
3. Europaparlamentet betonar mångfalden bland grupperna av arbetslösa ungdomar. Därför är det nödvändigt att identifiera dem utifrån deras behov och förmåga för att de åtgärder som genomförs ska bli till större nytta. Nyckelkompetenser som ger dessa ungdomar en snabbare, stabilare och varaktigare tillgång till arbetsmarknaden måste kartläggas. Särskild betydelse bör fästas vid ungdomar som varken har tagit examen, studerar eller arbetar.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i samarbete med de medlemsstater som har en regional ungdomsarbetslöshet på mer än 25 procent, ta itu med ungdomsarbetslösheten och skapa sysselsättning för minst 10 procent av de berörda ungdomarna.
5. Europaparlamentet betonar behovet av en aktiv, omfattande och integrerande arbetsmarknadspolitik, inriktad på sysselsättningsskapande och med särskilda åtgärder för ungdomar, så att man både undviker ett slöseri med tillgängliga resurser och lyckas få ner ungdomsarbetslösheten i stället för att bara skjuta problemet ifrån sig. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka om exempel på bästa praxis från andra medlemsstater kan tillämpas på deras arbetsmarknad och vidta de lämpliga åtgärderna i kampen mot ungdomsarbetslösheten. Parlamentet betonar att de länder som har infört yrkesutbildningssystem och system där yrkesutbildning varvas med studier gjort goda erfarenheter med att underlätta övergången från utbildning till arbete, och på det sättet överbryggat klyftan mellan de utbildades färdigheter och arbetsmarknadens krav. Parlamentet betonar att det är kommissionens uppgift att aktivt stödja detta arbete och uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera om medlemsstaternas arbete med reformer av yrkesutbildningssystemen. Parlamentet betonar att särskild uppmärksamhet bör ägnas utsatta grupper med hög risk för social utestängning, bland dem personer som varken deltar i arbetslivet eller i utbildning.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sammanställa lyckade exempel på utbildning av ungdomar och offentliggöra dem i form av en handbok för andra medlemsstater.
7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att varje år lägga fram en rapport om reformen av yrkesutbildningssystemen i medlemsstaterna och på så sätt strukturmässigt och långsiktigt bidra till att förbättra ungdomars anställbarhet.
8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta kvalitativa riktlinjer för ett modernt varvat utbildningssystem, understödda av en förteckning över viktiga och i allmänna ordalag definierade icke-akademiska yrken i Europa.
9. Europaparlamentet betonar vikten av att förbättra kvalitetsnormerna för och tillgången till den högre utbildningen och yrkesutbildningen. Parlamentet understryker också vikten av språkundervisning i skolor och i yrkesutbildningen.
10. Europaparlamentet betonar att engagemanget från alla relevanta aktörer på lokal, regional, nationell och europeisk nivå, däribland arbetsmarknadens parter, arbetsförmedlingar, myndigheter inom hela utbildningsväsendet, enskilda arbetsgivare, icke-statliga organisationer och framför allt även student- och ungdomsorganisationer är väsentligt för att olika åtgärder för att främja ungdomssysselsättning och ungdomars anställbarhet ska kunna utformas, genomföras och övervakas på ett integrerat sätt. Parlamentet understryker att åtgärder för ungdomars varaktiga och högkvalitativa sysselsättning måste vara flexibla för att motsvara de ständigt förändrade behoven på arbetsmarknaden. Parlamentet konstaterar att det behövs flexibla och samtidigt tillförlitliga avtalsförhållanden, effektiva strategier för återintegration och moderna sociala trygghetssystem. Parlamentet betonar att det är särskilt värdefullt om ungdomar får yrkesvägledning på ett tidigt stadium, i god tid innan de går ut den grundläggande sekundärutbildningen, eftersom detta innebär att föräldrar och skolor måste förbättra sin förmåga att ge eleverna hjälp och råd när de ska välja utbildning och sedan yrke.
11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att prioritera områdena vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik i sina utbildningsprogram för att möta den förväntade framtida utvecklingen på arbetsmarknaden.
12. Europaparlamentet understryker att kollektivförhandlingar fyller en viktig funktion för att utveckla och förbättra arbetsvillkoren för unga arbetstagare.
13. Europaparlamentet inser att det är viktigt att investera i rätt kunskap för att hjälpa medlemsstaterna att göra innovationer och återfå sin konkurrenskraft.
14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erkänna de exempellösa utmaningar som den snabbt föränderliga globala ekonomiska miljön innebär för lärarna på skolorna och vid universiteten. Parlamentet konstaterar att en avgörande faktor för en framgångsrik utbildning av ungdomar och deras sysselsättningsmöjligheter är att utveckla nya färdigheter och en ny uppsättning kompetenser, innovativa angreppssätt och moderna undervisnings- och inlärningsmetoder.
15. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra och stödja unga människors, särskilt kvinnors, deltagande i det demokratiska livet genom utbildning, det civila samhället och ungdomsinitiativ av hög kvalitet. Vidare uppmanas medlemsstaterna att utnyttja både befintliga och nya verktyg för att bidra till den politiska utvecklingen och därmed främja de ungas utveckling, välbefinnande och sociala integration.
16. Europaparlamentet är djupt oroat över medlemsstaternas budgetnedskärningar på området utbildning och ungdomspolitik, vilket kan leda till att unga människor utestängs från både utbildning och anställning, och påminner om att budgetanslag till utbildning bör betraktas som nödvändiga och ovärderliga investeringar för framtiden.
17. Europaparlamentet uppmanar till mer yrkesutbildning för lärare, särskilt om nya undervisningsmetoder och användningen av ny teknik. Parlamentet påpekar att det livslånga lärandet startar redan under förskolan och betonar särskilt att språkinlärning måste främjas på ett lustbetonat sätt.
18. Europaparlamentet lyfter fram rollen för den föreslagna unionslånegarantin för heltidsstudenter på mastersutbildning i EU och i tredjeländer för att ytterligare underlätta ungas rörlighet och bidra till en flerdimensionell rankning av universitet.
19. Europaparlamentet anser att lokala behov och territoriella särdrag bör beaktas för att man ska kunna identifiera arbetstillfällen, särskilt i innovativa sektorer, såsom gröna segment och sociala företag, inom ramen för de integrerade territoriella utvecklingsstrategierna.
20. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att inrätta integrerade territoriella utvecklingsstrategier, däribland utbildning, börjande med åtgärder för att undvika skolavhopp och att skapa sysselsättningsmöjligheter för unga människor.
21. Europaparlamentet erkänner att situationen är särskilt svår i vissa regioner där ungdomsarbetslösheten överstiger 25 procent. Parlamentet välkomnar att EU-stödet för ungdomssysselsättning genom EU:s föreslagna sysselsättningsinitiativ för ungdomar kommer att ökas ytterligare, med en budget på maximalt 8 miljarder euro för sjuårsperioden 2014–2020. Parlamentet betonar samtidigt att det enligt ILO krävs 21 miljarder euro för ett effektivt genomförande av den europeiska ungdomsgarantin enbart i euroområdet och instämmer med att det särskilda budgetanslaget till detta sysselsättningsinitiativ för ungdomar och motsvarande anslag från ESF bör tidigareläggas.
22. Europaparlamentet betonar vikten av ett skyndsamt agerande för att bekämpa ungdomsarbetslöshet och långtidsarbetslöshet bland ungdomar. Parlamentet betonar dessutom behovet av att få ungdomar i långsiktig, hållbar och högkvalitativ sysselsättning.
23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att den nationella lagstiftning som berör de unga och särskilt den som grundas på direktivet om likabehandling i arbetslivet (2000/78/EG) inte används för att diskriminera ungas tillträde till sociala förmåner. Parlamentet anser att mycket återstår att göra för att både anställda och arbetsgivare ska känna till sina rättigheter och skyldigheter enligt denna lagstiftning.
24. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktualisera sina strategier för regional utveckling, så att de innefattar åtgärder som främjar sysselsättningen, inbegripet ungdomssysselsättningen.
25. Europaparlamentet välkomnar beslutet i rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) av den 28 februari 2013 att enas om en rådsrekommendation om att inrätta en ungdomsgaranti och uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för ett ambitiöst förverkligande av systemen för ungdomsgaranti på nationell nivå. Parlamentet uppmanar till att målgrupperna utsträcks till unga människor som inte fyllt 30 år, bland annat personer som tagit universitetsexamen och sådana som lämnat utbildningen utan att ha förvärvat några kvalifikationer, och betonar att framgången för denna åtgärd i hög grad kommer att vara beroende av flera olika strategier och ramvillkor, såsom adekvata investeringar i allmän utbildning och yrkesutbildning, infrastrukturen och arbetsförmedlingarnas kapacitet, tillgången till studieplatser och platser för utexaminerade samt lärlings- och praktikplatser av god kvalitet, tillsammans med en allmän politik som stimulerar till sysselsättningsskapande. Parlamentet efterlyser en adekvat uppföljning genom medlemsstaternas nationella reformprogram och inom den europeiska planeringsterminen för att det ska gå lättare att övervaka, utvärdera och kontinuerligt förbättra de nationella systemen för ungdomsgaranti. Parlamentet betonar att systemen för ungdomsgaranti bör integreras inom den vidare ramen för aktiva arbetsmarknadsåtgärder på nationell nivå.
26. Europaparlamentet upplyser medlemsstaterna om att parlamentet avser att noga övervaka all den verksamhet som bedrivs i medlemsstaterna för att förverkliga ungdomsgarantin och uppmanar ungdomsorganisationerna att hålla parlamentet underrättat om sin syn på medlemsstaternas åtgärder.
27. Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamenten att, tillsammans med ungdomsorganisationerna, ställa sina regeringar till svars för att förverkliga ungdomsgarantin och säkerställa att seriösa åtgärder vidtas för att alla unga (som är arbetslösa eller har hoppat av den formella utbildningen) ska få ett bra erbjudande om arbete, fortsatt utbildning eller en lärlings- eller praktikplats inom fyra månader.
28. Europaparlamentet betonar att åtgärder och penningmedel, som syftar till att förverkliga systemen för ungdomsgarantin, inte bör föranleda avkall på de strukturella insatser och reformer som behövs för att utbildningssystemen och arbetsmarknaderna i vissa medlemsstater ska klara av de framtida utmaningarna.
29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina program införa bestämmelser särskilt avsedda att bekämpa ungdomsarbetslösheten, med beaktande av en integrerad global vision liknande Unga på väg, ett flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin.
30. Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att de utfäst sig att nå Europa 2020-strategins mål om en sysselsättningsnivå på 75 procent för både kvinnor och män och varnar för att den nuvarande ungdomsarbetslöshetsnivån kan göra att en hel generation kvinnor ställs utanför arbetsmarknaden, så att de blir ännu mer osynliga och sårbara.
31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att övervaka och offentliggöra alla uppgifter om de politiska strategierna mot ungdomsarbetslösheten (bland annat genomförandet av ungdomsgarantin), med regional statistik för de olika medlemsstaterna och särskild hänsyn till jämställdhetsaspekten.
32. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram tydliga kvalitetsstandarder och indikatorer för utvecklingen av ungdomsgarantisystem och att öka sitt stöd till alla aktörer för att de ska förverkliga ungdomsgarantin, såsom arbetsmarknadens parter på nationell nivå, lokala och regionala myndigheter, arbetsförmedlingar och myndigheter inom allmän utbildning och yrkesutbildning. Parlamentet vill att ungdomsgarantisystemen ska underlättas genom ekonomiska incitament, bland dem också incitament för offentlig upphandling och anslag till internutbildning, så att företagen stöds i sitt arbete att erbjuda varaktig sysselsättning och yrkesutbildning med hög kvalitet, något som kommer att innebära en effektiv och målinriktad investering i unga människors potential. Parlamentet betonar företagens särskilda ansvar för att tillhandahålla sådana erbjudanden.
33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samarbete med ungdomsaktörer och parlamentet ta fram en handlingsplan för ungdomssysselsättning där man fastställer åtgärder på kort, medellång och lång sikt. Parlamentet beklagar att långsiktiga åtgärder framställs som kortsiktiga lösningar i den nuvarande debatten och betonar att man på kort sikt bör fokusera på att omedelbart dämpa krisen, både för dem som är utanför och för dem som är inne på arbetsmarknaden, särskilt för att säkerställa en lön som det går att leva på och möjligheter på arbetsmarknaden. Parlamentet betonar att investeringar i utbildning, sysselsättningsskapande, lärlingssystem och incitament för arbetsgivare främst är åtgärder på medellång sikt men även långsiktiga åtgärder som kräver en uttrycklig överenskommelse mellan alla aktörer och som måste bibehållas under minst fem år. Parlamentet betonar att långsiktiga åtgärder som kräver mer långsiktiga åtaganden än hittills särskilt handlar om att utveckla ett varvat utbildningssystem, lärlingskap och arbetspraktik samt att integrera ungdomar på arbetsmarknaden.
34. Europaparlamentet rekommenderar att det i medlemsstater med ett system för varvad utbildning bör finnas ett system för ”ersättningspraktik” för ungdomar under 18 år – som inte får någon praktikplats – och på så sätt ett system för ”ungdomsgaranti” i form av en icke företagsbunden yrkesutbildning. I stater utan system för varvad utbildning bör åtgärder vidtas för att genomföra ett system som är anpassat på lämpligt sätt.
35. Europaparlamentet betonar att olika åldersgrupper kräver olika tillvägagångssätt vid hanteringen av sysselsättningsfrågor och att man därför bör lyfta fram arbetsmarknadsinträde för yngre åldersgrupper och bättre anställningstrygghet och social trygghet för äldre åldersgrupper.
36. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att verka för att arbetsliv och utbildning tillnärmas varandra, så att det kan utformas studievägar av typ varvad utbildning, där teoretiska begrepp förenas med praktisk erfarenhet och de unga ges de allmänna kunskaper och specialkunskaper som krävs. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att även investera i stöd till en informationskampanj om yrkesutbildning, tekniska studier och företagande.
37. Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att föregå med gott exempel med att ta bort reklamen för obetalda praktikplatser från sina respektive webbplatser och att betala en minimiersättning som grundas på de faktiska levnadskostnaderna på den plats där praktiken genomförs.
38. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta en ny målinriktad arbetsmarknadspolitik som omfattar alla och som garanterar att integrationen av unga sker med respekt för dem och att de ges meningsfull sysselsättning, t.ex. genom upprättande av inspirerande nätverk, praktikplatser som åtföljs av ekonomisk ersättning så att praktikanten kan flytta och bo nära den plats där praktiken genomförs, internationella yrkescentrum och ungdomscentrum för individuell rådgivning som framför allt handlar om kollektiv organisering och kunskap om rättsliga aspekter på deras praktikperiod.
39. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, i samarbete med alla relevanta aktörer och intressenter, utarbeta ytterligare specifika uppsökande strategier riktade till unga som varken arbetar eller studerar, med effektiva ingripanden för återintegration i utbildning eller arbete av ungdomar som slutat skolan i förtid, och uppmanar därför medlemsstaterna att inom ramen för den europeiska planeringsterminen lägga fram förslag om hur de med hjälp av ungdomsgarantin och andra instrument ska åstadkomma en bättre integration av unga som varken arbetar eller studerar. Parlamentet betonar att ungdomar måste göras mer anställbara och delaktiga genom att livslångt lärande främjas och genom att sociala trygghetssystem görs både mer öppna för alla och mera aktiverande. Parlamentet vill få bort de praktiska och logistiska hinder som ungdomar med mer komplexa behov, eller särskilda behov på grund av sina funktionsnedsättningar, möter vid inträdet på arbetsmarknaden.
40. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra mer för att färre ungdomar ska lämna skolan i förtid, för att de fram till 2012 ska uppnå målen i EU 2020-strategin om att högst 10 procent ungdomar ska lämna skolan i förtid. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta ett brett spektrum av åtgärder för att motverka skolavhopp och analfabetism, t.ex. att minska antalet elever per klass, ordna med hjälp till elever som inte har råd att fullfölja den obligatoriska utbildningen, ge läroplanerna en mer praktisk inriktning, införa mentorer på alla skolor och inrätta en omedelbar uppföljning av unga som lämnar skolan i förtid. Parlamentet hänvisar till exemplet från Finland, som har lyckats minska antalet unga som lämnar skolan i förtid genom att tillsammans med eleverna undersöka möjligheten till en ny inriktning och uppmanar kommissionen att samordna ett projekt för bästa metoder.
41. Europaparlamentet konstaterar att förutsättningarna för en framgångsrik utbildning på ett lekfullt sätt kan skapas redan i förskolan och betonar att lärarnas pedagogiska utbildning och specialiserade vidareutbildning särskilt i detta sammanhang är av största vikt.
42. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna – med tanke på de exceptionella sociala omständigheter som krisen skapat – att utarbeta en strategi för att erbjuda incitament – bland annat ekonomiska – till utsatta unga elevgrupper så att de kan fullfölja sin sekundärutbildning.
43. Europaparlamentet understryker hur viktigt det är med offentligt finansierade studentbostäder av hög kvalitet.
44. Europaparlamentet stöder inrättandet av programmet Erasmus för alla, med ett särskilt kapitel för ungdomar och ett motsvarande separat budgetanslag samt ökat stöd för dem som är aktiva inom både institutionellt och icke-institutionellt ungdomsarbete. Parlamentet anser att kompetensförvärv, särskilt av övergripande färdigheter (såsom inom IKT och språk), exempelvis genom studier, arbete eller frivilligarbete utomlands, kan sporra ungdomar till aktivt samhällsdeltagande och således bli till nytta för den europeiska integrationen och förbättra ungdomars utsikter på arbetsmarknaden, liksom också överlag arbetskraftens rörlighet inom hela unionen.
45. Europaparlamentet betonar att Europeiska socialfonden bör spela en viktig roll för att bekämpa ungdomsarbetslösheten och uppmanar medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheterna för alla operativa program att se till att det tas med åtgärder för att nå detta mål.
46. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra åtgärderna i sina nationella system för ungdomsgaranti samt att anlägga ett jämställdhetsperspektiv i alla skeden av förberedelserna, planeringen och genomförandet av dessa åtgärder. Vidare uppmanar parlamentet medlemsstaterna att inrätta arbetsförmedlingar med lämpligt utbildad personal som kan genomföra effektiva informationsstrategier och göra särskilda föranstaltningar för kvinnor, bland annat för att förhindra långtidsarbetslöshet och risken för social utestängning.
47. Europaparlamentet understryker att ungdomsgarantins förverkligande kräver respekt för kollektiva löneförhandlingar och för principen om lika lön för lika arbete eller likvärdigt arbete.
48. Europaparlamentet understryker betydelsen av att unga människor lär sig allmänna färdigheter såsom IKT, ledarskap, kritiskt tänkande, språkkunskaper och entreprenörskap, inte minst under studier utomlands, för att förbättra sina utsikter på arbetsmarknaden och sin förmåga att anpassa sig till den framtida utvecklingen på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att lägga ytterligare tonvikt på sådana färdigheter i sina kursplaner.
49. Europaparlamentet inser vilka svårigheter ungdomar har när de ska grunda och utveckla ett eget företag och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja unga företagare och egenföretagande bland ungdomar genom att underlätta och förenkla tillgången till kapital, minska de administrativa bördorna, åtgärda konkurslagstiftningen och skapa förmånliga villkor överlag, i vilket bör ingå effektiv rådgivning, effektivt mentorskap och tillhandahållande av företagskuvöser.
50. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att uppmuntra, främja och stödja unga kvinnors nyföretagande och egenföretagande genom att se till att de får utbildning, rådgivning och lättare tillgång till krediter och mikrokrediter på förmånliga villkor, tillsammans med skattelättnader, särskilt för små och medelstora företag.
51. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att bekämpa den stereotypa föreställningen att företagande är riskfyllt och mansdominerat. Parlamentet understryker att man för att stärka kvinnornas allmänna ställning på arbetsmarknaden och främja företagsamhet på ett mer effektivt sätt bör vidta åtgärder till stöd för regionalt och internationellt samarbete mellan kvinnliga företagare samt uppmuntra till skapandet av nätverk för utbyte av erfarenheter och bästa praxis.
52. Europaparlamentet välkomnar, som ett led i arbetet med att främja egenföretagande bland ungdomar, den föreslagna efterföljaren till det europeiska instrumentet Progress för mikrokrediter som ingår i programmet för social förändring och social innovation för perioden 2014–2020, för att bättre möta efterfrågan, även bland ungdomar som grundar småföretag, inklusive universitetsstuderande som grundar företag. Parlamentet vällkomnar att EIB utfäst sig att ägna särskild uppmärksamhet åt investeringar som gör det lättare för ungdomar att komma in på produktiva arbeten och betonar att de tre delprogrammen i programmet för social förändring och innovation, erbjuder åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslöshet.
53. Europaparlamentet betonar att, samtidigt som internetekonomin skapar 2,6 arbetstillfällen för varje traditionellt arbetstillfälle som försvinner, är det viktigt att unga omsätter sina e-kunskaper i programmering, formgivning eller social marknadsföring i form av arbetstillfällen med hjälp av tillgänglig europeisk och nationell finansiering.
54. Europaparlamentet efterlyser en ambitiös helhetsstrategi både på EU-nivå och nationell nivå för en integrerad syn på utbildning, sysselsättning av god kvalitet och initiativ för egenföretagande och för arbetskraftens rörlighet för alla ungdomar på alla olika nivåer. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att bedriva ett brett samråd med högskolor och andra utbildningsinrättningar för att bättre anpassa deras kursplaner till arbetsmarknadens behov. Parlamentet uppmanar kommissionen att inför den kommande programperioden 2014–2020 göra en omfattande analys av EU-programmen och de ekonomiska investeringar som gjorts i utbildning och åtgärder mot ungdomsarbetslösheten under programperioden 2007–2013 och avlägga rapport om detta till Europaparlamentet och rådet. Parlamentet betonar att det i flertalet medlemsstater finns en koppling mellan ungdomsarbetslöshet och låg ekonomisk tillväxt och framhåller därför att man omedelbart måste prioritera sysselsättningsvänliga tillväxtformer som även gynnar de unga och att undanröja de strukturella hindren för ungas inträde på arbetsmarknaden.
55. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till ett europeiskt ungdomskårsprogram för att unga, som inte fyllt 30 år, överallt i Europa ska få möjlighet att frivilligarbeta i en annan medlemsstat i upp till tre månader. Parlamentet konstaterar att tanken bakom en sådan europeisk ungdomskår är att ge unga människor möjlighet att tillämpa och förbättra sina utbildningsfärdigheter och sociala färdigheter, bättre lära känna en annan medlemsstat samt främja vänskap och integration i hela EU. Parlamentet betonar att ungdomskårens arbete måste vara ideellt och utan ersättning och att det inte får ersätta befintliga arbetstillfällen i gästlandet. Parlamentet anser att en europeisk ungdomskår bör betraktas som ett offentligt-privat partnerskap för att inrätta ett program inom vilket unga kan få individuella bidrag som täcker resekostnader och utgifter i samband med uppehälle under en period av upp till tre månader.
56. Europaparlamentet anser att utbildningsinrättningarna bör ordna med praktikstudieplatser för sina elever för att de ska få erfarenhet på det område de valt, så att de kan befästa sina kunskaper och knyta kontakter med arbetslivet.
57. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra samarbetet och stärka partnerskapen med företagen och utbildningssektorn på alla nivåer för att kursplanerna närmare ska följa arbetsmarknadens krav, exempelvis genom att utvidga allianserna för kompetenssektorer och kunskapsallianserna.
58. Europaparlamentet understryker vikten av att höja kvaliteten på yrkesutbildningen i syfte att hitta rätt balans mellan utbildning och efterfrågan på arbetsmarknaden. Parlamentet anser att främjandet av yrkesutbildning inte bör ske på bekostnad av högre utbildning. Parlamentet betonar att samspelet mellan yrkesutbildning och högre utbildning, och övergången från yrkesutbildning till högre utbildning, måste förbättras. Parlamentet betonar att det behövs flexiblare kursplaner för att ungdomar lättare ska komma in på arbetsmarknaden och för att anpassningen till den framtida utvecklingen på arbetsmarknaden ska förbättras.
59. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå kvalitetskriterier för praktikprogram, utgående från sitt tidigare förslag till en europeisk kvalitetsstadga för praktikperioder och lärlingsutbildning(15), där det också ska ingå en definition av vad som är ett praktikprogram med god kvalitet, med kriterier för lämplig ersättning och lämpliga arbetsförhållanden och arbetsmiljönormer, och uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att se till att det finns adekvata kvalitetsnormer för praktikprogrammen, så att de anpassas efter ungdomars behov att utveckla relevanta färdigheter och stöds av obligatorisk övervakning, samt att det också finns kvalitetsnormer för praktiktjänstgöringen, bland annat för att inte ungdomar ska utnyttjas som billig ersättningsarbetskraft. Parlamentet betonar att det behövs aktivt främjande och åtgärder för att höja medvetenheten om sådana normer.
60. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma den höga ungdomsarbetslösheten bland invandrare och prioritera integration på arbetsmarknaden och införlivandet av integration i alla politiska åtgärder, eftersom arbete är nyckeln till framgångsrik integration. Parlamentet betonar att man bör ta hänsyn till vilka svårigheter unga invandrare upplever med att få yrkesvägledning och att integrationen av unga invandrare i samhället och på arbetsmarknaden bör övervakas och utvärderas.
61. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter i Europa att helhjärtat gå in för att utveckla den europeiska alliansen för lärlingsutbildning, som kommer att sättas i gång i juli 2013 och även stödja europeiska, nationella, regionala och lokala kampanjer för en annan syn på yrkesutbildning. Parlamentet anser att alliansen bör ordna ett forum för regelbundna diskussioner om övervakningen av den europeiska strategin för lärlingsutbildning med alla relevanta aktörer på europeisk, nationell, regional och lokal nivå och betonar att penningmedel bör ställas till förfogande för att underlätta gränsöverskridande utbildningsverksamhet som gör det möjligt för företag och organisationer för arbetsmarknadens parter att delta i inrättandet av system med varvad utbildning.
62. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samråd med kommissionen utarbeta åtgärder och skattelättnader för lärlingsanställningar och starta eget-bidrag till företag som startas av personer som är under 35 år.
63. Europaparlamentet framhåller behovet av att förbättra ramen för sociala partnerskap och socialt ansvar bland företagen för att de bättre ska kunna införliva den europeiska kvalitetsstadgan för praktikperioder och lärlingsutbildning samt ungdomsgarantin.
64. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vid beslutsfattande om programperioden 2014−2020 fastställa strängare och mer mätbara kriterier för fastställandet, övervakningen och utvärderingen av strukturfondernas mål, med specifika mål avseende kampen mot ungdomsarbetslösheten, vilka bör vara mätbara även sett till kön (eftersom 52 procent av dem som fick stöd från strukturfonderna under perioden 2007–2011 var kvinnor).
65. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att ytterligare anpassa Europeiska socialfonden (ESF) för att garantera ökat stöd till unga kvinnors utbildning, tillträde till arbetsmarknaden och tillgång till barnomsorg.
66. Europaparlamentet anser att EU:s sammanhållningspolitik, som förstärker och kompletterar medlemsstaternas insatser att stimulera ekonomisk aktivitet och främja sysselsättningen inom sina territorier, är ett grundläggande verktyg för att unionen ska kunna hjälpa till att övervinna den nuvarande situationen genom att styra och utforma genomförandet av erforderliga strukturella reformer och koncentrera investeringarna till prioriterade åtgärder, i syfte att maximera effekten av investeringarna på den socioekonomiska situationen i en region eller medlemsstat, stimulera ekonomin och bidra till att skapa nya arbetstillfällen bland unga. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att fullt ut och på ett samordnat sätt utnyttja tillgänglig EU-finansiering (Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), ESF, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF)) och på så sätt göra det möjligt för unga att spela en aktiv roll i näringslivet och samhället. Parlamentet betonar att hänsyn bör tas till regionala särdrag, eftersom dessa kan vara avgörande för om ungdomsinitiativ har framgång eller misslyckas inom EU och särskilt i de mest missgynnade områdena och de yttersta randområdena, där investeringar behövs för att garantera ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.
67. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att främja ungas sysselsättningsmöjligheter på det lokala planet och att komplettera detta genom att göra det lättare för unga arbetstagare som så önskar att flytta till andra EU-länder eller längre bort(16). Parlamentet efterlyser åtgärder för att förbättra deras utbildning och erfarenheter, bland annat genom att de nuvarande hindren för gränsöverskridande lärlingskap och praktik undanröjs, och vill se ytterligare framsteg med det ömsesidiga erkännandet av kvalifikationer och färdigheter, tillsammans med en förstärkt samordning av de nationella sociala trygghetssystemen, framför allt pensionssystemen, och fortsatta omfattande investeringar i språkinlärning från en tidig ålder.
68. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta arbetet med att reformera och utveckla effektiva offentliga arbetsförmedlingar så att de bättre inriktar sin verksamhet och sina strategier på ungdomar, vilket är en grundläggande del i alla nationella ungdomsgarantistrategier. Parlamentet betonar att Eures måste reformeras för att arbetssökande och personer som byter arbete aktivt ska kunna sammanföras med lediga platser och för att kännedomen om Eures och dess rådgivande nätverk ska öka, så den blir mer synlig och tillgänglig som ett system för yrkesvägledning som hjälper studerande att bli mer medvetna om vilka arbetsmöjligheter som står till buds. Parlamentet framhåller att Eures måste samordnas närmare med andra portaler och tjänster för medborgare och företag (t.ex. ”Ditt första Eures-jobb”, Europe Direct-kontoren eller European Enterprise Network för små och medelstora företag) för att de tjänster som tillhandahålls ska bli effektivare och ändamålsenligare. Parlamentet hälsar med tillfredsställelse det arbete som gjorts av cheferna för offentliga arbetsförmedlingar (Heads of Public Employment Services, HoPES) och uttalar sitt stöd till att detta arbete ska institutionaliseras.
69. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, om det saknas särskilda sifferuppgifter om migrationsflödet bland ungdomar, skapa mekanismer för forskning, kontroll och bedömning av rörligheten, som kan överlåtas till Eures för att sådana fenomen bättre ska kunna åtgärdas.
70. Europaparlamentet betonar även vikten av att göra ungdomar mera medvetna om hur man kan anlita den rådgivning som erbjuds av de offentliga arbetsförmedlingarna, stärka partnerskapen med skolor och universitet och arbeta för en bättre integrering med Eures‑nätverket.
71. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på lämpligt sätt erkänna och validera lärande och utbildning på icke-formell och informell nivå och förvärvade kompetenser, samt annan arbetslivserfarenhet, som ett sätt att ta till vara kompetensen, så att unga mer fullständigt kan påvisa vilken utbildning och kompetens de har, mot bakgrund av vad som krävs för att man ska lyckas komma in på arbetsmarknaden.
72. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att med öppenhet och harmonisering erkänna kvalifikationer inom unionen, i synnerhet genom det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen, Europass och den europeiska referensramen för kvalifikationer, att fullt ut genomföra rådets rekommendation om validering av icke-formell och informell utbildning, och i synnerhet att säkerställa det gränsöverskridande erkännandet av icke-formellt och informellt lärande. Parlamentet betonar att dessa initiativ måste genomföras och rapporteras om i rätt tid.
73. Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att lösa problemet med kompetensslöseri. Att högkvalificerade och kompetenta ungdomar arbetar långt under sin potential resulterar nämligen i att deras verkliga kompetens och kvalifikationer inte kommer till sin rätt, samtidigt som det får negativa sociala och psykologiska följder för dessa ungdomar.
74. Europaparlamentet erkänner att arbetskraftens rörlighet över gränserna kan ingå som ett led i en effektiv lösning för att sammanföra efterfrågan och tillgång på arbetskraft inom hela unionen. Parlamentet uppmanar samtidigt medlemsstaterna att göra allt för att vidta hållbara åtgärder som tillförsäkrar högkvalificerade arbetstagare möjligheter att arbeta i egen medlemsstat eller region, och på så sätt förhindra kompetensflykt.
75. Europaparlamentet ser övergången från utbildning till arbete som ett utslagsgivande ögonblick för ungdomar. Parlamentet betonar vikten av åtgärder för att övergången ska ske tryggt och uppmanar därför medlemsstaterna att utveckla personlig yrkesvägledning och förstärka vägledningen och rådgivningen och inrätta skräddarsydda förmedlingstjänster med början redan under de första åren av sekundärskolan, så att ungdomar välinformerat kan välja framtida utbildning eller yrkesutbildning, samtidigt som man inför mekanismer för att övervaka vilka möjligheter som erbjuds och utvärdera hur bra dessa ungdomar senare lyckas ta sig in i arbetslivet.
76. Europaparlamentet betonar behovet av att uppmuntra varje företag som uppnår en viss storlek att erbjuda utbildningsplatser i ett system med varvad utbildning, såvida inte företaget har stora ekonomiska svårigheter, och anställa praktikanter som avslutat sin praktik.
77. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att ungdomar som så önskar får effektiv hjälp med att välja yrke och ta reda på sina rättigheter och sin minimiinkomst.
78. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att grundläggande undervisning om hur man söker arbete införs i universitetskurserna.
79. Europaparlamentet konstaterar att utbildningssystemen inom EU bör främja principen om rättvisa och lika möjligheter. Parlamentet uppmanar till främjande av alla de kompetenser som krävs för att underlätta tillgången till livslångt lärande, en absolut förutsättning i kunskapssamhället.
80. Europaparlamentet betonar att alla de ekonomiska resurser som investeras i att aktivt bekämpa ungdomsarbetslösheten bör användas på ett effektivt sätt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa ett övervaknings- och utvärderingssystem för genomförda sysselsättningsåtgärder, som bör vara offentligt och lättillgängligt för medborgarna, samt ett system för prövning av dessa åtgärders effektivitet, i syfte att i större utsträckning sträva efter en evidensbaserad politik som också kan delas på EU-nivå. Parlamentet konstaterar här att det skulle bidra till den kvantitativa och kvalitativa utvärderingen av de framsteg som gjorts inom de olika programmen om det fastställdes ett gemensamt system med resultat- och effektindikatorer.
81. Europaparlamentet betonar att ungdomsorganisationer bör ha en erkänd roll vid övervakningen och, i tillämpliga fall, genomförandet av åtgärder och initiativ för att åtgärda ungdomsarbetslösheten.
82. Europaparlamentet understryker att det behövs investeringar som skapar varaktiga ”gröna jobb” av hög kvalitet, för att unga människor ska kunna leva ett värdigt liv. Vidare ber parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att mobilisera alla tillgängliga medel för att stimulera investeringar särskilt i ”gröna jobb”, som motmedel mot den oacceptabelt höga ungdomsarbetslösheten.
83. Europaparlamentet anser att det krävs mer attraktiva pedagogiska strategier med större regional integration och nätverk av plattformar för utbyte av erfarenheter och bästa metoder mellan regionerna och medlemsstaterna, där det tas hänsyn till de olika situationerna och medges flexibilitet utgående från varje regions särskilda behov och egenskaper samt fastställs prioriterade områden för utveckling i varje region.
84. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga jämställdhetsåtgärder för att man ska kunna ta hänsyn till utsatta samhällsgrupper, bland annat personer med funktionsnedsättning, invandrare och ensamstående mödrar.
85. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att öka antalet kvinnor inom sektorer och yrken där de är underrepresenterade – till exempel inom vetenskap och teknik (2009 var bara 33 procent av forskarna inom EU kvinnor) och inom ekonomi och finans – eftersom kvinnor skulle bli konkurrenskraftigare på arbetsmarknaden om de valde sådana yrken.
86. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa könssegregering både inom utbildningen och på arbetsmarknaden genom att utarbeta specifika utbildnings- och fortbildningskurser och undervisning grundad på kontinuerlig uppföljning, i enlighet med slutsatserna i kommissionens meddelande av den 28 november 2012 En ny syn på utbildning (COM(2012)0669), och genom att kombinera utbildningspolitiska åtgärder med riktad sysselsättningspolitik för unga kvinnor och främja och stimulera kvinnors sysselsättning inom strategiska utvecklingssektorer.
87. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja unga kvinnors tillträde till arbetsmarknaden samt att skapa möjligheter för kvinnor att stanna kvar i arbetslivet samt att satsa på arbetstillfällen av hög kvalitet och kompetenstillväxt och att undanröja de klyftor som alltid har kännetecknat förhållandet mellan kvinnor och män i arbetslivet i samband med arbetsmarknadstillträde, arbetsliv och löner.
88. Europaparlamentet anser att det för att gynna kvinnors återinträde på arbetsmarknaden krävs mångfasetterade politiska lösningar som inbegriper livslångt lärande och åtgärder för att öka anställningstryggheten och främja arbeten som är förenade med rättigheter och olika former av arbetsuppläggning på kvinnors begäran, så att kvinnor inte tvingas lämna arbetsmarknaden eller göra avbrott i sitt yrkesliv.
89. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta lämpliga politiska strategier som är helt förenliga med EU-lagstiftningen och den nationella lagstiftningen samt att införa särskilda åtgärder, bland annat arbetsinriktade utbildnings- och sysselsättningsprogram för att unga män och unga kvinnor ska få lika möjligheter till verklig arbetslivserfarenhet.
90. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram och tillämpa strategier för jämställdhetsintegrering och övervakning som möjliggör arbetslösas tillträde till anställning och sociala stödtjänster.
91. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
Eurofound (2012) Unga människor som varken arbetar eller studerar: utmärkande drag, kostnader och politiska åtgärder i Europa. Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg.
Eurofound (2012) Effectiveness of policy measures to increase the employment participation of young people. Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg.
Eurofound (2011) Helping young workers during the crisis: contributions by social partners and public authorities. Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg.
Eurofound (2012) Recent policy developments related to those not in employment, education and training (NEETs), Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg. (http://www.eurofound.europa.eu/docs/erm/tn1109042s/tn1109042s.pdf)
Eurofound (2013) Active inclusion of young people with disabilities or health problems. Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg (http://www.eurofound.europa.eu/publications/htmlfiles/ef1226.htm).
Eurofound (2012), Unga människor som varken arbetar eller studerar: utmärkande drag, kostnader och politiska åtgärder i Europa. Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg.
– med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen,
– med beaktande av artiklarna 9, 49 och 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av kommissionens meddelande om genomförandet av tjänstedirektivet – Ett partnerskap för ny tillväxt i tjänstesektorn 2012–2015 (COM(2012)0261) och de medföljande arbetsdokumenten från kommissionen,
– med beaktande av kommissionens studie om tjänstedirektivets ekonomiska inverkan The economic impact of the Services Directive: A first assessment following implementation (Economic Papers, nr 456),
– med beaktande av kommissionens meddelande Mot en bättre fungerande inre marknad för tjänster – bygga vidare på resultaten av den ömsesidiga utvärderingen av tjänstedirektivet (COM(2011)0020) och det medföljande arbetsdokumentet från kommissionen om processen för den ömsesidiga utvärderingen av tjänstedirektivet On the process of mutual evaluation of the Services Directive (SEC(2011)0102),
– med beaktande av kommissionens meddelande Inremarknadsakt II – Tillsammans för ny tillväxt (COM(2012)0573),
– med beaktande av kommissionens meddelande Bättre styrning av den inre marknaden (COM(2012)0259),
– med beaktande av kommissionens meddelande Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden (COM(2011)0206),
– med beaktande av kommissionens meddelande På väg mot en inremarknadsakt (COM(2010)0608),
– med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 14–15 mars 2013 om europeiska strategier som bidrar till tillväxt och sysselsättning,
– med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 28–29 juni 2012 om en tillväxt- och sysselsättningspakt,
– med beaktande av rådets slutsatser av den 10 mars 2011 om en bättre fungerande inre marknad för tjänster – ömsesidig utvärdering av tjänstedirektivet,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden(1),
– med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2013 med rekommendationer till kommissionen om styrningen av den inre marknaden(2),
– med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2012 om de 20 viktigaste problemen på den inre marknaden för europeiska företag och medborgare(3),
– med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om den ömsesidiga utvärderingen av tjänstedirektivet(4),
– med beaktande av sin resolution av den 6 april 2011 om styrelseformer och partnerskap på den inre marknaden(5),
– med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2011 om en effektivare och rättvisare detaljhandelsmarknad(6),
– med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2011 om genomförandet av tjänstedirektivet 2006/123/EG(7),
– med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0273/2013), och av följande skäl:
A. Vår inre marknad är en hörnsten i den europeiska konstruktionen, och det är väsentligt att den fungerar väl för att EU:s politik ska kunna genomföras på rätt sätt. Den inre marknaden utgör också en grund för återhämtningen.
B. Tjänstesektorn står för mer än 65 procent av EU:s BNP och totala sysselsättning och är en stöttepelare för vår ekonomi. De tjänster som omfattas av tjänstedirektivet står för 45 procent av EU:s BNP.
C. Ett fullständigt genomförande av direktivet kommer att leda till en betydligt bättre fungerande inre marknad för tjänster, särskilt eftersom det skulle underlätta marknadstillträdet för små och medelstora företag och egenföretagare och ge konsumenterna fler valmöjligheter, samtidigt som det skulle bidra till att stärka EU:s konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning.
D. En funktionell, effektiv och mer konkurrenskraftig marknad för tjänster är nödvändig för den europeiska industrin, de europeiska företagen (särskilt de små och medelstora) och konsumenterna.
E. Sedan det antogs 2006 har tjänstedirektivet lett till konkreta fördelar genom att det underlättat marknadstillträdet för både företag och konsumenter, men på grund av brister i genomförandet har det ännu inte infriat alla förväntningar.
F. En fragmenterad tolkning och bristfällig tillämpning av direktivet utgör fortfarande ett hinder för den fria rörligheten för tjänster över gränserna.
G. Företagen, särskilt de små och medelstora, måste fortfarande foga sig i en mängd administrativa och byråkratiska krav. Det är en tung börda för dem, särskilt när den kombineras med svårigheten att få tillgång till krediter.
H. Risken för trötthet inför tjänstedirektivet bör inte få oss att ge upp ansträngningarna för att förverkliga direktivets fulla potential.
I. I dessa tider av ökande arbetslöshet och försämrade offentliga finanser är tjänstesektorn mer än någonsin en källa till konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning som vi inte kan bortse från. Därför är det nu dags att agera.
Tjänsternas outnyttjade potential för tillväxt och sysselsättning
1. Europaparlamentet framhåller att onödiga och oproportionerliga administrativa bördor, diskriminerande praxis och obefogade restriktioner för tillhandahållandet av tjänster i EU blockerar betydande källor till tillväxt, hämmar sysselsättningsskapandet och gör att näringslivet går miste om möjligheter.
2. Europaparlamentet framhåller kommissionens ambitiösa uppskattning om att EU skulle kunna nå en ekonomisk vinst på upp till 2,6 procent av BNP på 5–10 års sikt, om medlemsstaterna vore redo att genomföra tjänstedirektivet korrekt och fullständigt och avskaffa obefogade restriktioner.
3. Europaparlamentet anser att kommissionen bör koncentrera sina insatser på de tjänstesektorer som har stor ekonomisk betydelse och som har en tillväxtpotential över genomsnittet, till exempel sektorerna för företags-, bygg-, turism- och detaljhandelstjänster, i syfte att uppnå konkreta resultat på kort sikt i form av tillväxt och arbetstillfällen.
4. Europaparlamentet betonar att ett effektivt genomdrivande av de befintliga reglerna är ett smart och snabbt sätt att bidra till tillväxt utan att det belastar de offentliga budgetarna. Parlamentet understryker det akuta behovet att få direktivet att fungera i praktiken i syfte att frigöra dess outnyttjade potential och bidra till den europeiska modellen med en balanserad och hållbar social marknadsekonomi.
5. Europaparlamentet betonar vikten av att utveckla bättre indikatorer för den inre marknadens resultat baserade på företags och konsumenters verkliga erfarenheter och förväntningar, i syfte att förbättra funktionerna och öka kunskapen om de olika rättigheter som kan åberopas för att få tillgång till den inre marknaden för tjänster.
6. Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av den digitala inre marknaden och nya former av tjänster, såsom digitala och mobila tjänster och kombinerade varu- och tjänstepaket. Direktivet måste genomföras i sin fulla utsträckning, till anda och bokstav, och på ett framtidssäkrat sätt så att det främjar innovation.
7. Europaparlamentet uppmuntrar också ett successivt öppnande av den inre marknaden för tjänster inom välfärdssektorn, med respekt för bestämmelserna i tjänstedirektivet.
8. Europaparlamentet påminner om att tjänstedirektivet inte tvingar fram en avreglering av tjänstemarknaden, men banar väg för att såväl företag som konsumenter ska kunna utnyttja den inre marknadens fulla potential inom ramen för en konkurrenskraftig social marknadsekonomi.
9. Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om genomförandet av tjänstedirektivet – Ett partnerskap för ny tillväxt i tjänstesektorn 2012–2015 (COM(2012)0261), som svarar mot den rapporteringsskyldighet som fastställs i artikel 41 i direktivet. Parlamentet upprepar att det är nödvändigt att ta hänsyn till hur sysselsättningen i EU påverkas av tjänstedirektivet på medellång och lång sikt.
Hinder, gränser och bördor som hämmar den fria rörligheten
10. Europaparlamentet beklagar att det finns stort antal konstaterade fall där medlemsstaterna på ett olämpligt sätt hänvisar till tvingande hänsyn till allmänintresset (artikel 15 i tjänstedirektivet) med det enda syftet att skydda och gynna sina inhemska marknader. Parlamentet anser att en hänvisning till tvingande hänsyn till allmänintresset alltid bör motiveras objektivt och stå i strikt proportion till det mål som eftersträvas, i enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol (domstolen). Betungande krav på juridisk form och på aktie- eller andelsägare, territoriella begränsningar, prövning av ekonomiska behov samt fasta avgifter skapar obefogade hinder för effektiva gränsöverskridande etableringar och skadar den inre marknaden för tjänster.
11. Det är beklagligt att det sällan görs någon proportionalitetsbedömning. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra proportionalitetsbegreppet och tillhandahålla praktisk vägledning om hur medlemsstaterna ska tillämpa det, på grundval av befintlig rättspraxis från domstolen.
12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna eftertryckligen att faktiskt och till fullo tillämpa bestämmelsen om frihet att tillhandahålla tjänster (artikel 16 i tjänstedirektivet) och att avskaffa betungande dubbelregleringar.
13. Europaparlamentet påpekar att tjänstedirektivet, i fråga om verksamhet där antalet tillgängliga tillstånd kan vara begränsat på grund av knappa naturtillgångar eller otillräcklig teknisk kapacitet, visar att det är nödvändigt att se till att investeringar kan skrivas av och investerat kapital ge skälig avkastning för investeraren, utan att det begränsar eller snedvrider den fria konkurrensen.
14. Europaparlamentet är oroat över att antalet fall av diskriminering som rapporteras av konsumenterna blir allt större. Medlemsstaterna uppmanas att korrekt och fullständigt verkställa artikel 20.2 i tjänstedirektivet, och företagen uppmanas att avstå från obefogad diskriminering på grund av nationalitet eller bosättningsort. Parlamentet betonar dock att alla skyldigheter att sälja är oförenliga med den grundläggande principen om avtalsfrihet. Parlamentet välkomnar därför kommissionens pågående arbete med en vägledande rapport om icke-diskriminering, med rätt balans till förmån för både konsumenter och företag. Parlamentet välkomnar också den roll som de europeiska konsumentcentrumen spelar för att identifiera och klara upp missförhållanden som konstaterats.
Smarta styrelseformer för den inre marknaden för tjänster
15. Europaparlamentet understryker att en smidigt fungerande inre marknad för tjänster kräver ett samspel med sektorsspecifika bestämmelser som kan kräva ytterligare tillstånd, vilket i sin tur leder till merkostnader för i synnerhet företagen. Den inre marknaden för tjänster är också beroende av att andra EU-rättsakter genomförs. Därför uppmanar parlamentet medlemsstaterna att ta ett helhetsgrepp på den inre marknaden för tjänster för att se till att det råder klarhet angående rättsläget för konsumenter och företag, i synnerhet små och medelstora företag.
16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att sakkunnigbedömningen enligt tjänstedirektivet och den ömsesidiga utvärderingen enligt direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer utförs på ett enhetligt sätt. Parlamentet betonar att en noggrann bedömning bör göras från fall till fall, även av de motiveringar som medlemsstaterna anför till varför vissa krav behålls, så att man kan identifiera specifika områden där medlemsstaterna reglerar utövandet av ett yrke på ett oproportionerligt sätt eller blockerar tillträdet till vissa yrken. Medlemsstaterna uppmanas kraftfullt att avlägsna sådana obefogade krav.
17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i större utsträckning använda sig av ömsesidigt erkännande för att underlätta den fria rörligheten för tjänster på områden där det ännu inte införts harmoniserade bestämmelser.
18. Europaparlamentet konstaterar att mångfalden av nationella standarder orsakar fragmentering och osäkerhet. Parlamentet uppmuntrar till en utveckling av frivilliga EU–standarder för tjänster som omfattas av tjänstedirektivet, som ett sätt att förbättra jämförbarheten och handeln över gränserna.
19. Europaparlamentet anser att kommissionen och de europeiska standardiseringsorganisationerna bör samarbeta nära för att vid behov se till att en enhetlig terminologi används, så att reglerna tillämpas konsekvent inom hela EU.
20. Europaparlamentet framhåller också att det otillräckliga gränsöverskridande försäkringsskyddet för tjänsteleverantörer utgör ett stort hinder för den fria rörligheten, och uppmanar aktörerna att hitta lösningar genom dialog.
21. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utöka sin användning av IMI–systemet för att sinsemellan kontrollera efterlevnaden av kraven i direktivet, särskilt i fall av gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster, liksom sin användning av de europeiska konsumentcentrumen och Solvit för att hjälpa företag och konsumenter med motstridiga regler och bristande efterlevnad. Parlamentet understryker i detta avseende vikten av att garantera att alla medverkande partner får full tillgång till Solvit-nätverket på teknisk nivå.
22. Europaparlamentet konstaterar att verktygen för inremarknadspolitiken, inklusive Solvit, bör fungera bättre i fråga om den tid det tar att behandla ärenden. Parlamentet betonar vikten av förbättrade mål och nyckelresultatindikatorer i detta avseende, och välkomnar kommissionens initiativ att se över de rättsliga ramarna för Solvit.
23. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppgradera till den andra generationen gemensamma kontaktpunkter, som är fullständigt funktionella, flerspråkiga och användarvänliga e-förvaltningsportaler. Det är viktigt att anta en strategi som utgår från tjänsteleverantörerna och täcker hela affärscykeln. E-förfaranden kommer att innebära förenklingar, minska kostnaderna för att uppfylla kraven och förtydliga rättsläget. Medlemsstaterna uppmanas att se till att deras gemensamma kontaktpunkter är fullständigt kompatibla och kända över gränserna, så att allmänheten och företagen i EU får information om sina rättigheter och möjligheter enligt tjänstedirektivet. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att fastställa tydliga riktmärkningskriterier för utvärderingen av de gemensamma kontaktpunkterna, inklusive uppgifter om i vilken utsträckning de används, och att regelbundet rapportera till parlamentet om de framsteg som görs.
Bättre genomförande för bästa möjliga ekonomiska effekt
24. Europaparlamentet understryker att tjänstedirektivet, där det har genomförts korrekt, har gett konkreta resultat vad gäller sysselsättning och tillväxt. Därför stöder parlamentet ett utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna, inbegripet utbyte av innovativa lösningar mellan de behöriga myndigheterna i gränsregionerna.
25. Europaparlamentet påpekar att ett bristfälligt genomförande får gränsöverskridande konsekvenser, det vill säga drabbar medborgare i hela EU. Samtliga medlemsstater är ansvariga inför varandra och inför unionen för att verkställa direktivet i praktiken, och de bör få ansvara för sina skyldigheter på lika villkor.
26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna att lösa de största problem de har haft med att genomföra och tillämpa EU:s inremarknadslagstiftning, bland annat hur brister i införlivande och efterlevnad kan åtgärdas och en snabb och effektiv rättslig prövning uppnås.
27. Europaparlamentet betonar att de behöriga regionala och lokala myndigheterna också måste ta ett gemensamt ansvar för en fullständig och kvalitativ efterlevnad av direktivets bokstav och anda, med det överordnade målet att stimulera konjunkturen och sysselsättningen. I detta avseende framhåller parlamentet vikten av att minska de administrativa bördorna.
28. Europaparlamentet stöder starkt kommissionens policy om nolltolerans beträffande omotiverade restriktioner, och uppmuntrar kommissionen att göra allt den kan för att – i jämbördig dialog med medlemsstaterna – se till att de befintliga bestämmelserna verkställs fullständigt och korrekt. Påskyndande överträdelseförfaranden bör tillämpas och slutföras senast inom 18 månader, om det konstateras att medlemsstaterna har genomfört direktivet felaktigt eller otillräckligt eller har överträtt det.
29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja ”inremarknadsmånaden” som en möjlighet att lyfta fram de fördelar den inre tjänstemarknaden har för företag.
Stärkt insyn och ansvarsskyldighet
30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, utifrån resultatet av sakkunnigbedömningarna, upprätta en förteckning över de mest betungande restriktionerna, föreslå riktade reformer och hålla rådet och parlamentet informerade.
31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma tjänstesektorn i de årliga tillväxtöversikterna och lägesrapporterna om integrationen av den inre marknaden, och att inkludera tjänster i de landsspecifika rekommendationerna. Parlamentet anser att kommissionen och rådet bör fortsätta att genom dessa detaljerade landsspecifika rekommendationer uppmuntra medlemsstaterna att anta och genomföra en långsiktig tillväxtpolitik.
32. Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamenten att aktivt engagera sig i upprätthållandet av respekten för direktivet och att utnyttja sina kontrollbefogenheter gentemot nationella myndigheter på samtliga nivåer.
33. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen aktörerna, näringslivet och arbetsmarknadens parter att bidra till att hålla regeringarna ansvariga för att återuppliva EU:s tjänstesektor och skapa varaktiga arbetstillfällen.
34. Europaparlamentet uppmanar rådet och dess ordförandeskap att regelbundet ta upp frågan om den inre marknaden för tjänster under rådets (konkurrenskraft) möten. Parlamentet föreslår att kommissionens efterlevnadsrapporter återinförs som ett sätt att mäta de framsteg som gjorts vad gäller att underlätta marknadstillträdet.
35. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Europeiska rådets medlemmar att ta fullt politiskt ansvar för en välfungerande inre marknad för tjänster. Europeiska rådets ordförande uppmanas att hålla denna fråga aktuell på Europeiska rådets möten så länge det behövs, med en gemensamt överenskommen färdplan som omfattar specifika riktmärken och en tidsplan för medlemsstaterna, i syfte att ge ny stimulans och avlägsna kvarvarande hinder för ett fullständigt genomförande av tjänstedirektivet.
o o o
36. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas parlament och regeringar.
Förhandlingarna om partnerskaps- och samarbetsavtalet EU-Malaysia
195k
29k
Europaparlamentets resolution av den 11 september 2013 med Europaparlamentets rekommendation till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om förhandlingarna om partnerskaps- och samarbetsavtalet EU-Malaysia (2013/2052(INI))
– med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1440/80 av den 30 maj 1980 om slutandet av samarbetsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Filippinerna, Indonesien, Malaysia, Singapore och Thailand – medlemsländer i Sydöstasiatiska förbundet(1),
– med beaktande av de förhandlingar som rådet bemyndigade i november 2004 och inledde i Bryssel i oktober 2010, vid det åttonde Asien‑Europa‑mötet, om partnerskaps- och samarbetsavtalet EU–Malaysia,
– med beaktande av det nionde Asien‑Europa‑mötet, som hölls i Vientiane (Laos) den 5 och 6 november 2012,
– med beaktande av Sydostasiatiska nationers förbunds (Asean) toppmöte som hölls i Kambodja den 18–20 november 2012,
– med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2007 om kommissionens förslag till beslut om landstrategidokument och vägledande program för Malaysia, Brasilien och Pakistan(2),
– med beaktande av sin resolution av den 16 december 2010 om Malaysia: spöstraff(3),
– med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2010 om den senaste tidens attacker mot kristna samfund(4),
– med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om en ny handelspolitik för Europa i samband med Europa 2020-strategin(5),
– med beaktande av Europeiska unionens anslutning till fördraget om vänskap och samarbete i Sydostasien i juli 2012(6),
– med beaktande av de pågående förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Malaysia,
– med beaktande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Malaysias regering om vissa luftfartsaspekter, som undertecknades 2007(7),
– med beaktande av förhandlingarna om ett frivilligt partnerskapsavtal med Malaysia avseende en åtgärdsplan för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt), vilka inleddes 2007,
– med beaktande av strategidokumentet EU–Malaysia för perioden 2007−2013,
– med beaktande av artiklarna 90.4 och 48 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för internationell handel (A7‑0235/2013), och av följande skäl:
A. Malaysia är en av grundarna av Asean och kommer att vara ordförande för organisationen 2015. Malaysia är EU:s näst viktigaste handelspartner i Asean.
B. Malaysia är en aktiv medlem av forumet för det ekonomiska samarbetet i Asien och Stillahavsområdet (Apec), Islamiska samarbetsorganisationen (OIC), alliansfria rörelsen, Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB), FN:s ekonomiska och sociala kommission för Asien och Stillahavsområdet (UNESCAP), Colomboplanen för att främja ekonomisk och social utveckling i Asien och Stillahavsområdet, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), Asien–Europa-mötet (Asem) och organisationen East ASEAN Growth Area (BIMP-EAGA), där inte bara Malaysia utan även Brunei, Indonesien och Filippinerna ingår. Malaysia har även varit medlem av Världshandelsorganisationen (WTO) sedan den inrättades 1995 och är bland annat medlem av G77, D-8, G15 och FN:s råd för mänskliga rättigheter (2010–2013).
C. I oktober 2010 anslöt sig Malaysia till Stillahavspartnerskapsorganet Trans-Pacific Partnership, som inrättades 2005 i syfte att ingå ett frihandelsavtal som kan få betydande konsekvenser för EU:s handelspolitik. Förhandlingarna inom Stillahavssamarbetsorganet nådde en mycket viktig vändpunkt genom att Förenta staterna anslöt sig i februari 2008, Mexiko i juni 2012 och Kanada i oktober 2012.
D. Malaysia bidrar ofta till FN-uppdrag och andra fredsbevarande uppdrag, bland annat i Libanon, Östtimor, Filippinerna, Indonesien, Pakistan, Sierra Leone, Sudan, Västsahara, Nepal och Kosovo, och har skickat en medicinsk enhet till Afghanistan.
E. Malaysia är ett kulturellt, språkligt, religiöst och etniskt blandat samhälle med en malajisk-muslimsk majoritet och minoritetsgrupper av indier, kineser och icke-malajisk ursprungsbefolkning.
F. Malaysia höll parlamentsval den 5 maj 2013.
G. Malaysia har inrättat successiva socioekonomiska omstruktureringsprogram som inleddes med den nya ekonomiska politiken 1971, vilken ersattes av den nationella utvecklingspolitiken 1991 och därefter av politiken för den nationella visionen 2001 inom ramen för den nya ekonomiska modellen för Malaysias långsiktiga utvecklingsmål att bli ett industriland senast 2020 (Vision 2020).
H. Malaysia antog en lag om fredliga sammankomster den 20 december 2011.
I. Samarbetet mellan EU och Malaysia om kvinnors, barns och ursprungsbefolkningars rättigheter, migration, tryckfrihet och människorättsförsvarare har stärkts genom regelbundna kontakter med det civila samhället och den malaysiska människorättskommissionen (SUHAKAM). EU etablerar dessutom successivt ett samarbete med Malaysia inom områden som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp), till exempel sjöfartsskydd och icke-spridning av massförstörelsevapen.
J. För att främja ytterligare förbindelser inrättade det malaysiska parlamentet i november 2010 Malaysia–EU-gruppen inom den interparlamentariska unionen (IPU). Dess medlemmar består av företrädare för både regeringskoalitionen och oppositionen.
1. Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet och kommissionen och Europeiska utrikestjänsten:
Förhandlingar om partnerskaps- och samarbetsavtal
a)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att förbättra EU:s relationer med länder i Sydostasien, inbegripet och i synnerhet Malaysia, genom snabbt slutförande av förhandlingarna om partnerskaps- och samarbetsavtal med sju Asean-länder. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att öka medvetenheten inom EU om förbindelsernas betydelse, betydande potential och mångfacetterade karaktär.
b)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att betona att partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Malaysia kommer att ge unika möjligheter att nå en ny nivå för den strategiska och politiska ramen för de bilaterala förbindelserna, att öka EU:s engagemang inom en rad områden av gemensamt intresse – till exempel handelssamarbete, energi, vetenskap och teknik, migration, terrorismbekämpning, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, god samhällsstyrning, sociala villkor och arbetsförhållanden, korruptionsbekämpning, människohandel och icke-spridning – och att stärka den politiska dialogen mellan EU och Malaysia om miljö, miljöteknik och klimatförändring
c)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att stärka EU:s förhandlingsteam under förhandlingsrundorna så att det har samma sakkunskap som de malaysiska förhandlarna, detta inte bara för att underlätta förhandlingarna utan också för att visa lämpligt intresse från EU:s sida för förhandlingarna.
d)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att efterlysa en enhetlig strategi för förhandlingarna om ett partnerskaps- och samarbetsavtal och ett frihandelsavtal och att erinra om att de båda avtalen måste stödja varandras mål.
e)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att betona att de båda förhandlingarna bör vara beroende av varandra och genomföras parallellt.
Politisk dialog
f)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att lovorda inrättandet av Malasian Maritime Enforcement Agency (MMEA), som sammanför all maritim brottsförebyggande verksamhet enligt federal lagstiftning i en myndighet, och resultaten från Malaysias subregionala samarbete med Singapore, Indonesien, Filippinerna och Thailand, och med Asiens initiativ för sjöfartssäkerhet och det regionala samarbetsavtalet om att bekämpa sjöröveri och väpnade rån mot fartyg i Asien (ReCAAP) samt resultaten från samarbetet inom det regionala forumet för Asean i synnerhet för att förbättra sjöfartssäkerheten både i Malackasundet, där fler än 50 000 fartyg passerar årligen, och i Malaysias kustvatten. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas också att uttrycka sin uppskattning över att den malaysiska militären har deltagit i insatserna mot sjöröveri utanför Somalias kust. Det finns möjligheter till närmare samarbete mellan EU och Malaysia för att förbättra sjöfartsskyddet, särskilt när det gäller kapacitetsuppbyggnad inom kustbevakningen, informationsutbyte, marin samverkan och utveckling inom rättsliga frågor.
g)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att påminna om den globala betydelsen av Sydkinesiska havet och att vädja till alla berörda parter att lösa sina motstridiga territoriella anspråk, även de som avser Spratly-/Nanshaöarna, genom internationell skiljedom, i enlighet med internationell rätt (i synnerhet FN:s konvention om sjörätt) för att garantera regional stabilitet, att fördöma den senaste tidens våldsamma händelser i Sabah och efterlysa en fredlig lösning på situationen samt att lovorda Malaysia och Singapore för att de 2010 lyckades lösa den långvariga territoriella konflikten och vattenkonflikten.
h)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att välkomna samarbete. och positivt uppmärksamma Malaysias förbättrade kapacitet, för att bekämpa terrorism, penningtvätt, olaglig drog- och vapenhandel samt förfalskning av resehandlingar.
i)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att erinra att Malaysia åtnjöt en ovanligt hög nivå av politisk stabilitet under en lång period. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att gratulera landet till det mycket höga deltagandet i parlamentsvalet den 5 maj 2013, vilket visar på folkets intresse av att delta i politiken. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att notera att det val som nyligen hölls visar att Malaysia håller på att utvecklas till en mer pluralistisk demokrati. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att anmoda Malaysias myndigheter att det genomförs en oberoende och opartisk utredning av de påstådda oegentligheterna vid valen. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att be den nya regeringen att hantera de växande etniska och politiska spänningarna, den vidare spridningen av folkligt stöd för ett antal politiska partier och den ökande sociala oron och det växande antalet demonstrationer samt öppna upp för en aktiv dialog med oppositionen och med samtliga etniska grupper. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas även att understryka vikten av att vidta åtgärder för att hantera offentligt missnöje över korruption, samt att uppmana regeringen att fortsätta arbetet med agendan för ekonomisk och politisk reform, bland annat reformer av valsystemet.
j)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att försöka få Malaysia att fortsätta utvecklingen av en socioekonomisk politik som garanterar att alla etniska och religiösa grupper behandlas rättvist och att alla malaysiska medborgare åtnjuter fullständiga rättigheter, bland annat tillgång till tjänster inom offentlig förvaltning, utbildning och affärsmöjligheter. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att verka för att Malaysias ekonomiska tillväxt också kommer de fattigaste i samhället till del, samtidigt som man erkänner de framsteg som gjorts med att utveckla landet och minska fattigdomen.
k)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att uppmuntra regeringen att i högre grad involvera Malaysias produktiva och aktiva civilsamhälle i beslutsfattandet genom samråd samt att häva inskränkningar i det civila samhället. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att lovorda det civila samhällets arbete med att uppmärksamma miljöproblem, kvinnors rättigheter, konsumentskydd, ursprungsbefolkningens och andra etniska gruppers rättigheter, mediefrihet, social rättvisa, mänskliga rättigheter och religiösa minoriteters rättigheter.
l)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att understryka behovet av aktivt och regelbundet deltagande av EU på högnivåmöten och toppmöten för organisationer i regionen, till vilka EU har blivit inbjudet att delta.
m)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att påminna om att framsteg på det politiska området bidrar till en fri och rättvis handel, på samma sätt som handelsliberalisering bidrar till att främja politisk liberalisering, demokrati och mänskliga rättigheter.
Mänskliga rättigheter och grundläggande friheter
n)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att välkomna Malaysias uttalande vid FN:s råd för mänskliga rättigheter 2009 om att landet övervägde att ersätta dödsstraffet med livstids fängelse samt att upprätta en oberoende kommission för malaysisk lagstiftning under 2011 för att se över de lagar som ska upphävas. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas också att med kraft uppmana regeringen att omedelbart införa ett moratorium för avrättningar och att vidta lagstiftningsåtgärder för att avskaffa dödsstraff och kroppsstraff.
o)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att skydda och främja de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna under hela förhandlingarna om ett partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Malaysia, särskilt beträffande yttrandefrihet, mötes- och föreningsfrihet och om sexuell läggning och könsidentitet, samt att främja ILO:s sociala normer och arbetsnormer. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att se till att det införs en människorättsklausul i alla avtal. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att uppmuntra regeringen att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att underteckna, ratificera och faktiskt genomföra FN-konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, dess fakultativa protokoll och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
p)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att betona vikten av framsteg när det gäller mediefriheten, eftersom de viktigaste medierna fortfarande omfattas av censur. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att välkomna att högsta domstolen 2012 i målet om internetmediet Malaysiakini fastslog att ett tillstånd att ge ut tryckta medier är en rättighet och inte ett privilegium. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att beklaga att mötesfriheten fortfarande är begränsad, särskilt i städerna. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att uttrycka sin oro över lagen om bevisföring, som innebär ett rättsligt ansvar för ägare, administratörer och kontrollörer av datorer som används för publicering.
q)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att välkomna de framsteg som gjordes inom många områden när lagen om inre säkerhet i juli 2012 ersattes av lagen om särskilda åtgärder för brott mot statens säkerhet, vilken har begränsat längden på frihetsberövande utan åtal eller rättegång till 28 dagar. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas trots det att uttrycka sin besvikelse över att vissa villkor i lagen om särskilda åtgärder för brott mot statens säkerhet fortfarande har brister, till exempel vad gäller systemet för överklagan, vilket – trots de ändringar som har gjorts – faktiskt kan leda till obegränsat frihetsberövande om ingen borgen fastställs, samt att lagen begränsar grundläggande rättigheter såsom personlig integritet i samband med kommunikationstjänster och att den gör det möjligt att hemlighålla beviskällor och därigenom förhindra korsförhör under rättegångar.
r)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att utrycka sin tillfredsställelse över att malaysiska jurister har visat mod och självständighet vad gäller att försvara grundvärderingarna för rättsstatsprincipen och rättsväsendets oberoende samt att de kan förespråka och försvara medborgerliga och politiska rättigheter, om än med begränsad inverkan. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att uttrycka särskild uppskattning för det arbete som har utförts av det malaysiska advokatsamfundet. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att notera att spänningar har uppstått mellan domarkåren och jurister, och att det är oroväckande att det institutionella ramverket samtidigt har blivit mer restriktivt vad gäller fullständig respekt för oberoende rättsprocesser och domstolarnas ensamrätt som dömande makt. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att föreslå att regeringen lyssnar till och hanterar de bekymmer som avser spänningar orsakade av statliga shariadomstolar som fungerar parallellt med det nationella common law-systemet.
s)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att begära att Malaysia följer internationellt överenskomna sociala normer, och att understryka vikten av att följa och snabbt införa ILO:s samtliga bestämmelser, inklusive rätten att fritt bilda oberoende fackföreningar. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att med kraft uppmana både de malaysiska myndigheterna och de europeiska investerare och företag som är verksamma i Malaysia att följa internationella arbetsnormer och garantera anständiga löner och arbetsvillkor i Malaysia.
t)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att anmoda Malaysia att skydda de konstitutionella rättigheterna för alla malaysier vad gäller religions- och trosfrihet och att främja goda relationer och tolerans mellan religioner. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas i detta avseende att fördöma förstörelsen av hinduiska tempel 2006 och attackerna på kristna kyrkor och skändningen av moskéer 2010 samt att beklaga den senaste tidens politiska och rättsliga ingripanden avseende väletablerat språkbruk. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att begära att kristna till fullo ska kunna utnyttja sin konstitutionella rättighet att utöva sin religion i enlighet med sina traditioner och utan inblandning eller rädsla för förföljelse. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att begära att alla malaysier ska kunna åtnjuta rätten att fritt bestämma över sin egen religionstillhörighet, att alla de administrativa och rättsliga hinder som i dag råder för muslimer som konverterar till kristendom eller hinduism skyndsamt ska undanröjas, samt att staten ska skydda dessa konvertiter från förföljelse. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att anmoda Malaysia att i religionsfrihetens namn ändra de lagar som finns i 10 av Malaysias 13 delstater och som förbjuder missionsverksamhet utförd av icke-muslimer och leder till långa fängelsestraff samt piskning för dem som bryter emot dem.
u)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att anmoda regeringen att stärka jämställdheten för kvinnor, särskilt när det gäller sharialagarna och familjerätten, och att sluta tillämpa spöstraff.
Ekonomiskt, vetenskapligt och kulturellt samarbete
v)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att välkomna Malaysias satsningar för att öka energieffektiviteten, användningen av förnybara energikällor och investeringar i miljöteknik inom områdena transport, energi och byggnader, trots att landet är en stor olje- och gasproducent. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas också att välkomna det faktum att Malaysia har erkänt behovet att ändra sin ekonomi till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp, som en del av landets ansvar i den globala kampen mot klimatförändringar. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att understryka att förnybara energikällor, såsom palmolja och vattenkraft, måste produceras på ett miljömässigt hållbart sätt utan att minska de tropiska skogarnas storlek, minska den biologiska mångfalden eller ersätta livsmedelsproduktion med drivmedelsproduktion.
w)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att påpeka att Malaysia utan tvekan är en av de mest framgångsrika ekonomierna i Sydostasien, men att landet successivt måste investera i akademisk och vetenskaplig kunskap för att komma upp till nästa nivå i fråga om levnadsstandard och bli ett välutvecklat land. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att stödja ökat akademiskt utbyte och samarbete genom Erasmus Mundus-programmet och MYEULINK-projektet, och att föreslå att utbytena bör gå i båda riktningarna. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att uppmuntra ett närmare kulturellt samarbete genom att bland annat låta EU:s medborgare lära känna malaysisk kultur.
x)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att uttrycka sin uppskattning över att Malaysia var ett av de första länderna som inledde förhandlingar med EU om det frivilliga partnerskapsavtalet Flegt, vilket ska garantera att trä som exporteras till EU från Malaysia kommer från lagliga källor. Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att med kraft anmoda att förhandlingarna slutförs snarast, eftersom EU är en stor marknad för malaysiskt trä.
y)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att påminna om den diskussion som förts inom EU om riskerna med att främja biobränsle framför livsmedelsproduktion och att framhålla att palmoljeodlingar för biodrivmedelsproduktion måste vara hållbara, och undvika skogsomvandling och förlust av biologisk mångfald, respektera ursprungsbefolkningens markrättigheter och göra det möjligt för de fattigaste samhällena att höja sin levnadsstandard.
z)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att främja vidareutvecklingen av turismen mellan EU och Malaysia och att ansluta sig till uppfattningen att ekoturism har stor potential i Malaysia.
Andra bestämmelser
aa)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att rådfråga parlamentet om bestämmelserna för parlamentariskt samarbete.
ab)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att inbegripa tydliga riktmärken och bindande tidsfrister för genomförandet av avtalet för partnerskapssamarbete och att tillhandahålla övervakningsmekanismer, inbegripet regelbundna rapporter till parlamentet.
ac)
Rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att uppmuntra EU:s förhandlingsteam att fortsätta sitt nära samarbete med Europaparlamentet och att fortlöpande informera om hur förhandlingarna fortskrider i enlighet med artikel 218.10 i EUF-fördraget.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med Europaparlamentets rekommendationer till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten samt till Malaysias regering och parlament.