Index 
Antagna texter
Torsdagen den 21 november 2013 - Strasbourg
Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) ***I
 Reglerna för deltagande och spridning i Horisont 2020 ***I
 Det strategiska innovationsprogrammet för Europeiska institutet för innovation och teknik ***I
 Europeiska institutet för innovation och teknik ***I
 Program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (2014–2020) ***I
 Det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020 *
 Europeisk statistik ***I
 EU:s program för social förändring och social innovation ***I
 Program för miljö och klimatpolitik (Life) ***I
 Åtgärdsprogram för skattefrågor ***I
 Åtgärdsprogram för tullfrågor ***I
 Försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) ***I
 Det aktuella läget för utvecklingsagendan från Doha
 Handlingsplan för företagande 2020 – stärka företagarandan i EU
 Genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
 Det europeiska försvarets industriella och och tekniska bas
 Att stärka EMU:s sociala dimension
 Bangladesh: mänskliga rättigheter och det kommande valet
 Qatar: situationen för migrerande arbetstagare
 Rättvis rättskipning i Bolivia, särskilt i fallen Előd Tóásó och Mario Tadic

Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) ***I
PDF 219kWORD 104k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21 november 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) (COM(2011)0809/2 – C7-0466/2011 – 2011/0401(COD))
P7_TA(2013)0499A7-0427/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0809/2),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 173.3 och 182.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0466/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 28 mars 2012(1),

–  med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 19 juli 2012(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 12 september 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet från utrikes frågor, utskottet för utveckling, budgetutskottet, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, fiskeriutskottet, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7‑0427/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 21 november 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG

P7_TC1-COD(2011)0401


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1291/2013.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

KOMMISSIONENS UTTALANDEN

Uttalande om artikel 19

Europeiska kommissionen föreslår att man för Horisont 2020 fortsätter med samma etiska ramverk som i sjunde ramprogrammet när man fattar beslut om EU-finansiering av forskning på stamceller från mänskliga embryon.

Motivet för Europeiska kommissionens förslag att detta etiska ramverk skall fortsätta att gälla är att det utvecklat ett erfarenhetsbaserat ansvarstagande tillvägagångssätt för ett vetenskapligt område som är mycket lovande och att ramverket visat sig fungera tillfredsställande i de forskningsprogram där forskare från många länder med regelverk som skiljer sig kraftigt åt har medverkat.

(1)  Beslutet om ramprogrammet Horisont 2020 utesluter otvetydigt följande tre forskningsområden från gemenskapsfinansiering:

–  Forskningsverksamhet som syftar till mänsklig kloning för reproduktionsändamål.

–  Forskningsverksamhet som syftar till förändring av människors arvsmassa och som kan leda till att sådana förändringar blir ärftliga.

–  Forskningsverksamhet som syftar till skapandet av mänskliga embryon enbart för forskningsändamål eller för produktion av stamceller, inbegripet genom somatisk överföring av cellkärnor.

(2)  Verksamhet som är förbjuden i samtliga medlemsstater kommer inte att finansieras. Verksamhet som är förbjuden i en medlemsstat kommer inte att finansieras i den.

(3)  Beslutet om Horisont 2020 och bestämmelserna om det etiska ramverket som styr gemenskapens finansiering av forskning på stamceller från mänskliga embryon innebär inte på något vis en värdebedömning av det regelverk eller etiska ramverk som styr sådan forskning i medlemsstaterna.

(4)  I ansökningsomgångarna uppmanar Europeiska kommissionen inte uttryckligen till användning av stamceller från mänskliga embryon. Användningen av mänskliga stamceller, oavsett om de är vuxna eller embryonala, beror på den bedömning som görs av forskarna mot bakgrund av de mål de vill uppnå. Den överlägset största delen av gemenskapens medel för stamcellsforskning ges till användning av vuxna stamceller. Det finns ingen anledning att detta skulle komma att ändras i någon större utsträckning i Horisont 2020.

(5)  Alla projekt som innehåller förslag på användning av stamceller från mänskliga embryon kommer att granskas vetenskapligt av oberoende vetenskapliga experter som kommer att avgöra om det är nödvändigt att använda sådana stamceller för att uppnå de vetenskapliga målen.

(6)  De förslag som klarar den granskningen kommer därefter att genomgå en sträng etisk kontroll anordnad av Europeiska kommissionen. I den etiska kontrollen beaktas de principer som återspeglas i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och relevanta internationella konventioner som Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin som undertecknades i Oviedo den 4 april 1997 och dess tilläggsprotokoll och den universella deklaration om humangenomet och mänskliga rättigheter som antagits av Unesco. Den etiska kontrollen skall också tjäna som kontroll av att förslagen respekterar reglerna i de länder där forskningen kommer att ske.

(7)  I särskilda fall kan en etisk kontroll komma att ske under ett projekts varaktighet.

(8)  Innan ett projekt, som innehåller förslag på användning av stamceller från mänskliga embryon, startas måste godkännande sökas från en relevant nationell eller lokal etikkommitté. Alla nationella regler och förfaranden måste följas, till exempel sådana som rör föräldrars samtycke, avsaknad av finansiella lockbeten, etc. Kontroller kommer att göras av om projektet innehåller hänvisningar till godkännanden och kontroller som skall utfärdas respektive utföras av de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där forskningen skall ske.

(9)  Ett förslag som godkänns i den vetenskapliga granskningen, den nationella eller lokala etiska granskningen samt den europeiska etiska granskningen kommer att läggas fram för godkännande för medlemsstaterna som sammanträder som kommitté i enlighet med granskningsförfarandet. Projekt som innebär att stamceller från mänskliga embryon används måste godkännas av medlemsstaterna för att få bidrag.

(10)  Europeiska kommissionen kommer att fortsätta arbeta för att den gemenskapsfinansierade stamcellsforskningen skall bli åtkomlig för alla forskare, vilket gynnar patienter i alla länder.

(11)  Europeiska kommissionen kommer att stödja åtgärder och initiativ som bidrar till att forskningen kring stamceller från mänskliga embryon samordnas och rationaliseras på ett etiskt sätt. Kommissionen kommer framförallt att fortsätta stödja ett europeiskt register över stamcellslinjer från mänskliga embryon. Att ett sådant register får stöd innebär att man kan övervaka befintliga stamceller från mänskliga embryon i Europa och att forskares användning av dem kan maximeras. Det kan dessutom bidra till att man undviker onödiga avledningar av nya stamcellslinjer.

(12)  Europeiska kommissionen kommer att fortsätta använda den praxis som gäller för närvarande och kommer inte att lämna projektförslag till kommittén vilken ska besluta i enlighet med granskningsförfarandet som innebär forskning som förstör mänskliga embryon, till exempel för att skapa stamceller. Att denna forskningsfas inte får stöd, innebär inte att gemenskapsstöd till kommande forskningsfaser som inbegriper stamceller från mänskliga embryon utesluts.

Uttalande om energi

Kommissionen erkänner att det kommer att bli mycket viktigt i framtiden med en effektiv slutanvändning av energi och förnybar energi och också bättre nät och lagring för att maximera potentialen och att det kommer att behövas marknadsåtgärder för att bygga upp kapaciteten, förbättra styrningen och undanröja marknadshinder så att lösningar avseende energieffektivitet och förnybar energi kan utvecklas.

Kommissionen kommer att sträva efter att säkerställa att minst 85 procent av den budget som avsatts för Horisont 2020-programmets energiutmaning ska användas inom områden som inte omfattar fossila bränslen, och att 15 procent av den totala budget som avsatts för energiutmaningen ska användas för att införa befintlig förnybar teknik och energieffektivitetsteknik på marknaden inom ramen för programmet Intelligent energi Europa III. Programmet kommer att genomföras genom en särskild förvaltningsstruktur och kommer även att inkludera stöd till genomförandet av en hållbar energipolitik, kapacitetsuppbyggnad och mobilisering av finansiering för investeringar, på samma sätt som tidigare.

Den återstående delen kommer att användas till teknik för fossila bränslen och utvecklingsalternativ, vilket anses som mycket viktigt för att nå 2050-visionen och stödja övergången till ett hållbart energisystem.

Framsteg mot dessa mål kommer att övervakas och kommissionen ska regelbundet rapportera om de framsteg som gjorts.

Uttalande om spridning av spetskompetens och breddat deltagande

Kommissionen ska fastställa och vidta åtgärder för att minska forsknings- och innovationsklyftan i Europa under den nya rubriken ”Spridning av spetskompetens och breddat deltagande”. Den finansiering som avsatts för dessa åtgärder ska inte vara lägre än det belopp som använts i sjunde ramprogrammet för åtgärder som syftar till att bredda deltagandet.

Ny verksamhet inom ramen för det europeiska samarbetet inom vetenskap och teknik (COST) som syftar till att bredda deltagandet bör få stöd från budgeten för ”Spridning av spetskompetens och breddat deltagande”. Annan COST-verksamhet som bör vara i samma storleksordning i fråga om budget bör få stöd från budgeten för ”6. Europa i en föränderlig värld – inkluderande, innovativa och reflekterande samhällen”.

Större delen av den verksamhet som enheten för politiskt stöd och de transnationella nätverken av nationella kontaktpunkter ägnar sig åt bör också få stöd från budgeten för ”6. Europa i en föränderlig värld – inkluderande, innovativa och reflekterande samhällen”.

Uttalande om expertutmärkelse

Med insatser på unionsnivå kan de bästa förslagen väljas ut genom konkurrens inom hela kontinenten, vilket leder till höjd spetskompetens samt synlighet för ledande forskning och innovation.

Kommissionen anser att positivt utvärderade projektförslag inom ramen för Europeiska forskningsrådet, Marie Sklodowska-Curie, teaminsatser, fas 2-instrument för små och medelstora företag eller förslag till samarbetsprojekt som inte kunnat finansieras av budgetskäl ändå har uppfyllt kriterierna i Horisont 2020 för spetskompetens.

Om deltagarna godkänner det kan informationen delges behöriga myndigheter.

Kommissionen välkomnar därför alla initiativ till finansiering av sådana projekt från nationella, regionala eller privata källor. I detta sammanhang har sammanhållningspolitiken också en viktig roll att spela genom kapacitetsuppbyggnad.

Uttalande om instrumentet för små och medelstora företag

Stöd till små och medelstora företag i Horisont 2020 är av största vikt och är en viktig beståndsdel för att nå målen att främja innovation, ekonomisk tillväxt och sysselsättningsskapande. Därför kommer kommissionen att se till att stödet till små och medelstora företag i Horisont 2020 får en framträdande roll, särskilt i arbetsprogram, riktlinjer och kommunikationsverksamhet. Allt ska göras för att små och medelstora företag snabbt och lätt ska få reda på och utnyttja de möjligheter som står till buds för dem i de samhälleliga utmaningarna och målet ”Ldarskap inom möjliggörande och industriell teknik.

Instrumentet för små och medelstora företag ska genomföras genom en enda centraliserad förvaltningsstruktur som är ansvarig för utvärdering och förvaltning av projekten, inklusive användningen av gemensamma it-system och affärsprocesser.

Instrumentet för små och medelstora företag ska locka till sig de mest ambitiösa innovationsprojekten bland små och medelstora företag. Det kommer huvudsakligen att genomföras nedifrån och upp genom ständigt öppna ansökningsomgångar som anpassas till små och medelstora företags behov, vilket fastställs i det särskilda målet Innovation i små och medelstora företag, samtidigt som hänsyn tas till prioriteringarna och målen i ”Ledarskap inom möjliggörande och industriell teknik” och samhälleliga utmaningar och förslag inom dessa områden möjliggörs med hjälp av bottom up-strategin. Ansökningsomgången kan ses över/förnyas vartannat år med hänsyn till de tvååriga strategiska programmen. I förekommande fall kan ansökningsomgångar om särskilda ämnen av strategiskt intresse anordnas utöver den ansökningsomgång som beskrivs ovan. Ansökningsomgångarna kommer att använda konceptet och förfarandena i instrumentet för små och medelstora företag samt en gemensam kontaktpunkt för sökanden och åtföljande mentorskap och handledning.

Uttalande om artikel 6.5

Utan att det påverkar det årliga budgetförfarandet avser kommissionen att inom ramen för den strukturerade dialogen med Europaparlamentet lägga fram en årlig rapport om genomförandet av budgetfördelningen i bilaga II i Horisont 2020 på grundval av prioriteringar och särskilda mål inom dessa prioriteringar, inklusive tillämpningar av artikel 6.5.

Uttalande om artikel 12

Kommissionen ska på begäran lägga fram de antagna arbetsprogrammen för det behöriga utskottet i Europaparlamentet.

(1)EUT C 181, 21.6.2012, s. 111.
(2)EUT C 277, 13.9.2012, s. 143.


Reglerna för deltagande och spridning i Horisont 2020 ***I
PDF 339kWORD 90k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21 november 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om reglerna för deltagande och spridning i ”Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020)” (COM(2011)0810/2 – C7-0465/2011 – 2011/0399(COD))
P7_TA(2013)0500A7-0428/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0810),

–  med beaktande av artikel 294.2 och artiklarna 173 och 183 och 188 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0465/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av revisionsrättens yttrande av den 19 juli 2012(1),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 28 mars 2012(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 12 september 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling och budgetutskottet (A7-0428/2012),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 21 november 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om reglerna för deltagande och spridning i Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1906/2006

P7_TC1-COD(2011)0399


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1290/2013.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

KOMMISSIONENS UTTALANDEN

Uttalande om bidragskalkylering för omfattande forskningsinfrastrukturer

För att besvara förfrågningarna från berörda parter är kommissionen fast besluten att klarlägga frågan om bidragskalkylering för omfattande forskningsinfrastrukturer enligt beskrivningen i denna förklaring.

Vägledningen om bidragskalkylering för omfattande forskningsinfrastrukturer i Horisont 2020 kommer att hänföra sig till kostnaderna för omfattande forskningsinfrastrukturer med ett sammanlagt värde på minst 20 miljoner euro för en given stödmottagare, beräknat såsom det sammanlagda anskaffningsvärdet på tillgångarna i de enskilda forskningsinfrastrukturerna enligt stödmottagarens senaste balansräkning före dagen för undertecknandet av bidragsavtalet, eller sådant det fastställts på basis av hyres- och leasingkostnaderna för forskningsinfrastrukturerna.

Nedanom detta gränsvärde kommer vägledningen om bidragskalkylering för omfattande forskningsinfrastrukturer i Horisont 2020 inte att vara tillämplig. Enskilda kostnadsposter kan redovisas som stödberättigande direkta kostnader i enlighet med gällande bestämmelser i bidragsavtalet.

I allmänhet kommer man att som direkta kostnader kunna redovisa alla kostnader som både uppfyller de direkta kriterierna för stödberättigande och har direkt anknytning till åtgärden och således kan hänföras direkt till den.

För en omfattande forskningsinfrastruktur som används för ett projekt kommer detta vanligen att bli fallet både för de aktiverade kostnaderna och för driftskostnaderna.

Med ”aktiverade kostnader” kommer att avses kostnaderna för att anlägga och/eller förnya den omfattande forskningsinfrastrukturen, samt en del av de särskilda kostnaderna för reparation och underhåll av den omfattande forskningsinfrastrukturen, tillsammans med delar eller väsentliga integrerade beståndsdelar.

Med ”driftskostnader” kommer att avses stödmottagarens specifika kostnader för att driva den omfattande forskningsinfrastrukturen.

I motsats till detta kunde vissa kostnader vanligen inte redovisas som direkta kostnader, men skulle ersättas enligt den schablonberäknade ersättningen för indirekta kostnader, till exempel kostnader för hyra, leasing eller avskrivningar för förvaltningsbyggnader och högkvarter.

När kostnader endast delvis uppkommit till följd av verksamheterna inom projektet kan endast den del som direkt uppmätts såsom relaterad till projektet redovisas.

För detta ändamål måste stödmottagaren ha ett mätsystem som exakt kvantifierar projektkostnadernas faktiska värde (alltså visar hur mycket som förbrukats och/eller använts för projektet). Detta blir fallet om mätningen görs utgående från leveransfakturorna.

Kostnadsmätningen brukar ställas i samband med den tid som lagts ned på projektet och den måste motsvara det faktiska antalet timmar/dagar/månader som forskningsinfrastrukturen använts för projektet. Det sammanlagda antalet produktiva timmar/dagar/månader måste motsvara forskningsinfrastrukturens hela användningspotential (fulla kapacitet). Vid beräkningen av den fulla kapaciteten kommer all sådan tid att tas med, under vilken forskningsinfrastrukturen kan användas men inte används. Vid beräkningen av den fulla kapaciteten kommer det dock att tas vederbörlig hänsyn till faktiska begränsande faktorer, såsom enhetens öppethållningstider samt tid för reparation och underhåll (inklusive kalibrering och testning).

Om en kostnad vid mätningen kan hänföras direkt till forskningsinfrastrukturen men, till följd av tekniska svårigheter, inte direkt till projektet, kan det som alternativ accepteras att man mäter dessa kostnader i form av faktiska användningsenheter med relevans för projektet och som stöd har exakta tekniska specifikationer och faktiska uppgifter och fastställer dem utgående från stödmottagarens system för analytisk kostnadsredovisning.

Kostnaderna och det direkta hänförandet av dem till projektet måste åtföljas av lämpliga styrkande dokument som möjliggör en tillräcklig verifieringskedja.

Stödmottagaren får också styrka den direkta anknytningen med hjälp av övertygande belägg av annat slag.

Kommissionens tjänstegrenar kommer att rekommendera bästa praxis för direkt mätning och styrkande dokument (till exempel för aktiverade kostnader: räkenskapsutdrag åtföljda av stödmottagarens tillvägagångssätt för avskrivningar, såsom en del av dess gängse redovisningsprinciper, av vilka det framgår hur tillgångens potentiella användning och ekonomiska livslängd beräknats samt belägg för hur den verkligen använts för projektet, samt, för driftskostnaderna: särskild uttryckligen påtecknad faktura som hänför sig till den omfattande forskningsinfrastrukturen, avtal, projekttid etc.).

På begäran av en stödmottagare med omfattande forskningsinfrastrukturer och med beaktande av de tillbudsstående resurserna och kostnadseffektivitetsprincipen är kommissionen beredd att förhandsbedöma stödmottagarens metoder för bidragskalkylering på ett enkelt och transparent sätt, för att trygga rättslig säkerhet. Dessa förhandsbedömningar kommer att beaktas fullständigt under efterhandsgranskningarna.

Kommissionen kommer dessutom att tillsätta en grupp av företrädare för relevanta organisationer för de berörda parterna för att utvärdera hur vägledningen använts.

Kommissionen bekräftar sin avsikt att omedelbart anta vägledning om bidragskalkylering för omfattande forskningsinfrastrukturer efter det att förordningarna om Horisont 2020 har antagits.

Uttalande om riktlinjerna för kriterierna för tillämpning av ”bonusen”

I fråga om ytterligare ersättning avser kommissionen att utan dröjsmål utfärda riktlinjer för hur den ska tillämpas, efter det att reglerna för deltagande och spridning i Horisont 2020 har antagits.

Uttalande om snabbförfarandet för innovation

Kommissionen avser att på lämpligt sätt låta snabbförfarandet för innovation komma till kännedom bland dem som arbetar med forskning och innovation. Detta ska ske med hjälp av verksamhet för information och ökat medvetande, före pilotansökningsomgången 2015.

Kommissionen har inte för avsikt att på förhand begränsa hur länge åtgärder enligt snabbförfarandet för innovation ska pågå. När ”konsekvenserna” av ett förslag utvärderas ska det tas hänsyn till sådana faktorer som tidskänslighet och den internationella konkurrenssituationen, så att det kan medges flexibilitet utgående från särdragen inom olika områden av tillämpad forskning.

Förutom den ingående bedömning som ska göras som ett led i interimsutvärderingen av Horisont 2020 kommer pilotansökningsomgången inom ramen för snabbförfarandet för innovation också att kontinuerligt övervakas i fråga om alla praktiska aspekter som hänför sig till inlämnandet, utvärderingen och urvalet av samt budgeteringen för förslagen inom ramen för denna ansökningsomgång, med början från och med det första brytdatumet 2015.

För att pilotansökningsomgången ska bli effektiv och för att säkerställa möjligheterna till en ordentlig utvärdering kan det bli nödvändigt med stöd till uppemot hundra projekt.

Uttalande om artiklarna 3 och 4

Kommissionen har för avsikt att införa hänvisningar till nationell lagstiftning om allmänhetens tillgång till handlingar och konfidentialitet i bidragsavtalet i syfte att uppnå en lämplig avvägning mellan de olika intressena.

Uttalande om artikel 28

(möjlighet till 100 procents ersättning till juridiska personer utan vinstsyfte för innovativa åtgärder)

Kommissionen konstaterar att till och med enheter utan vinstsyfte kan bedriva ekonomisk verksamhet av nära nog kommersiell natur och om sådan verksamhet får bidrag kan detta skapa snedvridningar på den inre marknaden. Därför kommer kommissionen att på förhand bedöma om de bidragsberättigande verksamheterna är av ekonomisk natur, om korssubventionering av ekonomisk verksamhet effektivt förhindras och om finansieringsnivån för ekonomisk bidragsberättigande verksamhet har negativa konsekvenser för konkurrensen på den inre marknaden, som inte uppvägs av de positiva konsekvenserna.

Uttalande om artikel 42

Kommissionen har för avsikt att i modellen till bidragsavtal fastställa tidsgränser för skyddet av resultaten, med beaktande av tidsgränserna i det sjunde ramprogrammet.

(1)EUT C 318, 20.10.2012, s. 1.
(2)EUT C 181, 21.6.2012, s. 111.


Det strategiska innovationsprogrammet för Europeiska institutet för innovation och teknik ***I
PDF 192kWORD 39k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21november 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om det strategiska innovationsprogrammet för Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT): institutets bidrag till ett mer innovativt Europa (COM(2011)0822 – C7-0462/2011 – 2011/0387(COD))
P7_TA(2013)0501A7-0422/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0822),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 173.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0462/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 28 mars 2012(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 12 september 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning och utskottet för rättsliga frågor (A7‑0422/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 21 november 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr .../2013/EU om det strategiska innovationsprogrammet för Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT): institutets bidrag till ett mer innovativt Europa

P7_TC1-COD(2011)0387


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut nr 1312/2013/EU.)

(1)EUT C 181, 21.6.2012, s. 122.


Europeiska institutet för innovation och teknik ***I
PDF 194kWORD 38k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21 november 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 294/2008 om inrättande av Europeiska institutet för innovation och teknik (COM(2011)0817 – C7-0467/2011 – 2011/0384(COD))
P7_TA(2013)0502A7-0403/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0817),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 173.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0467/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet av den 28 mars 2012(1) från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 12 september 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning, budgetutskottet och utskottet för rättsliga frågor (A7-0403/2012), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 21 november 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om ändring av förordning (EG) nr 294/2008 om inrättande av Europeiska institutet för innovation och teknik

P7_TC1-COD(2011)0384


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1292/2013.)

(1)EUT C 181, 21.6.2012, s. 122.


Program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (2014–2020) ***I
PDF 196kWORD 46k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21 november 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (2014–2020) (COM(2011)0834 – C7-0463/2011 – 2011/0394(COD))
P7_TA(2013)0503A7-0420/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0834),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och artiklarna 173 och 195 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0463/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 29 mars 2012(1),

–  med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 9 oktober 2012(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 12 september 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7‑0420/2012),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 21 november 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om inrättande av ett program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1639/2006/EG

P7_TC1-COD(2011)0394


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1287/2013/direktiv 2013.)

(1) EUT C 181, 21.6.2012, s. 125.
(2) EUT C 391, 18.12.2012, s. 37.


Det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020 *
PDF 1215kWORD 497k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21 november 2013 om förslaget till rådets beslut om inrättande av det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) (COM(2011)0811 – C7-0509/2011 – 2011/0402(CNS))
P7_TA(2013)0504A7-0002/2013

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2011)0811),

–  med beaktande av artikel 182.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7‑0509/2011),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för rättsliga frågor (A7-0002/2013).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd den 21 november 2013 inför antagandet av rådets beslut om inrättande av det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020)

P7_TC1-CNS(2011)0402


(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 182.4,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och

av följande skäl:

(1)  I enlighet med artikel 182.3 i fördraget ska Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr [...]... om Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (”Horisont 2020”)(4) – genomföras genom ett särskilt program där man bestämmer specifika mål och regler för dess genomförande, fastställer dess längd och tillhandahåller de medel som bedöms som nödvändiga.

(2)  Horisont 2020 har tre prioriteringar, nämligen att skapa vetenskaplig spetskompetens (”Vetenskaplig spetskompetens”) och industriellt ledarskap (”Industriellt ledarskap”) samt ta itu med samhällsutmaningar (”Samhällsutmaningar”). Dessa prioriteringar bör genomföras genom ett särskilt program som består av en del för var och en av de tre prioriteringarna, en del för ”Spridning av spetskompetens och breddat deltagande”, en del för ”Vetenskap med och för samhället” och en del om direkta åtgärder från Gemensamma forskningscentrumet (JRC).

(2a)  Alla tre prioriteringar bör inbegripa en internationell dimension. Det internationella samarbetet bör upprätthållas på i varje fall samma nivå som i det sjunde ramprogrammet.

(3)  Inom ramen för Horisont 2020 fastställs ramprogrammets allmänna mål samt prioriteringarna och huvudlinjerna för de särskilda mål och aktiviteter som ska uppnås och genomföras, men i det särskilda programmet ska man fastställa de särskilda mål och huvudlinjer för de aktiviteter som är specifika för var och en av delarna. Bestämmelserna i Horisont 2020 om genomförandet tillämpas fullt ut i detta särskilda program, inklusive dem som avser etiska principer.

(4)  Varje del bör komplettera de andra delarna av det särskilda programmet och genomföras på ett sätt som överensstämmer med dessa.

(5)  Det finns ett kritiskt behov av att förstärka, bredda och utöka kompetensen inom EU:s vetenskapliga bas och garantera tillgången till världsledande forskning och talanger för att säkra Europas långsiktiga konkurrenskraft och välbefinnande. Inom del I, ”Vetenskaplig spetskompetens”, bör man stödja Europeiska forskningsrådets verksamhet inom spetsforskning, framtida och framväxande teknik, Marie Skłodowska-Curie-åtgärder och europeisk forskningsinfrastruktur. Denna verksamhet bör syfta till att bygga upp kompetens på lång sikt, med tydligt fokus på nästa generations vetenskap, system och forskare, och stödja nya talanger från hela EU och associerade länder. Unionens verksamhet till stöd för vetenskaplig spetskompetens bör bidra till att konsolidera det europeiska forskningsområdet och göra EU:s vetenskapliga system mer konkurrenskraftigt och attraktivt på internationell nivå.

(6)  Forskning som genomförs inom ramen för del I, ”Vetenskaplig spetskompetens”, bör fastställas enligt vetenskapens behov och möjligheter ▌. Forskningsagendan bör fastställas i nära samarbete med forskarsamfundet. Forskningen bör finansieras på grundval av kompetens.

(7)  Europeiska forskningsrådet bör ersätta och efterträda det europeiska forskningsråd som inrättades genom kommissionens beslut 2007/134/EG(5). Det bör verka i enlighet med de etablerade principerna om vetenskaplig spetskompetens, oberoende, effektivitet och öppenhet.

(8)  För att upprätthålla och öka EU:s industriella ledarskap finns det ett akut behov av att stimulera den privata sektorns investeringar i forskning, utveckling och innovation, främja forskning och innovation med en affärsdriven dagordning och påskynda utvecklingen av ny teknik som kommer att ligga till grund för framtida verksamhet och ekonomisk tillväxt. Inom del II, ”Industriellt ledarskap”, bör man stödja investeringar i spetsforskning och innovation inom viktig möjliggörande teknik och annan industriteknik, underlätta tillgången till riskfinansiering för innovativa företag och projekt och ge unionen ett brett stöd för innovation i små och medelstora företag.

(9)  Rymdforskning och rymdinnovation, som utgör en delad befogenhet för unionen, bör ingå som en sammanhängande beståndsdel i del II, ”Industriellt ledarskap”, i syfte att maximera de vetenskapliga, ekonomiska och samhälleliga effekterna samt garantera ett effektivt och kostnadseffektivt genomförande.

(10)  För att man ska kunna ta itu med de stora samhällsutmaningar som identifierats i Europa 2020-strategin(6) krävs stora investeringar i forskning och innovation för att utveckla och sprida nya och banbrytande lösningar av tillräcklig storlek och omfattning. Dessa utmaningar innebär också stora ekonomiska möjligheter för innovativa företag och bidrar därmed till EU:s konkurrenskraft och sysselsättning.

(11)  Del III, ”Samhällsutmaningar”, syftar till att skapa effektivare forskning och innovation för att klara av viktiga samhällsutmaningar genom att stödja verksamhet inom spetsforskning och innovation. Denna verksamhet bör genomföras med hjälp av ett utmaningsbaserat förhållningssätt där man samlar resurser och kunskap från olika områden, teknologier och discipliner. Samhällsvetenskaplig och humanistisk forskning utgör en viktig del när det gäller att bemöta alla typer av utmaningar. Verksamheten bör omfatta hela skalan av forskning och innovation, inbegripet innovativ verksamhet såsom pilotprojekt, demonstration, provbänkar och stöd för offentlig upphandling, standardförberedande forskning och normgivning, samt upptagningen på marknaden av innovationer. Verksamheten bör, i förekommande fall, direkt stödja motsvarande sektorspolitiska befogenheter på unionsnivå. Alla utmaningar bör bidra till det övergripande målet att uppnå hållbar utveckling.

(11a)  Det bör råda god balans mellan mindre och större projekt inom Samhällsutmaningar och Ledarskap inom möjliggörande teknik och industriteknik.

(11b)  Del IIIa, ”Spridning av spetskompetens och breddat deltagande”, bör fullt ut utnyttja potentialen hos EU:s samlade kompetens och se till att fördelarna med en innovationsdriven ekonomi både maximeras och sprids vida omkring i EU, i enlighet med principen om spetskompetens.

(11c)  Del IIIb, ”Vetenskap med och för samhället”, bör bygga upp ett effektivt samarbete mellan forskning och samhälle, främja rekryteringen av nya forskartalanger och förena vetenskaplig spetskompetens med socialt medvetande och ansvarstagande.

(12)  Som en integrerad del av Horisont 2020 bör Gemensamma forskningscentrumet (JRC) fortsätta att tillhandahålla oberoende, kundorienterat vetenskapligt och tekniskt stöd för utformning, utveckling, genomförande och övervakning av unionens politik. I syfte att utföra sitt uppdrag bör Gemensamma forskningscentrumet bedriva forskning på högsta kvalitetsnivå. Vid genomförandet av de direkta åtgärderna i enlighet med sitt uppdrag bör Gemensamma forskningscentrumet lägga särskild tonvikt på områden av stor betydelse för unionen, nämligen smart och hållbar tillväxt, säkerhet och medborgarskap samt Europa i världen.

(13)  Gemensamma forskningscentrumets direkta åtgärder bör genomföras på ett flexibelt, effektivt och öppet sätt, varvid hänsyn bör tas till JRC-användarnas relevanta behov och unionens politikområden, samtidigt som målsättningen att tillvarata unionens finansiella intressen beaktas. Denna forskningsverksamhet bör, där så är lämpligt, anpassas till dessa behov och till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen samt syfta till uppnåendet av vetenskaplig spetskompetens.

(14)  Gemensamma forskningscentrumet bör fortsätta att skapa ytterligare resurser med hjälp av konkurrensutsatt verksamhet. Denna verksamhet omfattar deltagande i Horisont 2020-programmets indirekta åtgärder, arbete utfört av tredje part och, i mindre omfattning, utnyttjande av immateriella rättigheter.

(15)  Det särskilda programmet bör komplettera de verksamheter som genomförs i medlemsstaterna och andra unionsåtgärder som krävs för den övergripande strategiska insatsen för genomförandet av Europa 2020-strategin ▌.

(15a)  Enligt rådets beslut 2001/822/EG av den 27 november 2001 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska gemenskapen (ULT-beslutet) i dess ändrade lydelse kan rättsliga enheter i de utomeuropeiska länderna och territorierna delta i Horisont 2020 med förbehåll för de särskilda villkor som anges däri.

(16)  I syfte att säkerställa att ▌de särskilda villkoren för hur finansieringsmöjligheterna utnyttjas speglar marknadssituationen, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen för att anpassa eller vidareutveckla ▌de särskilda villkoren för hur finansieringsmöjligheterna ska utnyttjas. Det är av särskild vikt att kommissionen i samband med sina förberedelser i tillräcklig utsträckning samråder med berörda parter, däribland experter.

När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den säkerställa att de relevanta dokumenten överförs så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt till rådet.

(17)  För att säkerställa att förutsättningarna för genomförande av det särskilda programmet är enhetliga, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anpassa arbetsprogrammen för genomförandet av det särskilda programmet.

(18)  Dessa genomförandebefogenheter avseende arbetsprogrammen för delarna I, II, III, IIIa och IIIb, med undantag av Europeiska forskningsrådets åtgärder bör, om kommissionen inte avviker från det vetenskapliga rådets ståndpunkt, utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(7).

(19)  Gemensamma forskningscentrumets styrelse, som inrättats genom kommissionens beslut 96/282/Euratom av den 10 april 1996 om omorganisation av Gemensamma forskningscentrumet(8), har rådfrågats om det vetenskapliga och tekniska innehållet i det särskilda programmet för Gemensamma forskningscentrumets direkta åtgärder.

(20)  För att skapa ett klart rättsläge bör följande beslut upphävas: rådets beslut 2006/971/EG av den 19 december 2006 om det särskilda programmet Samarbete för genomförande av Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013)(9), rådets beslut 2006/972/EG av den 19 december 2006 om det särskilda programmet Idéer för genomförande av Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013)(10), rådets beslut 2006/973/EG av den 19 december 2006 om det särskilda programmet Människor för genomförande av Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013)(11), rådets beslut 2006/974/EG av den 19 december 2006 om det särskilda programmet Kapacitet för genomförande av Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013)(12) och rådets beslut 2006/975/EG av den 19 december 2006 om det särskilda program som genom direkta åtgärder skall genomföras av Gemensamma forskningscentrumet inom ramen för Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013)(13).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

INRÄTTANDE

Artikel 1

Syfte

Genom detta beslut inrättas det särskilda programmet för genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr XX/2012(14) och fastställs de särskilda mål för unionens stöd till forsknings- och innovationsverksamhet som anges i artikel 1 i denna förordning samt tillämpningsföreskrifter.

Artikel 2

Inrättande av det särskilda programmet

1.  Härmed inrättas det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020 – Ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) (”det särskilda programmet”) för perioden 1 januari 2014–31 december 2020.

2.  I enlighet med artikel 5.2 och 5.3 i förordning (EU) nr XX/2012 (Horisont 2020) ska det särskilda programmet bestå av följande delar:

a)  Del I, ”Vetenskaplig spetskompetens”.

b)  Del II, ”Industriellt ledarskap”.

c)  Del III, ”Samhällsutmaningar”.

d)  Del IV, ”Gemensamma forskningscentrumets (JRC) icke-nukleära direkta åtgärder”.

Artikel 3

Särskilda mål

1.  Del I om vetenskaplig spetskompetens syftar till att stärka den europeiska forskningens kvalitet i enlighet med prioriteringen ”Vetenskaplig spetskompetens”, som fastställs i artikel 5.2 a i förordning (EU) nr XX/2012 (Horisont 2020), genom att sträva efter följande särskilda mål:

a)  Stärka spetsforskning genom Europeiska forskningsrådets verksamhet.

b)  Stärka forskning om framtida och ny teknik.

c)  Stärka kompetens, utbildning och karriärutveckling genom Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna (”Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna”).

d)  Stärka europeiska forskningsinfrastrukturer, även e-infrastrukturer.

Huvudlinjerna för verksamheten för dessa särskilda mål anges i del I i bilaga I.

2.  Del II om industriellt ledarskap syftar till att stärka det industriella ledarskapet och konkurrenskraften i enlighet med prioriteringen ”Industriellt ledarskap”, som fastställs i artikel 5.2 b i förordning (EU) nr XX/2012 (Horisont 2020), genom att sträva efter följande särskilda mål:

a)  Stärka Europas industriella ledarskap genom forskning, teknisk utveckling, demonstration och innovation inom följande områden med anknytning till möjliggörande teknik och industriteknik:

i)  Informations- och kommunikationsteknik.

ii)  Nanoteknik.

iii)  Avancerade material.

iv)  Bioteknik.

v)  Avancerad tillverkning och bearbetning.

vi)  Rymdteknik.

b)  Öka tillgången till riskfinansiering för att investera i forskning och innovation.

c)  Öka innovationen i små och medelstora företag.

Huvudlinjerna för verksamheten för dessa särskilda mål anges i del II i bilaga I. Särskilda villkor för hur finansieringsmöjligheterna enligt led b ska användas kommer att fastställas. Dessa villkor anges i del II punkt 2 i bilaga I.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 10 avseende ändringar av andelen investeringar från egetkapitalinstrumentet i Horisont 2020 av EU:s totala investeringar i expansion och tillväxt, i fråga om de finansiella instrument som avses i del II punkt 2 i bilaga I.

3.  Del III om samhällsutmaningar syftar till att bidra till prioriteringen ”Samhällsutmaningar”, som fastställs i artikel 5.2 c i förordning (EU) nr XX/2012 (Horisont 2020), genom verksamhet inom forskning, teknisk utveckling, demonstration och innovation som bidrar till följande särskilda mål:

a)  Förbättra den livslånga hälsan och välbefinnandet för alla.

b)  Säkerställa tillräcklig försörjning med säkra, hälsosamma och högkvalitativa livsmedel och andra biobaserade produkter, genom utveckling av produktiva, hållbara och resurseffektiva system för primärproduktion, främjande av relaterade ekosystemtjänster och återställande av biologisk mångfald samt konkurrenskraftiga och koldioxidsnåla försörjnings-, bearbetnings- och saluföringskedjor.

c)  Övergå till ett pålitligt, överkomligt, allmänt accepterat, hållbart och konkurrenskraftigt energisystem, vars syfte är att minska beroendet av fossila bränslen, med tanke på de minskande resurserna, det ökande energibehovet och klimatförändringarna.

d)  Skapa ett europeiskt transportsystem som är resurseffektivt, klimat- och miljövänligt, säkert och smidigt, till gagn för alla medborgare, ekonomin och samhället.

e)  Skapa en ekonomi och ett samhälle som är resurseffektiva – och vattensnåla – samt klimattåliga, ett skydd och en hållbar förvaltning av naturtillgångar och ekosystem samt en hållbar tillgång på och användning av råvaror för att tillgodose behoven hos en växande global befolkning inom de hållbara begränsningarna för jordens naturresurser och ekosystem.

f)  Främja ökad förståelse av Europa, tillhandahålla lösningar och stödja inkluderande, innovativa och reflekterande europeiska samhällen i en tid av oerhörda omvandlingar och växande globala ömsesidiga beroendeförhållanden.

g)  Främja säkra europeiska samhällen i en tid av oerhörda omvandlingar och växande globala ömsesidiga beroendeförhållanden och hot och samtidigt stärka den europeiska kulturen med frihet och rättvisa.

Huvudlinjerna för verksamheten för dessa särskilda mål anges i del III i bilaga I.

3a.  Del IIIa, ”Spridning av spetskompetens och breddat deltagande”, ska fullt ut utnyttja potentialen hos EU:s samlade kompetens och se till att fördelarna med en innovationsdriven ekonomi både maximeras och sprids vida omkring i EU, i enlighet med principen om spetskompetens.

3b.  Del IIIb, ”Vetenskap med och för samhället”, ska bygga upp ett effektivt samarbete mellan forskning och samhälle, rekrytera nya forskartalanger och förena vetenskaplig spetskompetens med socialt medvetande och ansvarstagande.

4.  Del IV, ”Gemensamma forskningscentrumets icke-nukleära direkta åtgärder”, syftar till att bidra till alla de prioriteringar som anges i artikel 5.2 i förordning (EU) nr XX/2012 [Horisont 2020] med det särskilda målet att ge kundorienterat vetenskapligt och tekniskt stöd till unionspolitiken.

Huvudlinjerna för det särskilda målet anges i del IV i bilaga I.

5.  Det särskilda programmet ska bedömas utifrån hur resultat och effekter överensstämmer med resultatindikatorerna ▌.

Ytterligare uppgifter om de viktiga resultatindikatorer som motsvarar de särskilda målen i punkterna 1 till 4 i denna artikel anges i bilaga II.

Artikel 4

Budget

1.  I enlighet med artikel 6.1 i förordning (EU) nr XX/2012 (Horisont 2020) ska finansieringsramen för genomförandet av det särskilda programmet uppgå till [86 198 miljoner euro].

2.  Det belopp som avses i punkt 1 ska fördelas mellan de fyra delar som anges i artikel 2.2 i detta beslut i enlighet med artikel 6.2 i förordning (EU) nr XX/2012 (Horisont 2020). Den vägledande budgetfördelningen för de särskilda mål som anges i artikel 3 i detta beslut och det högsta totala beloppet för bidrag till Gemensamma forskningscentrumets åtgärder anges i bilaga II till förordning (EU) nr XX/2012 (Horisont 2020).

3.  Högst 6 % av de belopp som avses i artikel 6.2 i förordning (EU) nr XX/2012 (Horisont 2020) för delarna I, II och III i det särskilda programmet får avsättas till kommissionens administrativa utgifter.

4.  Vid behov får anslag föras in i budgeten efter 2020 för att täcka tekniskt och administrativt stöd, i syfte att möjliggöra förvaltning av verksamhet som inte har avslutats den 31 december 2020.

AVDELNING II

GENOMFÖRANDE

Artikel 5

Arbetsprogram

1.  Det särskilda programmet ska genomföras med hjälp av arbetsprogram.

2.  Kommissionen ska anta gemensamma eller separata arbetsprogram för genomförandet av delarna I, II och III i detta särskilda program, vilka anges i artikel 2.2 a, b och c, utom för genomförandet av åtgärder inom det särskilda målet ”Stärka ▌spetsforskning genom Europeiska forskningsrådets verksamhet”, som anges i artikel 3.1 a. Dessa genomförandeåtgärder ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 9.2.

3.  Arbetsprogrammen för genomförandet av åtgärderna inom det särskilda målet ”Stärka ▌spetsforskning genom Europeiska forskningsrådets verksamhet”, vilka har fastställts av Europeiska forskningsrådets vetenskapliga råd i enlighet med artikel 7.2 b, ska antas av kommissionen genom en genomförandeakt i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 9.2a. Kommissionen ska avvika från det arbetsprogram som fastställts av det vetenskapliga rådet endast när den anser att det inte överensstämmer med bestämmelserna i detta beslut. I sådant fall ska kommissionen anta arbetsprogrammet genom en genomförandeakt i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 9.2. Kommissionen ska i vederbörlig ordning motivera denna åtgärd.

4.  Kommissionen ska genom en genomförandeakt anta ett separat flerårigt arbetsprogram för del IV i det särskilda programmet, som rör Gemensamma forskningscentrumets icke-nukleära direkta åtgärder, i enlighet med artikel 2.2 d.

I detta arbetsprogram ska hänsyn tas till de yttranden från den styrelse för Gemensamma forskningscentrumet som avses i beslut 96/282/Euratom.

5.  I arbetsprogrammen ska hänsyn tas till läget för vetenskap, teknik och innovation på EU-nivå samt på nationell och internationell nivå, liksom till relevant utveckling inom politik, marknad och samhälle. De ska, i förekommande fall, innehålla uppgifter om samverkan med forsknings- och innovationsverksamhet som genomförs av medlemsstaterna (inklusive deras regioner), bland annat i områden där det finns gemensamma initiativ för programplanering. De ska uppdateras vid behov.

6.  I arbetsprogrammen för genomförandet av delarna I, II och III, som anges i punkterna a, b och c i artikel 2.2, ska man ange de eftersträvade målen, de förväntade resultaten, metoden för genomförande och deras totala belopp, i förekommande fall inbegripet preliminära uppgifter om beloppen för klimatrelaterade utgifter. De ska också innehålla en beskrivning av de åtgärder som ska finansieras, en uppgift om de belopp som anslagits för varje åtgärd, en vägledande tidsplan samt en flerårig strategi och strategiska riktlinjer för de efterföljande åren av genomförande. För bidrag ska de innehålla prioriteringar, urvals- och tilldelningskriterier och de olika tilldelningskriteriernas relativa tyngd samt maximal finansieringssats för de totala stödberättigande kostnaderna. De ska också innehålla uppgifter om eventuella extra skyldigheter för deltagarna gällande tillämpning och spridning i enlighet med artikel 40 i förordning (EU) nr XX/2012 [regler för deltagande]. De ska möjliggöra för lämpliga strategiska uppifrån-och-ned- samt nedifrån-och-upp-strategier som syftar till att uppnå målen på innovativa sätt.

Dessutom ska arbetsprogrammen innehålla ett avsnitt där man identifierar de övergripande åtgärder som avses i artikel 13 i förordning (EU) nr XX/2012 (Horisont 2020) och i fältet med övergripande frågor och stödåtgärder i bilaga I till den förordningen, och som berör två eller flera särskilda mål, både inom samma prioritet och inom två eller flera prioriteringar. Dessa åtgärder ska genomföras på ett integrerat sätt.

7.  Kommissionen ska genom genomförandeakter i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 9.2 anta följande åtgärder:

a)  Beslut om godkännande av finansieringen av indirekta åtgärder, om det beräknade beloppet för unionens bidrag från detta program är lika med eller överstiger 2,5 miljoner euro, med undantag för åtgärder inom det särskilda mål som avses i artikel 3.1 a och med undantag för åtgärder som finansieras enligt snabbspåret till innovation.

b)  Beslut om godkännande av finansieringen av sådana åtgärder som inbegriper användning av mänskliga embryon och embryonala stamceller och åtgärder inom ramen för det särskilda mål som avses i artikel 3.3 g.

c)  Beslut om godkännande av finansieringen av åtgärder, om det beräknade beloppet för unionens bidrag från detta program är lika med eller överstiger 0,6 miljoner euro för åtgärder inom det särskilda mål som avses i artikel 3.3 f och för åtgärder som avses i artikel 3.3 a och 3.3 b.

d)  Upprättande av direktiv för de utvärderingar som avses i artikel 26 i förordning (EU) nr XX/2012 (Horisont 2020).

Artikel 6

Europeiska forskningsrådet

1.  Kommissionen ska inrätta ett europeiskt forskningsråd (”ERC”) som ska genomföra de åtgärder i del I, ”Vetenskaplig spetskompetens”, som avser det särskilda målet ”Stärka ▌spetsforskning genom Europeiska forskningsrådets verksamhet”. ERC ska efterträda Europeiska forskningsrådet, som inrättades genom beslut 2007/134/EG.

2.  Europeiska forskningsrådet ska bestå av ett oberoende vetenskapligt råd i enlighet med artikel 7 och en särskild genomförandestruktur i enlighet med artikel 8.

3.  ERC:s ordförande ska väljas bland erfarna och internationellt ansedda forskare.

Ordföranden ska utses av kommissionen genom ett öppet rekryteringsförfarande med en oberoende särskild urvalskommitté, och mandatperioden ska vara begränsad till fyra år som kan förlängas en gång. Rekryteringsförfarandet och den utvalda kandidaten ska ha det vetenskapliga rådets godkännande.

Ordföranden ska samtidigt vara ordförande i vetenskapliga rådet och stå för dess ledning och dess kontakter med den tillhörande genomförandestrukturen, samt representera rådet i forskningsvärlden.

4.  Europeiska forskningsrådet ska följa principerna om vetenskaplig spetskompetens, självständighet, effektivitet, insyn och ansvarsskyldighet. Det ska garantera uppföljning av europeiska forskningsrådets verksamhet enligt rådets beslut 2006/972/EG.

5.  Verksamheten i Europeiska forskningsrådet ska vara forskarstyrd och stödja forskning som utförs inom alla områden av enskilda och transnationella forskarlag som konkurrerar på europeisk nivå. Bidrag till Europeiska forskningsrådets verksamheter inom spetsforskning ska enbart tilldelas med kompetens som kriterium.

6.  Kommissionen ska stå som garant för Europeiska forskningsrådets självständighet och integritet och se till att rådets uppgifter utförs korrekt.

Kommissionen ska se till att Europeiska forskningsrådets verksamhet genomförs i enlighet med principerna i punkt 4 i denna artikel, liksom med vetenskapsrådets övergripande tekniska strategi enligt artikel 7.2.

Artikel 7

Vetenskapligt råd

1.  Det vetenskapliga rådet ska bestå av vetenskapsmän, ingenjörer och forskare med högsta renommé och lämplig sakkunskap, både kvinnor och män i olika åldersgrupper, vilka representerar ett stort antal forskningsområden och agerar i egenskap av individer, oberoende gentemot utomstående intressen.

Kommissionen ska utse det vetenskapliga rådets ledamöter enligt ett oberoende och öppet urvalsförfarande som överenskommits med det vetenskapliga rådet och inbegriper samråd med forskarsamhället och en rapport till Europaparlamentet och rådet.

Mandatet för ledamöterna i det vetenskapliga rådet ska vara begränsat till fyra år och kunna förnyas en gång enligt ett rotationssystem som ska garantera kontinuiteten i det vetenskapliga rådets arbete.

2.  Det vetenskapliga rådet ska utarbeta följande:

a)  Europeiska forskningsrådets övergripande strategi.

b)  Arbetsprogrammet för genomförande av Europeiska forskningsrådets verksamhet.

c)  Metoder och förfaranden för expertgranskning och utvärdering av förslag som ska ligga till grund för urvalet av de förslag som ska få anslag.

d)  Ståndpunkter i frågor som ur vetenskaplig synvinkel kan förbättra Europeiska forskningsrådets resultat och inverkan och kvaliteten på den forskning som bedrivs.

e)  En uppförandekod som bland annat ska behandla förebyggande av intressekonflikter.

Kommissionen ska avvika från de ståndpunkter som fastställts av vetenskapliga rådet i enlighet med leden a, c, d och e i första stycket endast om den anser att bestämmelserna i denna artikel inte har efterlevts. I sådant fall ska kommissionen anta åtgärder för att bibehålla kontinuiteten i genomförandet av det särskilda programmet och garantera uppnåendet av dess mål, och ange på vilka punkter den frångår vetenskapliga rådets ståndpunkter och vederbörligen motivera sitt agerande.

3.  Det vetenskapliga rådet ska agera enligt mandatet i del 1 led 1.1 i bilaga I.

4.  Det vetenskapliga rådet ska uteslutande verka för att uppnå målen för den del av det särskilda programmet som rör det särskilda målet ”Stärka ▌spetsforskning genom Europeiska forskningsrådets verksamhet” enligt principerna i artikel 6.4. Det ska verka med integritet och redlighet och bedriva sin verksamhet effektivt och med största möjliga öppenhet.

Artikel 8

Den särskilda genomförandestrukturen

1.  Den särskilda genomförandestrukturen ska ha ansvar för administrativt genomförande och programgenomförande, i enlighet med del I punkt 1.2 i bilaga I och ska stödja vetenskapliga rådet i genomförandet av alla dess uppgifter.

2.  Kommissionen ska se till att genomförandestrukturen exakt, effektivt och med den flexibilitet som krävs följer Europeiska forskningsrådets mål och krav i detta särskilda program och inget annat.

AVDELNING III

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 8a

Övervakning och information om genomförande

1.  Kommissionen ska årligen övervaka och rapportera om genomförandet av Horisont 2020 i enlighet med artikel 25 i förordning (EU) nr XX/2012 (Horisont 2020) och bilaga III till detta beslut.

2.  Kommissionen ska med jämna mellanrum informera den kommitté som avses i artikel 9 om de övergripande framstegen i genomförandet av de indirekta åtgärderna inom det särskilda programmet, så att kommittén i god tid kan ge lämpliga bidrag till utarbetandet av arbetsprogrammen, särskilt den fleråriga strategin och de strategiska riktlinjerna, och ska i god tid informera om alla åtgärder som föreslås eller finansieras genom Horisont 2020 i enlighet med bilaga IV till detta beslut.

Artikel 9

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

1a.  Kommittén ska sammanträda i olika sammansättningar i enlighet med bilaga V, beroende på vilken fråga som ska diskuteras.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska det granskningsförfarande som avses i artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

2a.  När det hänvisas till denna punkt ska det rådgivande förfarande som avses i artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.  Om ett yttrande från den kommitté som avses i punkterna 2 och 2a ska erhållas genom skriftligt förfarande ska detta förfarande avslutas utan resultat om kommitténs ordförande inom tidsfristen för avgivande av ett yttrande beslutar detta eller om en enkel majoritet av kommitténs ledamöter begär detta.

Artikel 10

Utövande av delegering

1.  Befogenheten att anta delegerade akter tilldelas kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 3.2 ska tilldelas kommissionen ▌från det att detta beslut träder i kraft och för hela programmets löptid.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 3.2 får när som helst återkallas av rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av några delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska kommissionen underrätta rådet om detta.

5.  En delegerad akt som har antagits i enlighet med artikel 3.2 ska endast träda i kraft om rådet inte har gjort några invändningar mot den inom en period av två månader från den dag då akten delgavs rådet eller om rådet före utgången av perioden har underrättat kommissionen om att det inte kommer att invända. Perioden ska förlängas med en månad på initiativ av rådet.

6.  Europaparlamentet ska informeras om kommissionens antagande av delegerade akter och rådets eventuella invändningar mot dessa och återkallande av delegering av befogenheter.

Artikel 11

Upphävande och övergångsbestämmelser

1.  Beslut 2006/971/EG, 2006/972/EG, 2006/973/EG, 2006/974/EG och 2006/975/EG ska upphöra att gälla den 1 januari 2014.

2.  Åtgärder som inletts enligt de beslut som avses i punkt 1 och finansiella skyldigheter med anknytning till åtgärder enligt dessa beslut ska emellertid fortsätta att omfattas av dessa beslut tills de avslutas. Vid behov ska återstående uppgifter för de kommittéer som inrättats genom beslut som avses i punkt 1 genomföras av den kommitté som avses i artikel 9 i detta beslut.

3.  Den finansiella tilldelningen för det särskilda programmet får också omfatta tekniskt och administrativt stöd som behövs för att säkerställa övergången mellan det särskilda programmet och de åtgärder som omfattas av beslut 2006/971/EG, 2006/972/EG, 2006/973/EG, 2006/974/EG och 2006/975/EG.

Artikel 12

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 13

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

BILAGA I

Huvuddragen för verksamheten

Gemensamma faktorer för de indirekta åtgärderna

1.  PROGRAMPLANERING

1.1.  Allmänt

Förordning (EU) nr XX/2012 (Horisont 2020) innehåller ett antal principer som syftar till att främja en programinriktad strategi där verksamheten bidrar på ett strategiskt och integrerat sätt till att uppnå målen och till att garantera en stark komplementaritet med andra berörda politikområden och program i hela unionen.

De indirekta åtgärderna inom ramen för Horisont 2020 kommer att genomföras genom de former för finansiering som föreskrivs i budgetförordningen, särskilt gåvobistånd, priser, upphandling och finansiella instrument. Alla former av finansiering kommer att användas på ett flexibelt sätt i syfte att uppnå alla allmänna och särskilda mål inom ramen för Horisont 2020, och vilken typ av finansiering som används beror på behoven och särdragen hos varje enskilt mål.

Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt att garantera en välavvägd strategi för forskning och innovation, som inte är begränsad till utveckling av nya produkter och tjänster på grundval av vetenskapliga och tekniska genombrott, utan också omfattar aspekter såsom användningen av befintlig teknik i nyskapande tillämpningar, kontinuerlig förbättring samt icke-teknisk och social innovation. Endast en helhetssyn på innovation kan göra det möjligt för oss att ta itu med samhällsutmaningar och samtidigt ge upphov till nya konkurrenskraftiga företag och industrier.

När det gäller samhällsutmaningar och särskilt möjliggörande teknik och industriteknik, kommer särskild vikt att läggas på forsknings- och innovationsverksamhet som kompletteras av verksamhet som verkar nära slutanvändarna och marknaden, såsom demonstrationer, pilotprojekt eller koncepttest. Vid behov kommer detta även att omfatta verksamhet till stöd för social innovation och stöd till efterfrågeinriktade insatser som prestandardisering eller förkommersiell upphandling, upphandling av innovativa lösningar, standardisering och andra användarinriktade åtgärder för att påskynda utvecklingen och spridningen av innovativa produkter och tjänster på marknaden. Dessutom kommer det att finnas tillräckligt med utrymme för nedifrån-och-upp-metoder för förslagsinfordringar och verksamheter inom arbetsprogrammen kommer att fastställas i stora drag. Det kommer att finnas öppna, lätta och snabba system inom varje utmaning och teknik för att ge Europas bästa forskare, entreprenörer och företag möjlighet att lägga fram sina egna banbrytande lösningar.

När prioriteringarna ska fastslås i detalj under genomförandet av Horisont 2020 kommer det att krävas en strategisk metod för programplanering av forskning, med hjälp av styrelseformer som följer den politiska utvecklingen nära men ändå korsar gränserna för den traditionella sektorspolitiken. Denna kommer att baseras på välgrundade bevis, analys och framsynthet, och framsteg kommer att mätas i förhållande till en ordentlig uppsättning resultatindikatorer. Denna övergripande strategi för programplanering och förvaltning kommer att göra det möjligt att effektivt samordna alla särskilda mål inom ramen för Horisont 2020 och ta itu med övergripande utmaningar, såsom hållbar utveckling, klimatförändringar, samhällsvetenskap och humaniora eller marin vetenskap och teknik.

Prioriteringarna kommer också att baseras på en mängd olika synpunkter och råd. Exempelvis kommer grupper av oberoende experter att särskilt inrättas vid behov för att ge råd om genomförandet av Horisont 2020 eller dess särskilda mål. Medlemmarna i dessa expertgrupper ska besitta en lämplig nivå av expertis och kunskap inom de berörda områdena och företräda en rad olika yrkesbakgrunder, inom såväl den akademiska världen, industrin som det civila samhället. I förekommande fall ska även utlåtanden om angivande och utformning av de strategiska prioriteringarna från kommittén för det europeiska forskningsområdet (Erac), andra grupper med anknytning till det europeiska forskningsområdet och den näringslivspolitiska gruppen beaktas.

Vid fastställandet av prioriteringar kan hänsyn även tas till de europeiska teknikplattformarnas strategiska forskningsagendor, gemensamma initiativ för programplanering eller inlägg från de europeiska innovationspartnerskapen. Där så är lämpligt kommer också offentlig-offentliga partnerskap och offentlig-privata partnerskap som stöds genom Horisont 2020 att bidra till prioriteringsprocessen och genomförandet, i enlighet med bestämmelserna i Horisont 2020. Regelbundna kontakter med slutanvändare, allmänheten och organisationer i det civila samhället kommer, genom lämpliga metoder, t.ex. konsensuskonferenser, deltagande teknikutvärderingar eller direkt engagemang i forsknings- och innovationsprocesser, också att utgöra en hörnsten i fastställandet av prioriteringar.

Eftersom Horisont 2020 är ett sjuårigt program kan programmets ekonomiska, sociala och politiska sammanhang förändras betydligt under dess livstid. Horisont 2020 måste ha möjlighet att anpassa sig till dessa förändringar. Inom ramen för alla särskilda mål kommer det därför att finnas en möjlighet att inkludera stöd för aktiviteter som inte omfattas av de beskrivningar som anges nedan, där detta är motiverat för att hantera stora förändringar, politiska behov eller oförutsedda händelser.

Verksamheter som får stöd genom de olika delarna och deras särskilda mål bör genomföras på ett sådant sätt att de kompletterar och är förenliga med varandra efter behov.

1.2.  Tillgång till riskkapital

Horisont 2020 kommer att hjälpa företag och andra typer av organisationer att få tillgång till lån, garantier och eget kapital via två instrument.

Låneinstrumentet kommer att ge lån till enskilda stödmottagare för investering i forskning och innovation; garantier till finansieringsinstitut som beviljar lån till stödmottagare, kombinationer av lån och garantier samt garantier eller motgarantier för nationella, regionala och lokala lånefinansieringssystem. Det kommer att omfatta ett avsnitt för små och medelstora företag, inriktat på forsknings- och innovationsdrivna företag, som kan få lån som kompletterar den finansiering av små och medelstora företag som ges inom ramen för lånegarantiinstrumentet i programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme).

Egetkapitalinstrumentet ger risk- och/eller mezzaninkapital till enskilda företag på ett tidigt stadium (start-up). Instrumentet kommer också att kunna investera i expansion och tillväxt tillsammans med egetkapitalinstrumentet för tillväxt inom ramen för programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme), inbegripet i fondandelsfonder.

Dessa instrument kommer att vara avgörande för det särskilda målet ”Tillgång till riskkapital” men kan vid behov också användas inom de andra särskilda målen för Horisont 2020.

Egetkapitalinstrumentet och låneinstrumentets del för små och medelstora företag kommer att genomföras som en del av två EU-finansieringsinstrument som bidrar med eget kapital och lån till stöd för små och medelstora företags forskning och innovation och tillväxt, i kombination med egetkapitalinstrumentet och låneinstrumentet inom programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme).

1.3.   Kommunikation, utnyttjande och spridning

Ett viktigt mervärde för forskning och innovation som finansieras på EU-nivå är möjligheten att sprida, utnyttja och kommunicera resultat över hela kontinenten för att öka deras genomslagskraft. Horisont 2020 kommer därför att inom ramen för alla sina särskilda mål omfatta särskilt stöd till åtgärder för spridning (t.ex. genom öppen tillgång till vetenskapliga publikationer), kommunikation och dialog, med stark betoning på att kommunicera resultat till slutanvändare, medborgare, den akademiska världen, det civila samhällets organisationer, näringsliv och beslutsfattare. I detta avseende kan Horisont 2020 dra nytta av nätverk för informationsöverföring. Kommunikationsåtgärder som vidtas inom ramen för Horisont 2020 kommer att upplysa om att resultaten uppnåddes med stöd av unionsfinansiering och ska också syfta till att öka allmänhetens medvetenhet om vikten av forskning och innovation med hjälp av publikationer, evenemang, kunskapsbanker, databaser, webbplatser eller riktad användning av sociala medier.

2.   KOMPLEMENTARITET SAMT ÖVERGRIPANDE FRÅGOR OCH STÖDÅTGÄRDER

Horisont 2020 är strukturerat kring de mål som fastställts för dess tre huvuddelar: skapa vetenskaplig spetskompetens, skapa industriellt ledarskap och ta itu med samhällsutmaningar. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt att garantera tillräcklig samordning mellan dessa delar och fullt ut utnyttja de synergier som skapas mellan alla särskilda mål för att maximera deras kombinerade effekter på unionens högre politiska mål. Målen för Horisont 2020 kommer därför att hanteras genom en stark betoning på att hitta effektiva lösningar, som går långt utöver en strategi som enbart bygger på traditionella vetenskapliga och tekniska discipliner och ekonomiska sektorer.

Övergripande åtgärder kommer att främjas i del I, ”Spetskompetens”, del II, ”Industriellt ledarskap”, och del III, ”Samhällsutmaningar”, för gemensam utveckling av ny kunskap, framtida och framväxande teknik, forskningsinfrastruktur och nyckelkompetenser. Forskningsinfrastrukturen kommer också att få en bredare användning i samhället, t.ex. inom offentliga tjänster, främjande av vetenskap, civil säkerhet och kultur. Under genomförandet kommer dessutom fastställandet av prioriteringar för de direkta åtgärder som vidtas av Gemensamma forskningscentrumet och Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT) att samordnas på lämpligt sätt med andra delar av Horisont 2020.

För att man ska kunna bidra effektivt till målen för Europa 2020 och Innovationsunionen måste man dessutom i många fall utveckla lösningar som är tvärvetenskapliga till sin natur och därför omfattar flera av de särskilda målen för Horisont 2020. Horisont 2020 innehåller särskilda bestämmelser för att uppmuntra sådana övergripande åtgärder, bland annat genom en effektiv paketering av budgetar. Detta omfattar även t.ex. möjligheten för samhällsutmaningar samt möjliggörande teknik och industriteknik att utnyttja bestämmelserna för finansiella instrument och det särskilda instrumentet för små och medelstora företag.

Övergripande åtgärder kommer också att vara avgörande för att stimulera det samspel mellan samhällsutmaningar och möjliggörande teknik och industriteknik som behövs för att skapa viktiga tekniska genombrott. Exempel på när sådana interaktioner kan utvecklas är området e-hälsa, smarta nät, smarta transportsystem, integrering av klimatåtgärder, nanomedicin, avancerade material för lätta fordon eller utveckling av biobaserade industriella processer och produkter. Kraftfulla synergieffekter kommer därför att kunna skapas mellan samhällsutmaningar och utveckling av generisk möjliggörande teknik och industriteknik. Detta kommer särskilt att beaktas vid utvecklingen av fleråriga strategier och prioriteringar för vart och ett av dessa särskilda mål. Det kommer att kräva att intressenter som företräder de olika perspektiven är fullt delaktiga i genomförandet, och i många fall kommer det också att kräva åtgärder som sammanför finansiering från möjliggörande teknik och industriteknik och de aktuella samhällsutmaningar som berörs.

Särskild uppmärksamhet kommer också att ägnas åt samordningen av verksamhet som finansieras genom Horisont 2020 med verksamhet som stöds inom ramen för unionens övriga finansieringsprogram, såsom den gemensamma jordbrukspolitiken, den gemensamma fiskeripolitiken, Life+ eller Erasmus för alla: EU:s program för utbildning, ungdom och idrott eller programmet Hälsa för tillväxt och unionens yttre program och program för utvecklingsfinansiering. Detta omfattar en lämplig förbindelse med sammanhållningspolitiken i samband med nationella och regionala forsknings- och innovationsstrategier för smart specialisering, där stöd till kapacitetsuppbyggnad för forskning och innovation på regional nivå kan fungera som en ”spetsforskningstrappa”, där inrättandet av regionala kompetenscentrum kan bidra till att överbrygga innovationsklyftan i Europa och där stöd till storskaliga demonstrations- och pilotprojekt kan bidra till att uppnå målet att skapa industriellt ledarskap i Europa.

A.  Samhällsvetenskap och humaniora

Forskningen inom samhällsvetenskap och humaniora kommer att vara helt integrerad i vart och ett av de allmänna målen för Horisont 2020. Detta kommer att innefatta stora möjligheter att stödja sådan forskning genom Europeiska forskningsrådet, Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna eller det särskilda målet för forskningsinfrastruktur.

Samhällsvetenskap och humaniora kommer också att ingå som en viktig del av de åtgärder som behövs för att stärka det industriella ledarskapet och hantera alla samhällsutmaningar. För det sistnämnda omfattar detta: förståelse för de avgörande faktorerna för hälsa och optimering av effektiviteten i hälso- och sjukvårdstjänsterna; stöd till politik för att främja landsbygden; forskning om och bevarande av Europas kulturarv och dess kulturella rikedom; underlättande för konsumenter att göra upplysta val; skapande av ett inkluderande digitalt ekosystem som bygger på kunskap och information; gediget beslutsfattande om energipolitiken och för att garantera ett konsumentvänligt europeiskt elnät och en övergång till ett hållbart energisystem; stöd till evidensbaserad transportpolitik och framsynthet; stöd till strategier för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna samt initiativ för resurseffektivitet och åtgärder för en grön och hållbar ekonomi; och kulturella och socioekonomiska aspekter av frågor som rör säkerhet, risk och förvaltning (inbegripet rätts- och människorättsaspekter).

Dessutom kommer det särskilda målet ”Europa i en föränderlig värld: Inkluderande, innovativa och reflekterande samhällen” att stödja den samhällsvetenskapliga och humanistiska forskningen i frågor av övergripande karaktär, såsom att skapa smart och hållbar tillväxt, sociala, kulturella och beteendemässiga omvandlingar i europeiska samhällen, social innovation, innovation inom den offentliga sektorn eller Europas ställning som global aktör.

B.  Vetenskap och samhälle

Förhållandet och växelverkan mellan vetenskap och samhälle samt främjande av ansvarsfull forskning och innovation och vetenskaplig utbildning, vetenskaplig kommunikation och kultur ska fördjupas och allmänhetens tillit till vetenskap och innovation förstärkas genom åtgärder inom Horisont 2020 som gynnar ett välinformerat deltagande av och en dialog med medborgarna och civilsamhället i forsknings- och innovationsfrågor.

C.  Könsaspekten

Att främja jämställdhet mellan könen inom vetenskap och innovation är ett av EU:s åtaganden. I Horisont 2020 kommer könsaspekten att behandlas som en övergripande fråga för att rätta till obalansen mellan kvinnor och män och integrera ett jämställdhetsperspektiv när det gäller programplanering och innehåll som rör forskning och innovation.

D.  Små och medelstora företag

Horisont 2020 kommer att uppmuntra och stödja en ökad medverkan av små och medelstora företag på ett integrerat sätt när det gäller alla särskilda mål.

Utöver fastställandet av bättre villkor för små och medelstora företags deltagande i Horisont 2020, i enlighet med artikel 18 i Horisont 2020, ska de riktade åtgärder som avses i det särskilda målet ”Innovation i små och medelstora företag” (det särskilda instrumentet för små och medelstora företag) tillämpas inom ramen för det särskilda målet ”Ledarskap inom möjliggörande teknik och industriteknik” och del III, ”Samhällsutmaningar”. Denna integrerade strategi bör leda till att minst 20 % av deras sammanlagda budgetar går till små och medelstora företag.

Särskild vikt ska läggas vid att små och medelstora företag på lämpligt sätt representeras i offentlig-privata partnerskap.

DA.  Snabbspår till innovation

Snabbspåret till innovation kommer att påskynda processen från idé till marknad avsevärt och förväntas öka industrins deltagande i Horisont 2020 och antalet förstagångssökande.

Snabbspåret till innovation enligt artikel 18a i ramförordningen för Horisont 2020 kommer att stödja marknadsnära åtgärder inom det särskilda målet ”Ledarskap inom möjliggörande teknik och industriteknik” och inom ”Samhällsutmaningar” med en logik som följer nedifrån-och-upp-principen på grundval av ständigt öppna ansökningsomgångar och en handläggningstid för beviljande av stöd på högst sex månader. Snabbspåret till innovation kommer att bidra till innovation i Europa och stödja unionens konkurrenskraft.

E.  Breddat deltagande

Forsknings- och innovationspotentialen skiljer sig fortfarande mycket åt mellan medlemsstaterna, trots viss konvergens den senaste tiden, med stora skillnader mellan ”innovationsledare” och ”måttliga innovatörer”. Verksamheten ska bidra till att minska forsknings- och innovationsklyftan i Europa genom att främja synergier med de europeiska struktur- och investeringsfonderna och även genom särskilda åtgärder för att frigöra spetskompetens i lågpresterande regioner och därigenom öka deltagandet i Horisont 2020 och bidra till förverkligandet av ett europeiskt forskningsområde.

F.  Internationellt samarbete

Internationellt samarbete med partner i tredjeländer är nödvändigt för att på ett effektivt sätt uppnå många av de särskilda målen i Horisont 2020, i synnerhet de som rör unionens externa politik och utvecklingspolitik samt internationella åtaganden. Detta gäller alla samhällsutmaningar av gemensam karaktär som tas upp i Horisont 2020. Internationellt samarbete är också viktigt för att spets- och grundforskningen ska kunna dra nytta av fördelarna med framväxande vetenskap och tekniska möjligheter. Att främja forskarnas och innovatörernas rörlighet på internationell nivå är därför avgörande för att stärka det globala samarbetet. Åtgärder på internationell nivå är också viktiga för att öka den europeiska industrins konkurrenskraft genom att främja införandet och utbytet av ny teknik, t.ex. genom utveckling av globala standarder och riktlinjer för kompabilitet, och genom att främja acceptans för och spridning av europeiska lösningar utanför Europa. All internationell verksamhet bör stödjas av ett effektivt och rättvist ramverk för kunskapsöverföring, vilket är av avgörande betydelse för innovation och tillväxt.

Fokus för det internationella samarbetet inom Horisont 2020 kommer att ligga på samarbete med tre stora grupper av länder:

1)  Industriländer och tillväxtekonomier.

2)  Utvidgnings- och grannländer.

3)  Utvecklingsländer.

Vid behov kommer Horisont 2020 att främja samarbete på biregional eller multilateral nivå. Internationellt samarbete inom forskning och innovation är en viktig aspekt av unionens globala åtaganden och har en viktig roll att spela i unionens partnerskap med utvecklingsländer, t.ex. när det gäller framsteg i syfte att uppnå millennieutvecklingsmålen.

Artikel 21 i Horisont 2020 innehåller allmänna principer för deltagande av organisationer från tredjeländer och internationella organisationer. Eftersom forskning och innovation i allmänhet drar stor nytta av öppenheten gentemot tredjeländer, kommer Horisont 2020 att fortsätta med principen om allmän öppenhet, och samtidigt uppmuntra ömsesidig tillgång till tredjelandsprogram. Vid behov, och framför allt för att värna europeiska intressen i fråga om immateriella rättigheter, kan en försiktigare strategi komma att antas.

Dessutom kommer man att genomföra en rad riktade åtgärder med en strategi för internationellt samarbete på grundval av gemensamt intresse, prioriteringar och ömsesidig nytta samt främja samordning och synergier med medlemsstaternas verksamheter. Detta kommer att inbegripa en mekanism för att stödja gemensamma samtal och möjligheten till medfinansieringsprogram tillsammans med tredjeländer eller internationella organisationer. Synergier med unionens övriga politik kommer att eftersträvas.

Strategisk rådgivning från Strategiska forumet för internationellt samarbete inom vetenskap och teknik kommer att eftersträvas även i fortsättningen.

Utan att det påverkar andra samarbetsmöjligheter är exempel på områden där ett sådant strategiskt internationellt samarbete kan utvecklas:

a)  Fortsättningen av partnerskapet mellan Europa och utvecklingsländerna inom området klinisk prövning (EDCTP2) om kliniska prövningar av medicinska åtgärder mot hiv, malaria, tuberkulos och försummade sjukdomar.

b)  Stöd i form av en årlig avgift till Human Frontier Science -programmet (HFSP) för att medlemsstater som inte ingår i G7-gruppen fullt ut ska kunna utnyttja finansieringen från HFSP.

c)  Ett internationellt konsortium om sällsynta sjukdomar, med ett antal medlemsstater och tredjeländer. Syftet med detta initiativ är att senast 2020 utveckla diagnostiska tester för de flesta sällsynta sjukdomar och 200 nya behandlingsmetoder för sällsynta sjukdomar.

d)  Stöd till verksamheten hos det internationella kunskapsbaserade bioekonomiforumet samt EU:s och USA:s gemensamma arbetsgrupp för bioteknisk forskning samt samarbetsförbindelser med relevanta internationella organisationer och initiativ (t.ex. globala forskningsallianser om växthusgaser från jordbruket och djurens hälsa).

e)  Bidrag till multilaterala processer och initiativ, t.ex. Mellanstatliga panelen för klimatförändring (IPCC), den mellanstatliga plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES) samt Gruppen för jordobservation (GEO).

f)  Rymddialogerna mellan EU och Förenta staterna och Ryssland, de två stora rymdfararnationerna, är mycket värdefulla och utgör grunden för inrättandet av strategiskt samarbete i rymdpartnerskap.

g)  Genomförandebestämmelser mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater för forskningssamarbete på områdena inrikes och civil säkerhet och forskning, undertecknat den 18 november 2010.

h)  Samarbete med utvecklingsländer, däribland länder söder om Sahara, inom decentraliserad energiproduktion för fattigdomsbekämpning,

i)  Fortsättning på forskningssamarbetet med Brasilien om den nya generationens biodrivmedel och annan användning av biomassa.

Dessutom kommer särskilda övergripande verksamheter att stödjas för att säkerställa en konsekvent och effektiv utveckling av det internationella samarbetet inom hela Horisont 2020.

G.  Hållbar utveckling och klimatförändringar

Horisont 2020 kommer att uppmuntra och stödja verksamhet som syftar till att utnyttja Europas ledande ställning i kapplöpningen om utveckling av nya processer och ny teknik som främjar hållbar utveckling i vid mening och bekämpar klimatförändringar. Denna horisontella ansats kommer, om den integreras helt och hållet i samtliga Horisont 2020-strategier, att hjälpa EU att lyckas i en värld med låga koldioxidutsläpp och ansträngda resurser och samtidigt skapa en resurseffektiv, hållbar och konkurrenskraftig ekonomi.

H.  Överbryggande av avståndet mellan upptäckt och marknadstillämpning

Syftet med åtgärderna i hela Horisont 2020 för överbryggande av detta avstånd är att föra upptäckter till marknadstillämpning, vilket leder till utnyttjande och saluföring av idéer, när så är lämpligt. Åtgärderna bör grundas på ett brett innovationskoncept och stimulera till sektorsövergripande innovation.

I.  Övergripande stödåtgärder

De övergripande frågorna kommer att stödjas genom ett antal övergripande stödåtgärder, bland annat stöd till: insatser för att göra forskningsyrket mer attraktivt, inbegripet de allmänna principerna i den europeiska stadgan för forskare; stärka faktabasen och utvecklingen av och stödet för det europeiska forskningsområdet (bl.a. de fem ERA-initiativen) och för Innovationsunionen; erkänna de stödmottagare och projekt inom Horisont 2020 med bäst resultat på de olika områdena genom symboliska priser; förbättra ramvillkor till stöd för Innovationsunionen, inbegripet principerna i kommissionens rekommendation om förvaltningen av immateriella rättigheter(15), och undersöka möjligheten att inrätta ett valorisationsinstrument för europeiska immateriella rättigheter samt förvaltning och samordning av internationella nätverk för de bästa forskarna och innovatörerna (t.ex. Cost).

3.  SAMARBETE

För att vi ska kunna åstadkomma en hållbar tillväxt i Europa måste bidraget från offentliga och privata aktörer optimeras. Detta är mycket viktigt om man ska kunna konsolidera ett europeiskt forskningsområde och med tanke på Innovationsunionen, den digitala agendan och andra flaggskeppsinitiativ inom EU 2020. Dessutom kräver ansvarsfull forskning och innovation att de bästa lösningarna utvecklas genom samarbete mellan parter som har olika perspektiv men gemensamma intressen.

Horisont 2020 innehåller förutsättningar och tydliga kriterier för inrättandet av offentlig-offentliga och offentlig-privata partnerskap. Offentlig-privata partnerskap kan baseras på ett avtal mellan offentliga och privata aktörer och kan i vissa fall vara institutionaliserade offentlig-privata partnerskap (t.ex. gemensamma teknikinitiativ och andra gemensamma företag).

Befintliga offentlig-offentliga och offentlig-privata partnerskap kan få stöd från Horisont 2020, förutsatt att de syftar till att uppnå målen i Horisont 2020, bidrar till förverkligandet av det europeiska forskningsområdet, uppfyller de kriterier som fastställs i Horisont 2020 och kan påvisa betydande framsteg inom det sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration (FP7).

Initiativ enligt artikel 185 i fördraget som har fått stöd enligt FP6 och/eller FP7 och som kan ges ytterligare stöd under ovanstående villkor är: Partnerskapet mellan Europa och utvecklingsländerna inom området klinisk prövning (EDCTP), programmet för IT-stöd i hemmet (AAL), det gemensamma forsknings- och utvecklingsprogrammet för Östersjön (Bonus) samt Eurostars och Europeiska forskningsprogrammet för metrologi. Ytterligare stöd kan också ges till den europeiska alliansen för energiforskning (EERA) som inrättats enligt den strategiska EU-planen för energiteknik (SET-planen). Gemensamma initiativ för programplanering kan stödjas av Horisont 2020 genom de instrument som avses i artikel 20 i [ramförordningen], inbegripet genom initiativ enligt artikel 185 i fördraget.

Gemensamma företag som inrättats inom ramen för FP7 enligt artikel 187 i fördraget, som kan beviljas ytterligare stöd under ovanstående villkor är: Initiativet för innovativa läkemedel (IMI), Clean Sky, Single European Sky ATM Research (Sesar), Bränsleceller och vätgas (FCH), Inbyggda datasystem (Artemis) och Nanoelektronik (Eniac). De två sistnämnda kan kombineras till ett initiativ.

Andra offentlig-privata partnerskap som har fått stöd inom ramen för FP7 och som kan beviljas ytterligare stöd under ovanstående villkor är: Fabriker för framtiden, energieffektiva byggnader, det europeiska initiativet för miljövänliga bilar och framtidens Internet. Ytterligare stöd kan också ges till de europeiska näringslivsinitiativen i enlighet med SET-planen.

Ytterligare offentlig-offentliga och offentlig-privata partnerskap kan inledas inom ramen för Horisont 2020 om de uppfyller de fastställda kriterierna. ▌

DEL I

VETENSKAPLIG SPETSKOMPETENS

1.  EUROPEISKA FORSKNINGSRÅDET

Europeiska forskningsrådet (EFR) kommer att främja spetsforskning i världsklass. Forskning vid och bortom gränserna för vårt nuvarande vetande är både av grundläggande betydelse för den ekonomiska och sociala välfärden och ett i grunden riskfyllt projekt som letar sig in på nya och utmanande forskningsområden utan vetenskapliga gränser.

För att stimulera betydande framsteg vid kunskapens gränser kommer EFR att stödja enskilda forskarlag i deras forskning inom vilket område som helst inom vetenskaplig och teknisk grundforskning som faller inom ramen för Horisont 2020, inbegripet ingenjörsvetenskap, samhällsvetenskap och humaniora. Om lämpligt kan hänsyn tas till särskilda ▌målgrupper (t.ex. startande forskare/nya forskarlag), med beaktande av EFR:s mål och behoven av ett effektivt genomförande. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt nytillkomna eller snabbväxande områden vid kunskapens gränser och i gränsområdet mellan olika discipliner.

Fristående forskare från hela världen oavsett ålder eller kön, inbegripet forskare som är på väg att bli oberoende forskningsledare, kommer att ges stöd för att kunna bedriva sin forskning i Europa.

EFR ska särskilt prioritera stöd till de bästa startande forskare som har utmärkta idéer för övergången till självständighet genom att tillhandahålla lämpligt stöd i det kritiska skedet när de upprättar eller konsoliderar ett eget forskarlag eller forskningsprogram. EFR kommer även att fortsätta att i tillräcklig grad stödja etablerade forskare.

Ett forskardrivet tillvägagångssättet kommer att tillämpas. Det innebär att EFR kommer att stödja projekt som genomförs av forskare inom ämnen som dessa själva har valt inom ramen för ansökningsomgångar. Förslagen kommer att bedömas genom inbördes utvärdering med kompetens som enda kriterium, med beaktande av nya forskarlags och startande forskares kompetens såväl som kompetensen inom väletablerade forskarlag, och särskild uppmärksamhet kommer att ägnas förslag som i hög grad är nydanande och därför innebär stora vetenskapliga risker.

EFR kommer att verka som en självständig vetenskapsstyrd finansieringskälla, bestående av ett fristående vetenskapligt råd med en rationaliserad och kostnadseffektiv särskild genomförandestruktur.

EFR:s vetenskapliga råd kommer att upprätta en övergripande vetenskaplig strategi och kommer att ha full kontroll över beslut om vilken typ av forskning som ska finansieras.

Det vetenskapliga rådet kommer att upprätta ett arbetsprogram som uppnår EFR:s mål grundat på dess vetenskapliga strategi enligt nedan. Det kommer att upprätta nödvändiga internationella samarbetsinitiativ i linje med dess vetenskapliga strategi, inbegripet utåtriktad verksamhet för att göra EFR mer synligt för de bästa forskarna från resten av världen.

Det vetenskapliga rådet kommer kontinuerligt att övervaka EFR:s verksamhet och dess utvärderingsförfaranden och överväga hur dess övergripande mål bäst uppnås. Det kommer vid behov att utveckla EFR:s blandning av stödåtgärder för att möta nya behov.

EFR kommer att sikta mot kompetens inom sina egna verksamheter. Europeiska forskningsrådets kostnader för administration och personal med avseende på det vetenskapliga rådet och den särskilda genomförandestrukturen kommer att vara förenliga med principen om en rationaliserad och kostnadseffektiv förvaltning. De administrativa utgifterna kommer att hållas så låga som möjligt samtidigt som nödvändiga resurser för ett genomförande i världsklass säkerställs i syfte att maximera finansieringen av spetsforskning.

EFR:s priser och anslag kommer att tilldelas enligt enkla, öppna förfaranden, som bibehåller fokus på särskild kompetens, uppmuntrar till initiativ och kombinerar flexibilitet med ansvarsskyldighet. EFR kommer kontinuerlig att leta efter ytterligare sätt att förenkla och förbättra sina förfaranden i syfte att säkerställa att dessa principer följs.

Mot bakgrund av EFR:s unika struktur och roll som en vetenskapsstyrd finansieringskälla kommer ERC:s genomförande och förvaltning av verksamheten att kontinuerligt ses över och utvärderas, med full medverkan av det vetenskapliga rådet, för att bedöma resultaten och anpassa och förbättra förfarandena på grundval av erfarenheter.

1.1.  Det vetenskapliga rådet

För att utföra sina uppgifter enligt artikel 7 kommer det vetenskapliga rådet att genomföra följande:

1)  Vetenskaplig strategi:

–  Upprättande av den övergripande vetenskapliga strategin för EFR mot bakgrund av vetenskapliga möjligheter och europeiska vetenskapliga behov.

–  Säkerställande av att arbetsprogrammet och de ändringar som är nödvändiga upprättas på permanent basis i enlighet med den vetenskapliga strategin, vilket omfattar ansökningsomgångar och kriterier, samt att särskilda ▌målgrupper (t.ex. startande/nya forskarlag) vid behov fastställs.

2)  Vetenskaplig ledning, övervakning och kvalitetskontroll:

–  Fastställande av ståndpunkter, där så är lämpligt ur ett vetenskapligt perspektiv, med avseende på genomförande och handläggning av ansökningsomgångar, utvärderingskriterier, förfaranden för inbördes utvärdering, inbegripet urval av experter och metoder för inbördes utvärdering och förslagsutvärdering, samt nödvändiga regler och riktlinjer för genomförandet. På grundval av detta kommer beslut att fattas om det förslag som ska finansieras under övervakning av det vetenskapliga rådet. Detta gäller även alla andra frågor beträffande resultatet och effekten av EFR:s verksamheter och kvaliteten på den forskning som bedrivs, vilket omfattar viktiga bestämmelser i EFR:s mall för bidragsöverenskommelse.

–  Övervakning av verksamheternas kvalitet och utvärdering av genomförande och resultat samt rekommendationer om förbättrande eller framtida åtgärder.

3)  Kommunikation och spridning:

–  Säkerställande av insyn i kommunikation med forskarsamhället, de viktigaste berörda aktörerna och allmänheten om EFR:s verksamhet och resultat.

–  Regelbunden rapportering till kommissionen om den egna verksamheten.

Det vetenskapliga rådet har full kontroll över beslut om vilken typ av forskning som kommer att finansieras och är garant för verksamhetens kvalitet ur ett vetenskapligt perspektiv.

I tillämpliga fall ska det vetenskapliga rådet samråda med forskarsamhället inom naturvetenskap, teknik, humanvetenskap och samhällsvetenskap, regionala och nationella forskningsfinansieringsorgan och andra intressenter.

Det vetenskapliga rådets ledamöter ska kompenseras för de uppgifter de utför genom honorar och i förekommande fall ersättning för resor och uppehälle.

Ordföranden i EFR kommer att vara bosatt i Bryssel under utnämningens varaktighet och ägna den största delen av sin tid(16) åt EFR:s angelägenheter. Ordföranden avlönas på en nivå som motsvarar kommissionens högsta ledning.

Det vetenskapliga rådet ska bland sina medlemmar välja tre vice ordföranden, som ska bistå ordföranden i dennes representation och organisationen av dennes arbete. De vice ordförandena får också benämnas vice ordförande för Europeiska forskningsrådet.

De tre vice ordförandena kommer att tillhandahållas stöd för att säkerställa att de får lämpligt lokalt administrativt bistånd vid sina heminstitutioner.

1.2.  Den särskilda genomförandestrukturen

Ansvaret för alla aspekter rörande det administrativa genomförandet och genomförandet av programmet kommer att ligga på den särskilda genomförandestrukturen, i enlighet med arbetsprogrammet. Den kommer framförallt att genomföra utvärderingsförfarandena, förfarandet för inbördes utvärdering och urvalsförfarandet i enlighet med den strategi som har fastställts av det vetenskapliga rådet och kommer att säkerställa den finansiella och vetenskapliga förvaltningen av anslagen.

Den särskilda genomförandestrukturen kommer att stödja det vetenskapliga rådet i utförandet av alla dess uppgifter enligt ovan, ge tillgång till nödvändiga handlingar och uppgifter i dess ägo och hålla det vetenskapliga rådet informerat om sin verksamhet.

För att säkerställa en effektiv samverkan med den särskilda genomförandestrukturen med avseende på frågor rörande strategi och operativ verksamhet kommer ledningen i det vetenskapliga rådet och direktören för den särskilda genomförandestrukturen att delta i regelbundna samordningsmöten.

Förvaltningen av EFR kommer att skötas av personal som har anställts särskilt för detta ändamål, vid behov innefattar detta tjänstemän från EU-institutionerna, och kommer endast att omfatta de faktiska administrativa behoven för att garantera den stabilitet och kontinuitet som krävs för en effektiv administration.

1.3.  Kommissionens roll

För att fullgöra sina förpliktelser enligt artiklarna 6, 7 och 8 kommer kommissionen att:

–  Säkerställa det vetenskapliga rådets kontinuitet och förnyelse samt tillhandahålla stöd för en stående valberedning för att utse framtida medlemmar i det vetenskapliga rådet.

–  Säkerställa kontinuiteten hos den särskilda genomförandestrukturen och fastställa dess uppgifter och ansvarsområden med beaktande av det vetenskapliga rådets synpunkter.

–  Utse den särskilda genomförandestrukturens direktör och högre tjänstemän med beaktande av det vetenskapliga rådets synpunkter.

–  Säkerställa att arbetsprogrammet, ståndpunkterna om metoder för genomförande samt nödvändiga regler och riktlinjer för genomförandet i enlighet med EFR:s ansökningsregler och EFR:s mall för bidragsöverenskommelse antas i tid med beaktande av det vetenskapliga rådets synpunkter.

–  Regelbundet informera och samråda med programkommittén om genomförandet av EFR:s verksamheter.

2.  FRAMTIDA OCH NY TEKNIK

Verksamheter som rör framtida och ny teknik (FET) kommer att konkretisera olika sorters interventionslogik, från helt öppna till varierande grader av strukturering av ämnen, grupper och finansiering, strukturerade kring tre linjer: FET Open, FET Proactive och FET Flagships.

2.1.  FET Open: främjande av nya idéer

Ett stort antal nystartade, visionära högrisksamarbetsprojekt inom vetenskap och teknik måste stödjas för att nya grunder för helt ny framtida vetenskaplig kunskap och teknik med framgång ska kunna utforskas. Eftersom denna verksamhet är uttryckligen ämnesobunden och icke-normativ, möjliggör den nya idéer, när de än uppstår och var de än kommer ifrån, inom ett mycket brett spektrum av teman och discipliner och aktiv stimulans av kreativt tänkande utanför ramarna. För att vårda sådana sköra idéer krävs ett rörligt, riskvänligt och mycket tvärvetenskapligt förhållningssätt till forskning, som går långt utöver strikt tekniska sfärer. Det är även viktigt att locka och stimulera nya aktörer med stor potential inom forskning och innovation, såsom unga forskare och små och medelstora högteknologiska företag, att delta för att vårda framtidens vetenskapliga och industriella ledare.

2.2.  FET Proactive: vård av nya teman och samhällen

Nya områden och teman måste stimuleras genom arbete mot strukturering av nya forskarsamhällen och stödjande av utformningen och utvecklingen av omvälvande forskningsteman. De huvudsakliga fördelarna med detta strukturerade men ändå utforskande förhållningssätt är uppkomsten av nya områden som ännu inte är redo att ingå i industriforskningsprogram samt uppbyggnaden och struktureringen av forskarsamhällen runt dessa. Detta utgör steget från samarbeten mellan ett litet antal forskare till ett kluster av projekt som vart och ett berör aspekter av ett forskningstema och utbyter resultat. Detta kommer att ske i nära samordning med temana ”Samhällsutmaningar” och ”Industriellt ledarskap”.

2.3.  FET Flagships: hantering av stora tvärvetenskapliga och tekniska utmaningar

Forskningsinitiativen inom denna utmaning är storskaliga, vetenskaps- och teknikdrivna, sektorsövergripande projekt som är uppbyggda kring ett enande visionärt mål. De tacklar stora vetenskapliga och tekniska utmaningar som kräver samarbete mellan flera discipliner, grupper och program. De vetenskapliga och tekniska framstegen bör ge en solid och bred grund för framtida ▌innovation och ekonomiskt utnyttjande samt nya fördelar för samhället med en potentiellt stor effekt. Deras övergripande natur och storlek innebär att de endast kan förverkligas genom gemensamma, långsiktiga och ihållande insatser ▌.

Verksamheter inom de tre FET-linjerna kompletteras av ▌nätverks- och samhällsbaserade åtgärder för att skapa en fruktbar och dynamisk europeisk grund för vetenskapsdriven forskning mot ny teknik. Dessa kommer att stödja FET-verksamheternas framtida utveckling, främja debatten om konsekvenserna av ny teknik samt öka dess inverkan.

2.4.  Specifika genomförandeaspekter

Ett rådgivande organ för FET, som inbegriper välrenommerade och kunniga forskare och ingenjörer, kommer att tillhandahålla synpunkter från berörda parter om den övergripande vetenskapliga och tekniska strategin, inklusive råd om fastställande av arbetsprogrammet.

FET kommer att fortsätta att vara vetenskaps- och teknikstyrt med stöd av en lätt och effektiv genomförandestruktur. Enkla administrativa förfaranden kommer att antas för att bibehålla fokus på särskild kompetens inom vetenskapsdriven teknisk innovation, uppmuntra initiativ och kombinera snabba beslut och flexibilitet med ansvarsskyldighet. De lämpligaste angreppssätten kommer att användas för att undersöka forskningslandskapet för FET (t.ex. ▌portföljanalys) och för att involvera grupper av berörda aktörer (t.ex. ▌samråd). Syftet kommer att vara fortsatt förbättring samt sökandet efter ytterligare sätt att förenkla och förbättra förfaranden för att säkerställa att dessa principer följs. FET-verksamheternas effektivitet och påverkan kommer att bedömas som ett komplement till bedömningarna på programnivå.

Mot bakgrund av dess uppdrag att främja vetenskapsdriven forskning om ny teknik strävar FET efter att sammanföra aktörer inom vetenskap, teknik och innovation, om lämpligt inbegripet användare och i möjligaste mån från både den offentliga och den privata sektorn. FET bör därför spela en aktiv roll och verka som en katalysator för att stimulera nytänkande, ny praxis och nya samarbeten.

FET Open grupperar verksamheter för att genomföra en nedifrån-och-upp-sökning efter lovande nya idéer. Den höga risken som varje sådan idé medför motverkas genom att många av dem utforskas. Utmärkande för dessa verksamheter är effektivitet i fråga om tid och resurser, låga marginalkostnader för förslagsställarna och oomtvistlig öppenhet för icke-konventionella och tvärvetenskapliga idéer. Enkla och snabba ständigt öppna ansökningsomgångar kommer att leta efter lovande nya forskningsidéer med hög risk och kommer att innefatta vägar för nya innovationsaktörer med hög potential, såsom unga forskare och små och medelstora högteknologiska företag. För att komplettera verksamheterna inom FET Open kan verksamheter inom ramen för prioriteringarna ”Industriellt ledarskap” och ”Samhällsutmaningar” komma att främja helt nya användningar av kunskap och teknik.

Inom verksamheten FET Proactive kommer ansökningsomgångar regelbundet att inledas för flera innovationsteman med hög risknivå och hög potential, vilka finansieras på en sådan nivå att flera projekt kan väljas ut. Dessa projekt kommer att stödjas genom gruppbyggande åtgärder som främjar verksamheter såsom gemensamma evenemang, utveckling av nya utbildningsplaner och färdplaner för forskning. Urvalet av teman kommer att ske med beaktande av kompetens i vetenskapsdriven forskning om ny teknik, potentialen för uppbyggnad av en kritisk massa och påverkan på vetenskap och teknik.

Ett antal storskaliga riktade initiativ (FET Flagships) kan komma att genomförs, under förutsättning att de förberedande FET-projekten får positiva resultat. De bör grundas på öppna partnerskap, som gör det möjligt att på frivillig grund kombinera EU-bidrag, nationella bidrag och privata bidrag med en välavvägd förvaltning, som ger programägarna både ett lämpligt inflytande och en hög grad av självständighet och flexibilitet i genomförandet, vilket gör det möjligt för flaggskeppsinitiativet att nära följa en forskningsplan med brett stöd. Urvalet av vilka ämnen som ska genomföras i form av flaggskeppsinitiativ kommer att ske med utgångspunkt i vetenskaplig och teknisk spetskompetens och med beaktande av det enande målet, potentiellt genomslag, integreringen av berörda aktörer och resurser inom ramen för en sammanhängande forskningsplan och i förekommande fall stöd från berörda aktörer och nationella/regionala forskningsprogram. Dessa verksamheter ska förverkligas genom utnyttjande av befintliga finansieringsinstrument.

3.   MARIE SKŁODOWSKA-CURIE-ÅTGÄRDER

3.1.  Främja nya färdigheter genom högkvalitativ grundutbildning för forskare

Europa behöver en stark och kreativ bas för mänskliga resurser som kan röra sig mellan länder och sektorer och har rätt kombination av kompetens för att förnya och omvandla kunskap och idéer till produkter och tjänster för ekonomiska och sociala fördelar.

Detta kommer i första hand att uppnås genom strukturering och kompetensökning inom en väsentlig del av den högkvalitativa grundutbildningen för forskare i början av sin karriär och doktorander i alla medlemsstater och associerade länder, i förekommande fall med deltagande av tredjeländer. Genom att utrusta forskare som befinner sig i början av karriären med ett stort antal kompetenser som kommer att göra det möjligt för dem att möta aktuella och framtida utmaningar kommer nästa generation av forskare att åtnjuta ökade karriärperspektiv inom både offentliga och privata sektorer, vilket kommer att locka fler unga människor till karriärer inom forskning.

Åtgärden kommer att genomföras genom stöd till forskarutbildningsprogram i hela unionen, vilka har valts ut på ett konkurrensutsatt sätt och genomförs genom partnerskap mellan universitet, forskningsinstitutioner, forskningsinfrastrukturer, näringslivet, små och medelstora företag och andra socioekonomiska aktörer från olika länder i och utanför Europa. Enskilda institutioner som kan tillhandahålla samma berikande miljö kommer också att stödjas. Flexibiliteten i genomförandet av målen måste säkerställas för att möta olika behov. Vanligtvis kommer framgångsrika partnerskap att bilda nätverk för forskningsutbildning som kan erbjuda innovativa typer av utbildning såsom gemensamma eller tvärvetenskapliga doktorsexamina eller industriforskardoktorat, medan enskilda institutioner vanligtvis kommer att vara delaktiga i innovativa doktorandprogram. Industriforskardoktorat är en viktig faktor för att främja en innovativ anda bland forskare och skapa starkare kopplingar mellan industrin och den akademiska världen. Av denna anledning planeras stöd för de bästa forskarna som befinner sig i början av karriären från vilket land som helst, så att de kan delta i dessa förstklassiga program, vilket bland annat kan inbegripa mentorskap för att överföra kunskap och erfarenhet.

Dessa utbildningsprogram kommer att fokusera på utveckling och breddning av central forskningskompetens samtidigt som de förser forskarna med ett kreativt sinne, en entreprenörsinställning och innovationskompetens som motsvarar framtida behov på arbetsmarknaden. Programmen kommer också att tillhandahålla utbildning i överförbara färdigheter, såsom lagarbete, risktagande, projektledning, standardisering, entreprenörskap, etik, IPR, kommunikation och kontakter mellan forskningen och samhället, som kommer att vara nödvändiga för uppkomsten, utvecklingen, kommersialiseringen och spridningen av innovation.

3.2.  Främja spetskompetensen genom gräns- och sektorsöverskridande rörlighet

Europa måste vara attraktivt för de bästa forskarna, både europeiska och utomeuropeiska. Detta kommer att uppnås i synnerhet genom stöd till attraktiva karriärmöjligheter för erfarna forskare inom både den offentliga och den privata sektorn och genom att de uppmanas att flytta mellan länder, sektorer och discipliner för att öka sin kreativa och innovativa potential.

De bästa eller mest lovande erfarna forskarna som vill utveckla sin kompetens genom erfarenhet från gränsöverskridande eller internationell rörlighet kommer att finansieras oavsett nationalitet. De kan stödjas under de olika stadierna i sin karriär, vilket omfattar de första stegen direkt efter doktorsexamen eller motsvarande erfarenhet. Dessa forskare kommer att finansieras på villkor att de flyttar från ett land till ett annat för att bredda eller fördjupa sina kompetenser vid universitet, forskningsinstitutioner, forskningsinfrastrukturer, näringslivet, små och medelstora företag eller andra socioekonomiska aktörer som de själva väljer (t.ex. organisationer i det civila samhället), för arbete med forsknings- eller innovationsprojekt som passar deras personliga behov och intressen. De kommer att uppmuntras att flytta från den offentliga till den privata sektorn eller omvänt genom stöd för tillfälliga befattningar. Detta bör stärka den privata sektorns innovationskraft och främja sektorsöverskridande rörlighet. Deltidsmöjligheter som tillåter kombinerade tjänster inom både den offentliga och den privata sektorn kommer också att stödjas för att öka överföringen av kunskap mellan sektorer samt att uppmuntra till nyetableringen av företag. Sådana skräddarsydda forskningsmöjligheter kommer att hjälpa lovande forskare att bli helt oberoende och underlätta karriärförflyttningar mellan den offentliga och den privata sektorn.

För att fullt ut utnyttja forskares befintliga potential kommer man även att främja möjligheterna att utbildas och erhålla ny kunskap vid en forskningsinstitution på hög nivå i ett tredjeland, att återuppta en forskarkarriär efter ett avbrott och att (åter)integrera forskare i längre forskartjänster i Europa, även i deras ursprungsland, efter att de dragit erfarenhet av gränsöverskridande/internationell rörlighet.

3.3.  Stimulera innovation genom utbyte av kunskap

Samhällsutmaningarna blir mer och mer globala och gräns- och sektorsöverskridande samarbeten är av största vikt för att bemöta dem. Därför är det av yttersta vikt att kunskaper och idéer överförs från forskare till marknaden (och vice versa) – något som bara kan ske om människor förs samman. Detta kommer att främjas genom stöd för flexibla utbyten av mycket kompetent personal inom forskning och utveckling mellan sektorer, länder och discipliner.

EU-finansiering kommer att tillhandahållas till stöd för utbyten ▌av personal inom forskning och innovation inom ramen för partnerskap mellan universitet, forskningsinstitutioner, forskningsinfrastrukturer, näringslivet, små och medelstora företag och andra socioekonomiska aktörer inom Europa samt mellan Europa och tredjeländer för att stärka det internationella samarbetet. Det kommer att vara öppet för personal inom forskning och utveckling på alla nivåer i karriären, från de lägsta (forskarutbildning) till de högsta (ledning), inbegripet administrativ och teknisk personal.

3.4.  Ökning av strukturell påverkan genom medfinansiering av verksamheterna

Stimulans av regionala, nationella eller internationella program för att främja kompetens och sprida bästa praxis för Marie Skłodowska-Curie-åtgärder i fråga om rörelsemöjligheter över hela Europa för forskarutbildning, karriärutveckling och personalutbyte kommer att öka Marie Skłodowska-Curie-åtgärdernas numeriska och strukturella genomslag. Detta kommer även att öka attraktiviteten hos spetsforskningscenter i hela Europa.

Detta kommer att uppnås genom medfinansiering av nya eller befintliga regionala, nationella, privata och internationella program för att öppna dem och sörja för internationell, intersektoriell och interdisciplinär forskarutbildning samt rörlighet över gränser och sektorer för forskare och utvecklingspersonal i alla stadier i sina karriärer.

Detta kommer att göra det möjligt att utnyttja synergier mellan unionens åtgärder och åtgärderna på regional och nationell nivå och bekämpa fragmentering i fråga om forskarnas mål, utvärderingsmetoder och arbetsvillkor. Inom ramen för medfinansieringsverksamhet kommer användningen av anställningskontrakt att främjas starkt.

3.5.  Särskilda stödåtgärder och politiska åtgärder

För att på ett effektivt sätt bemöta denna utmaning kommer det att vara nödvändigt att övervaka framstegen. Programmet kommer att stödja utvecklingen av indikatorer och analys av data med avseende på forskarnas rörlighet, kompetenser, karriärer och jämställdhet i syfte att fastställa luckor och hinder i Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna och öka påverkan av dessa åtgärder. Vid genomförandet av dessa verksamheter kommer man att eftersträva synergier och nära samordning med de politiska stödåtgärder för forskare, deras arbetsgivare och finansiärer som vidtas inom ramen för ”Europa i en föränderlig värld: Inkluderande, innovativa och reflekterande samhällen”. Särskilda åtgärder kommer att finansieras till stöd för initiativ för att öka medvetenheten om vikten av forskarkarriären, inklusive aspekter om återkomst och återintegrering, och för att sprida forsknings- och innovationsresultat från arbete som stöds av Marie Skłodowska-Curie-åtgärder.

För att ytterligare öka effekten av Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna kommer nätverksarbetet mellan Marie Skłodowska-Curie-forskare (nuvarande och tidigare) att stärkas genom alumnitjänster. Dessa kommer att sträcka sig från att stödja ett forum för kontakt och utbyte mellan forskare, som tillhandahåller möjligheter för utforskningssamarbeten och arbetstillfällen, till att organisera gemensamma evenemang samt att involvera forskarna i utåtriktad verksamhet som ambassadörer för Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna och för det europeiska området för forskningsverksamhet.

3.6.  Specifika genomförandeaspekter

Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna kommer att vara öppna för utbildnings- och karriärutvecklingsverksamheter inom alla forsknings- och innovationsområden som tas upp i fördraget, från grundforskning till marknadsetablering och innovationstjänster. Fält och sektorer inom forskning och utveckling kommer att väljas fritt av de sökande.

För att kunna dra fördelar av den globala kunskapsbasen kommer Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna att vara öppna för personal inom forskning och innovation samt för universitet, forskningsinstitutioner, forskningsinfrastrukturer, näringslivet och andra socioekonomiska aktörer från alla länder, inklusive tredjeländer, på de villkor som fastställs i förordning (EU) nr XX/2012 (regler för deltagande).

I alla verksamheter som beskrivs ovan kommer särskild uppmärksamhet att ägnas åt att uppmuntra ett starkt deltagande från företag, i synnerhet små och medelstora företag, och andra socioekonomiska aktörer, för att Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna ska kunna genomföras med framgång och få stort genomslag. Alla Marie Skłodowska-Curie-åtgärder främjar ett långsiktigt samarbete mellan högre utbildning, forskningsorganisationer och den offentliga och privata sektorn, med hänsyn till skyddet av immateriella rättigheter.

Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna kommer att utformas i nära synergier med andra program som stöder dessa politiska mål, bland annat programmet Erasmus för alla och EIT:s kunskaps- och innovationsgrupper.

Möjligheten bibehålls att, om särskilda behov uppstår, rikta vissa verksamheter inom ramen för programmet mot särskilda samhällsutmaningar, typer av forsknings- och utvecklingsinstitutioner eller geografiska platser för att möta utvecklingen av Europas krav i fråga om kompetenser, karriärutveckling och kunskapsutbyte.

För att öppna för alla typer av talang kommer allmänna åtgärder att vidtas för att överbrygga eventuella snedvridningar i tillgången till bidrag, t.ex. genom att främja lika möjligheter för manliga och kvinnliga forskare i alla Marie Skłodowska-Curie-åtgärder och genom riktmärkning för en jämn könsfördelning. Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna kommer dessutom att hjälpa forskare att upprätta en stabilare karriärväg och säkerställa att de kan kombinera arbetsliv och privatliv med hänsyn till sin familjesituation samt återuppta forskarkarriären efter ett avbrott. Alla deltagare som mottar stöd rekommenderas att godkänna och tillämpa principerna i den europeiska stadgan för forskare och riktlinjerna för rekrytering av forskare, vilka främjar öppen rekrytering och attraktiva arbetsvillkor.

För att ytterligare öka spridningen och allmänhetens delaktighet kan deltagarna i Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna komma att ombes att planera lämpliga verksamheter för att nå ut till allmänheten. Denna plan kommer att bedömas under utvärderingsförfarandet samt under projektuppföljningen.

4.  FORSKNINGSINFRASTRUKTUR

Verksamheterna kommer att inriktas på utveckling av en högkvalitativ europeisk forskningsinfrastruktur för 2020 och framåt, främjande av dess innovationspotential och mänskliga resurser samt stärkande av europeisk politik. Samordning med källor för sammanhållningsstöd kommer att eftersträvas för att säkerställa synergier och en enhetlig strategi för utvecklingen av forskningsinfrastrukturerna. Synergier med Marie Skłodowska-Curie-åtgärder kommer att uppmuntras.

4.1.  Utveckla de europeiska forskningsinfrastrukturerna inför 2020 och därefter

4.1.1.  Utveckling av nya forskningsinfrastrukturer av världsklass

Målet är att underlätta och stödja utformning, genomförande och långsiktig hållbarhet och effektiv drift av de forskningsinfrastrukturer som har fastställts av det europeiska strategiska forumet för forskningsinfrastruktur (Esfri) och andra forskningsinfrastrukturer av världsklass, vilket kommer att hjälpa Europa att möta stora utmaningar inom vetenskap, industri och samhälle. Detta mål kommer särskilt att fokusera på de infrastrukturer som planerar eller håller på att inrätta sin förvaltning eller redan har inrättat den, t.ex. på grundval av ett konsortium för europeisk forskningsinfrastruktur eller en motsvarande struktur på europeisk eller internationell nivå.

Unionsmedlen kommer, i förekommande fall, att bidra till

a)  den förberedande fasen för framtida infrastrukturer (t.ex. detaljerade uppbyggnadsplaner, rättsliga lösningar, flerårig planering, deltagande av industrin på ett tidigt stadium),

b)  genomförandefasen (t.ex. att FoU och ingenjörsvetenskapen arbetar tillsammans med industri och användare, utveckling av regionala partnerskapsanläggningar(17) för att uppnå en mer balanserad utveckling av det europeiska området för forskningsverksamhet), och/eller

c)  driftsfasen (t.ex. tillgång, datahantering, utåtriktad verksamhet, utbildning och internationella samarbetsverksamheter).

Denna verksamhet kommer även att stödja förberedande studier för nya forskningsinfrastrukturer genom en nedifrån-och-upp-strategi.

4.1.2.  Integrering och öppnande av befintliga nationella och regionala forskningsinfrastrukturer av europeiskt intresse

Syftet är att om lämpligt öppna viktiga nationella och regionala infrastrukturer för alla europeiska forskare, både från den akademiska världen och industrin, för att säkerställa optimal användning och gemensam utveckling.

Unionen kommer att stödja nätverk och kluster som på europeisk nivå sammanför och integrerar viktiga nationella forskningsinfrastrukturer. Finansiering kommer i synnerhet att tillhandahållas för att stödja nationsöverskridande och virtuell tillgång för forskare och harmonisering och förbättring av de tjänster som infrastrukturen tillhandahåller. ▌

4.1.3.  Utveckling, införande och drift av IKT-baserade e-infrastrukturer(18)

Målet är att före 2020 uppnå en världsledande förmåga till nätverkande, databehandling och vetenskapliga data i ett enda och öppet europeiskt onlineområde för forskning där forskare åtnjuter avancerade, utbredda och pålitliga tjänster för nätverkande och databehandling samt sammanhängande och öppen tillgång till e-vetenskapsmiljöer och globala dataresurser.

För att uppnå detta mål kommer stöd att ges till: globala forsknings- och utbildningsnätverk som tillhandahåller avancerade, standardiserade och skalbara tjänster mellan domäner på begäran, grid- och molninfrastrukturer som tillhandahåller obegränsad databehandlings- och databearbetningskapacitet, ett ekosystem av superdatoranläggningar som närmar sig exa-skala, en programvaru- och tjänsteinfrastruktur, t.ex. för simulering och visualisering, verktyg för samarbete i realtid och en interoperabel, öppen och pålitlig infrastruktur för vetenskapliga data.

4.2.  Främja forskningsinfrastrukturernas innovationspotential och mänskliga resurser

4.2.1.  Utnyttjande av forskningsinfrastrukturernas innovationspotential

Målet är att stimulera innovation både inom själva infrastrukturerna och inom industrier såsom leverantörs- och användarindustri.

Därför kommer stöd att tillhandahållas för

a)  FoU-partnerskap med industrin för att utveckla unionens kapacitet och industriella försörjning inom högteknologiska områden, såsom vetenskapliga instrument eller IKT,

b)  förkommersiell upphandling av aktörer inom forskningsinfrastrukturen för att driva innovationen framåt och fungera som första användare eller utvecklare av nydanande tekniker,

c)  för att stimulera industrin att använda sig av forskningsinfrastrukturer, t.ex. som experimentella testanläggningar eller kunskapsbaserade center, samt

d)  för att uppmuntra integreringen av forskningsinfrastrukturer i lokala, regionala och globala innovationsekosystem.

Unionens åtgärder kommer även att öka användningen av forskningsinfrastrukturer, i synnerhet e-infrastrukturer, inom offentliga tjänster, social innovation, kultur och utbildning.

4.2.2.  Stärkande av forskningsinfrastrukturernas humankapital

Forskningsinfrastrukturernas komplexitet och utnyttjandet av deras fulla potential kräver lämplig kompetens hos deras förvaltare, ingenjörer och tekniker samt deras användare.

Unionsmedlen kommer att stödja utbildningen av den personal som förvaltar och driver alleuropeiska forskningsinfrastrukturer, utbyte av personal och bästa praxis mellan anläggningar samt adekvat tillhandahållande av mänskliga resurser inom viktiga discipliner, inbegripet utveckling av särskilda utbildningsplaner. Synergier med Marie Curie Skłodowska-åtgärder kommer att uppmuntras.

4.3.  Stärka europeisk politik för forskningsinfrastruktur och internationellt samarbete

4.3.1.  Stärkande av den europeiska politiken för forskningsinfrastrukturer

Målen är att utnyttja synergierna mellan nationella initiativ och unionsinitiativ genom att inrätta partnerskap mellan relevanta beslutsfattare, finansieringsorgan eller rådgivande grupper (t.ex. Esfri, reflektionsgruppen för e-infrastruktur, EIROforum-organisationer, nationella myndigheter) för att utveckla kompletterande funktioner och samarbete mellan forskningsinfrastrukturer och verksamheter som genomför annan unionspolitik (såsom regional politik, sammanhållningspolitik, industripolitik, hälsopolitik, miljöpolitik, sysselsättningspolitik eller utvecklingspolitik) samt för att säkerställa samordning mellan EU:s olika finansieringskällor. Unionens åtgärder kommer även att stödja studier, övervakning och bedömning av forskningsinfrastrukturer på unionsnivå, samt relevanta politiska studier och kommunikationsuppgifter.

Horisont 2020 kommer att underlätta medlemsstaternas ansträngningar för att optimera sina forskningsanläggningar genom att ge stöd till en EU-omfattande databas över öppet tillgängliga forskningsinfrastrukturer i Europa.

4.3.2.  Underlättande av strategiskt internationellt samarbete

Målet är att underlätta utvecklingen av globala forskningsinfrastrukturer, d.v.s. forskningsinfrastrukturer som kräver finansiering och avtal på en global nivå. Målet är också att underlätta för samarbete mellan europeiska forskningsinfrastrukturer och deras utomeuropeiska motparter, att säkerställa deras globala driftskompatibilitet och räckvidd samt att eftersträva internationella avtal om ömsesidigt utnyttjande av, öppenhet hos eller medfinansiering av infrastrukturer. I detta avseende kommer rekommendationerna från Carnegies expertgrupp om globala forskningsinfrastrukturer att beaktas. Uppmärksamhet kommer också att riktas mot att säkerställa att unionen har ett adekvat samarbete med internationella organ såsom FN och OECD.

4.4.  Specifika genomförandeaspekter

Under genomförandet kommer fristående expertgrupper samt berörda aktörer och rådgivande organ att höras, t.ex. Esfri och reflektionsgruppen för e-infrastruktur.

Genomförandet kommer att följa en tredelad strategi: nedifrån-och-upp där projektens exakta innehåll och partnerskap är okänt, målinriktad där de särskilda forskningsinfrastrukturerna och/eller forskningsgrupperna som uppmärksammas är väldefinierade samt namngivna mottagare, t.ex. när ett bidrag för driftskostnader tillhandahålls en infrastrukturoperatör eller ett konsortium av infrastrukturoperatörer.

Målen med de verksamheter som anges i avsnitt 4.2 och 4.3 ska nås genom riktade åtgärder och om lämpligt inom ramen för de åtgärder som utarbetats enligt avsnitt 4.1.

DEL II

INDUSTRIELLT LEDARSKAP

1.  LEDARSKAP INOM MÖJLIGGÖRANDE TEKNIK OCH INDUSTRITEKNIK

Allmänt

Framgångsrik hantering, integrering och ibruktagande av möjliggörande teknik från den europeiska industrins sida är en viktig faktor när det gäller att stärka Europas produktivitet och innovationskapacitet och se till att Europa har en avancerad, hållbar och konkurrenskraftig ekonomi, globalt ledarskap på områden för högteknologiska tillämpningar och förmåga att utveckla effektiva och hållbara lösningar för samhällsutmaningar, där hänsyn tas till bland annat användarbehov. Innovationsverksamhet kommer att kombineras med FoU som en väsentlig del av finansieringen.

En integrerad strategi för viktig möjliggörande teknik

En viktig del av ”Ledarskap inom möjliggörande teknik och industriteknik” är viktig möjliggörande teknik, definierad som mikro- och nanoelektronik, fotonik, nanoteknik, bioteknik, avancerade material och avancerade tillverkningssystem. I många innovativa produkter ingår flera av dessa tekniker samtidigt, som enskilda eller integrerade delar. Medan varje enskild teknik möjliggör tekniskt nyskapande, kan den samlade nyttan av de många interaktionerna mellan viktiga möjliggörande tekniker och andra möjliggörande industritekniker och kombinationerna av dessa också leda till stora tekniska framsteg. Utnyttjande av tvärvetenskaplig viktig möjliggörande teknik ökar produkternas konkurrenskraft och genomslagskraft och stimulerar tillväxt och sysselsättning och ger nya möjligheter att hantera samhällsutmaningar. De otaliga möjligheterna till samverkan mellan dessa tekniker kommer därför att utnyttjas. Särskilt stöd kommer att ges till storskaliga pilot- och demonstrationsprojekt som ska genomföras i flera olika miljöer och under olika förutsättningar.

Detta omfattar viktig möjliggörande teknik och tvärvetenskapliga verksamheter inom viktig möjliggörande teknik som sammanför och integrerar olika enskilda tekniker, där resultatet blir teknikvalidering i en industriell miljö av ett komplett och kvalificerat system, som är färdigt för eller på väg ut på marknaden. En förutsättning kommer att vara ett starkt deltagande av den privata sektorn i sådana verksamheter och demonstration av hur projektresultaten kommer att bidra till EU:s marknadsvärde, och genomförandet skulle därför kunna ske i form av offentlig-privata partnerskap. I detta syfte och med hjälp av genomförandestrukturen för Horisont 2020 kommer ett gemensamt arbetsprogram för gränsöverskridande åtgärder för viktig möjliggörande teknik att utvecklas. Med beaktande av marknadsbehov och samhällsutmaningar ska arbetsprogrammet tillhandahålla generiska byggstenar för viktig möjliggörande teknik och tvärvetenskaplig viktig möjliggörande teknik inom olika tillämpningsområden, exempelvis samhällsutmaningar. Dessutom kommer synergieffekter i förekommande fall att eftersträvas mellan verksamheter för viktig möjliggörande teknik och verksamheter inom ramen för sammanhållningspolitiken i samband med nationella och regionala forsknings- och innovationsstrategier för smart specialisering samt med Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT), Europeiska investeringsbanken (EIB) och i förekommande fall med verksamheter som medlemsstaterna bedriver inom ramen för gemensamma initiativ för programplanering.

Specifika genomförandeaspekter

Innovationsverksamheten kommer att omfatta integrering av enskilda tekniker, demonstrationer av förmågan att ta fram och leverera innovativa produkter, system, processer och tjänster, användar- och kundpilotprojekt som uppvisar genomförbarhet och mervärde samt storskaliga demonstrationer som underlättar etableringen av forskningsresultaten på marknaden. Tillräcklig uppmärksamhet kommer att ägnas åt projekt i liten och mellanstor skala. Dessutom kommer genomförandet inom ramen för denna del att främja små och medelstora forskargruppers deltagande och bidra till ett mer aktivt deltagande från de små och medelstora företagens sida.

Olika enskilda tekniker kommer att integreras, vilket resulterar i teknikvalidering i en industriell miljö för att få fram ett komplett och kvalificerat system, färdigt för marknaden. Ett starkt deltagande av den privata sektorn i sådan verksamhet, bland annat genom offentlig-privata partnerskap, kommer att vara en förutsättning.

Efterfrågeåtgärder kommer att komplettera teknikframstegen från forsknings- och innovationsinitiativen. Dessa åtgärder omfattar att på bästa sätt utnyttja offentlig upphandling av innovation, ta fram lämpliga tekniska standarder och tekniska verksamheter till stöd för standardisering och reglering, påverka den privata efterfrågan och engagera användarna för att utveckla mer innovationsvänliga marknader.

Särskilt när det gäller nanoteknik och bioteknik kommer inblandningen av berörda parter och allmänheten syfta till att öka medvetenheten om fördelar och risker. Säkerhetsanalysen och hanteringen av den sammanlagda risken vid spridning av dessa tekniker kommer att behandlas systematiskt. I förekommande fall kommer samhällsvetenskap och humaniora att bidra till att användarnas behov, preferenser och acceptans beaktas samt till ökat samhällsdeltagande och välgrundade konsumentval.

Den verksamhet som får stöd genom denna del kommer att komplettera stödet till forskning och innovation avseende möjliggörande teknik, vilket kan ges av nationella och regionala myndigheter genom sammanhållningsfonderna, inom ramen för smarta specialiseringsstrategier.

Programmet ska som en del av finansieringen av åtgärder också ge stöd till verksamheter för tekniköverföring (både på nationell och regional nivå), bland annat utvecklingen av internationella och regionala innovationskluster, för att främja effektivare kopplingar mellan universitet och industrin.

Strategiska internationella samarbetsinitiativ kommer att fullföljas inom områden där de ledande partnerländerna har ömsesidiga intressen och fördelar. Följande är av särskilt, men inte uteslutande, intresse för möjliggörande teknik och industriteknik:

–  Tillgången till världsledande vetenskaplig och teknisk expertis.

–  Framtagningen av globala standarder.

–  Avlägsnandet av flaskhalsar inom den industriella exploateringen, FoU-samarbeten och handelsvillkor.

–  Säkerheten hos produkter baserade på nanoteknik och bioteknik och den långsiktiga inverkan av deras användning.

–  Utvecklingen av material och metoder som minskar energi- och resursförbrukningen.

–  Industriledda, internationella samarbetsinitiativ bland producenterna.

–  Systemens kompatibilitet.

1.1.  Informations- och kommunikationsteknik (IKT)

Ett antal åtgärder kommer att riktas mot utmaningar avseende industriellt och tekniskt ledarskap inom IKT längs hela värdekedjan och täcka in generiska forsknings- och innovationsagendor för IKT, vilket särskilt omfattar följande:

1.1.1.  En ny generation komponenter och system: konstruktion av avancerade ▌, inbyggda och energi- och resurssnåla komponenter och system

Målet är att upprätthålla och förstärka det europeiska ledarskapet inom teknik som är relaterad till avancerade, inbyggda och energi- och resurssnåla och gedigna komponenter och system. Det innefattar även mikro-, nano- och biosystem, organisk elektronik, integrering över stora ytor, grundläggande teknik för Sakernas Internet(19), inklusive plattformar som ger stöd för leverans av avancerade tjänster, sensorer, smarta integrerade system, inbyggda och distribuerade system, system av system och teknik för komplexa system.

1.1.2.  Nästa generations databehandling: Avancerade och säkra system och avancerad och säker teknik för databehandling, inbegripet datormoln

Målet är att öka lönsamheten för de europeiska tillgångarna inom processor- och systemarkitektur, sammankopplings- och datalokaliseringsteknik, datormoln, parallell databehandling, modellering och simuleringsprogram för samtliga marknadssegment, däribland ingenjörstekniska applikationer (såsom osäkerhetskvantifiering, riskanalys och ingenjörstekniska beslut).

1.1.3.  Framtidens internet: programvara, maskinvara, infrastruktur, teknik och tjänster

Målet är att stärka den europeiska industrins konkurrenskraft när det gäller att utveckla, behärska och utforma nästa generations internet, som efter hand kommer att ersätta och överträffa nuvarande webb, fasta och mobila nätverk samt tjänsteinfrastruktur och göra det möjligt att sammankoppla biljoner enheter (Sakernas Internet) som tillhör många olika operatörer och domäner och förändra vårt sätt att förmedla, samla in och använda kunskap. Detta inbegriper forskning och innovation avseende nätverk, programvara, processer och tjänster, cybersäkerhet, integritet, tillförlitlighet och förtroende, trådlös(20) kommunikation och alla optiska nätverk, omslutande interaktiva multimedia och framtidens anslutna företag.

1.1.4.  Innehållsteknik och informationshantering: IKT för digitalt innehåll och kulturella och kreativa industrier

Målet är att stärka Europas ställning som leverantör av produkter och tjänster som bygger på enskilda personers och företags kreativitet. Detta ska ske genom att yrkesmän och medborgare förses med nya verktyg för att skapa, få tillgång till, använda, lagra och återanvända alla typer av digitalt innehåll på alla språk och modellera, analysera och visualisera stora mängder information (stora datamängder), inklusive kopplade data. Det handlar om ny teknik för konst, språk, inlärning, samarbete, digital lagring, webbdesign, tillgång till innehåll, analysteknik och medier, intelligenta och anpassningsbara system för informationsbehandling som bygger på avancerad dataextrahering, automatisk datahämtning, statistiska analyser och visuell datorteknik.

1.1.5.  Avancerade gränssnitt och robotar: robotteknik och smarta ytor

Målet är att förstärka Europas vetenskapliga och industriella ledarskap avseende industri- och tjänsterobotar, kognitiva och kommunikativa system, avancerade gränssnitt och smarta ytor samt tänkande och kännande maskiner, som bygger på datorer och nätverk med ökad prestanda och framsteg när det gäller förmågan att utforma och bygga självmonterande system som kan lära sig, anpassa sig och reagera eller som optimerar interaktionerna mellan människa och maskin. I förekommande fall ska de system som har utvecklats och de senaste framstegen på området utvärderas i verkliga miljöer.

1.1.6.  Mikro- och nanoelektronik samt fotonik: Viktig möjliggörande teknik i samband med mikro- och nanoelektronik och med fotonik, som även omfattar kvantteknik

Målet är att dra fördel av spetskompetensen i Europa när det gäller dessa viktiga möjliggörande tekniker och ge stöd åt och ytterligare stärka industrins konkurrenskraft och marknadsledande position. Åtgärderna kommer även att omfatta forskning och innovation avseende konstruktion, avancerade processer, pilotprojekt för tillverkning, relaterad tillverkningsteknik och demonstrationsverksamhet för att validera tekniska framsteg och innovativa affärsmodeller samt grundläggande nästa generations teknik som utnyttjar framstegen inom kvantfysiken.

Dessa sex huvudsakliga verksamhetsområden förväntas täcka alla behov, med beaktande av den europeiska industrins konkurrenskraft ur ett globalt perspektiv. De skulle inbegripa industriellt ledarskap inom generiska IKT-baserade lösningar, produkter och tjänster som behövs för att hantera stora samhällsutmaningar samt dagordningar för tillämpningsinriktad forskning och innovation inom IKT som kommer att stödjas tillsammans med relevant samhällsutmaning. Med tanke på de allt större tekniska framstegen på alla områden i människors liv kommer interaktionen mellan människan och tekniken att vara en viktig fråga i detta avseende och en del av den ovannämnda tillämpningsinriktade IKT-forskningen. Forskning med ett användarinriktat perspektiv kommer att bidra till utvecklingen av konkurrenskraftiga lösningar.

I vart och ett av dessa sex verksamhetsområden ingår även infrastruktur för IKT-specifika forskningsinfrastrukturer, bland annat levande laboratorier för ▌försök och infrastruktur för grundläggande viktiga möjliggörande tekniker och integrationen av dessa i avancerade produkter och innovativa smarta system, inklusive utrustning, verktyg, stödtjänster, renrum och tillgång till tillverkningsanläggningar för prototyper.

Genomförandet av detta ska komplettera och vara förenligt med det arbete med forskningsinfrastruktur som får stöd genom pelaren ”Vetenskaplig spetskompetens”.

Verksamheter kommer att stödja forskning och utveckling av system med full hänsyn till människans grundläggande fri- och rättigheter, i synnerhet rätten till integritet.

1.2.  Nanoteknik

1.2.1.  Utveckla nästa generations nanomaterial, nanokomponenter och nanosystem

Utveckling och integrering av kunskap om fenomen på nanonivå inom tvärvetenskapliga områden, med målet att ta fram fundamentalt nya produkter och system som möjliggör hållbara lösningar inom ett stort antal områden.

1.2.2.  Garantera en säker och hållbar utveckling och tillämpning av nanoteknik

Öka den vetenskapligt grundade kunskapen om den möjliga inverkan på hälsa eller miljö för att åstadkomma en proaktiv, vetenskapligt baserad styrning av nanotekniken och erbjuda validerade vetenskapliga verktyg, metoder och plattformar för analys och hantering av faror, exponering och risker under hela livscykeln för nanomaterial och nanosystem, inbegripet standardiseringsfrågor.

1.2.3.  Utveckla nanoteknikens samhällsdimension

Ta itu med de mänskliga och fysiska ▌behov som spridningen av nanoteknik ger upphov till, med fokus på styrning av nanoteknik till nytta för samhället och miljön, bland annat kommunikationsstrategier för att uppnå samhällsengagemang.

1.2.4.  Effektiv och hållbar sammanställning och tillverkning av nanomaterial, komponenter och system

Fokusera på nya flexibla, anpassningsbara och upprepningsbara enhetsoperationer, smart integrering av nya och befintliga processer, inbegripet teknisk konvergens, såsom nanobioteknik, såväl som uppgradering för att möjliggöra en hållbar storskalig tillverkning med hög precision av produkter och flexibla kombinationsanläggningar som säkerställer en effektiv kunskapsöverföring till industriell innovation.

1.2.5.  Utveckla och standardisera kapacitetshöjande teknik, mätmetoder och utrustning

Fokusera på underliggande teknik som stöder utvecklingen och införandet på marknaden av säkra komplicerade nanomaterial och nanosystem, vilket inbegriper nanometrologi, karakterisering och manipulering av material på nanonivå, modellering, datorbaserad konstruktion och avancerad teknik på atomnivå.

1.3.  Avancerade material

1.3.1.  Övergripande och möjliggörande materialteknik

Forskning om designade material, funktionella material, multifunktionella material med högre kunskapsinnehåll, nya funktioner och förbättrad prestanda, såsom självreparerande eller biokompatibla material, självmonterande material, nya magnetiska material och strukturella material, för innovationer inom alla industriella områden, särskilt för mervärdesmarknader, inbegripet kreativa branscher.

1.3.2.  Materialutveckling och -omvandling

Forskning och utveckling för att säkerställa en effektiv, säker och hållbar utveckling och uppgradering som möjliggör industriell tillverkning av framtida designbaserade produkter och en utveckling mot en europeisk materialhantering ”utan avfall”, t.ex. inom metall- och kemiindustrin eller den biotekniska industrin, och öka kunskaperna om förslitningsmekanismer (slitage, korrosion, mekanisk tillförlitlighet).

1.3.3.  Hantering av materialkomponenter

Forskning och utveckling för nya och innovativa tekniker för material, komponenter och system för hopfogning, vidhäftning, separering, montering, självmontering och demontering, nedbrytning och avveckling av materialkomponenter och hantering av livscykelkostnader och miljöpåverkan genom nydanande användning av avancerad materialteknik.

1.3.4.  Material för en hållbar, resurseffektiv industri med låga utsläpp

Utveckling av nya produkter och tillämpningar, affärsmodeller och ansvarsfulla konsumentbeteenden som ökar användningen av förnybara källor för hållbara tillämpningar, minskar energiefterfrågan under produktens hela livscykel och underlättar produktion med låga utsläpp samt processintensifiering, återanvändning, rening, material för energilagring och material med potential för högt mervärde från avfall och återanvändning.

1.3.5.  Material för kreativa industrier, inbegripet kulturarvsindustrin

Tillämpning av utformning och utveckling av konvergerande teknik för att skapa nya affärsmöjligheter, inbegripet bevarande och restaurering av Europas kulturarv och material med historiskt eller kulturellt värde, liksom nya material.

1.3.6.  Metrologi, karakterisering, standardisering och kvalitetsstyrning

Främjande av teknik som t.ex. karakterisering, icke-skadlig utvärdering, fortlöpande bedömning och övervakning och modeller för prognostisering av prestanda för framsteg och resultat inom materialvetenskap och materialteknik.

1.3.7.  Optimerad materialanvändning

Forskning och utveckling för att undersöka ersättning av och alternativ till användning av material, bland annat hanteringen av råvaruproblemet genom specialanpassade material eller ersättning av sällsynta, kritiska eller farliga material, och innovativa synsätt på affärsmodeller och identifiering av kritiska resurser.

1.4.  Bioteknik

1.4.1.  Stärka ledande biotekniker som en drivkraft för framtida innovation

Målet är att lägga grunden för europeisk industri så att den kan hålla sig kvar i teknikutvecklingens frontlinje, även på medellång och lång sikt. Detta inbegriper att utveckla nya teknikområden, såsom syntesbiologi, bioinformatik och systembiologi, och att dra fördel av konvergensen med annan möjliggörande teknik, såsom nanoteknik (t.ex. bionanoteknik) och IKT (t.ex. bioelektronik) och ingenjörsteknik. Dessa och andra spjutspetsdiscipliner bör omfattas av lämpliga åtgärder i form av forskning och utveckling för att möjliggöra överföring och genomförande till nya tillämpningar ▌.

1.4.2.  Bioteknikbaserade industriprodukter och industriprocesser

Målsättningen är dubbel: dels att hjälpa europeiska industriföretag (t.ex. inom områdena kemi, hälso- och sjukvård, gruvdrift, energi, pappersmassa och papper, fiberbaserade produkter och trä, textil, stärkelse och livsmedelsbearbetning) att utveckla nya produkter och processer som uppfyller industrins och samhällets krav, helst genom miljövänliga och hållbara produktionsmetoder, samt konkurrenskraftiga och förbättrade bioteknikbaserade alternativ som kan ersätta vedertagna lösningar, dels att utnyttja bioteknikens potential att upptäcka, övervaka, förebygga och undanröja miljöförstöring. Den omfattar forsknings- och innovationsprojekt om nya enzymer med optimerade biokatalysatorfunktioner, enzymatiska och metabola reaktionsvägar, utformning av bioprocesser i industriell skala, integrering av bioprocesser i industriella produktionsprocesser, avancerad fermentering och upp- och nedströmsbearbetning som ger kännedom om mikrobiella samhällens dynamik. Den kommer också att omfatta utvecklingen av prototyper för bedömning av de utvecklade produkternas och processernas teknisk-ekonomiska genomförbarhet och hållbarhet.

1.4.3.  Innovativ och konkurrenskraftig plattformsteknik

Målet är att utveckla plattformsteknik (t.ex. genomik, meta-genomik, proteomik, metabolomik, molekylära verktyg, expressionssystem, plattformar för fenotypning och cellbaserade plattformar) för att uppnå ledande positioner och konkurrensfördelar inom flera olika ▌sektorer med ekonomisk verkan. Däri ingår aspekter såsom att stödja utvecklingen av bioresurser med optimerade egenskaper och tillämpningar som går utöver vedertagna lösningar, möjliggöra en hållbar utforskning, förståelse och exploatering av landbaserad och marin biologisk mångfald för nya tillämpningar, biobaserade produkter och processer samt stödja utvecklingen av hälso- och sjukvårdslösningar baserade på bioteknik (t.ex. diagnostik, biologiska produkter och bio-medicinteknisk utrustning).

1.5.  Avancerad tillverkning och bearbetning

1.5.1.  Teknik för framtidens fabriker

Främja hållbar industriell tillväxt genom att underlätta strategisk övergång i Europa från kostnadsbaserad tillverkning till ett synsätt som baseras på skapande av produkter med högt mervärde och av IKT-stödd, intelligent och högpresterande tillverkning i ett integrerat system. Detta kräver att man inriktar sig på utmaningen att producera mer, samtidigt som man förbrukar mindre material, använder mindre energi och genererar mindre avfall och föroreningar och eftersträvar en hög ekologisk effektivitet. Fokus kommer att ligga på att utveckla och införliva framtidens anpassningsbara produktionssystem, med särskild tonvikt på de europeiska små och medelstora företagens behov, för att uppnå avancerade och hållbara tillverkningssystem och -förfaranden. Fokus ska också läggas på metoder för ökad flexibilitet och säker och smart produktion, där automatisering används i lämplig utsträckning i arbetarvänliga miljöer.

1.5.2.  Teknik som möjliggör energieffektiva byggnader och system med låg miljöpåverkan

Minska energiförbrukningen och koldioxidutsläppen genom att utveckla och utnyttja hållbar byggnadsteknik och hållbara byggnadssystem, genomföra och reproducera åtgärder för att öka spridningen av energisnåla system och material till nya byggnader och byggnader som renoveras eller nyutrustas. Livscykelbedömningar och den ökade betydelsen av begrepp som bygg-förvalta-avyttra kommer att vara centrala när det gäller att lösa problemet med en övergång till nära nollenergibyggnader i Europa senast 2020 och att realisera energisnåla distrikt genom engagemang med alla berörda aktörer.

1.5.3.  Hållbar, resurseffektiv och koldioxidsnål teknik i energiintensiva bearbetningsindustrier

Öka konkurrenskraften hos processindustrier inom exempelvis kemi, cement, pappersmassa och papper, glas, mineraler eller icke-järnmetall och stål genom att drastiskt öka resurs- och energieffektiviteten och minska sådana industriverksamheters miljöpåverkan. Fokus kommer att ligga på att utveckla och utvärdera möjliggörande teknik för innovativa ämnen, material och tekniska lösningar för koldioxidsnåla produkter och mindre energikrävande processer och tjänster längs värdekedjan, liksom att använda ytterst koldioxidsnåla produktionstekniker och tekniker för att uppnå särskilda reduktioner av växthusgasutsläppsintensiteten.

1.5.4.  Nya hållbara affärsmodeller

Sektorsövergripande samarbete när det gäller begrepp och metoder för ”kunskapsbaserad”, specialiserad produktion kan stärka organisatorisk inlärning, kreativitet och innovation med inriktning på skräddarsydda affärsmodeller som kan anpassas till kraven från globaliserade värdekedjor och nätverk, föränderliga marknader och nya och framtida industrier. Detta inbegriper en inriktning på hållbara affärsmodeller som omfattar produktens och processens hela livscykel.

1.6.  Rymdfrågor

På området rymdforskning kommer åtgärder på unionsnivå att genomföras i anslutning till medlemsstaternas och Europeiska rymdorganisationens (ESA) verksamheter inom rymdforskning, med syftet att bygga upp komplementaritet mellan olika aktörer.

1.6.1.  Möjliggöra europeisk konkurrenskraft, icke-beroende och innovation inom den europeiska rymdsektorn

Målet är att bibehålla en globalt ledande ställning inom rymdtekniken genom att säkerställa och vidareutveckla en kostnadseffektiv, konkurrenskraftig och innovativ rymdindustri (inbegripet små och medelstora företag) och rymdforskningsorganisation och främja rymdbaserad innovation.

1.6.1.1.  Säkerställa och vidareutveckla en konkurrenskraftig, hållbar och entreprenörsinriktad rymdindustri och rymdforskningsorganisation och öka det europeiska oberoendet på området för rymdsystem

Europa spelar en ledande roll inom rymdforskningen och utvecklingen av rymdteknik och utvecklar ständigt sin egen operativa infrastruktur i rymden (t.ex. Galileo och Copernicus). Den europeiska industrin har i själva verket etablerat sig som exportör av förstklassiga satelliter och annan rymdrelaterad teknik. Denna ställning hotas emellertid av konkurrens från andra stora rymdmakter ▌. Syftet med denna åtgärd är att utveckla en forskningsbas genom att skapa kontinuitet i programmen för rymdforskning och innovation, t.ex. i form av en serie mindre och mer frekventa demonstrationsprojekt i rymden. Detta kommer att göra det möjligt för Europa att utveckla sin industriella bas och rymdorganisation för FoTU och därmed bidra till att göra den ännu mer modern och oberoende av import av kritisk teknik.

Standardisering bör främjas för att investeringar ska kunna optimeras och marknadstillträdet utvecklas.

1.6.1.2.  Lyfta fram innovationer som berör både rymdtekniken och områden utanför rymdtekniken

Vissa utmaningar inom rymdtekniken har paralleller med landrelaterade utmaningar, t.ex. inom områdena flygteknik, energi, miljö, telekommunikation och IKT, exploatering av naturresurser, sensorer, robotteknik, avancerade material, säkerhet samt hälso- och sjukvård. Dessa likheter ger möjligheter, framför allt för små och medelstora företag, till tidig samordning av teknikutveckling som berör organisationer både inom och utanför rymdtekniken, bland annat icke rymdrelaterade branscher, vilket gör att banbrytande innovationer kan åstadkommas snabbare än när de framkommer som sidoeffekter i en senare fas. Exploatering av befintlig europeisk rymdinfrastruktur bör stimuleras genom att utvecklingen av innovativa produkter och tjänster baserade på fjärranalys, positionsbestämning eller andra former av satellitbaserade data främjas. Dessutom bör Europa i förekommande fall förstärka den begynnande utvecklingen av en entreprenörssektor inom rymdtekniken genom välriktade åtgärder, bland annat stöd till initiativ inom rymdtekniköverföring.

1.6.2.  Möjliggöra framsteg inom rymdteknik

Målet är att utveckla avancerad och möjliggörande rymdteknik och operativa koncept från idé till demonstration i rymden.

Förmågan att bedriva rymdverksamhet och att utveckla, bibehålla och driva ▌rymdsystem i omloppsbana runt jorden och längre bort är avgörande för det europeiska samhällets framtid. Denna förmåga kräver investeringar i forskning och innovation inom en mängd olika rymdtekniker (t.ex. bärraketer och andra fordon, satelliter, robotteknik, instrument och sensorer) och strategier för att gå från idéer till demonstrationer i rymden. Europa är för närvarande en av de tre ledande rymdmakterna, vilket huvudsakligen drivs genom medlemsstaternas investeringar via ESA och nationella program, men jämfört med de FoU-investeringar som Förenta staterna gör inom rymdområdet (t.ex. cirka 20 % av NASA:s totala budget) behöver Europas inriktning på framtidens rymdteknik ▌och rymdtillämpningar förstärkas på alla följande områden:

a)  Forskning med låg teknisk mognadsgrad, vilken ofta baseras på viktig möjliggörande teknik, med potential att ta fram banbrytande teknik för landrelaterade tillämpningsområden.

b)  Förbättringar av befintlig teknik, t.ex. genom miniatyrisering, bättre energieffektivitet och högre sensorkänslighet.

c)  Demonstration och validering av ny teknik och nya koncept både i rymden och i motsvarande landmiljöer.

d)  Uppdragets sammanhang, t.ex. analys av rymdmiljön, markstationer, skydd av rymdsystem och infrastruktur mot skador eller förstörelse på grund av kollision med rymdskrot eller andra rymdföremål samt mot följder av rymdväder, som exempelvis soleruption (Space Situational Awareness, SSA), främjande av innovativ infrastruktur för insamling, överföring och lagring av data och stickprov.

e)  Satellitkommunikation, avancerad teknik för navigering och fjärranalys som täcker nödvändig forskning för framtida generationer av unionens rymdsystem (t.ex. Galileo och Copernicus).

1.6.3.  Möjliggöra utnyttjande av rymddata

Målet är att säkerställa ett bättre utnyttjande av rymddata från befintliga, arkiverade och framtida europeiska uppdrag inom vetenskapen och den offentliga och privata sektorn.

Rymdsystemen ger information som ofta inte kan erhållas på något annat sätt. Trots att de europeiska uppdragen håller världsklass visar publiceringssiffror att data från europeiska uppdrag inte används lika ofta som data från amerikanska uppdrag. Data från europeiska satelliter (vetenskapliga, offentliga eller kommersiella) kan utnyttjas i mycket högre grad, om ytterligare ansträngningar gjordes för att bearbeta, lagra, validera och standardisera rymddata från europeiska uppdrag samt ge hållbar tillgång till dessa och för att stödja utvecklingen av nya informationsprodukter och informationstjänster som dessa data ger upphov till och, i förekommande fall i kombination med data från markbaserade observationer. Innovationer avseende insamling och bearbetning av data, datafusion och dataöverföring och driftskompabilitet, i synnerhet främjandet av tillgång till och utbyte av geovetenskapliga data och metadata, även med hjälp av IKT-baserade samarbetsformer, kan säkerställa en högre avkastning på investeringar i rymdinfrastruktur och bidra till att ta itu med samhällsutmaningar. Kalibrering och validering av rymddata (för enskilda instrument, mellan instrument och uppdrag samt med avseende på objekt in situ) är viktiga för att rymddata ska kunna användas på ett effektivt sätt inom alla områden, och det finns ett behov av ökad standardisering av data som insamlats från rymden och av referensramar. Tillgång till och utnyttjande av data från rymduppdrag är en fråga som kräver global samordning. För data från jordobservationer fastställs harmoniserade strategier och bästa praxis delvis i samordning med den mellanstatliga arbetsgruppen för jordobservation (GEO), som syftar till att upprätthålla det globala systemet av jordobservationssystem (Geoss), där unionen deltar, genom att utnyttja Copernicus-programmet fullt ut. Ett snabbt införande av dessa innovationer i den relevanta tillämpningen och i beslutsprocesser kommer att stödjas. I detta ingår dessutom utnyttjande av data för fortsatt vetenskaplig undersökning.

1.6.4.  Möjliggöra europeisk forskning till stöd för internationella rymdpartnerskap

Målet är att stödja det europeiska bidraget inom forskning och innovation till förmån för långsiktiga internationella partnerskap avseende rymdverksamhet.

Även om rymdinformation ger stora lokala fördelar är rymdverksamheten i grunden en global fråga. Detta är särskilt tydligt när det gäller det kosmiska hotet mot jord- och rymdbaserade system. Förlusten av satelliter till följd av rymdväder och rymdskrot uppskattas kosta cirka 100 miljoner euro per år. Många projekt inom rymdvetenskap och rymdutforskning har en lika global omfattning. Utvecklingen av ledande rymdteknik äger i allt högre grad rum inom sådana internationella partnerskap, vilket gör tillgången till sådana internationella projekt till en viktig framgångsfaktor för europeiska forskare och industrier. Unionens bidrag till sådan global rymdverksamhet måste bestämmas genom långsiktiga strategiska planer (10 år och längre), som anpassas till unionens prioriteringar inom rymdpolitiken och samordnas med medlemsstaterna och interna europeiska partner, såsom ESA och nationella rymdorganisationer, och i förekommande fall, med internationella partner ▌och rymdmakternas rymdorganisationer ▌.

1.6.5.  Specifika genomförandeaspekter

Prioriteringarna vid genomförandet av rymdrelaterad forskning och innovation i samband med Horisont 2020 följer riktlinjerna för Unionens rymdpolitiska prioriteringar som de definieras av rymdrådet och meddelandet En rymdstrategi för Europeiska unionen i allmänhetens tjänst. Genomförandet kommer i förekommande fall att baseras på strategiska forskningsagendor som tagits fram i samråd med medlemsstaterna och nationella rymdorganisationer, ESA, intressenter från den europeiska rymdindustrin (inbegripet små och medelstora företag), den akademiska världen, tekniska institut och den rådgivande gruppen i rymdfrågor ▌. Vad gäller deltagandet i internationell verksamhet, kommer agendan för forskning och innovation att bestämmas i samarbete med europeiska intressenter och internationella partner (exempelvis Nasa, Roskosmos och JAXA).

Tillämpningen av rymdteknik ska i förekommande fall stödjas genom respektive Samhällsutmaning.

2.  TILLGÅNG TILL RISKFINANSIERING

Horisont 2020 kommer att leda till att två instrument inrättas (egetkapitalinstrumentet och låneinstrumentet), med en rad olika avdelningar. Egetkapitalinstrumentet och låneinstrumentets avdelning för små och medelstora företag ska genomföras i ett ömsesidigt beroendeförhållande till programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag, som en del av två av EU:s finansiella instrument som tillhandahåller kapital och lån för att främja forskning och innovation samt tillväxt hos små och medelstora företag.

Genom egetkapitalinstrumentet och låneinstrumentet kan i förekommande fall finansiella medel slås samman med medel från medlemsstater eller regioner som är villiga att bidra med delar av de europeiska struktur- och investeringsfonder som de tilldelats i enlighet med artikel 33.1 a i rådets förordning om de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

Istället för att erbjuda lån, säkerheter eller kapitalandelar osv. direkt till de slutliga mottagarna kommer kommissionen att lämna över ansvaret till finansinstituten att ge stöd i synnerhet via riskdelning, garantisystem och kapitalinvesteringar och kvasiformer av kapitalinvesteringar.

2.1.  Låneinstrumentet

Låneinstrumentet ska ge lån till enskilda stödmottagare för investering i forskning och innovation, (mot)garantier till finansiella mellanhänder som beviljar lån till stödmottagare, kombinationer av lån och (mot)garantier samt garantier eller motgarantier för nationella och regionala lånefinansieringssystem. Låneinstrumentet kommer att stå för verksamhet som förlänger förfallodagen, och det kommer att stödja det särskilda instrumentet för små och medelstora företag, beroende på nivån på efterfrågan (se del II, avsnitt 3, ”Innovation i små och medelstora företag” i denna bilaga). Reserveringar från låneinstrumentet kan kombineras, med eventuellt tillägg av anslag (även klumpsummor), med reserveringar från kapitalfinansieringsinstrumentet i ett eller flera integrerade system. Det är också möjligt att använda mjuka lån, konvertibler, förlagslån, vinstandelslån, leasinglån och värdepapperisering.

Förutom att erbjuda lån och garantier på en marknadsstyrd basis enligt principen först till kvarn, kommer låneinstrumentet, under ett antal avdelningar, att inriktas på särskilda program och sektorer. Öronmärkta budgetbidrag till detta ändamål kan i förekommande fall komma från

a)  andra delar av Horisont 2020, i synnerhet del III, ”Samhällsutmaningar”,

b)  andra ramverk, program och budgetposter i unionens budget,

c)  särskilda regioner och medlemsstater som vill bidra med resurser som finns tillgängliga från sammanhållningsfonderna,

d)  särskilda enheter (såsom ▌gemensamma teknikinitiativ) eller initiativ.

Sådana budgetstöd kan utformas eller läggas till när som helst under Horisont 2020:s fortgång.

Riskdelning och andra faktorer kan variera med politik eller sektoravdelningar, förutsatt att deras värden eller tillstånd är förenliga med skuldinstrumentets allmänna regler. Vidare kan avdelningarna ha särskilda kommunikationsstrategier inom låneinstrumentets övergripande säljfrämjande kampanj. Dessutom kan specialiserade finansinstitut på nationell nivå användas om det behövs särskild sakkunskap för att bedöma framtida lån inom en särskild avdelningsdomän.

Delen för små och medelstora företag i låneinstrumentet ska vara inriktat på forsknings- och innovationsdrivna små och medelstora företag och ge lån över 150 000 euro som komplettering av finansieringen till sådana företag inom ramen för lånegaranti-instrumentet i programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag. Låneinstrumentets del för små och medelstora företag ska också omfatta lån på under 150 000 euro till forsknings- och innovationsdrivna små och medelstora företag och små midcap-företag.

Låneinstrumentets hävstångseffekt – som definieras som den sammanlagda finansieringen (dvs. unionsfinansiering plus stöd från andra finansinstitut) dividerat med unionens ekonomiska bidrag – förväntas vara i intervallet från i genomsnitt 1,5 till 6,5, beroende på den typ av verksamhet som är inblandad (risknivå, tänkta mottagare och den särskilda insats från skuldfinansieringsinstrumentet som är berörd). Multiplikationseffekten – som definieras som stödmottagarnas sammanlagda investeringskostnad dividerad med unionens ekonomiska bidrag – förväntas bli 5 till 20, återigen beroende på den typ av verksamhet som är berörd.

2.2.  Egetkapitalinstrumentet

Egetkapitalinstrumentet kommer att inriktas på riskkapitalfonder för nystartade företag och offentliga och privata fondandelsfonder som tillhandahåller riskkapital och/eller mezzaninkapital till portföljbolag. Dessa företag kommer dessutom att söka skuldfinansiering från finansinstitut som realiserar låneinstrumentet. Dessutom kommer egetkapitalinstrumentets möjligheter att stödja affärsänglar och andra potentiella källor till egenfinansiering att undersökas. Detta skulle också kunna omfatta stöd vid fas 3 av instrumentet för små och medelstora företag beroende på nivån på efterfrågan, liksom tekniköverföring (inbegripet överföring av forskningsresultat och uppfinningar som härrör ur den offentliga forskningssfären till produktionssektorn, t.ex. genom koncepttest).

Instrumentet ska också kunna investera i utvidgnings- och tillväxtstadiet tillsammans med egetkapitalinstrumentet för tillväxt inom ramen för programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (hit hör även investeringar i fondandelsfonder med en bred investeringsgrund och inbegripa såväl privata institutioner och strategiska investerare som nationella offentliga och halvoffentliga finansinstitut). I det senare fallet ska investeringarna från egetkapitalinstrumentet i Horisont 2020 inte överstiga 20 % av de sammanlagda EU-investeringarna utom vid flerstegsfonder där finansieringen från egetkapitalinstrumentet för tillväxt och egetkapitalinstrumentet för forskning, utveckling och innovation tillhandahålls proportionellt, utgående från fonernas investeringspolitik. Liksom egetkapitalinstrumentet för tillväxt ska egetkapitalinstrumentet undvika kapital avsett för förvärv eller ersättning för nedläggning av uppköpta företag. Kommissionen kan besluta att ändra 20 %-tröskeln i ljuset av förändrade marknadsomständigheter.

EU:s egetkapitalinstrument för små och medelstora företags FoI och tillväxt, vilket avses i avsnitt 2 första stycket, bör vara av lämplig storlek och skala för att på ett integrerat sätt kunna stödja innovativa företag redan från de första stadierna och fram till tillväxt och expansion.

Investeringsparametrar kommer att ställas in på ett sådant sätt att särskilda politiska mål, inbegripet inriktning på särskilda grupper av möjliga mottagare, kan uppfyllas, samtidigt som detta instrumentets marknadsorienterade, behovsstyrda strategi bevaras.

Egetkapitalinstrumentet kan stödjas genom budgetstöd från andra delar av Horisont 2020, andra ramverk, program och budgetposter i unionens budget, särskilda regioner och medlemsstater samt särskilda enheter eller insatser.

Egetkapitalinstrumentets hävstångseffekt – som definieras som den sammanlagda finansieringen (dvs. unionsfinansiering plus bidrag från andra finansinstitut) dividerat med unionens ekonomiska bidrag – förväntas vara omkring 6, beroende på marknadsegenheter, med en förväntad multiplikationseffekt – definierad som den sammanlagda investering som gjorts av stödmottagare dividerat med unionens ekonomiska bidrag – på, i genomsnitt, 18.

2.3.  Specifika genomförandeaspekter

Genomförandet av de två instrumenten kommer att delegeras till den Europeiska investeringsbanksgruppen (EIB, EIF) och/eller finansinstitut som kan få i uppdrag att genomföra finansinstrument i enlighet med budgetförordningen. Finansieringsinstrumentens uppbyggnad och genomförande kommer att överensstämma med finansieringsinstruments allmänna bestämmelser som anges i budgetförordningen och med de mer specifika verksamhetskrav som anges i kommissionens vägledning. Användningen av finansiella instrument måste ge ett tydligt europeiskt mervärde och bör ge en hävstångseffekt och fungera som ett komplement till nationella instrument.

Finansiella intermediärer ska väljas ut av betrodda enheter för genomförandet av finansiella instrument i enlighet med artikel 139.4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget(21) genom öppna, proportionella och icke-diskriminerande förfaranden och kan bland annat vara privata finansinstitut och statliga och halvstatliga finansinstitut, nationella och regionala offentliga banker eller nationella och regionala investeringsbanker.

Deras beståndsdelar kan kombineras med ett eventuellt tillägg av anslag (även klumpsummor) i ett eller flera integrerade system som stöder särskilda mottagarkategorier eller projekt för särskilda ändamål, såsom små och medelstora företag med tillväxtpotential eller omfattande demonstration av innovativ teknik

Genomförandet av finansieringsinstrumenten kommer att stödjas av en uppsättning åtföljande åtgärder. Dessa eventuella åtgärder kan bland annat omfatta att ge tekniskt stöd till finansiella intermediärer som bedömer låneansökningars berättigande eller värdet av kunskapstillgångar, system för investeringsberedskap som omfattar stöd, rådgivning och mentorskap till små och medelstora företag och främjande av deras interaktion med möjliga investerare. Dessutom omfattar det åtgärder för att öka medvetenheten hos företag med riskvilligt kapital och företagsänglar om de innovativa små och medelstora företag som deltar i unionens finansieringssystem, system som gör det attraktivt för privata investerare att stödja tillväxten hos innovativa små och medelstora företag, åtgärder för att förbättra gränsöverskridande och multinationell finansiering genom lån eller eget kapital, system för att uppmuntra filantropiska stiftelser och enskilda individer att stödja forskning och innovation, samt system för att främja bildandet av riskkapitalbolag av andra företag och uppmuntra familjeföretags och företagsänglars verksamhet.

Samråd får vid behov ske med organ såsom regionala myndigheter, sammanslutningar av små och medelstora företag, handelskammare och relevanta finansiella intermediärer, i samband med förberedelsen och genomförandet av denna verksamhet.

Överensstämmelsen med instrumenten i programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme) kommer att säkerställas.

3.  INNOVATION INOM SMÅ OCH MEDELSTORA FÖRETAG

3.1.  Integrering av stöd till små och medelstora företag genom ett särskilt instrument

Små och medelstora företag kommer att erhålla stöd under hela Horisont 2020. För detta ändamål ska bättre förutsättningar skapas för små och medelstora företags deltagande i Horisont 2020. Dessutom kommer ett särskilt instrument för små och medelstora företag att riktas mot alla typer av innovativa små och medelstora företag som visar en stark vilja att utvecklas, växa och internationaliseras. Det ska tillhandahållas för all typ av innovation, inbegripet icke-teknisk och social innovation och tjänsteinnovation, förutsatt att varje verksamhet har ett tydligt europeiskt mervärde. Målet är att hjälpa till att åtgärda bristen på finansiering i det tidiga forsknings- och innovationsstadiet som innebär hög risk, stimulera genombrottsinnovationer och öka den privata sektorns kommersialisering av forskningresultat.

Samtliga samhällsutmaningar och möjliggörande och industriella tekniker ska tillämpa det särskilda instrumentet för små och medelstora företag och överföra lämpliga belopp till det, för att nå målet på minst 20 % av de totala sammanlagda budgetarna för alla de särskilda mål för samhällsutmaningar och det särskilda målet ”Ledarskap inom möjliggörande teknik och industriteknik” som är ägnade små och medelstora företag.

Det kommer bara att vara möjligt för små och medelstora företag att ansöka om anslag och stöd. De kan utforma samarbeten enligt sina behov, och även lägga ut forsknings- och utvecklingsarbete på underleverantörer. Projekten måste vara av klart intresse och ge möjliga fördelar för små och medelstora företag och ha en tydlig europeisk dimension.

Instrumentet för små och medelstora företag kommer att täcka in alla discipliner inom vetenskap, teknik och innovation enligt nedifrån-och-upp-strategin inom en bestämd samhällsutmaning eller möjliggörande teknik för att ge tillräckligt utrymme för alla sorters lovande idéer, särskilt sektorsövergripande och tvärvetenskapliga projekt, att erhålla finansiering.

Instrumentet för små och medelstora företag kommer att ge enkelt utformade och stegvisa stöd. Dess tre faser kommer att täcka in hela innovationscykeln. Övergången från en fas till en annan kommer att ske utan avbrott förutsatt att det har påvisats att projektet för små och medelstora företag har gjort sig förtjänt av stödet under en tidigare fas. De ansökande är inte skyldiga att gå igenom alla tre faser i tur och ordning. Samtidigt kommer varje fas att vara öppen för alla små och medelstora företag.

–  Fas 1: Koncept och genomförbarhetsbedömning:

Små och medelstora företag kommer att få stöd till att undersöka om en ny idé är vetenskapligt och tekniskt genomförbar och om den har kommersiell potential (koncepttest) i syfte att utveckla ett innovationsprojekt. Ett positivt resultat av denna bedömning, vid vilken stor vikt kommer att läggas på kopplingen mellan projektets ämne och potentiella användares/köpares behov, kommer att ge möjlighet till finansiering under en eller flera av de följande faserna.

–  Fas 2: Forskning och utveckling, demonstration och marknadsintroduktion:

Med tillbörlig hänsyn till konceptet med ”innovationscheck” kommer forskning och utveckling att stödjas med särskild inriktning på demonstrationsverksamhet (provning, prototyp, utvidgningsstudier, konstruktion, nyskapande försöksverksamhet, produkter och tjänster, validering, resultatkontroll osv.) samt marknadsintroduktion som främjar slutanvändares eller potentiella kunders deltagande. Innovationscheckar kommer att främja unga entreprenörers deltagande.

–  Fas 3: Kommersialisering

Denna fas kommer inte att erbjuda någon annan direktfinansiering än stödverksamhet, men har som målsättning att underlätta tillgången på privat kapital och nyskapande miljöer. Länkar till finansieringsinstrument (se del II, avsnitt 2 ”Tillgång till riskkapital” i denna bilaga) planeras, t.ex. genom att prioritera små och medelstora företag som framgångsrikt har slutfört fas 1 och/eller 2 inom en öronmärkt volym av finansieringsresurserna. Små och medelstora företag kommer också att dra nytta av nätverksbildning, utbildning, coachning och rådgivning. Dessutom kommer denna del att ansluta till åtgärder som främjar förkommersiell upphandling och upphandling av innovativa lösningar.

Enhetlig marknadsföring, realisering och kontroll av instrumentet för små och medelstora företag via Horisont 2020 kommer att säkerställa enkel tillgång för små och medelstora företag. Genom att lita på befintliga stödnätverk för små och medelstora företag, såsom Enterprise Europe Network och andra som tillhandahåller innovativa tjänster, ska ett mentorsystem för de små och medelstora företag som mottar stöd upprättas för att påskynda inverkan från det stöd som erhålls. Dessutom kommer kopplingar till relevanta nationella och/eller regionala förmedlare att utforskas för att genomförandet av mentorsystemet ska bli effektivt.

Ett särskilt organ för intressenter och sakkunniga inom små och medelstora företags forskning och innovation kommer att upprättas med tanken att främja och åtfölja de särskilda åtgärderna för små och medelstora företag enligt Horisont 2020.

3.2.  Särskilt stöd

3.2.1.  Stöd till forskningsintensiva små och medelstora företag

En särskild åtgärd kommer att främja transnationell marknadsriktad innovation hos små och medelstora företag som utför forskning och utveckling. Det riktar sig mot forskningsintensiva små och medelstora företag inom alla sektorer som även behöver visa sin förmåga att utnyttja sina projektresultat kommersiellt.

Åtgärden kommer att omfatta alla de vetenskapliga och tekniska disciplinerna med en nedifrån-och-upp-strategi för att uppfylla behovet hos de små och medelstora företag som utför forskning och utveckling.

Åtgärden kommer att genomföras genom en insats enligt artikel 185 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som bygger på Eurostars gemensamma programplanering och omorienteras enligt de riktlinjer som föreskrivs i dess delutvärdering.

3.2.2.  Öka de små och medelstora företagens innovationskapacitet

Transnationell verksamhet som stöder genomförande och komplettering av de åtgärder som är specifika för små och medelstora företag under hela Horisont 2020 kommer att få stöd, särskilt för att öka små och medelstora företags innovationsförmåga. Verksamheterna kan omfatta medvetandehöjning, information och spridning, åtgärder för utbildning och rörlighet, nätverksskapande och utbyte av bästa praxis, utveckling av stödmekanismer och tjänster för högkvalitativ innovation med kraftigt mervärde för små och medelstora företag inom unionen (t.ex. immateriella rättigheter och innovationshantering, kunskapsöverföring, innovativ användning av informations- och kommunikationsteknik samt digitala färdigheter hos små och medelstora företag), såväl som att hjälpa små och medelstora företag att få kontakt med forsknings- och innovationssamarbetspartners i hela unionen, möjliggöra spin-in-teknik och låta dem utveckla sin innovationsförmåga. Branschorganisationer som representerar grupper av innovativa små och medelstora företag ska inbjudas till att leda sektorsövergripande och regionövergripande innovationsverksamhet med små och medelstora företag som har ömsesidiga förstärkande kompetenser i syfte att utveckla nya industriella förädlingskedjor.

Denna verksamhet ska i lämpliga fall samordnas med liknande nationella åtgärder. Ett nära samarbete med nätverket för de nationella kontaktpunkterna planeras. Synergier med unionens sammanhållningspolitik kommer att eftersträvas i samband med nationella och regionala innovationsstrategier för smart specialisering.

En förstärkt koppling till nätverket Enterprise Europe Network (inom ramen för programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag) planeras för att dess samordning med de nationella kontaktpunkterna ska säkerställas. Stödet skulle kunna sträcka sig från förbättrade informations- och rådgivningstjänster till verksamhet som rör mentorskap, coachning och eftersökning av samarbetspartners för små och medelstora företag som vill utveckla gränsöverskridande innovationsprojekt för att tillhandahålla innovationsstödjande tjänster. Detta kommer att konsolidera strategin med centrala kontaktpunkter (one-stop shops) i nätverket Enterprise Europe Network för att stödja små och medelstora företag, tillsammans med en stark regional och lokal närvaro i nätverket.

3.2.3.  Stödja marknadsbaserad innovation

Detta kommer att stödja transnationell marknadsstyrd innovation i avsikt att höja små och medelstora företags innovationsförmåga genom att både förbättra ramvillkoren för innovation och ta itu med de särskilda barriärer som hindrar tillväxten hos innovativa ▌små och medelstora företag med potential för snabb tillväxt. Särskilda innovationsstöd (t.ex. när det gäller att utnyttja intellektuella tillgångar, upphandlingsnätverk, stöd till tekniköverföringsorgan, strategisk utformning) och granskningar av allmänna föreskrifter med avseende på innovationer ska stödjas.

DEL III

SAMHÄLLSUTMANINGAR

1.  HÄLSA, DEMOGRAFISKA FÖRÄNDRINGAR OCH VÄLBEFINNANDE

Ett effektivt främjande av hälsa, som bygger på en solid faktabas, förebygger sjukdomar och bidrar till välbefinnande och till att hålla tillbaka kostnaderna. För främjande av hälsa, aktivt åldrande, välbefinnande och förebyggande av sjukdomar krävs kännedom om bestämningsfaktorerna för hälsa, effektiva förebyggande verktyg som vacciner, effektiv hälso- och sjukdomsövervakning och -beredskap och effektiva screeningprogram.

För att arbetet med att förebygga, tidigt upptäcka, hantera, behandla och bota sjukdomar, funktionshinder, bräcklighet och funktionsnedsättningar ska bli framgångsrikt krävs grundläggande kunskaper om orsaker, processer och effekter samt om de faktorer som bidrar till god hälsa och välbefinnande. Förbättrad förståelse av hälsa och sjukdomar kommer att förutsätta nära kopplingar mellan grundforskning och klinisk, epidemiologisk och socioekonomisk forskning. Effektivt datautbyte och koppling av data till storskaliga kohortstudier är också essentiellt, liksom omsättning av forskningsresultat i kliniska tillämpningar, framför allt genom genomförande av kliniska prövningar.

Anpassningen till de ytterligare krav på hälso- och sjukvården som uppstår på grund av den åldrande befolkningen innebär en samhällsutmaning. För att ett effektivt hälso- och sjukvårdsarbete ska kunna upprätthållas för människor i alla åldrar krävs åtgärder för att förbättra och påskynda beslutsfattandet inom förebyggande och behandlande verksamhet, för att identifiera och stödja spridningen av bästa praxis inom hälso- och sjukvården, öka medvetenheten och stödja integrerad vård. Bättre förståelse av åldrande och förebyggande av åldersrelaterade sjukdomar är av grundläggande betydelse om europeiska medborgare ska kunna hållas friska och aktiva under hela sina liv. Lika viktig är en bred användning av tekniska, organisatoriska och sociala innovationer som ger äldre personer, personer med kroniska sjukdomar och personer med funktionsnedsättning, möjlighet att förbli aktiva och oberoende ▌. Detta bidrar till att förbättra människors fysiska, sociala och mentala hälsa under längre tid.

I programmets relevanta verksamheter bör kroniska tillstånd och bland annat följande sjukdomar tas med: hjärt-kärlsjukdomar, cancer, metabola sjukdomar och riskfaktorer, såsom diabetes, kronisk smärta, neurologiska och neurodegenerativa sjukdomar, psykiska och missbruksrelaterade störningar, ovanliga sjukdomar, övervikt och fetma, autoimmuna sjukdomar, reumatiska besvär, muskel- och skelettbesvär och olika sjukdomar som påverkar olika organ samt akuta tillstånd och olika funktionsbegränsningar. Även infektionssjukdomar, som bland annat hiv/aids, tuberkulos och malaria, och försummade och fattigdomsrelaterade sjukdomar och sjukdomar som överförs från djur, framväxande epidemier samt hotet från ökad antimikrobiell resistens och arbetssjukdomar och arbetsrelaterade sjukdomar bör tas med.

Individanpassade läkemedel bör utvecklas för att anpassa förebyggande strategier och behandlingsstrategier till patienternas behov, och de måste understödjas av tidig sjukdomsupptäckt.

Denna verksamhet ska genomföras så att den utgör ett stöd under hela forsknings- och innovationscykeln, för att stärka konkurrenskraften för industrin inom EU och utveckla nya marknadsmässiga möjligheter. Stöd kommer att ges till överbryggande strategier, som integrerar flera steg av innovationsprocessen i hälso- och sjukvårdsindustrin.

Särskilda verksamheter beskrivs nedan.

1.1.   Förståelse av hälsa, välbefinnande och sjukdom

1.1.1.  Förståelse av bestämningsfaktorerna för hälsa – bättre hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder

Fördjupade kunskaper om bestämningsfaktorerna för hälsa krävs för att påvisa vilka hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder som är effektiva och kommer att göra det möjligt att utarbeta övergripande indikatorer för hälsa och välbefinnande inom EU med utgångspunkt i befintliga datakällor och indikatorsystem. Miljömässiga, beteendemässiga (inbegripet livsstilsrelaterade), psykologiska, organisatoriska, kulturella, socioekonomiska, biologiska och genetiska faktorer i så vid bemärkelse som möjligt kommer att studeras. Flera olika metoder kommer att användas, bland annat långsiktiga studier av kohorter och deras kopplingar till data från ”-omikforskning” och systembiomedicin, inbegripet relevanta tillämpningar av systembiologi och andra metoder.

För en förbättrad förståelse av miljön som bestämningsfaktor för hälsa krävs framför allt en tvärvetenskaplig strategi, som bland annat integrerar för människan relevanta molekylärbiologiska, epidemiologiska och toxikologiska metoder och resulterande data för studier av hur olika kemikalier verkar och av kombinerade exponeringar för olika föroreningar och andra miljö- och klimatrelaterade stressorer samt för utförande av integrerad toxikologisk testning och utforskning av alternativ till djurförsök. Det behövs innovativa metoder för exponeringsbedömning med användning av den nya generationen biologiska indikatorer, som baseras på ”-omik” och epigenetik, biologisk övervakning av människor, bedömning av personlig exponering och modellering för att förstå kombinerad, ackumulerad och framväxande exponering, med integrering av socioekonomiska, kulturella, yrkesrelaterade, psykologiska och beteendemässiga faktorer. Stöd kommer att ges till att stärka kopplingarna till miljödata med hjälp av avancerade informationssystem.

På så sätt kan befintliga och planerade politiska åtgärder och program bedömas och politiskt stöd kan tillhandahållas. Dessutom kan förbättrade beteendemässiga interventioner samt förebyggande program och utbildningsprogram utvecklas, bland annat ägnade hälsokunskap inom nutrition, fysisk aktivitet, vaccinationer och andra interventioner inom primärvården.

1.1.2.   En bättre förståelse av sjukdom

Det finns ett behov av fördjupade kunskaper om hälsa och sjukdom under hela den mänskliga livscykeln, för att nya och förbättrade förebyggande åtgärder, diagnoser, behandlingar och rehabiliteringsåtgärder ska kunna utvecklas. Interdisciplinär, grundläggande och överbryggande forskning om sjukdomars patofysiologi är avgörande för att förbättra förståelsen av alla aspekter av sjukdomsprocesser, inbegripet en omklassificering av normal variation och sjukdom på grundval av uppgifter om molekylärstruktur, samt för validering och användning av forskningsresultat i kliniska tillämpningar.

Den stödjande grundforskningen ska omfatta och uppmuntra utveckling och användning av nya verktyg och arbetssätt för att generera biomedicinska data och innefatta arbete med bio-imaging, ”-omik-forskning”, high throughput-forskning och systemmedicin. Denna verksamhet förutsätter nära kopplingar mellan grundforskning och klinisk forskning samt med långsiktiga kohortstudier (och motsvarande forskningsområden) enligt beskrivningen ovan. Nära kopplingar till infrastrukturer för forskning och medicinskt arbete (databaser, biobanker osv.) är också nödvändiga för standardisering, lagring och delning av samt tillgång till data, vilket är en förutsättning för att maximera datanyttan och för att stimulera mer innovativa och effektiva sätt att analysera och kombinera datauppsättningar.

1.1.3.  Förbättrad övervakning och beredskap

Olika befolkningsgrupper hotas av nya och nyligen identifierade infektioner, även av zoonotiskt ursprung, samt sådana som orsakas av läkemedelsresistens mot befintliga patogener och andra direkta och indirekta följder av klimatförändringarna och av människors internationella förflyttningar. Det krävs nya eller förbättrade metoder för övervakning och diagnos, nätverk för tidig varning, hälso- och sjukvårdsorganisation och kampanjer för ökad beredskap för modellering av epidemier, effektiva och snabba insatser vid pandemier och åtgärder för att upprätthålla och förbättra förmågan att bekämpa läkemedelsresistenta infektionssjukdomar.

1.2.   Förebyggande av sjukdomar

1.2.1.  Utveckling av effektiva förebyggande program och screeningprogram och förbättrad bedömning av mottaglighet för sjukdomar

Utvecklingen av förebyggande program och screeningprogram är avhängig av att tidiga biomarkörer (även funktions- och beteendemässiga) för risk och sjukdomsutbrott kan identifieras och deras utformning bör följa internationellt erkända kriterier. Om programmen ska kunna tillämpas, måste screeningmetoder och screeningprogram testas och valideras. Kunskap och metoder bör tas fram för att identifiera enskilda individer och befolkningsgrupper med en kliniskt relevant ökad sjukdomsrisk. Genom att identifiera enskilda individer och befolkningsgrupper som löper hög risk att drabbas av sjukdom kan anpassade, stratifierade och kollektiva strategier för ändamålsenliga och kostnadseffektiva sjukdomsförebyggande åtgärder utvecklas.

1.2.2.   Förbättrad diagnos och prognos

Det krävs bättre kunskaper om hälsa, sjukdom och sjukdomsprocesser under hela livscykeln för att ett ny, effektivare diagnostik och teranostik ska kunna utvecklas. Innovativa och befintliga metoder, tekniker och verktyg kommer att utvecklas i syfte att avsevärt förbättra sjukdomsutfall genom tidigare och mer korrekta diagnoser och prognoser och genom möjliggörande av tillgängliga, mer patientanpassade behandlingar.

1.2.3.  Utveckling av bättre förebyggande och terapeutiska vacciner

Det behövs effektivare förebyggande och terapeutiska åtgärder och vacciner samt evidensbaserade vaccinationsprogram för en utökad uppsättning sjukdomar, inklusive fattigdomsrelaterade sjukdomar som hiv/aids, tuberkulos och malaria och försummade infektionssjukdomar samt andra allvarliga sjukdomar. Detta ska grundas på en bättre förståelse av sjukdomar och sjukdomsprocesser och efterföljande epidemier, och på genomförande av kliniska prövningar och associerade studier.

1.3.  Behandling och hantering av sjukdomar

1.3.1.  Behandling av sjukdomar, inklusive genom utveckling av regenerativ medicin

Det finns ett behov av att stödja förbättringen av övergripande stödtekniker för läkemedel, biologiska terapier, vacciner och andra terapeutiska åtgärder, inbegripet transplantation, kirurgi och gen- och cellterapi och nuklearmedicin; att åstadkomma större framsteg inom utvecklingsprocesserna för läkemedel och vacciner (inbegripet alternativa metoder som ersättning för klassisk säkerhets- och effektivitetstestning (t.ex. utveckling av nya metoder); att utveckla metoder inom regenerativ medicin, inbegripet sådana som innefattar stamceller; att utveckla nya biofarmaceutiska läkemedel, inbegripet terapeutiska vacciner; att utveckla förbättrade medicinska hjälpmedel och hjälpmedelssystem; att förbättra den palliativa terapin; att upprätthålla och förbättra förmågan att bekämpa ▌sjukdomar och genomföra medicinska insatser som är beroende av tillgången till verksamma och säkra antimikrobiella läkemedel samt att utveckla övergripande metoder för att behandla samsjuklighet vid alla åldrar och undvika polyfarmaci. Dessa förbättringar kommer att underlätta utvecklingen av nya, mer effektiva, verksamma, hållbara och anpassade behandlingar av sjukdomar, samt leda till bättre hantering av funktionsnedsättning och bräcklighet, däribland avancerade terapier och cellterapier för behandling av kroniska sjukdomar.

1.3.2.   Överföra kunskaper till klinisk praxis och skalbara innovationsåtgärder

Kliniska prövningar är ett viktigt sätt att omsätta biomedicinska kunskaper i praktiska tillämpningar gentemot patienter, och stöd till sådana prövningar och till förbättring av deras genomförande kommer att tillhandahållas. Stödet innefattar t.ex. utveckling av bättre metoder så att kliniska prövningar kan fokuseras på relevanta befolkningsgrupper, inbegripet de som lider av flera samtidiga sjukdomar och/eller redan genomgår behandling, fastställande av den relativa effektiviteten hos olika insatser och lösningar, samt förbättrad användning av databaser och elektroniska patientjournaler som datakällor för prövningar och kunskapsöverföring. Preklinisk och/eller klinisk utveckling av utsedda särläkemedel kommer att stödjas. Dessutom kommer stöd att ges till omsättning av andra typer av insatser, t.ex. sådana insatser som rör omsättning av självständigt boende till verkliga miljöer.

1.4.  Aktivt åldrande och egenvård

1.4.1.  Aktivt åldrande, självständigt boende och boende med stöd

Det krävs multidisciplinärt, avancerat och tillämpat forsknings- och innovationsarbete som innefattar såväl socioekonomi, beteendevetenskap, gerontologi och digitalteknik som andra vetenskaper för att skapa kostnadseffektiva, användarvänliga lösningar för ett aktivt, självständigt dagligt liv med assistans (i hemmet, på arbetsplatsen, på allmänna platser osv.) för den åldrande befolkningen och för människor med funktionsnedsättning, med beaktande av skillnader mellan könen. Detta gäller i en mängd olika miljöer, samt för tekniker, system och tjänster som förbättrar livskvalitet och funktionsnivåer för människor, inbegripet rörlighet, smarta anpassade stödtekniker, robotteknik för tjänster och sociala funktioner samt IT-stöd i hemmet. Stöd kommer att ges till forsknings- och innovationspilotprojekt som bedömer graden av genomförande och allmän användning av lösningar. Betoningen kommer att ligga på slutanvändares, användargruppers och formella/informella vårdgivares deltagande.

1.4.2.  Individuell medvetenhet och egenmakt för egenvård

Att stärka enskilda individers egenmakt och förmåga att förbättra och sköta sin hälsa genom hela livet leder till mer kostnadseffektiva hälso- och sjukvårdssystem, genom att kroniska sjukdomar kan behandlas utanför vårdinrättningar och resultaten på hälsoområdet förbättras. För detta krävs forskning om socioekonomiska faktorer och kulturella värderingar, beteendemässiga och sociala modeller, ▌attityder och ambitioner i relation till personanpassade hälsotekniker, mobila och/eller bärbara verktyg, nya diagnostiska metoder, sensorer och verktyg för övervakning och personanpassade tjänster, inbegripet men inte begränsat till nanomedicinska verktyg som främjar en hälsosam livsstil, välbefinnande, psykisk hälsa, egenvård, förbättrad interaktion mellan medborgare och hälso- och sjukvårdspersonal, anpassade program för hantering av sjukdomar och funktionsnedsättningar, för att bland annat förbättra patienternas oberoende, samt stöd för kunskapsinfrastrukturer. Innovativa plattformar, såsom storskaliga demonstrationer för social innovation och tjänsteinnovation, kommer att användas för att utveckla och testa lösningar.

1.5.  Metoder och data

1.5.1.  Förbättrad hälsoinformation och användning av hälsodata

Stöd kommer att ges till integrering av infrastrukturer och informationsstrukturer och källor (inbegripet sådana som härletts från kohortstudier, protokoll, datasamlingar, indikatorer, hälsoundersökningar osv.) samt till standardisering, kompatibilitet, lagring, utbyte av och tillgång till data, så att sådana data är hållbara på lång sikt och kan utnyttjas fullt ut. Särskild uppmärksamhet bör ägnas databehandling, kunskapshantering, modellering, visualisering, IKT-säkerhet och integritetsfrågor. Framför allt måste tillgången till information och data om negativa resultat och skadliga verkningar av behandling förbättras.

1.5.2.  Förbättrade vetenskapliga verktyg och metoder som stöd för politiska beslut och regleringar

Det finns ett behov av att stödja forskningen kring och utvecklingen, integrationen och användningen av vetenskapliga verktyg, metoder och statistiska uppgifter för att det ska gå att göra snabba och korrekta förutsägande bedömningar av nya hälsoåtgärder och hälsotekniker, som bland annat nya läkemedel, biologiska läkemedel, avancerade terapier och medicintekniska produkter, med avseende på säkerhet, effektivitet och kvalitet. Detta är särskilt relevant för den senaste utvecklingen på olika områden, inklusive biofarmaceutiska läkemedel, vacciner, antimikrobiella läkemedel, cell-/vävnads- och genterapier, organ och transplantationer, specialisttillverkning, biobanker, nya medicintekniska produkter, kombinationsprodukter, diagnos-/behandlingsprocedurer, genetisk testning, kompatibilitet och e-hälsa, inbegripet sekretessaspekter. Det behövs också stöd för förbättrade metoder för riskbedömning, ramverk för efterlevnad, testningsmetoder och strategier som rör miljö och hälsa. Dessutom finns det ett behov att stödja utvecklingen av relevanta metoder som understöder bedömning av etiska aspekter för ovanstående områden.

1.5.3.  Användning av in silico-forskning för förbättrad sjukdomshantering och -prognoser

Medicinska system som bygger på datorsimuleringar med patientspecifika data samt användning av systemmedicinska arbetssätt och fysiologisk modellering kan användas för att förutsäga mottaglighet för sjukdomar, sjukdomars utveckling och sannolikheten för framgångsrik medicinsk behandling. Modellbaserad simulering kan användas som stöd för kliniska prövningar, förutsägelser om behandlingseffekter samt anpassning och optimering av behandlingar.

1.6.  Tillhandahållande av hälso- och sjukvård och integrerad vård

1.6.1.   Främja integrerad vård

Stöd till behandling av kroniska sjukdomar utanför vårdinrättningar, inklusive för patienter med funktionsnedsättning, förutsätter också ett förbättrat samarbete mellan vårdgivare och social omsorg eller informell vård. Stöd kommer att ges till forskning och innovativa tillämpningar för beslutsfattande som baseras på distribuerad information om både fysisk och psykisk hälsa, inbegripet psykosociala aspekter, och för tillhandahållande av belägg för storskaliga användningar och marknadsutnyttjande av nya lösningar, inbegripet kompatibla teletjänster för hälso- och sjukvård. Stöd kommer också att ges till forskning och innovation för att förbättra organisationen av långtidsvården samt till politisk och förvaltningsmässig innovation, särskilt mot bakgrund av de demografiska förändringarna. Genomförandet av nya och integrerade vårdlösningar ska sikta mot personlig egenmakt och förbättring av befintlig kompetens och inriktas på att kompensera brister.

1.6.2.  Optimerad ändamålsenlighet och effektivitet vid tillhandahållandet av hälso- och sjukvård och minskade ojämlikheter genom evidensbaserat beslutsfattande och spridning av bästa praxis samt innovativa tekniker och arbetssätt

Det finns ett behov av att stödja utvecklingen av en systeminriktad metod för hälsoteknikbedömningar och hälsoekonomi samt ▌insamlingen av underlag och spridningen av bästa praxis och innovativa tekniker och arbetssätt inom vårdsektorn, inbegripet IKT och tillämpningar av e-hälsa. Stöd kommer att ges till komparativa analyser av reformerna inom de offentliga vårdsystemen i Europa och i tredjeländer, samt bedömningar av reformernas ekonomiska och sociala effekter på medellång och lång sikt. Stöd ges också till analyser av framtida behov av vårdpersonal, såväl i reella tal som i nödvändig kompetens, i relation till nya vårdmönster. Stöd kommer att ges till studier av ojämlikhetsaspekter inom vården, deras samverkan med andra ekonomiska och sociala ojämlikheter, samt effektiviteten hos de politiska åtgärder som vidtas för att minska dessa ojämlikheter i Europa och tredjeländer. Slutligen finns ett behov av att stödja bedömningar av patientsäkerhetslösningar och system för kvalitetssäkring, inbegripet patienternas roll i vårdens säkerhet och kvalitet.

1.7.   Specifika genomförandeaspekter

Programmets genomförande kommer att inbegripa stöd för kunskaps- och tekniköverföring och andra former av spridning, för storskaliga pilot- och demonstrationsverksamheter och för standardisering. Detta kommer att påskynda marknadsspridningen av produkter och tjänster, och skalbara lösningar för Europa och resten av världen kommer att valideras. Sådana åtgärder kommer inte bara att främja den europeiska industrins konkurrenskraft och innovativa små och medelstora företags deltagande, utan kommer att kräva att alla berörda aktörer deltar. Synergier med andra relevanta program och verksamheter, såväl offentliga som privata, på unionsnivå, nationell nivå och internationell nivå kommer att eftersträvas. Framför allt kommer synergier med de verksamheter som har utformats i samband med programmet Hälsa för tillväxt att eftersträvas.

Den vetenskapliga styrgruppen för hälsofrågor kommer att vara en vetenskapsstyrd plattform för berörda parter som utarbetar vetenskapliga underlag som rör denna samhällsutmaning. Den kommer att bidra med sammanhängande vetenskapsinriktad analys av flaskhalsarna och möjligheterna för forskning och innovation med koppling till denna samhällsutmaning, bidra till fastställandet av dess forsknings- och innovationsprioriteringar samt uppmuntra EU-omspännande vetenskapligt deltagande i den. Genom aktivt samarbete med berörda parter kommer den att bidra till kapacitetsuppbyggnad och till främjande av kunskapsutbyte och av starkare samverkan i unionen på detta område.

Stöd till relevanta gemensamma initiativ för programplanering och relevanta offentlig-offentliga och offentlig-privata partnerskap kan också komma i fråga.

Det kommer även att skapas lämpliga kopplingar till åtgärder inom relevanta europeiska innovationspartnerskap och till relevanta aspekter av europeiska teknikplattformars forsknings- och innovationsagendor.

2.  LIVSMEDELSTRYGGHET, HÅLLBART JORDBRUK OCH SKOGSBRUK, HAVS- OCH SJÖFARTSFORSKNING OCH INLANDSVATTENFORSKNING SAMT BIOEKONOMI

2.1.  Hållbart jord- och skogsbruk

Lämpliga kunskaper, verktyg, tjänster och innovationer krävs för att främja mer produktiva, miljövänliga, resurseffektiva och motståndskraftiga system för jord- och skogsbruk, som kan leverera tillräckligt med livsmedel, foder, biomassa och andra råvaror och tillhandahålla ekosystemtjänster, samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras och utvecklingen av levande landsbygdssamhällen främjas. Forskning och innovationer ger goda möjligheter att integrera agronomiska och miljömässiga mål i en hållbar produktion, t.ex. genom att öka jordbrukets produktivitet och resurseffektivitet, inbegripet en effektiv vattenanvändning; öka säkerheten vid animalisk och vegetabilisk produktion; minska utsläppen av växthusgaser från jordbruk; minska produktionen av avfall; minska urlakningen av näringsämnen och andra kemiska tillsatser från odlad mark till land- och vattenmiljöer; minska beroendet av internationella importer av växtprotein till Europa; öka de primära produktionssystemens mångfald samt främja återställandet av den biologiska mångfalden.

2.1.1.  Ökad produktionseffektivitet och förbättrad hantering av klimatförändringar, samtidigt som hållbarhet och motståndskraft säkras

Verksamheten ska förbättra produktiviteten och anpassningsförmågan hos växter, djur och produktionssystem för att hantera snabba förändringar i miljö-/klimatmässiga förutsättningar och den ökande bristen på naturresurser. De innovationer som följer ska bidra till omvandlingen till en ekonomi med låg energiförbrukning, låga utsläpp och mindre avfall och till minskad efterfrågan på naturresurser längs hela försörjningskedjan för livsmedel och foder. Utöver att bidra till livsmedelstrygghet ska nya möjligheter skapas för användning av biomassa och biprodukter från jordbruket för ett stort antal icke-livsmedelsrelaterade tillämpningar.

Multidisciplinära arbetssätt ska eftersträvas för att förbättra kvaliteten på växter, djur och mikroorganismer, samtidigt som en effektiv resursanvändning (vatten, mark, jord, näring, energi och andra bidragande faktorer) och landsbygdens ekologiska integritet säkerställs. Fokus ska läggas på integrerade och olikartade produktionssystem och agronomiska arbetssätt, inbegripet användning av precisionsteknik och ekologisk intensifiering till nytta för såväl konventionellt som ekologiskt jordbruk. Även miljöanpassning av städer kommer att främjas, genom nya former av jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk i stads- och ytterområden. Dessa ska tas fram genom beaktande av nya krav på växtegenskaper, odlingsmetoder, teknik, marknadsföring och stadsplanering i förhållande till människors hälsa och välbefinnande, miljön och klimatförändringarna. Genetiska förbättringar av växter och djur med avseende på anpassning, hälsa och produktivitet kommer att kräva användning av alla tillämpliga konventionella och moderna avels- och odlingsmetoder och bevarande och bättre användning av genetiska resurser. Vederbörlig uppmärksamhet kommer att ägnas åt markhantering ▌för att öka ▌grödornas avkastning. Växt- och djurhälsa kommer att främjas, med beaktande av det allmänna målet att säkerställa en högkvalitativ och säker livsmedelsproduktion. Verksamhet inom växthälsa och växtskydd kommer att öka kunskaperna och främja utvecklingen av strategier, produkter och verktyg för ett integrerat miljövänligt växtskydd, för att förebygga införandet av patogener, kontrollera skadedjur och sjukdomar och förebygga förluster före och efter skörd. På djurskyddsområdet kommer strategier för att utrota eller effektivt hantera sjukdomar, inbegripet zoonoser, och forskning om antimikrobiell resistens att främjas. Den integrerade kontrollen av sjukdomar, parasiter och skadedjur kommer att skärpas, med början i en ökad kännedom om interaktionen mellan värd och patogen och vidare till övervakning, diagnostik och behandling. Studier av olika arbetssätt och deras effekter på djurens välfärd kan bidra till diskussionen kring viktiga samhällsfrågor. De områden som nämns ovan ska baseras på mer grundläggande forskning om relevanta biologiska frågor, som även understöder utvecklingen och genomförandet av politiska åtgärder inom EU, och stödjas genom en adekvat bedömning av deras ekonomiska och marknadsmässiga potential.

2.1.2.  Tillhandahålla ekosystemtjänster och kollektiva nyttigheter

Jordbruk och skogsbruk är unika system som inte bara levererar kommersiella produkter, utan även kollektiva nyttigheter för samhället i stort (inbegripet kultur- och rekreationsvärden) och viktiga ekologiska tjänster, såsom funktionell och in situ biologisk mångfald, pollinering, vattenmagasinering och vattenreglering, markfunktioner, landskapstjänster, minskad erosion, motståndskraft mot översvämning och torka och kolupptagning/begränsning av växthusgasutsläpp. Forskningsverksamheten kommer att bidra till ökade kunskaper om det komplicerade samspelet mellan primära produktionssystem och ekosystemtjänster och kommer att främja tillhandahållandet av sådana kollektiva nyttigheter och tjänster, genom att tillhandahålla förvaltningsmässiga lösningar, verktyg för beslutsfattande och en bedömning av deras marknadsmässiga och icke marknadsmässiga värde. Bland de specifika frågor som ska behandlas finns identifiering av vilka jordbruks-/skogssystem och landskapsmönster i städer och deras ytterområden som mest sannolikt bidrar till att uppnå dessa mål. Förändringar i den aktiva förvaltningen av jordbrukssystem – inbegripet teknikanvändning och förändrade arbetssätt – bidrar till begränsningen av växthusgasutsläpp och ökar jordbrukssektorns anpassningsförmåga när det gäller klimatförändringens negativa följder.

2.1.3.  Ökad delaktighet för landsbygdssamhällen, stöd för politik samt innovationer på landsbygden

Utvecklingsmöjligheter för landsbygdssamhällen ska främjas genom att stärka samhällenas kapacitet för primär produktion och leverans av ekosystemstjänster samt genom att skapa möjligheter till produktion av nya och mer varierade produkter (däribland livsmedel, foder, material och energi), som ett svar på den ökande efterfrågan på korta leveranskedjor med låga koldioxidutsläpp. Socioekonomisk forskning och vetenskapliga studier och samhällsstudier samt utveckling av nya koncept och institutionella innovationer behövs för att säkerställa sammanhållningen i landsbygdsområden och förebygga ekonomisk och social marginalisering, uppmuntra diversifiering av ekonomin (inbegripet tjänstesektorn), säkerställa lämpliga relationer mellan landsbygd och stadsområden samt underlätta kunskapsutbyte, demonstration och innovation och främja deltagande resurshantering. Dessutom finns det ett behov av att granska på vilka sätt kollektiva nyttigheter i landsbygdsområden kan omvandlas till lokala/regionala socioekonomiska fördelar. De fastställda innovationsbehoven på regional och lokal nivå ska kompletteras med tvärvetenskaplig forskningsverksamhet på internationell, interregional och europeisk nivå. Genom att bidra med nödvändiga analytiska verktyg, indikatorer, integrerade modeller och framtidsinriktad verksamhet ska forskningsprojekten stödja beslutsfattare och andra aktörer i arbetet med att genomföra, övervaka och bedöma relevanta strategier, politiska åtgärder och lagar för landsbygdsområden samt för hela bioekonomin. Dessutom krävs verktyg och data för att möjliggöra en korrekt bedömning av möjliga utbyten mellan olika typer av resursanvändning (mark, vatten, jord, näringsämnen, energi osv.) och bioekonomiska produkter. Socioekonomiska och komparativa utvärderingar av system för jord- och skogsbruk och deras hållbarhetsprestanda ska genomföras.

2.1.4.  Ett hållbart skogsbruk

Målet är att på ett hållbart sätt framställa biobaserade produkter, ekosystem, tjänster (bland annat tjänster med koppling till vatten och begränsning av klimatförändringar) och tillräckligt mycket biomassa, med beaktande av skogsbrukets ekonomiska, ekologiska och sociala aspekter samt regionala skillnader. På det hela taget kommer verksamheterna inom skogssektorn att syfta till att främja multifunktionella skogar med olika ekologiska, ekonomiska och sociala fördelar. Verksamheterna kommer att inriktas på vidareutveckling av hållbara skogsbrukssystem, som kan möta samhällsutmaningar och samhällskrav, inklusive skogsägarnas behov, genom införandet av multifunktionella tillvägagångssätt, som fyller behovet av att tillhandahålla smart, hållbar och inkluderande tillväxt, med beaktande av klimatförändringarna. Sådana hållbara skogsbrukssystem bidrar starkt till att stärka skogarnas motståndskraft och skyddet av den biologiska mångfalden och till att möta den ökade efterfrågan på biomassa. Detta kommer att behöva understödjas av forskning om trädhälsa och om skogsskydd och restaurering av skogar efter bränder.

2.2.  Hållbar och konkurrenskraftig jordbruksbaserad livsmedelsindustri för säker och hälsosam kost

Konsumenternas behov av säkra, högkvalitativa och hälsosamma livsmedel till rimliga priser måste tillgodoses, samtidigt som livsmedelsrelaterade konsumtionsbeteendens samt livsmedels- och foderproduktionens inverkan på mänsklig hälsa, miljön och hela ekosystemet beaktas. Livsmedelstrygghet och fodersäkerhet, konkurrenskraften hos den europeiska jordbruksbaserade livsmedelsindustrin samt hållbarhetsaspekter för produktion, försörjning och konsumtion av livsmedel ska behandlas, inbegripet hela livsmedelskedjan och relaterade tjänster, såväl konventionella som ekologiska, från primär produktion till konsumtion. Detta arbetssätt ska bidra till att a) uppnå livsmedelssäkerhet och tryggad försörjning för alla européer och utrota hungern i världen, b) minska förekomsten av livsmedels- och kosthållningsrelaterade sjukdomar genom att främja en övergång till en hälsosam, hållbar kosthållning, genom konsumentutbildning och innovationer inom jordbruket och livsmedelsindustrin, c) minska vatten- och energiförbrukningen inom bearbetning, transport och distribution av livsmedel, d) minska livsmedelsavfallet med 50 % senast 2030 och e) tillhandahålla ett rikt urval av hälsosamma, högkvalitativa och säkra livsmedel för alla.

2.2.1.  Informerade konsumentval

Konsumenters önskemål, attityder, behov, beteenden, livsstil och utbildning samt den kulturella aspekten av livsmedelskvalitet ska behandlas och kommunikationen mellan konsumenter och den del av forskarsamhället som ägnar sig åt livsmedelskedjan och dess aktörer ska förbättras för att öka allmänhetens kunskaper om livsmedelsproduktion i stort och möjliggöra välgrundade val, hållbar och hälsosam konsumtion samt öka de effekter detta har på produktionen, inbegripet tillväxt och livskvalitet, särskilt för riskgrupper. Samhällsutmaningar ska mötas genom social innovation, och innovativa prognosmodeller och metoder inom konsumentvetenskap ska ge jämförbara data och lägga grunden för åtgärder för att uppfylla unionens politiska behov.

2.2.2.  Hälsosamma, säkra livsmedel och en god kosthållning för alla

Näringsbehov, en balanserad kost och olika livsmedels inverkan på fysiologiska funktioner samt fysiska och psykiska prestationer, kopplingarna mellan kosthållning, demografiska tendenser (exempelvis åldrande) och kroniska sjukdomar och störningar ▌ska behandlas. Kosthållningsrelaterade lösningar och innovationer som leder till förbättrad hälsa och förbättrat välbefinnande ska identifieras. Kemiska och mikrobiella föroreningar av livsmedel och foder, risker och exponeringar samt allergener ska analyseras, bedömas, övervakas, kontrolleras och spåras genom hela leveranskedjan för livsmedel, foder och dricksvatten – från produktion och lagring till bearbetning, paketering, distribution, catering och tillagning i hemmet. Innovationer för livsmedelssäkerhet, förbättrade verktyg för bedömning av risker och förhållandet risk/nytta samt för riskupplysning och förbättrade standarder för livsmedelssäkerhet som genomförs i hela livsmedelskedjan kommer att leda till ökat konsumentförtroende och stärkt konsumentskydd i Europa. Globalt förbättrade standarder för livsmedelstrygghet ska också bidra till att stärka den europeiska livsmedelsindustrins konkurrenskraft.

2.2.3.  En hållbar, konkurrenskraftig jordbruksbaserad livsmedelsindustri

Livsmedels- och foderindustrins behov av att hantera sociala, miljömässiga, klimatrelaterade och ekonomiska förändringar från lokal till global nivå ska uppmärksammas i alla stadier av produktionskedjan för livsmedel och foder, inbegripet livsmedelsdesign, livsmedelsförädling, förpackning, processkontroll, avfallsreducering, biproduktsvalorisering och säker användning och kassering av animaliska biprodukter. Innovativa och hållbara resurseffektiva tekniker och processer samt diversifierade, säkra, hälsosamma, högkvalitativa produkter till rimliga priser på vetenskaplig grund kommer att bli resultatet. Detta ska stärka innovationspotentialen i den europeiska livsmedelsförsörjningskedjan, öka dess konkurrenskraft, skapa ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen och underlätta anpassningar inom den europeiska livsmedelsindustrin. Andra aspekter som ska behandlas är spårbarhet, logistik och tjänster, socioekonomiska och kulturella faktorer, djurskydd och andra etiska frågor, livsmedelskedjans motståndskraft mot miljö- och klimatrelaterade risker samt begränsning av de negativa miljöeffekter som verksamheter inom livsmedelskedjan och förändringar inom kosthållning och produktionssystem kan medföra.

2.3.  Frigöra potentialen hos levande akvatiska resurser

Ett av de främsta kännetecknen för levande resurser i vattnet är att de är förnybara, och ett hållbart nyttjande av dessa resurser är beroende av djupgående förståelse och en hög kvalitet och produktivitet i de akvatiska ekosystemen. Det allmänna målet är att förvalta de levande akvatiska resurserna för att maximera social och ekonomisk nytta/avkastning från Europas hav och inlandsvatten.

Detta innefattar behovet av att optimera det hållbara bidraget från fiske och vattenbruk till livsmedelstryggheten i ett globalt ekonomiskt sammanhang och att minska EU:s stora beroende av skaldjursimport (omkring 60 % av den totala konsumtionen av skaldjur i Europa kommer från import, och EU är världens största importör av fiskeriprodukter) samt främja havs- och sjöfartsinnovation genom bioteknik och därmed stimulera smart ”blå tillväxt”. I linje med aktuella politiska ramverk, i synnerhet den integrerade havspolitiken och ramdirektivet om en marin strategi, ska forskningsinsatser stödja det ekosystemrelaterade arbetssättet för förvaltning och utnyttjande av naturresurser och samtidigt möjliggöra en hållbar användning av marina varor och tjänster samt ett bättre miljöarbete inom alla berörda sektorer.

2.3.1.  Utveckla en hållbar och miljövänlig fiskeriverksamhet

Den nya gemensamma fiskeripolitiken, ramdirektivet om en marin strategi samt EU:s strategi för biologisk mångfald samverkar för att europeiskt fiske ska bli mer hållbart, konkurrenskraftigt och miljövänligt. Strävan efter ett mer ekosystemrelaterat arbetssätt för fiskeriförvaltning kräver en djupgående förståelse av marina ekosystem. Nya insikter, verktyg och modeller ska utvecklas för att förbättra förståelsen av vad som gör marina ekosystem friska och produktiva, och för att bedöma, utvärdera och hantera fiskeriets inverkan på marina ekosystem (inbegripet djuphavsfiske). Det kommer att utvecklas nya fångststrategier och fångsttekniker, som bistår samhället samtidigt som de marina ekosystemen hålls friska. De socioekonomiska effekterna av olika förvaltningsalternativ ska mätas. Effekterna av och anpassningen till miljöförändringar, inbegripet klimatförändringarna, ska också undersökas, tillsammans med nya verktyg för utvärdering och förvaltning för hantering av risker och osäkerhet. Verksamheten ska stödja forskning om biologi, genetik och dynamik i fiskpopulationer, vad arter av stor betydelse innebär för ekosystemen, fiskeverksamhet och övervakning av sådan verksamhet, beteendemönster inom fiskenäringen samt anpassning efter nya marknader (t.ex. ekomärkning) och om fiskeindustrins inflytande på beslutsfattande. Dessutom ska forskningen undersöka det delade utnyttjandet av maritima områden med annan verksamhet, framför allt i kustområden, och dess socioekonomiska effekter.

2.3.2.  Utveckla ett konkurrenskraftigt och miljövänligt europeiskt vattenbruk

Hållbart vattenbruk har en stor inneboende potential för utveckling av hälsosamma, säkra och konkurrenskraftiga produkter som skräddarsytts efter konsumenters behov och önskemål, samt för miljörelaterade tjänster (biologisk rening, land- och vattenvård osv.) och energiproduktion – en potential som behöver realiseras ytterligare i Europa. Kunskap och teknik kommer att stärkas inom alla aspekter av domesticering av etablerade arter och diversifiering för nya arter, med beaktande av samverkan mellan vattenbruk och akvatiska ekosystem för att miljöpåverkan ska kunna minskas, effekterna av klimatförändringar och hur sektorn kan anpassas till dessa. Det behövs fortsatt forskning om framför allt hälsa och sjukdomar hos odlade akvatiska organismer (inbegripet verktyg och metoder för förebyggande och lindring), näringsfrågor (inbegripet utvecklingen av alternativa specialanpassade ingredienser och foder för vattenbruk) och om fortplantning och uppfödning, som tillhör de huvudsakliga hindren för en hållbar utveckling av europeiskt vattenbruk. Innovationer ska också främjas för hållbara produktionssystem i inlandet, i kustområdet och till havs. De specifika egenskaperna hos Europas yttersta randområden kommer också att beaktas. Fokus ska också läggas på förståelse av sektorns sociala och ekonomiska dimensioner, för att stödja kostnads- och energieffektiv produktion i samklang med marknadens och konsumenternas krav, samtidigt som konkurrenskraft och attraktiva framtidsutsikter för investerare och producenter säkerställs.

2.3.3.  Förstärkta marina och maritima innovationer genom bioteknik

Mer än 90 % av den marina mångfalden är fortfarande outforskad, vilket innebär en enorm potential för upptäckt av nya arter och tillämpningar inom marin bioteknik, vilket förväntas generera en årlig tillväxt på 10 % för denna sektor. Stöd kommer att ges till vidare utforskande och utnyttjande av den stora potential som den marina biologiska mångfalden och den akvatiska biomassan innebär för att skapa nya innovativa och hållbara processer, produkter och tjänster för marknaden, med möjliga tillämpningar i många sektorer, bland annat kemi, material, läkemedel, fiskeri och vattenbruk, energiförsörjning och kosmetika.

2.4.  Hållbar och konkurrenskraftig bioindustri och stöd till utvecklingen av en europeisk bioekonomi

Det allmänna målet är att öka takten i arbetet med att omvandla den fossilbränslebaserade industrin i Europa till en resurseffektiv, hållbar industri med låga koldioxidutsläpp. Forskning och innovationer ska användas för att minska EU:s beroende av fossila bränslen, och för att bidra till att uppnå EU:s politiska mål för energi och klimatförändringar för år 2020 (10 % av drivmedel från förnybara källor och minskade växthusgasutsläpp med 20 %). Uppskattningar har visat att en övergång till biologiska råvaror och biologiska förädlingsmetoder kan spara upp till motsvarande 2,5 miljarder ton koldioxid årligen år 2030, vilket innebär att marknaderna för biobaserade råvaror och nya konsumentprodukter kan flerdubblas. För att denna potential ska kunna realiseras krävs en bred kunskapsbas och utveckling av relevanta (bio)tekniker, med fokus framför allt på tre väsentliga delar: a) att omvandla nuvarande fossilbränslebaserade processer till resurs- och energieffektiva bioteknikbaserade processer, b) inrättandet av tillförlitliga, hållbara och lämpliga leveranskedjor för biomassa, biprodukter och avfallsflöden samt ett omfattande nätverk av bioraffinaderier över hela Europa, och c) stöd till marknadsutvecklingen för biobaserade produkter och processer, med beaktande av de relaterade riskerna och fördelarna. Synergieffekter kommer att eftersträvas genom det särskilda målet ”Ledarskap inom möjliggörande teknik och industriteknik”.

2.4.1.  Främja bioekonomi för biobaserade industrier

Stöd kommer att ges till större framsteg mot resurseffektiva, hållbara industrier med låga koldioxidutsläpp genom upptäckt och användning av terrestra och akvatiska biologiska resurser, samtidigt som negativ miljö- och vattenpåverkan minimeras, t.ex. genom inrättande av slutna kretsar av näringsämnen, inbegripet mellan stads- och landsbygdsområden. Möjliga utbytesvägar mellan olika typer av biomassaanvändning ska undersökas. Verksamheten bör fokusera på biomassa som inte konkurrerar med livsmedel och också beakta hållbarheten i anknytande markanvändningssystem. Utveckling av biobaserade produkter och biologiskt aktiva föreningar för industrier och konsumenter med nya kvaliteter och funktioner och förbättrad hållbarhet ska eftersträvas. Det ekonomiska värdet av förnybara resurser, bioavfall och biprodukter kommer att maximeras genom nya, resurseffektiva processer, bland annat omvandlingen av bioavfall från städer till jordbruksinsatsvaror.

2.4.2.  Utveckla integrerade bioraffinaderier

Stöd kommer att ges till verksamhet som främjar hållbara bioprodukter, mellanprodukter och bioenergi/-bränslen, med särskilt fokus på kaskadarbetssätt och prioritering av produkter med mycket högt mervärde. Tekniker och strategier ska utvecklas för att säkerställa leveransen av råvaror. Utökade möjligheter att använda biomassa i andra och tredje generationens bioraffinaderier, inbegripet skogsbruk, bioavfall och industriella biprodukter, kommer att bidra till att minska konflikterna mellan mat och bränsle och underlätta ekonomisk och miljövänlig utveckling i landsbygds- och kustområden inom EU.

2.4.3.  Stöd för marknadsutvecklingen för biobaserade produkter och processer

Efterfrågeåtgärder kan öppna nya marknader för biotekniska innovationer. Standardisering och certifiering på EU-nivå och internationell nivå krävs bland annat för bestämning av biobaserat innehåll, produktfunktionalitet och biologisk nedbrytbarhet. Metoder och arbetssätt för livscykelanalyser behöver vidareutvecklas och anpassas kontinuerligt efter vetenskapliga och industriella framsteg. Forskningsverksamhet som stöder standardisering av produkter och processer (inbegripet harmonisering av internationella standarder) samt regleringar inom bioteknik anses vara en förutsättning för att stödja skapandet av nya marknader och för att realisera handelsmöjligheter.

2.5.  Övergripande havs- och sjöfartsforskning

Målet är att öka inverkan av EU:s hav och oceaner på samhället och den ekonomiska tillväxten genom utnyttjande av marina resurser och användning av olika havsenergikällor och de många olika användningsområdena för haven. Verksamheten ska fokusera på övergripande vetenskapliga och tekniska havs- och sjöfartsutmaningar i syfte att frigöra havens och oceanernas potential för hela havs- och sjöfartsindustrin och samtidigt skydda miljön och genomföra anpassningar till klimatförändringarna. Ett strategiskt samordnat angreppssätt för havs- och sjöfartsforskning för alla utmaningar och pelare i Horisont 2020 ska även stödja genomförandet av relevant unionspolitik för att uppfylla viktiga blå tillväxtmål.

Eftersom havs- och sjöfartsforskning inbegriper flera ämnesområden kommer en nära samordning och gemensam verksamhet med andra delar av Horisont 2020, särskilt Samhällsutmaning 5, att eftersträvas.

2.5.1.  Klimatförändringarnas inverkan på de marina ekosystemen och sjöfartsekonomin

Stöd kommer att ges till verksamhet som förbättrar förståelsen av hur marina ekosystem fungerar och av samspelet mellan hav och atmosfär. Detta kommer att förbättra förmågan att bedöma havens betydelse för klimatet och effekterna av klimatförändringarna och havens försurning på marina ekosystem och kustområden.

2.5.2.  Utveckling av de marina resursernas potential genom ett integrerat arbetssätt

Att främja långsiktig, hållbar tillväxt inom sjöfarten och skapa synergier över alla sjöfartssektorer kräver ett integrerat tillvägagångssätt. Forskningen kommer att inriktas på att bevara den marina miljön och på hur sjöfartsverksamhet och sjöfartsprodukter påverkar andra sektorer. Detta kommer att möjliggöra framsteg inom miljöinnovation, exempelvis genom nya produkter och processer samt användning av koncept, redskap och åtgärder för att utvärdera och minska effekterna av människans belastning på den marina miljön och på så vis röra sig i riktning mot en hållbar förvaltning av sjöfartsverksamheten.

2.5.3.  Sektorsövergripande koncept och tekniker som möjliggör tillväxt inom sjöfarten

Framsteg inom sektorsövergripande möjliggörande teknik (t.ex. IKT, elektronik, nanomaterial, legeringar och bioteknik) samt ny utveckling och nya koncept inom ingenjörskonsten kommer även fortsättningsvis att möjliggöra tillväxt. Verksamheten kommer att möjliggöra viktiga genombrott inom havs- och sjöfartsforskning och havsobservation (t.ex. djuphavsforskning, observationssystem, sensorer, automatiserade system för verksamhetsövervakning, undersökning av den marina biologiska mångfalden, marina geologiska faror, fjärrstyrda fordon m.m.). Syftet är att minska inverkan på den marina miljön (t.ex. via undervattensbuller, införande av invasiva arter samt föroreningar från hav och land) och att minimera koldioxidavtrycket från mänsklig verksamhet. Sektorsövergripande möjliggörande teknik kommer att stödja genomförandet av unionens havs- och sjöfartspolitik.

2.6.  Specifika genomförandeaspekter

Utöver de källor som allmänt används för externa sakkunnigutlåtanden kommer specifika samråd att genomföras med den ständiga kommittén för jordbruksforskning i olika frågor som strategiska aspekter via dess framsynsverksamhet, samt om samordningen av jordbruksforskning mellan nationell nivå och EU-nivå. Det kommer även att skapas lämpliga kopplingar till åtgärder inom relevanta europeiska innovationspartnerskap och till relevanta aspekter av europeiska teknikplattformars forsknings- och innovationsagendor.

Forskningsresultatens effekter och spridning kommer att stödjas aktivt genom särskilda åtgärder för kommunikation och kunskapsutbyte, och genom att olika aktörer inom alla olika projekt engageras. Genomförandet kommer att kombinera olika verksamheter, även omfattande demonstrations- och pilotverksamhet. Enkel och allmän tillgång till forskningsresultat och bästa praxis ska främjas ▌.

Det specifika stödet till små och medelstora företag möjliggör ett ökat deltagande från lantbrukare, fiskare och andra typer av små och medelstora företag inom forsknings- och demonstrationsverksamhet. De specifika behoven inom primärproduktionssektorn för innovationsstödstjänster och strukturer för uppsökande arbete kommer att beaktas. Under genomförandet kommer en mängd olika verksamhetstyper, bland annat kunskapsutbyten, där lantbrukare eller andra primärproducenter och förmedlare deltar, att aktivt säkerställas, så att slutanvändarnas forskningsbehov kan sammanställas. Enkel och allmän tillgång till forskningsresultat och bästa praxis ska främjas.

Stöd till standardisering och regleringsaspekter kommer att användas för att bidra till att påskynda marknadsspridningen för nya biobaserade varor och tjänster.

Stöd till relevanta gemensamma initiativ för programplanering och relevanta offentlig-offentliga och offentlig-privata partnerskap ▌kan också komma i fråga.

Synergieffekter för och vidareutveckling av andra unionsfonder som rör denna samhällsutmaning, t.ex. jordbruksfonden för landsbygdsutveckling samt fiskerifonder, kommer att eftersträvas.

Framtidsinriktad verksamhet kommer att genomföras inom samtliga bioekonomiska sektorer, inbegripet utveckling av databaser, indikatorer och modeller för globala, europeiska, nationella och regionala dimensioner. Ett europeiskt observationsorgan för bioekonomi ska utvecklas för att kartlägga och övervaka forsknings- och innovationsverksamhet, inbegripet teknikbedömningar, inom EU och globalt, utveckla nyckelutförandeindikatorer och övervaka innovationspolitik inom bioekonomin.

3.  SÄKER, REN OCH EFFEKTIV ENERGI

3.1.  Minska energiförbrukning och koldioxidavtryck genom smart och hållbar användning

Konsumtionsmönstren och de energikällor som används inom Europas industrier, transportsystem, byggnader, distrikt och städer är till stora delar ohållbara, vilket leder till betydande effekter på miljö och klimat. Energiförvaltning i realtid för nya och befintliga nära-nollutsläppbyggnader, nära-nollenergibyggnader och plusenergibyggnader, nyrustade byggnader samt aktiva byggnader, högeffektiva industrier och allmän spridning av energieffektiva strategier till företag, enskilda individer, samhällen, städer och distrikt kommer att kräva såväl tekniska framsteg som icke-tekniska lösningar, såsom tjänster för rådgivning, finansiering och efterfrågehantering, samt bidrag från beteendevetenskap och samhällsvetenskap, samtidigt som frågan om allmänhetens acceptans måste beaktas. Detta innebär att ökad energieffektivitet kan bli ett av de mest kostnadseffektiva sätten att minska energiefterfrågan och därigenom öka säkerheten för energiförsörjningen, minska miljö- och klimateffekter och öka konkurrenskraften. För att möta dessa utmaningar är det viktigt att vidareutveckla förnybara energikällor och utnyttja potentiella energieffektiviseringar.

3.1.1.  Se till att tekniker och tjänster för smart och effektiv energianvändning når massmarknaden

Att minska energiförbrukningen och eliminera energiavfall och samtidigt tillhandahålla de tjänster som behövs för samhället och ekonomin kräver att fler effektiva, kostnadsmässigt konkurrenskraftiga, miljövänliga och smartare verktyg, produkter och tjänster når massmarknaden, och dessutom att komponenter och enheter integreras och kombineras på ett sådant sätt att den allmänna energianvändningen i byggnader, tjänster och industri optimeras.

För att säkerställa fullständigt genomförande och största möjliga konsumentnytta (inbegripet möjlighet för konsumenter att övervaka sin egen förbrukning) måste energiprestanda för dessa tekniker och tjänster anpassas och optimeras för och i tillämpningsmiljöerna. För detta krävs forskning, utveckling och testning av innovativ informations- och kommunikationsteknik (IKT) och övervaknings- och styrteknik samt demonstrationsprojekt och förkommersiella åtgärder för att säkerställa kompatibilitet och skalbarhet. Projekten bör syfta till att bidra till en betydande minskning av den totala energiförbrukningen och energikostnaden genom utformning av gemensamma förfaranden för insamling, sammanställning och analys av data om energiförbrukning och utsläpp för att förbättra energianvändningens mätbarhet, transparens, allmänna acceptans, planering och synlighet och dess miljöpåverkan. Säkerhet och inbyggt integritetsskydd (”privacy by design”) för att skydda övervaknings- och kontrollteknik bör säkras i dessa förfaranden. Utformning och tillämpning av plattformar för att kontrollera sådana systems stabilitet kommer att bidra till att säkerställa tillförlitlighet.

3.1.2.  Ta tillvara potentialen i effektiva och förnybara uppvärmnings-/kylsystem

En stor del av energin som förbrukas inom EU går till uppvärmning eller kylning och utveckling av kostnadseffektiva, verksamma tekniker och systemintegrationstekniker, t.ex. nätverksanslutningar med standardiserat språk och tjänster, inom detta område kan i hög grad bidra till minskad energiefterfrågan. För detta krävs forskning kring och demonstration av ny teknik för utformning och nya system och komponenter för industri- och bostadstillämpningar och kommersiella tillämpningar, t.ex. för decentraliserad leverans och fjärrleverans av varmvatten, uppvärmning och kylning. Detta bör innefatta olika tekniker (solvärme, geotermisk energi, biomassa, värmepumpar, kraftvärme, återvinning av avfallsbaserad energi osv.) och uppfylla kraven för byggnader och distrikt med nära-nollutsläpp och främja smarta byggnader. Fler genombrott behövs, framför allt inom lagring av termisk energi från förnybara energikällor och för att främja utveckling och spridning av effektiva kombinationer av hybridsystem för uppvärmning och kylning för centraliserade och decentraliserade tillämpningar.

3.1.3.  Främja smarta städer och samhällen i Europa

Stadsområdena är några av de största energikonsumenterna inom unionen, och därifrån kommer en motsvarande stor del av utsläppen av växthusgaser, vilket dessutom medför stora mängder luftföroreningar. Samtidigt påverkas stadsområdena av den allt sämre luftkvaliteten och klimatförändringarna, och särskilda hanterings- och anpassningsstrategier måste utvecklas. För omställningen till ett koldioxidsnålt samhälle är det därför avgörande att skapa innovativa energilösningar (t.ex. energieffektivitet, elektricitet och försörjningssystem för uppvärmning/kylning samt integrering av förnybara energikällor i den konstruerade miljön), som integreras med transportsystem, smart konstruktion och stadsplanering, avfallshantering och vattenberedning samt IKT-lösningar för stadsmiljöer. Målinriktade initiativ för att främja konvergensen av industrins förädlingskedjor inom energi-, transport- och IKT-sektorn till smarta urbana tillämpningar måste planeras in. Samtidigt måste nya tekniska och organisatoriska modeller och planerings- och affärsmodeller tas fram och testas i full skala i enlighet med de behov och resurser som städer och samhällen och dess invånare har. Dessutom behövs forskning för att förstå de sociala, miljömässiga, ekonomiska och kulturella aspekterna av denna omvandling.

3.2.  Koldioxidsnål elförsörjning till låg kostnad

Elektricitet spelar en avgörande roll i omställningen till en miljömässigt hållbar ekonomi med låga koldioxidutsläpp. Förnybara energikällor utgör kärnan i denna utveckling. Användningen av elproduktion med låga koldioxidutsläpp ökar alltför långsamt eftersom den medför höga kostnader. Det finns ett brådskande behov av att hitta lösningar som markant minskar kostnaderna, med förbättrade prestanda, ökad hållbarhet och allmän acceptans, för att öka spridningen på marknaden av billig, tillförlitlig elproduktion med låga koldioxidutsläpp. Verksamheterna ska inriktas på forskning, utveckling och fullskalig demonstration av innovativa förnybara energikällor, däribland energisystem i liten skala och mikroskala, effektiva, flexibla och koldioxidsnåla kraftverk som drivs med fossila bränslen samt teknik för avskiljning och lagring eller återanvändning av koldioxid.

3.2.1.  Utveckla vindkraftens hela potential

Målet för vindenergiproduktionen är att minska kostnaden för elproduktion från land- och havsbaserad vindkraft med upp till 20 % år 2020 jämfört med 2010, att öka andelen havsbaserad vindkraft och att möjliggöra verklig integration i elnätet. Fokus kommer att läggas på utveckling, testning och demonstration av nästa generations storskaliga system för vindenergiomvandling (inbegripet innovativa system för energilagring), förbättrad omvandlingseffektivitet och bättre tillgänglighet för såväl land- som havsbaserade vindkraftverk (även på avlägsna platser och under svåra väderförhållanden) samt nya serietillverkningsprocesser. Miljön och den biologiska mångfalden kommer att beaktas i samband med vindenergiutvecklingen.

3.2.2.  Utveckla effektiva, tillförlitliga och kostnadsmässigt konkurrenskraftiga solenergisystem

Kostnaden för solenergi, inbegripet fotovoltaik och koncentrerad solenergi, ska halveras till år 2020 jämfört med 2010, i syfte att avsevärt öka andelen solenergi på elmarknaden.

För fotovoltaik kräver detta ytterligare forskning om bland annat nya koncept och system samt demonstration och testning av massproduktion för att åstadkomma användning i större skala och integrering av fotovoltaik i byggnader.

För koncentrerad solenergi läggs fokus på att utveckla sätt att öka effektiviteten och samtidigt minska miljöpåverkan, för att få upp demonstrerad teknik till industriell skala genom att bygga kraftverk som är de första av sitt slag. Lösningar för att effektivt kombinera elproduktion från solenergi med vattenavsaltning kommer att testas.

3.2.3.  Utveckling av konkurrenskraftig, miljömässigt säker teknik för avskiljning, transport, lagring och återanvändning av koldioxid

Avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) är en nyckelmetod som behöver distribueras brett och kommersiellt på global nivå för att möta utmaningen med kraftproduktion utan kol och en industri med låga koldioxidutsläpp, och nå målen år 2050. Målet är att minimera extrakostnaden för CCS inom kraftsektorn för kol-, gas- och oljeskifferdrivna kraftverk jämfört med likvärdiga kraftverk utan CCS och energiintensiva industriinstallationer.

Stöd kommer främst att ges till demonstration av hela CCS-kedjan för en representativ portfölj med olika tekniska alternativ för avskiljning, transport, lagring och återanvändning. Detta kommer att kompletteras av forskning för vidareutveckling av dessa tekniker och för leverans av konkurrenskraftigare avskiljningstekniker, bättre komponenter, integrerade system och processer, säker geologisk lagring och rationella lösningar för och allmän acceptans av ▌återanvändning av avskild koldioxid, för att möjliggöra en ökad kommersiell användning av CCS-tekniker vid kraftverk som drivs med fossila bränslen och andra koldioxidintensiva industrier som tas i bruk efter 2020. Stöd kommer även att ges till ren kolteknik som kompletterande teknik till CCS.

3.2.4.  Utveckla geotermisk energi, vattenkraft, marin energi och andra förnybara energikällor

Geotermisk energi, vattenkraft och marin energi samt andra förnybara energikällor kan bidra till en mer koldioxidsnål energiförsörjning i Europa, samtidigt som försörjningssystemen blir mer flexibla för olika typer av energiproduktion och -användning. Målet är att vidareutveckla kostnadseffektiva och hållbara tekniker, som möjliggör storskalig användning i industriella sammanhang, inbegripet integrering i elnätet, och få dem klara för marknaden. Förbättrade geotermiska system är en teknik som bör utforskas, utvecklas och demonstreras ytterligare, särskilt inom prospektering, borrning och värmeproduktion. Havsenergi, såsom tidvatten, strömmar, vågor och osmotisk energi, erbjuder ▌förutsägbar nollutsläppsenergi och kan även bidra till att hela potentialen hos den havsbaserade vindkraften kan tillvaratas (kombinerad marin energi). Forskningen bör omfatta innovativ forskning på laboratorienivå om billiga och tillförlitliga komponenter och material för den högkorrosiva beväxningsutsatta miljön i havet, men också demonstration under de olika villkor som råder i Europas vatten.

3.3.  Alternativa bränslen och mobila energikällor

För att Europas energimål och mål för minskade koldioxidutsläpp ska kunna uppnås måste också nya bränslen och mobila energikällor utvecklas. Detta är särskilt viktigt för att möta utmaningen med att skapa smarta, gröna och integrerade transportlösningar. Värdekedjorna för dessa tekniker och alternativa bränslen är inte tillräckligt utvecklade, och utvecklingen måste drivas på till demonstrationsstadiet.

3.3.1.  En mer konkurrenskraftig och hållbar bioenergi

Målet för bioenergin är att göra de mest lovande teknikerna klara för marknaden och möjliggöra en storskalig, hållbar produktion av avancerade ▌biobränslen från olika värdekedjor, genom bioraffinaderier för land-, sjö-, och lufttransport samt högeffektiv kraftvärme och grön gas från biomassa och avfall, inbegripet CCS. Syftet är att utveckla och demonstrera olika bioenergitekniker i olika skalor, med hänsyn till olikartade geografiska och klimatmässiga förhållanden och logistiska begränsningar, samtidigt som negativ påverkan på miljön och samhället med koppling till markanvändning minimeras. Med långsiktig forskning kommer utvecklingen av en hållbar bioenergiindustri fram till och efter 2020 att stödjas. Denna verksamhet ska komplettera grundforskning (t.ex. råvaror och bioresurser) och industriell forskning (t.ex. integrering i fordonsbestånd) som genomförs inom andra relevanta samhällsutmaningar.

3.3.2.  Snabbare marknadsföring av vätgas- och bränslecellteknik

Bränsleceller och vätgas rymmer en stor potential för att möta de energiutmaningar som Europa står inför. För att få ut denna typ av tekniker på marknaden snabbare krävs markant minskade kostnader. Kostnaden för bränslecellsystem för transporter måste t.ex. minskas med en faktor på 10 under de närmaste tio åren. För att detta ska bli möjligt kommer stöd att ges till ▌demonstrationer och åtgärder i det förkommersiella stadiet för bärbara, stationära och små stationära tillämpningar samt transporttillämpningar och relaterade tjänster samt till långsiktig forskning och teknisk utveckling för att bygga upp en konkurrenskraftig bränslecellskedja och en hållbar vätgasproduktion och -infrastruktur i hela EU. Ett omfattande nationellt och internationellt samarbete krävs för att möjliggöra marknadsgenombrott i tillräckligt stor skala, inbegripet utveckling av lämpliga standarder.

3.3.3.  Nya alternativa bränslen

Det finns en rad nya alternativ med långsiktig potential, t.ex. pulvermetallbränsle, bränsle från fotosyntetiska mikroorganismer (i vatten och på land) samt från artificiell fotosyntes och solbränslen. Dessa nya tekniker kan medföra effektivare energiomvandling och kostnadsmässigt mer konkurrenskraftiga och hållbara tekniker ▌. Stöd kommer framför allt att ges till att föra dessa och andra tekniker med stor potential från laboratorierna till demonstrationsskala, med sikte på förkommersiell demonstration år 2020.

3.4.  Ett enda smart europeiskt elnät

Elnäten står inför tre besläktade utmaningar när det gäller att skapa ett konsumentvänligt och allt mer koldioxidsnålt elsystem: att skapa en enda europeisk marknad, att integrera det stora antalet nya, förnybara energikällor, samt att hantera interaktionerna mellan miljontals leverantörer och kunder (och att alltfler hushåll kommer att fungera som både och), inbegripet ägare av elfordon. De framtida elnäten kommer att spela en avgörande roll för övergången till ett energisystem med minskade koldioxidutsläpp, samtidigt som konsumenterna ska erbjudas bättre flexibilitet och kostnadsfördelar. Det övergripande målet för år 2020 är att omkring 35 %(22) av elen ska härstamma och distribueras från spridda och koncentrerade förnybara energikällor.

En väl integrerad forsknings- och demonstrationsinsats kommer att stödja utvecklingen av nya komponenter, tekniker och förfaranden för att hantera de särskilda egenskaperna på såväl överförings- som distributionssidan av nätet samt flexibel energilagring.

Alla möjliga metoder för att framgångsrikt balansera energiförsörjning och efterfrågan måste beaktas, för att minimera utsläpp och kostnader. Ny smart teknik för energinät, stödjande och balanserande tekniker som möjliggör en större flexibilitet och effektivitet, inbegripet konventionella kraftverk, nya nätkomponenter för att förbättra överföringskapaciteten och överföringskvaliteten samt tillförlitligheten hos näten måste utvecklas. Nya energisystemtekniker och en dubbelriktad digital kommunikationsinfrastruktur måste utforskas och integreras i elnätet och användas för att upprätta smart interaktion med andra energinät. Detta bidrar till bättre planering, övervakning, kontroll och säker drift av näten såväl under normala förhållanden som i nödlägen, samt till bättre hantering av interaktionerna mellan leverantörer och kunder och av transport och hantering av samt handel i energiflödet. När det gäller installationer av framtida infrastrukturer ska energisystemomfattande aspekter beaktas vid utformning av indikatorer och kostnadsnyttoanalyser. Dessutom ska synergieffekterna mellan smarta nät och telekommunikationsnät maximeras för att undvika dubbelinvesteringar och öka säkerheten hos och användningen av smarta energitjänster.

Nya sätt att lagra energi (inbegripet både ▌batterier och storskaliga lösningar, såsom el-till-gas) och fordonssystem kommer att möjliggöra den flexibilitet som krävs mellan produktion och efterfrågan. Förbättrade IKT-lösningar ska ytterligare öka flexibiliteten i efterfrågan på elektricitet, genom att kunder (industrikunder, kommersiella kunder och bostäder) får tillgång till nödvändiga automatiseringsverktyg. Säkerhet, tillförlitlighet och integritet är viktiga frågor även i detta sammanhang.

Nya planerings- och marknadslösningar samt regelverk ska främja elförsörjningskedjans allmänna ändamålsenlighet och kostnadseffektivitet och infrastrukturens kompatibilitet samt uppkomsten av en öppen, konkurrensutsatt marknad för smart teknik och smarta produkter och tjänster för energinät. Storskaliga demonstrationsprojekt krävs för att testa och validera lösningar och bedöma fördelarna för systemet och för enskilda intressenter innan lösningarna börjar användas i hela Europa. Detta ska åtföljas av forskning om hur konsumenter och företag reagerar på ekonomiska incitament, beteendeförändringar, informationstjänster och andra innovativa möjligheter som smarta nät medför.

3.5.  Ny kunskap och teknik

På lång sikt krävs nya, mer effektiva och kostnadsmässigt konkurrenskraftiga samt rena, säkra och hållbara energitekniker. Framstegen bör påskyndas genom multidisciplinär forskning för att åstadkomma vetenskapliga genombrott inom energirelaterade koncept och möjliggörande teknik (t.ex. nanovetenskap, materialkunskap, fasta tillståndets fysik, IKT, biovetenskap, geovetenskap, datalogi och rymd), om lämpligt säker och miljömässigt hållbar okonventionell prospektering och produktion av gas- och oljeresurser, samt utveckling av innovationer i framtida och ny teknik.

Avancerad forskning krävs också för att skapa lösningar för att anpassa energisystemen till de föränderliga klimatförhållandena. Prioriteringarna kan justeras om nya vetenskapliga eller tekniska behov uppstår, eller om nya fenomen observeras som kan vara tecken på lovande utveckling eller risker för samhället och som kan uppträda under genomförandet av Horisont 2020.

3.6.  Stabilt beslutsfattande och allmänhetens engagemang

Energiforskningen ska stödja och vara tydligt anpassad efter energipolitiken. Omfattande kunskap och forskning om lansering och användning av energiteknik och energitjänster, infrastruktur, marknader (inbegripet regelverk) och konsumentbeteenden krävs för att tillhandahålla beslutsfattare gedigna analyser. Stöd kommer att ges (framför allt inom ramen för Europeiska kommissionens informationssystem för den strategiska EU-planen för energiteknik – SET-planen) till utveckling av gedigna och transparenta teorier, verktyg, metoder och modeller för bedömning av de huvudsakliga ekonomiska och sociala frågor som rör energi, skapande av databaser och scenarier för en utvidgad union och bedömning av energins och energirelaterade politiska åtgärders inverkan på försörjningssäkerheten, konsumtionen, miljön, naturresurserna och klimatförändringarna, samhället och konkurrenskraften för energiindustrin samt genomförandet av socioekonomisk forskningsverksamhet och studier om vetenskapens roll i samhället.

Med hjälp av de möjligheter som webben och sociala medier innebär ska konsumentbeteenden och beteendeförändringar studeras (även hos sårbara konsumenter såsom personer med funktionsnedsättning) inom öppna innovationsplattformar, som Levande laboratorier, och med storskaliga demonstrationer av tjänsteinnovationer och panelundersökningar, med säkerställande av integritetsskydd.

3.7.  Marknadslansering av innovation på energiområdet ▌

Ökad marknadsanvändning av innovationer och replikationslösningar är nödvändiga för att ny energiteknik ska börja användas i god tid och på ett kostnadseffektivt sätt. Utöver teknikdriven forskning och demonstration kräver detta verksamhet med tydligt europeiskt mervärde som syftar till att utveckla, tillämpa, dela och kopiera icke-tekniska innovationer med hög hävstångseffekt inom EU:s marknader för hållbar energi, oberoende av disciplingränser och styresnivåer.

Sådana innovationer ska fokuseras på att skapa gynnsamma marknadsförhållanden på regel-, administrations- och finansieringsnivå för koldioxidsnåla, förnybara och energieffektiva tekniker och lösningar. Stöd kommer att ges till åtgärder som underlättar genomförandet av energipolitiken, bereder marken för uppsättningen av investeringar, stöder kapacitetsutvecklingen och ökar allmänhetens acceptans. Innovation till förmån för smart och hållbar användning av befintlig teknik kommer också att uppmärksammas.

Forskning och analyser visar ständigt på hur viktig den mänskliga faktorn är för att politiska åtgärder för hållbar energiförsörjning ska kunna genomföras. Innovativa organisationsstrukturer, spridning och utbyte av god praxis och specifika utbildningsåtgärder samt kapacitetsutvecklande åtgärder uppmuntras.

3.8.  Specifika genomförandeaspekter

Prioriteringen för genomförandet av verksamheterna inom denna utmaning avgörs av behovet att stärka ▌energiforskningen och energiinnovationerna på europeisk nivå. Ett huvudsyfte är att stödja genomförandet av agendan för forskning och innovation för den strategiska EU-planen för energiteknik (SET-planen)(23) för att uppnå målen i EU:s energi- och klimatförändringspolitik. Det innebär att viktig information kan hämtas från färd- och genomförandeplanerna inom SET-planen när arbetsprogrammen formuleras. Förvaltningsstrukturen för SET-planen används som en principiell bas för den strategiska prioriteringen och samordningen av energiforskning och energiinnovationer inom EU.

Den icke-tekniska agendan styrs av EU:s energipolitik och lagstiftning. Stöd kommer att ges till nödvändiga incitament för massanvändning av demonstrerade teknik- och tjänstelösningar, processer och politiska initiativ för koldioxidsnål teknik och energieffektivitet inom hela EU. Detta kan innefatta stöd till tekniskt bistånd för utveckling och genomförande av investeringar i energieffektivitet och förnybar energi.

På området marknadsanvändning bör verksamheten även bygga på erfarenheterna från initiativet Intelligent energi – Europa.

Partnerskap med europeiska intressenter är viktigt för att dela resurser och för gemensamt genomförande. Det är, efter bedömning från fall till fall, tänkbart att befintliga europeiska näringslivsinitiativ inom SET-planen omvandlas till formaliserade offentlig-privata partnerskap, om det anses lämpligt, för att öka nivån på och samordningen av ▌finansieringen och för att stimulera gemensamma forsknings- och innovationsåtgärder bland såväl offentliga som privata intressenter. Stöd till allianser med offentliga forskningsutövare kan övervägas (inbegripet i samarbete med medlemsstater), framför allt till den europeiska alliansen för energiforskning som upprättats inom SET-planen för att samla offentliga forskningsresurser och infrastrukturer för arbete inom viktiga forskningsområden av europeiskt intresse. Internationella samordningsåtgärder ska stödja SET-planens prioriteringar i enlighet med principen om variabel geometri, med beaktande av de aktuella ländernas kapacitet och specifika egenskaper. Det kommer även att skapas lämpliga kopplingar till åtgärder inom relevanta europeiska innovationspartnerskap och till relevanta aspekter av europeiska teknikplattformars forsknings- och innovationsagendor.

Stöd till relevanta gemensamma initiativ för programplanering och relevanta offentlig-offentliga och offentlig-privata partnerskap kan också komma i fråga. Verksamheten ska även inriktas på att öka stödet till och främja små och medelstora företags medverkan.

Europeiska kommissionens informationssystem för SET-planen (SETIS) ska mobiliseras för att i samarbete med intressenter utveckla nyckelutförandeindikatorer (KPI:er) för att övervaka genomförandeförloppet, vilka ska ses över regelbundet, så att den senaste utvecklingen beaktas. Mer allmänt ska genomförandet under denna utmaning sträva efter att förbättra samordningen av relevanta program, initiativ och politiska åtgärder inom EU, t.ex. sammanhållningspolitiken, framför allt genom de nationella och regionala strategierna för smart specialisering, samt mekanismerna i systemet för handel med utsläppsrätter, t.ex. rörande stöd till demonstrationsprojekt.

4.  SMARTA, GRÖNA OCH INTEGRERADE TRANSPORTER

4.1.  Resurseffektiva transporter som respekterar miljön

Fram till år 2050 ska koldioxidutsläppen minskas med 60 %, jämfört med 1990 års nivåer. Målet är att halvera användningen av bilar som drivs med konventionella drivmedel i städer och att stadslogistiken i större stadskärnor ska vara i princip koldioxidfri år 2030. Användningen av bränslen med lågt kolinnehåll inom luftfarten ska ha uppnått 40 % år 2050, och koldioxidutsläppen från bunkerolja från sjöfart ska minska med 40 % fram till 2050(24), jämfört med 2005 års nivåer.

Det är viktigt att minska denna miljöpåverkan genom riktade tekniska förbättringar och då komma ihåg att varje transportsätt står inför varierande utmaningar och kännetecknas av specifika integreringscykler för teknik.

Forskning och innovationer ska i hög grad bidra till utveckling och ökande användning av nödvändiga lösningar för samtliga transportsätt, vilket kommer att leda till en kraftig minskning av miljöskadliga transportutsläpp (av t.ex. koldioxid, kväve-, svaveloxider och buller), minskat beroende av fossila bränslen inom transportbranschen, minskad inverkan från transporter på den biologiska mångfalden och klimatförändringarna och bevarande av naturresurser.

Detta ska genomföras i form av arbete inom följande särskilda verksamheter:

4.1.1.  Renare och tystare luftfartyg, fordon och fartyg förbättrar miljöprestanda och minskar uppfattat buller och vibrationer

Verksamheten inom detta område fokuseras på slutprodukter, men omfattar även bränslefattiga och ekologiska konstruktions- och tillverkningsprocesser, som tar hänsyn till hela livscykelprocessen, och där återanvändbarhet har integrerats i konstruktionsfasen. Verksamheten kommer även att omfatta uppgradering av befintliga produkter och tjänster genom integrering av ny teknik.

a)  Det är viktigt att utveckla och påskynda lanseringen av renare och tystare framdrivningsteknik för att minska och förhindra följderna för de europeiska medborgarnas klimat och hälsa, t.ex. koldioxid, buller och föroreningar från transporter. Nya, innovativa lösningar krävs som bygger på elektriska motorer och batterier, bränsleceller eller vätgasdrift, gasdrivna motorer, avancerad arkitektur och teknik i motorer eller hybriddrift. Tekniska genombrott kan också bidra till att förbättra miljöprestanda för traditionella och nya framdrivningssystem.

b)  Utforskande av alternativa möjligheter för användning av alternativa energiformer med låga utsläpp bidrar till att minska förbrukningen av fossila bränslen. Detta innefattar användning av hållbara bränslen och elektricitet från förnybara energikällor inom alla typer av transporter, inbegripet luftfart, minskad bränsleförbrukning genom energiutvinning eller diversifierade energileveranskällor och andra innovativa lösningar. Nya holistiska tillvägagångssätt ska eftersträvas vad gäller fordon, energilagring, energiförsörjning, infrastruktur för tankning och laddning, inbegripet gränssnitt mellan fordon och nät och innovativa lösningar för användning av alternativa bränslen.

c)  Förbättrade övergripande prestanda för luftfartyg, fartyg och fordon, genom minskad vikt och minskat aerodynamiskt/hydrodynamiskt motstånd respektive rullmotstånd genom användning av lättare material, jämnare strukturer och innovativ design, kommer att bidra till lägre bränsleförbrukning.

4.1.2.  Utveckling av smart utrustning och infrastruktur och smarta tjänster

Denna typ av utveckling bidrar till optimerade transporter och minskar resursförbrukningen. Fokus ligger på lösningar för effektiv planering, utformning, användning och förvaltning av flygplatser, hamnar, logistikplattformar och infrastruktur för yttransporter samt på självständiga och effektiva underhålls-, övervaknings- och inspektionssystem. Ny politik, nya affärsmodeller och koncept, ny teknik och nya it-lösningar ska antas för att öka kapaciteten. Särskild vikt kommer att läggas vid utrustnings och infrastrukturers motståndskraft mot klimatförändringar, kostnadseffektiva lösningar, baserade på en livscykelinriktad syn, och bredare användning av nya material och ny teknik för att möjliggöra effektivare underhåll till lägre kostnader. Särskild uppmärksamhet kommer även att ägnas tillgänglighet, användarvänlighet och social integration.

4.1.3.  Bättre transporter och rörlighet i stadsområden

Detta kommer att gynna den stora och växande andel av befolkningen som lever och arbetar i städer, eller vistas i städer för att få tillgång till samhällstjänster eller rekreation. Nya rörlighetskoncept, transportorganisationsmetoder, multimodala tillgänglighetsmodeller, logistik, tillhandahållande av innovativa fordon och offentliga stadstjänster samt planeringslösningar behöver utvecklas och testas, vilket kommer att bidra till att trafikstockningar, luftföroreningarna och bullret minskar och stadstransporternas effektivitet förbättras. Kollektivtrafik och icke-motordrivna transporter och andra resurseffektiva transportalternativ för passagerare och gods bör utvecklas till reella alternativ till användning av privata motorfordon, med stöd av en utökad användning av intelligenta transportsystem samt innovativ tillgångs- och efterfråganshantering. Särskild tonvikt ska läggas på samverkan mellan transportsystemet och andra stadssystem.

4.2.  Bättre rörlighet, mindre trafikstockningar, ökad säkerhet och trygghet

Syftet med de relevanta europeiska transportpolitiska målen är att optimera prestanda och effektivitet för att möta den växande efterfrågan på rörlighet, för att göra Europa till det säkraste området för luftfart, järnväg och vattentransport och för att sträva mot visionen om att eliminera dödsolyckorna inom vägtrafiken år 2050 och att halvera antalet trafikskadade till 2020. År 2030 ska 30 % av godstransporterna på väg som är längre än 300 kilometer ha flyttats över till järnväg och sjötransporter. För obehindrade, tillgängliga, överkomliga, användarinriktade och effektiva alleuropeiska transporter av människor och varor, med internalisering av externa kostnader, krävs ett nytt europeiskt system för multimodal transportförvaltning, transportinformation och betalning samt effektiva gränssnitt mellan näten för fjärr- och stadstrafik.

Ett bättre europeiskt transportsystem kommer att bidra till effektivare transportutnyttjande, förbättra allmänhetens livskvalitet och främja en hälsosammare miljö.

Forskning och innovationer kan i hög grad bidra till dessa ambitiösa politiska mål genom projekt inom följande särskilda verksamheter:

4.2.1.  Väsentligt minskad trafikbelastning

Detta kan åstadkommas genom införande av ett intelligent, multimodalt och helt intermodalt ”dörr-till-dörr”-transportsystem och genom att alla onödiga transporter undviks. Detta innebär förbättrad integration mellan olika transportsätt, optimering av transportkedjor och mer integrerade transportverksamheter och transporttjänster. Sådana innovativa lösningar underlättar dessutom tillgängligheten och passagerarnas val, även för den åldrande befolkningen och utsatta personer, och ger möjlighet att minska trängseln genom att förbättra incidenthanteringen och utvecklingen av system för trafikoptimering.

4.2.2.  Väsentligt förbättrad rörlighet för människor och godstransporter

Detta kan uppnås genom utveckling, demonstration och utbredd användning av intelligenta transporttillämpningar och ledningssystem. Detta innefattar: planering, efterfrågeanalys och efterfrågehantering, informations- och betalningssystem som kan användas inom hela Europa samt fullständig integration av informationsflöden, ledningssystem, infrastrukturnät och rörlighetstjänster i ett nytt, multimodalt ramverk som bygger på öppna plattformar. Detta säkerställer också flexibilitet och snabba reaktioner på krishändelser och extrema väderförhållanden genom att resor och transporter kan flyttas över till andra transportsätt. Nya positionerings-, navigerings- och tidsplaneringstillämpningar som möjliggjorts tack vare satellitnavigeringssystemen Galileo och EGNOS kommer att vara avgörande för att detta mål ska uppnås.

a)  Innovativ teknik för lufttrafikledning skapar en milstolpe inom säkerhets- och effektivitetsarbetet när efterfrågan ökar snabbt, för att uppnå förbättrad punktlighet, minska tidsåtgången vid reserelaterade procedurer på flygplatser och för att skapa tålighet i luftfartsystemet. Genomförandet och vidareutvecklingen av det gemensamma europeiska luftrummet ska stödjas av forsknings- och innovationsverksamhet som ger lösningar för ökad automatisering och självständighet inom flygledning, luftfartsverksamhet och luftfartskontroll, förbättrad integration av luftburna och markbaserade komponenter och nya lösningar för effektiv och smidig hantering av passagerare och gods inom hela transportsystemet.

b)  För sjötransporter bidrar förbättrade planerings- och ledningstekniker till framväxten av ett ”Blue Belt” i haven runt Europa, som medför förbättrad hamnverksamhet och skapar ett lämpligt ramverk för inlandssjöfart.

c)  För järnvägs- och vägtransporter innebär optimeringen av nätförvaltningen och driftskompatibiliteten en bättre och effektivare användning av infrastrukturen och underlättad gränsöverskridande verksamhet. Omfattande samarbetssystem för organisering av och information om vägtrafik kommer att utvecklas, som bygger på kommunikation mellan fordon samt mellan fordon och infrastruktur.

4.2.3.  Utveckling ▌av nya koncept för godstransport och logistik

Detta kan minska trycket på transportsystemet och miljön och förbättra säkerheten och godstransportkapaciteten. I de nya koncepten kan t.ex. högpresterande fordon med låg miljöpåverkan kombineras med smarta, säkra, inbyggda och infrastrukturbaserade system ▌. Detta bör bygga på en integrerad logistikstrategi på transportområdet. Verksamheten ska också stödja utvecklingen av visionen om e-transport: en papperslös fraktprocess där elektronisk information flödar fritt och tjänster och betalningar är kopplade till fysiska fraktflöden med olika transportsätt.

4.2.4.  Minskad olycksfrekvens, färre omkomna och skadade samt förbättrad säkerhet

Detta uppnås genom arbete med inneboende aspekter i organisationen, hanteringen och övervakningen av prestanda och risker inom transportsystem samt genom fokus på konstruktion, tillverkning och drift av luftfartyg, fordon och fartyg, infrastrukturer och terminaler. Tonvikten ligger på passiv och aktiv säkerhet, förebyggande säkerhet och förbättrad automatisering och bättre utbildningsprocesser för att minska risken för och effekten av mänskliga misstag. Särskilda verktyg och tekniker ska utformas för att möjliggöra bättre prognoser, bedömning och hantering av effekterna av väder, naturliga risker och andra krissituationer. Verksamheten fokuseras också på att integrera säkerhetsaspekter i planering och organisation av passagerar- och fraktflöden, på utvecklingen av luftfartyg, fordon och fartyg, på trafik- och systemorganisation samt på utformning av transportinfrastrukturer och av gods- och passagerarterminaler. Intelligenta tillämpningar för transport och omstigning kan också tillhandahålla användbara redskap för ökad säkerhet. Verksamheten kommer också att inriktas på att förbättra säkerheten för alla trafikanter, särskilt dem som löper störst risk, i synnerhet i stadsområdena.

4.3.  Global ledning för den europeiska transportindustrin

Genom att ligga ett steg före i den tekniska utvecklingen och förbättra konkurrenskraften för befintliga tillverkningsprocesser kan forskning och innovationer bidra till tillväxt och högkvalificerade arbeten inom den europeiska transportindustrin för att möta den växande konkurrensen. Det som står på spel är vidareutveckling av konkurrenskraften hos en viktig ekonomisk sektor, som direkt motsvarar 6,3 % av unionens samlade BNP och sysselsätter nästan 13 miljoner människor i Europa. De särskilda målen är bland annat att utveckla nästa generations innovativa och miljövänliga luft-, sjö- och marktransportmedel för att säkerställa hållbar tillverkning av innovativa system och innovativ utrustning och bereda mark för framtida transportmedel, genom att utarbeta ny teknik och nya koncept och former, intelligenta kontrollsystem, effektiva utvecklingsproduktionsprocesser, innovativa tjänster och certifieringsförfaranden. Europa strävar efter att bli världsledande i fråga om effektivitet, miljöprestanda och säkerhet inom alla transportsätt och att stärka sitt ledarskap på de globala marknaderna både för slutprodukter och för delsystem.

Forskning och innovation ska koncentreras på följande särskilda verksamheter:

4.3.1.  Utveckling av nästa generations transportmedel som ett sätt att säkra marknadsandelar i framtiden

Detta bidrar till att förstärka det europeiska ledarskapet inom luftfartyg, höghastighetståg, konventionell tågtrafik och tågtrafik i städer och förorter, vägfordon, fordon med elektrisk framdrivning, passagerarkryssningsfartyg, färjor och specialiserade högteknologiska fartyg och havsplattformar. Dessutom sporras konkurrensen mellan europeiska industrier om att utveckla nya tekniker och system, och diversifieringen mot nya marknader stöds, även mot andra sektorer än transportsektorn. Detta innefattar utveckling av innovativa, säkra och miljövänliga luftfartyg, fordon och fartyg med effektiva framdrivningssystem, höga prestanda och intelligenta drifts- och styrsystem.

4.3.2.  Inbyggda, smarta styrsystem

Smarta styrsystem krävs för att öka prestanda och förbättra systemintegrationen vid transporter. Lämpliga gränssnitt för kommunikation mellan luftfartyg, fordon, fartyg och infrastrukturer i alla relevanta kombinationer ska utvecklas, med beaktande av effekterna av elektromagnetiska fält, i syfte att fastställa gemensamma driftsmässiga standarder. De kan omfatta tillhandahållande av trafiklednings- och användarinformation direkt till enheter i fordon med hjälp av tillförlitliga realtidstrafikdata om vägförhållanden och trafikstockningar från samma enheter.

4.3.3.  Avancerade produktionsprocesser

Avancerade processer möjliggör anpassningar, lägre livscykelkostnader och kortare utvecklingstid och underlättar standardisering och certifiering av luftfartyg, fordon, fartyg, komponenter till dessa, utrustning och relaterad infrastruktur. Verksamheten inom detta område kommer att utveckla snabba och kostnadseffektiva tekniker för utformning och tillverkning, inbegripet tekniker för montering, konstruktion, underhåll och återvinning, med hjälp av digitala verktyg och automatisering, samt möjligheter till integration av komplexa system. Detta främjar konkurrenskraftiga leveranskedjor, som kan leverera snabbare till marknaden, och lägre kostnader utan att kraven på säker och trygg drift sänks. Även transporttillämpningar med innovativa material är en prioritering, med tanke på såväl miljö- och konkurrenskraftsmål som ökad säkerhet och trygghet.

4.3.4.  Utforskning av helt nya transportkoncept

Detta bidrar till att stärka Europas konkurrenskraft i ett längre perspektiv. Strategisk tvärvetenskaplig forskning och koncepttester ska utföras kring innovativa transportsystemlösningar. Detta omfattar helautomatiserade och andra nya typer av luftfartyg, fordon och fartyg med långsiktig potential och höga miljöprestanda samt nya tjänster.

4.4.  Socioekonomisk och beteendevetenskaplig forskning och framtidsinriktad verksamhet för beslutsfattande

Verksamhet som stöder politiska analyser och utvecklingsåtgärder, inklusive insamling av uppgifter för förståelse av beteende inom fysiska, socioekonomiska och bredare sociala aspekter av transport, krävs för att främja innovationer och skapa en gemensam faktabas för att bemöta de utmaningar som finns inom transportväsendet. Verksamheten ska ägnas åt utveckling och genomförande av en europeisk forsknings- och innovationspolitik om transport och rörlighet, framtidsstudier och teknisk framsyn, och åt att stärka det europeiska området för forskningsverksamhet.

Förståelse av särskilda lokala och regionala förhållanden, användares beteenden och synsätt, samhällsacceptans, effekter av politiska åtgärder, rörlighet, förändrade behov och mönster, framtida efterfrågeutveckling, affärsmodeller och deras betydelse är av största vikt för utvecklingen av det europeiska transportsystemet. Scenarioutveckling med beaktande av samhällstrender, uppgifter om orsakssamband, politiska mål och teknisk framsynthet ur ett år 2050-perspektiv ska genomföras. För att åstadkomma en bättre förståelse av kopplingarna mellan territoriell utveckling, social sammanhållning och det europeiska transportsystemet krävs gedigna modeller som grund för sunt politiskt beslutsfattande.

Forskning ska fokuseras på hur social och territoriell ojämlikhet i tillgången till rörlighet kan minskas och på hur oskyddade transportanvändares position kan stärkas. Ekonomiska frågor ska också behandlas, med fokus på olika sätt att internalisera externa effekter från transporter oberoende av transportsätt, samt beskattnings- och prismodeller. Framtidsforskning krävs för att bedöma framtida behov av kompetenser och arbetstillfällen, forsknings- och innovationsutveckling samt transnationellt samarbete.

4.5.  Specifika genomförandeaspekter

Verksamheten kommer att organiseras så att en integrerad strategi och en strategi för varje transportslag möjliggörs beroende på vad som är lämpligt. Synlighet och kontinuitet kommer att krävas under många år för att beakta särdragen inom varje transportslag och utmaningarnas holistiska karaktär samt relevanta aspekter av de strategiska forsknings- och innovationsagendorna inom ramen för de europeiska teknikplattformarna för transport.

Stöd till relevanta gemensamma initiativ för programplanering och relevanta offentlig-offentliga och offentlig-privata partnerskap kan också komma i fråga. Det kommer även att skapas lämpliga kopplingar till åtgärder inom relevanta europeiska innovationspartnerskap. Verksamheten ska även inriktas på att öka stödet till och främja små och medelstora företags medverkan.

5.  KLIMATÅTGÄRDER, MILJÖ, RESURSEFFEKTIVITET OCH RÅVAROR

5.1.  Motverkande av och anpassning till klimatförändringar

Den nuvarande koldioxidkoncentrationen i atmosfären är nästan 40 % högre än vid inledningen av den industriella revolutionen, och nivån är den högsta på 2 miljoner år. Andra växthusgaser än koldioxid bidrar också till klimatförändringarna, och de spelar en allt större roll. Utan handlingskraftiga åtgärder kan klimatförändringarna kosta världen minst 5 % av BNP per år, eller upp till 20 % enligt vissa scenarier. Om tidiga, effektiva åtgärder sätts in kan nettokostnaden å andra sidan begränsas till omkring 1 % av BNP per år. För att målet om en temperaturökning på 2 °C ska uppnås och de värsta effekterna av klimatförändringarna ska kunna undvikas, måste de utvecklade länderna minska sina utsläpp av växthusgaser med 80–95 % år 2050 jämfört med nivån år 1990.

Syftet med denna verksamhet är därför att utveckla och bedöma innovativa, kostnadseffektiva och hållbara åtgärder och strategier för anpassning och begränsning, för såväl koldioxid som andra växthusgaser och aerosoler, och att framhäva såväl tekniska som icke-tekniska gröna lösningar genom att ta fram bevis för informerade, tidiga och effektiva åtgärder och skapa nätverk för de kompetenser som krävs.

För att åstadkomma detta ska forskning och innovationer fokuseras på följande:

5.1.1.  Förbättra förståelsen av klimatförändringar och tillhandahålla tillförlitliga klimatprognoser

Bättre förståelse av orsakerna bakom klimatförändringarna och hur förändringarna utvecklas samt mer exakta klimatprognoser är avgörande för att samhället ska kunna skydda människoliv, varor och infrastrukturer och säkerställa ett effektivt beslutsfattande och adekvata begränsnings- och anpassningsalternativ. Det är viktigt att fortsätta att förbättra den vetenskapliga kunskapsbasen om drivande klimatfaktorer, processer, mekanismer, återkopplingar och gränsvärden med koppling till ▌de terrestra och marina ekosystemens, polarekosystemens och atmosfärens sätt att fungera. Förbättrad förståelse skapar även möjlighet att mer exakt upptäcka klimatförändringar och knyta dem till naturliga och mänskliga orsaker. Stöd kommer att ges till tillförlitligare klimatprognoser i rätt tidsmässig och rumslig skala genom förbättrad mätning och utveckling av mer korrekta scenarier och modeller, inbegripet kompletta jordsystemmodeller som tar hänsyn till paleoklimatets historia.

5.1.2.  Bedömning av effekter och sårbarheter samt utveckling av innovativa, kostnadseffektiva anpassningsåtgärder, riskförebyggande åtgärder och riskhanteringsåtgärder

Kunskaperna om samhällets, ekonomins och ekosystemens förmåga till anpassning till klimatförändringarna är ofullständiga. Effektiva, rättvisa och samhälleligt acceptabla åtgärder för att skapa en klimatsäker miljö och ekonomi och ett klimatsäkert samhälle kräver integrerade analyser av aktuella och framtida effekter, sårbarheter, befolkningsexponeringar, risker och deras hantering, sekundära effekter såsom migration och konflikter, kostnader och möjligheter med koppling till klimatförändringar och klimatvariationer, med beaktande av extrema händelser och relaterade klimatorsakade faror och huruvida de är återkommande. Sådana analyser ska också utvecklas kring de negativa effekter som klimatförändringar medför för biologisk mångfald, ekosystem och ekosystemtjänster, vattenresurser, infrastrukturer, ekonomiska tillgångar och naturtillgångar. Fokus ska placeras på de mest värdefulla naturliga ekosystemen och konstruerade miljöerna, samt viktiga samhälleliga, kulturella och ekonomiska sektorer i Europa. Insatserna ska utreda effekterna och de förhöjda riskerna för folkhälsan av klimatförändringar, klimatorsakade faror och de ökade koncentrationerna av växthusgaser i atmosfären. Forskningen ska utvärdera innovativa, rättvist fördelade och kostnadseffektiva åtgärder för anpassning till klimatförändringar, inbegripet skydd och anpassning av naturresurser och ekosystem, samt relaterade effekter, i syfte att informera om och stödja utveckling och genomförande av sådana åtgärder på alla nivåer och skalor. Detta innefattar också möjliga effekter, kostnader, risker och fördelar med s.k. geo-engineering. De komplexa inbördes sambanden, konflikterna och synergieffekterna av politiskt beslutade anpassningsåtgärder och riskförebyggande åtgärder samt andra former av klimat- och sektorspolitik ska undersökas, inbegripet effekter på sysselsättning och levnadsstandard inom riskgrupper.

5.1.3.  Stöd till politik för begränsning, inbegripet studier med inriktning på konsekvenserna av annan sektorspolitik

EU:s övergång till en ekonomi och ett samhälle som är konkurrenskraftiga, resurseffektiva och klimatsäkra år 2050 kräver utformning av effektiva, långsiktiga strategier för låga utsläpp och betydande framsteg i vår innovationskapacitet. Forskning ska användas för att bedöma de miljömässiga och socioekonomiska risker, möjligheter och effekter som kommer av bekämpningsåtgärder mot klimatförändringar. Effekterna av annan sektorspolitik ska också bedömas. Forskningen ska stödja utveckling och validering av nya klimat-energi-ekonomi-modeller, med beaktande av ekonomiska instrument och relevanta externa effekter, i syfte att testa olika politiska åtgärder för bekämpning av klimatförändringar och olika typer av koldioxidsnål teknik i olika skalor och för de viktigaste ekonomiska och samhälleliga sektorerna på EU-nivå och globalt. Insatserna ska underlätta tekniska, institutionella och socioekonomiska innovationer genom att stärka kopplingarna mellan forskning och tillämpningar samt mellan entreprenörer, slutanvändare, forskare, beslutsfattare och kunskapsinstitutioner.

5.2.  Skydd av miljön, hållbar förvaltning av naturresurser, vatten, biologisk mångfald och ekosystem

Samhället står inför en stor utmaning: att uppnå en hållbar balans mellan mänskliga behov och miljön. Miljöresurserna, inbegripet vatten, luft, biomassa, fruktbar jord, biologisk mångfald, ekosystem och de tjänster de erbjuder är en förutsättning för hela den europeiska och globala ekonomin och för vår livskvalitet. De globala affärsmöjligheter som är relaterade till naturresurser förväntas vara värda över 2 biljoner euro år 2050(25). Trots detta skadas ekosystem i Europa och globalt så svårt att naturen inte kan återställa dem och miljöresurser överutnyttjas eller till och med förstörs. Till exempel försvinner varje år 1 000 km² av de mest fruktbara jordytorna och mest värdefulla ekosystemen inom EU, och en fjärdedel av allt färskvatten slösas bort. Dessa mönster måste brytas. Forskningen måste bidra till att vända de trender som skadar miljön och till att säkerställa att ekosystemen kan fortsätta att bidra med de resurser, varor och tjänster som krävs för välbefinnande, ekonomiskt välstånd och hållbar utveckling.

Syftet med denna verksamhet är därför att tillhandahålla kunskap och verktyg för förvaltning och skydd av naturresurser, som leder till en hållbar balans mellan begränsade resurser och nuvarande och framtida samhälleliga och ekonomiska behov.

För att åstadkomma detta ska forskning och innovationer fokuseras på följande:

5.2.1.  Fördjupa vår förståelse av biologisk mångfald och ekosystemens sätt att fungera, deras interaktioner med sociala system och deras roll för att upprätthålla ekonomin och människors välbefinnande

Samhällets åtgärder i dag riskerar att orsaka miljöförändringar som inte kan återställas och som förändrar ekosystemen och den biologiska mångfalden. Det är avgörande att vi kan förutse dessa risker genom att bedöma, övervaka och prognostisera mänskliga verksamheters inverkan på miljön, inbegripet förändrad markanvändning, och miljöförändringarnas inverkan på människors välbefinnande. Forskning om marina ekosystem (från kustområden till djuphavsområden, inklusive de marina resursernas hållbarhet), polarområdenas och färskvattnets ekosystem samt terrestra ekosystem och ekosystem i städer, inbegripet grundvattenberoende ekosystem, kommer att förbättra vår förståelse av de komplexa interaktionerna mellan naturresurser och sociala, ekonomiska och ekologiska system, inbegripet naturliga jämviktspunkter, samt motståndskraften eller sårbarheten i mänskliga och biologiska system. Forskningen ska undersöka hur biologisk mångfald och ekosystem fungerar och reagerar på antropogen inverkan, hur de kan återställas och hur detta kommer att påverka ekonomier och människors välbefinnande. Dessutom ska lösningar för hantering av resursutmaningar undersökas i ett europeiskt och internationellt sammanhang. Forskningen ska bidra till politiska åtgärder och praxis som säkerställer att samhällelig och ekonomisk verksamhet genomförs inom gränserna för vad den biologiska mångfaldens hållbarhet och anpassningsförmåga tillåter.

5.2.2.  Ta fram integrerade tillvägagångssätt för att ta itu med vattenrelaterade utmaningar och övergången till en hållbar förvaltning och användning av vattenresurser och vattentjänster

Tillgången på färskvatten och dess kvalitet har blivit globala angelägenheter med långtgående ekonomiska och sociala följder. Den ständigt ökande efterfrågan på olika användningsområden och användningsområden som ofta står i stark kontrast till varandra (t.ex. jordbruk, industri, rekreation, allmännyttiga tjänster, förvaltning av ekosystem, landskapsvård, återställande och förbättring av miljön) samt resursernas ökade sårbarhet, som förvärras av klimatförändringarna och globala förändringar, urbaniseringen, föroreningarna och överexploateringen av färskvattenresurserna, gör att upprätthållande och förbättring av vattnets kvalitet och tillgänglighet samt begränsning av den mänskliga verksamhetens påverkan på färskvattenekosystemen håller på att bli en kritisk utmaning för vattenanvändarna i olika sektorer och för de akvatiska ekosystemen.

Forskning och innovation kommer att ta upp dessa påfrestningar och tillhandahålla integrerade strategier, verktyg, teknik och innovativa lösningar för att tillgodose nuvarande och framtida behov. Målsättningen kommer att vara att ta fram lämpliga vattenförvaltningsstrategier, förbättra vattenkvaliteten, hantera obalansen mellan efterfrågan på vatten och tillgängligheten eller tillgången på olika nivåer och i olika omfattning, skapa ett slutet kretslopp för vatten, främja ett hållbart slutanvändarbeteende och ta upp frågan om vattenrelaterade risker och samtidigt upprätthålla de akvatiska ekosystemens integritet, struktur och sätt att fungera i linje med EU:s gällande politik.

5.2.3.  Tillhandahålla kunskap och verktyg för effektivt beslutsfattande och allmänhetens deltagande

Samhällssystemen, de ekonomiska systemen och styrningssystemen måste fortfarande behandla såväl utarmning av resurser som skador på ekosystemen. Forskning och innovationer kan utgöra en grund för de politiska beslut som krävs för förvaltning av naturresurser och ekosystem för att undvika eller anpassa verksamhet till svåra klimat- och miljöförändringar, och för att främja institutionella, ekonomiska, beteendemässiga och tekniska förändringar som säkerställer hållbarhet. Forskning kommer således att stödja utvecklingen av system som ska värdera biologisk mångfald och ekosystemstjänster, inbegripet förståelse av mängden naturtillgångar och flödet av ekosystemstjänster. Särskild vikt kommer att läggas vid avgörande och politiskt relevanta ekosystem och ekosystemtjänster, såsom färskvatten, hav och oceaner (inbegripet kustområden), skogar, polarområden, luftkvalitet, biologisk mångfald, markanvändning och jord. Samhällens och ekosystems motståndskraft mot föroreningsämnen och patogener och mot katastrofer, inbegripet naturrisker (såsom seismiska och vulkaniska risker, översvämningar, torka och skogsbränder), kommer att stödjas genom förbättrad kapacitet för prognostisering, tidiga varningar och bedömning av sårbarheter och effekter, inbegripet situationer med flera risker. Forskning och innovationer kommer därför att bidra med stöd för miljö- och resurseffektivitetspolitik, och olika åtgärder för effektiv, evidensbaserad styrning inom gränserna för en säker verksamhet. Innovativa metoder kommer att utvecklas för att öka konsekvensen i politiken, hantera kompromisser och motstridiga intressen samt öka allmänhetens medvetenhet om forskningsresultat och medborgarnas deltagande i beslutsfattande.

5.3.  Säkerställande av hållbar försörjning av råvaror som inte är energi- eller jordbruksbaserade

Bygg-, kemikalie-, fordons-, rymdfart- samt maskin- och transportmedelsindustrin har ett sammanlagt mervärde på över 1 000 miljarder euro, sysselsätter omkring 30 miljoner människor och är alla beroende av tillgången på råvaror. Unionen är självförsörjande med byggnadsmineraler. EU är nettoimportör av de flesta industriella mineraler (trots att EU är världsledande inom produktion av vissa sådana mineraler). Dessutom är EU i hög grad beroende av import av metalliska mineraler och är helt importberoende av vissa viktiga råvaror.

Aktuella trender visar att efterfrågan på råvaror drivs av utvecklingen i tillväxtekonomier samt av den snabba spridningen av viktig möjliggörande teknik. Europa måste säkerställa en hållbar förvaltning och försörjning av råvaror inom såväl EU som utanför dess gränser för alla sektorer som är beroende av tillgång på råvaror. De politiska målen för viktiga råvaror anges i kommissionens råvaruinitiativ(26).

Syftet med denna verksamhet är därför att förbättra kunskapsbasen om råvaror och att utveckla innovativa lösningar för kostnadseffektiv och miljövänlig prospektering, utvinning, bearbetning, återanvändning, materialåtervinning och återvinning av råvaror samt för att ersätta råvaror med ekonomiskt attraktiva och miljömässigt hållbara alternativ med lägre miljöpåverkan.

För att åstadkomma detta ska forskning och innovationer fokuseras på följande:

5.3.1.  Förbättra kunskapsbasen om tillgänglighet för råvaror

Bedömningen av tillgängligheten på längre sikt för resurser, globalt och inom EU, inbegripet tillgången till ”urban mines” (deponier och gruvavfall) och kustvattens- och djuphavsresurser (t.ex. gruvdrift på djuphavsbotten efter sällsynta mineraler) och relaterade osäkerheter ska förbättras. Denna kunskap bidrar till en effektivare användning, materialåtervinning och återanvändning av sällsynta eller miljöskadliga råvaror i samhället. Dessutom bidrar den till utvecklingen av globala regler, praxis och standarder, som styr ekonomiskt livskraftig, miljövänlig och samhälleligt acceptabel prospektering, utvinning och bearbetning av resurser, inbegripet praxis för markanvändning och fysisk planering i kust- och havsområden på grundval av ett ekosystemrelaterat arbetssätt.

5.3.2.  Främja hållbar försörjning och användning av råvaror, inbegripet mineralresurser, från land och hav, omfattande prospektering, utvinning, bearbetning, återanvändning, materialåtervinning och återvinning

Forskning och innovation krävs under hela livscykeln för material, för att säkerställa tillförlitlig och hållbar råvaruförsörjning och råvarubearbetning till ett rimligt pris när det gäller råvaror som är avgörande för europeiska industrier. Utveckling och spridning av ekonomiskt livskraftiga, miljövänliga och samhälleligt acceptabla tekniker för prospektering, utvinning och bearbetning kommer att främja en effektivare resursanvändning. I detta ingår mineralresurser från land och hav, och även potentialen hos s.k. ”urban mines” kommer att utnyttjas. Nya och ekonomiskt livskraftiga och resurseffektiva materialåtervinnings- och återvinningstekniker, affärsmodeller och processer, inbegripet processer och system med slutna kretslopp, bidrar också till att minska unionens beroende av försörjning med primära råvaror. Detta inbegriper ett behov av längre användningstid och högkvalitativ återvinning samt behov av kraftigt minskat resursspill. En livscykelinriktad syn ska användas, från försörjningen av tillgängliga råvaror till livscykelns slut, med minimikrav på energi och resurser.

5.3.3.  Söka efter alternativ till viktiga råvaror

För att möta risken för minskad global tillgänglighet för vissa råvaror, på grund av t.ex. handelsbegränsningar, ska hållbara ersättningsmöjligheter och alternativ till viktiga råvaror (med liknande funktioner och egenskaper) undersökas och utvecklas. Detta minskar EU:s beroende av primära råvaror och minskar miljöpåverkan.

5.3.4.  Öka samhällelig medvetenhet och kunskap om råvaror

Den nödvändiga övergången till en mer självförsörjande och resurseffektiv ekonomi kommer att kräva kulturella, beteendemässiga, socioekonomiska, systemviktiga och institutionella förändringar. För att åtgärda det växande problemet med kunskapsluckor inom EU:s råvarusektor (inbegripet gruvindustrin i Europa) ska mer effektiva partnerskap mellan universitet, geologiska undersökningar, industrin och andra intressenter uppmuntras. Utvecklingen av innovativ, grön kunskap måste också stödjas. Dessutom är den allmänna medvetenheten om egna råvarors betydelse för den europeiska ekonomin fortfarande begränsad. För att underlätta de nödvändiga strukturella förändringarna ska forskning och innovationer syfta till att stärka medborgare, politiska beslutsfattare, aktörer och institutioner.

5.4.  Möjliggörande av övergången till en grön ekonomi och ett grönt samhälle genom miljöinnovation

EU kan inte fungera framgångsrikt i en värld med allt högre resursförbrukning, miljöförsämring och minskad biologisk mångfald. För att tillväxt ska kunna frikopplas från användningen av naturresurser krävs strukturella förändringar i hur vi använder, återanvänder och förvaltar resurser, samtidigt som miljön måste skyddas. Genom miljöinnovationer kan vi minska belastningen på miljön, öka resurseffektiviteten och ta de första stegen på vägen mot en resurs- och energieffektiv ekonomi inom EU. Miljöinnovationer skapar också goda möjligheter för tillväxt och sysselsättning och ökar den europeiska konkurrenskraften på den globala marknaden, som väntas växa till ett värde på omkring en biljon euro efter 2015(27). Redan i dag har 45 % av företagen infört någon typ av miljöinnovation. Uppskattningar visar att omkring 4 % av miljöinnovationerna har medfört mer än 40 % minskad materialanvändning per utenhet(28), vilket visar på stor framtida potential. Det är dock inte ovanligt att mycket lovande och tekniskt avancerade miljöinnovativa tekniker, processer, tjänster och produkter inte når marknaden på grund av de förkommersiella utmaningarna och inte utnyttjar sin fulla miljömässiga och ekonomiska potential eftersom deras skalökning och marknadsinträde anses vara för riskfyllda av privata investerare.

Syftet med denna verksamhet är därför att främja alla typer av miljöinnovationer som möjliggör övergången till en grön ekonomi.

För att åstadkomma detta ska forskning och innovationer fokuseras på följande:

5.4.1.  Stärkande av miljöinnovativa tekniker, processer, tjänster och produkter, inbegripet utforskning av sätt att minska mängden råvaror i produktionen och konsumtionen och problemlösning i sammanhanget och ökad spridning på marknaden

Stöd kommer att ges till alla typer av miljöinnovation, såväl inkrementell som radikal, som kombinerar tekniska, organisationsrelaterade, samhälleliga, beteendemässiga, affärsrelaterade och politiska innovationer och stärker det civila samhällets deltagande. Detta underlättar en mer cirkulär ekonomi, samtidigt som miljöpåverkan minskas, miljöns motståndskraft förbättras och bieffekter på miljön och eventuellt på andra sektorer beaktas. Detta omfattar användardriven innovation, affärsmodeller, industriell symbios, produktservicesystem, produktdesign, livscykelperspektiv och vagga till vagga-strategier samt utforskning av sätt att minska mängden råvaror i produktionen och konsumtionen och problemlösning i sammanhanget och ökad spridning på marknaden. Potentialen att övergå till mer hållbara konsumtionsmönster kommer att tas upp. Syftet är att förbättra resurseffektiviteten genom att minska (i absoluta termer) införsel, spill och utsläpp av skadliga ämnen (t.ex. dem som anges i Reachförordningen(29) och andra) inom värdekedjan och främja återanvändning, materialåtervinning och resursersättningar. Särskild tonvikt kommer att läggas vid att underlätta övergången från forskning till marknad, med deltagande av industrin, framför allt nystartade och innovativa små och medelstora företag, det civila samhällets organisationer och slutanvändare, från utvecklingen av prototyper och demonstration av tekniska, sociala och miljörelaterade prestanda till den första användningen och marknadsintroduktionen av miljöinnovativa tekniker, produkter, tjänster eller metoder av betydelse för unionen. Åtgärderna kommer att bidra till att undanröja hindren för utvecklingen och leda till en bred tillämpning av miljöinnovationer, skapa eller utvidga marknaderna för de berörda lösningarna och förbättra konkurrenskraften för unionens företag, i synnerhet små och medelstora företag, på världsmarknaderna. Nätverk för miljöinnovatörer ska också bildas för att öka spridningen och användningen av kunskap och skapa bättre kopplingar mellan utbud och efterfrågan.

5.4.2.  Stöd för innovativa politiska åtgärder och samhällsförändringar

Strukturella och institutionella förändringar krävs för att möjliggöra övergången till en grön ekonomi och ett grönt samhälle. Genom forskning och innovationer kommer de huvudsakliga hindren för samhälls- och marknadsförändringar att åtgärdas, och syftet kommer att vara att främja innovativa, hållbara beteenden hos konsumenter, företagsledare och beslutsfattare, med bidrag från samhällsvetenskap och humaniora. Gedigna och transparenta verktyg, metoder och modeller kommer att utvecklas för att bedöma och möjliggöra de huvudsakliga ekonomiska, samhälleliga, kulturella och institutionella förändringar som krävs för att åstadkomma ett paradigmskifte mot en grön ekonomi och ett grönt samhälle. Forskningen kommer att utforska hur hållbara livsstilar och konsumtionsmönster kan främjas och innefatta socioekonomisk forskning, beteendevetenskap, användardeltagande och allmänhetens acceptans av innovationer samt verksamhet för att förbättra kommunikation och allmän medvetenhet. Demonstrationsåtgärder kommer att användas i stor utsträckning.

5.4.3.  Mäta och bedöma framsteg mot en grön ekonomi

Tillförlitliga indikatorer måste utvecklas inom alla tillämpliga rumsliga skalor som kompletterar BNP. Dessutom ska metoder och system för att stödja och bedöma övergången mot en grön ekonomi och effektiviteten i olika relevanta politiska åtgärder utvecklas. Forskning och innovation ska bedrivas utifrån ett livscykelperspektiv och ska förbättra kvaliteten och tillgängligheten för data, mätmetoder och system som är relevanta för resurseffektivitet och miljöinnovationer, samt underlätta utvecklingen av innovativa kompensationssystem. Socioekonomisk forskning kommer att leda till en bättre förståelse av de orsaker som ligger till grund för tillverkares och konsumenters beteende och därigenom bidra till utformning av effektivare politiska instrument för att underlätta övergången till en resurseffektiv och klimatsäker ekonomi. Dessutom kommer teknikbedömningsmetoder och integrerade modeller att utvecklas för att stödja resurseffektivitet och miljöinnovativa politiska åtgärder på alla nivåer, samtidigt som konsekvensen inom politiken ökas och kompromisser hanteras. Resultatet kommer att möjliggöra övervakning, bedömning och minskning av de material- och energiflöden som krävs vid tillverkning och konsumtion, och kommer dessutom att göra det lättare för beslutsfattare och företag att integrera miljökostnader och externa effekter i sina åtgärder och beslut.

5.4.4.  Främja resurseffektivitet med hjälp av digitala system

Innovationer inom informations- och kommunikationsteknik kan vara ett viktigt verktyg för att stödja resurseffektivitet. För att uppnå detta mål kommer moderna och innovativa IKT-lösningar att bidra till betydande effektivitetsvinster inom produktivitet, framför allt genom automatiserade processer, realtidsövervakning och beslutsstödsystem. Syftet med IKT-användningen ska vara att driva på en successiv dematerialisering av ekonomin genom att underlätta övergången till digitala tjänster samt att underlätta ändrade konsumtionsbeteenden och affärsmodeller genom användning av framtidens IKT.

5.5.  Framtagande av omfattande och hållbara globala system för miljöobservation och miljöinformation

Omfattande globala system för miljöobservation och miljöinformation krävs för att säkerställa leverans av den långsiktiga information som behövs för att åtgärda denna utmaning. Dessa system ska användas för att övervaka, bedöma och förutsäga tillstånd, status och tendenser för klimatet, naturresurser, inbegripet råvaror, terrestra och marina ekosystem (från kustområden till djuphavsområden) och ekosystemtjänster, samt för att utvärdera koldioxid- och klimatförändringsbegränsande politiska åtgärder och andra åtgärder inom alla ekonomiska sektorer. Information och kunskaper från dessa system ska användas för att stimulera smart användning av strategiska resurser, stödja utvecklingen av evidensbaserad politik, främja nya miljö- och klimatrelaterade tjänster, och utveckla nya möjligheter på globala marknader.

Funktioner, tekniker och datainfrastrukturer för jordobservation och jordövervakning måste bygga på framsteg inom IKT, rymdteknik och aktiva nätverk, fjärravkända observationer, nya in situ-sensorer, mobila tjänster, kommunikationsnätverk, webbtjänstverktyg för deltagande och förbättrade infrastrukturer för beräkningar och modellering, i syfte att kontinuerligt tillhandahålla korrekt information och prognoser i rätt tid. Fri, öppen och obegränsad tillgång till kompatibla data och information samt effektiv och – vid behov – säker lagring, förvaltning och spridning av forskningsresultat kommer att uppmuntras. Verksamheterna ska bidra till fastställandet av det europeiska jordövervakningsprogrammets (Copernicus) operativa verksamhet och öka användningen av Copernicusdata inom forskningen.

5.6.   Kulturarv

Kulturarvets tillgångar är unika och oersättliga både i sin materiella form och genom sitt immateriella värde och sin kulturella betydelse och innebörd. De är viktiga drivkrafter för social sammanhållning, identitet och välbefinnande och bidrar i hög grad till hållbar utveckling och skapande av sysselsättning. Europas kulturarv utsätts för förstörelse och skador, vilket ytterligare förvärras av ökad exponering för mänsklig verksamhet (t.ex. turism) och extremt väder till följd av klimatförändringar och andra naturliga risker och katastrofer.

Syftet med denna verksamhet är att skapa kunskap och innovativa lösningar genom anpassnings- och begränsningsstrategier, metoder, teknik, produkter och tjänster för bevarande och förvaltning av det materiella kulturarv i Europa som hotas av klimatförändringarna.

För att åstadkomma detta ska tvärvetenskaplig forskning och innovation fokuseras på följande:

5.6.1.  Fastställande av motståndskraftsnivåer via iakttagelse, övervakning och modellering

Nya och förbättrade skadebedömnings-, övervaknings- och modelleringsteknik kommer att utvecklas för att förbättra den vetenskapliga kunskapsbasen om hur kulturarvet påverkas av klimatförändringarna och andra miljö- och humanrelaterade riskfaktorer. Den kunskap och förståelse som skapas med hjälp av scenarier, modeller och verktyg, inbegripet analys av hur värde uppfattas, kommer att bidra till att skapa en solid vetenskaplig grund för utveckling av strategier, policy och standarder för motståndskraft inom en sammanhållen ram för riskbedömning och förvaltning av kulturarvstillgångar.

5.6.2  Bättre förståelse av hur samhällen uppfattar och reagerar på klimatförändringarna och seismiska och vulkaniska risker

Genom integrerade strategier kommer forskning och innovation att utveckla resurseffektiva lösningar för förebyggande, anpassning och begränsning, vilket inbegriper innovativa metoder, tekniker, produkter och tjänster för bevarande av kulturarvstillgångar, kulturlandskap och historiska livsmiljöer.

5.7.  Specifika genomförandeaspekter

Verksamheten ska stärka EU:s deltagande och ekonomiska bidrag till multilaterala processer och initiativ, t.ex. Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC), den mellanstatliga panelen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES) samt Gruppen för jordobservation (GEO). Samarbete med andra större offentliga och privata forskningsfinansiärer och med större forskningsnätverk kommer att förbättra forskningseffektiviteten såväl globalt som i Europa och bidra till global forskningsstyrning.

Forsknings- och tekniksamarbete kommer att bidra till den globala UNFCCC-teknikmekanismen och underlätta teknisk utveckling, innovationer och överföring till stöd för klimatanpassningsåtgärder och hantering av växthusgaser.

En vidareutveckling av resultatet av FN:s Rio+20-konferens är att en mekanism tas fram för att systematiskt samla in, sammanställa och analysera vetenskapliga och tekniska kunskaper om viktig hållbar utveckling och frågor som rör grön ekonomi, inbegripet ett ramverk för att mäta framsteg. Detta kompletterar befintliga vetenskapliga paneler och organ, och synergieffekter med dessa eftersträvas.

Forskningsverksamhet under denna utmaning kommer att bidra till arbetet med det europeiska jordövervakningsprogrammet (Copernicus) genom att tillhandahålla en utvecklingsrelaterad kunskapsbas för Copernicus.

Stöd till relevanta gemensamma initiativ för programplanering och relevanta offentlig-offentliga och offentlig-privata partnerskap kan också komma i fråga.

Lämpliga kopplingar kommer också att upprättas till åtgärder inom relevanta europeiska innovationspartnerskap och relevanta aspekter av europeiska teknikplattformars forsknings- och innovationsagendor.

Särskilda åtgärder kommer att vidtas för att resultat från forskning och innovationer inom EU kring klimat, resurseffektivitet och råvaror även används i industriell forskning inom andra EU-program, t.ex. programmet LIFE +, de europeiska struktur- och investeringsfonderna samt externa samarbetsprogram.

Verksamheten kommer också bland annat att bygga vidare på och främja åtgärderna inom ramen för miljöinnovationsprogrammet.

Åtgärderna kommer även att omfatta: kontinuerliga analyser av vetenskapliga och tekniska framsteg inom EU och dess större partnerländer och partnerregioner, tidiga utredningar av marknadsmöjligheter för nya miljötekniker och ny miljöpraxis, och teknisk framsyn för forskning och innovationer samt politik.

6.  EUROPA I EN FÖRÄNDERLIG VÄRLD: INKLUDERANDE, INNOVATIVA OCH REFLEKTERANDE SAMHÄLLEN

Detta avsnitt innehåller forsknings- och innovationsinsatser som bidrar till att göra samhällen mer inkluderande, innovativa och reflekterande samt särskilda åtgärder som understöder vissa av de övergripande frågor som nämns i samband med denna samhällsutmaning(30).

6.1.  Inkluderande samhällen

Vissa aktuella trender i europeiska samhällen medför möjligheter till ett mer enat Europa, men även risker och utmaningar. Dessa möjligheter, risker och utmaningar måste förstås och förutses för att Europa ska kunna utvecklas med välfungerande solidaritet och samarbete på samhällelig, ekonomisk, politisk, utbildningsmässig och kulturell nivå med beaktande av att världen blir allt tätare sammankopplad och präglad av ömsesidigt beroende.

I detta sammanhang är målet att förstå, analysera och utveckla den sociala, ekonomiska och politiska delaktigheten samt inkluderande arbetsmarknader, bekämpa fattigdom och marginalisering, stärka de mänskliga rättigheterna, digital delaktighet, jämlikhet, solidaritet och interkulturell dynamik genom stöd till spetsvetenskap, interdisciplinär forskning, utveckling av indikatorer, tekniska framsteg, organisationsinnovation, utveckling av regionala innovationskluster och nya former av samarbete och gemensamt skapande. Forskning och annan verksamhet ska stödja genomförandet av Europa 2020-strategin samt andra relevanta delar av EU:s politik. Den samhällsvetenskapliga och humanistiska forskningen intar en ledande roll i detta sammanhang. För att fastställa, övervaka, utvärdera och arbeta för mål för europeiska strategier och politiska åtgärder krävs fokuserad forskning som gör det möjligt för beslutsfattare att analysera och bedöma effekten och effektiviteten av planerade åtgärder, framför allt när det gäller social integration. Detta förutsätter att alla livsområden och alla åldersgrupper omfattas av fullständig social integration och socialt deltagande.

Följande särskilda mål kommer att eftersträvas i avsikt att förstå och främja eller genomföra:

6.1.1.   Mekanismer som främjar smart och hållbar tillväxt för alla

Europa har utvecklat en specifik och ganska unik kombination av ekonomisk utveckling och socialpolitik som siktar på en hög nivå av social sammanhållning, gemensamma humanistiska kulturella värden som omfattar demokrati och sedvanerätt, mänskliga rättigheter, respekt för och skydd av mångfalden samt främjande av utbildning och vetenskap, konst och humaniora som grundläggande drivkrafter för sociala och ekonomiska framsteg och välbefinnande. Den ständiga strävan efter ekonomisk tillväxt medför ofta mänskliga, sociala, miljömässiga och ekonomiska kostnader. En smart och hållbar tillväxt för alla i Europa kräver omfattande förändringar i hur tillväxt samhälleligt välbefinnande definieras, mäts (inbegripet genom mätning av framsteg utöver de allmänt tillämpade BNP-indikatorerna), skapas och bibehålls över tid.

Forskningen kommer att analysera utvecklingen av medborgarnas deltagande, hållbara livsstilar, kulturell förståelse och socioekonomiska beteenden och värderingar och hur de kopplas till paradigm och politik och till hur institutioner, samhällen, marknader, företag, styr- och trossystem fungerar i Europa och deras relationer med andra regioner och ekonomier. Forskningen kommer att utveckla verktyg för en bättre utvärdering av kontextuella och ömsesidiga effekter av sådana utvecklingar, jämföra offentlig politik mot bakgrund av de många utmaningarna i Europa och analysera politiska åtgärder och mekanismer för beslutsfattande inom områden som sysselsättning, beskattning, orättvisor, fattigdom, social integration, utbildning och kunskaper, samhällsutveckling, konkurrenskraft och den inre marknaden, för att skapa insikt i de nya förhållandena och möjligheterna till ökad europeisk integration och hur dess sociala, kulturella, vetenskapliga och ekonomiska komponenter och synergier ger unionen komparativa fördelar på global nivå.

Man kommer att analysera hur tillväxten, arbetsmarknaden och välbefinnandet påverkas av demografiska förändringar som beror på åldrande samhällen och migrationsrörelser. För att kunna tackla den utmaning som den framtida tillväxten utgör är det i detta sammanhang viktigt att ta hänsyn till de olika kunskapskomponenterna och inrikta forskningen på lärande- och utbildningsfrågor eller på de ungas roll och plats i samhället. Forskningen kommer dessutom att utveckla bättre verktyg för utvärdering av hållbarhetskonsekvenser av olika typer av ekonomisk politik. Dessutom kommer forskningen att analysera hur nationella ekonomier utvecklas och vilka typer av styrning på europeisk och internationell nivå som kan bidra till att förhindra makroekonomisk obalans, monetära problem, skattekonkurrens, arbetslöshet och sysselsättningsproblem samt andra typer av samhälleliga, ekonomiska och finansiella problem. Under detta arbete kommer det växande ömsesidiga beroendet mellan EU och globala ekonomier, marknader och finansiella system och de därav följande utmaningarna för institutionell utveckling och offentlig förvaltning att beaktas. Mot bakgrund av den europeiska statsskuldskrisen kommer tyngdpunkten även att ligga på forskning för att fastställa ramvillkoren för stabila europeiska finansiella och ekonomiska system.

6.1.2.  Betrodda organisationer, metoder, tjänster och strategier som krävs för att skapa motståndskraftiga, inkluderande, deltagande, öppna och kreativa samhällen i Europa, särskilt med beaktande av migration, integration och demografisk förändring

För att förstå de sociala, kulturella och politiska omvandlingarna i Europa krävs en analys av förändrad demokratisk praxis och förändrade förväntningar samt av den historiska utvecklingen av identiteter, mångfald, territorier, religioner, kulturer, språk och värderingar. Detta innefattar en god förståelse av den europeiska integrationens historia. Med forskningens hjälp vill man identifiera olika sätt att anpassa och förbättra de europeiska välfärdssystemen, samhällstjänster och den vidare sociala trygghetsdimensionen i politiska åtgärder, för att åstadkomma sammanhållning och jämställdhet och främja participativa, öppna och kreativa samhällen samt förbättrad social och ekonomisk jämlikhet och solidaritet mellan generationerna. Forskningen kommer att analysera hur samhällen och politik kan bli mer europeiska i vidare bemärkelse, genom utveckling av identiteter, kulturer och värderingar, spridning av kunskap, idéer och trosuppfattningar och kombinationer av principer och praxis vad gäller ömsesidighet, enhetlighet och jämlikhet, med särskild uppmärksamhet på migration, integration och demokratisk förändring. Analyser kommer också att göras av hur utsatta befolkningsgrupper (t.ex. romer) kan delta fullt ut i utbildningen, samhället och demokratin, framför allt genom förvärvande av olika typer av kunskaper och genom att mänskliga rättigheter skyddas. Analysen av hur politiska system svarar (eller inte svarar) på sådana sociala utvecklingar, och hur de själva utvecklas, blir sålunda central. Forskningen kommer också att behandla utvecklingen av de viktiga system som tillhandahåller grundläggande former av mänskliga och sociala band, till exempel familj, arbete, utbildning och sysselsättning, och bidrar till att bekämpa sociala ojämlikheter, utslagning och fattigdom. Social sammanhållning och ett rättvist och tillförlitligt rättsväsen, utbildning, demokrati, tolerans och mångfald är faktorer som noga måste övervägas för att identifiera och bättre utnyttja europeiska komparativa fördelar på global nivå och ge förbättrat evidensbaserat stöd till innovationspolitiken. Forskningen kommer även att ta hänsyn till vikten av rörlighet och migration, inbegripet intraeuropeiska flöden, och demografiska frågor för den framtida politiska utvecklingen i Europa.

Dessutom är det viktigt att förstå vilka utmaningar och möjligheter som spridningen av IKT för med sig, såväl på individuell som på kollektiv nivå, för att se nya möjligheter för inkluderande innovation. Den ökande socioekonomiska betydelsen av digital delaktighet innebär att forskning och ▌innovationsåtgärder kommer att främja IKT-lösningar som ökar delaktigheten samt effektivt förvärvande av digitala kunskaper som medför ökad egenmakt för medborgare och ökad konkurrenskraft för arbetskraften. Särskild tonvikt kommer att läggas vid nya tekniska framsteg som möjliggör stora förbättringar inom personanpassning, användarvänlighet och tillgänglighet tack vare en bättre förståelse av medborgares, konsumenters och användares beteenden och värderingar, också bland personer med funktionshinder. Detta kräver forskning och innovation som arbetar för att möjliggöra största möjliga delaktighet.

6.1.3.  ▌Europas roll som global aktör, framför allt i fråga om mänskliga rättigheter och global rättvisa

Europas distinkta historiska, politiska, sociala och kulturella system påverkas i allt högre grad av globala förändringar. För att Europas externa verksamhet inom närområdet och i övriga världen samt rollen som global aktör ska kunna vidareutvecklas måste förmågan att fastställa, prioritera, förklara, utvärdera och främja de europeiska politiska målen i samverkan med övriga regioner och samhällen i världen förbättras, för att främja samarbete eller förhindra eller lösa konflikter. Dessutom måste den europeiska förmågan att förutse och reagera på utvecklingen och effekterna av globaliseringen förbättras. Detta kräver en förbättrad förståelse och förbättrat lärande av historia, kultur och politiska/ekonomiska system i andra delar av världen samt av internationella aktörers roll och inflytande. Slutligen ska Europa också på ett effektivt sätt bidra till global styrning och global rättvisa på viktiga områden som handel, utveckling, arbete, ekonomiskt samarbete, miljö, utbildning, jämställdhet, mänskliga rättigheter, försvar och säkerhet. Detta förutsätter möjligheter att utveckla ny förmåga i form av till exempel verktyg, tjänster, system och analysinstrument eller i form av diplomati på formella och informella internationella arenor med statliga och icke-statliga aktörer.

6.1.4.  Främjande av hållbara och inkluderande miljöer genom innovativ fysisk planering, stadsplanering och stadsutformning

I dag bor 80 % av EU:s medborgare i och omkring städer, och följaktligen kan inadekvat stadsplanering och stadsutformning få enorma konsekvenser för deras liv. Att förstå hur de fungerar för alla medborgare, hur de är utformade, hur gynnsam boendemiljö de erbjuder och hur de förmår dra till sig bland annat investeringar och kompetens är avgörande för att Europa ska lyckas skapa tillväxt, arbetstillfällen och en hållbar framtid.

Europeisk forskning och innovation bör tillhandahålla verktyg och metoder för en mer hållbar, öppen, innovativ och inkluderande planering och utformning av städer och deras ytterområden, bättre förståelse av dynamiken i stadssamhällen och social förändring och av samspelet mellan energi, miljö, transport och markanvändning, inbegripet samverkan med omkringliggande landsbygdsområden, förbättrad förståelse av det offentliga rummets utformning och användning i städer, även i samband med migration, för förbättrad social integration och utveckling och minskade risker och brottslighet i stadsmiljöer, nya metoder för att minska påfrestningarna på naturresurser och stimulera hållbar ekonomisk tillväxt och samtidigt förbättra livskvaliteten för Europas stadsbefolkning samt en framtidsvision om den samhällsekologiska övergången till en ny modell för stadsutveckling som förstärker EU-städernas roll som nav för innovation och centrum för skapande av sysselsättning och social sammanhållning.

6.2.  Innovativa samhällen

Unionens andel av den globala kunskapsproduktionen är alltjämt betydande, men dess socioekonomiska effekter måste maximeras. Insatser kommer att göras för att öka effektiviteten i forsknings- och innovationspolitiken och dess transnationella politiska synergieffekter och konsekvens. Det rör sig om innovation i vid bemärkelse, inklusive storskaliga politiska och samhälls-, användar- och marknadsdrivna innovationer. Den kreativa industrins och kulturindustrins erfarenhet och innovativa kraft kommer att beaktas. Den här verksamheten kommer att understödja arbetet med att åstadkomma ett fungerande europeiskt forskningsområde, framför allt huvudinitiativen i Europa 2020-strategin för att skapa en ”Innovationsunion” och en ”Digital agenda för Europa”.

Följande särskilda mål kommer att eftersträvas:

6.2.1.  Stärkande av evidensbasen och stödet för Innovationsunionen och det europeiska forskningsområdet

För att bedöma och prioritera investeringar och stärka Innovationsunionen och det europeiska forskningsområdet kommer stöd att ges till analys av forsknings- och innovationsrelaterade policyer, system och aktörer i Europa och tredje land, samt till utveckling av indikatorer, data- och informationsinfrastrukturer. Framtidsinriktad verksamhet och pilotinitiativ, ekonomi- och jämställdhetsanalyser, politisk övervakning, ömsesidigt lärande, koordinationsverktyg och koordinationsverksamhet samt utveckling av metoder för konsekvensbedömningar och utvärderingar kommer också att behövas, som kommer att dra nytta av de direkta synpunkterna från intressenter, företag, myndigheter, organisationer i det civila samhället och medborgare. Denna analys bör genomföras i överensstämmelse med studier om systemen för högre utbildning i Europa och tredjeländer inom Erasmus för alla.

För att åstadkomma en enda marknad för forskning och innovation kommer åtgärder att vidtas för att uppmuntra beteenden som bidrar till det europeiska forskningsområdet. Stöd kommer att ges till verksamhet som stödjer politiska åtgärder som rör kvaliteten på forskningsutbildning, rörlighet och karriärutveckling, inklusive initiativ för rörlighetstjänster, öppen rekrytering, kvinnors deltagande inom vetenskaperna, forskares rättigheter och kopplingar till globala forskarsamhällen. Denna verksamhet kommer att genomföras samtidigt som synergieffekter, och ett nära samarbete med Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna i delen ”Vetenskaplig spetskompetens” kommer att eftersträvas. Stöd kommer att ges till institutioner som lägger fram innovativa koncept för snabbt genomförande av principerna för det europeiska forskningsområdet, bland annat den europeiska stadgan för forskare, riktlinjer för rekrytering av forskare, kommissionens rekommendation om förvaltningen av immateriella rättigheter i samband med kunskapsöverföring och en uppförandekod för universitet och andra offentliga forskningsorganisationer(31).

Vad gäller politisk samordning kommer en enhet för politisk rådgivning att skapas för att göra expertrådgivning tillgänglig för nationella myndigheter när de definierar nationella reformprogram och forsknings- och innovationsstrategier.

För att initiativet Innovationsunionen ska kunna genomföras finns det också ett behov av stöd ▌för marknadsdriven innovation, öppen innovation, innovation i offentliga sektorn och social innovation i syfte att stärka innovationskapaciteten hos företag och främja den europeiska konkurrenskraften. Detta kräver förbättringar i de allmänna ramvillkoren för innovation samt hantering av de specifika hinder som förhindrar tillväxt i innovativa företag. Stöd kommer att ges till kraftfulla stödmekanismer för innovation (t.ex. för förbättrad klusterhantering, offentlig-privata partnerskap och nätverkssamarbeten), starkt specialiserade innovationsstödtjänster (t.ex. om förvaltning/utnyttjande av immateriell äganderätt, nätverkssamarbete mellan ägare och användare av immateriella rättigheter, innovationsförvaltning, entreprenörskapskompetens och nätverk med inköpare) samt granskningar av offentlig innovationspolitik. Specifika ärenden som rör små och medelstora företag kommer att stödjas under det särskilda målet ”Innovation inom små och medelstora företag”.

6.2.2.  Utforskande av nya former av innovation, med särskild betoning på social innovation och kreativitet, och förståelse av hur alla former av innovation växer fram, blir framgångsrika eller misslyckas

Sociala innovationer skapar nya varor, tjänster, processer och modeller som uppfyller samhällets behov och skapar nya sociala relationer. Eftersom innovationsmetoderna hela tiden förändras behövs det ytterligare forskning om utvecklingen av alla former av innovation och hur samhällets behov tillgodoses genom innovation. Det är viktigt att förstå hur sociala innovationer och kreativitet kan leda till förändringar i befintliga strukturer, metoder och politik och hur de kan uppmuntras och nå större skala. Det är viktigt att bedöma effekterna av medborgare som skapar nätverk på onlineplattformar. Stöd kommer också att ges till användning av design i företag, nätverksarbete och utforskande av IKT-användning för att förbättra inlärningsprocesser samt till nätverk med sociala innovatörer och sociala entreprenörer. Forskningen kommer även att inriktas på innovationsprocesser och på hur de utvecklas, blir framgångsrika eller misslyckas (däribland risktagande och vilken roll lagstiftningsmässiga skillnader spelar).

Det är nödvändigt att stödja innovation för att främja effektiva, öppna och medborgarcentrerade samhällstjänster (t.ex. e-förvaltning). Detta kräver multidisciplinär forskning om ny teknik och storskaliga innovationer, framför allt relaterade till digital integritet, kompatibilitet, personlig elektronisk identifiering, öppna data, dynamiska användargränssnitt, plattformar för livslångt lärande och e-lärande, distribuerade inlärningssystem, medborgarcentrerade samhällstjänster och integration och innovation som drivs av användare, bland annat inom samhällsvetenskap och humaniora. Sådan verksamhet kommer också att inriktas på dynamik i sociala nätverk samt crowdsourcing och smartsourcing för gemensam tillverkning av lösningar för att ta itu med sociala problem som bygger på t.ex. öppna datauppsättningar. De kommer att bidra till hantering av komplext beslutsfattande, framför allt hantering och analys av mycket stora mängder data för gemensam modellering, simulerat beslutsfattande, visualiseringstekniker, processmodellering och system för deltagande samt för att analysera föränderliga relationer mellan medborgare och offentlig sektor.

Särskilda åtgärder ska utformas för att få med offentliga sektorn som en drivkraft för innovation och förändring på nationell nivå och EU-nivå, särskilt genom politiskt stöd och gränsöverskridande innovationsåtgärder med största möjliga geografiska spridning som möjliggör smart användning av IKT i och av offentlig förvaltning för smidigt tillhandahållande av offentliga tjänster för allmänheten och företagen.

6.2.3.   Utnyttjande av alla generationers innovativa, kreativa och produktiva potential

Verksamheten kommer att bidra till att utforska Europas möjlighet till innovativitet i fråga om nya produkter och ny teknik, förbättrade tjänster och nya affärsmodeller och sociala modeller som är anpassade till samhällets förändrade demografiska struktur. Genom verksamheten kommer alla generationers potential att utnyttjas bättre genom att utveckling av en smart policy främjas för att förverkliga aktivt åldrande i ett sammanhang där förhållandet mellan generationerna förändras och genom att stödja integrering av generationerna av unga européer inom alla områden av det sociala, politiska, kulturella och ekonomiska livet, med beaktande bland annat av hur möjligheterna till innovation uppfattas mot bakgrund av den höga arbetslösheten i många EU-regioner.

6.2.4.  Främjande av konsekvent och effektivt samarbete med tredjeländer

Övergripande verksamheter säkerställer en strategisk utveckling av internationellt samarbete inom Horisont 2020 och behandlar övergripande politiska mål. Verksamheter som stöder bilaterala, multilaterala och biregionala politiska dialoger inom forskning och innovation med tredjeländer, regioner, inom internationella forum och organisationer kommer att användas för att underlätta politiska utbyten, ömsesidigt lärande och prioriteringar och främja ömsesidig tillgång till program, och övervaka effekterna av samarbeten. Olika typer av nätverk och samverkan kommer att underlätta optimala kopplingar mellan forsknings- och innovationsaktörer på båda sidor och förbättra kompetens och samarbetsförmåga i mindre utvecklade tredjeländer. Verksamheten kommer att främja samordningen av samarbetspolitik och samarbetsprogram på EU-nivå och nationell nivå, samt gemensam verksamhet mellan medlemsländer och associerade länder respektive tredjeländer, för att förbättra dess allmänna effekter. Slutligen kommer närvaron av europeisk forskning och innovationer i tredjeländer att befästas och stärkas, framför allt genom att utforska skapandet av europeiska virtuella ”vetenskaps- och innovationshus”, bistånd till europeiska organisationer som utökar sin verksamhet till tredjeländer samt öppnande av forskningscentrum som upprättas gemensamt med tredjeländer för organisationer eller forskare från andra medlemsländer och associerade länder.

6.3.  Reflekterande samhällen – kulturarv och europeisk identitet

Syftet är att bidra till förståelse av Europas intellektuella bas, dess historia och mångfalden av europeiskt och icke-europeiskt inflytande, som en inspirationskälla för våra liv idag. Europa kännetecknas av en mängd olika folk (inklusive minoriteter och ursprungsbefolkningar), traditioner och regionala och nationella identiteter och dessutom av olika utvecklingsnivåer vad avser ekonomi och samhälle. Migration och rörlighet, media, industri och transport bidrar till att det finns en mängd olika synsätt och livsstilar. Denna mångfald och de möjligheter den erbjuder bör erkännas och beaktas.

De europeiska samlingarna i bibliotek – inbegripet digitala samlingar – arkiv, museer, gallerier och andra offentliga institutioner är en skattkammare av riklig, outnyttjad dokumentation och studiemöjligheter. Dessa arkivresurser representerar tillsammans med det immateriella kulturarvet inte bara den enskilda medlemsstatens historia utan även det kollektiva arv som växt fram i Europeiska unionen under årens lopp. Materialet bör göras tillgängligt för forskare och allmänhet, bland annat genom ny teknik, så att det blir möjligt att se framåt med hjälp av arkiven om det förflutna. Kulturarvets tillgänglighet och bevarande i dessa former behövs för att de nuvarande relationerna inom och mellan europeiska kulturer ska förbli levande, och bidrar till en hållbar ekonomisk tillväxt.

Verksamheten ska vara inriktad på följande:

6.3.1.  Studier av Europas arv, minne, identitet, integration och kulturella samverkan och överföring, inbegripet hur detta återspeglas i kulturella och vetenskapliga samlingar, arkiv och museer, för att skapa ett bättre underlag och en bättre förståelse för nutiden genom rikare tolkningar av det förflutna.

Verksamheten kommer att bidra till kritisk analys av hur ett europeiskt materiellt och immateriellt arv har utvecklats över tid, inbegripet språk, minnen, sedvänjor, institutioner och identiteter. Den kommer att innefatta studier av tolkningen av och metoderna för kulturell samverkan, integration och utestängning.

Genom den intensifierade europeiska integrationsprocessen har det framkommit att det finns en mer omfattande europeisk identitetssfär – en som kompletterar andra typer av identitet i Europa. Ett brett spektrum av uppgifter och vittnesbörd om de europeiska identitetssfärerna finns i vetenskapliga samlingar, arkiv, museer, bibliotek och kulturarvsplatser i och utanför Europa. De erbjuder material och dokument som möjliggör förbättrad förståelse av identitetsskapande processer som ger möjlighet till reflektion över sociala, kulturella eller till och med ekonomiska processer som bidrar till tidigare, nuvarande och framtida former av europeisk identitet. Målet är att utveckla innovationer och att använda och analysera föremål och/eller dokumentation i kulturella och vetenskapliga samlingar, arkiv och museer för att förbättra vår förståelse av hur europeisk identitet kan spåras, konstrueras eller diskuteras.

Flerspråkighet, översättning och spridning av idéer i, till och från Europa och hur detta utgör en del av det gemensamma europeiska intellektuella arvet kommer att undersökas.

6.3.2.  Forskning om europeiska länders och regioners historia, litteratur, konst, filosofi och religioner och om hur dessa har bildat underlag för den samtida europeiska mångfalden

Kulturell mångfald är en viktig aspekt av Europas särart och en källa till styrka, dynamik och kreativitet. Verksamheten kommer att ta upp den samtida europeiska mångfalden och hur denna mångfald formas av historien och samtidigt bidra till att analysera hur sådan mångfald leder till nya interkulturella utvecklingstendenser eller till och med spänningar och konflikter. Konst, medier, landskap, litteratur, språk, filosofi och religioner kommer att få en central roll i förhållande till denna mångfald, eftersom de erbjuder olika tolkningar av de sociala, politiska och kulturella förhållandena och påverkar människors och samhällsaktörers synsätt och metoder.

6.3.3.  Forskning om Europas roll i världen, om ömsesidiga influenser och band mellan världens regioner och om de europeiska kulturerna betraktade utifrån

Verksamheten kommer att ägnas åt de komplicerade socioekonomiska och kulturella banden mellan Europa och andra regioner i världen och bedöma potentialen att förbättra det interkulturella utbytet och den interkulturella dialogen, med beaktande av de bredare sociala, politiska och ekonomiska utvecklingstendenserna. Verksamheten kommer att bidra till att analysera utvecklingen av olika synsätt i Europa på andra regioner i världen och vice versa.

6.4.  Specifika genomförandeaspekter

För att främja en optimal kombination av tillvägagångssätt ska samarbete mellan denna samhällsutmaning och pelaren för industriellt ledarskap upprättas i form av tvärvetenskapliga insatser inriktade på samverkan mellan människa och teknik. IKT-baserad teknisk innovation kommer att ha stor betydelse för att höja produktiviteten och få medborgare ur alla generationer att medverka med sin kreativitet i ett innovationssamhälle.

Genomförandet av denna utmaning kommer även att få administrativt och samordnande stöd från internationella nätverk för de främsta forskarna och innovatörerna, t.ex. Cost och Euraxess, och bidrar därför också till det europeiska forskningsområdet.

Stöd till relevanta gemensamma initiativ för programplanering och relevanta offentlig-offentliga och offentlig-privata partnerskap kan också komma i fråga.

Det kommer även att skapas lämpliga kopplingar till åtgärder inom relevanta europeiska innovationspartnerskap och till relevanta aspekter av europeiska teknikplattformars forsknings- och innovationsagendor.

Forsknings- och innovationsinsatser inom denna utmaning kommer att bidra till genomförandet av unionens internationella samarbetsverksamhet för forskning och innovation, genom att unionen på ett mer strategiskt sätt deltar i vetenskaps-, teknik- och innovationssamarbete med sina viktigaste tredjelandspartner. I detta avseende kommer Strategiska forumet för internationellt samarbete inom vetenskap och teknik att fortsätta med strategisk rådgivning till rådet och kommissionen om den internationella dimensionen av det europeiska forskningsområdet.

7.   SÄKRA SAMHÄLLEN: ATT SKYDDA EUROPAS OCH DESS MEDBORGARES FRIHET OCH SÄKERHET

EU, dess medborgare och internationella partner är utsatta för många olika typer av säkerhetshot och säkerhetsutmaningar, som kriminalitet, terrorism och krissituationer som beror på mänskliga misstag eller naturkrafter. Dessa kan vara gränsöverskridande och inriktade på fysiska mål eller cyberrymden. Attacker mot kritisk infrastruktur, nät och offentliga myndigheters eller privata enheters webbplatser på internet underminerar till exempel inte bara medborgarnas förtroende, utan kan även allvarligt påverka viktiga sektorer som energi, transport, hälsa, finans eller telekommunikationer.

För att förutse, förebygga och hantera dessa hot krävs utveckling och användning av innovativa tekniker, lösningar, prognosverktyg och kunskaper, stimulans av samarbete mellan leverantörer och användare, nya lösningar för civil säkerhet, förbättrad konkurrenskraft för de europeiska säkerhets-, industri- och tjänstesektorerna, inbegripet IKT, samt förebyggande och motverkande av brott mot integritet och mänskliga rättigheter på internet och annorstädes, samtidigt som europeiska medborgares individuella rättigheter och frihet säkerställs.

Att samordna och förbättra säkerhetsforskningen och säkerhetsinnovationen är sålunda oerhört viktigt och kommer att bidra till en kartläggning av aktuella forskningsinsatser, inklusive prognoser, och till förbättrade juridiska villkor och förfaranden för samordning, inklusive standardförberedande åtgärder.

Verksamheten inom denna utmaning kommer uteslutande att inriktas på civila tillämpningar och kommer att utföras med ett uppdragsinriktat arbetssätt, främja effektivt samarbete mellan slutanvändare, industri och forskare samt integrera relevanta samhälleliga dimensioner och samtidigt följa etiska principer. Verksamheten kommer att stödja unionens politik för inre och yttre säkerhet, inbegripet den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, och förbättra cybersäkerhet samt förtroende och integritet på den digitala inre marknaden. Verksamheten kommer också att vara inriktad på forskning och utveckling av nästa generation innovativa lösningar genom att utarbeta nya koncept och former samt driftskompatibla standarder. Detta kommer att ske genom utveckling av innovativ teknik och innovativa lösningar som tar itu med luckor i säkerheten och leder till minskade risker vid säkerhetshot.

Följande särskilda mål kommer att eftersträvas:

7.1.   Bekämpning av brottslighet, olaglig handel och terrorism, inklusive förståelse och motarbetande av terroristers idéer och uppfattningar

Syftet är såväl att undvika incidenter som att lindra de möjliga konsekvenserna av dem. Detta förutsätter ny teknik och ny kapacitet för bekämpning och förebyggande av brottslighet (även it-brottslighet), olaglig handel och terrorism (även cyberterrorism), inklusive förståelse av radikaliseringens och den våldsamma extremismens orsak och verkan och motarbetande av terroristers idéer och uppfattningar, även för att undvika luftfartsrelaterade hot.

7.2.  Skydd och förbättring av motståndskraften hos kritisk infrastruktur, försörjningskedjor och transportsätt

Ny teknik och nya processer och metoder samt särskilt utvecklade funktioner kommer att bidra till att skydda kritiska infrastrukturer (även i stadsområden), system och tjänster som krävs för att samhället och ekonomin ska fungera tillfredsställande (inom bland annat kommunikation, transport, finanser, hälsa, livsmedel, vatten, energi, logistik och försörjningskedjor samt miljö). Detta innefattar analyser och säkerställande av att offentliga och privata viktiga nätverksinfrastrukturer och tjänster skyddas mot alla typer av hot, inbegripet luftfartsrelaterade hot. Detta innefattar även skydd av sjötransportvägar.

7.3.   Förstärkt säkerhet genom gränsförvaltning

Tekniker och funktioner krävs också för att förbättra system, utrustning, verktyg, processer och metoder för snabb identifiering för att förbättra säkerheten vid och förvaltningen av land-, sjö- och kustgränser, inbegripet både kontroll- och övervakningsfrågor, samtidigt som hela potentialen i Eurosur utnyttjas. Dessa kommer att utvecklas och testas med avseende på effektivitet, efterlevnad av juridiska och etiska principer, proportionalitet, samhällelig acceptans och respekt för grundläggande rättigheter. Forskningen kommer också att stödja förbättringar av den integrerade gränsförvaltningen i Europa, bland annat genom ökat samarbete med kandidatländer, potentiella kandidatländer och länder som innefattas av den europeiska grannskapspolitiken.

7.4.  Förbättrad cybersäkerhet

Cybersäkerhet är en förutsättning för att människor, företag och samhällstjänster ska kunna dra nytta av de möjligheter som erbjuds av internet eller andra datanät och annan kommunikationsinfrastruktur. Förbättrad säkerhet måste tillhandahållas för system, nätverk, åtkomstenheter, programvara och tjänster, inbegripet molntjänster, samtidigt som kompatibilitet för olika typer av tekniker ska beaktas. Forskning och innovation kommer att stödjas för att bidra till att förebygga, identifiera och i realtid motverka cyberattacker inom flera områden och jurisdiktioner och för att skydda viktiga IKT-infrastrukturer. Det digitala samhället utvecklas ständigt, och internet används och missbrukas på nya sätt. Hela tiden uppstår nya möjligheter till social interaktion och nya mobila och platsbaserade tjänster, och ett ”sakernas internet” växer fram. För detta krävs en ny typ av forskning som bör drivas på av de framväxande trenderna inom tillämpningar, användning och samhälle. Flexibla forskningsinitiativ kommer att tas, bland annat proaktiva FoU-åtgärder, för att snabbt reagera på nya, aktuella utvecklingstendenser inom tillförlitlighet och säkerhet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt skydd av barn, eftersom de är mycket sårbara för de framväxande formerna av it-brottslighet och it-övergrepp.

Arbetet bör här bedrivas i nära samordning med IKT-delen av pelaren för industriellt ledarskap.

7.5.  Ökning av Europas motståndskraft mot kriser och katastrofer

För detta mål krävs utveckling av särskild teknik och kapacitet till stöd för olika typer av krishanteringsåtgärder i kris- och katastrofsituationer (till exempel civilskydd, brandförsvar, miljöförgiftning, havsföroreningar, ▌ civilförsvar, ▌utveckling av medicinska informationsinfrastrukturer för räddningsinsatser och återhämtningsprocesser efter katastrofer) samt brottsbekämpning. Forskningen kommer att innefatta hela kedjan för krishantering och samhällelig motståndskraft och stödja upprättandet av en europeisk insatskapacitet vid nödsituationer.

7.6.  Säkerställande av integritet och frihet, bland annat på internet, och förbättrad förståelse av samhälls-, rätts- och etikaspekterna på alla områden inom säkerhet, risk och förvaltning

För att skydda människans rätt till integritet även i det digitala samhället krävs utveckling av ramverk och teknik som är integritetsskyddande i sin utformning för att stödja nya produkter och tjänster. Teknik kommer att utvecklas för att användarna ska få kontroll över sin personliga information och över hur den får användas av tredje part, liksom verktyg för att identifiera och blockera olagligt innehåll och stoppa databrott samt för att skydda mänskliga rättigheter online, för att förhindra att människors aktiviteter individuellt eller inom grupper begränsas genom olagliga sökningar och profileringar.

Alla nya säkerhetslösningar och säkerhetstekniker måste vara acceptabla för samhället, utformas i enlighet med EU:s lagstiftning och internationell lagstiftning samt identifiera och åtgärda säkerhetshot på ett effektivt och proportionerligt sätt. Att bättre förstå de socioekonomiska, kulturella och antropologiska dimensionerna av säkerhet, orsakerna till bristande säkerhet, mediernas och kommunikationens roll samt medborgarnas uppfattningar är därför avgörande. Etiska och rättsliga frågor och skydd av mänskliga värderingar och grundläggande rättigheter samt risk- och hanteringsfrågor kommer att behandlas.

7.7.  Förbättrad standardisering och driftskompatibilitet, bland annat för krishantering

Standardförberedande och standardiserande verksamhet kommer att stödjas på alla uppdragsområden. Uppmärksamhet kommer att ägnas åt standardiseringsbrister och nästa generation av verktyg och teknik. Verksamheten inom alla uppdragsområden kommer också att behandla integration och driftskompatibilitet för system och tjänster med aspekter som kommunikation, distribuerade arkitekturer och mänskliga faktorer, även för krishantering.

7.7a. Stöd åt unionens politik för yttre säkerhet, bland annat genom konfliktförebyggande och fredsbyggande arbete.

Ny teknik och kapacitet och nya lösningar krävs för att stödja unionens politik för yttre säkerhet inom civila uppgifter vid allt från civilskydd till humanitära insatser, gränsförvaltning eller fredsbevarande insatser och efterkrigsstabilisering, bland annat konfliktförebyggande och fredsbyggande arbete och medling. Detta kommer att kräva forskning om konfliktlösning och återupprättande av fred och rättvisa, tidig identifiering av faktorer som leder till konflikter samt om konsekvenserna av reparativ rättvisa.

Det kräver också främjande av driftskompatibilitet mellan civil och militär kapacitet i civila uppgifter vid allt från civilskydd till humanitära insatser, gränsförvaltning eller fredsbevarande insatser. Detta innefattar teknisk utveckling inom det känsliga området för teknik med dubbla användningsområden för att garantera driftskompatibilitet mellan civilskydd och militära styrkor och bland civilskyddsstyrkor över hela världen, samt tillförlitlighet, organisatoriska, rättsliga och etiska aspekter, handelsfrågor, skydd av konfidentialitet och integritet för information samt spårbarhet för alla transaktioner och processer. [texten flyttad från det tidigare avsnitt 7.5]

7.8.  Specifika genomförandeaspekter

Forsknings- och innovationsverksamheten kommer uteslutande att inriktas på civila tillämpningar, men samordning med verksamheten inom Europeiska försvarsbyrån kommer aktivt att eftersträvas i syfte att stärka samarbetet med Europeiska försvarsbyrån, framför allt inom det redan etablerade europeiska ramsamarbetet (European Framework Cooperation), eftersom det finns ▌teknik med dubbla användningsområden ▌. Samordningsmekanismer med relevanta EU-byråer, såsom ▌Frontex, Emsa, Enisa och Europol, kommer också att stärkas ytterligare i syfte att förbättra samordningen mellan EU-program och EU-politik inom såväl inre som yttre säkerhet samt inom andra EU-initiativ.

Med beaktande av säkerhetens särskilda karaktär kommer specifika arrangemang att göras för programplanering och styrning, bland annat med den kommitté som avses i artikel 9 i detta beslut. Sekretessbelagda uppgifter och andra typer av känslig information som rör säkerhet kommer att skyddas, och särskilda krav och villkor för internationellt samarbete kan anges i arbetsprogrammen. Detta kommer också att återspeglas i arrangemangen för programplanering och styrning för säkra samhällen (inklusive aspekter som rör kommittéförfaranden).

DEL IIIa

SPRIDNING AV SPETSKOMPETENS OCH BREDDAT DELTAGANDE

[hela detta avsnitt har anpassats till ramförordningen]

Det finns betydande skillnader inom Europa vad gäller forsknings- och innovationsresultat, vilket måste hanteras med särskilda åtgärder. För att möjliggöra högsta kvalitet och innovationer kommer distinkta åtgärder att vidtas, som om lämpligt kommer att komplettera och vara utformade i synergi med politik och åtgärder inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Bland annat kommer följande åtgärder att vidtas:

–  Samarbete mellan spetsforskningsinstitutioner och regioner som är lågpresterande när det gäller FoU och innovation: Samarbetet syftar till inrättandet av nya (eller betydande uppgraderingar av befintliga) spetskompetenscentrum i medlemsstater och regioner som är lågpresterande när det gäller FoU och innovation. Det kommer att inriktas på den förberedande fasen för inrättande eller uppgradering och modernisering av en sådan institution med hjälp av en samarbetsprocess med en ledande motpart i Europa, inbegripet stöd i utarbetandet av en verksamhetsplan. Man förväntar sig ett åtagande från den mottagande regionen eller medlemsstaten (t.ex. stöd via de europeiska struktur- och investeringsfonderna). Beroende på verksamhetsplanens kvalitet kan kommissionen komma att tillhandahålla ytterligare såddfinansiering för de första etapperna av centrumets inrättande. Kopplingar till innovationskluster och erkännande av spetskompetens/högsta kvalitet i medlemsstater och regioner som är lågpresterande när det gäller FoU och innovation, bland annat genom expertgranskningar och kvalitetsmärkning av de institutioner som uppfyller internationella standarder, kommer att övervägas.

–  Partnersamverkan mellan forskningsinstitutioner: Målet med partnersamverkan är en betydande förstärkning av ett visst forskningsområde inom en framväxande institution via kopplingar till minst två internationellt ledande institutioner inom ett visst område. Ett stort antal åtgärder till stöd för dessa kopplingar skulle understödjas (t.ex. personalutbyten, expertbesök, korta utbildningar på plats eller online, workshoppar, deltagande vid konferenser, anordnande av gemensam verksamhet, såsom sommarkurser, informationsspridning och utåtriktad verksamhet).

–  Lärostolar kopplade till det europeiska forskningsområdet (”ERA Chairs”): Inrättande av lärostolar kopplade till det europeiska forskningsområdet för att locka framstående akademiker till institutioner med tydlig potential för vetenskaplig spetskompetens, för att hjälpa institutionerna att realisera hela denna potential och därigenom skapa likvärdiga förutsättningar för forskning och innovation inom det europeiska forskningsområdet. Detta innefattar institutionellt stöd för att skapa en konkurrenskraftig forskningsmiljö och de ramvillkor som krävs för att locka till sig, behålla och utveckla de största forskningstalangerna på dessa institutioner. Möjligheterna till synergier med Europeiska forskningsrådets verksamhet bör undersökas.

–  Enhet för politiskt stöd: Syftet med denna enhet är att förbättra utformningen, genomförandet och utvärderingen av nationell och regional forsknings- och innovationspolitik. Den kommer att erbjuda expertrådgivning till nationella eller regionala offentliga myndigheter på frivillig basis och därmed tillgodose behovet av att ha tillgång till relevant kunskap, dra nytta av internationella experters kunskaper, använda de senaste metoderna och verktygen samt få skräddarsydda råd.

–  Stöd till tillgång till internationella nätverk för framstående forskare och innovatörer som inte är tillräckligt delaktiga i europeiska och internationella nätverk. Detta innefattar stöd via Cost.

—   Förstärkt administrativ och operativ kapacitet hos transnationella nätverk av nationella kontaktpunkter, bland annat genom utbildning och ekonomiskt och tekniskt stöd, tillsammans med en förbättrad ram för driften av de nationella kontaktpunkterna och ett förbättrat informationsflöde mellan dessa och genomförandeorganen för Horisont 2020, så att de nationella kontaktpunkterna kan ge bättre stöd åt potentiella deltagare.

DEL IIIb

VETENSKAP MED OCH FÖR SAMHÄLLET

[hela detta avsnitt har anpassats till ramförordningen]

Målet är att bygga upp ett effektivt samarbete mellan vetenskapen och samhället, rekrytera nya vetenskapstalanger och förena vetenskaplig spetskompetens med socialt medvetande och ansvarstagande.

Det europeiska vetenskaps- och tekniksystemets styrka är beroende av förmågan att utnyttja talanger och idéer, oavsett var de finns. Detta kan endast uppnås om en givande och rik dialog och ett aktivt samarbete utvecklas mellan vetenskapen och samhället för att garantera en mer ansvarsfull vetenskap och möjliggöra utvecklingen av politik som är mer relevant för medborgarna. De snabba framstegen inom samtida vetenskaplig forskning och innovation har väckt viktiga etiska, rättsliga och sociala frågor som påverkar förhållandet mellan vetenskapen och samhället.

Ett förbättrat samarbete mellan vetenskapen och samhället för att möjliggöra ett bredare socialt och politiskt stöd för vetenskap och teknik i samtliga medlemsstater är i allt högre grad en avgörande fråga som ställts på sin spets i och med den nuvarande ekonomiska krisen. Offentliga vetenskapsinvesteringar kräver en omfattande samhällelig och politisk uppslutning kring vetenskapens värderingar, där man känner till och deltar i vetenskapens processer och vet att inse dess bidrag till kunskap, samhället och ekonomiska framsteg.

Verksamheten ska vara inriktad på följande:

a)  Att göra vetenskaps- och teknikkarriärer attraktiva för unga studerande och främja ett hållbart samspel mellan skolor, forskningsinstitut, näringslivet och civilsamhällets organisationer.

b)  Att främja jämställdhet mellan könen, särskilt genom stöd till strukturella förändringar i forskningsinstitutens organisation och i forskningsverksamhetens innehåll och utformning.

c)  Att integrera samhället i forsknings- och innovationsfrågor, forsknings- och innovationspolitik och forsknings- och innovationsverksamhet för att ta hänsyn till medborgarnas intressen och värderingar och öka forsknings- och innovationsresultatens kvalitet, relevans, sociala godtagbarhet och hållbarhet på olika verksamhetsområden, från social innovation till områden som bioteknik och nanoteknik.

d)  Att utveckla tillgången till och användningen av resultaten från offentligt finansierad forskning.

e)  Att utveckla styrningen för främjande av ansvarsfull forskning och innovation från alla intressenters sida (forskare, offentliga myndigheter, näringslivet och civilsamhällets organisationer), med lyhördhet för samhällets behov och krav, och verka för ett etiskt regelverk för forskning och innovation.

f)  Att vidta rimliga och proportionerliga försiktighetsåtgärder när det gäller forsknings- och innovationsverksamhet genom att förutse och bedöma potentiella effekter på miljö, hälsa och säkerhet.

g)  Att förbättra kunskaperna om vetenskaplig kommunikation för att förbättra kvaliteten och effektiviteten i samspelet mellan vetenskapsmän, allmänna medier och allmänheten.

DEL IV

GEMENSAMMA FORSKNINGSCENTRUMETS (JRC) ICKE-NUKLEÄRA DIREKTA ÅTGÄRDER

Gemensamma forskningscentrumet (JRC) ska bidra till de övergripande mål och prioriteringar som anges i Horisont 2020 genom att ge vetenskapligt och tekniskt stöd till unionens politik, om lämpligt i samarbete med berörda nationella och regionala forskningsaktörer. JRC-verksamheten kommer att bedrivas med hänsyn till relevanta initiativ på region-, medlemsstats- eller EU-nivå inom ramen för utformandet av det europeiska forskningsområdet.

1.  VETENSKAPLIG SPETSKOMPETENS

Gemensamma forskningscentrumet kommer att bedriva forskning för att stärka den vetenskapliga faktabasen för beslutsfattande ▌och för att undersöka framväxande teknik- och forskningsområden, bland annat genom ett program för förberedande forskning.

2.  INDUSTRIELLT LEDARSKAP

Gemensamma forskningscentrumet kommer att bidra till innovation och stärka konkurrenskraften genom följande:

a)  Fortsatt bidrag till den strategiska vägledningen och den vetenskapliga agendan för relevanta instrument för indirekt forskning, såsom europeiska innovationspartnerskap, offentlig-privata partnerskap samt offentlig-offentliga partnerskap.

b)  Stöd till överföring av kunskap och teknik genom att definiera lämpliga ramverk för skyddet av immateriella rättigheter för olika forsknings- och innovationsinstrument och genom att främja samarbete kring överföring av kunskap och teknik mellan stora offentliga forskningsorganisationer.

c)  Bidrag till att förenkla användning, standardisering och validering av rymdteknik och rymddata, i synnerhet i syfte att hantera samhällsutmaningar.

3.  SAMHÄLLSUTMANINGAR

3.1.  Hälsa, demografiska förändringar och välbefinnande

Gemensamma forskningscentrumet kommer att bidra till en harmonisering av metoder, standarder och förfaranden som stöder unionslagstiftningen för hälsa och konsumentskydd genom följande:

a)  Utvärdering av risker och möjligheter med ny teknik och kemikalier, inklusive nanomaterial, i livsmedel, foder och konsumentprodukter; utveckling och validering av harmoniserade metoder för mätning, identifiering och kvantifiering, integrerade teststrategier och de allra senaste verktygen för toxikologisk farobedömning, inklusive alternativa metoder till djurförsök; utvärdering av hälsoeffekterna från miljöförorening.

b)  Utveckling och kvalitetssäkring av metoder för hälsokontroll och screening, vilket även innefattar metoder för gentestning och cancerscreening.

3.2.  Livsmedelstrygghet, hållbart jord- och skogsbruk, havs-, sjöfarts- och inlandsvattenforskning samt bioekonomi

Gemensamma forskningscentrumet kommer att stödja utveckling, genomförande och övervakning av den europeiska jordbrukspolitiken och fiskeripolitiken, vilket inbegriper livsmedelssäkerhet och utveckling av bioekonomin, genom följande:

a)  Inrättande av ett globalt system och verktyg för skördeprognoser och övervakning av avkastning för grödor; tillhandahållande av stöd för att förbättra utsikterna för jordbruksråvaror på kort och medellång sikt, vilket innefattar beaktande av de förväntade effekterna av klimatförändringarna.

b)  Understödjande av biotekniska innovationer och förbättrad resurseffektivitet för att producera mer med mindre resurser genom teknisk-ekonomiska analyser och modeller.

c)  Analysscenario för beslutsfattande inom jordbrukspolitiken och analyser av politikens påverkan på makro-/regional-/mikronivå; analys av vilken inverkan ”den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020” har på utvecklings- och tillväxtekonomier.

d)  Vidareutveckling av metoder för kontroll och tillsyn inom fisket och spårbarhet för fisk och fiskeriprodukter; utveckling av stabila hälsoindikatorer för ekosystem och bioekonomisk modellering för att bättre förstå de direkta effekterna (t.ex. genom fiske) och de indirekta effekterna (genom klimatförändringar) av mänskliga aktiviteter på dynamiken i fiskbeståndet och den marina miljön, samt effekternas socioekonomiska påverkan.

3.3.  Säker, ren och effektiv energi

Gemensamma forskningscentrumet kommer att fokusera på energi- och klimatmålen 20–20–20 och på unionens övergång till en konkurrenskraftig, koldioxidsnål ekonomi till 2050 genom att bedriva forskning om de tekniska och socioekonomiska aspekterna av följande:

a)  En tryggad energiförsörjning, i synnerhet vad gäller kopplingar till och ömsesidigt beroende av energiförsörjning från källor och överföringssystem utanför Europa; kartläggning av primära inhemska och externa energikällor och infrastrukturer som Europa är beroende av.

b)  Nätverk för energi-/elkraftsöverföring, särskilt genom modelleringar och simuleringar för transeuropeiska energinätverk, analyser av teknik för smarta nät/supernät och realtidssimuleringar av kraftsystem.

c)  Energieffektivitet, i synnerhet metoder för övervakning och bedömning av resultaten för politiska styrmedel för energieffektivitet, teknisk-ekonomiska analyser av utnyttjandet av energieffektiva tekniker och instrument och av smarta nät.

d)  Koldioxidsnåla tekniker (vilket innefattar säker kärnenergi i Euratomprogrammet), särskilt prestandautvärdering och standardförberedande forskning om potentiellt användbar koldioxidsnål teknik; analys och modellering av drivkrafter och hinder för utveckling och användning av sådan teknik; utvärdering av förnybara resurser och av flaskhalsar, såsom råvaror av avgörande betydelse, i försörjningskedjan för koldioxidsnåla tekniker; fortsatt utveckling av Setis (Strategic Energy Technology Plan Information System) och tillhörande verksamheter.

3.4.  Smarta, gröna och integrerade transporter

Gemensamma forskningscentrumet kommer att stödja 2050-målen för ett konkurrenskraftigt, smart, resurseffektivt och integrerat transportsystem för säkra och trygga transporter av människor och varor, genom laboratoriestudier, modellering och övervakning av strategier för följande:

a)  Strategiska koldioxidsnåla transporttekniker för alla transportslag, vilket innefattar elektrifiering av vägtransport, och användning av alternativa bränslen för flyg/fartyg/fordon, och vidareutveckling av ett internt samlingsställe som kommissionen kan använda för att samla in och sprida information om relevant teknik; tillgång till och kostnad för icke-fossila bränslen och energikällor, vilket innefattar de elektrifierade vägtransporternas påverkan på elnät och elproduktion.

b)  Rena och effektiva fordon, i synnerhet genom definiering av harmoniserade testförfaranden och bedömning av innovativa tekniker med avseende på utsläpp, konventionell och alternativ bränsleeffektivitet och säkerhet; utveckling av bättre metoder för mätning av utsläpp och beräkning av miljöbelastning, samt samordning och harmonisering av utsläppsinventering och övervakning av verksamhet på Europanivå.

c)  Smarta system för mobilitet för att uppnå säker, intelligent och integrerad mobilitet, vilket innefattar teknisk-ekonomisk bedömning av nya transportsystem och transportkomponenter, tillämpningar för förbättrad trafikledning och bidrag till utformningen av en integrerad strategi för transportefterfrågan och transportstyrning.

d)  Integrerad transportsäkerhet, i synnerhet vad gäller tillhandahållande av verktyg och tjänster för insamling, utbyte och analys av information om incidenter och olyckor inom flyg-, sjö- och landtransportsektorerna; bättre olycksförebyggande arbete genom analyser och intermodal säkerhetsvägledning, samtidigt som kostnadsbesparingar och effektivitetsvinster stöds.

3.5.  Klimatåtgärder, miljö, resurseffektivitet och råvaror

Gemensamma forskningscentrumet kommer att bidra till att göra Europa mer miljövänligt, till att trygga försörjningen av resurser och till en global, hållbar utveckling av naturtillgångar genom följande:

a)  Tillhandahållande av driftskompatibla miljödata och information genom en vidareutveckling av standarder och avtal om driftskompabilitet, geospatiala verktyg och innovativa infrastrukturer för informations- och kommunikationsteknik, såsom infrastrukturen för rumslig information i gemenskapen (Inspire), och andra globala och unionsomfattande initiativ.

b)  Mätning och bevakning av viktiga miljövariabler och bedömning av tillstånd för och förändringar av naturtillgångar genom att ytterligare utveckla indikatorer och informationssystem som stöder utvecklingen av miljöinfrastrukturer; bedömning och värdering av ekosystemtjänster och deras inverkan på klimatet.

c)  Utveckling av ett integrerat modelleringsramverk för bedömning av hållbarhet, med utgångspunkt i teman som jord, markanvändning, vatten, luftkvalitet, biologisk mångfald, utsläpp av växthusgaser, skogsbruk, jordbruk, energi och transport samt effekterna av klimatförändringar och motåtgärder mot dessa.

d)  Tillhandahållande av stöd för unionens utvecklingspolitiska mål genom främjande av tekniköverföring, övervakning av viktiga tillgångar (såsom skog, mark och livsmedelsförsörjning) och främjande av forskning för att begränsa effekterna av klimatförändringar och miljöeffekterna av resursanvändning och för att avgöra vilka avvägningar som behöver göras i valet mellan att använda mark för livsmedels- eller energiproduktion eller för att t.ex. främja den biologiska mångfalden.

e)  Integrerad bedömning av strategier för hållbar produktion och konsumtion, vilket innefattar försörjningstrygghet för strategiskt viktiga råvaror, resurseffektivitet, koldioxidsnåla och rena produktionsprocesser och tekniker, utveckling av produkter och tjänster, konsumtionsmönster och handel; vidare utveckling och integration av livscykelbedömningar i politiska analyser.

f)  Integrerade konsekvensanalyser av möjliga åtgärder för att mildra klimatförändringarna och/eller för en anpassning till klimatförändringarna baserat på utvecklingen av en uppsättning kvantitativa modeller på regional och global skala, som sträcker sig från sektorspecifik till makroekonomisk nivå.

3.6.  Europa i en föränderlig värld: inkluderande, innovativa och reflekterande samhällen

Gemensamma forskningscentrumet kommer att bidra till arbetet med att nå målen för Innovationsunionen ▌och Europa i världen (Global Europe) genom följande:

a)  Omfattande analyser av drivkrafter och hinder för forskning och innovation, och utveckling av en modelleringsplattform för bedömning av deras mikro- och makroekonomiska påverkan.

b)  Understödjande av arbetet med att övervaka genomförandet av Innovationsunionen genom resultattavlor, utvecklande av indikatorer m.m. och drift av ett system som innehåller relevanta data samt information och underrättelser för allmänheten.

c)  Drift av en plattform med information och underrättelser för allmänheten som inrättats i syfte att hjälpa nationella och regionala myndigheter med smart specialisering; genomförande av en kvantitativ ekonomisk analys av rumsliga mönster i ekonomiska aktiviteter, i synnerhet för att hantera ekonomiska, sociala och territoriella skillnader och förändringar i mönstret vad gäller gensvar på teknisk utveckling.

d)  Genomförande av ekonometriska och makroekonomiska analyser av reformen av det finansiella systemet som ett led i upprätthållandet av ett effektivt unionsomfattande ramverk för hantering av finanskriser; fortsatt tillhandahållande av metodikstöd för övervakning av medlemsstaternas saldon för de offentliga finanserna i fråga om stabilitets- och tillväxtpakten.

e)  Övervakning av hur Europeiska forskningsområdet har fungerat, och genomförande av analyser av drivkrafter och hinder för några av Europeiska forskningsområdets nyckelelement (såsom forskarnas möjlighet till rörlighet och öppnandet av nationella forskningsprogram) och framtagande av förslag till relevanta politiska riktlinjer; en fortsatt viktig roll inom Europeiska forskningsområdet genom nätverkssamarbeten och utbildning och genom att öppna Europeiska forskningsområdets lokaler och databaser för användare i medlemsstaterna, kandidatländer och associerade länder.

f)  Utveckling av kvantitativa ekonomiska analyser av den digitala ekonomin; forskning kring hur informations- och kommunikationstekniken påverkar målen för det digitala samhället; studier av hur känsliga säkerhetsfrågor påverkar individens liv (Digital Living).

3.7.  Säkra samhällen: att skydda Europas och dess medborgares frihet och säkerhet

Gemensamma forskningscentrumet kommer att bidra till arbetet med att nå målen för Säkerhet och medborgarskap genom följande:

a)  Fokusering på identifiering och utvärdering av sårbarheten hos kritisk infrastruktur (vilket även innefattar globala navigationssystem och finansmarknader); utveckling av bättre verktyg för att bekämpa bedrägerier riktade mot unionens budget och för övervakning till sjöss; genomförande av operativ prestandabedömning av teknik som rör eller påverkar den personliga identiteten (digital identitet).

b)  Stärkande av unionens kapacitet för katastrofförebyggande och hantering av naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av mänsklig påverkan, särskilt genom utveckling av globala informationssystem för tidig varning och riskhantering som täcker olika slags risker genom användning av teknik för jordobservation.

c)  Fortsatt tillhandahållande av verktyg för utvärdering och hantering av globala säkerhetsutmaningar, såsom terrorism och icke-spridning (kemisk, biologisk, radiologisk och nukleär (i Euratom-programmet)), hot som uppstår till följd av socio-politisk instabilitet och spridning av smittsamma sjukdomar. Nya områden som ska undersökas inbegriper sårbarhet för och motståndskraft mot nya hot och olika kombinationer av hot, t.ex. tillgång till råvaror, piratdåd, resursbrist/konkurrens om resurser och klimatförändringarnas inverkan på förekomsten av naturkatastrofer.

4.  SPECIFIKA GENOMFÖRANDEASPEKTER

I linje med prioriteringarna för Europa i världen kommer Gemensamma forskningscentrumet att stärka det vetenskapliga samarbetet med viktiga internationella organisationer och tredjeländer (t.ex. med FN-organ, OECD, Förenta staterna, Japan, Ryssland, Kina, Brasilien och Indien) inom områden med en stark global dimension, såsom klimatförändringar, livsmedelssäkerhet och nanoteknik. Detta samarbete kommer att samordnas noga med unionens och medlemsstaternas internationella samarbetsverksamhet.

För att tillhandahålla ett mer omfattande stöd vad gäller utformande av politiska riktlinjer kommer Gemensamma forskningscentrumet att ytterligare utveckla sin kapacitet att analysera och tillhandahålla politiska riktlinjer som gäller för flera olika sektorer, och att utföra relaterade konsekvensbedömningar. Denna kapacitet kommer att stödjas särskilt genom förstärkning av följande:

a)  Modellering av viktiga områden (t.ex. energi och transport, jordbruk, klimat, miljö och ekonomi). Fokus kommer att ligga både på sektorsspecifika och integrerade modeller (för hållbarhetsanalyser) och kommer att omfatta vetenskapliga, tekniska och ekonomiska aspekter.

b)  Framtidsorienterade studier som kommer att tillhandahålla analyser av trender och händelser inom vetenskap, teknik och samhälle och av hur dessa kan påverka den offentliga politiken, inverka på innovation och förstärka konkurrenskraft och hållbar tillväxt. Genom detta kommer Gemensamma forskningscentrumet att kunna uppmärksamma frågor som kan kräva politiska åtgärder i framtiden och förutse kundernas behov.

Gemensamma forskningscentrumet kommer att stärka stödet till standardiseringsprocessen och till etablerandet av standarder som ett övergripande inslag för att stödja den europeiska konkurrenskraften. Aktiviteterna kommer att innefatta standardförberedande forskning, utveckling av referensmaterial och mätningar och harmonisering av metoder. Fem fokusområden har identifierats: energi, transport, den digitala agendan, säkerhet/trygghet (vilket innefattar kärnsäkerhet inom Euratomprogrammet) och konsumentskydd. Vidare kommer Gemensamma forskningscentrumet att fortsätta att främja spridningen av sina resultat och stödja unionens institutioner och organ i deras hantering av den immateriella äganderätten.

Gemensamma forskningscentrumet kommer att tillsätta resurser på det beteendevetenskapliga området för att stödja utvecklingen av effektivare lagstiftning, vilket kompletterar Gemensamma forskningscentrumets verksamhet inom utvalda områden, som t.ex. näring, energieffektivitet och produktpolitik.

Socioekonomisk forskning kommer att vara en del av verksamheten inom relevanta områden, såsom den digitala agendan, hållbar produktion och konsumtion samt folkhälsa.

Det är mycket viktigt att Gemensamma forskningscentrumet har tillgång till den senaste infrastrukturen för att kunna fullgöra uppdraget som referenscentrum för unionen, fortsätta att spela en viktig roll inom Europeiska forskningsområdet och undersöka nya forskningsområden. Gemensamma forskningscentrumet kommer att fortsätta renoveringsprogrammet för att säkerställa efterlevnad av tillämpliga miljö- och säkerhetsföreskrifter och kommer även att investera i vetenskaplig infrastruktur, vilket inbegriper utveckling av plattformar för modellering och investeringar i anläggningar för att bedriva forskning på nya områden, som t.ex. genetisk testning. Sådana investeringar kommer att göras i nära samordning med färdplanen för Europeiska strategiska forumet för forskningsinfrastruktur (Esfri) och med beaktande av befintliga anläggningar i medlemsstaterna.

BILAGA II

Resultatindikatorer

Följande tabell innehåller för de särskilda målen för Horisont 2020 ett ▌antal nyckelindikatorer för bedömning av resultat och effekter, vilka kan vidareutvecklas under genomförandet av Horisont 2020.

1.  DEL I. PRIORITET ”VETENSKAPLIG SPETSKOMPETENS”

Indikatorer för de särskilda målen:

Europeiska forskningsrådet

–  Andel publikationer från EFR-finansierade projekt inom den översta procenten av de mest citerade publikationerna per vetenskapsområde.

Framtida och ny teknik

–  Publikationer i fackgranskade tidskrifter med stor genomslagskraft.

–  Patentansökningar och godkända patent inom framtida och ny teknik.

Marie Skłodowska-Curie-åtgärder för kompetens, utbildning och karriärutveckling.

–  Rörlighet för forskare, inbegripet doktorander, mellan sektorer och länder.

Europeiska forskningsinfrastrukturer (inbegripet e-infrastrukturer)

–  Antal forskare som har tillgång till forskningsinfrastruktur ▌genom stöd från unionen.

2.  DEL II. PRIORITET ”INDUSTRIELLT LEDARSKAP”

Indikatorer för de särskilda målen:

Ledarskap inom möjliggörande teknik och industriteknik (IKT, nanoteknik, avancerade material, bioteknik, avancerad tillverkning och rymdteknik

–  Patentansökningar och godkända patent inom möjliggörande teknik och industriteknik.

–  Andelen deltagande företag som inför innovationer som är nya för företaget eller marknaden (tiden för projektet plus tre år).

–  Antalet gemensamma offentlig-privata publikationer.

Tillgång till riskfinansiering

–  Totala investeringar mobiliserade via lånefinansiering och riskkapitalinvesteringar.

–  Antalet finansierade organisationer och det privata finansieringsbelopp som genererats.

Innovation i små och medelstora företag

–  Andelen deltagande små och medelstora företag som inför innovationer som är nya för företaget eller marknaden (tiden för projektet plus tre år).

–  Tillväxt och skapande av arbetstillfällen i deltagande små och medelstora företag.

3.  DEL III. PRIORITET ”SAMHÄLLSUTMANINGAR”

Indikatorer för de särskilda målen:

För alla samhällsutmaningar:

–   Publikationer i fackgranskade tidskrifter med stor genomslagskraft inom de olika samhällsutmaningarnas områden.

–   Patentansökningar och godkända patent inom de olika samhällsutmaningarnas områden.

–   Antalet prototyper och tester.

–  Antalet gemensamma offentlig-privata publikationer.

För varje utmaning ska utvecklingen dessutom bedömas mot bakgrund av bidragen till de särskilda mål som beskrivs närmare i bilaga I till förordning (EU) nr XX/2012 [Horisont 2020].

4.  DEL IV. GEMENSAMMA FORSKNINGSCENTRUMETS (JRC) ICKE-NUKLEÄRA DIREKTA ÅTGÄRDER

Indikatorer för de särskilda målen:

–   Antalet förekomster av påtaglig specifik påverkan på europeisk politik till följd av tekniskt och vetenskapligt stöd från Gemensamma forskningscentrumet.

–   Antalet fackgranskade publikationer i tidskrifter med stor genomslagskraft.

BILAGA III

Övervakning

Kommissionen kommer att övervaka genomförandet av Horisont 2020 och särskilt följande:

1.  Bidrag till förverkligandet av det europeiska forskningsområdet.

2.  Breddat deltagande.

3.  Små och medelstora företags deltagande.

4.  Samhällsvetenskap och humaniora.

5.  Vetenskap och samhälle.

6.  Jämställdhet.

7.  Internationellt samarbete.

8.  Hållbar utveckling och klimatförändringar, inbegripet information om utgifter kopplade till klimatförändringarna.

9.  Överbryggande av avståndet mellan upptäckt och marknadstillämpning.

10.  Den digitala agendan.

11.  Den privata sektorns medverkan.

12.  Finansiering av offentlig-privata och offentlig-offentliga partnerskap.

13.  Kommunikation och spridning.

14.  Oberoende experters deltagandemönster.

BILAGA IV

Information som kommissionen ska lämna i enlighet med artikel 8a.2

1.  Information om enskilda projekt som gör det möjligt att övervaka varje förslags hela livstid, särskilt

–  framlagda förslag,

–  utvärderingsresultat för varje förslag,

–   avtal om bidrag,

–  slutförda projekt.

2.  Information om resultatet av varje ansökningsomgång och projektgenomförande, särskilt

–  resultaten av varje ansökningsomgång,

–  resultatet av förhandlingarna om avtal om bidrag,

–  projektgenomförande, inbegripet betalningsuppgifter och projektresultat.

3.  Information om programgenomförandet, inbegripet relevant information om ramprogrammet, det särskilda programmet och dess samtliga aspekter, JRC samt synergieffekter med andra relevanta unionsprogram.

4.  Information om genomförandet av Horisont 2020-budgeten, inbegripet information om åtaganden och betalningar för initiativ enligt artiklarna 185 och 187.

BILAGA V

Programkommitténs sammansättningar

Förteckning över sammansättningar(32) av programkommittén för Horisont 2020 i enlighet med artikel 9.1a:

1.  Strategisk sammansättning: Strategisk översikt över genomförandet av hela programmet, enhetligheten mellan programmets olika delar samt övergripande frågor, däribland ”Spridning av spetskompetens och breddat deltagande” och ”Vetenskap med och för samhället”.

Del I – ”Vetenskaplig spetskompetens”:

2.  Europeiska forskningsrådet, framtida och ny teknik och Marie Skłodowska-Curie-åtgärder.

3.  Forskningsinfrastruktur.

Del II – ”Industriellt ledarskap”:

4.  Informations- och kommunikationsteknik (IKT).

5.  Nanoteknik, avancerade material, bioteknik, avancerad tillverkning och bearbetning.

6.  Rymdteknik.

7.  Små och medelstora företag och tillgång till riskfinansiering

Del III – ”Samhällsutmaningar”:

8.  Hälsa, demografiska förändringar och välbefinnande.

9.  Livsmedelstrygghet, hållbart jord- och skogsbruk, havs-, sjöfarts- och inlandsvattenforskning samt bioekonomi.

10.  Säker, ren och effektiv energi.

11.  Smarta, gröna och integrerade transporter.

12.  Klimatåtgärder, miljö, resurseffektivitet och råvaror.

13.  Europa i en föränderlig värld: inkluderande, innovativa och reflekterande samhällen.

14.  Säkra samhällen: att skydda Europas och dess medborgares frihet och säkerhet.

(1)Europaparlamentets ståndpunkt av den 21 november 2013.
(2)EUT C , , s.
(3)EUT C , , s.
(4)EUT [...], [...], s.
(5)EUT L 57, 24.2.2007, s. 14.
(6)COM(2010)2020.
(7)EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(8)EGT L 107, 30.4.1996, s. 12.
(9)EUT L 400, 30.12.2006, s. 86.
(10)EUT L 400, 30.12.2006, s. 243.
(11)EUT L 400, 30.12.2006, s. 272.
(12)EUT L 400, 30.12.2006, s. 299.
(13)EUT L 400, 30.12.2006, s. 368.
(14)EUT [...], [...], s.
(15) Kommissionens rekommendation om förvaltningen av immateriella rättigheter i samband med kunskapsöverföring och en uppförandekod för universitet och andra offentliga forskningsorganisationer (C(2008) 1329, 10.4.2008).
(16)I princip minst 80 %
(17) En regional partnerskapsanläggning är en forskningsinfrastruktur av nationell eller regional betydelse med avseende på socioekonomisk avkastning, som utbildar och drar till sig forskare och tekniker och som är erkänd som partner i en paneuropeisk Esfri-infrastruktur eller en annan forskningsinfrastruktur av världsklass. Den regionala partnerskapsanläggningens kvalitet, inbegripet nivån på dess vetenskapliga tjänster, förvaltning och tillträdesstrategi måste uppfylla samma standarder som paneuropeiska forskningsinfrastrukturer.
(18)I och med att all forskning blir dator- och dataintensiv har tillgång till högteknologiska e-infrastrukturer blivit viktigt för alla forskare. Till exempel så sammankopplar Géant 40 miljoner användare vid mer än 8 000 institutioner i 40 länder medan den europeiska gridinfrastrukturen är världens största distribuerade databehandlingsinfrastruktur med över 290 platser i 50 länder. De ständiga framstegen inom IKT och det ökade behovet av vetenskap för databehandling och bearbetning av stora mängder data utgör stora finansiella och organisatoriska utmaningar vad gäller säkerställande av sömlösa tjänster för forskare.
(19)Sakernas internet kommer att koordineras som en övergripande fråga.
(20)Omfattar även rymdbaserade nätverk.
(21)EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(22) Kommissionens arbetsdokument SEK(2009)1295, som åtföljer meddelandet om att investera i utvecklingen av teknik med låga koldioxidutsläpp (SET-planen), COM(2009)0519.
(23)COM(2007)0723.
(24) Kommissionens vitbok ”Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem”, COM(2011)0144.
(25)Uppskattningarna har gjorts av PricewaterhouseCoopers för ”sustainability-related global business opportunities in natural resources (including energy, forestry, food and agriculture, water and metals)” samt WBCSD (2010) Vision 2050: The New Agenda for Business, World Business Council for Sustainable Development: Genève. URL: http://www.wbcsd.org/web/projects/BZrole/Vision2050-FullReport_Final.pdf
(26) COM(2008)0699.
(27)Europaparlamentet, utredningsavdelningen för ekonomisk politik, vetenskapspolitik och frågor om livskvalitet ”Eco-innovation: putting the EU on the path to a resource and energy efficient economy, Study and briefing notes”, mars 2009.
(28)Eco-innovation Observatory, ”The Eco-Innovation Challenge – Pathways to a resource-efficient Europe – Annual Report 2010”, maj 2011.
(29) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006.
(30) Utan påverkan på budgeten för denna samhällsutmaning.
(31) COM(2008)1329, 10.4.2008.
(32) För att underlätta genomförandet av programmet kommer kommissionen för varje möte i programkommittén enligt dagordningen, i enlighet med fastställda riktlinjer, att ersätta utgifterna för en företrädare per medlemsstat och för en sakkunnig/rådgivare per medlemsstat för sådana punkter på dagordningen där en medlemsstat kräver specialiserad sakkunskap.


Europeisk statistik ***I
PDF 461kWORD 78k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21 november 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 223/2009 om europeisk statistik (COM(2012)0167 – C7-0101/2012 – 2012/0084(COD))
P7_TA(2013)0505A7-0436/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0167),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0101/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttranden som den spanska deputeradekammaren och den spanska senaten och det österrikiska förbundsrådet lagt fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 6 november 2012(1),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7‑0436/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 21 november 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om ändring av förordning (EG) nr 223/2009 om europeisk statistik

P7_TC1-COD(2012)0084


(Text av betydelse för EES och Schweiz)

[Ändring 43]

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 338.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  Det europeiska statistiksystemet (nedan kallat ESS) är ett partnerskap som i stort sett lyckats konsolidera sin verksamhet för att säkerställa utvecklingen, framställningen och spridningen av högkvalitativ, reglerad och tillförlitlig europeisk statistik, bland annat genom att förbättra styrningen av systemet.

(2)  ▌Brister har dock konstaterats, särskilt när det gäller det statistiska kvalitetsledningssystemet. Dessa brister har uppmärksammat behovet av att trygga statistiskmyndigheternas oberoende gentemot eventuella politiska påtryckningar på nationell nivå och unionsnivå.

(3)  I sitt meddelande till Europaparlamentet och rådet Mot en effektiv kvalitetsledning för den europeiska statistiken av den 15 april 2011 föreslog kommissionen åtgärder för att hantera dessa brister och för att förstärka styrningen av ESS. I synnerhet föreslog den riktade ändringar av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009(4).

(4)  I sina slutsatser av den 20 juni 2011 välkomnade rådet kommissionens initiativ och betonade vikten av att hela tiden förbättra ESS:s styrning och effektivitet.

(5)  Vidare bör man beakta effekterna på statistiskområdet orsakade av den senaste tidens utveckling när det gäller unionens ekonomiska styrning, särskilt aspekter som rör statistiskt oberoende såsom transparenta förfaranden för rekrytering och avskedande, budgetanslag och tidig planering av offentliggöranden av statistik i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1175/2011(5) samt aspekter som rör kravet på självständiga organ med ansvar för övervakningen av genomförandet av nationella finanspolitiska regler i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 473/2013(6).

(6)  Dessa aspekter relaterade till yrkesmässigt oberoende, såsom transparenta förfaranden för rekrytering och avskedande, budgetanslag och planer för offentliggöranden av statistik bör inte enbart tillämpas på den statistik som framställs för systemet för övervakning av de offentliga finanserna och för förfarandet vid alltför stora underskott, utan de bör gälla för all europeisk statistik som utvecklas, framställs och sprids av ESS.

(6a)  Den europeiska statistikens kvalitet och dess betydelse för faktabaserade beslut bör fortlöpande ses över, bland annat genom att bedöma statistikens mervärde för uppnåendet av målen i Europa 2020-strategin i enlighet med kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, inbegripet de mål som avser tillväxt och sysselsättning samt social ekonomi. Vid behov bör den europeiska statistikens räckvidd anpassas.

(7)  För att garantera statistikmyndigheternas yrkesmässiga oberoende och statistikuppgifternas höga kvalitet måste dessutom resurserna vara tillräckliga på årlig eller flerårig grund och tillgängliga för de statistiska behoven.

(8)  I detta syfte bör statistikmyndigheternas yrkesmässiga oberoende stärkas, minimikrav som är tillämpliga i hela unionen bör säkerställas och cheferna för de nationella statistikbyråerna (nedan kallade NSI) bör ges särskilda garantier i fråga om utförande av statistiska uppgifter, organisationsförvaltning och resursallokering. Förfarandena för rekrytering av chefer för NSI bör vara transparenta och baseras endast på yrkesmässiga kriterier med vederbörlig hänsyn till lika möjligheter, i synnerhet balans mellan könen. De nationella parlamenten bör för detta ändamål även till fullo utöva sin roll och, när så är lämpligt och i linje med nationell lagstiftning, främja statistikframställarnas oberoende och öka den demokratiska ansvarsskyldigheten när det gäller politiken för statistik.

(8a)  Samtidigt som tillförlitlig europeisk statistik förutsätter ett yrkesmässigt oberoende från statistikernas sida bör den europeiska statistiken anpassas till de politiska behoven och bör tillhandahålla statistiskt stöd för nya politiska initiativ på nationell nivå och på unionsnivå.

(8b)  Det är nödvändigt att stärka och garantera Eurostats oberoende med hjälp av en effektiv parlamentarisk granskning och kontroll.

(9)  Vidare bör den samordnande roll som NSI redan har för europeisk statistik som framställs av ESS förtydligas vad gäller tillämpningsområdet, för att man på nationell nivå ska uppnå en effektivare samordning av den statistiska verksamheten inom EES, inklusive kvalitetsledning samtidigt som vederbörlig hänsyn tas till de statistiska uppgifter som utförs av Europeiska centralbankssystemet (ECBS). De pågående insatserna för samordning och samarbete mellan NSI och Eurostat är även en viktig del av en effektiv samordning av statistisk verksamhet inom ESS. ECBS institutionella avgränsning och centralbankernas oberoende bör respekteras vid utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik inom ramen för ESS och ECBS respektive förvaltningsstruktur och statistiska arbetsprogram.

(10)  För att minska belastningen på statistikmyndigheterna och uppgiftslämnarna bör NSI och de andra nationella myndigheterna kostnadsfritt och utan dröjsmål få tillgång till och kunna använda administrativa register, bland annat sådana som fyllts i på elektronisk väg, och kunna integrera dessa register med statistik.

(10a)  De statistiska uppgifterna på europeisk nivå bör vara lätta att jämföra och komma åt och bör uppdateras regelbundet och punktligt så att unionen i sin politik och finansiering kan ta full hänsyn till utvecklingen i unionen och i synnerhet till den ekonomiska krisens konsekvenser.

(11)  NSI bör dessutom få yttra sig på ett tidigt stadium om utformningen av nya administrativa register som kan tillhandahålla uppgifter för statistiska ändamål och om planerade förändringar, eller upphörande, av befintliga administrativa källor. De bör också få relevant metadata från ägarna till administrativa uppgifter och samordna standardiseringsarbeten för administrativa register som är relevanta för statistikframställning.

(12)  Skyddet av konfidentiella uppgifter som erhållits från administrativa register bör ske enligt de gemensamma principer och riktlinjer som gäller för alla konfidentiella uppgifter som används för framställning av europeisk statistik. Det bör också fastställas och offentliggöras ramar för bedömning av dessa uppgifter med avseende på kvalitet och transparens.

(12a)  Alla användare bör ha tillgång till samma uppgifter samtidigt och embargon bör strikt efterlevas. NSI bör fastställa planer för offentliggörande av periodiska uppgifter.

(13)  Kvaliteten på den europeiska statistiken kan förbättras och användarnas förtroende kan öka om de nationella regeringarna tar en del av ansvaret för att strikt tillämpa riktlinjerna för europeisk statistik (som tidigare kallades uppförandekoden för europeisk statistik, nedan kallade riktlinjerna). Därför bör ett åtagande om att skapa förtroende för statistiken (nedan kallat åtagandet), som ingåtts i varje medlemsstat och i vilket hänsyn tagits till nationella särdrag, inbegripa särskilda åtaganden från regeringarnas sida om att genomföra de statistiska principer som ingår in dessa riktlinjer. Detta åtagande bör inbegripa nationella program för säkerställande av hög kvalitet, inklusive självutvärderingar, förbättringsåtgärder och övervakningsmekanismer.

(13a)  Kommissionens (Eurostat) webbplats bör göra det enkelt att komma åt kompletta och användarvänliga dataserier. Vid periodiska uppdateringar bör det om möjligt ges information om varje medlemsstat på års- och månadsbasis.

(14)  Eftersom framställningen av europeisk statistik måste grundas på långsiktig planering av verksamheten och ekonomin för att säkerställa en hög grad av oberoende bör programmet för europeisk statistik omfatta samma period som den fleråriga budgetramen.

(15)  Genom rådets förordning (EG) nr 223/2009 överförs befogenheter till kommissionen för genomförandet av vissa bestämmelser i den förordningen i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG(7). Till följd av ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(8), som upphäver beslut 1999/468/EG, måste de befogenheter som ges kommissionen ▌anpassas till denna nya rättsliga ram och dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. Kommissionen bör se till att genomförandeakterna inte innebär någon betydande extra administrativ börda för medlemsstaterna eller uppgiftslämnarna.

(19)  Eftersom målet med denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet.

(20)  Samråd har skett med kommittén för det europeiska statistiksystemet.

(20a)  Förordning (EG) nr 223/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar till förordning (EG) nr 223/2009

Förordning (EG) nr 223/2009 ska ändras på följande sätt:

(1)  I artikel 2.1 ska led a ersättas med följande:"

‘(a) yrkesmässigt oberoende: att statistiken ska utvecklas, framställas och spridas på ett oberoende sätt, särskilt när det gäller val av vilken teknik eller vilka definitioner, metoder eller källor som ska användas, tidsplanen för spridning av uppgifter och uppgifternas innehåll samt att utförandet av dessa uppgifter ska vara fritt från varje påtryckning från politiska grupperingar, intressegrupper, unionsinstitutioner eller nationella myndigheter.”

"

(2)  I artikel 5 ska punkt 1 ersättas med följande:"

‘1. Den nationella statistikmyndighet som utsetts av var och en av medlemsstaterna som det organ som ska ansvara för samordningen av all verksamhet ▌ när det gäller utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik på den nationella nivån enligt denna förordning (NSI) ska i detta hänseende fungera som kommissionens (Eurostats) enda kontaktpunkt för statistikfrågor.

NSI:s samordningsansvar ska omfatta alla andra nationella myndigheter med ansvar för utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik som framställs i enlighet med denna förordning av alla andra nationella myndigheter som deltar i ESS. NSI ska i synnerhet ha ansvaret på nationell nivå för att samordna statistisk programplanering och rapportering, kvalitetsövervakning, klar och tydlig metodik, överföring av uppgifter samt information om ESS:s statistikåtgärder. NSI och den berörda nationella centralbanken, i sin egenskap av ECBS-medlem som genomför ECBS statistiska arbetsprogram, ska samarbeta i frågor relaterade till europeisk statistik som är gemensamma för ESS och ECBS, i syfte att garantera komplett och samstämd europeisk statistik genom ESS och ECBS inom ramen för deras respektive behörighetsområden.”

"

(3)  Följande artikel ska införas:"

Artikel 5a

Chefer för nationella statistikbyråer och statistikchefer vid andra nationella myndigheter

1.  Inom det nationella statistiksystemet ska medlemsstaterna säkerställa yrkesmässigt oberoende för personer som ansvarar för de uppgifter som fastställs i denna förordning. ▌

2.  För detta ändamål ska cheferna för NSI

   (a) ensamma ansvara för att besluta om processer, statistiska metoder, standarder och förfaranden samt om statistikens innehåll och tidsplaner för offentliggöranden och publikationer för europeisk statistik som utvecklas, framställs och sprids av NSI,
   (b) ha behörighet att besluta om alla frågor som rör NSI:s interna förvaltning,
   (c) agera oberoende när de utför sina statistiska uppgifter, dvs. varken begära eller ta emot instruktioner från någon regering, någon institution, något organ, någon byrå eller någon enhet,
   (d) vara ansvariga för NSI:s statistikarbete och budgetgenomförande,
   (e) offentliggöra en årsrapport och vid behov framföra synpunkter som rör budgetanslaget för NSI:s statistikarbete,
   (f) samordna statistikarbetet inom alla nationella myndigheter som medverkar till att utveckla, framställa och sprida europeisk statistik, som avses i artikel 5,
   (g) vid behov utarbeta nationella riktlinjer för att garantera kvalitet när det gäller utveckling, framställning och spridning av all europeisk statistik inom det nationella statistiksystemet, och ansvara för efterlevnad av dessa riktlinjer inom NSI, och
   (h) representera sina nationella statistiksystem inom ESS.

3.  Medlemsstaterna ska se till att andra nationella myndigheter med ansvar för utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik utför sådana uppgifter i enlighet med de nationella riktlinjer som utarbetats av chefen för NSI.

4.  Förfarandena för rekrytering, omplacering och avskedande av chefer för NSI, och när så är lämpligt, av statistikchefer vid andra nationella myndigheter som framställer europeisk statistik, ska vara transparenta och baseras endast på yrkesmässiga och inte politiska kriterier. De ska garantera respekt för principen om lika möjligheter, i synnerhet när det gäller jämställdhet mellan könen. Avskedande av en chef för en NSI måste utförligt motiveras. Förfarandena ska offentliggöras.

4a.  Medlemsstaterna får inrätta ett nationellt organ för att säkerställa yrkesmässigt oberoende för framställarna av europeisk statistik i medlemsstaten. Cheferna för NSI, och när så är lämpligt, statistikchefer vid andra nationella myndigheter som framställer europeisk statistik, får ta emot råd från sådana organ. Förfarandena för rekrytering, omplacering och avskedande av medlemmar av sådana organ ska vara transparenta och baseras endast på yrkesmässiga och inte politiska kriterier.”

"

(4)  I artikel 6 ska punkterna 2 och 3 ersättas med följande:"

‘2. På unionsnivå ska kommissionen (Eurostat) agera oberoende när det gäller att se till att framställningen av europeisk statistik följer fastställda regler och statistiska principer, genom samarbete och samordning med NSI. ▌

3.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (ECBS-stadgan) ska kommissionen (Eurostat) samordna statistikarbetet inom unionens institutioner och organ, särskilt för att se till att uppgifterna är enhetliga och håller hög kvalitet samt för att se till att uppgiftslämnarbördan blir så liten som möjligt. Kommissionen (Eurostat) får därför uppmana andra unionsinstitutioner eller unionsorgan att samråda eller samarbeta med kommissionen i syfte att utveckla metoder och system för statistiska ändamål inom deras respektive ansvarsområden. Sådana institutioner ellerorgan som avser att framställa statistik ska samråda med kommissionen (Eurostat) och beakta dess eventuella rekommendationer i detta sammanhang.”

"

(4a)  Följande artikel ska införas som artikel 17a:"

”Artikel 6a

Kommissionens (Eurostat) generaldirektör

1.  Kommissionens statistikkontor (Eurostat) ska ledas av en generaldirektör. Generaldirektören ska utses av kommissionen för en period på sju år, som inte kan förlängas, i enlighet med förfarandet i punkt 2.

2.  Kommissionen ska utlysa tjänsten i Europeiska unionens officiella tidning senast sex månader innan den sittande generaldirektörens mandat löper ut. Förfarandena för rekrytering, omplacering och avskedande av generaldirektören ska garantera respekt för principen om lika möjligheter, i synnerhet när det gäller jämställdhet mellan könen, de ska vara transparenta och de ska baseras endast på yrkesmässiga och inte politiska kriterier. Kommissionen ska utse generaldirektören efter samråd med Europaparlamentet och rådet.

3.  Generaldirektören ska ensam ansvara för att besluta om processer, statistiska metoder, standarder och förfaranden samt om statistikens innehåll och tidsplaner för offentliggöranden och publikationer vad gäller all statistik som framställs av kommissionen (Eurostat). Generaldirektören ska ha behörighet att besluta om alla frågor som rör kommissionens (Eurostat) interna förvaltning. Vid fullgörandet av sina uppgifter ska generaldirektören agera oberoende och varken begära eller ta emot instruktioner från någon regering, någon institution, något organ eller någon byrå. Om generaldirektören anser att en åtgärd som vidtas av kommissionen innebär att generaldirektörens oberoende ifrågasätts ska denne omedelbart underrätta Europaparlamentet.

4.  Generaldirektören ska vara redovisningsskyldig för kommissionens (Eurostat) statistikarbete och budgetgenomförande. Han eller hon ska inom ramen för en statistikdialog årligen delta i ett sammanträde med Europaparlamentets berörda utskott för att diskutera frågor som rör statistikstyrning, metodik och statistisk innovation, och uttala sig om budgetanslagsfrågor relaterade till kommissionens (Eurostat) statistikarbete.

5.  Innan kommissionen vidtar en disciplinär åtgärd mot generaldirektören ska den samråda med Europaparlamentet. Vidtagande av disciplinära åtgärder mot generaldirektören ska vara föremål för ett motiverat beslut, som ska översändas som information till Europaparlamentet, rådet och Europeiska rådgivande organet för statistikstyrning.”

"

(5)  I artikel 11 ska följande punkter läggas till:"

”3. Medlemsstaterna och kommissionen ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att genomföra de statistiska principer som avses i artikel 2.1 i syfte att upprätthålla förtroendet för europeisk statistik. Dessa principer ska specificeras närmare i riktlinjerna för europeisk statistik.

3a.  Ett åtagande om att skapa förtroende för statistiken (nedan kallat åtagande) ska syfta till att säkra allmänhetens förtroende för europeisk statistik och framsteg i genomförandet av de statistiska principer som anges i riktlinjerna genom att engagera medlemsstaterna och kommissionen att med lämpliga medel fastställa och på sina webbplatser offentliggöra särskilda politiska åtaganden inriktade på ökat allmänt förtroende för statistiken, inbegripet en sammanfattning för allmänheten.

3b.  Dessa åtaganden ska regelbundet övervakas av kommissionen genom de årsrapporter som medlemsstaterna skickar in.

Om en relevant medlemsstat inte före den … (9) offentliggjort ett åtagande ska denna till kommissionen överlämna och offentliggöra en framstegsrapport om genomförandet av riktlinjerna, och, i förekommande fall, de insatser som gjorts för att fastställa ett sådant åtagande.

Kommissionen ska senast den … (10)* rapportera till Europaparlamentet och rådet om de offentliggjorda åtagandena och, i förekommande fall, framstegsrapporterna.

3c.  De åtaganden som kommissionen (Eurostat) ingått ska regelbundet övervakas av Europeiska rådgivande organet för statistikstyrning genom de årsrapporter som kommissionen lägger fram. Europeiska rådgivande organet för statistikstyrning ska senast den … (11) rapportera till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av dessa åtaganden.”

"

(6)  Artikel 12 ska härmed ändras på följande sätt:

(a)  Punkterna 2 och 3 ska ersättas med följande:"

2. Särskilda kvalitetskrav som målvärden och minimikrav för statistikframställningen får även fastställas i den sektorsspecifika lagstiftningen.

För att säkerställa en enhetlig tillämpning av de kvalitetskriterier som fastställs i punkt 1 i denna artikel på uppgifter som omfattas av sektorsspecifik lagstiftning på särskilda statistikområden, ska kommissionen anta genomförandeakter med närmare föreskrifter för de kvalitetsrapporter som avses i den sektorsspecifika lagstiftningen samt för rapporternas struktur och frekvens. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 27.2.

3.  Medlemsstaterna ska till kommissionen (Eurostat) avlägga rapport om de inlämnade uppgifternas kvalitet, inbegripet eventuella frågor angående kvaliteten på de förmedlade uppgifterna. Kommissionen ska, på basis av en adekvat analys, bedöma de inlämnade uppgifternas kvalitet och utarbeta och offentliggöra rapporter och meddelanden om den europeiska statistikens kvalitet.”

"

(b)  Följande punkter ska läggas till:"

”3a. För att värna om transparensen ska kommissionen (Eurostat), om så är lämpligt, offentliggöra sin bedömning av nationella bidrag till den europeiska statistiken.

3b.  Om det i sektorsspecifik lagstiftning föreskrivs böter i det fall att medlemsstater förvränger statistik kan kommissionen, i enlighet med fördragen och den sektorsspecifika lagstiftningen, inleda och göra nödvändiga utredningar, vid behov även inspektioner på plats, i syfte att fastställa om en sådan förvrängning av statistik varit allvarlig och skett avsiktlig eller genom grov oaktsamhet. Kommissionen får begära att medlemsstaten tillhandahåller relevanta uppgifter under utredningens gång.

3c.  Om kommissionen anser att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt denna förordning eller enligt tillämplig sektorsspecifik lagstiftning när det gäller föreläggande av statistiska uppgifter ska den agera i enlighet med artikel 258 i fördraget.”

"

(7)  I artikel 13 ska punkt 1 ersättas med följande:"

”1. Programmet för europeisk statistik ska utgöra ramen för utveckling, framställning och spridning av europeisk statistik samt ange huvudområdena och målen för de åtgärder som planeras under en period som motsvarar den fleråriga budgetramen. Programmet ska antas av Europaparlamentet och rådet. Dess effekter och kostnadseffektivitet ska utvärderas under medverkan av oberoende experter.”

"

(7a)  I artikel 14 ska punkt 2 ersättas med följande:"

”2. Kommissionen får genom genomförandeakter besluta om en tillfällig direkt statistikåtgärd under förutsättning att

   (a) åtgärden inte innebär uppgiftsinsamling som omfattar mer än tre referensår,
   (b) uppgifterna redan finns att tillgå eller är möjliga att få tag på hos NSI eller andra ansvariga nationella myndigheter, eller kan inhämtas direkt på grundval av lämpliga urval för observation av den statistiska populationen på unionsnivå med lämplig samordning med NSI och andra nationella myndigheter, och
   (c) unionen ger ekonomiskt stöd till NSI och andra nationella myndigheter för att täcka de extra kostnader som dessa ådrar sig, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012(12).

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 27.2.”

"

(7b)  Artikel 17 ska ersättas med följande:"

”Artikel 17

Årligt arbetsprogram

Kommissionen ska för ESS-kommittén senast den 30 april varje år lägga fram sitt årliga arbetsprogram för det kommande året.

Kommissionen ska när den utarbetar arbetsprogrammet se till att ändamålsenliga prioriteringar fastställs, vilket även ska inbegripa översyn av och rapportering om statistiska prioriteringar samt fördelning av finansiella medel. Kommissionen ska ta största möjliga hänsyn till ESS-kommitténs synpunkter. Dess arbetsprogram ska grundas på programmet för europeisk statistik och särskilt innehålla

   (a) de åtgärder som kommissionen anser har prioritet, med beaktande av unionens politiska behov, nationella budgetrestriktioner och unionens budgetrestriktioner samt uppgiftslämnarbördan,
   (b) initiativ avseende omprioriteringar, inbegripet negativa prioriteringar, och minskning av bördan för både uppgiftslämnare och statistikframställare, och
   (c) de förfaranden och rättsliga instrument som kommissionen tänkt sig för att genomföra arbetsprogrammet.”

"

(8)  Följande artikel ska införas som artikel 17a:"

Artikel 17a

Tillgång till samt användning och integrering av administrativa register

1.  För att minska uppgiftslämnarbördan ska NSI och andra nationella myndigheter som avses i artikel 4 samt kommissionen (Eurostat) kostnadsfritt och utan dröjsmål få tillgång till och kunna använda alla administrativa register och kunna integrera dessa administrativa register med statistik, i den utsträckning som detta är nödvändigt för att utveckla, framställa och sprida europeisk statistik som tas fram enligt denna förordning.

2.  NSI och kommissionen (Eurostat) ska rådfrågas om och delta i den ursprungliga utformningen, den efterföljande utvecklingen och avslutandet av administrativa register som andra organ byggt upp och upprätthållit, vilket underlättar ytterligare användning av dessa uppgifter för framställning av europeisk statistik. De ska uppmanas att delta i standardiseringsarbetet för administrativa register som är relevanta för framställning av europeisk statistik.

3.  Utan att tillämpningen av ECBS stadga och centralbankernas oberoende ställning påverkas ska NSI:s, andra nationella myndigheters och kommissionens (Eurostat) tillgång till register och deltagande enligt punkterna 1 och 2 endast gälla administrativa register inom deras respektive offentliga administrativa system.

4.  Administrativa register som av sina ägare tillhandahållits NSI, andra nationella myndigheter och kommissionen (Eurostat) i syfte att användas för framställning av europeisk statistik ska åtföljas av relevanta metadata.

5.  NSI och ägare till administrativa register ska upprätta de nödvändiga mekanismerna för samarbete.”

"

8a.  I artikel 20.4 ska andra stycket ersättas med följande:"

”NSI, andra nationella myndigheter och kommissionen (Eurostat) ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att principer och riktlinjer i fråga om fysiskt och logiskt skydd av konfidentiella uppgifter harmoniseras. Kommissionen ska sörja för denna harmonisering genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 27.2.”

"

9.  I artikel 23 ska andra stycket ersättas med följande:"

”De rutiner, regler och villkor som gäller för tillgången på unionsnivå ska fastställas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 27.2.”

"

10.  Artikel 24 ska utgå.

10a.  Artikel 26 ska ersättas med följande:"

”Artikel 26

Åsidosättande av den statistiska konfidentialiteten

Medlemsstaterna och kommissionen ska vidta åtgärder för att förhindra, och införa påföljder för, åsidosättande av den statistiska konfidentialiteten. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.”

"

12.  Artikel 27 ska ersättas med följande:"

”Artikel 27

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av ESS-kommittén. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011*.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

____________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter.”

"

Artikel 2

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdat i ..

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 374, 4.12.2012 s. 2.
(2) EUT C 374, 4.12.2012, s. 2.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 21 november 2013.
(4)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164).
(5)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1175/2011 av den 16 november 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (EUT L 306, 23.11.2011, s. 12).
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 473/2013 av den 21 maj 2013 om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet (EUT L 140, 27.5.2013, s. 11).
(7) Rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 17.7.1999, s. 23).
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(9) Tre år efter det att förordningen (COD 2012/0084) trätt i kraft.
(10)* Tre år efter det att förordningen (COD 2012/0084) trätt i kraft.
(11) Tre år efter det att förordningen (COD 2012/0084) trätt i kraft.
(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).


EU:s program för social förändring och social innovation ***I
PDF 197kWORD 53k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21 november 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska unionens program för social förändring och social innovation (COM(2011)0609 – C7-0318/2011 – 2011/0270(COD))
P7_TA(2013)0506A7-0241/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0609),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 46 d, 149, 153.2 a och 175 tredje stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0318/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll (nr 2) om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 23 februari 2012(1),

–  med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 3 maj 2012(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 10 juli 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från budgetutskottet, budgetkontrollutskottet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för regional utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7‑0241/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 21 november 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI) och om ändring av beslut nr 283/2010/EU om inrättande av ett europeiskt instrument Progress för mikrokrediter för sysselsättning och social delaktighet

P7_TC1-COD(2011)0270


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1296/2013.)

(1) EUT C 143, 22.5.2012, s. 88.
(2) EUT C 225, 27.7.2012, s. 167.


Program för miljö och klimatpolitik (Life) ***I
PDF 79kWORD 44k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21 november 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av ett program för miljö och klimatpolitik (Life) (COM(2011)0874 – C7-0498/2011 – 2011/0428(COD))
P7_TA(2013)0507A7-0294/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0874),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 192 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0498/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 25 april 2012(1),

–  med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 19 juli 2012(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 17 juli 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för regional utveckling (A7-0294/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 21 november 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om inrättande av ett program för miljö och klimatpolitik (Life) och om upphävande av förordning (EG) nr 614/2007

P7_TC1-COD(2011)0428


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1293/2013.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

KOMMISSIONENS UTTALANDEN

Maxbelopp som ett enda integrerat projekt (IP) kan erhålla

Kommissionen lägger stor vikt vid att säkerställa en proportionell fördelning av medel mellan integrerade projekt för att kunna finansiera så många integrerade projekt som möjligt och garantera en balanserad fördelning av dem bland alla medlemsstater. I detta sammanhang kommer kommissionen i diskussionerna om utkastet till arbetsprogram med medlemmarna i Life-kommittén att föreslå det maximala belopp som ett enda integrerat projekt kan erhålla. Förslaget kommer att läggas fram som en del av metodiken för projekturval och antas som en del av det fleråriga arbetsprogrammet.

Situationen för finansiering av biologisk mångfald i utomeuropeiska länder och territorier (ULT)

Kommissionen fäster stor vikt vid skyddet av miljön och den biologiska mångfalden i utomeuropeiska länder och territorier. Detta framgår av förslaget till beslut rörande ULT, vilket omfattar nämnda sektorer när det gäller samarbete mellan Europeiska unionen och ULT. I förslaget anges även de olika åtgärder som skulle kunna vara berättigade till finansiering av Europeiska unionen i detta avseende.

Den förberedande åtgärden Best har varit ett framgångsrikt initiativ som ULT har anslutit sig till. Den har lett till konkreta resultat för tjänster som rör biologisk mångfald och ekosystem. Eftersom Best håller på att avslutas vill kommissionen gärna följa upp detta inom ramen för ett av sina nya instrument, nämligen programmet Globala allmänna nyttigheter och utmaningar inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete DCI.

Denna specifika möjlighet att finansiera skyddet av biologisk mångfald i ULT kommer att kompletteras med de möjligheter som erbjuds i artikel 6 i Life-programmet för perioden 2014-2020.

(1) EUR C 191, 29.6.2012, s. 111.
(2) EUT C 277, 13.9.2012, s. 61.


Åtgärdsprogram för skattefrågor ***I
PDF 195kWORD 34k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21 november 2013 om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ett åtgärdsprogram för skattefrågor i Europeiska unionen för perioden 2014 – 2020 (Fiscalis 2020) och om upphävande av beslut nr 1482/2007/EG (COM(2012)0465 – C7-0242/2012 – 2011/0341B(COD))
P7_TA(2013)0508A7-0399/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0465),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 114, 197 och 212 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0242/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 28 maj 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 22 februari 2012(1),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från budgetutskottet (A7-0399/2012), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 21 november 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om ett åtgärdsprogram för att förbättra skattesystemens funktionssätt i Europeiska unionen för perioden 2014–2020 (Fiscalis 2020) och om upphävande av beslut nr 1482/2007/EG

P7_TC1-COD(2011)0341B


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1286/2013.)

(1)EUT C 143, 22.5.2012, s. 48.


Åtgärdsprogram för tullfrågor ***I
PDF 215kWORD 46k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21 november 2013 om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ett åtgärdsprogram för tullfrågor i Europeiska unionen för perioden 2014–2020 (Tull 2020) och om upphävande av beslut nr 624/2007/EG (COM(2012)0464 – C7-0241/2012 – 2011/0341A(COD))
P7_TA(2013)0509A7-0026/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0706) och kommissionens ändrade förslag (COM(2012)0464),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 33 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0241/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 17 juli 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från budgetutskottet (A7‑0026/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner det uttalande, som bifogas denna resolution..

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 21 november 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om ett åtgärdsprogram för tullfrågor i Europeiska unionen för perioden 2014–2020 (Tull 2020) och om upphävande av beslut nr 624/2007/EG

P7_TC1-COD(2011)0341A


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1294/2013.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

UTTALANDE FRÅN EUROPAPARLAMENTET

Effektiva, ändamålsenliga, moderna och harmoniserade tillvägagångssätt vid tullkontroller vid unionens yttre gränser är nödvändiga för att

—  skydda unionens och dess medlemsstaters finansiella intressen,

—  bekämpa olaglig handel och samtidigt underlätta laglig affärsverksamhet,

—  säkerställa skydd och säkerhet för unionen och dess invånare samt miljöskydd,

—  skydda immateriella rättigheter, och

—  säkerställa att den gemensamma handelspolitiken efterlevs.

För att kunna utföra sådana kontroller är det avgörande för tullen att ha tillgång till lämpliga verktyg, såsom detekteringsutrustning och teknik. Behovet av dessa verktyg exemplifieras bland annat i Europols hotbildsbedömning avseende den organiserade brottsligheten från 2011 av hotet från den organiserade brottsligheten, där det anges att de ekonomiska konsekvenserna av cigarettsmuggling utgör en förlust för medlemsstaternas och unionens budgetar, som uppskattas till ungefär 10 miljarder EUR per år.

För närvarande utnyttjas inte det flertal instrument inom den fleråriga budgetramen som är tillgängliga för att samfinansiera anskaffande av sådana verktyg i full utsträckning. För att nå en effektiv fördelning av finansieringsresurser uppmanar Europaparlamentet kommissionen att senast i mitten av 2018 lägga fram en rapport om tillhandahållande av nödvändiga finansiella resurser för inköp av lämpliga verktyg för tullkontroller inom det område som avses i artikel 3.1 a i EUF-fördraget, inbegripet möjligheten att fördela dessa resurser via en gemensam fond.


Försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) ***I
PDF 192kWORD 34k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21 november 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) vad gäller datumen för dess införlivande och tillämpning och datumet för när vissa direktiv upphör att gälla (COM(2013)0680 – C7-0315/2013 – 2013/0327(COD))
P7_TA(2013)0510A7-0352/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0680,

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 53.1 och 62 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0315/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 55 och 46.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0352/2013).

A.  Ärendets brådska gör det befogat att gå vidare till omröstning före utgången av den tidsfrist på åtta veckor som fastställs i artikel 6 i protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 21 november 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/.../EU om ändring av direktiv 2009/138/EG (Solvens II) vad gäller datumet för dess införlivande och datumet för dess tillämpning och datumet för upphävande av vissa direktiv (Solvens I)

P7_TC1-COD(2013)0327


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv 2013/58/EU.)


Det aktuella läget för utvecklingsagendan från Doha
PDF 131kWORD 50k
Europaparlamentets resolution av den 21 november 2013 om det aktuella läget för utvecklingsagendan från Doha och förberedelserna inför den nionde ministerkonferensen (2013/2740(RSP))
P7_TA(2013)0511B7-0494/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Världshandelsorganisationens (WTO) ministerdeklaration i Doha av den 14 november 2001,

–  med beaktande av förklaringen från WTO-ministerkonferensen i Hongkong av den 18 december 2005,

–  med beaktande av sin resolution av den 4 april 2006 om bedömningen av Doharundan efter WTO:s ministerkonferens i Hongkong(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 april 2008 Mot en reformerad Världshandelsorganisation(2),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om utvecklingsagendan från Doha, särskilt resolutionerna av den 9 oktober 2008(3), den 16 december 2009(4) och den 14 september 2011(5),

–  med beaktande av den förklaring som antogs den 29 maj 2013 vid det 28:e sammanträdet i styrkommittén för den parlamentariska konferensen om WTO,

–  med beaktande av de uttalanden som gjordes vid handelsförhandlingskommitténs informella möten den 11 april och den 3 juni 2013 samt vid dess formella möte den 22 juli 2013,

–  med beaktande av FN:s millennieutvecklingsmål,

–  med beaktande av den globala översynen av ”Aid for Trade” som gjordes den 8–10 juli 2013,

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Doharundan inleddes 2001 med målsättningen att skapa nya handelsmöjligheter, förstärka de multilaterala handelsreglerna och åtgärda befintliga obalanser i handelssystemet genom att ställa utvecklingsländernas, särskilt de minst utvecklade ländernas, behov och intressen i centrum för förhandlingarna. Denna målsättning bottnar i övertygelsen om att ett multilateralt system baserat på mer rättvisa och rimliga regler kan bidra till en rättvis och öppen handel till förmån för den ekonomiska utvecklingen på alla kontinenter och till en lindring av fattigdomen

B.  EU har konsekvent argumenterat för en stark regelbaserad multilateral handelsstrategi och samtidigt insett att kompletterande strategier, såsom bilaterala, regionala och multilaterala avtal också kan främja en mer öppen handel, särskilt genom att möjliggöra liberalisering och uppgradera såväl regler som föreskrifter inom områden som behandlas mindre ingående i WTO, och kan stödja det multilaterala systemet, under förutsättning att dessa avtal är förenliga med WTO:s bestämmelser.

C.  WTO och de bestämmelser som ingår i avtal som sluts inom ramen för WTO har bidragit till att förhindra en fullskalig och omfattande protektionism som reaktion på den allvarligaste finansiella och ekonomiska krisen sedan 1930-talet.

D.  En öppen och rättvis multilateral handel begränsas mer av olika icke-tariffära handelshinder än av handelstullar, som alltmer frångås i takt med att globaliseringen framskrider.

E.  WTO:s ministermöte för att slutföra Doharundan körde fast i slutet av juli 2008.

F.  Flera försök och initiativ har gjorts under de senaste åren för att ge den avstannade utvecklingsagendan från Doha en välbehövlig ”knuff” framåt.

G.  WTO:s nionde ministerkonferens kommer att hållas i Indonesien den 3–6 december 2013.

1.  Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd till värdet av multilateralism, men anser att det behövs en strukturell reform av WTO för att bättre garantera ett öppet, rättvist och icke diskriminerande handelssystem som baseras på gemensamma regler som tar större hänsyn till de små och medelstora företagens roll och intressen.

2.  Europaparlamentet betonar att det är av betydelse för systemet att man vid den nionde ministerkonferensen uppnår ett ambitiöst och balanserat resultat, som kan accepteras av alla WTO-medlemmar och som kan bidra till att bana vägen för nya multilaterala förhandlingar.

3.  Europaparlamentet efterlyser en handelsagenda baserad på fri och rättvis handel för alla, där utveckling bör stå i centrum för processen. Parlamentet framhäver vikten av att i förhandlingarna fullt ut beakta de minst utvecklade ländernas särskilda behov och intressen. Parlamentet upprepar att man måste se till att principen om särskild och differentierad behandling är en integrerad del i samtliga förhandlingsetapper, för att återspegla WTO-medlemmarnas olika ekonomiska utvecklingsnivåer i enlighet med punkt 44 i ministerförklaringen från Doha. Parlamentet anser att bestämmelserna om särskild och differentierad behandling måste vara meningsfulla och därför bör vara tydligare och mer målinriktade samt regelbundet ses över.

4.  Europaparlamentet anser att en liberalisering av handeln är viktig för att skapa hållbar ekonomisk tillväxt och utveckling, men att den måste åtföljas av lämplig kompletterande politik som omfattar makro- och mikroekonomiska åtgärder, inklusive insyn i budgeten, skattepolitik och rättvis beskattning, administrativ förenkling, utbildning och fortbildning, institutionella reformer och sociala åtgärder, för att maximera och bättre fördela fördelarna av handelsreformerna och effektivt uppväga eventuella negativa effekter.

5.  Europaparlamentet understryker att WTO-medlemmarna har medgett att det multilaterala systemet måste åtföljas av förbättringar av handelskapaciteten, vilket är ett viktigt komplement till utvecklingsagendan från Doha, eftersom det fortfarande finns länder som saknar den kompetens, de institutioner och den infrastruktur som krävs för att effektivt delta i internationell handel. Stöd till länder som strävar efter medlemskap i WTO bör dock fortsätta att vara en prioritering.

6.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som Aid for Trade-initiativet har spelat. Parlamentet beklagar att man 2011, för första gången sedan initiativet inleddes år 2005, minskade åtagandebeloppet på grund av den finansiella krisen, vilket ledde till mindre stöd för stora ekonomiska infrastrukturprojekt och färre åtaganden inom transport- och energisektorn. Tekniskt stöd inom handelsinitiativ och multilaterala initiativ såsom den förmånliga tullbehandling som beviljades enligt WTO kan hjälpa till att kompensera denna minskning av åtagandebemyndiganden. Parlamentet uppmanar WTO-medlemmarna, särskilt industriländerna och tillväxtekonomierna, att utnyttja denna möjlighet i större utsträckning.

7.  Europaparlamentet insisterar på att WTO-systemet måste förnyas, så att hänsyn tas till de små och medelstora företagens behov i den internationella handeln och behovet av förenklade regler, både när det gäller handelslättnader och internationella tvistlösningsorgan, för att undvika de svårigheter som är kopplade till tvister med tull- eller handelsmyndigheter i vissa WTO-medlemmar.

8.  Europaparlamentet uppmärksammar den fjärde konferensen för översynen av ”Aid for Trade” som hölls i Genève i juli 2013 och som framhöll de fördelar som utvecklingsländerna har av globala värdekedjor. Parlamentet betonar dock att deltagarna identifierade handelsrelaterade begräsningar som hindrar företag i utvecklingsländerna från att komma in i eller få högre positioner i värdekedjorna, bland annat otillräcklig infrastruktur, höga transport- och leveranskostnader, otillräcklig tillgång till handelsfinansiering, oförmåga att locka till sig utländska direktinvesteringar, avsaknad av komparativa fördelar och höga kostnader för marknadsinträde.

9.  Europaparlamentet inser jordbrukssektorns betydelse och anser att EU bör stödja åtgärder som tar itu med utvecklingsländers verkliga problem med livsmedelsförsörjningen. Parlamentet påminner om att EU i detta avseende bör garantera konsekvens mellan EU:s olika politik på området för yttre åtgärder i enlighet med framför allt artiklarna 205–208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 21 i EU-fördraget, det vill säga utvecklingspolitiken och den gemensamma handelspolitiken, med hänsyn till både EU-medlemsstaternas och utvecklingsländernas behov och intressen.

10.  Europaparlamentet uppmanar industriländerna och tillväxtekonomierna att följa det exempel som EU:s initiativ Allt utom vapen utgör och som ger de minst utvecklade länderna 100-procentigt tull- och kvotfritt marknadstillträde, och att säkerställa att undantaget för tjänster för de minst utvecklade länderna genomförs.

11.  Europaparlamentet anser att ett bindande avtal om handelslättnader skulle ge stora fördelar för alla WTO-medlemmar och framför allt utvecklingsländerna och relevanta ekonomiska aktörer genom att öka transparensen och den rättsliga säkerheten, minska de administrativa kostnaderna och påskynda tullförfarandena, vilket í sin tur skulle göra det möjligt för dem att till fullo utnyttja de möjligheter som ges genom den ökade förekomsten av regionala och globala leverantörskedjor och låta små och medelstora företag utnyttja mer öppna marknader. Parlamentet påpekar att kapacitetsuppbyggnad och tekniskt bistånd även i fortsättningen bör göras tillgängligt för utvecklingsländerna så att de kan öka sin produktionskapacitet och därmed få en större andel av mervärdet i de globala värdekedjorna.

12.  Europaparlamentet påminner om att enligt en nyligen genomförd konsekvensanalys som beställts av kommissionen skulle det ekonomiska värdet av handelslättnader kunna bli lika stort som den totala vinsten av en liberalisering av varor och tjänster. Parlamentet betonar att enbart de förbättrade tullförfarandena har potential att årligen lägga 68 miljarder euro till världens BNP och att handelslättnader skulle vara den viktigaste vinstkällan för många utvecklingsländer.

13.  Europaparlamentet anser att handels- och investeringshinder som påverkar de europeiska tjänstesektorerna vederbörligen bör prioriteras på WTO-nivå, bland annat IKT och telekommunikation, yrkesmässiga tjänster och företagstjänster, finansiella tjänster, e-handel, konstruktion, detaljhandel och distribution. Dessa icke-tariffära åtgärder, inklusive nationella bestämmelser, äganderestriktioner och olika krisåtgärder (bland annat diskriminerande bestämmelser vid offentlig upphandling), är särskilt viktiga med tanke på tjänstehandelns högre mervärde och EU:s ställning som den största tjänsteexportören.

14.  Europaparlamentet gläder sig därför över att förhandlingarna om ett multilateralt avtal om handel med tjänster inletts, vilket är i linje med den åttonde ministerkonferensens mål att undersöka nya vägar för WTO-medlemmarna att ytterligare avreglera handeln med tjänster. Parlamentet betonar EU:s åtagande att främja arbetet på detta område och att verka för en multilateralisering av tjänstehandelsavtalet genom att se till att det tar över de definitioner, bestämmelser och principer som utgör kärnan i Allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS). Parlamentet understryker vikten av att garantera att alla avtal är ambitiösa och att utvidga omfattningen av och skärpa bestämmelserna om liberaliseringen av tjänstehandeln, samtidigt som WTO-medlemmarnas nationella politiska mål bevaras liksom deras rätt att reglera tjänster av allmänt intresse och rätt till bilaterala och mutlilaterala åtaganden, och att se till att resultatet är fast förankrat i WTO-strukturen.

15.  Europaparlamentet anser att tekniköverföringar kan bidra till ekonomisk tillväxt och främja handel. Parlamentet välkomnar återupptagandet av förhandlingarna om utvidgningen av avtalet om informationsteknik, som ökar både utbudet av produkter och antalet länder som ingår i dess tillämpningsområde. Parlamentet uppmuntrar alla förhandlingsparter att fortsätta sina ansträngningar för att nå en överenskommelse i tid före den nionde ministerkonferensen.

16.  Europaparlamentet välkomnar översynen av WTO:s multilaterala avtal om offentlig upphandling enligt överenskommelsen från mars 2012 och erkänner vikten av EU godkänner det reviderade avtalet om offentlig upphandling före den nionde ministerkonferensen för att det ska kunna träda ikraft före 2014. Parlamentet anser att tydligare och mer strikta regler för upphandlingsförfarandena kommer att främja insynen i den offentliga upphandlingen och, tillsammans med utökningen av antalet varor, tjänster och upphandlande enheter, skapa större möjligheter för signatärerna. Parlamentet uppmanar WTO-medlemmarna, särskilt utvecklingsländerna och de länder som för närvarande har observatörsstatus inom ramen för de multilaterala avtalen om offentlig upphandling, att överväga att ansluta sig till avtalen för att kunna utnyttja de nya bestämmelserna om ökad flexibilitet för utvecklingsländerna och dra nytta av de fördelar detta medför.

17.  Europaparlamentet gläder sig över det positiva beslut som fattades i juni 2013 om att förlänga Trips-undantagen med åtta år fram till den 1 juli 2021 för de minst utvecklade länderna, vilket är ytterligare ett sätt att säkerställa att världshandelssystemet inte antar en strategi i form av ”samma regler för alla”, utan i stället tar hänsyn till utvecklingsländernas särdrag.

18.  Europaparlamentet uppmanar WTO:s medlemmar att proaktivt stödja WTO:s försök att etablera effektivare och bättre arbetsrelationer och ett fördjupat samarbete med andra internationella organisationer, vars arbete världshandelssamtalen påverkar, i synnerhet Internationella arbetsorganisationen, Världshälsoorganisationen och FN och dess organisationer och organ, såsom FN:s konferens för handel och utveckling, FN:s livsmedels och jordbruksorganisation, FN:s miljöprogram, FN:s utvecklingsprogram och FN:s ramkonvention om klimatförändringar, liksom IMF, Världsbanken och OECD för att garantera ömsesidigt stöd och synergier mellan handelsrelaterade och icke-handelsrelaterade intressen. Parlamentet stöder insatserna till förmån för antagandet av internationella standarder och inledandet av regleringssamarbete.

19.  Europaparlamentet begär en grundlig utredning av frågan om hur bättre hänsyn kan tas till icke-handelsrelaterade frågor i WTO-bestämmelserna, för att göra det möjligt för medlemmarna att eftersträva legitima politiska mål samtidigt som de garanteras marknadstillträde. Parlamentet betonar i detta sammanhang att ansträngningarna för att anta och effektivt genomföra internationella standarder rörande sociala förhållanden, arbete, miljö, och mänskliga rättigheter verkligen bör stödjas och att utvecklingsländerna bör ges tillräckligt stöd för att kunna iaktta dessa standarder.

20.  Europaparlamentet är övertygat om att avsaknaden av tillräcklig differentiering mellan utvecklingsländerna, trots de stora skillnaderna mellan dem när det gäller ekonomisk utveckling och deras särskilda behov, skulle kunna utgöra ett hinder för antagandet av effektiva åtgärder till förmån för dessa länder, i enlighet med målen för Doharundan, och är en nackdel för de mest behövande utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar med kraft de mest utvecklade utvecklingsländerna att ta på sig sin del av ansvaret redan under den pågående Doharundan och att bidra i förhållande till sin utvecklingsnivå och sektorsspecifika konkurrensförmåga.

21.  Europaparlamentet anser att man noggrant bör utreda frågan om indelning i kategorier eller underkategorier av inte bara utvecklingsländerna utan av alla andra WTO-medlemmar, på grundval av objektiva kriterier som inte uteslutande är knutna till bruttonationalprodukten, med avseende på en eventuell differentierad tillämpning av gällande avtal eller avtal som fortfarande är föremål för förhandling.

22.  Europaparlamentet anser att det är av största vikt att den långvariga Doharundan slutförs med sitt utvecklingsmandat uppfyllt. Parlamentet uppmanar därför bestämt alla WTO-medlemmar att undersöka alla möjliga lösningar med avseende på detta slutmål, för att uppnå ett balanserat resultat.

23.  Europaparlamentet insisterar på att EU bör fortsätta att spela en ledande roll när det gäller att stödja konkreta framsteg i de pågående WTO-förhandlingarna för att Doharundan ska kunna slutföras helt och hållet inom den närmaste framtiden och för att underlätta de minst utvecklade ländernas fulla deltagande i den globala handeln genom att fungera som en bro mellan WTO-medlemmarnas olika ståndpunkter.

24.  Europaparlamentet betonar WTO:s avgörande betydelse för genomförandet och efterlevnaden av de bindande åtagandena och för att lösa handelskonflikter.

25.  Europaparlamentet anser dock att WTO-medlemmarna bör intensifiera sina insatser på andra områden som identifierats i ministerförklaringen från Doha, såsom handel med miljövänliga varor och tjänster, vilket avsevärt skulle kunna bidra till en hållbar utveckling och kampen mot klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar WTO-medlemmarna att ta del av Apecs förteckning över miljövänliga varor. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta förespråka ett avtal om miljöteknik i syfte att minska tullsatserna på miljötekniska produkter och få klarhet i det rättsliga förhållandet mellan WTO-regler och multilaterala avtal.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att parlamentet även fortsättningsvis deltar fullt ut i förberedelserna av den nionde ministerkonferensen som äger rum i Bali den 3–6 december 2013 samt omedelbart får information och vid behov även rådfrågas under konferensen. Parlamentet ber kommissionen att även i fortsättningen uppmana andra WTO-medlemmar att stärka WTO:s parlamentariska dimension.

27.  Europaparlamentet uppmanar WTO-medlemmarna att säkerställa demokratisk legitimitet genom att stärka WTO:s parlamentariska dimension. Parlamentet understryker i detta sammanhang behovet av att se till att parlamentsledamöterna har bättre tillträde till handelsförhandlingarna och deltar i utformningen och genomförandet av WTO-besluten samt att handelspolitiken granskas ordentligt, vilket ligger i medborgarnas intresse. Parlamentet vill därför se en ständig europeisk parlamentarisk delegation till WTO.

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament samt till WTO:s generaldirektör.

(1) EUT C 293 E, 2.12.2006, s. 155.
(2) EUT C 259 E, 29.10.2009, s. 77.
(3) EUT C 9 E, 15.1.2010, s. 31.
(4) EUT C 286 E, 22.10.2010, s. 1.
(5) EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 84.


Handlingsplan för företagande 2020 – stärka företagarandan i EU
PDF 223kWORD 56k
Europaparlamentets resolution av den 21 november 2013 om handlingsplanen för företagande 2020 – stärka företagarandan i EU (2013/2532(RSP))
P7_TA(2013)0512B7-0466/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av frågan till kommissionen om handlingsplanen för företagande 2020 – stärka företagarandan i EU (O-000110/2013 – B7 0520/2013),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen.

I.Företagaranda och utbildning i företagande

1.  Europaparlamentet förväntar sig att alla åtgärder som föreslås för att främja företagande på nationell och europeisk nivå kommer att omfatta alla olika typer av företag, t.ex. fria yrken, kooperativ, hantverksföretag och sociala företag.

2.  Europaparlamentet erinrar om att kvalifikationer och färdigheter i ekonomi och företagande utgör nyckelkompetenser i det livslånga lärandet och att det på grund av den svaga ekonomiska tillväxten och den höga arbetslösheten behövs resoluta åtgärder på kort och medellång sikt för att stärka och möjliggöra företagandet, framför allt bland de yngre.

3.  Europaparlamentet erkänner att medlemsstaterna är ansvariga för såväl utbildning i ekonomi och företagande som social utbildning och att utbildningssystemen i många fall bli mer riktade och kostnadseffektiva om de utformas på lokal och nationell nivå. Parlamentet anser att EU:s initiativ kan och bör komplettera medlemsstaternas åtgärder på området på ett meningsfullt sätt, särskilt genom samarbete och utbyte av bästa praxis.

4.  Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att ge incitament till arbetsgivare som erbjuder lågutbildade eller outbildade personer (inbegripet romer) utbildning och möjlighet att skaffa sig praktiska erfarenheter direkt på arbetsplatsen.

5.  Europaparlamentet bekymras över det sjunkande antalet EU-medborgare som överväger att bli egenföretagare i dessa tider av ekonomisk osäkerhet. Parlamentet anser att EU och medlemsstaterna bör öka sina samordnade insatser för att förbättra företagarkulturen i Europa och undersöka möjligheten att anta särskilda åtgärder och satsa på konkreta mål för att åter göra företagande till ett attraktivt alternativ, även för kvalificerad arbetskraft med yrkeserfarenhet och framför allt inom sektorer som är av strategisk betydelse för unionen. Exempelvis bör en stark koppling skapas mellan sådana initiativ och kommissionens verksamhet på det industripolitiska området. Sådana åtgärder bör inbegripa åtgärder för att underlätta företagsstartande.

6.  Europaparlamentet noterar kommissionens föreslagna åtgärder och initiativ för utbildning i företagande och uppmanar medlemsstaterna att snarast sätta dessa i verket, i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen. Parlamentet framhåller i detta avseende EU:s initiativ Ny kompetens för nya arbetstillfällen och välkomnar uppmaningen till medlemsstaterna att bland nyckelkompetenserna i de nationella programmen inkludera utbildning i företagande.

7.  För att ge nya potentiella entreprenörer den kompetens som krävs för att driva ett företag på ett sätt som stärker det positiva bidraget till samhället och där den negativa inverkan på människor och miljön samtidigt minimeras anser Europaparlamentet att man bör ta initiativ till att inkludera starka kriterier om hållbarhet och socialt ansvar i utbildningen i företagande.

8.  Europaparlamentet ser nätverket med nationella företrädare för små och medelstora företag som ett potentiellt centralt forum för utbyte av beprövad praxis och utvärdering av vilka framsteg som gjorts med genomförandet.

9.  Europaparlamentet stöder ambitionen bakom det planerade införandet av ungdomsgarantin och viljan att anslå adekvat finansiering för denna som en viktig åtgärd för att hjälpa medlemsstaterna i deras insatser för att mildra effekterna av den stora ungdomsarbetslösheten, särskilt i länder som har drabbats hårt av krisen. Parlamentet framhåller att de planerade åtgärderna till stöd för företagande och utbildning i företagande är av stor betydelse, eftersom dessa syftar till varaktig sysselsättning och knappast medför några icke förutsebara effekter. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att undersöka ytterligare åtgärder, till exempel skattelättnader, för att uppmuntra små och medelstora företag att anställa unga människor.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka de kompletterande åtgärderna, rådgivningen och stödet till företag, särskilt mindre företag, via mellanliggande organisationer. Kommissionen uppmanas vidare att inrätta program för att underlätta handledning och stöd från äldre företagare som vill fungera som mentorer eller handledare för unga företagare som är på väg att starta företag eller ta över krisdrabbade företag, genom att tillhandahålla kunskap och erfarenhet.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja bildandet av kluster, dvs. företagsnätverk och företagssammanslutningar som bidrar till utvecklingen av konkurrensfördelar, till förmån för en gemensam förvaltning av mänskliga resurser, och ökar konkurrenskraften.

12.  Europaparlamentet påpekar att de små och medelstora företag som använder informations- och kommunikationsteknik växer två till tre gånger snabbare. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att främja åtgärder för att företagarna ska kunna utnyttja alla de möjligheter som ges på den digitala inre marknaden.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att satsa ännu mer på programmet Erasmus för unga företagare och att öka antalet nationella kontaktpunkter där detta fortfarande behövs. Parlamentet föreslår att befintliga strukturer inom Enterprise Europe Network tas bättre till vara och ser 10 000 utbyten per år som ett nödvändigt mål. Tillväxten bör ligga på minst 10 procent per år till dess att man har nått detta mål.

14.  Europaparlamentet ser stor potential i ytterligare utbyggnad av Leonardo-programmet för lärlingsutbyte och betonar att det behövs så kallade mellanliggande organisationer som hjälper små och medelstora företag att organisera sin verksamhet (t.ex. söka efter lämpliga partner i utlandet, söka lokaler osv.). Parlamentet betonar företagspotentialen hos dem som har genomgått en varvad utbildning (lärlingsutbildning).

15.  Europaparlamentet föreslår att medlemsstaterna ska kunna ansöka om ytterligare medel från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och Europeiska socialfonden så länge som medlen används för att finansiera kortsiktiga åtgärder, exempelvis stöd och rådgivning vid företagsbildningar och företagsöverlåtelser, och inte för att motivera ytterligare omlokaliseringar av företag.

16.  Europaparlamentet rekommenderar en bättre samordning av befintliga och framtida instrument till stöd för företagande, så att det kan skapas incitament och synergieffekter på nationell, regional och lokal nivå.

17.  Europaparlamentet förväntar sig att den kommande kommissionen gör främjande av företagande och företagarutbildning till en nyckelfråga inom ramen för sina befogenheter och drar igång ett europeiskt partnerskap där medlemsstaternas framsteg kan jämföras med varandra, bland annat med hjälp av följande bedömningsgrunder:

   a) Inkluderandet av företagarutbildning i nationella läroplaner, särskilt praktiskt inriktade inslag som skolföretagsprojekt och obligatorisk praktik innan sekundärutbildningen avslutas.
   b) Storleken på de strukturfondsmedel som använts till företagarutbildning.
   c) Antalet personer som deltar i företagaråtgärder inom ramen för ungdomsgarantin eller i rörlighetsprogram för nya entreprenörer, särskilt ungdomar.
   d) Antalet människor som vill starta ett företag efter att ha deltagit i dessa initiativ.

18.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att som en prioriterad fråga anta nationella, regionala och lokala strategier för att utbildning i företagande ska integreras i läroplanerna (för primärskola, sekundärskola, yrkesutbildning, högskole- och universitetsutbildning samt vuxenutbildning). Parlamentet förväntar sig att dessa strategier kommer att omfatta alla olika typer av företag samt de sociala och miljömässiga konsekvenserna av företagande. Det är viktigt att det finns praktikorienterade och interaktiva moment i den sociala utbildningen och utbildningen i ekonomi och företagande.

19.  Europaparlamentet anser att yrkesutbildning kan ge de färdigheter, den kunskap och den kompetens som behövs på arbetsmarknaden, särskilt för arbetslösa och för att ge individanpassade råd till arbetssökande. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka tillhandahållandet av yrkesutbildning i hela EU för att öka överblicken, erkännandet och kvaliteten när det gäller kompetenser och kvalifikationer och därigenom underlätta rörligheten för såväl dem som deltar i utbildning som arbetstagarna.

20.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att ha kunskap om hur marknaderna, ekonomin och finanssystemen fungerar för att kunna leda ett företag på ett bra sätt och att detta följaktligen också bör inkluderas i såväl de nationella grundutbildningssystemen som EU:s utbildningsprogram. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utan dröjsmål införa finansiell utbildning som ett ämne i sina utbildningsprogram.

21.  Europaparlamentet framhåller vikten av praktikplatser för ungdomar i ekonomiska sektorer med goda utsikter, som ett värdefullt steg i övergången från utbildning till yrkesliv.

22.  Europaparlamentet välkomnar konceptet med kunskaps- och innovationsgrupper (KI-grupper), som med sitt fokus på företagande via kunskapstriangelns tre delar – forskning, högre utbildning och innovation – är en viktig drivkraft för innovation i ett läge med stora samhällsutmaningar och därför ett viktigt redskap för att skapa tillväxt och sysselsättning i Europa. Parlamentet framhåller därför att alla KI-gruppers struktur och syn på forskning, innovation och utbildning bör präglas av företagande. KI-grupperna bör integrera och dela med sig av bästa praxis för användning av innovativa koncept och tekniker på utbildningsområdet. Parlamentet rekommenderar vidare att en långsiktigare bedömning görs av ett eventuellt inrättande av en KI-grupp inriktad på vidareutveckling av sådana innovativa utbildningskoncept med särskilt fokus på utbildning i företagande.

II.Företagsklimat och ramvillkor på området

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EIB-gruppen att öka sina informationsinsatser för att i samarbete med de organisationer som företräder de små och medelstora företagen informera små och medelstora företag om olika finansieringsmöjligheter.

24.  Europaparlamentet betonar att flexiblare finansieringsalternativ är av största relevans vid företagsbildningar. Parlamentet understryker att den skattemässiga distinktionen mellan eget kapital och främmande kapital måste undanröjas och att skatteavdrag för investeringar måste införas. Eftersom bankkrediter är en av de viktigaste finansieringsformerna för små och medelstora företag betonar parlamentet att det behövs en säker kreditförsörjning och att man dessutom bör sträva efter att stärka deltagarfinansieringen genom bättre ramvillkor för privat kapital och riskkapital, inklusive stöd för SMF-fonder och gräsrotsfinansiering utan höga prospektkostnader. Parlamentet kräver att det ska införas ett fribelopp för privata investerares investeringar.

25.  Europaparlamentet påminner om att administrativa bördor precis som tidigare är ett av de största hindren för att starta eller driva ett företag. Parlamentet vidhåller att avvecklandet av onödiga administrativa bördor fortfarande står mycket högt upp på den politiska dagordningen, och förväntar sig att den kommande kommissionen lägger fram konkreta politiska förslag och förslag till åtgärder för perioden fram till 2020 inom ramen för prioriteringarna i småföretagsakten. Dessa förslag skulle kunna innehålla konkreta, kvantitativa mål (t.ex. en minskning av de administrativa bördor som beror på EU‑bestämmelser med 25 procent till 2020).

26.  Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som kommissionen föreslår inom denna ”åtgärdspelare” och noterar de relevanta aspekter som parlamentet framhållit i sina resolutioner av den 23 oktober 2012 om små och medelstora företag: konkurrenskraft och affärsmöjligheter(1) och den 5 februari 2013 om att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering(2).

27.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förnyade uppmaningar till medlemsstaterna om att minska de kostnader och den tid som krävs för att starta ett företag. Parlamentet pekar på de begränsade framsteg som gjorts sedan småföretagsakten antogs och uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att öka sitt arbete på detta område.

28.  Europaparlamentet framhåller att de många olika typer av företag som finns, såsom familjeföretag, kooperativ med mera, bör beaktas när man skapar ett företagarvänligt klimat genom lämpliga stödtjänster för företag.

29.  Europaparlamentet påpekar att EU:s understödsmekanismer för små och medelstora företag även fortsättningsvis är obalanserade samt att många medlemsstater i lagstiftningsarbetet ännu inte tar hänsyn till de särskilda förutsättningar som gäller för små företag.

30.  Europaparlamentet betonar att tillgång till finansiering fortsätter att vara ett av de största hindren för utvecklingen av små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en fullständig bedömning av huruvida de instrument som är avsedda för finansiering av små och medelstora företag, såsom instrumentet Progress för mikrokrediter, verkligen bidrar till möjligheterna för små och medelstora företag att erhålla finansiering, särskilt mot bakgrund av att finansinstituten i en del medlemsstater tillämpar alltför stränga lånevillkor för små och medelstora företag.

31.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens insatser för att hjälpa medlemsstaterna att förbättra skattevillkoren och de administrativa villkoren vid företagsöverlåtelser. Parlamentet anser att innovativa finansieringsformer, såsom gruppfinansiering, riskkapitalfinansiering och finansiering via företagsänglar, måste behandlas bättre ur beskattningssynpunkt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sitt stöd för företagsöverlåtelser genom finansieringsinstrument på nationell nivå med hjälp av lånegarantier och även andra finansieringsformer, såsom gruppfinansiering och finansiering via företagsänglar, och välkomnar att kommissionen på ett tydligt sätt framhållit gräsrotsfinansiering. Företagsöverlåtelser bör även underlättas genom lämpliga utbildningsinitiativ för kompetens på ledarskapsområdet, till exempel i fall där företag överlåts till anställda.

32.  Europaparlamentet konstaterar att komplicerade mervärdesskatteregler länge har varit ett av de största hindren för företagare när det gäller att utnyttja den inre marknadens potential. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att så snart som möjligt lägga fram de planerade förslagen om att harmonisera bestämmelserna och sänka kostnaderna för att följa mervärdesskattereglerna genom en enda deklaration, så att förslagen kan antas under den nuvarande valperioden.

33.  Europaparlamentet betraktar de föreslagna åtgärderna för att minska såväl de administrativa bördorna (till exempel onödiga eller oproportionerliga regelbördor) som de byråkratiska bördorna som ett komplement till principerna i småföretagsakten. Parlamentet beklagar att handlingsplanen inte nämner vissa viktiga initiativ, såsom åtgärderna för att genomföra småföretagstester på nationell nivå och den framtida rollen för högnivågruppen för minskade administrativa bördor eller införandet av en årlig resultattavla beträffande regelbördor i EU och medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att under ledning av sin företrädare för små och medelstora företag fastställa en tidsmässigt ändamålsenlig färdplan för översynen och revideringen av de tio mest betungande EU-bestämmelserna för att minska onödiga och alltför omfattande bördor. En sådan minskning får under inga omständigheter urholka grundläggande sociala normer eller miljönormer.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa en extra tidsfrist för alla nystartade företag under vilken dessa inte behöver betala sociala avgifter och för alla beräknade skatter så att företag under de första åren betalar skatt bara på den faktiska vinsten. Systemet måste vara helt öppet för insyn så att det inte kan missbrukas.

35.  Europaparlamentet framhåller att det är viktigt med kunskapsutbyte mellan kunskapscentrum, såsom forskningsinstitut och kompetenscentrum, och små och medelstora företag för att dessa ska bli framgångsrika. Parlamentet betonar behovet av att klart och tydligt fastställa processen för att omsätta kunskapen i praktisk handling och fördelarna för framgångsrika företagskluster i samband med detta.

36.  Europaparlamentet stöder kommissionens uttryckliga ambition att ge en andra chans vid hederliga konkurser och minska regelbördan för företagare.

37.  Europaparlamentet framhåller de fria yrkenas betydelse för företagandet i Europa. Parlamentet välkomnar kommissionens uttryckliga avsikt att tillsätta en arbetsgrupp som ska undersöka de fria yrkena specifika behov, och uppmanar kommissionen att beakta arbetsgruppens slutsatser inom ramen för konsekvensbedömningar av lagstiftningsförslag samt vid övervakning av åtgärder med koppling till småföretagsakten. Detta arbete skulle kunna leda till upprättandet av en europeisk stadga för fria yrken.

38.  Europaparlamentet framhåller vikten av att utveckla innovationskompetens i allmänhet och att stödja innovation som utgår från de anställda i både nya och befintliga företag. Parlamentet framhåller också att de mest framgångsrika nystartade företagen ofta är avknoppningar från befintliga företag, där de anställda har den trygghet och de resurser som krävs för att de ska kunna låta sina idéer mogna. Parlamentet framhåller dessutom att många företagare har en specialiserad eller icke-specialiserad bakgrund, och att insatser för att främja företagande därför inte bör vara inriktade bara på akademiker. De yrkesinriktade och praktiska utbildningarna spelar också en viktig roll när det gäller att främja entreprenörskap och innovation.

39.  Europaparlamentet framhåller vikten av att utveckla positiva incitament som får anställda att starta eget företag på deltid.

40.  Europaparlamentet efterlyser en tillämpning av flexibilitetsbestämmelserna inom ramen för den fleråriga budgetramen när det gäller programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme), särskilt i fråga om finansieringsinstrumenten. Parlamentet anser att mikrofinansieringsprogrammen, exempelvis det europeiska instrumentet Progress för mikrokrediter för sysselsättning och social delaktighet och Jasmine (det gemensamma programmet till stöd för mikrofinansinstitut i Europa) måste finnas kvar i den fleråriga budgetramen.

41.  Europaparlamentet betonar att flexiblare finansieringsalternativ är av största relevans för nya företagsbildningar och små och medelstora företag när det gäller att underlätta deras tillgång till finansiering. Parlamentet medger att olika typer av bidrag i form av främmande kapital, eget kapital och hybridkapital kan vara lämpliga för olika affärsmodeller, och uppmanar medlemsstaterna att undanröja den skattemässiga distinktionen mellan eget kapital och främmande kapital och att överväga införande av skatteavdrag för investeringar i den reala ekonomin för att stimulera hållbar tillväxt och skapa arbetstillfällen. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en bedömning av fördelarna med värdepapperiseringen av mikrokrediter.

42.  Europaparlamentet ser gärna att medlemsstaterna uppmuntrar en uppdelning av offentliga kontrakt i flera delar för att göra det lättare för små och medelstora företag att delta i offentliga upphandlingar, exempelvis genom att inkludera principen om att ”tillämpa eller förklara” i sin nationella upphandlingslagstiftning.

43.  Europaparlamentet beklagar att kraven för att starta ett företag i en del medlemsstater alltjämt är stränga. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna förkortar tiden för utfärdande av licenser och andra tillstånd som krävs för att starta företag till en månad.

44.  Europaparlamentet framhåller vikten av särskilda etableringsförmåner för nyutexaminerade personer som inom ramen för sin utbildning har genomgått särskild utbildning i företagande.

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta enheter som fungerar som en enda kontaktpunkt och som tillhandahåller samtliga företagsstödjande tjänster, inklusive möjligheten att erhålla finansiering från olika källor, rådgivning inför start av företag och information om affärsmöjligheter inom och utanför EU.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin nationella lagstiftning tillämpa en välavvägd strategi angående tiden för ackordsförfarande och skuldreglering så att hederliga företagare som går i konkurs får en andra chans och riskerna för fordringsägarna minimeras.

III.Företagare som förebilder samt inriktning på specifika grupper

47.  Europaparlamentet stöder införandet av en EU-omfattande företagardag under vilken man lyfter fram – och framför allt uppmärksammar medierna på – företagssatsningar som blivit framgångssagor. Parlamentet anser att man framför allt bör framhålla exempel på företagare som lyckats skapa ett ekonomiskt mervärde och samtidigt respekterat EU:s centrala principer om hållbarhet och socialt ansvar. Parlamentet hoppas att skolor och utbildningsanstalter kommer att delta i evenemanget genom sammankomster med företagarna och studiebesök på företagen.

48.  Europaparlamentet framhåller kvinnors stora potential som företagare och uppmanar kommissionen att ta fram tillförlitliga uppgifter för att bättre kunna utvärdera befintlig lagstiftning och undanröja eventuella hinder för kvinnliga företagare.

49.  Europaparlamentet framhåller potentialen hos kooperativ och sociala företag som ett verktyg för att skapa sysselsättning, särskilt för ungdomar, tack vare den roll de spelar för en hållbar lokal utveckling inte bara i fråga om ekonomi, utan även i fråga om sociala förhållanden och sysselsättning.

50.  Europaparlamentet understryker den viktiga roll som informations- och kommunikationstekniken (IKT) spelar för företagens framgångar, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla och främja program för utveckling av färdigheter inom IKT-området, i synnerhet för unga och kvinnor.

51.  Europaparlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas även åt andra grupper som är underrepresenterade i företagarvärlden, såsom ungdomar, äldre, personer med funktionsnedsättning och invandrare.

52.  Europaparlamentet anser att de demografiska utmaningarna kräver en bredare strategi där åtgärder för att skapa sysselsättning kombineras med insatser för att tillgodose nya och kommande behov på den europeiska arbetsmarknaden. I detta avseende anser parlamentet att det behövs ytterligare framsteg när det gäller att förbättra EU-arbetstagarnas – även forskares och andra högutbildades – rörlighet, i syfte att uppnå ett Europa utan gränser inom EU:s inre marknad.

53.  Europaparlamentet betonar att bristerna i erkännandet av utländska utbildnings- och yrkeskvalifikationer utgör ett stort hinder för invandrare som vill starta företag. Parlamentet vill därför se snar enighet i fråga om direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer.

o
o   o

54.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2012)0387.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0036.


Genomförandet av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
PDF 249kWORD 77k
Europaparlamentets resolution av den 21 november 2013 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (baserat på årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken) (14605/1/2012 – 2013/2105(INI))
P7_TA(2013)0513A7-0360/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets årsrapport till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och framför allt de delar som rör den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (14605/1/2012),

–  med beaktande av artiklarna 2, 3, 21, 24 och 36 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget),

–  med beaktande av avdelning V i EU-fördraget och av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 14 december 2012,

–  med beaktande av slutsatserna av den interparlamentariska konferensen om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken av den 6 september 2013,

–  med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin Ett säkert Europa i en bättre värld, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003, och rapporten om dess genomförande Att skapa säkerhet i en värld i förändring, som antogs av Europeiska rådet den 11–12 december 2008,

–  med beaktande av rådets slutsatser om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken av den 1 december 2011 och den 23 juli 2012 samt rådets slutsatser om sammanslagning och gemensamt utnyttjande av militära resurser av den 23 mars 2012,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 april 2010 om en strategi för sjöfartsskydd,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 27 maj 2011 om skydd av kritisk infrastruktur samt rådets tidigare slutsatser om it-säkerhet,

–  med beaktande av uppförandekoden om sammanslagning och gemensamt utnyttjande som antogs av EU:s försvarsministrar den 19 november 2012,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 juli 2013 Mot en mer konkurrenskraftig och effektiv försvars- och säkerhetssektor (COM(2013)0542),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG(2),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 12 september 2013 om den maritima dimensionen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(3) och om EU:s militära strukturer: nuläge och framtidsutsikter(4), av den 22 november 2012 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(5), om EU:s klausuler om ömsesidigt försvar och solidaritet: politiska och operativa dimensioner(6), om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens roll vid klimatstyrda kriser och naturkatastrofer(7) och om it-säkerhet och it-försvar(8) samt av den 14 december 2011 om finanskrisens följder för försvarssektorn i EU:s medlemsstater(9), av den 11 maj 2011 om utvecklingen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken efter Lissabonfördragets ikraftträdande(10) och av den 23 november 2010 om civil-militärt samarbete och utvecklingen av civil-militär kapacitet(11),

–  med beaktande av sin rekommendation till kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, till rådet och till kommissionen av den 13 juni 2013 om översynen 2013 av Europeiska utrikestjänstens organisation och funktionssätt(12) och av översynen av Europeiska utrikestjänsten 2013 som lades fram av den höga representanten i juli 2013(13),

–  med beaktande av vice ordföranden/den höga representantens rapport av den 15 oktober 2013 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken,

–  med beaktande av Europeiska utrikestjänstens rapport om översynen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens krishantering, antagen av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik den 18 juni 2013,

–  med beaktande av FN-stadgan,

–  med beaktande av artikel 119.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0360/2013),

Säkerhet och försvar i Europa i en föränderlig värld

1.  Europaparlamentet noterar de omfattande och pågående förändringarna på det geopolitiska området, vilka karaktäriseras av flerdimensionella och asymmetriska hot, av gränsöverskridande terrorism, av framväxande stormakter och en strategisk växling i uppmärksamhet från USA:s sida mot Stillahavsregionen, av ökad fattigdom, svält och instabilitet i EU:s södra grannskap, av allt större utmaningar när det gäller säkerhet på sjöfartsområdet, av spridning av massförstörelsevapen och ökad olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen, av utmaningar när det gäller energitrygghet, av större finansiella systemfel och en allvarlig och långvarig finansiell och ekonomisk kris med stor inverkan på många EU-medlemsstaters BNP och följaktligen på de nationella försvarsbudgetarna på båda sidor av Atlanten.

2.  Europaparlamentet anser att en ny bedömning av Europas roll i världen och en förstärkning av denna utgör en av 2000-talets största utmaningar och att det är dags för EU:s medlemsstater att visa den politiska vilja som behövs för att EU ska bli en relevant global aktör som kan garantera säkerhet och behålla sin verkliga strategiska självständighet. Det behövs nytänkande från medlemsstaternas sida för att förankra ett europeiskt synsätt på en engagerad och effektiv säkerhets- och försvarspolitik.

3.  Europaparlamentet välkomnar därför Europeiska rådets beslut att diskutera säkerhet och försvar vid toppmötet i december 2013. Detta är ett lämpligt tillfälle att på högsta politiska nivå understryka och att kommunicera till allmänheten i Europa att säkerhets- och försvarsfrågor fortfarande är viktiga och att den europeiska dimensionen är mer relevant än någonsin. EU måste kunna garantera säkerhet för sina medborgare, främja och försvara sina grundläggande värderingar, ta sin del av ansvaret för världsfreden och delta aktivt i att förebygga och hantera regionala kriser i det utvidgade grannskapet och på så sätt bidra till att lösa kriserna och skydda sig självt mot de negativa följderna av kriserna.

4.  Europaparlamentet ser också positivt på vice ordföranden/den höga representantens rapport om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, där ett antal hinder för politiken lyftes fram. Det är dock beklagligt att man i rapporten inte föreslår fler konkreta åtgärder för att avhjälpa de luckor som finns i den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

5.  Europaparlamentet ser fram emot att faktiska beslut fattas vid toppmötet i december och lägger fram sina egna rekommendationer i detta betänkande, som bygger på parlamentets ställningstaganden på senare tid och som ägnar stor uppmärksamhet åt den pågående debatten om de tre grupperna av huvudfrågor som fastställdes vid Europeiska rådets möte i december 2012.

Frigörande av fördragens potential

6.  Europaparlamentet noterar att det i Lissabonfördraget infördes flera nya instrument inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) som ännu inte har tagits i bruk.

7.  Europaparlamentet understryker i detta avseende möjligheten att etablera permanent strukturerat samarbete mellan medlemsstater (artikel 46.6 i EU-fördraget), att anförtro åt den gruppen medlemsstater GSFP-instrument och militär planerings- och ledningskapacitet (artiklarna 42.5 och 44.1 i EU-fördraget) och att upprätta en startfond för förberedande verksamhet inför uppdrag som inte finansieras genom unionens budget (artikel 41.3 i EU-fördraget) och inte ingår i Athena. Parlamentet uppmanar därför ordföranden för Europeiska rådet och vice ordföranden/den höga representanten att inrätta startfonden. Det är i detta sammanhang viktigt att effektivisera GSFP-frågor i den EU-politik som på flera sätt inverkar på säkerhet och försvar eller som bidrar till GSFP, såsom utveckling och mänskliga rättigheter, industriell forskning och innovation samt inremarknadspolitik, internationell handels- och rymdpolitik och andra områden, för att stödja de medlemsstater som medverkar till att ytterligare stärka den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

8.  Europaparlamentet betonar vikten av de gemensamt överenskomna bestämmelserna för att utveckla den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och uppmanar Europeiska rådet att på allvar diskutera hur de ska genomföras på ett konsekvent sätt. Parlamentet uppmanar ordföranden för Europeiska rådet, kommissionens ordförande och vice ordföranden/den höga representanten att spela en aktiv roll i denna process.

Första gruppen: att öka den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens effektivitet, synlighet och genomslag

9.  Europaparlamentet påpekar att enligt fördragen ska EU ha som mål att främja freden, sina värden och folkens välfärd (artikel 3 i EU-fördraget) och att EU:s åtgärder i internationella sammanhang strävar efter att konsolidera och stödja demokratin, rättsstaten och mänskliga rättigheter samt att förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten, i enlighet med ändamålen och principerna i Förenta Nationernas stadga samt principerna i Helsingforsavtalets slutakt och målen i Parisstadgan, inklusive dem som avser de yttre gränserna (artikel 21 i EU-fördraget). Parlamentet är övertygat om att den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken tjänar dessa syften och understryker att den behöver förstärkas.

10.  Europaparlamentet betonar att den främsta fördelen med EU är tillgången till olika strategier och instrument, som kombineras genom den s.k. övergripande strategin och att det är möjligt att uppnå bättre resultat på alla nivåer genom att den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken integreras i större utsträckning i den övergripande strategin. Parlamentet välkomnar i detta avseende den översyn av utrikestjänstens organisation och funktionssätt som vice ordföranden/den höga representanten offentliggjorde i juli 2013, i vilken man erkänner samordningsproblemen och svårigheterna att snabbt och effektivt kunna fatta beslut om säkerhet och försvar. Parlamentet ser fram emot de särskilda beslut som ska fattas vid toppmötet i december och förväntar sig att en ytterligare integration av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken ska analyseras grundligt i det kommande gemensamma meddelandet från vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen om genomförandet av den övergripande strategin.

11.  Europaparlamentet upprepar sin övertygelse att även om delar av den europeiska säkerhetsstrategin från 2003, kompletterad 2008, fortfarande är giltiga, måste EU se över och komplettera strategin genom att ta hänsyn till den senaste utvecklingen och nya utmaningar och risker när det gäller säkerhet och omdefiniera sina strategiska intressen, mål och prioriteringar, med större fokus på att skydda sina invånare och försvara kritiska infrastrukturer och sitt grannskap, samt genom att anpassa olika regionala och aktuella understrategier. Parlamentet anser att detta kommer att skapa en tydligare strategisk ram för yttre EU-åtgärder, förbättra överensstämmelsen och samtidigt öka förståelsen bland medborgarna för de framtida utmaningarna och riskerna. Parlamentet kräver därför att Europeiska rådet inleder en diskussion om en lämplig strategisk ram för EU, uppdrar åt vice ordföranden/den höga representanten att lägga fram förslag i detta avseende före utgången av 2014 och säkerställer en hållbar uppföljning – och regelbundna uppdateringar – i enlighet med vad som ursprungligen fastställdes i samband med den europeiska säkerhetsstrategin.

12.  Europaparlamentet begär att denna översyn av EU:s strategiska ram överförs till en vitbok om EU:s säkerhets- och försvarspolitik, och föreslår att Europeiska rådet inleder ett sådant förfarande. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att på allvar beakta den europeiska dimensionen i sina nationella säkerhetsstrategier och vitböcker samt beslutsfattandet på försvarsområdet. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att utveckla en gemensam mall för att utforma samstämmiga nationella översyner.

13.  Europaparlamentet betonar behovet av att EU genom krishanteringsinsatser bidrar till att förebygga, stabilisera och lösa konflikter.

14.  Europaparlamentet anser att införandet av en klausul om ömsesidigt försvar och en solidaritetsklausul i fördragen (artikel 42 i EU-fördraget och artikel 222 i EUF-fördraget) stärker känslan av unionsmedborgarnas gemensamma framtid. Medlemsstaterna påminns om att unionen endast i en anda av engagemang, ömsesidig förståelse och verklig solidaritet kommer att kunna fylla sin globala funktion och på så sätt förbättra säkerheten i Europa och för sina medborgare. Parlamentet lovordar därför kommissionens och Europeiska utrikestjänstens gemensamma förslag till rådets beslut om närmare bestämmelser för hur unionen ska genomföra solidaritetsklausulen, och uppmanar stats- och regeringscheferna att bekräfta sitt engagemang för ömsesidig solidaritet och att ange en tydlig operativ tolkning av de två klausulerna.

15.  Europaparlamentet noterar med oro att GSFP-uppdrag, GSFP-insatser och utvecklingen av civila och särskilt militära medel och resurser för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken inte är så omfattande och inte genomförs så snabbt som krävs, med tanke på EU:s allt osäkrare och instabilare grannskap. Särskilt beklagansvärt är den begränsade omfattningen av GSFP-uppdrag i samband med kriserna i Libyen och Mali. Parlamentet beklagar också avsaknaden av flexibilitet i EU:s beslutsfattande, vilket leder till en fördröjning av effektiva reaktioner i krissituationer, som de två ovanstående exemplen visar. Parlamentet anser att situationen bör övervakas och att det operativa åtagandet i Östeuropa och södra Kaukasus, som gett positiva effekter, bör fortsätta. Parlamentet kräver en högre ambitionsnivå och seriösa ansträngningar för att förbättra utformningen av framtida GSFP-uppdrag och GSFP-insatser inom ramen för erfarenhetsåterföring och att utarbeta lämpliga exitstrategier. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att leda detta arbete, och välkomnar i detta hänseende hennes rapport, som offentliggjordes den 15 oktober 2013 och är ett viktigt steg för att visa hur GSFP kan bli mer effektiv och aktiv.

16.  Europaparlamentet betonar behovet av att öka synligheten för den europeiska krishanteringen och att placera alla insatser inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken samt att i förekommande fall använda bestämmelsen i artikel 44 i EU-fördraget om att rådet får anförtro genomförandet av ett uppdrag åt en grupp medlemsstater som så önskar och förfogar över den kapacitet som krävs för ett sådant uppdrag.

17.  Europaparlamentet uttrycker, på grundval av den senaste tidens erfarenheter, oro över att den övergripande strategin för krishantering ännu inte har nått sin fulla potential. Uppdrag och insatser är mer meningsfulla när de ingår i en regional strategi, som det positiva exemplet Afrikas Horn visar. Parlamentet noterar de förslag till krishanteringsförfaranden för GSFP-krishanteringsinsatser som medlemsstaterna uttalade sitt stöd för den 18 juni 2013.

18.  Europaparlamentet begär att man ska ta itu med de funktionella problemen i samband med civila GSFP-uppdrag, särskilt genomförandetakten och personalbristen, genom en översyn av den rättsliga och finansiella ramen, som ofta komplicerar beslutsprocessen och leder till fördröjningar. Parlamentet efterlyser fler kvalificerade och politiskt oberoende strategiska planerare, vilka är för få i förhållande till antalet uppdrag. Medlemsstaterna uppmanas vidare att inrätta en civil reservkår som vid behov kan utplaceras snabbt. Det är i detta sammanhang glädjande att ett permanent lager för GSFP nyligen inrättats

19.  Europaparlamentet påminner om sin resolution från 2001, där det efterfrågade inrättandet av en europeisk civil fredskår, och välkomnar de ansträngningar som på senare tid gjorts för att inrätta en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd inom kommissionen och en grupp av experter på medling, dialog och försoning inom Europeiska utrikestjänsten. Parlamentet anser dessutom att det är glädjande att partnerskapet för fred har upprättats mellan Europeiska utrikestjänsten och berörda intressenter från det civila samhället och att arbetet med detta fortsätter.

20.  Europaparlamentet betonar att medling och dialog är viktiga för att förebygga och lösa konflikter på ett fredligt sätt. Parlamentet välkomnar utrikestjänstens framsteg för att stärka sitt uppdrag som medlare och upprepar sitt stöd för att ytterligare stärka EU:s insatser på detta område. Parlamentet anser att det framgångsrikt har deltagit i medlingsprocesser, vilket visar den viktiga roll som parlamentariker kan spela genom att stödja medlings- och dialogprocesser. Parlamentet avser att utöka sina insatser på detta område.

21.  Europaparlamentet föreslår att rådgivare för mänskliga rättigheter och jämställdhetsfrågor ska ta del i alla GSFP-uppdrag, och uppmuntrar till utbyte av bästa praxis mellan olika GSFP-uppdrag så att fullständig hänsyn tas till människorättsfrågor och kvinnor skyddas fullständigt och görs helt delaktiga i lösningen av konflikter och problem som uppkommer efter konflikter. Rådet och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att vidta ytterligare åtgärder för att inkludera jämställdhetsaspekter i personalplaneringen av GSFP-uppdragen.

22.  Europaparlamentet framhåller att framgångsrika militära insatser kräver en tydlig kommando- och kontrollfunktion. Parlamentet upprepar därför att ett permanent operativt militärhögkvarter bör inrättas, och beklagar bristen på framsteg i denna fråga och det starka motståndet från några medlemsstater. Parlamentet betonar vidare att en effektiv gemensam säkerhets- och försvarspolitik kräver ändamålsenliga system för tidig varning och underrättelsestöd. Högkvarteret bör därför omfatta enheter för underrättelseinsamling och för tidig varning/situationsmedvetenhet.

23.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för en provisorisk lösning och vill uppmärksamma sitt förslag att förbättra statusen för det nu verksamma operationscentrumet för insatserna på Afrikas horn och att stödja en militär plan för och samordning mellan aktörerna ute på fältet. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att utarbeta ett sådant alternativ, inom ramen för den nuvarande storleken och infrastrukturen, för att optimera användningen av befintliga resurser, och att undersöka om det är genomförbart att utöka den geografiska räckvidden till andra viktiga regioner. Detta organ bör ha rättskapacitet och ha uppgiften att mellan Bryssel och högkvarteren samordna anskaffningen för enskilda uppdrag, och dra nytta av stordriftsfördelar för största möjliga besparingar.

24.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s insatsstyrkor ännu inte har använts, och anser att deras existens kommer att vara svår att motivera på sikt. Parlamentet framhåller att de utgör ett viktigt verktyg för snabba styrkebidrag och reaktioner samt utbildning. Parlamentet välkomnar beslutet att ta upp denna fråga under toppmötet i december. EU bör förfoga över en stående insatsstyrka med inslag av armé-, flygvapen-, it- och flottstyrkor samt specialstyrkor med en hög ambitionsnivå. EU:s insatsstyrkor bör kunna sättas in vid alla typer av kriser, även klimatstyrda humanitära kriser. Parlamentet ställer sig positivt till en mer flexibel och målinriktad strategi för att förbättra reaktionen och anpassningsförmågan till olika krissituationer och för att förbättra modulariteten i syfte att åtgärda brister i det inledande skedet av GSFP-insatser utan att för den skull äventyra insatsstyrkans operativa kapacitet som helhet.

25.  Europaparlamentet understryker att större ansträngningar bör göras för att integrera EU-initiativ såsom Eurocorps och European Air Group.

26.  Europaparlamentet bekräftar att det befintliga finansiella systemet där var och en ska stå för sina egna kostnader utgör ett allvarligt problem för GSFP och leder till fördröjningar eller totalt stopp i beslutsfattandet, särskilt när det gäller snabb utplacering av insatsstyrkor. Parlamentet rekommenderar att medlemsstaterna kommer överens om ett finansieringssystem för EU som bygger på en fördelning av bördan för användningen av insatsstyrkor under EU:s flagga, för att de ska ha en realistisk framtid. Parlamentet önskar även att Europeiska utrikestjänsten får kontrollen över de finansiella instrument som används vid de krishanteringsinsatser som den planerar och genomför, samtidigt som konsekvensen och effektiviteten upprätthålls. Parlamentet förväntar sig att vice ordföranden/den höga representanten och de berörda medlemsstaterna lägger fram konkreta förslag i detta avseende.

27.  Europaparlamentet uttrycker vidare oro över att den ekonomiska krisen och skuldkrisen kan inverka på EU-medlemsstaternas vilja att bidra till GSFP-uppdrag och GSFP-insatser, särskilt sådana med militära och försvarsmässiga konsekvenser. Därför bör räckvidden för Athena utvidgas och startfonden användas (artikel 41.3 i EU-fördraget) för att säkerställa snabb finansiering av brådskande uppgifter. Parlamentet betonar emellertid att även om GSFP måste vitaliseras bör detta göras med hänsyn till befintliga budgetramar.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja de möjligheter som det permanenta strukturerade samarbetet erbjuder och att börja genomföra denna bestämmelse i fördraget för att komma till rätta med den rådande ”GSFP-tröttheten” samt fördjupa det militära samarbetet och den militära integrationen. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet att utfärda tydliga riktlinjer för genomförandet, och uppmanar de medlemsstater som inte är intresserade att agera konstruktivt. Det bör finnas möjlighet att ansluta sig senare, för att skapa flexibilitet och undvika ett Europa med två hastigheter.

29.  Europaparlamentet påpekar att EU har ett stort intresse av en säker och öppen havsmiljö som tillåter fri handelspassage och ett fredligt, lagligt och hållbart användande av havens rikedomar. Parlamentet betonar att det finns ett behov av att utveckla en utrikespolitik för sjöfarten som syftar till att skydda och bevara kritisk infrastruktur, öppna farleder och naturresurser och som lägger tonvikt vid fredlig konfliktlösning med hjälp av internationell rätt och i enlighet med bestämmelserna i FN:s havsrättskonvention. Parlamentet ser fram emot antagandet av EU:s strategi för sjöfartsskydd i överensstämmelse med rådets slutsatser från april 2010, och efterlyser en särskild genomförandeplan. Parlamentet påpekar att den integrerade övervakningen till sjöss över sektorer och gränser redan är ett sektorsövergripande verktyg för EU:s integrerade havspolitik. Parlamentet framhåller vikten av att snabbt genomföra projektet med en gemensam miljö för informationsutbyte och att bygga en bro mellan den integrerade havspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken för ett bättre informationsutbyte mellan dem.

30.  Europaparlamentet betonar behovet av att undvika en militarisering av regioner som Arktis och av att använda fredliga konfliktlösningsmetoder, till exempel handelsinstrument.

31.  Europaparlamentet kräver att Europeiska rådet på nytt bekräftar rymdens betydelse, vilket stöder EU:s och dess medlemsstaters strategiska autonomi och potentialen att få självständig tillgång till rymden genom utveckling av bärraketer och satelliter. Parlamentet upprepar vikten av att samla in noggranna underrättelser för både civila och militära GSFP-uppdrag och GSFP-insatser. Parlamentet betonar särskilt att rymdbaserade resurser har en funktion för konfliktförebyggande och krishantering före, under och efter en kris. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en specifik politik för att stödja utvecklingen av rymdresurser med flera användningsområden.

32.  Europaparlamentet upprepar att det blir allt viktigare att ta itu med hot mot it-säkerheten. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet att utarbeta riktlinjer för genomförandet av en EU-strategi för it-säkerhet och att vidta konkreta åtgärder för skyddet av it-infrastruktur samt investera i en utökning av ett EU-omfattande samarbete om krishanteringsförfaranden och övningar och utbildning i it-säkerhet. Parlamentet uppmanar kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att se till att politiken för it-säkerhet genomförs på ett sektorsöverskridande sätt, för att se till att EU:s politik för inre och yttre säkerhet kopplas samman på lämpligt sätt, och uppmanar alla medlemsstater att utveckla eller slutföra utvecklingen av sina respektive nationella strategier för it-säkerhet och att arbeta för en ökad samordning på EU-nivå.

33.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att bekräfta betydelsen av EU:s energiförsörjning och av en diversifierad och hållbar tillgång till energiresurser. Parlamentet konstaterar att vissa medlemsstater saknar kapacitet att diversifiera sin energiförsörjning och att de därför blir alltmer sårbara. I detta avseende stöder parlamentet helhjärtat de gemensamma ansträngningar som görs av medlemsstater som befinner sig i krissituationer. Parlamentet betonar att skyddet av kritisk infrastruktur i EU bör aktivera den ömsesidiga försvars- och/eller solidaritetsklausulen. Insatsen Atalanta fyller redan en uppgift för energitryggheten genom bekämpningen av pirater som kapat ett antal oljetankfartyg sedan 2008. Parlamentet anser därför att dessa aspekter bör ingå i den nödvändiga strategin. Parlamentet betonar i detta sammanhang att energiförsörjning är en avgörande faktor för framgångsrika GSFP-uppdrag och GSFP-insatser.

34.  Europaparlamentet betonar vikten av energieffektivitet, särskilt inom försvarssektorn, och understryker behovet av att utvärdera vilken effekt energianvändningen har på försvarsbudgetar och militärens effektivitet och att utforma en omfattande strategi för energieffektivitet inom militären.

35.  Europaparlamentet betonar att vikten av att EU ytterligare utvecklar partnerskap och fördjupar sin säkerhetsdialog med FN, regionala organisationer och berörda aktörer, däribland medlemsstaterna i det östliga och det sydliga partnerskapet.

36.  Europaparlamentet påpekar att EU bör samverka med FN, Afrikanska unionen, OSSE och Asean i syfte att utbyta analyser och samarbeta i frågor som rör miljöpolitik och klimatförändringar, inklusive de säkerhetsmässiga konsekvenserna. Parlamentet understryker behovet av förebyggande åtgärder och uppmanar EU att utveckla och förbättra resurserna för tidig varning.

37.  Europaparlamentet efterlyser ett närmare samarbete mellan EU och Nato genom en kompletterande strategi och bättre samordning för att undvika dubbelarbete för båda parter och för att bemöta de nya hoten på ett effektivt sätt. Parlamentet är övertygat om att stärkandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken inte skadar utan faktiskt stärker den kollektiva säkerheten och de transatlantiska förbindelserna. Utvecklingen av försvarsresurser inom EU är också till fördel för Nato. Parlamentet noterar det konstruktiva samarbetet när det gäller EU:s strategi för sammanslagning och gemensamt utnyttjande och Natos initiativ för ett smart försvar. Parlamentet välkomnar Cyperns avsikt att ansluta sig till Natos program Partnerskap för fred som kan bli banbrytande, och uppmanar Turkiet att anta en lika konstruktiv hållning. Parlamentet yrkar på en övergripande ram för samarbetet mellan EU och Nato och en fördjupning av den politiska dialogen med full respekt för varje parts beslut.

38.  Europaparlamentet anser att EU måste kunna agera självständigt, särskilt i det egna grannskapet, men alltid i överensstämmelse med bestämmelserna i FN-stadgan och med fullt iakttagande av internationell humanitär rätt.

Andra gruppen: att främja utvecklingen av försvarskapacitet

39.  Europaparlamentet uttrycker oro över att ytterligare nedskärningar i de nationella försvarsbudgetarna kommer att göra det omöjligt att upprätthålla kritisk militär kapacitet och kommer att leda till en oåterkallelig förlust av kunskaper och teknik. Medlemsstaternas bristande kapacitet blev uppenbara under insatserna i Libyen och Mali och den ekonomiska krisen har förvärrat befintliga strukturella problem. Problemet är dock snarare av politisk än av budgetmässig karaktär.

40.  Europaparlamentet noterar de förslag som vice ordföranden/den höga representanten i oktober 2013 lade fram i sin rapport om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, särskilt de som gäller införandet av incitament för samarbete beträffande försvarsresurser, bland annat skatteincitament. Parlamentet betonar att medlemsstaterna har möjlighet att dra full nytta av ett närmare samarbete för att göra militären mer effektiv och att besluta sig för att optimera och spendera knappa resurser på ett bättre och smartare sätt, genom att skapa synergier och genom en samordnad minskning av onödigt dubbelarbete och överflödig och förlegad kapacitet.

41.  Europaparlamentet välkomnar den pågående översynen av kapacitetsutvecklingsplanen som grund för ett långsiktigt gemensamt omvandlingskoncept för kapacitetsuppbyggnad. Detta omvandlingskoncept bör diskuteras regelbundet och dess genomförande effektiviseras samt vid behov ses över.

42.  Europaparlamentet uppmärksammar att Europeiska försvarsbyrån enligt artiklarna 42.3 och 45 i EU-fördraget har det viktiga uppdraget att genomföra det permanenta strukturerade samarbetet, delta i utformningen av en europeisk politik för kapacitet och försvarsmateriel, utveckla medlemsstaternas militära kapacitet och stärka försvarssektorns industriella och tekniska bas men utan ekonomiska konsekvenser för EU: budget.

43.  Europaparlamentet anser att sammanslagning och gemensamt utnyttjande av militära resurser utgör ett viktigt svar på bristande europeiska resurser. Parlamentet ser positivt på Europeiska försvarsbyråns underlättande roll och de framsteg som gjorts hittills. Sammanslagning och gemensamt utnyttjande bör inte anses som enbart gemensam tillförsel utan också som integration och bör täcka gemensamt underhåll och användning av resurserna.

44.  Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av Europeiska försvarsbyråns roll i samordningen av resurser i syfte att minska dubbelarbete och parallella program hos medlemsstaterna, vilka innebär onödigt stora kostnader för skattebetalarna.

45.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att förbättra informationsutbytet om försvarsplanering och i enlighet med uppförandekoden för sammanslagning och gemensamt utnyttjande inkludera sammanslagning och gemensamt utnyttjande i nationella försvarsplaneringscykler och beslutsprocesser.

46.  Europaparlamentet betonar att ömsesidigt förtroende, öppenhet och pålitlighet är viktiga faktorer för framgång i alla gemensamma insatser inom säkerhet och försvar. Parlamentet är övertygat om att utvecklingen av försvarskapacitet måste omges av en strategi, i vilken man fastställer en lämplig mix av resurser och vilka mål som de bör användas för.

47.  Europaparlamentet förväntar sig mot bakgrund av ovanstående att man vid det kommande toppmötet om försvar ska

   a) tillhandahålla politisk och strategisk vägledning och bekräfta medlemsstaternas åtagande om kapacitetsutveckling och den ambitionsnivå som skisserades i uttalandet om kapacitetsuppbyggnad från 2008,
   b) fastställa grunderna för verklig kollektiv planering, alltifrån strategisk planering till anskaffning och teknisk utveckling, och särskilt uppmärksamma frågorna om ekonomiska villkor och incitament,
   c) intensifiera genomförandet av befintliga projekt, särskilt sådana som rör strategiska faktorer och politiskt stödja Europeiska försvarsbyråns flaggskeppsprojekt, bl.a. lufttankning, satellitkommunikation, system med obemannade luftfarkoster, it-försvar och ett gemensamt europeiskt luftrum,
   d) uppdra åt vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska försvarsbyrån att tillsammans med kommissionen lägga fram nya konkreta förslag om utvecklingen av försvarskapacitet före utgången av 2014,
   e) inrätta en övervakningsprocess med regelbunden bedömning av vilka framsteg som gjorts,
   f) upprepa värdet av närmare samarbete med Nato och strategiska partner på kapacitetsuppbyggnadsområdet,
   g) överväga att inleda utvecklingsarbete om ett militärt kapacitetsmål för 2025, eventuellt kompletterat med ett industriellt kapacitetsmål.

Tredje gruppen: att stärka Europas försvarsindustri

48.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Mot en mer konkurrenskraftig och effektiv försvars- och säkerhetssektor vari det läggs fram några nya idéer och förslag. Parlamentet stöder fullt ut kommissionens ansträngningar att fördjupa den interna försvars- och säkerhetsmarknaden, utarbeta en försvarsindustripolitik och, i enlighet med Europa 2020-strategin, tillhandahålla lämpligt stöd för små och medelstora företag, vilka spelar en viktig roll inom innovation, forskning och utveckling, sysselsättningsskapande och ekonomisk tillväxt.

49.  Europaparlamentet betonar att stärkandet av försvarssektorns industriella och tekniska bas är ett av unionens mål, som fastställs i artiklarna 42.3 och 45 i EU-fördraget. Parlamentet betonar också att en livskraftig industriell och teknisk bas inom det europeiska försvaret som klarar att bära GSFP, i avsikt att ytterligare förbättra EU:s militära kapacitet och samtidigt bevara EU:s strategiska självständighet, är nödvändigt för ett effektivt europeiskt försvar. Parlamentet framhåller kopplingen mellan forskning, industri och kapacitetsuppbyggnad, som alla är nödvändiga för att skapa ekonomisk tillväxt, sysselsättning, konkurrenskraft och en starkare gemensam säkerhets- och försvarspolitik.

50.  Europaparlamentet upprepar behovet av en stark och mindre fragmenterad europeisk försvarsindustri som kan vara till stöd för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och stärka EU:s strategiska självständighet. Parlamentet framhåller vikten av certifiering och standardisering för att förbättra de väpnade styrkornas interoperabilitet. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet att uppdra åt Europeiska försvarsbyrån att utarbeta en färdplan för utvecklingen av försvarsindustristandarder, och uppmanar medlemsstaterna att effektivisera de europeiska certifieringsförfarandena med ömsesidigt erkännande av certifikat och att harmonisera sina certifieringsförfaranden.

51.  Europaparlamentet betonar att förutseende och hantering av förändringar och omstrukturering är en integrerad del av all industripolitik. Därför måste ytterligare marknadsintegration i försvarssektorn gå hand i hand med en aktiv social dialog och mildrandet av dess negativa konsekvenser för regional och lokal ekonomi, där EU:s finansiella instrument, såsom Europeiska socialfonden och Europeiska globaliseringsfonden, utnyttjas fullt.

52.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att vidta åtgärder på dessa områden genom en sund finansiering av forskning och utveckling, inbegripet på unionsnivå. Parlamentet stöder utvecklandet av ett effektivt och kostnadseffektivt samarbete mellan civil forskningsverksamhet om säkerhet och försvar. Parlamentet betonar dock att det fortfarande behövs en effektiv exportordning för varor med dubbla användningsområden.

53.  Europaparlamentet betonar att det finns ett behov att finna nya finansieringskällor för forskning och innovation inom försvarssektorn, exempelvis genom Horisont 2020.

Avslutande kommentar

54.  Europaparlamentet stöder fullt ut att det förs en diskussion om de tre grupperna av huvudfrågor på toppmötet om försvar i december. Parlamentet framhåller att de är lika viktiga och att de är sammanlänkade genom en inneboende logik som tjänar samma strategiska mål.

55.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet samt beslutsfattare på alla nivåer i medlemsstaterna att visa större ambition och mod genom att inleda en offentlig debatt, och anser att detta är desto viktigare i tider av ekonomisk åtstramning. Parlamentet betonar behovet av att investera mer och att utöka samarbetet inom säkerhet och försvar och att förklara det direkta orsakssambandet mellan säkerhet och försvar å ena sidan och frihet, demokrati, rättsstatsprincipen och välstånd å den andra.

56.  Europaparlamentet betonar den odelbara kopplingen mellan intern och extern säkerhet och att en fredlig, säker och stabil miljö är en förutsättning för att bevara den politiska, ekonomiska och sociala modellen i Europa.

57.  Europaparlamentet har höga förhoppningar om att det kommande mötet i Europeiska rådet inte blir en isolerad företeelse utan startpunkten för en kontinuerlig process där säkerhets- och försvarsfrågor regelbundet kommer att belysas vid Europeiska rådets möten. Parlamentet ställer sig positivt till att det som uppföljning av Europeiska rådets möte inrättas en färdplan med specifika riktmärken och tidsfrister samt en rapporteringsmekanism. Parlamentet förespråkar ett möte mellan EU:s försvarsministrar på medellång sikt för att ge säkerhets- och försvarsfrågor den uppmärksamhet som de förtjänar.

58.  Europaparlamentet föresätter sig att upprätthålla och stärka förbindelserna med medlemsstaternas nationella parlament genom regelbundna möten för att främja dialog och meningsutbyte på områdena säkerhet och försvar.

59.  Europaparlamentet anser att GSFP är en grundsten i den europeiska integrationsprocessen.

o
o   o

60.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, vice ordföranden/den höga representanten, rådet, kommissionen, parlamenten och regeringarna i EU:s medlemsstater, Natos generalsekreterare, talmannen i Natos parlamentariska församling, FN:s generalsekreterare, OSSE:s tjänstgörande ordförande, talmannen i OSSE:s parlamentariska församling, talmannen i Afrikanska unionens församling och Aseans generalsekreterare.

(1) EUT L 146, 10.6.2009, s. 1.
(2) EUT L 216, 20.8.2009, s. 76.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0380.
(4) Antagna texter, P7_TA(2013)0381.
(5) Antagna texter, P7_TA(2012)0455.
(6) Antagna texter, P7_TA(2012)0456.
(7) Antagna texter, P7_TA(2012)0458.
(8) Antagna texter, P7_TA(2012)0457.
(9) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 9.
(10) EUT C 377 E, 7.12.2012, s. 51.
(11) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 7.
(12) Antagna texter, P7_TA(2013)0278.
(13) http://eeas.europa.eu/library/publications/2013/3/2013_eeas_review_en.pdf


Det europeiska försvarets industriella och och tekniska bas
PDF 160kWORD 75k
Europaparlamentets resolution av den 21 november 2013 om det europeiska försvarets industriella och tekniska bas (2013/2125(INI))
P7_TA(2013)0514A7-0358/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 21, 42, 45 och 46, samt artiklarna 173, 179–190 och 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och dess protokoll nr 10,

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 13–14 december 2012 och av processen inför Europeiska rådets möte om försvarsfrågor som planerats till den 19–20 december 2013,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 juli 2013 Mot en mer konkurrenskraftig och effektiv försvars- och säkerhetssektor (COM(2013)0542),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 december 2007 En strategi för en starkare och mer konkurrenskraftig försvarsindustri i EU (COM(2007)0764),

–  med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003, och av rapporten om dess genomförande, som godkändes vid Europeiska rådets möte den 11–12 december 2008,

–  med beaktande av uttalandet om en förstärkt europeisk säkerhets- och försvarspolitik, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2008, och av uttalandet om kapacitetsuppbyggnad, som antogs av rådet den 11 december 2008,

–  med beaktande av strategin för det europeiska försvarets industriella och tekniska bas, som antogs av Europeiska försvarsbyråns styrelse den 14 maj 2007,

–  med beaktande av rådets beslut 2011/411/Gusp av den 12 juli 2011 om Europeiska försvarsbyråns stadga, säte och verksamhetsregler och om upphävande av gemensam åtgärd 2004/551/Gusp(1),

–  med beaktande av direktiv 2009/81/EG om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet(2),

–  med beaktande av resolutionerna av den 22 november 2012 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(3) och av den 14 december 2011 om finanskrisens följder för försvarssektorn i EU:s medlemsstater(4),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0358/2013).

En operativ gemensam säkerhets- och försvarspolitik förutsätter att det europeiska försvaret har en stark industriell och teknisk bas

1.  Europaparlamentet påminner om att en operativ gemensam säkerhets- och försvarspolitik förutsätter att det europeiska försvaret har en stark industriell och teknisk bas, vilket är mycket viktigt för unionens kapacitet att garantera sina medborgares säkerhet, skydda sina värden och främja sina intressen. Parlamentet påminner om att den europeiska försvarssektorn är en viktig källa till tillväxt och innovation, vilket är avgörande faktorer för stabilitet och säkerhet. Parlamentet anser att inrättande och utveckling av en konkurrenskraftig industriell bas för det europeiska försvaret bör ingå i unionens strategiska prioriteringar.

2.  Europaparlamentet påminner om nivån på de operativa ambitioner som skisseras i rådets uttalande om kapacitetsuppbyggnad av den 11 december 2008 och om de civila och militära uppdrag som avses i artikel 43.1 i EU-fördraget. Parlamentet påminner om medlemsstaternas åtagande att förbättra sin militära kapacitet, och uppmanar Europeiska rådet att inleda utformningen av en europeisk politik för kapacitet och försvarsmateriel i detta syfte, i enlighet med artikel 42.3 i EU-fördraget.

3.  Europaparlamentet framhåller att vissa tredjeländer, som Kina, Indien, Brasilien och Ryssland, utökar sina försvarsutgifter, medan man skär ned på försvarsbudgetarna i EU. Parlamentet påpekar att det globala strategiska landskapet förändras, att försvarsbudgetarna minskar, särskilt till följd av den ekonomiska och finansiella krisen, att tekniken utvecklas allt snabbare och att de europeiska försvarsindustriföretagen anpassar sig till denna situation genom att lägga tonvikten vid export till tredjeländer. Nackdelen med detta består i att känslig teknik och immateriella rättigheter överförs samt tillverkningen utlokaliseras utanför EU.

4.  Europaparlamentet är bekymrat över de minskade försvarsinvesteringarna och uppmanar medlemsstaterna, Europeiska försvarsbyrån och kommissionen att vidta åtgärder för att motverka att det europeiska försvarets industriella och tekniska bas i framtiden alltmer utsätts för risken att dess verksamhet övertas och begränsas av tredjeländer med andra strategiska intressen. Parlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna att stärka det europeiska industriella samarbetet för att så långt som möjligt garantera strategiskt oberoende genom att utveckla och tillverka effektiv försvars- och säkerhetskapacitet på grundval av den mest avancerade tekniken.

5.  Europaparlamentet understryker att EU:s industripolitik, rymdpolitik och forskningspolitik utsträcker sig till försvarssektorn i och med Lissabonfördragets ikraftträdande. Parlamentet påpekar att unionens program på andra områden, t.ex. intern säkerhet och gränssäkerhet, katastrofhantering och utveckling, erbjuder avsevärda möjligheter till gemensam utveckling av kapacitet som är relevant för dessa politikområden och för genomförandet av GSFP-uppdrag.

6.  Europaparlamentet påminner om behovet av framsteg vid konsolideringen av det europeiska försvarets industriella och tekniska bas och noterar att det fortsatt finns utrymme för multinationella försvarsprojekt och att försvarsindustrin inte längre kan vara hållbar på strikt nationella grunder i någon av medlemsstaterna i och med att tekniken blir alltmer sofistikerad och kostsam, den internationella konkurrensen ökar och försvarsbudgetar och tillverkningsvolymer minskar. Parlamentet beklagar att sektorerna för utrustning till lands och sjöss fortfarande till övervägande del är fragmenterade efter nationella skiljelinjer, även om en viss koncentration har uppnåtts inom den europeiska rymdfartsindustrin.

7.  Europaparlamentet understryker att uppbyggnaden av en europeisk försvarsindustri bör genomföras på ett hållbart sätt i samtliga medlemsstater utgående från befintlig industriell infrastruktur samt etablerade normer för EU:s industripolitik enligt artikel 173 i EUF-fördraget, och inte enbart i enlighet med principen om fri konkurrens.

8.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna, vice ordföranden/den höga representanten, kommissionen och Europeiska försvarsbyrån om att EU:s medlemsstater, över tjugo år efter kalla krigets slut och efter att ha haft tillgång till relativt stora nationella försvarsbudgetar, ändå inte har kunnat uppfylla kapacitetsmålen från Helsingfors och andra mål om utveckling av gemensam militär kapacitet.

9.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna bör samordna sina försvarsbudgetar i syfte att undvika dubbelarbete och stärka de gemensamma forskningsprogrammen om Europa ska kunna bevara en solid säkerhets- och försvarsindustri.

10.  Europaparlamentet konstaterar att EU-medborgarna trots krisen och budgetnedskärningarna fortfarande vill ha ett europeiskt försvar och samordning och samarbete inom industrin, vilket ses som en faktor för säkerhet, effektivitet och besparingar.

11.  Europaparlamentet noterar meddelandet från kommissionen av den 24 juli 2013 och rapporten från vice ordföranden/den höga representanten av den 15 oktober 2013 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet beklagar att kommissionen och utrikestjänsten inte har utfärdat någon gemensam förklaring på europeisk nivå inför Europeiska rådets försvarstoppmöte i december 2013. Parlamentet ser fram emot kommissionens särskilda legislativa förslag om hur man bör använda de europeiska struktur- och investeringsfonderna, nätverket Enterprise Europe Network, Europeiska socialfonden och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i syfte att garantera att försvarsindustrin utvecklas på ett jämlikt sätt i alla delar av EU.

12.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen och EU:s försvarsministrar redan 2007 betonade behovet av skyndsamma åtgärder inom detta område, genom ett relaterat kommissionsmeddelande och Europeiska försvarsbyråns strategi för det europeiska försvarets industriella och tekniska bas. Parlamentet beklagar att man efter Lissabonfördragets ikraftträdande regelbundet ignorerat möjligheterna att lägga fram genomföranderapporter och uppdateringsstrategier. Parlamentet anser det beklagligt att det inte görs någon sammanfattning av tidigare strategier i det nya meddelandet och uppmanar kommissionen och Europeiska försvarsbyrån att i framtiden utveckla en gemensam strategi för det europeiska försvarets industriella och tekniska bas, utgående från tidigare erfarenheter.

13.  Europaparlamentet konstaterar efter en egen, övergripande bedömning att bägge strategierna har genomförts otillräckligt eftersom det saknas en gemensam syn på det europeiska försvarets industriella och tekniska bas till följd av att de nationella och industriella intressena går isär och de etablerade nationella traditionerna inom krigsmaterielsektorn är seglivade. Parlamentet konstaterar att det finns medlemsstater utan en egen, nationell försvarsindustri och/eller nischindustrier som strävar efter att få de största ekonomiska fördelarna globalt sett, medlemsstater med mindre konkurrenskraftiga försvarsindustrier som gynnar nationella leverantörskedjor samt medlemsstater med mer kraftfulla nationella försvarsindustrier som accepterar stark internationell konkurrens.

14.  Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets beslut att ta med stärkandet av Europas försvar på föredragningslistan för sitt toppmöte i december. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet att ge de nya fräscha och ambitiösa impulser som behövs och fastställa riktlinjer, övergripande politiska prioriteringar och tidsramar till stöd för en genuint europeisk industriell och teknisk bas för försvaret, som kommer att backas upp av lämpliga åtgärder för uppbyggnad av integritet och förtroende och vara kapacitetsstyrd och främja samverkanseffekter, göra det möjligt att använda de begränsade resurserna effektivt, förhindra dubbelarbete samt vara integrerad och konkurrenskraftig på världsmarknaden.

Harmonisering av krav och konsolidering av efterfrågan

15.  Europaparlamentet anser det beklagligt att de senaste insatserna för att konsolidera efterfrågan inte har åtgärdat den splittring som råder med avseende på efterfrågan i EU, där det finns 28 nationella kunder inom försvarssektorn och ett ännu större antal kunder på området produkter för civila och militära ändamål. Parlamentet beklagar att resultaten av Europeiska försvarsbyråns kapacitetsutvecklingsplan varit begränsade och uppmanar därför Europeiska rådet att inleda en process för översyn av Europas försvar och göra verklighet av samordningen av nationella försvarsplaneringsprocesser på unionsnivå. Parlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att med utgångspunkt i denna utvärdering ta initiativ till en vittomfattande process för att utarbeta en vitbok om säkerhet och försvar i Europa som gör det möjligt att rationalisera EU:s strategiska ambitioner och kapacitetsutvecklingsprocesser.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ytterligare undersöka möjligheten att synkronisera och gemensamt planera livscykelhanteringen av sin försvarskapacitet, i samarbete med Europeiska försvarsbyrån. Parlamentet anser att en högre grad av synergier som leder till en gemensam EU-politik för kapacitet och försvarsmateriel, i enlighet med artikel 42 i EU-fördraget, vore en förutsättning för att harmoniseringen av militära krav ska kunna utvecklas till samordning av inköpen av utrustning mellan medlemsstaterna och därmed skapa förutsättningar för en framgångsrik, efterfrågestyrd gränsöverskridande omstrukturering av EU:s försvarsindustri.

17.  Europaparlamentet noterar arbetet inom Natos försvarsplaneringsprocess, som medlemmarna av försvarsalliansen, bland dem 26 europeiska allierade, i förekommande fall samordnar i syfte att se till att man utvecklar och upprätthåller en korrekt försvarskapacitet för att kunna ta itu med framtida utmaningar. Parlamentet konstaterar att Nato länge har erkänt behovet av nära samarbete med industrin, inte minst i syfte att bistå vid framtagandet av kraven på militär kapacitet, särskilt när det gäller standardisering och driftskompatibilitet, samtidigt som man främjar det transatlantiska tekniska och industriella samarbetet inom försvarssektorn.

Industripolitik

18.  Enligt Europaparlamentet bör en europeisk industripolitik inom försvarssektorn syfta till att optimera kapaciteten i medlemsstaterna genom att samordna utveckling, användning och underhåll av många olika slags kapaciteter, anläggningar, utrustningar och tjänster för att genomföra alla typer av uppdrag, inklusive de mest krävande, genom att stärka Europas försvarsindustri, främja samarbetet inom forskning och teknik samt utveckla samarbetsprogram som avser utrustning.

19.  Europaparlamentet inser att de europeiska försvarsindustrierna är viktiga för innovation och tillväxt och att de direkt och indirekt skapar omkring 400 000 arbetstillfällen i unionen. Parlamentet betonar att medan den europeiska försvarsekonomin konfronteras med många utmaningar behövs det en ny strategi för att undvika dubbelarbete samt öka stordriftsfördelarna och konkurrensen mellan industrierna.

20.  Europaparlamentet anser att tiden är mogen att främja en frivillig strategi för att motverka fragmenteringen av den europeiska försvarsindustrimarknaden, genom att främja dess konsolidering (och inleda harmonisering) vad gäller utbud, efterfrågan, reglering och standarder, och att investera i en integrerad, hållbar industripolitik utgående från forskning, innovation, ökad resurseffektivitet, en råvarustrategi, stärkande av små och medelstora företag samt utveckling av regionala nät. Parlamentet ansluter sig helt och fullt till kommissionens insatser för att stödja den inre marknaden för försvars- och säkerhetssektorn, vilka omfattar ett lämpligt stöd till små och medelstora företag som är viktiga för innovation, utveckling av specialistkapacitet och modernaste teknik och skapande av arbetstillfällen mot bakgrund av Europa 2020-strategin.

21.  Parlamentet anser att det är viktigt att medlemsstaterna ökar samarbetet i syfte att anta de industriella utmaningarna och konstaterar att budgetbegräsningarna och den ökade internationella konkurrensen innebär att EU behöver interna partnerskap och andra grupperingar, liksom uppdelning av funktioner. Parlamentet stöder Europeiska försvarsbyrån i dess arbete för att främja regionala kluster.

22.  Europaparlamentet anser att marknaderna på försvarsområdet har en unik karaktär som måste erkännas, med tanke på att det föreligger skyldigheter i samband med exportkontroll och kampen mot vapenspridning, att dessa marknader präglas av mycket stor sekretess, att det är ett begränsat antal företag som står för hela utbudet och att efterfrågan nästan undantagslöst kommer från stater.

23.  Europaparlamentet anser att försvarsindustrin har en unik situation eftersom den måste ägna mycket lång tid åt produktutveckling, med skyldighet att underhålla system i flera årtionden, och har stora och växande programkostnader, med avsättningsmöjligheter för sina produkter som är starkt beroende av medlemsstaternas regeringar.

24.  Europaparlamentet ger sitt stöd till och uppmuntrar de möjligheter till dubbla användningsområden som säkerhets- och försvarsindustrins produkter erbjuder, framför allt på rymdområdet, inom sjöfarten, inom luftfarten och på telekommunikationsområdet. Parlamentet betonar att försvarsindustrin är en viktig drivkraft bakom avancerad teknik, som kan användas i ett senare skede för kommersiella ändamål.

25.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att ge sitt fullständiga stöd till det europeiska försvarets industriella och tekniska bas, och att i det sammanhanget först och främst bättre definiera dess omfattning, bland annat genom att ge berörda parter särskild status som europeisk ekonomisk försvarsoperatör.

26.  Europaparlamentet stöder att de europeiska ekonomiska försvarsoperatörerna ska utses i enlighet med det mervärde som de verkligen tillför i Europa ur både teknisk och socioekonomisk synvinkel. Parlamentet anser således att enbart europeiska ekonomiska försvarsoperatörer bör få ta del av europeiska program.

27.  Europaparlamentet anser att konceptet europeiska ekonomiska försvarsoperatörer bör erkännas och dessa operatörer bör uppfylla rimliga krav beträffande sysselsättning, vetenskaplig och teknisk kompetens, beslutfattande och tillverkning på europeiskt territorium, för att de ska kunna skyddas.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla försvarets industriella och tekniska bas samt spetsforskningscentrum med inriktning på nyckelteknik och förse dem med effektiva mekanismer för företagsstyrning inom EU, för att på så sätt öka samverkan dem emellan.

29.  Europaparlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna att uppmuntra samarbete mellan ledande företag inom försvarssektorn och högskolor. Parlamentet betonar att högskolornas kunskapsbas kan breddas genom sådant samarbete.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att begränsa de onödiga regleringshindren så mycket som möjligt, förbättra dialogen mellan försvarsmaterielföretagen samt främja deras rationalisering i syfte att möjliggöra anskaffning av utrustning som är bäst anpassad efter deras behov med avseende på prestanda och kostnader. Parlamentet efterlyser en brådskande omstrukturering av de europeiska företagen i syfte att övervinna nationella hinder och anta en global vision.

31.  Europaparlamentet anser att små och medelstora företag som utformar och tillverkar många innovativa produkter spelar en avgörande roll för att bevara och konsolidera det europeiska försvarets industriella och tekniska bas. Parlamentet noterar att fragmenteringen av den europeiska försvarsmarknaden utgör ett hinder för de små och medelstora företagens möjlighet att saluföra sina produkter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, Europeiska försvarsbyrån och kommissionen att samarbeta för att ta fram metoder och sätt för att konsolidera små och medelstora företag på ett hållbart sätt samt underlätta deras tillgång till upphandling inom försvarssektorn. Parlamentet understryker att de europeiska företagen, inklusive de små och medelstora företagen, skulle ha nytta av ett gemensamt standardiserings- och certifieringssystem, eftersom det skulle öka deras tillgång till europeiska och globala marknader, skapa arbetstillfällen och ge dem ökad tillgång till EU-finansiering.

Behovet av en gemensam standardiserings- och certifieringsmetod

32.  Europaparlamentet upprepar att standardisering av försvarsutrustning är avgörande för inrättande av en konkurrenskraftig gemensam europeisk försvarsmarknad, uppnående av driftskompatibilitet och underlättande av samarbetet kring program på försvarsmaterielområdet, liksom för sammanslagning och gemensamt utnyttjande av projekt samt för en hållbar driftskompatibilitet mellan medlemsstaternas styrkor. Därmed kan man minska kostnaderna för underhåll och insatser och utnyttja medlemsstaternas försvarskapacitet optimalt vid gemensamma insatser.

33.  Europaparlamentet påminner om att det finns allt fler konkurrerande industristandarder för produkter för civila och militära ändamål, och beklagar de begränsande framstegen i genomförandet av Natos standardiseringsavtal (Stanag) och standardiseringsrekommendationer (Stanrec). Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska försvarsbyrån att främja en sammanhängande uppsättning gemensamma standarder inom försvarssektorn och utveckla ”hybridstandarder” med dubbla användningsområden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras framtida åtgärder för fastställande av försvarsstandarder utgår från de förslag om det civila området som framförts av kommissionen och europeiska standardiseringsorganisationer.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utreda de möjligheter som Europeiska försvarsbyrån erbjuder för att ta fram europeiska standarder för militära produkter och tillämpningar, t.ex. för byggande av sjukvårdsfartyg eller i samband med system för fjärrstyrda luftfartyg.

35.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om standardisering. Europeiska rådet uppmanas att ta hänsyn till dem och lägga fram konkreta förslag på detta område.

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att rationalisera de europeiska certifieringsförfarandena genom att i införa ömsesidigt erkännande av certifikat och utveckling av gemensamma europeiska civila och militära certifieringsförfaranden.

Att garantera en tryggad försörjning

37.  I samband med omstruktureringen av industrin framhåller Europaparlamentet vikten av att man inte äventyrar en tryggad försörjning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, Europeiska försvarsbyrån och kommissionen att snarast utveckla ett vidsträckt, ambitiöst och unionsomfattande system för försörjningstrygghet – särskilt när det gäller strategiska material och kritisk teknik – utgående från ett system med ömsesidiga garantier samt en risk- och behovsanalys som eventuellt har det permanenta strukturerade samarbetet som rättslig grund.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att som ett första steg mot detta mål till fullo utnyttja möjligheterna med generella och globala tillstånd enligt direktiv 2009/43/EG om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen, och att påskynda arbetet med att göra 2006 års ramavtal om tryggad försörjning i trängda operativa situationer tillämpbart.

39.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska försvarsbyrån och kommissionen att lägga fram en gemensam strategi om oberoende av kritisk teknik, särskilt när det gäller att få obegränsad tillgång till och kunna utnyttja ny och central möjliggörande teknik för civila och militära ändamål (med dubbla användningsområden), t.ex. banbrytande mikro-/nanoelektronik, artificiell intelligens och fotonik, som måste betraktas som kritisk för GSFP-uppdrag. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja det europeiska försvarets industriella och tekniska bas för att stärka unionens självförsörjningskapacitet inom dessa centrala områden.

Att ge det europeiska försvarsmaterielsamarbetet nya impulser

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med den industriella överkapacitet som beror på att efterfrågan avtagit genom att inleda nya gemensamma projekt, i högre grad utnyttja Europeiska försvarsbyrån, som är underutnyttjad och otillräckligt finansierad, samt dra lärdom av de gemensamma insatser som nyligen har visat på bristerna, t.ex. i fråga om strategiska och taktiska lufttransporter och luftbaserad och rymdbaserad övervakning. Parlamentet rekommenderar framför allt att man ska ta fram möjliggörande funktioner med civila och militära tillämpningsområden på vilka det nu råder grav brist i de flesta medlemsstater, t.ex. system för fjärrstyrda luftfartyg, som främjar utvecklingen av spjutspetsteknik och bidrar till att nyckelkompetens bevaras i Europa. Parlamentet uppmanar EU att delta i gemensamma projekt genom att hyra och/eller anskaffa kapacitet med dubbla användningsområden och eventuellt upphandla prototyper.

41.  Mot bakgrund av tidigare erfarenheter anser Europaparlamentet att fördelningen av utvecklings- och produktionsverksamheten inom ramen för samarbetsprogram som avser försvarsmateriel bör organiseras enligt en strikt princip om industriell effektivitet och ekonomisk prestanda för att undvika dubbelarbete och skenande kostnader.

42.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, när de överväger storskaliga anskaffningar av försvarsteknik, ge företräde åt EU:s interna projekt, gemensamma ordningar eller Europabaserad ny teknik, vilket samtidigt kan främja europeisk handel, ökat samarbete och konkurrens med kvalitet och priser på den internationella försvarsmarknaden.

43.  Europaparlamentet uppmanar bestämt Europeiska rådet att mot bakgrund av den befintliga administrativa överenskommelsen mellan Europeiska försvarsbyrån och Gemensamma organisationen för samarbete om försvarsmateriel (Occar) se till att de gemensamma projekten avslutas med framgång samt att planera en starkare koppling mellan dessa två organisationer.

44.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att göra det möjligt för Europeiska försvarsbyrån att helt och fullt ta på sig sin institutionella roll i enlighet med artiklarna 42.3 och 45 i EU-fördraget genom att tillhandahålla byrån de resurser som krävs. Parlamentet upprepar att medlemsstaterna utan dröjsmål bör ge Europeiska försvarsbyrån tillräcklig finansiering för att den ska kunna utföra alla sina uppdrag och uppgifter. Parlamentet anser att detta bäst skulle åstadkommas genom att byråns personalkostnader och löpande utgifter finansieras ur EU:s budget, från och med nästa fleråriga budgetram.

Att stödja GSFP-uppdrag genom europeisk forskning och utveckling

45.  Europaparlamentet konstaterar att den ekonomiska och finansiella krisen samt nedskärningarna i de flesta medlemsstaters försvarsbudgetar riskerar att leda till att program för forskning och teknisk innovation i avsevärd grad dras in, förkortas eller försenas i nästan alla medlemsstater. Detta kommer sannolikt att fortsatt påverka den europeiska försvarsindustrin och EU:s vetenskapliga framsteg på detta område. Parlamentet understryker att situationen riskerar att leda till förlust av arbetstillfällen på medellång och lång sikt och till förlust av industriell kapacitet och kunskap.

46.  Europaparlamentet påminner om vikten av forskning och innovation på försvars- och säkerhetsområdet och understryker vikten av forskningsprogrammet Horisont 2020, framför allt den sjunde samhällsutmaningen, som avser ”Säkra samhällen: Att skydda Europas frihet, säkerhet och medborgare”. Parlamentet betonar vikten av att öka det flernationella samarbetet mellan medlemsstaterna och deras respektive organ inom detta område. Eftersom forskningen kring innovationer för försvarsindustrin är ytterst konfidentiell ser parlamentet det som oeftergivligt att sådan forskning finansieras på ett sätt som motsvarar behoven. Parlamentet anser i detta sammanhang att man bör överväga att inrätta ett europeiskt institut för försvar och säkerhet inom ramen för gemensamma forskningscentrumet.

47.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att inleda en förberedande åtgärd för EU-finansierad forskning som stöder GSFP-uppdrag, och uppmanar kommissionen att lägga fram ett särskilt förslag som grundval för sådana program i ett tidigt skede inom den kommande fleråriga budgetramen.

48.  Europaparlamentet anser att försvarsrelaterad forskning och innovation som hänför sig till det europeiska försvarets industriella och tekniska bas fortsättningsvis utgör en giltig etisk grund, och konstaterar att ett helt kapitel i Lissabonfördraget ägnas åt GSFP, som omfattar forskning kring försvarsteknik och utformningen av ett gemensamt försvar för unionen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och Europeiska försvarsbyrån att avsevärt öka kvantiteten och kvaliteten på gemensamma forsknings- och utvecklingsprojekt.

49.  Europaparlamentet påminner om att unionen i artikel 179 i EUF-fördraget åläggs att främja alla forskningsinsatser som anses nödvändiga enligt fördragen.

50.  Europaparlamentet påminner om att EU:s försvarsministrar i november 2007 enades om gemensamma måttstockar för att öka satsningarna på forskning och teknisk utveckling på försvarsområdet till 2 procent av de sammanlagda försvarsutgifterna, och att utgifterna för europeiska samarbeten kring forskning och teknisk utveckling på försvarsområdet ska ökas till 20 procent.

51.  Europaparlamentet ger sitt stöd till försvarsarbetsgruppen, som omfattar kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och Europeiska försvarsbyrån, i dess insatser för att se till att forskningsresultaten från Horisont 2020 även kan gagna den forskning som är kopplad till innovation på försvarsområdet och att optimera synergieffekterna mellan det civila och det militära. Parlamentet vill också att det undersöks hur man kan använda offentlig-privat finansiering genom att bilda gemensamma företag i enlighet med artikel 187 i EUF-fördraget.

52.  Europaparlamentet uppmuntrar Europeiska försvarsbyrån att fortsätta sina framgångsrika gemensamma investeringsprogram och samarbeta med kommissionen för att inleda forsknings- och utvecklingsprogram enligt artikel 185 i EUF-fördraget.

53.  Europaparlamentet påminner om betydelsen av samverkanseffekter mellan den civila och den militära forskningen på områden som ger ett högt mervärde. Parlamentet understryker att bättre utnyttjande av dubbla användningsområden skulle kunna utforskas i syfte att dela kostnaderna, samtidigt som man respekterar att vissa projekt har huvudsakligen civila syften och att andra projekt är strikt nationella, eftersom dessa sektorer skapar tillväxt och sysselsättning. Parlamentet betonar att denna samverkanseffekt också skulle kunna konkretiseras genom att man konsoliderar avsättningsmöjligheterna för det privata utbudet i Europa.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta en lämplig plattform för att inrikta forskningen inom försvarssektorn på det civila området genom att prioritera tillämpningar som avser spjutspetsteknik. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att även inrikta forskningen inom försvarssektorn på hantering av naturkatastrofer (under de senaste 40 åren har antalet naturkatastrofer i Europa fyrdubblats).

55.  Europaparlamentet anser att EU:s försvarsindustri bör upprätthålla en hög grad av innovation i både militärt och civilt hänseende för att kunna svara på alla de hot och utmaningar som medlemsstaterna och EU måste ta itu med under de närmaste åren, och att i detta syfte utgå från de mest lovande tekniska framstegen, vare sig de har gjorts för försvarssyften eller för civila ändamål.

56.  Europaparlamentet understryker att man måste säkerställa ett korrekt skydd av forskningsresultaten inom ramen för en gemensam immaterialrättspolitik och menar att Europeiska försvarsbyråns roll på detta område bör stärkas ytterligare för att i ett tidigt skede underlätta framtida tekniskt och industriellt samarbete mellan parterna i unionen.

Rymdfrågor

57.  Europaparlamentet anser bestämt att rymdsektorn bidrar till EU:s strategiska oberoende, och att medlemsstaternas möjligheter att få oavhängig tillgång spelar en viktig roll inom försvars- och säkerhetssektorn. Parlamentet understryker vikten av att behålla spetskompetensen inom denna tekniskt innovativa och effektiva industri för att garantera EU:s tekniska oberoende.

58.  Europaparlamentet gläder sig över inrättandet och utvecklingen av det europeiska satellitsystemet (Galileo, Copernicus och Egnos). Parlamentet understryker att utvecklingen av ett sådant system inte endast ger stor stimulans till rymdindustrin utan även till Europas oberoende, och att det utgör en möjlighet att utveckla ett avgörande område inom det europeiska försvarets industriella och tekniska bas.

59.  Europaparlamentet betonar att den europeiska rymdinfrastrukturen måste skyddas genom att man tar fram kapacitet för rymdövervakning och spårning på europeisk nivå.

Informations- och kommunikationsteknik och it-säkerhet

60.  Europaparlamentet påpekar att den digitala tidsåldern för med sig allt större utmaningar för infrastrukturens och teknikens säkerhet, och vill därför betona att det behövs mer samarbete och kunskapsutbyte dels mellan medlemsstaterna, dels mellan EU och dess viktigaste partnerländer.

61.  Europaparlamentet uppmärksammar vikten av att utarbeta europeiska IKT-standarder och standarder för it-säkerhet samt integrera dessa med internationella standarder.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta för att göra it-säkerhet till en nyckelfråga som därmed bör få särskilt stöd genom forskning och innovation inom säkerhets- och försvarssektorn och bör ingå i strategin på kort, medellång och lång sikt.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att systematiskt beakta utmaningarna för it-säkerheten i EU:s nuvarande och kommande civila respektive militära program (Galileo, Copernicus, det gemensamma europeiska luftrummet/Sesar etc.).

Att stärka den inre marknaden för försvarsmateriel

64.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna snarast måste göra sina försvarsmarknader mer insynsvänliga och öppna. Samtidigt betonar parlamentet de specifika dragen i upphandling av försvarsmateriel och framhåller att de påverkar viktiga säkerhetsintressen i medlemsstaterna och därför inte kan jämställas med andra sektorer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att 2009 års direktiv om upphandling och överföringar av försvarsrelaterade produkter tillämpas korrekt och konsekvent, särskilt när det gäller eventuella undantag från EU:s bestämmelser enligt artikel 346 i EUF-fördraget, i syfte att stärka den inre marknaden genom att i förekommande fall förenkla upphandlingsreglerna inom försvarssektorn.

65.  Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att utöka insatserna för att skapa jämlika villkor på marknaden för försvarsmateriel och begränsa marknadssnedvridande praxis till ett absolut minimum av vederbörligen motiverade undantag. Parlamentet påpekar särskilt att kontrollen av statliga stöd bör stärkas och uppmanar bestämt medlemsstaterna att öka insynsvänligheten när det gäller statligt stöd och upphandlingspraxis inom försvarssektorn, gentemot såväl europeiska myndigheter och organ som allmänheten.

66.  Europaparlamentet är oroat över att ett antal medlemsstater förbereder sig för att anskaffa begagnade F-16-stridsflygplan utan att ge europeiska företag en rättvis chans att konkurrera. Parlamentet anser att en sådan praxis går stick i stäv mot Europeiska rådets mål att stärka det europeiska försvarets industriella bas. Parlamentet påminner dessa medlemsstater om vikten av att även genomföra de principer om icke-diskriminering och öppenhet som fastställs i Lissabonfördraget när det gäller försäljning mellan regeringar.

67.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, Europeiska försvarsbyrån och kommissionen att tillsammans verka för en successiv utfasning av offsetaffärer samtidigt som man främjar integrationen av mindre medlemsstaters industrier i det europeiska försvarets industriella och tekniska bas med hjälp av andra verktyg än offsetaffärer. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att i synnerhet utnyttja direktiven om underentreprenader och generella licenser fullt ut för att uppnå detta mål.

68.  Europaparlamentet betonar att utnyttjandet av innovativa upphandlingsmetoder (framför allt e-upphandling, förkommersiell upphandling och incitament till forskning och utveckling) bör främjas vid upphandling av försvarsutrustning, eftersom dessa metoder är särskilt lämpliga på detta område och kan spela en viktig roll för att minska den administrativa bördan och kostnaderna i förbindelse med upphandlingsförfarandena. Parlamentet anser att man samtidigt behöver säkerställa skyddet av immateriella rättigheter och kunskap. Parlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna att utnyttja offentlig upphandling inom försvarssektorn på ett strategiskt sätt och tillämpa innovativa principer för tilldelning av kontrakt, utgående från konceptet det ekonomiskt sett mest fördelaktiga anbudet.

69.  Europaparlamentet anser att upphandlande myndigheter och enheter inom försvars- och säkerhetssektorn bör kunna tillämpa ett särskilt upphandlingsförfarande på kontrakt som förutsätter utveckling av en innovativ produkt, tjänst eller byggentreprenad samt därpå följande anskaffning av dessa varor, tjänster eller byggentreprenader, när detta inte kan ske med de lösningar som redan finns på marknaden.

70.  Parlamentet anser också att ett sådant förfarande skulle få den inre marknaden att fungera bättre, stärka utvecklingen av en europeisk marknad för försvarsmateriel och det europeiska försvarets industriella och tekniska bas samt främja tillväxten inom innovativa små och medelstora företag. Parlamentet understryker att man redan har enats om ett sådant förfarande i de reviderade direktiven om s.k. klassisk upphandling respektive allmännyttiga företags upphandling, vilket gör det möjligt för de upphandlande myndigheterna att inrätta långsiktiga, innovativa partnerskap för utveckling och senare anskaffning av nya, innovativa produkter, tjänster eller byggentreprenader och därmed skapa det nödvändiga efterfrågetryck på marknaden som ger incitament till utveckling av en innovativ lösning utan att för den skull avskärma marknaden.

71.  Därför uppmanar Europaparlamentet kommissionen att ta hänsyn till denna utveckling i sin rapport om genomförandet av direktivet om försvarsupphandling (direktiv 2009/81/EG), som den ska lägga fram för Europaparlamentet och rådet senast den 21 augusti 2016, och att i samband med rapporten lägga fram ett lagstiftningsförslag om ändring av direktiv 2009/81/EG, i vilket man introducerar förfarandet med innovativa partnerskap för de berörda kontrakten.

72.  Europaparlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna att även vidta åtgärder för att undanröja dubbelarbete och överskottskapacitet inom sektorn genom ökat samarbete på den inre marknaden. Parlamentet framhäver de potentiella fördelarna med gemensamma upphandlingar i form av stordriftsfördelar och driftskompatibilitet, och påpekar att gemensamma projekt minskar kostnaderna och möjliggör långsiktiga investeringar.

73.  Europaparlamentet påminner om att de kontrakt som tilldelas på försvars- och säkerhetsområdet ofta är tekniskt komplicerade. Parlamentet betonar att man för att underlätta gränsöverskridande anbud i förekommande fall måste se över onödiga, inkompatibla eller oproportionerliga tekniska krav för att minimera och, när detta är möjligt, undanröja hindren på den inre marknaden.

Det europeiska försvarets industriella och tekniska bas i ett globalt sammanhang

74.  Europaparlamentet konstaterar att det europeiska försvarets industriella och tekniska bas enbart kan utformas som en del av den globala marknaden och uppmuntrar kommissionen och Europeiska rådet att behandla dessa frågor ur ett globalt perspektiv. Parlamentet anser att protektionistiska åtgärder skulle gå stick i stäv mot målet att stärka den europeiska försvarsindustrins konkurrenskraft.

75.  Europaparlamentet beklagar djupt de ojämlikheter i fråga om ömsesidigt marknadstillträde som förekommer mellan Förenta staterna och EU och den obalans som de medför för handeln med försvarsmateriel. Parlamentet efterlyser insatser för att skapa verklig ömsesidighet när det gäller att få tillgång till upphandling av försvarsmateriel på bägge sidor om Atlanten.

76.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att strikt fullgöra de skyldigheter som följer av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel och att se till att de gör strikta bedömningar av alla licensansökningar utifrån alla de åtta kriterier som fastställts. Medlemsstaterna och EU uppmanas att i internationella forum verka för ökad insyn på de internationella upphandlingsmarknaderna inom försvarssektorn, så att kontrollen över de globala handelsflödena med försvarsmateriel ska kunna utökas, framför allt genom att främja vapenhandelsfördraget. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt ratificera fördraget så att det kan träda i kraft efter parlamentets godkännande.

o
o   o

77.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament, Natos parlamentariska församling samt Natos generalsekreterare.

(1) EUT L 183, 13.7.2011, s. 16.
(2) EUT L 216, 20.8.2009, s. 76.
(3) Antagna texter, P7_TA(2012)0455.
(4) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 9.


Att stärka EMU:s sociala dimension
PDF 219kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 21 november 2013 om kommissionens meddelande Att stärka den ekonomiska och monetära unionens sociala dimension (2013/2841(RSP))
P7_TA(2013)0515B7-0496/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 oktober 2013 Att stärka den ekonomiska och monetära unionens sociala dimension (COM(2013)0690),

–  med beaktande av rapporten av den 26 juni 2012 från Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy till Europeiska rådet Mot en verklig ekonomisk och monetär union(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 november 2012 En plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union – Inledningen till en debatt om Europa (COM(2012)0777),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 14 december 2012 om färdplanen för fullbordandet av den ekonomiska och monetära unionen(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 mars 2013 Mot en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union: ett instrument för konvergens och konkurrenskraft (COM(2013)0165),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 mars 2013 Mot en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union – Förhandssamordning av planer för större reformer av den ekonomiska politiken (COM(2013)0166),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 14 mars 2013(3), den 28 juni 2013(4) och den 25 oktober 2013(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 november 2012 Mot en verklig ekonomisk och monetär union(6),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 februari 2013 Sociala investeringar till stöd för tillväxt och sammanhållning – inklusive genomförandet av Europeiska socialfonden 2014–2020 (COM(2013)0083) och parlamentets resolution av den 12 juni 2013 om detta meddelande(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 Den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken: genomförande av 2013 års prioriteringar(8),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 oktober 2009 Solidaritet i hälsa: att minska ojämlikhet i hälsa i EU (COM(2009)0567),

–  med beaktande av den offentliga utfrågningen anordnad av utskottet för sysselsättning och sociala frågor (EMPL) den 9 juli 2013 om den sociala dimensionen av den ekonomiska och monetära unionen – det europeiska systemet för arbetslöshetsersättning,

–  med beaktande av publikationen av den 4 oktober 2013 om automatiska stabilisatorer från arbetsgruppen inom kommissionens generaldirektorat för sysselsättning, socialpolitik och inkludering (GD Sysselsättning),

–  med beaktande av policydokumentet av den 13 september 2013 från Europeiska centrumet för politiska studier (EPC) Developing the social dimension of a deep and genuine Economic and Monetary Union (Att utveckla den sociala dimensionen i en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union),

–  med beaktande av Notre Europes studie Blueprint for a Cyclical Shock Insurance in the Euro Area från september 2013,

–  med beaktande av Internationella valutafondens diskussionsunderlag Toward a Fiscal Union for the Euro Area från september 2013(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2013 om krisens konsekvenser för utsatta gruppers tillgång till vård(10),

–  med beaktande av kommissionens Employment and Social Situation, Quarterly Review från oktober 2013,

–  med beaktande av frågorna till kommissionen om den ekonomiska och monetära unionens sociala dimension (O-000122/2013 – B7‑0524/2013),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Arbetslösheten i EU har nått den illavarslande nivån 26,6 miljoner människor(11).

B.  Ungdomsarbetslösheten har nått oanade nivåer med ett genomsnitt på 23 % i EU som helhet.

C.  Långtidsarbetslösheten har ökat i de flesta medlemsstater och har nått den hittills högsta nivån någonsin i EU som helhet.

D.  Den strukturella arbetslösheten och obalanser mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft har ökat.

E.  Sedan 2007 har fattigdomsnivåerna i EU ökat medan hushållsinkomsterna minskat, vilket lett till att 24,2 % av unionens befolkning nu riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning.

F.  Fattigdomen bland förvärvsarbetande har ökat stadigt sedan krisen bröt ut.

G.  Ökningen av fattigdomen bland förvärvsarbetande och av antalet hushåll där ingen förvärvsarbetar har resulterat i stigande barnfattigdom.

H.  Inom EU:s medlemsstater har ojämlikheten vuxit, vilket också gäller mellan länderna inom EU, framför allt inom euroområdet.

I.  Det finns varaktiga skillnader mellan unionsmedlemsstaterna, vilket leder till en snabb polarisering av arbetslösheten, och dessa skillnader ökar också mellan olika regioner och socialgrupper i vissa länder.

J.  De sociala obalanserna har ökat snabbare i euroområdet än i unionen som helhet.

K.  Av bedömningen av situationen för det sociala skyddet framgick det vilka viktiga tendenser inom den sociala utvecklingen som bör hållas under uppsikt.

L.  Arbetslösheten i euroområdets periferi nådde 2012 i genomsnitt 17,3 %, jämfört med 7,1 % i euroområdets kärna.

M.  Den genomsnittliga andelen unga som varken arbetar eller studerar nådde 22,4 % i euroområdets periferi, jämfört med 11,4 % i euroområdets kärna.

N.  Fattigdomsnivåerna har ökat i två tredjedelar av unionsmedlemsstaterna, men har stabiliserats i den resterande tredjedelen.

O.  Viktiga steg har tagits för att stärka unionens ekonomiska styrning, men utsikterna till att målen för Europa 2020‑strategin uppnås är nu hotade.

P.  Diskussionen om sociala obalanser bör jämställas med diskussionen om makroekonomiska obalanser.

Q.  Utskottet för sysselsättning och sociala frågor höll en offentlig utfrågning den 9 juli 2013 om den sociala dimensionen av den ekonomiska och monetära unionen – det europeiska systemet för arbetslöshetsersättning, där man diskuterade och undersökte tanken på automatiska stabilisatorer i euroområdet och möjliga metoder för deras införande.

R.  Trojkan har bekräftat att ett högkvalitativt deltagande av arbetsmarknadens parter och en stark social dialog, även på nationell nivå, är nödvändig och kan vara till nytta för varje framgångsrik reform och särskilt för reformerna av den ekonomiska och monetära unionen.

S.  Vissa medlemsstaters ekonomiska situation har äventyrat sysselsättningens kvalitet, det sociala skyddet samt hälso- och säkerhetsnormerna.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Att stärka den ekonomiska och monetära unionens sociala dimension, och betraktar det som ett första steg mot byggandet av en social dimension av den ekonomiska och monetära unionen.

2.  Europaparlamentet erkänner uttryckligen att genomförandet av den ekonomiska och monetära unionens sociala dimension faller under subsidiaritetsprincipen och bäst kan åstadkommas genom metoden med bästa praxis och metoden med inbördes utvärdering på europeisk nivå.

3.  Europaparlamentet anser dock att det behövs mer specifika förslag för att den ekonomiska styrningen ska respektera den sociala dimensionen.

4.  Europaparlamentet yrkar på att sociala överväganden ska ställas i centrum för den europeiska integrationen och tas med i all EU-politik och alla EU-initiativ.

5.  Europaparlamentet anser att den sociala dimensionen bör sammanjämka utbytesvinster i form av benchlearning.

6.  Europaparlamentet konstaterar att avsikten med EMU:s sociala dimension är att garantera social trygghet och en tillräcklig levnadsstandard för dagens generation och framtidens generationer och anser det därför viktigt att unionsmedborgarna märker att deras union kan främja sociala framsteg.

7.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av ett socialt Europa med en ”social union” som mål är en följd av den europeiska integrationen

8.  Europaparlamentet stöder det föreslagna införandet av en resultattavla över viktiga sysselsättningsindikatorer och sociala indikatorer som ska komplettera förfarandet vid makroekonomiska obalanser för att de sociala konsekvenserna av ekonomisk och annan politik med hjälp av konsekvensbedömningar eller övervakning på förhand och i efterhand ska framgå tydligare, och kunna användas vid upprättandet av kommissionens gemensamma sysselsättningsrapport.

9.  Europaparlamentet avvisar alla harmoniseringar eller sammanjämkningar som leder till att medlemsstaternas sociala skydd nivelleras till en miniminivå.

10.  Europaparlamentet konstaterar att de föreslagna indikatorerna är ett möjligt sätt att ge en heltäckande bild av sysselsättningen och de sociala förhållandena i medlemsstaterna.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla relevanta indikatorer präglas av medvetenhet om jämställdhetsperspektivet.

12.  Europaparlamentet ser gärna att den föreslagna indikatorn för ungdomsarbetslöshet på frivillig grund inbegriper unga upp till 30 års ålder, i enlighet med ungdomsgarantin.

13.  Europaparlamentet ser gärna att det på resultattavlan tas med indikatorer om barnfattigdomsnivåer, tillgång till hälso- och sjukvård, bostadslöshet och ett index för anständigt arbete, för att det ska gå att ordentligt bedöma den sociala situationen i Europa.

14.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att vidta konkreta åtgärder för att de sociala konsekvenserna av politik och reformer ska framgå tydligare, genom konsekvensbedömning och övervakning av politiska reformer både på förhand och i efterhand.

15.  Europaparlamentet uppmanar rådet att fastställa konkreta riktmärken för sysselsättningsindikatorerna och de sociala indikatorerna i form av ett socialt grundskydd för unionen för att främja en konvergens uppåt, tillsammans med sociala framsteg.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att låta Europaparlamentet och arbetsmarknadens parter delta i fastställandet av sysselsättningsindikatorerna och de sociala indikatorerna.

17.  Europaparlamentet betonar att det behövs stöd till de stora inneboende möjligheterna i socialt företagande, med allt vad det vill säga av social innovation på europeisk nivå, för att främja de nationella sociala systemen och stimulera tillväxt och sysselsättningsskapande i den vita och den gröna ekonomin, framför allt för ungdomar, i alla medlemsstater och regioner.

18.  Europaparlamentet understryker behovet av att se till att övervakningen av sysselsättningen och den sociala utvecklingen kan bidra till en bättre förståelse av de sociala skillnaderna mellan medlemsstaterna och syftar, dels till att minska dem och dels till att förhindra social dumpning.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska varje medlemsstatsrapports överensstämmelse med Europa 2020-målen, särskilt i fråga om fattigdomsminskning och sysselsättning, och att noggrant granska kopplingarna och det ömsesidiga beroendet mellan olika politikområden.

20.  Europaparlamentet beklagar att stabilisatorernas roll och funktionssätt inte kommit fram i kommissionens meddelande av den 2 oktober 2013.

21.  Europaparlamentet välkomnar att arbetsmarknadens parter föreslås få delta varje år i arbetet med den europeiska planeringsterminen, bland annat inom ramen för kommittén för den sociala dialogen, innan den årliga tillväxtöversikten antas.

22.  Europaparlamentet välkomnar uppropet om att EU:s budget ska användas på bästa möjliga sätt för att utveckla den sociala dimensionen av EMU och för att ytterligare stödja arbetstagarnas rörlighet, för att EU:s sysselsättningspotential ska komma till maximal nytta.

23.  Europaparlamentet efterlyser en ännu mer aktiv roll för arbetsmarknadens parter i den europeiska planeringsterminen och beklagar den makroekonomiska dialogens alltför formella karaktär.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre integrera parlamentets i det föregående nämnda resolution av den 23 oktober 2013 samt kommissionens i det föregående nämnda meddelande av den 2 oktober 2013 och denna resolution om detta meddelande, i utformandet av den årliga tillväxtöversikten 2014.

25.  Europaparlamentet erinrar om att man kan uppnå en god styrning av den ekonomiska och monetära unionen och dess konsekvenser endast om alla berörda parter, alltså också arbetsmarknadens parter, får medverka. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att alla berörda parter, också arbetsmarknadens parter, får vara med vid den ekonomiska styrningen och framför allt vid arbetet med den europeiska planeringsterminen.

26.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet i december 2013 att fastställa vilka framåtsyftande åtgärder som behövs för att stärka den sociala aspekten av den ekonomiska och monetära unionen.

27.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och Europeiska rådet.

(1) EUCO 00120/2012.
(2) EUCO 00205/2012.
(3) EUCO 00023/2013.
(4) EUCO 00104/2/2013.
(5) EUCO 00169/2013.
(6) Antagna texter, P7_TA(2012)0430.
(7) Antagna texter, P7_TA(2013)0266.
(8) Antagna texter, P7_TA(2013)0447.
(9) SDN/13/09.
(10) Antagna texter, P7_TA(2013)0328.
(11) EU Employment and Social Situation: Quarterly Review, oktober 2013.


Bangladesh: mänskliga rättigheter och det kommande valet
PDF 125kWORD 43k
Europaparlamentets resolution av den 21 november 2013 om Bangladesh: de mänskliga rättigheterna och det förestående valet (2013/2951(RSP))
P7_TA(2013)0516RC-B7-0497/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bangladesh, särskilt resolutionerna av den 23 maj 2013(1), 14 mars 2013(2), 17 januari 2013(3), 10 juli 2008(4) och 6 september 2007(5),

–  med beaktande av skrivelsen från Europeiska unionens uppdragschefer med anledning av Europadagen mot dödsstraff den 10 oktober 2013,

–  med beaktande av uttalandet av den 12 augusti 2013 från EU:s delegation i Bangladesh om frihetsberövandet av Adilur Rahman Khan,

–  med beaktande av uttalandet av den 6 november 2013 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, om dödsdomen i Bangladesh mot 152 soldater för det blodiga myteriet 2009,

–  med beaktande av FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna, som antogs av FN:s generalförsamling den 9 december 1998,

–  med beaktande av den allmänna återkommande utvärderingen av Bangladesh för 2013,

–  med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU har goda och långvariga förbindelser med Bangladesh, bland annat genom samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling.

B.  Parlamentsval ska hållas i Bangladesh före den 25 januari 2014, efter fem års styre av en vald, civil regering. Fria och rättvisa val som medger insyn är av stor betydelse för att stärka det relativt stabila demokratiska styre som landet har utvecklat under de senaste fem åren.

C.  Hittills har runt 30 bangladeshier dödats och hundratals sårats i samband med politiskt våld under generalstrejker (”hartal”) som Bangladeshs nationalistparti (BNP) under ledning av den tidigare premiärministern Begum Khaleda Zia uppmanat till. Det allierade partiet Jamaat-e-Islami har begärt att det förestående valet ska övervakas av en ”partilös” expeditionsministär och uppmanat premiärminister Sheikh Hasina att avgå.

D.  Arbetsnedläggelsen har fått till följd att fem ledande oppositionspolitiker gripits av regeringen och, enligt BNP-källor, till att runt 1 000 BNP-anhängare gripits i landsbygdsområden sedan fredagen den 8 november 2013.

E.  De sittande ministrarna har avgått, och premiärminister Hasina från Awamiförbundet har erbjudit sig att bilda en regering som inbegriper samtliga partier. Det ledande oppositionspartiet har så här långt dock inte antagit erbjudandet.

F.  Genom åren har både BNP och Awamiförbundet haft motsägelsefulla och skiftande åsikter om fördelarna med en expeditionsministär. I maj 2011 ogiltigförklarade Högsta domstolen den 15 år gamla författningsbestämmelsen att en vald regering vid utgången av sin mandatperiod ska lämna ifrån sig makten till en utnämnd, opartisk expeditionsministär som ska övervaka ett nytt parlamentsval. Högsta domstolen slog emellertid fast att det ogiltigförklarade systemet kunde fortsätta att tillämpas under ytterligare två valperioder av hänsyn till ”säkerheten för staten och dess folk”. Systemet misskrediterades av den senaste, militärstödda expeditionsministären under 2007–2008, när denna vägrade att anordna val under närmare två års tid och lät fängsla ledarna för de två största partierna, Sheikh Hasina och Begum Khaleda Zia (tillsammans med hennes son Tarique Rahman).

G.  Efter domen lade Awamiförbundet fram en femtonde författningsändring och slopade systemet med en expeditionsministär, trots att BNP-oppositionen vägrade att samarbeta om denna reform.

H.  Sedan Sheikh Hasina kom till makten har det i Bangladesh genomförts fem regionval som Awamiförbundet har förlorat och som inte har gett upphov till några anklagelser om oegentligheter.

I.  Den utfattiga delen av Bangladeshs befolkning, som är beroende av en daglig lön för att överleva, har drabbats hårt av strejkerna. Bangladeshs bräckliga ekonomi, som redan prövats av den senaste tidens traumatiska olyckor i konfektionsindustrin, lär fortsätta att ta stryk.

J.  Det förekommer beskyllningar om att Jamaat-e-Islami understöder strejkerna för att obstruera förfarandena i målen om krigsförbrytelser mot partiets ledare.

K.  Den 5 november 2013, i en av de största rättegångarna i historien, avkunnades dödsdomar mot 152 soldater av en specialdomstol tillsatt att döma i mål om brott begångna under myteriet 2009, då 74 personer, däribland 57 arméofficerare, brutalt mördades. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, uttryckte bestörtning över dödsdomarna efter rapporter om att de tilltalade hade torterats och att massrättegångarna inte uppfyllde människorättsliga normer.

L.  Aktivister från icke-statliga organisationer, advokater, journalister och fackföreningsföreträdare som försvarar de medborgerliga rättigheterna är fortsatt under tryck. Myndigheterna har underlåtit att inleda ordentliga utredningar av utomrättsliga avrättningar, tortyr och försvinnanden, som i fallet med fackföreningsledaren och människorättsförsvararen Aminul Islam.

1.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över att vardagslivet i Bangladesh lamslagits till följd av de generalstrejker som organiserats av oppositionspartierna BNP och Jamaat-e-Islami och sammandrabbningen mellan de båda politiska lägren - Awamiförbundet och oppositionen -inför parlamentsvalet.

2.  Europaparlamentet beklagar att Bangladeshs parlament inte lyckades få till stånd enighet mellan samtliga partier om regeringsmakten under perioden före valet, med tanke på att de flesta demokratier lyckas hantera denna fas utan expeditionsministär. Parlamentet vädjar till Bangladeshs regering och opposition att sätta landets bästa i första rummet och att finna en kompromiss som ger Bangladeshs folk chansen att uttrycka sin vilja.

3.  Europaparlamentet uttrycker sin erkänsla för Bangladeshs rykte som ett tolerant samhälle med många olika trosinriktningar, och fördömer grupper och fraktioner som försöker uppamma spänningar mellan folkgrupper för sina egna syftens skull. Parlamentet uppmanar alla grupper och individer att visa tolerans och återhållsamhet, särskilt inför, under och efter valet.

4.  Europaparlamentet uppmanar samtliga parter att inte bojkotta valet, eftersom detta skulle beröva medborgarna en politisk valmöjlighet och undergräva Bangladeshs sociala och ekonomiska stabilitet och dess imponerande utveckling, särskilt i fråga om millenniemålen, katastrofhantering, arbetstagarrättigheter och kvinnors egenmakt.

5.  Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs valkommission att organisera och övervaka nästa allmänna val på ett fullständigt öppet sätt. Parlamentet stöder erkännandet av nya politiska partier som har för avsikt att ställa upp i nästa allmänna val och som uppfyller rimliga krav på politisk medverkan och representation.

6.  Europaparlamentet uppmanar alla politiska partier att avstå från alla former av våld och anstiftan till våld under valprocessen och att förhindra en upprepning av de våldsamma, politiskt motiverade sammandrabbningar som inträffade första halvåret 2013. Parlamentet uttrycker i detta sammanhang allvarlig oro över det politiskt motiverade våld som blossat upp på senare tid och som kostade tiotals människor livet i slutet av oktober 2013.

7.  Europaparlamentet inser behovet av försoning, rättvisa och ansvarsutkrävande för de brott som begicks under 1971 års självständighetskrig. Parlamentet framhåller och stöder Folkrättstribunalens (ICT) viktiga roll i detta sammanhang.

8.  Europaparlamentet beklagar emellertid djupt det växande antalet avrättningar som ska verkställas i Bangladesh och de massdödsdomar som avkunnats i rättegångarna mot de inblandade i 2009 års myteri vid gränsbevakningen. Parlamentet vidhåller att nationella och internationella normer för rättvisa rättegångar och korrekta förfaranden måste tillämpas.

9.  Europaparlamentet upprepar sitt starka motstånd mot dödsstraffets tillämpning i alla situationer och under alla omständigheter, och uppmanar de behöriga myndigheterna i Bangladesh att införa ett officiellt moratorium för avrättningar som ett första steg mot ett avskaffande av dödsstraffet.

10.  Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs regering att återskapa det gynnsamma klimat för civilsamhällets organisationer, däribland människorättsförsvarare, som har bidragit så starkt till Bangladeshs utveckling, så att de kan bedriva sin verksamhet fritt.

11.  Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs myndigheter att genomföra snara, oberoende och insynsvänliga utredningar av fall där människorättsförsvarares rättigheter åsidosatts, bland annat genom hot, attacker, mord, tortyr och misshandel, så att alla ansvariga kan identifieras och ställas inför rätta. Parlamentet framhåller särskilt fallet med fackföreningsledaren Aminul Islam och fallen med journalisterna Sagar Sarowar och Meherun Runi.

12.  Europaparlamentet välkomnar det gemensamma initiativ om förbättrade arbetsförhållanden i konfektionsindustrin som tagits av Bangladeshs regering och Internationella arbetsorganisationen (ILO), i samarbete med regeringen och med arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter. Parlamentet uppmanar europeiska och andra internationella klädmärken att uppfylla de löften och utfästelser som gjordes efter att fabriken Rana Plaza rasat samman, bland annat inom ramen för överenskommelsen om brand- och byggnadssäkerhet i Bangladesh.

13.  Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs regering att slopa kravet på 30 procents ”representativitet” för registrering av fackföreningar, att utvidga arbetslagstiftningens tillämpningsområde till arbetstagarkategorier som hittills varit undantagna, att införa ett förbud mot arbetsgivares inblandning i interna fackföreningsfrågor, att utvidga arbetslagstiftningen till industriella frizoner (Export Processing Zones, EPZ) samt att garantera rätt till kollektivförhandlingar för organisationer för arbetstagares välbefinnande (WWA) och samtidigt göra det lättare att registrera WWA-organisationer.

14.  Europaparlamentet ser fram emot att Bangladesh ska samarbeta fullt ut med FN:s fördragsorgan och skicka en stående inbjudan till de särskilda förfarandena i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt Pakistans regering och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0230.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0100.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0027.
(4) EUT C 294 E, 3.12.2009, s. 77.
(5) EUT C 187 E, 24.7.2008, s. 240.


Qatar: situationen för migrerande arbetstagare
PDF 123kWORD 42k
Europaparlamentets resolution av den 21 november 2013 om Qatar: situationen för gästarbetare (2013/2952(RSP))
P7_TA(2013)0517RC-B7-0498/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2011 om Europeiska unionens förbindelser med Gulfstaternas samarbetsråd(1),

–  med beaktande av det gemensamma rådet och ministermötet EU–Gulfstaternas samarbetsråd den 30 juni 2013 i Manama, Bahrain,

–  med beaktande av FN:s konvention av den 18 december 1990 om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar,

–  med beaktande av Internationella fotbollsförbundets (Fifas) beslut av den 2 december 2010 om att VM i fotboll 2022 kommer att hållas i Qatar,

–  med beaktande av att Qatar ratificerat Internationella arbetsorganisationens konvention angående tvångs- eller obligatoriskt arbete (C029) av den 12 mars 1998,

–  med beaktande av besluten av den 22 augusti 2005 av Qatars minister med ansvar för offentlig förvaltning och bostadspolitik rörande tillämpningen av arbetslag nr 14/2004 om fastställande av villkor och förfaranden för att utfärda licenser till qatarier som vill anställa utländska arbetstagare och Qatars lag om sponsorskap nr 4 från 2009,

–  med beaktande av uppdragsbeskrivningen av FN:s särskilde rapportör om migranters mänskliga rättigheter, François Crépeau, av den 10 november 2013,

–  med beaktande av rapporterna från Human Rights Watch och Amnesty International om byggnadsarbetarnas situation i Qatar inför VM och det besök som Amnesty Internationals generalsekreterare nyligen gjorde i landet,

–  med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I Qatar bor uppskattningsvis 1,35 miljoner utlänningar som utgör nästan 90 procent av landets arbetskraft. Gästarbetarna är till största delen sysselsatta inom byggnads- och tjänstesektorn eller i hushåll. Qatar har därmed den största andelen gästarbetare i förhållande till den inhemska befolkningen i hela världen. Minst ytterligare 500 000 gästarbetare förväntas komma till Qatar för att påskynda byggandet inför VM i fotboll 2022. De flesta gästarbetare kommer från Indien och Nepal, men även från Bangladesh, Pakistan, Filippinerna och Sri Lanka.

B.  Enligt uppgifter från Internationella fackliga samorganisationen (IFS) som erhållits via Indiens och Nepals ambassader i landet dör varje år i genomsnitt 200 arbetstagare från vart och ett av dessa länder i Qatar – en situation som kan förvärras ytterligare under tiden fram till VM 2022.

C.  Internationella arbetsorganisationen (ILO) har varnat för att Qatar ännu inte fullt ut har genomfört den internationella konventionen angående tvångs- eller obligatoriskt arbete som landet ratificerade 1998. ILO har inrättat en trepartskommitté för att se över bevismaterialet och lämna rekommendationer till regeringen i Qatar om hur den kan uppfylla sina internationella åtaganden.

D.  Ordföranden för Qatars nationella människorättskommitté har medgett att vissa problem har förekommit och försäkrat att han och regeringen gör allt för att åtgärda dem. De qatariska myndigheterna har meddelat att arbetslagarna kommer att ändras och att man håller på att bygga bostäder till arbetarna.

E.  Visasponsorsystemet, som går under namnet kafalasystemet, innebär att arbetstagare inte kan byta jobb utan sin arbetsgivares tillstånd och att de inte kan lämna landet om inte deras arbetsgivare undertecknar ett utresetillstånd. Kafalasystemet utnyttjas ofta eftersom arbetsgivarna behåller arbetstagarnas pass och löner och arbetstagare ofta blir tvungna att betala upp till 3 500 dollar för att få ett visum från sin ”kafeel” eller sponsorn, något som innebär att gästarbetarna får mycket stora skulder.

F.  Internationella fackliga samorganisationen (IFS) lämnade i mars 2013 in ett klagomål till Qatars arbetsministerium gentemot ett flertal qatariska företag. Avdelningen för förhållandet mellan arbetsmarknadens parter vid arbetsministeriet i Qatar fick ta emot 6 000 klagomål från arbetstagare 2012. IFS och Bygg- och Träarbetareinternationalen har fördömt situationen och tillsammans lämnat in klagomål till ILO om arbetsförhållandena och föreningsfriheten i Qatar.

1.  Europaparlamentet beklagar dödsfallen bland gästarbetare i Qatar och uttrycker sitt deltagande med deras familjer.

2.  Europaparlamentet oroas över arbetsförhållandena för gästarbetare i Qatar, däribland de långa arbetstiderna, de farliga arbetsförhållandena, att de tvingas arbeta flera månader utan lön, att deras pass beslagtas, att de tvingas bo i överbefolkade läger, att de förvägras rätten att bilda fackföreningar och att de inte får tillgång till gratis dricksvatten i den extrema värmen.

3.  Europaparlamentet är medvetet om de problem som en nationell arbetskraft bestående av nästan 90 procent gästarbetare innebär för de qatariska myndigheterna, samt om de praktiska svårigheter med att upprätthålla lagen som detta medför.

4.  Europaparlamentet välkomnar den qatariska regeringens besked om att den kommer att svartlista företag som utnyttjar gästarbetare. Parlamentet välkomnar regeringens och i synnerhet Qatars nationella människorättskommittés arbete med att öka gästarbetarnas kunskaper om deras rättigheter och skyldigheter enligt internationell lag. Människorättskommitténs beslut att upprätta ett nytt centrum för att hantera och lösa gästarbetarnas rättigheter är lovvärt.

5.  Europaparlamentet uppmanar Qatars myndigheter att effektivt genomdriva lagstiftningen på detta område, inklusive förbudet mot beslagtagning av pass, genom att väcka åtal vid överträdelser och utdöma kännbara straff för företag och enskilda som bryter mot de lagar som skyddar gästarbetarnas rättigheter. Parlamentet välkomnar de qatariska myndigheternas åtagande om att anta lagar om hushållsarbetare som ska innehålla ett verkligt skydd av arbetarnas rättigheter och effektiva efterlevnadsmekanismer. I detta sammanhang är det viktigt att snabbt anta det lagförslag om hushållsarbetare som för närvarande debatteras i det högsta rådet för familjefrågor. Parlamentet konstaterar att de flesta hushållsarbetare är kvinnor.

6.  Europaparlamentet välkomnar de behöriga regeringsorganens förslag att genomföra en undersökning av alla anklagelser, liksom de qatariska myndigheternas löfte om att öka antalet arbetsinspektörer som har i uppgift att kontrollera att arbetslagstiftningen efterlevs. Parlamentet förväntar sig att arbetsinspektörerna får utbildning om mänskliga rättigheter och hoppas att de får stöd av tolkar i sitt arbete.

7.  Europaparlamentet oroas av praxisen att fängsla personer enbart på grund av att de har ”rymt” från sina arbetsgivare, och uppmanar de qatariska myndigheterna att upphöra med detta. Parlamentet kräver dessutom att alla invandrare som har frihetsberövats ges möjlighet att kontakta sina familjer, erbjuds konsulära tjänster, ges tillgång till advokat och tolk samt får rätt att omedelbart överklaga fängslandet.

8.  Europaparlament välkomnar att problemet med de franska fotbollsspelarna Zahir Belounis och Stéphane Morello, som har drabbats av sponsorsystemet och därmed förhindrats att lämna landet, är på väg att lösas, samt uppmanar de qatariska myndigheterna och Fifa att se till att något liknande inte kan inträffa igen.

9.  Europaparlamentet uppmanar Qatar att ratificera Internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar, Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

10.  Europaparlamentet uppmanar Qatar att ratificera ILO:s konventioner, däribland de om gästarbetare, organisationsfrihet, rätten till föreningsfrihet och kollektivförhandlingar, hushållsarbetare och privat arbetsförmedling, samt att söka tekniskt stöd från ILO för att säkerställa att Qatars lagstiftning och agerande följer dessa konventioner.

11.  Europaparlamentet vill se fler husrum för gästarbetare, och då särskilt husrum för kvinnor och barn som är anpassade efter deras behov. Parlamentet välkomnar beskedet från den 9 november 2013 om uppförandet av bostäder för 60 000 arbetare, som ska stå klara i december 2013.

12.  Europaparlamentet upprepar att det är mycket viktigt för förbindelserna mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) att GCC, däribland Qatar, ratificerar Internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar.

13.  Europaparlamentet vädjar till de europeiska företag som bygger arenor och annan infrastruktur i Qatar att ta sitt ansvar och erbjuda arbetsförhållanden som uppfyller internationella standarder för mänskliga rättigheter, samt uppmanar EU:s medlemsstater att vidta åtgärder för att se till att deras anläggnings-, bygg- och konsultföretag uppfyller OECD:s riktlinjer och FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

14.  Europaparlamentet uppmanar de qatariska myndigheterna att ha ett nära samarbete med behöriga myndigheter i gästarbetarnas ursprungsländer, och då kontrollera rekryteringsföretagens roll när det gäller att skicka gästarbetare till Qatar. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att hjälpa regeringarna i ursprungsländerna, som framför allt ligger i Asien, att förbättra behandlingen av gästarbetare.

15.  Europaparlamentet välkomnar idén från internationella organisationen för fotbollsspelare (FIFPro) om att införa oberoende arbetskontrollanter som utses av Fifa och ILO och som ges tillträde till alla byggarbetsplatser samt får befogenhet att ge bindande rekommendationer för att säkerställa att internationella arbetsnormer respekteras i Qatar.

16.  Europaparlamentet påminner Fifa om att dess ansvar går utöver att utveckla fotbollen och att organisera turneringar. Parlamentet uppmanar Fifa att, med stöd av dess europeiska medlemmar, skicka en tydlig signal till Qatar om att förhindra att förberedelserna inför VM 2022 överskuggas av anklagelser om tvångsarbete.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Staten Qatars regering och parlament, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna i Gulfstaternas samarbetsråd, Internationella fotbollsförbundet (Fifa), Europeiska fotbollsförbundet (Uefa), Internationella arbetsorganisationen (ILO) samt FN:s högkommissarie för de mänskliga rättigheterna.

(1) EUT C 247 E, 17.8.2012, s. 1.


Rättvis rättskipning i Bolivia, särskilt i fallen Előd Tóásó och Mario Tadic
PDF 201kWORD 39k
Europaparlamentets resolution av den 21 november 2013 om rättvisa rättsprocesser i Bolivia, i synnerhet i fallen med Előd Tóásó och Mario Tadić (2013/2953(RSP))
P7_TA(2013)0518RC-B7-0499/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, särskilt artiklarna 9 och 10,

–  med beaktande av den Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Bolivia har undertecknat och ratificerat, särskilt artiklarna 9, 10, 14, 15 och 16,

–  med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som Bolivia har undertecknat och ratificerat,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, särskilt artiklarna 1, 2, 3, 5, 6 och 7,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 47 och 48,

–  med beaktande av Amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter, som Bolivia har undertecknat och ratificerat,

–  med beaktande av Inter-amerikanska konventionen om förebyggande och bestraffning av tortyr, som Bolivia har undertecknat och ratificerat,

–  med beaktande av Bolivias författning och lag om rättegång i brottmål,

–  med beaktande av förklaringen av den 23 maj 2012 från utskottet för mänskliga rättigheter, minoritetsfrågor, medborgerliga frågor och religiösa frågor, samt utrikesutskottet i den ungerska nationalförsamlingen och med beaktande av den förklaring som antogs av det bolivianska representanthuset den 12 juni 2012 som ett svar på den ungerska förklaringen,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Bolivia,

–  med beaktande av artikel 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I den bolivianska staden Santa Cruz de la Sierra grep bolivianska säkerhetsstyrkor den 16 april 2009 den ungerska medborgaren Előd Tóásó och den kroatiska medborgaren Mario Tadić, samtidigt som tre andra personer, den rumänska medborgaren Árpád Magyarosi, den iriska medborgaren Michael Martin Dwyer och den ungerska medborgaren Eduardo Rózsa Flores, dödades i skottlossningen.

B.  Előd Tóásó och Mario Tadić har hållits häktade utan åtal sedan dess, vilket strider mot den bolivianska lag som anger att den maximala häktningstiden före rättegång är 36 månader och alltså skulle ha löpt ut den 16 april 2012.

C.  Enligt uppgift har Előd Tóásós och Mario Tadićs mänskliga rättigheter kränkts, både i samband med gripandet och under rättsprocessen.

D.  Den 18 maj 2010, när Előd Tóásó och Mario Tadić redan satt häktade, ändrades artikel 239 i den bolivianska lagen om rättegång i brottmål så att den period en person kan sitta häktad utan rättegång förlängdes retroaktivt från 12 till 36 månader.

E.  Den 17 december 2010 framfördes anklagelser om terrorism offentligt.

F.  I sitt yttrande 63/2011 fastställer FN:s arbetsgrupp för undersökning av godtyckliga fängslanden att Bolivia bryter mot den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna på ett flertal punkter, dessutom bekräftar man att Előd Tóásó greps utan arresteringsorder och har hållits fängslad illegalt. Arbetsgruppen uppmanade därför den bolivianska regeringen att omedelbart frige Előd Tóásó.

1.  Europaparlamentet uppmanar de bolivianska myndigheterna att säkerställa en rättvis och oberoende rättegång för Előd Tóásó och Mario Tadić.

2.  Europaparlamentet har tagit del av den rapport som det bolivianska parlamentet, på grundval av sin egen politiska undersökning av fallet, har antagit och sedan gett bred spridning.

3.  Europaparlamentet vill se en oberoende utredning, där internationella experter deltar, av Árpád Magyarosis, Michael Martin Dwyers och Eduardo Rózsa Flores död.

4.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att se till att fallet fortsätter att stå högt på dagordningen i sina kontakter med den bolivianska regeringen, samt att vidta konkreta åtgärder och steg i ärendet.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar, Mångnationella staten Bolivias regering och mångnationella lagstiftande församling, generalsekreteraren för Organisationen för amerikanska stater, FN:s generalsekreterare och FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy