Index 
Antagna texter
Torsdagen den 12 september 2013 - Strasbourg
Europeiska kulturella och kreativa sektorer som källor till ekonomisk tillväxt och sysselsättning
 Årsrapport om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2012
 Tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar EU:s yttre gränser ***I
 Europeiska bankmyndigheten och tillsynen över kreditinstitut ***I
 Europeiska centralbankens särskilda uppgifter i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut *
 Tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning i unionen ***I
 Småskalig elproduktion
 Lika lön för män och kvinnor
 Strategi för cybersäkerhet i EU: En öppen, säker och skyddad cyberrymd
 Digital agenda för tillväxt, rörlighet och sysselsättning
 Situationen i Syrien
 Situationen i Egypten
 Den maritima dimensionen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken
 EU:s militära strukturer: nuläge och framtidsutsikter
 EU:s politik gentemot Vitryssland
 Rysslands påtryckningar på länder i det östliga partnerskapet (i samband med det östliga partnerskapets kommande toppmöte i Vilnius)
 Strategin för inre säkerhet i EU
 EU:s strategi för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen
 Gränsöverskridande kollektiva avtalsförhandlingar och gränsöverskridandesocial dialog
 Situationen för ensamkommande minderåriga i Europeiska unionen
 Situationen i Demokratiska republiken Kongo
 Situationen i Centralafrikanska republiken
 Situationen i Bahrain

Europeiska kulturella och kreativa sektorer som källor till ekonomisk tillväxt och sysselsättning
PDF 244kWORD 41k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2013 om att främja de europeiska kulturella och kreativa sektorerna som källor till ekonomisk tillväxt och sysselsättning (2012/2302(INI))
P7_TA(2013)0368A7-0248/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av konventionen från Unescos generalkonferens av den 20 oktober 2005 om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar (Unesco-konventionen om skydd för kulturell mångfald),

–  med beaktande av rådets beslut 2006/515/EG av den 18 maj 2006 om ingående av konventionen om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar(1),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 13 och 14 november 2006 och den 24 och 25 maj 2007(2), särskilt vad gäller den kulturella och den kreativa sektorns bidrag till uppnåendet av Lissabonmålen, samt rådets resolution av den 16 november 2007 om en europeisk kulturagenda(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1855/2006/EG av den 12 december 2006 om inrättande av programmet Kultur (2007–2013)(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1718/2006/EG av den 15 november 2006 om genomförandet av ett stödprogram för den europeiska audiovisuella sektorn (Media 2007)(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om en europeisk agenda för en kultur i en alltmer globaliserad värld(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2007 om konstnärers sociala ställning(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om kulturindustrin i Europa(8),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om kultur som en drivkraft för kreativitet och innovation(9),

–  med beaktande av kommissions meddelande av den 19 oktober 2009 Upphovsrätten i kunskapsekonomin (COM(2009)0532),

–  med beaktande av kommissions meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissions grönbok av den 27 april 2010 Att ta tillvara potentialen i den kulturella och den kreativa sektorn (COM(2010)0183),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 30 juni 2010 Europa, världens främsta resmål – en ny politisk ram för europeisk turism (COM(2010)0352),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om de kulturella aspekterna i EU:s yttre åtgärder(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om att tillvara potentialen i den kulturella och den kreativa sektorn(11),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 10 december 2012 Uppdatering av meddelandet om industripolitiken: En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning(12),

–  med beaktande av kommissions meddelande av den 18 december 2012 om innehåll i den digitala inre marknaden (COM(2012)0789),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 26 september 2012 Competitiveness of the European High End Industries (SWD(2012)0286),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 26 september 2012 Att främja de kulturella och kreativa sektorerna för att främja tillväxt och sysselsättning i EU (COM(2012)0537),

–  med beaktande av yttrandet från Regionkommitténs av den 30 maj 2013(13),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från utskottet för regional utveckling (A7‑0248/2013), och av följande skäl:

A.  Genom att främja innovationsspridning i andra sektorer spelar de kulturella och kreativa sektorerna en viktig roll i unionens ekonomiska och sociala utveckling (i det förstnämnda fallet i synnerhet när det gäller små och medelstora företag), och de utgör en integrerad del av Europa 2020-strategin för en smart och hållbar ekonomi för alla.

B.  De kulturella och kreativa sektorerna bidrar på ett betydelsefullt sätt till den sociala sammanhållningen, till kreativiteten och till unionens kulturella och språkliga mångfald.

C.  Under dessa år av ekonomisk kris har den kulturella sektorn klarat sig bäst, vilket visar att den är ett strategiskt område för samhällsutveckling.

D.  De kulturella och kreativa sektorerna bör uppmärksammas för sitt inneboende kulturella värde och för sitt viktiga bidrag till medborgarnas välbefinnande, till integration och social sammanhållning samt till unionens ekonomi i fråga om tillväxt och sysselsättning, och även för deras påverkan på turismsektorn.

E.  Den europeiska kulturella och kreativa produktionen har en stor ekonomisk betydelse för många sektorer, bland annat turism, försäljning, digital teknik etc.

F.  De kulturella och kreativa sektorerna omfattar en rad olika kreativa verksamheter och ett brett utbud av tjänster med egna särdrag när det gäller finansierings- och utvecklingsmodeller. Det är därför viktigt att ta hänsyn till denna mångfald när stöd- eller samarbetsstrategier utarbetas, i synnerhet internationellt.

G.  Europeisk kulturproduktion framhävs genom festivaler i Europa och ett kulturellt, socialt, ekonomiskt och turistiskt värde skapas inom regionen.

H.  De kulturella och kreativa sektorerna består till största delen av små och medelstora företag som utgör grunden för EU:s ekonomi.

I.  I sitt arbetsdokument av den 26 september 2012(14) uppmärksammade kommissionen de högkvalitativa kulturella och kreativa sektorernas ekonomiska betydelse (mode, smycken och klockor, parfym och kosmetika, accessoarer, lädervaror, möbler och inredningsartiklar, hushållsapparater, gastronomi, vin och sprit, bilar, båtar, hotell och fritidsupplevelser, detaljhandel och auktionskammare, förlagsverksamhet) och företag i kvalitetssegmentet kan spela en ledande roll i alla kulturella och kreativa sektorer.

J.  En konsolidering av arbetstagarnas status i de kulturella och kreativa sektorerna bidrar till en strukturerad, hållbar och trovärdig ekonomisk verksamhet och en konsolidering av sysselsättningen.

K.  Rörlighet är ett betydelsefullt inslag i de kulturella och kreativa sektorerna, men den stöter på många olika hinder som varierar från land till land och från region till region och som hänför sig till svårigheter att få visum, en avsaknad av konstnärers status samt specifika och olika villkor för konstnärlig produktion.

L.  Det nuvarande pilotprojektet om den kulturella mångfaldens ekonomi bör ge en överblick över utmaningar och lösningar för de kulturella och kreativa sektorerna.

M.  EU:s medborgare måste garanteras kulturell och konstnärlig utbildning från tidig ålder för att de ska kunna utveckla en egen uppfattning om konst och kultur, göra sin röst hörd och bli mer medvetna om den stora kulturella mångfalden i Europa, för att på så sätt främja sin egen kreativitet och sitt eget uttryck samt kulturell mångfald.

N.  Samarbetet mellan utbildningsorgan och företag inom de kulturella och kreativa sektorerna bör stärkas för att beakta förändringar på arbetsmarknaden och behovet av särskilda färdigheter och på så sätt främja informationsutbyte och skapande av blandkompetens.

O.  Mångfalden och rikedomen hos de kulturella och kreativa sektorerna i Europa är synbarligen större än i andra områden i världen och detta bör utnyttjas för att öka tillväxten.

P.  Övergången till den digitala tidsåldern innebär möjligheter för de kulturella och kreativa sektorerna, eftersom nya behov och tjänster kommer att uppstå, vilka kommer att leda till utvecklandet av nya ekonomiska modeller.

Q.  Utvecklingen av nya ekonomiska modeller för tillgång till kulturella verk på nätet är i full gång och bör uppmuntras genom en pålitlig rättslig ram som främjar investeringar i de kulturella och kreativa sektorerna.

R.  Det är synnerligen viktigt att de kulturella och kreativa sektorerna garanteras tillgång till pålitliga finansieringsmetoder som är anpassade till deras behov för att deras framtida utveckling ska kunna säkerställas.

S.  De kulturella och kreativa sektorerna är viktiga för utvecklingsstrategierna på lokal och regional nivå för att nå målen för social sammanhållning och ekonomisk expansion.

De nödvändiga förutsättningarna för en utveckling av de kulturella och kreativa sektorerna

1.  Europaparlamentet konstaterar att de kulturella och kreativa sektorerna uppvisar goda ekonomiska resultat, bidrar på ett betydande sätt till social sammanhållning, särskilt bland ungdomar, och frigör hög innovationspotential trots de problem som EU:s ekonomier brottas med när det gäller EU:s krav på budgetdisciplin.

2.  Europaparlamentet betonar vikten av att lämna uppdaterad och tillförlitlig statistik om de kulturella och kreativa sektorerna, särskilt om deras faktiska situation, deras särdrag, bl.a. när det gäller deras status, deras möjligheter att skapa sysselsättning och tillväxt samt deras ekonomiska effekter på andra sektorer, för att därmed kunna vidta de mest lämpliga politiska åtgärderna för att se till att dessa sektorer främjas effektivt. Parlamentet anser att ett övervakningsorgan eller en databas för de kulturella och kreativa sektorerna bör inrättas.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta utveckla studier och samla in uppgifter om de kulturella och kreativa sektorernas ekonomiska och sociala roll, särskilt som ett övergripande inslag i olika ekonomiska sektorer.

4.  Europaparlamentet beklagar att de åtgärder som kommissionen föreslår i sitt meddelande om de kulturella och kreativa sektorerna(15) endast har ett begränsat perspektiv och en begränsad räckvidd. Parlamentet understryker att man måste se de långsiktiga förutsättningarna för dessa sektorer och inrätta ett program för konkreta strukturreformer för att anpassa sig till Europa 2020-strategin. Parlamentet påminner om att unionens, medlemsstaternas och de lokala myndigheternas stöd är mycket viktigt för kulturellt skapande.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, på basis av den befintliga plattformen för den kulturella och kreativa sektorns potential, sammankalla ett utökat forum där sektorernas aktörer förenas för att hitta konkreta lösningar och därmed aktivt delta i inrättandet av ett politiskt strukturprogram på medellång och lång sikt.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att insistera på de kulturella och kreativa sektorernas centrala roll när det gäller innovation, i syfte att skapa sektorsövergripande kopplingar, åstadkomma samlings- och klustereffekter samt tillhandahålla nya investerings- och sysselsättningsmöjligheter.

7.  Europaparlamentet konstaterar att man måste stödja forskning i innovationssyfte för att möjliggöra en expansion på nya marknader genom att erbjuda innovativa, kreativa produkter.

8.  Europaparlamentet anser det vara nödvändigt att stödja och gynna skapandet av synergieffekter med andra sektorer för att främja ekonomisk tillväxt. I detta sammanhang betonar parlamentet den kulturella turismens roll när det gäller att öka välståndet genom kunskap om det historiska kulturarvet och deltagande i konstnärliga evenemang såsom festivaler och i språkresor.

9.  Europaparlamentet betonar de mycket stora skillnaderna i de kulturella och kreativa ”ekosystemen” och behovet av att åtgärda dessa genom att skapa en gemensam identitet genom främjandet av samproduktioner och skapandet av möjligheter till gemensam dialog och till utbyte mellan olika aktörer inom de kulturella och kreativa sektorerna, i syfte att inrätta nya kontaktvägar mellan aktörerna samt för att kompetens och kunskaper ska kunna överföras till och från andra näringsgrenar. Parlamentet betonar att man inom ramen för dessa initiativ bör låta gemensamma intressen framhävas samtidigt som man bör beakta den kulturella mångfalden, som bör uppmärksammas för sin rikedom, sin inspirerande styrka och sin utvecklingspotential, vilka bidrar till att skapa en gemensam europeisk identitet.

10.  Europaparlamentet betonar vikten av att främja ömsesidig kunskap och överföring av den kompetens och kunskap som behövs för samverkan mellan kreativa företag genom konkurrenskluster, initiativ av hög kvalitet och nätverksarbete samt på så sätt skapa en gemensam kultur för de kulturella och kreativa sektorerna och uppmuntra samarbete inom olika områden i syfte att bättre möta nya ekonomiska utmaningar och samhällsutmaningar.

11.  Europaparlamentet efterlyser en utveckling av den regionala anknytningen, kompetensutbyte mellan sektorer och inrättande av kluster samt ökade utbyten för att locka till sig investerare, så att alla kulturella och kreativa företag (mycket små företag, små och medelstora företag, icke-statliga organisationer och kulturinstitutioner) även i fortsättningen kan främja tillväxten och skapa sysselsättning.

12.  Europaparlamentet betonar att de allra flesta företag inom de kulturella och kreativa sektorerna är små och medelstora företag. Parlamentet understryker därför att de i detta sammanhang är i behov av särskilt stöd.

13.  Europaparlamentet efterlyser kraftfullt att de kulturella och kreativa sektorer som skapar ”det kulturella undantaget” för Europa främjas och erkänns på EU-nivå och i medlemsstaterna.

14.  Europaparlamentet betonar att det finns stora skillnader i bestämmelserna för de kulturella och kreativa sektorerna samt efterlyser åtgärder för att harmonisera föreskrifter och praxis i unionen.

Arbetsvillkor för skapare inom de kulturella och kreativa sektorerna

15.  Europaparlamentet påminner om att det är mycket viktigt att garantera skapare inom de kulturella och kreativa sektorerna en social ställning så att de kan åtnjuta tillfredsställande arbetsvillkor och gynnas av lämpliga åtgärder när det gäller skatter, arbetsrätt, socialt skydd och skydd av upphovsrätten i syfte att förbättra deras rörlighet inom EU.

16.  Europaparlamentet anser att åtgärder för en rättvis finansiering och ersättning till oberoende konstnärer bör undersökas. Parlamentet betonar även behovet av att förbättra samordningen mellan olika europeiska socialförsäkringssystem för sådana konstnärerna med tanke på deras stora rörlighet.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anpassa de sociala trygghetssystemen för de kreativa sektorerna, framför allt på det digitala området, och därmed ta hänsyn till att många som arbetar inom den kreativa sektorn ofta måste växla mellan arbete som fast anställd och som egenföretagare eller kombinera båda anställningsformerna samtidigt.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge personer som arbetar inom kreativa yrken tillgång till en sjukförsäkring och en (frivillig) arbetslöshetsförsäkring samt till tjänstepensionssystem och privata pensionssystem för egenföretagare med rimliga villkor.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att även främja sociala minimistandarder och kollektivavtal inom de kulturella och kreativa sektorerna, bl.a. genom offentliga krav på att dessa standarder följs.

Allmän och yrkesinriktad utbildning

20.  Europaparlamentet understryker behovet för medlemsstaterna att förbättra sina utbildnings-, lärlings- och kvalifikationssystem och därmed göra det möjligt för studerande inom kulturella och konstnärliga utbildningar att få en fullständig utbildning som beaktar de aktuella behoven på arbetsmarknaden i syfte att föra företag och utbildningsorgan närmare varandra och säkerställa ett effektivt genomförande i samtliga medlemsstater. Parlamentet anser att man inom it-utbildningar bör ägna vederbörlig uppmärksamhet åt möjligheterna inom sektorn för onlineinnehåll (exempelvis hasardspel).

21.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att inom ramen för utbildningen inom de kulturella, konstnärliga och kreativa områdena även förmedla kunskaper som skapar förutsättningar för att starta företag inom de kulturella och kreativa sektorerna.

22.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att stärka drivkraften och bilden av hantverk, konst och kulturarbete hos inlärare, elevernas föräldrar och institutioner, samt att återupprätta sanningen när det gäller möjligheter och skapande av välstånd, inbegripet genom att inrätta ett övervakningsorgan eller en databas.

23.  Europaparlamentet framhåller vikten av att bevara och främja hantverksyrkena inom de olika kulturella och kreativa sektorerna.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmärksamma särdragen hos yrken som kräver hög kompetens, vilka har stor sysselsättningspotential i Europa och vilar på fyra kriterier som är gemensamma för de högkvalitativa kulturella och kreativa sektorerna: innovation och kreativitet, kompetens och estetik, kunskap och teknik samt lärande under hela karriären och främjande av kunskap.

25.  Europaparlamentet anser det vara nödvändigt att stärka banden mellan utbildningssystem (inbegripet universiteten, samtidigt som deras självständighet respekteras), forskningscentrum, utbildningsorganen och företagen inom de kulturella och kreativa sektorerna (inbegripet små och medelstora företag) i syfte att förbättra konkurrenskraften hos dessa sektorer som skapar arbetstillfällen, skapa fler sektorsövergripande och tvärvetenskapliga synergieffekter för alla, i synnerhet genom skapandet av en plattform för utbyten och inrättandet av kunskapsallianser och allianser för sektorspecifik kompetens och partnerskap, bistå deltagarna i att tänka och agera på ett sätt som sannolikt medför kollektiv framgång, ytterligare öka värdet av unionens humankapital, säkerställa bättre kunskaper bland aktörer, identifiera särskilda färdigheter, förbättra förståelsen för utveckling av arbetsuppgifter och färdigheter samt uppmuntra entreprenörsanda.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta kunskapsallianser mellan högre utbildningsanstalter och företag inom de kulturella och kreativa sektorerna.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta allianser för sektorspecifik kompetens mellan yrkesutbildning och företag inom de kulturella och kreativa sektorerna.

28.  Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen och medlemsstaterna att arbeta vidare mot ett ömsesidigt erkännande av utbildningslinjer, yrkeskvalifikationer och examensbevis när det gäller kulturella och konstnärliga studier.

29.  Europaparlamentet påminner om betydelsen av att stödja tillgången till och utbildning inom kultur och mediekunskap från tidig ålder och under hela livet för att främja kreativitet, tillåta talanger att utvecklas och förmedla ett intresse för kultur.

30.  Europaparlamentet påpekar att det finns ett brådskande behov av att främja unga kreatörers kreativitet och att stödja samhällets medverkan i kulturskapande.

31.  Europaparlamentet ser den konstnärliga och kulturella utbildningen som nödvändig för skapandet av lika möjligheter, en demokratisering av kulturen, social sammanhållning samt som ett medel för individuella och kollektiva yttringar, för främjande av dialog och ömsesidig förståelse. Parlamentet betonar också att den konstnärliga och kulturella utbildningen ger skolelever möjlighet att utveckla sin konstnärliga sida, möta konstnärer och verk samt besöka kulturmiljöer.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att överväga att upprätta en europeisk förteckning över expertis för att bevara och främja europeisk expertis. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och de kulturella och kreativa sektorernas aktörer att utarbeta kurser om denna expertis.

Finansieringen av de kulturella och kreativa sektorerna

33.  Europaparlamentet anser att man måste möjliggöra och säkerställa ett lämpligt finansieringssystem och tillhandahålla effektiva implementeringsinstrument för de kulturella och kreativa sektorerna, särskilt för små och medelstora företag. Parlamentet understryker behovet av att fortsätta med och stärka de offentliga stödåtgärderna till de kulturella och kreativa sektorerna och därmed möjliggöra ett hållbart oberoende skapande av hög kvalitet. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att utveckla metoder för att utvärdera immateriella produktioner, särskilt genom att inrätta ett övervakningsorgan eller en databas, och att överväga att inrätta en kulturell investeringsbank.

34.  Europaparlamentet understryker i detta sammanhang även sådana nya alternativ som gräsrotsfinansiering och gräsrotsinvestering.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta lämpliga stöd och finansieringar av de kulturella och kreativa sektorerna i sin sociala och ekonomiska politik.

36.  Europaparlamentet betonar att det även i tider av ekonomisk kris är nödvändigt att stödja den europeiska finansieringen av de kulturella och kreativa sektorerna. Parlamentet framhåller uttryckligen att en ambitiös och omfattande kulturbudget bör försvaras och uppmanar därför rådet att inte minska kommissionens förslag till budget för programmet Kreativa Europa.

37.  Europaparlamentet påminner om att det är viktigt att utveckla konsult- och rådgivningstjänster avseende finansiering och förvaltning av företag, för att små och medelstora företag samt mycket små företag ska kunna hantera de verktyg som behövs för en god företagsförvaltning i syfte att förbättra skapandet, produktionen, saluföringen och distributionen av kulturföremål och kulturtjänster.

38.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna och relevanta yrkesgrupper bör stärka kapaciteten för projektutformning hos de kulturella och kreativa sektorernas aktörer genom att erbjuda yrkesutbildning eller inrätta lämpliga strukturer för att underlätta utformningen av finansieringsplaner.

39.  Europaparlamentet välkomnar de låneinstrument som föreslagits inom ramen för programmen Kreativa Europa, Cosme och Horisont 2020, eftersom dessa instrument erbjuder de kulturella och kreativa sektorerna fler alternativa finansieringsmöjligheter.

40.  Europaparlamentet betonar vikten av att inom de finansiella institutionerna öka kunskapen om de kulturella och kreativa sektorernas särdrag i syfte att förbättra de kulturella och kreativa sektorernas tillgång till privata finansieringskällor.

41.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs genom att förorda blandade finansieringsformer, exempelvis offentlig–privata partnerskap, som omfattas av kriterierna för insyn och inte hämmar nödvändig offentlig finansiering, genom att utveckla system för lånegarantier för små strukturer och undersöka alternativa finansieringsformer, bland annat gräsrotsfinansiering.

42.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att söka alternativa sätt att finansiera de kulturella och kreativa sektorerna, särskilt i kristider. I detta sammanhang anser parlamentet att mecenatverksamhet skulle kunna vara ett bärkraftigt alternativ.

43.  Europaparlamentet anser att det inom den audiovisuella sektorn är mycket viktigt att de audiovisuella tjänsterna deltar i finansieringen av europeiska audiovisuella verk för att stödja skapandet och att detta bör stärkas genom att direktivet om audiovisuella medietjänster tydligt införlivas och kostnaderna beräknas(16).

44.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att inrätta gynnsamma regelverk, framför allt genom att införa gynnsamma affärsmiljöer för små och medelstora företag inom de kulturella och kreativa sektorerna genom att minska den administrativa belastningen och förenkla regelverket.

45.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att sträva efter ytterligare framsteg i fråga om skatteharmonisering och särskilt få ett slut på skillnaderna mellan medlemsstater i beskattningen av kulturprodukter.

46.  Europaparlamentet påminner om att det inom dessa sektorer finns ett stort antal små och medelstora företag och anser det vara nödvändigt att inrätta en anpassad beskattning av dem för att stärka deras tillväxt och undvika att de försvinner.

47.  Europaparlamentet konstaterar att strukturfonderna erbjuder betydande finansieringsmöjligheter för kultur, kreativitet och innovation i hela EU, med tanke på att kulturbaserade investeringar kan beviljas medel inom ramen för sammanhållningspolitikens alla tre mål, nämligen konvergens, regional konkurrenskraft och sysselsättning.

48.  Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater har föreslagit att anslagen till Fonden för ett sammanlänkat Europa ska minskas med 8,2 miljarder euro i den kommande fleråriga budgetramen, vilket skulle få negativa effekter på utbyggnaden av bredbandsinfrastrukturen och därmed även på utvecklingen av onlineaffärsmodeller inom de kulturella och kreativa sektorerna.

49.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att använda aktuella och framtida verktyg och program, bland annat Media eller den garantimekanism som tillhandahålls inom ramen för programmet Kreativa Europa, och vidta särskilda åtgärder för att underlätta de kulturella och kreativa sektorernas tillgång till finansiering via dessa instrument, och särskilt fokusera på högsta effektiva användning av digitala plattformar för att förenkla ansöknings-, utvärderings- och förvaltningsförfaranden och minimera den administrativa bördan.

50.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att säkerställa en ambitiös nivå för det nya programområdet Media i den fleråriga budgetramen (2014–2020).

Möjligheter och utmaningar i samband med digitaliseringen, globaliseringen och tillgången till de internationella marknaderna

51.  Europaparlamentet anser att digitala verktyg och plattformar samt onlineverktyg och onlineplattformar erbjuder de kulturella och kreativa sektorerna helt nya möjligheter för att utveckla nya affärsmodeller, locka nya målgrupper och utöka sina marknader både inom unionen och i tredjeländer.

52.  Europaparlamentet betonar att det finns 27 olika förvaltningssystem för immateriell äganderätt, vilket är en särskild börda för Europas kulturella och kreativa sektorer, och att det nuvarande splittrade systemet måste reformeras för att underlätta tillgången till och öka den (globala) omsättningen av innehåll så att konstnärer, skapare, konsumenter, företag och publik kan dra nytta av den digitala utvecklingen, nya distributionskanaler, nya affärsmodeller och andra möjligheter.

53.  Europaparlamentet anser att en nödvändig förutsättning för de kulturella och kreativa sektorernas konkurrenskraft i vår digitala tidsålder är ett modernt och väl avvägt skydd av den immateriella äganderätten, vilket gör det möjligt att säkerställa en lämplig ersättning för alla kategorier av rättsinnehavare och att samtidigt garantera konsumenterna enkel tillgång till mångfaldigt rättsligt innehåll och reella valmöjligheter i fråga om språklig och kulturell mångfald.

54.  Europaparlamentet framhåller att skyddet av immateriell äganderätt inte bör hota internets neutralitet.

55.  Europaparlamentet understryker den exponentiella ökningen av användningen av innovativa digitala tjänster för tillgång till kulturella verk och betonar behovet av att säkerställa ett stabilt ”ekosystem” som främjar investeringar i de kulturella och kreativa sektorerna, skapande av arbetstillfällen i Europa och stödjande av innovativa företagsmodeller.

56.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att avseende den immateriella äganderätten utveckla ett regelverk som är anpassat till sektorernas särdrag samt att harmonisera och reformera den rättsliga ramen för upphovsrätt i syfte att förbättra tillgången till innehåll och stärka skaparnas ställning och valmöjligheter, och uppmuntrar till bättre ansvarsfördelning i hela den digitala värdekedjan med vederbörlig hänsyn tagen till de kulturella och kreativa sektorernas konkurrenskraft.

57.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang upphovsrättsorganisationernas betydelsefulla roll när det gäller att ge tillgång till kulturarvet, genom att dessa organisationer effektivt ser till att den immateriella äganderätten respekteras och förenklar förfarandena för användarna.

58.  Europaparlamentet påminner om de kulturella och kreativa sektorernas möjligheter till internationellt samarbete och exportmöjligheter samt om unionens intresse att främja utbyte av yrkesmän inom sektorn inklusive från tredjeland och att kunna locka till sig och utveckla kreativa talanger. Parlamentet påminner om de kulturella och kreativa sektorernas betydelsefulla roll för att sprida, främja och väcka intresse för europeisk kultur.

59.  Parlamentet understryker behovet av att bana vägen för ett ömsesidigt erkännande av konstnärers status, främja möjligheterna till bättre rörlighet och ett optimalt utnyttjande av program för utbildning, nätverksuppbyggnad och fri rörlighet för yrkesmän inom de kulturella och kreativa sektorerna, särskilt kulturaktörer, konstnärer och även konstverk.

60.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att unionen och dess medlemsstater behåller möjligheten att bevara och utveckla sin kulturpolitik och sin audiovisuella politik inom ramen för sina befintliga lagar, standarder och avtal, inklusive Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar. Parlamentet efterlyser därför att tjänster med kulturellt och audiovisuellt innehåll, inklusive onlinetjänster, tydligt undantas i avtalen mellan unionen och tredjeländer. Europaparlamentet betonar i detta avseende behovet av att utesluta de kulturella och audiovisuella sektorerna från förhandlingsmandatet om frihandelsavtalet mellan EU och USA samt påminner om att kulturföremål och kreativa föremål inte är vanliga handelsvaror.

61.  Europaparlamentet betonar behovet av att i enlighet med Unescos konvention från 2005 behålla möjligheten för EU och medlemsstaterna att utarbeta och utveckla en politik för kulturell mångfald som är anpassad till den digitala tidsåldern.

62.  Europaparlamentet betonar behovet av att stärka åtgärderna för digitalisering av verken för att främja tillgången till så många av det europeiska kulturarvets verk som möjligt.

63.  Europaparlamentet understryker vikten av kulturell diplomati och understryker att EU måste agera som en global aktör i syfte att öka den globala konkurrenskraften för unionens kulturella och kreativa sektorer.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta förslag till lämpliga verktyg för de kulturella och kreativa sektorerna i syfte att främja export till internationella marknader under goda förhållanden.

65.  Europaparlamentet anser att Europeiska utrikestjänsten bör användas för att främja de kulturella och kreativa sektorerna.

66.  Europaparlamentet understryker att kulturen har indirekta effekter på andra ekonomiska sektorer och uppmanar därför de kulturella och kreativa sektorerna att stärka sitt samarbete med andra sektorer, bland annat informations- och kommunikationsteknik och turism, i syfte att möta utmaningarna i samband med den digitala tidsåldern, globaliseringen och tillgången till de internationella marknaderna.

Den lokala och regionala utvecklingen

67.  Europaparlamentet betonar vikten av en regional politik inom kultur och kreativitet och de lokala, regionala och makroregional myndigheternas betydelse för att främja och stödja de kulturella och kreativa sektorerna, med hänsyn tagen även till populärkulturen, genom utnyttjandet av lämpliga verktyg och finansieringsarrangemang. Parlamentet välkomnar de offentliga myndigheternas initiativ att utveckla regionala strukturer till stöd för företag inom den kreativa industrin, inbegripet genom projekt med europeisk finansiering.

68.  Europaparlamentet understryker att kulturindustrin och den kreativa industrin bör bli en del av socioekonomiska strategier på EU-nivå och nationell nivå. Parlamentet betonar behovet av ytterligare samordning av olika politiska områden, t.ex. industri, utbildning, innovation och turism samt regional, stadsrelaterad, lokal och territoriell utveckling. Parlamentet uppmanar även lokala och regionala myndigheter att i enlighet med subsidiaritetsprincipen inkludera de kulturella och kreativa sektorerna i sina ekonomiska strategier på medellång och lång sikt.

69.  Europaparlamentet framhåller den sektorsövergripande karaktären hos kulturindustrin och den kreativa industrin som ett attraktivt kommunikationsredskap, och dessa industriers globala betydelse, inte bara för världsekonomin utan även för hållbar och smart tillväxt för alla samt för innovation, företagande, social sammanhållning och samhällsutveckling. Parlamentet betonar att dessa sektorer har en betydande lokal och regional tillväxtpotential med nya marknadsmöjligheter för företagare inom kulturindustrin och den kreativa industrin, vilka kan ge en ökad sysselsättning på kulturområdet.

70.  Europaparlamentet anser att den kompetens som finns i dessa industrier och samspelet mellan skapare och teknik ofta har lokala rötter och därför bör stödjas genom att man upprättar lokala och regionala plattformar, nätverk, kluster, företagsinkubatorer och partnerskap som främjar synergieffekter, hjälper till att hitta mekanismer för finansiering av kreativitet och innovation samt stöder administrationen av lediga arbetsplatser och finansieringsmöjligheter.

71.  Europaparlamentet påminner om kulturens viktiga inflytande på ekonomisk och social förnyelse i städer och uppmanar kommissionen att stödja ömsesidigt lärande (”peer learning”) bland kommunala myndigheter i syfte att främja utbyte av god praxis mellan beslutsfattare på lokal nivå.

72.  Europaparlamentet anser att en modernisering av den kulturella infrastrukturen kan bidra till att ge urban områden ny livskraft med återverkningar såväl på det sociala som på det ekonomiska planet.

73.  Europaparlamentet rekommenderar att den dolda ekonomiska potentialen i de kreativa branscherna utnyttjas för att höja livskvaliteten i städer och regioner.

74.  Europaparlamentet förespråkar ett tillvägagångssätt som grundar sig på regional dynamik och syftar till att involvera samtliga berörda parter (konstnärer, lokala myndigheter, företrädare för yrkesgrupper etc.) inom kulturförvaltningen på lokal och regional nivå.

75.  Europaparlamentet påpekar att kulturindustrin och den kreativa industrin, som möjliga källor till fler och bättre arbetstillfällen i regionerna, kan bidra till social och territoriell integration. Parlamentet är oroat över att dessa aspekter av kulturindustrin och den kreativa industrin inte har analyserats och främjats tillräckligt. Parlamentet betonar att insamlingen av statistiska uppgifter i dessa sektorer är otillräcklig på alla nivåer, i synnerhet på regional och lokal nivå. Parlamentet betonar att man måste analysera hur informations- och kommunikationsteknik påverkar kultursektorn och den kreativa sektorn, för att ge dessa sektorer möjlighet att anpassa sig till de nya tekniska förutsättningarna och skapa kopplingar till ny teknisk utveckling.

76.  Europaparlamentet understryker att de kulturella och kreativa sektorerna utgör en viktig drivkraft för tillväxt och utveckling på lokal, regional och gränsöverskridande (medlemsstater emellan) nivå, i synnerhet genom att främja kulturarv, turism och kompetenskluster, bidra till att göra regioner attraktiva, ägna särskild uppmärksamhet åt regioner med viktigt kulturarv, omstrukturera socioekonomiska nätverk, skapa nya verksamheter och stabila och hållbara arbetstillfällen. Parlamentet påpekar att detta framför allt gäller turismbranschen eftersom städer och regioner med en stark kultursektor är särskilt attraktiva för turister.

77.  Europaparlamentet framhåller att utbildningsprogram spelar en viktig roll i främjandet av dels kreativitet från en tidig ålder, dels konst- och kulturutbildningar, genom att de bidrar till att skapa intresse för den kreativa industrins arbete och produkter redan i grundskolan. Parlamentet betonar att eftersom lokala och regionala myndigheter ofta är ansvariga för förskole- och lågstadieutbildning bör de spela en viktig pedagogisk och kulturell roll i denna process där kultur och kreativitet betraktas som en integrerad del av regional och urban utveckling. Parlamentet understryker betydelsen av icke-formell utbildning där vuxna utvecklar färdigheter för att anpassa sig till en ständigt föränderlig arbetsmarknad.

78.  Europaparlamentet betonar att finansiering som finns tillgänglig genom den kommande fleråriga budgetramen, främst genom Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden, bör användas för att bidra till att stärka dels kulturindustrin och den kreativa industrin, dels den nationella, regionala och lokala institutionella och administrativa samarbetskapaciteten, och på så sätt öka de ekonomiska, sociala, utbildningsmässiga och kulturella vinsterna från dessa industrier. Parlamentet uppmärksammar de yttersta randområdena där det är mer komplicerat att upprätta och utveckla kulturindustrin och den kreativa industrin.

79.  Europaparlamentet anser i detta avseende att de krav på regionalisering som ställs i samband med vissa nationella eller regionala stöd till film bidrar till att bevara bandet mellan kultur och region och bör i enlighet med de kriterier som anges i filmmeddelandet(17) från 2001 upprätthållas.

80.  Europaparlamentet påpekar att de kulturella och kreativa sektorerna genomgår kraftfulla omvandlingar som gör det möjligt att skapa kluster som är en motor för framsteg och utveckling i städer och regioner.

81.  Europaparlamentet påpekar att kulturindustrin och den kreativa industrin bidrar till att upprätthålla och förbättra Europas enorma kulturella, historiska och arkitektoniska arv. Parlamentet betonar betydelsen av det flyttbara kulturarvet, dvs. konstföremål som visar på den mänskliga kreativiteten genom tiderna fram till idag. Parlamentet betonar att de kulturella och kreativa sektorerna är viktiga för utvecklingen av EU:s turistnäring, och de väcker mycket stort intresse hos turister från länder både i och utanför EU. Med tanke på detta mervärde anser parlamentet att de kulturella och kreativa sektorerna bör få betydande stöd ur EU:s framtida budget och genom nationella och regionala programplaneringsdokument för perioden 2014–2020, eftersom de medför viktiga ekonomiska möjligheter.

82.  Europaparlamentet påpekar att det finns ett behov av att bevara varje regions nationella arv och aktivt främja dess kultur inom och utanför regionen.

83.  Europaparlamentet anser att kreativa människor, produkter och tjänster, som en del av EU:s kulturella mångfald, bör utgöra grunden för en stark europeisk inre marknad och väl utvecklade regioner samt för lokala ekonomier där de kan bidra till att skapa ny ekonomisk verksamhet och nya arbetstillfällen. Parlamentet uppmanar till ett bättre nyttjande av kulturindustrin och den kreativa industrin för att locka nya investeringar och olika talanger till Europa. Parlamentet betonar att företagare i de kulturella och kreativa sektorerna har svårt att få tillgång till finansiering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta lämpliga sociala åtgärder och skatteåtgärder för att stödja den kreativa ekonomin och nya företagsmodeller för kulturindustrin och den kreativa industrin som är anpassade till den europeiska marknaden, vilket skulle främja en större rörlighet bland artister och andra som arbetar i kulturindustrin och den kreativa industrin samt hjälpa dem att övervinna språkbarriärer och de hinder som olika skatte- och socialförsäkringssystem utgör, och att främja en större förståelse bland olika länder och kulturer.

o
o   o

84.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 201, 25.7.2006, s. 15.
(2) EUT C 311, 21.12.2007, s. 7.
(3) EUT C 287, 29.11.2007, s. 1.
(4) EUT L 372, 27.12.2006, s. 1.
(5) EUT L 327, 24.11.2006, s. 12.
(6) EUT C 247 E, 15.10.2009, s. 32.
(7) EUT C 125 E, 22.5.2008,s. 223.
(8) EUT C 247 E, 15.10.2009, s. 25.
(9) Dok.8749/1/09 REV 1 och 8749/1/09 REV 1 COR 1.
(10) EUT C 377E, 7.12.2012, s. 135.
(11) EUT C 377E, 7.12.2012, s. 142.
(12) Dokument 17566/12.
(13) CdR 2391/2012.
(14) SWD(2012)0286.
(15) COM(2012)0537.
(16) EUT L 95, 15.4.2010, s.1. Ändrad version offentliggjord i EUT L 263, 6.10.2010, s. 15.
(17) EGT C 43, 16.2.2002, s. 6.


Årsrapport om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2012
PDF 146kWORD 30k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2013 om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2012 (2013/2051(INI))
P7_TA(2013)0369A7-0257/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2012,

–  med beaktande av artikel 24 tredje stycket och artiklarna 228 och 298 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 41 och 43 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av sin resolution av den 18 juni 2008(1) om antagande av Europaparlamentets beslut om ändring av Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning(2),

–  med beaktande av det ramavtal om samarbete som ingicks av Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen den 15 mars 2006 och som trädde i kraft den 1 april 2006,

–  med beaktande av genomförandebestämmelserna för ombudsmannens stadga av den 1 januari 2009(3),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Europeiska ombudsmannens verksamhet,

–  med beaktande av artikel 205.2 andra och tredje meningen i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A7-0257/2013), och av följande skäl:

A.  Årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2012 överlämnades formellt till Europaparlamentets talman den 21 maj 2013. Ombudsmannen, Nikiforos Diamandouros, lade fram rapporten för utskottet för framställningar den 28 maj 2013 i Bryssel.

B.  2012 års rapport är den sista årsrapport som Diamandouros lägger fram som europeisk ombudsman. Den 14 mars 2013 meddelade han nämligen Europaparlamentets talman att han har för avsikt att avgå den 1 oktober 2013. Diamandouros valdes till europeisk ombudsman för första gången 2003 och omvaldes därefter 2005 och 2010.

C.  Diamandouros har i tio år varit europeisk ombudsman. Hans efterträdare väljs för perioden från den 1 oktober 2013 fram till valet till Europaparlamentet 2014. Därefter måste ett nytt valförfarande inledas av det nya parlamentet.

D.  I artikel 24 i EUF-fördraget anges att ”varje unionsmedborgare kan vända sig till den enligt artikel 228 tillsatta ombudsmannen”.

E.  Artikel 228 i EUF-fördraget ger Europeiska ombudsmannen befogenhet att ta emot klagomål om missförhållanden i unionsinstitutionernas, unionsorganens eller unionsbyråernas verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner.

F.  Enligt artikel 298 i EUF-fördraget ska unionens institutioner, organ och byråer ”stödja sig på en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration”. I samma artikel anges att specifik sekundärlagstiftning ska antas för detta ändamål genom förordningar som är tillämpliga på alla områden inom EU:s förvaltning.

G.  I artikel 41 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna anges att var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner och organ.

H.  EU utsåg 2013 till Europaåret för medborgarna för att fira 20-årsjubileet av unionsmedborgarskapet.

I.  I artikel 43 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna anges att ”varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att vända sig till Europeiska ombudsmannen vid missförhållanden i unionens institutioners, organs eller byråers verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner”.

J.  Europaparlamentet antog genom sin resolution av den 6 september 2001 kodexen för god förvaltningssed, som utarbetats av ombudsmannen.

K.  Ett administrativt missförhållande uppstår när ett offentligt organ inte handlar i enlighet med en bestämmelse eller en princip som är bindande för organet.

L.  Denna definition begränsar inte administrativa missförhållanden till fall där den bestämmelse eller princip som överträds är rättsligt bindande. Principerna för god förvaltning medför strängare förpliktelser än lagen och kräver inte bara att unionens institutioner uppfyller sina rättsliga skyldigheter. De ska även vara serviceinriktade och se till att allmänheten utan undantag behandlas rättvist, opartiskt och med värdighet och kan åtnjuta sina rättigheter fullt ut.

M.  Under 2012 registrerade ombudsmannen 2 442 klagomål (2 510 under 2011) och behandlade 2 460 klagomål (2 544 under 2011). 740 klagomål (30 procent) låg inom hans behörighetsområde.

N.  Det största antalet klagomål (56 procent) tas emot i elektronisk form genom registrering på ombudsmannens webbplats med interaktiv vägledning, som är tillgänglig på samtliga 23 officiella EU-språk.

O.  Ombudsmannen inledde 450 undersökningar (382 under 2011) på grundval av klagomål. Detta innebär en ökning med 18 procent jämfört med 2011. Han inledde 15 undersökningar på eget initiativ (14 under 2011) och lade fram en särskild rapport för parlamentet.

P.  Ombudsmannen avslutade 390 undersökningar (däribland 10 undersökningar på eget initiativ), varav 206 från 2012, 113 från 2011 och 71 från tidigare år. 85,3 procent (324) av de avslutade undersökningarna kom från enskilda personer och 14,7 procent (56) från företag, föreningar eller andra juridiska personer.

Q.  Av de klagomål som togs emot omfattades 1 467 av behörigheten för en medlem i Europeiska ombudsmannanätverket. Nationella och regionala ombudsmän och liknande organ från EU, EES, Schweiz och kandidatländerna utgör tillsammans detta nätverk, som parlamentets utskott för framställningar är en fullvärdig medlem av. Till detta utskott översände ombudsmannen 63 klagomål.

R.  52,7 procent av de undersökningar som inleddes under 2012 rörde Europeiska kommissionen, 5,2 procent Europaparlamentet, 3 procent Europeiska utrikestjänsten, 1,5 procent Europeiska investeringsbanken och 20,9 procent andra av unionens institutioner, organ och byråer.

S.  De viktigaste typerna av de påstådda administrativa missförhållanden som undersöktes under 2012 rörde bristande lagenlighet (27,7 procent), begäran om information (12,5 procent), orättvisa (10,3 procent), tidsfrister för beslut (8 procent) och begäranden om tillgång till handlingar (6,7 procent).

T.  Ombudsmannen fann inga administrativa missförhållanden i 76 av de avslutade undersökningarna (19 procent), medan han i 56 fall (14 procent) fastställde att det rörde sig om administrativa missförhållanden.

U.  Om det visar sig att det inte rör sig om administrativa missförhållanden är detta inte nödvändigtvis negativt för den klagande eftersom han eller hon i stället kan dra nytta av en fullständig förklaring från den berörda institutionen samt ombudsmannens oberoende analys av fallet. Det skulle även innebära att vederbörande kan vara trygg i att den berörda institutionen agerat i enlighet med principerna för god förvaltning.

V.  Under 2012 nåddes i 80 fall antingen en uppgörelse i godo eller en lösning från den berörda institutionens sida. Om ombudsmannen inte finner några administrativa missförhållanden eller om det saknas grunder för att motivera en fortsatt undersökning kan han eller hon göra en ytterligare anmärkning. En sådan ytterligare anmärkning syftar till att ge en institution vägledning om hur den kan förbättra kvaliteten på de tjänster som den erbjuder medborgarna.

W.  Ombudsmannen avslutade 47 fall där han fann administrativa missförhållanden genom att rikta en kritisk anmärkning till institutionen i fråga. I nio fall godkände den berörda institutionen förslag till rekommendationer.

X.  Ombudsmannen utfärdar en kritisk anmärkning i fall där

   i) det inte längre är möjligt för institutionen i fråga att undanröja fallet av administrativt missförhållande,
   ii) det administrativa missförhållandet inte tycks ha några allmänna återverkningar eller
   iii) det inte anses vara nödvändigt att ombudsmannen vidtar några uppföljningsåtgärder. Ombudsmannen utfärdar en kritisk anmärkning även i fall där han eller hon anser att ett förslag till rekommendationer inte skulle vara till någon nytta, där institutionen inte godkänner ett förslag till rekommendationer eller där ombudsmannen inte anser det lämpligt att utarbeta en särskild rapport till parlamentet.
   Y. Ombudsmannen utfärdar ett förslag till rekommendationer om det är möjligt för institutionen i fråga att undanröja fallet av administrativt missförhållande eller om fallet av administrativt missförhållande är särskilt allvarligt eller har allmänna återverkningar. Under 2012 utfärdade ombudsmannen 17 förslag till rekommendationer.
   Z. Under 2012 utarbetade ombudsmannen en särskild rapport till parlamentet. Denna särskilda rapport gällde kommissionens hantering av ett klagomål som initierats av medborgare som bekämpade vad de såg som de negativa konsekvenserna av utbyggnaden av Wiens flygplats. En särskild rapport till parlamentet är ombudsmannens kraftfullaste åtgärd och utgör det sista materiella steg som ombudsmannen kan ta i behandlingen av ett fall.
   AA. I Europaparlamentets betänkande om den särskilda rapporten drogs slutsatsen att ombudsmannens oro över eventuella administrativa missförhållanden var motiverad.
   AB. Ombudsmannen offentliggör årligen en studie om institutionernas uppföljning av kritiska och ytterligare anmärkningar från ombudsmannen. 2011 års studie visade att andelen tillfredsställande uppföljningar av kritiska och ytterligare anmärkningar uppgick till 84 procent.
   AC. Under 2012 inriktade sig ombudsmannen särskilt på integreringen av personer med olika grader av funktionsnedsättning. Ombudsmannen verkar tillsammans med parlamentets utskott för framställningar, Europeiska kommissionen, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Europeiska handikappforumet för att skydda, främja och övervaka genomförandet av EU-ramen för tillämpning av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Denna konvention är det första människorättsfördrag som EU någonsin ratificerat.
   AD. Rådet uttryckte sitt stöd för förslaget till EU-ram – inklusive ombudsmannen och utskottet för framställningar – för att övervaka tillämpningen av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
   AE. 2012 erkändes ombudsmannens strävan efter excellens officiellt av Europeiska stiftelsen för administration av kvalitetsfrågor.

1.  Europaparlamentet godkänner Europeiska ombudsmannens årsrapport för 2012 och noterar att Diamandouros kommer att avgå den 1 oktober 2013.

2.  Europaparlamentet tackar Diamandouros för hans exemplariska arbete som europeisk ombudsman under de senaste tio åren och för de resultat som han uppnått när det gällt att göra EU till en rättvisare och insynsvänligare union. Parlamentet hoppas att han kommer att kunna njuta av tiden efter sin avgång, i god hälsa, och önskar honom lycka till med allt som han tar sig för framöver.

3.  Europaparlamentet erkänner det utmärkta arbete som ombudsmannen har utfört för att både stärka och fördjupa dialogen med medborgarna, det civila samhället, institutionerna och andra berörda parter på alla nivåer.

4.  Med hänsyn till att hälften av unionsmedborgarna håller med om att den näst viktigaste medborgerliga rättigheten är rätten till god förvaltning anser Europaparlamentet att ombudsmannens fortlöpande ansträngningar att stärka och förbättra öppenheten, insynen och ansvarsskyldigheten i unionens beslutsprocesser och förvaltningar på ett avgörande sätt bidragit till att skapa en union där besluten fattas och genomförs ”så öppet och så nära medborgarna som möjligt”, i enlighet med artikel 1 i fördraget om Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar nästa europeiska ombudsman att fortsätta med sin företrädares goda arbete när det gäller dessa viktiga mål.

5.  Europaparlamentet uttrycker sin erkänsla och respekt för det outtröttliga engagemang som ombudsmannen visat i sina insatser för att göra medborgarna medvetna om sina rättigheter enligt fördragen och uppmuntra förvaltningarna i EU:s institutioner och organ att bli insynsvänligare och mera serviceinriktade.

6.  Europaparlamentet anser att ombudsmannen genomgående har utövat sina befogenheter på ett aktivt och välavvägt sätt, och tackar honom för de förträffliga arbetsförbindelserna och det utmärkta samarbetet med parlamentet, särskilt dess utskott för framställningar.

7.  Europaparlamentet noterar att 52 procent av unionsmedborgarna anser att ombudsmannens viktigaste uppgift är att se till att unionsmedborgarna känner till sina rättigheter och hur de ska användas. Ombudsmannen måste därför förbättra sin kommunikation med medborgarna och fördjupa samarbetet med Europeiska ombudsmannanätverket.

8.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att vidta åtgärder för att handläggning av klagomål, genomförande av kontroller och beslutsfattande ska ske snabbare.

9.  Europaparlamentet upprepar att 42 procent av unionsmedborgarna inte är nöjda med insynsnivån i EU-förvaltningen och betonar att ombudsmannen måste fortsätta sitt arbete för att hjälpa EU:s institutioner att bli mer öppna, effektiva och medborgarvänliga samt för att bygga broar mellan institutionerna och medborgarna.

10.  Europaparlamentet konstaterar att insynsrelaterade klagomål utan undantag prioriterats av ombudsmannen och att andelen sådana klagomål nådde sin kulmen 2008, då 36 procent av klagomålen rörde påstådda insynsrelaterade brister, varefter andelen minskat till 21,5 procent 2012. Detta visar att EU:s institutioner har gjort betydande insatser för att öka insynen. EU:s institutioner, byråer och organ uppmanas att hjälpa till att minska andelen insynsrelaterade klagomål ytterligare genom att samarbeta med och genomföra rekommendationerna från Europeiska ombudsmannen. Parlamentet uttrycker dock fortsatt oro över det stora antalet klagomål som fortfarande förekommer avseende öppenhet, tillgänglighet för allmänheten samt personuppgifter eftersom dessa äventyrar både interinstitutionell dialog, EU:s offentliga image och allmänhetens attityd gentemot EU.

11.  Europaparlamentet upprepar att insyn, öppenhet, tillgång till information, respekt för medborgarnas rättigheter och stränga etiska normer är en förutsättning för att upprätthålla medborgarnas förtroende för institutionerna och att detta förtroende särskilt i det rådande svåra ekonomiska läget är av största betydelse för den europeiska integrationens framtid.

12.  För att tillgodose de speciella behov som kan finnas hos äldre människor, som till stor del inte är förtrogna med den moderna informations- och kommunikationstekniken, uppmanar Europaparlamentet EU:s organ att med hjälp av användarvänliga tillämpningar, användbara hjälpprogram online och lättillgängliga icke-digitala kontaktmöjligheter skapa en motvikt till den ökande digitaliseringen inom offentlig förvaltning.

13.  Europaparlamentet konstaterar att ombudsmannen under 2012 registrerade 2 442 klagomål och att det var ett rekordår i fråga om både inledda undersökningar (465, vilket innebär en ökning med 18 procent jämfört med 2011) och avslutade undersökningar (390, vilket innebär en ökning med 23 procent jämfört med 2011).

14.  Europaparlamentet konstaterar med belåtenhet att de tio ”mönsterexempel” som presenterats av ombudsmannen utgör förebilder i fråga om olika EU-institutioners administrativa praxis inom skilda områden.

15.  Europaparlamentet anser att minskningen av det totala antal klagomål som ingavs till ombudsmannen under 2012 också visar på framgången med den interaktiva guide som finns på ombudsmannens webbplats och som är ett kraftfullt verktyg när det gäller att se till att färre medborgare klagar hos ombudsmannen av fel skäl och att förbättra möjligheterna att hänvisa de klagande till rätt instans. Denna tendens bekräftar att allt fler av de personer som vänder sig till Europeiska ombudsmannen gör det av rätt skäl. Parlamentet anser att parlamentets ledamöter, alla EU:s institutioner, organ och byråer samt medlemmarna i Europeiska ombudsmannanätverket bör installera en direktlänk till den interaktiva guiden på sina webbplatser och sociala medier.

16.  Europaparlamentet framhåller att antalet klagomål utanför ombudsmannens behörighetsområde (1 720) var det minsta på tio år. Ombudsmannen uppmanas att även framöver göra ansträngningar att ytterligare minska antalet sådana fall.

17.  Europaparlamentet erkänner det viktiga bidraget från Europeiska ombudsmannanätverket och betonar vikten av ett effektivt samarbete som gynnar unionsmedborgarna. Parlamentet noterar att 60 procent av de klagomål som ombudsmannen behandlade under 2012 omfattades av behörigheten för en medlem i nätverket. Parlamentet påminner om att utskottet för framställningar är fullvärdig medlem av nätverket, och konstaterar att ombudsmannen under 2012 översände 63 klagomål till detta utskott. Parlamentet gratulerar ombudsmannen till den förtjänstfulla samordningen av nätverket. Detta är en central funktion i ombudsmannens verksamhet. Parlamentet anser att samarbetet inom nätverket bör fördjupas så att den nationella hanteringen av unionslagstiftningen kan förbättras. Nätverket bör utvidgas och omfatta relevanta nationella organ. Ombudsmannens deltagande i europeiska och internationella ombudsmannaorganisationer bör upprätthållas och stärkas.

18.  Europaparlamentet konstaterar att de flesta av de undersökningar som ombudsmannen inledde precis som under tidigare år rörde kommissionen (52,7 procent). Antalet inledda undersökningar under 2012 som rörde parlamentet närapå fördubblades jämfört med 2011. Parlamentet uppmanar sitt sekretariat att fullt ut samarbeta med ombudsmannen för att tillförsäkra överensstämmelse och samstämmighet med dennes rekommendationer och kommentarer med avseende på förvaltningsmetoderna.

19.  Europaparlamentet betonar att varje avslutad undersökning utgör ett steg i rätt riktning och ett bra tillfälle för att införa de förbättringar som allmänheten har identifierat och efterlyst. I begreppet unionsmedborgarskap ingår därmed så mycket medbestämmande som möjligt när det gäller europeiska lagstiftningsförfaranden.

20.  Europaparlamentet lovordar ombudsmannens initiativ att offentliggöra en uppsättning principer för offentlig tjänst vilka bör utgöra vägledning i fråga om EU-tjänstemännens uppförande. De fem principerna för offentlig tjänst är åtaganden gentemot Europeiska unionen och dess medborgare, integritet, objektivitet, respekt för andra och öppenhet. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner, byråer och organ att integrera dessa principer i all sin verksamhet.

21.  Europaparlamentet välkomnar att ombudsmannen under 2013 offentliggjorde en ny utgåva av den europeiska kodexen för god förvaltningssed, med beaktande av de principer i den europeiska förvaltningsrätten som ingår i de europeiska domstolarnas rättspraxis.

22.  Europaparlamentet ser positivt på att ombudsmannen deltog i ett antal olika konferenser om bättre offentlig förvaltning, inklusive en konferens som han anordnade tillsammans med nätverket för forskning om europeisk förvaltningsrätt (Research Network on EU Administrative Law, ReNEUAL).

23.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen från sin resolution av den 15 januari 2013(4) om att anta gemensamma bindande regler och principer för förvaltningsförfaranden inom EU:s administration och att lägga fram ett förslag till förordning för detta ändamål på grundval av artikel 298 i EUF-fördraget. Parlamentet betraktar ombudsmannens hittills gjorda erfarenheter liksom hans till ämnet hörande publikationer som ändamålsenliga för den innehållsliga inriktningen för ett sådant lagförslag. Parlamentet anser att detta skulle vara det bästa sättet att skapa en varaktig förändring i EU-institutionernas administrativa kultur.

24.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att institutionerna gav 98 positiva svar på de 120 anmärkningar och rekommendationer som ombudsmannen utfärdade inom ramen för sina undersökningar under 2012, vilket innebär att EU:s institutioner i 82 procent av fallen agerade i enlighet med ombudsmannens förslag. Parlamentet uppmanar alla EU:s institutioner, byråer och organ att göra sitt yttersta för att garantera att ombudsmannens anmärkningar och rekommendationer följs fullt ut och för att bistå ombudsmannen genom att agera skyndsamt som svar på dennes undersökningar, t.ex. i form av samarbete med ombudsmannen för att påskynda undersökningsförfarandena.

25.  Europaparlamentet påminner om att ombudsmannen 2012 lade fram en särskild rapport för parlamentet, vilken rörde kommissionens bristfälliga hantering av en intressekonflikt i samband med utbyggnaden av Wiens flygplats, avsaknaden av en miljökonsekvensbedömning med avseende på utbyggnaden och bristen på prövningsmöjligheter för dem som framfört klagomål mot byggnadsprojektet eller mot avsaknaden av en miljökonsekvensbedömning. Parlamentet erkänner lämpligheten i en sådan rapport med hänsyn till de frågor som berörs. Parlamentet påminner om att denna särskilda rapport föranledde utskottet för framställningar att lägga fram framtidsorienterade förslag om den aktuella översynen av direktivet om miljökonsekvensbeskrivning samt om unionens förvaltningslagstiftning.

26.  Europaparlamentet anser att vetskapen om att nästa steg skulle kunna bli en särskild rapport till parlamentet ofta bidrar till att övertyga den institution eller det organ som berörs att ändra sin ståndpunkt, särskilt när ett förslag till rekommendationer utarbetas.

27.  Europaparlamentet konstaterar att den föregående och den nuvarande ombudsmannen på 17,5 år bara har lagt fram totalt 18 särskilda rapporter. Detta visar på den samarbetsorienterade strategi som EU-institutionerna tillämpat i flertalet fall. Parlamentet erkänner de särskilda rapporternas betydelse och uppmanar ombudsmannen att fortsätta driva sådana fall som handlar om allvarliga administrativa missförhållanden som rör EU:s institutioner, organ och byråer.

28.  Europaparlamentet understryker att initiativet till den internationella dagen ”Rätten till insyn” den 28 september ökar ombudsmannens synlighet inför unionsmedborgarna och att det utgör ett exempel på god praxis.

29.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens deltagande – tillsammans med parlamentets utskott för framställningar, Europeiska handikappforumet, kommissionen och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter – i det arbete på EU-nivå som avser artikel 33.2 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och som syftar till att skydda, främja och övervaka tillämpningen av ovannämnda konvention. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att lägga särskild tonvikt på sitt arbete för de mest utsatta sociala gruppernas behov, inklusive personer med funktionsnedsättning.

30.  Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens arbete för att trygga att EU:s institutioner genomför stadgan om de grundläggande rättigheterna, även genom hans undersökningar på eget initiativ. Parlamentet planerar att en annan liknande uppgift åläggs ombudsmannen i samband med unionens anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i enlighet med artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen.

31.  Europaparlamentet betonar vikten av ombudsmannens undersökningar på eget initiativ, som ger honom eller henne möjlighet att behandla frågor som annars inte kommer till hans eller hennes kännedom på grund av medborgarnas brist på information eller resurser för att vända sig till ombudsmannen. Parlamentet anser att det är viktigt att Europeiska ombudsmannens verksamhet blir mera synlig.

32.  Europaparlamentet välkomnar att Turkiet under 2012 antog en lag genom vilken ett ombudsmannaämbete inrättades och erkänner den roll som Europeiska ombudsmannens stöd och råd har spelat i denna utveckling. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att samtliga kandidatländer nu har inrättat ombudsmannaämbeten på nationell nivå. Erfarenheterna visar att ombudsmannen är ett mycket användbart organ när det gäller att åstadkomma förbättringar i fråga om en god förvaltning samt respekten för rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna. De medlemsstater som ännu inte inrättat ett ombudsmannaämbete bör därför aktivt överväga att göra det. Parlamentet uppmanar Europeiska ombudsmannen att fortsätta stödja framtida kandidatländer i denna process.

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och betänkandet från utskottet för framställningar till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till medlemsstaternas ombudsmän eller motsvarande organ.

(1) EUT C 286 E, 27.11.2009, s. 172.
(2) EGT L 113, 4.5.1994, s. 15.
(3)3 Antogs den 8 juli 2002 och ändrades genom ombudsmannens beslut av den 5 april 2004 och 3 december 2008.
(4) Antagna texter, P7_TA(2013)0004.


Tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar EU:s yttre gränser ***I
PDF 193kWORD 24k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 september 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (COM(2011)0290 – C7-0135/2011 – 2011/0138(COD))
P7_TA(2013)0370A7-0139/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0290),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 77.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0135/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 18 juli 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A7‑0139/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 september 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldig att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav

P7_TC1-COD(2011)0138


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1289/2013/EU.)


Europeiska bankmyndigheten och tillsynen över kreditinstitut ***I
PDF 271kWORD 25k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 september 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), när det gäller dess samspel med rådets förordning (EU) nr …/… om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (COM(2012)0512 – C7-0289/2012 – 2012/0244(COD))
P7_TA(2013)0371A7-0393/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0512),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0289/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska centralbanken av den 27 november 2012(1)

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 15 november 2012(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 18 april 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för rättsliga frågor (A7-0393/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(3).

2.  Europaparlamentet tar del av det gemensamma uttalandet från Europaparlamentets talman och från Europeiska Centralbankens ordförande, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet betonar att punkt 47 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning bör tillämpas vid förlängningen av Europeiska bankmyndighetens mandat. Parlamentet betonar att den lagstiftande myndighetens eventuella beslut om ett sådant förnyande inte får påverka budgetmyndighetens beslut när det gäller det årliga budgetförfarandet.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en finansieringsöversikt där man fullt ut tar hänsyn till resultatet av lagstiftningsöverenskommelsen mellan Europaparlamentet och rådet om att uppfylla budget- och personalbehoven inom Europeiska bankmyndigheten, kommissionens administration och, eventuellt, inom Europeiska centralbanken.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 september 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), när det gäller tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken enligt rådets förordning (EU) nr 1024/2013

P7_TC1-COD(2012)0244


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1022/2013/.)

Bilaga till lagstiftningsresolutionen

Förklaring från Europaparlamentets talman och Europeiska centralbankens ordförande med anledning av Europaparlamentets omröstning avseende antagandet av rådets förordning (EU) nr 1024/2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut

I enlighet med bestämmelserna i rådets förordning (EU) nr 1024/2013, särskilt artikel 20, förklarar undertecknade, Europaparlamentets talman och Europeiska centralbankens ordförande, härmed att vi ger vårt fulla stöd till utkastet till det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet och Europeiska centralbanken om samarbete i förfarandena i samband med den gemensamma tillsynsmekanismen som våra respektive förhandlingsgrupper enats om. Vi uppmanar därför våra båda institutioner att formellt anta det interinstitutionella avtalet så snart som möjligt.

I det interinstitutionella avtalet föreskrivs en hög grad av ansvarsskyldighet för ECB gentemot Europaparlamentet i utövandet i dess uppgifter enligt den gemensamma tillsynsmekanismen liksom adekvata garantier för skydd av konfidentiella uppgifter. I synnerhet föreskrivs stark parlamentarisk kontroll av ECB:s tillsynsuppgifter genom regelbundna diskussioner med parlamentets ansvariga utskott, konfidentiella muntliga diskussioner med det utskottets presidium och utökad information, däribland tillgång till protokollen från tillsynsnämndens möten. Det säkerställs också att ECB samarbetar med Europaparlamentet inom ramen för undersökningar.

Det specificeras dessutom i det interinstitutionella avtalet att parlamentet ska involveras i urvalsförfarandet för tillsynsnämndens ordförande. Med tanke på vårt gemensamma mål att så snabbt som möjligt gå vidare med att inrätta den gemensamma tillsynsmekanismen såsom ett viktigt steg mot en full bankunion, avser våra båda institutioner att skyndsamt inleda det första urvalsförfarandet för att utse tillsynsnämndens ordförande.

Strasbourg/Frankfurt den 12 september 2013

 

 

Martin Schulz Mario Draghi

(1) EUT C 30, 1.2.2013, s. 6.
(2) EUT C 11, 15.1.2013, s. 34.
(3) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 22 maj 2013 (Antagna texter, P7_TA(2013)0212).


Europeiska centralbankens särskilda uppgifter i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut *
PDF 202kWORD 28k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 september 2013 om förslaget till rådets förordning om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (COM(2012)0511 – C7-0314/2012 – 2012/0242(CNS))
P7_TA(2013)0372A7-0392/2012

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2012)0511),

–  med beaktande av artikel 127.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7-0314/2012),

–  med beaktande protokoll nr 4 av stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för rättsliga frågor,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0392/2012), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet(1).

2.  Europaparlamentet tar del av det gemensamma uttalandet från Europaparlamentets talman och från Europeiska Centralbankens ordförande, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

4.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

5.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt antagen den 12 september 2013 inför antagandet av rådets förordning (EU) nr .../2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut

P7_TC1-CNS(2012)0242


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1024/2013.

Bilaga till lagstiftningsresolutionen

Förklaring från Europaparlamentets talman och Europeiska centralbankens ordförande med anledning av Europaparlamentets omröstning avseende antagandet av rådets förordning (EU) nr 1024/2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut

I enlighet med bestämmelserna i rådets förordning (EU) nr 1024/2013, särskilt artikel 20, förklarar undertecknade, Europaparlamentets talman och Europeiska centralbankens ordförande, härmed att vi ger vårt fulla stöd till utkastet till det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet och Europeiska centralbanken om samarbete i förfarandena i samband med den gemensamma tillsynsmekanismen som våra respektive förhandlingsgrupper enats om. Vi uppmanar därför våra båda institutioner att formellt anta det interinstitutionella avtalet så snart som möjligt.

I det interinstitutionella avtalet föreskrivs en hög grad av ansvarsskyldighet för ECB gentemot Europaparlamentet i utövandet i dess uppgifter enligt den gemensamma tillsynsmekanismen liksom adekvata garantier för skydd av konfidentiella uppgifter. I synnerhet föreskrivs stark parlamentarisk kontroll av ECB:s tillsynsuppgifter genom regelbundna diskussioner med parlamentets ansvariga utskott, konfidentiella muntliga diskussioner med det utskottets presidium och utökad information, däribland tillgång till protokollen från tillsynsnämndens möten. Det säkerställs också att ECB samarbetar med Europaparlamentet inom ramen för undersökningar.

Det specificeras dessutom i det interinstitutionella avtalet att parlamentet ska involveras i urvalsförfarandet för tillsynsnämndens ordförande. Med tanke på vårt gemensamma mål att så snabbt som möjligt gå vidare med att inrätta den gemensamma tillsynsmekanismen såsom ett viktigt steg mot en full bankunion, avser våra båda institutioner att skyndsamt inleda det första urvalsförfarandet för att utse tillsynsnämndens ordförande.

Strasbourg/Frankfurt den 12 september 2013

 

 

Martin Schulz Mario Draghi

(1) Denna ståndpunkt ersätter ändringarna antagna den 22 maj 2013 (Antagna texter, P7_TA(2013)0213).


Tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning i unionen ***I
PDF 537kWORD 62k
Ändringar som antagits av Europaparlamentet den 12 september 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning i unionen (COM(2012)0576 – C7-0322/2012 – 2012/0278(COD))(1)
P7_TA(2013)0373A7-0263/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Beaktandeled -1 (nytt)
–  med beaktande av konventionen om biologisk mångfald och Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning,
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl -1 (nytt)
(-1) Unionen har inrättat en EU-strategi för biologisk mångfald fram till 2020, vilken innebär ett åtagande från unionens sida att stärka sitt bidrag till att förhindra global förlust av biologisk mångfald före 2020.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 1
(1)   En mängd aktörer inom unionen, däribland akademiska forskare och företag från olika branscher, använder genetiska resurser i sin forskning och utveckling, och några använder också traditionell kunskap som rör genetiska resurser.
(1)   En mängd användare och leverantörer inom unionen, däribland akademiska forskare och företag från olika branscher, använder genetiska resurser i sin forskning och utveckling, och några använder också traditionell kunskap som rör genetiska resurser. Forsknings- och utvecklingsverksamheten består i studiet och analysen av de genetiska resursernas genetiska eller biokemiska sammansättning, men även i skapandet av innovationer och praktiska tillämpningar. Ett framgångsrikt genomförande av Nagoyaprotokollet är även beroende av hur användarna och leverantörerna av genetiska resurser eller traditionell kunskap som rör sådana resurser lyckas förhandla fram ömsesidigt överenskomna villkor som främjar bevarandet av den biologiska mångfalden i enlighet med ”EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020”.
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 2
(2)   Genetiska resurser representerar genbanken i såväl naturliga som odlade populationer och spelar en viktig och allt större roll inom många ekonomiska sektorer, som livsmedelsproduktion, skogsbruk, utveckling av läkemedel och utveckling av biobaserade förnybara energikällor.
(2)   Genetiska resurser representerar genbanken i såväl naturliga som odlade populationer och spelar en viktig och allt större roll inom många ekonomiska sektorer, som livsmedelsproduktion, skogsbruk, bioteknik, utveckling och produktion av läkemedel, kosmetika och utveckling av biobaserade energikällor. Genetiska resurser spelar en betydande roll för genomförandet av lämpliga strategier för att återställa skadade ekosystem och se till att hotade arter återhämtar sig.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 2a (nytt)
(2a)  Unionen erkänner det inbördes beroendet mellan samtliga länder när det gäller genetiska resurser för livsmedel och jordbruk samt dessa resursers särpräglade natur och betydelse för att världen över uppnå en tryggad livsmedelsförsörjning och för en hållbar utveckling av jordbruket när det gäller fattigdomsbekämpning och klimatförändringar, och erkänner den viktiga rollen hos det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk och FAO:s kommission för genetiska resurser för livsmedel och jordbruk på detta område.
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 2b (nytt)
(2b)  Forskningen om genetiska resurser har successivt utvidgats till nya områden, särskilt oceanerna, som fortfarande utgör jordens mest outforskade och okända miljöer. Särskilt djuphaven utgör jordens sista stora barriär, vilket ligger till grund för ett ökat intresse när det gäller forskning, prospektering och resursutnyttjande. I detta sammanhang utgör studien av den enorma biologiska mångfald som finns i djuphavens marina ekosystem ett nytt och mycket lovande forskningsområde när det gäller att upptäcka genetiska resurser med potential att användas för de mest skilda ändamål.
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 2c (nytt)
(2c)  Det är en erkänd metod att utbyta alla typer av genetiska växtresurser för livsmedel och jordbruk i forsknings-, avels- och utbildningssyften enligt villkoren i det standardavtal för överföring av material som inrättats inom ramen för det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk i enlighet med vad som fastställs i samförståndsavtalet för inrättandet av det integrerade europeiska genbankssystemet (AEGIS). I artikel 4.3 i Nagoyaprotokollet erkänns att en sådan metod snarare stöder än strider mot målen i konventionen och Nagoyaprotokollet.
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 3
(3)   Traditionell kunskap som finns hos ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen kan ge viktiga ledtrådar för den vetenskapliga upptäckten av intressanta genetiska eller biokemiska egenskaper.
(3)   Traditionell kunskap som finns hos ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen kan ge viktiga ledtrådar för den vetenskapliga upptäckten av potentiellt värdefulla genetiska eller biokemiska egenskaper, inbegripet kunskap, innovationer och sedvänjor hos ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen som har en traditionell livsstil som är relevant för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. Rättigheterna hos ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen, som fastställs i Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 169 om ursprungsbefolkningar och stamfolk samt i FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter, som antogs av FN:s generalförsamling 2007, bör respekteras, och unionens genomförandeåtgärder bör bidra till att det målet uppnås.
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 3a (nytt)
(3a)  Det är viktigt att komma ihåg att djur- och växtsorter och biologiska processer för djur- och växtproduktion inte är patenterbara enligt Europeiska patentkonventionen. När uppfinningar baseras på genetiska resurser eller på beståndsdelar av genetiska resurser, bör ansökningar som bland annat omfattar dessa resurser, produkter, inklusive derivat, och processer som uppstår vid användningen av bioteknik, eller traditionell kunskap som rör de genetiska resurserna ange resurserna, och deras ursprung bör meddelas till de berörda myndigheterna och överföras till den behöriga myndigheten. Samma skyldighet bör gälla för nya växtförädlarrättigheter.
Ändring 10
Förslag till förordning
Skäl 3b (nytt)
(3b)  Behörigheten och ansvaret för det praktiska genomförandet av åtgärder för att skydda ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen inom unionen i överenskommelser om tillträde och fördelning av nytta skulle alltjämt ligga hos medlemsstaterna och deras domstolar.
Ändring 11
Förslag till förordning
Skäl 4a (nytt)
(4a)  Genetiska resurser bör bevaras på plats och utnyttjas på hållbara sätt, och den nytta som uppstår vid deras användning bör fördelas på ett rimligt och rättvist sätt. Detta skulle bidra till utrotningen av fattigdomen, och därmed till att FN:s millennieutvecklingsmål uppnås, vilket uppmärksammas i ingressen till Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning, vilket är fogat till konventionen om biologisk mångfald (Nagoyaprotokollet), som antogs den 29 oktober 2010 av parterna i konventionen. Som parter i konventionen har unionen och de flesta medlemsstaterna skrivit under Nagoyaprotokollet. Ett effektivt genomförande av protokollet bör stödjas.
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 4b (nytt)
(4b)  Fördelningen av nyttan bör ses utifrån en kontext där det är utvecklingsländer med stor biologisk mångfald som utgör de främsta leverantörerna av genetiska resurser, medan användarna framför allt finns i de utvecklade länderna. Förutom att ha potential att bidra till bevarande och ett hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden kan tillträde och fördelning av nytta även bidra till att utrota fattigdomen och till en hållbar miljö och därmed till att framsteg görs för att uppnå millennieutvecklingsmålen, något som också anges i Nagoyaprotokollets ingress. Även genomförandet av Nagoyaprotokollet bör ha till syfte att förverkliga denna potential.
Ändring 13
Förslag till förordning
Skäl 4c (nytt)
(4c)  Rätten till mat, som erkänns i artikel 25 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och i artikel 11 i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, och rätten att åtnjuta bästa möjliga hälsa, som erkänns i artikel 12 i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, är av överordnad vikt och bör alltid skyddas.
Ändring 14
Förslag till förordning
Skäl 4d (nytt)
(4d)  Precis som de genetiska resurserna är de traditionella kunskaper som rör sådana resurser koncentrerade till utvecklingsländerna där de framför allt finns bland ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen. Dessa befolkningars rättigheter i enlighet med Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 169 om urbefolkningar och stamfolk och FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter, som antogs av FN:s generalförsamling 2007, bör respekteras, och unionens genomförandeåtgärder bör underlätta detta.
Ändring 15
Förslag till förordning
Skäl 5
(5)  I konventionen erkänns att stater har suveräna rättigheter över naturliga resurser inom sin jurisdiktion och befogenhet att bestämma om tillträde till dessa resurser. Genom konventionen införs en skyldighet för alla parter att underlätta tillträdet till de genetiska resurser som de har suveräna rättigheter över. Dessutom är parterna skyldiga att vidta åtgärder för att på rimligt och rättvist sätt dela resultaten av forskning och utveckling och nyttan av kommersiell eller annan användning av genetiska resurser med den part som tillhandahåller sådana resurser. Delningen ska göras enligt ömsesidigt överenskomna villkor. Konventionen behandlar också tillträde och fördelning av nytta i fråga om kunskaper, innovationer och sedvänjor hos ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen som är relevanta för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald.
(5)  I konventionen erkänns att stater har suveräna rättigheter över naturliga resurser inom sin jurisdiktion och befogenhet att bestämma om tillträde till dessa resurser. Genom konventionen införs en skyldighet för alla parter att underlätta tillträdet till de genetiska resurser, för miljöanpassad användning av andra parter, som de har suveräna rättigheter över. Dessutom är parterna skyldiga att vidta åtgärder för att på rimligt och rättvist sätt dela resultaten av forskning och utveckling och nyttan av kommersiell eller annan användning av genetiska resurser med den part som tillhandahåller sådana resurser. Delningen bör göras först efter att förhandsgodkännande sedan information lämnats har inhämtats från det land där resursen har sitt ursprung, och nyttan bör baseras på ömsesidigt överenskomna villkor. Konventionen behandlar också tillträde och fördelning av nytta i fråga om kunskaper, innovationer och sedvänjor hos ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen som är relevanta för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. Den utveckling och den nytta som uppstår till följd av användningen kan bara delas rättvist och jämlikt mellan alla berörda parter genom en balanserad och hållbar användning av de genetiska resurserna och ett legitimt deltagande av lokalsamhällena.
Ändring 16
Förslag till förordning
Skäl 6
(6)   Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning, vilket är fogat till konventionen om biologisk mångfald (nedan kallat Nagoyaprotokollet) är ett internationellt avtal som antogs den 29 oktober 2010 av parterna i konventionen. Genom Nagoyaprotokollet utvidgas konventionens generella bestämmelser om tillträde och fördelning av nytta i samband med användning av genetiska resurser och tillhörande traditionell kunskap.
(6)   Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning, vilket är fogat till konventionen om biologisk mångfald (nedan kallat Nagoyaprotokollet), är ett internationellt avtal som antogs den 29 oktober 2010 av parterna i konventionen. Genom Nagoyaprotokollet preciseras vidare konventionens generella bestämmelser om tillträde och fördelning av monetär och icke-monetär nytta i samband med användning och efterföljande kommersialisering av genetiska resurser och tillhörande traditionell kunskap.
Ändring 17
Förslag till förordning
Skäl 7a (nytt)
(7a)  Nagoyaprotokollet gäller genetiska resurser som omfattas av artikel 15 i konventionen, till skillnad från artikel 4 i konventionen, som har ett vidare tillämpningsområde. Detta innebär att Nagoyaprotokollet inte omfattar hela jurisdiktionen i artikel 4, såsom verksamhet i marina områden utanför nationell jurisdiktion. Ingenting i Nagoyaprotokollet hindrar dock parterna från att utöka dess principer till att omfatta verksamhet i sådana marina områden.
Ändring 18
Förslag till förordning
Skäl 8
(8)   Det är viktigt att inrätta en tydlig och stabil ram för genomförandet av Nagoyaprotokollet som ökar möjligheterna till naturbaserad forskning och utveckling i unionen. Det är också mycket viktigt att förhindra användning av olagligt förvärvade genetiska resurser eller olagligt förvärvad traditionell kunskap som rör genetiska resurser inom unionen och att stödja en effektiv tillämpning av de åtaganden om fördelning av nytta som fastställs i gemensamt överenskomna villkor mellan leverantörer och användare.
(8)   Det är viktigt att inrätta en tydlig och stabil ram för genomförandet av Nagoyaprotokollet och de relevanta bestämmelserna i konventionen som stöder protokollets huvudsyfte, dvs. att bevara den biologiska mångfalden, främja det hållbara nyttjandet av dess beståndsdelar och att skapa en rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid användningen av genetiska resurser. I detta ingår att förhindra användning av olagligt förvärvade genetiska resurser eller olagligt förvärvad traditionell kunskap som rör sådana resurser inom unionen. Det är också mycket viktigt att öka möjligheterna när det gäller naturbaserad forskning och utveckling inom unionen, framför allt genom att rättssäkerheten förbättras i samband med nyttjandet av genetiska resurser och traditionell kunskap.
Ändring 19
Förslag till förordning
Skäl 8a (nytt)
(8a)  Användning av olagligt förvärvade genetiska resurser eller efterföljande kommersialisering av produkter som är baserade på sådana resurser eller tillhörande traditionell kunskap bör förbjudas.
Ändring 20
Förslag till förordning
Skäl 8b (nytt)
(8b)  Den ram som skapas genom denna förordning behövs också för att bevara och stärka förtroendet mellan parterna, ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen samt intressentgrupper som är delaktiga i tillträde och fördelning av nytta av genetiska resurser.
Ändring 21
Förslag till förordning
Skäl 9
(9)   För att skapa rättssäkerhet är det viktigt att bestämmelserna om tillämpning av Nagoyaprotokollet endast ska gälla tillträde till genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser efter det att Nagoyaprotokollet har trätt i kraft för unionen.
(9)   För att skapa rättssäkerhet är det viktigt att bestämmelserna om tillämpning av Nagoyaprotokollet endast ska gälla nyförvärv eller nyanvändning av genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser som sker eller påbörjas efter det att Nagoyaprotokollet har trätt i kraft för unionen.
Ändring 22
Förslag till förordning
Skäl 11
(11)   Enligt Nagoyaprotokollet avses med användning av genetiska resurser forskning och utveckling i fråga om den genetiska eller biokemiska sammansättningen av prover av genetiskt material. Detta omfattar forskning och utveckling i fråga om isolerade kemiska föreningar som extraherats ur genetiskt material som man har fått tillträde till i en part till Nagoyaprotokollet.
(11)   Enligt Nagoyaprotokollet avses med användning av genetiska resurser forskning och utveckling i fråga om den genetiska eller biokemiska sammansättningen av genetiska resurser. Forskning och utveckling bör tolkas som undersökning och granskning av den genetiska eller biokemiska sammansättningen av genetiska resurser i syfte att fastställa fakta och nå slutsatser, inbegripet skapande av innovationer och praktisk tillämpning.
Ändring 23
Förslag till förordning
Skäl 14
(14)   För att garantera en effektiv tillämpning av Nagoyaprotokollet bör alla användare av genetiska resurser och traditionell kunskap som rör sådana resurser åläggas att visa tillbörlig aktsamhet för att förvissa sig om att de genetiska resurser och den traditionella kunskap som används har inhämtats enligt tillämpliga rättsliga krav och i förekommande fall se till att nyttan fördelas. Med tanke på mångfalden av användare i unionen är det dock inte lämpligt att ålägga alla användare att vidta samma åtgärder för att visa tillbörlig aktsamhet. Därför bör det endast fastställas minimikrav på tillbörlig aktsamhet. De särskilda val som användare gör i fråga om de verktyg och åtgärder som används för att visa tillbörlig aktsamhet bör få stöd genom erkännande av bästa metoder och kompletterande åtgärder till stöd för sektorsspecifika uppförandekoder, avtalsmallar och riktlinjer för att öka rättssäkerheten och minska kostnaderna. Användarnas skyldighet att bevara information som är relevant för tillträde och fördelning av nytta bör vara tidsbegränsad och vara förenlig med tidsåtgången för en eventuell innovation.
(14)   För att garantera en effektiv tillämpning av Nagoyaprotokollet bör alla användare av genetiska resurser och traditionell kunskap som rör sådana resurser åläggas att visa tillbörlig aktsamhet för att förvissa sig om att de genetiska resurser och den traditionella kunskap som används har inhämtats enligt tillämpliga rättsliga krav och se till att nyttan fördelas. Med tanke på mångfalden av användare i unionen är det dock inte lämpligt att ålägga alla användare att vidta samma åtgärder för att visa tillbörlig aktsamhet. De särskilda val som användare gör i fråga om de verktyg och åtgärder som används för att visa tillbörlig aktsamhet bör få stöd genom erkännande av bästa metoder och sektorsspecifika uppförandekoder, avtalsmallar och riktlinjer för att öka rättssäkerheten och minska kostnaderna. Användarnas skyldighet att bevara information som är relevant för tillträde och fördelning av nytta bör vara tidsbegränsad och vara förenlig med tidsåtgången för en eventuell innovation.
Ändring 24
Förslag till förordning
Skäl 14a (nytt)
(14a)  Ett framgångsrikt genomförande av Nagoyaprotokollet beror på huruvida användarna och leverantörerna av genetiska resurser eller av traditionell kunskap som rör genetiska resurser lyckas förhandla fram ömsesidigt godkända villkor som inte endast medför en rättvis fördelning av nyttan utan också bidrar till Nagoyaprotokollets övergripande mål om att bidra till bevarandet av den biologiska mångfalden.
Ändring 25
Förslag till förordning
Skäl 16
(16)  Bästa metoder som utvecklas av användare bör spela en viktig roll i identifieringen av åtgärder för tillbörlig aktsamhet som är särskilt lämpliga för att kunna följa systemet för tillämpning av Nagoyaprotokollet med hög rättssäkerhet och låga kostnader. Användarna bör kunna utgå från befintliga uppförandekoder för tillträde och fördelning av nytta som har utvecklats för den akademiska sektorn och för olika branscher. Användarorganisationer bör kunna ansöka hos kommissionen om att den ska avgöra om en viss kombination av förfaranden, verktyg eller mekanismer som övervakas av en organisation ska erkännas som bästa metod. Om en användare tillämpar en erkänd bästa metod bör medlemsstaternas behöriga myndigheter anse att detta minskar risken för att användaren inte ska följa bestämmelserna, vilket i sin tur motiverar en minskning av kontrollerna av att kraven är uppfyllda. Detsamma bör gälla för bästa metoder som antas av partskollektivet till Nagoyaprotokollet.
utgår
Ändring 26
Förslag till förordning
Skäl 17
(17)   Användare bör vid angivna tillfällen i den kedja av verksamheter som utgör användning deklarera att de har visat tillbörlig aktsamhet. Lämpliga tidpunkter för dessa deklarationer är vid mottagandet av offentliga forskningsmedel, när en ansökan lämnas in om godkännande för försäljning av en produkt som har utvecklats på grundval av genetiska resurser eller vid tidpunkten för kommersialisering om det inte krävs godkännande för försäljning. Den deklaration som görs vid ansökan om godkännande för försäljning ska inte ingå i godkännandeförfarandet i sig utan ska riktas till de behöriga myndigheter som utses enligt den här förordningen.
(17)   Användare bör vid angivna tillfällen i kedjan av verksamheter deklarera att de har visat tillbörlig aktsamhet och även styrka detta. Lämpliga tidpunkter för dessa deklarationer är vid fastställandet av förhandsgodkännandet sedan information lämnats och ömsesidigt överenskomna villkor, vid mottagandet av forskningsmedel, när en ansökan lämnas in om immateriella rättigheter hos berörda nationella, regionala eller internationella institutioner, när en ansökan lämnas in om godkännande för försäljning av en produkt som har utvecklats på grundval av genetiska resurser eller vid tidpunkten för kommersialisering om det inte krävs godkännande för försäljning. Den deklaration som görs vid ansökan om immateriella rättigheter eller vid ansökan om godkännande för försäljning bör inte ingå i godkännandeförfarandet i sig utan bör riktas till de behöriga myndigheter som utses enligt den här förordningen.
Ändring 27
Förslag till förordning
Skäl 18
(18)   Insamling av genetiska resurser i det vilda görs oftast i icke-kommersiella syften av universitetsbaserade forskare eller samlare. I den allra största majoriteten av fallen och i så gott som alla sektorer får man tillträde till nyinsamlade genetiska resurser genom förmedlare, samlingar eller agenter som förvärvar genetiska resurser i tredjeländer.
(18)   Insamling av genetiska resurser i det vilda görs framför allt av privata samlare och företag, ofta i kommersiella syften, och av akademiska forskare eller vetenskapliga institutioner i icke-kommersiella syften. I den allra största majoriteten av fallen och i så gott som alla sektorer får man tillträde till nyinsamlade genetiska resurser genom förmedlare, samlingar eller agenter som förvärvar genetiska resurser i tredjeländer, både i kommersiella och i icke‑kommersiella syften. Syftet med denna förordning bör vara att se till att de ömsesidigt överenskomna villkoren för det inledande tillträdet som rör överföring till tredje part följs av alla berörda parter. I många fall skulle efterföljande användning eller kommersialisering kunna medföra krav på nya på förhand ömsesidigt överenskomna villkor.
Ändring 28
Förslag till förordning
Skäl 19
(19)   Samlingar är stora leverantörer av genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser som används i unionen. Det bör inrättas ett system av betrodda samlingar i unionen. Ett sådant system skulle garantera att samlingar som ingår i registret över betrodda samlingar i unionen verkligen har vidtagit åtgärder för att enbart leverera prover av genetiska resurser till tredje personer med dokumentation som bevisar att förvärvet är lagligt och att det har fastställts ömsesidigt överenskomna villkor. Ett system med betrodda samlingar i unionen skulle minska risken avsevärt för att olagligt förvärvade genetiska resurser används i unionen. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skulle kontrollera att en samling uppfyller kraven för erkännande som betrodd samling i unionen. Användare som förvärvar en genetisk resurs från en samling som är upptagen i unionens register ska anses ha visat tillbörlig aktsamhet när det gäller att söka all information som behövs. Detta bör vara särskilt fördelaktigt för akademiska forskare och små och medelstora företag.
(19)   De flesta samlingar utgör de mest lättillgängliga leverantörerna av genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser som används i unionen. I egenskap av leverantörer har de en viktig roll att spela för att hjälpa andra användare i nyttjandekedjan att uppfylla sina skyldigheter. I detta syfte bör ett system av registrerade samlingar inrättas i unionen. Ett sådant system garanterar att samlingar som är registrerade på unionsnivå verkligen har vidtagit åtgärder för att enbart leverera prover av genetiska resurser till tredje personer med dokumentation som bevisar att förvärvet är lagligt och att det har fastställts ömsesidigt överenskomna villkor. Ett system med registrerade samlingar i unionen skulle minska risken avsevärt för att olagligt förvärvade genetiska resurser används i unionen. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skulle kontrollera att en samling uppfyller kraven för erkännande som en registrerad samling i unionen, vilka omfattar bevis på förmåga att uppnå Nagoyaprotokollets övergripande mål när det gäller att åstadkomma en rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid användningen av genetiska resurser och att bidra till bevarandet av den biologiska mångfalden. Användare som förvärvar en genetisk resurs från en samling som är upptagen i unionens register anses ha visat tillbörlig aktsamhet när det gäller att söka all information som behövs. Detta bör vara särskilt fördelaktigt för akademiska forskare och små och medelstora företag.
Ändring 29
Förslag till förordning
Skäl 19a (nytt)
(19a)   Registrerade samlingar i unionen bör uppfylla Nagoyaprotokollets mål. De bör bidra till ökad medvetenhet och kapacitetsuppbyggnad, i enlighet med artiklarna 21 och 22 i protokollet, i den utsträckning som de resurser som de förfogar över tillåter. Behöriga myndigheter kan överväga att för sådana ändamål tillhandahålla finansiella medel till samlingar. Varje sådan registrerad samling bör försöka bidra till insatserna för att dokumentera traditionell kunskap som rör genetiska resurser, i samarbete med ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen, myndigheter, antropologer och andra aktörer, när så är lämpligt. Sådan kunskap bör hanteras med full respekt för gällande rättigheter. Information om sådan kunskap bör offentliggöras om detta är till nytta för och inte på något sätt kränker eller begränsar gällande rättigheter.
Ändring 30
Förslag till förordning
Skäl 20
(20)   Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör kontrollera att användarna uppfyller sina skyldigheter. I detta sammanhang bör behöriga myndigheter godta internationellt erkända intyg om efterlevnad som bevis på att de berörda genetiska resurserna har förvärvats lagligt och att det har upprättats ömsesidigt överenskomna villkor. De behöriga myndigheterna bör också föra register över de kontroller som görs och relevant information bör göras tillgänglig enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation.
(20)   Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör kontrollera att användarna uppfyller sina skyldigheter. I detta sammanhang bör behöriga myndigheter godta internationellt erkända intyg om efterlevnad som bevis på att de berörda genetiska resurserna har förvärvats lagligt och att det har upprättats ömsesidigt överenskomna villkor. Om ett internationellt intyg inte finns tillgängligt bör andra rättsligt godtagbara former av efterlevnad betraktas som bevis på att de berörda genetiska resurserna har förvärvats lagligt och att ömsesidigt överenskomna villkor har upprättats. De behöriga myndigheterna bör också föra register över de kontroller som görs, och relevant information bör göras tillgänglig enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation.
Ändring 31
Förslag till förordning
Skäl 22a (nytt)
(22a)  Unionen bör handla på ett proaktivt sätt för att säkerställa att målen i Nagoyaprotokollet kan uppnås i fråga om globala och multilaterala mekanismer för fördelning av nytta, i syfte att öka resurserna till stöd för bevarandet av den biologiska mångfalden och ett global hållbart nyttjande av dess beståndsdelar.
Ändring 33
Förslag till förordning
Skäl 23
(23)   En unionsplattform för tillträde bör möjliggöra diskussioner om och bidra till att effektivisera villkoren för tillträde i medlemsstaterna, utformning och resultat av ordningar för tillträde, förenklat tillträde för icke-kommersiell forskning, praxis för tillträde hos samlingar i unionen, unionsintressenters tillträde i tredjeländer och utbyte av bästa metoder.
(23)   En unionsplattform för tillträde och rimlig och rättvis fördelning av nyttan bör möjliggöra diskussioner om och bidra till att effektivisera villkoren för tillträde i medlemsstaterna, utformning och resultat av ordningar för tillträde och fördelning av nyttan, förenklat tillträde och förenklad fördelning av nyttan för icke-kommersiell forskning, praxis för tillträde och fördelning av nyttan hos samlingar i unionen, unionsintressenters tillträde och fördelning av nyttan i tredjeländer och utbyte av bästa metoder. Unionsplattformen bör fullt ut respektera medlemsstaternas befogenheter och syfta till att, där så är lämpligt, säkerställa medverkan från ursprungsbefolkningarnas och lokalsamhällenas sida i enlighet med Nagoyaprotokollet.
Ändring 34
Förslag till förordning
Artikel 1
I denna förordning fastställs bestämmelser om tillträde till och fördelning av nytta från genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser i enlighet med bestämmelserna i Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning, vilket är fogat till konventionen om biologisk mångfald (nedan kallat Nagoyaprotokollet).
I denna förordning fastställs bestämmelser om efterlevnad i fråga om tillträde till och fördelning av nytta från genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser i enlighet med bestämmelserna i Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning, vilket är fogat till konventionen om biologisk mångfald (nedan kallat Nagoyaprotokollet).
Ändring 35
Förslag till förordning
Artikel 1 – stycke 1a (nytt)
Målet med denna förordning är en rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid användningen av genetiska resurser, för att därmed bidra till bevarandet av den biologiska mångfalden och ett hållbart nyttjande av dess beståndsdelar i enlighet med målen i konventionen om biologisk mångfald (nedan kallad konventionen).
Ändring 36
Förslag till förordning
Artikel 1 – stycke 1b (nytt)
I denna förordning anges skyldigheterna för användare av genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser. Det system för Nagoyaprotokollets genomförande som inrättas genom denna förordning omfattar även mekanismer som ska underlätta för användarna att fullgöra sina skyldigheter och ramarna för de övervaknings- och kontrollmekanismer som unionens medlemsstater ska utforma och anta. Denna förordning innehåller dessutom bestämmelser som ska uppmuntra berörda aktörer att vidta åtgärder för att öka medvetenheten om vikten av genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser och om frågor som rör tillträde och fördelning av nyttan i samband med sådana resurser samt verksamhet som bidrar till kapacitetsuppbyggnad i utvecklingsländer, i enlighet med Nagoyaprotokollet.
Ändring 37
Förslag till förordning
Artikel 2
Denna förordning ska tillämpas på genetiska resurser som stater har suveräna rättigheter till och på traditionell kunskap som rör genetiska resurser som unionen får tillträde till efter Nagoyaprotokollets ikraftträdande. Den ska också tillämpas på nyttan av användningen av genetiska resurser och på traditionell kunskap som rör genetiska resurser.
Denna förordning ska tillämpas på genetiska resurser som stater har suveräna rättigheter till och på traditionell kunskap som rör genetiska resurser som unionen får tillträde till efter Nagoyaprotokollets ikraftträdande. Den ska också tillämpas på nyttan av användningen av genetiska resurser och på traditionell kunskap som rör genetiska resurser.
Denna förordning ska inte tillämpas på genetiska resurser för vilka tillträde och fördelning av nytta regleras genom ett specialiserat internationellt instrument som unionen är en part i.
Denna förordning ska inte tillämpas på genetiska resurser för vilka tillträde och fördelning av nytta regleras genom ett specialiserat internationellt instrument som unionen är en part i.
Denna förordning ska inte tillämpas på genetiska resurser från ett ursprungsland som beslutat att inte anta nationella bestämmelser om tillträde i enlighet med kraven i Nagoyaprotokollet eller på allmän varuhandel. Vederbörlig hänsyn bör tas till användbara och relevanta pågående arbeten eller metoder inom andra internationella organisationer.
Ändring 38
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 3
(3)   genetiska resurser: genetiskt material med faktiskt eller potentiellt värde.
(3)   genetiska resurser: genetiskt material med faktiskt eller potentiellt värde, eller derivat därav.
Ändring 39
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 3a (nytt)
(3a)  derivat: en naturligt förekommande biokemisk sammansättning som är ett resultat av det genetiska uttrycket eller metabolism av biologiska eller genetiska resurser, även om det inte innehåller funktionella enheter av arvsmassa.
Ändring 40
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 5
(5)   användare: fysisk eller juridisk person som använder genetiska resurser eller traditionell kunskap som rör genetiska resurser.
(5)   användare: fysisk eller juridisk person som använder genetiska resurser eller traditionell kunskap som rör genetiska resurser eller som senare kommersialiserar genetiska resurser, produkter som baseras på genetiska resurser eller traditionell kunskap som rör genetiska resurser.
Ändring 41
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 6
(6)   användning av genetiska resurser: att bedriva forskning och utveckling som rör den genetiska eller biokemiska sammansättningen av genetiska resurser.
(6)   användning av genetiska resurser: att bedriva forskning och utveckling som rör den genetiska eller biokemiska sammansättningen av genetiska resurser, inbegripet genom tillämpning av bioteknik.
Ändring 42
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 6a (nytt)
(6a)  Kommersialisering: betyder i denna förordning tillhandahållande av en produkt på unionsmarknaden.
Ändring 43
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 6b (nytt)
(6b)  bioteknik: varje användning av teknik som använder biologiska system, levande organismer eller derivat därav för att skapa eller modifiera produkter eller processer för en specifik användning.
Ändring 44
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 8a (nytt)
(8a)  olagligt förvärvade genetiska resurser: genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser som förvärvats i strid med gällande internationell och nationell lagstiftning om tillträde och fördelning av nytta i ursprungslandet.
Ändring 45
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 11
(11)  internationellt erkänt intyg om efterlevnad: ett tillstånd för tillträde eller motsvarande dokument som har utfärdats av en behörig nationell myndighet i enlighet med artikel 6.3 e i Nagoyaprotokollet och som är tillgängligt för samordningskontoret för tillträde och fördelning av nytta.
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 46
Förslag till förordning
Artikel 3 – led 12
(12)  samordningskontoret för tillträde och fördelning av nytta: den globala informationsdelningsportal som inrättats enligt artikel 14.1 i Nagoyaprotokollet.
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 47
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt -1 (ny)
-1. Användning av olagligt förvärvade genetiska resurser ska vara förbjuden i unionen.
Ändring 48
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 1
1.   Användare ska visa tillbörlig aktsamhet för att förvissa sig om att genetiska resurser och traditionell kunskap som rör använda genetiska resurser har inhämtats enligt gällande lagstiftning eller tillsynskrav för tillträde och fördelning av nytta samt att eventuell nytta fördelas rimligt och rättvist enligt villkor som parterna har kommit överens om. Användare ska söka, bevara och överföra till efterföljande användare information som är relevant för tillträde och fördelning av nytta.
1.   Användare ska visa tillbörlig aktsamhet för att förvissa sig om att genetiska resurser och traditionell kunskap som rör använda genetiska resurser har inhämtats med förhandsgodkännande sedan information lämnats och på grundval av ömsesidigt överenskomna villkor i enlighet med gällande lagstiftning eller tillsynskrav för tillträde och fördelning av nytta samt att nytta fördelas rimligt och rättvist enligt dessa överenskomna villkor. Användare ska söka, bevara och överföra till efterföljande användare all information och alla handlingar som är relevanta för tillträde och fördelning av nytta och för efterlevnaden av bestämmelserna i denna förordning.
Ändring 49
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 1a (ny)
1a.  Genetiska resurser och tillhörande traditionell kunskap ska endast överföras till andra användare om detta sker i enlighet med det internationellt erkända intyget om efterlevnad och ömsesidigt överenskomna villkor eller ett förhandsgodkännande sedan information lämnats och ömsesidigt överenskomna villkor. Om det inte finns ömsesidigt överenskomna villkor, eller om efterföljande användare räknar med att använda de genetiska resurserna eller den traditionella kunskapen under förutsättningar som inte är inkluderade i de förhandsvillkoren, måste användarna söka ömsesidigt överenskomna villkor från ursprungslandet.
Ändring 51
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 2
2.  Användare ska
2.  Användare ska
(a)   söka, bevara och överföra till efterföljande användare information om
(a)   söka, bevara och överföra till efterföljande användare information om det internationellt erkända intyget om efterlevnad när det gäller genetiska resurser som förvärvats från parter i Nagoyaprotokollet som har reglerat tillträde till sina genetiska resurser i enlighet med artikel 6 i Nagoyaprotokollet, liksom om innehållet i de ömsesidigt överenskomna villkoren, eller information om
(1)  datum och plats för tillträde till genetiska resurser och traditionell kunskap som rör sådana resurser,
(1)  datum och plats för tillträde till genetiska resurser och traditionell kunskap som rör sådana resurser,
(2)  beskrivningen av genetiska resurser eller traditionell kunskap som rör sådana använda resurser, inbegripet tillgängliga unika identifieringsnummer,
(2)  beskrivningen av genetiska resurser eller traditionell kunskap som rör sådana använda resurser, inbegripet tillgängliga unika identifieringsnummer,
(3)  källan som resurserna eller kunskapen hämtades direkt från samt efterföljande användare av genetiska resurser eller traditionell kunskap som rör sådana resurser,
(3)  källan som resurserna eller kunskapen hämtades direkt från samt efterföljande användare av genetiska resurser eller traditionell kunskap som rör sådana resurser,
(4)  förekomst eller avsaknad av rättigheter eller skyldigheter som rör tillträde och fördelning av nytta,
(4)  förekomst eller avsaknad av rättigheter eller skyldigheter som rör tillträde och fördelning av nytta,
(5)   beslut om tillträde och i förekommande fall ömsesidigt överenskomna villkor,
(5)   tillstånd för tillträde och i förekommande fall ömsesidigt överenskomna villkor, inklusive mekanismer för fördelning av nyttan,
(6)  tillämpning av bestämmelserna om tillträde och fördelning av nyttan hos de specialiserade internationella instrument som avses i artikel 2, som kan begränsa eller minska användarens skyldigheter enligt denna förordning, i vilket fall informationen även ska ange att användningen omfattas av de specialiserade instrumenten,
(b)  inhämta ytterligare information eller bevis om det fortfarande råder tvivel om att tillträdet eller användningen är lagligt,
(b)  inhämta ytterligare information eller bevis om det fortfarande råder tvivel om att tillträdet eller användningen är lagligt,
(c)  inhämta ett korrekt tillstånd till tillträde, upprätta ömsesidigt överenskomna villkor, eller avsluta användningen om det framkommer att användningen inte har skett enligt gällande lagstiftning eller tillsynskrav för användning och fördelning av nytta.
(c)  inhämta ett korrekt tillstånd till tillträde, upprätta ömsesidigt överenskomna villkor, eller avsluta användningen om det framkommer att användningen inte har skett enligt gällande lagstiftning eller tillsynskrav för användning och fördelning av nytta.
Ändring 52
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 3
3.   Användarna ska bevara den information som är relevant för tillträde och fördelning av nytta i tjugo år efter utgången av användningsperioden.
3.   Användarna ska bevara den information som är relevant för tillträde och fördelning av nytta i tjugo år efter utgången av perioden för användning eller efterföljande kommersialisering.
Ändring 53
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 4a (ny)
4a.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14a för att fastställa reglerna för fördelning av nytta i enlighet med punkt 4a senast den ...1. Reglerna ska medföra krav på fördelning av nytta på åtminstone bästa praxis-nivå i den berörda sektorn och villkor för fördelning av icke-monetär nytta.
____________________
1 Sex månader efter denna förordnings ikraftträdande.
Ändring 54
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 4b (ny)
4b.  När användare förhandlar om ömsesidigt överenskomna villkor med tillhandahållarna av genetiska resurser eller av traditionell kunskap som rör genetiska resurser ska de sträva efter att garantera att dessa villkor bidrar till bevarandet av den biologiska mångfalden och det hållbara nyttjandet av dess beståndsdelar samt till tekniköverföring till utvecklingsländer.
Ändring 55
Förslag till förordning
Artikel 5
Artikel 5
utgår
Betrodda samlingar i unionen
1.  Kommissionen ska upprätta och underhålla ett unionsregister över betrodda samlingar. Registret ska vara webbaserat, lättillgängligt för användare och omfatta samlingar av genetiska resurser som uppfyller kriterierna för betrodda samlingar i unionen.
2.  Varje medlemsstat ska på begäran av en samling inom dess jurisdiktion överväga att föra in denna samling i unionens register över betrodda samlingar. Efter att ha kontrollerat att samlingen uppfyller de kriterier som anges i punkt 3 ska medlemsstaten utan dröjsmål informera kommissionen om samlingens namn, kontaktuppgifter och typ. Kommissionen ska utan dröjsmål föra in den mottagna informationen i unionens register över betrodda samlingar.
3.  För att en samling ska föras in i unionens register över betrodda samlingar måste samlingens ägare visa sin förmåga att
(a)  tillämpa standardiserade förfaranden för att utbyta prover på genetiska resurser och tillhörande information med andra samlingar och tillhandahålla prover på genetiska resurser och tillhörande information till tredje personer för användning,
(b)  endast leverera prover på genetiska resurser och tillhörande information till tredje personer för användning som har dokumentation som bevisar att resurserna och informationen har tagits fram enligt tillämpliga rättsliga krav och, i förekommande fall, ömsesidigt överenskomna villkor för rimlig och rättvis fördelning av nytta,
(c)  föra register över alla prover på genetiska resurser och tillhörande information som lämnas till tredje personer för deras användning,
(d)  införa eller använda unika identifieringsnummer för prover på genetiska resurser som lämnas till tredje personer,
(e)  använda lämpliga spårnings- och övervakningsverktyg för att utbyta prover på genetiska resurser och tillhörande information med andra samlingar.
4.  Medlemsstaterna ska regelbundet kontrollera att varje samling under deras jurisdiktion som ingår i unionens register över betrodda samlingar verkligen tillämpar de åtgärder som anges i punkt 3.
Medlemsstaterna ska utan dröjsmål meddela kommissionen om en samling under deras jurisdiktion som ingår i unionens register inte längre uppfyller kraven i punkt 3.
5.  Om det finns bevis på att en samling som ingår i unionens register över betrodda samlingar inte vidtar de åtgärder som anges i punkt 3 ska den berörda medlemsstaten utan dröjsmål identifiera korrigerande åtgärder i dialog med ägaren till den berörda samlingen.
Kommissionen ska ta bort en samling från unionens register över betrodda samlingar om den, särskilt på grundval av information som lämnats enligt punkt 4, har konstaterat att en samling som ingår i unionens register över betrodda samlingar står inför betydande eller varaktiga svårigheter att följa punkt 3.
6.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta genomförandeakter för att fastställa förfarandena för att tillämpa punkterna 1–5 i denna artikel. Genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som anges i artikel 15.2.
Ändring 56
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 2
2.   Kommissionen ska, även på internet, offentliggöra en förteckning över de behöriga myndigheterna. Kommissionen ska hålla förteckningen aktuell.
2.   Kommissionen ska, även på internet, offentliggöra en förteckning över de behöriga myndigheterna. Kommissionen ska hålla förteckningen aktuell. Särskild uppmärksamhet ska fästas vid de yttersta randområdena, med tanke på hur betydelsefulla och känsliga de genetiska resurser som återfinns där är, och i syfte att undvika alla former av missbruk.
Ändring 57
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 3a (ny)
(3a)  Den kontaktpunkt som utses av kommissionen i enlighet med punkt 3 ska garantera samråd med de berörda unionsorgan som inrättats enligt förordning (EG) nr 338/971 samt med de nationella myndigheter som genomför denna förordning.
__________
1 EGT L 61, 3.3.1997, s. 1.
Ändring 58
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 3b (ny)
3b.  De behöriga myndigheterna och kontaktpunkterna för tillträde och fördelning av nytta ska ge råd till allmänheten och till potentiella användare som söker information om genomförandet av denna förordning och om de relevanta bestämmelserna i konventionen och Nagoyaprotokollet i unionen.
Ändring 59
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 1
1.  Medlemsstaterna och kommissionen ska kräva att alla mottagare av offentlig forskningsfinansiering som rör användning av genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser ska deklarera att de kommer att visa tillbörlig aktsamhet enligt artikel 4.
utgår
Ändring 60
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 2
2.   Användare ska lämna en deklaration till de behöriga myndigheter som har utsetts enligt artikel 6.1 om att de har visat tillbörlig aktsamhet enligt artikel 4 när de begärde tillstånd för försäljning av en produkt som utvecklats på grundval av genetiska resurser eller traditionell kunskap som rör sådana resurser, eller vid tidpunkten för kommersialisering om det inte krävs tillstånd för försäljning.
2.   Användare ska lämna en deklaration till de behöriga myndigheter som har utsetts enligt artikel 6.1 om att de har fullgjort skyldigheterna enligt artikel 4 och ska lämna relaterad information vid
(a)  upprättandet av ett förhandsgodkännande sedan information lämnats och ömsesidigt överenskomna villkor,
(b)  mottagandet av forskningsmedel som rör användning av genetiska resurser och traditionell kunskap som rör sådana resurser,
(c)  ansökan om patent eller nya växtförädlarrättigheter hos relevanta nationella, regionala och internationella institutioner, vilket bland annat omfattar inhämtade genetiska resurser, produkter, inklusive derivat, och processer som uppstår vid användningen av bioteknik, eller traditionell kunskap som rör genetiska resurser,
(d)   begäran om tillstånd för försäljning av en produkt som utvecklats på grundval av genetiska resurser eller traditionell kunskap som rör sådana resurser, eller
(e)   tidpunkten för kommersialisering om det inte krävs tillstånd för försäljning.
Ändring 61
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 3
3.   De behöriga myndigheterna ska vartannat år översända den information som tagits emot enligt punkterna 1 och 2 till kommissionen. Kommissionen ska sammanfatta den mottagna informationen och göra den tillgänglig för samordningskontoret för tillträde och fördelning av nytta.
3.   De behöriga myndigheterna ska verifiera den information som lämnats enligt punkt 2 led b–e och inom tre månader översända den information som tagits emot enligt denna artikel till samordningskontoret för tillträde och fördelning av nytta, kommissionen och om lämpligt de behöriga myndigheterna i den berörda staten. Kommissionen ska inom tre månader sammanfatta den mottagna informationen och offentliggöra den i ett lättillgängligt, öppet och webbaserat format.
Ändring 62
Förslag till förordning
Artikel 8
Bästa metoder
utgår
Alla sammanslutningar av användare får lämna in en ansökan till kommissionen om att en kombination av förfaranden, verktyg eller mekanismer som sammanslutningen har utvecklat och övervakar ska erkännas som bästa metod. Ansökan ska underbyggas med bevis och information.
Om kommissionen på grundval av information och bevis som en sammanslutning av användare lämnat in till den konstaterar att den specifika kombinationen av förfaranden, verktyg eller mekanismer, om den verkligen tillämpas av en användare, innebär att användaren kan uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 4 och 7, ska kommissionen erkänna denna kombination som bästa metod.
En sammanslutning av användare ska informera kommissionen om alla ändringar eller uppdateringar av en erkänd bästa metod som har erkänts enligt punkt 2.
Om bevis från behöriga myndigheter i medlemsstaterna eller från andra källor tyder på att det finns upprepade fall där användare som tillämpar en bästa metod inte uppfyller sina skyldigheter enligt denna förordning ska kommissionen i dialog med den berörda sammanslutningen av användare undersöka om dessa upprepade fall av bristande efterlevnad innebär att det finns brister i den bästa metoden.
Kommissionen ska återkalla erkännandet av en bästa metod om den har konstaterat att ändringar av denna metod äventyrar användarens förmåga att uppfylla villkoren i artiklarna 4 och 7 eller när upprepade fall av bristande efterlevnad hos användaren beror på brister i metoden.
Kommissionen ska upprätta och uppdatera ett internetbaserat register över erkända bästa metoder. Detta register ska i ett avsnitt innehålla bästa metoder som har erkänts av kommissionen enligt punkt 2 i denna artikel och i ett annat avsnitt innehålla bästa metoder som har antagits på grundval av artikel 20.2 i Nagoyaprotokollet.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta genomförandeakter för att fastställa förfarandena för att tillämpa punkterna 1–5 i denna artikel. Genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som anges i artikel 15.2.
Ändring 63
Förslag till förordning
Artikel 9
1.  De behöriga myndigheterna ska göra kontroller för att verifiera att användarna uppfyller kraven i artiklarna 4 och 7.
1.  De behöriga myndigheterna ska göra kontroller för att verifiera att användarna uppfyller kraven i artiklarna 4 och 7.
2.  De kontroller som avses i punkt 1 i denna artikel ska utföras enligt en plan som ses över regelbundet och som följer en riskbaserad metod. När medlemsstater utvecklar denna riskbaserade metod ska de ta hänsyn till att en användares tillämpning av en bästa metod som erkänts enligt artikel 8.2 i denna förordning eller enligt artikel 20.2 i Nagoyaprotokollet minskar den användarens risk för icke-efterlevnad.
2.  De kontroller som avses i punkt 1 i denna artikel ska utföras enligt en plan som ses över regelbundet och som följer en riskbaserad metod, vars huvudprinciper ska fastställas av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 15.2.
3.   Kontroller får utföras när en behörig myndighet har relevant information, inbegripet på grundval av styrkta farhågor som uttrycks av tredje parter om att en användare inte följer bestämmelserna i denna förordning.
3.   Ytterligare kontroller ska utföras när en behörig myndighet har relevant information, inbegripet på grundval av styrkta farhågor som uttrycks av tredje parter om att en användare inte följer bestämmelserna i denna förordning.
4.  De kontroller som avses i punkt 1 ska minst omfatta följande:
4.  De kontroller som avses i punkt 1 ska minst omfatta följande:
(a)  Granskning av de åtgärder som en användare har vidtagit för att visa tillbörlig aktsamhet enligt artikel 4.
(a)  Granskning av de åtgärder som en användare har vidtagit för att visa tillbörlig aktsamhet enligt artikel 4.
(b)  Granskning av handlingar och register som visar att tillbörlig aktsamhet har visats enligt artikel 4 för specifika användningsområden.
(b)  Granskning av handlingar och register som visar att tillbörlig aktsamhet har visats enligt artikel 4 för specifika användningsområden.
(c)  Stickprov, inklusive fältbesök.
(c)  Stickprov, inklusive fältbesök.
(d)  Granskning av tillfällen då en användare varit skyldig att göra deklarationer enligt artikel 7.
(d)  Granskning av tillfällen då en användare varit skyldig att göra deklarationer enligt artikel 7.
5.   De behöriga myndigheterna ska godta ett internationellt erkänt intyg om efterlevnad som bevis på att den genetiska resurs som intyget gäller har inhämtats med förhandsgodkännande och att ömsesidigt överenskomna villkor har upprättats enligt kraven i den inhemska lagstiftningen eller tillsynskraven för tillträde och fördelning av nytta hos den part i Nagoyaprotokollet som utfärdar förhandsgodkännandet.
5.   De behöriga myndigheterna ska godta ett internationellt erkänt intyg om efterlevnad som bevis på att den genetiska resurs som intyget gäller har inhämtats med förhandsgodkännande sedan information lämnats och att ömsesidigt överenskomna villkor har upprättats enligt kraven i den inhemska lagstiftningen eller tillsynskraven för tillträde och fördelning av nytta hos den part i Nagoyaprotokollet som utfärdar förhandsgodkännandet sedan information lämnats. Om ett internationellt erkänt intyg inte finns tillgängligt ska andra rättsligt godtagbara former av efterlevnad betraktas som tillräckliga bevis för att de berörda genetiska resurserna har förvärvats lagligt och att ömsesidigt överenskomna villkor har upprättats.
6.  Användarna ska ge allt bistånd som krävs för att underlätta de kontroller som avses i punkt 1, särskilt i fråga om tillgång till lokaler och presentation av handlingar eller register.
6.  Användarna ska ge allt bistånd som krävs för att underlätta de kontroller som avses i punkt 1, särskilt i fråga om tillgång till lokaler och presentation av handlingar eller register.
7.   När brister har upptäckts vid de kontroller som anges i punkt 1 i denna artikel, ska den behöriga myndigheten utfärda ett meddelande om korrigerande åtgärder som användaren ska vidta, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 11.
7.   När brister har upptäckts vid de kontroller som anges i punkterna 1 och 3 i denna artikel, eller efter verifiering enligt artikel 7.2, ska den behöriga myndigheten utfärda ett meddelande om korrigerande åtgärder som användaren ska vidta, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 11.
Medlemsstaterna får även, beroende på vilka brister som upptäckts, omedelbart vidta provisoriska åtgärder, bland annat beslag av olagligt förvärvade genetiska resurser och tillfälligt upphörande av särskilda användningsverksamheter.
Om inget positivt eller tillfredsställande svar lämnas av användaren får medlemsstaterna, beroende på vilka brister som upptäckts, omedelbart vidta provisoriska åtgärder, bland annat beslag av olagligt förvärvade genetiska resurser och tillfälligt upphörande av särskilda användningsverksamheter inklusive kommersialisering av produkter som är baserade på genetiska resurser och tillhörande traditionell kunskap. Dessa provisoriska åtgärder ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
8.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta genomförandeakter för att fastställa förfarandena för att tillämpa punkterna 1–7 i denna artikel. Genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som anges i artikel 15.2.
8.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 14a för att fastställa förfarandena för att tillämpa punkterna 1–7 i denna artikel och definiera rättssäkerhetsgarantier, till exempel rätten att överklaga, i enlighet med bestämmelserna i artikel 7 och artiklarna 9–11.
Ändring 64
Förslag till förordning
Artikel 10 – punkt 2
2.   Den information som avses i punkt 1 ska göras tillgänglig enligt direktiv 2003/4/EG.
2.   Den information som avses i punkt 1 ska göras tillgänglig enligt direktiv 2003/4/EG i ett lättillgängligt, öppet och webbaserat format.
Ändring 65
Förslag till förordning
Artikel 11 – punkt 2
2.  De påföljder som fastställs ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Dessa påföljder får omfatta
2.  De påföljder som fastställs ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Dessa påföljder får omfatta
(a)   böter,
(a)   böter som står i proportion till värdet på de användningsverksamheter som rör de berörda genetiska resurserna, så att de ansvariga åtminstone förlorar den vinst som härrör från överträdelsen,
(b)   omedelbart upphörande av särskilda användningsverksamheter,
(b)   omedelbart upphörande av särskilda användningsverksamheter inklusive kommersialisering av produkter som är baserade på genetiska resurser och tillhörande traditionell kunskap,
(c)  beslag av olagligt förvärvade genetiska resurser.
(c)  beslag av olagligt förvärvade genetiska resurser.
Ändring 66
Förslag till förordning
Artikel 12 – punkt 1
1.   De behöriga myndigheterna ska samarbeta med varandra, med administrativa myndigheter i tredjeländer och med kommissionen för att se till att användare följer denna förordning.
1.   De behöriga myndigheterna ska samarbeta med varandra, med administrativa myndigheter i tredjeländer och med kommissionen för att främja ett effektivt samarbete och se till att användare följer denna förordning. Samarbete ska även ske med andra berörda aktörer, t.ex. samlingar, icke-statliga organisationer och företrädare för ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen när detta har betydelse för ett korrekt genomförande av Nagoyaprotokollet och denna förordning.
Ändring 67
Förslag till förordning
Artikel 12 – punkt 2
2.   De behöriga myndigheterna ska utbyta information med de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater och kommissionen om allvarliga brister som har upptäckts vid de kontroller som avses i artikel 9.1 och om de typer av påföljder som tillämpats enligt artikel 11.
2.   De behöriga myndigheterna ska utbyta information med de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater och kommissionen om hur de organiserar sitt kontrollsystem för övervakning av användarnas efterlevnad av denna förordning, om allvarliga brister som har upptäckts vid de kontroller som avses i artiklarna 9.4 och 10.1 och om de typer av påföljder som tillämpats enligt artikel 11.
Ändring 68
Förslag till förordning
Artikel 12 – punkt 2a (ny)
2a.  Kommissionen ska samarbeta med Europeiska patentverket och Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten för att se till att hänvisning till genetiska resurser och deras ursprung görs när ett patent registreras.
Ändring 69
Förslag till förordning
Artikel 13 – rubriken
Unionsplattform för tillträde
Unionsplattform för tillträde och fördelning av nytta
Ändring 70
Förslag till förordning
Artikel 13 – punkt 1
1.   Härmed inrättas en unionsplattform för tillträde till genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser.
1.   Härmed inrättas en unionsplattform för tillträde till genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser och en rimlig och rättvis fördelning av nytta. Medlemsstater som planerar att anta bestämmelser om tillträde till sina genetiska resurser ska först genomföra en konsekvensbedömning av dessa bestämmelser och överlämna resultaten till unionsplattformen för behandling i enlighet med förfarandet i punkt 5 i denna artikel.
Ändring 71
Förslag till förordning
Artikel 13 – punkt 2
2.   Unionsplattformen ska bidra till att effektivisera villkoren för tillträde på unionsnivå genom att diskutera relevanta frågor, bland annat utformning och resultat av ordningar för tillträde som inrättats i medlemsstaterna, förenklat tillträde för icke-kommersiell forskning, praxis för tillträde hos samlingar i unionen, unionsintressenters tillträde i tredjeländer och utbyte av bästa metoder.
2.   Unionsplattformen ska bidra till att effektivisera villkoren för tillträde på unionsnivå genom att diskutera relevanta frågor, bland annat utformning och resultat av ordningar för tillträde som inrättats i medlemsstaterna, främjande av forskning som bidrar till att den biologiska mångfalden bevaras och används på ett hållbart sätt, framför allt i utvecklingsländerna, inklusive förenklat tillträde för icke-kommersiell forskning, praxis för tillträde hos samlingar i unionen, unionsintressenters tillträde i tredjeländer i enlighet med ömsesidigt överenskomna villkor efter förhandsgodkännande sedan information lämnats, fördelning av nytta, införande och vidareutveckling av bästa metoder samt tvistlösningsmekanismernas funktionssätt.
Ändring 72
Förslag till förordning
Artikel 13 – punkt 3
3.  Unionsplattformen får ge icke-bindande rådgivning, vägledning eller yttranden i frågor som ingår i dess mandat.
3.  Unionsplattformen får ge icke-bindande rådgivning, vägledning eller yttranden i frågor som ingår i dess mandat. All rådgivning, vägledning eller alla yttranden ska ta vederbörlig hänsyn till kravet på medverkan av berörda ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen.
Ändring 73
Förslag till förordning
Artikel 14 – led da-df (nya)
(da)  vidta åtgärder för att stödja, bland annat genom befintliga forskningsprogram, samlingar som bidrar till bevarandet av den biologiska mångfalden, men som inte har tillräckliga medel för att registrera sina samlingar i unionens register,
(db)  i situationer där genetiska resurser och tillhörande traditionell kunskap används olagligt, eller strider mot förhandsgodkännande sedan information lämnats eller ömsesidigt överenskomna villkor, se till att leverantörer som är behöriga att bevilja tillträde till genetiska resurser och underteckna ömsesidigt överenskomna villkor har rätt att väcka talan för att förhindra eller avbryta användningen, även genom föreläggande, och söka ersättning för eventuella skador som uppstår till följd av användningen, samt, när så är lämpligt, för beslaget av de berörda genetiska resurserna,
(dc)  uppmuntra användare och leverantörer att använda den nytta som uppstår vid användning eller efterföljande kommersialisering av genetiska resurser för att bevara den biologiska mångfalden och gynna ett hållbart nyttjande av dess beståndsdelar,
(dd)  på begäran stödja, bland annat genom kapacitetsuppbyggnad, regionalt samarbete för fördelning av nytta avseende gränsöverskridande genetiska resurser och tillhörande traditionell kunskap,
(de)  överväga om de tillgängliga genetiska resurser som härstammar från varje medlemsstat behöver katalogiseras i enlighet med artikel 7 i konventionen, för att få bättre kunskap om biologisk mångfald,
(df)  stödja forskning och utveckling av genetiska kataloger både inom unionen och i tredjeländer.
Ändring 74
Förslag till förordning
Artikel 14a (ny)
Artikel 14a
Utövande av delegeringen
1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.4b och 9.8 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den …*1. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.4a och 9.8 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.4a och 9.8 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
___________
*1 Det datum som anges i 17.1
Ändring 75
Förslag till förordning
Artikel 15a (ny)
Artikel 15a
Samrådsforum
Kommissionen ska vid genomförandet av denna förordning säkerställa en jämn fördelning av medlemsstaternas företrädare och relevanta leverantörsorganisationer, användarorganisationer, mellanstatliga och icke-statliga organisationer samt företrädare för ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen. Dessa parter ska i synnerhet bidra till utarbetandet och översynen av delegerade akter i enlighet med artiklarna 4.4a och 9.8, och till genomförandet av artiklarna 5, 7 och 8, samt till eventuella riktlinjer för upprättande av ömsesidigt överenskomna villkor. Parterna ska mötas i ett samrådsforum. Kommissionen ska fastställa arbetsordningen för forumet.
Ändring 76
Förslag till förordning
Artikel 16 – punkt 3
3.  Vart tionde år efter sin första rapport ska kommissionen på grundval av rapporterna om och erfarenheterna av tillämpningen av denna förordning, se över denna förordnings funktion och effektivitet. I sina rapporter ska kommissionen särskilt överväga de administrativa följderna för offentliga forskningsinstitutioner, små och medelstora företag och mikroföretag. Den ska också överväga behovet av ytterligare insatser på unionsnivå om tillträde till genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser.
3.  Vart femte år efter sin första rapport ska kommissionen på grundval av rapporterna om och erfarenheterna av tillämpningen av denna förordning, se över denna förordnings funktion och effektivitet. I sina rapporter ska kommissionen särskilt överväga de administrativa följderna för särskilda sektorer, offentliga forskningsinstitutioner, små och medelstora företag och mikroföretag. Den ska också överväga behovet av att granska genomförandet av bestämmelserna i denna förordning om traditionell kunskap som rör genetiska resurser mot bakgrund av utvecklingen i andra relevanta internationella organisationer och behovet av ytterligare insatser på unionsnivå om tillträde till genetiska resurser och traditionell kunskap som rör genetiska resurser i syfte att genomföra artiklarna 5.2, 6.2 och 12 i Nagoyaprotokollet och respektera ursprungsbefolkningars och lokalsamhällens rättigheter.
Ändring 77
Förslag till förordning
Artikel 16a (ny)
Artikel 16a
Ändring till direktiv 2008/99/EG
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser1 ändras härmed, med verkan från och med den ...*, enligt följande:
(1)  I artikel 3 ska följande led läggas till:
”(j) Olagligt förvärv av genetiska resurser”
(2)  I bilaga A ska följande strecksats läggas till:
”– Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 av den … om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning i unionen”.
__________________
1 EUT L 328, 6.12.2008, s. 28.
* Ett år efter denna förordnings ikraftträdande.
Ändring 78
Förslag till förordning
Artikel 17 – punkt 2
2.  Artiklarna 4, 7, och 9 ska tillämpas ett år efter det att denna förordning har trätt i kraft.
2.  Artiklarna 4.1–4, 7, och 9 ska tillämpas ett år efter det att denna förordning har trätt i kraft.

(1) Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 57.2 andra stycket i arbetsordningen (A7-0263/2013).


Småskalig elproduktion
PDF 134kWORD 28k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2013 om småskalig produktion av el och värme (2012/2930(RSP))
P7_TA(2013)0374B7-0388/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 192.2 och 194 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG(2) samt dess konsekvenser för produktion av värme och energi,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter(3), Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser(4) och deras respektive genomförandeförordningar,

–  med beaktande av kommissionens meddelande För en välfungerande inre marknad för energi (COM(2012)0663) och tillhörande arbetsdokument SWD(2012)0367 och SWD(2012)0368,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Förnybar energi: en viktig faktor på den europeiska energimarknaden (COM(2012)0271),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2010 om översynen av handlingsplanen för energieffektivitet(5),

–  med beaktande av fråga till kommissionen om småskalig elproduktion (E-010355/2011),

–  med beaktande av fråga till kommissionen om deltagarprojekt för investering i solkraftverk (E-011185/2012),

–  med beaktande av fråga till kommissionen om småskalig elproduktion (O-000074/2013 – B7-0217/2013),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Tillgång till tillräcklig energi för en rimlig levnadsstandard är en grundläggande rättighet för alla, och priset på energi har stigit kraftigt de senaste åren.

B.  EU blir alltmer beroende av import från tredjeländer för sin energiförsörjning och en ändring behöver komma till stånd om EU:s klimat-, energi- och tillväxtmål ska kunna säkerställas.

C.  Användningen av fossila bränslen som energikälla har ökat koldioxidnivåerna i atmosfären och därmed bidragit till globala klimatförändringar. EU har fastställt mål för produktion av förnybar energi till 2020 och arbetar för närvarande på en ram för klimat- och energipolitik för 2030. Det finns redan bestämmelser för småskalig energiproduktion, men de är spridda i olika lagstiftnings- och icke-lagstiftningsinitiativ, såsom direktivet om förnybar energi och energieffektivitetsdirektivet.

D.  EU:s ledare bör gå i bräschen när det gäller övergången till andra energislag och ta hänsyn till att alla EU-medborgare behöver bli delaktiga, oavsett inkomst eller förmögenhet. Småskalig energi kan bidra till att förbättra sammanhållningen i samhället, motverka energifattigdom, skapa nya arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt och leda till nya sätt att komma till rätta med dagens ekonomiska kris.

E.  Småskalig och decentraliserad energiproduktion är en möjlighet för hushåll och små och medelstora företag, liksom för grupper både i tätorter och på landsbygden, att arbeta tillsammans för att bekämpa klimatförändringarna genom att bli energiproducenter. Konsumenterna bör bli medvetna om effektiva sätt att producera och konsumera energi. Att konsumenterna får möjlighet att producera sin egen el och värme kan leda till ett hållbarare samhälle där fler är delaktiga. I kommissionens meddelande om den inre marknaden för energi diskuteras frågan om att ”prosumenterna” (producerande konsumenter) ska få större möjligheter. Det finns redan många möjligheter för konsumenterna att aktivt engagera sig för effektiv produktion och konsumtion av energi, men det finns fortfarande utmaningar kvar.

F.  Småskalig energiproduktion kan också spela en roll på global nivå.

G.  Incitamenten för småskalig produktion av energi och värme skiljer sig kraftigt åt mellan medlemsstaterna. EU-politiken bör genomföras bättre i syfte att tillvarata potentialen hos småskalig energiproduktion i hela EU.

Definition

1.  I denna resolution definierar Europaparlamentet begreppet småskalig energiproduktion som 1) småskalig produktion av värme/kyla och elenergi som utförs av privatpersoner och små och medelstora företag i syfte att fylla de egna behoven och 2) olika former av småskalig produktion som utförs av sammanslutningar eller kooperativ på lokal nivå i syfte att fylla lokala behov. Parlamentet konstaterar att småskalig produktion omfattar en rad olika tekniker (vattenkraft, geotermisk energi, solenergi, havsenergi, vindkraft, värmepumpar, biomassa) med särskilt fokus på förnybara och hållbara aspekter.

Inledning

2.  Europaparlamentet bekräftar att småskalig produktion måste bli ett viktigt inslag i framtida energiproduktion om EU på lång sikt ska kunna uppfylla sina mål för förnybar energi. Parlamentet erinrar om att småskalig energiproduktion bidrar till att den förnybara energins sammanlagda andel av EU:s energimix ökar och möjliggör en effektiv elkonsumtion nära produktionsstället, så att överföringsförluster kan undvikas.

3.  Europaparlamentet påminner om att en större spridning av småskalig produktion är beroende av många olika faktorer, t.ex. en väl fungerande europeisk inre marknad för energi, teknisk utveckling av enheter för småskalig produktion, installation av smart energiinfrastruktur, särskilt i distributionsledet, och effektiva strategier och stödprogram på kort, medellång och lång sikt för att ge incitament för småskalig produktion på europeisk, nationell och lokal nivå.

4.  Europaparlamentet erkänner forskningens och teknikens roll för att göra småskalig energiproduktion effektivare och billigare.

5.  Europaparlamentet påpekar att användning av teknik för småskalig produktion i större skala begränsas av specifika hinder, t.ex. höga investeringskostnader i initialskedet, omfattande administrativ komplexitet i samband med anslutning och tillträde till elnätet samt brist på kunskap om de energi- och kostnadsbesparingar som olika tekniker för småskalig produktion leder till under sin livslängd.

6.  Europaparlamentet påpekar att energifattigdom är ett växande problem. Parlamentet betonar att man genom att underlätta för småskalig produktion för privatpersoner och samhällsgrupper kan stimulera konsumenter att engagera sig aktivt i energisektorn samtidigt som de får bättre kontroll över sin energikonsumtion och minskar sitt behov av att köpa energi, vilket leder till minskad energifattigdom. Parlamentet betonar att småskalig produktion ger en möjlighet att omforma samhället i riktning mot större hållbarhet, samarbetsanda och rättvisa. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt hyresgäster, som ofta hindras från att göra energiförbättringar och producera sin egen energi.

7.  Europaparlamentet betonar att man med hjälp av sådan teknik för småskalig energiproduktion som mikrokraftvärmeverk och småskalig förnybar energi kan få nollenergihus och plusenergihus, från vilka det överskott som produceras matas in i nätet.

8.  Europaparlamentet noterar vikten av att främja lokala kooperativ för förnybar energi både på landsbygden och i tätorterna för att öka det offentliga stödet för förnybar energi och allmänhetens kunskap om och medverkan i småskalig energiproduktion, förbättra tillgången till förnybar energi och åstadkomma investeringar. Parlamentet påpekar hur viktigt det är att främja lokala och regionala sammanslutningar som kan låta medborgarna delta i elmarknaden under trygga och effektiva former, samtidigt som prosumenterna garanteras rättvisa priser för de tjänster de tillhandahållit till energisystemet. Parlamentet konstaterar att de lokala myndigheterna är viktiga för främjandet av och incitamenten till småskalig energiproduktion bland medborgare, små och medelstora företag och berörda parter.

9.  Europaparlamentet anser att EU-medborgarna inte är särskilt medvetna om nyttan med småskalig energiproduktion och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att sprida kunskapen om lösningar och bästa praxis inom detta område.

10.  Europaparlamentet noterar att det bara finns knapphändig information om den småskaliga energiproduktionens kapacitet och framtida potential i EU. Parlamentet anser att bättre kunskaper skulle kunna få småskalig energiproduktion att spela en avgörande roll i klimat-, energi- och industripolitiken.

11.  Europaparlamentet konstaterar att främjandet av småskalig elenergiproduktion förutsätter smarta elmätare som kan räkna ut andelen egenförbrukad el och andelen el som inmatas i nätet, liksom också att värmenäten utrustas med mätare för den värmeenergi som leds in i fastigheterna respektive leds ut ur dem, så att den värmeenergi som produceras ska kunna räknas till godo.

12.  Europaparlamentet konstaterar att det, också inom den småskaliga produktionen, ofta lönar sig att leda vidare den producerade kraftvärmen till anläggningar, eftersom detta ofta medför en avsevärd höjning av energieffektiviteten.

13.  Europaparlamentet noterar att omfattande spridning av småskalig energiproduktion är en viktig etapp inom övergången från det traditionella systemet med centraliserad energi till ett mera decentraliserat och flexibelt energisystem av det slag som behövs för att EU ska uppnå sina energi- och klimatpolitiska mål. Parlamentet betonar vikten av att främja småskalig produktion nu, samtidigt som man på ett rättvist sätt tar tag i frågor om distributionsnätsoperatörer, t.ex. kostnadsdelning och behovet av investeringar i smart teknik. Parlamentet betonar att de positiva konsekvenserna av de tjänster som är en biprodukt av de småskaliga produktionsenheterna och som bidrar till en säker systemdrift bör definieras ordentligt och behandlas korrekt. Parlamentet betonar därför behovet av att fatta rätt beslut och fastställa rätt mål nu och inte längre skjuta upp lämpliga investeringar och ambitiös reglering.

14.  Europaparlamentet påpekar att det kan visa sig mycket kostsamt att öka den småskaliga produktionskapaciteten i EU och att ökade investeringar i småskalig produktion av enskilda prosumenter också kommer att göra det nödvändigt med andra investeringar på olika nivåer i energisystemet, t.ex. i distributions- och överföringssystem som underlättar användningen av småskalig produktion. Parlamentet betonar att detta inte får bli till förfång för en fullständigt trygg energiförsörjning eller på konstlad väg leda till högre energipriser. Parlamentet instämmer med Europeiska rådet att EU:s energipolitik måste trygga energiförsörjningen till hushåll och företag, och att priser och kostnader då måste vara överkomliga och konkurrenskraftiga.

Regelverk

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta rekommendationer, som bygger på bästa praxis för tillsynsmyndigheter och systemansvariga, om hur man kan förkorta och förenkla de administrativa förfarandena i samband med drift och anslutning till nätet av enheter för småskalig energiproduktion, varvid tyngdpunkten särskilt ska vila vid att det inrättas förfaranden med en gemensam kontaktpunkt. Parlamentet betonar behovet av att arbeta för ett ambitiöst genomförande av nuvarande riktlinjer, såsom energieffektivitetsdirektivets bestämmelser om mikrokraftvärmepannor.

16.  Europaparlamentet konstaterar att flödesförluster och liknande förluster i systemet kan undvikas med hjälp av energi från små producenter, förutsatt att den används omedelbart och på ort och ställe, och att sådan energi dessutom ger prosumenterna en ökad känsla av kontroll. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att utveckla särskilda mekanismer för att uppmuntra till självförsörjning, i förening med en minskad förbrukning överlag.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de nationella tillsynsmyndigheterna att utarbeta regelverk där man fastställer roller och ansvar för alla aktörer i förhållande till distributionsnätet, med särskild inriktning på villkor som gör det möjligt att öka förekomsten av sammanslutningar, i och med att de i framtiden kommer att ha avgörande betydelse för att den småskaliga energiproduktionen aktivt ska kunna delta i systemet.

18.  Europaparlamentet konstaterar att systemansvariga för distributionen får en allt viktigare roll i ett mer decentraliserat energinät, genom att de ansvarar för försörjningstryggheten och en stabil och tillförlitlig nätdrift, samtidigt som konsumenternas personuppgifter skyddas. Parlamentet uppmanar kommissionen och de nationella tillsynsmyndigheterna att erkänna denna roll och att göra det lättare för de systemansvariga för distributionssystem att investera i distributionssystemet, i syfte att förbättra energisystemets effektivitet överlag. Parlamentet begär dessutom att systemansvariga för distributionssystem ska få en mera institutionaliserad roll när det gäller att organisera balansering och andra stödtjänster.

19.  Europaparlamentet anser att det krävs en effektiv samordnad insats för småskalig energiproduktion i EU som ett led i skapandet av en europeisk inre marknad för energi.

20.  Europaparlamentet konstaterar att olika medlemsstater har olika mål och strukturer för sina finansiella och rättsliga bestämmelser om småskalig produktion och att detta kan vara ett hinder för större spridning av småskalig produktion. Parlamentet uppmanar kommissionen att avsätta särskilda budgetposter inom programmet Intelligent energi – Europa och att arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att undanröja befintliga hinder i nationell lagstiftning om tillgång till finansiering för privata och kooperativa projekt för småskalig produktion, skapa nya målinriktade finansieringsinstrument (t.ex. mikrokrediter) och sprida bästa praxis för dessa verksamheter.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta hänsyn till särdragen hos småskalig energiproduktion när de utformar och ser över nationella incitament och stödsystem, för att dessa faktiskt ska motsvara den småskaliga energiproduktionens behov.

Infrastruktur, produkter och standarder

22.  Europaparlamentet begär att det tredje energipaketet utan dröjsmål ska genomföras fullständigt, särskilt EU:s lagstiftning om mätning, i syfte att underlätta prosumentverksamheter på elnätet och främja en effektiv distributionsförvaltning. Parlamentet anser att det bör bli möjligt att överföra energi mellan producenter och konsumenter även i liten skala, exempelvis i grannskap eller kooperativ. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skynda på utbyggnaden av systemet med smarta mätare, om lönsamhetsanalysen visar att detta är i konsumenternas intresse, i syfte att hjälpa hushållen att få tillgång till korrekta uppgifter och få fullt värde för den energi som de producerar.

23.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen undersöker om det vore möjligt att ta med system för småskalig energiproduktion i stadsplaneringsprojekt. Parlamentet anser att detta skulle kunna öka effektiviteten och minska utvecklingskostnaderna för småskalig överföring och distribution av förnybar energi.

24.  Europaparlamentet konstaterar att standardiseringen spelar en nyckelroll för ytterligare insats av massproducerad utrustning för smidig och kostnadseffektiv produktion av småskalig energi. Parlamentet uppmanar de europeiska standardiseringsorganen att påskynda sitt standardiseringsarbete.

25.  Europaparlamentet påminner om att småskaliga producenter interagerar med distributionsnätet på ett sätt som skiljer sig från storskaliga producenter och därför bör behandlas annorlunda i framtida lagstiftning.

26.  Europaparlamentet är medvetet om att en betydande spridning av småskalig energiproduktion kommer att ge upphov till utmaningar för förvaltningen av distributionsnät i fråga om att matcha tillgång och efterfrågan på energi och nödvändiggöra innovativa investeringar i ett upprustat distributionsnät. Parlamentet noterar betydelsen av smart teknik för att åstadkomma detta. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta tillgången till nätet för små producenter och samtidigt ta itu med frågan om nätkostnader i samband med småskalig energiproduktion och upprätthålla en effektiv nätförvaltning. Parlamentet uppmanar de nationella tillsynsmyndigheterna att ge incitament till innovation och investeringar i lokala distributionsnät.

27.  Europaparlamentet konstaterar att det har påvisats att ägarprojekt åtnjuter större acceptans och därför bör främjas. Parlamentet erinrar om att sammanslutningar skulle kunna spela en viktig roll för att möjliggöra sådana projekt, men att deras roll hittills har varit oklar i den relevanta EU‑lagstiftningen. Därför efterlyser parlamentet ett snabbt och ambitiöst genomförande av bestämmelserna om laststyrning i energieffektivitetsdirektivet.

28.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att se efter vilka möjligheter det finns att stödja modeller för gräsrotsfinansiering, som handlar om system för investering på lång sikt där investerare och företagare står i direkt kontakt via en plattform, för att erbjuda möjligheter att grunda kooperativ inom småskalig energiproduktion och uppmuntra till grundandet av sådana.

29.  Europaparlamentet konstaterar att möjligheten till projektfinansiering med hjälp av öppna upprop som riktas till en bred allmänhet (gräsrotsfinansiering) uppmärksammas alltmer i offentligheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja möjligheten till samägande av lokala projekt och på det sättet bättre uppbåda lokalt stöd.

30.  Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att undersöka i vad mån det utgående från unionslagstiftningen såsom direktivet om prospekt (direktiv 2003/71/EG)), Mifid-direktivet (direktiv 2004/39/EG) och direktivet om elektroniska pengar (direktiv 2009/110/EG) redan går att genomföra vissa projekt på basis av samägande av lokala strukturer.

31.  Europaparlamentet framhåller att alla initiativ inom området småskalig energiproduktion bör vara i överensstämmelse med nätföreskrifter. Parlamentet konstaterar att målen för den sekundära ellagstiftningen, såsom nätföreskrifterna, bättre och mera kostnadseffektivt kan uppnås genom att det på EU-nivå fastställs standarder för de flesta typerna av teknik för småskalig energiproduktion. Parlamentet efterlyser en aktiv form för förvaltning av distributionssystem, med ett nära samarbete mellan ansvariga för distributionssystem, ansvariga för överföringssystem och andra parter (produktions-, konsumtions- och lagringsenheter) i nätmyndigheterna, i syfte att stimulera innovation och investeringar i lokala distributionsnät.

32.  Europaparlamentet uppmanar Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer), det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för el, kommissionen och de nationella regeringarna att särskilt uppmärksamma decentraliserade förnybara energikällor i utformningen av och förhandlingarna om nätföreskrifter.

33.  Europaparlamentet konstaterar att nya former för produktion, ägande och konsumtion, såsom leasingföretag, skulle kunna spela en utslagsgivande roll för spridningen av småskalig energiproduktion, eftersom de för med sig mycket som är till nytta för den småskaliga energiproduktionen, till exempel lägre initialkostnader, insyn i kostnaderna genom fasta priser för kombinationer av produkter och tjänster, lösning på ett viktigt finansieringsproblem för låginkomsttagare bland prosumenterna, optimal kvalitet på anläggningarna och bättre underhåll och således en längre livscykel i leverantörsledet.

Särskilda åtgärder

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ingående bedöma den potentiella kapaciteten för småskalig energiproduktion och undersöka bästa praxis inom EU och vilka följderna kan bli av en stor spridning av småskalig energiproduktion för den europeiska inre marknaden för energi och för infrastrukturen.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att småskalig produktion är berättigad till stöd med EU-medel, också strukturfondsmedel, från och med perioden 2014–2020 och framöver.

36.  Europaparlamentet uppmanar till att anslag för forskning, utveckling och innovation ska investeras på området för småskalig produktion i syfte att utveckla lämpliga tekniska lösningar och anläggningar.

37.  Europaparlamentet inser betydelsen av EU:s ledarskap inom klimat- och energipolitiken och påpekar att småskalig produktion bör bidra till våra långsiktiga mål. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att förbättra genomförandet av de strategier för småskalig produktion av el och värme som redan idag finns inom EU, och att i det sammanhanget uppmärksamma vikten av småskalig produktion och främja dess spridning i medlemsstaterna.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till den småskaliga energiproduktionens roll i framtida EU-energilagstiftning, särskilt i samband med unionens framtida klimat- och energipaket för 2030.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna noggrant se över befintliga kostnadsstrukturer i energinätet och att ge vägledning om hur man kan underlätta tillståndsgivning, tillträde till nätet och driften av enheter för småskalig energiproduktion.

o
o   o

40.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 140, 5.6.2009, s. 16.
(2) EUT L 315, 14.11.2012, s. 1.
(3) EUT L 285, 31.10.2009, s. 10.
(4) EUT L 153, 18.6.2010, s. 1.
(5) EUT C 169 E, 15.6.2012, s. 66.


Lika lön för män och kvinnor
PDF 195kWORD 21k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2013 om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för lika eller likvärdigt arbete (2013/2678(RSP))
P7_TA(2013)0375B7-0387/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 8, 157 och 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(1),

–  med beaktande av artikel 11.1 d i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, antagen av FN:s generalförsamling i resolution 34/180 av den 18 december 1979,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 september 2010 Strategi för jämställdhet 2010-2015 (COM(2010)0491),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av 5 mars 2010 Ett förstärkt engagemang för jämställdhet – Kvinnostadga (COM(2010)0078),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 med rekommendationer till kommissionen om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för samma eller likvärdigt arbete(2),

–  med beaktande av bedömningen av det europeiska mervärdet avseende tillämpningen av principen om lika lön för lika arbete för kvinnor och män(3),

–  med beaktande av studien The Gender Gap in Pensions in the EU(4),

–  med beaktande av frågan till kommissionen om tillämpningen av principen ”lika lön för lika eller likvärdigt arbete för män och kvinnor” (O-000078/2013 – B7-0218/2013),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I sin resolution av den 24 maj 2012 med rekommendationer till kommissionen om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för samma eller likvärdigt arbete begärde parlamentet att kommissionen senast den 15 februari 2013 skulle se över direktiv 2006/54/EG och att i samband med detta följa parlamentets rekommendationer, inbegripet en översyn av befintlig lagstiftning.

B.  Till följd av en arbetsmarknadspolitik som syftar till att avskaffa principen om och bruket av kollektiva förhandlingar används allt oftare individuell lönesättning, vilket ger upphov till bristande information om och insyn i det individualiserade lönesystemet, något som i sin tur leder till ökade löneskillnader mellan anställda på likvärdiga nivåer och kan resultera i ökade löneskillnader mellan kvinnor och män.

C.  Utvecklingen i fråga om att minska löneklyftan mellan könen går extremt långsamt och i vissa medlemsstater har denna löneklyfta till och med ökat. Trots den omfattande lagstiftning som varit gällande i nästan 40 år, de åtgärder som vidtagits och de medel som använts (skillnaden på EU-nivå var 17,7 procent år 2006, 17,6 procent år 2007, 17,4 procent år 2008, 16,9 procent år 2009 och 16,4 procent år 2010), utgör löneskillnaderna mellan kvinnor och män fortfarande ett bestående problem och uppgår för närvarande till 16,2 procent i EU. För att åstadkomma jämställdhet måste principen om lika lön för lika arbete och för likvärdigt arbete genomföras. De negativa följderna för kvinnor av löneklyftan mellan könen hänger med in i pensionsåldern, och kvinnornas genomsnittliga pensioner ligger 39 procent lägre än männens.

D.  Enligt akademisk forskning om minskning av löneklyftan mellan könen måste olika faktorer beaktas och åtgärdas, till exempel skillnader i arbetskraftstal och sysselsättningsgrad, skillnader i lönestrukturen, skillnader i arbetskraftens sammansättning, löneskillnader och andra makroekonomiska och institutionella faktorer.

E.  Erfarenheten har visat att enbart god praxis eller mjuka (icke bindande) lagstiftningsåtgärder sällan räcker som incitament och att det förväntade ömsesidiga lärandet inte inträffar i verkligheten.

F.  Enligt slutsatserna från bedömningen av det europeiska mervärdet skulle den ekonomiska tillväxten öka med 0,1 procent om löneskillnaden mellan könen minskade med en procentenhet, och under den rådande ekonomiska nedgången är det är av avgörande vikt att man lyckas minska löneklyftan mellan könen.

G.  Den långsamma utvecklingen när det gäller minskning av löneklyftan mellan könen har omfattande demografiska, sociala, rättsliga och ekonomiska konsekvenser.

1.  Europaparlamentet ser negativt på att arbetet med att minska löneklyftan mellan könen i EU går så långsamt.

2.  Europaparlamentet understryker att ökad jämställdhet genom minskning av löneklyftan mellan könen skulle gynna inte bara kvinnor, utan samhället som helhet, och att en minskning av denna löneklyfta inte bör betraktas som en kostnad utan som en investering.

3.  Europaparlamentet upprepar än en gång att direktiv 2006/54/EG i sin nuvarande form inte är tillräckligt effektivt för att man ska kunna motverka löneklyftan mellan könen och uppnå målet om jämställdhet i arbetslivet.

4.  Europaparlamentet begär att kommissionen stöder medlemsstaternas insatser för att minska löneklyftan mellan könen med minst 5 procentenheter per år, med målet att avskaffa denna löneklyfta till 2020.

5.  Europaparlamentet medger att ett mångfasetterat tillvägagångssätt på flera nivåer kräver att kommissionen stödjer medlemsstaterna då de främjar bra metoder och driver en politik för att motverka löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål se över direktiv 2006/54/EG och föreslå ändringar av det i enlighet med artikel 32 i det direktivet och på grundval av artikel 157 i FEUF, i överensstämmelse med de ingående rekommendationer som ges i bilagan till parlamentets resolution av den 24 maj 2012.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.
(2) Antagna texter, P7_TA(2012)0225.
(3) EAVA 4/2013.
(4) http://ec.europa.eu/justice/gender-equality/files/documents/130530_pensions_en.pdf


Strategi för cybersäkerhet i EU: En öppen, säker och skyddad cyberrymd
PDF 232kWORD 32k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2013 om EU:s strategi för it-säkerhet: en öppen, säker och trygg cyberrymd (2013/2606(RSP))
P7_TA(2013)0376B7-0386/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 7 februari 2013 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik EU:s strategi för cybersäkerhet: En öppen, säker och trygg cyberrymd (JOIN(2013)0001),

–  med beaktande av kommissionens förslag till direktiv av den 7 februari 2013 om åtgärder för att säkerställa en hög gemensam nivå av nät- och informationssäkerhet i hela unionen, (COM(2013)0048),

–  med beaktande av kommissionens meddelanden av den 19 maj 2010 En digital agenda för Europa (COM(2010)0245) och av den 18 december 2012 Den digitala agendan för Europa – Drivkraft för den europeiska digitala tillväxten (COM(2012)0784),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 september 2012 Att frigöra de molnbaserade datortjänsternas potential i Europa (COM(2012)0529),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 mars 2012 Brottsbekämpning i vår digitala tidsålder: inrättande av ett Europeiskt centrum mot it-brottslighet (COM(2012)0140) och av rådets slutsatser av den 7 juni 2012 om detta,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/40/EU av den 12 augusti 2013 om angrepp mot informationssystem och om upphävande av rådets rambeslut 2005/222/RIF(1),

–  med beaktande av rådets direktiv 2008/114/EG av den 8 december 2008 om identifiering av, och klassificering som, europeisk kritisk infrastruktur och bedömning av behovet att stärka skyddet av denna(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF(3),

–  med beaktande av Stockholmsprogrammet(4) på området med frihet, säkerhet och rättvisa, kommissionens meddelanden Att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för EU-medborgarna – Handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet (COM(2010)0171) och EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken: Fem steg mot ett säkrare Europa (COM(2010)0673) samt sin resolution av den 22 maj 2012 om Europeiska unionens strategi för inre säkerhet(5),

–  med beaktande av kommissionens och den höga representantens gemensamma förslag till rådets beslut om närmare bestämmelser för hur unionen ska genomföra solidaritetsklausulen (JOIN(2012)0039),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2001/413/RIF av den 28 maj 2001 om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2012 om skydd av kritisk infrastruktur ”Resultat och kommande åtgärder: vägen mot global it-säkerhet”(7) och av rådets slutsatser av den 27 maj 2011 om kommissionens meddelande om skydd av kritisk infrastruktur ”Resultat och kommande åtgärder: vägen mot global it-säkerhet” (COM(2011)0163),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om att fullborda en inre e‑marknad(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om rättvis handel och utveckling(9),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 16 april 2013 vid första behandlingen om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa) (COM(2010)0521)(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik(11),

–  med beaktande av Europarådets konvention om it-relaterad brottslighet av den 23 november 2001,

–  med beaktande av unionens internationella skyldigheter, särskilt enligt det allmänna tjänstehandelsavtalet (Gats),

–  med beaktande av artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget) och av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 6, 8 och 11,

–  med beaktande av de pågående förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater,

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  De växande it-utmaningarna, i form av alltmer sofistikerade hot och angrepp, utgör ett stort hot mot säkerhet, stabilitet och ekonomiskt välstånd i medlemsstaterna och för den privata sektorn och allmänheten. Skyddet av vårt samhälle och vår ekonomi kommer därför att bli en utmaning som ständigt utvecklas.

B.  Cyberrymden och it-säkerhet bör vara en av de strategiska pelarna i EU:s och varje medlemsstats säkerhets- och försvarspolitik. Det är viktigt att se till att cyberrymden fortsätter att vara öppen för ett fritt flöde av tankar, information och fritt uttryck.

C.  E-handel och onlinetjänster är en vital del av internet och av avgörande betydelse för målen med Europa 2020-strategin, till nytta för både allmänheten och den privata sektorn. Unionen måste fullt ut förverkliga den potential och de möjligheter som erbjuds av internet i vidareutvecklingen av den inre marknaden, inbegripet den digitala inre marknaden.

D.  De strategiska prioriteringar som anges i det gemensamma meddelandet om en it-säkerhetsstrategi för EU omfattar it-motståndskraft, minskad it-brottslighet, utveckling av en politik för it-försvar och it-kapacitet i anslutning till den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) samt fastställande av en sammanhängande och internationell EU-politik för cyberrymden.

E.  Nät- och informationssystemen i hela unionen är i hög grad sammanlänkade. På grund av internets globala natur överskrider många tillbud som rör nät- och informationssäkerhet de nationella gränserna, vilket kan komma att undergräva den inre marknadens funktion och minska konsumenternas förtroende för den digitala inre marknaden.

F.  It-säkerheten i unionen är precis som i övriga världen inte starkare än sin svagaste länk, och störningar i en sektor eller medlemsstat som påverkar en annan sektor eller medlemsstat skapar spridningseffekter med konsekvenser för unionens ekonomi som helhet.

G.  I april 2013 hade endast 13 medlemsstater officiellt antagit nationella strategier för it-säkerhet. Grundläggande skillnader kvarstår mellan medlemsstaterna i fråga om deras beredskap, säkerhet, strategiska kultur samt förmåga att ta fram och genomföra nationella strategier för it-säkerhet, och dessa skillnader bör analyseras.

H.  Olika säkerhetskulturer och bristen på rättsliga ramar leder till fragmentering, vilket har stor betydelse för den digitala inre marknaden. Frånvaron av en harmoniserad strategi för it-säkerhet innebär allvarliga hot mot det ekonomiska välståndet och säkerheten för transaktioner, och det krävs därför samordnade insatser och ett närmare samarbete mellan regeringar, den privata sektorn samt brottsbekämpande organ och underrättelsetjänster.

I.  It-brottslighet är ett allt dyrare internationellt problem, som för närvarande kostar — enligt FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå — den globala ekonomin nästan 295 miljarder euro varje år.

J.  Den internationella organiserade brottsligheten utnyttjar de tekniska framstegen och håller på att överföra sitt verksamhetsområde till cyberrymden, där it-brottslighet håller på att radikalt förändra de traditionella strukturerna inom den organiserade brottsligheten. Detta har lett till att den organiserade brottsligheten inte är lika bunden till en plats och i högre grad utnyttjar territorialitet och skilda nationella jurisdiktioner på global nivå.

K.  De behöriga myndigheternas utredning av it-brottslighet hämmas fortfarande av åtskilliga hinder, bland annat användningen av ”virtuella valutor” för transaktioner i cyberrymden vilka kan utnyttjas för penningtvätt, frågorna om territorialitet och gränserna för domstolarnas behörighet, otillräcklig kapacitet för underrättelseutbyte, brist på utbildad personal samt inkonsekvent samarbete med andra intressenter.

L.  Tekniken är grunden för utveckling av cyberrymden, och en kontinuerlig anpassning till de tekniska förändringarna är avgörande om motståndskraften och säkerheten för cyberrymden i EU ska kunna förbättras. Åtgärder måste vidtas för att se till att lagstiftningen hålls uppdaterad med den nyaste tekniska utvecklingen, så att det blir möjligt att på ett ändamålsenligt sätt identifiera och åtala it‑brottslingar och skydda offer för it-brottslighet. EU:s strategi för it-säkerhet måste omfatta åtgärder som är inriktade på medvetenhet, utbildning, utveckling av organisationer för incidenthantering (Cert), utveckling av en inre marknad för produkter och tjänster för it-säkerhet samt främjande av investeringar i forskning, utveckling och innovation.

1.  Europaparlamentet välkomnar det gemensamma meddelandet om en it-säkerhetsstrategi för EU och förslaget till direktiv om åtgärder för att säkerställa en hög gemensam nivå av nät- och informationssäkerhet i hela unionen.

2.  Europaparlamentet framhåller den yttersta vikt och allt större betydelse som internet och cyberrymden har för politiska, ekonomiska och samhälleliga transaktioner, inte bara inom unionen utan också i förhållande till andra aktörer runt om i världen.

3.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att utveckla en politik för strategisk kommunikation om EU:s it-säkerhet, it-krissituationer, strategiöversyner, offentlig-privat samarbete och varning samt rekommendationer till allmänheten.

4.  Europaparlamentet påminner om att en hög nivå på nät- och informationssäkerheten behövs inte bara för att upprätthålla tjänster som är av avgörande betydelse för ett smidigt fungerande samhälle och för ekonomin, utan också för att skydda medborgarnas fysiska integritet genom ökad effektivitet och ändamålsenlighet och ett säkrare funktionssätt för kritisk infrastruktur. Nät- och informationssäkerheten måste tas upp, men förbättrad fysisk säkerhet är också en viktig fråga. Parlamentet betonar att infrastrukturen bör vara motståndskraftiga mot både avsiktliga och oavsiktliga störningar. I detta sammanhang bör it-säkerhetsstrategin vara mer inriktad på de vanliga orsakerna till oavsiktliga systemfel.

5.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att anta nationella it-säkerhetsstrategier som omfattar aspekter rörande teknik, samordning, mänskliga resurser och fördelning av ekonomiska medel och som innehåller särskilda regler om vinsterna och ansvaret för den privata sektorn, i syfte att utan onödigt dröjsmål säkra den privata sektorns deltagande, samt att tillhandahålla övergripande riskhanteringsförfaranden och skydda regelverket.

6.  Europaparlamentet konstaterar att endast ett kombinerat ledarskap och politiskt ansvarstagande av unionens institutioner och medlemsstaterna kommer att möjliggöra en hög nivå på nät- och informationssäkerheten i hela unionen, och därmed bidra till en säker och smidigt fungerande inre marknad.

7.  Europaparlamentet betonar att unionens it-säkerhetspolitik bör erbjuda en säker och tillförlitlig digital miljö som bygger på, och är utformad för att garantera, skyddet för och bevarandet av friheterna och respekten för de grundläggande rättigheterna online, enligt vad som anges i EU-stadgan och i artikel 16 i EUF-fördraget, särskilt rätten till personlig integritet och uppgiftsskydd. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt skyddet av barn online.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att lägga fram utbildningsprogram som syftar till att främja och förbättra medvetenheten, kompetensen och utbildningen bland medborgarna i EU, i synnerhet med avseende på personlig säkerhet, som en del av en läroplan med digital kompetens från tidig ålder. Parlamentet välkomnar initiativet att anordna en europeisk månad för it-säkerhet. med stöd av Enisa och i samarbete med offentliga myndigheter och den privata sektorn, i syfte att öka medvetenheten om de utmaningar som skyddet av nät- och informationssystem är förknippat med.

9.  Europaparlamentet anser att utbildning om it-säkerhet ökar de europeiska samhällenas medvetenhet om it-hoten, vilket främjar en ansvarsfull användning av cyberrymden och bidrar till att öka tillgången på it-kompetens. Europol och det nya Europeiska it-brottscentrumet, liksom Enisa och Eurojust, spelar en nyckelroll genom att tillhandahålla utbildningsinsatser på EU-nivå om användning av verktygen inom det internationella rättsliga samarbetet och om brottsbekämpning som rör olika aspekter av it-brottslighet.

10.  Europaparlamentet upprepar behovet att ge teknisk rådgivning och juridisk information samt att inrätta program för att förebygga och bekämpa it-brottslighet. Parlamentet uppmuntrar utbildning av it-tekniker som är specialiserade på att skydda kritisk infrastruktur och informationssystem samt operatörer av transportkontrollsystem och trafikledningscentraler. Parlamentet understryker det akuta behovet av regelbunden utbildning i it‑säkerhet för personalen inom den offentliga sektorn på alla nivåer.

11.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till försiktighet i begränsningar av allmänhetens möjlighet att använda kommunikations- och it-verktyg, och betonar att medlemsstaterna bör sikta på att aldrig äventyra medborgarnas fri- och rättigheter vid utarbetandet av reaktioner på it-hot och it-angrepp. Medlemsstaterna bör också ha tillräckligt lagstiftningsutrymme för att kunna göra en åtskillnad mellan it-tillbud av civil respektive militär omfattning.

12.  Europaparlamentet anser att regleringar på it-säkerhetsområdet bör vara riskorienterade, inriktade på kritisk infrastruktur – då det är ett viktigt allmänintresse att denna fungerar – och utgå från befintliga marknadsbaserade insatser i branschen för att säkerställa nätens motståndskraft. Parlamentet understryker den avgörande roll som samarbete på operativ nivå spelar för att främja ett effektivare utbyte av information om it-hot mellan offentliga myndigheter och den privata sektorn – både på unionsnivå och på nationell nivå, liksom med strategiska partner för unionen – med målet att garantera nät- och informationssäkerhet genom ökat ömsesidigt förtroende, värde och engagemang samt utbyte av sakkunskap. Parlamentet anser att offentlig-privata partnerskap bör bygga på nät- och teknikneutralitet och inriktas på insatser för att hantera problem med stora återverkningar för allmänheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra alla inblandade marknadsaktörer att bli mer vaksamma och mer samarbetsinriktade, i syfte att skydda andra aktörer från skada på deras tjänster.

13.  Upptäckt och rapportering av it-säkerhetstillbud är centralt för att främja it-motståndskraften i unionen. Europaparlamentet anser att proportionerliga och nödvändiga krav på att lämna ut upplysningar bör införas för att möjliggöra rapportering av tillbud som är förknippade med betydande säkerhetsöverträdelser till de behöriga nationella myndigheterna, och därmed möjliggöra en bättre övervakning av it-brottstillbud och underlätta insatser för att öka medvetenheten på alla nivåer.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och andra aktörer att införa en politik för it-säkerhet och it-motståndskraft som omfattar ekonomiska incitament som främjar en hög nivå på it-säkerhet och it-motståndskraft.

It-motståndskraft

15.  Europaparlamentet konstaterar att olika sektorer och medlemsstater har olika nivåer på sin kapacitet och kompetens, och detta hindrar en utveckling av ett samarbete som präglas av tillit och undergräver den inre marknadens funktion.

16.  Europaparlamentet anser att kraven på små och medelstora företag bör följa en proportionerlig och riskbaserad strategi.

17.  Europaparlamentet insisterar på att it-motståndskraft måste utvecklas för kritisk infrastruktur, och påminner om att de kommande arrangemangen för att genomföra solidaritetsklausulen (artikel 222 i EUF-fördraget) bör beakta risken för it-angrepp mot en medlemsstat. Parlamentet uppmanar kommissionen och den höga representanten att ta hänsyn till denna risk i sina gemensamma integrerade hot- och riskutvärderingsrapporter som ska avges från och med 2015.

18.  Europaparlamentet betonar att man för att garantera integritet, tillgänglighet och sekretess för i synnerhet kritiska tjänster måste ha en aktuell identifiering och klassificering av kritisk infrastruktur, och de nödvändiga minimisäkerhetskraven för nät och informationssystem måste vara fastställda.

19.  Europaparlamentet framhåller att förslaget till direktiv om åtgärder för att garantera en hög gemensam nivå på nät- och informationssäkerheten i EU föreskriver sådana minimisäkerhetskrav för leverantörer av informationssamhällets tjänster och operatörer av kritisk infrastruktur.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och unionen att fastställa lämpliga ramar för system för snabbt, ömsesidigt informationsutbyte som garanterar anonymitet för den privata sektorn och håller den offentliga sektorn konstant uppdaterad och, om så krävs, ge stöd till den privata sektorn.

21.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tanke om att skapa en riskhanteringskultur för it-säkerhet och uppmanar medlemsstaterna och unionens institutioner att snarast inbegripa it-krishantering i sina krishanteringsplaner och riskanalyser. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaternas regeringar och kommissionen att uppmuntra privata aktörer att inbegripa it-krishantering i sina förvaltningsplaner och riskanalyser och att utbilda personalen i it-säkerhet.

22.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och unionens institutioner att inrätta ett nätverk med välfungerande organisationer för incidenthantering (Cert) som är operativa dygnet runt, sju dagar i veckan. Parlamentet påpekar att nationella incidenthanteringsorganisationer bör utgöra en del av ett ändamålsenligt nätverk i vilket den relevanta informationen utbyts under uppfyllande av erforderliga normer för förtroende och sekretess. Parlamentet konstaterar att övergripande initiativ som sammanför incidenthanteringsorganisationer och andra relevanta säkerhetsorgan kan fungera som värdefulla verktyg i skapandet av förtroende i ett gränsöverskridande och sektorsövergripande sammanhang. Parlamentet betonar vikten av ett effektivt och ändamålsenligt samarbete mellan incidenthanteringsorganisationer och brottsbekämpande myndigheter i kampen mot it-brottslighet.

23.  Europaparlamentet stöder Enisa i utövandet av byråns arbetsuppgifter med avseende på nät- och informationssäkerhet, i synnerhet genom att tillhandahålla vägledning och ge råd åt medlemsstaterna samt genom att stödja utbyte av bästa praxis och skapandet av ett klimat av förtroende.

24.  Europaparlamentet betonar att branschen behöver införa lämpliga prestandakrav på it-säkerhet längs hela värdekedjan för IKT-produkter som används i transportnät och informationssystem, utföra lämplig riskhantering, anta standarder och lösningar för säkerhet och utveckla bästa praxis och informationsutbyte i syfte att säkerställa it-säkra transportsystem.

Industri- och teknikresurser

25.  Europaparlamentet anser att garantier för en hög nivå på nät- och informationssäkerheten spelar en central roll för att öka konkurrenskraften för både leverantörer och användare av säkerhetslösningar i unionen. It-säkerhetsbranschen i unionen har en betydande outnyttjad potential, men användare som är privata och offentliga aktörer och företag är ofta inte informerade om kostnader och fördelar med att investera i it-säkerhet, och därmed fortfarande sårbara för skadliga it-hot. Parlamentet betonar att införandet av incidenthanteringsorganisationer är en relevant faktor i detta avseende.

26.  Europaparlamentet anser att ett starkt utbud av, och efterfrågan på, it-säkerhetslösningar kräver tillräckliga investeringar i akademiska resurser, forskning och utveckling (FoU) samt kunskaps- och kapacitetsuppbyggnad om den del av de nationella myndigheterna som sysslar med IKT-frågor, i syfte att främja innovationer och skapa tillräcklig medvetenhet om risker när det gäller nät- och informationssäkerhet, vilket leder till en samordnad säkerhetsbransch i Europa.

27.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att inrätta en ”inre marknad för it-säkerhet” där användare och leverantörer på bästa sätt kan använda sig av de innovationer, synergier och kombinerade sakkunskaper som står till buds och som gör det möjligt för små och medelstora företag att ta sig in på marknaden.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga gemensamma investeringar i den europeiska it-säkerhetsbranschen, ungefär på samma sätt som har gjorts inom andra branscher, exempelvis luftfartssektorn.

It-brottslighet

29.  Europaparlamentet anser att brottslig verksamhet i cyberrymden kan vara lika skadlig för samhällets välfärd som brott i den fysiska världen, och att dessa former av brottslighet ofta förstärker varandra, vilket kan observeras exempelvis när det gäller sexuellt utnyttjande av barn och organiserad brottslighet och penningtvätt.

30.  Europaparlamentet konstaterar att det i vissa fall finns en koppling mellan laglig och olaglig näringsverksamhet. Parlamentet framhåller den koppling, som underlättas genom internet, som finns mellan finansiering av terrorism och grov organiserad brottslighet. Parlamentet betonar att allmänheten måste göras medveten om allvaret i att bli inblandad i it‑brottslighet och om att det som vid första anblicken kan förefalla vara ett ”socialt acceptabelt” brott – såsom olaglig nedladdning av filmer – ofta genererar stora belopp för internationella brottssyndikat.

31.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att samma normer och principer som gäller offline också gäller online, och att kampen mot it-brottslighet därför behöver trappas upp med hjälp av aktuell lagstiftning och operativ kapacitet.

32.  Europaparlamentet anser att gemensamma insatser som genomförs och sakkunskap som erbjuds på unionsnivå, ovanför nivån för de enskilda medlemsstaterna, med tanke på it-brottslighetens gränsöverskridande natur är särskilt viktiga, och att Eurojust, Europeiska it-brottscentrumet inom Europol, incidenthanteringsorganisationer samt universitet och forskningscentrum därför måste förses med tillräckliga resurser och kapaciteter för att kunna fungera som knutpunkter för sakkunskap, samarbete och informationsutbyte.

33.  Europaparlamentet välkomnar varmt inrättandet av Europeiska it-brottscentrumet, och uppmuntrar denna byrås framtida utveckling, med dess centrala roll för att samordna ett snabbt och effektivt gränsöverskridande utbyte av information och sakkunskap till stöd för insatser för att förebygga, upptäcka och utreda it-brottslighet.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att medborgarna enkelt kan få tillgång till information om it-hot och hur man kan bekämpa dem. Parlamentet anser att sådan vägledning bör omfatta information om hur användarna kan skydda sin personliga integritet på internet, hur man upptäcker och anmäler fall av gromning, hur man installerar programvara och brandväggar, hur man hanterar lösenord samt hur man upptäcker nätfiske (phishing), falska webbplatser (pharming) och andra angrepp.

35.  Europaparlamentet insisterar på att de medlemsstater som ännu inte har ratificerat Europarådets konvention om it-brottslighet gör detta utan onödigt dröjsmål. Parlamentet välkomnar Europarådets synpunkter angående behovet att uppdatera denna konvention i ljuset av den tekniska utvecklingen, för att säkerställa att den är fortsatt effektiv i kampen mot it-brottslighet, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att delta i denna debatt. Parlamentet stöder de insatser som görs för att främja ratificeringen av konventionen bland andra länder, och uppmanar kommissionen att främja den på ett aktivt sätt utanför unionen.

It-försvar

36.  Europaparlamentet betonar att it-utmaningar, it-hot och it-angrepp utsätter medlemsstaternas försvar och nationella säkerhetsintressen för risker, och att civila och militära strategier för att skydda kritisk infrastruktur bör maximera nyttan på båda områden genom ansträngningar för att uppnå synergieffekter.

37.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att intensifiera sitt samarbete med Europeiska försvarsbyrån i syfte att utveckla förslag och initiativ till it-försvarskapacitet och bygga vidare på den senaste tidens initiativ och projekt. Parlamentet understryker behovet att stärka FoU, bland annat genom sammanslagning och gemensamt utnyttjande av resurser.

38.  Europaparlamentet upprepar att en övergripande europeisk it-säkerhetsstrategi bör beakta mervärdet med befintliga byråer och organ samt god praxis från de medlemsstater som redan har infört nationella it-säkerhetsstrategier på egen hand.

39.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att inbegripa it-krishantering i krishanteringsplaneringen, och betonar behovet att medlemsstaterna i samarbete med Europeiska försvarsbyrån utarbetar planer för att skydda GSFP-uppdrag och GSFP-insatser mot it-angrepp. Parlamentet uppmanar dem också att bilda en gemensam europeisk styrka för it-försvar.

40.  Europaparlamentet framhåller det goda praktiska samarbetet med Nato på området it-säkerhet, och understryker behovet att intensifiera detta samarbete, särskilt genom närmare samordning i fråga om planering, teknik, utbildning och utrustning.

41.  Parlamentet efterlyser insatser från unionens sida för att inleda utbyte med internationella partner, inbegripet Nato, identifiera samarbetsområden, undvika dubbelarbete och komplettera verksamhet, där så är möjligt.

Internationell politik

42.  Europaparlamentet anser att internationellt samarbete och dialog spelar en väsentlig roll för att skapa förtroende och öppenhet och för att främja en hög nivå på nätverksbyggandet och informationsutbytet globalt sett. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att inrätta en arbetsgrupp för it-diplomati vars ansvarsområden skulle omfatta främjande av dialog med likasinnade länder och organisationer. Parlamentet efterlyser ett mer aktivt deltagande från EU:s sida i de många olika internationella konferenser för it-säkerhet på hög nivå som unionen deltar i.

43.  Europaparlamentet anser att man måste hitta en jämvikt mellan de konkurrerande målen gränsöverskridande uppgiftsöverföring, uppgiftsskydd och it-säkerhet, i linje med unionens internationella åtaganden, i synnerhet inom ramen för Gats.

44.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att integrera it-säkerhetsdimension i EU:s yttre åtgärder, särskilt i förhållande till tredjeländer, i syfte att intensifiera samarbetet och utbytet av erfarenheter och information om hur man hanterar it-säkerheten.

45.  Europaparlamentet efterlyser insatser av unionen för att inleda ett utbyte med internationella partner i syfte att identifiera samarbetsområden, undvika dubbelarbete och komplettera verksamhet, där så är möjligt. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen att agera med framförhållning i internationella organisationer och att samordna medlemsstaternas ståndpunkter om hur man ska främja lösningar och politik på it-området på ett bra sätt.

46.  Europaparlamentet anser att insatser bör göras för att se till att befintliga internationella rättsliga instrument, särskilt Europarådets konvention om it-brottslighet, blir verklighet i cyberrymden. Parlamentet anser därför att det för närvarande inte finns något behov att skapa nya rättsliga instrument på internationell nivå. Parlamentet välkomnar dock internationellt samarbete för att ta fram normer för uppträdandet i cyberrymden, och stöder rättsstaten i cyberrymden. Parlamentet anser att en uppdatering av de befintliga rättsliga instrumenten vilken återspeglar teknikens framsteg bör övervägas. Parlamentet menar att frågor om domstolars behörighet kräver en djupgående diskussion om rättsligt samarbete och lagföring av gränsöverskridande brott.

47.  Europaparlamentet anser att i synnerhet arbetsgruppen EU–USA för it-säkerhet och mot it-brottslighet bör tjäna som ett verktyg med vilket EU och USA i lämpliga fall kan utbyta bästa praxis inom it-säkerhetspolitik. Parlamentet noterar i detta sammanhang att områden med anknytning till it-säkerhet, såsom tjänster som är beroende av att nät- och informationssystem fungerar säkert, kommer att tas upp i de kommande förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar, vilket måste ingås på ett sätt som skyddar EU:s suveränitet och oberoendet för EU:s institutioner.

48.  Europaparlamentet konstaterar att it-säkerhetskompetensen och kapaciteten att förebygga, upptäcka och effektivt motverka hot och angrepp inte är jämnt utvecklade runt om i världen. Parlamentet betonar att insatser för att öka it-motståndskraften och bekämpa it-hot inte får begränsas till likasinnade partner, utan också bör riktas mot regioner som ligger efter i utvecklingen av kapacitet, teknisk infrastruktur och rättsliga ramar. Parlamentet anser att samordningen av incidenthanteringsorganisationer är avgörande i denna fråga. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta – och vid behov bistå – satsningar i tredjeländer för att bygga upp it-säkerhetskapacitet på egen hand, med hjälp av lämpliga medel.

Genomförande

49.  Europaparlamentet efterlyser regelbundna utvärderingar av de nationella it-säkerhetsstrategiernas inverkan på högsta politiska nivå, i syfte att säkerställa en anpassning till nya globala hot och att garantera samma nivå på it-säkerheten i olika medlemsstater.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en tydlig färdplan med tidsramar för när målen ska vara uppnådda på unionsnivå enligt it-säkerhetsstrategin och för bedömning av detta. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att enas om en liknande leveransplan för nationell verksamhet inom ramen för denna strategi.

51.  Europaparlamentet efterlyser regelbundna rapporter – från kommissionen, medlemsstaterna, Europol och det nyinrättade Europeiska it-brottscentrumet, Eurojust samt Enisa – med bedömning av de framsteg som gjorts i förhållande till de mål som anges i it-säkerhetsstrategin, inklusive nyckelresultatindikatorer som mäter framstegen med genomförandet.

o
o   o

52.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europol, Eurojust och Europarådet.

(1) EUT L 218, 14.8.2013, s. 8.
(2) EUT L 345, 23.12.2008, s. 75.
(3) EUT L 335, 17.12.2011, s. 1.
(4) EUT C 115, 4.5.2010, s. 1.
(5) Antagna texter, P7_TA(2012)0207.
(6) EGT L 149, 2.6.2001, s. 1.
(7) Antagna texter, P7_TA(2012)0237.
(8) Antagna texter, P7_TA(2012)0468.
(9) Antagna texter, P7_TA(2012)0457.
(10) Antagna texter, P7_TA(2013)0103.
(11) Antagna texter, P7_TA(2012)0470.


Digital agenda för tillväxt, rörlighet och sysselsättning
PDF 239kWORD 31k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2013 om den digitala agendan för tillväxt, rörlighet och sysselsättning: dags att lägga in en högre växel (2013/2593(RSP))
P7_TA(2013)0377B7-0385/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 december 2012 Den digitala agendan för Europa – Drivkraft för den europeiska digitala tillväxten (COM(2012)0784),

–  med beaktande av frågorna till kommissionen och rådet om ”den digitala agendan för tillväxt, rörlighet och sysselsättning: dags att lägga in en högre växel” (O–000085 – B7–0219/2013 och O-000086 – B7–0220/2013),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 531/2012 av den 13 juni 2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 243/2012/EU av 14 mars 2012 om att upprätta ett ramprogram för konkurrenskraft och innovation (2007–2013)(2),

–  med beaktande av de pågående förhandlingarna om Fonden för ett sammanlänkat Europa och framför allt av det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om riktlinjer för transeuropeiska telekommunikationsnät och upphävande av beslut nr 1336/97/EG (COM(2013)0329),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om en digital agenda för Europa: 2015.eu(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 september 2012 Handlingsplan för energieffektivitet: att förverkliga möjligheterna (COM(2012)0529),

–  med beaktande av förslaget av den 25 januari 2012 till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd av enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (allmän uppgiftsskyddsförordning) (COM(2012)0011),

–  med beaktande av förslaget av den 19 oktober 2011 till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa (COM(2011)0665),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 maj 2010 En digital agenda för Europa (COM(2010)0245),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europeiska rådet planerar att anta slutsatser om den digitala agendan för Europa vid sitt möte den 24–25 oktober 2013.

B.  Det primära målet för den digitala strategi för Europa som antogs 2010 måste vara att minska ojämlikheten mellan medlemsstaterna, framför allt i fråga om tillgång till fast och mobil snabb och ultrasnabb bredbandsinfrastruktur.

C.  Informations- och kommunikationstekniken (IKT) står i centrum för det digitala samhället och svarar i dag för omkring 20 procent av EU:s årliga produktivitetstillväxt och 4,5 procent av dess BNP, samt skapar 25 procent av de privata investeringarna inom forskning och utveckling i EU, och kan således ge ett utomordentligt stort bidrag till tillväxt och sysselsättning.

D.  Om potentialen hos den digitala ekonomin inom EU togs till vara skulle detta få en stor multiplikatoreffekt på ekonomin och ge ökad tillväxt och flera arbetstillfällen. Att ta vara på denna potential är därför en av de viktigaste reformerna till förmån för tillväxt och konkurrenskraft för att bidra till att EU ska ta sig ur den kris som råder i dag.

E.  Fram till 2020 kommer uppskattningsvis 50 miljarder apparater att vara kopplade till internet och den globala datatrafiken förväntas femtondubblas före utgången av 2017. Denna svindlande tillväxt inom bredbandstrafiken kommer att kräva en ambitiös politik från unionens och medlemsstaternas sida för att öka kapaciteten hos både fasta och mobila nät. Detta är nödvändigt för att EU ska kunna öka sin tillväxt, konkurrenskraft och produktivitet.

F.  Utvecklingen i andra världsdelar har gått så snabbt att målen för den nuvarande digitala agendan blivit föråldrade och således inte är tillräckligt ambitiösa för att EU ska kunna vara världsledande inom telekommunikationer senast 2020.

G.  Parlamentet och rådet väntar fortfarande på förslag från kommissionen om nätneutralitet och samhällsomfattande tjänster.

1.  Europaparlamentet betonar att den digitala agendan och slutförandet av en digital inre marknad måste stå i centrum för EU:s arbete för att skapa tillväxt och ta sig ur krisen. Parlamentet anser att det behövs politiskt ledarskap både på unionsnivå och nationell nivå för att man ska kunna åtgärda de nuvarande hindren mot den digitala inre marknaden och således skapa arbetstillfällen och tillväxt inom EU. Parlamentet erinrar om att den digitala ekonomin växer sjudubbelt mer än den övriga ekonomin och konstaterar att den kunde få en årlig tillväxtinjektion på 110 miljarder euro om den digitala inre marknaden slutfördes.

2.  Europaparlamentet påpekar att BNP-tillväxten inom EU samtidigt utsätts för tryck från flera olika håll, i en situation där den stora skuldsättningen och budgetunderskotten begränsar möjligheterna att använda allmänna medel i tillväxtstimulerande syfte och uppmanar EU:s institutioner och medlemsstaterna att sätta in alla tänkbara tillväxtstimulerande medel. Parlamentet konstaterar att IKT är en väsentlig omdanande teknik inom alla sektorer av ekonomin, och särskilt relevant inom sådana områden som hälso- och sjukvård, energi, offentliga tjänster och utbildning.

Ett Europa utan roaming 2015

3.  Europaparlamentet beklagar att telekommarknaden fortfarande är uppsplittrad på artificiellt avgränsade nationella marknader och att den inte kan anses vara en gemensam ekonomisk marknad där konkurrens uppmuntras.

4.  Europaparlamentet betonar att näringslivets analytiker angett att roaming många gånger svarar för omkring 10 procent av intäkterna för operatörer inom EU och konstaterar att de senaste undersökningarna från Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation visat att näringslivet och konsumenterna i snitt betalar det dubbla priset för roamingsamtal, jämfört med vad operatörerna får betala på grossistmarknaden.

5.  Europaparlamentet beklagar att dessa skeva vinstmarginaler i samband med roaming ökar kostnaderna för rörligheten inom EU och påpekar att detta hämmar tillväxten och välståndet, eftersom rörlighet är en av de viktigaste faktorerna för tillväxt i EU.

6.  Europaparlamentet betonar att man absolut måste få bort roamingavgifterna för att man ska kunna stimulera till innovation genom att skapa en större hemmamarknad för innovativa produkter och tjänster.

7.  Europaparlamentet anser att det i dag inte finns någon gemensam telekommarknad, bland annat på grund av de avsevärda skillnaderna mellan inhemska priser och roamingpriser. Parlamentet anser därför att strukturella åtgärder bör bidra till att skapa en verklig digital inre marknad, där det uppmuntras till konkurrens och där det inte finns några skillnader mellan nationella tariffer och roamingtariffer, så att det inrättas en europaomfattande marknad för mobila telekommunikationer.

8.  Europaparlamentet erinrar rådet och kommissionen om att den digitala agendan för Europa förutsätter att skillnaden mellan roamingtariffer och nationella tariffer bör ligga nära noll senast 2015, och att målet med förordning (EU) nr 531/2012 är att åstadkomma en inre marknad för mobila kommunikationstjänster, så att det i slutänden inte råder någon skillnad mellan nationella tariffer och roamingtariffer.

9.  Europaparlamentet anser att åtgärderna för att slutföra den digitala inre marknaden därför bör leda till att skillnaden mellan roamingtariffer och nationella tariffer kommer bort senast 2015, så att vi får ett EU utan roaming (för samtal, textmeddelanden och data).

10.  Europaparlamentet erinrar om att nya erbjudanden från telekommunikationsoperatörer bör vara användar- och insynsvänliga så att det inte skapas nya dolda hinder inom sektorn för telekommunikationer.

11.  Europaparlamentet erinrar om att kommissionen ska se över hur förordning (EU) nr 531/2012 fungerar och utvärdera konkurrensen på marknaden för roaming samt i vilken utsträckning konsumenterna kunnat dra nytta av några verkliga prissänkningar på roamingtjänster, liksom också skillnaden mellan roamingtariffer och nationella tariffer och förekomsten av erbjudanden med en enda tariff för nationella tjänster och roamingtariffer.

12.  Europaparlamentet konstaterar att det inte går att få till stånd en verklig digital inre marknad bara genom att avskaffa roamingavgifterna och framhåller att detta måste ses som en del av en heltäckande europeisk digital strategi, med inriktning framför allt på infrastrukturutveckling och tillgänglighet, för att arbetstillfällen ska kunna finnas kvar och nyskapas inom denna sektor.

13.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillkännagivande om ett lagstiftningspaket för åtgärdande av de återstående hindren mot en fungerande digital inre marknad inom EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma hur tillväxtpotentialen för telekomsektorn skulle påverkas av att det skapades en digital inre marknad inom EU.

Infrastruktur och rörlighet

14.  Europaparlamentet framhåller att bredbandsspridning och bredbandstillgänglighet, e–handel, e-integration, gränsöverskridande offentliga tjänster och de forsknings- och innovationsmål som fastställs i den digitala agendan för Europa måste förbli en övergripande prioritering för att EU ska kunna dra full nytta av det digitala samhället.

15.  Europaparlamentet erinrar om att EU, vid sidan om att undanröja hindren för EU:s digitala inre marknad, ovillkorligen måste prioritera investeringar i en optimal och mycket snabb bredbandsinfrastruktur, för att kunna ta till vara alla de möjligheter som den digitala ekonomin erbjuder.

16.  Europaparlamentet betonar att vi måste ha ambitiösa och framtidsinriktade mål för 2020 om EU ska bli den digitala revolutionens hemvist och återvinna sin ställning som världsledande. Parlamentet anser att det bör vara ett mål för en reviderad framtidsinriktad digital agenda för 2020 att alla hushåll i EU ska ha bredbandsuppkoppling med 100 megabits/sekund och 50 procent av hushållen ska ha abonnemang med 1 gigabit/sekund eller mer. Parlamentet konstaterar att utskottet för industrifrågor, forskning och energi redan aviserat sitt stöd för dessa ambitiösa mål i sitt betänkande om riktlinjer för transeuropeiska telekommunikationsnät och om upphävande av beslut nr 1336/97/EG.

17.  Europaparlamentet beklagar djupt att många medlemsstater inte har tilldelat frekvenser ur det digitala utdelningsspektrumet inom 800 MHz-bandet till mobila bredbandstjänster inom den utsatta tidsfristen, det vill säga före den 1 januari 2013, i enlighet med programmet för radiospektrumpolitik. Parlamentet betonar att detta dröjsmål hämmat ibruktagandet av 4G-nät i EU och uppmanar därför medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för att 800 MHz-bandet ska bli tillgängligt för mobila bredbandstjänster, och uppmanar kommissionen att använda sina befogenheter till fullo för att säkerställa ett snabbt genomförande.

18.  Europaparlamentet konstaterar att tillhandahållandet av bredband långtifrån väntas uppnå de mål som fastställs i den digitala agendan. Parlamentet är därför övertygat om att EU kommer att få ännu sämre global konkurrenskraft om det inte investeras mera i framtidens nät och anser att kommissionen inom ramen för inremarknadsakten också bör lägga fram en brett upplagd översyn av den rättsliga ramen för telekommarknaden, för att sporra till investeringar i fasta och mobila nät.

19.  Europaparlamentet anser att konkurrensens roll att sporra till investeringar i ny digital infrastruktur för att främja ekonomisk tillväxt inte bör undergrävas. Parlamentet anser att kommissionen ovillkorligen måste garantera ett regelverk som låter alla marknadsaktörer investera i innovativ digital infrastruktur. Parlamentet anser därför att nya bestämmelser för fastställandet av ändamålsenliga priser för tillgång till nästa generations accessnät (NGA-nät) bör återspegla den bakomliggande konkurrensutsatta processen i varje medlemsstat genom att respektera de nationella tillsynsmyndigheternas företrädesrättigheter. Parlamentet anser att de nationella tillsynsmyndigheterna bör arbeta för gemensamma mål, exempelvis målen i den digitala agendan, och därvid dra nytta av sin bättre kunskap och sin särskilda sakkännedom om de respektive nationella marknaderna.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om en genomgripande översyn av regelverket för elektroniska kommunikationer.

21.  Europaparlamentet framhåller vikten av att slutföra de nyckelåtgärder som tillkännagetts i den digitala agendan för Europa, med tyngdpunkten särskilt förlagd till motståndskraftiga, pålitliga infrastrukturer och tjänster samt till systemet för dataskydd.

22.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att den ska utvärdera och se över direktivet om informationssamhället (2001/29/EG(4)) för att säkerställa förutsebarhet och flexibilitet på EU:s digitala marknad, såsom parlamentet uppmanade kommissionen i sin resolution av den 11 december 2012 om en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik(5).

IKT för ungdomssysselsättning

23.  Europaparlamentet betonar att en samordnad insats för att alla medborgare, oavsett var de är bosatta, ska ha tillgång till internet och nödvändiga färdigheter för att kunna använda det, är en förutsättning för att man ska få till stånd en fullt funktionsduglig digital inre marknad.

24.  Europaparlamentet välkomnar att man i mars 2013 lanserat den breda koalitionen för digitala arbetstillfällen, som står öppen för alla berörda parter. Parlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt få denna breda koalition att fungera, att upprepa detta initiativ på medlemsstatsnivå och att med förtur ge deltagarna tillgång till unionsmedel för att stödja deras verksamhet.

25.  Europaparlamentet betonar att arbetslösheten, också ungdoms- och långtidsarbetslösheten, blivit oacceptabelt stor i EU och sannolikt kommer att förbli det också i en nära framtid och att det behövs beslutsamma brådskande åtgärder på alla politiska nivåer.

26.  Europaparlamentet konstaterar att det för närvarande finns över 4 miljoner som arbetar med IKT i Europa och att siffran ökar med 3 procent varje år, samt att det, enligt kommissionen, senast 2015 kommer att finnas mellan 700 000 och 1 000 000 lediga platser inom IKT som inte kan tillsättas, trots krisen. Parlamentet betonar att digital kompetens och digital utbildning således kan bli oerhört viktiga medel i kampen mot den stigande arbetslösheten, framför allt bland ungdomar.

27.  Europaparlamentet välkomnar att man på unionsnivå antagit systemen för ”ungdomsgaranti” för att säkerställa att alla unga européer får ett jobberbjudande av god kvalitet, fortsatt utbildning eller en lärlings- eller praktikplats inom fyra månader efter avslutad utbildning eller från det att de blivit arbetslösa. Parlamentet konstaterar dock att de 6 miljarder euro som avsatts för ungdomssysselsättningsinitiativet inom nästa fleråriga budgetplan inte på långt när räcker till för att åtgärda problemet i all dess omfattning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra denna åtgärd så effektiv som möjligt genom att prioritera tillägnandet av digital kompetens. Parlamentet betonar att digital kompetens bör utgöra en ofrånkomlig del av yrkesutbildningen, så att både de nya generationerna och de som i dag är ute i arbetslivet kan förvärva de färdigheter de behöver.

IKT för små och medelstora företag

28.  Europaparlamentet erinrar om att det är en grundläggande princip för den digitala inre marknaden att internet inte bara fungerar som en plattform för social kommunikation, utan också låter varje medborgare lansera en tjänst eller en innovativ produkt riktad till alla övriga medborgare, och på det sättet skapar arbetstillfällen och små och medelstora företag.

29.  Europaparlamentet betonar att de små och medelstora företagen står i centrum för EU:s ekonomi och att man måste göra mer för att förbättra EU:s små och medelstora företags konkurrenskraft på världsmarknaden och skapa bästa möjliga förutsättningar för att lovande ny teknisk utveckling med stark inverkan på EU:s konkurrenskraft ska vinna insteg, såsom molnbaserade datortjänster.

30.  Europaparlamentet konstaterar att många européer, särskilt ungdomar, ser företagsgrundande som ett alternativ till att vara anställda och väljer att bli egenföretagare, varvid deras drivkrafter utgörs av de exempellösa möjligheter som skapas av internet, molnbaserade datortjänster, mobila plattformar, sociala nät och de enorma dataflödena. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att få till stånd en företagsvänligare miljö, med lättare tillgång till kapital (”det är tillåtet att misslyckas”), marknader, nätverk och kompetenser, något som kräver uppmuntran i form av system för riskdelning, riskkapital, gynnsam beskattning och evenemang i nätverk.

Digitaliseringen av den offentliga sektorn

31.  Europaparlamentet betonar att digitaliseringen av den offentliga sektorn bör stå i förgrunden för de följande åtgärderna inom den digitala agendan, eftersom den inte bara kan medföra mindre kostnader för de offentliga förvaltningarna och effektivare tjänster för medborgarna, utan också på grund av att den digitala hävstångseffekten inom alla sektorer av ekonomin skulle bli till ytterst stor nytta.

32.  Europaparlamentet anser det beklagligt att man arbetar med nationella strategier för molnbaserade datortjänster på bekostnad av en ambitiös och effektiv europeisk strategi. Parlamentet uppmanar kommissionen att förstärka sina förslag och kartlägga vilka resurser som kommer att bli tillräckligt effektiva för att ge EU en ledande ställning i fråga om standardisering.

33.  Europaparlamentet framhåller att en modern offentlig förvaltning ger ett väsentligt stöd till utformningen och genomförandet av sysselsättnings-, tillväxt- och konkurrensfrämjande politik. Parlamentet betonar att möjligheterna med IKT bör undersökas för att den offentliga sektorn ska fungera bättre och effektivare och den administrativa bördan samtidigt minska. Parlamentet konstaterar att IKT kan sporra till reform av systemen för skatteuppbörd och för hälso- och sjukvård, göra så leverantörer snabbare får sina betalningar och få rättsväsendet att fungera bättre. Parlamentet anser framför allt att hälso- och sjukvården är i behov av en revolution, så att patienter och vårdyrkesfolk får mera kostnadseffektiva och individanpassade tjänster.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att påskynda arbetet med Europeiska partnerskapet för molntjänster.

Att finansiera IKT: den fleråriga budgetplanen

35.  Europaparlamentet beklagar att det belopp på 9,2 miljarder euro som kommissionen föreslagit för investeringar i IKT via Fonden för ett sammanlänkat Europa under perioden 2014–2020 kommer att drastiskt nedskäras. Parlamentet påpekar att det under de nya finansiella omständigheterna blivit viktigare än någonsin med investeringar i bredbandsnät via strukturfonderna och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och att investeringarna bör ökas för programplaneringsperioden 2007–2013.

36.  Europaparlamentet betonar att det behövs en ökad målinriktning av EU:s medel för investeringar i IKT och att anslagen till IKT i nästa fleråriga budgetplan bör motsvara denna sektors tyngd och inverkan på ekonomin. Parlamentet vill att andelen utgifter för IKT ska prioriteras högre i den övergripande fleråriga budgetplanen, jämfört med vad som var fallet under perioden 2007–2013.

o
o   o

37.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 172, 30.6.2012, s. 10.
(2) EUT L 81, 21.3.2012, s. 7.
(3) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 45.
(4) EGT L 167, 22.6.2001, s. 10.
(5) Antagna texter, P7_TA(2012)0470.


Situationen i Syrien
PDF 115kWORD 22k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2013 om situationen i Syrien (2013/2819(RSP))
P7_TA(2013)0378RC-B7-0413/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Syrien,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om Syrien av den 23 januari, 18 februari, 11 mars, 22 april, 27 maj, 24 juni, 9 juli och 22 juli 2013, och med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 8 februari 2013 om Syrien,

–  med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, av den 21 augusti 2013 om de senaste rapporterna om användningen av kemiska vapen i Damaskus, den 23 augusti 2013 om det akuta behovet av en politisk lösning på konflikten i Syrien (återspeglar den ståndpunkt EU enades om den 7 september 2013 om Syrien) och av den 10 september 2013 om förslaget att placera Syriens kemiska vapen under internationell kontroll,

–  med beaktande av Genèvekonventionerna från 1949 och tilläggsprotokollen till dem, Genèveprotokollet (till Haagkonventionen) om förbud mot användning i krig av kvävande, giftiga eller andra gaser samt av bakteriologiska stridsmedel, som undertecknades i Genève den 17 juni 1925, och de normer som fastställts i konventionen om förbud mot kemiska vapen,

–  med beaktande av artiklarna 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt uppgifter från FN har över 100 000 människor, de flesta civila, dödats sedan de våldsamma attackerna mot fredliga demonstranter i Syrien började i mars 2011. Enligt FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) finns det 4,25 miljoner internflyktingar i landet och över 2 miljoner syriska flyktingar, huvudsakligen i Turkiet, Jordanien, Libanon och Irak.

B.  Den 21 augusti 2013 genomfördes en omfattande attack med kemiska vapen i utkanten av Damaskus, där hundratals människor dödades, bland dem många kvinnor och barn. Detta var ett flagrant brott mot folkrätten, en krigsförbrytelse och ett brott mot mänskligheten. Uppgifter från många olika källor bekräftar att attacken verkligen skett och förefaller utgöra starkt bevis för att det är den syriska regimen som bär ansvaret för attackerna.

C.  Syriens regering enades den 25 augusti 2013, fyra dagar efter kemvapenattacken, om att FN:s inspektörer fick besöka platsen. FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon uppmanade eftertryckligen inspektionsgruppen att redovisa sitt resultat snarast möjligt. FN:s inspektionsuppdrag har dock bara mandat att fastställa huruvida kemiska vapen har använts eller inte, utan att behandla frågan om vem som var ansvarig för attacken.

D.  Förslaget om överföring av den syriska regimens kemiska vapen till det internationella samfundet för förstöring välkomnades den 9 september 2013 av FN:s generalsekreterare, Ban Ki-Moon, och den 10 september 2013 av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton. Förslaget godkändes snabbt av Ryssland, Iran och regimen i Syrien. Ban Ki-Moon förklarade att han övervägde att eftertryckligen uppmana säkerhetsrådet att kräva en omedelbar överföring av dessa vapen och kemiska prekursorer till platser inom Syrien där de på ett säkert sätt kan lagras och förstöras.

1.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt massakern på civila med kemiska vapen den 21 augusti 2013, som enligt västliga underrättelsekällor ledde till att minst 1 400 människor dog, varav 400 barn, och noterar att olika källor verkar peka ut den syriska regimen som ansvarig för attacken.

2.  Europaparlamentet påpekar att det internationella samfundet inte kan stå overksamt inför en sådan avskyvärd användning av kemiska vapen. Parlamentet betonar att den bevisade användningen av kemiska vapen, särskilt mot civila, är en uppenbar kränkning av folkrätten, en krigsförbrytelse och ett brott mot mänskligheten, som kräver en tydlig, stark, riktad och enad reaktion, vilket inte utesluter eventuella avskräckande åtgärder, för att klargöra att sådana brott är oacceptabla och förhindra att kemiska vapen används i Syrien eller på annat håll igen.

3.  Europaparlamentet välkomnar EU:s ståndpunkt om Syrien, som fastställdes vid EU:s utrikesministrars informella möte den 7 september 2013. Parlamentet betonar att medlemsstaterna måste ha en sammanhängande gemensam strategi för situationen i Syrien. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ytterligare diskutera situationen i Syrien i rådet (utrikes frågor) och att bedöma vilka åtgärder EU skulle kunna vidta för att stödja de demokratiska styrkorna i den syriska oppositionen, möjliggöra dialog och en gemensam strategi med andra medlemmar av det internationella samfundet samt ge ytterligare humanitärt bistånd till folket i Syrien och grannländerna. Parlamentet betonar att EU särskilt borde se till att nå ut till alla relevanta aktörer samt främja en regionomfattande nedtrappningsprocess.

4.  Europaparlamentet uppmanar FN att snabbt slutföra sin ingående utredning av användningen av kemiska vapen i Syrien. Parlamentet anhåller om att inspektionsgruppens rapport ska skickas till FN:s säkerhetsråd snarast möjligt så att det kan diskutera massakern i Syrien på grundval av de slutsatser som nåtts av FN:s inspektionsgrupp och bedöma vilka åtgärder som måste vidtas som reaktion på användningen av kemiska vapen i Syrien samt ställa de ansvariga till svars.

5.  Europaparlamentet välkomnar förslaget att överlämna den syriska kemvapenarsenalen till det internationella samfundet för förstöring snarast möjligt, till följd av det internationella samfundets ultimatum, ett förslag som åtföljdes av en bindande resolution från FN:s säkerhetsråd enligt vilken överlämnandet av kemvapenarsenalen kan krävas med stöd av alla de instrument som ingår i FN:s stadga om ultimatumet inte respekteras.

6.  Europaparlamentet anser att det internationella samfundet bör utarbeta en politisk lösning för Syrien som kan stoppa våldet, förhindra upprepad användning av kemiska vapen och främja övergången till demokrati. Parlamentet uppmanar särskilt Ryssland och Kina, i egenskap av ständiga medlemmar av FN:s säkerhetsråd, att ta sitt ansvar och möjliggöra en gemensam ståndpunkt och en diplomatisk lösning av krisen i Syrien, utan att utesluta en möjlighet för FN:s generalförsamling att ta upp denna fråga vid en bestående blockering i säkerhetsrådet. Parlamentet är övertygat om att en varaktig lösning på den rådande krisen i Syrien endast kan uppnås genom en syriskledd politisk process med uppbackning från det internationella samfundet. Parlamentet fortsätter att, i denna anda, stödja insatserna från EU och dess medlemsstater och från FN:s och Arabförbundets gemensamma särskilda representant, Lakhdar Brahimi, för att uppnå framsteg i Genève II-processen och i FN:s säkerhetsråd. Parlamentet upprepar sin uppmaning till säkerhetsrådet om att hänskjuta frågan om situationen i Syrien till Internationella brottmålsdomstolen för formell utredning. Parlamentet uppmanar på nytt president Assad och hans regim att avgå och bana vägen för en övergång till demokrati.

7.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över den pågående humanitära krisen i Syrien och dess konsekvenser för grannländerna. Parlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att leva upp till sitt humanitära ansvar och utöka sitt bistånd till syriska flyktingar, och ber på nytt alla länder att infria de löften som de gjorde vid givarkonferensen i Kuwait den 30 januari 2013. Parlamentet uppmanar vidare alla parter som är inblandade i konflikten att underlätta tillhandahållandet av humanitärt bistånd och stöd genom alla möjliga kanaler, inbegripet över gränser och konfliktlinjer, och att garantera säkerheten för all medicinsk personal och alla biståndsarbetare.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar, FN:s generalsekreterare samt alla parter som är inblandade i konflikten i Syrien.


Situationen i Egypten
PDF 130kWORD 27k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2013 om situationen i Egypten (2013/2820(RSP))
P7_TA(2013)0379RC-B7-0411/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Egypten,

–  med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2013 om återvinning av tillgångar för övergångsländer som omfattades av den arabiska våren(1),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser om den arabiska våren av den 8 februari 2013,

–  med beaktande av rådets slutsatser om Egypten från mötena den 21 augusti och den 22 juli 2013,

–  med beaktande av det gemensamma uttalande om Egypten som gjordes den 18 augusti 2013 av Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy och Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso,

–  med beaktande av kommentarerna från den höga representanten Catherine Ashton efter utrikesrådets extra sammanträde om Egypten den 21 augusti 2013, den höga representantens uttalanden om situationen och utvecklingen i Egypten i juli och augusti 2013 samt det gemensamma uttalandet om Egypten som gjordes den 7 augusti 2013 av den höga representanten och Förenta staternas utrikesminister John Kerry,

–  med beaktande av 2001 års associeringsavtal mellan EU och Egypten, vilket trädde i kraft 2004 och förstärktes av handlingsplanen från 2007, och av kommissionens framstegsrapport om genomförandet av den 20 mars 2013,

–  med beaktande av medordförandenas slutsatser efter det sammanträde som hölls i arbetsgruppen EU–Egypten den 14 november 2012,

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens rapport EU:s samarbete med Egypten på området samhällsstyrning, offentliggjord den 18 juni 2013,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Egypten har anslutit sig till,

–  med beaktande av den konstitutionella förklaring som gjordes i Egypten den 8 juli 2013, med förslag om en färdplan för grundlagsändringar och nyval,

–  med beaktande den egyptiska tillförordnade regeringens ”program för att gå vidare på vägen mot demokrati”,

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Egypten är det största arabiska landet. Det är också ett centralt land i södra Medelhavsområdet, en viktig handelspartner för EU och en stor mottagare av EU-stöd. Den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i Egypten har betydande konsekvenser för hela regionen och utanför denna.

B.  President Mohammed Mursis regering har inte lyckats hålla sina ekonomiska löften, ta hänsyn till alla demokratiska krafters legitima intressen i Egypten och genomföra den demokratiska övergång som befolkningen har krävt under de senaste två åren, vilket har lett till ökad politisk polarisering, massdemonstrationer med krav på president Mursis avgång och våldsamma sammandrabbningar.

C.  Den 30 juni 2013 demonstrerade miljontals motståndare mot president Mursi i Kairo och i andra egyptiska städer med krav på att han skulle avgå. Efter dessa demonstrationer, den 3 juli 2013, ledde överbefälhavaren för de väpnade styrkorna, general Abdul Fatah al-Sisi, ett militärt maktövertagande genom vilket president Mursi och hans regering avsattes. I ett uttalande av den 4 juli 2013 upphävde de väpnade styrkornas högsta råd grundlagen och makten överfördes till chefen för författningsdomstolen fram till dess att tidigarelagda presidentval kan hållas. Dessa ska följas upp av parlamentsval och bildandet av en nationell koalitionsregering och en kommitté som ska se över ändringar i författningen. Adli Mansour svors in som tillförordnad president.

D.  Den tillförordnade presidenten upplöste överhuset i parlamentet, tillkännagav en färdplan för en nio månader lång övergångsperiod under vilken 2012 års författning ska ändras och antas genom folkomröstning och som ska följas av parlaments- och presidentval, samt utsåg en premiärminister. Egyptens högsta muslimska och kristna koptiska auktoriteter, framstående liberala politiker och det salafistiska Nour-partiet ställde sig bakom färdplanen för övergången. En ny författningskommitté bestående av 50 experter utsågs den 1 september 2013 för att utarbeta Egyptens nya författning.

E.  Den tidigare presidenten Mursi har hållits fängslad på okänd ort sedan den 3 juli 2013 och blivit sänd till rättegång av landets riksåklagare tillsammans med 14 andra personer, inklusive ledande personer inom Muslimska brödraskapet, som anklagas för att ha uppviglat till mord och våld. Många medlemmar i Muslimska brödraskapet har gripits, inklusive de flesta av rörelsens ledare, och väntar nu på rättegång. Den förre diktatorn Hosni Mubarak släpptes från fängelset den 22 augusti 2013 och har sedan dess suttit i husarrest.

F.  Efter militärens ingripande har Muslimska brödraskapet organiserat stora demonstrationer över hela Egypten och krävt att den tidigare presidenten Mursi friges och återinsätts. Många av de protester som Muslimska brödraskapet har organiserat har urartat i våld och lett till dödliga sammandrabbningar mellan invånarna samt mellan Muslimska brödraskapets anhängare respektive armén och säkerhetsstyrkorna. Den 14 augusti 2013 upplöste den egyptiska armén och polisen två läger där anhängare till president Mursi och det muslimska brödraskapet samlats vid Rabaakorsningen respektive Nahdatorget i Kairo. Rensningen ledde till att hundratals demonstranter dödades tillsammans med tiotals polismän.

G.  Den tillförordnade regeringen utlyste ett månadslångt undantagstillstånd och meddelande att en oberoende kommitté bestående av offentliga personer kommer att upprättas för att utreda vad som hände när lägren i Rabaa och på Nahda-torget röjdes. Regionala och egyptiska icke-statliga organisationer har krävt att en delegation från Arabförbundet ska utreda de våldshandlingar som har begåtts i landet den senaste tiden. EU och det internationella samfundet har hittills misslyckats med medlingen och försöken att upprätta en allsidig politisk dialog. Protester, sammandrabbningar och gripanden har fortsatt.

H.  Det våldsamma skingrandet av demonstranterna följdes av tragiskt sekteristiskt våld mot egyptiska kristna, begånget särskilt av Muslimska brödraskapets anhängare. De egyptiska säkerhetsstyrkorna anklagades för att ha misslyckats med att skydda kyrkor och koptiska samfund mot förutsebara vedergällningsattacker.

I.  Terrordåden och de våldsamma angreppen mot säkerhetsstyrkor på Sinaihalvön har tilltagit. Bland annat dödades 25 polismän som inte var i tjänst i norra Sinai den 19 augusti 2013. Egyptens inrikesminister, Mohamed Ibrahim, var mål för ett bombattentat i Kairo den 5 september 2013.

J.  Den tillförordnade regeringen har meddelat att nationell försoning och upprätthållande av rättsstaten har högsta prioritet i dess åtgärder.

K.  Egypten ställs inför allt större ekonomiska problem. För ekonomiskt välstånd i landet krävs politisk stabilitet, sund ekonomisk politik, åtgärder mot korruptionen och internationellt stöd. Social rättvisa och en högre levnadsstandard för medborgarna är centrala inslag i övergången till ett öppet, stabilt, demokratiskt, fritt och välmående egyptiskt samhälle.

L.  Oberoende fackföreningar och organisationer i det civila samhället har en avgörande roll att spela under denna kritiska övergångsperiod med politisk och social omvandling i Egypten. Oberoende och fria tidningar och medier utgör en central del av samhället i en verklig demokrati. Det fysiska våldet och trakasserierna mot journalister har ökat i Egypten. Den 3 september 2013 beordrade en domstol i Kairo att fyra tv-stationer, som drevs av eller sympatiserade med Muslimska brödraskapet, skulle stängas med motiveringen att deras verksamhet var olaglig. Säkerhetsstyrkorna har slagit till mot flera tv-kanalers kontor under de senaste sex veckorna.

M.  Kvinnorna i Egypten befinner sig i en särskilt utsatt situation under denna långa politiska kris. Kvinnliga demonstranter drabbas ofta av våld, sexuella övergrepp och andra former av förnedrande behandling, och kvinnorättsaktivister utsätts för hot och trakasserier.

N.  Mellan 2007 och 2012 tog Egypten emot ungefär 1 miljard euro i EU-stöd, och EU har utlovat ytterligare 5 miljarder euro i bistånd, som dock endast kommer att göras fullt tillgängligt när Internationella valutafondens krav har uppfyllts.

O.  I sina slutsatser om Egypten den 21 augusti 2013 gav utrikesrådet den höga representanten i uppdrag att i samarbete med kommissionen se över EU:s stöd inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken och associeringsavtalet, på grundval av Egyptens åtagande att följa de principer som ligger till grund för dem. Medlemsstaterna beslutade att tillfälligt upphäva tillstånd för export till Egypten av all utrustning som kan användas för internt förtryck, ompröva exporttillstånden för annan militär utrustning och se över sitt säkerhetsbistånd till Egypten.

P.  I överensstämmelse med den reviderade europeiska grannskapspolitiken, och framför allt med principen om ”mer för mer”, är nivån och omfattningen av EU:s engagemang i Egypten baserade på incitament, och därmed beroende av landets framsteg med att fullgöra sina åtaganden, däribland i fråga om demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och jämställdhet.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin starka solidaritet med det egyptiska folket och uttrycker sitt uppriktiga deltagande med familjerna till offren för den senaste tidens sammandrabbningar och våld. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att upprätta en juridisk kommitté som ska genomföra en oberoende utredning av alla dödsfall, i enlighet med den egyptiska presidentens löfte från den 8 juli 2013.

2.  Europaparlamentet fördömer de egyptiska säkerhetsstyrkornas oproportionerliga våld och de tragiska dödsfallen under röjningen av Rabaa- och Nahdalägren. Parlamentet uppmanar Egyptens regering att se till att säkerhetsstyrkorna inrättar lämpliga interna granskningsförfaranden, så att ansvar kan utkrävas för överdriven användning av våld och de ansvariga kan ställas inför rätta.

3.  Europaparlamentet fördömer samtidigt det faktum att det Muslimska brödraskapets ledare inte tydligt uppmanade sina politiska anhängare att avstå från våld mot andra medborgare, armén och polisen. Parlamentet riktar dessutom kraftig kritik mot det Muslimska brödraskapets ledare för att de inte gjorde något för att förhindra sådana attacker och endast fördömde dem långt senare. Parlamentet uppmanar Muslimska brödraskapets ledare att avstå från uppvigling till och förhärligande av våld och stödjer rättsliga förfaranden mot de ledare som uppmanat till bruk av våld.

4.  Europaparlamentet fördömer alla handlingar av terrorism, uppviglande, våld och hatpropaganda och uppmanar med kraft alla politiska aktörer och säkerhetsstyrkor att visa yttersta återhållsamhet och undvika provokationer, för att i landets intresse och för landets bästa försöka undvika ytterligare våldshandlingar. Parlamentet påminner Egyptens tillförordnade president och regering samt armé om deras skyldighet att trygga säkerheten för samtliga medborgare i landet oavsett politisk åsikt och politisk tillhörighet. Parlamentet uttrycker djup oro över det rapporterade gripandet av tiotals barn i samband med tillslagen mot Muslimska brödraskapets demonstranter, och kräver att de omedelbart friges.

5.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den politiska utvecklingen i Egypten Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att skapa nödvändiga förutsättningar för en allsidig politisk process genom att så snart som möjligt häva undantagstillståndet, frisläppa alla politiska fångar inklusive den avsatta tidigare presidenten Mursi och behandla fångar med fullt iakttagande av internationella skyldigheter.

6.  Europaparlamentet understryker att makten måste överlämnas till demokratiskt valda civila myndigheter så snart som möjligt. Parlamentet uttrycker sin djupa solidaritet med alla de egyptier som hyser hopp om en demokratisk utveckling och demokratiska värderingar i landet och kräver en snabb återgång till en demokratisk process med inkluderande fria och rättvisa president- och parlamentsval som omfattar alla demokratiska aktörer samt kräver att nödvändiga reformer i ekonomin och samhällsstyrningen genomförs. Parlamentet uppmanar med kraft det muslimska brödraskapet att bidra till försoningsansträngningarna och anser att alla slags förbud, uteslutanden eller förföljelser av demokratiska politiska grupper eller aktörer skulle utgöra en upprepning gamla tiders misstag och endast leda till ökad radikalisering.

7.  Europaparlamentet uttrycker sitt starka stöd för det arbetet med att utforma och reformera författningen och betonar att detta måste ligga till grund för ett nytt och verkligt demokratiskt Egypten, där grundläggande rättigheter och friheter – inbegripet religionsfrihet – för alla medborgare, män som kvinnor, i landet garanteras, religiös tolerans och samexistens främjas och skydd för minoriteter samt förenings-, församlings- och mediefriheten säkerställs. Parlamentet är övertygat om att samrådsprocessen kring ändringar i författningen bör inkludera representanter från alla sidor i den egyptiska politiken, inklusive moderata delar av Muslimska brödraskapet och en tillräcklig andel kvinnor, samt anser att processen bör följas av en folkomröstning om en ny, pluralistisk grundlag och av fria och rättvisa president- och parlamentsval.

8.  Europaparlamentet kräver ett omedelbart slut på alla våldshandlingar, sexuella övergrepp och andra former av förnedrande behandling av kvinnliga demonstranter och kvinnorättsaktivister. Seriösa och opartiska utredningar måste göras av alla sådana fall och de ansvariga ställas inför rätta.

9.  Europaparlamentet fördömer våldet mot den koptiska befolkningen och förstörelsen av ett stort antal kyrkor, samlingsplatser och företag över hela landet. Parlamentet uttrycker oro över att myndigheterna underlåtit att vidta lämpliga säkerhetsåtgärder för att skydda den koptiska befolkningen, trots många varningar. Parlamentet framhåller att det egyptiska samhället historiskt har präglats av mångfald och att den koptiska befolkningens har sekelgamla traditioner. Parlamentet uppmanar den egyptiska regeringen att stödja den koptiska befolkningen på alla tänkbara sätt så att Egyptens koptiska befolkning kan fortsätta att vara en viktig del av landets sociala och ekonomiska struktur och så att en fredlig samexistens med övriga befolkningsgrupper i Egypten snabbt kan återupprättas.

10.  Europaparlamentet betonar på hur viktigt det är att civilsamhället, fackföreningarna och medierna bidrar till att bygga upp en djup och hållbar demokrati i Egypten. Den tillförordnade regeringen uppmanas att garantera att inhemska och internationella civilsamhällesorganisationer, oberoende fackföreningar och journalister kan arbeta fritt i landet, utan regeringsingripanden. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att se till att den kommitté som har i uppdrag att skriva en ny lag om icke-statliga organisationer utarbetar ett utkast som ligger i linje med internationella normer. Parlamentet stöder det beslut som fattades vid utrikesrådets möte den 21 augusti 2013 om att EU:s stöd i den socio-ekonomiska sektorn och till civilsamhället kommer att fortsätta, mot bakgrund av den ekonomiska situationens negativa konsekvenser för det egyptiska samhällets mest utsatta grupper.

11.  Europaparlamentet välkomnar den rekommendation som Egyptens nationella råd för mänskliga rättigheter gav till regeringen om att öppna ett regionalkontor för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter i Kairo och uppmanar den egyptiska regeringen att godkänna öppnandet av detta kontor.

12.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att i sina bilaterala förbindelser med Egypten och i sitt ekonomiska stöd till landet beakta såväl villkorsprincipen (”mer för mer”) som de allvarliga ekonomiska utmaningar som Egypten står inför. Parlamentet vill se tydliga och gemensamt framtagna riktmärken för detta. Parlamentet välkomnar utrikesrådets beslut nyligen om att tillfälligt upphäva tillstånd för export till Egypten av all utrustning som kan användas för internt förtryck, ompröva exporttillstånden för annan militär utrustning och se över sitt säkerhetsbistånd till Egypten.

13.  Europaparlamentet bekräftar sitt åtagande om att bistå det egyptiska folket i processen på väg mot demokratiska och ekonomiska reformer. Parlamentet välkomnar de insatser som vice ordföranden/den höga representanten Catherine Ashton och den särskilde representanten Bernardino León gör för att medla mellan parterna och försöka finna en väg ut ur den rådande politiska krisen.

14.  Europaparlamentet noterar informationen i Europeiska revisionsrättens särskilda rapport av den 18 juni 2013 om EU:s samarbete med Egypten på området samhällsstyrning, och vill se åtgärder för att skapa bättre insyn och ökat ansvarstagande när det gäller hur EU:s bistånd används i Egypten, särskilt avseende projekt för att främja civilsamhället och skydda minoriteter och kvinnors rättigheter.

15.  Europaparlamentet upprepar att en EU-mekanism snarast bör inrättas för att ge de länder som omfattades av den arabiska våren rättsligt och tekniskt stöd för återvinning av tillgångar, i enlighet med parlamentets resolution av den 23 maj 2013. Skeendet har dock försenats på grund av oron i Egypten. Parlamentet betonar på nytt att det är av moraliskt största betydelse för EU att man underlättar återförande av egendom som stulits av tidigare diktatorer och deras regimer. Återvinning av tillgångar är på grund av sitt symboliska värde en klart politisk fråga och kan vara ett viktigt bidrag för att återupprätta ansvarstagande, skapa stabilitet och bygga upp solida institutioner i en anda av demokrati och rättssäkerhet i de berörda partnerländerna.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Arabrepubliken Egyptens regering.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0224.


Den maritima dimensionen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken
PDF 182kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2013 om den maritima dimensionen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (2012/2318(INI))
P7_TA(2013)0380A7-0220/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 42, 43 och 45,

–  med beaktande av artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 194 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin Ett säkert Europa i en bättre värld, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003, och rapporten om dess genomförande Att skapa säkerhet i en värld i förändring, som antogs av Europeiska rådet den 11–12 december 2008,

–  med beaktande av den integrerade havspolitiken för Europeiska unionen, som inrättades 2007 (COM(2007)0575), och dess lägesrapport från 2012 (COM(2012)0491),

–  med beaktande av förklaringen av den 7 oktober 2012 från de europeiska ministrarna med ansvar för den integrerade havspolitiken och från Europeiska kommissionen om en agenda på det marina området och sjöfartsområdet för tillväxt och sysselsättning, ”Limassolförklaringen”,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 april 2010 om en strategi för sjöfartsskydd,

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2013 om EU:s strategi för Afrikas horn(1),

–  med beaktande av Förenta nationernas stadga och av Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) av den 10 december 1982,

–  med beaktande av det gemensamma förslaget till rådets beslut av den 21 december 2012 om närmare bestämmelser för hur unionen ska genomföra solidaritetsklausulen(2),

–  med beaktande av kommissionens grönbok av den 7 juni 2006 Unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceanerna och haven (COM(2006)0275),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 januari 2011 om en hållbar EU-politik för de nordligaste regionerna(3) och av det gemensamma meddelandet till Europaparlamentet och rådet av den 26 juni 2012 Europeiska unionens politik för den arktiska regionen: framsteg sedan 2008 och vägen framåt(4),

–  med beaktande av Europeiska försvarsbyråns uppförandekod för sammanslagning och gemensamt utnyttjande från 2012,

–  med beaktande av Natos marina strategi, som antogs av Nato den 18 mars 2011,

–  med beaktande av rådets gemensamma åtgärd från 2008(5) om Europeiska unionens militära insats i syfte att bidra till avvärjande, förebyggande och bekämpande av piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kust,

–  med beaktande av rådets beslut från 2012(6) om Europeiska unionens uppdrag för regional maritim kapacitetsuppbyggnad på Afrikas horn (EUCAP Nestor),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 november 2010 om civil-militärt samarbete och utvecklingen av civil-militär kapacitet(7),

–  med beaktande av rådets slutsatser om Afrikas horn, som antogs den 14 november 2011, och framför allt den strategiska ramen i bilagan till dessa slutsatser,

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2013 om förbindelserna mellan EU och Kina(9),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 23 oktober 2008 om kapningar till sjöss(10) och av den 10 maj 2012 om sjöröveri(11),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0220/2013), och av följande skäl:

A.  EU:s medlemsstater har en kustlinje som är över 90 000 kilometer lång och som gränsar till två oceaner och fyra hav. EU har också utomeuropeiska territorier och nationella säkerhetsanläggningar i andra världshav. EU:s medlemsstater är ansvariga för kontrollen, säkerheten och tryggheten i europeiska kust- och territorialvatten, exklusiva ekonomiska zoner och kontinentalsocklar samt när det gäller sjöfartsinfrastruktur och marina resurser. Medlemsstaterna har det yttersta ansvaret för säkerheten för sjöfolk på fartyg som seglar under deras flagg och för skyddet för sina medborgare. Att staterna inte är i stånd att kontrollera sina havsområden får konsekvenser som sträcker sig långt utöver deras kust- och havszoner.

B.  Medlemsstaternas havsgränser utgör Europeiska unionens yttre gränser.

C.  Havsområdena är öppna, vidsträckta och gränslösa, och de begränsas enbart av marina jurisdiktioner. Havsområden är svåra att kontrollera, särskilt med tanke på att det främsta syftet med den internationella sjörätten är att underlätta handel och säkerställa fri rörlighet.

D.  90 procent av EU:s utrikeshandel och 40 procent av dess inrikeshandel går sjövägen. EU är världens ledande aktör inom sjöfart, med europeiska fartygsägare som förvaltar 30 procent av alla fartyg och 35 procent av den internationella sjöfartens tonnage – bland annat 55 procent av containerfartygen och 35 procent av tankfartygen, vilket motsvarar 42 procent av värdet av den internationella vattenburna handeln. EU:s medlemsstater utgör tillsammans världens största exklusiva ekonomiska zon (på cirka 25 miljoner kvadratkilometer).

E.  EU:s sjöfartsstrategi bör först och främst främja de grundläggande principerna i artikel 21 i EUF-fördraget, till exempel demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten. Staterna är skyldiga att sträva efter att upprätthålla och förstärka folkrätten, i synnerhet Förenta nationernas havsrättskonvention, och att garantera sjöfartsledernas flöde och bevarandet av globala gemensamma tillgångar och kommersiella och miljömässiga intressen.

F.  De globala maritima flödenas betydelse för unionen har ökat exponentiellt som ett resultat av ekonomisk tillväxt, globalisering och växande ömsesidigt beroende på global nivå. Den geostrategiska maritima balansen förändras snabbt, med tillväxtmakter som tillämpar tekniker och strategier för tillträdesförbud för att hävda sig i regionala och globala havsområden, vilket begränsar Förenta staternas och Europas tillträde. En mer komplex och diffus miljö för sjöfartsskydd med en slapp och varierad tillämpning av internationella fördrag försvårar effektiv multilateralism och internationellt samarbete vid reglering av sjöfartsfrågor. Det ligger i EU:s intresse att säkerställa sjöfartsskydd inte bara i vattnen utanför dess kuster utan runtom i världens oceaner och hav.

G.  Flera faktorer, till exempel fattigdom, brist på utveckling, låg grad av statlig kontroll och brottsbekämpning samt sjöfartsleders sårbarhet, främjar spridningen av olika typer av hot mot sjöfartsskyddet. Hoten kan komma både från beteendet hos stater som skulle kunna vara intresserade av att störa de internationella maritima flödena och från olaglig verksamhet som bedrivs av icke-statliga aktörer, såsom gränsöverskridande brottslighet (t.ex. vapen- och narkotikahandel), internationell terrorism och sjöröveri, som utnyttjar svagheterna i ett splittrat lokalt, regionalt och globalt havsförvaltningssystem. Mängden laglig och olaglig verksamhet till havs har ökat i antal och i komplexitet som ett resultat av det växande antalet aktörer som är närvarande till havs, vilket gör det allt svårare att skilja mellan laglig och olaglig verksamhet. Detta ökar pressen på EU att genom ett samlat grepp ta itu med komplexiteten hos gränsöverskridande utmaningar, som ingen medlemsstat kan handskas med på egen hand.

H.  Den globala synen på flottkapacitet och maktprojektion förändras snabbt, med tillväxtmakter och etablerade makter som allt oftare ifrågasätter principerna i Förenta nationernas havsrättskonvention, internationell skiljedom och reglering. Framförallt fortsätter Kina att tillämpa sin pärlbandsstrategi och strävar efter att utöka och utvidga sin närvaro till havs av en mängd uttalade och outtalade anledningar, från att säkra handels- och energivägar till att kontrollera marina resurser och viktig sjöfartsinfrastruktur. Strategin kolliderar med de maritima intressena hos praktiskt taget alla Kinas grannländer i Syd- och Östkinesiska havet.

I.  EU och alla dess medlemsstater är parter i Förenta nationernas havsrättskonvention, vilket innebär att konventionen är en del av unionens regelverk.

J.  Som global aktör måste EU ta hänsyn till utmaningar på säkerhetsområdet och möjliga självständiga lösningar, särskilt när det gäller det närliggande Medelhavet, Afrikas horn och områdena i västra Atlanten, men också Stilla havet, via öst och väst, och från Arktis till Antarktis.

K.  De illegala icke-statliga sjöfartsaktörerna ökar i antal och hotar viktiga sjöfartsleder och sjöfartsinfrastrukturer och utnyttjar de svagheter som finns hos stater och deras jurisdiktioner.

L.  Kampen mot dessa icke-konventionella hot äger ofta rum i utmanande och farliga miljöer, och därför krävs både civila och militära medel. Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), som har både en civil och en militär dimension, är en lämplig ram för att bekämpa farliga hot till havs och längs kusten.

M.  EU kan inte på egen hand trygga det globala sjöfartsskyddet. EU behöver skapa starka partnerskap med tredjeländer och regionala organisationer, särskilt i avlägsna områden, till exempel i Asien, där det är svårare för EU att utnyttja sina egna resurser.

N.  I den europeiska säkerhetsstrategin (ESS) hänvisas inte specifikt till den maritima dimensionen, förutom att det fastställs att sjöröveri är ett hot mot EU. I den integrerade havspolitiken för Europeiska unionen behandlas maritima frågor, men säkerhetsdimensionen berörs knappt och därmed utelämnas ett område som utgör ett allt större orosmoment för EU. Det är absolut nödvändigt att omarbeta EU:s strategi för sjöfartsskydd, framför allt genom att anta en europeisk strategi för sjöfartsskydd som klargör hur den integrerade havspolitiken bör bidra till genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin. I den europeiska strategin för sjöfartsskydd bör man dels definiera EU:s säkerhetsintressen och strategiska mål, dels identifiera mål, risker, tillgängliga och nödvändiga medel för insatser samt möjliga områden.

O.  Den europeiska strategin för sjöfartsskydd är nödvändig för att integrera de intressen, risker och möjligheter som EU möter till havs, bland annat skyddet av EU-medborgare och deras tillgångar. Denna strategi bör främja europeiska värderingar och principer och måste vara framåtblickande och förebyggande och engagera alla berörda institutioner och aktörer, både civila och militära. Dessutom måste den framför allt framhålla att EU:s medlemsstater inte längre har råd att utveckla och upprätthålla flottkapacitet enbart i syfte att bara använda den vid potentiellt högintensiva operationer.

P.  Konflikter och instabilitet som påverkar EU:s intresse av ett öppet maritimt flöde och säkert tillträde kräver en större insikt i sambandet mellan människors säkerhet, statlig styrning och utveckling. EU:s strategi för Afrikas horn bör därför användas som modell för en övergripande strategi som omfattar EU:s politiska, diplomatiska, sociala och ekonomiska verktyg. Denna övergripande strategi måste vara kärnan i den europeiska strategin för sjöfartsskydd och bör innefatta samordning mellan EU:s olika initiativ, byråer och instrument i syfte att angripa de grundläggande orsakerna till instabilitet och bidra till att lösa konflikter, upprätthålla fred och hjälpa till med statsbyggande, samhällsstyrning och utveckling, bland annat en reform av säkerhetssektorn, energiförsörjning, säkerhet vid maritim eller annan typ av handel och transport, fiske- och miljöskydd och klimatförändringars påverkan.

Allmänna synpunkter om en framtida europeisk strategi för sjöfartsskydd

1.  Europaparlamentet är av den bestämda uppfattningen att EU har ett stort intresse av en säker, öppen och ren havsmiljö som tillåter fri passage för handel och personer och en fredlig, laglig, rättvis och hållbar användning av havens rikedomar, att de maritima flödena utgör livsnerven för europeisk handel och är kanaler för Europas välstånd och inflytande, att EU-medborgarnas säkerhet och främjandet av principerna i artikel 21 i EUF-fördraget är EU:s och medlemsstaternas ansvar, att EU:s institutionella ram – inom såväl det civila som militära området – därför bör vidareutvecklas så att den tillhandahåller de mål, medel och resurser som är nödvändiga för att fullgöra detta ansvar.

2.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att unionen endast i en anda av engagemang, ömsesidig förståelse och verklig solidaritet kommer att kunna fullgöra sin roll enligt Lissabonfördraget och förverkliga sin uttalade ambition att fungera som garant för global säkerhet. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att artikel 42.7 i EU-fördraget (”klausulen om ömsesidigt försvar” eller ”klausulen om ömsesidigt bistånd”), artikel 222 i EUF-fördraget (”solidaritetsklausulen”) och artikel 42.6 i EU-fördraget (”permanent strukturerat samarbete”), som infördes i och med Lissabonfördraget, utgör en institutionell ram för verklig solidaritet mellan alla medlemsstater när det gäller unionens säkerhet och försvar. Parlamentet påminner om att dessa instrument ännu inte har genomförts. Parlamentet lovordar särskilt kommissionen och Europeiska utrikestjänsten för det gemensamma förslaget om närmare bestämmelser för hur unionen ska genomföra solidaritetsklausulen och uppmanar dem att bedöma vad det skulle innebära om den aktiverades för att bemöta utmaningar till havs eller som involverar maritima tillgångar eller sjöfartsinfrastruktur. Parlamentet uppmanar rådet att snabbt anta detta förslag.

3.  Europaparlamentet understryker att Förenta nationernas havsrättskonvention ger den rättsliga ramen för all slags verksamhet till havs och att den kan fungera som vägledning för fredlig lösning av havstvister. Parlamentet uppmanar därför EU och dess medlemsstater att främja konventionens universella giltighet och att insistera på att dess bestämmelser genomförs på ett enhetligt och konsekvent sätt.

4.  Europaparlamentet är medvetet om att EU redan har vissa av de medel och instrument som behövs för att bemöta globala utmaningar på området sjöfartsskydd och tillgodose behovet av en säker och stabil miljö genom Europeiska utrikestjänsten och kommissionen, de finansiella instrumenten, utvecklingssamarbete, humanitärt bistånd, krishantering, handelssamarbete och andra lämpliga verktyg för åtgärder. Parlamentet konstaterar emellertid att det är medlemsstaterna som förfogar över de flesta tekniska och materiella tillgångarna och att deras vilja att fördjupa samarbetet därför är en förutsättning för det europeiska sjöfartsskyddet.

5.  Europaparlamentet noterar emellertid att en europeisk strategi för sjöfartsskydd behövs för att säkerställa ett integrerat och övergripande tillvägagångssätt, där fokus särskilt ligger på hoten, riskerna, utmaningarna och möjligheterna till havs, och att denna strategi, samtidigt som den grundas på europeiska värderingar och principer, måste utveckla synergier och gemensamma lösningar genom att engagera alla berörda institutioner och aktörer, både civila och militära. Parlamentet anser att man i den europeiska strategin för sjöfartsskydd bör identifiera alla potentiella hot – oavsett om det rör sig om traditionella hot mot säkerheten eller hot som utgörs av naturkatastrofer och klimatförändringar och oavsett om de påverkar skyddet av livsviktiga marina resurser eller säkerheten för sjöfartsinfrastruktur och handelsflöden. Parlamentet anser också att man i strategin måste identifiera de särskilda medel och kapaciteter som krävs för att bemöta alla utmaningar, inbegripet underrättelseverksamhet, övervakning och patrullering, sök- och räddningsverksamhet, sjötransporter, evakuering av EU-medborgare och människor av andra nationaliteter från krisområden, upprätthållande av embargon samt stöd till alla uppdrag och insatser inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

6.  Europaparlamentet uppmanar den höga representanten, kommissionen och rådet att utarbeta en europeisk strategi för sjöfartsskydd som innefattar och kretsar kring samverkan mellan och samordning av alla europeiska aktörer och medlemsstater som berörs av sjöfartsskyddet. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att dels åtgärda bristerna i den integrerade havspolitiken från 2007, som inte omfattar någon skyddsdimension, dels åtgärda begränsningarna i den europeiska säkerhetsstrategin, som inte lyckas hantera de hot och risker som finns när det gäller sjöfartsskyddet. Parlamentet anser att den ambitionsnivå, de medel och den kapacitet som finns inom den europeiska strategin för sjöfartsskydd bör förankras i den europeiska säkerhetsstrategin och den integrerade havspolitiken och utformas efter behovet av att kunna sörja för global säkerhet. På så sätt kan man garantera fria maritima flöden och tillträde till öppet hav världen över. Parlamentet betonar att regleringen av sjöfartsskyddet på kort, medellång och lång sikt kommer att påverka alla övriga delar av säkerheten och välståndet i Europa.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att helhjärtat stödja och aktivt samarbeta med Europiska utrikestjänsten och kommissionen vid utformningen av den nya europeiska strategin för sjöfartsskydd, så att alla deras olika tillgångar kan användas på ett effektivt sätt, samt försöka identifiera och skapa ny kapacitet genom sammanslagning och gemensamt utnyttjande. Parlamentet anser vidare att den nya strategin också bör innehålla gemensamma bilaterala eller multilaterala initiativ för upprättande av styrkor, såsom den fransk-brittiska förklaringen av den 2 november 2010.

8.  Europaparlamentet understryker att en sådan integrerad havsstrategi, som i likhet med denna kombinerar civila instrument och militära verktyg och omfattar både interna och externa säkerhetsaspekter, redan håller på att ta form på nationell nivå i några medlemsstater och redan tillämpas bilateralt mellan vissa medlemsstater. Den bör därför förstärkas på unionsnivå. Parlamentet betonar att sjöfartsnationer kan och bör fylla sin roll när det gäller att främja en positiv, regional havsintegration. Parlamentet betonar att initiativ för regional havsintegration kan och bör leda till sammanslagning och gemensamt utnyttjande av viktiga marina resurser för att tillgodose EU:s kapacitetsbehov.

Potentiella risker

9.  Europaparlamentet är medvetet om att en tilltagande trafik till havs och utvecklingen av offshore- och kustverksamhet hotar sjöfartsskyddet eftersom det blir allt svårare att skilja mellan laglig och olaglig verksamhet till havs.

10.  Europaparlamentet konstaterar att EU står inför konventionella säkerhetshot, särskilt eftersom nya aktörer på det maritima området har ökat risken för eventuell rivalitet mellan staterna om ägarskapet över havsområden (tvister om behörighet, territoriella anspråk, tillstånd för utforskning och utvinning i djuphavsområden). Parlamentet konstaterar dessutom att tillväxtekonomierna har utvecklat sin maritima kapacitet (flottor, ubåtar) och samtidigt har en benägenhet att ifrågasätta principerna i den internationella sjörätten.

11.  Europaparlamentet varnar för den olagliga exploateringen av viktiga naturresurser och mineraler i EU:s medlemsstaters vatten eller i angränsande hav. Parlamentet noterar att den okontrollerade kapplöpningen om havs-, natur- och mineralresurser kan ha en skadlig inverkan på det marina ekosystemet och på så sätt öka påverkan på miljön från verksamhet till havs. Parlamentet påminner om att exploateringen av marina resurser också kan leda till en oönskad militarisering av havsområden. Parlamentet understryker emellertid att alla medlemsstater har rätt att utforska och utvinna sina naturresurser i havet på ett sätt som är förenligt med folkrätten och miljölagstiftningen.

12.  Europaparlamentet konstaterar att EU måste bilda starka partnerskap med tredjeländer och regionala organisationer för att säkerställa säkerhet och stabilitet när det gäller handel och resursutnyttjande. Parlamentet framhåller att en stark maritim dimension inom GSFP skulle ge EU möjlighet att vid behov agera som en effektiv internationell medlare.

13.  Europaparlamentet varnar för att stater som inte vill samarbeta med världssamfundet och följa internationella fördrag och normer och som dels har det geografiska läget att blockera handelsvägar, dels har den tekniska och militära kapaciteten att göra det, i dagsläget är ett av de största hoten mot sjöfartsskyddet. Parlamentet anser att Europeiska utrikestjänsten och vice ordföranden/den höga representanten på diplomatisk väg bör göra sitt yttersta för att inleda en dialog och ett samarbete med dessa stater.

14.  Europaparlamentet konstaterar att militära konfrontationer mellan stater visserligen inte helt kan uteslutas, men att de direkta och indirekta riskerna för EU:s säkerhet mestadels kommer från icke-konventionella hot där man drar fördel av de svårigheter som är förknippade med att upprätthålla lagen i havs- och kustområden och som generellt sett är en följd av statsupplösning, statsinstabilitet eller brist på statskontroll.

15.  Europaparlamentet konstaterar att ett av de största hoten mot EU:s sjöfartsskydd är att terroristverksamheten till havs runtom i världen ökar. Denna verksamhet hotar direkt EU:s civila och militära fartyg, hamnanläggningar och energianläggningar, utnyttjar havet för sina attacker och infiltrerar mål på land. Parlamentet noterar att dessa aktörer samverkar med gränsöverskridande organiserade kriminella nätverk som sysslar med olaglig verksamhet till havs, till exempel smuggling, människohandel, olaglig invandring, olaglig handel med narkotika och vapen, bland annat handel med eldhandvapen, lätta vapen och komponenter till massförstörelsevapen. Parlamentet understryker att sådan olaglig verksamhet förvärrar politiska och humanitära kriser, hindrar social och ekonomisk utveckling, demokrati och rättstatsprincipen, bidrar till fattigdom och orsakar migration, intern tvångsförflyttning av människor och oerhört mänskligt lidande.

16.  Europaparlamentet är oroat över den ökande mängden bevis för att terroristnätverk och icke-statliga aktörer skaffar sig välutvecklad maritim kapacitet, bland annat ubåtskapacitet och radar- och detektionsteknik, och har tillgång till logistiska uppgifter om den internationella sjöfartsnäringen, mineringskapacitet och vattenburna improviserade sprängladdningar. Detta ökar avsevärt deras hotpotential och möjlighet att undgå kontroll och tyder på att deras verksamhet har brett ut sig till områden nära Europa, särskilt på båda sidorna av södra Atlanten.

17.  Europaparlamentet anser att upprätthållandet av frusna konflikter i närheten av olika havsområden, till exempel Sydkaukasien, sydöstra Medelhavet och Japanska havet, är en av de främsta källorna till instabilitet i världen och något som hotar transport- och energivägar, främjar vapenhandel och gör det lättare för icke-statliga aktörer som kriminella nätverk och terroristceller att bedriva sin verksamhet.

18.  Europaparlamentet är fortfarande oroat över sjöröveriet längs Afrikas östra och västra kust. Parlamentet påpekar att piratangrepp (väpnade rån, kapning av fartyg, kidnappning av besättningsmän och penningutpressning) utgör ett allvarligt hinder för fritt tillträde och flöde i dessa hav och ett stort hot mot den internationella handeln och sjöfartsskyddet. Parlamentet påpekar att sjöröveri vanligtvis är ett problem som orsakas av bristen på styrning och utveckling i de berörda kuststaterna. Parlamentet hoppas att EU kommer att bygga vidare på de framsteg som gjorts inom GSFP-insatsen Eunavfor Somalia och inleda GSFP-insatser för att bekämpa sjöröveri på andra platser.

19.  Europaparlamentet varnar för de problem som sjöröveri, internationell terrorism och organiserad brottslighet generellt sett skapar för sjöfartsskyddet vid viktiga flaskhalsar för sjötransporter. Parlamentet betonar att några av de viktigaste vattenvägar som säkrar de globala energitillgångarna är geografiskt belägna i eller nås via några av de mest instabila havsområdena, vilket är fallet i Suezkanalen, Hormuzsundet och Malackasundet.

20.  Europaparlamentet konstaterar att man i kampen mot icke-konventionell verksamhet måste ta hjälp av alla typer av GSFP-instrument, även militära, eftersom insatserna ofta äger rum under mycket svåra förhållanden med aktörer som har en rad farliga vapen till sitt förfogande. Parlamentet är av uppfattningen att GSFP-åtgärderna måste bygga på samma modell som EU:s verksamhet på Afrikas horn, där insatsen Eunavfor Somalia och Europeiska unionens uppdrag för regional maritim kapacitetsuppbyggnad på Afrikas horn för närvarande pågår. Likaså måste de åtföljas av andra unionsinstrument för yttre åtgärder så att man kan ta itu med de grundläggande sociala, ekonomiska och politiska orsakerna till kriserna och säkerställa ett hållbart säkerhetsläge i de berörda regionerna.

21.  Europaparlamentet noterar att den olagliga migrationen troligtvis kommer att fortsätta sätta press på EU:s sjögränser, i synnerhet mot bakgrund av den politiska och ekonomiska utvecklingen i det södra grannskapet och utsikterna till fortsatt instabilitet i norra Afrika, i Sahel, på Afrikas horn och i Afrika söder om Sahara. Parlamentet påminner emellertid om att migration inte ska ses som ett hot mot säkerheten, utan snarare som ett mänskligt fenomen som kräver en kraftfull handlingsstrategi som kombinerar regional, politisk och diplomatisk samarbets- och utvecklingspolitik och investeringar i regionala partnerskap. Parlamentet riktar uppmärksamheten mot det faktum att en sådan ansträngning kräver en utveckling av maritim kapacitet och kustbevakningsverksamhet som syftar till att patrullera och rädda migranter som färdas ombord på olagliga fartyg.

22.  Europaparlamentet är medvetet om att en tilltagande trafik till havs troligtvis kommer att öka risken för katastrofer som oljeutsläpp och andra fall av miljöförorening, dumpning av giftigt avfall och olaglig bunkring av olja. Parlamentet betonar att EU måste vidareutveckla en strategi som grundas på tidigare erfarenheter av allvarliga miljökatastrofer till havs genom att säkerställa att alla EU:s aktörer, organ och byråer tillsammans med medlemsstaternas myndigheter ingriper på ett samordnat sätt, i syfte att skapa lämpliga synergier, visa solidaritet och kunna vidta effektivare åtgärder.

Kritiska havsområden

Medelhavsområdet

23.  Europaparlamentet betonar att Medelhavet rymmer en rad utmaningar som skulle kunna hota EU:s stabilitet och EU:s direkta intressen, i synnerhet med tanke på de politiska omvälvningarna och de sociala och ekonomiska svårigheter som troligtvis kommer att kvarstå i några av kuststaterna. Parlamentet noterar att olaglig verksamhet som uppstått på grund av detta, till exempel terrorism och all typ av olaglig handel, påverkar EU:s sjöfartsskydd, bland annat trygg energiförsörjning i sydliga områden. Parlamentet anser att det finns ett brådskande behov av investeringar i maritimt, regionalt samarbete och att detta måste omfatta europeiskt och regionalt samarbete, underrättelseverksamhet, övervakning, patrullering och kustbevakningsverksamhet, vilka alla kräver lämpliga medel för marin maktprojektion.

24.  Europaparlamentet betonar att det i Medelhavsområdet pågår en rad regionala konflikter som innefattar havsgränstvister, och uppmanar därför EU att arbeta för att undvika en ytterligare upptrappning av konflikterna runt Medelhavet. En sådan upptrappning skulle öka de befintliga hoten, till exempel konsekvenserna av inbördeskriget i Syrien och dess påverkan på landets egna och grannländernas havsområden, den politiska instabiliteten och bristen på styrning i Libyen, Egypten och Tunisien, och dominoeffekten i grannländerna Marocko och Algeriet, som fortfarande är oense om konflikten i Västsahara och direkt påverkas av upptrappningen av konflikten i Mali och Sahel. Parlamentet varnar dessutom för den fara som följer av kopplingarna mellan kriserna i Medelhavsområdet och instabiliteten och konflikterna i Mellanöstern, i Sahel, på Afrikas horn, i Västafrika och i Afrika söder om Sahara.

25.  Europaparlamentet noterar att de nyligen gjorda upptäckterna av naturgas i östra Medelhavsområdet har skapat en ny geopolitisk miljö och ökat risken för tvister betydligt, vilket direkt påverkar EU-medlemsstaternas legitima intressen och suveräna rättigheter. Parlamentet uttrycker oro över att Turkiet, Ryssland, Förenta staterna och Israel har ökat sin flottnärvaro i Medelhavet. Parlamentet noterar också konsekvenserna av de olösta tvisterna med Turkiet i Egeiska havet och de ökade spänningarna till följd av den avsiktliga exploateringen av Greklands och Cyperns kolvätereserver till havs. Parlamentet uppmanar därför med eftertryck EU att agera genom att göra sin ståndpunkt gällande för att undvika konflikter om naturresurser i Medelhavsområdet och därav orsakade hot mot säkerheten för EU:s medlemsstater i området, vilket i slutändan skulle kunna påverka hela EU.

Östersjön

26.  Europaparlamentet konstaterar att Östersjön, med undantag för Rysslands havsområden, är EU:s innanhav och en kritisk transportkorridor för många kuststater. Östersjöområdets stabilitet och en störningsfri sjötransportverksamhet är beroende av hur man kan sammanjämka de politiska intressena, både mellan EU:s enskilda medlemsstater och mellan EU och Ryssland. Östersjöns politiska stabilitet inbegriper frågor som att trygga situationen för kuststaternas språkliga minoriteter samt frågor relaterade till energitransporter, en livlig handelssjöfart, risken för oljetankfartygsolyckor samt förorening av fiskbestånd och miljön. En utmaning för Östersjöns maritima säkerhet är dessutom de kemiska vapen på havsbottnen som dumpats under andra världskriget, gamla kärnkraftverk längs kusterna, eventuella terroristattacker mot energitransporter samt eventuella olagliga vapentransporter via Östersjöns hamnar.

Svarta havet

27.  Europaparlamentet anser att Svarta havet – ur ett geostrategiskt perspektiv – i dag är en av de viktigaste havsregioner som gränsar till EU, nämligen mot bakgrund av behovet att säkra EU:s energitrygghet och diversifieringen av dess energiförsörjning. Parlamentet noterar att regionen har en hög riskpotential på medellång till lång sikt på grund av dess strategiska läge som viktig transportväg för varor och energi, dess närhet till instabila områden med utdragna konflikter, som till exempel de omtvistade territorierna i Abchazien och Sydossetien, och den relaterade konflikten mellan Moskva och Tbilisi. Eftersom energitryggheten i många EU-medlemsstater är starkt beroende av säkerheten på de tillförselvägar för gas och olja som sträcker sig genom och i närheten av Svarta havet har EU ett strategiskt intresse av att förhindra att de utdragna regionala konflikterna trappas upp och av att finna långsiktiga lösningar på dem. Parlamentet påpekar att EU därför kan behöva mobilisera europeiska marina resurser.

28.  Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 20 januari 2011 om en EU-strategi för Svarta havet(12) och upprepar att EU behöver spela en mer aktiv roll i utformningen av säkerhetsmiljön kring Svarta havet. Parlamentet uppmanar återigen kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att utarbeta en strategi för Svartahavsområdet som på ett effektivt sätt löser problemen med sjöfartsskyddet och sjösäkerheten i Svarta havet.

29.  Europaparlamentet betonar dels behovet av att fördjupa dialogen med strategiska partner om förebyggande och lösning av konflikter, dels vikten av att delta i regionala multilaterala initiativ, till exempel Svartahavssynergin, för att kunna hantera hot som kriminella nätverk som sysslar med människo-, narkotika och vapenhandel eller problem som olagligt fiske och miljöförstöring.

Atlanten och Västafrika

30.  Europaparlamentet konstaterar att Atlanten är Europas livlina för handel. Parlamentet är oroat över att Atlanten, och särskilt det karibiska området, används som en transitväg för narkotika från Sydamerika. Parlamentet är också oroat över att utvecklingen av den ekonomiska verksamheten under de kommande årtiondena, framför allt på grund av utbyggnaden av Panamakanalen, skulle kunna leda till ökad brottslighet i området.

31.  Europaparlamentet anser att Västafrikas kust, och i synnerhet Guineabukten, i dagsläget hyser några av de mest påtagliga och överhängande hoten mot Europa. Parlamentet är djupt oroat över att allvarliga problem med koppling till kriminell verksamhet och olaglig handel med narkotika, människor och vapen är på väg att uppstå längs Västafrikas kust. Parlamentet noterar samtidigt att länder i Guineabukten allt oftare utgör en operativ grund för regionala terroristnätverk, såsom Boko Haram i Nigeria, vars handlingar sprider sig till grannområden och som har kopplingar till nätverk med global räckvidd, såsom al-Qaida i muslimska Maghreb, vilket krisen i Mali tydligt illustrerar.

32.  Europaparlamentet noterar med oro att länder i Guineabukten är föremål för fortsatt politisk instabilitet och att vissa står inför statsupplösning, vilket är fallet i Guinea-Bissau som har blivit en plattform för narkotikahandel med ursprung i Latinamerika och med Europa som mål.

33.  Europaparlamentet noterar att regionen också är en viktig energileverantör eftersom länderna i Guineabukten i nuläget står för 13 procent av all oljeimport och 6 procent av all gasimport till EU. Nigeria står för 5,8 procent av EU:s totala oljeimport. Parlamentet räknar med att regionens betydelse kommer att öka som ett resultat av nyligen gjorda upptäckter av olje- och gasreserver till havs. Parlamentet är därför oroat över att kampen om naturresurser till havs kan medföra ytterligare konflikter och kriminell verksamhet.

34.  Europaparlamentet påpekar att instabilitet, terrorism och brottslighet utanför Västafrikas kust har starka kopplingar till instabiliteten i hela Sahelregionen. Parlamentet uppmanar därför med eftertryck EU att i samband med det civila GSFP-uppdraget Eucap Sahel Niger integrera insatser för att bekämpa terrorism i Sahelregionen som en regional och övergripande strategi för att bekämpa hoten till havs utanför Västafrikas kust, i synnerhet i Guineabukten. Parlamentet uppmanar i samband med detta EU att säkra samordningen mellan de båda GSFP-uppdragen i området – Eucap Sahel Niger och EUTM Mali –, och mellan insatserna på land och till havs, för att bekämpa terrorism och annan organiserad brottslighet i regionen.

35.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillkännagivande av programmet för viktiga sjöfartsrutter i Guineabukten, som syftar till att förbättra säkerheten i Guineabuktens vatten genom att erbjuda utbildning för kustbevakare och skapa ett nätverk för informationsutbyte mellan myndigheterna i sju kuststater i Västafrika, vilket ska finansieras av stabilitetsinstrumentet. Parlamentet uppmanar till ett snabbt genomförande av programmet för viktiga sjöfartsrutter i Guineabukten utanför Västafrikas kust. Parlamentet anser också att man bör inrätta särskilda mekanismer för samarbete för att koppla samman detta program, som finansieras av kommissionen, med GSFP-uppdragen Eucap Sahel Niger och EUTM Mali, vilkas arbete är nära förknippat med orsakerna till instabilitet utanför Guineabukten.

36.  Europaparlamentet betonar att det finns ett behov av att göra EU:s verksamhet i Guineabukten mer effektiv. Parlamentet föreslår att särskilda synergier bör skapas för att få ut ett mervärde av samordningen mellan befintliga instrument och strukturer inom EU, såsom Europeiska sjösäkerhetsbyrån.

37.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att kartlägga EU:s medlemsstaters och AVS-partners anläggningar på strategiska platser – såsom Lajesflygbasen på Azorerna (Portugal) och Kap Verdeöarna – som kan användas för att utveckla speciella insatser till havs och i luften för att bekämpa spridning, terrorism, sjöröveri och organiserad brottslighet i Guineabukten och längre ut i södra Atlanten, detta inom ett partnerskap med tre parter som innebär transatlantiskt samarbete med Förenta staterna, Kanada, Brasilien och andra latinamerikanska länder såväl som samarbete mellan EU och Afrikanska unionen.

Adenviken och västra Indiska oceanen

38.  Europaparlamentet påpekar att Adenviken på grund av sjöröveri i dag är ett av de farligaste havsområdena i världen. Parlamentet påminner om att sjöröveri är en speciell form av organiserad brottslighet som kräver ett speciellt, omfattande och övergripande angreppssätt som tar itu med orsakssambandet mellan sjöröveri och social, ekonomisk och politisk styrning, som i synnerhet illustreras av situationen på Afrikas horn och i Somalia. Parlamentet noterar att spårningen av penningflödet från lösensummor, upplösningen av kriminella nätverk och lagförandet av förövare också är avgörande faktorer i kampen mot sjöröveri och bara kan uppnås genom att man utnyttjar fördelarna med samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter, Europol och Interpol. Parlamentet noterar att det här finns en tydlig koppling mellan extern säkerhetspolitik och intern brottsbekämpning.

39.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av det civila GSFP-uppdraget Eucap Nestor som är avsett att stärka kapaciteten på det maritima området på Afrikas horn och i västra Indiska oceanen och som syftar till att erbjuda ett mer hållbart och lokalt sätt att bidra till att målen för insatsen Eunavfor Somalia uppnås.

40.  Europaparlamentet framhåller Eunavfor Somalias nyligen uppnådda och förhoppningsvis varaktiga framgång med att begränsa förekomsten av piratangrepp i västra Indiska oceanen och med att stärka GSFP:s trovärdighet. Parlamentet noterar att Atalanta är GSFP:s första insats till havs någonsin och att den bör utgöra en modell för den fortsatta utvecklingen och genomförandet av GSFP:s maritima dimension genom att man granskar dess framgångar och tillkortakommanden och de lärdomar som dragits av den. Parlamentet gläder sig över den positiva roll som EU har spelat tillsammans med Eunavfor Somalia inom ramen för mekanismen Shade (Shared Awareness and De-confliction) för att främja samordning mellan de multinationella, nationella och regionala marina styrkor som opererar i området, särskilt Nato-insatsen Ocean Shield. Parlamentet välkomnar också det goda samarbetet mellan EU:s byråer (till exempel Europeiska unionens satellitcentrum och Europeiska sjösäkerhetsbyrån) och tredje parter, särskilt inom området satellitbildbehandling, trots att det inte finns några formella arrangemang för ett sådant samarbete. Parlamentet uppmanar EU att formalisera förbindelserna mellan befintliga verktyg och organ inom EU, såsom dem som har utvecklats mellan Atalanta, Europeiska sjösäkerhetsbyrån och EU:s satellitcentrum, så att man kan undvika en överlappning av uppgifter, resurser och expertis och utnyttja de tydliga operativa fördelarna med sådana synergier.

41.  Europaparlamentet betonar att konceptet med ett övergripande tillvägagångssätt, som i detta fall har sin utgångspunkt i den strategiska ramstrategin för Afrikas horn, framgår tydligt i samband med kombinationen av de tre pågående GSFP-uppdragen i regionen (Eunavfor Somalia, EU:s utbildningsuppdrag i Somalia och Eucap Nestor), tillsammans med politiskt engagemang och utvecklingspolitik. Parlamentet välkomnar aktiveringen av EU:s operationscentrum, som har till syfte att förenkla samordningen och förstärka synergierna mellan dessa insatser och som är ett viktig steg i utvecklingen av GSFP. Parlamentet påpekar att detta exempel på komplementaritet och samordning bör fungera som inspiration för annan sådan verksamhet där GSFP-uppdrag och GSFP-insatser används för att lösa ett mångfasetterat problem. Parlamentet noterar att en permanent militär kapacitet för planering och ledning bara ytterligare skulle förstärka integrationen av andra marina komponenter i GSFP-uppdrag och GSFP-insatser.

42.  Europaparlamentet erkänner de skyddsåtgärder som rederierna infört ombord på fartygen. Parlamentet stöder uppmaningarna på senare tid från sjöfartsbranschen om en reglering av de privata sjösäkerhetsföretagen, och påminner om sin uppmaning till Internationella sjöfartsorganisationen, flaggstaterna och sjöfartsbranschen att tillsammans utarbeta en uppförandekod som fastställer tydliga, konsekventa och verkställbara internationellt överenskomna normer för användning av privat beväpnad säkerhetspersonal ombord på fartyg. Parlamentet påminner vidare om sin uppmaning till de privata sjösäkerhetsföretagen att till fullo uppfylla normerna i fråga.

Arktis

43.  Europaparlamentet betonar att öppnandet av sjövägarna i Arktis är en direkt konsekvens av klimatförändringarna och påpekar att EU först och främst bör sträva efter att skydda och bevara regionen och dess viktiga naturtillgångar och samtidigt garantera att tillgångarna i Arktis används på ett hållbart sätt med respekt för lokalbefolkningen. Parlamentet understryker vikten av övergripande stabilitet och fred i regionen. Parlamentet betonar därför behovet av en enhetlig, samordnad EU-politik för regionen där man tydligt fastställer EU:s prioriteringar, potentiella utmaningar och strategi. Parlamentet framhåller att en framtida anslutning av Island till EU, tillsammans med Danmarks, Finlands och Sveriges intressen i Arktis, skulle medföra att EU får en arktisk kust, vilket understryker behovet av en ännu mer samordnad politik för Arktis på EU-nivå. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det ovannämnda gemensamma meddelandet Europeiska unionens politik för den arktiska regionen: framsteg sedan 2008 och vägen framåt och upprepar behovet av en politisk dialog med alla partner i regionen, även Ryssland.

44.  Europaparlamentet betonar betydelsen av de nya internationella handelsrutterna genom de arktiska sjöpassagerna, bland annat för EU och dess medlemsstaters ekonomier. Parlamentet betonar att EU och dess medlemsstater aktivt bör upprätthålla principen om det fria havet och rätten till fri passage genom internationella vatten. Parlamentet betonar att de långvariga territoriella tvisterna mellan arktiska stater bör lösas på fredlig väg och kräver ett större engagemang från EU:s sida i regionen och en utvärdering av vilka verktyg och resurser som kan behövas för att bemöta konflikter i området. Parlamentet understryker att man under alla omständigheter måste undvika en militarisering av Arktis. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om hur Galileoprojektet skulle kunna gynna EU:s politik för Arktis och hur det skulle kunna utvecklas för att möjliggöra säkrare sjöfart i de arktiska vattnen, särskilt med tanke på att främja säkerheten och tillgängligheten i framför allt Nordostpassagen.

Stilla havet

45.  Europaparlamentet understryker den globala betydelsen av Stilla havet, särskilt av Sydkinesiska havet där en tredjedel av världens handel passerar. Parlamentet är bekymrat över de ökande spänningarna och vädjar eftertryckligen till alla berörda parter att avstå från ensidiga politiska och militära åtgärder, tona ned sina uttalanden och lösa sina motstridiga territoriella anspråk i Sydkinesiska havet genom internationell skiljedom i enlighet med internationell rätt, särskilt FN:s havsrättskonvention, för att trygga den regionala stabiliteten och fri och säker sjöfart i Sydkinesiska havet.

46.  Europaparlamentet anser att ett sätt att komma vidare och eventuellt åstadkomma en fredlig lösning på spänningarna i Syd- och Östkinesiska havet är man förhandlar fram och tillsammans genomför uppförandekoder för fredlig exploatering av de aktuella havsområdena, bland annat inrättar säkra handelsvägar, inför fiskekvoter och tilldelar områden för exploatering av resurser.

47.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att kartlägga de hot mot freden och säkerheten som finns om spänningarna och de väpnade konflikterna skulle trappas upp i Öst- och Sydkinesiska havet.

48.  Europaparlamentet noterar att vissa stater, särskilt Australien, redan är mycket politiskt aktiva i Stilla havet och att EU bör förlita sig på bilateralt och multilateralt samarbete för att säkerställa säkerheten och tryggheten i regionen.

49.  Europaparlamentet betonar att Panamakanalens utvidgning, som förväntas vara färdig 2014, kommer att få stor betydelse för den geostrategiska maritima balansen och skapa enastående möjligheter för EU och medlemsstaterna. Parlamentet framhåller att medlemsstaternas sjöfarts- och hamninfrastruktur bör förberedas för att klara den förväntade ökningen av kommersiell sjöfart och de säkerhetsrelaterade risker som detta innebär, till följd av bland annat ytterligare påfrestningar på miljön och kriminell verksamhet. Parlamentet understryker att denna koppling mellan Stilla havet och Atlanten skulle kunna fungera som en viktig alternativ transportrutt via väst mellan Asien och Europa och tvärtom.

Befintliga verktyg och kapacitetsutveckling

50.  Europaparlamentet är av den starka övertygelsen att den finansiella och ekonomiska krisen bör ses som en möjlighet att genomföra initiativet till sammanslagning och gemensamt utnyttjande på området för skapandet av maritim kapacitet i en verklig europeisk anda, framför allt genom att man drar nytta av initiativet LeaderSHIP 2020 och främjar nätverksarbete mellan aktörer inom varvsindustrin och andra kringnäringar. Detta kan bidra till att upprätthålla en trovärdig militär kapacitet och är det enda sättet att garantera att Europa är i stånd att klara av globala säkerhetsutmaningar som påverkar både dess farvatten och dess flottkapacitet.

51.  Europaparlamentet beklagar emellertid att EU:s medlemsstater har gjort stora nedskärningar i sina nationella försvarsbudgetar till följd av finanskrisen och den ekonomiska nedgången och att sådana nedskärningar, som för det mesta inte samordnats på EU-nivå och som förbiser den europeiska säkerhetsstrategin, kan medföra allvarliga konsekvenser för unionens förmåga och beredskap att handskas med maritima och andra säkerhetsutmaningar och fullgöra sina internationella förpliktelser. Likaså kan de stå i vägen för unionens uppgift att sörja för global säkerhet.

52.  Europaparlamentet betonar att den prioritering av sammanslagning och gemensamt utnyttjande som EU har gjort för att skapa större samordning, smartare investeringar i försvaret och större stordriftsfördelar i medlemsstaterna, fortfarande måste ge resultat, även på området för maritim säkerhetskapacitet.

53.  Europaparlamentet lovordar Europeiska försvarsbyråns arbete med att lägga grunderna för sammanslagning och gemensamt utnyttjande genom att harmonisera krav och projekt avseende sjöfartsutbildning och logistik. Parlamentet välkomnar Wise Pen teams studie om maritima krav och kapaciteter från 2012. Mot bakgrund av Europeiska försvarsbyråns uppdrag och expertis uppmanar parlamentet medlemsstaterna att utnyttja byråns råd och tekniska stöd när de ställs inför behovet att göra nedskärningar i försvarsbudgetarna, och på så sätt undvika att äventyra den strategiska resursutvecklingen i EU, som behövs för att åtgärda luckor och brister på ett samordnat sätt. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att tillsammans med Europeiska försvarsbyrån fastställa kapacitetsbehov, i synnerhet civila och militära kapaciteter och kapaciteter med dubbla användningsområden på det maritima området. Parlamentet uppmanar med eftertryck vice ordföranden/den höga representanten att, med hjälp av Europeiska försvarsbyrån och GD Havsfrågor och fiske, kartlägga alla flottillgångar och maritima tillgångar som uppfyller kapaciteterna och kraven på det maritima området för 2012 och som EU:s medlemsstater riskerar att förlora som ett resultat av finansiella och ekonomiska begränsningar samt att hitta sätt att bevara dem och använda dem inom ramen för EU:s integrerade havspolitik och den framtida europeiska strategin för sjöfartsskydd.

54.  Europaparlamentet påminner om att kapaciteter med dubbla användningsområden är nödvändiga i genomförandet av GSFP mot bakgrund av de komplexa säkerhetsutmaningarna i världen i dag. Parlamentet betonar att de nuvarande kriserna i Sahel och på Afrikas horn har visat på behovet av ett övergripande tillvägagångssätt som å ena sidan utnyttjar alla civil-militära åtgärder och å andra sidan utnyttjar all utrustning och alla kapaciteter med dubbla användningsområden, inbegripet europeiska flottkapaciteter och civil och militär varvskapacitet avsedd att säkerställa fartygens säkerhet och tålighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med de lämpliga organen och byråerna inom EU, framförallt kommissionen, Europeiska försvarsbyrån och Europeiska rymdorganisationen, för att söka EU-medel för utveckling av kapaciteter med dubbla användningsområden, eftersom detta gör det möjligt att åtgärda kapacitetsbrister på nationell och regional nivå samt unionsnivå. Parlamentet påminner om möjligheten till dubbla användningsområden för Galileoprogrammet och dess betydelse för genomförandet av och effektiviteten hos GSFP-insatser, i synnerhet på det maritima området. Parlamentet betonar icke desto mindre att man bör prioritera mer insyn, effektivitet och multilaterala strategier när det gäller kapacitetsutveckling.

55.  Europaparlamentet påminner om behovet av att skapa en EU-baserad och EU-finansierad teknisk grund inom försvarsområdet, inbegripet resurser för tillverkningen av fartyg och produktionen av utrustning. Parlamentet påminner, mot bakgrund av den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen, om att grundandet av och stödet för en självförsörjande europisk försvarsindustri innebär att arbeten och tillväxt skapas. Parlamentet efterlyser en mer kvalitativ dialog med industriella aktörer, eftersom utvecklingen av flottkapaciteter innebär ett mångårigt åtagande. Parlamentet understryker att EU:s medlemsstater och industrin måste rationalisera och harmonisera sina bestämmelser för att säkerställa en europeisk driftsmässig kompabilitet när det gäller maritima kapaciteter och flottkapaciteter, bland annat kommunikationssystem och kommunikationsteknologi.

56.  Europaparlamentet anser att Europeiska försvarsbyråns nätverk för övervakning till havs utgör en sådan innovation som medför mervärde till utvecklingen av den maritima dimensionen av GSFP. Parlamentet kräver att man inleder ett samarbete på lämpliga områden mellan nätverket för övervakning till havs och andra EU-projekt som syftar till att utveckla havsövervakning, som Copernicus – det europeiska jordobservationsprogrammet (tidigare GMES – global övervakning för miljö och säkerhet), projekt för maritima tjänster och säkerhetstjänster eller Europeiska sjösäkerhetsbyråns sjöövervakningsarbete.

57.  Europaparlamentet anser att det arbete som genomförts av Europeiska sjösäkerhetsbyrån, Europeiska försvarsbyrån och Copernicusprogrammet också kan utnyttjas för att genomföra GSFP:s maritima dimension och formellt bör användas i det syftet. Parlamentet betonar att deras expertis gör dem mycket väl lämpade att erbjuda tjänster och stöd till pågående GSFP-uppdrag som rör övervakning, patrullering eller insamling, undersökning och spridning av satellitinformation. Förebilden bör vara det partnerskap som utvecklats, om än informellt, mellan Europeiska sjösäkerhetsbyrån och insatsen Eunavfor Somalia.

58.  Europaparlamentet anser att det bör inrättas en helt europeisk kustbevakningstjänst, som bygger på de erfarenheter som redan gjorts inom Frontex och Europeiska nätverket för kustbevakning och till vilken vissa statliga organ och enheter tillhandahåller kapacitet. Denna kustbevakning ska handla enligt den rättspraxis som följer av samarbetet inom rättsliga och inrikes frågor och ha som mål att skydda EU:s gränser och medborgare samt människor som befinner sig i fara i EU:s kustvatten.

59.  Europaparlamentet berömmer det arbete som gjorts inom ramen för utvecklingen av den gemensamma miljön för informationsutbyte för att skapa en effektiv europeisk kapacitet för övervakning till havs. Parlamentet uppmanar därför EU att göra en betydande satsning för att vidareutveckla ramen för den gemensamma miljön för informationsutbyte genom att dra nytta av de erfarenheter som gjorts inom projekt som Marsuno, BlueMassMed och Eurosur, så att man kan spåra, övervaka och bemöta problem på det maritima området i EU-medlemsstaters vatten eller i närheten av EU.

60.  Europaparlamentet efterlyser en bättre strategisk samordning mellan EU och Nato när det gäller sjöfartsskydd, eftersom medlemmarna i de båda organisationerna bara har en uppsättning marina styrkor. Parlamentet anser att den framtida EU-strategin för sjöfartsskydd bör vara oberoende av, men komplettera, alliansens strategi för att bidra till att handskas med ett maximalt antal av de ovannämnda utmaningarna samtidigt som den säkerställer optimal användning av de begränsade maritima tillgångarna. Parlamentet välkomnar de positiva resultaten av samlokaliseringen av de båda organisationernas operationshögkvarter i Northwood. Parlamentet anser att EU bör fokusera på det tydliga mervärdet av dess övergripande tillvägagångssätt för att hantera mångfasetterade utmaningar, vilket demonstreras i fallet med den diplomatiska, finansiella och rättsliga uppföljningen av Atalantas verkningsfulla kamp mot sjöröveri. Parlamentet efterlyser dels ytterligare förbättringar när det gäller informationsutbytet mellan Nato och EU, dels en bättre samordning med andra internationella aktörer.

61.  Europaparlamentet beklagar att dubbelarbete, överlappning, resursslöseri och territoriella konflikter i dagsläget existerar mellan de av EU:s organ och byråer som arbetar inom området sjöfartsskydd. Parlamentet uppmanar med kraft EU att ytterligare undersöka hur man kan minska den administrativa och ekonomiska börda som orsakas av den onödiga överlappningen av uppgifter, expertis, utrustning och resurser bland flera organ och aktörer inom EU, och på så sätt göra det möjligt för vice ordföranden/den höga representanten att utöva sin roll som samordnare.

62.  Europaparlamentet anser mot denna bakgrund att ansträngningar för koordination och samordning bör integreras i EU-strategin för sjöfartsskydd, där tydliga riktlinjer bör ges för ett särskilt samarbete mellan kommissionens berörda generaldirektorat, bland annat GD Havsfrågor och fiske, GD Inrikes frågor, GD Rättsliga frågor, GD Näringsliv, GD Transport och rörlighet, GD Skatter och tullar, GD Forskning och innovation och GD Utveckling, såväl som Europeiska utrikestjänsten och tjänsten för utrikespolitiska instrument. Parlamentet anser att detsamma bör göras för samarbetet mellan olika organ som Europeiska försvarsbyrån, Europeiska sjösäkerhetsbyrån, EU:s satellitcentrum, Europol, Frontex, EU:s militära stab, direktoratet för krishantering och planering, EU:s underrättelseanalyscentrum och de berörda myndigheterna i medlemsstaterna.

63.  Europaparlamentet välkomnar de insatser som gjorts av de europeiska befälhavarna för flottan för att främja samförståndet mellan europeiska flottor och analysera olika frågor av gemensamt intresse. Parlamentet anser att resultaten från det årliga mötet med de europeiska befälhavarna och deras specialiserade arbetsgrupp bör användas för att understödja EU-strategin för sjöfartsskydd och dess genomförande på GSFP-nivå för att gynna fortsatt samarbete och säkra ett integrerat och effektivt tillvägagångssätt.

64.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att i samband med den kommande diskussionen om försvarsfrågor i december 2013 anta en EU-strategi för sjöfartsskydd som innefattar de synpunkter från Europaparlamentet som framförts i detta betänkande. Parlamentet påminner medlemsstaterna om att världen i dag, och i synnerhet dess utmaningar och hot, kräver konsekventa, sammanhängande och övertygande åtgärder för att skydda EU:s 500 miljoner medborgare. Parlamentet påminner om att dessa utmaningar också förutsätter att EU:s utrikespolitik grundas på behovet och främjandet av fred och säkerhet över hela världen.

o
o   o

65.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament, Natos generalsekreterare samt till talmannen i Natos parlamentariska församling.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0006.
(2) JOIN(2012)0039 – 2012/0370(NLE).
(3) EUT C 136 E, 11.5.2012, s.71.
(4) JOIN(2012)0019.
(5) EUT L 301, 12.11.2008, s. 33.
(6) EUT L 187, 17.7.2012, s. 40.
(7) EUT C 99 E, 3.4.2012, s.7.
(8) Antagna texter, P7_TA(2012)0455.
(9) Antagna texter, P7_TA(2013)0097.
(10) EUT C 15 E, 21.1.2010, s. 61.
(11) Antagna texter, P7_TA(2012)0203.
(12) EUT C 136 E, 11.5.2012, s.81.


EU:s militära strukturer: nuläge och framtidsutsikter
PDF 165kWORD 36k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2013 om EU:s militära strukturer: nuläge och framtidsutsikter (2012/2319(INI))
P7_TA(2013)0381A7-0205/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 13–14 december 2012,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 november 2012 om utveckling av militär kapacitet,

–  med beaktande av kapacitetsmålet för 2010, som godkändes vid Europeiska rådets möte den 17–18 juni 2004,

–   med beaktande av Lissabonfördragets klausuler om ömsesidigt försvar och solidaritet, vilka innebär att medlemsstaterna är skyldiga att ställa upp med resurser och komma till undsättning om en av dem drabbas av en katastrof, en terroristattack eller ett väpnat angrepp,

–  med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003, och av rapporten om dess genomförande, som godkändes vid Europeiska rådets möte den 11–12 december 2008,

–  med beaktande av rådets beslut 2011/871/Gusp av den 19 december 2011 om inrättande av en mekanism för att förvalta finansieringen av de gemensamma kostnaderna för Europeiska unionens operationer med militära eller försvarsmässiga konsekvenser (Athena)(1),

–  med beaktande av rådets beslut 2011/411/Gusp av den 12 juli 2011 om Europeiska försvarsbyråns stadga, säte och verksamhetsregler och om upphävande av gemensam åtgärd 2004/551/Gusp(2),

–   med beaktande av diskussionen vid mötet med försvarsministrarna i rådet (utrikes frågor) den 23 april 2013 om förberedelserna inför Europeiska rådets möte om försvarsfrågor i december 2013,

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(3), av den 22 november 2012 om EU:s klausuler om ömsesidigt försvar och solidaritet: politiska och operativa dimensioner(4), av den 12 september 2012 om årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken(5) samt av den 14 december 2011 om finanskrisens följder för försvarssektorn i EU:s medlemsstater(6),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7‑0205/2013).

Allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet konstaterar med allt större oro att EU inte har tillräcklig kapacitet för att reagera på internationella kriser i tid och på ett effektivt sätt, trots unionens långvariga engagemang för att bevara freden, värna de mänskliga rättigheterna, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten i enlighet med principerna i FN-stadgan. Parlamentet betonar att det ligger i EU:s och medlemsstaternas intresse att agera samstämt som en garant för säkerheten inte bara i Europa, utan också i resten av världen och särskilt i det egna närområdet.

2.  Europaparlamentet påminner om den stora vikt det fäster vid ett helhetsgrepp om krishantering som omfattar ett brett spektrum av diplomatiska, ekonomiska, utvecklingspolitiska och, som en sista utväg, militära medel, såsom parlamentet uttryckt särskilt i sina resolutioner om årsrapporterna om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP). Parlamentet betonar att militära strukturer och resurser ingår som en del av detta helhetsgrepp och ligger till grund för EU:s förmåga att reagera på hot, konflikter och kriser, inklusive humanitära kriser och naturkatastrofer, om inget annat hjälper.

3.  Europaparlamentet beklagar att de militära insatserna nyligen i både Libyen och Mali demonstrerade bristen på framsteg mot en i verklig mening gemensam säkerhets- och försvarspolitik, och betonar att det behövs mer samordning och samarbete på europeisk nivå om EU ska kunna tas på allvar som en slagkraftig och trovärdig aktör i världen.

4.  Europaparlamentet påminner om att EU i fördraget uppmanas att verka för en gradvis utformning av en gemensam försvarspolitik för unionen som kan leda till ett gemensamt försvar. Parlamentet påminner vidare om medlemsstaternas skyldigheter enligt klausulen om ömsesidigt försvar.

5.  Europaparlamentet upprepar sin starka oro över de ständiga och icke samordnade nedskärningarna i de nationella försvarsbudgetarna, något som bromsar arbetet för att täppa till luckor i kapaciteten och undergräver trovärdigheten för GSFP. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna kraftfullt att hejda och vända denna oansvariga utveckling och att intensifiera insatserna på nationell nivå och EU-nivå för att begränsa konsekvenserna genom ökat samarbete samt sammanslagning och gemensamt utnyttjande.

6.  Europaparlamentet påminner om sin resolution om finanskrisens följder för försvarssektorn i EU:s medlemsstater och om sina rekommendationer för att motverka krisens negativa effekter på den militära kapaciteten på EU-nivå genom bättre samordning av försvarsplaneringen, sammanslagning och gemensamt utnyttjande av resurser, stöd till försvarsforskning och teknisk utveckling, en mer integrerad, hållbar, innovativ och konkurrenskraftig industriell och teknologisk bas för det europeiska försvaret, en europeisk försvarsutrustningsmarknad samt nya finansieringsformer på EU-nivå.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att underlätta omstruktureringen och konsolideringen av försvarsindustrins kapacitet i syfte att minska den nuvarande överkapaciteten, som inte är hållbar i längden.

8.  .Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförs av kommissionens arbetsgrupp för försvarsindustrierna och försvarsmarknaderna, liksom kommissionens meddelande av den 24 juli 2013 Mot en mer konkurrenskraftig och effektiv försvars- och säkerhetssektor (COM(2013)0542), och uppmanar kommissionen att ta fram förslag till hur mer övergripande EU-politik och EU-verktyg på ett flexibelt sätt skulle kunna användas till stöd för försvars- och säkerhetsmålsättningar, särskilt på områden av övergripande karaktär såsom teknik med dubbla användningsområden.

9.  Europaparlamentet betonar att befintliga militära strukturer inom EU på unionsnivå, multinationell nivå och nationell nivå måste fortsätta sin omvandlingsprocess för att bygga upp modulära, interoperabla och insatsberedda militära styrkor som anpassas till multinationella insatser.

10.  Europaparlamentet välkomnar den förnyade impulsen från Europeiska rådet i december 2012 till att öka GSFP-insatsernas operativa effektivitet och ändamålsenlighet genom att stärka EU-samordningen i syfte att erbjuda framtidsorienterad kapacitet och åtgärda kritiska brister, liksom att stärka den europeiska försvarsindustrin.

11.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att lägga fram förslag inför Europeiska rådets möte i december 2013 vilka återspeglar rekommendationerna i denna resolution och innehåller alternativ som främjar ett EU-samarbete kring säkerhet och försvar mellan de medlemsstater som så önskar, med utgångspunkt i bestämmelserna i fördraget om ett permanent strukturerat samarbete, för det fall att ingen överenskommelse om en ambitiös agenda kan nås av alla medlemsstater.

12.  Europaparlamentet föresätter sig att som en del av sin egen agenda för nästa konstitutionskonvent utarbeta förslag till hur fördragen kan stärkas med avseende på utvecklandet av GSFP.

Förbättra EU:s kapacitet att planera och genomföra militära insatser

13.  Beklagligt nog saknar EU fortfarande – nu tio år efter den första självständiga EU-ledda militära insatsen – en permanent militär kapacitet för planering och ledning, vilket verkar hämmande på EU:s förmåga att reagera på akuta kriser, något som är djupt beklagligt. Europaparlamentet påminner om att den nuvarande ordningen, med ad hoc-aktivering av ett nationellt högkvarter, innebär en rent reaktiv hållning som inte lösgör resurser för den nödvändiga förhandsplaneringen.

14.  Europaparlamentet anser att det aktiverade operationscentrumet, som visserligen är välkommet med hänsyn till dess roll i samordningen av uppdrag på Afrikas horn, är ett långt ifrån tillräckligt steg mot en sådan permanent kapacitet, med tanke på dess begränsade resurser och strikt stödrelaterade funktioner. Det är djupt beklagligt att initiativet från de fem ”Weimar plus”-länderna inte har lett till mer betydande resultat. Medlemsstaterna uppmanas med kraft att som ett första steg komma överens om att ge operationscentrumet ansvaret för den operativa planeringen av icke-verkställande uppdrag, såsom EU:s utbildningsuppdrag i Mali och Somalia.

15.  Europaparlamentet efterlyser ännu en gång ett fullfjädrat operativt högkvarter för EU inom Europeiska utrikestjänsten, om nödvändigt genom permanent strukturerat samarbete. Parlamentet betonar att högkvarteret bör ha en civil-militär struktur och vara ansvarigt för planering och ledning av EU:s civila uppdrag och militära insatser, med separata civila och militära befälsordningar.

16.  Europaparlamentet påpekar att inrättandet av ett operativt högkvarter för EU i hög grad skulle stärka den institutionella kontinuiteten i krishanteringen, bidra till att det utvecklas en gemensam strategisk kultur genom utlåning av nationell personal, maximera nyttan av den civil-militära samordningen, möjliggöra sammanslagning av vissa funktioner, minska kostnaderna på längre sikt samt underlätta politisk tillsyn från parlamentets och rådets sida.

17.  Europaparlamentet understryker behovet av permanent kapacitet för militär planering och ledning även med hänsyn till skyldigheterna enligt klausulen om ömsesidigt försvar och solidaritetsklausulen, och betonar att det är nödvändigt att säkerställa en adekvat beredskapsnivå och snabb reaktionsförmåga om någon av de båda klausulerna skulle åberopas. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att föreslå praktiska åtgärder för att utforma reaktioner på EU-nivå utifrån klausulen om ömsesidigt försvar.

Stärka EU:s stridsgrupper: unionens verktyg för snabbinsatser och stabilisering

18.  Europaparlamentet framhåller det bidrag som EU:s stridsgrupper har lämnat till omvandlingen av medlemsstaternas väpnade styrkor, genom att de har drivit på för militär interoperabilitet och främjat multinationellt samarbete. Parlamentet beklagar djupt att stridsgrupperna ännu inte har visat sin nytta som ett verktyg för snabbinsatser och att ett avtal om insatsberedskap framstår som osannolikt utan avsevärda förändringar. Parlamentet anser att situationen i Mali utgjorde ett förlorat tillfälle att för första gången använda EU:s stridsgrupper.

19.  För att öka stridsgruppernas slagkraft anser Europaparlamentet att lämplig uppmärksamhet bör ägnas åt deras sammansättning, med tanke på att länder från samma region i allmänhet har en liknande uppfattning om hotbilden, något som underlättar den nödvändiga reaktionen på denna.

20.  Europaparlamentet anser att den reviderade Athena-mekanismen för förvaltning av de gemensamma kostnaderna för militära insatser fortfarande inte tar tillräcklig hänsyn till stridsgruppernas särdrag, och efterlyser en betydande höjning av taket för de gemensamma kostnaderna för snabbinsatser – upp till fullständig kostnadstäckning när stridsgrupperna används. Parlamentet anser att en tillämpning av principen om att var och en ska stå för sina egna kostnader (”costs lie where they fall”) på stridsgrupperna, som ställs i beredskap på frivillig grund och enligt ett roterande system, går emot principen om rättvis fördelning av bördor.

21.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att lägga fram förslag för att anpassa Athena-mekanismen till stridsgruppernas särdrag, om nödvändigt genom permanent strukturerat samarbete jämte ett permanent operativt högkvarter. Samtidigt uppmanas vice ordföranden/den höga representanten med kraft att lägga fram ett förslag om att inrätta och finansiera en startfond för förberedelser av EU:s militära insatser, så som krävs enligt fördraget.

22.  Europaparlamentet noterar de ansträngningar som gjorts inom rådet och Europeiska utrikestjänsten för att öka stridsgruppernas flexibilitet och användbarhet, något som dock har gett föga konkreta resultat hittills. Parlamentet påpekar att det behövs en hög grad av interoperabilitet, inte bara på teknisk nivå utan också i fråga om förfaranden och på det begreppsmässiga planet, i synnerhet för att harmonisera insatsregler och överlämning av befäl och att avlägsna nationella förbehåll.

23.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att undersöka hur den politiska beslutsprocessen på EU-nivå och nationell nivå skulle kunna rationaliseras, så att begreppet snabbinsats gör skäl för sitt namn. Parlamentet insisterar på att det måste till politisk vilja för att utmaningarna ska kunna mötas. Parlamentet uppmuntrar till en reflektion om möjliga förenklade förfaranden för att sätta in stridsgrupper under begränsade tidsperioder, förutsatt att vissa tydligt definierade och överenskomna villkor är uppfyllda, såsom en specifik förfrågan från FN.

24.  Europaparlamentet ser positivt på att medlemsstaterna på nytt har förbundit sig till ambitionsnivån för stridsgrupperna och utfäst sig att planera sina bidrag på grundval av regelbundet återkommande åtaganden, i syfte att undvika luckor i stridsgruppernas tjänstgöringslistor i framtiden. Parlamentet vill att stridsgrupperna utvecklas till mer långsiktiga partnerskap som varar längre än beredskapsperioden, i syfte att dra största möjliga militära och ekonomiska nytta av gemensamma upphandlingar av utrustning och tjänster och av sammanslagning och gemensamt utnyttjande. Parlamentet konstaterar att ramavtalet om grundläggande logistiktjänster för EU:s stridsgrupp i beredskap under andra halvåret 2012, vilket ingicks av Europeiska försvarsbyrån, är ett konkret exempel i denna riktning.

25.  Europaparlamentet påpekar att alla kostnader som inte är kopplade till militära insatser, såsom kostnader för förberedelser av stridsgrupperna och för deras beredskap, får bäras av EU:s budget.

26.  Europaparlamentet betonar att stridsgrupperna utgör ett specifikt verktyg av begränsad storlek och hållbarhet som är anpassat till ett visst antal scenarier, och de kan inte betraktas som ett universalmedel för krishantering. Det ursprungliga kapacitetsmålet från Helsingfors 1999, som bekräftades på nytt av Europeiska rådet 2008, innebar att EU skulle kunna sätta in 60 000 man inom 60 dagar för en större insats. Denna målsättning, som inte har övergetts formellt, har aldrig uppnåtts i verkligheten på grund av bestående kapacitetsbrister. I stället för godtyckliga mål som riskerar att skada EU:s trovärdighet finns det nu ett akut behov att med oförminskade ansträngningar täppa till kapacitetsluckor och förbättra styrkebidrag och styrkeplanläggning med avseende på EU:s militära insatser i allmänhet.

Bygga strukturer och kapacitet för att åtgärda viktiga kapacitetsbrister

27.  Europaparlamentet påminner om Europeiska försvarsbyråns uppdrag och uppgifter enligt artiklarna 42.3 och 45 i EU-fördraget, i synnerhet byråns viktiga roll för att utveckla och genomföra en europeisk kapacitets- och rustningspolitik, harmonisera operativa behov, föreslå multilaterala projekt, samordna medlemsstaternas program, stärka den industriella och teknologiska basen för det europeiska försvaret samt förbättra de militära utgifternas verkan. Mot bakgrund av försvarsbyråns stora fokus på kostnadseffektivitet uppmanas medlemsstaterna kraftfullt att förse den med tillräckliga resurser för att den ska kunna uppnå sin fulla potential. Parlamentet upprepar sin uppmaning till vice ordföranden/den höga representanten att lägga fram förslag om att finansiera byråns personal- och driftskostnader ur EU-budgeten.

28.  Avsaknaden av fasta kapacitetsåtaganden från medlemsstaterna är djupt beklaglig, och Europaparlamentet uppmanar rådet att se till att det relaterade utvärderingskravet i artiklarna 42.3 och 45.1 i EU-fördraget uppfylls. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att lägga fram lämpliga förslag i detta syfte. Parlamentet bör regelbundet informeras om vilka framsteg som görs med att bygga upp militär kapacitet som är relevant för genomförandet av GSFP.

29.  Europaparlamentet vill se ytterligare framsteg i genomförandet av Europeiska försvarsbyråns kapacitetsutvecklingsplan, och begär att den i samband med översynen 2013 integreras bättre i den nationella försvarsplaneringen, som behöver harmoniseras ytterligare. Parlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna om att inleda en institutionaliserad process för ökad samordning av försvarsplaneringen, såväl sinsemellan som inom EU:s militära kommitté, på grundval av i synnerhet försvarsbyråns rådgivning. Parlamentet framhåller det allmänna behovet att utöka samarbetet mellan Europeiska försvarsbyrån och EU:s militära kommitté/EU:s militära stab. Parlamentet förväntar sig att stats- och regeringscheferna kommer att inleda en översyn av det europeiska försvaret under Europeiska rådets möte om försvarsfrågor i december 2013.

30.  Europaparlamentet efterlyser ett mer strukturerat angreppssätt för att åtgärda viktiga kapacitetsbrister på EU-nivå, i synnerhet på områdena styrkegeneratorer och styrkemultiplikatorer – såsom resurser för underrättelseverksamhet, övervakning och spaning, strategiska luftbroar, helikoptrar, sjukvårdsstöd, lufttankning av flygplan samt precisionsstyrd ammunition – i nära samarbete och full komplementaritet med Nato. Parlamentet välkomnar de första resultaten från de initiativ till sammanslagning och gemensamt utnyttjande som sköts av Europeiska försvarsbyrån, men betonar att ytterligare framsteg på dessa och andra områden är nödvändigt. Det är djupt beklagligt att ingen av de identifierade kapacitetsluckorna ännu har åtgärdats tillfredsställande, trots att europeiska väpnade styrkor gång på gång har konfronterats med bristen på sådana styrkegeneratorer och styrkemultiplikatorer inom GSFP-insatser och andra operationer.

31.  Europaparlamentet efterlyser en utvärdering av upprättandet av ett permanent lager för GSFP (med funktioner liknande dem som innehas av Natos stödkontor) som tillhandahåller ett integrerat multinationellt stöd till EU:s militära strukturer och till medlemsstaterna, bland annat nödvändig utrustning för samtliga uppdrag utan omständliga upphandlingsförfaranden.

32.  Europaparlamentet framhåller att EU måste utveckla den effektiva och proportionella kapacitet och de strategier som behövs för att möta de allt större it-hoten mot unionens säkerhet och strategiska intressen. Parlamentet framhåller att man måste samarbeta med privata aktörer för att nå framgång, till fullo respektera de digitala friheterna och internationell rätt samt säkra tillräcklig demokratisk tillsyn.

33.  Europaparlamentet lyfter fram exemplet med Europeiska kommandot för flygtransporter, som har bevisat sin nytta och tillfört ett mervärde under insatser, som en särskilt användbar modell för sammanslagning och gemensamt utnyttjande, som bygger på att vissa befogenheter överförs till en gemensam struktur medan resurserna kvarstår i nationell ägo. Parlamentet vill att denna modell ska efterföljas på andra områden med operativt stöd, och förväntar sig i synnerhet att Europeiska försvarsbyråns arbete med en eventuell multinationell helikopterenhet, i syfte att åtgärda en annan viktig kapacitetsbrist, ska leda till resultat.

34.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att överväga ett gemensamt ägande av vissa dyra kapaciteter, särskilt kapacitet på rymdområdet, obemannade luftfartyg (UAV) eller resurser för strategiska luftbroar. Parlamentet välkomnar kommissionens arbete med att utforska alternativen för att utveckla EU-ägd kapacitet genom att utnyttja potentialen till synergieffekter för försvarsrelaterade och civila säkerhetsbehov, till exempel på områdena civilskydd och gränsövervakning.

35.  Europaparlamentet understryker behovet av en gemensam europeisk strategi för att utveckla system för fjärrstyrda MALE-luftfartyg (Medium Altitude Long Endurance), och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en innovativ strategi för att uppnå denna ambition.

36.  Europaparlamentet betonar den grundläggande betydelsen av satellittillgångar för moderna operationer, i synnerhet när det gäller underrättelseverksamhet, övervakning och spaning, kommunikations- och navigeringskapacitet samt nödvändigheten att få ut mesta möjliga av knappa resurser, på grundval av en gemensam strategi och ett utnyttjande av alla tänkbara civil-militära synergieffekter i syfte att undvika onödigt dubbelarbete. I detta avseende uppmuntrar parlamentet till vidare samarbete mellan Europeiska rymdorganisationen, Europeiska försvarsbyrån och kommissionen, och insisterar på fortsatt EU-finansiering till programmen Copernicus (f.d. GMES) och Galileo.

37.  Europaparlamentet uppmuntrar till vidare framsteg inom Musis-programmet i syfte att underlätta utbyte av satellitbilder från nästa generations jordobservationssatelliter, och begär att EU direkt ska medverka ekonomiskt till programmet och att EU:s satellitcentrum ska knytas till det, så att man säkrar tillgång till bildmaterial som är skräddarsytt efter EU:s behov, i synnerhet behoven från GSFP.

38.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av uppförandekoden för sammanslagning och gemensamt utnyttjande som ett viktigt steg på vägen mot mer samordning inom EU, och betonar att det behövs en första strategisk bedömning av genomförandet av den till slutet av året. Parlamentet förväntar sig att Europeiska rådets möte i december 2013 kommer att bli en viktig milstolpe som medför en politisk drivkraft för sammanslagning och gemensamt utnyttjande och som ger tydlig vägledning om genomförandet. Parlamentet uppmärksammar behovet att utöka informationsverksamheten från EU:s sida i syfte att ytterligare stärka rollen för sammanslagning och gemensamt utnyttjande.

39.  Europaparlamentet betonar vikten av en tryggad försörjning av den utrustning som medlemsstaternas väpnade styrkor behöver för att uppfylla sina åtaganden i internationella kriser. Parlamentet är starkt oroat över det ökande beroendet av utomeuropeisk teknik och försörjningskällor utanför Europa, och de konsekvenser detta får för Europas självständighet. Parlamentet understryker försvarsindustrins strategiska betydelse, och uppmanar Europeiska försvarsbyrån och kommissionen att göra framsteg i sitt arbete med att kartlägga industriell nyckelkapacitet som bör bevaras eller utvecklas i EU och att minska EU:s importberoende.

40.  Europaparlamentet finner det djupt beklagligt att de nationella budgetarna för försvarsforskning minskar och att denna forskning för det mesta är uppsplittrad efter nationella skiljelinjer. Parlamentet påpekar vilken potential EU har att tillföra ett väsentligt mervärde genom den europeiska samarbetsramen och att skapa större synergieffekter mellan försvarsrelaterad och civil säkerhetsforskning. Parlamentet lyfter i synnerhet fram behovet att fokusera på investeringar i nyckeltekniker såsom robotteknik och nano- och mikroelektronik, och att se till att de medel som EU satsar på dessa områden kommer till nytta även för försvarets behov.

Öka konsekvensen i medlemsstaternas permanenta multinationella strukturer

41.  Europaparlamentet noterar att det finns ett antal bilaterala/regionala/multilaterala partnerskapsinitiativ i Europa som syftar till att slå ihop resurser och främja interoperabilitet och som är kapabla att bidra till insatser från EU, FN, Nato eller tillfälliga koalitioner. Parlamentet välkomnar vinsterna av samarbetet och stöder till fullo tanken bakom sammanslagningen, men vill också se någon form av rationalisering av och en bättre samordning mellan de många strukturerna med en multinationell dimension, som har vuxit fram utan någon övergripande och sammanhållen plan.

42.  Europaparlamentet efterlyser starkare kopplingar mellan Europakåren och EU:s militära stab och uppmanar fler medlemsstater att ansluta sig till Europakårens multinationella struktur, som skulle kunna bli kärnan för ett fullständigt integrerat inslag i de europeiska väpnade styrkorna.

43.  Europaparlamentet noterar stängningen av Eurofor, som har bidragit till EU:s insatser och stridsgruppernas tjänstgöringslistor. Parlamentet uppmärksammar även de specifika bidrag som lämnas av Euromarfor, Eurogendfor, det baltiska försvarssamarbetet, det nordiska försvarssamarbetet, den brittisk‑nederländska amfibiestyrkan, den spansk‑italienska amfibiestyrkan, den tysk‑nederländska kåren, det belgisk‑nederländska marina samarbetet samt de brittisk‑franska initiativen för att bygga upp en kombinerad gemensam expeditionsstyrka, en integrerad luftstridsstyrka och ett kombinerat högkvarter för de gemensamma styrkorna, liksom andra regionala och bilaterala permanenta strukturer som redan finns eller håller på att växa fram.

44.  Europaparlamentet upprepar att det behövs en allmän sammanhållning på EU-nivå, och uppmanar medlemsstaterna att samordna sina initiativ närmare inom EU:s militära kommitté, på grundval av synpunkter från Europeiska försvarsbyrån.

Stärka den europeiska dimensionen i utbildning och övningar

45.  Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd till europeiska strukturer och projekt på utbildningsområdet och lyfter i synnerhet fram Europeiska säkerhets- och försvarsakademins (Esfa) bidrag till en gemensam säkerhetskultur, liksom dess potential att identifiera och utveckla kostnadsbesparande samarbetsprojekt mellan nationella institutioner. Parlamentet välkomnar rådets beslut av den 12 april 2013 att stärka Esfa genom att förse akademin med rättskapacitet och tillhandahålla finansiering ur EU:s budget. Detta skulle kunna bli en modell för EU:s budgetstöd till andra GSFP‑strukturer, såsom Europeiska försvarsbyrån och EU:s satellitcentrum. Parlamentet vill se en vidareutveckling av det europeiska initiativet för utbyte av unga officerare, inspirerat av Erasmus, liksom ett deltagande i Erasmusprogrammet av utbildningsinstitutioner för europeiska militära befälhavare.

46.  Europaparlamentet ger sitt starka stöd till initiativ för sammanslagning och gemensamt utnyttjande inom utbildning där betydande besparingar kan göras utan att den nationella suveräniteten påverkas i fråga om operativa insatser. Parlamentet lyfter fram framgången för Europeiska försvarsbyråns program för helikopterutbildning, och ser positivt på att försvarsbyrån har börjat med övningar för taktisk lufttransport, något som bör leda till inrättandet av en permanent europeisk utbildning för lufttransporttaktik. Parlamentet ser fram emot mer framsteg i utvecklandet av ett gemensamt integrerat utbildningssystem för utbildning av framtida stridspiloter. Parlamentet välkomnar försvarsbyråns arbete för ytterligare sammanslagning och gemensamt utnyttjande av utbildningar på områdena it‑försvar, bekämpning av improviserade sprängladdningar och insatser till havs. Parlamentet framhåller att försvarsbyrån måste ta hänsyn till utbildningsbehoven för de medlemsstater som innehar luftfartyg som tillverkats av företag utanför EU.

47.  Europaparlamentet betonar de möjligheter till gemensamma övningar som EU:s stridsgrupper ger. Parlamentet uppmanar ramnationerna i stridsgrupperna att öppna övningarna för ytterligare deltagare, såsom potentiella strategiska/operativa understödjare, samt för partnerorganisationer såsom FN.

48.  Europaparlamentet framhåller att eventuella överlappningar med Nato måste undvikas, till exempel på området för utbildning i it-säkerhet.

Öka vinsterna av samarbetet mellan EU och Nato

49.  Europaparlamentet betonar att en stärkt europeisk militär kapacitet genom förbättrade EU‑strukturer också gynnar Nato och bidrar till en rättvisare bördefördelning inom denna allians. Parlamentet berömmer det pragmatiska samarbete som syftar till att undvika dubbelarbete mellan initiativet för sammanslagning och gemensamt utnyttjande och Natos smarta försvar, särskilt genom samverkan mellan Europeiska försvarsbyrån och Natos Allied Command Transformation (ACT).

50.  Europaparlamentet yrkar på ett mycket närmare och mer regelbundet politiskt samarbete mellan vice ordföranden/den höga representanten och Natos generalsekreterare omkring riskbedömning, resursförvaltning, strategisk planering och genomförande av såväl civila som militära insatser. Parlamentet understryker behovet att utvecklade befintliga ramarna för det operativa samarbetet mellan EU och Nato, till att börja med Berlin plus‑arrangemangen, vars genomförande fortfarande blockeras av Turkiet.

51.  Europaparlamentet påpekar att nationell kapacitet, oavsett om den utvecklas inom EU:s eller Natos ramar, kvarstår under nationell överhöghet och därför kan användas för alla insatser som beslutas på nationell nivå.

52.  Europaparlamentet understryker vikten av Nato-standarder för det europeiska försvarssamarbetet, och betonar att det behöver utvecklas kapacitet inom EU för att säkerställa full interoperabilitet med Nato.

53.  Europaparlamentet konstaterar att Natos snabbinsatsstyrka och EU:s stridsgrupper kompletterar och stärker varandra ömsesidigt, men också att de kräver liknande ansträngningar från medlemsstaterna. Parlamentet efterlyser insatser för att uppnå största möjliga synergieffekter dem emellan.

Ta GSFP till en ny nivå

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta ett kvalitativt steg i riktning mot ett europeiskt försvar genom att stärka EU:s militära strukturer i enlighet med denna resolution. Parlamentet uppmuntrar de medlemsstater som så önskar att vid behov gå vidare, i överensstämmelse med artiklarna 42.6 och 46 i EU-fördraget om permanent strukturerat samarbete, liksom artikel 44. Om sådana samarbetsformer inleds anser parlamentet att de först och främst bör bygga på de deltagande medlemsstaternas vilja att ta sitt ansvar inom världssamfundet och göra EU bättre rustat för krishanteringsinsatser.

55.  Europaparlamentet anser därför att ett permanent strukturerat samarbete bör omfatta i synnerhet följande punkter, som syftar till att öka den operativa effektiviteten:

   Inrättandet av ett permanent operativt högkvarter för EU.
   Gemensam finansiering av snabbinsatser med hjälp av EU:s stridsstyrkor.
   Ett åtagande om att bidra till stridsgruppernas tjänstgöringslistor, med harmoniserade insatsregler och rationaliserade beslutsförfaranden.

56.  Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna också behöver stärka sina åtaganden med avseende på kapacitetsuppbyggnad, särskilt genom sammanslagning och gemensamt utnyttjande, men att maximal flexibilitet och öppenhet för deltagande behöver bevaras, i syfte att få ut så mycket som möjligt av olika bilaterala, regionala eller multilaterala synergier. Parlamentet anser dock att ett avtal om permanent strukturerat samarbete bör omfatta åtminstone åtaganden om

   strukturerad samordning av försvarsplaneringen,
   gemensam utvärdering och översyn av kapacitetsuppbyggnaden, och
   ökad finansiering till Europeiska försvarsbyrån.

57.  Europaparlamentet konstaterar att fördraget tydligt anger att permanent strukturerat samarbete ska inrättas inom unionens ramar, och att den allra största delen av den verksamhet som utvecklas inom detta samarbete därför kan få tillgång till finansiering ur EU:s budget på samma villkor som annan EU-verksamhet, i enlighet med artikel 41 i EU‑fördraget.

58.  Europaparlamentet anser att permanent strukturerat samarbete också bör understödja en större sammanhållning mellan europeiska samarbetsinitiativ, i en anda av flexibilitet och öppenhet för deltagande, genom att det stärker banden mellan de olika öar av samarbete som uppstår inom en fördjupad GSFP.

o
o   o

59.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, rådet, kommissionen, vice ordföranden/den höga representanten, medlemsstaternas regeringar och parlament, Natos parlamentariska församling samt Natos generalsekreterare.

(1) EUT L 343, 23.12.2011, s. 35.
(2) EUT L 183,13.7.2011, s. 16.
(3) Antagna texter, P7_TA(2012)0455.
(4) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 9
(5) Antagna texter, P7_TA(2012)0334.
(6) Antagna texter, P7_TA(2011)0574.


EU:s politik gentemot Vitryssland
PDF 177kWORD 37k
Europaparlamentets rekommendation till rådet av den 12 september 2013 om EU:s politik gentemot Vitryssland (2013/2036(INI))
P7_TA(2013)0382A7-0261/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2012 om situationen i Vitryssland efter parlamentsvalet den 23 september 2012(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 29 mars 2012 om situationen i Vitryssland(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om Vitryssland(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 januari 2011 om situationen i Vitryssland(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2012 om årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken(6),

–  med beaktande av resolutionen från konferensen för den nationella plattformen vid forumet för det civila samhället inom det östliga partnerskapet den 1 juni 2013,

–  med beaktande av sin resolution av den 7 april 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken – den östliga dimensionen(7),

–  med beaktande av förklaringen från toppmötet i Prag 2009 om det östliga partnerskapet,

–  med beaktande av slutsatserna från rådets (utrikes frågor) möte den 15 oktober 2012 och av rådets förordning (EU) nr 1014/2012 av den 6 november 2012 om restriktiva åtgärder mot Vitryssland(8),

–  med beaktande av artikel 97 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A7-0261/2013), och av följande skäl:

A.  Efter 1994 har inga fria och rättvisa val genomförts i Vitryssland enligt vallagar som uppfyller internationella normer.

B.  Principen om maktdelning upphävdes i realiteten genom 1996 års konstitutionella reform. Sedan dess har den politiska oppositionen inte varit representerad i de politiska institutionerna och inte heller kunnat delta i utformningen och genomförandet av landets politik.

C.  Under samma period har de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna kränkts systematiskt och i stor omfattning, framför allt yttrandefriheten, föreningsfriheten och mötesfriheten.

D.  1997 avbröt Europeiska rådet ratificeringen av partnerskaps- och samarbetsavtalet och frös det tillfälliga handelsavtalet. Följaktligen regleras förbindelserna mellan EU och Vitryssland alltjämt av 1989 års handels- och samarbetsavtal

E.  Under åren 2008–2010 skedde en viss positiv utveckling i förbindelserna mellan EU och Vitryssland, då landet visade en vilja att utveckla konstruktiva förbindelser med EU, och en viss tendens till bättre villkor för det civila samhällets, oppositionens och den fria pressens verksamhet kunde märkas. Det brutala våldet efter presidentvalet 2010 och skärpandet av den repressiva politiken, med gripanden av presidentkandidater följt av massarresteringar, politiskt motiverade åtal mot företrädare för oppositionen samt en våg av förtryck mot människorättsförsvarare och oberoende medier, ledde dock till en kraftig försämring av förbindelserna.

F.  De vitryska myndigheterna avvisar EU:s krav på att internationellt vedertagna demokratiska normer ska följas och för i stället en självisoleringspolitik som de tvingar på det vitryska folket.

G.  Europaparlamentet erkänner inte det vitryska parlamentets legitimitet. Under det förra årtiondet besökte endast en officiell delegation från parlamentet Vitryssland, närmare bestämt 2010.

H.  70 procent av den vitryska befolkningen vill ha förändringar i landet. En del av befolkningen tror dock att betydande förändringar i ett första skede skulle leda till en försämring av levnadsstandarden.(9)

I.  En demokratisk omvandling skulle förmodligen bli mer sannolik om reformvänliga delar av de eliter som nu styr deltar i reformerna. De största drivkrafterna bör dock vara organisationer i det civila samhället och det privata näringslivet.

J.  Inrättandet av en konsekvent politisk dialog med de vitryska myndigheterna enligt ovannämnda villkor bör leda till att det civila samhället och oppositionen kan delta i dialogen mellan de olika berörda parterna och i genomförandet av reformerna.

K.  Toppmötet om det östliga partnerskapet i Vilnius skulle kunna bli ytterligare en viktig möjlighet till en villkorlig och successiv förbättring av förbindelserna mellan EU och Vitryssland, förutsatt att alla politiska fångar friges och rehabiliteras politiskt.

L.  Som en konsekvens av detta har EU:s restriktiva åtgärder setts över och utökats (i nuläget tillämpas de mot 242 personer och 30 enheter), medan de vitryska myndigheterna fortsätter att förbjuda vissa politiker, tjänstemän, inklusive företrädare för internationella organisationer, journalister och företrädare för det civila samhället, att resa in i landet.

M.  Ytterligare ansträngningar för en enhetlig strategi och handlingsplan skulle kunna bidra till att den politiska oppositionens mål uppnås. Konkreta åtgärder, såsom gemensamma valsedlar till lokalvalen 2014, utarbetande av ett gemensamt politiskt program eller en gemensam kandidat till presidentvalet 2015, utgör en positiv utveckling i detta avseende.

N.  Den europeiska moderniseringsdialogen med det vitryska samhället, som inleddes 2012, har haft en positiv inverkan på starten av en konstruktiv debatt i det vitryska samhället om nödvändiga reformer i landet och på medvetenheten om EU. Det behövs dock en vidareutveckling av dialogens koncept, syfte, strategi, finansiering och förvaltningsstruktur, liksom en bättre samordning med det östliga partnerskapet.

O.  Den nationella plattformen vid forumet för det civila samhället inom det östliga partnerskapet är en viktig och tillförlitlig partner och en unik kanal för EU för att nå ut med information till det vitryska folket.

P.  Det finns fortfarande politiska fångar i Vitryssland(10), bland andra människorättsförsvararen och Sacharovpriskandidaten Ales Bjaljatski, som utsatts för svår psykisk och fysisk tortyr, inklusive dödshot, omotiverade överföringar, bristfällig hälso- och sjukvård och berövande av möjligheten att träffa sina anhöriga. De främsta villkoren för en normalisering av förbindelserna mellan EU och Vitryssland är fortfarande att alla politiska fångar friges och rehabiliteras politiskt, liksom att Vitryssland gör framsteg med att fullgöra sina internationella åtaganden och respektera de grundläggande mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och de demokratiska friheterna.

Q.  Minskningen av det absoluta talet politiskt motiverade gripanden (från 868 under 2011 till 235 under 2012) – som Vjasna, ett centrum för mänskliga rättigheter, har rapporterat om – kan bero på klimatet av förtryck och hot.

R.  Efter detta har det gjorts ytterligare inskränkande ändringar i lagstiftningen, vilket har lett till ytterligare förtryck mot det civila samhället, inbegripet människorättsförsvarare, oberoende medier och försvarsadvokater. Den allmänna situationen för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna är beklaglig och en fortsatt stor källa till oro, så som förklaras i 2013 års rapport från FN:s särskilde rapportör om Vitryssland. De vitryska myndigheternas dövhet för världssamfundets appeller bidrar till en ytterligare försämring av förbindelserna med EU och till Vitrysslands växande självisolering.

S.  2012 införde de vitryska myndigheterna lagändringar som ger KGB långtgående befogenheter att fritt använda tvångsmedel. Enligt den nya lagen får säkerhetstjänsten utan begränsningar gå in i bostäder och gripa såväl vitryska medborgare som diplomater och företrädare för internationella organisationer som skyddas av immunitet. I lagen finns även en bestämmelse som fritar KGB-tjänstemän från allt juridiskt ansvar för skador de vållat. De vitryska specialstyrkorna har fått långtgående befogenheter för att slå ner demonstrationer.

T.  I slutet av 2011 infördes ändringar i lagen om massammankomster, enligt vilka massprotester kan leda till ansvar på grund av brott mot den allmänna ordningen. De som organiserar massprotester är skyldiga att ge myndigheterna information om hur sammankomsterna finansierats.

U.  2011 blev det straffbart att ta emot bidrag från utlandet, och begreppet högförräderi vidgades så att myndigheterna fick möjlighet att väcka straffrättsligt åtal mot organisationer och personer som får finansiering från utlandet eller deltar i internationella evenemang.

V.  2012 vägrade Vitrysslands justitieministerium att registrera 19 icke-statliga organisationer och två politiska partier. Medlemmar i oregistrerade organisationer utsätts ständigt för hot, trakasserier och förföljelser i Vitryssland.

W.  Vitryssland är det enda land i Europa som tillämpar dödsstraff. De dömdas familjer och allmänheten känner inte till datumen för avrättningarna, kropparna lämnas inte ut till släktingarna för begravning och begravningsplatsen meddelas inte.

X.  Under 2012 avrättades två personer trots att rättsprocessen mot dem inte uppfyllde kriterierna för en rättvis rättegång. Efter ett långt uppehåll under 2012, då inga dödsdomar utdömdes, uttalades åter nya dödsdomar 2013.

Y.  Situationen i Vitryssland kännetecknas av bristande förtroende för rättsväsendet, på grund av dess bristfälliga oberoende och politiskt motiverade beslut.

Z.  Vitryssland är det enda landet bland de östliga partnerskapsländerna som ännu inte har inrättat en officiell människorättsinstitution.

AA.  Censur är ett allvarligt politiskt problem i Vitryssland.

AB.  Enligt Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex (World Press Freedom Index) 2013 gick Vitryssland upp till 157:e från 168:e plats av 179 länder. Landet har dock alltjämt en av de sämsta placeringarna bland de östliga partnerskapsländerna (Azerbajdzjan (156), Ukraina (126), Georgien (100), Armenien (74) och Moldavien (55)).

AC.  Tillgången till oberoende tv- och radiokanaler samt tryckta medier är i nuläget bristfällig, och statliga medier dominerar informationsflödet.

AD.  Situationen för mediefriheten i Vitryssland är oacceptabel, i synnerhet med tanke på att journalister trakasseras och förbjuds lämna landet, att restriktiva lagar införs för sändnings- och internetfrihet och att selektiv rättvisa tillämpas mot oberoende journalister, vilket framgår av de tre straffrättsliga åtal som inleddes sommaren 2012.

AE.  Under 2012 fick minst 15 aktivister och journalister utreseförbud från Vitryssland på falska grunder.

AF.  Mer än hälften av de vitryska medborgarna har tillgång till internet. De elektroniska medierna erbjuder nya möjligheter till bredare tillgång till oberoende medier, även om vissa oppositionella webbplatser blockeras hos statliga institutioner och utbildningsinstitutioner.

AG.  Vitryssland kommer på 50:e plats i FN:s senaste index för mänsklig utveckling (Human Development Index) 2012, jämfört med Ryssland (55) och de östliga partnerskapsländerna (Georgien (72), Ukraina (78), Azerbajdzjan (82), Armenien (87) och Moldavien (113)).

AH.  En av de främsta orsakerna till att det råder en viss social stabilitet i landet är de sociala förmånerna, som människor får ta del av i utbyte mot att de avstår från att vara politiskt aktiva. 65 procent av de vitryska medborgarna tar emot statligt bidrag i någon form, till exempel pensioner, stipendier, arbetslöshetsersättning osv.

AI.  En låg arbetslöshet kan skapas på konstgjord väg genom bidrag till de statliga företagen, som står för omkring 70 procent av BNP och sysselsätter 50 procent av arbetskraften.

AJ.  Vitrysslands regering försöker locka till sig utländska investeringar. Landet har kvalificerad arbetskraft, ett privatiseringsprogram, sex ekonomiska frizoner och en hög teknologisk nivå. Den systematiska statliga inblandningen är dock uppenbar inom den privata sektorn.

AK.  Hittills har de vitryska myndigheterna uttryckt sitt geopolitiska intresse för ytterligare ekonomisk integration med Ryssland, genom inrättandet av den eurasiska tullunionen och ekonomiska unionen. Samtidigt är en stor majoritet av alla direkta utländska investeringar i Vitryssland under de senaste åren av ryskt ursprung. Enligt experter har omkring 700 000 vitryssar under de senaste årtiondena utvandrat till Ryssland, främst till Moskva och Sankt Petersburg.

AL.  Det finns signaler från både EU och Vitryssland om att förhandlingarna om Vitrysslands anslutning till WTO kan börja på nytt, särskilt mot bakgrund av Rysslands anslutning till WTO.

AM.  Aktuella undersökningar som har genomförts inom ramen för EU:s projekt Neighbourhood Barometer visar att över 50 procent av den vitryska befolkningen anser att EU bör stärka sin roll inom områdena ekonomisk utveckling, handel och regionalt samarbete med Vitryssland.

AN.  Det moderniseringsprogram som de vitryska myndigheterna nyligen har tillkännagett är enligt experter i första hand inriktat på att uppgradera den grundläggande industriinfrastrukturen, samtidigt som mer långtgående ekonomiska reformer och ett öppet affärsklimat behövs i landet, jämte mindre statlig kontroll inom alla sektorer av näringslivet.

AO.  Enligt Transparency Internationals korruptionsindex 2012 (Corruption Perceptions Index) kommer Vitryssland på 123:e plats av 176 länder och territorier, att jämföra med Ukraina (144), Azerbajdzjan (139), Ryssland (133), Armenien (105), Moldavien (94) och Georgien (51).

AP.  Vitryssland anslöt sig nyligen till Europarådets grupp mot korruption, Greco, och blev även medlem av Greta, expertgruppen för åtgärder mot människohandel.

AQ.  Vitryssland omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, men mot bakgrund av den politiska situationen har ännu ingen handlingsplan tagits fram.

AR.  Biståndet till Vitryssland beviljas för närvarande inom ramen för landsstrategidokumentet 2007–2013.

AS.  I budgetplanen för perioden 2007–2013 anslogs 33,4 miljoner euro till gränsöverskridande samarbetsprojekt mellan Vitryssland och dess grannländer inom ramen för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, och omkring 60 kommuner deltar för närvarande i 50 gemensamma gränsöverskridande samarbetsprojekt mellan Lettland, Litauen och Vitryssland.

AT.  För närvarande deltar bara 20 vitryska experter i olika projekt inom ramen för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, att jämföra med 120 stycken 2008.

AU.  De vitryska myndigheterna deltar aktivt i expertmötena inom det multilaterala spåret i det östliga partnerskapet, framför allt i gränsöverskridande samarbetsprojekt.

AV.  58 städer och kommuner i Polen, 47 i Litauen och 30 i Lettland har ett fruktbart samarbete med sina vänorter i Vitryssland. Euroregionen ”Nemunas-Neman-Njemen”, som förenar Litauen, Polen, Kaliningraddistriktet och Vitryssland kring gemensamma projekt, kan ses som ett exempel på god praxis.

AW.  Vitryssar har under senare år beviljats flest Schengenvisum per capita i världen. De måste dock lägga ned mycket mer pengar, och i många fall också tid och möda, på att söka visum än medborgare i de andra länderna inom det östliga partnerskapet eller i Ryssland.

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, rådet, kommissionen och medlemsstaterna:

Om den politiska dialogen

Om ekonomiskt samarbete och energisamarbete

Om gränsförvaltning

Om det civila samhället och kontakter mellan människor

   a. De bör med kraft uppmana de vitryska myndigheterna att respektera mänskliga rättigheter och att arbeta för en demokratisk övergång, så att landets självpåtagna isolering från övriga Europa upphör.
   b. De bör upprepa att ett absolut förhandskrav för alla framsteg i de bilaterala förbindelserna, som kan leda till att EU gradvis upphäver sina restriktiva åtgärder och till en upptining av förbindelserna mellan EU och Vitryssland, är att alla återstående politiska fångar ovillkorligen och omedelbart friges och återfår sina politiska och medborgerliga rättigheter.
   c. De bör dra fördel av Litauens ordförandeskap och toppmötet om det östliga partnerskapet i Vilnius som ytterligare ett viktigt tillfälle att förbättra förbindelserna med Vitryssland, så snart alla politiska fångar har frigetts, i syfte att återuppta den politiska dialogen om bland annat demokratiska reformer, fria och rättvisa val, respekt för rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt en dialog med den demokratiska oppositionen och det civila samhället, förutsatt att de vitryska myndigheterna visar respekt för dessa grundläggande värden.
   d. De bör notera att Dzmitryj Dasjkevitj och Aljaksandr Franskevitj frigavs i augusti respektive september 2013 men samtidigt beklaga att dessa tidigare politiska fångar återfick sin frihet först efter att ha avtjänat hela fängelsestraffet.
   e. De bör på bästa sätt utnyttja det tillfälliga och villkorade avförandet av den nuvarande utrikesministern från EU:s förteckning över personer som omfattas av viseringsförbud, i syfte att bredda den huvudsakliga och väsentliga diplomatiska kommunikationskanalen med Vitryssland, framför allt för att underlätta utrikesministerns deltagande i toppmötet om det östliga partnerskapet, först och främst för att få till stånd en meningsfull dialog om frisläppandet av politiska fångar. De bör dock vidhålla visumförbudet och frysningen av tillgångar för dem som är direkt inblandade i brotten mot demokratiska valnormer och mänskliga rättigheter.
   f. De bör utföra en grundlig utvärdering av EU:s nuvarande restriktiva åtgärder mot vitryska tjänstemän och organisationer för att vid behov förbättra deras effektivitet och anpassa deras omfattning, typ och giltighet efter utvecklingen i landet och dess förbindelser med EU.
   g. De bör utarbeta en strategisk färdplan, inspirerad av den gemensamma interimsplanen och grundad på principen ”mer för mer”, omfattande prioriterade områden för reformer i Vitryssland för att förbättra förbindelserna och främja ett effektivt samarbete inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken, under förutsättning att konkreta steg tas mot demokratiska reformer.
   h. De bör, så snart internationella organisationer erkänt valen som fria och rättvist val, rådfråga Europaparlamentet angående nya förslag som rör interparlamentariska förbindelser, både bilateralt och inom den parlamentariska församlingen Euronest, samtidigt som EU:s stöd till de demokratiska krafterna och det civila samhället i Vitryssland måste upprätthållas.
   i. I linje med artikel 24 i EU-fördraget bör de säkerställa medlemsstaternas stöd för EU:s ståndpunkt om Vitryssland och se till att medlemsstaterna rättar sig efter EU:s åtgärder i sina bilaterala förbindelser. De bör även understryka att ett fast åtagande från samtliga EU:s medlemsstater och andra demokratiska länder om att agera gemensamt kan bidra till att universella demokratiska värden och reformer främjas i Vitryssland.
   j. De bör uppmuntra till dialog med de tjänstemän som inte själva var delaktiga i repressionen i syfte att förbättra samarbetet mellan EU och Vitryssland, samt bidra till att dessa interagerar med det civila samhället i Vitryssland för att i slutändan underlätta reformer.
   k. De bör uppmuntra det civila samhället i stort, inklusive fackföreningar och företagsrepresentanter, liksom den politiska oppositionen, att stärka sitt engagemang för moderniseringsdialogen. På grundval av de rekommendationer som utarbetats av den nationella plattformen vid forumet för det civila samhället bör de organisera öppna offentliga samråd om konceptet, syftet, strategin och ledningsstrukturen. De bör dessutom stödja dialogen ytterligare med hjälp av det ekonomiska stöd och den sakkunskap som behövs samt förstärka kommunikationskampanjen om dialogens innehåll och förväntade resultat.
   l. De bör se till att myndigheternas deltagande i moderniseringsdialogen – tillsammans med den demokratiska oppositionen och det civila samhället, och på lika villkor – sker med full respekt för demokratiska principer, i syfte att utveckla en konkurrenskraftig ekonomi och främja demokratiska reformer och ett samhälle präglat av mångfald och rättsstatlighet.
   m. De bör hävda att det civila samhället förblir en avgörande aktör i den politiska dialogen med EU genom att uppmuntra till demokratiska förändringar i Vitryssland och att de därför stöder tanken att skapa en konferens för det civila samhället i Vilnius i avvaktan på det tredje toppmötet om det östliga partnerskapet.
   n. De bör fullt ut utnyttja det europeiska initiativet för demokrati i syfte att stödja viktiga aktörer som arbetar med demokrati- och människorättsfrågor i Vitryssland och därvid inrikta sig på dem som har haft svårt att få tillgång till traditionellt stöd från EU.
   o. De bör med kraft uppmuntra Ryssland och länderna i det östliga partnerskapet att uppmana Vitryssland att omedelbart och villkorslöst frige och politiskt rehabilitera alla politiska fångar och avstå från ytterligare politiskt motiverade trakasserier.
   p. De bör se till att de företrädare för EU och medlemsstaterna som besöker Vitryssland också har regelbundna kontakter med företrädare för det civila samhället och oppositionen för att garantera ett balanserat deltagande av samtliga parter i de processer som gäller förbindelserna mellan EU och Vitryssland.
   q. De bör överväga alla tänkbara politiska alternativ i syfte att uppmuntra Vitryssland att
   fullständigt genomföra reformen av vallagen på grundval av rekommendationerna från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa/kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (OSSE/ODIHR) i syfte att inrätta ett pluralistiskt politiskt system grundat på fria och rättvisa val där politiska idéer växer fram som resultat av äkta politisk konkurrens mellan politiska partier, vilket i sig är en hörnsten i ett demokratiskt samhälle,
   tillåta att det stängda OSSE-kontoret i Minsk öppnas på nytt,
   upphäva alla hinder och restriktioner som införts mot den demokratiska oppositionen, det civila samhället och icke-statliga organisationer, inklusive begränsningarna av deras möjligheter att utöva förenings-, yttrande- och tankefriheten och rätten att röra sig fritt och församlas fredligt, samt avlägsna alla eventuella hinder för såväl registrering som för fullt ut fungerande tekniskt stöd för internationell utveckling och dess mottagande, liksom reformera de bestämmelser i strafflagen som rör deltagande i oregistrerade organisationer,
   införa de nödvändiga institutionella ändringarna för att garantera den dömande maktens oberoende – i enlighet med rekommendationen från FN:s särskilda rapportör om domarnas och advokaternas oberoende – och advokaternas oberoende genom att ändra och effektivt tillämpa lagen om juristkåren,
   inte verkställa domen mot de personer som dömdes till döden 2013 och därefter införa ett moratorium för och avskaffa dödsstraffet,
   genomföra besluten om enskilda ärenden från FN:s människorättskommitté och FN:s arbetsgrupp om godtyckliga fängslanden samt 2011 års rekommendationer från FN:s kommitté mot tortyr i syfte att stoppa omänsklig och förnedrande behandling,
   samarbeta fullt ut med FN:s särskilda rapportör om situationen vad gäller mänskliga rättigheter i Vitryssland för att ta itu med de allvarliga problem som beskrevs i hans rapport från april 2013 och, som ett första steg, bevilja honom inresa i landet,
   fullt ut modernisera kriminalvårdssystemet och fördjupa samarbetet med Europarådet, i första hand genom att underteckna Europarådets konvention till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som skulle ge kommittén för förhindrande av tortyr regelbundet tillträde till platser där människor hålls frihetsberövade, särskilt politiska fångar och människorättsaktivister, och låta företrädare för andra relevanta internationella och nationella organisationer, diplomater, grupper från det civila samhället samt familjemedlemmar till politiska fångar få tillträde till fängelser i Vitryssland,
   inrätta en oberoende och fullt fungerande nationell människorättsinstitution, som kan ta formen av ett ombudsmannaämbete,
   garantera lika möjligheter och rättigheter för – och inkludering och icke-diskriminering av – alla nationella minoriteter, säkerställa en normalisering av situationen för organisationen Polackernas förbund (Union of Poles) i Vitryssland, sätta stopp för marginaliseringen av den romska minoriteten och göra framsteg vad gäller såväl respekten för religiösa rättigheter och friheter som icke-diskriminering av hbt-personer.
   r. De bör, när det gäller verklig mediefrihet och tillgång till medier, vidta följande åtgärder: med kraft uppmana Vitryssland att häva ackrediteringsrestriktionerna för journalister och avskaffa begränsningarna för användning av satellit-TV, samt öka EU:s finansiella och tekniska stöd till alla typer av oberoende medier (inom och utanför landets gränser) för att säkra en hållbar drift och om möjligt bredare tillgång till dem, och dessutom ge stöd som syftar till att slutföra ansökan om deltagande i EU:s stödprogram och utveckla gemensamma projekt och konsortier med internationella pressbyråer och utländska medier.
   s. De bör verka för en konstruktiv teknisk dialog mellan EU och Vitryssland om makroekonomisk utveckling och finansfrågor i syfte att uppnå ett trovärdigt åtagande från Vitrysslands sida om att landet ska genomföra makroekonomiska och strukturella reformer, inbegripet en privatisering av statligt ägda företag, en liberalisering av pris-, handels- och banksystemen samt en utveckling av ett lämpligt socialt skyddsnät och bekämpning av korruption.
   t. De bör ytterligare betona att de ovannämnda reformerna, under förutsättning att de viktigaste politiska förutsättningarna är uppfyllda, är av avgörande betydelse för den ekonomiska utvecklingen i Vitryssland, skulle underlätta europeiska investeringar och internationella lån, skulle kunna sända en positiv signal för att undanröja befintliga hinder för WTO-förhandlingar och därför skulle möjliggöra ytterligare integrering i världsekonomin.
   u. De bör erbjuda tekniskt stöd för att skapa ett gynnsamt affärsklimat i syfte att skapa lika villkor, investeringssäkerhet och lika möjligheter för alla företag, särskilt små och medelstora företag.
   v. De bör föra fördjupade diskussioner med Vitryssland om sysselsättningsfrågor, inklusive kunskapsutveckling och fortbildning för att matcha efterfrågan på arbetsmarknaden.
   w. De bör uppmuntra Vitryssland att genomföra Internationella arbetsorganisationens (ILO) rekommendationer, i synnerhet de som rör oberoende fackföreningars föreningsfrihet, registrering och verksamhet. De bör dessutom eftertryckligen uppmana Vitryssland att ändra sin lagstiftning för att garantera att arbetstagarna fritt och utan begränsningar kan lämna sina arbeten i såväl den offentliga som den privata sektorn.
   x. De bör uppmana Vitryssland att se till att byggen – och driften – av kärnkraftverk håller högsta möjliga tillgängliga internationella säkerhetsstandard och att verkligt oberoende miljökonsekvensbedömningar görs på detta område, genom optimalt utnyttjande av expertkunskap och finansiering från alla tillgängliga internationella instrument helt i linje med befintlig internationell lagstiftning såsom Esbokonventionen och Århuskonventionen och med anledning av åtagandet den 23 juni 2011 att genomföra heltäckande risk- och säkerhetsbedömningar (stresstester) med beaktande av de specifikationer som överenskommits med Europeiska kommissionen och den europeiska högnivågruppen för kärnsäkerhet och avfallshantering.
   y. De bör hjälpa till med diversifieringen av energikällor och försörjningsvägar i Vitryssland och dela med sig av bästa praxis i EU när det gäller genomförandet av internationella och regionala projekt för en ”grön ekonomi”, med stöd till energieffektivitet och förnybara energikällor.
   z. De bör främja vidare regionalt samarbete med Vitryssland, bland annat genom sektorsbaserade initiativ inom ramen för det östliga partnerskapet, i synnerhet på områdena för handel, energi, miljö och transporter. De bör uppmuntra bästa praxis vid bilaterala ekonomiska forum, och samtidigt sträva efter att bygga upp kapaciteten för icke-statliga aktörer samt främja goda styrelseformer och reformer av den offentliga förvaltningen.
   aa. De bör fortsätta att erbjuda tekniskt stöd och sjukvård åt de delar av befolkningen som drabbades av kärnkatastrofen i Tjernobyl.
   ab. De bör uppmuntra Vitryssland att utforska och utveckla okonventionella energikällor.
   ac. De bör stärka samarbetet mellan EU och Vitryssland i fråga om gränsförvaltning och kampen mot gränsöverskridande brottslighet och i synnerhet hjälpa Vitryssland att utveckla sitt transiteringssystem, modernisera tull- och gränskontrollförfarandena och fullt ut genomföra EU:s koncept ”integrerad gränsförvaltning”.
   ad. De bör säkra obegränsade möjligheter för EU:s diplomater och politiker att komma in och resa i Vitryssland.
   ae. De bör, eftersom det ligger i båda parters intresse, ge ytterligare utbildning åt Vitrysslands gränsförvaltningsmyndighet i överensstämmelse med Schengenregelverket.
   af. De bör överväga att ge lämpligt tekniskt stöd som ska användas för att införa uppdaterade gränskontrollssystem och modern infrastruktur på EU:s sida.
   ag. De bör ge de vitryska tjänsteenheterna lämplig utbildning om EU:s bästa praxis när det gäller införandet av biometriska pass.
   ah. De bör lansera ett partnerskap om rörlighet mellan EU och Vitryssland samt uppmuntra landet att delta aktivt i panelen om migration och asyl inom det östliga partnerskapet.
   ai. De bör uppmuntra till samarbete mellan Vitryssland, FN:s utvecklingsprogram (UNDP) och FN:s barnfond (Unicef) för att stödja program avsedda att bekämpa människohandel.
   aj. De bör öka andelen projekt med större nytta och synlighet för befolkningen i stort, vilket skulle främja allmänhetens förståelse för EU:s värden, normer och politik och framhålla fördelarna med EU:s modell och expertkunskap. I det avseendet bör de främja de möjligheter som erbjuds av forumet för det civila samhället, framför allt med tanke på det stundande mötet i Chisinau i oktober i år.
   ak. De bör systematiskt och kompromisslöst motsätta sig all felaktig och vilseledande information från de vitryska myndigheterna om EU:s politik och projekt genom att offentliggöra och sprida all nödvändig information (data, siffror, lagstiftning).
   al. De bör intensifiera sitt tekniska och ekonomiska stöd, bland annat genom det nya europeiska initiativet för demokrati, till organisationer i det civila samhället, oberoende icke-statliga organisationer, människorättsförsvarare samt fackföreningar, baserade i Vitryssland eller dem i EU:s medlemsstater som har stor betydelse i Vitryssland. De bör mer aktivt engagera det civila samhället i genomförande, övervakning och utvärdering av EU-finansierade projekt. De bör även på ett betydande sätt uppgradera kommunikationen och spridningen av information från EU i syfte att utveckla medborgarnas förståelse för EU:s inställning till grundläggande fri- och rättigheter samt behovet av sociala och ekonomiska framsteg.
   am. De bör stödja organisationer som verkar för demokrati och mänskliga rättigheter, inte bara sådana som är baserade i Vitryssland, utan även utanför dess gränser, eftersom de vitryska myndigheterna konsekvent vägrar att registrera dessa organisationer. De bör snarast möjligt se över de senaste reglerna för ansökningar om EU-medel genom EIDHR/NSLA-instrumentet, som i praktiken utestänger välkända och respekterade vitryska icke-statliga organisationer från ansökningsprocessen
   an. De bör begära att de vitryska myndigheterna tillämpar beslut A/HRC/WGAD/2012/39 om människorättsförsvararen Ales Bialiatski från FN:s arbetsgrupp om godtyckliga arresteringar, där det särskilt sägs att arresteringen av Bialiatski, ordförande för människorättscentret Viasna och vice ordförande för FIDH, var godtycklig och stred mot artikel 20.1 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och artikel 22 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
   ao. De bör eftertryckligen uppmana Vitryssland att rikta en stående inbjudan till alla FN:s särskilda förfaranden och bjuda in FN:s särskilda rapportör om situationen för människorättsförsvarare att besöka landet.
   ap. De bör ålägga Vitryssland att avskaffa straffansvaret för att motta utländska bidrag, och att göra det möjligt för organisationer att placera finansieringsmedel på utländska konton.
   aq. De bör överväga att ensidigt underlätta viseringen och sänka priset för ett visum, från det nuvarande på 60 euro till en nivå som invånarna i Vitryssland har råd med, och att fullt ut utnyttja det befintliga utrymme för flexibilitet som viseringskodexen erbjuder, inbegripet att slopa eller minska avgifterna för visum för kortare vistelser, i synnerhet för unga, för att underlätta och utöka kontakterna mellan människor och hjälpa till att förhindra en fortsatt isolering av Vitrysslands invånare. De bör även överväga att ensidigt minska eller slopa avgifterna för visum för längre vistelser med det långsiktiga målet att avskaffa visumkravet.
   ar. De bör uppmana de vitryska myndigheterna att inleda förhandlingar med EU om avtal om viseringslättnader och återtagandeavtal, med det långsiktiga målet att avskaffa visumkravet i syfte att främja kontakter mellan människor och vidta brådskande åtgärder för att genomföra lokala gränstrafikavtal med Polen och Litauen.
   as. De bör uppmuntra samarbetet mellan städer och kommuner i EU och Vitryssland genom att utnyttja exempel på god praxis från vissa EU-länder, framför allt Polen, Litauen och Lettland.
   at. De bör sträva efter att ge större möjligheter till utbildning och forskning i EU för vitryssar inom områdena högre utbildning, informell utbildning och vuxenutbildning. De bör starta och stödja ett praktikantprogram för unga vitryska yrkesarbetare i EU:s institutioner och andra internationella organisationer samt ge ytterligare stöd till European Humanities University (EHU) och utveckla och stödja yrkesutbildningsprogram och andra utbildningsprogram i Vitryssland. De bör säkerställa en adekvat och varaktig finansiering av Erasmus Mundus-programmet för vitryska studenter.
   au. De bör aktivt söka tillfällen att inleda en dialog med Vitryssland om att genomföra djupgående reformer i landets system för högre utbildning, i syfte att utveckla i synnerhet den akademiska friheten, det institutionella oberoendet och de studerandes deltagande, med slutmålet att ansluta sig till det europeiska området för högre utbildning (Bolognaprocessen).
   av. De bör uppmana Internationella ishockeyförbundet att allvarligt ompröva sitt beslut att låta Vitryssland stå som värd för ishockey-VM 2014.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

(1) Antagna texter, P7_TA(2012)0410.
(2) Antagna texter, P7_TA(2012)0112.
(3) EUT C 377 E, 7.12.2012, s. 162.
(4) EUT C 136 E, 11.5.2012, s. 57.
(5) Antagna texter, P7_TA(2012)0334.
(6) EUT C 168 E, 14.6.2013, s.26.
(7) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 105.
(8) EUT L 307, 7.11.2012, s. 1.
(9) Uppgifter från Independent Institute of Socio-economic Studies, april 2013.
(10) På listan med politiska fångar finns också Mikalaj Statkevitj, , Pavel Sevjarynets, Eduard Lobau, Mikalaj Autuchovitj, Mikalaj Dziadok, Ihar Aljenevitj och .


Rysslands påtryckningar på länder i det östliga partnerskapet (i samband med det östliga partnerskapets kommande toppmöte i Vilnius)
PDF 116kWORD 23k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2013 om Rysslands påtryckningar på länder i det östliga partnerskapet (i samband med det östliga partnerskapets kommande toppmöte i Vilnius) (2013/2826(RSP))
P7_TA(2013)0383RC-B7-0389/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det östliga partnerskapets toppmöte i Vilnius i november 2013,

–  med beaktande av att det finns förutsättningar för att, Georgien, Moldavien och Ukraina ska kunna parafera eller underteckna associeringsavtal med Europeiska unionen, och särskilt med beaktande av den nya och mer utvecklade associering det nu handlar om, som erbjuder omfattande och djupa förbindelser med EU:s partnerländer, och därmed omfattar mycket mer än ekonomiska fördelar i riktning mot starka politiska och samhälleliga förbindelser,

–  med beaktande av att i 1994 års samförståndsavtal från Budapest om Ukrainas kärnvapennedrustning ges Ukraina garantier mot användning av våld eller hot om våld samt löften om stöd om det skulle göras försök att utöva påtryckningar på landet genom ekonomiskt tvång,

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen och av följande skäl:

A.  Det fortsatta engagemanget inom ramen för det östliga partnerskapet har gett deltagande länder en omfattande agenda för att genomföra reformer som tjänar deras medborgare. Associeringsavtalen och de djupgående och omfattande frihandelsavtalen mellan EU och länderna inom det östliga partnerskapet är ett åtagande för att visa viljan och förmågan att förstärka och nå framgång med samarbetet mellan parterna på många områden.

B.  De länder inom det östliga partnerskapet som är på väg mot ett associeringsavtal har under senare tid varit utsatta för starka påtryckningar från Ryssland, däribland riktade sanktioner mot Ukrainas export, ett importförbud för moldaviskt vin och ytterligare hinder i vägen för en lösning av Transnistrienkonflikten och hot mot säkerheten i Armenien. Syftet med dessa påtryckningar är att förhindra att länderna i det östliga partnerskapet undertecknar eller paraferar associeringsavtalet eller de djupgående och omfattande frihandelsavtalen utan istället ansluter sig till den ryskledda tullunionen, som Ryssland ämnar omvandla till en eurasisk union. Påtryckningarna har medfört att länderna hamnar i en besvärlig position på grund av geopolitiska krav som de inte borde behöva utsättas för.

C.  Påtryckningarna på länderna inom det östliga partnerskapet, som omfattar allt från nuvarande ekonomiska och politiska aspekter till meddelanden om framtida ekonomiska restriktioner, visar Rysslands avsikt att fortsätta att betrakta den östliga partnerskapsregionen som sin inflytandesfär och motverkar framtidsutsikterna för dess närmare integration med Europeiska unionen via associeringsavtalen, vilket bryter med principerna om nationell suveränitet, ömsesidigt förtroende och goda grannförbindelser.

D.  Länderna inom det östliga partnerskapet har fullständig suverän rätt och frihet att som likvärdiga parter bygga upp relationer med partner de väljer själva i överensstämmelse med Helsingforsavtalet.

E.  Mer än någonsin tidigare måste man nu uppmärksamma de oroväckande påtryckningarna inom EU:s östra grannskap och det östliga partnerskapsprojektet i sig, som Ryssland bestrider och ifrågasätter.

F.  Ett associeringsavtal med EU medför politiska och rättsliga reformer som kan stärka rättsstaten, minska korruptionen och öka respekten för de mänskliga rättigheterna. En anslutning till tullunionen för däremot inte med sig några värdebaserade riktmärken och villkor, och därför kan inte tullunionen ses som ett incitament för nationella reformer.

G.  Frusna konflikter används ofta för att försvaga eller underminera den fullständiga suveräniteten hos vissa av länderna inom det östliga partnerskapet, allt enligt Rysslands geopolitiska och ekonomiska intressen.

1.  Europaparlamentet påminner om att principerna om lika värde och respekt för de rättigheter som ingår i begreppen suveränitet, icke-ingripande i andras statsangelägenheter, gott samarbete mellan stater och fullgörande, utan tvetydiga syften, av åtaganden enligt internationell rätt i enlighet med vad som överenskommits inom ramen för Helsingforsavtalen är grundläggande för att reglera internationella förbindelser mellan oberoende stater, och att de som sådana inte under några omständigheter får kränkas.

2.  Europaparlamentet beklagar att olika slags påtryckningar gentemot länderna inom det östliga partnerskapet nu ökar i takt med att det östliga partnerskapets toppmöte i Vilnius närmar sig och man når slutskedet i förhandlingarna där associeringsavtalen ska undertecknas eller paraferas. Parlamentet anser dessa påtryckningar oacceptabla. Parlamentet anser också att partnerländernas stegvisa integration med EU är förenlig med ländernas strävan efter fortsatta goda grannskapsförbindelser med Ryssland och uppmanar Ryssland att avstå från att vidta åtgärder som tydligt strider mot ovannämnda Helsingforsprinciper. Parlamentet uppmanar Ryssland att avstå från att utöva otillbörliga påtryckningar på länderna i det östliga partnerskapet och att till fullo respektera deras rätt att själva göra politiska val.

3.  Europaparlamentet understryker med kraft att de östliga partnerskapsländernas fria val, som på inget vis inverkar negativt på handeln med Ryssland, inte borde medföra konsekvenser för dem i form av handelshinder, viseringsrestriktioner, begränsningar av arbetstagarnas rörlighet eller ingripanden i frusna konflikter. Parlamentet tar klart avstånd från nollsummespelet som en förebild för EU:s och Rysslands förbindelser med länderna i det östliga partnerskapet.

4.  Europaparlamentet är övertygat om att fortsatt politisk och ekonomisk reform i dessa länder, utgående från EU:s värderingar och normer, i slutändan är i Ryssland eget intresse, eftersom det skulle utvidga området av stabilitet, välfärd och samarbete vid dess gränser. Parlamentet påminner om EU:s stående inbjudan till Ryssland om att bidra till denna process genom ett konstruktivt åtagande inom ramen för det östliga partnerskapet.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att se på den utvecklingen ur ett perspektiv som sträcker sig längre än den rena handelsdimensionen, vilken endast fungerar som täckmantel för uppenbart politiska påtryckningar, och att vidta åtgärder för att försvara EU:s partner samt sända ett kraftfullt budskap om stöd för samtliga länder inom det östliga partnerskapet i deras europeiska strävanden och val.

6.  Europaparlamentet bekräftar sitt starka stöd för att de länder i det östliga partnerskapet som är redo och villiga att parafera eller underteckna associeringsavtal vid toppmötet i Vilnius ska få göra det förutsatt att relevanta villkor och krav uppfylls. Parlamentet anser att detta kommer att ge ny energi åt den gradvisa integrationen samt avsevärt fördjupa förbindelserna, och därmed utgöra ett svar på ländernas strävan mot Europa. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang länderna i det östliga partnerskapet att fortsätta och utöka sina ansträngningar för att avsluta arbetet innan toppmötet och att inte ge efter för de påtryckningar de utsätts för.

7.  Europaparlamentet betonar behovet av att EU i en anda av solidaritet tar sitt ansvar och engagerar sig för och försvarar de länder i det östliga partnerskapet som har utsatts för Rysslands öppna, oroväckande och ökande påtryckningar som syftar till att avskräcka dem från att associera sig med EU. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att lägga fram konkreta och effektiva åtgärder för att stödja partnerländerna.

8.  Europaparlamentet påminner om att associeringsavtalen och de djupgående och omfattande frihandelsavtalen är avsedda att lyfta konkurrenskraften och de ekonomiska resultaten i partnerländerna och i EU, samtidigt som man respekterar länderna i det östliga partnerskapets ekonomiska samarbete med Ryssland på ett sätt som gynnar alla parter. Parlamentet påpekar att associeringsavtalen och de djupgående och omfattande frihandelsavtalen som sådana inte undergräver de långvariga handelsförbindelser som länderna i det östliga partnerskapet har i regionen. Parlamentet anser tvärtom att avtalen inte bör ses som oförenliga med dessa handelsförbindelser, och att alla eventuella handelstvister, utan att det påverka åtaganden från associeringsavtalen och de djupgående och omfattande frihandelsavtalen, bör lösas i enlighet med de bestämmelser och skyldigheter som Världshandelsorganisationen föreskriver. Parlamentet bekräftar än en gång att EU är berett att bistå sina partner från det östliga partnerskapet i deras integrationssträvanden, genom att ställa sig bakom en provisorisk tillämpning av berörda delar av associeringsavtalen eller de djupgående och omfattande frihandelsavtalen när de undertecknas, och att frigöra låsta innestående lån och biståndsprogram, om de villkor som ställts fullgjorts, när associeringsavtalen eller de djupgående och omfattande frihandelsavtalen har undertecknats eller paraferats samt att gå vidare med införandet av ett förenklat viseringsförfarande och möjligheterna till visumfria resor.

9.  Europaparlamentet påpekar att en europeisk integration kräver majoritetens stöd i länder som väntar på att få parafera eller underteckna associeringsavtal. Parlamentet uppmanar trots detta kommissionen och utrikestjänsten att öka insatserna för att främja det östliga partnerskapets synlighet och dess fördelar hos den breda allmänheten i partnerländerna som ett sätt att konsolidera den politiska konsensusen rörande deras europeiska val. På kort sikt vill parlamentet se att man utvecklar och lanserar en bred kampanj för att informera allmänheten i de berörda partnerländerna och göra människorna medvetna om associeringsavtalens karaktär, förmåner och krav.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaterna, regeringarna och parlamenten i de länder som ingår i det östliga partnerskapet samt i Ryska federationen, Europarådets parlamentariska församling och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.


Strategin för inre säkerhet i EU
PDF 215kWORD 32k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2013 om andra rapporten om genomförandet av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen (2013/2636(RSP))
P7_TA(2013)0384B7-0377/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 april 2013 Andra rapporten om genomförandet av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen (COM(2013)0179),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2012 om Europeiska unionens strategi för inre säkerhet(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas (interimsbetänkande)(2),

–  med beaktande av Stockholmsprogrammet och dess handlingsplan (COM(2010)0171),

–  med beaktande av Europeiska unionens strategi för inre säkerhet, som antogs vid rådets möte den 25 februari 2010,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 7 juni 2013 om fastställande av EU:s prioriteringar i kampen mot grov och organiserad brottslighet 2014–2017,

–  med beaktande av Europols rapport om den rådande situationen för och tendenserna inom terrorismen i Europa (TE-SAT) 2013,

–  med beaktande av Europols hotbildsbedömning avseende den grova och organiserade brottsligheten i EU (Socta) 2013,

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument Evaluation of the EU policy cycle on serious and organised crime 2011–2013 (SWD(2013)0017),

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3.2 i fördraget om Europeiska unionen och avdelning V kapitlen 1, 2, 4 och 5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 6, 7, 8, 10.1, 11, 12, 21, 47–50, 52 och 53,

–  med beaktande av relevant rättspraxis från europeiska och nationella författningsdomstolar för proportionalitetskriteriet och vikten av att detta tillämpas av de offentliga myndigheterna i ett demokratiskt samhälle,

–  med beaktande av relevanta domar från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av rapporten från François Crépeau, FN:s särskilde rapportör för migranters mänskliga rättigheter, i en studie av den 24 april 2013 om förvaltningen av EU:s yttre gränser och dess inverkan på migranters mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om den andra rapporten om genomförandet av strategin för inre säkerhet i EU (O-000068/2013 – B7–0213/2013),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Lissabonfördraget är en vidareutveckling av Maastrichtfördraget, med syftet att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Lissabonfördraget gör det möjligt att lägga grunden till utvecklingen av en gemensam säkerhetspolitik inom EU och en säkerhetsagenda som är gemensam för EU och dess medlemsstater, som båda ska vara förankrade i rättsstatsprincipen och respekten för demokratiska värden, allmänna friheter, grundläggande rättigheter och solidaritet och vara föremål för en demokratisk kontroll på EU-nivå och nationell nivå. Dessa förutsättningar återspeglar EU:s och medlemsstaternas internationella åtaganden i linje med i synnerhet Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt de av FN:s fördrag och konventioner som EU och medlemsstaterna är parter i.

B.  Säkerhetspolitiken får inte enbart vara inriktad på repressiva åtgärder, utan måste även innehålla en förebyggande del, något som är särskilt nödvändigt i tider då allt större ekonomiska och sociala klyftor äventyrar den sociala pakten och åtnjutandet av de grundläggande fri- och rättigheterna.

C.  EU-medborgarnas säkerhet är avgörande

D.  Medlemsstaterna och kommissionen har ännu inte riktigt tagit itu med alla följder av Lissabonsfördragets ikraftträdande, och parlamentet fortsätter således att spela en relativt marginell roll i och med att de ståndpunkter parlamentet intar, bland annat om behovet av att beakta Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inte integreras i beslutsfattandet(3).

E.  Strategin för inre säkerhet 2010–2014 fastställer fem prioriterade områden där EU kan tillföra ett mervärde: stoppa kriminella nätverks verksamhet på internationell nivå och bidra till att sådana nätverk upplöses, förebygga terroristattacker, förbättra it-säkerheten, säkerställa gränssäkerheten och öka EU:s förmåga att stå emot naturkatastrofer. Strategin kan endast genomföras om den garanterar den fria rörligheten för personer och migranters och asylsökandes rättigheter samt säkerställer att EU och medlemsstaterna fullgör alla sina internationella skyldigheter.

F.  Enligt den andra årsrapporten om genomförandet av strategin för inre säkerhet är alla fem mål fortsatt relevanta, och rapporten ger en bild av det nuvarande läget, de framsteg som har gjorts hittills och vägen framåt.

1.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sitt meddelande av den 10 april 2013 om den andra rapporten om genomförandet av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen inte gör någon egentlig kritisk granskning av de åtgärder som har vidtagits inom strategin för inre säkerhet, utan upprepar samma prioriteringar som i det första meddelandet från november 2010, och underlåter att ta hänsyn till i synnerhet konsekvenserna av införlivandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna, där de flesta artiklarna omfattar inte bara EU-medborgarna utan alla människor som befinner sig i EU.

2.  Europaparlamentet noterar det arbete som har utförts för att ta fram strategin för inre säkerhet och de huvudprinciper som styr strategin, som syftar till att göra det möjligt för samtliga EU-institutioner och medlemsstater att arbeta mot samma mål. Parlamentet betonar att frihet, säkerhet och rättvisa är mål som måste eftersträvas parallellt, och påpekar att frihet och rättvisa kan uppnås endast om säkerhet alltid eftersträvas i enlighet med principerna i fördragen, rättsstatsprincipen och EU:s skyldigheter i fråga om grundläggande rättigheter. Parlamentet anser att EU:s säkerhetsåtgärder bör fokusera på verksamhet som bevisligen minskar brottslighet och förebygger terroristattacker, och att denna verksamhet ska genomföras i enlighet med principerna om nödvändighet, proportionalitet och respekt för de grundläggande rättigheterna samt på grundval av vederbörlig tillsyn och ansvarsskyldighet.

3.  Europaparlamentet betonar att inre säkerhet inte undantas från EU:s och medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de grundläggande rättigheterna, och uttrycker djup oro över att EU:s institutioner och medlemsstaternas myndigheter och medborgare har blivit utsatta för hemlig övervakning av medlemsstater, tredjeländer och tredje man i samarbete med privata företag. Parlamentet uppmanar EU:s och medlemsstaternas institutioner att utreda ärendet och vidta uppföljningsåtgärder. Parlamentet betonar att en eventuell EU-strategi för inre säkerhet måste bygga på en gemensam syn på begreppen ”inre” och ”yttre”. Dessutom måste den syfta till att skydda EU:s institutioner och EU:s medlemsstater och dess medborgare från olaglig utländsk övervakning och otillbörlig påverkan och manipulation. Parlamentet kräver en förstärkning av säkerheten och sekretessen för EU:s kommunikations- och logistiksystem mot övervakning från tredje man eller utlandet. Parlamentet framhåller att medborgarnas rätt till integritet och uppgiftsskydd samt rätten att få tillgång till handlingar och uppgifter är grundläggande europeiska värden och rättigheter som måste upprätthållas på alla nivåer och i alla sammanhang.

4.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet nu är en fullfjädrad institutionell aktör på det säkerhetspolitiska området som därmed har rätt att aktivt delta såväl i fastställandet av strategins grundläggande delar och prioriteringar som vid utvärderingen av relevanta instrument, bland annat genom regelbunden övervakning av genomförandet av strategin, vilken ska utföras gemensamt av Europaparlamentet, de nationella parlamenten och rådet i enlighet med artiklarna 70 och 71 i EUF-fördraget.

5.  Europaparlamentet anser att en nödvändig förutsättning för att strategin för inre säkerhet ska bli effektiv är att man genomför vederbörliga analyser av hot som måste bemötas. Parlamentet påminner kommissionen om dess åtagande att utarbeta en sektorsövergripande sammanställning av naturliga faror och hot som orsakats av människor (avsiktligt eller oavsiktligt) i EU. Parlamentet påminner Europeiska rådet om dess skyldighet enligt artikel 222 i EUF-fördraget att regelbundet utvärdera de hot som EU utsätts för, och uppmanar kommissionen att lägga fram konkreta förslag om hur denna skyldighet bäst kan fullgöras genom att föra samman de i dag så splittrade och snävt utformade hot- och riskbedömningar som utförs på EU-nivå och nationell nivå.

6.  Europaparlamentet konstaterar att effektiviteten i Europols utvärderingar och analyser av terroristhot och annan brottslig verksamhet till stor del beror på hur villiga medlemsstaternas myndigheter är att förse Europol med information. Parlamentet föreslår att medlemsstaternas skyldighet att samarbeta med Europol stärks, så att medlemsstaterna förser Europol med mer information.

7.  Europaparlamentet påminner om att ett av de största hoten mot EU:s inre säkerhet är den organiserade brottsligheten, inklusive maffiaorganisationer. Parlamentet noterar med tillfredsställelse de framsteg som medlemsstaterna och kommissionen har gjort inom ramen för EU:s policycykel för organiserad och grov internationell brottslighet, och uppmanar medlemsstaterna att göra förnyade åtaganden och anslå tillräckliga resurser. Parlamentet anser att man bör främja gemensamma rättsliga normer och operativa instrument, såsom konfiskering, europeiska utredningsorder och gemensamma utredningsgrupper. Parlamentet anser att det rättsliga och polisiära samarbetet mellan medlemsstaterna och EU såväl som med tredjeländer måste stärkas, med respekt för EU:s lagstiftning och internationella åtaganden beträffande de grundläggande fri- och rättigheterna, rättsstatsprincipen samt skyddet för personuppgifter och privatlivet för medborgare och bosatta i EU, och begär att parlamentet bör få spela en avgörande roll i utvärderingen och utformningen av politiken för inre säkerhet, eftersom den har djupgående konsekvenser för de grundläggande rättigheterna för alla som bor i EU. Parlamentet understryker följaktligen att det är nödvändigt att se till att denna politik omfattas av behörigheten för den enda EU-institutionen som valts av folket för att granska och demokratiskt kontrollera EU:s politik på området för frihet, säkerhet och rättvisa.

8.  På grundval av det befintliga samarbetet mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten lägger Europaparlamentet på nytt fram idén om en parlamentarisk policycykel, som bör anpassas i detalj efter kommissionens årsrapporter på området och avslutas med ett årligt parlamentsbetänkande om det aktuella läget för strategin för inre säkerhet.

9.  Europaparlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att bekämpa våldet mot minderåriga och kvinnor.

10.  Europaparlamentet ser positivt på att kampen mot illegal handel med skjutvapen har tagits med bland EU:s prioriteringar i kampen mot organiserad brottslighet. Parlamentet väntar dock fortfarande på att kommissionen ska ta fram den övergripande strategin för skjutvapen, inklusive användning av skjutvapen i samband med människohandel, organiserad brottslighet och terrorism.

11.  Europaparlamentet beklagar att man inte har följt Europols rekommendation att göra kampen mot penningtvätt till en särskild EU-prioritering i kampen mot organiserad brottslighet. Parlamentet är fullt övertygat om att olika sorters organiserad brottslighet, såsom penningtvätt, miljöbrott och företagsbrott och korruption, är sammanlänkade och ömsesidigt stärker varandra, och uppmanar kommissionen och rådet att snarast prioritera kampen mot korruption och penningtvätt.

12.  Europaparlamentet understryker att kampen mot terrorism är en prioritering i strategin för inre säkerhet. Enligt Europol är terroristhotet i EU verkligt, även om det tar sig mycket varierande uttryck. Parlamentet ifrågasätter dock EU:s prioriteringar i fråga om var terroristhotet egentligen kommer ifrån, och påpekar att ökad prioritet måste ges åt en förebyggande politik, vid sidan av repressiva åtgärder. Parlamentet konstaterar att man i högre grad måste fokusera på riktade polisiära åtgärder och underrättelsetjänster, och sätta in lämpliga ekonomiska och mänskliga resurser, så att terroristattacker faktiskt kan förhindras. Parlamentet påminner om vikten av att man förhindrar finansiering av terrorism, och ser fram emot förslaget om en ram för rättsliga och administrativa åtgärder, såsom frysning av tillgångarna för personer som misstänks för terrorism i enlighet med artikel 75 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra en vederbörlig analys av typen och omfattningen av hot till följd av en framväxande våldsbenägen politisk radikalisering. Parlamentet anser att man måste utveckla metoder för att möjliggöra tidig upptäckt av tecken på en sådan radikalisering och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta till vara sådan information i sin verksamhet, även i förebyggande syfte. Parlamentet är oroat över det faktum att allt fler individer av europeisk eller utomeuropeisk nationalitet agerar på egen hand och reser till konfliktområden för att sedan återvända till EU, eftersom de utgör en ny typ av risk som inte kan hanteras med konventionella terroristbekämpande åtgärder. Parlamentet vill uppmuntra utbyte av bästa praxis för att förhindra en radikalisering bland unga och stöder förslaget om en uppsättning gemensamma verktyg inom EU. Parlamentet förväntar sig att man vid utvärderingen av rambeslutet om bekämpande av terrorism tar alla dessa faktorer i beaktande, och framhåller att befintliga verktyg för att motverka terrorism i högre grad måste samverka.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och övriga EU-institutioner och EU-organ att noggrant kartlägga våldsbenägna högerextremistiska rörelser inom EU och vidta konkreta åtgärder för att bekämpa våldshandlingar från dessa.

14.  Europaparlamentet understryker att den privata sektorn, särskilt finanssektorn, har en avgörande roll att spela när det gäller att bekämpa finansieringen av organiserad brottslighet och terroristverksamhet genom att fastställa och rapportera bedrägerier, penningtvätt och andra suspekta transaktioner. Parlamentet påpekar att finanssektorn i högre grad måste samarbeta med myndighetsorgan så att man kan identifiera brister i de befintliga bestämmelserna och sätta in innovativ teknik för att hantera dessa problem. Parlamentet betonar att man måste förstå att det krävs en samordnad strategi där samtliga aktörer på medlemsstats- och EU-nivå deltar för att på ett effektivt sätt kunna bekämpa organiserad brottslighet och terrorism.

15.  Europaparlamentet anser att kritiska infrastrukturers förmåga att stå emot naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människan bör stärkas. Parlamentet beklagar att det nuvarande direktivet om skyddet av europeisk kritisk infrastruktur (2008/114/EG(4)) inte fungerar som det ska och uppmanar kommissionen att föreslå ändringar till detta direktiv för att förbättra det.

16.  Europaparlamentet anser att en statistisk undersökning av de naturliga hoten måste göras, i vilken man anger de mest kritiska områdena, och att man utifrån detta sedan kan utveckla ett automatiskt insats- och räddningssystem som effektivt kan reagera i krissituationer.

17.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att man med kraft bekämpar miljöbrott och ekonomisk brottslighet, oavsett vem som begår dem, eftersom konsekvenserna av dessa brott påverkar EU-medborgarnas levnadsvillkor synnerligen negativt, särskilt i kristider.

18.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillkännagivande av ett initiativ mot cigarettsmuggling, och har stora förväntningar på detta.

19.  Europaparlamentet noterar att kampen mot it-brottslighet prioriteras i strategin för inre säkerhet. Parlamentet anser att it-brottslighet är ett växande hot mot EU och en viktig faktor som möjliggör annan brottslig verksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att anslå tillräckliga medel till det nya europeiska it-brottscentrumet och uppmanar alla medlemsstater att ratificera Europarådets konvention om it-brottslighet. Parlamentet erinrar om att man i samband med att personuppgifter behandlas och samlas in som en del av strategin för inre säkerhet alltid måste respektera EU:s regler om personuppgiftsskydd, i synnerhet de regler som rör nödvändighet, proportionalitet och laglighet, liksom relevant EU-lagstiftning och Europarådets konventioner på området. Parlamentet erinrar om den särskilda uppmärksamhet som bör ägnas åt barnens situation i den digitala miljön och om vikten av att bekämpa barnpornografi. Parlamentet stöder en utvidgning av den globala alliansen mot sexuella övergrepp mot barn på nätet.

209.  Europaparlamentet upprepar att EU:s polissamarbete och rättsliga samarbete, bland annat genom Europol, Europeiska polisakademin (Cepol) och Eurojust, liksom genom tillhandahållandet av lämplig utbildning, måste stärkas för att strategin för inre säkerhet ska få genomslag, och att samarbetet måste involvera såväl de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna som EU:s institutioner och organ. Parlamentet anser att detta samarbete inte ska begränsas enbart till identifiering och gripande av personer som misstänks ha begått brott, utan även inriktas på att förebygga brott och förhindra återfall i brott. Parlamentet noterar kommissionens förslag på området, bland annat om att reformera Eurojust och anta en lagstiftning för att kunna inrätta en europeisk åklagarmyndighet. Parlamentet erinrar om att maktfördelningen mellan domstols- och polisväsende och deras respektive oberoende måste respekteras.

21.  Europaparlamentet stöder inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet som bland annat ska skydda EU:s budget på ett effektivare sätt, och uppmanar kommissionen att omgående lägga fram ett förslag om detta.

22.  Europaparlamentet beklagar att strategin för inre säkerhet fortfarande saknar en lämplig ”rättslig dimension”. Parlamentet påminner, i linje med Stockholmsprogrammet, om att det ömsesidiga förtroendet måste stärkas genom att man gradvis utvecklar en europeisk rättskultur som baseras på mångfalden av rättssystem och enhetligheten genom europeisk lag, och att denna kultur måste medföra respekt för rättssamhället, demokratiska värden och mänskliga rättigheter och inte får begränsas enbart till förföljelser av brotts- och terroristmisstänkta. Parlamentet lyfter fram det ömsesidiga förtroendet som en förutsättning för att ett rättsligt samarbete ska kunna uppmuntras och anser att ett sådant ömsesidigt förtroende endast kan skapas genom att enhetliga standarder om medborgerliga rättigheter och ett processrättsligt skydd införs och respekteras.

23.  Europaparlamentet betonar vikten av att man utvecklar en integrerad gränsförvaltning som säkerställer en enhetlig, säker och högkvalitativ kontroll av de yttre gränserna och samtidigt underlättar ett lagligt resande över de yttre gränserna och främjar rörligheten inom Schengenområdet. Parlamentet välkomnar Schengens informationssystem II som nyligen införts och uppmanar Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området med frihet, säkerhet och rättvisa (eu-LISA) att säkerställa en högkvalitativ operativ förvaltning av det nya systemet. Parlamentet förväntar sig att det nya europeiska gränsövervakningssystemet (Eurosur) är i full drift senast i slutet av 2014 och menar att det kommer att bli ett effektivt instrument som kommer att göra det lättare att upptäcka, förebygga och bekämpa gränsöverskridande brottslighet och illegal migration men även att skydda och rädda livet på migranter. Parlamentet betonar att möjligheterna att ta fram nya it-system inom området för migration och gränsförvaltning, såsom initiativen för smarta gränser, bör undersökas noggrant, särskilt mot bakgrund av nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna, och att de bör tas fram först när lämpliga rättsliga instrument har antagits. Parlamentet välkomnar särskilt den nya överenskommelsen om utvärderingsmekanismen för Schengen och uppmanar kommissionen att fullgöra sina nya åtaganden för att säkerställa att Schengenregelverket respekteras inom hela Schengenområdet. Parlamentet betonar att ett återinförande av kontroller vid de inre gränserna bör ses som en exceptionell åtgärd som endast ska vidtas som en sista utväg och att hänsyn då inte endast ska tas till säkerhetsaspekterna, utan även till konsekvenserna för mobiliteten och den fria rörligheten. Parlamentet betonar att det stora antal tredjelandsmedborgare som migrerar och korsar de yttre gränserna inte nödvändigtvis ska betraktas som ett hot mot den allmänna ordningen eller den inre säkerheten. Parlamentet upprepar sitt starka stöd för Bulgariens och Rumäniens anslutning till Schengenområdet och uppmanar även rådet att godkänna deras anslutning, eftersom detta kommer att främja det ömsesidiga förtroendet och solidariteten, som är en förutsättning för att en hög säkerhet ska kunna garanteras inom EU.

24.  Europaparlamentet betonar vikten av ett stärkt ömsesidigt förtroende mellan olika polisstyrkor för att främja samarbetet, de gemensamma utredningsgruppernas arbete och informationsutbytet. Parlamentet framhåller i detta sammanhang vikten av en europeisk polisutbildning.

25.  Europaparlamentet anser att utarbetandet och genomförandet av strategin för inre säkerhet i högre grad måste inriktas på det befintliga samspelet mellan säkerhetspolitikens interna och externa aspekter, och att de EU-institutioner och EU-organ som är verksamma på området rättsliga och inrikes frågor i sitt arbete bör beakta båda dessa aspekter helt i enlighet med EU-lagstiftningens värden och principer och med stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att även utvärdera vilka konsekvenser strategin för inre säkerhet får för EU:s strategi för yttre säkerhet, och då även med avseende på skyldigheten att respektera och främja grundläggande fri- och rättigheter och demokratiska värden och principer såsom de är formulerade i de internationella dokument, konventioner och avtal som man undertecknat. Parlamentet beklagar att genomförandet av 2011 års färdplan för att stärka banden mellan GSFP och området med frihet, säkerhet och rättvisa inte löper som det ska och uppmanar Europeiska utrikestjänsten att skynda på arbetet.

26.  Europaparlamentet påpekar att den nuvarande strategin för inre säkerhet löper ut 2014. Parlamentet uppmanar kommissionen att börja förbereda nästa strategi för inre säkerhet för 2015–2019, där hänsyn ska tas till Lissabonfördragets ikraftträdande och införlivandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna i EU-lagstiftningen. Parlamentet anser att denna nya politik bör grundas på en ingående, oberoende och extern utvärdering av den nuvarande strategin och dess instrument som tar hänsyn till framtida utmaningar och genomföras efter ett omfattande samråd med berörda parter. Parlamentet uppmanar rådet att ta vederbörlig hänsyn till parlamentets bidrag till den nya strategin för inre säkerhet innan den antas.

27.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och rådet samt till de nationella parlamenten.

(1) P7_TA(2012)0207.
(2) P7_TA(2013)0245.
(3) Se Europaparlamentets resolution av den 15 december 2010 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2009) – institutionella aspekter efter Lissabonfördragets ikraftträdande (EUT C 169 E, 15.6.2012, s. 49).
(4) EUT L 345, 23.12.2008, s. 75.


EU:s strategi för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen
PDF 193kWORD 23k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2013 om EU:s strategi för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen (2013/2685(RSP))
P7_TA(2013)0385B7-0376/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt ingressen och artiklarna 3 och 6,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 4, 9, 145, 151, 152, 153, 154, 156 och 168,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 1, 3, 27, 31, 32 och 33,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om utvärderingen av EU:s strategi för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen 2007–2012 (O-000073/2013 – B7-0214/2013),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2002 Anpassning till förändringar i arbetsliv och samhälle: en ny arbetsmiljöstrategi för gemenskapen 2002–2006 (COM(2002)0118),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 februari 2007 Bättre kvalitet och produktivitet i arbetet: Gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012 (COM(2007)0062),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020 En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 27 april 2011 Mid-term review of the European strategy 2007–2012 on health and safety at work (SEC(2011)0547),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 31 maj 2013 Evaluation of the European strategy 2007–2012 on health and safety at work (SWD(2013)0202),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 februari 2005 om främjande av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2008 om gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2011 om översynen efter halva tiden av den europeiska strategin 2007–2012 för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen(3),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Syftet med Europa 2020-strategin är att senast 2020 uppnå en sysselsättningsgrad på 75 procent för befolkningen i åldrarna 20–64 år.

B.  De tekniska framstegen, den ekonomiska utvecklingen och den ekonomiska och sociala krisen påverkar ständigt arbetsmiljön och kräver snabba insatser för att man ska kunna åstadkomma en hög nivå av hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

C.  Den ekonomiska krisen bör inte användas som ursäkt för att undergräva strategier för förebyggande av risker i arbetslivet.

D.  För att stödja lagstiftningsåtgärder har man tagit upp hälsa och säkerhet på arbetsplatsen i olika policydokument och handlingsprogram på EU-nivå sedan 1978.

E.  Gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012 upphörde att gälla 2012 och har ännu inte följts upp av något policydokument på EU-nivå.

F.  Kommissionen medger att gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012 hade en positiv inverkan i hela EU och att det fortfarande finns ett antal utmaningar på arbetsmiljöområdet som man måste ta itu med under de kommande åren.

1.  Europaparlamentet är oroat över att kommissionen ännu inte har antagit en ny europeisk arbetsmiljöstrategi.

2.  Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att lägga fram en ny europeisk arbetsmiljöstrategi för de kommande åren fram till 2020. Detta bör göras före slutet av 2013.

3.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen hittills varken har lagt fram ett förslag till direktiv om arbetsrelaterade muskuloskelettala sjukdomar eller en översyn av direktiv 2004/37/EG om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet trots att detta aviserades redan i kommissionens arbetsprogram för 2011.

4.  Europaparlamentet upprepar de ståndpunkter som framfördes i resolutionen av den 15 december 2011 om översynen efter halva tiden av den europeiska strategin 2007–2012 för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen,

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 304 E, 1.12.2005, s. 400.
(2) EUT C 41 E, 19.2.2009, s. 14.
(3) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 102.


Gränsöverskridande kollektiva avtalsförhandlingar och gränsöverskridandesocial dialog
PDF 212kWORD 26k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2013 om gränsöverskridande kollektiva avtalsförhandlingar och gränsöverskridande social dialog (2012/2292(INI))
P7_TA(2013)0386A7-0258/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 3.3 och 6.3 i fördraget om Europeiska Unionen (EU‑fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 9, 151, 152, 154, 155 and 156 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 12, 28, 52.3 och 53 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt ingressen och de relevanta förklaringarna,

–  med beaktande av artikel 11 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–  med beaktande av artiklarna 5 och 6 i den europeiska sociala stadgan (reviderad),

–  med beaktande av kommissionens beslut 98/500/EG av den 20 maj 1998 om inrättande av branschvisa dialogkommittéer för att främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter på europeisk nivå,

–  med beaktande av rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter,

–  med beaktande av rådets direktiv 2001/86/EG av den 8 oktober 2001 om komplettering av stadgan för europabolag vad gäller arbetstagarinflytande och rådets direktiv 2003/72/EG av den 22 juli 2003 om komplettering av stadgan för europeiska kooperativa föreningar med avseende på arbetstagarinflytande,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare,

–  med beaktande av rådets (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) slutsatser 17423/11 som antogs den 1 december 2011,

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 10 september 2012 Transnational company agreements: realising the potential of social dialogue (SWD(2012)0264),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 april 2012 Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning (COM(2012)0173),

–  med beaktande av rapporten av den 31 januari 2012 från kommissionens expertgrupp för transnationella företagsavtal,

–  med beaktande av det reviderade arbetsdokumentet av den 31 januari 2012 från kommissionens expertgrupp för transnationella företagsavtal,

–  med beaktande av kommissionens grönbok av den 17 januari 2012 Omstruktureringar och planering för förändringar: Vilka lärdomar kan vi dra av de senaste årens erfarenheter? (COM(2012)0007) och dess åtföljande arbetsdokumentet av den 17 januari 2012 Restructuring in Europe 2011 (SEC(2012)0059),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 oktober 2010 En integrerad industripolitik för en globaliserad tid – Med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum (COM(2010)0614),

–  med beaktande av kommissionens undersökning av den 2 juli 2008 Mapping of transnational texts negotiated at corporate level (EMPL F2 EP/bp 2008 (D) 14511),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument från 2008 The role of transnational company agreements in the context of increasing international integration (SEC(2008)2155),

–  med beaktande av kommissionens rapport från februari 2006 Transnational collective bargaining: Past, present and future,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 februari 2005 om den socialpolitiska agendan (COM(2005)0033),

–  med beaktande av ILO:s konventioner om arbetsklausuler (offentlig upphandling) (konvention nr 94) och om kollektivförhandlingar (konvention nr 154),

–  med beaktande av den rättspraxis som utarbetats av ILO:s tillsynsorgan,

–  med beaktande av ILO:s trepartsförklaring om principer för multinationella företag och socialpolitik från 1977,

–  med beaktande av ILO:s deklaration av den 10 juni 2008 om social rättvisa för en rättvis globalisering,

–  med beaktande av ILO:s deklaration av den 18 juni 1998 om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet,

–  med beaktande av ILO:s konventioner om upprättande av grundläggande arbetsrättsliga normer avseende (bland annat): organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten (konvention nr 87 (1948) och nr 98 (1949)), och icke-diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning (konvention nr 100 (1951) och konvention nr 111 (1958)),

–  med beaktande av studien Enforcement of Fundamental Workers’ Rights som genomförts på uppdrag av utskottet för sysselsättning och sociala frågor, från september 2012,

–  med beaktande av studien Cross-border collective bargaining and transnational social dialogue som genomförts på uppdrag av utskottet för sysselsättning och sociala frågor, (juni 2011),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2013 med rekommendationer till kommissionen om information till och samråd med anställda, planering och hantering av omstrukturering(1),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0258/2013), och av följande skäl:

A.  Enligt kommissionen(2) fanns det 244 europeiska transnationella företagsavtal 2012. Detta tyder på en ökande integration av arbetsmarknadsrelationerna i transnationella företag i Europa.

B.  Allt oftare ingår i nya transnationella företagsavtal överenskommelser om tvistlösningsförfaranden, vilket såväl arbetstagarorganisationer som arbetsgivarorganisationer rekommenderar.

C.  Det finns ingen rättslig ram för dessa avtal, varken på internationell nivå eller på EU-nivå, men det bör utredas om detta är ett skäl till att färre avtal sluts.

D.  Varje medlemsstat i unionen har sitt eget system för arbetsmarknadsrelationer, som bygger på olika historisk utveckling och olika traditioner. Dessa system bör respekteras och det finns inget behov av att göra dem enhetliga.

E.  Gränsöverskridande partnerskap mellan arbetsmarknadens parter har visat sig vara god praxis för att främja fri rörlighet för arbetskraft och för att främja deras respektive rättigheter över gränserna. EU:s stöd för sådana gränsöverskridande partnerskap är av avgörande betydelse.

F.  Den europeiska dialogen verkar för att bevara och öka sysselsättningsgraden, förbättra arbetsförhållandena och därmed på ett innovativt sätt öka välståndet för dem som arbetar i transnationella företag samtidigt som den fria förhandlingsrätten skyddas.

G.  EU erkänner föreningsfriheten och rätten till kollektiva förhandlingar som grundläggande rättigheter.

H.  Företag bedriver i allt högre grad sin verksamhet på europeisk nivå medan arbetstagarrepresentationen i huvudsak organiseras efter nationella gränser. Denna asymmetri påverkar arbetstagarrepresentationen negativt och gör att arbetstagarna riskerar att spelas ut mot varandra och tvingas att godta lägre löner, sämre arbetsförhållanden eller andra justeringar nedåt.

1.  Europaparlamentet framhåller att denna resolution gäller europeiska transnationella företagsavtal (European Transnational Company Agreements). Parlamentet konstaterar att transnationella företagsavtal ingås mellan europeiska fackföreningar å ena sidan och, å andra sidan, enskilda företag och/eller arbetsgivarföreningar, i allmänhet på branschnivå, och framhåller att resolutionen inte avser internationella ramavtal (IFA), som undertecknas av internationella fackföreningar tillsammans med företag. Parlamentet understryker behovet av att stärka den europeiska och gränsöverskridande sociala dialogen och de gränsöverskridande kollektiva avtalsförhandlingarna.

2.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen ska överväga huruvida en frivillig rättslig ram på EU-nivå behövs och är meningsfulla för dessa europeiska transnationella företagsavtal för att skapa större rättslig förutsebarhet, större insyn, samt förutsebara och verkställbara rättsliga följder för de avtal som följer dessa rambestämmelser. Parlamentet föreslår att en praxis för europeiska transnationella företagsavtal främjas där man erkänner avtalsparternas avtalsautonomi, och rekommenderar att bestämmelser angående tvistlösning införs i dessa.

En frivillig rättslig ram för europeiska transnationella företagsavtal

3.  Europaparlamentet betonar arbetsmarknadsparternas oberoende, som innebär att de kan inleda förhandlingar och sluta avtal på alla nivåer.

4.  Europaparlamentet betonar att transnationella företagsavtal skiljer sig från varandra till exempel beträffande tillämplighet, tillämpningsområde och undertecknande parter samt dessa parters syften, utgångspunkter, behov och målsättningar. Parlamentet konstaterar att företag och företagskulturer skiljer sig betydligt från varandra och att avtalsparternas frihet att upprätta olika slags transnationella företagsavtal måste respekteras.

5.  Europaparlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att utbyta erfarenheter på området transnationella företagsavtal.

6.  Europaparlamentet betonar att kommissionen bör utgå från en frivillig användning när den undersöker en frivillig rättslig ram, som ska vara frivillig för arbetsmarknadens parter och för de företag och företagsgrupper som deltar, och bygga på flexibilitet och remittering på nationell nivå för att ge det transnationella företagsavtalet rättslig verkan. Parlamentet betonar uttryckligen arbetsmarknadsparternas autonomi och fria förhandlingsrätt.

7.  Europaparlamentet anser att de europeiska företagsråden bör delta fullt ut i förhandlingarna med europeiska fackföreningar där detta är lämpligt, särskilt eftersom de kan upptäcka behovet av/möjligheten till ett transnationellt företagsavtal, inleda processen och bana väg för förhandlingarna, samt hjälpa till att säkerställa insyn och informationsspridning rörande avtalen för de berörda arbetstagarna. Parlamentet välkomnar att en del europeiska fackföreningar har utarbetat förfaranderegler för att inkludera europeiska företagsråd.

8.  Europaparlamentet är övertygat om att det är nödvändigt att införa principen att den mest förmånliga bestämmelsen ska tillämpas (most favorable clause) och klausulen om bevarande av skyddsnivån (non-regression clause) för att utesluta risken att man genom ett europeiskt transnationellt företagsavtal undergräver eller påverkar nationella kollektivavtal och nationella företagsavtal.

9.  Europaparlamentet rekommenderar att alternativa mekanismer för tvistlösning införs. Parlamentet anser att man bör fastställa en första tillfällig gemensam mekanism på företagsnivå, som till exempel uppmuntrar de undertecknande parterna att på frivillig basis komma överens om tvistlösningsklausuler för att lösa tvister mellan de avtalsslutande parterna. Parlamentet föreslår att dessa klausuler baseras på alternativa tvistlösningsförfaranden som överenskommits och framtagits av EU:s arbetsmarknadsparter på branschnivå. Parlamentet konstaterar att många befintliga transnationella företagsavtal på EU-nivå redan innehåller fungerande mekanismer för tvistlösning utanför domstol och uppmuntrar arbetsmarknadens parter att stärka sitt utbyte i denna fråga och finna vägar till vidareutveckling och/eller optimerad anpassning av dem.

10.  Europaparlamentet föreslår kommissionen att den rekommenderar att arbetsmarknadens parter ska ta hänsyn till följande kriterier i samband med europeiska transnationella företagsavtal: förfarandet för att tilldelas förhandlingsmandat, dvs. förtydligande av de förhandlande avtalsslutande parternas legitimitet och representativitet, plats och datum för avtalets ingående, det innehållsmässiga och geografiska tillämpningsområdet, principen att den mest förmånliga bestämmelsen ska tillämpas och klausulen om bevarande av skyddsnivån, giltighetstiden, förutsättningarna för uppsägning och tvistlösningsmekanismerna, vilka frågor som omfattas av avtalet och övriga formella krav.

11.  Europaparlamentet välkomnar de resurser som kommissionen ställer till förfogande för utbyte av erfarenheter för arbetsmarknadens parter och för experter i syfte att stödja dem, exempelvis genom att samla in exempel, bygga upp databanker och genomföra undersökningar.

12.  Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om de goda erfarenheterna av gränsöverskridande partnerskap mellan arbetsmarknadens parter, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att EU-stöd ges till sådana partnerskap i framtiden.

13.  Europaparlamentet uppmuntrar de europeiska arbetsmarknadsparterna att till fullo använda sig av möjligheten till EU-avtal i enlighet med artikel 155 i EUF-fördraget, samtidigt som deras autonomi respekteras fullt ut.

14.  Europaparlamentet uppmanar de europeiska arbetsmarknadsparterna att spela en mer framträdande roll i utformningen av den europeiska politiken. I synnerhet uppmanar parlamentet arbetsmarknadens parter att delta i utarbetandet av den årliga tillväxtöversikten och att spela en mer framträdande roll i övervakningen av utvecklingen i medlemsstaterna.

15.  Europaparlamentet betonar vikten av att uppmuntra, stödja och öka kvinnors representation och deltagande på olika nivåer i strukturerna för den sociala dialogen och kollektiva avtalsförhandlingar, och att införa ett jämställdhetsperspektiv i relevanta forum för att ta hänsyn till kvinnors åsikter och integrera jämställdhetsfrågor i kollektiva avtalsförhandlingar. Parlamentet påpekar att den sociala dialogen och kollektiva avtalsförhandlingar otvivelaktigt har stora möjligheter att främja jämställdhet på arbetsplatsen.

o
o   o

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, EU:s arbetsmarknadsparter och de nationella parlamenten.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0005.
(2) Transnational company agreements: realising the potential of social dialogue, kommissionens arbetsdokument av den 10 september 2012 SWD(2012)0264, s. 2.


Situationen för ensamkommande minderåriga i Europeiska unionen
PDF 232kWORD 34k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2013 om situationen för ensamkommande minderåriga i EU (2012/2263(INI))
P7_TA(2013)0387A7-0251/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 3,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 67 och 79,

–  med beaktande av bestämmelserna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 24,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt protokollen till denna,

–  med beaktande av domar och rättspraxis från Europeiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 maj 2010 till Europaparlamentet Handlingsplan för underåriga utan medföljande vuxen (2010 – 2014) (COM(2010)0213),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 28 september 2012 till Europaparlamentet och rådet Delrapport om genomförandet av handlingsplanen för underåriga utan medföljande vuxen (COM(2012)0554),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 april 2010 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet (COM(2010)0171),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2009 om kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst – Stockholmsprogrammet(1),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor och kampen mot alla former av diskriminering av dem,

–  med beaktande av rådets (rättsliga och inrikes frågor) slutsatser av den 3 juni 2010 om ensamkommande barn, antagna vid dess 3 018:e möte,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF(3) samt kommissionens meddelande om EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016,

–  med beaktande av direktiven om asyl, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet(4), rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG(5) av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna(6),

–  med beaktande av kommissionens förslag till reformer av instrumenten i det gemensamma europeiska asylsystemet, särskilt det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om normer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (omarbetning) (COM(2011)0320), det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning) (COM(2011)0319) samt förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat (omarbetning) (COM(2008)0820),

–  med beaktande av rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 779/2007/EG av den 20 juni 2007 om inrättande av ett särskilt program för perioden 2007–2013 för att förebygga och bekämpa våld mot barn, ungdomar och kvinnor och för att skydda våldsoffer och riskgrupper (Daphne III-programmet) som en del av det allmänna programmet Grundläggande rättigheter och rättvisa(9),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 23 februari 2011 om utvärdering av EU:s återtagandeavtal (COM(2011)0076),

–  med beaktande av Europarådets bidrag, särskilt resolution 1810 (2011) från dess parlamentariska församling om problem kopplade till ensamkommande barn i Europa och deras ankomst, vistelse och återvändande, rekommendationen från dess ministerkommitté till medlemsstaterna om livsprojekt för ensamkommande barn (CM/Rec(2007)9) och de tjugo principerna för påtvingat återvändande från dess ministerkommitté (CM(2005)40),

–  med beaktande av internationella instrument om barns rättigheter, i synnerhet FN:s konvention om barnets rättigheter, särskilt artikel 3, och de allmänna kommentarerna från FN:s kommitté för barnets rättigheter, i synnerhet den allmänna kommentaren nr 6 (2005) om behandling av ensamkommande barn och barn som har skilts från sina familjer utanför sitt ursprungsland,

–  med beaktande av FN:s flyktingkommissariats riktlinjer om allmänna principer och förfaranden för behandlingen av asylsökande ensamkommande minderåriga från 1997,

–  med beaktande av den allmänna rekommendationen nr 19 från FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor, antagen 1992,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings förklaring från december 1993 om avskaffande av våld mot kvinnor, det första internationella människorättsinstrumentet som enbart gäller våld mot kvinnor,

–  med beaktande av tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, vilket fogats till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0251/2013), och av följande skäl:

A.  Varje år anländer tusentals tredjelandsmedborgare och statslösa personer under 18 år ensamma till EU:s territorium eller lämnas ensamma efter ankomsten.

B.  De fortsatta konflikterna i olika delar av världen och den pågående globala ekonomiska krisen har lett till en ökning av antalet ensamkommande minderåriga.

C.  Det finns många olika skäl till att minderåriga kommer hit ensamma: krig, våld, brott mot deras grundläggande rättigheter, en önskan om att återförenas med familjemedlemmar, naturkatastrofer, fattigdom, människohandel, utnyttjande osv.

D.  Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt ensamkommande barn som fallit offer för människohandel, eftersom de på grund av sin mycket utsatta situation är i behov av särskilt stöd och särskild hjälp.

E.  Många minderåriga kommer till EU för att de flyr från tvångsäktenskap, och EU måste göra mer för att bekämpa denna företeelse.

F.  Dessa minderåriga befinner sig redan från början i en ytterst utsatt situation, varför respekten för deras grundläggande rättigheter måste garanteras.

G.  Enligt fördraget om Europeiska unionen, EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och FN:s konvention om barnets rättigheter är EU och medlemsstaterna skyldiga att skydda barns rättigheter.

H.  Inom Stockholmsprogrammet är skyddet av ensamkommande barn en prioriterad fråga.

I.  Mottagandet och omhändertagandet av ensamkommande barn varierar kraftigt från land till land och det finns ingen likvärdig och ändamålsenlig nivå på skyddet av dem.

J.  Jämställdhet och ett likvärdigt skydd av ensamkommande flickors och pojkars mänskliga rättigheter måste garanteras och särskild uppmärksamhet måste ägnas åt kränkningar av flickors mänskliga rättigheter samt åt adekvat stöd och lämpliga åtgärder.

K.  Det finns åtskilliga fall där barn har försvunnit från förläggningar och mottagningscentrum för asylsökande.

Allmänna rekommendationer

1.  Europaparlamentet påminner om att ensamkommande minderåriga först och främst är barn som eventuellt är i fara. Medlemsstaterna och EU måste ha skyddet av barn som ledstjärna, så att den grundläggande principen om barnets bästa respekteras. Denna princip ska prioriteras framför invandringspolitiken. Alla personer under 18 års ålder, utan undantag, ska betraktas som barn och därmed som minderåriga. Parlamentet påpekar att det är dubbelt så vanligt att ensamkommande barn, framför allt flickor, råkar ut för problem och svårigheter jämfört med andra barn. Som ensamkommande barn är de ännu mer sårbara eftersom de har samma behov som övriga barn, men också samma behov som andra flyktingar med liknande erfarenheter. Flickor och kvinnor löper särskild risk att se sina rättigheter kränkta under migrationsprocessen, och ensamkommande flickor är särskilt sårbara eftersom de ofta är de främsta måltavlorna för sexuell exploatering, sexuella övergrepp och sexuellt våld. Parlamentet påpekar att myndigheterna ofta behandlar minderåriga som anländer ensamma till EU som brottslingar som har brutit mot invandringslagstiftningen, snarare än som individer med rättigheter på grund av sin ålder och särskilda situation.

2.  Europaparlamentet påminner också om att barnets bästa, såsom detta fastslås i rättsakter och rättspraxis, måste komma i främsta rummet i all behandling som barn blir föremål för, oavsett om den utförs av offentliga myndigheter eller privata institutioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja en korrekt tillämpning av EU:s lagstiftning om barnets bästa och att föreslå strategiska riktlinjer på grundval av bästa praxis, rättspraxis och den allmänna kommentaren nr 6 (2005) från FN:s kommitté för barnets rättigheter om behandling av ensamkommande barn och barn som har skilts från sina familjer utanför sitt ursprungsland, att bedöma barnets bästa på grundval av en uppsättning indicier och kriterier. Kommissionen uppmanas även att vidta lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att säkerställa ett fullgott skydd för barn och ensamkommande minderåriga, inriktade på i synnerhet en förbättring av metoderna för att hitta långsiktiga lösningar.

3.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt de brister som finns i skyddet av ensamkommande minderåriga inom EU, och kritiserar de ofta bedrövliga mottagningsvillkoren för dessa barn, liksom de många kränkningarna av deras grundläggande rättigheter i vissa medlemsstater.

4.  Europaparlamentet betonar att EU och medlemsstaterna omgående måste finna ett enat svar på frågan om hur ensamkommande minderåriga ska skyddas med full respekt för deras grundläggande rättigheter. Parlamentet berömmer de medlemsstater som har valt att underteckna det fakultativa protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter, som ger barn rättsligt skydd mot de värsta formerna av utnyttjande.

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens handlingsplan 2010–2014 för ensamkommande minderåriga. Det är dock djupt beklagligt att kommissionen inte riktar in sig mer på skyddet av dessa barns grundläggande rättigheter. Parlamentet konstaterar att de befintliga åtgärderna inte räcker till och att det behövs ytterligare åtgärder för ett omfattande skydd av ensamkommande minderåriga. Parlamentet påminner om att ett av målen i EU:s handlingsplan för ensamkommande minderåriga är att EU och dess medlemsstater ska angripa de underliggande orsakerna till migration och integrera frågan om ensamkommande barn i utvecklingssamarbetet och därigenom bidra till att skapa en säker uppväxtmiljö för barnen i deras ursprungsländer. Den preventiva aspekten av EU:s politik för ensamkommande minderåriga måste utvecklas ytterligare genom att man lägger större vikt vid insatser som rör fattigdomsbekämpning, hälso- och sjukvårdspolitik och arbetsmarknadspolitik, mänskliga rättigheter och demokratisering samt återuppbyggnad efter konflikter. Parlamentet anser att EU måste gå längre än vad som föreslås i kommissionens handlingsplan, så att de grundläggande rättigheterna för ensamkommande barn verkligen stärks. Parlamentet betonar särskilt att vårdnadshavarens ställning måste stärkas i EU och partnerländerna och anser det ytterst viktigt att utarbeta en övervakningsplan i samarbete med ursprungs- och transitländerna, så att barnen får ett fullgott skydd när de återvänder till och återintegreras i sina ursprungsländer.

6.  Europaparlamentet beklagar djupt att bestämmelserna inom EU om ensamkommande minderåriga spretar åt olika håll, och begär att kommissionen utarbetar en handbok där dessa olika rättsliga grunder samlas. Denna handbok bör riktas till medlemsstaterna och alla rättstillämpare och ha till syfte att underlätta ett korrekt genomförande från medlemsstaternas sida och att stärka skyddet för ensamkommande minderåriga.

7.  Europaparlamentet beklagar djupt bristen på tillförlitlig officiell statistik om ensamkommande minderåriga. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att förbättra insamlingen av statistik om ensamkommande minderåriga, inklusive statistik om ålder och kön samt att öka jämförbarheten mellan medlemsstaternas insamlade statistik, att införa en samordnad metod för insamling och delande av uppgifter i varje medlemsstat – med garanterat personuppgiftsskydd – genom plattformar som sammanför samtliga aktörer som berörs av frågan om ensamkommande minderåriga och med hjälp av en förteckning över nationella kontaktpunkter och att dra bättre nytta av de verktyg som redan finns tillgängliga för att samla in statistik på EU-nivå, såsom Eurostat, Frontex, Europeiska stödkontoret för asylfrågor och det europeiska migrationsnätverket. Parlamentet betonar att syftet med att samla in denna information är att få en bättre förståelse av situationen, att öka skyddet för ensamkommande minderåriga och att bättre tillgodose deras behov. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna, Europeiska jämställdhetsinstitutet och internationella och icke-statliga organisationer att öka sina insatser för att samla in, kontrollera och utbyta korrekta könsuppdelade uppgifter i syfte att få en omfattande överblick över antalet ensamkommande flickor och kunna undersöka denna grupps specifika behov, så att man kan ge dem stöd och genomföra specifika åtgärder som tillgodoser deras behov, samt att utbyta bästa praxis i syfte att åstadkomma förbättringar.

8.  Europaparlamentet påminner om att EU och medlemsstaterna bör intensifiera sitt samarbete med tredjeländer som är ursprungs- och transitländer när det gäller ensamkommande minderåriga samt respekten för deras grundläggande rättigheter och frågor såsom framtagande av hållbara lösningar, familjespårning, övervakat återvändande och återtagande när detta är vad som är bäst för barnet, familjeåterförening samt återintegrering. Parlamentet efterlyser också ett bättre samarbete med tredjeländer som är ursprungs- och transitländer kring förebyggande och bekämpning av människohandel, särskilt handel med barn och utnyttjande av minderåriga, förebyggande av irreguljär invandring samt andra former av våld mot kvinnor såsom tvångsäktenskap, även inom ramen för de regelbundna dialogerna mellan EU och dessa stater och Europeiska utrikestjänsten. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera skyddet för barn och frågan om ensamkommande minderåriga i utvecklings- och samarbetspolitiken. Parlamentet framhåller vikten av att EU:s politik om invandring, asyl och barns rättigheter – i fråga om minderåriga i såväl EU som tredjeländer – utarbetas på ett konsekvent sätt, med vederbörlig hänsyn till politikens konsekvenser i utvecklingsländerna. Parlamentet påminner om Lissabonfördragets krav på en konsekvent politik och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och tredjeländerna att med hjälp av informationskampanjer i ursprungs-, transit- och destinationsländer för ensamkommande minderåriga öka allmänhetens medvetenhet om riskerna i samband med barnmigration och i synnerhet om utnyttjande av minderåriga och organiserad brottslighet. Parlamentet betonar att utredningar av vad barnet självt och dess familj har varit med om är mycket viktiga för att få kunskap om de minderårigas bakgrund i syfte att utarbeta individuella planer för deras integration i ankomstlandet eller återintegrering i ursprungslandet.

9.  Europaparlamentet påminner om att bekämpning av människohandel är ett nödvändigt och oerhört viktigt steg, eftersom barn, i synnerhet flickor, är särskilt utsatta och sårbara för människohandel, könsrelaterat våld och utnyttjande, i synnerhet arbetskraftsutnyttjande, sexuell exploatering och sexuella övergrepp. Parlamentet framhåller att ändamålsenliga mekanismer måste införas för att förebygga, upptäcka, rapportera, hänskjuta, utreda, hantera och följa upp fall av människohandel, arbetskraftsutnyttjande och sexuell exploatering och sexuella övergrepp. Det bör också genomföras insatser i tredjeländerna för att angripa grundorsakerna bakom människohandeln. I detta avseende uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att vara mycket vaksamma och att effektivt genomföra direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer, direktiv 2011/93/EU om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem. Medlemsstaterna och EU uppmanas också att stärka polissamarbetet och det rättsliga samarbetet och att samarbeta med EU-samordnaren för kampen mot människohandel i syfte att upptäcka potentiella offer, informera allmänheten och bekämpa människohandeln. Slutligen välkomnar parlamentet antagandet av EU:s strategi för utrotande av människohandel (2012–2016), i synnerhet bestämmelserna om finansieringen av utarbetandet av riktlinjer för system för skydd av barn och utbyte av bästa praxis. Parlamentet påminner medlemsstaterna om artikel 11 i FN:s konvention om barnets rättigheter, i vilken staterna uppmanas att vidta åtgärder för att bekämpa olovligt bortförande av barn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta tillsammans med tredjeländer för att hantera det växande problemet med barnsmuggling och att åtala smugglare, om möjligt med hjälp av lämpliga och proportionella påföljder. Parlamentet är oroat över situationen för många ensamkommande minderåriga som lever gömda i EU och som löper särskild risk att drabbas av utnyttjande och övergrepp. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas myndigheter och organisationer i det civila samhället att samarbeta och vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera dessa barn skydd och värdighet.

10.  Europaparlamentet finner det beklagligt att skyddet av barn konsekvent och i betydande omfattning underfinansieras jämfört med andra humanitära sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma ensamkommande minderåriga i den europeiska asyl- och migrationsfonden, i syfte att erbjuda långsiktiga garantier för skydd av barn, bland annat när det gäller de delar som avser flyktingar, asylsökande, de yttre gränserna och återvändande, liksom i Europeiska socialfonden, i synnerhet för att stödja de hårdast drabbade regionerna. Tillräcklig, långsiktig finansiering bör säkerställas i synnerhet för program som syftar till upptäckt av ensamkommande minderåriga, adekvat mottagande, skydd, förordnande av förmyndare, familjespårning, vidarebosättning, återintegrering och utbildning av gränsvakter och gränsmyndigheter.

Strategiska riktlinjer

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta strategiska riktlinjer för medlemsstaterna, baserade på bästa praxis och i form av gemensamma miniminormer för varje etapp i processen, från det att en minderårig anländer till EU:s territorium fram till dess att en långsiktig lösning hittas för honom eller henne, i syfte att garantera ett lämpligt skydd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta nationella strategier för ensamkommande minderåriga på grundval av dessa strategiska riktlinjer och att utse en nationell kontaktpunkt med ansvar för att samordna genomförandet av dessa åtgärder. Kommissionen uppmanas att övervaka situationen och de åtgärder som vidtas i medlemsstaterna i samarbete med den befintliga expertgruppen och att överlämna en årsrapport till parlamentet och rådet.

12.  Europaparlamentet påminner om att inget barn får nekas tillträde till EU:s territorium, och insisterar på att medlemsstaterna måste fullgöra de internationella och europeiska skyldigheter som gäller för barn inom deras jurisdiktionsområde och som inte får inskränkas godtyckligt. Parlamentet påminner också om att inget barn får skickas tillbaka genom ett summariskt förfarande vid en medlemsstats gräns.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att strikt och utan undantag fullgöra sin grundläggande skyldighet att aldrig frihetsberöva en minderårig person. Parlamentet beklagar djupt att det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om normer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna inte innehåller ett förbud mot att frihetsberöva ensamkommande asylsökande barn, och uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att respektera det riktmärke som fastställs i direktivet beträffande exceptionella omständigheter. I ljuset av relevant rättspraxis uppmanas kommissionen till stor försiktighet vid tillämpningen av EU-rättens bestämmelser om frihetsberövande av minderåriga. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att placera minderåriga i särskilda hem för barn med hänsyn till deras ålder och kön.

14.  Europaparlamentet anser att det är varje medlemsstats ansvar att identifiera de ensamkommande minderåriga. Parlamentet begär att medlemsstaterna omedelbart efter ankomsten slussar dessa minderåriga vidare till specialiserade myndigheter, till exempel socialpedagogisk personal, som måste dels göra en bedömning av de enskilda omständigheterna och specifika skyddsbehoven för varje minderårig person, i synnerhet barnets nationalitet, utbildning, etniska, kulturella och språkliga bakgrund samt grad av utsatthet, dels omedelbart tillhandahålla all information barnet behöver om sina rättigheter och möjligheter att få skydd, juridiskt stöd och bistånd samt om förfaranden och deras innebörd, på ett språk och i en form som barnet förstår. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis om barnvänliga verktyg för att ge barnen en klar bild av förfarandena och sina rättigheter. I detta sammanhang uppmanas medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma och ordna med speciella arrangemang för identifiering, mottagande och skydd av ensamkommande minderåriga med specifika skyddsbehov, i synnerhet ensamkommande minderåriga som fallit offer för människohandel, och att ge dem nödvändigt bistånd och skydd i enlighet med direktiv 2011/36/EU.

15.  Europaparlamentet beklagar djupt de olämpliga och integritetskränkande medicinska tekniker som i vissa medlemsstater används för att bedöma ett barns ålder och som kan leda till trauman, och betonar att vissa metoder som baseras på benmognad eller mineralisering av tänder är kontroversiella och behäftade med stora felmarginaler. Parlamentet uppmanar kommissionen att i de strategiska riktlinjerna inkludera gemensamma normer på grundval av bästa praxis beträffande metoden för åldersbedömning, vilken bör bestå av en flerdimensionell och tvärvetenskaplig bedömning och utföras på ett vetenskapligt, säkert, barnanpassat, könsspecifikt och rättvist sätt, med särskild uppmärksamhet åt flickor. Metoden bör genomföras av oberoende, kvalificerade yrkespersoner och experter. Parlamentet påminner om att ålderbedömningar måste genomföras med vederbörlig respekt för barnets rättigheter, fysiska integritet och mänskliga värdighet och att tveksamma fall alltid bör tolkas till barnets fördel. Parlamentet påminner också om att läkarundersökningar bör genomföras endast efter att andra åldersbedömningsmetoder har prövats utan framgång och att resultatet av sådana undersökningar bör kunna överklagas. Parlamentet välkomnar det arbete som Europeiska stödkontoret för asylfrågor utför på området och anser att det bör komma alla minderåriga till del.

16.  Europaparlamentet kräver att medlemsstaterna säkerställer att det utses en vårdnadshavare eller ansvarig person som, från det att en ensamkommande minderårig anländer till EU:s territorium fram till dess att en varaktig lösning hittas, får i uppgift att följa med, hjälpa och företräda barnet i alla förfaranden och se till att barnet kan åtnjuta alla sina rättigheter i alla förfaranden. Parlamentet begär även att barnet utan dröjsmål informeras om vem som utsetts till ansvarig. Vidare måste denna person ha specialutbildning i ensamkommande minderårigas problem, skydd av barn, barns rättigheter och asyl- och migrationslagstiftning samt måste agera fullständigt oberoende. Parlamentet anser att dessa personer bör få kontinuerlig och passande fortbildning och genomgå regelbunden och oberoende övervakning. Parlamentet begär att kommissionen i de strategiska riktlinjerna inkluderar gemensamma normer, på grundval av bästa praxis, för dessa personers uppdrag, funktioner, kvalifikationer, kompetens och utbildning.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att tjänstemän och personal som arbetar för myndigheterna och som sannolikt kan komma i kontakt med ensamkommande minderåriga, däribland minderåriga som fallit offer för människohandel, har den kompetens och utbildning som krävs för att de ska kunna upptäcka sådana fall och hantera dem på rätt sätt. Dessa personer bör även få lämplig fortbildning om ensamkommande minderårigas specifika behov och om barns rättigheter, barnpsykologi och barns beteende samt asyl- och migrationslagstiftning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta obligatorisk könsspecifik utbildning för personal som tar emot ensamkommande minderåriga på förläggningar och för intervjuare, beslutsfattare och rättsliga företrädare för ensamkommande minderåriga samt att garantera att polisen och de rättsliga myndigheterna i medlemsstaterna regelbundet genomgår könsspecifik fortbildning. Parlamentet betonar att den ansvariga personen bör informera och ge råd till barnet, men endast kan komplettera och inte ersätta juridisk rådgivning. Parlamentet påminner om att det är medlemsstaten i vilken det ensamkommande barnet hamnar som måste utöva förmyndarskap över barnet och ge det bästa möjliga skydd, oavsett barnets nationalitet eller om denna har erkänts eller inte.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att för att uppnå ett enhetligt och likvärdigt skydd för ensamkommande minderåriga i EU ge ensamkommande minderåriga, oavsett deras rättsliga ställning och på samma villkor som andra barn i mottagarlandet, garantier om följande:

   Tillgång till lämplig bostad: De sanitära förhållandena i bostaden måste alltid vara adekvata. Bostaden får aldrig vara en sluten inrättning. Under de första dagarna bör ensamkommande minderåriga tas emot i en inrättning som är specialiserad för dem. Denna första fas bör sedan följas av stabilare boendeformer. Ensamkommande minderåriga bör alltid vara åtskilda från vuxna. Boendet måste tillgodose de minderårigas behov och ha lämpliga faciliteter. Placering i familjehem och i stödboende för unga och gemensam placering med minderåriga släktingar eller närstående minderåriga bör uppmuntras när så är lämpligt och det är vad barnet själv vill.
   Tillgång till adekvat materiellt, juridiskt och psykologiskt stöd som erbjuds från den stund barnen identifieras som ensamkommande minderåriga.
   Rätt till skolgång, yrkesutbildning och stöd av ungdoms- och fritidsledare och omedelbar tillgång till detta. Skolgång i mottagarlandet bör möjliggöras omgående. Dessutom bör ensamkommande minderåriga om möjligt få verklig tillgång till språkkurser i mottagarlandets språk omedelbart efter ankomsten till en medlemsstats territorium, och medlemsstaterna bör underlätta ett erkännande av barnens tidigare studier så att de kan fortsätta sin skolgång i Europa.
   Rätt till hälsa och verklig tillgång till adekvat grundläggande hälso- och sjukvård. Medlemsstaterna bör dessutom erbjuda adekvat läkarvård och psykologisk omvårdad åt minderåriga som fallit offer för tortyr, sexuella övergrepp eller andra former av våld och vid behov tillhandahålla specialistbehandling (dvs. rätt till rehabilitering) för minderåriga som har utsatts för någon form av övergrepp, utnyttjande eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller som har upplevt väpnade konflikter.
   Tillgång till information och användning av medier (radio, tv, internet), så att de kan tillgodose sina kommunikationsbehov.
   Rätt till fritid, inklusive rätten att delta i lek och fritidsaktiviteter.
   Rätt till fortsatt användning och utveckling av sin egen identitet och sina egna värderingar, inklusive sitt modersmål.
   Rätt att uttrycka och utöva sin religion.

19.  Europaparlamentet påminner om att alla förfaranden måste vara anpassade till minderåriga – med full hänsyn till deras ålder, mognad och förståelse – och lyhörda för barns behov, i enlighet med Europarådets riktlinjer för ett barnvänligt rättsväsen. Parlamentet välkomnar kommissionens verksamhet för att främja dessa riktlinjer. Man bör lyssna på och ta hänsyn till barnets synpunkter under hela förfarandet, i samarbete med kompetenta och utbildade personer såsom psykologer, socialarbetare och kulturombud.

20.  Europaparlamentet gläds åt de framsteg som gjorts inom asyllagstiftningen och uppmanar medlemsstaterna att genomföra de lagstiftningsreformer och administrativa reformer som är nödvändiga för att de nya bestämmelserna ska kunna genomföras på ett ändamålsenligt sätt. Parlamentet påminner dock om att ensamkommande minderåriga i första hand måste behandlas som barn inom ramen för EU:s asylpolitik, och uppmanar därför medlemsstaterna att i största möjliga utsträckning undanta ensamkommande minderåriga från påskyndade förfaranden och gränsförfaranden. Parlamentet påminner också om att det är den medlemsstat där en minderårig befinner sig efter att ha lämnat in en ansökan där som är den medlemsstat som ansvarar för en asylansökan som lämnats in i mer än en medlemsstat av en ensamkommande minderårig utan någon familjemedlem som vistas lagligen på medlemsstaternas territorium, och uppmanar medlemsstaterna att följa Europadomstolens beslut. Mot bakgrund av ensamkommande minderårigas specifika behov är det avgörande att handläggningen av deras asylansökningar prioriteras så att ett rättvist beslut kan fattas så snabbt som möjligt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma sina asylsystem med sikte på att skapa en harmoniserad och barnanpassad institutionell ram där hänsyn tas till ensamkommande minderårigas särskilda behov och svårigheter, i synnerhet minderåriga som fallit offer för människohandel.

21.  Europaparlamentet betonar att alla beslut som rör ensamkommande minderåriga bör fattas utifrån en individuell bedömning och med barnets bästa för ögonen.

22.  Europaparlamentet fördömer de ytterst osäkra situationer som dessa minderåriga plötsligt hamnar i när de uppnår myndighetsåldern. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis och införa förfaranden för att bistå dessa minderåriga i deras övergång till vuxenlivet. Parlamentet välkomnar Europarådets arbete i denna fråga och begär att kommissionen i sina strategiska riktlinjer fastställer bästa praxis för att ta fram ”individanpassade livsplaner” för och tillsammans med de minderåriga.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa ansvarsområdena för de olika parterna, i synnerhet nationella och lokala myndigheter, socialtjänst, ungdomsledare, familjer och rättsliga ombud, när det gäller att genomföra och följa upp livsplanerna och se till att de samordnas.

24.  Europaparlamentet understryker med skärpa att slutmålet så snart en ensamkommande minderårig anlänt till EU:s territorium måste vara att hitta en långsiktig lösning som tar hänsyn till barnets bästa. Den första åtgärden bör alltid vara att undersöka möjligheten till familjeåterförening, inom och utanför EU, förutsatt att detta är vad som är bäst för barnet. I princip kan minderåriga visserligen ombes att hjälpa till att söka upp familjemedlemmar, men parlamentet betonar att det inte får finnas någon skyldighet till medverkan som kan avgöra utgången av bedömningen av ansökan om internationellt skydd. I fall där det råder fara för den minderåriges liv eller familjemedlemmars liv, i synnerhet när dessa är kvar i ursprungslandet, måste insamlingen, behandlingen och överföringen av uppgifter om dessa personer ske på ett konfidentiellt sätt så att de inte försätts i livsfara. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och alla deras behöriga myndigheter att förbättra samarbetet, i synnerhet genom att avskaffa alla byråkratiska hinder för familjespårning och/eller familjeåterförening, och att utbyta bästa praxis. Kommissionen uppmanas att övervaka genomförandet av direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening, särskilt artikel 10.3.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i de strategiska riktlinjerna inkludera gemensamma normer baserade på bästa praxis beträffande vilka villkor som måste vara uppfyllda för att ett barn ska få skickas tillbaka, på ett enhetligt sätt, med respekt för barnets bästa och på grundval av kommissionens jämförande studie om praxis på området barns återvändande, som publicerades 2011 och innehöll en checklista och ett urval av bästa praxis. Parlamentet påminner med skärpa om att inget beslut om återvändande får fattas om det inte är förenligt med barnets bästa eller om det finns risk för den minderåriges liv, fysiska och psykiska hälsa, välbefinnande, säkerhet, grundläggande rättigheter eller familjemedlemmars grundläggande rättigheter och att de enskilda omständigheterna för varje minderårig (och för vederbörandes familjemedlemmar när det rör sig om familjeåterförening) måste beaktas och utvärderas till fullo. Parlamentet påminner om att ett beslut om återvändande får fattas först efter att man har försäkrat sig om att barnet i landet för återresan kommer att mötas av säkra, konkreta och anpassade arrangemang som respekterar barnets rättigheter och åtföljs av åtgärder för återintegrering i återreselandet. Medlemsstaterna uppmanas att, för att garantera ett säkert återvändande för barnet, inrätta samarbets- och övervakningsarrangemang med ursprungs- och transitländer, i samarbete med icke-statliga, lokala och internationella organisationer samt att säkerställa skydd för och återintegrering av minderåriga efter återvändandet. Dessa arrangemang är en oerhört viktig del av återvändandet. Parlamentet begär att kommissionen i sin utvärdering av direktiv 2008/115/EG insisterar på dess konsekvenser för ensamkommande minderåriga, i synnerhet artiklarna 10, 14.1 c och 17. Parlamentet uppmanar EU att åta sig att förbättra sina insatser för att få bukt med potentiella drivkrafter bakom migration, inbegripet barnäktenskap, tvångsgifte, skadliga traditioner såsom kvinnlig könsstympning samt sexuellt våld runt om i världen.

26.  Europaparlamentet understryker att integrationen av ensamkommande minderåriga i mottagarlandet måste bygga på en individuell livsplan som utarbetas för och tillsammans med barnet, med full respekt för hans/hennes etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra det obligatoriskt för offentliga myndigheter att vidta åtgärder med avseende på ensamkommande minderåriga som är offer för tiggeri. Parlamentet anser att exploatering av minderåriga genom tiggeri till varje pris måste undvikas.

o
o   o

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Europarådet.

(1) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 12.
(2) EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.
(3) EUT L 101, 15.4.2011, s. 1.
(4) EUT L 337, 20.12.2011, s. 9.
(5) EUT L 31, 6.2.2003, s. 18.
(6) EUT L 348, 24.12.2008, s. 98.
(7) EUT L 251, 3.10.2003, s. 12.
(8) EUT L 199, 31.7.2007, s. 23.
(9) EUT L 173, 3.7.2007, s. 19.


Situationen i Demokratiska republiken Kongo
PDF 133kWORD 29k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2013 om situationen i Demokratiska republiken Kongo (2013/2822(RSP))
P7_TA(2013)0388RC-B7-0390/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner,

–  med beaktande av de uttalanden som EU:s höga representant, Catherine Ashton, gjorde den 30 augusti 2013 om situationen i Nordkivu samt den 7 juni 2012 och den 10 juli 2012 om situationen i östra Kongo,

–  med beaktande av den gemensamma AVS–EU-församlingens resolution om den instabila och osäkra situationen i området kring de stora sjöarna och framför allt i den östra delen av Demokratiska republiken Kongo, som antogs vid dess sammanträde i Paramaribo (Surinam) den 27–29 november 2012,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 22 juli 2013 om området kring de stora sjöarna samt av den 10 december 2012, den 19 november 2012 och den 25 juni 2012 om situationen i den östra delen av Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2053 (2012) om situationen i Demokratiska republiken Kongo, 1925 (2010), 1856 (2008), där mandatet för FN:s uppdrag (Monusco) i Demokratiska republiken Kongo anges, och 2098 (2013), där Monuscos mandat förnyas,

–  med beaktande av rapporten från FN:s generalsekreterare av den 28 juni 2013 om FN:s stabiliseringsuppdrag i Demokratiska republiken Kongo,

–  med beaktande av uttalandet från ordföranden för FN:s säkerhetsråd av den 25 juli 2013 om situationen i området kring de stora sjöarna,

–  med beaktande av beslutet från Afrikanska unionens (AU) freds- och säkerhetsråd om situationen i området kring de stora sjöarna, särskilt i den östra delen av Demokratiska republiken Kongo, som antogs vid dess 393:e sammanträde den 28 augusti2013,

–  med beaktande av de uttalanden om säkerhetsläget i Demokratiska republiken Kongo som stats- och regeringscheferna i medlemsstaterna i den internationella konferensen för området kring de stora sjöarna gjorde den 6 augusti 2013 och den 24 november 2012,

–  med beaktande av den resolution om situationen i Demokratiska republiken Kongo som Internationella organisationen för fransktalande länder (OIF) antog vid det fjortonde toppmötet för fransktalande länder den 13–14 oktober 2012,

–  med beaktande av Cotonouavtalet, som undertecknades i juni 2000,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 (2000), 1820 (2008), 1888 (2009) och 1960 (2010) om kvinnor, fred och säkerhet,

–  med beaktande artikel 3 i och protokoll II till Genèvekonventionen från 1949, som förbjuder summariska avrättningar, våldtäkter, tvångsrekrytering och andra grymheter,

–  med beaktande av den internationella konventionen om barnets rättigheter från den 20 november 1989, som särskilt förbjuder barns inblandning i väpnade konflikter,

–  med beaktande av det frivilliga protokollet till den internationella konventionen om barnets rättigheter avseende barns inblandning i väpnade konflikter, vilket har ratificerats av länderna i området kring de stora sjöarna,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, som Demokratiska republiken Kongo ratificerade 1982,

–  med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Sedan juli månad har våldet i Demokratiska republiken Kongo trappats upp med förnyade våldshandlingar mellan M23 och regeringstrupper där tusentals människor mist livet, ett oräkneligt antal sårats och både civilbefolkning och fredsbevarande FN-soldater utsatts för attacker. Den humanitära situationen är alltjämt kritisk.

B.  På grund av den återkommande väpnade konflikten har Kivuregionen utsatts för grymheter och våld, bland annat plundring, sexuellt och könsrelaterat våld, bortföranden och tvångsrekrytering av barn från väpnade gruppers sida, samt brott mot de mänskliga rättigheterna; detta är alltjämt ett gissel som undergräver de ansträngningar som både FN:s säkerhetsråd och regionala organ gör för att få slut på konflikten.

C.  Den 28 augusti 2013 dödades en fredsbevarande FN-soldat och tio andra sårades under en attack mot rebellgruppen M23 vid Kibatihöjderna i Nordkivu, där Monusco understödde de kongolesiska väpnade styrkorna (FARDC) i skyddet av områden med civilbefolkning i Goma.

D.  Över 2,7 miljoner internflyktingar har tvingats fly från sina hem – över en miljon enbart under 2012 – och över 440 000 kongolesiska flyktingar har flytt till andra afrikanska länder. Samtidigt är runt 6,4 miljoner människor i behov av mat och nödhjälp, och dessa kämpar nu för sin överlevnad under otrygga förhållanden till följd av de återkommande striderna och övergreppen både mot deras mänskliga rättigheter och mot internationell humanitär lagstiftning i östra Demokratiska republiken Kongo.

E.  Demokratiska republiken Kongos underlåtenhet att lagföra personer som kränker de mänskliga rättigheterna och begår krigsförbrytelser främjar ett klimat av straffrihet och uppmuntrar till nya brott.

F.  Förhandlingarna mellan rebellgrupperna och den kongolesiska staten har legat nere sedan maj 2013. M23-rebellerna, som inlemmades i armén efter ett fredsavtal år 2000, begick myteri i april 2012, och M23 är en av de dryga tio väpnade grupper som strider i denna resursrika region.

G.  Den internationella konferensen för området kring de stora sjöarna (ICGLR) inledde sitt sjunde toppmöte den 5 september 2013 och har efterlyst ett återupptagande och snabbt slutförande av fredsförhandlingarna.

H.  FN:s säkerhetsråds resolution 2098 (2013) av den 28 mars 2013 förlängde Monuscos mandat fram till den 31 mars 2014 och inrättade undantagsvis en specialiserad ”interventionsbrigad” inom ramen för operationens befintliga styrka på 19 815 man.

I.  År 2012 sjösatte ICGLR en gemensam kontrollmekanism (JVM) som ska övervaka trupprörelserna i östra Demokratiska republiken Kongo och sätta in den neutrala internationella styrka som planeras.

J.  FN:s expertgrupp har offentliggjort bevis som kopplar Rwanda till rebellerna, och Förenta staterna har uppmanat Kigali att upphöra med sitt stöd. Rwanda har vid upprepade tillfällen förnekat alla band till M23.

K.  Sexuellt våld och den mer utbredda användningen av våldtäkter som krigsvapen får enorma konsekvenser, såsom fysisk och psykisk nedbrytning av offren, och måste betraktas som krigsförbrytelser. De nationella myndigheterna och det internationella samfundet har satsat stort på att stärka rättsväsendet, särskilt på den militära sidan, och på att uppmuntra utredningar och lagföringar av sexuellt våld. Rättegångar har genomförts, men verkställandet av domarna har brustit. I många fall lyckas de som befunnits skyldiga komma undan, och inte mycket görs för att gottgöra offren.

L.  Det är nödvändigt att hantera konfliktens följder, särskilt med hjälp av demilitarisering, granskning av lokalstyret, demobilisering och återanpassning av före detta soldater, repatriering av flyktingar, återflyttning av internflyktingar och genomförande av livskraftiga utvecklingsprogram.

M.  Europeiska unionen bidrar till att återupprätta sektorerna för säkerhet och rättvisa (polis och armé) och försöker få dem att fungera väl genom ekonomiskt och tekniskt bistånd och genom att utbilda personal inom ramen för uppdragen Eusec RD och Eupol RD.

N.  Frågan om illegal exploatering av landets naturresurser, av vilka en del förs till andra länder, är en av de faktorer som underblåser och förvärrar konflikten i Demokratiska republiken Kongo och är alltjämt en källa till osäkerhet för regionen som helhet.

O.  En del av problemet med instabiliteten i landet och i området kring de stora sjöarna kan också skyllas på den ökande arbetslösheten, den sociala krisen, livsmedelskrisen, bristen på bastjänster, den alltmer utbredda fattigdomen bland befolkningen och miljöförstörelsen i Demokratiska republiken Kongo.

P.  Under de senaste månaderna har det inte gjorts några framsteg med lagförslaget om skydd av människorättsförsvarare; övergreppen mot människorättsaktivister och journalister i Demokratiska republiken Kongo har ökat och de har gripits på godtyckliga grunder och utsatts för hotelser. Inget har gjorts för att ställa förövarna inför rätta.

Q.  Den 9 april 2013 återupptog den högsta militärdomstolen överklagandeförfarandet om mordet i juni 2010 på Floribert Chebeya, verkställande direktör för Voice of the Voiceless (VSV) och ledamot av generalförsamlingen i Världsorganisationen mot tortyr (OMCT), och Fidèle Bazana, medlem av VSV. Sedan dess har försvarsadvokaterna Peter Ngomo Milambo, Emmanuel Ilunga Kabengele och Regine Sesepe tagit emot hot.

R.  Den 7 augusti 2013 blev Godfrey Mutombo, en medlem av den icke-statliga organisationen Libertas, brutalt mördad i byn Kawakolo – som ligger i Pwetoterritoriet i Katangaprovinsen – av medlemmar av rebellgrupper som sedan 2011 spritt terror i en del byar i provinsens norra delar.

1.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över den senaste tidens upptrappning av våldet i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo, som får allvarliga politiska, ekonomiska, sociala, humanitära och säkerhetsmässiga konsekvenser både för landet och för hela den bräckliga och instabila regionen.

2.  Europaparlamentet fördömer starkt det senaste våldsutbrottet i östra Demokratiska republiken Kongo, särskilt de urskillningslösa beskjutningar som genomförts av den väpnade M23-gruppen och andra väpnade grupper, i synnerhet Demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse (FDLR), och som orsakat dödsfall, skador och förstörelse bland civilbefolkningen. Parlamentet fördömer rebellers riktade attacker mot Monusco, i vilka flera människor dödats, bland annat en fredsbevarande soldat från Tanzania, och åtskilliga andra skadats. Parlamentet uppmanar med kraft alla berörda parter att ge tillträde och skydd åt humanitära organisationer som kommer för att bistå den nödlidande civilbefolkningen.

3.  Europaparlamentet kräver ett omedelbart slut på alla övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, bland annat det alarmerande och utbredda sexuella och könsrelaterade våldet (säkerhetsrådets resolution 1820 (2008) av den 19 juni 2008), och väpnade styrkors olyckliga rekrytering och användning av barn. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med de människor i Demokratiska republiken Kongo som drabbats av kriget.

4.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck alla berörda myndigheter att vidta omedelbara åtgärder för att göra en opartisk och ingående utredning av alla tidigare och nuvarande fall av människorättskränkningar och att fullt ut samarbeta med Internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet efterlyser åtgärder för att de som har begått människorättskränkningar, krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten, sexuella våldshandlingar mot kvinnor samt har värvat barnsoldater ska anmälas, identifieras, åtalas och straffas i enlighet med nationell och internationell straffrätt.

5.  Europaparlamentet fördömer starkt alla former av externt stöd till M23-gruppen och andra omstörtande krafter i Demokratiska republiken Kongo och kräver att sådant stöd omedelbart och varaktigt upphör.

6.  Europaparlamentet stöder Monuscos interventionsbrigad, som ska agera offensivt mot de väpnade grupperna, bland annat M23. Parlamentet lovordar de aktiva åtgärder som Monusco vidtagit för att fullgöra sitt mandat, i synnerhet att skydda civilbefolkningen, och uppmuntrar till fortsatta ansträngningar. Parlamentet manar framför allt FN:s säkerhetsråd att vidta alla nödvändiga åtgärder i enlighet med säkerhetsrådets resolution 2098 (2013) för att skydda civilbefolkningen i östra Demokratiska republiken Kongo.

7.  Europaparlamentet vill att den utvidgade gemensamma kontrollmekanismen (EJVM) gör en grundlig utredning av källorna till de granater och bomber från Demokratiska republiken Rwanda som landat i grannlandet Rwanda. Parlamentet efterlyser större insyn och regelbundenhet i EJVM:s rapporter.

8.  Europaparlamentet poängterar att direkta interventioner från Demokratiska republiken Kongos grannländer endast kan förvärra situationen. Parlamentet uppmanar alla berörda regionala aktörer att visa prov på största möjliga återhållsamhet och att avstå från alla handlingar och uttalanden som skulle kunna försämra situationen ytterligare. Parlamentet uppmanar grannländerna att säkerställa full respekt för Demokratiska republiken Kongos suveränitet och territoriella integritet.

9.  Europaparlamentet välkomnar de insatser som medlemsstaterna i ICGRL, AU och FN har gjort i sina åtgärder och initiativ för att få till stånd en varaktig, strukturell och fredlig politisk lösning på krisen. Parlamentet manar till efterlevnad av alla föreskrifter i ramavtalet om fred, säkerhet och samarbete.

10.  Europaparlamentet uppmanar länderna kring de stora sjöarna att, särskilt med anledning av de åtaganden som gjordes i februari 2013 inom ramen för Addis Abeba-avtalen, gemensamt främja fred, stabilitet och säkerhet i syfte att stärka den regionala ekonomiska utvecklingen, med särskild hänsyn till försoning, respekt för de mänskliga rättigheterna, bekämpande av straffrihet, inrättande av ett opartiskt rättsväsen och större ansvarsskyldighet för regeringen.

11.  Europaparlamentet välkomnar Kampalasamtalen om fred i regionen, som hölls den 5 september 2013 under överinseende av ICGLR:s ordförande, Ugandas president Yoweri Museveni. Parlamentet uppmuntrar alla berörda parter att delta och de kongolesiska myndigheterna att stödja dialogen mellan befolkningsgrupper, särskilt dem som är drabbade av konflikten.

12.  Europaparlamentet uppmanar AU och länderna i området kring de stora sjöarna att vidta ytterligare åtgärder för att bekämpa olaglig exploatering av och handel med naturresurser – en av orsakerna till spridningen av och den olagliga handeln med vapen – vilket i sin tur är en de främsta faktorer som underblåser och förvärrar konflikterna i området kring de stora sjöarna.

13.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet, bland annat EU, AU och FN, att fortsätta att göra allt som står i deras makt för att se till att hjälpen till befolkningen i östra Demokratiska republiken Kongo samordnas bättre och får större verkan och för att bidra till insatserna för att avhjälpa den humanitära katastrofen.

14.  Europaparlamentet hälsar med tillfredsställelse att kommissionen uppbådat ytterligare 10 miljoner euro för att tillgodose det akuta behovet av bistånd till 2,5 miljoner människor i Demokratiska republiken Kongo. Detta innebär att EU:s nödhjälp till landet och till området kring de stora sjöarna uppgår till 71 miljoner euro under 2013, vilket gör EU till landets största givare av humanitärt bistånd.

15.  Europaparlamentet vidhåller att Demokratiska republiken Kongos regering måste fullborda reformerna i säkerhetssektorn och efterlyser insatser på både nationell och internationell nivå för att stärka statens auktoritet och rättsstatsprincipen i Demokratiska republiken Kongo, särskilt i frågor som rör samhällsstyrning och säkerhet, bl.a. i nära samarbete med EU:s militära biståndsuppdrag (Eusec) och polisiära biståndsuppdrag (Eupol). Dessa uppdrag bör fortsätta för att befästa freden och säkerheten både i landet och i området kring de stora sjöarna.

16.  Europaparlamentet uppmuntrar Demokratiska republiken Kongos parlament, senat och president, Joseph Kabila, att genomföra alla nödvändiga åtgärder för att befästa demokratin och se till att alla politiska krafter som uttrycker den kongolesiska nationens vilja verkligen deltar i landets styrning på grundval av konstitutionella och lagliga bestämmelser samt fria och rättvisa val. Parlamentet erinrar om behovet av att beakta rekommendationerna från EU:s valövervakningsuppdrag från 2011 och genomföra de reformer som krävs för valprocessen, bland annat genom att garantera lokala val.

17.  Europaparlamentet uppmanar de kongolesiska myndigheterna att i alla situationer garantera människorättsförsvarares fysiska och psykiska integritet och att skyndsamt företa en grundlig, opartisk och insynsvänlig utredning för att identifiera alla ansvariga för hoten, attackerna och morden på flera människorättsförsvarare.

18.  Europaparlamentet framhåller vikten av att den länge emotsedda lagstiftningen antas, bland annat lagen om skydd av människorättsförsvarare och lagen om förenlighet mellan nationell lagstiftning och Romstadgan.

19.  Europaparlamentet rekommenderar att FN:s råd för mänskliga rättigheter vid sitt 24:e sammanträde antar en kraftfull resolution om återinförande av någon form av kontrollmekanism för människorättsläget i Demokratiska republiken Kongo, och uppmanar FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter att lägga fram en rapport om människorättsläget i landet.

20.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de kongolesiska myndigheterna att se till att det verkligen inrättas en blandad specialdomstol som ska hjälpa till att bekämpa straffriheten och döma förövare av allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och av internationell humanitär rätt i Demokratiska republiken Kongo, bland annat sexuellt våld mot kvinnor.

21.  Europaparlamentet anser att öppen tillgång till och kontroll över Demokratiska republiken Kongos naturresurser och rättvis omfördelning av resurser i hela statsbudgeten är en nödvändighet för landets hållbara utveckling. Parlamentet uppmanar därför AU och länderna i området kring de stora sjöarna att vidta ytterligare åtgärder för att bekämpa olaglig exploatering av och handel med naturresurser samt EU och hela världssamfundet att intensifiera samarbetet med Demokratiska republiken Kongo på detta område.

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionen, regeringarna i länderna kring de stora sjöarna, Demokratiska republiken Kongos president, premiärminister och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s särskilde representant för frågor om sexuellt våld i konflikter, FN:s säkerhetsråd, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt den gemensamma AVS–EU‑församlingen.


Situationen i Centralafrikanska republiken
PDF 128kWORD 25k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2013 om Centralafrikanska republiken (2013/2823(RSP))
P7_TA(2013)0389RC-B7-0399/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av överenskommelsen från Libreville (Gabon) av den 11 januari 2013 om lösningen av den politisk-militära krisen i Centralafrikanska republiken, som undertecknades under överinseende av stats- och regeringscheferna i Centralafrikanska staternas ekonomiska gemenskap (Eccas), och som fastställer villkoren för en lösning av krisen i Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport av den 14 augusti 2013 om situationen i Centralafrikanska republiken och rapporterna från chefen för FN:s integrerade fredsbyggnadskontor i Centralafrikanska republiken (Binuca), FN:s undergeneralsekreterare för humanitära frågor och FN:s undergeneralsekreterare för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2088(2013) av den 24 januari 2013 och FN:s säkerhetsråds uttalanden om Centralafrikanska republiken, och med uppmaning till säkerhetsrådet att stödja den nya Afrikaledda operationen,

–  med beaktande av beslutet av den 19 juli 2013 från Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd om att tillåta inledandet av den Afrikaledda fredsbevarande operationen från den 1 augusti 2013,

–  med beaktande av de extra toppmötena för Eccas stats- och regeringschefer, som hölls i N’Djamena (Tchad) den 21 december 2012, den 3 april 2013 och den 18 april 2013, och av deras beslut att inrätta ett nationellt övergångsråd med lagstiftnings- och författningsmässiga befogenheter samt att anta en färdplan för övergångsprocessen i Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av mötet i den internationella kontaktgruppen den 3 maj 2013 i Brazzaville (Kongo), där färdplanen för övergången godkändes och en särskild fond skapades till stöd för Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av uttalandena av den 21 december 2012, den 1 och 11 januari 2013, den 25 mars 2013, den 21 april 2013 och den 27 augusti 2013 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av uttalandet av den 21 december 2012 från Europeiska kommissionens ledamot med ansvar för humanitärt bistånd och civilskydd om det nya konfliktutbrottet i Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingens resolution av den 19 juni 2013 om Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av pressmeddelandena av den 27 december 2012 och den 4 och 11 januari 2013 från FN:s säkerhetsråd om Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av uttalandena från FN:s generalsekreterare, Ban Ki-Moon, av den 26 december 2012, där han fördömer rebellattackerna och med kraft uppmanar alla parter att följa de beslut som fattades av Eccas i N’Djamena den 21 december 2012, och av den 5 augusti 2013, där han kräver ett slut på straffriheten för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Centralafrikanska republiken, även med hjälp av sanktioner,

–  med beaktande av uttalandet av den 16 april 2013 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navanethem Pillay, i vilket hon krävde ett slut på våldet och återupprättandet av rättsstatsprincipen i landet,

–  med beaktande av uttalandena av den 12, 19 och 31 december 2012 från ordföranden för Afrikanska unionens kommission, Nkosazana Dlamini-Zuma, om situationen i Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet,

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2013 om situationen i Centralafrikanska republiken(1),

–  med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Sedan rebellalliansen Selekas militära seger den 24 mars 2013 och dess övertagande av makten har anhängare av alliansen gjort sig skyldiga till många övergrepp, våldtäkter, brott, fysiska våldshandlingar, stölder, plundringar och andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna, både i huvudstaden och på landsbygden, utanför all kontroll.

B.  Selekas avväpningsoperation den 20 augusti 2013 i Boy-Rabé, ett område som domineras av anhängare till den tidigare presidenten François Bozizé, ledde till att 11 personer dödades och dussintals skadades, samtidigt som plundringar utfördes.

C.  Mer än 5 000 invånare i Bangui flydde den 28 augusti 2013 till Centralafrikanska republikens centrala internationella flygplats för att komma undan tidigare rebellers plundringståg och ockuperade plattan under nästan 18 timmar.

D.  Det finns en risk för att de väpnade striderna återupptas av de tidigare centralafrikanska väpnade styrkorna, som stöder den avsatta presidenten François Bozizé. Spänningarna mellan religiösa grupper utnyttjas, vilket medför stora risker.

E.  Åklagaren vid domstolen i Bangui krävde den 4 september 2013 tio års fängelse för de 24 före detta Selekarebeller som ställdes inför rätta vid den första rättegången avseende de övergrepp som begåtts i Centralafrikanska republiken.

F.  Respekt för mänskliga rättigheter är en grundläggande värdering i Europeiska unionen och utgör en central faktor i Cotonouavtalet.

G.  Befrielse från lagföring för personer som kränker de mänskliga rättigheterna och begår krigsförbrytelser främjar ett klimat av straffrihet och uppmuntrar till nya brott.

H.  Åklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen varnade den 7 augusti 2013 för andra gången om att de brott som begåtts i Centralafrikanska republiken kan falla under Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion och att domstolen om nödvändigt skulle lagföra.

I.  Detta våld medför nya förflyttningar av befolkningen och enligt FN:s byrå för samordning av humanitära frågor har en tredjedel av befolkningen lämnat sina hem och lider av undernäring, 1,6 miljoner människor är i desperat behov av hjälp, varav 200 000 är i behov av sjukvård, 484 000 människor lever under allvarlig livsmedelsbrist och 206 000 personer har förflyttats, varav 60 000 har flytt till grannländerna. 650 000 barn går dessutom inte längre i skolan eftersom skolorna ockuperas av väpnade grupper, och 3 500 barn har värvats av väpnade styrkor och väpnade grupper.

J.  Den 21 augusti 2013 stängde myndigheterna i Kamerun tillfälligt gränsen med Centralafrikanska republiken med hänvisning till att Selekarebeller hade attackerat gränsstaden Toktoyo och dödat en kamerunsk gränsvakt. Trots att gränsen har öppnats på nytt tvekar lastbilschaufförerna fortfarande att köra in i Centralafrikanska republiken på grund av den försämrade säkerhetssituationen.

K.  Centralafrikanska republiken brottas med sociala och ekonomiska svårigheter eftersom den offentliga och privata sektorn har plundrats och ödelagts, vilket allvarligt underminerar landets förvaltning och ekonomiska struktur och orsakar sociala oroligheter. Även sjukhusen har utsatts för massiva plundringar, vilket skapat en katastrofal hälsosituation i landet.

L.  Avtalet från Libreville förblir grunden för övergångsordningen. Efter övergångsperioden på 18 månader måste fria, demokratiska, transparenta och regelmässiga val anordnas. Statschefen, premiärministern, medlemmarna av övergångsregeringen och medlemmarna av det nationella övergångsrådet kommer inte att få ställa upp i valet.

M.  Det nationella övergångsrådet inrättades vid Eccas toppmöte den 3 april 2013, och vid toppmötet den 18 april 2013 antogs en färdplan för dess sammansättning och arbete.

N.  En internationell kontaktgrupp för Centralafrikanska republiken inrättades i maj 2013 för att samordna regionala, kontinentala och internationella åtgärder i syfte att finna en varaktig lösning på landets återkommande problem.

O.  Europeiska unionen för en regelbunden politisk dialog med Centralafrikanska republiken i enlighet med Cotonouavtalet och är landets största givare. Den 8 juli 2013 beslutade EU att öka sitt humanitära bistånd med 8 miljoner euro, till 20 miljoner euro. EU:s bistånd är inte tillräckligt och andra internationella partner måste också engagera sig.

P.  Centralafrikanska republiken har under flera årtionden brottats med instabilitet och politisk oro sedan landet blev självständigt 1960. Trots att landet är rikt på naturresurser (timmer, guld, diamanter, uran m.m.) ligger Centralafrikanska republiken endast på 179:e plats (av 187) på FN:s index för mänsklig utveckling (HDI), och med cirka 70 procent av sin befolkning som lever under fattigdomsgränsen förblir landet ett av de fattigaste i världen.

1.  Europaparlamentet fördömer rebellalliansen Selekas grundlagsstridiga maktövertagande den 24 mars 2013 med hjälp av väpnade styrkor.

2.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över situationen i Centralafrikanska republiken, som präglas av en fullständig avsaknad av lag och ordning och rättsstatliga principer. Parlamentet fördömer den senaste tidens våldshandlingar som ytterligare har urholkat även de mest grundläggande tjänsterna i landet och förvärrat en redan svår humanitär situation, som berör hela befolkningen.

3.  Europaparlamentet uppmanar de centralafrikanska myndigheterna att vidta konkreta åtgärder för att skydda civilbefolkningen, att stoppa de väpnade gruppernas värvning och utnyttjande av barn och att återupprätta säkerheten och den allmänna ordningen samt grundläggande el- och vattentjänster.

4.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt de allvarliga kränkningarna av den humanitära rätten och de utbredda brotten mot de mänskliga rättigheterna, som framför allt har begåtts av medlemmar av Seleka, däribland utomrättsliga och summariska avrättningar, påtvingade försvinnanden, godtyckliga gripanden och frihetsberövanden, tortyr, sexuellt och könsrelaterat våld och värvning av barnsoldater.

5.  Europaparlamentet uppmanar de centralafrikanska myndigheterna och alla berörda parter att åtgärda de strukturella orsakerna till landets återkommande kriser och att arbeta tillsammans för att genomföra avtalet från Libreville, som fastställer villkoren för en övergång i landet och för en återgång till konstitutionell ordning, i syfte att uppnå en varaktig fred och demokratiska lösningar.

6.  Europaparlamentet uppmanar de internationella parterna att till fullo stödja de gemensamma insatserna på området för säkerhet, humanitärt bistånd och upprättandet av en rättsstat. Parlamentet uppmanar vidare FN:s säkerhetsråd att brådskande behandla Afrikanska unionens begäran om stöd för att finansiera de 3 600 civila och militära medlemmarna av den fredsbevarande styrkan i Centralafrikanska republiken.

7.  Europaparlamentet stöder den pågående övergången från det fredskonsoliderande uppdraget i Centralafrikanska republiken (Micopax) till det Afrikaledda internationella stöduppdraget i Centralafrikanska republiken (AFISM-CAR), vars mandat bör utövas i FN-regi.

8.  Europaparlamentet välkomnar Eccas statschefers beslut att avsevärt utöka den multinationella styrkan i Centralafrika (Fomac) och att anta ett lämpligt mandat för uppdraget i syfte att bidra till säkerheten i Centralafrikanska republiken. Parlamentet är samtidigt bekymrat över att de 1 300 Eccas-soldater som har skickats till Centralafrikanska republiken inte har kunnat förhindra spridningen av laglöshet i landet. Parlamentet påpekar att en försämring av situationen i Centralafrikanska republiken skulle kunna leda till regional instabilitet.

9.  Europaparlamentet kräver att de som har begått människorättskränkningar, krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten, sexuella våldshandlingar mot kvinnor och som har värvat barnsoldater ska anmälas, identifieras, åtalas och straffas i enlighet med nationell och internationell straffrätt. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att situationen i Centralafrikanska republiken redan har hänskjutits Internationella brottmålsdomstolen och att det enligt domstolens stadgar inte finns någon preskriptionstid för folkmord, brott mot mänskligheten eller krigsbrott.

10.  Europaparlamentet välkomnar Centralafrikanska republikens beslut att inleda ett program för insamling av otillåtna vapen som en reaktion på våldet och småbrottsligheten i en kroniskt instabil nation. Parlamentet uppmanar bestämt regeringen att göra denna åtgärd obligatorisk.

11.  Europaparlamentet noterar inrättandet av en gemensam utredningskommitté för de övergrepp som begåtts sedan Seleka tog makten, och uppmanar alla parter som deltar i denna struktur att arbeta i samförstånd för att främja nationell försoning.

12.  Europaparlamentet anser dessutom att det är nödvändigt att behandla konsekvenserna av konflikten, särskilt genom en reform av de väpnade styrkorna och säkerhetsstyrkorna, demilitarisering, demobilisering och återintegrering av före detta kombattanter, repatriering av flyktingar, säkrande av internflyktingars återvändande till deras hem och genomförande av livskraftiga utvecklingsprogram.

13.  Europaparlamentet insisterar på att en övergripande politisk lösning, med en rättvis fördelning av inkomster genom statsbudgeten, är av avgörande betydelse för att finna lösningar på krisen och bana vägen för hållbar utveckling i regionen. Parlamentet uppmanar FN:s generalsekreterare att utse en expertpanel som ska undersöka utnyttjandet av Centralafrikanska republikens jordbruks- och mineralresurser, i syfte att utarbeta en rättslig ram som gör det möjligt för befolkningen att dra nytta av landets resurser.

14.  Europaparlamentet välkomnar EU:s ökade stöd till hanteringen av den humanitära krisen i Centralafrikanska republiken, och uppmanar EU och dess medlemsstater, i egenskap av ledande givare till landet, att stärka samordningen med andra givare och internationella institutioner i syfte att tillgodose de akuta humanitära behoven på lämpligt sätt och lindra det centralafrikanska folkets lidande. Parlamentet kräver att ett internationellt möte om Centralafrikanska republiken anordnas med anknytning till FN:s generalförsamling i New York i september 2013.

15.  Europaparlamentet begär att de internationella operationerna trappas upp, med Centralafrikanska republikens samtycke, för att gripa medlemmarna av Herrens motståndsarmé och få stopp på den ödeläggelse som denna kriminella grupp har orsakat.

16.  Europaparlamentet uppmanar de centralafrikanska myndigheterna att uppfylla de skyldigheter som fastställs i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, som deras land har undertecknat.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, Afrikanska unionens institutioner, Eccas, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen och till Europeiska unionens medlemsstater.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0033.


Situationen i Bahrain
PDF 125kWORD 24k
Europaparlamentets resolution av den 12 september 2013 om läget för de mänskliga rättigheterna i Bahrain (2013/2830(RSP))
P7_TA(2013)0390RC-B7-0410/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bahrain av den 27 oktober 2011(1), av den 15 mars 2012(2) och av den 17 januari 2013(3),

–  med beaktande av besöket till Bahrain (19–20 december 2012) av en delegation från Europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter och av delegationens presskommuniké, och med beaktande av det besök som delegationen för förbindelserna med Arabiska halvön gjorde den 27–30 april 2013 och dess presskommuniké,

–  med beaktande av uttalandena från vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Bahrain, särskilt uttalandena av den 7 januari, den 11 februari och den 1 juli 2013,

–  med beaktande av uttalandena av FN:s generalsekreterare, särskilt uttalandet av den 8 januari 2013, och av uttalandet av talespersonen för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 6 augusti 2013,

–  med beaktande av det 23:e gemensamma rådet och ministermötet EU–GCC den 30 juni 2013 i Manama, Bahrain,

–  med beaktande av Bahrains nationalförsamlings extra möte den 28 juli 2013 som ledde till att Bahrains kung, Hamad bin Isa Al Khalifah, utfärdade brådskande dekret,

–  med beaktande av Bahrains lag om att skydda samhället mot terroristdåd från 2006,

–  med beaktande av beslutet från Arabförbundets ministerråd som sammanträdde den 1 september 2013 i Kairo om att inrätta en panarabisk domstol för mänskliga rättigheter i Bahrains huvudstad Manama,

–  med beaktande av Bahrains oberoende undersökningskommissions rapport, som offentliggjordes i november 2011, och uppföljningsrapporten från den 21 november 2012,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, konventionen om barnets rättigheter samt Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, fyra internationella instrument som Bahrain är part i,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare från 2004, i dess lydelse från 2008,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Människorättsläget i Bahrain utgör fortfarande ett problem i efterdyningarna av nedslaget på personer som demonstrerade för demokrati 2011. Många av den bahrainska regeringens tillslag den senaste tiden fortsätter att kränka och begränsa delar av den inhemska befolkningens rättigheter och friheter, särskilt människors rätt att fredligt demonstrera, yttra sig fritt och åtnjuta frihet på nätet. De bahrainska myndigheterna fortsätter att slå ned på fredliga politiska demonstranter och att använda oproportionerligt våld, liksom säkerhets- och polisstyrkorna fortsätter att tillgripa tortyr.

B.  Människorättsaktivister är föremål för pågående systematiska kampanjer, trakasserier och gripanden i Bahrain, och vissa av dem har dömts till livstidsfängelse.

C.  Den 1 augusti 2013, innan planerade fredliga protester skulle äga rum den 14 augusti 2013 i Manama, befallde kungen av Bahrain att de rekommendationer som parlamentet antagit skulle genomföras. Dessa inbegrep förbud mot alla sittstrejker, folksamlingar och protester i huvudstaden Manama, en ytterlig begränsning av verksamheten på de sociala medierna, förlängda häktningsperioder och förlust av medborgarskap för dem som funnits skyldiga till att ha begått eller uppviglat till terroristbrott.

D.  Även om FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter välkomnar nationalförsamlingens rekommendation att grundläggande friheter, särskilt yttrandefriheten, inte får påverkas då man försöker finna en balans mellan brottsbekämpning och skydd av de mänskliga rättigheterna, upprepar hon än en gång sin oro över att offentliga demonstrationer och andra offentliga sammankomster begränsas.

E.  Enligt rapporten från Bahrains oberoende undersökningskommission har de bahrainska myndigheterna åtagit sig att genomföra reformer. Framsteg har gjorts för att se över rätts- och brottsbekämpningssystemen, återanställa tjänstemän som blev avskedade på felaktiga grunder och inrätta en särskild åklagarenhet för att undersöka reformmöjligheterna inom polisen och anklagelserna om missbruk. Det går långsamt att genomföra den oberoende undersökningskommissionens rekommendationer.

F.  En officiell delegation under ledning av ministern för människorättsfrågor, Salah bin Ali Abdulrahman, kommer att delta i FN:s människorättsråds 24:e session den 7–27 september 2013. Under mötena kommer människorättsrådet att granska genomförandet av de rekommendationer från människorättsrådet, Bahrains oberoende undersökningskommission och nationalförsamlingen som den bahrainska regeringen har lovat att genomföra enligt en tidtabell och ett handlingsprogram.

G.  I Bahrain har till och med barn arresterats och hållits häktade i vuxenfängelser som är olämpliga för minderåriga och där de enligt uppgift blivit torterade och dåligt behandlade.

H.  Den 24 april 2013 i år sköt regeringen för andra gången upp, och den här gången på obestämd tid, ett besök av den särskilda rapportören om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

I.  Den 2 september 2013 meddelade Bahrain att Arabförbundet vid sitt möte i Kairo godkänt att den arabiska människorättsdomstolen skulle få sitt ständiga säte i landet.

J.  EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, Stavros Lambrinidis, besökte Bahrain i juni 2013 inom ramen för ministermötet mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd.

1.  Europaparlamentet uppmanar de bahrainska myndigheterna att respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, inklusive yttrandefriheten, både på nätet och annorstädes, samt mötesfriheten. Parlamentet beklagar djupt de restriktiva beslut som parlamentet och kungen av Bahrain nyligen utfärdat och kräver att förbudet mot rätten till fredliga demonstrationer och fria sammankomster i huvudstaden Manama ska upphävas och att justitieministeriets beslut av den 3 september 2013 ska upphävas. Dessa beslut är inte förenliga med regeringens åtagande att inleda reformer och kommer inte att främja nationell förlikning eller skapa förtroende bland alla parter.

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft att de bahrainska medborgarnas legitima rätt att uttrycka sina åsikter fritt, ordna sammankomster och demonstrera fredligt ska respekteras. Parlamentet understryker vikten av fria och pluralistiska medier. Parlamentet kräver att internationella frivilligorganisationer och journalister ska få fritt tillträde till landet.

3.  Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som vidtagits av de bahrainska myndigheterna för att genomföra rekommendationerna från Bahrains oberoende undersökningskommission. Parlamentet noterar att vissa insatser har gjorts i detta avseende, men understryker ändå att fler måste vidtas för att förbättra människorättssituationen i landet. Parlamentet uppmanar den bahrainska regeringen att genast och fullt ut genomföra rekommendationerna från Bahrains oberoende undersökningskommission och i den allmänna återkommande utvärderingen. Parlamentet rekommenderar att man vid FN:s människorättsråds 24:e session inrättar en övervakningsmekanism som har i uppgift att följa upp genomförandet av rekommendationerna från Bahrains oberoende undersökningskommission och den övergripande processen mot en lösning av människorättssituationen i Bahrain.

4.  Europaparlamentet uppmanar den bahrainska regeringen att genomföra nödvändiga demokratiska reformer och att främja en konstruktiv nationell dialog med deltagande av alla parter och förlikning samt att frige oliktänkare.

5.  Europaparlamentet uppmanar de bahrainska myndigheterna att omedelbart upphöra med allt förtryck, inklusive rättsliga trakasserier, och kräver att alla samvetsfångar, politiska aktivister, journalister, bloggare, läkare och sjukvårdare, människorättsförsvarare och fredliga demonstranter friges ovillkorligen och omedelbart, inbegripet Abdulhadi Al–Khawaja, Nabeel Rajab, Ibrahim Sharif, Naji Fateel, Zainab Al-Khawaja, Mahdi’Issa Mahdi Abu Deeb och Jalila Al-Salman.

6.  Europaparlamentet välkomnar att kung Hamad bin Isa Al Khalifa har inrättat en oberoende kommission för fångarnas och de häktades rättigheter och uppmanar kommissionen att effektivt övervaka och förbättra fångarnas och de häktades förhållanden och behandling.

7.  Europaparlamentet välkomnar att kung Hamad bin Isa Al Khalifa inrättat ett ministerium för mänskliga rättigheter och social utveckling i Bahrain och uppmanar detta ministerium att agera i enlighet med internationella normer och skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter. Parlamentet noterar i synnerhet Bahrains progressiva inställning till kvinnor i samhället.

8.  Europaparlamentet noterar att det bahrainska inrikesministeriet formellt inrättade en polisombudsman i juli 2013 och hoppas att denna åtgärd kommer att leda till att de bahrainska invånarnas besvär och klagomål kommer att undersökas noga.

9.  Europaparlamentet noterar den bahrainska regeringens pågående ansträngningar att reformera strafflagen och rättsförfarandet och hoppas att processen ska fortsätta. Parlamentet uppmanar Bahrains regering att vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera rättssäkerhet och att landets rättsväsende är oberoende och opartiskt och säkerställa att det handlar i full överensstämmelse med internationella människorättsstandarder.

10.  Europaparlamentet kräver med kraft att oberoende undersökningar ska göras om alla påståenden om tortyr och annan misshandel och att resultaten ska offentliggöras. Parlamentet anser att det på vägen mot rättvisa och verklig försoning – något som krävs för social stabilitet – är nödvändigt att ansvar utkrävs för begångna våldshandlingar.

11.  Europaparlamentet uppmanar de bahrainska myndigheterna att respektera de ungas rättigheter, att avstå från att hålla dem fängslade i vuxenfängelser och att behandla de unga i enlighet med konventionen om barnets rättigheter som Bahrain är en part till.

12.  Europaparlamentet anser att ett godtyckligt berövande av nationalitet kan leda till statslöshet, med allvarliga konsekvenser för skyddet av de berörda individernas mänskliga rättigheter. Parlamentet konstaterar att de bahrainska myndigheternas återkallande av politiska motståndares medborgarskap strider mot folkrätten.

13.  Europaparlamentet beklagar EU:s bristfälliga reaktion på det aktuella läget i Bahrain, och uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att fördöma de pågående kränkningarna av de grundläggande mänskliga rättigheterna och friheterna, att införa riktade sanktioner (visumförbud och frysning av tillgångar) mot enskilda personer som är direkt ansvariga för eller inblandade i människorättskränkningar (enligt uppgifter i den bahrainska oberoende undersökningskommissionens rapport).

14.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och medlemsstaterna att arbeta tillsammans för att ta fram en tydlig strategi för hur EU – både med offentliga och privata medel – aktivt ska arbeta för frigivningen av samvetsfångar. Parlamentet uppmanar den vice ordföranden/höga representanten att samarbeta med medlemsstaterna för att se till att rådets (utrikes frågor) slutsatser om människorättsläget i Bahrain antas, vilka bör omfatta en särskild begäran om ett omedelbart och villkorslöst frigivande av dessa fångar.

15.  Europaparlamentet beklagar att det besök som den särskilda rapportören om tortyr skulle avlägga sköts upp, och uppmanar de bahrainska myndigheterna att möjliggöra besök av de särskilda rapportörerna för förenings- och mötesfrihet och situationen för människorättsförsvarare.

16.  Europaparlamentet välkomnar Arabförbundets beslut att inrätta en arabisk människorättsdomstol i Manama och hoppas att domstolen kan fungera som en katalysator för mänskliga rättigheter i hela området. Parlamentet uppmanar regeringen i Bahrain, samt dess partner i Arabförbundet, att garantera att domstolen har integritet, är opartisk, effektiv och trovärdig.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Konungariket Bahrains regering och parlament.

(1) EUT C 131 E, 8.5.2013, s. 125.
(2) EUT C 251 E, 31.8.2013, s. 111.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0032.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy