Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 30 oktober 2013 om villkoren för att göra en prestandadeklaration för byggprodukter tillgänglig på en webbplats (C(2013)7086) – 2013/2928(DEA))

P7_TA(2013)0551 B7-0548/2013

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2013)7086),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 14 november 2013, i vilken parlamentet ombeds tillkännage att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (byggproduktsförordningen)(1), särskilt artiklarna 7.3 och 63.1,

–  med beaktande av artikel 87a.6 i arbetsordningen:

–  med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 87a.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 10 december 2013.

A.  Det är viktigt att den delegerade förordningen om elektroniskt tillhandahållande träder i kraft så snart som möjligt, med tanke på att de väsentliga bestämmelserna i den grundläggande rättsakten, däribland de om tillhandahållande av prestandadeklarationer, gäller sedan den 1 juli 2013.

B.  Möjligheten att göra dessa deklarationer tillgängliga på internet skulle, i enlighet med lagstiftarens önskan, innebära att tillverkare av byggprodukter kan minska kostnaderna och även öka flexibiliteten i byggsektorn som sådan.

C.  Kommissionen borde ha förberett den delegerade förordningen i förväg för att undvika den olyckliga förseningen i fråga om att medge undantag från skyldigheten för tillverkare att tillhandahålla papperskopior eller elektroniska kopior av en prestandadeklaration för varje produkt som görs tillgänglig på marknaden.

D.  Det är av yttersta vikt att både parlamentet och rådet kan utöva sina rättigheter som medlagstiftare i enlighet med fördragen, bland annat i beslutet om vilka delar som ska delegeras till kommissionen i framtida grundläggande rättsakter, och att parlamentet – tillsammans med medlemsstaternas experter och andra intressenter – kan delta i samråd på ett öppet sätt innan en delegerad akt antas.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte har några invändningar mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 88, 4.4.2011, s. 5.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett program för utbyte, stöd och utbildning för att skydda euron mot penningförfalskning (Periklesprogrammet 2020)) (COM(2011)0913 – C7-0510/2011 – 2011/0449(COD))

P7_TA(2013)0552 A7-0423/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0913),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 133 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0510/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska centralbanken av den 2 mars 2012(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 21 november 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0423/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om inrättande av ett handlingsprogram för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Periklesprogrammet 2020) och om upphävande av rådets beslut 2001/923/EG, 2001/924/EG, 2006/75/EG, 2006/76/EG, 2006/849/EG och 2006/850/EG

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 331/2014.)

(1) EUT C 137, 12.5.2012, s. 7.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 99/2013 om programmet för europeisk statistik 2013–2017 (COM(2013)0525 – C7-0224/2013 – 2013/0249(COD))

P7_TA(2013)0553 A7-0401/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0525),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0224/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 27 november 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7‑0401/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om ändring av förordning (EU) nr 99/2013 om programmet för europeisk statistik 2013–2017

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1383/2013.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om utkastet till rådets beslut om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse ratificera Internationella arbetsorganisationens konvention från 2011 om anständiga arbetsvillkor för hushållsarbetare (konvention nr 189) (11462/2013 – C7-0234/2013 – 2013/0085(NLE))

P7_TA(2013)0554 A7-0394/2013

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (11462/2013),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 153 samt artikel 218.6 andra stycket a led v och 218. 8 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7‑0234/2013),

–  med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0394/2013).

1.  Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets beslut.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om utkastet till rådets beslut om protokoll till avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Armenien, å andra sidan, om ett ramavtal mellan Europeiska unionen och Republiken Armenien om de allmänna principerna för Republiken Armeniens deltagande i unionsprogram (16469/2012 – C7-0009/2013 – 2012/0247(NLE))

P7_TA(2013)0555 A7-0406/2013

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (16469/2012),

–  med beaktande av utkastet till protokoll till avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Armenien, å andra sidan (16472/2012),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 114, 168, 169, 172, 173.3, 188 och 192 samt artikel 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7‑0009/2013),

–  med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A7‑0406/2013).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Armenien.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Frankrike om tillämpning vad beträffar förvaltningsområdet Saint-Barthélemy av unionslagstiftning om beskattning av inkomster från sparande och om administrativt samarbete i fråga om beskattning (COM(2013)0555 – C7-0360/2013 – 2013/0269(NLE))

P7_TA(2013)0556 A7-0404/2013

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förslaget till rådets beslut (COM(2013)0555),

–  med beaktande av utkastet till avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Frankrike om tillämpning vad beträffar förvaltningsområdet Saint-Barthélemy av unionslagstiftning om beskattning av inkomster från sparande och om administrativt samarbete i fråga om beskattning,

–  med beaktande av artiklarna 113 och 115 jämförda med artikel 218.6 andra stycket b och 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka Europaparlamentet har hörts av rådet (C7‑0360/2013),

–  med beaktande av artiklarna 55, 90.7 och 46.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7‑0404/2013).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till rådets beslut om ändring av beslut (EG) 2002/546/EG vad gäller dess tillämpningstid (COM(2013)0781 – C7-0420/2013 – 2013/0387(CNS))

P7_TA(2013)0557 A7-0431/2013

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2013)0781),

–  med beaktande av artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7-0420/2013),

–  med beaktande av artiklarna 55 och 46.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A7-0431/2013), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets resolution av den 11 december 2013 med rekommendationer till kommissionen om givarsamordning på EU-nivå av utvecklingsbistånd (2013/2057(INL))

P7_TA(2013)0558 A7-0393/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 9, 151 och 153.1 e,

–  med beaktande av artiklarna 209 och 210 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av Förenta nationernas millenniedeklaration av den 8 september 2000,

–  med beaktande av Parisförklaringen från 2005, Accra-handlingsplanen från 2008 och det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete från 2011,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: Dokument om europeiskt samförstånd(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 oktober 2011 Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring (COM(2011)0637),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 14 maj 2012 Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring(2),

–  med beaktande av de slutsatser som rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, antog den 15 maj 2007 om EU:s uppförandekod om komplementaritet och arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 september 2006 Samarbeta mer, samarbeta bättre: 2006 års paket om effektivitet i EU:s bistånd(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2008 om uppföljning av Parisförklaringen från 2005 om biståndseffektivitet(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om det fjärde högnivåmötet om biståndseffektivitet(6),

–  med beaktande av slutsatserna i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) av den 17 november 2009 om en operativ ram för biståndseffektivitet(7),

–  med beaktande av slutsatserna i rådet (utrikesfrågor och utveckling) av den 14 juni 2010 om arbetsfördelning mellan länderna(8), med en rad tillägg och ändringar till den operativa ramen för biståndseffektivitet,

–  med beaktande av slutsatserna i rådet (utrikesfrågor och utveckling) av den 9 december 2010, Ömsesidig ansvarsskyldighet och insyn: Ett fjärde kapitel i EU:s operativa ram för biståndseffektivitet(9),

–  med beaktande av den konsoliderade texten av den 11 januari 2011 om den operativa ramen för biståndseffektivitet från rådets generalsekretariat(10),

–  med beaktande av rapporten från oktober 2009 Aid Effectiveness Agenda: Benefits of a European Approach, utarbetad på uppdrag av kommissionens generaldirektorat för utveckling(11),

–  med beaktande av den slutliga rapporten från mars 2011 Joint Multiannual Programming, utarbetad på uppdrag av kommissionens generaldirektorat för utveckling(12),

–  med beaktande av del 2 av slutrapporten om utvärderingen av Parisförklaringen, som offentliggjordes i maj 2011,

–  med beaktande av Cost of Non-Europe Report om att öka samordningen mellan EU:s bidragsgivare, som lades fram för utskottet för utveckling den 10 juli 2013,

–  med beaktande av rådets beslut av den 26 juli 2010 om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska organiseras och arbeta (2010/427/EU)(13), särskilt artikel 9 om instrument för yttre åtgärder samt programplanering,

–  med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0393/2013), och av följande skäl:

A.  De senaste uppskattningarna i ovannämnda Cost of Non-Europe Report visar att så mycket som 800 miljoner EUR per år skulle kunna sparas genom minskade transaktionskostnader om EU och dess medlemsstater koncentrerade sina biståndsinsatser på färre länder och verksamheter. Dessutom skulle ytterligare 8,4 miljarder EUR per år kunna sparas om anslagen per land samordnades fullt ut och hade fattigdomsminskning som sitt enda mål.

B.  I ett läge där framstegen med att uppnå FN-målet om att lämna 0,7 % av bruttonationalprodukten som offentligt utvecklingsbistånd senast 2015 har varit begränsade totalt sett är en effektivare samordning på EU-nivå en ytterst viktigt fråga.

C.  Med hänsyn till förändringen av de demografiska förhållandena internationellt och det större ömsesidiga beroendet mellan vad som i dag är utvecklingsländerna och hela EU i framtiden, kommer ökad effektivitet i användningen av utvecklingsbiståndet att medföra effektivare bistånd på platsen och ha den extra fördelen att det lägger grunden för ökad ömsesidig respekt i framtiden.

D.  Samordnade insatser från hela EU, framför allt genom inrättandet av en kommitté bestående av företrädare för kommissionen, rådet och Europaparlamentet, har ett politiskt mervärde och ett mervärde i form av en hävstångseffekt som överstiger summan av de 28 medlemsstaternas och kommissionens individuella insatser.

E.  EU och dess medlemsstater bör fortsätta att föregå med gott exempel när det gäller att minska fragmenteringen av biståndet genom att fullt ut genomföra de åtaganden om internationellt bistånd och utvecklingseffektivitet som gjordes i Paris, Accra och Busan och genom att bygga vidare på de framsteg som har gjorts i den pågående processen för gemensam programplanering.

F.  EU:s givarsamordning bör bidra till målet om att upphöra med allt formellt och informellt bundet stöd och förvandla den s.k. agendan för biståndseffektivitet till en agenda för utvecklingseffektivitet.

G.  EU:s initiativ för att förbättra givarsamordningen har huvudsakligen varit av frivillig och icke-bindande natur, och EU:s uppförandekod om komplementaritet och arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken har bara gett begränsade resultat.

H.  Fördragen ger EU den rättsliga grunden för att stärka samstämmigheten och effektiviteten i EU:s yttre åtgärder.

I.  Kommissionen bör vara den drivande kraften i det fulla genomförandet av agendan för bistånd och utvecklingseffektivitet på EU-nivå.

1.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att infria sina åtaganden enligt Parisförklaringen, Accra-handlingsplanen och det globala partnerskapet från Busan för effektivt utvecklingssamarbete, vilket främst hindras av bristande politisk vilja, byråkrati och höga transaktionskostnader. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att ett grundläggande villkor för att man ska kunna fullfölja den s.k. agendan för biståndseffektivitet är att man till fullo ansluter sig till principen om demokratiskt egenansvar, som innebär att utvecklingsstrategierna ska genomföras av enskilda länder och spegla samtliga nationella aktörers åtaganden.

2.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att till fullo utnyttja EUF‑fördragets bestämmelser om utveckling, enligt vilka EU och medlemsstaterna ska komplettera varandra inom området för utvecklingssamarbete (artiklarna 208 och 210 i EUF-fördraget) för att stärka effektiv samordning mellan EU-givare.

3.  Europaparlamentet efterlyser en effektivare samordning från EU:s och dess medlemsstaters sida genom bland annat gemensam programplanering, inklusive uppdelningen av arbetet i länderna för att undvika överlappande insatser och höga transaktionskostnader. Parlamentet framhåller även att man måste göra en noggrann analys av varje mottagarlands särskilda behovssituation, och samtidigt se till att de finansierade projekten integreras i den lokala ekonomin och gynnar dem som är i mest behov av stöd.

4.  Europaparlamentet efterlyser en bättre samordning mellan EU och dess medlemsstater av fördelningen av bistånd mellan länder, så att man kommer till rätta med problemet med ”gynnade länder” och ”bortglömda länder”. Parlamentet betonar att man genom EU:s politiska riktlinjer för hur arbetet ska delas upp bör se till att full hänsyn tas till horisontella frågor som mänskliga rättigheter, jämställdhet och klimatförändringar. Parlamentet betonar också att målet att öka biståndets inverkan och få bättre resultat/valuta för pengarna inte får leda till en riskovillig utvecklingspolitik som bara inriktas på ”lätta länder”.

5.  Europaparlamentet efterlyser en omprövning av EU:s och dess medlemsstaters komparativa fördelar när det gäller fördelningen av uppgifter på utvecklingsområdet i form av en bedömning av styrkor och svagheter som bör omfatta den berörda medlemsstaten (eller kommissionen) och andra givare och partnerländer.

6.  Europaparlamentet noterar att det även krävs bättre samordning med det internationella samfundet och, än viktigare, med lokala aktörer, särskilt med lokala myndigheter, nationella parlament, det civila samhället och icke-statliga organisationer. Parlamentet påminner om att millennieutvecklingsmål 8 (om inrättande av ett globalt partnerskap för utveckling) uppmuntrar till ett brett deltagande och ett nära samarbete mellan alla utvecklingsaktörer.

7.  Europaparlamentet betonar att multilaterala utvecklingsorganisationer skulle kunna göra biståndet mer ändamålsenligt och maximera dess effektivitet genom att samla resurserna från givarländer. Parlamentet noterar att användningen av resurser från internationella organisationer också hjälper givare att utbyta information om utvecklingsinsatser, vilket medför ökad insyn och ansvarighet.

8.  Parlamentet understryker vikten av att stödja dessa länders kapacitetsutveckling så att de bygger upp den kompetens, den kunskap och de institutioner som krävs för att effektivt hantera sin egen utveckling. Parlamentet understryker vikten av fri handel, marknadsekonomi och företagande för att utvecklingsländerna själva ska kunna bekämpa fattigdom och på så sätt skapa en hållbar ekonomisk utveckling och minska sitt biståndsberoende. Parlamentet understryker även vikten av att främja och försvara goda styrelseformer samt att myndigheterna i mottagarländerna bekämpar korruption och bygger upp sin fiskala infrastruktur för att kunna säkra sina skatteinkomster och motverka skatteflykt och olaglig kapitalflykt.

9.  Europaparlamentet framhåller att icke-traditionella givare, investeringar av den privata sektorn och filantropiska kapitalrörelser till utvecklingsländer spelar en allt större roll, och detta utgör en ytterligare samordningsutmaning. Parlamentet anser att den nya ramen för EU:s givarsamordning för utvecklingsbistånd också bör undersöka möjligheterna att integrera dessa aspekter, och därmed bygga på de åtaganden som ingåtts genom partnerskapet från Busan för effektivt utvecklingssamarbete.

10.  Europaparlamentet understryker betydelsen av en differentierad strategi för biståndseffektivitet som tar hänsyn till partnerländernas utvecklingsnivå (minst utvecklade länder, bräckliga stater eller medelinkomstländer) och deras särskilda behov. Denna differentierade strategi bör grundas på flerdimensionella utvecklingsindikatorer som sträcker sig bortom BNP, som tar hänsyn till fattigdomen, ojämlikheten och sårbarheten i landet.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dra full nytta av nya elektroniska hjälpmedel för samordning av projekt, t.ex. databasen ODAmoz (Official Development Assistance to Mozambique Database), vars inrättande EU finansierade.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU att se till att åtagandena om bistånd och utvecklingsbistånd till fullo återspeglas i alla finansiella mekanismer av betydelse för utvecklingssamarbetet.

13.  Europaparlamentet betonar att det är absolut nödvändigt att förbättra givarsamordningen med hänsyn till åtstramningarna av nationella budgetar och EU:s budget till följd av ekonomiska svårigheter samt det växande politiska intresset för att uppvisa ökad effektivitet i utvecklingsutgifterna och att EU bör spela en huvudroll i främjandet av samordningen och samordningen bör omfatta alla viktiga aspekter av alla utvecklingsprojekt, inklusive planering, övervakning och utvärdering av projekten.

14.  Europaparlamentet anser att man inte till fullo utnyttjat EU:s och dess medlemsstaters potential att göra sitt utvecklingsbistånd mer effektivt och ändamålsenligt eftersom de hittillsvarande EU-initiativen för att förbättra givarsamordningen har varit frivillig och icke-bindande. Parlamentet uppmanar därför EU och dess medlemsstater att inrätta ett nytt instrument för samordning i form av en förordning.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artiklarna 209 och 210 i EUF-fördraget och helst före den 31 december 2015, men i alla händelser inte senare än första planeringsterminen 2016, förelägga parlamentet ett förslag till rättsakt om regleringsaspekterna rörande EU:s givarsamordning av utvecklingsbiståndet, efter att man antagit och infört en färdplan med förberedande åtgärder för att underlätta ikraftträdandet av dessa regleringsaspekter, i enlighet med de detaljerade rekommendationerna i bilagan om detta.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att utvärdera denna färdplan baserat på en i förväg överenskommen uppsättning indikatorer. Deltagarna i denna process bör utgöras av, å ena sidan, EU-delegationer och medlemsstaternas diplomatiska beskickningar i partnerländer och, å andra sidan, generaldirektoratet för utveckling och samarbete och Europeiska utrikestjänsten och företrädare för medlemsstaterna. Denna process skulle innebära att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten rapporterar till Europaparlamentet så att enighet kan nås om hur färdplanen ska genomföras.

17.  Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritetsprincipen.

18.  Europaparlamentet bedömer att det begärda förslaget inte får några ekonomiska konsekvenser.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet.

BILAGA TILL RESOLUTIONEN

DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

Rekommendation 1 (om målet och tillämpningsområdet för den förordning som ska antas)

Målet med förordningen bör vara att kodifiera och stärka mekanismerna och metoderna för att sörja för större komplementaritet och effektiv samordning av utvecklingsbiståndet. Förordningens tillämpningsområde bör tillhandahålla en lämplig lösning på frågan om att öka effektiviteten och ändamålsenligheten i EU:s utvecklingsbistånd.

Förordningen bör vara tillämplig på medlemsstaterna och EU:s institutioner.

Rekommendation 2 (om de allmänna principer som bör styra samordningen mellan EU:s bidragsgivare)

Följande principer bör kodifieras i förordningen:

—  Egenansvar: EU och dess medlemsstater bör respektera partnerlandets ledning och ställa sig bakom statsförvaltningens strategier. De bör i lämpliga fall inbegripa insatser för att bidra till att stärka partnerlandets kapacitet att leda verksamhetsramarna för givarsamordning.

—  Harmonisering: EU och dess medlemsstater bör införa gemensamma arrangemang på landsnivå för programplanering (gemensam programplanering) och arbeta tillsammans för att minska antalet separata, och ofta dubblerade, insatser på fältet och diagnostiska genomgångar. De bör även delegera befogenheten att leda givarna vid genomförandet av insatser där någon av dem har en komparativ fördel på sektors- eller landsnivå.

—  Mottagaranpassning: EU och dess medlemsstater bör grunda sitt övergripande stöd (landsstrategier, politiska dialoger och utvecklingssamarbetsprogram) på partnerländernas nationella utvecklingsstrategier och regelbundna granskningar av framstegen i genomförandet av dessa strategier. För att göra biståndsadministrationen mindre betungande bör de i första hand använda landsspecifika system. EU och medlemsstaterna bör undvika att inrätta särskilda strukturer för den dagliga förvaltningen och genomförandet av biståndsfinansierade projekt och program.

—  Förutsebarhet i finansieringen: För att effektivt samordna sina utvecklingsinsatser bör EU och dess medlemsstater i god tid ge utvecklingsländerna information om sina kommande utgifts- och/eller genomförandeplaner, med vägledande resursfördelningar, så att partnerländerna kan integrera dem i sin planering på medellång sikt.

—  Insyn och ömsesidig ansvarighet: EU och dess medlemsstater bör arbeta tillsammans med partnerländerna för att inrätta ömsesidigt överenskomna ramar för en tillförlitlig utvärdering av prestationer, insyn och ansvarighet för de landsspecifika systemen och för att förbättra tillgången och kvaliteten på data i partnerländerna. Viktiga initiativ för att uppnå dessa mål, däribland EU:s öppenhetsgaranti och Iati-initiativet för öppenhet i biståndet, bör främjas ytterligare.

—  Differentierad strategi: Vid genomförandet av förordningen bör man tillämpa en differentierad strategi som bygger på utvecklingssituationerna och utvecklingsbehoven så att partnerländerna eller partnerregionerna tillhandahålls särskilt, skräddarsytt samarbete utgående från deras egna behov, strategier, prioriteringar och tillgångar.

—  Granskning, utvärdering och diskussion av resultaten: EU bör övervaka och rapportera om genomförandet av förordningen. Insatser bör rapporteras varje år till nationella parlament och till Europaparlamentet.

Rekommendation 3 (om gemensam programplanering)

Förordningen bör kodifiera EU:s och medlemsstaternas åtagande att öka sitt deltagande i gemensamma fleråriga program anpassade till partnerländernas utvecklingsstrategier inklusive att så långt möjligt synkronisera detta med programcykler i partnerländerna. Den gemensamma programplaneringsramen är ett pragmatiskt verktyg för att öka arbetsfördelningen och bör komplettera och stärka befintliga arrangemang för givarsamordning för att undvika onödiga parallella processer.

Förordningen bör säkerställa att EU aktivt övervakar framstegen på landsnivå och i sina centrala avdelningar för att se till att framsteg ständigt görs i fråga om befintliga åtaganden och att färdplanerna för genomförandet av EU:s gemensamma programplaneringsram följs upp på lämpligt sätt.

Rekommendation 4 (om arbetsfördelning)

EU och dess medlemsstater har utarbetat ett brett spektrum av vägledande principer om hur arbetsfördelningen bör genomföras på ett effektivt sätt. EU:s uppförandekod om komplementaritet och arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken ger EU och medlemsstaterna vägledning och bör snabbt genomföras i alla partnerländer.

Rekommendation 4.1: om arbetsfördelning inom ett land

EU och dess medlemsstater bör minska transaktionskostnaderna genom att begränsa antalet EU-givare som är aktiva i den sektorspolitiska dialogen och i samarbetsverksamheter. För att göra detta bör de utveckla och genomföra sektoriella exitplaner för bättre sektorkoncentration, på grundval av dialog med partnerregeringar och andra givare samt en konsekvensanalys av potentiella finansieringsluckor.

Rekommendation 4.2: om arbetsfördelning mellan länder

För att minska biståndsfragmenteringen mellan länder och mångfaldigandet av givare, bör EU och dess medlemsstater se till att deras landsfördelningar genomförs på en välinformerad grund bland annat genom att beakta andra medlemsstaters avsikter och möjligheterna till EU‑inflytande. Medlemsstaterna bör eftersträva bättre geografisk koncentration medan kommissionen bör spela en samordnande roll, särskilt i mindre gynnade länder. I detta avseende bör EU-gemensamma analyser och strategier för både länder som är gynnade och mindre gynnade inom unionen ligga till grund för bättre arbetsfördelning mellan länder.

Rekommendation 5 (om övervakning av framstegen i centrala avdelningar och på landsnivå)

Förordningen bör kodifiera mekanismerna för rapportering av tecken på framsteg vad gäller ökad givarsamordning på landsnivå genom att bland annat inbegripa följande: a) Särredovisade uppgifter om alla berörda biståndsflöden. b) Framsteg i processerna för gemensam programplanering, med särskild uppmärksamhet på arbetsfördelning. c) Belägg för minskade transaktionskostnader via arbetsfördelning. d}Rationalisering av gemensam programplanering och arbetsfördelning i strategiska planeringsprocesser.

Denna information bör göras tillgänglig för partnerländerna så att de kan rapportera i sina nationella budgetdokument och därmed underlätta öppenheten gentemot parlament, det civila samhället och andra berörda intressenter.

Rekommendation 6 (om de nationella parlamentens medverkan i övervakningen av givarsamordningen)

Förordningen bör innehålla bestämmelser om att öka nationella parlaments medverkan i övervakningen av givarsamordningen. I detta syfte bör årliga möten mellan Europaparlamentet och nationella parlament hållas för att bedöma framstegen och diskutera resultaten.

Rekommendation 7 (om årlig rapportering till Europaparlamentet och rådet)

Förordningen bör innehålla bestämmelser om utvärdering i form av en årsrapport. Kommissionen bör granska framstegen i genomförandet av de åtgärder som vidtas enligt förordningen och bör varje år lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, samt till den kommitté som avses i rekommendation 9, om genomförandet och resultaten i fråga om samordningen av EU:s stöd.

Rapporten bör också överlämnas till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

Årsrapporten bör grundas på den information för föregående år som tillhandahållits av kommissionens centrala avdelningar och från fältet. I årsrapporten bör man bedöma resultaten av arbetet med att öka samordningen av utvecklingspolitiken mellan EU och dess medlemsstater och så långt möjligt använda specifika och mätbara indikatorer på framsteg i uppnåendet av målen i denna förordning.

Rekommendation 8 (om granskningen)

Kommissionen bör lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med en utvärdering av genomförandet av denna förordning under de tre första åren och vid behov bifoga ett lagstiftningsförslag med nödvändiga ändringar.

Rekommendation 9 (om inrättandet av samordningskommittén)

Förordningen bör innehålla bestämmelser om inrättandet av en kommitté. Kommittén bör anta sin arbetsordning och vara sammansatt av företrädare för kommissionen, rådet och Europaparlamentet.

(1) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1. (2) Dok.9369/12. (3) Dok.9558/07. (4) EUT C 306 E, 15.12.2006, s. 373. (5) EUT C 279 E, 19.11.2009, s. 100. (6) EUT C 131 E, 8.5.2013, s. 80. (7) Dok.15912/09. (8) Dok.11081/10. (9) Dok.17769/10. (10) Dok.18239/10. (11) Projekt 2008/170204 – version 1. (12) Projekt 2010/250763 – version 1. (13) EUT L 201, 20.5.2010, s. 3.

Europaparlamentets beslut av den 11 december 2013 om nomineringen av Phil Wynn Owen till ämbetet som ledamot av revisionsrätten (C7-0313/2013 – 2013/0811(NLE))

P7_TA(2013)0559 A7-0438/2013

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar detta beslut

–  med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7‑0313/2013),

–  med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0438/2013), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets budgetkontrollutskott granskade sedan den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

B.  Utskottet höll den 7 november 2013 en utfrågning med den nominerade kandidaten.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Phil Wynn Owen till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets beslut av den 11 december 2013 om nomineringen av Alex Brenninkmeijer till ämbetet som ledamot av revisionsrätten (C7-0312/2013 – 2013/0810(NLE))

P7_TA(2013)0560 A7-0433/2013

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7‑0312/2013),

–  med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0433/2013), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets budgetkontrollutskott granskade den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

B.  Utskottet höll den 7 november 2013 en utfrågning med den nominerade kandidaten.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Alex Brenninkmeijer till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets beslut av den 11 december 2013 om nomineringen av Henri Grethen till ämbetet som ledamot av revisionsrätten (C7-0309/2013 – 2013/0807(NLE))

P7_TA(2013)0561 A7-0439/2013

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar detta beslut

–  med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0309/2013),

–  med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0439/2013), och av följande skäl:

A.  Budgetkontrollutskottet höll den 7 november 2013 en utfrågning med den kandidat som rådet föreslagit till ämbetet som ledamot av revisionsrätten.

B.  Henri Grethen uppfyller villkoren i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Henri Grethen till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets beslut av den 11 december 2013 om nomineringen av Nikolaos Milionis till ämbetet som ledamot av revisionsrätten (C7-0310/2013 – 2013/0808(NLE))

P7_TA(2013)0562 A7-0436/2013

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0310/2013),

–  med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0436/2013), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets budgetkontrollutskott granskade den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

B.  Vid sitt sammanträde den 7 november 2013 höll budgetkontrollutskottet en utfrågning med rådets kandidat till ämbetet som ledamot av revisionsrätten.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Nikolaos Milionis till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets beslut av den 11 december 2013 om nomineringen av Danièle Lamarque till ämbetet som ledamot av revisionsrätten (C7-0311/2013 – 2013/0809(NLE))

P7_TA(2013)0563 A7-0437/2013

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar detta beslut

–  med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7‑0311/2013),

–  med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0437/2013), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets budgetkontrollutskott har granskat den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

B.  Utskottet höll den 7 november 2013 en utfrågning med den nominerade kandidaten.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Danièle Lamarque till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets beslut av den 11 december 2013 om Europeiska centralbankens förslag till utnämning av ordförande för Europeiska centralbankens tillsynsnämnd (N7-0103/2013 – C7-0424/2013 – 2013/0901(NLE))

P7_TA(2013)0564 A7-0452/2013

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av Europeiska centralbankens förslag av den 22 november 2013 om utnämning av ordförande för Europeiska centralbankens tillsynsnämnd (N7-0103/2013),

–  med beaktande av artikel 26.3 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut(1),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet och Europeiska centralbanken om de praktiska formerna för utövande av demokratisk ansvarsskyldighet och tillsyn av utövandet av de uppgifter som ECB tilldelats inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen(2),

–  med beaktande av sin arbetsordning,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7‑0452/2013), och av följande skäl:

A.  I artikel 26.3 i förordning (EU) nr 1024/2013 fastställs att Europeiska centralbanken (ECB) ska förelägga Europaparlamentet sitt förslag till utnämning av ordförande för sin tillsynsnämnd, och att denna ordförande ska utses på grundval av ett öppet urvalsförfarande bland personer vars auktoritet och yrkeserfarenhet inom banksektorn och den finansiella sektorn är allmänt erkända och som inte är ledamöter i ECB-rådet.

B.  I artikel 26.2 i förordning (EU) nr 1024/2013 fastställs att utnämningarna till tillsynsnämnden i enlighet med den förordningen ska respektera principerna om jämn könsfördelning, erfarenhet och kvalifikationer.

C.  I en skrivelse av den 22 november 2013 förelade ECB parlamentet ett förslag om utnämning av Danièle Nouy till ordförande för ECB:s tillsynsnämnd för en mandatperiod på fem år.

D.  Parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor granskade därefter den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 26.2 och 26.3 i förordning (EU) nr 1024/2013. I samband med denna granskning tog utskottet del av kandidatens meritförteckning och svaren på de skriftliga frågor som utskottet ställt till henne.

E.  Utskottet höll en utfrågning med den nominerade kandidaten den 27 november 2013. Under denna utfrågning höll kandidaten ett inledande anförande och besvarade därefter utskottsledamöternas frågor.

1.  Europaparlamentet godkänner ECB:s förslag om utnämning av Danièle Nouy till ordförande för ECB:s tillsynsnämnd.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till Europeiska centralbanken, rådet och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT L 287, 29.10.2013, s. 63. (2) EUT L 320, 30.11.2013, s. 1.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av gemensamma bestämmelser och förfaranden för genomförandet av Europeiska unionens instrument för yttre åtgärder (COM(2011)0842 – C7-0494/2011 – 2011/0415(COD))

P7_TA(2013)0565 A7-0447/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0842),

–  med beaktande av artikel 294.2 och artiklarna 209.1 och 212.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0494/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 9 oktober 2012(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 4 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel och budgetutskottet (A7-0447/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets uttalande, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om fastställande av gemensamma bestämmelser och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för finansiering av yttre åtgärder

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 236/2014.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Europeiska kommissionens förklaring om användningen av genomförandeakter för att fastställa regler för genomförandet av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II)

Europeiska kommissionen anser att bestämmelserna för genomförandet av program för gränsöverskridande samarbete så som de fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2014 av den 11 mars 2014 om fastställande av gemensamma bestämmelser och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för finansiering av externa åtgärder och andra specifika mer detaljerade genomförandebestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument samt i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II), syftar till att komplettera den grundläggande rättsakten och därför bör vara delegerade akter som antas på grundval av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Europeiska kommissionen kommer inte att motsätta sig antagandet av den text som medlagstiftarna enats om. Kommissionen erinrar om att frågan om avgränsning mellan artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget för närvarande granskas av domstolen i ”biocidmålet”.

Europeiska kommissionens förklaring om ”återflöden”

I enlighet med de skyldigheter som anges i artikel 21.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 kommer Europeiska kommissionen att i budgetförslaget införa en rubrik för interna inkomster avsatta för särskilda ändamål och om möjligt ange beloppet för sådana inkomster.

Budgetmyndigheten kommer att underrättas om de samlade resurserna varje år i samband med planeringen av budgeten. Interna inkomster avsatta för särskilda ändamål får bara införas i budgetförslaget i den mån deras storlek är fastställd.

Europaparlamentets uttalande om avbrytande av stöd som beviljas inom ramen för finansiella instrument

Europaparlamentet noterar att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 234/2014 av den 11 mars 2014 om inrättandet av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om inrättandet av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II) inte innehåller några uttryckliga hänvisningar till möjligheten att avbryta stöd i fall där ett mottagarland inte efterlever de grundläggande principer som anges i respektive instrument, och särskilt principerna om demokrati, respekt för rättsstatsprincipen och för de mänskliga rättigheterna.

Europaparlamentet anser att ett uppskjutande av bistånd inom ramen för dessa instrument skulle ändra den totala finansiering som överenskommits i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Som medlagstiftare och medlem i budgetmyndigheten har Europaparlamentet därför rätt att till fullo utöva sina befogenheter i detta avseende, om ett sådant beslut fattas.

(1) EUT C 391, 18.12.2012, s. 110.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett stabilitetsinstrument (COM(2011)0845 – C7-0497/2011 – 2011/0413(COD))

P7_TA(2013)0566 A7-0451/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0845),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 209.1 och 212.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7–0497/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  having regard to the undertaking given by the Council representative by letter of 4 December 2013 to approve Parliament’s position, in accordance with Article 294(4) of the Treaty on the Functioning of the European Union,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel och budgetutskottet (A7‑0451/2013),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 230/2014.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Europeiska kommissionens förklaring om den strategiska dialogen med Europaparlamentet(1)

På grundval av artikel 14 i EU-fördraget kommer Europeiska kommissionen att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet innan programplaneringen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred, och efter en första konsultation av dess relevanta stödmottagare, där så är lämpligt. Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med vägledande tilldelningar per land/region, och, inom varje land/region, prioriteringar, möjliga resultat och vägledande anslag som avsatts för varje prioritering för geografiska program, liksom uppgifter om vilka stödvillkor som valts2. Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med de tematiska prioriteringarna, eventuella resultat, uppgifter om vilka stödvillkor som valts och de finansiella anslagen för de prioriteringar som anges i de tematiska programmen. Europeiska kommissionen kommer att ta hänsyn till Europaparlamentets ståndpunkt i frågan.(2)

Europeiska kommissionen kommer att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet i samband med översynen efter halva tiden och före en omfattande översyn av programdokumenten under den period som denna förordning är i kraft.

Europeiska kommissionen kommer på uppmaning av Europaparlamentet att redogöra för var Europaparlamentets synpunkter har beaktats i programdokumenten och all annan uppföljning till den strategiska dialogen.

(1) Europeiska kommissionen kommer att vara representerad på den ansvarige kommissionsledamotens nivå. (2) I tillämpliga fall.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument (COM(2011)0839 – C7-0492/2011 – 2011/0405(COD))

P7_TA(2013)0567 A7-0449/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0839),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 209.1 och 212.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0492/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 november 2012(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av 9 oktober 2012(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 4 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel, budgetutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för regional utveckling, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0449/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets uttalande, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 232/2014.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Europeiska kommissionens förklaring om den strategiska dialogen med Europaparlamentet(3)

På grundval av artikel 14 i EU-fördraget kommer Europeiska kommissionen att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet innan programplaneringen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument, och efter en första konsultation av dess relevanta stödmottagare, där så är lämpligt. Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med vägledande tilldelningar per land/region, och, inom varje land/region, prioriteringar, möjliga resultat och vägledande anslag som avsatts för varje prioritering för geografiska program, liksom uppgifter om vilka stödvillkor som valts(4). Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med de tematiska prioriteringarna, eventuella resultat, uppgifter om vilka stödvillkor som valts2 och de finansiella anslagen för de prioriteringar som anges i de tematiska programmen. Europeiska kommissionen kommer att ta hänsyn till Europaparlamentets ståndpunkt i frågan.

Europeiska kommissionen kommer att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet i samband med översynen efter halva tiden och före en omfattande översyn av programdokumenten under den period som denna förordning är i kraft.

Europeiska kommissionen kommer på uppmaning av Europaparlamentet att redogöra för var Europaparlamentets synpunkter har beaktats i programdokumenten och all annan uppföljning till den strategiska dialogen.

Europeiska kommissionens förklaring om användningen av genomförandeakter för att fastställa regler för genomförandet av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II)

Europeiska kommissionen anser att bestämmelserna för genomförandet av program för gränsöverskridande samarbete så som de fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2014 av den 11 mars 2014 om fastställande av gemensamma bestämmelser och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för finansiering av externa åtgärder och andra specifika mer detaljerade genomförandebestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument samt i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II), syftar till att komplettera den grundläggande rättsakten och därför bör vara delegerade akter som antas på grundval av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Europeiska kommissionen kommer inte att motsätta sig antagandet av den text som medlagstiftarna enats om. Kommissionen erinrar om att frågan om avgränsning mellan artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget för närvarande granskas av domstolen i ”biocidmålet”.

Europaparlamentets uttalande om avbrytande av stöd som beviljas inom ramen för finansiella instrument

Europaparlamentet noterar att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014-2020, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 234/2014 av den 11 mars 2014 om inrättandet av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om inrättandet av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II) inte innehåller några uttryckliga hänvisningar till möjligheten att avbryta stöd i fall där ett mottagarland inte efterlever de grundläggande principer som anges i respektive instrument, och särskilt principerna om demokrati, respekt för rättsstatsprincipen och för de mänskliga rättigheterna.

Europaparlamentet anser att ett uppskjutande av bistånd inom ramen för dessa instrument skulle ändra den totala finansiering som överenskommits i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Som medlagstiftare och medlem i budgetmyndigheten har Europaparlamentet därför rätt att till fullo utöva sina befogenheter i detta avseende, om ett sådant beslut fattas.

(1) EUT C 11, 15.1.2013, s. 77. (2) EUT C 391, 18.12.2012, s. 110. (3) Europeiska kommissionen kommer att vara representerad på den ansvarige kommissionsledamotens nivå. (4) I tillämpliga fall.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (COM(2011)0838 – C7-0491/2011 – 2011/0404(COD))

P7_TA(2013)0568 A7-0445/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0838),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 212.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0491/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 november 2012(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 9 oktober 2012(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 4 december 2013 att godkänna denna ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för internationell handel, budgetutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för regional utveckling (A7-0445/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets uttalanden och Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalanden som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet tar del av kommissionens förklaringar, som bifogas denna resolution.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II)

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 231/2014.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Europeiska kommissionens förklaring om den strategiska dialogen med Europaparlamentet(3)

På grundval av artikel 14 i EU-fördraget kommer Europeiska kommissionen att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet innan programplaneringen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II), och efter en första konsultation av dess relevanta stödmottagare, där så är lämpligt. Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med vägledande tilldelningar per land/region, och, inom varje land/region, prioriteringar, möjliga resultat och vägledande anslag som avsatts för varje prioritering för geografiska program, liksom uppgifter om vilka stödvillkor som valts(4). Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med de tematiska prioriteringarna, eventuella resultat, uppgifter om vilka stödvillkor som valts2 och de finansiella anslagen för de prioriteringar som anges i de tematiska programmen. Europeiska kommissionen kommer att ta hänsyn till Europaparlamentets ståndpunkt i frågan.

Europeiska kommissionen kommer att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet i samband med översynen efter halva tiden och före en omfattande översyn av programdokumenten under den period som denna förordning är i kraft.

Europeiska kommissionen kommer på uppmaning av Europaparlamentet att redogöra för var Europaparlamentets synpunkter har beaktats i programdokumenten och all annan uppföljning till den strategiska dialogen.

Gemensamt uttalande om från Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om finansiering av övergripande program för minoriteter

Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen är överens om att led ii i artikel 2.1 a i förordning (EG) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II) bör tolkas som att det tillåter finansieringen av program som syftar till att förbättra respekten för och skyddet av minoriteter i enlighet med Köpenhamnskriterierna, såsom var fallet enligt rådets förordning (EG) nr 1085/2006 av den 17 juli 2006 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA).

Europeiska kommissionens förklaring om användningen av genomförandeakter för att fastställa regler för genomförandet av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II)

Europeiska kommissionen anser att bestämmelserna för genomförandet av program för gränsöverskridande samarbete så som de fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2014 av den 11 mars 2014 om fastställande av gemensamma bestämmelser och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för finansiering av externa åtgärder och andra specifika mer detaljerade genomförandebestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument samt i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II), syftar till att komplettera den grundläggande rättsakten och därför bör vara delegerade akter som antas på grundval av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Europeiska kommissionen kommer inte att motsätta sig antagandet av den text som medlagstiftarna enats om. Kommissionen erinrar om att frågan om avgränsning mellan artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget för närvarande granskas av domstolen i ”biocidmålet”.

Europaparlamentets uttalade om avbrytande av stöd inom ramen för finansiella instrument

Europaparlamentet noterar att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014-2020, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 234/2014 av den 11 mars 2014 om inrättandet av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om inrättandet av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II) inte innehåller några uttryckliga hänvisningar till möjligheten att avbryta stöd i fall där ett mottagarland inte efterlever de grundläggande principer som anges i respektive instrument, och särskilt principerna om demokrati, respekt för rättsstatsprincipen och för de mänskliga rättigheterna.

Europaparlamentet anser att ett uppskjutande av bistånd inom ramen för dessa instrument skulle ändra den totala finansiering som överenskommits i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Som medlagstiftare och medlem i budgetmyndigheten har Europaparlamentet därför rätt att till fullo utöva sina befogenheter i detta avseende, om ett sådant beslut fattas.

Europaparlamentets uttalande om de stödmottagare som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II)

Europaparlamentet noterar att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II) använder begreppet ”de stödmottagare som förtecknas i bilaga I” genomgående i hela texten. Europaparlamentet anser att denna term är tillämplig på länder.

(1) EUT C 11, 15.1.2013, s. 77. (2) EUT C 391, 18.12.2012, s. 110. (3) Europeiska kommissionen kommer att vara representerad på den ansvarige kommissionsledamotens nivå. (4) I tillämpliga fall.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer (COM(2011)0843 – C7-0495/2011 – 2011/0411(COD))

P7_TA(2013)0569 A7-0446/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0843),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 207.2, 209.1 och 212.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0495/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 9 oktober 2012(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 4 december 2013 att godkänna denna ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för utveckling, budgetutskottet och utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0446/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets uttalande som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om inrättande av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 234/2014.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Europeiska kommissionens förklaring om den strategiska dialogen med Europaparlamentet(2)

På grundval av artikel 14 i EU-fördraget kommer Europeiska kommissionen att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet innan programplaneringen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 234/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer, och efter en första konsultation av dess relevanta stödmottagare, där så är lämpligt. Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med vägledande tilldelningar per land/region, och, inom varje land/region, prioriteringar, möjliga resultat och vägledande anslag som avsatts för varje prioritering för geografiska program, liksom uppgifter om vilka stödvillkor som valts(3). Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med de tematiska prioriteringarna, eventuella resultat, uppgifter om vilka stödvillkor som valts2 och de finansiella anslagen för de prioriteringar som anges i de tematiska programmen. Europeiska kommissionen kommer att ta hänsyn till Europaparlamentets ståndpunkt i frågan.

Europeiska kommissionen kommer att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet i samband med översynen efter halva tiden och före en omfattande översyn av programdokumenten under den period som denna förordning är i kraft.

Europeiska kommissionen kommer på uppmaning av Europaparlamentet att redogöra för var Europaparlamentets synpunkter har beaktats i programdokumenten och all annan uppföljning till den strategiska dialogen.

Europaparlamentets uttalande om avbrytande av stöd som beviljas inom ramen för finansiella instrument

Europaparlamentet noterar att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 234/2014 av den 11 mars 2014 om inrättandet av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om inrättandet av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II) inte innehåller några uttryckliga hänvisningar till möjligheten att avbryta stöd i fall där ett mottagarland inte efterlever de grundläggande principer som anges i respektive instrument, och särskilt principerna om demokrati, respekt för rättsstatsprincipen och för de mänskliga rättigheterna.

Europaparlamentet anser att ett uppskjutande av bistånd inom ramen för dessa instrument skulle ändra den totala finansiering som överenskommits i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Som medlagstiftare och medlem i budgetmyndigheten har Europaparlamentet därför rätt att till fullo utöva sina befogenheter i detta avseende, om ett sådant beslut fattas.

(1) EUT C 391, 18.12.2012, s. 110. (2) Europeiska kommissionen kommer att vara representerad på den ansvarige kommissionsledamotens nivå. (3) I tillämpliga fall.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (COM(2011)0844 – C7-0496/2011 – 2011/0412(COD))

P7_TA(2013)0570 A7-0448/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0844),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 209 och 212 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0496/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 15 november 2012(1),

—  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 9 oktober 2012(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 4 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling, budgetutskottet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0448/2013), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om inrättande av ett finansieringsinstrument för demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 235/2014.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Europeiska kommissionens förklaring om den strategiska dialogen med

Europaparlamentet(3)

På grundval av artikel 14 i EU-fördraget kommer Europeiska kommissionen att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet innan programplaneringen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 235/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett europeiskt instrument för demokrati och mänskliga rättigheter, och efter en första konsultation av dess relevanta stödmottagare, där så är lämpligt. Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med vägledande tilldelningar per land/region, och, inom varje land/region, prioriteringar, möjliga resultat och vägledande anslag som avsatts för varje prioritering för geografiska program, liksom uppgifter om vilka stödvillkor som valts(4). Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med de tematiska prioriteringarna, eventuella resultat, uppgifter om vilka stödvillkor som valts2 och de finansiella anslagen för de prioriteringar som anges i de tematiska programmen. Europeiska kommissionen kommer att ta hänsyn till Europaparlamentets ståndpunkt i frågan.

Europeiska kommissionen kommer att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet i samband med översynen efter halva tiden och före en omfattande översyn av programdokumenten under den period som denna förordning är i kraft.

Europeiska kommissionen kommer på uppmaning av Europaparlamentet att redogöra för var Europaparlamentets synpunkter har beaktats i programdokumenten och all annan uppföljning till den strategiska dialogen.

Gemensamt uttalande av Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om valövervakningsuppdrag

Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen understryker det viktiga bidrag som EU:s valobservatörsuppdrag gör till unionens politik för yttre förbindelser genom att stödja demokratin i partnerländerna. EU:s valobservatörsuppdrag bidrar till att öka insynen och förtroendet för valprocessen, och tillhandahåller en välgrundad bedömning av val, liksom rekommendationer för deras ytterligare förbättringar inom ramen för unionens samarbete och politiska dialog med partnerländerna. Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen är överens om att upp till 25 % av budgeten under perioden 2014–2020 för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 235/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansiellt instrument för demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen bör avsättas till finansieringen av EU:s valobservatörsuppdrag, beroende på årliga valprioriteringar.

(1) EUT C 11, 15.1.2013, s. 81. (2) EUT C 391, 18.12.2012, s. 110. (3) Europeiska kommissionen kommer att vara representerad på den ansvarige kommissionsledamotens nivå. (4) I tillämpliga fall.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om Europaparlamentets och rådets förslag till förordning om inrättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingsarbete (COM(2011)0840 – C7-0493/2011 – 2011/0406(COD))

P7_TA(2013)0571 A7-0450/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0840),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 209.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0493/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 9 oktober 2012(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 4 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för internationell handel, budgetutskottet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0450/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner sitt uttalande och Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr,,,/2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014-2020

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 233/2014.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Europeiska kommissionens förklaring om den strategiska dialogen med Europaparlamentet(2)

På grundval av artikel 14 i EU-fördraget kommer Europeiska kommissionen att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet innan programplaneringen för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014-2020, och efter en första konsultation av dess relevanta stödmottagare, där så är lämpligt. Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med vägledande tilldelningar per land/region, och, inom varje land/region, prioriteringar, möjliga resultat och vägledande anslag som avsatts för varje prioritering för geografiska program, liksom uppgifter om vilka stödvillkor som valts(3). Europeiska kommissionen kommer att förelägga Europaparlamentet relevanta tillgängliga dokument om programplaneringen med de tematiska prioriteringarna, eventuella resultat, uppgifter om vilka stödvillkor som valts2 och de finansiella anslagen för de prioriteringar som anges i de tematiska programmen. Europeiska kommissionen kommer att ta hänsyn till Europaparlamentets ståndpunkt i frågan.

Europeiska kommissionen kommer att genomföra en strategisk dialog med Europaparlamentet i samband med översynen efter halva tiden och före en omfattande översyn av programdokumenten under den period som denna förordning är i kraft.

Europeiska kommissionen kommer på uppmaning av Europaparlamentet att redogöra för var Europaparlamentets synpunkter har beaktats i programdokumenten och all annan uppföljning till den strategiska dialogen.

Europaparlamentets, Europeiska unionens råds och Europeiska kommissionens förklaring om artikel 5.2 b ii i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020

Vad gäller tillämpningen av artikel 5.2 b ii i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020 ska följande partnerländer vid tidpunkten för den förordningens ikraftträdande som undantagsfall anses vara behöriga till bilateralt samarbete, inbegripet med hänsyn till utfasningen av utvecklingsbidraget: Kuba, Colombia, Ecuador, Peru och Sydafrika.

Europeiska kommissionens förklaring om artikel 5 förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014-2020

Europeiska kommissionen kommer att inhämta Europaparlamentets synpunkter innan den ändrar tillämpningen av artikel 5.2 b ii i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014-2020.

Europeiska kommissionens förklaring om anslag för grundläggande tjänster

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014-2020 bör göra det möjligt för EU att bidra till att unionens gemensamma åtagande att tillhandahålla fortsatt stöd för mänsklig utveckling i syfte att förbättra människors liv i linje med millennieutvecklingsmålen. Minst 20 % av det beviljade stödet enligt den förordningen kommer att anslås till grundläggande sociala tjänster, med fokus på hälsa och utbildning, samt till sekundär utbildning, med beaktande av att en viss flexibilitet ska utgöra gällande norm, t.ex. i fall som omfattar exceptionellt stöd. Uppgifter om hur denna förklaring respekteras kommer att tas med i den årsrapport som avses i artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2014 av den 11 mars 2014 om gemensamma regler och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för finansiering av finansiering av EU:s yttre åtgärder.

Europaparlamentets uttalande om avbrytande av stöd som beviljas inom ramen för finansiella instrument

Europaparlamentet noterar att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014-2020, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett europeiskt grannskapsinstrument, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 234/2014 av den 11 mars 2014 om inrättandet av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 av den 11 mars 2014 om inrättandet av ett instrument för stöd inför anslutningen (IPA II) inte innehåller några uttryckliga hänvisningar till möjligheten att avbryta stöd i fall där ett mottagarland inte efterlever de grundläggande principer som anges i respektive instrument, och särskilt principerna om demokrati, respekt för rättsstatsprincipen och för de mänskliga rättigheterna.

Europaparlamentet anser att ett uppskjutande av bistånd inom ramen för dessa instrument skulle ändra den totala finansiering som överenskommits i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Som medlagstiftare och medlem i budgetmyndigheten har Europaparlamentet därför rätt att till fullo utöva sina befogenheter i detta avseende, om ett sådant beslut fattas.

(1) EUT C 391, 18.12.2012, s. 110. (2) Europeiska kommissionen kommer att vara representerad på den ansvarige kommissionsledamotens nivå. (3) I tillämpliga fall.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) (COM(2011)0608 – C7-0319/2011 – 2011/0269(COD))

P7_TA(2013)0572 A7-0005/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0608)),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 175, 42 och 43 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0319/2011),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 och artikel 175 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från det danska folketinget, den nederländska första och andra kammaren och Sveriges riksdag, som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 23 februari 2012(1),

–  med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 3 maj 2012(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 18 oktober 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 55 och 37 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för internationell handel, budgetutskottet, budgetkontrollutskottet, utskottet för regional utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0005/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1309/2013.)

(1) EUT C 143, 22.5.2012, s. 42. (2) EUT C 225, 27.7.2012, s. 159.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2011/16/EU när det gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar på skatteområdet (COM(2013)0348 – C7-0200/2013 – 2013/0188(CNS))

P7_TA(2013)0573 A7-0376/2013

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2013)0348),

–  med beaktande av artikel 115 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7‑0200/2013),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från budgetkontrollutskottet (A7-0376/2013).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till direktiv Skäl 1 (1)   På senare år har skattebedrägerier och skatteundandragande blivit ett allt större problem och en viktig källa till oro i Europeiska unionen och globalt. Orapporterade och obeskattade inkomster leder till att de nationella skatteintäkterna minskar avsevärt. Skatteuppbördens effektivitet och ändamålsenlighet måste därför ökas snarast. Det automatiska utbytet av upplysningar är ett viktigt instrument i detta avseende och i sitt meddelande av den 6 december 2012 med en handlingsplan för att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande8 belyste kommissionen behovet att kraftfullt främja det automatiska informationsutbytet som den framtida europeiska och internationella normen för insyn och informationsutbyte i skattefrågor. Europeiska rådet begärde vid sitt möte den 22 maj 2013 att det automatiska informationsutbytet skulle utökas på EU-nivå och global nivå, i syfte att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering. (1)   På senare år har skattebedrägerier, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering blivit ett allt större problem och en viktig källa till oro i Europeiska unionen och globalt, särskilt i kristider. Orapporterade och obeskattade inkomster leder till att de nationella skatteintäkterna minskar avsevärt, vilket bildar grogrunden för illojal konkurrens och leder till förluster. Skatteuppbördens effektivitet och ändamålsenlighet måste därför ökas snarast. Det bör finnas effektiva system för att förbättra effektiviteten i skatteuppbörden och bestämma vilken medlemsstats skattelag som är tillämplig. Det automatiska utbytet av upplysningar är ett viktigt instrument i detta avseende och i sitt meddelande av den 6 december 2012 med en handlingsplan för att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande8 belyste kommissionen behovet att kraftfullt främja det automatiska informationsutbytet som den framtida europeiska och internationella normen för insyn och informationsutbyte i skattefrågor. Europaparlamentet, i sin resolution av den 21 maj 2013 om bekämpning av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis9, och Europeiska rådet, vid sitt möte den 22 maj 2013, begärde att det automatiska informationsutbytet skulle utökas på EU-nivå och global nivå, i syfte att bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande och aggressiv skatteplanering. _____________ ____________ 8 COM(2012) 722 final 8 COM(2012)0722. 9 Antagna texter, P7_TA(2013)0205. Ändring 2 Förslag till direktiv Skäl 1a (nytt) (1a)  Tidigare sågs skattepolitiken som en uteslutande nationell angelägenhet där unionen inte spelar någon roll. Till följd av globaliseringen måste skatter idag också diskuteras på unionsnivå. Det skulle vara mer effektivt och ändamålsenligt att kommissionen samordnar informationsutbytet om skatter på medlemsstaternas vägnar än att ha ett antal bilaterala överenskommelser mellan medlemsstaterna. Standarderna för automatiskt informationsutbyte varierar från land till land. Detta är onödigt komplicerat och medför onödigt höga kostnader för både medlemsstaterna och finansinstituten inom unionen. Ändring 3 Förslag till direktiv Skäl 1b (nytt) (1b)  Definitionerna avseende direktiv 2011/16/EU bör utvecklas i samordning med OECD:s arbete på detta område, i syfte att ge tydligare förklaringar, förenkla regelverket och öka samstämmigheten av ändringarna av det direktivet. Ändring 4 Förslag till direktiv Skäl 3 (3)   Den utökning av det automatiska utbytet av upplysningar som redan förutses i artikel 8.5 i direktiv 2011/16/EU bör tidigareläggas, vilket belystes av Europeiska rådets begäran. Genom ett unionsinitiativ garanteras en enhetlig, konsekvent och övergripande EU-omfattande strategi för automatiskt utbyte av upplysningar på den inre marknaden vilket bör leda till kostnadsbesparingar, både för skatteförvaltningarna och de ekonomiska aktörerna. (3)   Den utökning av det automatiska utbytet av upplysningar som redan förutses i artikel 8.5 i direktiv 2011/16/EU bör tidigareläggas, vilket belystes av Europeiska rådets begäran. Genom ett unionsinitiativ garanteras en enhetlig, konsekvent och övergripande EU-omfattande strategi för automatiskt utbyte av upplysningar på den inre marknaden, och ett unionsinitiativ är viktigt för förbättra skattesystemens effektivitet och stärka den inre marknaden där 28 samexisterande nationella skattesystem innebär dubbelbeskattningsproblem och konkurrenssnedvridningar. Inte bara skulle medlemsstaterna dra nytta av informationsutbytet på jämbördig fot utan unionen skulle också kunna ta ledningen när det gäller att främja liknande standarder internationellt. Ändring 5 Förslag till direktiv Skäl 3a (nytt) (3a)  Medlemsstaterna bör införa ett administrativt samarbete och ett informationsutbyte som inte överträder skattebetalarnas processuella rättigheter eller deras rätt till personlig integritet. Ändring 6 Förslag till direktiv Skäl 3b (nytt) (3b)  I enlighet med OECD:s rapport av den 19 juni 2013 och uttalandet från G20-mötet i Sankt Petersburg den 6 september 2013 måste det automatiska informationsutbytet grundas på en gemensam global modell som garanterar tillräcklig konfidentialitet och ett riktigt utnyttjande av de utväxlade uppgifterna. Det automatiska informationsutbytet som nu utvidgas blir unionens bidrag till OECD:s arbete och bör förbättra chanserna till att det inrättas ett globalt system på grundval av de nya OECD-standarderna som presenteras i februari 2014. Ändring 7 Förslag till direktiv Skäl 3c (nytt) (3c)  När uppgifter överlämnas till skattemyndigheter inom ramen för informationsutbyte med andra länder är det viktigt att klarlägga hur dessa myndigheter får använda dessa uppgifter. Ändring 9 Förslag till direktiv Skäl 4a (nytt) (4a)  För att minska tvetydigheter och inkonsekvenser och för att uppnå kostnadsbesparingar är det mycket viktigt att genomförandet av detta direktiv samordnas med genomförandet av FATCA. Ändring 10 Förslag till direktiv Skäl 5 (5)   Om medlemsstaterna ingår parallella och icke-samordnade avtal i enlighet med artikel 19 i direktiv 2011/16/EU skulle snedvridningar uppstå som skulle vara skadliga för den inre marknaden. Om det automatiska utbytet av upplysningar utökas på grundval av en unionsövergripande rättsakt skulle medlemsstaterna inte längre behöva åberopa denna bestämmelse med sikte på att ingå bilaterala eller multilaterala avtal på detta område som skulle kunna anses lämpliga i avsaknad av relevant unionslagstiftning. (5)   Om medlemsstaterna ingår parallella och icke-samordnade avtal i enlighet med artikel 19 i direktiv 2011/16/EU skulle snedvridningar uppstå som skulle vara skadliga för den inre marknaden och för hela unionsstrategin. Om det automatiska utbytet av upplysningar utökas på grundval av en unionsövergripande rättsakt skulle medlemsstaterna inte längre behöva åberopa denna bestämmelse med sikte på att ingå bilaterala eller multilaterala avtal på detta område som skulle kunna anses lämpliga i avsaknad av relevant unionslagstiftning. Därför skulle unionen också komma i ett bättre förhandlingsläge för att verka för högre standarder för utbyte av skatteinformation på global nivå. Ändring 11 Förslag till direktiv Skäl 5a (nytt) (5a)  Det pågår ett arbete inom OECD med utveckling av bilaterala och multilaterala modellavtal för informationsutbyte. Dessutom pågår förhandlingar mellan USA och ett stort antal länder för genomförandet av FATCA genom bilaterala avtal. De föreslagna ändringarna i direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning reglerar i stora delar samma informationsutbyte som avses med FATCA och arbetet inom OECD. Kommissionen bör klargöra relationen mellan dessa regelverk för att säkerställa att nationella skattemyndigheter och de finansiella institut som har ansvar för att tillämpa dessa Ändring kan genomföra dem. Ändring 12 Förslag till direktiv Skäl 6a (nytt) (6a)  De nya kategorier av inkomster och kapital för vilka detta direktiv inför obligatoriskt informationsutbyte bör definieras i enlighet med dess tolkning i lagstiftningen i den medlemsstat som meddelar informationen. Ändring 13 Förslag till direktiv Skäl 7a (nytt) (7a)  Syftet med dagens uppgiftslämnande till de nationella skattemyndigheterna för kapital- och tjänsteinkomster är bland annat att vara ett underlag för beskattning och för informationsutbyte med andra länder. Om uppgiftsskyldigheten nu förändras och uppgifter tas in enbart för informationsutbyte är det viktigt att det klargörs hur de nationella skattemyndigheterna får använda dessa uppgifter. Ändring 15 Förslag till direktiv Skäl 9a (nytt) (9a)  Varje medlemsstat bör fastställa påföljder för överträdelser av detta direktiv och vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa efterlevnad av det. Ändring 16 Förslag till direktiv Skäl 10 (10)   Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. (10)   Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och i artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Mot bakgrund av de insamlade uppgifternas känsliga karaktär bör särskild uppmärksamhet ägnas åt skyddet av den personliga integriteten och de berättigade anspråken på konfidentialitet, särskilt under undersökningsprocessen. Ändring 17 Förslag till direktiv Artikel 1 – led b Direktiv 2011/16/EU Artikel 8 – punkt 3a – inledningen 3a.  Den behöriga myndighet i varje medlemsstat ska, genom automatiskt utbyte av upplysningar, till varje annan medlemsstats behöriga myndighet lämna upplysningar om beskattningsperioder från och med den 1 januari 2014 avseende följande poster som betalas, garanteras eller innehas av ett finansinstitut och som direkt eller indirekt gynnar en verklig ägare (beneficial owner) som är en fysisk person bosatt i den andra medlemsstaten: 3a.  Den behöriga myndighet i varje medlemsstat ska, genom automatiskt utbyte av upplysningar, till varje annan medlemsstats behöriga myndighet lämna upplysningar, om beskattningsperioder från och med den 1 januari 2014 avseende följande poster, i enlighet med nationell lag, som betalas, garanteras eller innehas av ett finansinstitut och som direkt eller indirekt gynnar en verklig ägare (beneficial owner) som är en fysisk person bosatt i den andra medlemsstaten: Ändring 18 Förslag till direktiv Artikel 1 – led ba (nytt) Direktiv 2011/16/EU Artikel 8 – punkt 4 (ba)  Punkt 4 ska ersättas med följande: 4.  Före den 1 juli 2016 ska medlemsstaterna tillhandahålla kommissionen statistik för det berörda året om omfattningen av det automatiska utbytet av upplysningar och, i den omfattning det är möjligt, information om administrativa och andra relevanta kostnader och fördelar i samband med det utbyte som ägt rum och eventuella potentiella ändringar, både för skatteförvaltningar och tredje parter. ”4. Före den 1 juli 2016 ska medlemsstaterna tillhandahålla kommissionen statistik för det berörda året om omfattningen av det automatiska utbytet av upplysningar och, i den omfattning det är möjligt, information om administrativa och andra relevanta kostnader och fördelar i samband med det utbyte som ägt rum och eventuella potentiella ändringar, både för skatteförvaltningar och tredje parter. Kommissionen ska informera Europaparlamentet om den information som kommissionen mottagit.” Ändring 19 Förslag till direktiv Artikel 1 – led c Direktiv 2011/16/EU Artikel 8 – punkt 5 – stycke 1 5.   Före den 1 juli 2017 ska kommissionen lägga fram en rapport med en översyn över och bedömning av den statistik och information som mottagits angående frågor såsom administrativa och andra relevanta kostnader samt fördelar med det automatiska utbytet av upplysningar liksom praktiska aspekter i samband med detta. Om det bedöms som lämpligt ska kommissionen lägga fram ett förslag för rådet om kategorierna och villkoren i punkt 1, inbegripet villkoret att upplysningar om personer bosatta i andra medlemsstater ska vara tillgängliga, eller de poster som anges i punkt 3a, eller båda. 5.   Före den 1 juli 2017 ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet med en översyn över och konsekvensbedömning av den statistik och information som mottagits angående frågor såsom administrativa och andra relevanta kostnader samt fördelar med det automatiska utbytet av upplysningar liksom praktiska aspekter i samband med detta. Om det bedöms som lämpligt ska kommissionen lägga fram ett förslag för Europaparlamentet och rådet om inkomst- och kapitalkategorierna, villkoren i punkt 1 eller båda, inbegripet villkoret att upplysningar om personer bosatta i andra medlemsstater ska vara tillgängliga, eller de poster som anges i punkt 3a, eller båda. Ändring 21 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 1a (nytt) Direktiv 2011/16/EU Artikel 18 – punkt 2a (ny) 1a.  I artikel 18 ska följande punkt införas: ”2a. Medlemsstaterna ska fastställa påföljder för överträdelser av detta direktiv och vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa efterlevnad av det. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.” Ändring 22 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 1b (nytt) Direktiv 2011/16/EU Artikel 19a (ny) 1b.  Följande artikel ska läggas till: ”Artikel 19a Mandat för förhandlingar med tredjeländer Från och med [datum för ikraftträdande av detta direktiv] ska endast kommissionen, på unionens vägnar, förhandla om avtal med tredjeländer avseende automatiskt utbyte av upplysningar (AEOI). Från och med detta datum ska medlemsstaterna inte ingå bilaterala avtal.” Ändring 23 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 1c (nytt) Direktiv 2011/16/EU Artikel 22 – punkt 1 – led ca (nytt) 1c.  I artikel 22.1 ska följande led läggas till: ”(ca) ställa alla personella, tekniska och ekonomiska resurser som krävs för genomförandet av detta direktiv till förfogande, givet omfattningen av och komplexiteten hos de upplysningar som omfattas av det automatiska utbyte som ska inledas den 1 januari 2015.” Ändring 24 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 1d (nytt) Direktiv 2011/16/EU Artikel 23 – punkt 3 1d.  Artikel 23.3 ska ersättas med följande: 3.  Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna en årlig utvärdering av ändamålsenligheten hos det automatiska utbytet av upplysningar som avses i artikel 8 samt de praktiska resultat som uppnåtts. Kommissionen ska i enlighet med förfarandet i artikel 26.2 fastställa former och villkor för hur denna årliga utvärdering ska kommuniceras. ”3. Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna en årlig utvärdering av ändamålsenligheten hos det automatiska utbytet av upplysningar som avses i artikel 8 samt de praktiska resultat som uppnåtts. Kommissionen ska i enlighet med förfarandet i artikel 26.2 fastställa former och villkor för hur denna årliga utvärdering ska kommuniceras. Kommissionen ska informera Europaparlamentet om medlemsstaternas utvärderingar i ett årligt meddelande.” Ändring 25 Förslag till direktiv Artikel 1 – punkt 1e (ny) Direktiv 2011/16/EU Artikel 25 1e.  Artikel 25 ska ersättas med följande: Artikel 25 "Artikel 25 Dataskydd Dataskydd Allt utbyte av upplysningar enligt detta direktiv ska omfattas av bestämmelserna om genomförande av direktiv 95/46/EG. Medlemsstaterna ska emellertid, för en korrekt tillämpning av detta direktiv, begränsa tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som avses i artiklarna 10, 11.1, 12 och 21 i direktiv 95/46/EG i den utsträckning som behövs för att skydda de intressen som avses i artikel 13.1 e i det direktivet. 1.   Allt utbyte av upplysningar enligt detta direktiv ska omfattas av bestämmelserna om genomförande av direktiv 95/46/EG. Medlemsstaterna ska emellertid, för en korrekt tillämpning av detta direktiv, begränsa tillämpningsområdet för de skyldigheter och rättigheter som avses i artiklarna 10, 11.1, 12 och 21 i direktiv 95/46/EG i den utsträckning som uttryckligen behövs för att skydda de intressen som avses i artikel 13.1 e i det direktivet. 2.  Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att tredje part eller tredje land inte utan auktorisation får tillgång till de utväxlade upplysningarna.” Ändring 31 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 2a (ny) 2a.  Senast den …* [12 månader efter detta direktivs ikraftträdande] ska kommissionen se över hur detta direktiv fungerar och, om så är lämpligt, förelägga rådet ett lagstiftningsförslag för att bidra till transparens i informationsutbytet.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 december 2013 om förslaget till rådets förordning om ett gemenskapssystem för registrering av transportörer av radioaktivt material (COM(2012)0561 – C7-0320/2012 – 2011/0225(COD))

P7_TA(2013)0574 A7-0385/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2012)0561),

–  med beaktande av artiklarna 31 och 32 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i enlighet med vilka Europaparlamentet har hörts av rådet (C7‑0320/2012),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 och artikel 91 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 22 februari 2012(1),

–  med beaktande av artiklarna 55 och 37 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0385/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om ett gemenskapssystem för registrering av transportörer av radioaktivt material [Ändr. 1]

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapenunionens funktionssätt, särskilt artikel 31 andra stycket och artikel 3291, [Ändr. 2]

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, som utarbetats efter erhållande av yttrandet från en grupp personer som utsetts av vetenskapliga och tekniska kommittén, [Ändr. 3]

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,(2)

med beaktande av Europaparlamentets yttrandei enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och [Ändr. 4]

av följande skäl:

(1)  Enligt artikel 33 i fördraget ska medlemsstaterna fastställa lämpliga bestämmelser för att säkerställa efterlevnad av de grundläggande säkerhetsnormerna för skyddet av arbetstagares och allmänhetens hälsa mot faror som uppstår till följd av joniserande strålning.

(2)  I rådets direktiv 96/29/Euratom(4) fastställs grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning. Det direktivet är tillämpligt på alla verksamheter, inbegripet transport, som medför risk för joniserande strålning från en artificiell källa eller en naturlig strålkälla.

(3)  För att säkerställa efterlevnad av de grundläggande säkerhetsnormerna är personer, organisationer eller företag föremål för regelbunden kontroll av medlemsstaternas myndigheter. Enligt direktiv 96/29/Euratom är medlemsstaterna därför skyldiga att underkasta vissa förfaranden som medför risk för joniserande strålning ett system för rapportering och förhandstillstånd eller att förbjuda vissa verksamheter.

(4)  Transport är den enda verksamhet som ofta är gränsöverskridande, vilket innebär att transportörer av radioaktivt material kan tvingas att följa krav enligt olika rapporterings- och tillståndssystem i flera medlemsstater. Denna förordning ersätter medlemsstaternas rapporterings- och tillståndssystem med ett enda registreringssystem som gäller i hela Europeiska atomenergigemenskapen (nedan kallad gemenskapen).

(4a)  Det är nödvändigt att säkerställa ett effektivt och harmoniserat genomförande av denna förordning genom att fastställa gemensamma kriterier som medlemsstaterna bör tillämpa vid utfärdandet av registreringsintyg och genom att inrätta en mekanism för ett genomförbart och obligatoriskt informationsutbyte med andra medlemsstater för att säkerställa kontroll av transportörer, kontrollera efterlevnaden och reagera effektivt vid nödsituationer. [Ändr. 5]

(5)  För transporter med luft- och sjöfart finns det redan sådana registrerings- och tillståndssystem. I rådets förordning (EEG) nr 3922/91(5) fastställs att lufttrafikföretag behöver ett särskilt drifttillstånd för transport av farligt gods. När det gäller sjötransporter fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG(6) att det ska inrättas ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen. De intyg som utfärdas av myndigheterna för civil lufttrafik och det rapporteringssystem som används för fartyg i havssjöfart anses vara tillräckliga när det gäller att uppfylla rapporterings- och tillståndskraven i direktiv 96/29/Euratom. För transportörer som bedriver luft- och sjötrafik krävs därför inte registrering enligt denna förordning för att medlemsstaterna ska kunna säkerställa överensstämmelse med de grundläggande normer som gäller för dessa transportsätt.

(6)  Transportörer av radioaktivt material omfattas av ett antal krav i unions- och Euratomlagstiftning och i internationella rättsinstrument. Internationella atomenergiorganet IAEA:s föreskrifter om säker transport av radioaktiva ämnen (TS-R-1) och reglerna per transportslag om transport av farligt gods fortsätter att gälla direkt eller genomförs av medlemsstaterna enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG(7), järnväg och inre vattenvägar för transport på väg, järnväg och inre vattenvägar. Bestämmelserna i det direktivet påverkar dock inte tillämpningen av andra bestämmelser inom områdena för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen samt miljöskydd.

(6a)  I syfte att beakta eventuella risker med avseende på säkerhetsnormerna för miljöskyddet och skyddet av arbetstagares och allmänhetens hälsa bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på fastställandet av vilka gemensamma kriterier som transportörer av radioaktivt material ska följa för att få ett registreringsintyg. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. [Ändr. 60]

(7)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(8).

(7a)  Mot bakgrund av att det övergripande målet är att minska regelbördan för näringslivet bör de ekonomiska konsekvenserna av denna förordning för de många små företag som transporterar radioaktivt material inom en enskild medlemsstats territorium övervakas ytterligare av kommissionen. [Ändr. 7]

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  Genom denna förordning inrättas ett system för tillstånd för och registrering av transportörer av radioaktivt material i gemenskapen som gör det enklare för medlemsstaterna att säkerställa efterlevnaden av de grundläggande normer som fastställs i, utgående från bestämmelserna i direktiv 2008/68/EG och direktiv 96/29/Euratom för skyddet av arbetstagares och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning. [Ändr. 8]

2.  Denna förordning ska gälla för alla transportörer som transporterar radioaktivt material på väg, järnväg och inre vattenvägar inom gemenskapen, från tredjeländer till gemenskapen och från gemenskapen till tredjeländer. Den ska inte gälla för transportörer som transporterar radioaktivt material med luft- och sjöfart. [Ändr. 9]

2a.  Denna förordning ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av nationella bestämmelser om skydd av transporter av radioaktivt material mot stöld, sabotage eller andra fientliga handlingar. [Ändr. 10]

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

(a)  transportör: varje person, organisation eller offentligt företag som bedriver verksamhet inom transport av radioaktivt material inom gemenskapen. Detta inbegriper transportörer som bedriver verksamhet på grundval av hyres- eller ersättningsavtal och transportörer som bedriver verksamhet för egen del, [Ändr. 11]

(b)  behörig myndighet: varje myndighet som medlemsstaten har utsett för att utföra uppdrag i enlighet med denna förordning,

(ba)  gemensamma kriterier: en uppsättning säkerhetsnormer baserade på reglerna per transportslag om transport av farligt gods (europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på väg (ADR), bestämmelserna om internationella järnvägstransporter av farligt gods (RID) och den europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på inre vattenvägar (ADN)), direktiv 96/29/Euratom och direktiv 2008/68/EG som transportörer av radioaktivt material ska följa för att få ett registreringsintyg, [Ändr. 12]

(c)  transport: all verksamhet som transportören utför inom transport av radioaktivt material från ursprungsplatsen till destinationsplatsen, inbegripet lastning, förvaring under transit och lossning, [Ändr. 13]

(d)  radioaktivt material: material som innehåller radionuklider där både aktivitetskoncentrationen och totalaktiviteten per sändning överstiger de värden som anges i punkterna 402–407 i IAEA:s föreskrifter för säker samma innebörd som i reglerna per transportslag om transport av radioaktivt material, säkerhetskrav nr TS-R-1, 2009, Wien farligt gods (ADR, RID och ADN) vilka genomförs av medlemsstaterna enligt direktiv 2008/68/EG, [Ändr. 14]

(e)  farligt gods med hög riskpotential – radioaktivt material: radioaktivt material där det finns risk för oavsiktligt utsläpp eller missbruk genom terrorbrott och därmed risk för allvarliga konsekvenser såsom förlust av många människoliv eller storskalig förstörelse enligt definitionen i bilaga A.9. till IAEA:s kärnsäkerhetsserie (NSSC) nr 9 ”Security in the Transport of Radioactive Material”, Wien, 2008, [Ändr. 15]

(f)  kollin som omfattas av undantag: alla kollin där det tillåtna radioaktiva innehållet inte överskrider de aktivitetsnivåer som anges i tabell V i avsnitt IV i föreskrifterna för säker som innehåller radioaktivt material som uppfyller kraven för kollin som klassificerats som ”kollin som omfattas av undantag” i modellregelverket om transport av radioaktivt material nr TS-R-1 eller en tiondedel av dessa gränser för transport per post och som är märkta med UN-nr 2908, 2909, 2910 eller 2911 farligt gods (ADR, RID och ADN) som genomförs av medlemsstaterna genom direktiv 2008/68/EG, [Ändr. 16]

(g)  klyvbart material: klyvbart material: uran-233, uran-235, plutonium-239 och plutonium-241 eller alla kombinationer av dessa radionuklider.

Artikel 3

Allmänna bestämmelser

1.  Transportörer av radioaktivt material ska ha en giltig registrering som de har erhållit enligt artikel 5. Registreringen ska ge transportören tillstånd att bedriva transportverksamhet i hela Europeiska unionen.

2.  Varje enskild transport ska åtföljas av en kopia av transportörens registreringsintyg eller av den licens eller registrering som har erhållits enligt det tillämpliga nationella förfarandet när det gäller transporter som avses i punkt 3. [Ändr. 17]

3.  En innehavare av giltiga licenser eller registreringar som har utfärdats enligt direktiv 96/29/Euratom för hantering av radioaktivt material eller för användning av utrustning som innehåller radioaktivt material eller radioaktiva källor får transportera dessa material eller källor utan registrering enligt denna förordning, om transport ingår i licenserna eller registreringarna för alla medlemsstater där transporten äger rum. [Ändr. 18]

4.  Nationella rapporterings- och tillståndskrav utöver de krav som anges i denna förordning får endast tillämpas på, utan att dock inskränka sig till, transportörer av följande material:

(a)  Klyvbart material, utom naturligt uran eller utarmat uran som endast har bestrålats i en termisk reaktor. [Ändr. 52]

(b)  Farligt gods med hög riskpotential – radioaktiva material.

5.  Det krävs ingen registrering för transportörer som enbart transporterar kollin som omfattas av undantag.

5a.  Vid all transport av radioaktivt material ska UNECE:s (FN:s ekonomiska kommission för Europa) internationella bestämmelser och normer om farligt och förorenande gods följas, liksom också den motsvarande ADR, RID och ADN, i enlighet med definitionen i direktiv 2008/68/EG. [Ändr. 19]

5b.  Vid ansökan om registrering ska den sökande styrka sin ekonomiska kapacitet att, i enlighet med principen om att ”förorenaren betalar”, betala ersättning och skadestånd om det inträffar en olycka med den transport för vilken den sökande är ansvarig. [Ändr. 53]

5c.  Radioaktivt material får inte transporteras tillsammans med explosiva ämnen. [Ändr. 54]

Artikel 4

Elektroniskt system för transportörsregistrering (ESCReg)

1.  Kommissionen ska inrätta, och upprätthålla och säkra ett elektroniskt system för transportörsregistrering (Electronic System for Carrier Registration, ESCReg) vars syfte är övervakning och kontroll av transporter registreringen av transportörer av radioaktivt material. Kommissionen ska fastställa den information som ska ingå i systemet samt tekniska specifikationer och krav för ESCReg. Till undvikande av feltolkningar ska specifikationerna vara fullständiga och otvetydiga. [Ändr. 20]

1a.  ESCReg ska vara säkrat, stabilt och fullt funktionsdugligt innan denna förordning träder i kraft. Dessutom ska det inrättas en mekanism för informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och ESCReg för att underlätta åtminstone gränsöverskridande transport. [Ändr. 21]

2.  Medlemsstaternas behöriga myndigheter, registrerade transportörer och transportörer som anhåller om registrering ska ha begränsat och säkert tillträde till ESCReg enligt relevanta bestämmelser om skydd av personuppgifter, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG(9). De behöriga myndigheterna ska ha tillgång till alla tillgängliga uppgifter. ESCReg ska bereda allmänheten tillgång till förteckningen över registrerade transportörer. [Ändr. 22]

3.  KommissionenMedlemsstaternas behöriga myndigheter ska inte vara ansvarig ansvariga för innehållet i ESCReg eller för att de uppgifter som förmedlas genom registret är korrekta och detta innehåll ska vara korrekt och aktuellt och medge insyn. [Ändr. 23]

Artikel 5

Registreringsförfarande

1.  En transportör ska hos den behöriga myndigheten som avses i punkt 3 ansöka om registrering genom ESCReg. [Ändr. 24]

Den ansökande transportören ska fylla i och skicka in en elektronisk ansökningsblankett enligt bilaga I. Vägledning på internet med kontaktuppgifter och upplysningar om hur kontaktpunkten eller den behöriga myndigheten kan nås ska genomgående finnas att tillgå, till hjälp för den sökande. [Ändr. 25]

Efter den ...(10) ska en övergångsperiod på ett år tillämpas för att alla transportörer ska hinna ansöka om och utverka ett registreringsintyg enligt denna förordning. Under övergångsperioden ska bestämmelserna i direktiv 96/29/Euratom och direktiv 2008/68/EG gälla. [Ändr. 26]

2.  Efter det att den ifyllda ansökningsblanketten har skickats in ska den sökande få ett automatiskt mottagningsbevis tillsammans med ett ansökningsnummer. Den behöriga myndigheten ska få samma mottagningsbevis. Kommissionen ska ha ansvaret för att bestämmelserna i punkt 3 i denna artikel följs. Vid avslag ska ett felmeddelande sändas till den sökande med angivande av orsakerna till avslaget. [Ändr. 27]

3.  Om den sökande är etablerad i en eller flera medlemsstater ska ansökan hanteras av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den sökande har sitt huvudkontor.

Om den sökande är etablerad i ett tredjeland ska ansökan hanteras av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där transportören först avser att resa in i unionen.

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat som utfärdar det första intyget för transportörsregistrering ska också utfärda nytt intyg om uppgifter ändras enligt artikel 6.

4.  Inom åtta veckor från mottagningsbevisets utfärdande ska den behöriga myndigheten utfärda ett intyg över transportörsregistrering om den anser att de inlämnade uppgifterna är fullständiga och överensstämmer med denna förordning samt med direktiv 96/29/Euratom och direktiv 2008/68/EG och att den sökande uppfyller kraven i de gemensamma kriterierna. [Ändr. 28]

5.  Intyget över transportörsregistrering ska innehålla de uppgifter som anges i bilaga II och det ska utfärdas i form av ett standardiserat registreringsintyg via ESCReg.

En kopia av intyget för transportörsregistrering ska automatiskt skickas via ESCReg till alla de behöriga myndigheter myndigheterna i de alla medlemsstater där transportören har för avsikt att bedriva verksamhet. [Ändr. 29]

6.  Den behöriga myndigheten ska vid behov, anmoda den sökande att, inom tre veckor från och med mottagandet av anmodan, göra de korrigeringar eller tillhandahålla den kompletterande information som behövs. Om den behöriga myndigheten avslår ansökan om intyg för transportörsregistrering med hänvisning till att den är ofullständig eller inte överensstämmer med tillämpliga krav, ska myndigheten skriftligen underrätta den sökande inom åtta veckor från utfärdandet av mottagningsbevis för ansökan. Innan ett sådant avslag sker ska den behöriga myndigheten kräva att den sökande korrigerar och kompletterar ansökan inom tre veckor från och med mottagandet av denna begäran. Den behöriga myndigheten ska lämna en motivering till varför ansökan har avslagits. [Ändr. 30]

En kopia av beskedet om avslaget och motiveringen ska automatiskt skickas via ESCReg till alla de behöriga myndigheter myndigheterna i de alla medlemsstater där transportören har för avsikt att bedriva verksamhet. [Ändr. 31]

7.  En sökande som får avslag på ansökan om intyg för transportörsregistrering kan överklaga beslutet i enlighet med tillämpliga nationella rättsliga bestämmelser.

8.  Ett giltigt registreringsintyg ska erkännas i alla medlemsstater.

9.  Intyget för transportörsregistrering ska vara giltigt i fem år och kan förnyas på transportörens begäran.

9a.  Den behöriga myndigheten ska bevara alla historiska uppgifter om alla sökande för de säkert ska kunna spåras, för att underlätta en bättre övervakning och för att förhindra eventuella förfalskningar. [Ändr. 32]

Artikel 6

Ändring av uppgifter

1.  Transportören ska se till att uppgifterna enligt den ansökningsblankett för transportregistrering i gemenskapen som skickats in till ESCReg fortsätter att vara korrekta. Därför ska en sökande lätt och med begränsad administrativ börda få uppdatera sina egna uppgifter. [Ändr. 33]

1a.  Den behöriga myndighet som utfärdat intyget ska med hjälp av inspektioner övervaka att den registrerade transportören uppfyller kraven i denna förordning under intygets hela giltighetstid. [Ändr. 34]

2.  Transportören ska anhålla om ett nytt intyg om det sker ändringar av uppgifterna i del A i ansökningsblanketten för transportregistrering i gemenskapen.

2a.  För att alla sökande ska behandlas lika ska de behöriga myndigheterna se till att kriterierna för utfärdande av registreringsintyg är identiska och stämmer överens med IAEA:s definitioner och att registreringsförfarandet harmoniseras. [Ändr. 35]

Artikel 7

Försäkran om överensstämmelse

1.  Om en transportör inte uppfyller kraven enligt denna förordning ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat där överträdelsen upptäcks tillämpa verkställighetsåtgärder inom ramen för den medlemsstatens rättsliga ram, t.ex. skriftlig anmärkning, utbildningsåtgärder, upphävande, återkallande eller ändring av registreringen eller åtal, beroende på överträdelsens säkerhetsrisk och transportörens tidigare efterlevnad.

Den medlemsstat som utfärdat intyget ska omedelbart underrättas om verkställighetsåtgärderna. Den underrättade medlemsstaten ska inom högst fyra veckor ändra, förnya eller återkalla registreringen. Beslutet ska utfärdas via ESCReg och tillställas de behöriga myndigheterna i alla medlemsstater. [Ändr. 36]

1a.  Beroende på överträdelsens säkerhetsrisk och transportörens tidigare efterlevnad får den medlemsstat där överträdelsen upptäcks upphäva transportörens registrering.

Den medlemsstat som utfärdat intyget ska omedelbart underrättas om upphävandet. Den underrättade medlemsstaten ska inom högst fyra veckor ändra, förnya eller återkalla registreringen. Beslutet ska utfärdas via ESCReg och tillställas de behöriga myndigheterna i alla medlemsstater. [Ändr. 37]

2.  Den behöriga myndigheten i den medlemsstat där överträdelsen upptäcks ska underrätta transportören och de berörda myndigheterna i de alla medlemsstater där transportören planerat att transportera radioaktivt material samt kommissionen om tillämpade verkställighetsåtgärder och bifoga ett uttalande om varför åtgärderna i fråga har tillämpats. Om transportören inte följer den verkställighetsåtgärd som har tillämpats enligt punkt 1 ska registreringen återkallas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där transportören har sitt huvudkontor eller, om transportören är etablerad i ett tredjeland, av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som transportören först avsåg att resa in i. [Ändr. 38]

3.  Den behöriga myndigheten ska underrätta transportören och de övriga berörda myndigheterna om återkallandet och bifoga en motivering. [Ändr. 39]

3a.  Alla överträdelser ska rapporteras till kommissionen och ESCReg. [Ändr. 40]

Artikel 8

Behöriga myndigheter och nationell kontaktpunkt

1.  Medlemsstaterna ska utse en behörig myndighet och en nationell kontaktpunkt för transport registrering av transportörer av radioaktivt material. Dessa uppgifter ska göras tillgängliga på sökandens registreringssida. [Ändr. 41]

Medlemsstaterna ska senast inom en månad från det att denna förordning har trätt i kraft förse kommissionen med namn, adress(er) och all information som behövs för att snabbt kunna kontakta de behöriga myndigheterna och den nationella kontaktpunkten för transport av radioaktivt material, samt alla senare ändringar av sådana uppgifter.

Kommissionen ska meddela denna information och alla ändringar av den till alla behöriga myndigheter i gemenskapen via ESCReg och offentliggöra den via internet. [Ändr. 42]

2.  Informationen om de nationella regler om strålskydd som är tillämpliga för transport av radioaktivt material ska vara lätt tillgänglig för transportörerna genom kontaktpunkterna. [Ändr. 43]

3.  På transportörernas begäran ska kontaktpunkten och den behöriga myndigheten för respektive medlemsstat tillhandahålla fullständig information om bestämmelserna om transport av radioaktivt material på den medlemsstatens territorium.

Informationen ska vara lätt tillgänglig även på distans och på elektronisk väg och vara aktuell.

Kontaktpunkterna och de behöriga myndigheterna ska så fort som möjligt besvara varje sådan begäran om information och i de fall då begäran är felaktig eller ogrundad, utan dröjsmål underrätta sökanden om detta inom två veckor. [Ändr. 44]

Artikel 9

Samarbete mellan behöriga myndigheter

Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska samarbeta i syfte att harmonisera sina krav för att utfärda en registrering samt för att säkerställa att denna förordning tillämpas och verkställs på ett harmoniserat sätt.

Om det finns flera behöriga myndigheter inom en medlemsstat ska dessa etablera kontakt med varandra och ha ett nära samarbete på grundval av inbördes rättsliga eller formella avtal som täcker varje myndighets respektive ansvar. De ska kommunicera och utbyta information med varandra, den nationella kontaktpunkten och andra statliga organisationer och frivilligorganisationer som har relaterade ansvar.

Artikel 9a

Delegerade akter

Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 9b för att fastställa de gemensamma kriterier som avses i artikel 2 ba. [Ändr. 58]

Artikel 9b

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 9a ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 1 januari 2014.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 9a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt som antas enligt artikel 9a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 59]

Artikel 10

Genomförande

Kommissionen ska anta genomförandeakter om inrättandet av det elektroniska system för transportörsregistrering (ESCReg) som beskrivs i artikel 4.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 11.2.

Artikel 11

Rådgivande kommitté

1.  Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.  Kommittén ska ge råd till och bistå kommissionen när denna genomför sitt uppdrag enligt denna förordning.

4.  Kommittén ska bestå av experter som har utsetts av medlemsstaterna och kommissionen och den ska ledas av en företrädare för kommissionen.

Artikel 11a

Översyn

Kommissionen ska senast den ...(11) se över denna förordning för att bedöma dess effektivitet och vid behov föreslå ytterligare åtgärder för att transporterna av radioaktivt material inom gemenskapen och från tredjeländer ska ske under betryggande former. [Ändr. 47]

Artikel 12

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Vid tillämpningen av denna förordning ska det beaktas att ett validerat och funktionsdugligt registreringssystem finns tillgängligt. [Ändr. 49]

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

ANSÖKNINGSBLANKETT FÖR REGISTRERING AV TRANSPORTÖR I GEMENSKAPEN

ANSÖKAN SKA SKICKAS IN VIA EUROPEISKA KOMMISSIONENS SÄKRA ELEKTRONISKA TRANSPORTÖRSREGISTRERING (ESCReg).

OM DET SKER NÅGON FÖRÄNDRING I INFORMATIONEN I DEL A, MÅSTE EN NY REGISTRERING BEGÄRAS. Transportören ska se till att de uppgifter som tillhandahålls i ansökningsblanketten för transportregistrering i gemenskapen och som lämnas in genom detta system fortfarande är korrekta.

De uppgifter som anges i denna ansökningsblankett kommer att hanteras av Europeiska kommissionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG.

 NYTT REGISTRERINGSINTYG

 ÄNDRING AV EN TIDIGARE REGISTRERING

 FÖRNYELSE AV EN TIDIGARE REGISTRERING

Registreringsintygets nummer:

Ange skälen till att en ändring söks för en tidigare registrering.

1.  IDENTIFIERING AV DEN SÖKANDE

2.  TYP AV TRANSPORT:

3.  GEOGRAFISK TÄCKNING

Kryssa för i listan nedan för att ange de medlemsstater i vilka transport av radioaktivt material planeras och ange vilken typ av verksamhet det gäller.

4.  TYP AV SÄNDNING

Registrering söks för:

5.  STRÅLSKYDDSPROGRAMMET (RADIATION PROTECTION PROGRAMME, RPP)

6.  KVALITETSSÄKRINGSPROGRAM (QUALITY ASSURANCE PROGRAMME , QAP)

Kvalitetssäkringsprogrammet måste stå till den behöriga myndighetens förfogande för inspektion (enligt artikel 1.7.3 i ADR).

7.  Förklaring

 Jag, transportören, intygar att jag uppfyller alla relevanta bestämmelser på internationell och nationell nivå samt på gemenskapsnivå rörande transport av radioaktiva material.

 Jag, transportören, intygar att de uppgifter som anges i denna blankett är korrekta.

Datum …..….. Namn …..….. Underskrift…

BILAGA II

ELEKTRONISKT REGISTRERINGSINTYG FÖR TRANSPORTÖR FÖR TRANSPORT AV RADIOAKTIVT MATERIAL

OBS:

EN KOPIA AV DETTA REGISTRERINGSINTYG SKA ÅTFÖLJA ALLA TRANSPORTER SOM OMFATTAS AV DENNA FÖRORDNING.

Detta registreringsintyg har utfärdats i överenskommelse med rådets förordning (Euratom) xxxxx

Detta intyg befriar inte transportören från skyldigheten att efterleva övriga tillämpliga transportbestämmelser.

REGISTRERINGENS REFERENSNUMMER: BE/ xxxx/dd-mm-åååå

2)  NAMN PÅ MYNDIGHET/LAND:

3)  FÖRETAGETS NAMN OCH ADRESS:

4)  TYP AV TRANSPORT:

 LANDSVÄG

 JÄRNVÄG

 INRE VATTENVÄG

7)  MEDLEMSSTATER där intyget gäller:

8)  TYP AV FÖRPACKNING – UN-NUMMER (se bilaga 1 – samma format):

9)  DATUM

ELEKTRONISK SIGNATUR:

GILTIGHETSPERIOD: DATUM + 5 år

(1) EUT C 143, 22.5.2012, s. 110. (2) EUT C 143, 22.5.2012, s 110. (3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 december 2013. (4) Rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (EGT L 159, 29.6.1996, s. 1). (5) Rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16 december 1991 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart (EGT L 373, 31.12.1991, s. 4). (6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG (EGT L 208, 5.8.2002, s. 10). (7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg (EUT L 260, 30.9.2008, s. 13). (8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13). (9) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31). (10) EUT: Datum då denna förordning träder i kraft. (11) EUT: Två år efter det att denna förordning trätt i kraft.

Europaparlamentets resolution av den 11 december 2013 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012 och Europeiska unionens politik på området (2013/2152(INI))

P7_TA(2013)0575 A7-0418/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s övriga konventioner om och instrument för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000 (A/Res/55/2) och generalförsamlingens relevanta resolutioner,

–  med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012, som antogs av rådet den 6 juni 2013,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2012 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2011 och Europeiska unionens politik på området(1),

–  med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (11855/2012), som antogs av rådet (utrikes frågor) den 25 juni 2012,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2012 om översynen av EU:s strategi för mänskliga rättigheter(2),

–  med beaktande av rådets beslut 2012/440/Gusp av den 25 juli 2012 om utnämning av Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter(3),

–  med beaktande av sin rekommendation av den 13 juni 2012 till rådet om EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter(4),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 14 maj 2012 Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring,

–  med beaktande av sin rekommendation av den 13 juni 2013 till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet och kommissionen om översynen 2013 av Europeiska utrikestjänstens organisation och funktionssätt(5),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt(6),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfriheten och av parlamentets rekommendation av den 13 juni 2013 till rådet om förslaget till EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfriheten,

–  med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer för att främja och skydda fullständiga mänskliga rättigheter för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för dialoger om mänskliga rättigheter, som antogs av rådet den 13 december 2001 och ändrades den 19 januari 2009,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2013 om korruption inom den offentliga och den privata sektorn: inverkan på mänskliga rättigheter i tredjeländer(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2013 om det tjugoandra mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 november 2011 om EU:s stöd till Internationella brottmålsdomstolen: utmaningar och svårigheter(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken(10),

–  med beaktande av de gemensamma meddelandena från kommissionen och den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 20 mars 2013 Den europeiska grannskapspolitiken: Mot ett stärkt partnerskap (JOIN(2013)4) och av den 25 maj 2011 Ny respons på ett grannskap i förändring (COM(2011)0303),

–  med beaktande av strategidokumentet för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR) 2011–2013 och kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen 2014–2020 (COM(2011)0844),

–  med beaktande av sin rekommendation av den 29 mars 2012 till rådet om närmare bestämmelser för ett eventuellt inrättande av ett europeiskt initiativ för demokrati(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om EU:s politik till stöd för människorättsförsvarare(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2011 om EU:s utrikespolitik till stöd för demokratisering(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik(14),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 67/176 av den 20 december 2012 om ett moratorium för tillämpningen av dödsstraff,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 (2000), 1820 (2008), 1888 (2009), 1889 (2009), 1960 (2010) och 2106 (2013) om kvinnor, fred och säkerhet,

–  med beaktande av rapporten om EU-indikatorer för den övergripande strategin för EU:s genomförande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet, som antogs av rådet den 13 maj 2011,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner om barnets rättigheter, senast resolutionen av den 4 april 2012 (66/141),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar vid internationella handelsavtal(17),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0418/2013), och av följande skäl:

A.  Olika övergångsprocesser, bland annat folkmobiliseringar, konflikter och situationer efter konflikter samt fastlåsta övergångsprocesser i auktoritära länder, har medfört större utmaningar när det gäller EU:s politik till stöd för mänskliga rättigheter och demokrati i världen. Enligt EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012 måste EU fortsätta att utveckla flexibla politiska åtgärder. EU:s mest grundläggande politiska val gäller förmågan och den politiska beslutsamheten att hålla fast vid EU:s grundläggande värderingar i utmanande tider när andra politiska mål och intressen gör sig gällande.

B.  Rättsväsende, rättsstat, ansvar, insyn och redovisningsskyldighet, kamp mot straffrihet, rättvisa rättegångar och oberoende domstolar är grundläggande beståndsdelar i skyddet av de mänskliga rättigheterna.

C.  Genom artikel 21 i EU-fördraget stärktes EU:s åtagande att verka i internationella sammanhang på grundval av principerna om demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för mänsklig värdighet, principerna om jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i FN-stadgan, i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och i folkrätten.

D.  De politiska Köpenhamnskriterierna om stabila institutioner som garanterar demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter samt respekt för och skydd av minoriteter är fortfarande grundläggande för utvidgningsprocessen.

E.  Mobiliseringarna i Arabvärlden fick EU att erkänna sitt misslyckande med tidigare politik och engagera sig i en ”mer för mer”-strategi i översynen av grannskapspolitiken, som grundas på ett åtagande att ”anpassa EU-stödet till partnerländerna efter deras framsteg med att genomföra politiska reformer och bygga upp en djupgående demokrati”, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna med fria och rättvisa val, förenings-, yttrande- och mötesfrihet, en fri press och fria medier, rättsstatsprincipen tillämpad av en oberoende domarkår samt rätten till tankefrihet, samvetsfrihet samt religions- och trosfrihet.

F.  I rådets slutsatser om kommissionens agenda för förändring av EU:s utvecklingspolitik, som antogs i maj 2012, anges tydligt att ”stöd till partner [kommer] att anpassas till deras utvecklingsmässiga situation, åtaganden och framsteg när det gäller mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatsprincipen och goda styrelseformer”. I EU:s senaste gemensamma ståndpunkt vid högnivåforumet om biståndseffektivitet fastställdes att det fortlöpande bör hänvisas till ”demokratiskt ägarskap”, där partnerländerna ansvarar för att främja en gynnsam miljö för det civila samhället och för att stärka parlamentens, lokala myndigheters, nationella revisionsinstitutioners och fria mediers roll.

G.  I juni 2012 antog rådet en strategisk ram och en handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, enligt vilka EU:s institutioner ska uppnå flera konkreta politiska mål. I juli 2012 inrättade rådet befattningen och utsåg EU:s första tematiska särskilda representant för mänskliga rättigheter. Förfarandet för att anta en ny handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, som ska träda i kraft i januari 2015 när den nuvarande handlingsplanen löper ut, måste inledas våren 2014.

H.  I oktober 2012 inrättades det europeiska initiativet för demokrati med det huvudsakliga målet att lämna bidrag direkt till demokratiaktivister eller organisationer som kämpar för en övergång till demokrati i EU:s grannskap och i andra länder.

I.  Inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (Europeiska utrikestjänsten) åtföljdes av försäkringar om att stöd till mänskliga rättigheter och demokrati skulle löpa som en röd tråd genom EU:s nya diplomattjänst. Nätverket av EU-delegationer runt om i världen ger vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (vice ordföranden/den höga representanten) nya möjligheter att genomföra EU:s politik för mänskliga rättigheter.

J.  I sina resolutioner om den förra årsrapporten och om översynen av EU:s strategi för mänskliga rättigheter (som båda antogs i december 2012) betonade parlamentet att det fanns behov av att reformera de egna insatserna för att integrera mänskliga rättigheter i sina åtgärder samt följa upp sina brådskande resolutioner som fördömer brott mot demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen.

K.  Europaparlamentets Eurobarometerundersökning av den allmänna opinionen, som genomfördes i EU:s 27 medlemsstater i november och december 2012, visar återigen att skyddet av de mänskliga rättigheterna är och förblir den viktigaste värderingen i européernas ögon. Ett trovärdigt genomförande av EU:s fastställda åtaganden om stöd för mänskliga rättigheter och demokrati i unionens externa politik är avgörande för att upprätthålla den allmänna trovärdigheten för EU:s utrikespolitik.

L.  I november 2012 tilldelades Europeiska unionen Nobelpriset för sina insatser för fred och försoning, demokrati och mänskliga rättigheter i Europa.

Allmänt

1.  Europaparlamentet anser att de mänskliga rättigheterna står i centrum för EU:s förbindelser med alla tredjeländer, däribland dess strategiska partner. Parlamentet betonar att EU:s politik för mänskliga rättigheter alltid måste vara förenlig med skyldigheterna enligt fördraget, säkerställa förenlighet i inrikes- och utrikespolitiken och undvika dubbelmoral i utrikespolitiken. Parlamentet uppmanar därför till antagande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om mänskliga rättigheter och strategiska partner, vilket skulle innebära att en gemensam minimigräns fastställs för medlemsstaterna och EU:s tjänstemän i fråga om de människorättsproblem som de måste ta upp med sina strategiska partner.

2.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter och Europeiska utrikestjänsten att fullfölja dessa åtaganden och att integrera mänskliga rättigheter och demokrati i EU:s förbindelser med sina partner, även på högsta politiska nivå, genom att utnyttja alla EU:s relevanta utrikespolitiska instrument.

3.  Europaparlamentet betonar det civila samhällets stora betydelse när det gäller skydd och främjande av demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att säkra ett nära samarbete och partnerskap med det civila samhället, inbegripet människorättsförsvarare. Parlamentet anser också att EU bör agera med hela sin tyngd för att stödja alla förespråkare för mänskliga rättigheter, demokrati, frihet och öppenhet i hela världen.

4.  Europaparlamentet inser att EU-institutionerna och alla medlemsstater på ett öppet och ansvarsfullt sätt bör inta en fast och enhetlig hållning mot människorättsbrott över hela världen. Parlamentet anser att EU bör tala med en röst när unionen konfronteras med fall av upprepade människorättsbrott och se till att dess budskap når fram till såväl korrumperade regeringar som befolkningar. Parlamentet uppmanar rådet (utrikes frågor) att hålla en årlig offentlig debatt om mänskliga rättigheter.

5.  Europaparlamentet påminner om sitt beslut att vara nära anknutet till och rådfrågas om genomförandet av EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati.

EU:s årsrapport 2012

6.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012. Parlamentet förväntar sig ett ständigt engagemang från vice ordföranden/den höga representanten, med regelbundna rapporter till parlamentet. Parlamentet efterlyser aktiva och konstruktiva diskussioner bland EU:s institutioner när man utarbetar framtida rapporter för att bättre synliggöra EU:s verksamhet på detta område.

7.  Europaparlamentet anser att årsrapporten bör bli ett avgörande verktyg för kommunikation och diskussion om EU:s verksamhet inom området för mänskliga rättigheter och demokrati. Därför är det välkommet att vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten förbundit sig att använda EU:s årsrapporter som rapporter om genomförandet av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati.

8.  Europaparlamentet noterar att det i årsrapporten hänvisas till åtgärder av Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten att inkludera mer djupgående analyser, särskilt när det gäller hans roll i genomförandet av den strategiska ramen och handlingsplanen, för att ge en lämplig beskrivning av hans roll och verksamhet.

9.  Europaparlamentet erkänner de insatser som gjorts för att förteckna EU:s olika åtgärder för att stödja mänskliga rättigheter och demokrati i landsrapporterna, vilket ger en mängd information om EU-institutionernas arbete runt om i världen. Parlamentet beklagar dock att landsrapporterna fortfarande förefaller sakna en systematisk, tydlig och enhetlig ram som skulle möjliggöra en mer noggrann analys av EU-åtgärdernas inverkan och effektivitet.

10.  Europaparlamentet upprepar sin uppfattning att landsrapporterna bör förbättras ytterligare och återspegla genomförandet av landstrategierna för mänskliga rättigheter och därför hänvisa till särskilda riktmärken som grundas på en uppsättning indikatorer för att bedöma både positiva och negativa tendenser, utvärdera effektiviteten av EU:s åtgärder och motivera en anpassning av EU-stödets nivåer med hänsyn till framstegen när det gäller mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatsprincipen och goda styrelseformer.

11.  Europaparlamentet välkomnar insatserna för att ta med parlamentets verksamhet i årsrapporten, uppmanar till användning av resultaten av parlamentets arbete och kapacitet, bl.a. talrika undersökningar och analyser utförda på uppdrag av parlamentet, och uppmanar bestämt vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten att rapportera om de EU-åtgärder som har vidtagits för att följa upp parlamentets resolutioner, medräknat brådskande resolutioner om brott mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet efterlyser fortlöpande information och samarbete mellan parlamentet och EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, särskilt i akuta situationer.

12.  Europaparlamentet välkomnar EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012, eftersom den åskådliggör EU:s insatser för att främja integreringen av mänskliga rättigheter, jämställdhet, demokrati och goda styrelseformer i utvecklingspolitiken och de utvecklingspolitiska styrmedlen.

Ram för EU-politiken

Strategisk ram och handlingsplan

13.  Europaparlamentet upprepar sin uppskattning för EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati som en viktig milstolpe när det gäller att införa och integrera mänskliga rättigheter i EU:s alla utrikespolitiska strategier. Parlamentet understryker behovet av allmänt samförstånd och bättre samordning av EU:s politik för mänskliga rättigheter mellan EU:s institutioner och medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att stärka sina insatser för att öka ansvarskänslan för denna handlingsplan bland medlemsstaterna. Vidare uppmanar parlamentet medlemsstaterna att införliva en avdelning om handlingsplanens genomförande i årsrapporten.

14.  Europaparlamentet betonar den mycket stora betydelsen av att de åtaganden som anges både i den strategiska ramen och i handlingsplanen genomförs på ett effektivt och trovärdigt sätt. Parlamentet påpekar att trovärdighet kräver lämpliga resurser för en engagerad politik för mänskliga rättigheter och konsekvent integrering på hög politisk nivå, till exempel vid minister- och toppmöten med tredjeländer, inbegripet strategiska partner.

15.  Europaparlamentet beklagar att ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter till stor del fortfarande åsidosätts i EU:s politik för mänskliga rättigheter, vilket strider mot EU:s uttalade åtagande för rättigheters odelbarhet och ömsesidiga beroende. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna att utöka sina insatser i denna riktning, inbegripet inom området för arbetsrelaterade och sociala rättigheter.

16.  Europaparlamentet konstaterar att den nuvarande handlingsplanen löper ut i slutet av 2014 och förväntar sig att vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten vid lämplig tidpunkt inleder en översyn och samråder med medlemsstaterna, kommissionen, parlamentet och det civila samhället, så att en ny handlingsplan kan antas och träda i kraft i januari 2015.

Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter

17.  Europaparlamentet erkänner betydelsen av det mandat som man tilldelat EU:s första särskilda representant för mänskliga rättigheter (EU:s särskilda representant). Parlamentet uppmanar den särskilda representanten att öka synligheten, integreringen, konsekvensen, samstämmigheten och effektiviteten hos EU:s politik för mänskliga rättigheter, särskilt kvinnors rättigheter och alla minoriteters rättigheter, samt att hitta rätt balans mellan tyst och offentlig diplomati när han utför sitt uppdrag. Parlamentet rekommenderar på nytt att EU:s särskilda representant lämnar en regelbunden rapport om sin verksamhet till parlamentet, förtydligar sina tematiska och geografiska prioriteringar och ser till att de frågor som parlamentet behandlar följs upp.

18.  Europaparlamentet lovordar EU:s särskilda representant för den öppna dialogen med parlamentet och det civila samhället, vilken innebär införande av en viktig praxis som bör fortsätta och förstärkas för att säkra korrekt insyn och ansvarsskyldighet. Parlamentet välkomnar den särskilda representantens samarbete med regionala organ och i multilaterala forum samt uppmanar honom att ytterligare utöka denna verksamhet.

19.  Europaparlamentet välkomnar att samarbetet med EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter ingick i mandatet för EU:s särskilda representant för Sahel och uppmanar rådet och vice ordföranden/den höga representanten att även införa denna praxis när det gäller uppdrag för EU:s framtida geografiska särskilda representanter.

EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter

20.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s riktlinjer om religions- och trosfrihet samt om de mänskliga rättigheterna för hbti-personer, men påminner Europeiska utrikestjänsten om att respektera god interinstitutionell praxis och samarbeta vid lämplig tidpunkt med berörda politiska organ inom parlamentet när man utarbetar nya eller ser över befintliga strategiska verktyg, t.ex. riktlinjer. Parlamentet påminner om sin rekommendation till rådet om riktlinjer om religions- och trosfriheten, där parlamentet föreslog en ambitiös uppsättning instrument med förslag avseende det praktiska genomförandet av riktlinjerna för att nå betydande framsteg i fråga om skyddet och främjandet av denna grundläggande och universella frihet. Parlamentet lovordar den praxis som Europeiska utrikestjänsten och rådet har antagit för att se över och granska äldre riktlinjer samt uppmanar Europeiska utrikestjänsten att anta ett strängare översynsförfarande som innefattar djupgående samråd med berörda aktörer för att man ska kunna anpassa sig till förändrade förutsättningar.

21.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och rådet att särskilt uppmärksamma frågan om korrekta genomförandeplaner för riktlinjerna och rekommenderar ytterligare utbildning och information för personalen vid Europeiska utrikestjänsten och EU:s delegationer samt för medlemsstaternas diplomater. Parlamentet är särskilt oroat över det bristfälliga genomförandet av riktlinjerna om internationell humanitär rätt och riktlinjerna om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling.

Människorättsdialoger med tredjeländer

22.  Europaparlamentet noterar de fortgående svårigheterna att nå konkreta framsteg i flera av EU:s människorättsrelaterade dialoger och samråd. Parlamentet uppmanar EU att försöka hitta nya sätt att göra dialogerna med problemländer mer meningsfulla och understryker behovet av att förespråka en bestämd, ambitiös och öppen människorättspolitik i samband med dessa dialoger. Därför uppmanas EU att dra tydliga politiska slutsatser i de fall där människorättsdialogen inte är konstruktiv och att i samband med sådana fall eller i samband med upprepade människorättsbrott lägga större tonvikt på politisk dialog, démarcher och offentlig diplomati. Parlamentet avråder också från att leda bort diskussionerna om mänskliga rättigheter från politiska högnivådialoger.

23.  Europaparlamentet anser att dialoger och samråd om mänskliga rättigheter bör stärka och stödja det civila samhället, människorättsförsvarare, fackföreningar, journalister, advokater och parlamentsledamöter som sätter sig emot och bestrider brott på hemmaplan och kräver att deras rättigheter ska respekteras. Parlamentet uppmanar EU att se till att dialoger och samråd om mänskliga rättigheter är omfattande och åtföljs av tydliga allmänna riktmärken utifrån vilka resultaten kan mätas på ett objektivt sätt.

24.  Europaparlamentet påminner om att korruption inom den offentliga och privata sektorn vidmakthåller och förvärrar orättvisor och diskriminering i fråga om åtnjutandet av medborgerliga, politiska, ekonomiska eller sociala och kulturella rättigheter. Parlamentet betonar att det är bevisat att korruption och människorättsbrott även handlar om maktmissbruk, brist på ansvar och olika former av diskriminering. Parlamentet kräver så omfattande ansvar och insyn som möjligt när det gäller bistånd till tredjeland och offentliga budgetar i anslutning till EU:s budget och bistånd till tredjeland.

Landstrategier för mänskliga rättigheter och kontaktpunkter för mänskliga rättigheter

25.  Europaparlamentet noterar Europeiska utrikestjänstens ansträngningar för att slutföra den första omgången av EU:s landstrategier för mänskliga rättigheter. Parlamentet upprepar sitt stöd för målet att ge EU-delegationen och medlemsstaternas ambassader på ort och ställe ansvar för landstrategin medan kvaliteten säkras på central nivå. Parlamentet beklagar emellertid avsaknaden av öppenhet i fråga om landstrategiernas innehåll och upprepar att man bör offentliggöra åtminstone de viktigaste åtgärdsområdena i varje enskild landstrategi, och att parlamentet bör ha tillgång till dessa strategier för att en lämplig granskning ska kunna göras. Parlamentet uppmuntrar EU att göra en offentlig bedömning av de lärdomar som har dragits under den första omgången av EU:s landstrategier för mänskliga rättigheter och att fastställa bästa praxis inför nästa omgång.

26.  Europaparlamentet välkomnar det nätverk för kontaktpunkter för mänskliga rättigheter inom EU-delegationerna som nu nästan har färdigställts. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten att utarbeta en plan för hur nätverket kan utnyttjas på bästa sätt. Parlamentet uppmanar EU‑delegationerna att offentliggöra kontaktuppgifter till alla kontaktpunkter för mänskliga rättigheter och EU:s sambandsmän för mänskliga rättigheter och demokrati.

De mänskliga rättigheterna i EU:s handelspolitik

27.  Europaparlamentet stöder införandet av icke förhandlingsbara, rättsligt bindande människorättsklausuler i alla internationella avtal som EU ingått med tredjeländer och anser att sådana klausuler systematiskt bör inkluderas även i handelsavtal. Parlamentet efterlyser effektiv övervakning av hur klausulerna tillämpas och vill att parlamentets relevanta utskott ska hållas underrättat om bedömningen av dem samt de åtgärder som föreslås.

28.  Europaparlamentet påpekar att det bör vägra att godkänna internationella avtal i de fall där det förekommer grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

29.  Europaparlamentet påminner om att det reviderade allmänna preferenssystemet träder i kraft den 1 januari 2014. Parlamentet välkomnar beslutet att fortsätta med GSP Plus‑systemet, varigenom länder kan beviljas ytterligare tullförmåner när de väl har ratificerat och genomfört de 27 centrala konventionerna om mänskliga rättigheter, arbetsfrågor och miljö. Parlamentet påminner om möjligheten att tills vidare upphäva förmåner inom GSP, GSP Plus och ”Allt utom vapen”-initiativet (EBA) i händelse av grova människorättskränkningar, och uppmanar kommissionen att offentliggöra bedömningarna av rätten att omfattas av GSP Plus, i syfte att öka insynen och ansvarsskyldigheten.

30.  Europaparlamentet uppmanar också EU att utarbeta och anta särskilda riktlinjer för ett effektivt införlivande av mänskliga rättigheter i sina handels- och investeringsavtal. På så sätt kan man åstadkomma konsekvens i metodhänseende och rigorösa konsekvensbedömningar i fråga om mänskliga rättigheter.

Mänskliga rättigheter i EU:s utvecklingspolitik

31.  Europaparlamentet understryker att Busanpartnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete har uppmanat det internationella samfundet att tillämpa ett människorättsbaserat synsätt i det internationella samarbetet för att effektivisera de utvecklingspolitiska insatserna.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra omfattande konsekvensbedömningar av EU:s projekt för utvecklingssamarbete, vilket bör inbegripa en bedömning av konsekvenserna för människorättssituationen, i syfte att se till att EU:s utvecklingsinsatser inte medför ytterligare marginalisering av grupper som drabbats av diskriminering och att EU-medlen fördelas rättvist mellan de olika regionerna inom ett land utifrån behov och utvecklingsnivå.

33.  Europaparlamentet upprepar att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten bör hållas ansvariga för tillämpningen av ett rättighetsbaserat synsätt i den framtida programplaneringen.

34.  Europaparlamentet anser att de nationella parlamenten och de civilsamhälleliga organisationerna spelar en viktig roll för ett effektivt genomförande av människorättsbestämmelser, och betonar att det bör finnas lämpliga villkor för deras deltagande i beslutsprocessen så att man främjar deras genuina engagemang för beslut som fattas i fråga om den utvecklingsstrategiska politiken.

Europeiska unionens strategi för övergångsprocesser

35.  Europaparlamentet noterar att det på senare år framkommit övertygande bevis för att det är av yttersta vikt att inom EU:s utrikespolitik ta adekvat hänsyn till dynamiska övergångsprocesser i tredjeländer. Parlamentet uppmuntrar EU att fortsätta att dra lärdom av tidigare positiva och negativa erfarenheter för att undvika att upprepa vissa politiska misstag och för att fastställa bästa praxis i avsikt att påverka och konsolidera demokratiseringsprocesser. Parlamentet inser att det behövs en flexibel politik som kan anpassas till olika situationer och uppmuntrar utveckling av politiska verktyg för användning i olika sorters övergångssituationer i syfte att integrera mänskliga rättigheter och åtgärder för demokratistöd i EU:s politik på ett flexibelt och trovärdigt sätt.

36.  Europaparlamentet understryker att politiska övergångs- och demokratiseringsprocesser måste kombineras med respekt för de mänskliga rättigheterna, främjande av rättvisa, öppenhet, ansvarsskyldighet, försoning, rättsstatsprincipen och inrättande av demokratiska institutioner, med vederbörlig hänsyn till jämställdhet och rättvisa för barn. Parlamentet betonar betydelsen av att man har rätt att ställa tidigare regimer till svars för brott mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet framhåller att EU alltid bör förespråka hänsyn till sammanhanget då man tillämpar övergångsrättvisa samtidigt som man strikt upprätthåller principen om ansvarsskyldighet för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt.

37.  Europaparlamentet understryker att EU bör ge sitt fulla stöd till länder som har avsatt auktoritära regimer och som genomgår en demokratiseringsprocess genom att stödja det civila samhället som en avgörande aktör vid förespråkandet av rättsstatsprincipen, ansvarsskyldighet och insyn samt vid främjandet av sociala rörelser för förändring och deltagande på det politiska området. Parlamentet påminner om att polisväsendet, militären och rättsväsendet ofta används som verktyg för att begå systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna. Därför måste institutionella reformer av dessa organ främja ökad ansvarighet och öppenhet i samband med övergångsprocesser.

38.  Europaparlamentet anser att EU:s externa finansieringsinstrument är viktiga verktyg för att främja och upprätthålla EU:s värderingar utanför unionen. I detta sammanhang välkomnas åtagandet att göra mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen till centrala delar av EU:s utrikespolitik. Parlamentet efterlyser emellertid förbättringar när det gäller konsekvensen och effektiviteten hos olika tematiska och geografiska instrument, för att detta strategiska mål ska kunna nås.

39.  Europaparlamentet uppmanar bestämt EU att både politiskt och ekonomiskt stödja ett aktivt och oberoende civilt samhälle i hela världen, särskilt genom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR). Öppnandet av europeiska studentutbytesprogram för ungdomar från tredjeländer och inrättandet av fortbildningsprogram för unga yrkeskunniga skulle dels gynna ungdomars aktiva deltagande i främjandet av demokratin, dels stärka det civila samhället. Parlamentet beklagar att mötesfriheten, som är en grundläggande förutsättning för all demokratisk utveckling och en särskilt känslig fråga i övergångsländer, verkar ha förbisetts i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att utarbeta riktlinjer om mötesfrihet.

40.  Europaparlamentet välkomnar upprättandet av det europeiska initiativet för demokrati, och vill att det ska stödja dem som arbetar för demokratiska förändringar genom att erbjuda flexibel finansiering som anpassas till deras behov. Parlamentet vill att EU och dess medlemsstater garanterar adekvat finansiering av det europeiska initiativet för demokrati och påminner om den avgörande betydelsen av att man undviker överlappning mellan mandaten för och verksamheten inom det europeiska initiativet för demokrati respektive EU:s externa instrument, särskilt när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati.

Utvidgningspolitik, demokratisering och mänskliga rättigheter

41.  Europaparlamentet understryker att utvidgningsprocessen är oerhört viktig som ett sätt att stödja demokratisering och förbättra skyddet för de mänskliga rättigheterna.

42.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att göra rättsstatsprincipen till en central del av utvidgningsprocessen. Parlamentet uppmanar EU att fortsatt vara uppmärksamt under utvidgningsprocesser och att kräva strikt genomförande av bestämmelser som är avgörande för mänskliga rättigheter. Hit hör t.ex. aktivt skydd av rättigheterna för personer som tillhör nationella minoriteter, för att garantera likabehandling av dessa minoriteter avseende utbildning, hälso- och sjukvård samt sociala och andra offentliga tjänster, införande av en rättsstat tillsammans med kraftfulla åtgärder mot alla former av korruption, effektiv tillgång till rättvisa samt åtgärder för att trygga grundläggande friheter och fullständig och faktisk jämlikhet mellan dem som tillhör nationella minoriteter och dem som tillhör majoritetsbefolkningen inom alla delar av det sociala, ekonomiska, politiska och kulturella livet.

43.  Parlamentet upprepar sitt krav på att bosättningarna och isoleringen av Gaza måste upphöra. Parlamentet betonar att det är bråttom att få till stånd en rättvis och varaktig lösning på Mellanösternkonflikten i syfte att uppnå en tvåstatslösning med en oberoende, demokratisk och livskraftig palestinsk stat som lever sida vid sida med staten Israel i fred och säkerhet inom de internationellt erkända gränserna från 1967.

44.  Europaparlamentet ser med oro på att respekten för minoriteters rättigheter är en av de största utmaningar som identifierats i kommissionens utvidgningsstrategi för 2012–2013. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, liksom kandidatländer och potentiella kandidatländer, att inleda en offentlig debatt om tolerans för minoriteter samt deras integrering i utbildningssystemet, deltagande i det civila samhället, bättre levnadsvillkor och allmänt arbete för ökad medvetenhet. Parlamentet beklagar att romerna är särskilt missgynnade på hela västra Balkan och att detta påverkar partnerskapsprocesserna negativt. Parlamentet uppmanar bestämt de berörda länderna att vidta effektiva åtgärder för att ta itu med problem som diskriminering och segregation samt tillgång till bostäder och hälso- och sjukvård. Parlamentet fördömer underblåsandet av hat och fördomar generellt, samt negativa gärningar och diskriminering som baseras på kön eller sexuell läggning eller som riktas mot sårbara grupper och personer med funktionsnedsättning. Parlamentet understryker att detta är ett återkommande problem i många av utvidgningsländerna samt i majoriteten av medlemsstaterna.

45.  Europaparlamentet noterar att mediefriheten allmänt sett har ökat i utvidgningsländerna. Parlamentet beklagar emellertid avsaknaden av åtgärder för att säkra yttrandefrihet i vissa utvidgningsländer, vilket ofta leder till självcensur, politisk inblandning, ekonomiska påtryckningar, trakasserier och tillgripande av våld mot journalister. I detta sammanhang är parlamentet djupt oroat över de tilltagande kränkningarna av yttrande- och pressfriheten i Turkiet.

Utmaningar för grannskapspolitiken i samband med övergångsprocesser

46.  Europaparlamentet inser att det finns utmaningar i samband med demokratiseringsprocesserna i det södra och östra grannskapet. Parlamentet noterar de ökade skillnaderna när det gäller demokratiska reformer i EU:s grannskap, och betonar den viktiga roll som civilsamhällets organisationer och människorättsorganisationer spelar i den demokratiska övergångsprocessen. Parlamentet uppmuntrar därför att man gör åtskillnad mellan grannskapspolitikens sydliga och östliga dimensioner för att effektivare lyfta fram de särskilda egenskaperna och behoven i varje geografiskt område.

47.  Europaparlamentet uppmanar EU att agera konsekvent som en pådrivande partner för demokratiska reformer i sitt närområde. I detta sammanhang stöder parlamentet ytterligare engagemang i associeringsprocesserna med grannländerna. Parlamentet erkänner slutsatserna från toppmötet i Vilnius och efterlyser en ytterligare förstärkning av förbindelserna mellan EU och länderna inom det östliga partnerskapet. Parlamentet stöder de demokratiska och proeuropeiska processerna i Ukraina och fördömer den senaste tidens användning av våld mot fredliga offentliga demonstrationer i Kyiv som en kränkning av de grundläggande principerna om mötesfrihet och yttrandefrihet.

48.  Europaparlamentet noterar EU:s nya strategi för att stärka partnerskapet mellan EU och länderna och samhällena i dess grannskap. Strategin grundas på ömsesidig ansvarsskyldighet och ett gemensamt engagemang för de universella värderingarna mänskliga rättigheter, demokrati, social rättvisa och rättsstatsprincipen.

49.  Europaparlamentet ser med oro på de bräckliga demokratiska processerna och försämringarna i fråga om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i de flesta grannskapsländerna. Parlamentet understryker att god samhällsstyrning, öppenhet, förenings-, yttrande-, tanke-, samvets- och religionsfrihet samt mötesfrihet, fri press och fria medier, rättsstatsprincipen liksom ett oberoende rättsväsende är centrala byggstenar i demokratiseringsprocesser. Parlamentet betonar vikten av att upprätthålla och främja jämställdhet och kvinnors rättigheter jämsides med social utveckling och minskade orättvisor. Parlamentet anser att det civila samhället är avgörande när det gäller att stärka allmänhetens stöd för demokratiska reformer i grannskapsländerna.

50.  Europaparlamentet beklagar att det civila samhällets organisationer i vissa länder fortfarande är föremål för allvarliga begränsningar såsom hinder för rörelsefriheten, rättsprocesser mot ledare för icke-statliga organisationer och människorättsförsvarare, tungrodda administrativa förfaranden, överdriven tillämpning av lagar om ärekränkning mot icke-statliga organisationer eller totalförbud mot deras verksamhet, restriktiva bestämmelser för utländsk finansiering eller krav på att ekonomiskt stöd endast får tas emot efter godkännande. I detta sammanhang betonar parlamentet betydelsen av det europeiska initiativet för demokrati såsom ett flexibelt och diskret sätt att stödja demokratiska samhällskrafter i länder före eller under demokratisk omvandling.

51.  Europaparlamentet beklagar bristen på framsteg när det gäller att nå en varaktig politisk lösning på ”frusna konflikter”. Parlamentet betonar att den politiska dialogen bör föras med fullständig hänsyn till och respekt för den territoriella integriteten och internationellt erkända gränser i de berörda länderna, och uppmanar bestämt EU att delta mer aktivt i detta avseende.

52.  Europaparlamentet betonar vikten av nationella människorättsinstitut i nationella människorättssystem, inbegripet när det gäller människorättsrelaterad övervakning och information samt säkerställande av upprättelse vid kränkningar. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att utforma en politik till stöd för nationella människorättsinstitut och stödja inrättandet och stärkandet av dessa i linje med Parisprinciperna som en prioritering inom ramen för biståndet till tredjeland, särskilt inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken.

53.  Europaparlamentet är fortsatt oroat över avsaknaden av demokrati, rättsstatliga principer, grundläggande friheter och respekt för mänskliga rättigheter i Vitryssland.

54.  Europaparlamentet ser med oro på tillämpningen av selektiv rättvisa i vissa länder i det östra grannskapet och påminner om att EU upprepade gånger har krävt frigivning av politiska fångar, bland annat Julia Tymosjenko i Ukraina. Parlamentet upprepar att politiskt och kriminellt ansvar tydligt bör åtskiljas i länder med demokratiska värderingar.

55.  Europaparlamentet stöder varje steg som leder till politisk dialog, vilket är en nödvändighet för att övergångsprocessen i Egypten ska kunna gå framåt. Parlamentet är djupt oroat över den senaste tidens kriser och den politiska polariseringen i landet, medräknat det krig som utkämpats på gatorna mellan armén och anhängare av Muslimska brödraskapet samt terrorismen och de våldsamma sammandrabbningarna i Sinai. Parlamentet fördömer extremistvåldet mot minoriteter, bland annat mot koptiska samfund, och uttrycker sin solidaritet med egyptier som kämpar för demokrati. Parlamentet välkomnar EU:s och vice ordförandens/den höga representantens insatser för att lösa krisen och pekar återigen på det brådskande behovet av en konstruktiv och inkluderande politisk dialog för att utarbeta en tydlig färdplan för övergången till verklig och varaktig demokrati. Parlamentet uppmanar samtliga politiska ledare i landet att försöka bryta det farliga dödläget och komma överens om att genomföra konkreta förtroendebyggande åtgärder i syfte att undvika ytterligare blodspillan och polarisering i landet. Parlamentet efterlyser en snabb återgång till den demokratiska processen, inbegripet anordnandet av fria och rättvisa president- och parlamentsval inom ramen för en fullständigt inkluderande process. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att gå vidare med arbetet för att upprätta en inkluderande författning med lika rättigheter för alla.

56.  Europaparlamentet kräver ett omedelbart slut på alla våldshandlingar, sexuella övergrepp och andra former av förnedrande behandling av kvinnliga demonstranter och kvinnorättsaktivister. Seriösa och opartiska utredningar måste göras av alla sådana fall och de ansvariga måste ställas inför rätta.

57.  Europaparlamentet är fortsatt djupt oroat över krisen i Syrien och fördömer i skarpaste ordalag användningen av kemiska vapen och den omfattande användningen av våld mot landets civila befolkning och minoriteter, som inte kan rättfärdigas under några omständigheter. Parlamentet känner avsky inför omfattningen på de statliga övergreppen, som kan utgöra brott mot mänskligheten. Parlamentet upprepar sitt starka stöd till uppmaningen från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om att FN:s säkerhetsråd ska hänskjuta frågan om situationen i Syrien till Internationella brottmålsdomstolen för formell utredning. Parlamentet uppmanar alla beväpnade grupper att omedelbart sätta stopp för våldet i landet. Den pågående humanitära krisen och flyktingarnas situation är djupt oroväckande, liksom konsekvenserna för grannländerna och stabiliteten i regionen. Parlamentet betonar återigen att det internationella samfundet och Europeiska unionen omedelbart måste prioritera humanitärt bistånd till dem som behöver grundläggande varor och tjänster i Syrien och i dess grannländer. Parlamentet anser att lösningen på konflikten står att finna i politiska mekanismer och diplomatiska processer. Parlamentet understryker vikten av ett strikt genomförande av konventionen om förbud mot utveckling, produktion, lagring och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring. Parlamentet välkomnar den senaste resolutionen från FN:s säkerhetsråd och generalsekreterarens förslag om en ny fredskonferens som ska hållas i Genève i november 2013. Parlamentet fördömer förföljelsen av kristna och andra religiösa minoriteter i Mellanöstern.

58.  Europaparlamentet erinrar om sin resolution av den 25 november 2010 om situationen i Västsahara(18) och av den 22 oktober 2013 om människorättssituationen i Sahelregionen(19). Parlamentet kräver att de mänskliga rättigheterna för det västsahariska folket garanteras och betonar behovet av att beakta dessa rättigheter i Västsahara och i Tindouflägren, inbegripet att föreningsfriheten, yttrandefriheten och rätten att demonstrera ska respekteras. Parlamentet kräver att alla västsahariska politiska fångar ska friges och att territoriet ska öppnas för oberoende observatörer, icke-statliga organisationer och medierna. Parlamentet stöder en rättvis och ömsesidigt acceptabel politisk lösning rörande Västsahara, i enlighet med relevanta FN-resolutioner, inbegripet dem som tillåter självbestämmande.

Övergångsrättvisa och den utmaning som fredsbyggande efter konflikter utgör

59.  Europaparlamentet anser att ansvarsutkrävande för begångna kränkningar är en grundläggande del i att skapa varaktig försoning. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja den mycket viktiga frågan om kvinnors fullständiga deltagande i fredsprocesserna och i det politiska och ekonomiska beslutsfattandet, särskilt i samband med övergångar till demokrati och konfliktlösning. Parlamentet kräver att krigsförbrytare ska ställs inför rätta vid Internationella brottmålsdomstolen och uppmanar medlemsstaterna att stärka sitt samarbete med brottmålsdomstolen i detta avseende. Parlamentet välkomnar Europeiska utrikestjänstens föresats att utarbeta en särskild strategi för övergångsrättvisa, för att hjälpa samhällen att hantera begångna övergrepp och bekämpa straffrihet, och uppmuntrar utarbetande av en sådan strategi i rätt tid. Parlamentet understryker att övergångsrättvisa bör hanteras på ett sätt som är förenligt med EU:s stöd för den internationella straffrätten i allmänhet och för Internationella brottmålsdomstolen i synnerhet. Parlamentet påpekar särskilt att EU:s erfarenheter från västra Balkan kan tjäna som en inspirationskälla. Parlamentet uppmanar EU att aktivt stödja det nya mandatet för FN:s särskilda rapportör om främjande av sanning, rättvisa, gottgörelse och garantier för icke-upprepning.

60.  Europaparlamentet betonar att en grundläggande del av EU:s strategi för övergångsrättvisa bör vara stöd till institutionella reformer inom rättsväsendet för att förbättra rättsstatens funktion i enlighet med internationella standarder. Parlamentet understryker att brottslingar, vars brott begicks för länge sedan, bör ställas inför rätta vid nationella eller internationella domstolar. Parlamentet framhåller även vikten av offentlig dialog för att konfrontera det förflutna, liksom vikten av program för hjälp och kompensation till offer, inklusive utbetalande av ersättning. Parlamentet anser att bakgrundskontroller av personalen vid övergångsinstitutioner är ett test av övergångsrättvisans trovärdighet.

61.  Europaparlamentet noterar att det är särskilt svårt att utarbeta en konsekvent politik för övergångsprocesser efter konfliktsituationer. Därför betonar parlamentet behovet av bättre efterlevnad och övervakning av internationella normer för mänskliga rättigheter och humanitär rätt i väpnade konflikter och uppmuntrar Europeiska utrikestjänsten att stödja organisationer i det civila samhället som verkar för att främja respekten för humanitär rätt bland väpnade statliga och icke-statliga aktörer, med särskilt fokus på kvinnors rättigheter och barnens bästa.

62.  Europaparlamentet fördömer mycket bestämt de allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna som har begåtts i nyligen avslutade eller fortfarande pågående väpnade konflikter, bland annat i Syrien, Mali, Demokratiska republiken Kongo och Centralafrikanska republiken, i synnerhet summariska avrättningar, våldtäkt och andra former av sexuellt våld, tortyr samt godtyckliga gripanden och godtyckligt frihetsberövande, särskilt när det gäller situationen för kvinnor och barn som är särskilt utsatta. Parlamentet uppmanar EU att bekämpa straffrihet i alla dessa fall och att stödja de nationella rättsväsendenas och Internationella brottmålsdomstolens arbete för att ställa de skyldiga inför rätta. EU uppmuntras att införliva tortyrförebyggande mekanismer i all verksamhet inom ramen för unionens yttre förbindelser.

63.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten att genomföra en grundlig översyn av politiken i samband med den senaste tidens tragiska händelser i Syrien, Libyen och Mali samt under andra konflikter på senare tid, för att få till stånd en uppdatering av EU:s riktlinjer om internationell humanitär rätt och en mer effektiv tillämpning av dessa. Parlamentet uppmanar EU att stödja Internationella rödakorskommitténs och den schweiziska regeringens pågående initiativ för att reformera det nuvarande internationella ramverket för internationell humanitär rätt. Parlamentet stöder EU:s deltagande i en reform av FN:s säkerhetsråd, för att säkerhetsrådet ska kunna reagera effektivt på aktuella kriser.

64.  Europaparlamentet välkomnar inledandet från och med januari 2014 av initiativet ”EU‑frivilliga för humanitärt arbete” som kommer att ge över 8 000 unionsmedborgare och tredjelandsmedborgare möjlighet att utbildas och anlitas för humanitära uppdrag över hela världen. Ytterligare 10 000 personer förväntas stödja EU:s frivilliginitiativ såsom ”frivilliga på nätet” genom uppgifter som kan utföras hemifrån via datorn.

65.  Europaparlamentet uppmanar EU att utarbeta en gemensam EU-ståndpunkt om väpnade drönare.

Fastlåsta övergångsprocesser och problemländer

66.  Europaparlamentet vill också uppmärksamma de fastlåsta övergångsprocesserna i länder och regioner där reformer och övergångsåtgärder har stoppats eller lagts ned av den nuvarande regimen. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta sina ansträngningar för att övertyga den styrande eliten i dessa länder, såväl som i andra problemländer som fortfarande styrs av auktoritära regimer, att lansera reformer för att utveckla starka och stabila demokratier där rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna respekteras. Parlamentet anser att man måste övertyga parterna i alla dialoger, även på högsta politiska nivå, genom att utnyttja alla relevanta områden inom EU:s politik för yttre åtgärder, dvs. utveckling, handel osv.

67.  Europaparlamentet påminner om att demokratiska reformer och politisk ansvarighet saknas i länder och regioner med fastlåsta övergångsprocesser. Parlamentet påminner om att alla medborgare har rätt att delta fritt och fullt ut i det politiska livet där fria, rättvisa och öppna val genomförs och där det finns mer än ett parti och alternativa, oberoende medier.

68.  Europaparlamentet är djupt oroat över de förtryckande lagar som nyligen införts i Ryssland och de ryska myndigheternas godtyckliga tillämpning av dessa, som i upprepade fall har lett till trakasserier av icke-statliga organisationer, aktivister inom det civila samhället, människorättsförsvarare, minoriteter, och hbti-personer. Parlamentet uppmanar EU att uttrycka denna oro på samtliga politiska nivåer. Parlamentet kräver att Michail Chodorkovskij och andra politiska fångar ska friges, och beklagar att rättvisan utnyttjas på politisk nivå. Parlamentet uppmanar bestämt de ryska myndigheterna att göra en opartisk utredning av morden på Sergej Magnitskij, Natalia Estemirova, Anna Politkovskaja, Stanislav Markelov och Vasilij Aleksanian samt att ställa de ansvariga inför rätta. Parlamentet beklagar att rådet inte har beaktat parlamentets rekommendation av den 23 oktober 2012 om fallet Sergej Magnitskij och uppmanar därför rådet att fatta beslut om en gemensam EU-förteckning över de tjänstemän som var inblandade i Sergej Magnitskijs död. Parlamentet vill också att rådet genom sitt beslut ska införa riktade sanktioner mot de aktuella tjänstemännen. Parlamentet uttrycker sin djupaste oro över de gärningar som begås av högerextrema medborgargarden som kontaktar hbti-personer via internet för att locka dem i en fälla och överfalla dem och därefter lägger ut hundratals videofilmer med dessa dåd på nätet. Parlamentet uppmanar EU:s delegation och medlemsstaternas ambassader i Ryssland att öka sitt stöd till försvararna av de mänskliga rättigheterna för hbti-personer, i överensstämmelse med de gällande riktlinjerna.

69.  Europaparlamentet uttrycker oro över det kontinuerliga förtrycket av oberoende journalister och människorättsaktivister samt politiskt oliktänkande i Kuba. Parlamentet vill uppmärksamma situationen för samvetsfångar i Kuba som fortfarande döms på falska grunder eller sitter häktade i väntan på rättegång. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och vice ordföranden/den höga representanten att verka för att det tillsätts en internationell, oberoende utredningskommitté inom FN för att undersöka omständigheterna kring de kubanska människorättsförsvararnas och fredliga dissidenternas Oswaldo Payá Sardiñas (mottagare av Sakharovpriset 2002) och Harold Ceperos död i juli 2012.

70.  Europaparlamentet betonar behovet av internationell övervakning av människorättssituationen i Kina och uppmanar EU:s medlemsstater att aktivt försöka få till stånd en sådan övervakning, eftersom människorättsdialogen mellan EU och Kina inte har lett till några betydande och påtagliga resultat. Parlamentet är dessutom fortsatt oroat över de ökade restriktionerna gentemot människorättsförsvarare, advokater, aktivister inom det civila samhället, journalister och bloggare. Parlamentet stöder det kinesiska folkets egna krav på att få åtnjuta de grundläggande friheter och rättigheter som de har rätt till, och påminner om att EU skulle kunna underlätta denna process genom att skapa ökat förtroende, finna nya förutsättningar för dialog och förbättra befintliga instrument.

71.  Europaparlamentet uppmanar bestämt de kinesiska myndigheterna att på allvar engagera sig för det tibetanska folket och undersöka de bakomliggande orsakerna till det stora antalet självbränningsfall. Parlamentet fördömer tvångsförflyttningen och tvångsplaceringen av tibetanska nomader, som kan innebära slutet på en livsstil som är en integrerad del av den tibetanska identiteten. Parlamentet uppmanar bestämt Europeiska utrikestjänsten, i linje med de nyligen antagna EU-riktlinjerna om religions- och trosfrihet, att särskilt uppmärksamma problemet med religiöst förtryck i Tibet och uppmana Kina att upphöra med sin restriktiva politik mot tibetansk buddhism. Parlamentet betonar därför behovet av att förbättra utbildningssystemet särskilt när det gäller den tvåspråkiga utbildningen inom regionen för att bevara den nationella identiteten och det nationella arvet samt åtgärda ungdomsarbetslösheten.

72.  Europaparlamentet är djupt oroat över människorättssituationen i Iran, över det fortgående förtrycket av reformförespråkare, det växande antalet politiska fångar och samvets- och trostillhörighetsfångar, diskrimineringen mot och förföljelsen av Bahà'í‑samfundet, det fortsatt höga antalet avrättningar, även av minderåriga, samt den utbredda tortyren. Djupt oroväckande är även de orättvisa rättegångarna och de orimliga borgenssummorna samt de allvarliga inskränkningarna av informations-, yttrande-, mötes-, religions-, utbildnings- och rörelsefriheten. Parlamentet välkomnar frigivningen av flera samvetsfångar i Iran, däribland advokaten, människorättsförsvararen och Sakharovpristagaren, Nasrin Sotoudeh. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att frige de tre oppositionsledare som har hållits i husarrest i över två års tid utan åtal, nämligen Mehdi Karroubi, Zahra Rahnavard och Mir Hossein Mousavi. Myndigheterna uppmanas vidare att låta FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter i Iran besöka landet, verka för ett moratorium för dödsstraff, avskaffa censur på internet och tillåta yttrandefrihet i Iran. Parlamentet noterar återupptagandet av de diplomatiska kontakterna mellan Iran och det internationella samfundet och förväntar sig ett tillfredsställande och ömsesidigt acceptabelt slutförande av förhandlingarna mellan E3+3 och Iran om Irans kärnenergiprogram.

73.  Europaparlamentet är ytterst oroat över den förvärrade människorättssituationen i Nordkorea, framhåller de relevanta brådskande resolutioner som det har antagit (artikel 122), och uppmanar Nordkorea att delta i en meningsfull människorättsdialog med EU. Nordkorea uppmanas att sätta stopp för utomrättsliga avrättningar och påtvingade försvinnanden, frige politiska fångar och låta sina medborgare resa fritt både inom och utanför landet. Parlamentet uppmanar Nordkorea att tillåta yttrandefrihet och pressfrihet för både nationella och internationella medier och låta alla invånare få tillgång till internet utan censur. Alla provokativa åtgärder från Nordkoreas sida och de restriktiva åtgärder som införts för landets medborgare har lett till omfattande fattigdom och materiell brist.

74.  Europaparlamentet är djupt oroat över situationen i Kashmir och framhåller att allt våld mot civila måste fördömas skarpt. Parlamentet är medvetet om att man har börjat undersöka problemet med omärkta gravar, men framhåller bestämt att mekanismer för skydd av de mänskliga rättigheterna bör stå i centrum för varje försök att säkerställa ansvar och ansvarsskyldighet i fråga om brott mot civila.

75.  Europaparlamentet uppmanar EU att engagera sig i en samordnad och omfattande strategi i Sahel för att å ena sidan förbättra säkerheten i regionen och å andra sidan främja mänskliga rättigheter, i syfte att stoppa människorättsbrott såsom tortyr, godtyckliga gripanden, ofta av politiska motståndare och journalister, nedslående av fredliga demonstrationer, våld mot kvinnor såsom våldtäkt, tvångsgifte och könsstympning samt diskriminering baserad på etnisk tillhörighet eller kasttillhörighet, så att man bidrar till inrättandet av en rättsstat som garanterar grundläggande fri- och rättigheter.

76.  Europaparlamentet är djupt oroat över den ökande trenden med våld från staten mot hbti-personer i flera länder söder om Sahara, särskilt Uganda, Nigeria, Kamerun och Senegal. Parlamentet fördömer kraftfullt försöken att införa ännu mer repressiva lagar i länder där homosexualitet redan är straffbelagt. Parlamentet uppmanar ledamöter i andra parlament att inte ge efter för populistiska och konservativa påtryckningar, även från religiösa ledares håll, och att slå vakt om alla medborgares rättigheter, inbegripet hbti-personerna. Parlamentet påpekar att homosexualitet fortfarande är straffbart i 76 länder, varav fem föreskriver dödsstraff. Parlamentet beklagar att Cotonouavtalet återigen undertecknades utan diskussion om diskriminering på grund av sexuell läggning som en del av den politiska dialogen, såsom begärts åtskilliga gånger av Europaparlamentet. Parlamentet påminner kommissionen och rådet om sin fasta avsikt att ta med denna aspekt i nästa översyn av avtalet.

77.  Europaparlamentet uppmanar EU att upprätta en effektiv sanktionspolitik gentemot alla regimer som förtrycker civila.

78.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta aktivt stödja människorättsförsvarare, däribland genom att ge tillfälligt skydd i rätt tid åt dem som står under hot. Parlamentet uppmanar EU att utöka sin politik till stöd för människorättsförsvarare så att den även omfattar visselblåsare och undersökande journalister, som på ett betydande sätt kan bidra till skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna.

Valövervakning och demokratistöd

79.  Europaparlamentet välkomnar EU:s fortsatta stöd för valprocesser runt om i världen genom utstationering av valobservatörsuppdrag och valexpertuppdrag samt genom valstöd och annat stöd till inhemska valobservatörer. Parlamentet konstaterar att dessa uppdrag under senare tid har bidragit till att stödja den demokratiska utvecklingen i EU:s grannskap och har bevittnat hur oppositionen har övertagit makten i Senegal och hur demokratin har befästs i Sierra Leone efter en nyligen avslutad konflikt.

80.  Europaparlamentet betonar vikten av att följa upp valobservatörsuppdragens rapporter och rekommendationer och understryker sitt initiativ för att stärka uppföljningen av valobservatörsuppdragens rekommendationer genom att låta dem ingå i färdplanen för demokrati i det berörda landet, och att ge chefsobservatören en särskild roll när det gäller att säkra uppföljning och genomförande av rekommendationerna med stöd av parlamentets ständiga organ.

81.  Europaparlamentet betonar vikten av att stärka parlamentens operativa kapacitet mellan valen. I detta sammanhang påminner parlamentet om EU:s löfte vid högnivåforumet om biståndseffektivitet att basera utvecklingssamarbetet på demokratiskt egenansvar, med särskild hänvisning till parlamentens stärkta roll. Parlamentet uppmanar EU att arbeta för en rättighetsbaserad metod för att integrera människorättsprinciper i EU:s operativa verksamhet och förespråka människorättsfrågor på den globala utvecklingsagendan, enligt åtagandena i handlingsplanen.

82.  Europaparlamentet påminner om vice ordförandens/den höga representantens åtagande att i samband med valövervakning betona deltagande av kvinnor och nationella minoriteter samt personer med funktionshinder, både som kandidater och som väljare Parlamentet vill att slutsatserna från EU:s valobservatörsuppdrag alltid ska beaktas vid utarbetandet av program till stöd för kvinnors fullständiga och jämlika deltagande i valprocesser och i genomförandet av rekommendationerna från dessa uppdrag.

Yttrandefrihet

83.  Europaparlamentet understryker yttrandefrihetens särskilda betydelse, inklusive vikten av fria medier i övergångssituationer. Parlamentet välkomnar EU:s åtagande att utarbeta riktlinjer för yttrandefrihet (på och utanför internet) och förordar dessutom att EU utvecklar en metod för att övervaka och reagera på lagstiftningsändringar som begränsar pluralismen och pressfriheten i tredjeländer.

84.  Europaparlamentet är djupt och ständigt oroat över censur på internet och dess beklagliga utbredning i många länder. Parlamentet understryker att EU i sina politiska strategier måste prioritera genomförandet av rätten att delta och rätten till information såsom demokratiska kärnprinciper som även måste tillämpas på internet, och utnyttja befintliga mekanismer för att stärka offentligt ansvarstagande, t.ex. principerna om offentliga uppgifter. Detta borde enligt parlamentet vara fallet på alla nivåer av dialog med tredjeländer, även i bilaterala förbindelser och på högsta nivå. Parlamentet betonar den viktiga roll som medier på nätet har för det civila samhällets funktion och effektivitet, och också för människorättsförsvarare, fackföreningar och visselblåsare. Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att utöka sina insatser för att integrera den digitala friheten i EU:s yttre förbindelser.

85.  Europaparlamentet noterar den beklagliga tendensen att anta lagar som begränsar yttrande- och mötesfriheten för dem som stöder hbti-personers mänskliga rättigheter. Parlamentet konstaterar att sådana lagar för närvarande finns i Litauen och Ryssland, övervägs i Ukraina och har föreslagits i Georgien, Armenien och Kazakstan. Parlamentet gratulerar Moldavien för upphävandet av en lag som förbjöd ”propagerande för andra relationer än sådana som hör till äktenskap eller familj”. Parlamentet uppmanar EU:s delegationer i de berörda länderna att framföra EU:s synnerliga oro över dessa lagar.

EU:s stöd för de mänskliga rättigheternas allmängiltighet

86.  Europaparlamentet ger sitt fulla stöd för att EU inom den strategiska ramen för mänskliga rättigheter och demokrati tillstyrkt främjandet och skyddet av alla mänskliga rättigheter och lovat fördöma alla försök att undergräva respekten för de mänskliga rättigheternas allmängiltighet. Parlamentet upprepar sitt fulla stöd för, och uppmanar EU att upprätthålla, de mänskliga rättigheternas odelbarhet och universalitet, vilket inbegriper den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i överensstämmelse med artikel 21 i EU-fördraget (Avdelning V, kapitel 1 – Allmänna bestämmelser om unionens yttre åtgärder).

FN:s människorättssystem

87.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för stärkandet av FN:s människorättssystem, som är av grundläggande betydelse för främjandet av de universella mänskliga rättigheterna. Parlamentet erkänner EU:s insatser i utvärderingen från FN:s råd för mänskliga rättigheter och uppmanar alla medlemmar i rådet för mänskliga rättigheter att upprätthålla högsta möjliga standarder i fråga om mänskliga rättigheter och att infria de löften de gav innan de valdes in. Parlamentet anser att principen om oberoende är en nyckelförutsättning för att kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och innehavarna av mandat enligt FN:s särskilda förfaranden ska fungera effektivt, och betonar behovet av medel som inte är öronmärkta för att garantera detta oberoende.

88.  Europaparlamentet välkomnar inledandet av den andra omgången av den allmänna återkommande utvärderingen och uppmanar EU att fortsatt noga uppmärksamma stärkandet av den allmänna återkommande utvärderingen och den faktiska genomförandegraden för de utvärderingsrekommendationer som länder har godtagit och lovat att genomföra.

89.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bygga vidare på sina åtaganden i EU:s strategiska ram när det gäller att ratificera och genomföra de viktigaste internationella människorättsfördragen, i synnerhet genom att ratificera och genomföra de tio viktigaste FN-traktaterna om mänskliga rättigheter och de därtill hörande frivilliga protokollen, och att lägga fram de tillämpliga förklaringarna om att garantera erkännandet av alla enskilda klagomål och utredningar. Parlamentet betonar vikten av dessa ratificeringar för att EU:s människorättspolitik ska vara trovärdig, internt såväl som externt. Parlamentet är djupt oroat över att vissa EU-medlemsstater ständigt misslyckas med att i tid lämna in sina periodiska rapporter till relevanta FN-organ för övervakning av mänskliga rättigheter, vilket även undergräver trovärdigheten för EU:s människorättspolitik gentemot tredjeländer.

90.  Europaparlamentet uppmanar EU att uppmuntra tredjeländer att samarbeta fullt ut med FN:s särskilda rapportörer och oberoende experter på människorättsområdet, bland annat genom att utfärda stående inbjudningar till och ta emot sådana experter.

91.  Europaparlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att stödja FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter i genomförandet av hennes rapport från 2012 om att stärka FN:s fördragsorgan, som spelar en avgörande roll i övervakningen av det faktiska genomförandet av åtaganden i fråga om mänskliga rättigheter av stater som är parter i FN:s traktater om mänskliga rättigheter.

92.  Europaparlamentet beklagar att FN:s råd för mänskliga rättigheter antagit resolution A/HRC/RES/21/3 om traditionella värderingar, som undergräver principen om universella och odelbara mänskliga rättigheter, och lovordar EU:s motstånd mot resolutionen. Parlamentet beklagar bristen på uppföljning av resolution A/HRC/RES/17/19 om mänskliga rättigheter, sexuell läggning och könsidentitet, och uppmanar den grupp av stater som arbetar med frågan, inklusive Sydafrika, att följa upp denna resolution så snart som möjligt. Parlamentet hyllar det arbete som utförs av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter i syfte att främja och skydda hbti-personers samtliga mänskliga rättigheter, särskilt genom uttalanden, rapporter och den nya kampanjen ”Free and Equal”. Parlamentet uppmanar FN:s högkommissarie att fortsätta detta arbete och att framföra stark oro över de lagar mot ”propaganda” som begränsar yttrande- och mötesfriheten.

93.  Mot bakgrund av de principer i internationell humanitär rätt som uttrycks i Haagkonventionen från 1907 (artiklarna 42–56) och den fjärde Genèvekonventionen (GC IV, artiklarna 27–34 och 47–78) samt i första tilläggsprotokollets bestämmelser, betonar Europaparlamentet att EU bör se till att de parter som faller under kategorin ockupationsmakt respekterar sina skyldigheter gentemot befolkningen i ockuperade områden. Parlamentet påminner om att upprätthållande av folkhälsonormer samt tillhandahållande av mat och sjukvård till befolkningen under ockupation måste medges av ockupationsmakten i enlighet med internationell humanitär rätt. Parlamentet upprepar att alla förflyttningar av civilbefolkningen som görs av ockupationsmakten på det ockuperade området är förbjudna och att de som anklagas för brott måste tillförsäkras förfaranden som ger internationellt erkända rättsliga garantier, såsom rätten att bli informerad om orsaken till gripandet, rätten att få höra en konkret anklagelse om brott och rätten att få en rättvis rättegång så snabbt som möjligt.

Internationella brottmålsdomstolen

94.  Europaparlamentet upprepar sitt starka stöd för Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Parlamentet anser att det ökande antalet stater som är parter i brottmålsdomstolen är en viktig utveckling när det gäller att stärka domstolens allmängiltighet, och välkomnar ratificeringen av Romstadgan av Guatemala i april 2012 och av Elfenbenskusten i februari 2013.

95.  Europaparlamentet uppmanar EU:s utrikesministrar att anta rådets (utrikes frågor) slutsatser där man bekräftar EU:s och medlemsstaternas starka stöd för Internationella brottmålsdomstolen och samtidigt noterar EU:s arbete med att ständigt granska, uppdatera och utvidga sina instrument avseende Internationella brottmålsdomstolen samt gör ett förnyat åtagande om att arbeta för att förverkliga universalitetsprincipen i Romstadgan för att förbättra tillgången till rättvisa för de som har utsatts för allvarliga brott enligt internationell rätt.

96.  Europaparlamentet beklagar att Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen fortfarande inte har inkluderats i den nya förordningen om det allmänna preferenssystemet på förteckningen över de konventioner som krävs för GSP Plus‑status. Parlamentet noterar att ett antal GSP Plus-sökande är stater som inte är parter i stadgan eller inte har ratificerat den (t.ex. Armenien och Pakistan). Parlamentet upprepar sin rekommendation att Romstadgan ska läggas till på den framtida förteckningen över konventioner.

97.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att betona behovet av att ratificera och genomföra Romstadgan och avtalet om immunitet och privilegier för Internationella brottmålsdomstolen (APIC) vid förhandlingar och politisk dialog med tredjeländer, regionala organisationer och andra regionala grupper, och att inkludera bestämmelser rörande ICC och internationell rätt i EU-avtal med tredjeländer.

98.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att se till att alla EU:s delegationer och särskilda representanter hålls fullt informerade om rådets beslut och handlingsplan om ICC samt om EU:s verktygslåda för komplementaritet, och aktivt stödja Internationella brottmålsdomstolen, verkställandet av dess beslut samt kampen mot straffrihet för brott som omfattas av Romstadgan.

99.  Europaparlamentet uppmanar EU:s delegationer och särskilda representanter, särskilt EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, att aktivt stödja Internationella brottmålsdomstolen, verkställandet av dess beslut samt kampen mot straffrihet för brott som omfattas av Romstadgan i politiska dialoger och möten med tredjeländer. Vidare föreslår parlamentet ett stärkt finansiellt stöd till ICC.

100.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av EU:s verktygslåda för utökad komplementaritet och uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för ett effektivt genomförande av denna. Parlamentet uppmanar EU att se till att stödet till ICC är tillräckligt integrerat i alla relevanta områden inom EU:s utrikespolitik.

101.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att genomföra Romstadgan fullt ut genom att harmonisera nationell lagstiftning med alla skyldigheter i stadgan och att efterkomma ICC:s anmodanden om hjälp och samarbete under alla stadier av domstolens rättsliga förfaranden, särskilt i fråga om inledande undersökning, utredning, arrestering och överlämnande, skydd av brottsoffer och vittnen, tillfällig frigivning och verkställande av domar. Parlamentet beklagar att bidragen till brottsofferfonden är otillräckliga och uppmanar EU:s medlemsstater att säkerställa nödvändiga resurser för att den ska kunna fylla hela sin funktion.

102.  Europaparlamentet anser att uppsökande verksamhet för information till allmänheten bör finansieras på lämpligt sätt genom domstolens sedvanliga budget och betonar vikten av denna verksamhet för att säkerställa en synlig rättvisa.

103.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att ratificera de ändringar till Romstadgan som antogs i Kampala och att uppmuntra deras ratificering av tredjeländer.

104.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att öka sina insatser för att bekämpa straffrihet inom EU:s egna gränser och uppmuntrar dem i detta sammanhang att beakta rekommendationerna från det europeiska nätverket av kontaktpunkter med avseende på personer som gjort sig skyldiga till folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.

Dödsstraff

105.  Europaparlamentet upprepar sitt entydiga motstånd mot dödsstraff och anser att införandet av ett allmänt moratorium med sikte på globalt avskaffande av dödsstraffet är ett centralt mål för EU:s människorättspolitik. Parlamentet understryker att dödsstraff aldrig har visat sig vara ett effektivt avskräckningsmedel mot brott och att det enligt tillgängliga uppgifter framför allt är missgynnade personer som dödsstraffet bestraffar mest. Parlamentet lovordar EU:s och dess medlemsstaters ansträngningar i FN som ledde till antagandet av generalförsamlingens resolution om ett moratorium för dödsstraff i december 2012. Parlamentet oroas dock av att avrättningar har återupptagits i vissa länder och uppmanar EU att fortsätta genomföra riktade kampanjer om dödsstraff och att öka sitt engagemang i länder som fortfarande tillämpar detta. Parlamentet förväntar sig att bli rådfrågat på vederbörligt sätt vid den planerade översynen 2013 av förordning (EG) nr 1236/2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling.

106.  Europaparlamentet beklagar djupt att Vitryssland är det sista landet på den europeiska kontinenten som fortfarande tillämpar dödsstraff. Parlamentet upprepar återigen att avrättningarna av Dmitrij Konovalov och Vladislav Kovaljov är djupt beklagansvärda och upprepar sin uppmaning till Vitryssland att införa ett moratorium för dödsstraffet, som i sista hand bör leda till dess avskaffande.

Näringslivet och de mänskliga rättigheterna

107.  Europaparlamentet framhåller på nytt att europeiska företag bör se till att de respekterar människorättsnormer i sin verksamhet, även när de verkar utanför EU. Parlamentet oroas över rapporterna om samarbete mellan vissa EU-företag och auktoritära regimer, särskilt de fall där handel med känsliga varor t.ex. inom informationsteknik och kommunikation har lett till människorättskränkningar.

108.  Europaparlamentet påminner om betydelsen av att främja företagens sociala ansvar, även i företagens verksamhet utanför EU, och garantera detta ansvar i hela försörjningskedjan. Parlamentet är övertygat om att de europeiska företagen och deras dotterbolag och underleverantörer bör spela en nyckelroll i att främja och sprida internationella standarder för företag och mänskliga rättigheter över hela världen. Parlamentet betonar vikten av meningsfull rapportering om de mänskliga rättigheterna samt de sociala och miljömässiga effekterna av projekt som stöds av Europeiska investeringsbanken (EIB) eller exportkrediter som beviljas av europeiska kreditinstitut. Parlamentet understryker att finansiella transaktioner som utförs av dessa institutioner bör bidra till de allmänna principer som styr unionens yttre åtgärder, i enlighet med artikel 21 i EU-fördraget.

109.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att rapportera om genomförandet av de åtaganden som görs i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter med avseende på FN:s vägledande principer om näringsliv och mänskliga rättigheter. Parlamentet beklagar kommissionens bristande framsteg när det gäller att tillgodose parlamentets begäran att föreslå lagstiftning som ålägger EU-företag att se till att deras köp inte stöder vare sig parter som deltar i konflikter eller parter som begår allvarliga människorättsbrott.

110.  Europaparlamentet påminner kommissionen om dess åtagande från september 2010 att undersöka problemet med tvångsarbete för interner i tredjeländer och att granska EU:s åtgärder på detta område. Parlamentet uppmanar kommissionen att rapportera till parlamentet om resultaten av denna process och att införa lagstiftning som förbjuder import till EU av varor som tillverkats av tvångsarbetande interner.

Eliminering av alla former av diskriminering

111.  Europaparlamentet påminner om artiklarna i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, där det fastställs att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter och att de är berättigade till de rättigheter och friheter som uttalas i förklaringen utan åtskillnad av något slag. Parlamentet betonar betydelsen av att bekämpa alla former av diskriminering, medräknat diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, sexuell läggning, språk, religion, kast, socialt ursprung, kultur, ålder, börd, funktionshinder eller ställning i övrigt. Parlamentet upprepar sin uppmaning till EU att bekämpa diskriminering och intolerans som en viktig del av sin människorättspolitik och att bygga denna politik på en heltäckande och vittomfattande definition av icke-diskriminering. Parlamentet betonar att respekten för minoriteters rättigheter är en avgörande faktor för fred, utveckling och demokrati och välkomnar och uppmuntrar EU:s samarbete med FN och regionala organisationer i denna fråga.

112.  Europaparlamentet uppmanar EU att ägna särskild uppmärksamhet åt diskriminering som bygger på olika former av social stratifiering, såsom kast och liknande system med nedärvd social status, vilka har en mycket skadlig och ibland destruktiv inverkan på möjligheterna att på lika villkor utöva de mänskliga rättigheterna. Parlamentet anser att de länder där kastväsendet alltjämt existerar ska uppmanas bestämt att förbjuda detta och se till att lagar som stiftats mot kastväsendet verkligen tillämpas.

Tanke-, samvets-, religions- och trosfrihet

113.  Europaparlamentet betonar att rätten till tankefrihet, samvetsfrihet samt religions- och trosfrihet, som finns inskriven i artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och andra internationella människorättsinstrument, är en grundläggande mänsklig rättighet, besläktad med andra mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, som omfattar rätten att tro eller inte tro, och friheten att utöva en teistisk, icke‑teistisk eller ateistisk tro, antingen privat eller offentligt, ensam eller tillsammans med andra och rätten att anamma, övergå till eller överge en valfri tro. Parlamentet uppmanar EU att främja religions- och trosfrihet inom internationella och regionala organ och i sina bilaterala förbindelser med tredjeländer.

114.  Europaparlamentet påminner om att rätten att av samvetsskäl neka till militärtjänst är ett befogat utövande av rätten till tanke-, samvets- och religionsfrihet och vädjar till Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att uppmana länder med obligatorisk värnplikt att tillåta alternativ tjänstgöring av en icke-stridande eller civil karaktär, som ligger i allmänhetens intresse och inte är av det bestraffande slaget, och att inte straffa dem, inte heller med fängelse, som av samvetsskäl inte har gjort militärtjänst.

115.  Europaparlamentet fördömer i skarpast möjliga ordalag diskriminering, intolerans, våld och dödande på grund av religion eller tro, oavsett var det inträffar eller mot vem det riktas. Parlamentet är särskilt bekymrat över de ökande ansatserna att lösa meningsskiljaktigheter mellan människor som är åtskilda enligt religiösa linjer genom våld och förföljelse, eftersom sådana åtgärder står i vägen för varaktig fred och försoning. Parlamentet är dessutom bekymrat över ökande fientliga attityder på regeringsnivå och på det sociala planet i många länder som fortsätter att förvägra religiösa minoritetsgrupper och trossamfund friheten att utöva eller offentligen ge uttryck för sin religion eller tro. Social fientlighet och angrepp mot religiösa grupper eller trossamfund ökar för närvarande, vilket har resulterat i många döda och skadade, och straffrihet och bristande skydd för religiösa minoritetssamfund och trossamfund är fortfarande ett problem.

116.  Europaparlamentet motsätter sig all lagstiftning där enskilda straffas för att ha bytt religion eller tro. Parlamentet är djupt oroat över att enskilda riskerar fängelse eller till och med dödsstraff på grund av lagstiftningen i vissa länder. Parlamentet är också oroat över att alla de som har lämnat eller bytt religion utsätts för social fientlighet såsom våld och hotelser. Parlamentet motsätter sig lagar som bestraffar uttryck som anses vara hädiska, ärekränkande eller förolämpande för en viss religion eller religiösa symboler, figurer eller uppfattningar. Parlamentet konstaterar att sådana lagar inte är förenliga med accepterade internationella människorättsstandarder och fördömer lagbestämmelserna om hädelse i Afghanistan, Bangladesh, Egypten, Pakistan och Saudiarabien som föreskriver fängelse och dödsstraff.

117.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att man inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter nyligen har efterlyst förslag där man prioriterar och stöder åtgärder i det civila samhället för att bekämpa diskriminering på grund av religion eller tro. Parlamentet uppmanar EU att stödja inkluderande försök till dialog och samarbete på olika nivåer mellan kulturer och trossamfund, som engagerar samfundsledare, kvinnor, ungdomar och företrädare för etniska minoriteter och syftar till att främja fredsbyggande och social sammanhållning. EU och medlemsstaterna uppmanas att utveckla bidragssystem för skydd och främjande av religions- och trosfriheten i länder där denna rättighet är mest hotad.

118.  Europaparlamentet välkomnar EU:s åtagande att främja rätten till religions- och trosfrihet inom internationella och regionala organ, däribland FN, OSSE, Europarådet och andra regionala mekanismer. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta lägga fram sin årliga resolution om religions- och trosfrihet inför FN:s generalförsamling och stödja mandatet för FN:s särskilde rapportör om religions- och trosfrihet.

Kvinnors och barns rättigheter och medinflytande

119.  Europaparlamentet uttrycker sitt fulla stöd för FN:s arbete med att säkerställa kvinnors rättigheter och medinflytande. Parlamentet uppmuntrar EU att genomföra en riktad kampanj om kvinnors deltagande i politiken och i ekonomin och att stödja initiativ mot könsrelaterat våld och kvinnomord. Parlamentet stöder genomförandet av handlingsplanen för jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i utvecklingssamarbetet. EU-delegationerna uppmanas att införa särskilda åtgärder när det gäller biståndet till tredjeland och utvecklingssamarbetet i sina lokala strategier för genomförande av EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor och bekämpning av alla former av diskriminering av dem, medräknat tvångsäktenskap. Parlamentet betonar att kommissionens och medlemsstaternas roll på detta område, både inom och utanför EU, inte kan begränsas till bekämpning av våld mot kvinnor i alla dess former, vare sig det är fysiskt, psykologiskt, socialt eller ekonomiskt. Man måste också prioritera könsneutral utbildning för pojkar och flickor, från yngsta ålder. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen och rådet att ytterligare uppmuntra tredjeländer att ta hänsyn till kvinnors rättigheter när de utarbetar nationell lagstiftning och att säkerställa att alla relevanta bestämmelser genomförs korrekt.

120.  Europaparlamentet upprepar att det fördömer övergrepp och alla former av våld mot kvinnor, medräknat våld i hemmet. Därför uppmanar parlamentet Europarådets samtliga medlemsstater att underteckna och ratificera konventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor. EU uppmanas att arbeta för en anslutning till denna konvention, i syfte att säkerställa enhetligheten mellan EU:s inre och yttre åtgärder mot våld mot kvinnor. Parlamentet betonar vikten av information och kampanjer för att öka medvetenheten i samhällen där kvinnlig könsstympning, sexuella övergrepp på unga flickor, barn- och tvångsäktenskap, kvinnomord och andra könsrelaterade kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer. Det är också viktigt att människorättsförsvarare som redan nu kämpar för att få slut på dessa företeelser deltar i att förbereda och genomföra sådana kampanjer. Parlamentet uppmuntrar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att fortsätta att ta upp problemet med kvinnlig könsstympning i sin politiska och strategiska dialog med partnerländer där detta problem fortfarande förekommer.

121.  Europaparlamentet uppmanar EU att ge stärkt skydd åt reproduktiva rättigheter och betonar behovet av att låta en sådan politik stå i centrum för utvecklingssamarbetet med tredjeländer. Parlamentet fördömer skarpt den fruktansvärda sedvänjan med kvinnlig könsstympning i vissa delar av Afrika, hedersmord, könsselektiv abort och tvångsäktenskap. Parlamentet påminner om de viktiga slutsatserna från Kairokonferensen (den internationella konferensen för befolknings- och utvecklingsfrågor, ICPD).

122.  Europaparlamentet stöder initiativet ”Education First” från FN:s generalsekreterare, eftersom tillgång till utbildning ökar skyddet mot det som kan hota flickors framtid, t.ex. tidigt äktenskap, tidig graviditet, hiv, fattigdom, våld i hemmet och sexuellt våld, och minskar även barna- och mödradödligheten.

123.  Europaparlamentet efterlyser större ansträngningar för att millennieutvecklingsmålen till största möjliga del ska kunna uppnås före utgången av tidsfristerna när det gäller jämställdhet mellan könen, mödrahälsa och tillgång till adekvata sjukvårdssystem, utbildning samt rättigheter till sexuell och reproduktiv hälsa, särskilt för de mest utsatta grupperna, såsom flickor och unga kvinnor, på grundval av ett genuint åtagande från staternas sida att förbättra ansvarighets- och övervakningsmekanismerna för befintliga människorättsförpliktelser, främja tillgången till rättslig prövning för alla och säkerställa ett verkligt deltagande för alla, även de mest marginaliserade och missgynnade, i utveckling, beslutsfattande och genomförande. Parlamentet rekommenderar starkt att ett fristående mål om kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan könen införs bland millennieutvecklingsmålen för tiden efter 2015, med stark betoning på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

124.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU och medlemsstaterna att se till att översynen av ICPD+20 resulterar i en omfattande översyn av samtliga aspekter som rör ett fullständigt åtnjutande av sexuella och reproduktiva rättigheter och att bekräfta en kraftfull och progressiv syn på frågan om sexuella och reproduktiva rättigheter för alla, i enlighet med internationella människorättsnormer, liksom att kräva större ansvarsskyldighet för de uppnådda resultaten. De uppmanas också i synnerhet att se till att översynen genomförs på ett sätt som bygger på delaktighet och ger möjlighet för de olika aktörerna, inbegripet det civila samhället och kvinnor, tonåringar och ungdomar, att delta på ett meningsfullt sätt. Parlamentet påminner om att ramen för denna översyn måste grundas på mänskliga rättigheter och vara särskilt inriktad på sexuella och reproduktiva rättigheter.

125.  Europaparlamentet är djupt oroat över våldtäktsproblemet och beklagar att oerhört många av dem som begår våldtäkt i länder som Indien och Pakistan går fria från ansvar.

126.  Europaparlamentet fördömer att sexuellt våld och våldtäkt ofta används som krigsföringsvapen, särskilt i området kring de stora sjöarna. Parlamentet riktar uppmärksamheten på att genusrelaterade brott och sexuella våldsbrott finns med i Romstadgan bland krigsbrott, brott mot mänskligheten eller handlingar som ingår som en del av folkmord eller tortyr. I detta sammanhang välkomnar parlamentet FN:s säkerhetsråds resolution 2106 (2013) om förebyggande av sexuellt våld i konflikter, som antogs den 24 juni 2013 och som på nytt bekräftar att ICC spelar en nyckelroll i kampen mot straffrihet för sexualbrott och könsrelaterade brott. Parlamentet uppmanar EU att stödja det fullständiga genomförandet av dessa principer. och upprepar att EU åtagit sig att integrera mänskliga rättigheter och genusaspekter i GFSP‑uppdragen i enlighet med FN:s säkerhetsråds banbrytande resolutioner 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet.

127.  Europaparlamentet uppmanar EU att prioritera kampen mot människohandel. Parlamentet betonar behovet av att ta hänsyn till såväl interna som externa aspekter vid hantering av frågor som rör människohandel och uppmuntrar medlemsstaterna att genomföra EU:s direktiv (2011/36/EU) och strategi för utrotande av människohandel 2012–2016.

128.  Europaparlamentet efterlyser en universell ratificering av FN:s barnkonvention. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att vidta åtgärder med avseende på barnets rättigheter, med särskild inriktning på våld mot barn, och särskilt på problem som tvångsarbete för barn, barnäktenskap, värvning av barn till väpnade grupper samt avväpnande av dessa, rehabilitering och efterföljande återanpassning, och att ta med frågan om trolldomsanklagelser mot barn på agendan för människorättsdialoger med de berörda länderna. Det är viktigt att barnets rättigheter prioriteras inom EU:s utrikespolitik.

129.  Europaparlamentet betonar behovet av att öka insatserna för att genomföra den reviderade genomförandestrategin för EU:s riktlinjer om barn i väpnade konflikter. Parlamentet uppmuntrar EU att ytterligare fördjupa sitt samarbete med FN:s särskilda representant för barn som berörs av väpnade konflikter, och välkomnar införandet under 2012 av en ny budgetpost till stöd för barn som berörs av konflikter genom humanitärt bistånd som ger tillgång till utbildning i nöd- och krissituationer.

130.  Europaparlamentet påminner om sina tidigare rekommendationer för att förbättra sina egna förfaranden i människorättsfrågor och öka sina försök att integrera mänskliga rättigheter på ett effektivt sätt i sina egna system och förfaranden. Parlamentet beklagar att inga förbättringar har gjorts med avseende på plenardebatter och resolutioner om fall av brott mot de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen samt uppföljningen av dessa. Parlamentet välkomnar insatserna för att förbättra samarbetet i människorättsfrågor med medlemsstaternas nationella parlament.

o
o   o

131.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter, till medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, FN och Europarådet samt till regeringarna i de länder och territorier som anges i resolutionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2012)0503. (2) Antagna texter, P7_TA(2012)0504. (3) EUT L 200, 27.7.2012, s. 21. (4) EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 14. (5) Antagna texter, P7_TA(2013)0278. (6) http://www.eeas.europa.eu/human_rights/docs/guidelines_en.pdf (7) Antagna texter, P7_TA(2013)0394. (8) Antagna texter, P7_TA(2013)0055. (9) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 115. (10) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 26. (11) EUT C 257 E, 6.9.2013, s. 13. (12) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 69. (13) EUT C 33 E, 5.2.2013, s. 165. (14) Antagna texter, P7_TA(2012)0470. (15) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 31. (16) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 94. (17) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 101. (18) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 87. (19) Antagna texter, P7_TA(2013)0431.

Europaparlamentets resolution av den 11 december 2013 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik (2013/2075(INI))

P7_TA(2013)0576 A7-0357/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens rapport om konkurrenspolitiken för 2012 (COM(2013)0257), och det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionen (SWD(2013)0159),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 101, 102 och 107,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 169/2009 av den 26 februari 2009 om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar(2),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell lagstiftning för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (COM(2013)0404),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om beräkning av skada vid skadeståndstalan vid brott mot artikel 101 eller 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C(2013)3440),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument Offentligt samråd: mot en enhetlig EU-strategi för kollektiv prövning (SEC(2011)0173),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 juni 2013 En övergripande europeisk ram för kollektiv prövning (COM(2013)0401),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation om gemensamma principer för mekanismer för kollektiv talan i mål om förbudsföreläggande och ersättning i medlemsstaterna för överträdelser av rättigheter som unionslagstiftningen ger (C(2013)3539/3),

–  med beaktande av studien från utredningsavdelningen vid generaldirektoratet för EU-intern politik med titeln Collective redress in Antitrust från juni 2012,

–  med beaktande av kommissionens meddelande offentliggjort i enlighet med artikel 27.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 i mål AT.39740 – Google (2013/C 120/09),

–  med beaktande av de åtaganden som presenteras för kommissionen enligt artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 i mål COMP/39.398 – Visa MIF,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s koncentrationsförordning)(3),

–  med beaktande av kommissionens samråd den 27 mars 2013 om koncentrationskontroll – förslag till översyn av förenklat förfarande och genomförandeförordning om koncentrationer,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 oktober 2008 om tillämpning av reglerna för statligt stöd på åtgärder till förmån för finansinstitut med anledning av den globala finanskrisen (bankmeddelandet)(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 december 2008 om rekapitalisering av finansinstitut under den rådande finanskrisen, begränsning av stödet till minsta möjliga och garantier mot otillbörlig snedvridning av konkurrensen (rekapitaliseringsmeddelandet)(5),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 februari 2009 om behandlingen av värdeminskade tillgångar inom gemenskapens banksektor (meddelandet om värdeminskade tillgångar)(6),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 juli 2009 om återställandet av lönsamheten och bedömningen av omstruktureringsåtgärder inom finanssektorn under den rådande krisen enligt reglerna om statligt stöd (omstruktureringsmeddelandet)(7),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 december 2008 om en tillfällig gemenskapsram för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen (den ursprungliga tillfälliga gemenskapsramen)(8),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 1 december 2010 – Tillfällig unionsram för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den aktuella finansiella och ekonomiska krisen (den nya tillfälliga gemenskapsramen som ersätter den som löpte ut den 31 december 2010)(9),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om tillämpning, från och med den 1 augusti 2013, av reglerna om statligt stöd på stödåtgärder till förmån för banker med anledning av finanskrisen (bankmeddelandet)(10),

–  med beaktande av kommissionens dokument om huvudfrågor till Ekonomiska och finansiella kommittén om översyn av riktlinjerna för statligt stöd vid omstrukturering av banker,

–  med beaktande av studien från utredningsavdelningen vid generaldirektoratet för EU-intern politik med titeln State aid – Crisis rules for the financial sector and the real economy, juni 2011,

–  med beaktande av kommissionens meddelande om tillämpning av Europeiska unionens regler om statligt stöd på ersättning för tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse(11),

–  med beaktande av kommissionen beslut 2012/21/EU av den 20 december 2011 om tillämpningen av artikel 106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse(12),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om Europeiska unionens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster (2011)(13),

–  med beaktande av kommissionens förordning (EU) nr 360/2012 av den 25 april 2012 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse som beviljas företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 november 2011 om reform av EU:s regler om statligt stöd avseende tjänster av allmänt ekonomiskt intresse(15),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Modernisering av det statliga stödet i EU (COM(2012)0209),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2013 om modernisering av det statliga stödet(16),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 994/98 av den 7 maj 1998 om tillämpningen av artiklarna 92 och 93 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen på vissa slag av övergripande statligt stöd och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg (COM(2012)0730),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (COM(2012)0725),

–  med beaktande av kommissionens riktlinjer om statligt stöd till järnvägsföretag(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2013 om regionalpolitik som en del av mer omfattande system för statligt stöd(18),

–  med beaktande av ramavtalet av den 20 november 2010 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(19) (nedan kallat ”ramavtalet”), särskilt punkterna 9, 12, 15 och 16,

–  med beaktande av den talan som väckts i en medlemsstat om en påstådd kränkning av den grundläggande rättsprincipen ”inget straff utan lag”, enligt vilken ett företag inte kan bötfällas för en överträdelse av kartellbestämmelserna om storleken på böterna inte har fastställts i lagen,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 22 februari 2005 om kommissionens trettiotredje årsrapport om konkurrenspolitiken – 2003(20), av den 4 april 2006 om kommissionens rapport om konkurrenspolitiken 2004(21), av den 19 juni 2007 om rapporten om konkurrenspolitiken 2005(22), av den 10 mars 2009 om rapporterna om konkurrenspolitiken 2006 och 2007(23), av den 9 mars 2010 om rapporten om konkurrenspolitiken 2008(24), av den 20 januari 2011 om rapporten om konkurrenspolitiken 2009(25), av den 2 februari 2012 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik(26) och av den 12 juni 2013 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik(27),

–  med beaktande av artiklarna 48 och 119.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0357/2013), och av följande skäl:

A.  Under perioden 2008 till slutet av 2011 beviljades motsvarande 1,6 biljoner euro i statligt stöd till banker inom EU. Det statliga stödet ges generellt i form av köp av skuldobligationer, emissionsgarantier och, i undantagsfall, i form av subventioner.

B.  En kraftig kreditåtstramning har i många medlemsstater drabbat de små och medelstora företagen, som utgör 98 procent av alla företag i EU.

C.  Förluster på 181–320 miljarder euro – cirka 3 procent av EU:s bruttonationalprodukt – uppstår varje år på grund av förekomsten av karteller.

D.  Bristen på avreglering och öppenhet inom passagerartrafik och godstransporter beror delvis på avsaknaden av helt oberoende tillsynsorgan på nationell nivå i vissa medlemsstater.

E.  Årsrapporten om konkurrenspolitiken bör fungera som ett instrument för att främja unionens globala konkurrenskraft genom att stärka konkurrensen och öppna marknaden för nya aktörer, varvid den inre marknaden utvidgas och fördjupas. Rapporten bör sålunda inte endast relatera till kommissionens praktiska genomförande av konkurrenspolitiken.

F.  Undanröjandet av hinder för den fria rörligheten för varor, tjänster, personer och kapital är en förutsättning för tillväxt.

G.  Det är ofta just de sektorer där graden av konkurrens är lägre som har en sämre ekonomisk tillväxt.

H.  Syftet med konkurrenspolitiken är att se till att den inre marknaden fungerar väl och att alla har likvärdiga förutsättningar, att skydda konsumenterna mot konkurrensbegränsande förfaranden samt att garantera bästa möjliga priser. Syftet med konkurrenspolitiken är inte att detaljstyra utan att säkerställa efterlevnaden av tydliga och rättvisa regler inom ramen för vilka marknadskrafterna kan fungera effektivt.

I.  Offentliga åtgärder och investeringar samt tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är av grundläggande betydelse för att säkerställa social sammanhållning, särskilt i kristider.

J.  I artikel 14 i EUF-fördraget införs medbeslutande för att garantera villkor, särskilt ekonomiska och finansiella villkor för att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

K.  I protokoll nr 26 i EUF-fördraget garanteras offentliga myndigheter stort handlingsutrymme när det gäller att tillhandahålla, beställa och organisera tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

L.  I domen Altmark fastställs fyra kriterier för att skilja mellan ersättning för allmännyttiga tjänster och statligt stöd.

Konkurrenspolitik som ett verktyg för att främja den inre marknaden

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens rapport och dess inriktning på konkurrenspolitikens bidrag till koncentrationskontroll samt undanröjande av hinder, missbruk av dominerande ställning, hemliga överenskommelser mellan företag och snedvridande statliga stödåtgärder till förmån för den inre marknaden, samtidigt som den tar hänsyn till den globala ekonomins utveckling.

2.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sin rapport om konkurrenspolitiken 2012 i stor utsträckning fokuserar på illojala konkurrensmetoder som är en följd av statlig praxis, men ägnar jämförelsevis liten uppmärksamhet åt illojala metoder som är en följd av företagskoncentrationer på den inre marknaden.

3.  Europaparlamentet anser att konkurrenspolitiken är en motor för ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen, framför allt i kristider.

4.  Europaparlamentet erinrar om att konkurrenspolitiken och en väl fungerande inre marknad är helt nödvändiga för att klara krisen, främja hållbar tillväxt och sysselsättning i enlighet med Europa 2020-strategin och uppnå Europeiska unionens mål.

5.  Europaparlamentet håller därför med kommissionen om att krisen inte får användas som förevändning för att lätta på konkurrensreglerna.

6.  Europaparlamentet anser att konkurrenspolitiken måste ändras för att bättre kunna möta globaliseringens utmaningar.

7.  Europaparlamentet anser att den nya konkurrenspolitiken bör kunna innefatta vissa flexibilitetsklausuler.

8.  Europaparlamentet instämmer i att alltför många sektorer fortfarande i stor utsträckning är uppdelade av nationella gränser och av artificiella hinder, både offentliga och privata, och att konkurrenspolitiken spelar en grundläggande roll för att motverka en sådan uppsplittring och skapa likvärdiga förutsättningar inom alla sektorer av den inre marknaden, samtidigt som hänsyn tas till de små och medelstora företagens samt slutkonsumenternas särskilda behov.

9.  Europaparlamentet betonar att genomförandet av konkurrenspolitiken i ett vidare perspektiv inte får leda till att redan etablerade företag och leverantörer av varor och tjänster blir ännu starkare, utan att det övergripande målet snarare ska vara att göra det lättare för nya aktörer att ta sig in på marknaden och uppmuntra nya idéer och tekniker och därmed maximera nyttan för unionens medborgare.

10.  Europaparlamentet anser att konkurrenspolitiken bör bidra till att främja och genomdriva öppna standarder och driftskompatibilitet för att förhindra att tekniska inlåsningseffekter för konsumenter och kunder skapas av en minoritet bland marknadsaktörerna.

11.  Europaparlamentet anser att priserna på olika produkter fortfarande varierar mellan olika medlemsstater, till exempel priserna på läkemedel, vilket beror på att medlemsstaterna har olika avtal med läkemedelsindustrin. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka detta problem och att lägga fram förslag för att med konsumenternas bästa för ögonen skapa en mer transparent inre marknad utan onödiga prisskillnader.

12.  Europaparlamentet välkomnar EU:s enhetliga patent som ett steg i rätt riktning för att fullborda den inre marknaden och hantera globaliseringens utmaningar. Parlamentet efterlyser insatser för att se till att alla medlemsstater kan delta. Parlamentet anser att de immateriella rättigheterna måste sammanjämkas med konkurrenskraven för att skydda allmänintresset och se till att patenthavarna inte missbrukar sina rättigheter på ett sätt som missgynnar medborgarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att beivra beteenden som syftar till att otillbörligen försena de generiska läkemedlens utsläppande på marknaden.

Legitimitet och effektivitet inom EU:s konkurrenspolitik

13.  Europaparlamentet anser att parlamentet bör ha medbeslutandebefogenheter vid fastställandet av den konkurrenspolitiska ramen. Parlamentet beklagar att det i artiklarna 103 och 109 i EUF-fördraget endast föreskrivs samråd med parlamentet. Parlamentet anser att detta demokratiska underskott inte kan tolereras, och föreslår att denna brist ska avhjälpas snarast möjligt genom interinstitutionella överenskommelser inom konkurrenspolitiken och rättas till vid nästa fördragsändring. Parlamentet påminner om att kommissionens politiska redovisningsskyldighet gentemot parlamentet omfattar konkurrenspolitiken och att den strukturerade dialogen med den ansvariga kommissionsledamoten är ett viktigt verktyg för att genomföra en sund demokratisk kontroll inom detta område.

14.  Europaparlamentet anser att kvaliteten på den dialog som kommissionsledamoten med ansvar för konkurrens för, inte får ersätta en verkligt demokratisk kontroll från parlamentets sida. Parlamentet anser att en parlamentarisk kontroll krävs i ännu högre grad eftersom konkurrenspolitiken medför att kommissionen kontrollerar de beslut som fattas av demokratiskt tillsatta nationella och lokala myndigheter. Parlamentet understryker också behovet av att utveckla en bättre dialog mellan kommissionen, medlemsstaterna, de lokala och regionala myndigheterna och det civila samhället.

15.  Europaparlamentet framhåller vikten av att parlamentet och rådet behandlas lika vad gäller möjligheten att delta i möten och få tillgång till information för beredning av lagstiftning eller icke-bindande bestämmelser som rör konkurrenspolitiken, på det sätt som föreskrivs i ramavtalet. Parlamentet beklagar att detta inte har respekterats av kommissionen.

16.  Europaparlamentet understryker behovet att stärka en kultur som främjar de konkurrenspolitiska värderingarna och bidrar till en positiv inställning och vilja att följa reglerna som en förebyggande och främjande effekt för att utveckla konkurrenspolitiken.

17.  Europaparlamentet framhåller att konkurrenspolitikens horisontella dimension i unionen förutsätter maximal samstämmighet mellan denna politik och EU:s politik på övriga områden. För att garantera en väl fungerande inre marknad måste sektoriella regelverk ta hänsyn till konkurrenspolitikens principer.

18.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör lägga fram ett förslag för att reglera konkurrensfrågorna när det gäller innehav av minoritetsandelar.

19.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att fortsätta utarbeta icke-bindande riktlinjer för konkurrenspolitiken med beaktande av EU-domstolens befintliga rättspraxis i syfte att garantera viss rättssäkerhet för de berörda aktörerna. Parlamentet anser emellertid att icke-bindande riktlinjer inte kan ersätta lagstiftning på områden där rättssäkerheten är avgörande.

20.  Europaparlamentet betonar att införandet av böter är ett avskräckande verktyg som är viktigt för konkurrenspolitiken och att det krävs snabba åtgärder för att utredningarna ska lyckas. Parlamentet anser också att rättssäkerheten, förenklade förfaranden och möjlighet till förtida avgöranden med hjälp av lämpliga överenskommelser är avgörande och uppmanar därför kommissionen att införliva reglerna om böter i förordning (EG) nr 1/2003. Parlamentet anser samtidigt att kommissionen bör göra fler oanmälda inspektioner och vidta åtgärder mot misstänkta överträdelser.

21.  Europaparlamentet anser emellertid att enbart högre böter kan vara ett alltför trubbigt antitrustinstrument, inte minst med tanke på att arbetstillfällen kan gå förlorade om företagen inte kan betala. Parlamentet framhåller att en politik med höga böter inte bör användas som en mekanism för budgetfinansiering. Parlamentet är för en metod med både morot och piska där påföljderna fungerar som effektiva avskräckningsmedel, särskilt vid upprepade överträdelser, samtidigt som de uppmuntrar regelefterlevnad.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att dess bötespolitik och politik för efterlevnadskontroll leder till att en balanserad marknad återupprättas och ger företagen incitament att upptäcka överträdelser internt och rätta till dem frivilligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta de olagliga vinsternas storlek och de förluster som drabbat de berörda parterna.

23.  Europaparlamentet upprepar att antalet ansökningar om nedsättning av böter med motiveringen ”oförmåga att betala” har ökat, särskilt från enproduktsföretag och små och medelstora företag. Parlamentet fortsätter att anse att ett system med uppskjutna och/eller uppdelade betalningar skulle kunna övervägas som alternativ till nedsatta böter för att undvika att företag försätts i konkurs.

24.  Europaparlamentet konstaterar att utnyttjandet av den totala omsättningen för taket på 10 procent kan leda till att kumulativa påföljder utfärdas för samma överträdelse med hänsyn till det ökande antalet konkurrensmyndigheter i världen. Parlamentet konstaterar därför att en EES-baserad omsättning skulle vara lämpligare än den globala omsättningen.

25.  Europaparlamentet väntar fortfarande på en anpassning av bötesriktlinjerna avseende enproduktsföretag och små och medelstora företag. Parlamentet välkomnar emellertid att kommissionen i det beslut som den nyligen fattade om ”Beslag till fönster och fönsterdörrar” (COMP/39452, 28.3.2012) har beaktat enproduktsföretagens särskilda behov.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka sitt samarbete med de nationella domstolarna för att göra det lättare för enskilda att inleda förfaranden och främja en korrekt lösning av tvister som rör statligt stöd. Parlamentet välkomnar kommissionens utbildningsprogram för nationella domare.

27.  Europaparlamentet ser positivt på de rättsvårdande myndigheternas uppgift i konkurrenspolitiken och uppmanar dem att utnyttja sina befogenheter att inhämta upplysningar och yttranden från kommissionen samt delta i unionens utbildningsverksamhet. Parlamentet rekommenderar för sin del kommissionen att inleda ett nära samarbete med rättsvårdande myndigheter, att aktivt utnyttja sin rätt att lämna bidrag till domstolar som ”amicus curiae”, vilka bör publiceras på kommissionens webbplats, och att undersöka möjligheten att föra talan för att undvika att någon står utan försvar och stödja de intressen som unionen bör värna om.

28.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag av den 11 juni 2013 när det gäller skadeståndsprocesser enligt nationell lagstiftning för överträdelser av konkurrenslagstiftningen, som parlamentet håller på att behandla. Parlamentet är fast beslutet att hitta en tillfredsställande lösning för att hantera de särskilda frågor som uppkommer på detta område.

29.  Europaparlamentet anser att unionen aktivt måste verka för att konkurrensreglerna innehållsmässigt och i processuellt hänseende ska närma sig varandra på internationell nivå. Parlamentet anser att det internationella samarbetet är avgörande för att alla ansvariga myndigheter ska föra en konsekvent och samstämmig konkurrenspolitik som främjar effektiva utredningar och bidrar till lika spelregler.

30.  Europaparlamentet framhåller vikten av att främja global konvergens när det gäller konkurrensreglerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att ingå bilaterala samarbetsöverenskommelser om tillämpningen av konkurrenslagstiftningen. Parlamentet behandlar för närvarande det föreslagna avtalet mellan EU och Schweiz om samarbete vid tillämpningen av konkurrenslagstiftningen. Parlamentet är fast beslutet att hitta en tillfredsställande lösning för att hantera de särskilda frågor som uppkommer på detta område.

31.  Europaparlamentet anser att resurserna till kommissionens generaldirektorat för konkurrens bör anpassas till dess ökade arbetsbelastning och uppgifternas omfattning, bland annat genom att medel omfördelas från föråldrade eller underutnyttjade budgetposter för att möjliggöra mer aktiva åtgärder.

Konkurrensmyndigheter

32.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla nationella konkurrensmyndigheter och sektorsvisa tillsynsorgan är oberoende av nationella myndigheter, vilket förutsätter att personer som utnämns till ordförande och styrelseledamöter är politiskt obundna och inte har några andra intressekonflikter. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att se till att det finns tillräckligt med personal och resurser vid nationella konkurrensmyndigheter och sektorsvisa tillsynsorgan och att antalet varierar i enlighet med marknadens behov, samt att de utövar sina arbetsuppgifter på ett effektivt sätt.

33.  Europaparlamentet betonar betydelsen av fullständig transparens för nationella konkurrensmyndigheter och sektorsvisa tillsynsorgan och begär att all relevant information om ärenden och officiella beslut blir synliga och tillgängliga på internet via en öppen databas, varvid hänsyn ska tas till affärshemligheter som kan ha stor inverkan på konkurrensen.

34.  Europaparlamentet stöder det strukturerade samarbetet inom Europeiska konkurrensnätverket som gör det möjligt att uppnå ett enhetligt upprätthållande av konkurrensreglerna i hela EU och uppmuntrar en vidareutveckling av nätverket med hänsyn till att vissa marknader, till följd av olika rättsliga, ekonomiska och kulturella villkor, tenderar att ha fler nationella dimensioner än andra. Parlamentet anser att Europeiska konkurrensnätverkets arbetsprogram och slutsatserna från dess sammanträden i regel bör offentliggöras på generaldirektoratet för konkurrens webbsida.

35.  Europaparlamentet anser att nationella konkurrensmyndigheter och andra nationella sektorsvisa tillsynsorgan bör fortsätta att samarbeta för att säkra kompletterande åtgärder, framför allt inom sektorer där avregleringen ännu inte är helt genomförd eller har fått effekt. Parlamentet föreslår att ett mer omfattande nätverk ska inrättas för europeiska tillsynsorgan, inklusive nationella konkurrensmyndigheter och sektorsvisa tillsynsorgan, så att de kan utbyta bästa praxis.

Statligt stöd och inverkan på den reala ekonomin

Statligt stöd till banker

36.  Europaparlamentet inser den viktiga roll som kontrollen av statligt stöd har spelat sedan krisens början för att få till stånd en omstrukturering eller avveckling av problemtyngda banker.

37.  Europaparlamentet anser att kontroll av statligt stöd under krisen bör inriktas på att stabilisera banksystemet och hantera orättvis segmentering av kreditvillkoren i den reala ekonomin samt diskriminering av små och medelstora företag och hushåll på den inre marknaden. Parlamentet uppmanar emellertid kommissionen att se till att målet att stabilisera banksystemet inte leder till en ytterligare ökning av statsskulden. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att koppla förlängningen av det tillfälliga statliga stödet till banksektorn till skärpta krav på villkoren för utlåning till mindre företag och privatpersoner, samt krav på starkare restriktioner när det gäller bonusar, avgiftsstrukturer och utdelningar.

38.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet vid flera tillfällen har uppmanat kommissionen att revidera reglerna om statligt stöd till bankerna, som infördes 2008 som en tillfällig åtgärd. Parlamentet välkomnar därför de åtgärder som nyligen vidtagits av kommissionen på detta område.

39.  Europaparlamentet ber kommissionen att regelbundet uppdatera uppgifterna om de statliga stöd som getts till finanssektorn sedan krisens början, de totala förlusterna och hur ersättningarna har utvecklats, med detaljerade uppgifter om enskilda länder och enskilda företag och att offentliggöra dessa resultat på kommissionens webbplats för att säkerställa full insyn i det offentliga stöd som har getts sedan krisens början och hur det har påverkat skattebetalarna.

40.  Europaparlamentet anser att redovisningsmetoder bör harmoniseras innan någon bedömning görs av det belopp i statligt stöd som banker erhåller, så att den redovisningsmässiga behandlingen av till exempel lån som refinansieras för andra gången är densamma oavsett vilken medlemsstat det gäller.

41.  Europaparlamentet betonar att man vid refinansiering av lån, särskilt till banker som får statligt stöd, ska ta fullständig hänsyn till mottagarens lönsamhet. Parlamentet anser att för multinationella företag ska ett villkor för refinansiering av lån vara att de säljer tillgångar och andelar i delägda företag.

42.  Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att noga övervaka de marknader inom banksektorn där koncentrationen är hög eller växande, särskilt som ett resultat av omstrukturering som ett svar på krisen. Parlamentet erinrar om att oligopolmarknader är särskilt utsatta för konkurrensbegränsande förfaranden och fruktar att denna koncentration i slutändan skadar konsumenterna. Parlamentet understryker att en alltför stor koncentration utgör ett hot mot både finansindustrin och den reala ekonomin.

43.  Europaparlamentet framhåller att konsolideringen inom banksektorn har lett till en större marknadsandel för flera stora finansinstitut. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att hålla ett vakande öga på sektorn för att stärka konkurrensen och konsumentskyddet på de europeiska bankmarknaderna, bland annat inom investmentsektorn där inlåningen från privatpersoner korssubventionerar riskablare investmentaktiviteter.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga överväga vilka tillgångar finansinstitut har innan de får statligt stöd.

45.  Europaparlamentet betonar att insättare med upp till 100 000 euro på sina konton hos någon bank måste kunna räkna med största möjliga skydd och uteslutas från eventuella arrangemang om delad börda som uppstår i samband med rekonstruktion eller avveckling av en bank.

46.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör beakta möjligheten att ibland ställa som villkor för statligt bankstöd att bankerna ska bevilja lån till små och medelstora företag.

47.  Europaparlamentet betonar att de små och medelstora företagens tillgång till finansiering har påverkats oproportionerligt mycket sedan finanskriserna. Parlamentet påpekar att de små och medelstora företagen utgör 98 procent av alla företag i euroområdet, sysselsätter cirka tre fjärdedelar av alla anställda i euroområdet och genererar omkring 60 procent av förädlingsvärdet, samt att den minskade tillgången till finansiering hindrar dem från att investera och växa. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att prioritera åtgärder som syftar till att förändra de finansiella regleringarna för att främja tillväxten och lindra de små och medelstora företagens finansieringskris.

48.  Europaparlamentet betonar att banker som erhåller statligt stöd inte bör öka sin storlek och komplexitet. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att fokusera på bankernas affärsmodell i den livskraftiga delen i deras verksamhet, på ersättningspolitiken och avgiftsstrukturen och att bankerna inte bör öka sin exponering för offentlig skuld, särskilt om de samtidigt minskar kreditflödet till små och medelstora företag och hushåll. Parlamentet påpekar att det behövs ett nytt permanent regelsystem för att åtgärda bristerna i den lagstiftning som fanns före krisen, särskilt när det gäller finanssektorn, samt för att undanröja de snedvridningar som skapats under den finansiella och ekonomiska krisen och säkerställa att skattebetalarna, konsumenterna och den inre marknaden som helhet står i fokus för konsekvenserna och nyttan när bankerna erhåller statligt stöd.

49.  Europaparlamentet beklagar att små och medelstora företag som genomgår anpassningsprogram i medlemsstaterna har svårt att få tillgång till krediter från banker och är tvungna att betala högre räntor enbart på grund av att de är belägna i euroområdet, vilket leder till snedvridningar på den inre marknaden.

50.  Europaparlamentet betonar att även externa investerare bör uppmuntras att så mycket som möjligt delta i kapitalförvaltningsbolag som etablerats enligt program för statligt stöd som ett sätt att dela upp värdeminskade tillgångar, och se till att det inte föreligger någon intressekonflikt mellan investerare som har eller överför tillgångar och målsättningarna för ett visst kapitalförvaltningsbolag.

51.  Europaparlamentet anser att kapitalförvaltningsbolag bör försöka sälja sina tillgångar så snart som möjligt för att normalisera marknaden och avsluta offentliga stödinsatser i en specifik sektor.

52.  Europaparlamentet anser att de erfarenheter som generaldirektoratet för konkurrens har när det gäller bankkriser bör betraktas som bästa praxis och i framtiden användas mer för att förebygga än för insatser i efterhand.

Modernisering av statligt stöd

53.  Europaparlamentet välkomnar än en gång kommissionens meddelande om modernisering av det statliga stödet (COM(2012)0209) och de reviderade regler om gruppundantag och förfaranden som nyligen antogs av rådet. men uppmanar ändå kommissionen att se till att åtgärderna för att stimulera ekonomisk tillväxt, som är ett av reformens övergripande mål, inte på nytt leder till att statsskulderna ökar.

54.  Europaparlamentet anser att företagen måste omstruktureras inom tydliga gränser, så att de skadliga effekterna minimeras för konkurrenter som inte har fått offentligt stöd.

55.  Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka när företag blir för stora för att få gå omkull och att överväga vilka åtgärder som kan vidtas på nationell eller europeisk nivå för att förhindra att företag blir beroende av statliga räddningspaket.

56.  Europaparlamentet noterar kommissionens allmänna avsikt att låta fler åtgärder vara undantagna från anmälningskravet Parlamentet betonar emellertid att medlemsstaterna måste se till att stöd av mindre betydelse och gruppundantagna stödordningar uppfyller reglerna om statligt stöd på förhand, så att en tillräckligt hög kontrollnivå upprätthålls, samtidigt som kommissionen ska fortsätta att göra efterhandskontroller av sådana fall.

57.  Europaparlamentet delar kommissionens uppfattning att förfarandena när det gäller statligt stöd måste påskyndas så att man kan koncentrera sig på komplicerade fall med allvarliga effekter för konkurrensen på den inre marknaden. Parlamentet noterar kommissionens förslag om att öka sin rätt att själv besluta om hur klagomål ska behandlas. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram detaljerade kriterier för hur viktiga fall ska kunna skiljas från mindre viktiga fall i detta sammanhang. Parlamentet påpekar att lämpliga möjligheter för denna åtskillnad är högre trösklar när det gäller bestämmelsen om stöd av mindre betydelse, samt en utvidgning av de övergripande kategorierna i bemyndigandeförordningen och i den allmänna gruppundantagsförordningen.

58.  Europaparlamentet understryker att kommissionen måste se till att det sker ett bättre utbyte med medlemsstaterna i fråga om kvalitet och snabbhet när information lämnas och anmälningar utarbetas. Parlamentet understryker att man genom effektiva nationella system måste se till att statliga stödåtgärder som undantagits från anmälningsskyldigheten följer unionslagstiftningen. Parlamentet påpekar att lämpliga möjligheter för denna åtskillnad är högre trösklar när det gäller bestämmelsen om stöd av mindre betydelse, samt en utvidgning av de övergripande kategorierna i bemyndigandeförordningen och i den allmänna gruppundantagsförordningen.

59.  Europaparlamentet påpekar att hittills har relevant information för fall av statsstödskontroll endast lämnats av medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar på nytt kommissionen att bedöma huruvida det kommer att finnas ytterligare behov av extra personalresurser för att utöka verktygen för insamling av information och för att kommissionen ska kunna motta direkt information från marknadsaktörerna. Parlamentet konstaterar emellertid att kommissionen inte bör ha möjlighet att införa ytterligare kvalitets- och effektivitetskriterier i bedömningen av förenlighet och att dessa beslut måste överlåtas åt den beviljande myndigheten.

60.  Europaparlamentet pekar på bristen på tydlighet i vissa medlemsstater om huruvida offentlig finansiering av europeiska konsumentcentrum kan anses utgöra otillåtet statligt stöd i den mening som avses i unionens konkurrenslagstiftning. Parlamentet befarar att detta kan äventyra medlemsstaternas stöd till de europeiska konsumentcentrumen och redan har resulterat i ett tillfälligt avbrott i finansieringen av de europeiska konsumentcentrumen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att trygga de europeiska konsumentcentrumens verksamhet genom att så snart som möjligt klargöra att denna finansiering inte räknas som statligt stöd enligt unionens lagstiftning, eftersom de europeiska konsumentcentrumen inte bedriver någon näringsverksamhet, utan tillhandahåller stödtjänster för konsumenter.

Transportsektorn

61.  Europaparlamentet anser att kommissionen ytterligare bör stärka kopplingen mellan konkurrenspolitiken och transportpolitiken för att förbättra den europeiska transportsektorns konkurrenskraft.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en öppen och rättvis konkurrens inom alla transportsätt.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla kollektivtrafiknäten för att förbättra servicen till kunderna.

64.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att fullgöra det internationella åtagandet att begränsa den globala uppvärmningen till två grader Celsius (°C) över förindustriella nivåer enligt målet för 2020.

Järnväg

65.  Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att avsluta genomförandet av det gemensamma europeiska järnvägsområdet, trygga fullständig transparens för penningflöden mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag och se till att alla medlemsstater har en stark och oberoende nationell tillsynsmyndighet.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att se till att järnvägssektorn öppnas upp för rättvis konkurrens och garantera en bättre kvalitet på tjänsterna.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att anta ett lagstiftningsförslag om en europeisk tillsynsmyndighet som ska samarbeta med de nationella tillsynsmyndigheterna och agera där nationella tillsynsmyndigheter inte finns eller är inaktiva.

68.  Europaparlamentet betonar att den gemensamma marknaden för järnvägsfrakt påverkas av medlemsstaternas felaktiga eller ofullständiga införlivande av EU-lagstiftningen och av flaskhalsar i den gränsöverskridande rörligheten som skadar konkurrensen och tillväxten. Parlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera huruvida marknadsmässiga hinder eller tekniska aspekter som skiljer sig från en medlemsstat till en annan, såsom spårvidd, energitillförsel och signalsystem och andra liknande hinder som avser infrastrukturens driftskompatibilitet och tillgänglighet, kan betraktas som överträdelser av konkurrensreglerna.

Luftfart

69.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att revidera EU:s riktlinjer för statligt stöd inom flygtrafiken och för flygplatser innan utgången av 2013, för att eliminera all snedvridning av konkurrensen och skapa en lika konkurrensvillkor för alla marknadsdeltagare.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en motiverad översikt för att fastställa vilka lufttrafikföretag som är skyldiga till ett konkurrensvidrigt beteende genom att på ett otillbörligt sätt utnyttja särskilda villkor eller missbruk av sin dominerande ställning på vissa flygplatser.

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka huruvida viss praxis när det gäller valet av specifika knutpunktsflygplatser – grundat på villkoren för de över 1 000 bilaterala luftfartsavtal som medlemsstaterna undertecknat med länder utanför EU – snedvrider konkurrensen till nackdel för europeiska konsumenters intressen.

Bilindustrin

72.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att trygga en rättvis balans i förhandlingspositionerna mellan tillverkare och distributörer, och betonar samtidigt

att parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla principerna för god sed mellan tillverkare och försäljare när det gäller vertikala avtal i motorfordonsbranschen, särskilt när det gäller skyddet av investeringar efter det att avtalet löpt ut och möjligheten att överföra verksamheten till en annan medlem av samma varumärkesnätverk, i syfte att främja transparens i kommersiella och avtalsmässiga förbindelser mellan parterna.

Varvssektorn

73.  Europaparlamentet vill att den europeiska varvssektorns konkurrenskraft ska säkras och att sektorns verksamhet i EU ska gynnas med tanke på den allt hårdare internationella konkurrensen.

74.  Europaparlamentet understryker vikten av att garantera rättssäkerhet för europeiska rederier i alla medlemsstater och att de behandlas lika överallt.

Finanssektorn

75.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de nationella tillsynsmyndigheterna att undersöka möjliga fall av otillåten samverkan mellan företag eller missbruk av dominerande ställning på marknaderna för fordonsförsäkring.

Energisektorn

76.  Europaparlamentet konstaterar att en gemensam energimarknad inte bara ger konsumenterna lägre priser utan också gör EU:s företag mer konkurrenskraftiga.

77.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillämpning av antitrustreglerna på energiområdet.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att hela åtgärdspaketet för den inre energimarknaden genomförs, eftersom en öppen och konkurrenskraftig inre marknad för energi ännu inte har uppnåtts till fullo. Parlamentet uppmanar kommissionen att konsekvent fortsätta med de åtgärder som vidtagits efter branschutredningen för att tillämpa konkurrensreglerna effektivt inom energisektorn. Parlamentet välkomnar i detta avseende de pågående konkurrensrättsliga förfarandena inom energisektorn, med målet att den inre energimarknaden ska vara fullbordad 2014 och att de hinder som har återupprättats av energileverantörerna ska undanröjas.

79.  Europaparlamentet anser att en inre europeisk energimarknad skulle sänka energipriset för både konsumenter och företag och öka europeiska företags internationella konkurrenskraft. Parlamentet anser att kommissionen därför bör uppmuntras att upprätta en inre europeisk energimarknad senast 2014.

80.  Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att medlemsstaterna och kommissionen ser till att den befintliga lagstiftningen om energimarknaden genomförs i tid och korrekt, liksom det lagstiftningsarbete som krävs i det tredje lagstiftningspaketet om den inre energimarknaden, så att det senast 2014 finns en integrerad och konkurrenskraftig inre europeisk energimarknad.

81.  Europaparlamentet ber kommissionen att se till att energiförordningar och energidirektiv införlivas och tillämpas korrekt i alla medlemsstater och uppmanar kommissionen att vara särskilt vaksam när priser stiger över genomsnittet i EU, eftersom höga priser snedvrider konkurrensen och skadar konsumenterna.

82.  Europaparlamentet anser att kommissionen strikt måste genomföra reformer på energimarknaden för att sänka priserna, särskilt i de medlemsstater som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott.

83.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de nationella tillsynsmyndigheterna att undersöka hemliga överenskommelser mellan företag eller missbruk av dominerande ställning på bränslemarknaderna.

84.  Europaparlamentet välkomnar mot denna bakgrund kommissionens utredningar nyligen av oljesektorn och konstaterar att brott mot konkurrensreglerna på detta område får mycket stora konsekvenser för konsumenterna.

85.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de nationella tillsynsmyndigheterna att undersöka om måndagseffekten – en påstådd manipulering av bensinpriserna av företag beroende på den specifika veckodagen – verkligen existerar. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att noga granska konkurrensnivån, eftersom de tre största aktörerna fortfarande har cirka 75 procent (elektricitet) och över 60 procent (gas) av marknaden trots det gradvisa öppnandet av marknaderna sedan mitten av 1990-talet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utfärda riktlinjer för att förbättra förnybara energikällors tillträde till energinäten.

86.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nästa årsrapport granska i vilken utsträckning koncentrationen av leverantörer av viktiga råvaror kan vara skadlig för kundsektorernas verksamhet och för en mer miljöeffektiv ekonomi, eftersom en del av dem är ytterst viktiga för införandet av de miljöeffektiva tekniker som behövs för att nå miljömålen.

87.  Europaparlamentet framhåller den funktion som smarta nät fyller när det gäller att skapa en tvåvägskommunikation mellan elproducenter och elkunder, och framhåller att smarta nät ger konsumenterna möjlighet att kontrollera och anpassa sin elanvändning. Parlamentet betonar att medlemsstaterna bör göra denna information tillgänglig på webbplatser för konsumenter och för alla relevanta aktörer, till exempel byggföretag, arkitekter och leverantörer av värme-, kyl- och elutrustning.

Betaltjänster

88.  Europaparlamentet är bekymrat över att EU:s marknad för elektroniska betalningar fortfarande är fragmenterad och att en rad konkurrensproblem återstår att lösas. Parlamentet hänvisar till de två förslag från kommissionen av den 24 juli 2013 om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner och om betaltjänster på den inre marknaden som parlamentet för närvarande håller på att behandla. Parlamentet är fast beslutet att hitta en tillfredsställande lösning för att hantera de särskilda frågor som uppkommer på detta område.

89.  Europaparlamentet understryker att alla medlemsstater inte har genomfört direktivet om sena betalningar (2011/7/EU), trots att det skulle införlivas i den nationella lagstiftningen senast i mars 2013. Parlamentet konstaterar att detta skadar konkurrensen på den inre markanden och särskilt påverkar de små och medelstora företagen.

Telekommunikation

90.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra större ansträngningar på telekommunikationsmarknaderna för att stoppa uppsplittringen av dessa marknader och undvika de marknadsledande operatörernas missbruk av sin dominerande ställning. Parlamentet vill att kommissionen ser till att operatörernas tjänster, särskilt tillgången till internet, är öppna, jämförbara och fria från konkurrensbegränsande avtal.

91.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens stöd till bredbandsinfrastruktur i hela Europa, eftersom sådan infrastruktur ger ekonomisk konkurrenskraft och social sammanhållning. Parlamentet överväger huruvida digitala tjänster i Europa kan klassificeras som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

92.  Europaparlamentet anser att konkurrenspolitiken är ytterst viktig i utbyggnaden av bredbandsinfrastrukturen på den inre marknaden, så att den digitala agendans mål kan uppnås med en lämplig avvägning mellan offentliga och privata investeringar, och avlägsna områden, landsbygdsområden och glesbygd i unionen få bredbandstäckning.

Ny teknik och internet

93.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med ”väsentliga patent” för innovationen inom informations- och kommunikationssektorn och ber därför kommissionen att agera snabbt för att se till att patenthavare beviljar jämbördiga, skäliga och icke diskriminerande tillstånd till andra operatörer, så att tekniska framsteg och nya produkter kan fortsätta att utvecklas till gagn för konsumenterna. Parlamentet understryker att konkurrenspolitiken har verktyg för att undvika att det uppstår konstlade hinder för sammanlänkning, driftskompatibilitet och stordriftsfördelar på marknaderna.

94.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts i kommissionens utredning av Googles konkurrensbegränsande affärsmetoder och de senaste nyheterna om en möjlig överenskommelse under våren 2014. Parlamentet uppmanar enträget kommissionen att beslutsamt agera i alla frågor som identifierats, och i första hand vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa en sund konkurrens när det gäller sökning på nätet och marknader för sökmotorannonsering, med tanke på Googles dominans med en marknadsandel på över 90 procent i de flesta medlemsstater och företagets missbruk av sin dominerande ställning.

95.  Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att testa Googles nya förslag på marknaden för att kunna göra en grundlig bedömning av deras tillräcklighet och effekt. Med tanke på den betydelse sökmotorer har i den digitala ekonomin betonar parlamentet att kommissionen i vilket fall som helst måste se till att Google till fullo åtar sig att genomföra lösningar för att komma till rätta med de fyra problemområden som kommissionen identifierat. Om detta inte kan åstadkommas genom en överenskommelse uppmanar parlamentet kommissionen att omedelbart skicka ett meddelande om invändningar till sökmotorföretaget.

96.  Europaparlamentet erinrar om att nätneutralitet är av mycket stor betydelse för att vissa internettjänster inte ska missgynnas och för att konkurrensen ska garanteras fullt ut.

Statligt stöd till fotboll

97.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda utredningar för att motverka statligt stöd inom fotbollen, eftersom det skapar en snedvridning i användningen av offentliga medel.

98.   Europaparlamentet anser att kommissionen noga bör granska alla lån eller refinansieringar av lån från banker som har fått statligt stöd ämnat för fotbollsklubbar, särskilt låneräntan i jämförelse med den genomsnittliga låneräntan och dess storlek i förhållande till den aktuella fotbollsklubbens skuld.

99.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att på ett strukturerat sätt ta itu med förhållandet mellan professionell sport och konkurrenspolitiken, särskilt fotbollsklubbars obetalda arbetsgivaravgifter och skattskyldighet samt uppsägningsvillkor.

Fördelning och livsmedel

100.  Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att en arbetsgrupp för livsmedelsfrågor (Food Task Force) har inrättats inom generaldirektoratet för konkurrens för att följa konkurrensens utveckling i livsmedelskedjan och dess effekter på konsumenterna, samt att en studie om detaljhandeln har inletts, och anser det omöjligt med ett balanserat system av förbindelser i livsmedelssektorn om det sker på bekostnad av konkurrenspolitiken eller med hjälp av en helt kommersiell inriktning som inte inkluderar konkurrenspolitikens principer.

101.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtgärder för att kontrollera utbudet på marknaden för vitsocker och ser fram emot att få ta del av resultaten av undersökningen.

Sociala aspekter

102.  Europaparlamentet påminner om att subsidiaritetsprincipen, den demokratiska kontrollen och främjandet av det allmänna intresset är principer som ligger till grund för Europeiska unionen.

103.  Europaparlamentet understryker att i enlighet med de allmänna principerna i fördragen (icke-diskriminering, likabehandling och proportionalitet) bör medlemsstaterna och de lokala myndigheterna själva kunna välja hur sociala tjänster av allmänt intresse ska finansieras och organiseras. Parlamentet uppmärksammar i detta sammanhang unionens sociala mål och behovet av att arbeta för att främja dessa tjänsters kvalitet, tillgänglighet och effektivitet, oavsett om de tillhandahålls av offentliga eller privata operatörer.

104.  Europaparlamentet påminner om att unionen står inför stora utmaningar när det gäller återindustrialisering, övergång till andra energislag och digital utrustning som kräver avsevärda investeringar och att investeringar i utbildning, yrkesutbildning och kompetensutveckling avsedda att motverka ungdomsarbetslösheten kompletterar snarare än står i strid med målen för konkurrenspolitiken.

105.  Europaparlamentet påminner om att konkurrenspolitiken bör genomföras i enlighet med artikel 9 i EUF-fördraget som fastställer att unionen vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet ska beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning.

106.  Europaparlamentet är övertygat om att en politik för social konvergens kan drivas med en nära koppling till en stark ekonomi- och konkurrenspolitik.

107.  Europaparlamentet anser att likvärdiga konkurrensvillkor för företagen på den inre marknaden även säkerställs genom insatser mot social dumpning, som bör betraktas som ett konkurrensbegränsande förfarande. Parlamentet anser att kommissionen bör vara uppmärksam på prisdumpning inom EU varigenom ett företag, internationellt eller inom landet, säljer enheter under tillverkningspris för att försätta en eller flera konkurrenter i konkurs. Parlamentet anser att kommissionen därför bör sträva mot ökad samstämmighet mellan medlemsstater när det gäller ekonomiska och sociala prestationer. Parlamentet understryker behovet av att strukturreformer inbegriper en översyn av skattesystemet för att bekämpa bedrägeri, skattesmitning och skatteparadis.

o
o   o

108.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna.

(1) EGT L 1, 4.1.2003, s. 1. (2) EUT L 61, 5.3.2009, s. 1. (3) EUT L 24, 29.1.2004, s. 1. (4) EUT C 270, 25.10.2008, s. 8. (5) EUT C 10, 15.1.2009, s. 2. (6) EUT C 72, 26.3.2009, s. 1. (7) EUT C 195, 19.8.2009, s. 9. (8) EUT C 16, 22.1.2009, s. 1. (9) EUT C 6, 11.1.2011, s. 5. (10) EGT C 216, 30.7.2013, s. 1. (11) EUT C 8, 11.1.2012, s. 4. (12) EUT L 7, 11.1.2012, s. 3. (13) EUT C 8, 11.1.2012, s. 15. (14) EUT L 114, 26.4.2012, s. 8. (15) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 51. (16) Antagna texter, P7_TA(2013)0026. (17) EUT C 184, 22.7.2008, s. 13. (18) Antagna texter, P7_TA(2013)0267. (19) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47. (20) EUT C 304 E, 1.12.2005, s. 114. (21) EUT C 293 E, 2.12.2006, s. 143. (22) EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 105. (23) EUT C 87 E, 1.4.2010, s. 43. (24) EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 16. (25) EUT C 136 E, 11.5.2012, s. 60. (26) EUT C 239 E, 20.8.2013, s. 97. (27) Antagna texter, P7_TA(2013)0268.

Europaparlamentets resolution av den 11 december 2013 om upprätthållande av mjölkproduktionen i bergsområden, mindre gynnade områden och yttersta randområden efter det att mjölkkvoterna upphört (2013/2097(INI))

P7_TA(2013)0577 A7-0383/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av avdelning III i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, om framför allt jordbruk,

–  med beaktande av artikel 174 tredje stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om framför allt bergsregioner, och artikel 349 om yttersta randområden,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 247/2006 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden(1),

–  med beaktande av förordning (EU) nr 261/2012(2) om avtalsvillkor inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter,

–  med beaktande av förordning (EG) nr 1234/2007(3),

–  med beaktande av tillämpningsprotokollet till 1991 års Alpkonvention avseende bergsjordbruk (bergsjordbruksprotokollet), som offentliggjordes den 30 september 2006 i Europeiska unionens officiella tidning(4),

–  med beaktande av yttrandet från regionkommittén, NAT-V-028 (30 maj 2013) om Utvecklingen av marknadssituationen och villkoren för en smidig utfasning av systemet med mjölkkvoter – andra ”mjuklandningsrapporten”,

–  med beaktande av rapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet Utvecklingen av marknadssituationen och villkoren för en smidig utfasning av systemet med mjölkkvoter – andra ”mjuklandningsrapporten” (COM(2012)0741),

–  med beaktande av studien Labelling of agricultural and food products of mountain farming, som beställts av generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling (administrativt avtal AGRI-2011-0460 / JRC-IPTS nr 32349-2011-10),

–  med beaktande av kommissionens undersökning Economic impact of the abolition of the milk quota regime – regional analysis of the milk production in the EU från februari 2009,

–  med beaktande av den undersökning som utförts av Utredningsavdelning B (Struktur- och sammanhållningspolitik), The future of milk Quota – Different scenarios från januari 2008,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0383/2013), och av följande skäl:

A.  När mjölkkvoterna upphör kommer det att påverka hela EU:s mjölkmarknad, och mjölkproducenterna i bergsområdena och de yttersta randområdena kommer att drabbas hårdast, eftersom man i de områdena inte kan utnyttja de tillväxtmöjligheter som följer av liberaliseringen på grund av de områdenas naturbetingade och permanenta svårigheter.

B.  Enligt artikel 32 i förordning (EU) nr 1305/2013 ska områdena norr om 62:a breddgraden betraktas som bergsområden. Definitionen och statusen för de yttersta randområdena fastställs i artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

C.  Vilka framtidsbeslut som fattas av de unga jordbruksföretagarna i dessa områden beror på hur stora företagen är och på hur stora ekonomiska resurser som finns, eftersom de företag som nyligen har investerat i kvotsystemet löper större risk att drabbas av likviditetsbrist och kommer att behöva göra en större arbetsinsats.

D.  Mjölkproduktionen i bergsområden och i de yttersta randområdena har allvarliga geografiskt betingade kostnadsnackdelar. Med tanke på de ytterligare krav, och särskilt de begränsningar av markanvändningen som jordbrukare drabbas av när mjölkkvoterna upphör, måste de garanteras arbete som är ekonomiskt bärkraftigt och lukrativt.

E.  Också i unionens övriga mindre gynnade områden kan det uppstå konkurrensnackdelar när kvoterna upphör, vilket kan hota produktionens hållbarhet i de områdena, bland annat på grund av att produktionstätheten är så låg att risken finns att företag som samlar in och bearbetar mjölken flyttar till mer konkurrenskraftiga områden, där framför allt kostnaderna för insamling av mjölken eller för transport av produkterna till marknaden är lägre.

F.  Ett av huvudmålen med den nya gemensamma jordbrukspolitiken är att bevara det produktiva jordbruket i bergsområden, mindre gynnade områden och yttersta randområden.

G.  Kostnaderna för produktion, insamling, transport och försäljning av mjölk och mjölkprodukter utanför produktionsregionen är mycket högre i dessa områden än i områden med mer gynnsamma förhållanden.

H.  Bildandet av producentorganisationer kan bidra till en sänkning av produktionskostnaderna och ge mjölkproducenterna en starkare förhandlingsposition, framför allt när det gäller att fastställa mjölkpriserna.

I.  På grund av befintliga ramvillkor bearbetas mjölkprodukter ofta inte i direkt anslutning till produktionsplatsen. Man bör därför ta hänsyn till hur infrastrukturen ser ut och även tillåta att produkter som bearbetas inom en viss radie från själva bergsområdet ges särskilda beteckningar, såsom ”bergsområdesprodukt”. Detta bör även gälla alla produkter som framställs av mjölk från bergsområden.

J.  I många av dessa områden är mjölkproduktionen den viktigaste och mest utbredda produktionsgrenen inom jordbruksnäringen, och i många fall har den en avgörande betydelse för framställningen av mejeriprodukter av hög kvalitet och med beteckningar som erkänts av EU. Det är viktigt att bevara produktionsstrukturerna i alla delar av unionen så att man kan försörja alla konsumtionsområdena med livsmedel utan att orimliga transport- och miljökostnader uppkommer.

K.  Mjölkproduktionen utgör i många medlemsstater och regioner stommen i den regionala ekonomin och bidrar på ett betydande sätt till att skapa mervärde inom jordbruket.

L.  Utveckling och främjande av mejeriprodukter av hög kvalitet kan vara ett möjligt sätt att hantera den ökade mjölkproduktionen.

M.  I många regioner är mjölkproduktion den viktigaste verksamheten för små och medelstora familjejordbruk.

N.  I bergsområden utnyttjas 59 procent av jordbruksarealen som permanent betesmark eller gräsmark i samband med mjölkproduktion, och för det mesta är ingen annan användning inom jordbruket möjlig eller bärkraftig. Av all mjölk i EU produceras 9,5 procent i bergsområdena, där de geografiska förutsättningarna och klimatet begränsar jordbruksalternativen, och mångfalden inom jordbruket är mycket begränsad.

O.  I vissa yttersta randområden är mjölkproduktionen oersättlig eftersom den är en av de viktigaste drivkrafterna för ekonomin, den sociala stabiliteten, miljökvaliteten och markanvändningen. I dessa regioner är Posei-programmen de bästa instrumenten för att kanalisera ett ökat stöd så att produktionsnivåerna kan upprätthållas.

P.  Boskapsskötseln i dessa områden är inte endast en ekonomisk sektor och en inkomstkälla för befolkningen, utan den utgör också ett centralt inslag i traditionell kultur och social struktur som är djupt förknippat med lokalbefolkningens dagliga liv och traditioner.

Q.  När djurhållningen och den därmed förknippade mjölkproduktionen läggs ned i bergsområden, yttersta randområden och vissa delar av de övriga mindre gynnade områdena, leder det ofta till att jordbruken läggs ned, att goda jordbruksmarker försummas och att folk flyttar bort från landsbygden till städerna.

R.  Jordbruket i dessa områden bidrar ofta till att bevara landskapet och den biologiska mångfalden samt begränsa de naturbetingade riskerna. Det utgör en grund för en framgångsrik regional utveckling, vilket är en förutsättning för att andra sektorer, till exempel turismen, ska kunna växa. Om jordbruket överges i de områdena skulle detta allvarligt kunna skada även dessa övriga sektorer.

S.  I många missgynnade områden är mjölkproduktionen en garanti för ekonomisk och social sammanhållning, som inte får äventyras när kvoterna upphör. Det är nödvändigt att säkerställa och främja vårdandet av kulturlandskapet, turismindustrin, de lokala kretsloppen (tillverkning/bearbetning/saluföring), sysselsättningen och ungdomars utsikter att stanna kvar i området.

T.  När kvoterna upphör kommer detta att leda till konkurrens inom produktionsområdena i hela EU. Produktdiversifiering är ett viktigt sätt för bergsområdena och för de yttersta randområden som producerar mjölk eller mjölkprodukter att behålla sitt tillträde till marknaden.

1.  Europaparlamentet konstaterar att direktstödet ur jordbrukspolitikens första pelare i många medlemsstater baserar sig på historiska referensbelopp, även enligt den nuvarande GJP-reformen. Därför kan gräsmarksarealerna och mjölkproduktionen i dessa områden kraftigt missgynnas. Parlamentet uppmanar således de medlemsstater som påverkas av denna situation att snarast möjligt införa ett system som kan åtgärda de nackdelar som dessa regioner drabbas av när man genomför jordbruksreformerna nationellt.

2.  Europaparlamentet noterar att mjölken från bergsområdena svarar för cirka 10 procent av mjölken från EU-27, men att den utgör två tredjedelar av mjölkproduktionen, vilket omfattar tre fjärdedelar av producenterna i Österrike, Slovenien och Finland och att motsvarande siffror också är mycket höga för ytterligare ett tiotal länder. Parlamentet noterar även att i de flesta av dessa fuktiga bergsregioner och även i de yttersta randområdena utnyttjas gräsmarken huvudsakligen som betesmark för mjölkkor, vilket gör att landskapet förblir tillgängligt och befolkat, något som är till nytta för turismen, den biologiska mångfalden och miljön.

3.  Europaparlamentet anser att det i de här områdena för det mesta inte går att utnyttja permanent betes- och ängsmark för annat än uppfödning av nötkreatur, får och getter, och att man därför vid beräkning av direktstöd ur den första pelaren aldrig får behandla dessa områden sämre än annan jordbruksmark.

4.  Europaparlamentet anser det mycket viktigt att man ser till att det finns ett stöd som är kopplat till betesdjur inom GJP:s första pelare samt inom Posei-programmet i de yttersta randområdena för jordbruksföretag med betesmark och foderareal för boskap. Parlamentet säger nej till att låta utfodringen av idisslare omfattas av nya krav, som skulle kunna leda till ett sammanbrott för nuvarande jordbrukspraxis.

5.  Europaparlamentet betonar den stora betydelsen av kopplade stöd inom GJP:s första pelare och påpekar att medlemsstaterna i dessa områden bör få ytterligare möjligheter att koppla stöd, nationella eller EU-finansierade, på det sätt som beslutades i den nu gällande GJP-reformen.

6.  Europaparlamentet betonar att bestämmelserna i GJP måste ta vederbörlig hänsyn till de småskaliga jordbruken i dessa områden, eftersom de av strukturella skäl är mer arbetsintensiva, har högre kostnader för insatsvaror och utgör ett värdefullt bidrag till tryggandet av sysselsättningen och till utvecklingen av landsbygdsområdena.

7.  Europaparlamentet påpekar att man på grund av bergsområdenas och de yttersta randområdenas särdrag måste göra en separat utvärdering av upphörandet av mjölkkvoterna i dessa områden, så att man kan utarbeta målinriktade åtgärder för att stödja och bibehålla produktionen.

8.  Eftersom mjölkproduktionen är oersättlig i vissa yttersta randområden bör kommissionen och medlemsstaterna använda Posei-programmen i dessa regioner för att förstärka stöden i form av direktstöd och marknadsåtgärder, och programmen för landsbygdens utveckling för att förstärka stöden inom GJP:s andra pelare.

9.  Europaparlamentet kräver att ytterligare åtgärder tillhandahålls under utvecklandet av den gemensamma strategiska ramen, med användning av programmet för regional utveckling, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden. Parlamentet anser att målet för den gemensamma strategiska ramen måste vara att stimulera regionala utvecklingskoncept och program för att bevara befintliga strukturer, med siktet inställt på att bevara jordbruket och stärka tidigare och senare led i värdekedjan.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionerna att i förekommande fall inom ramen för landsbygdsutvecklingen utarbeta ett specifikt program för mjölkproduktionen i dessa områden.

11.  Europaparlamentet framhåller därför att det är nödvändigt att konsolideringen eller framväxten av mervärdesskapande projekt åtföljs av en differentiering av de produkter som är kopplade till områdena, och nya förädlingsstrategier i bergen och i de yttersta randområdena. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett övergripande regelverk för att främja framväxten av, förvaltningen av och kollektiva investeringar kopplade till dessa projekt.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att motverka att betesmark försvinner och att ta hänsyn till denna aspekt i sin lagstiftning på samhällsplaneringsområdet.

13.  Europaparlamentet betonar att åtgärderna inom den andra pelaren, till exempel kompensationsbidrag, miljöpremier, enskilt eller kollektivt investeringsstöd till produktion, bearbetning – utan att glömma möjligheten för de yttersta randområdena (som omfattas av Posei-ordningen) att få produkter som anses väsentliga för omvandlingen av regional jordbruksproduktion, särskilt mjölkprodukter, inkluderade i det särskilda leveranssystemet, i syfte att bibehålla konkurrenskraften – och saluföring, etableringsstöd till unga jordbrukare, stöd för kvalitetsfrämjande åtgärder, diversifiering, innovation och samarbete (även med lokala myndigheter) är av stor betydelse för en hållbar mjölkproduktion i dessa områden. Därför vill parlamentet att medlemsstaterna och regionerna ska få den lagstiftningsram, den finansieringsnivå och det utrymme som krävs för att trygga ett tillräckligt omfattande och kraftigt differentierat kompensationsbidrag samt för att främja miljövänliga, hållbara och ekologiska former av jordbruk. Parlamentet kräver att de högre investeringskostnaderna för produktion av mjölk, som följer av bergsområdenas och de yttersta randområdenas särskilda karaktär, de långa avstånden till dessa regioner, den kraftiga fragmenteringen av marken och öregionernas geografiska diskontinuitet ska kompenseras i tillräcklig omfattning inom ramen för GJP:s andra pelare.

14.  Europaparlamentet begär dessutom att mjölkproducenter med utvecklingspotential ska erbjudas målinriktat investeringsstöd, exempelvis i samband med avskrivningar och räntor på stallar och teknik, så att de kan sänka sina produktionskostnader och stärka företagens konkurrenskraft.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för åtgärderna i den andra pelaren ge särskilt stöd till projekt såsom kooperativ för rationellt utnyttjande av maskiner eller byggnader.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att eftersträva konsekvens genom att omarbeta utvecklingsprogram för landsbygd och mjölkproduktion i bergsområden och i de yttersta randområdena, i missgynnade mjölkproduktionsområden och för medlemsstater där mycket små jordbruk står för den största delen av mjölkproduktionen.

17.  Europaparlamentet konstaterar att kostnaderna för mjölkinsamling och för transport av de bearbetade produkterna är särskilt höga i bergsområden och yttersta randområden på grund av den särskilt komplicerade logistiksituationen och de oftast relativt små mängder mjölk som produceras per gård, vilket leder till avsevärda geografiska och konkurrensmässiga nackdelar. Parlamentet efterlyser stöd för bearbetningsanläggningar, framför allt kooperativt ägda anläggningar, för att jämna ut de högre kostnaderna för insamling och produktion, däribland för insatsvaror, och transport av bearbetade produkter i dessa områden, jämfört med kostnaderna i mer gynnsamt belägna områden.

18.  Europaparlamentet framhåller särskilt att det behövs ett verktyg för övervakning av mjölkproduktionsmarknaden (observationsorgan för mjölk) i syfte att samla in och sprida uppgifter och information om produktion och utbud och förvarna om risker för obalanser på marknaden, med beaktande av mångfalden av mjölkprodukter och att genomföra framåtblickande kortsiktiga analyser i samband med prisvolatilitet i syfte att finjustera anpassningen av mjölkvolymer till efterfrågan på marknaden.

19.  Europaparlamentet påpekar att bearbetning och saluföring på gården eller uppe på bergsängarna ger småföretag och mikroföretag i bergsområden, yttersta randområden och andra mindre gynnade områden en möjlighet att uppnå ökat mervärde, vilket dessutom bidrar till att göra bergsområdena attraktivare för turismen. Parlamentet betonar att sådana initiativ bör stödjas inom ramen för GJP:s andra pelare.

20.  Europaparlamentet understryker att de stora avstånden från de yttersta randområdena till konsumentmarknaderna medför ett behov av dubbel magasinering i linje med den moderna logistiska organisationen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i bestämmelser om investeringar för dessa regioner överväga eventuellt bidragsberättigande för lagerstrukturer utanför de yttersta randområdena.

21.  Europaparlamentet påpekar att bergsängarna och fäbodarna i bergen och mjölkproducerande områden i de yttersta randområdena kräver särskild uppmärksamhet vad gäller investeringar och underhåll eller för återställning av de förhållanden som krävs för att bedriva uppfödning, beredning och försäljning av de produkter som framställs där.

22.  Europaparlamentet framhåller att åtgärder bör vidtas för att möjliggöra hantverksmässig produktion av typiska produkter.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i all lagstiftning se till att byråkratin, de hygien- eller märkningsrelaterade kraven och informationsskyldigheten är proportionerliga, så att småproducenter av mjölk och mejerivaror kan hantera dem.

24.  Europaparlamentet framhåller att små jordbruk i bergsområden och missgynnade områden, såsom de yttersta randområden som producerar mjölk eller mjölkprodukter bör få hjälp med att bilda producentorganisationer som stärker deras förhandlingsposition, eftersom det är viktigt för småskaliga jordbruk inom dessa områden att mer regionaliserade och lokala marknader bevaras och utvecklas.

25.  Europaparlamentet framhåller att hygien- och marknadsföringsregler måste kunna anpassas till marknadernas storlek och krav samt att hygienstandarderna därför måste vara lämpliga och möjliga att tillämpa för jordbrukare och mjölkberedare i bergsområden, missgynnade områden och de yttersta randområdena.

26.  Europaparlamentet poängterar att de uppfödningsmetoder som en effektiv mjölkproduktion kräver är särskilt kostsamma för småföretag. Parlamentet anser därför att uppfödning bör främjas, så att mjölkgårdarna i dessa områden trots det ska kunna ägna sig åt egen högkvalitativ uppfödning.

27.  Europaparlamentet anser att man bör stödja att mjölkproducenterna bildar producentorganisationer för att ge alla företag inom dessa områden lämpligt marknadstillträde och för att inrätta partnerskap för att främja miljövänlig turism inom jordbruksområden.

28.  Europaparlamentet betonar att man bör ge producentorganisationerna möjlighet att genomföra EU-finansierade, operativa program med den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker som förebild. I detta sammanhang anser parlamentet att producentorganisationerna bör få möjlighet att främja tillträdet till nya marknader, marknadsutveckling, kvalitetssäkring, produktinnovation och reklam, särskilt med tanke på den nya beteckningen ”bergsområdesprodukt” eller andra frivilliga reserverade beteckningar, som kan godkännas, skyddade ursprungsbeteckningar och annan kvalitetsmärkning, samt att främja kompetensutveckling och krisåtgärder.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utvidga de gemensamma forskningsprogrammen till att omfatta gräsmark och mjölkproduktion i bergsområden, de yttersta randområdena och övriga mindre gynnade områden, och att ta särskild hänsyn till dem inom ramen för de gemensamma forskningsprojekten för att stimulera till innovativa lösningar i dessa områden, samtidigt som hänsyn tas till behovet av att ta itu med utmaningar som produktiviteten och klimatförändringarna. Parlamentet anser att man genom denna forskning också bör sträva efter att fastställa de hälsomässiga fördelarna för konsumenterna.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att nära följa hur mjölkproduktionen i dessa områden utvecklas och att granska de ekonomiska konsekvenserna för mjölkproducenterna i dessa områden av att mjölkkvoterna upphör. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast 2017 förelägga parlamentet och rådet en rapport i denna fråga, tillsammans med förslag till lagstiftning om mjölkproduktionen har minskat kraftigt i dessa områden.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta program i samarbete med producenter, producentorganisationer och saluföringsorgan för att mildra effekterna av de snabbt sjunkande mjölkpriserna, exempelvis enligt modellen för penninginsamlingar.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra unionens skolmjölksprogram mer effektivt och framför allt ge deltagarna möjlighet att vid anbudsinfordringar uttryckligen utnyttja beteckningen ”bergsområdesprodukt” för mjölk som producerats i bergsområden. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att anlita närbelägna leverantörer när det gäller mjölkförsörjningen inom ramen för skolmjölksprogrammet för att främja den lokala mjölkproduktionen och minska koldioxidutsläppen till följd av transporter.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid utarbetandet och genomförandet av lagstiftning som avser beteckningen ”bergsområdesprodukter” beakta de särskilda förutsättningarna för sådana produkter med skyddad ursprungsbeteckning som redan omfattas av särskilda ursprungsregler genom att överväga möjligheten att införa flexibla regler för bergsområden, som riskerar att uteslutas från de möjligheter som infördes genom förordning (EU) nr 1151/2012 på grund av deras missgynnade situation, exempelvis svårigheterna att producera fodergrödor, vilket skulle strida mot syftet med lagstiftningen.

34.  Europaparlamentet anser att kommissionen och medlemsstaterna bör främja och stödja integreringen av övergivna betesmarker i produktionskedjan och öka produktionen av gräs samt ta tillvara denna på ett rationellt sätt.

35.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att åtgärder vidtas för att se till att unga jordbrukare bosätter sig i bergsområdena och de yttersta randområdena med tanke på att genomsnittsåldern där är högre än i andra områden.

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa det nödvändiga ramverket för tillgång till utbildning och krediter för producenter och beredare i bergsområden och mindre gynnade områden.

37.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 42, 14.2.2006, s. 1. (2) EUT L 94, 30.3.2012, s.38. (3) EUT 299, 16.11.2009, s. 1. (4) EUT L 271, 30.9.2006, s. 63.

Europaparlamentets resolution av den 11 december 2013 om EU:s strategi för resiliens och katastrofriskreducering i utvecklingsländerna: lära av livsmedelsförsörjningskriser (2013/2110(INI))

P7_TA(2013)0578 A7-0375/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 210 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling av den 20 december 2005,

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd av den 18 december 2007,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Halvtidsöversyn av handlingsplanen för det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd – Effektiva, principbaserade humanitära insatser på EU-nivå av den 8 december 2010 (COM(2010)0722),

–  med beaktande av kommissionen meddelande EU-strategi för resiliens: lära av livsmedelsförsörjningskriser av den 3 oktober 2012 (COM(2012)0586) (nedan kallat 2012 års meddelande om resiliens),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument om en handlingsplan för resiliens i länder som ofta drabbas av katastrofer 2013–2020 av den 19 juni 2013 (SWD(2013)0227),

–  med beaktande av rådets slutsatser om EU-strategin för resiliens av den 28 maj 2013,

–  med beaktande av kommissionens meddelande EU:s strategi för stöd till katastrofförebyggande i utvecklingsländerna av den 23 februari 2009 (COM(2009)0084),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument om en genomförandeplan för EU:s strategi för stöd till katastrofriskreducering i utvecklingsländerna 2011–2014 av den 16 februari 2011 (SEC(2011)0215),

–  med beaktande av rådets slutsatser om en EU-strategi för stöd till katastrofriskreducering i utvecklingsländerna av den 18 maj 2009,

–  med beaktande av FN:s Hyogo-handlingsplan 2005–2015, som antogs i januari 2005 vid världskonferensen för katastrofbegränsning i Hyogo (Japan) och godkändes av FN:s generalförsamling genom resolution A/RES/60/195, och av halvtidsöversynen av denna,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Att knyta samman katastrof‑, återanpassnings- och utvecklingsbistånd – En utvärdering av den 23 april 2001 (COM(2001)0153),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Socialt skydd i EU:s utvecklingssamarbete av den 20 augusti 2012 (COM(2012)0446),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 september 2010 om kommissionens meddelande En gemenskapsstrategi för förebyggande av katastrofer(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om förstärkning av den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer: civilskyddets och det humanitära biståndets roll(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Ett anständigt liv för alla: Att avskaffa fattigdom och ge världen en hållbar framtid av den 27 februari 2013 (COM(2013)0092),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring av den 13 oktober 2011 (COM(2011)0637) och rådets slutsatser om detta av den 14 maj 2012,

–  med beaktande av den nya given för engagemang i instabila stater inom Busan‑partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete, som antogs vid det femte högnivåforumet om stödeffektivitet i Busan (Sydkorea) den 29 november– 1 december 2011,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2013 om millennieutvecklingsmålen – att definiera en utvecklingsram för tiden efter 2015(3),

–  med beaktande av rådets slutsatser om den övergripande agendan för tiden efter 2015 av den 25 juni 2013,

–  med beaktande av Förenta nationernas konferens om hållbar utveckling, ”Framtiden vi vill ha”, som hölls i Rio de Janeiro (Brasilien) i juni 2012 (Rio+20), och särskilt de beslut om katastrofriskreducering som fattades i samband med denna,

–  med beaktande av det fjärde sammanträdet för den globala plattformen för katastrofriskreducering, som hölls i Genève (Schweiz) den 19–23 maj 2013,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Bättre nutrition för mödrar och barn i det externa biståndet: ett politiskt ramverk för EU av den 12 mars 2013 (COM(2013)0141),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A7-0375/2013), och av följande skäl:

A.  I 2012 års meddelande om resiliens definierade kommissionen begreppet resiliens som ”förmågan hos en enskild person, ett hushåll, en befolkningsgrupp, ett land eller en region att motstå, anpassa sig efter och snabbt återhämta sig från påfrestningar och chocker”.

B.  Katastrofriskreducering är en viktig del i arbetet för att uppnå resiliens. Katastrofriskreducering handlar om att analysera och hantera risker för att minska sårbarheten för katastrofer. Det omfattar insatser för att öka beredskapen, förbättra det förebyggande arbetet och minska riskerna på alla nivåer, från lokal nivå till internationell nivå.

C.  Ett viktigt led i strategin för resiliens är att koppla samman katastrofhjälp, återuppbyggnad och utveckling för att ta itu med avbrott i verksamheten och finansieringen mellan katastrofhjälps- och utvecklingsfaserna.

D.  Hyogo-handlingsplanen är ett ovärderligt instrument för att driva agendan för katastrofriskreducering internationellt, men den löper ut 2015. En ram för katastrofriskreducering efter 2015 ska enligt planerna antas vid världskonferensen för katastrofriskreducering i Japan i början av 2015.

E.  Vid halvtidsöversynen av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd noterades att det hade gjorts framsteg i arbetet med katastrofriskreducering, men att det krävs ytterligare konkreta framsteg.

F.  Enligt FN har 4,4 miljarder människor drabbats av katastrofer sedan 1992, vilket orsakat skador till ett värde av 2 biljoner US-dollar och skördat 1,3 miljoner människoliv. Kostnaden för katastrofförlusterna uppgick till över 300 miljarder US-dollar 2011. Varje dollar som investeras i katastrofriskreducering i ett krisbenäget område sparar minst fyra dollar i framtida katastrofhjälps- och återuppbyggnadskostnader enligt uppskattningar från Asiatiska utvecklingsbanken.

G.  De inbördes kopplingarna i leveranskedjorna i dagens globaliserade värld innebär att ekonomiska förluster i en region får globala återverkningar. Översvämningarna i Thailand 2011 uppskattas till exempel ha minskat den globala industriproduktionen med 2,5 procent.

H.  Kostnaderna för katastrofer ökar eftersom klimatförändringarna medför alltfler allvarliga väderrelaterade händelser, utöver den snabba och dåligt kontrollerade urbaniseringen, befolkningstillväxten, markförstöringen och bristen på naturresurser. Livsmedels- och näringskriser blir allt vanligare i många regioner i tredje världen.

I.  Insatser inriktade på katastrofriskreducering och resiliens måste utgöra ett tillskott till, inte en ersättning för, de utvecklade ländernas insatser för att minska sitt bidrag till klimatförändringen.

J.  I samband med budgetsaneringar är det mycket viktigt att resurserna används ändamålsenligt och effektivt. Finansieringen av katastrofriskreducering måste vara långsiktig, ta hänsyn till reella risker och vara inriktad på att hjälpa dem som är mest sårbara för chocker.

K.  Kina har satsat 3,15 miljarder US-dollar på att minska effekterna av översvämningar och har därmed undvikit förluster på uppskattningsvis 12 miljarder US-dollar. Andra framgångsrika exempel är Bangladesh, Kuba, Vietnam och Madagaskar, där man i avsevärd grad har lyckats minska effekterna av meteorologiska risker, t.ex. tropiska stormar och översvämningar, genom att förbättra systemen för tidig varning, katastrofberedskapen och andra riskreducerande åtgärder.

L.  I de flesta länder utgör investeringar från den privata sektorn en stor andel av de totala investeringarna, och den nationella ekonomiska utvecklingen och resiliensen mot katastrofer är beroende av den privata sektorns katastrofriskkänsliga investeringar.

M.  FN beräknar att befolkningen i världens stadsområden kommer att öka med 72 procent fram till 2050 och att merparten av den urbana tillväxten kommer att äga rum i mindre utvecklade länder, vilket innebär att antalet människor som är utsatta för katastrofrisker kommer att öka väsentligt.

N.  Katastrofer kan medverka till en rad andra problem, t.ex. extrem fattigdom, osäker livsmedelsförsörjning och undernäring.

O.  En tidigare ohållbar utvecklingsplanering och utvecklingspraxis har lett till att många befolkningar blivit mer sårbara för katastrofer. Det måste ställas krav på att en katastrofriskbedömning ska ingå i utvecklingsplanering och utvecklingsprogram.

P.  Bristen på samordning mellan EU:s medlemsstater och andra givarländer efter kriser gör att effekten av de samlade insatserna minskar. Ökad samordning mellan givarna både efter kriser och i arbetet med att bygga upp resiliens kan leda till stora besparingar och ökad effektivitet i arbetet med att nå utvecklingsmålen.

Q.  Den globala bedömningsrapporten (Global Assessment Report) är i dag etablerad som en tillförlitlig global informationskälla för analyser av risker och sårbarhetstrender. Det är emellertid fortfarande ett stort problem att det saknas korrekta uppgifter om katastrofförluster.

R.  Den regionala integrationen är en källa till ekonomisk, politisk och social framgång.

S.  Den praxis som innebär överlåtelse av jordbruksmark bör regleras för att förhindra att landsbygdsbefolkningen missgynnas.

EU:s resiliensstrategi

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om resiliens från 2012 och dess mål. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att aktivt gå vidare med förslagen i meddelandet och att se till att man utformar en långsiktig strategi för både uppbyggande av resiliens och katastrofriskreducering som omfattar både humanitära insatser och utvecklingsinsatser och etablerar en tydlig koppling mellan dessa.

2.  Europaparlamentet välkomnar handlingsplanen för resiliens i krisbenägna länder 2013–2020 och dess prioriteringar. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att tillsammans med Europeiska utrikestjänsten genomföra sina förslag och prioriteringar och se till att kontinuerliga framsteg görs för att uppnå handlingsplanens mål.

3.  Europaparlamentet är oroat över att resiliens, och i synnerhet katastrofriskreducering, bara nämns kortfattat i rådets slutsatser om den övergripande agendan för tiden efter 2015. Parlamentet anser att större vikt måste läggas vid dessa frågor i agendan för tiden efter 2015.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt integrera resiliensåtgärder i såväl den humanitära som den utvecklingsrelaterade delen av programplaneringen. Parlamentet betonar att det behövs en starkare koppling mellan kortsiktiga humanitära åtgärder och en mer långsiktig utvecklingsplanering och att detta bör ingå i EU:s övergripande resiliensstrategi.

5.  Europaparlamentet anser att EU:s resiliensstrategi främst måste vara inriktad på de mest sårbara, de fattigaste och de mest marginaliserade befolkningarna, som är mycket utsatta för risker, särskilt naturkatastrofer, och är dåligt skyddade mot sådana chocker, inklusive gradvisa förändringar. Parlamentet betonar att en långsiktig resiliensstrategi måste ta itu med orsakerna till utsattheten för risker och kraftigt minska de underliggande riskfaktorerna.

6.  Europaparlamentet betonar att EU:s långsiktiga resiliensstrategi bör åtgärda ekosystemets försämring, särskilt vad gäller jordbruk, vatten, biologisk mångfald och fiskeresurser, och uppmanar EU att bedriva en konsekvent utformad politik för att minska sårbarheten med hjälp av sin riskreduceringsstrategi, något som kan uppnås genom att införa hållbara produktionsmetoder och produktionssystem inom jordbruket, såsom växelbruk, agroekologi, skogsjordbruk, ekologiskt jordbruk och småskaligt jordbruk.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin agenda för resiliens rikta in sig på instabila och krisbenägna länder och att satsa på att stärka lokala institutioner för att skapa stabilitet och se till att sårbara befolkningar har tillgång till grundläggande tjänster.

8.  Europaparlamentet betonar att luckan mellan katastrofhjälps- och utvecklingsfaserna kan överbryggas genom att man kopplar samman katastrofhjälp, återuppbyggnad och utveckling, för att skapa synergieffekter mellan det humanitära arbetet och utvecklingsarbetet. Parlamentet anser att det är viktigt att mer i detalj utveckla övergångsstrategier och parallella kopplingar mellan humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete, särskilt i katastrofbenägna länder, i samband med utdragna kriser och i länder som återhämtar sig från katastrofer.

9.  Europaparlamentet vidhåller att katastrofbenägna länder bör ta på sig en ledande roll och vara huvudaktörer när det gäller att fastställa sina prioriteringar och utarbeta övergångsstrategier från humanitärt bistånd till långsiktiga utvecklingsstrategier, eftersom dessa länder har bättre förutsättningar att känna till de faktiska förhållandena på plats och därmed kunna fastställa vad som är bäst för deras egna samhällen.

10.  Europaparlamentet betonar att klimatförändringarna förvärrar de underliggande riskfaktorerna och därför måste beaktas i resiliensstrategier, i synnerhet klimatanpassning.

Katastrofriskreducering – ett grundläggande inslag i resiliens

11.  Europaparlamentet betonar att det är betydligt mer kostnadseffektivt att satsa på katastrofriskreducering innan katastrofer inträffar än att finansiera hjälpinsatser när katastrofer redan ägt rum. Parlamentet efterlyser därför ökade investeringar i katastrofriskreducering och resiliensstrategier i utvecklingsländerna, särskilt i de mest sårbara områdena, och vill att detta ska ingå i de nationella utvecklingsplanerna.

12.  Europaparlamentet framhåller att en effektiv hantering av katastrofinsatser tar med i beräkningen att det upprättas en ram som tillåter att alla de nödvändiga resurserna omedelbart sätts in.

13.  Europaparlamentet betonar att katastrofriskreducering bör prioriteras i framtida utvecklingsplanering och integreras i utvecklingsprogram och humanitära program i alla instabila och riskbenägna länder.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU och regeringarna i dess medlemsstater och partnerländer att förbättra och utveckla strategier för katastrofriskreducering genom att genomföra riskbedömningsprogram och förbättra systemen för tidig varning, särskilt i instabila och krisbenägna länder, genom att öka katastrofberedskapen för att effektivisera katastrofhanteringen på alla nivåer, samt genom att främja en mer hållbar utvecklingsplanering i partnerländerna.

15.  Europaparlamentet uppmanar partnerländerna att införa redovisningssystem som kan registrera lokala förluster och utbyta information mellan lokal och nationell nivå för planerings- och statistikändamål. Parlamentet konstaterar att en viss standardisering kan underlätta registreringen av förluster på regional nivå och därmed stödja det regionala samarbetet.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater samt partnerländerna att beakta den miljömässiga hållbarheten och katastrofriskhanteringen i reformprogram för markförvaltning och i markregistreringsmekanismer.

17.  Europaparlamentet noterar att katastrofriskreducering och klimatanpassning är inbördes relaterade och uppmanar därför kommissionen och alla aktörer att i ännu högre grad integrera katastrofriskreducerings- och klimatanpassningsstrategier, såsom befintliga nationella åtgärdsprogram för anpassning, och att inkludera dem i planeringen för den elfte EUF. Man bör även söka konkret ekonomiskt stöd, t.ex. genom att genomföra den globala klimatförändringsalliansen, och samordna insatserna för att harmonisera dessa verksamheter.

18.  Europaparlamentet stöder en komplementär och sammanhängande strategi för millennieutvecklingsmålen och katastrofriskreducering efter 2015. Parlamentet anser att processerna efter millennieutvecklingsmålen och Hyogo-handlingsplanen måste ta hänsyn till resultaten av de nuvarande ramarna och beakta erfarenheterna hos dem som drabbats hårdast av katastrofer och kriser. Parlamentet upprepar att katastrofriskreducering, klimatriskhantering och resiliens måste integreras i ramen för tiden efter 2015.

Hållbar utveckling, socialt skydd och samhällens resiliens

19.  Europaparlamentet betonar att resiliensstrategin måste leda till varaktiga positiva effekter för de mest sårbara grupperna i samhället, särskilt människor som lever i extrem fattigdom, i informella bosättningar eller i slumområden, och ursprungsbefolkningar som är ytterst utsatta för katastrofrisker.

20.  Europaparlamentet betonar att hållbar utveckling måste ses som ett grundläggande inslag i katastrofriskreducering. Parlamentet anser att långsiktiga framsteg kan uppnås endast om man tar itu med de underliggande faktorer som gör samhällen eller individer mer sårbara, t.ex. dålig miljöförvaltning, dålig infrastruktur, markförstöring och dålig stadsplanering.

21.  Europaparlamentet är medvetet om att en stor andel av de hushåll i utvecklingsländerna, särskilt i låginkomstländerna, som lever i varaktig fattigdom generellt sett har ett mycket begränsat eller inget socialt skydd och därför är ännu mer utsatta när det gäller naturkatastrofer och katastrofer som orsakas av människor. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare främja socialt skydd i sina program för utvecklingssamarbete genom särskilda åtgärder för att förbättra statliga system, förebyggande åtgärder och försäkringar mot naturkatastrofer och katastrofer som orsakas av människor.

22.  Europaparlamentet vill att ökad uppmärksamhet när det gäller småskaliga katastrofer ska vara ett centralt mål i resiliensstrategin och att småskaliga katastrofers skador och effekter på samhällen ska synliggöras på ett bättre sätt.

23.  Parlamentet understryker behovet av att förbättra och utveckla utbildningen om katastrofer och nödsituationer och att förbättra spridning, sammanställning och förmedling av information och kunskap som kan bidra till att stärka resiliensen i samhällen och främja beteendeförändringar och en kultur av katastrofberedskap.

24.  Europaparlamentet betonar att lokala myndigheter samt det civila samhällets lokala och nationella organisationer kan spela en viktig roll i arbetet för att bygga upp resiliensen, särskilt i instabila och krisbenägna länder, och uppmanar lokala myndigheter att i samråd med lokala samhällen och det civila samhällets organisationer utveckla sammanhängande och samordnade förfaranden för att genomföra resiliensstrategier.

25.  Europaparlamentet understryker att man tillsammans med lokala myndigheter, utvecklingspartner, forskare, det civila samhället, medier och allmänheten bör upprätta kraftfulla mekanismer för ansvarsskyldighet och övervakning för att förbättra tillgången till information och öka medvetenheten om behovet av strategier för katastrofriskreducering och resiliens. Parlamentet uppmanar till regelbunden insamling av uppgifter, bland annat meteorologiska data och uppgifter rörande skörd, boskap, hur väl marknaderna fungerar, barnens och de fattigaste samhällsgruppernas näringsmässiga tillstånd, befintliga mekanismer för katastrofriskreducering och tillgången till grundläggande tjänster. Parlamentet uppmuntrar till att dessa uppgifter regelbundet inrapporteras och offentliggörs på plattformar som är tillgängliga för allmänheten för att underlätta tillgången till information och tidiga varningar samt främja en förbättring av situationen.

Lära av livsmedelsförsörjningskriser och tidigare katastrofer

26.  Europaparlamentet påpekar att katastrofer och nödsituationer ofta följs av livsmedels- och näringskriser för dem som drabbats, särskilt barn. Parlamentet betonar vidare att livsmedelskriser är katastrofer i sig och att resiliensstrategin, som är inriktad på att trygga livsmedels- och näringsförsörjningen, systematiskt måste införlivas i programplaneringsbesluten.

27.  Europaparlamentet uppmanar EU att dra lärdom av samarbetspolitiken under de gångna årtiondena och att lägga fram förslag för att i praktiken främja en konsekvent politik för utveckling genom att knyta samman utvecklingsbiståndet med EU:s andra politikområden, såsom jordbruk, handel, beskattning, klimatförändring och investeringar.

28.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inkludera frågan om markrofferi i sin politiska dialog med utvecklingsländerna, i syfte att göra politisk samstämdhet till en hörnsten för utvecklingssamarbetet på både nationell och internationell nivå, samt att förebygga exproprieringen av småskaliga jordbruk, de fattigas ökade sårbarhet på landsbygden och ett ohållbart utnyttjande av mark- och vattenresurser.

29.  Europaparlamentet noterar att livsmedels- och näringskriserna blir allt vanligare i Sahelregionen och på Afrikas horn, där miljontals människor inte har tillgång till tillräckligt med mat. Parlamentet påpekar att livsmedelskriserna på Afrikas horn 2011 och i Sahel 2012 har visat att man enbart med humanitärt bistånd varken kan bryta den kroniska svälten och undernäringen eller ta itu med dess orsaker. Parlamentet betonar vikten av att ta itu med de underliggande orsakerna till den ständigt osäkra livsmedelsförsörjningen i dessa regioner. Det handlar till exempel om bristande tillgång till lämpliga grundläggande tjänster och lämplig utbildning, akut fattigdom, otillräckligt stöd till småskaligt jordbruk och småskalig boskapsskötsel, problem med tillgången på mark, miljöförstöring, snabb befolkningstillväxt, marknadsmisslyckanden, minskad livsmedelsproduktion per capita och dålig samhällsstyrning. Parlamentet betonar att de underliggande orsakerna till livsmedelskriser idag är mer komplicerade än tidigare. Till exempel är marknadsrelaterade chocker och prischocker vanligare idag och drabbar oftare fattiga människor.

30.  Europaparlamentet noterar att den kroniskt osäkra livsmedels- och näringsförsörjningen är den främsta orsaken till den ökade sårbarheten för livsmedelskriser, eftersom den minskar människors förmåga att förbereda sig för risker, att uthärda kriser och att återhämta sig från dem. Parlamentet noterar också att den kroniskt osäkra livsmedels- och näringsförsörjningen får långvariga negativa effekter som minskar humankapitalet genom att hämma barns tillväxt och påverka samhällens förmåga att utvecklas. Parlamentet inser att de höga och kraftigt fluktuerande livsmedelspriserna är kostsamma och komplicerade att ta itu med. Parlamentet påpekar att kommissionens resiliensstrategi är ett steg i rätt riktning för att ta itu med orsakerna till sårbarheten, där en av de viktigaste orsakerna är den kroniskt osäkra livsmedels- och näringsförsörjningen.

31.  Europaparlamentet anser att EU:s handlingsplan för resiliens bör vara inriktad på att genomföra en konsekvent politik för utveckling och försöka lösa problem med koppling till livsmedelstrygghet och klimatresiliens genom att avskaffa ohållbara strategier såsom dumpning av jordbruksprodukter och orättvisa handelsregler. Parlamentet uppmanar EU att på nationell och internationell nivå anlägga ett helhetsperspektiv på hållbart jordbruk.

32.  Europaparlamentet välkomnar såväl den gemensamma strategin för utveckling och humanitärt bistånd som den regionala strategin i EU-initiativet Stöd till Afrikas horns resiliens (Share) och i det EU-ledda initiativet Global allians för resiliens (Agir) i Sahelregionen. Parlamentet kräver att dessa regioner ägnas ännu mer uppmärksamhet och efterlyser ännu bättre samarbete och samordning mellan nationella regeringar, internationella givare, det civila samhället och den privata sektorn när det gäller att undanröja barriärer mellan utvecklingsstrategier och humanitära strategier och mellan ”vanliga insatser” och ”krisinsatser”.

33.  Europaparlamentet efterlyser en effektiv resiliensstrategi som omfattar flera institutioner, är samordnad, heltäckande och systematisk och omfattar många olika delar, t.ex. förutsägbara och riktade sociala skyddsnät för de mest sårbara. Detta skulle inte bara säkerställa att hushållen har omedelbar tillgång till livsmedel under kriser utan även garantera en snabb återhämtning och resiliens vid framtida chocker. Parlamentet kräver att arbetet med att minska undernäringen bland barn ska vara en central del av resiliensstrategin genom samordnade nationella planer där barn under två år och gravida kvinnor särskilt prioriteras.

34.  Europaparlamentet noterar att erfarenheterna från Niger, Burkina Faso och Mali visar att agroekologiska lågkostnadsmetoder, särskilt skogsjordbruk och mark- och vattenskydd, har ökat de småskaliga jordbrukarnas resiliens mot en osäker livsmedelsförsörjning. Parlamentet betonar dock att det agroekologiska jordbruket i sig inte är tillräckligt för att komma till rätta med de strukturella orsakerna till den osäkra livsmedelsförsörjningen. Parlamentet vill se att även aspekter som inte är jordbruksrelaterade införlivas i jordbruksinsatserna och att åtgärder vidtas för att se till att en förbättrad näringstillförsel är ett uttryckligt mål i jordbruksprogrammen. Parlamentet efterlyser också åtgärder för att se till att även kvinnliga jordbrukare får stöd genom programmen. Därför bör hinder på grund av bristande jämställdhet (när det gäller t.ex. tillgång till mark, lån, rådgivning och insatsvaror) beaktas vid utformningen av jordbruksprogrammen.

Bättre samordning av insatser och förbättrade finansieringsmetoder

35.  Europaparlamentet påpekar att det är viktigt att medlemsstaterna och EU:s institutioner bättre samordnar sina utvecklingsinsatser och humanitära insatser och att de samarbetar för att effektivisera stödet. Parlamentet pekar på sin studie Cost of non-Europe in Development Policy från juni 2013, i vilken man räknar med att man skulle kunna spara 800 miljoner euro varje år i transaktionskostnader om givarna koncentrerade sina stödinsatser till färre länder och insatser, och att man skulle kunna spara ytterligare 8,4 miljarder euro varje år om det fanns bättre fördelningsmekanismer mellan länderna.

36.  Europaparlamentet noterar det viktiga bidrag som rörliga småskaliga boskapsuppfödare ger till produktionen av kött, mjölk och blod i områden som är dåligt lämpade för andra former av jordbruk. Parlamentet betonar deras stora betydelse för att ge samhällen mat samt deras positiva bidrag till livsmedelstrygghet och näringstillförsel, något som stöds av belägg från torra och halvtorra områden som visar att barn i områden med betesmarker tenderar att ha bättre livsmedelstrygghet än barn som bor i städer och byar. Parlamentet kräver därför att man tar hänsyn till rättigheterna för och behoven hos befolkningar som bor i områden med betesmarker när man planerar jordbruksinsatser och jordbruksprogram.

37.  Europaparlamentet understryker vikten av att förbättra kapaciteten hos de småskaliga jordbruken genom att främja offentlig-privata investeringar, även i form av mikrokrediter till kvinnor.

38.  Europaparlamentet anser att de pengar som man sparar genom bättre givarsamordning till exempel skulle kunna användas för katastrofriskreducering som i sin tur skulle ge en betydande avkastning, och därmed skapa en god cirkel.

39.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag i handlingsplanen för resiliens från 2013 om att EU ska anordna ett årligt forum om resiliens. Parlamentet ser detta som en möjlighet att samordna det resiliensarbete som görs av offentliga institutioner, däribland nationella parlament och Europaparlamentet, den privata sektorn, icke-statliga organisationer och det civila samhället, för att möjliggöra väl samordnade framsteg när det gäller katastrofriskreducering och resiliens genom att alla aktörer arbetar tillsammans.

40.  Europaparlamentet uppmanar till ökat samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn när det gäller katastrofriskreducering och resiliens. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra det lättare för den privata sektorn att delta genom att skapa incitament och rätt klimat för privata företag för att de ska dela med sig av sin expertis om uppbyggnad av resiliens och riskreducering. I detta avseende uppmanar parlamentet dock kommissionen bestämt att utarbeta ett förslag som fastställer regler rörande offentlig-privata partnerskap, däribland konsekvensbedömningar av de sociala och ekologiska aspekterna, för att förhindra att t.ex. konflikter om markanvändning eller tillgången till vatten förvärras, och i synnerhet för att skydda småskaliga jordbrukare. Dessutom bör man erbjuda stöd till AVS-länder när det gäller att noggrant granska avtal med multinationella investerare, och uppmuntra till insyn i investeringar och investeringsmål på plattformar som är tillgängliga för det civila samhället.

41.  Europaparlamentet rekommenderar att samarbetet utökas med länder utanför EU och internationella och regionala institutioner när det gäller katastrofberedskap, katastrofinsatser och återuppbyggnad. Parlamentet stöder stärkt samarbete mellan kommissionen och FN:s kontor för katastrofriskreducering (UNISDR) för att förbättra EU:s insatser på katastrofriskreduceringsområdet.

42.  Parlamentet betonar att även om EU och internationella organisationer genom sina program kan göra framsteg när det gäller katastrofriskreducering och resiliens i utvecklingsländerna är det främst de nationella regeringarnas ansvar att garantera sina medborgares säkerhet. Parlamentet betonar därför att det i partnerländerna krävs ett starkt politiskt åtagande för stöd- och genomförandeinsatser som bidrar till resiliens och katastrofriskreducering.

o
o   o

43.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 50 E, 21.2.2012, s. 30. (2) EUT C 56 E, 26.2.2013, s. 31. (3) Antagna texter, P7_TA(2013)0283.

Europaparlamentets resolution av den 11 december 2013 om kvinnor med funktionsnedsättning (2013/2065(INI))

P7_TA(2013)0579 A7-0329/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som trädde i kraft den 21 januari 2011 i enlighet med rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD)(1), särskilt artikel 6 om kvinnor och flickor med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor av den 18 december 1979,

–  med beaktande av gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter,

–  med beaktande av artiklarna 10, 19 och 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(2),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (COM(2008)0426) och parlamentets ståndpunkt av den 2 april 2009 om detta förslag(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 november 2010 EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU (COM(2010)0636) och de handlingar som ingick i det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionen Initial plan to implement the European Disability Strategy 2010–2020 – List of Actions 2010–2015 (Ursprunglig plan för att genomföra EU:s strategi för personer med funktionshinder 2010–2020 – Förteckning över åtgärder 2010–2015) (SEC(2010)1323 och SEC(2010)1324),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2010 Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning (COM(2010)0758),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 3 december 2012 till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillgängligheten till offentliga myndigheters webbplatser (COM(2012)0721),

–  med beaktande av rådets rekommendation 98/376/EG av den 4 juni 1998 om parkeringstillstånd för personer med funktionshinder(4),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 30 november 2009 Främjande av integration på arbetsmarknaden – Återhämtning från krisen och förberedelser inför Lissabonagendan efter 2010,

–  med beaktande av utkastet till resolution från rådet av den 2 juni 2010 om en ny europeisk ram för funktionshinder (10173/2010) och rådets resolution om situationen för personer med funktionshinder i Europeiska unionen (2008/C 75/01),

–  med beaktande av kommissionens rapport om tillämpning och resultat av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2006 av den 5 juli 2006 om rättigheter i samband med flygresor för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet (COM(2011)0166),

–  med beaktande av domstolens dom i mål C-13/05 avseende direktiv 2000/78/EG – likabehandling i arbetslivet – begreppet funktionshinder(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 juni 1988 om teckenspråk för hörselskadade personer(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 maj 1989 om kvinnor och funktionshinder(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 september 1992 om rättigheter för personer med mentala funktionshinder(8),

–  med beaktande av sin resolution av 14 december 1995 om handikappade personers mänskliga rättigheter(9),

–  med beaktande av sitt uttalande av den 9 maj 1996 om autistiska personers rättigheter(10),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 13 december 1996 om parkeringstillstånd för rörelsehindrade – Handikappade personers rättigheter(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 april 1997 om lika möjligheter för funktionshindrade personer(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 april 2001 om ett Europa fritt från hinder för personer med funktionsnedsättning(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 september 2003 om kommissionens meddelande På väg mot en rättsligt bindande FN-konvention för att främja och skydda funktionshindrades rättigheter och värdighet(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 april 2009 om Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess fakultativa protokoll(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering av personer med funktionsnedsättning och EU:s handikappstrategi 2010–2020(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om att minska ojämlikhet i hälsa i EU(17),

–  med beaktande av Europeiska pakten för jämställdhet 2011–2020,

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet 2010–2015,

–  med beaktande av programförklaringen Second Manifesto on the Rights of Women and Girls with Disabilities in the European Union (A toolkit for activists and policymakers),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7 0329/2013), och av följande skäl:

A.  80 miljoner människor med funktionsnedsättning i Europeiska unionen har ett stort behov av en tillgänglig och fördomsfri fysisk, intellektuell och social miljö, utan barriärer, hinder och stereotyper som hindrar att de fullt ut kan åtnjuta sina grundläggande mänskliga rättigheter och sitt europeiska medborgarskap. Av dessa 80 miljoner människor är 46 miljoner kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, som utgör 16 procent av den sammanlagda kvinnliga befolkningen i EU.

B.  Uppskattningsvis en miljard människor i världen lever med funktionsnedsättning(18) och 80 procent av dem bor i utvecklingsländer. Kvinnor med funktionsnedsättning är missgynnade på flera plan, eftersom de har stora svårigheter att få tillgång till adekvat bostad, hälsovård, kollektivtrafik, utbildning, yrkesutbildning och sysselsättning, är utsatta för diskriminering i tillgången till kredit och andra produktiva resurser och sällan deltar i beslutsfattandet.

C.  Antalet äldre ökar vilket innebär att antalet människor med funktionsnedsättning, däribland kvinnor, kommer att öka i enlighet därmed. Enligt Världshälsoorganisationen är funktionsnedsättning mer utbrett bland kvinnor och de berörs särskilt av detta fenomen med tanke på deras längre förväntade livslängd. Detta innebär att antalet kvinnor med funktionsnedsättning kommer att öka i större utsträckning.

D.  Det ökande antalet personer med funktionsnedsättning innebär att bördan för vårdare, särskilt anhörigvårdare, kommer att öka. De flesta anhörigvårdare är kvinnor, som tvingas gå ner i arbetstid och till och med sluta yrkesarbeta för att ta hand om sina beroende familjemedlemmar.

E.  Full delaktighet i samhället och ekonomin för kvinnor med funktionsnedsättning är nödvändig för att Europa 2020-strategin ska kunna skapa smart och hållbar tillväxt för alla. Personer med funktionsnedsättning, även kvinnor och flickor, måste ges rättvisa och lika möjligheter och tillfällen att delta i samhällets sociala, ekonomiska och politiska liv. Personer med funktionsnedsättning möter fortfarande en mängd olika hinder för full delaktighet i samhället, vilket ofta leder till social utestängning och fattigdom och hindrar att de fullt ut kan åtnjuta det europeiska medborgarskapet.

F.  Diskriminering kan leda till social isolering och utestängning, psykologiska trauman samt vantrivsel.

G.  Grunden för varje slags sammanslutning av demokratiska stater är att underlätta för alla invånare, oberoende av om de är kvinnor eller män, att delta i de demokratiska processerna (särskilt val), skapa infrastruktur, där den saknas, för detta deltagande, och, följaktligen, främja delaktighet för kvinnor med funktionsnedsättning.

H.  Samtliga aktörer ska se till att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning får lika tillgång till offentliga hälso- och sjukvårdstjänster av hög kvalitet, bland annat genom att förbättra hälso- och sjukvårdspersonalens yrkesutbildning och livslånga lärande med avseende på de specifika behov dessa kvinnor har, inbegripet behov i samband med sexuell och reproduktiv hälsa.

I.  Kvinnor med funktionsnedsättning ska ha rätt till utbildning, hälsa, sysselsättning, rörlighet, familjeliv, sexuella förhållanden, giftermål, moderskap och särskilda skydd som garanterar dessa rättigheter.

J.  Framställningar av partnerskap, sexualitet och moderskap i det offentliga rummet på det sätt som kvinnor och flickor med funktionsnedsättning upplever det bidrar till insatserna för att bekämpa fördomar, envisa stereotyper och felaktiga uppgifter. Dessa framställningar kan ske på många olika sätt, särskilt via konstnärliga och kulturella metoder och medierna.

K.  Det är mycket mer sannolikt att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning utsätts för våld, särskilt för våld i hemmet och sexuellt utnyttjande, och uppskattningar visar att kvinnor med funktionsnedsättning löper 1,5 till 10 gånger högre sannolikhet att misshandlas än kvinnor utan funktionsnedsättning(19). Beroende på om de lever i samhället eller på institutioner måste särskilda åtgärder vidtas för att bekämpa denna oförsvarliga företeelse som utgör ett brott och en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna. Samtliga kvinnor måste ges full tillgång till stöd, eftersom kvinnor och flickor med funktionsnedsättning utsätts för större emotionellt beroende och löper större risk att bli offer för olika slags könsbaserat våld, uppnå lägre nivå av personlig och social utveckling och drabbas av vitt utbredd okunnighet i fråga om sexualitet och de otaliga och skadliga myterna kring denna fråga. Uppgifter visar på att det sexuella utnyttjandet av kvinnor med funktionsnedsättning har ökat som en följd av den ökade fattigdomen.

L.  Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning är utsatta för dubbel diskriminering på grund av bristande jämställdhet mellan könen, ålder, religion, etnicitet och kulturellt och socialt beteende samt stereotyper gällande funktionsnedsättning, vilket måste bekämpas. Kvinnor med funktionsnedsättning är ofta föremål för diskriminering i jämförelse med män med funktionsnedsättning, särskilt när det gäller tillgång till sysselsättning och utbildning. Kommissionen och medlemsstaterna kan förhindra detta genom att integrera ett jämställdhetsperspektiv i alla berörda områden inom politiken för personer med funktionsnedsättning.

M.  Det är de offentliga myndigheternas ansvar att genom inrättandet av offentliga specialinriktade och kostnadsfria tjänster av god kvalitet ge kvinnor och flickor med funktionsnedsättning en omgivning som är anpassad på ett sådant sätt att de fullt ut kan utnyttja sina rättigheter och ta sitt ansvar, och fatta egna beslut för att på detta sätt stegvis vinna oberoende, på lika villkor som människor som inte har någon funktionsnedsättning. Förhållandena, infrastrukturen, lagstiftningen och stödstrukturerna varierar kraftigt mellan medlemsstaterna.

N.  Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning kan endast åtnjuta lika rättigheter om rättvisa mellan könen är förverkligad och om de statliga myndigheterna är lika tillgängliga för kvinnor med funktionsnedsättning som för personer utan funktionsnedsättning. Jämställdhet i praktik och genomförande varierar dock kraftigt inom EU.

O.  Den grupp människor som har en eller flera fysiska, psykiska eller intellektuella funktionsnedsättningar är ytterst heterogen och det är därför nödvändigt att garantera behandling i enlighet med individuella behov.

P.  Den höga arbetslöshetsnivån bland personer med funktionsnedsättning är fortfarande oacceptabel. Detta ökar risken för social utestängning för personer med funktionsnedsättning, som är en utsatt grupp inom vilken fattigdom är vanligare. Eftersom kvinnor och flickor med funktionsnedsättning har svårare att få tillträde till arbetsmarknaden är det svårare för dem att leva ordnade och oberoende liv. En anställning är inte bara uteslutande en inkomstkälla, utan den har också kommit att fungera som en mekanism för social integration eftersom den skapar band till samhället och en rad interpersonella relationer. Det förekommer ofta att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning är underbetalda. Hinder för rörlighet liksom ett större beroende av familjemedlemmar och vårdare måste övervinnas för att underlätta deras aktiva deltagande i utbildnings- och arbetsmarknaderna och i det sociala och ekonomiska livet samhället.

Q.  I de medlemsstater där man satsar mest på att integrera kvinnor med funktionsnedsättning har dessa kvinnor större möjligheter att leva ett oberoende liv och utveckla sina färdigheter.

R.  Kvinnor med funktionsnedsättning som kommer från mer missgynnade samhällsskikt har haft färre möjligheter att utveckla sina färdigheter och att självförverkliga sig på ett oberoende sätt.

S.  Den ekonomiska krisen och nedskärningarna i offentlig hälso- och sjukvård och sociala tjänster i de flesta medlemsstater har negativa följder för utsatta grupper och särskilt för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. De riskerade fattigdom i hög grad redan före krisen. Dessa åtstramningsåtgärder har lett till färre speciallärare och ledsagare till personer med funktionsnedsättning, lägre socialt stöd till vårdarna, sänkta bidrag till personer med funktionsnedsättning, minskad finansiering av inrättningar och organisationer som arbetar med personer med funktionsnedsättning samt till en minskning av tillgången för personer med funktionsnedsättning till arbete inom den offentliga sektorn. Detta har fått dramatiska följder för kvinnor med funktionsnedsättning och deras möjligheter att leva ett oberoende liv.

T.  Det finns ett starkt samband mellan rörlighet, funktionsnedsättning och social integration, särskilt när det gäller kommunikationsfrihet och tillgång till kommunikation (också punktskrift, teckenspråk och andra alternativa kommunikationsformer), rörelsefrihet på livets alla områden och åtkomst till tjänster. Personer med funktionsnedsättning måste fullt ut och aktivt kunna delta i alla aspekter av samhällslivet och få tillgång till informations- och kommunikationstekniken samt till tekniska hjälpmedel i hemmet och internetbaserade kommunikationslösningar.

U.  Om tanken är att motverka social utestängning och spara pengar vore det bättre att medlemsstaterna gjorde det möjligt för kvinnor med funktionsnedsättning att bo kvar med sin familj i stället för att främja en institutionalisering av dem.

1.  Europaparlamentet betonar vikten av integration för samtliga EU-invånare, oberoende av eventuell fysisk, intellektuell, psykosocial eller psykisk funktionsnedsättning. Parlamentet efterlyser särskilda mål som ska fastställas för att garantera detta i syfte att förbättra livskvaliteten hos personer med funktionsnedsättning och främja en konsekvent politik genom full delaktighet för alla. Parlamentet betonar att utarbetandet av strategier samt lagstiftningsmässiga och politiska åtgärder som garanterar icke-diskriminering och lika möjligheter måste ske genom aktivt samarbete med samtliga inblandade aktörer, däribland kvinnor med funktionsnedsättning.

2.  Europaparlamentet vidhåller att ett jämställdhetsperspektiv ska integreras i politiken för personer med funktionsnedsättning och betonar vikten av att integrera jämställdhet för personer med funktionsnedsättning i program, åtgärder och strategier för jämställdhet för att stärka erkännandet av och förståelsen för jämställdhets- och handikappfrågornas sektorsövergripande natur i EU och i medlemsstaternas lagstiftning och politik. Parlamentet anser att kvinnor med funktionsnedsättning bör inbjudas att delta i relevanta instanser i egenskap av konsulter, rådgivare eller experter. Parlamentet beklagar att det i ”EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU” inte ingår något jämställdhetsperspektiv eller något särskilt kapitel om jämställdhetsspecifik handikappolitik Parlamentet beklagar även att EU:s jämställdhetsstrategi 2010–2015 inte specifikt tar upp frågan om funktionsnedsättning, trots att kvinnor med funktionsnedsättning ofta befinner sig i en mer utsatt position än män med funktionsnedsättning och oftare drabbas av fattigdom och social utestängning.

3.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som inte ännu ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess fakultativa protokoll att göra det så att de kan verkställas fullt ut.

4.  Europaparlamentet framhåller att en mängd studier visat på att kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för dubbel diskriminering på grund av såväl sitt kön som sin funktionsnedsättning, och betonar att överlappning av sådan diskriminering har särskilt negativa effekter för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, mot bakgrund av den aktuella bristen på specifika bestämmelser, införa bestämmelser för kvinnor med funktionsnedsättning i de sociala trygghetssystemen.

5.  Europaparlamentet påminner regeringarna om att diskriminering på grund av funktionsnedsättning är förbjudet och uppmanar medlemsstaterna att anstränga sig ytterligare för att undanröja de återstående hindren.

6.  Europaparlamentet påminner om att integration och delaktighet av kvinnor och flickor med funktionsnedsättning endast kan uppnås om man underlättar deras rörlighet i en fysisk och social miljö utan hinder och efterlyser insatser i detta syfte.

7.  Europaparlamentet understryker att sammanslutningar som sammanför de personer, särskilt kvinnor, som fungerar som vårdare för familjemedlemmar eller nära anhöriga med funktionsnedsättning spelar en viktig roll, och betonar det viktiga upplysningsarbete de utför.

8.  Europaparlamentet betonar vikten av att optimera användningen av EU:s finansieringsinstrument, särskilt strukturfonderna, för att främja tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning och se till att de inte diskrimineras, med särskild hänsyn till kvinnor, som ofta drabbas av flerfaldig diskriminering, samt åtgärder för att synliggöra möjligheterna att finansiera sådana insatser i denna typ av program efter 2013.

9.  Europaparlamentet framhåller att information om de tjänster som är tillgängliga för allmänheten (utbildning, hälso- och sjukvård, rättsväsende, transporter, administrativa förfaranden etc.) måste erbjudas enkelt och säkert på alla språk och i alla tillgängliga former och format. När sådana tjänster erbjuds per telefon eller med hjälp av distansöverbryggande teknik måste de vara tillgängliga även för döva och dövblinda kvinnor.

10.  Europaparlamentet understryker att integration förutsätter att stereotyper vederläggs genom positiva bilder som förmedlas genom användning av kulturyttringar och upplysningskampanjer, som tillhandahåller en objektiv presentation av skildringar av kvinnor med funktionsnedsättning och visar upp den rika mångfald av roller som de kan ta på sig i sitt dagliga liv i samhället, liksom genom skildringar av funktionshinder i det offentliga rummet, eftersom det är just detta område som släpar efter. Parlamentet betonar att medierna fyller en viktig roll när det gäller att sprida information om kvinnor med funktionsnedsättning och att de bör bidra till att det sker en förändring till det bättre av allmänhetens inställning till dessa kvinnor, vilket är i linje med principerna och värdena i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att betrakta sexuellt våld som ett allvarligt brott som ska lagföras, särskilt i fall som rör kvinnor med funktionsnedsättning, framför allt kvinnor med psykisk funktionsnedsättning, för att minska det höga antalet rapporterade fall av våldtäkter och sexuella trakasserier och sexuellt våld inom stora institutioner.

12.  Europaparlamentet framhåller att det för att förhindra att flickor med funktionsnedsättning göms undan, överges, försummas och segregeras är nödvändigt att främja informationskampanjer som riktar sig till familjerna och som informerar dem om vilka resurser samhället erbjuder för att vårda dessa flickor och bidra till deras framtida utveckling samt för att få bukt med sexistiska och diskriminerande stereotyper. Parlamentet anser att, om de närmast anhöriga inte är i stånd att ta hand om ett barn med funktionsnedsättning, ska det allmänna se till att barnet kan omhändertas inom den utvidgade familjen eller, om detta inte är möjligt, att barnet erbjuds offentlig omsorg inom en familj. Parlamentet konstaterar att det är nödvändigt att främja mottagande av fosterbarn och adoption av barn med funktionsnedsättning, genom att förenkla de byråkratiska förfarandena liksom att informera och ge lämplig hjälp till fosterfamiljer eller familjer som väljer att adoptera.

13.  Europaparlamentet föreslår att arkitektoniska och andra miljömässiga hänsyn och åtgärder måste vidtas på området för boende för att skynda på en positiv övergång från ”design för särskilda behov” till ”sammanhängande och integrerande design för samtliga invånare”. Fullständig tillgänglighet och relevanta anpassningar bör dock inte vara ett mål enbart inom arkitekturen, utan universell utformning bör utgöra ett oavvisligt mål och en realitet, särskilt när det gäller de grundläggande vardagsbehoven hos kvinnor med funktionsnedsättning. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att garantera att kvinnor med funktionsnedsättning får tillgång till program för subventionerat enskilt eller delat boende, och att de måste få ekonomiskt stöd för att kunna bygga bort hinder i hemmet; sådant stöd måste vara tillgängligt även för dem som bor i hyresbostäder. Europaparlamentet påminner därför än en gång om vikten av att tillförsäkra personer med funktionsnedsättning större tillgång till anständiga levnadsförhållanden, oberoende av om det gäller bostäder, mobilitet, tillgång till offentliga och sociala tjänster eller deltagande i det offentliga livet.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stimulera tillgång utan hinder, för kvinnor och flickor med nedsatt rörlighet och kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, till transportinfrastruktur, fordon och till formaten för information och reservation. Parlamentet konstaterar att kvinnor med funktionsnedsättning utnyttjar kollektivtrafiken i större utsträckning än män med funktionsnedsättning. Parlamentet betonar därför att det är viktigt att frågor som är knutna till funktionsnedsättning och kön beaktas vid utformningen, genomförandet och utvärderingen av transportpolitiken, så att kvinnor med funktionsnedsättning garanteras lika möjligheter och inte diskrimineras. Parlamentet rekommenderar därför att kvinnor med funktionsnedsättning, eftersom de är experter på området, deltar som konsulter i utformningen av transportpolitiken.

15.  Europaparlamentet framhåller att tillgång till internet och sociala medier också måste garanteras (exempelvis ska alla offentliga webbplatser vara läsbara för personer med nedsatt syn, anpassningarna måste även inriktas på andra typer av funktionsnedsättning än nedsatt syn, t.ex. anpassning av komplext innehåll så att det kan förstås av personer med intellektuell funktionsnedsättning samt införlivande av videofilmer som med hjälp av teckenspråkstolkning förklarar innehållet). Parlamentet uttrycker sin oro för att invånarnas tillgång till myndigheter och e-förvaltning ännu inte är helt säkerställd. Parlamentet understryker att alla personer med funktionsnedsättning, även äldre personer med hörselnedsättning, vars antal och andel i samhället enligt Världshälsoorganisationens uppskattningar särskilt håller på att öka, ges tillgång till digital kompetens. Parlamentet ser därför positivt på kommissionens förslag till direktiv om tillgängligheten till offentliga myndigheters webbplatser.

16.  Europaparlamentet betonar att demokratiskt deltagande är en grundläggande och medborgerlig rätt för kvinnor med funktionsnedsättning som måste underlättas och garanteras. Medlemsstaterna och alla andra berörda offentliga myndigheter uppmanas därför att tillhandahålla lämpligt anpassade inrättningar och möjliggöra kvinnors aktiva engagemang och delaktighet.

17.  Europaparlamentet påminner om att FN:s konvention främjar en människorättsmodell som utgår från att stöd ges i beslutsfattandet, på grundval av jämställdhet och alla människors inneboende värde, i stället för det förlegade system som utgår från att en tredje person fattar besluten för en person med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att underlätta för kvinnor med funktionsnedsättning att delta i beslutsfattandet så att deras intressen och rättigheter skyddas.

18.  Europaparlamentet anser att kvinnor med funktionsnedsättning har rätt att, så långt som möjligt, fatta beslut om sitt eget liv och sina egna behov, att höras och rådfrågas och att deras oberoende bör främjas aktivt, och framhäver att dessa rättigheter också bör garanteras i specialiserade offentliga institutioner under normala levnadsförhållanden. Parlamentet betonar att personlig assistans kan vara ett sätt att uppnå självständigt boende för dem och bör därför underlättas och främjas för kvinnor med funktionsnedsättning som en del av stödet till dem på läroinrättningar och yrkesutbildningsinstitut, på arbetsplatsen, inom familjen och i samband med graviditet och moderskap.

19.  Europaparlamentet påminner om att varje fas i en kvinnas liv inte bara innebär möjligheter utan också skyldigheter och att kvinnor i detta sammanhang ofta måste utstå oproportionerliga bördor i samband med graviditet och barnafödande när de måste möta de negativa följderna av graviditet, särskilt om papporna varken tar sitt ansvar eller bidrar till sitt barns välbefinnande och öde genom att överge sina familjer, eftersom båda föräldrarna i en familj ska dela lika på samma ansvar på grundval av jämställdhet, om de inte ömsesidigt kommit överens om något annat på förhand.

20.  Europaparlamentet framhåller att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning måste få information om sina rättigheter så att de kan fatta egna beslut. Informationen ska ges på ett sätt som innebär att dessa kvinnor och flickor kan komma åt och förstå den, med hänsyn tagen till de olika former, medier och format för kommunikationen som de väljer och, i förekommande fall, deras intellektuella funktionsnedsättning.

21.  Europaparlamentet konstaterar att det på det medicinska området finns behov av särskild och fortlöpande vidareutbildning för vårdpersonalen för att de ska kunna erbjuda kvinnor och flickor med funktionsnedsättning rätt vård, särskilt om psykiska sjukdomar/intellektuell funktionsnedsättning, så att dessa sjukdomstillstånd lättare upptäcks och de drabbade patienterna remitteras för behandling till medicinska enheter som är specialiserade och kompetenta på detta område. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att se till att samtliga yrkesgrupper som arbetar med personer med funktionsnedsättning får särskild vidareutbildning och betonar att vårdpersonal och lärare under sin utbildning måste studera och uppmärksammas på alla typer av funktionsnedsättningar, eftersom kunskapen om vissa av dessa är alltför bristfällig trots deras utbredning.

22.  Europaparlamentet noterar att utbildningen och yrkesutbildningen för personer med funktionsnedsättning genomförs separat och bristfälligt i vissa medlemsstater. Parlamentet understryker att det är mycket viktigt att kvinnor med funktionsnedsättning integreras i det vanliga utbildnings- och yrkesutbildningssystemet när deras funktionsnedsättning medger en sådan integrering.

23.  Europaparlamentet understryker behovet av att stödja invandrarkvinnor och invandrarflickor med funktionsnedsättning så att de kan utveckla sina färdigheter och sin potential inom yrkesutbildningen, och ge dem möjligheter att hitta lämpliga arbeten.

24.  Europaparlamentet konstaterar att de olika faserna i en kvinnas liv – varav graviditet är en – är förenade med särskilda utmaningar som måste bemötas, och att kvinnor med funktionsnedsättning också bör åtnjuta samma rättigheter och möjligheter som erbjuds kvinnor utan funktionsnedsättning i detta sammanhang så att allt motarbetande av graviditet kan undvikas. Parlamentet betonar, med tanke på att kvinnor med funktionsnedsättning brottas med utmaningar utöver det vanliga, att de bör ha rätt till förlängd mammaledighet så att de kan anpassa sig till sin nya situation och utforma sitt familjeliv på bästa sätt. Parlamentet konstaterar att tvångssterilisering och påtvingad abort är våldshandlingar mot kvinnor och utgör former av inhuman och förnedrande behandling, som medlemsstaterna måste utrota och fördöma kraftigt.

25.  Europaparlamentet understryker att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning måste få kunna åtnjuta sin sexualitet lika fritt som personer utan funktionsnedsättning. Kvinnor med funktionsnedsättning måste kunna få leva och uppfylla sin önskan att få barn på samma sätt som kvinnor utan funktionsnedsättning. Parlamentet betonar att det för att flickor, tonårsflickor och kvinnor med funktionsnedsättning ska kunna ta ansvar för sin sexualitet är nödvändigt att de får tillgång till sexualundervisning: de måste lära sig och förstå hur kroppen fungerar (hur en graviditet uppstår och hur den kan undvikas), hur de kan säga nej till sexuella handlingar de inte vill delta i, hur de kan undvika sexuellt överförbara sjukdomar etc. ; De behöver känna till och förstå hur kroppen fungerar (hur man blir gravid och hur man undviker graviditet), hur man säger nej till sexuella aktiviteter man inte vill medverka i, hur man undviker sexuellt överförbara sjukdomar, etc. Parlamentet betonar att man måste säkerställa att dessa kvinnor och deras familjer får specialiserat stöd – bl.a. barnomsorg – så att de till fullo kan njuta av moderskapet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i detta fall särskilt beakta behoven hos kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning.

26.  Europaparlamentet anser att det är avgörande att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning har fullständig tillgång till hälso- och sjukvård som tillgodoser deras särskilda behov, inbegripet gynekologiska konsultationer och läkarundersökningar, också med avseende på familjeplanering, och till anpassat stöd under graviditeten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att via den nationella offentliga hälso- och sjukvården se till att tillgången till dessa tjänster är välfungerande.

27.  Europaparlamentet framhåller vikten av att utrota fördomar, negativa uppfattningar och sociala stigmata, att uppmuntra social acceptans, social delaktighet, respekt och tolerans uppmuntras och att sätta värde på mänsklig mångfald. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt genomföra upplysningskampanjer.

28.  Europaparlamentet framhåller att våld mot kvinnor och sexuellt våld är ett allvarligt brott mot de grundläggande rättigheterna. Parlamentet framhåller att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning som bor på vårdhem och mentalsjukhus är extremt utsatta och måste skyddas från sexuella övergrepp och andra former av fysisk misshandel som de kan utsättas för, och uppmärksammar med oro bristen på uppgifter om denna oroväckande företeelse. Medlemsstaterna uppmanas att utreda hur vanligt förekommande detta problem är genom att uppmuntra drabbade kvinnor med funktionsnedsättning att bryta sin tystnad. Parlamentet uppmuntrar till insamling av aktuella uppgifter på ett konfidentiellt sätt så att de åtgärder som behövs för att ta itu med problemet vidtas. Parlamentet uppmanar Europeiska jämställdhetsinstitutet att undersöka hur flickor och kvinnor med funktionsnedsättning drabbas av våld.

29.  Medlemsstaterna uppmanas också att förebygga trakasserier på arbetsplatsen genom effektiva åtgärdsplaner mot trakasserier i enlighet med tillämpningen av direktiv 2000/78/EG, för att minska den höga förekomsten av våldtäkter och fall av sexuella trakasserier och sexuellt våld, liksom tvångssterilisering, framför allt inom stora institutioner.

30.  Parlamentet betonar att det i många utvecklingsländer fortfarande är mycket som hindrar kvinnorna från att komma undan våld, anmäla sådana brott och få tillgång till rättslig prövning och rättsliga och sociala tjänster.

31.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att vidta alla ändamålsenliga lagstiftnings-, administrativa, sociala, utbildnings- och andra åtgärder för att skydda kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, såväl inom som utom hemmet, mot alla former av utnyttjande, våld och övergrepp och att underlätta deras tillgång till rättslig prövning genom tillhandahållande av lämplig lokal assistans och stöd, med beaktande av deras specifika behov, inbegripet hjälpmedel, för att undvika utestängning och isolering i hemmet. Dessutom bör samtliga sådana tjänster och program övervakas noga av oberoende myndigheter. Parlamentet beklagar att EU:s och medlemsstaternas lagstiftning mot utnyttjande, våld och övergrepp ofta saknar fokus på funktionsnedsättningar.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen utarbeta en övergripande strategi för att bekämpa våld mot kvinnor, såsom begärts av parlamentet i ett flertal resolutioner, senast i sin resolution av den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor(20). Parlamentet upprepar än en gång att kommissionen måste lägga fram ett straffrättsligt instrument för att bekämpa könsrelaterat våld, som ska omfatta skydd av rättigheterna för kvinnor med funktionsnedsättning som utsatts för sexuella övergrepp och sexuellt våld utanför eller i hemmet.

33.  Europaparlamentet framhåller att man måste garantera att kvinnor med funktionsnedsättning bereds ekonomiska möjligheter att på ett enkelt och säkert sätt få tillgång till rättssystemet, och att de i alla skeden av förfarandet har tillgång till de system och den teknik för muntlig kommunikation som de väljer, vilket bl.a. inbegriper teckenspråkstolkar eller tolkar för dövblinda personer, så att de korrekt kan kommunicera med personalen inom polisen och de rättsliga myndigheterna. Parlamentet understryker att kvinnor med funktionsnedsättning ofta är beroende av den person som vårdar dem, som i många fall också är den person som misshandlar och förgriper sig på dem, och att man därför måste säkerställa oberoende former för kommunikation med kvinnor med funktionsnedsättning som misshandlats, så att de kan göra en anmälan och omedelbart kan förflyttas till en tillfällig vårdinrättning som tillgodoser deras behov, tills ärendet har fått en rättslig lösning. Parlamentet föreslår att brottmålsförfaranden ska införas, som är särskilt tillrättalagda för de behov kvinnor med funktionsnedsättning har, inbegripet tillhandahållande av stöd från en icke-statlig organisation. Parlamentet understryker att inga hinder får ligga i vägen för att kvinnor med funktionsnedsättning får tillgång till rättslig prövning. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det måste vidtas effektiva åtgärder för att kvinnor med funktionsnedsättning ska få det stöd de behöver i utövandet av sin rättskapacitet, vid behov anpassat till kvinnornas personliga behov och färdigheter, när det gäller fattandet av beslut som rör medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet betonar att det också behövs lämpliga och effektiva skyddsåtgärder för att förhindra att tredje parter eller institutioner missbrukar sin ställning gentemot kvinnor med funktionsnedsättning som utövar sin rättskapacitet, t.ex. erkända oberoende experters framtagande av opartiska bedömningar av kvinnornas verkliga behov, och att dessa åtgärder regelbundet måste ses över.

34.  Europaparlamentet betonar att varje avtal om sterilisation, som en kvinna eller flicka med funktionsnedsättning ingår, måste vara frivilligt och utredas av en opartisk tredje part som har i uppdrag att kontrollera att beslutet fattades på ett ärligt sätt och, om det inte finns allvarliga medicinska indikationer, utan tvång. Parlamentet betonar vidare att preventivmedel aldrig får ges och en graviditet aldrig lagligen avbrytas om en kvinna eller flicka med funktionsnedsättning inte ger sitt samtycke. Parlamentet anser att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning måste ha rätt att ge sitt samtycke med full kännedom om förhållandena och att förstå all medicinsk praxis. Om en kvinna eller flicka med funktionsnedsättning inte är i stånd att ge sitt samtycke, ska samtycket alltid grunda sig på respekten för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förebygga och utdöma straff för tvångssterilisering av kvinnor med funktionsnedsättning.

35.  Europaparlamentet konstaterar att den terminologi som används för att beskriva fysiska funktionshinder och funktionsnedsättning skiljer sig åt och att tyngdpunkten bör ligga på funktionsnedsättning istället för på funktionshinder i medicinska termer, i enlighet med det synsätt som valts i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och som domstolen följer. Parlamentet betonar att arbetsgivare bör inrikta sig på kompetenser och färdigheter hos anställda eller sökanden med funktionsnedsättning.

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra och garantera kvinnor och flickor med funktionsnedsättning tillgång till alla typer av formell och informell utbildning och livslångt lärande och till arbetsmarknaden, eftersom de bör uppmuntras att studera och utnyttja den nya informations- och kommunikationstekniken och få stöd och uppmuntras för att komma in på arbetsmarknaden, och belyser att särskilda begåvningar, åsikter och erfarenheter kan berika arbetsmiljöerna avsevärt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla utbildning och information till lärare, utbildare, ansvariga offentliga tjänstemän samt arbetsgivare så att de inför förfaranden för social integration som tar tillvara potentialen och mervärdet hos kvinnor med funktionsnedsättning. Parlamentet föreslår att man ska använda Europeiska socialfonden effektivt för att se till att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning i större utsträckning deltar i alla viktiga delar av samhällslivet, t.ex. tillträde till arbetsmarknaden, samt för att minska ungdomsarbetslösheten och fattigdomen.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över sina regelverk och politiska ramar med hänsyn till arbetsmarknadsdeltagandet hos kvinnor med funktionsnedsättning och kvinnor med intellektuell och psykisk funktionsnedsättning. Parlamentet understryker behovet av att anta aktiva arbetsmarknadsåtgärder för kvinnor med funktionsnedsättning, med utrymme för individuella val, inbegripet flexibla anställningsformer och deltids- och heltidsarbete, och att överväga möjligheten att stimulera små och medelstora företag med hjälp av finansiella incitament och annat stöd för att göra det lättare att förena yrkes- och privatliv. Parlamentet betonar att kvinnor med funktionsnedsättning, när det gäller grundande av småföretag och andra former av egenföretagande, bör ha samma rätt till finansiering liksom rätt att välja mellan olika anställningsformer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att dra nytta av bästa praxis runtom i Europa. Arbetsgivarna uppmanas att göra rimliga anpassningar av arbetsplatser och arbetsvillkor, för att fokusera mer på att ge incitament till personer med funktionsnedsättning och aktivt integrera dem på arbetsmarknaden, med möjlighet att i enskilda fall av diskriminering vända sig till arbetsdomstolar i enlighet med artikel 5 i direktiv 2000/78/EG.

38.  Europaparlamentet konstaterar att dagens utbildnings- och fortbildningssystem i allmänhet inte lyckas undvika de många avhoppen bland personer med funktionsnedsättning, och uppmanar medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma pojkar och flickor med funktionsnedsättning eller med särskilda behov i skolan för att förbättra deras integration och bidra till att minska avhoppen från skolan till mindre än 10 procent.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera finansiering och lämpligt stöd till handikappsammanslutningar och handikapporganisationer, eftersom dessa spelar en viktig roll för att främja rättigheter för personer med funktionsnedsättning och belysa värdet av att de som aktiva medborgare deltar i samhällslivet.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge anpassat specialstöd till familjer till kvinnor med funktionsnedsättning genom att utbilda och stödja vårdarna på alla nivåer, och att inrätta institutioner som tillfälligt kan ta hand om personer med funktionsnedsättning när deras familjer är i behov avlastning.

41.  Europaparlamentet understryker de befintliga ojämlikheterna när det gäller infrastrukturinrättningar mellan medlemsstaterna för personer med funktionsnedsättning och betonar behovet av fri rörlighet inom EU, som ska garanteras överallt för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, och att destinationsmedlemsstaten måste tillhandahålla dem de särskilda hjälpmedel som de har rätt att åberopa, på samma villkor som övriga personer med funktionsnedsättning.

42.  Europaparlamentet beklagar att rådet har ännu inte har slutfört sitt arbete med utkastet till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning, trots att parlamentet lade fram sin ståndpunkt 2009. Parlamentet uppmanar rådet att se till att denna lagstiftning antas före utgången av den innevarande valperioden.

43.  Europaparlamentet framhåller att personer med funktionsnedsättning, särskilt kvinnor, i större utsträckning riskerar att drabbas av fattigdom (enligt OECD lever nästan en fjärdedel av alla personer med funktionsnedsättning i fattigdom). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta tillräckliga åtgärder för att förhindra att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning glider ner i fattigdom, och att se till att de erhåller stöd och bidrag för sin funktionsnedsättning och har tillgång till sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster, genom att utforma nationella ändamålsenliga program och se till att dessa genomförs effektivt genom ständig övervakning och utvärdering. Parlamentet betonar att risken för fattigdom och arbetslöshet är särskilt allvarlig för ensamstående mammor till barn med funktionsnedsättning. Parlamentet påminner om att främjandet av jämställdhet och lika möjligheter liksom bekämpandet av den diskriminering som barn med funktionsnedsättning och deras familjer är utsatta för utgör ett verktyg för att motverka stigmatisering, fattigdom och social utestängning, och understryker att sambandet mellan funktionsnedsättning, kön och fattigdom måste beaktas i alla strategier för bekämpning av fattigdom och social utestängning.

44.  Europaparlamentet förespråkar att de offentliga sjukvårdssystemen ska betrakta utsatta grupper som användare med särskilda behov och att de ska förfoga över medel och remissenheter som gör att de kan erbjuda lämplig vård.

45.  Europaparlamentet begär att särskild uppmärksamhet ska fästas vid äldre kvinnor som ofta lever ensamma och drabbas av olika sjukdomar som medför funktionsnedsättning, genom inrättande av ett program för förebyggande och stöd.

46.  Europaparlamentet understryker att införandet av åtstramningsåtgärder i många länder har lett till en nedskärning av bidrag och grundläggande tjänster, vilket i särskilt hög grad drabbar kvinnor med funktionsnedsättning. Parlamentet understryker att nedskärningarna av bidragen till personer med funktionsnedsättning och till deras vårdare, i de flesta fall kvinnor, kommer att inverka negativt på anhörigvårdande kvinnors utbildningsbehov liksom på deras sociala och ekonomiska behov. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att vidta åtgärder för att undanröja hindren för effektiva, tillgängliga och rimligt prissatta tjänster av god kvalitet för kvinnor med funktionsnedsättning.

47.  Europaparlamentet påpekar att bristen på rimligt prissatta och tillgängliga assistent- och vårdtjänster av hög kvalitet i de flesta medlemsstater och det faktum att vårdarbetet inte delas lika mellan kvinnor och män har direkt negativ inverkan på kvinnors möjligheter att delta i alla aspekter av det sociala, ekonomiska, kulturella och politiska livet. Parlamentet betonar i detta avseende att särskilt uppmärksamhet måste fästas vid de personer, ofta kvinnor, som vårdar personer med funktionsnedsättning, och att de måste kunna tillgodoräkna sig detta arbete när en bedömning görs av deras arbetslivserfarenhet och betonar också att medlemsstaterna måste uppmuntras att i sina sociala trygghetssystem och i samband med människors pensionering erkänna det engagemang som visas och det obetalda arbete som utförs av de personer, mestadels kvinnor, som vårdar personer med funktionsnedsättning. Parlamentet framhåller att man särskilt måste uppmärksamma dessa kvinnor för att se till att de får lämplig lön och ålderspension. Kommissionen uppmanas därför att lägga fram ett lagstiftningsförslag om ledighet för vårdare (eller ledighet för vård av anhörig) före valperiodens slut, som gör det möjligt för människor att ta ledigt en period från vård av sjuka anhöriga eller anhöriga med funktionsnedsättning och/eller stanna kvar på arbetsmarknaden när man tar ledigt för att vårda familjemedlemmar i beroendeställning.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta storskaliga kampanjer för att öka medvetenheten som ska göra kvinnor och flickor med funktionsnedsättning synligare, och belyser den värdefulla roll som massmedier och internet kan spela för att bygga upp en positiv bild av kvinnor med funktionsnedsättning och uppmuntra dem att utöva sina rättigheter.

49.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna måste garantera att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning åtnjuter likhet inför lagen och är berättigade till samma rättsliga skydd och samma rättsliga förmåner utan någon som helst diskriminering. All diskriminering på grund av funktionsnedsättning och kön ska vara förbjuden, med beaktande av att den sammantagna effekten av de två faktorerna resulterar i en exponentiell effekt på ojämlikheten.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, då den genomför sin halvtidsöversyn av den europeiska strategin för personer med funktionsnedsättning 2010–2020 och utarbetar den därtill hörande förteckningen över åtgärder för 2015–2020, utarbeta ett mer jämställdhetsmedvetet synsätt.

51.  Europaparlamentet påminner om att EU:s handikappolitik redan från början måste beakta jämställdhetsfrågor, i syfte att undvika att befintliga orättvisor befästs eller förvärras allteftersom politiken utvecklas. Parlamentet framhåller att det måste utarbetas indikatorer som speglar både jämställdhets- och funktionsnedsättningsperspektivet. Bristen på indikatorer gör det svårt att få en korrekt uppfattning om den verklighet som kvinnor med funktionsnedsättning lever med. Kommissionen uppmanas att i framtida undersökningar om kvinnor och funktionsnedsättning involvera just kvinnor och flickor med funktionsnedsättning.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att anta ett övergripande antidiskrimineringsdirektiv som inom EU:s alla behörighetsområden ska syfta till att undanröja hinder som hindrar personer med funktionsnedsättning, särskilt kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, från att uppnå sin fulla potential för deltagande i samhället och oberoende.

53.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja frivilliga initiativ till stöd för mänsklig mångfald och att anslå tillräcklig finansiering till icke-statliga organisationer som arbetar med denna fråga.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samla in uttömmande och tillförlitlig statistik för riktad forskning om hur verkligheten ser ut för personer med funktionsnedsättning, vilket är absolut nödvändigt för att effektivt utforma strategier för att lösa sektorsövergripande frågor om kön, funktionsnedsättning och våld. Parlamentet anser att denna uppgiftsinsamling bör ske i samarbete med kvinnor med funktionsnedsättning. Dessutom är det nödvändigt att jämställdhetsperspektivet beaktas i all forskning om personer med funktionsnedsättning och att funktionsnedsättningsperspektivet beaktas i all forskning om kvinnor och flickor.

55.  Europaparlamentet betonar att mångfald berikar samhället.

56.  Europaparlamentet konstaterar att människans värdighet är okränkbar och måste respekteras och skyddas.

57.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att anta ett jämställdhetsmedvetet synsätt på funktionsnedsättning i utvecklingsagendan för perioden efter 2015.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att införliva funktionsnedsättning i sin utvecklingspolitik och sina projekt på ett samordnat sätt och att främja en omfattande strategi för fattigdomsminskning i de geografiska programmen för kvinnor med funktionsnedsättning, i syfte att frigöra deras ekonomiska potential. Parlamentet betonar att markreformer måste garantera jämställdhet i markägandet, även för kvinnor med funktionsnedsättning.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att ta fram övervakningsmekanismer för att utvärdera vilken inverkan deras politik har på kvinnor med funktionsnedsättning på nationell nivå. Parlamentet uppmanar EU att stödja partnerländernas utarbetande och genomförande av arbetsmarknadslagstiftning, i enlighet med CRPD och Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention 159.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja initiativ som syftar till att stärka aktörernas kapacitet att effektivt genomföra internationella åtaganden om en funktionsnedsättningsutveckling, i linje med målen i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet rekommenderar att EU främjar deltagandet av organisationer för personer med funktionsnedsättning i det internationella och nationella beslutsfattandet.

61.  Europaparlamentet betonar att risksituationer och humanitära katastrofer förvärrar säkerhets- och skyddsläget för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning och avsevärt minskar deras chanser att överleva. Parlamentet betonar att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning är mer utsatta än andra personer inför, under och efter en risksituation, såsom väpnade konflikter, ockupation av territorier, naturkatastrofer och humanitära katastrofer. Parlamentet framhåller att de nationella och internationella organ som är ansvariga för den offentliga sjukvården, katastrofberedskapen, katastrofhjälpen och det humanitära biståndet måste göras uppmärksamma på rättigheterna för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning och deras särskilda behov och på det nödvändiga i att de förfogar över tillräckligt med personal och materiella resurser för att garantera att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning i risk- och katastrofsituationer kan åtnjuta allmän tillgång och lika möjligheter, för att på detta sätt undvika bristande vård och/eller att olämpliga åtgärder vidtas.

62.  Europaparlamentet framhåller att EU och dess medlemsstater måste erkänna vikten av att främja internationellt samarbete för att stödja de nationella insatserna för att säkerställa att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning fullt ut och på lika villkor kan åtnjuta samtliga sina grundläggande rättigheter och friheter. Parlamentet framhåller att de internationella samarbetsprogrammen måste bereda plats för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, och att det därför är nödvändigt att direkt involvera de organisationer som företräder dem (gemensamma eller specifika) i utformningen, utvecklingen, uppföljningen och utvärderingen av de samarbetsstrategier som genomförs på lokal, nationell eller internationell nivå, eller EU-nivå, genom utbyte och spridning av information, erfarenheter, utbildningsprogram och bästa praxis.

63.  Europaparlamentet betonar att EU och medlemsstaterna måste se till att jämställdhet och funktionsnedsättning ingår som övergripande frågor i deras politik, program och projekt för utvecklingssamarbete, och att de samtidigt måste garantera att det tas fram specifika projekt som främjar lika möjligheter för personer med funktionsnedsättning, särskilt kvinnor och flickor. Kommissionen, parlamentet, FN samt internationella, nationella och lokala specialorgan och andra biståndsorgan måste prioritera finansieringen av program som är inriktade på kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, och de måste anslå medel för detta ändamål i sina allmänna program och avsätta finansiering för program eller programavsnitt som är inriktade på kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. EU måste ta med frågan om rättigheter för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning i sitt bilaterala samarbete och i långsiktigt samarbete med tredje länders lokala myndigheter, och erbjuda ekonomiskt direktstöd genom sina multilaterala strategier för utvecklingssamarbete i form av ekonomiska bidrag till internationella organisationer, genom samfinansiering med icke-statliga organisationer i EU och andra delar av världen samt genom den politik som är kopplad till det humanitära biståndet.

64.  Europaparlamentet framhåller att man måste främja ett aktivt deltagande från kvinnor med funktionsnedsättning i Europa genom deras intresseorganisationer (särskilt Europeiska handikappforumet och Europeiska kvinnolobbyn och deras respektive nationella medlemsorganisationer) i uppföljningen av de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter, och tillhandahålla relevant information i alternativa rapporter som kan ge en övergripande bild av situationen för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning när det gäller deras grundläggande rättigheter och friheter.

65.  Europaparlamentet anser att de rapporter som EU och medlemsstaterna regelbundet utarbetar i enlighet med konventionerna om mänskliga rättigheter, för varje rättighet måste innehålla uppgifter om kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, inbegripet den faktiska och rättsliga situationen, information om åtgärder som vidtagits för att förbättra deras situation samt information om svårigheter och hinder, särskilt på landsbygden. Parlamentet anser att denna praxis måste omfatta alla institutioner som arbetar med mänskliga rättigheter, både inom EU och på nationell nivå, inbegripet organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning och deras familjer, kvinnor i allmänhet och kvinnor med funktionsnedsättning.

66.  Europaparlamentet anser att en av de största utmaningarna när det gäller att ändra situationen för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning ligger i att införliva funktionsnedsättning i alla program, åtgärder och strategier för jämställdhet samt i att utforma och utveckla åtgärder för positiv särbehandling för att främja utvecklingen för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, med tanke på deras ofördelaktiga situation.

67.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europarådet och FN:s generalsekreterare.

(1) EUT L 23, 27.1.2010, s. 35. (2) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16. (3) EUT C 137 E, 27.5.2010, s. 68. (4) EGT L 167, 12.6.1998, s. 25. (5) EUT C 224, 16.9.2006, s. 9. (6) EGT C 187, 18.7.1988, s. 236. (7) EGT C 158, 26.6.1989, s. 383. (8) EGT C 284, 2.11.1992, s. 49. (9) EGT C 17, 22.1.1996, s. 196. (10) EGT C 152, 27.5.1996, s. 87. (11) EGT C 20, 20.1.1997, s. 386. (12) EGT C 132, 28.4.1997, s. 313. (13) EGT C 21 E, 24.1.2002, s. 246. (14) EUT C 76 E, 25.3.2004, s. 231. (15) EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 111. (16) EUT C 131 E, 8.5.2013, s. 9. (17) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 25. (18) Världsrapporten om funktionsnedsättning 2011, som utarbetats gemensamt av WHO och Världsbanken. (19) Human Rights Watch: Human Rights for Women and Children with Disabilities (Mänskliga rättigheter för kvinnor och barn med funktionsnedsättning) (2012), s. 5. (20) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 26.

Europaparlamentets resolution av den 11 december 2013 om en europeisk handlingsplan för detaljhandeln till nytta för samtliga aktörer (2013/2093(INI))

P7_TA(2013)0580 A7-0374/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 31 januari 2013 Att skapa en europeisk handlingsplan för handel och distribution (COM(2013)0036),

–  med beaktande av kommissionens grönbok av den 31 januari 2013 om otillbörliga affärsmetoder i B2B-leveranskedjan för livsmedel och icke-livsmedel (COM(2013)0037),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 5 juli 2010 Övervakning av marknaden för handel och distribution – Mot en mer effektiv och rättvis inre marknad för handel och distribution 2020 (COM(2010)0355),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2011 om en effektivare och rättvisare detaljhandelsmarknad(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 maj 2012 En strategi för konsumentpolitiken i EU - Att öka förtroendet och tillväxten (COM(2012)0225),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2013 om en ny dagordning för EU:s konsumentpolitik(2),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar den 29 maj 2012 om resultattavlan för konsumentvillkoren inom detaljhandeln (Consumer Conditions Scoreboard – Consumers at home in the single market: Monitoring the integration of the retail single market and consumer conditions in the Member States (SWD(2012)0165)),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 november 2012 Skydda företagen mot vilseledande marknadsföringsmetoder och genomdriva regelverket på ett effektivt sätt Översyn av direktiv 2006/114/EG om vilseledande och jämförande reklam (COM(2012)0702),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 oktober om vilseledande reklam(3),

–  med beaktande av arbetena inom högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelskedja och inom expertplattformen för B2B-avtalsvillkor,

–  med beaktande av kommissionens samrådsdokument av den 4 juli 2013 om arbetsmarknadens parter och odeklarerat arbete (‘Consultation of Social Partners under Article 154 TFEU on enhancing EU cooperation in the prevention and deterrence of undeclared work) (C(2013)4145),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2009 En bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa (COM(2009)0591),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om skäliga inkomster för jordbrukare: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa(4),

–  med beaktande av sin förklaring av den 19 februari 2008 om utredning av och åtgärder mot det maktmissbruk som stormarknader med verksamhet i Europeiska unionen utövar(5),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 januari 2012 Samstämmiga ramar för att öka tilltron till en inre e-marknad för e-handel och nättjänster (COM(2011)0942),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 11 december 2012(6) och den 4 juli 2013(7) om fullbordande av den digitala inre marknaden,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 10 juli 2013 om kommissionens meddelande Att skapa en europeisk handlingsplan för handel och distribution(8),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 juli 2013 om kommissionens grönbok om otillbörliga affärsmetoder i B2B-leveranskedjan för livsmedel och icke-livsmedel(9),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter(10),

–  med beaktande av Europaparlamentet och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel(11) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna(12),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam(13),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner(14),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden(15),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7‑0374/2013), och av följande skäl:

A.  Vikten av detaljhandelsmarknaden kan knappast överskattas, då denna står för 11 procent av EU:s BNP och över 15 procent av alla arbetstillfällen i Europa, för både utbildad och outbildad arbetskraft, och bidrar till samhällets sammanhållande sociala struktur.

B.  Detaljhandelns strategiska betydelse som en drivkraft för tillväxt, sysselsättning, konkurrenskraft och innovation samt för stärkandet av den europeiska inre marknaden måste erkännas fullt ut.

C.  I ett samhälle som i all högre grad präglas av virtuella kontakter på internet är butiker fortfarande en mötesplats för folk. Särskilt huvudgator och stadskärnor, liksom producenters direktförsäljning, kan vara en plats för gemensamma upplevelser och utgöra ett centrum för lokal identitet och stolthet och för ett gemensamt kulturarv och gemensamma värderingar. E-handel och fysiska butiker utesluter dock inte varandra, utan kompletterar i själva verket varandra.

D.  Den nuvarande ekonomiska krisen har varit svår för detaljhandeln och har särskilt drabbat mindre, oberoende affärer.

E.  Otillbörliga affärsmetoder förekommer fortfarande och slår mot hela leveranskedjan, inbegripet jordbrukare och små och mellanstora företag. Otillbörliga affärsmetoder inverkar också negativt på konsumenternas intressen samt på tillväxt och skapande av sysselsättning.

1.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen skapat en europeisk handlingsplan för handel och distribution.

2.  Europaparlamentet hävdar att handlingsplanen i högre grad borde ha uppmärksammat vilka effekter den nuvarande ekonomiska krisen haft på detaljhandeln och i synnerhet på mindre, oberoende affärer.

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att inrätta en permanent arbetsgrupp för konkurrenskraft inom detaljhandeln men betonar hur viktigt det är med en balanserad representation, som bland annat inbegriper både större och mindre detaljhandlare, leverantörer, kooperativ och konsumenter samt miljörelaterade och sociala intressegrupper. Parlamentet uppmanar kommissionen att anlägga ett helhetsperspektiv på detaljhandeln, för att undvika dubbelarbete och extra byråkrati, och se till att man uppnår konsekvens och god samordning med andra forum, såsom detaljhandelns årliga möte ”Retail Market Roundtable”.

4.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens upprättande av en högnivågrupp för innovation inom detaljhandeln, och uppmanar kommissionen att snarast se över gruppens kommande rekommendationer för att ytterligare främja entreprenörskap, stimulera innovation och skapa sysselsättning och tillväxt i Europa.

5.  Europaparlamentet stöder detaljhandelns årliga möte ”Retail Market Roundtable”, som organiseras av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, och som är ett institutionellt forum vars syfte är att hålla detaljhandeln högt på EU:s politiska dagordning, övervaka framstegen i genomförandet av viktiga aspekter av handlingsplanen för handel och distribution, rapportera om arbetet inom den permanenta arbetsgruppen för detaljhandelns konkurrenskraft samt ge uppdateringar om framstegen inom andra plattformar och mekanismer för informell dialog. Parlamentet uppmanar den permanenta arbetsgruppen för detaljhandelns konkurrenskraft att bedriva ett nära samarbete med parlamentet vid förberedandet av ”Retail Market Roundtable”.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin besparingspolitik avstå från att vidta åtgärder som underminerar konsumentförtroendet och direkt skadar detaljhandelssektorns intressen, såsom att höja momsen, omklassificera produkter och skattesatser för produkter eller höja avgifterna för affärer. Parlamentet upprepar vikten av att förbättra tillgången till finansiering, särskilt för små och medelstora företag inom detalj- och grossisthandeln. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens handlingsplan från 2011 och lagstiftningsförslagen nyligen i syfte att behålla kreditflödet till små- och medelstora företag och förbättra deras tillgång till kapitalmarknader.

7.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste avhålla sig från diskriminerande åtgärder, såsom handels- och skattelagar som endast avser vissa sektorer eller affärsmodeller och snedvrider konkurrensen.

8.  Europaparlamentet beklagar det faktum att vissa medlemsstater diskriminerar utländska företag genom att skapa nya hinder som gör det svårt för dem att etablera sig i en viss medlemsstat. Detta är ett tydligt brott mot principerna för den inre marknaden.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge högsta politiska prioritet åt detaljhandelssektorn som en pelare för den inre marknaden, inbegripet den digitala inre marknaden, och att undanröja rättsliga, administrativa och praktiska hinder för att starta upp företag samt för utveckling och kontinuitet, som gör det svårt för detaljhandlare att dra full nytta av den inre marknaden. Europaparlamentet anser att lagstiftningen om detaljhandelsmarknaden bör vara evidensbaserad och beakta behoven inom sektorn, och att den i synnerhet bör baseras på att undersöka och förstå lagstiftningens inverkan på småföretag.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva reglerna om den inre marknaden på ett samordnat och konsekvent sätt och att fullt ut och korrekt genomföra reglerna och lagstiftningen om den inre marknaden. Parlamentet betonar att krav på extra tester och registreringar, icke-erkännande av certifikat och standarder, begränsningar av det regionala utbudet och liknande åtgärder skapar merkostnader för konsumenter och detaljhandlare, i synnerhet små och medelstora företag, vilket berövar EU-invånarna chansen att fullt ut åtnjuta den inre marknadens fördelar. För att uppnå en bättre förvaltning uppmanar parlamentet dessutom kommissionen att tillämpa en nolltoleranspolitik mot medlemsstater som inte tillämpar reglerna för den inre marknaden korrekt, om så krävs med överträdelseförfaranden och genom att påskynda överträdelseförfaranden med hjälp av snabba insatser.

11.  Europaparlamentet efterlyser en utökning av resultattavlan för den inre marknaden till att omfatta även genomförandet av tjänstedirektivet.

12.  Europaparlamentet uppmuntrar näringslivs- och konsumentorganisationer att tillhandahålla intressenter mer information, utbildning och juridisk rådgivning om deras rättigheter och om de redskap för problemlösning som står till deras förfogande, till exempel Solvit, och att stödja ett utbyte av bästa praxis dem emellan.

13.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att utveckla instrument för att underlätta konsumenternas tillgång till transparent, lättförståelig, jämförbar och tillförlitlig information om varors och tjänsters priser, kvalitet och hållbarhet. Kommissionen uppmanas att inrätta en lättåtkomlig databas med alla märkningskrav som gäller på EU-nivå och nationell nivå. Parlamentet varnar samtidigt för ett ökat antal märkningar och märkningskrav och efterlyser förenkling, bland annat genom att samla olika aspekter av hållbarhet i en enda märkning, och samtidigt minska skillnaderna i obligatoriska nationella märkningskrav och i lämpliga fall fastställa gemensamma kriterier på EU-nivå.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid övervakningen av handlingsplanen fästa särskild uppmärksamhet vid åtgärder som syftar till att stödja oberoende detaljhandlare. Europaparlamentet uppmuntrar lokala och regionala myndigheter att främja åtgärder för att underlätta lika marknadstillträde och lika villkor för oberoende detaljhandlare, med full respekt för fri och rättvis konkurrens, till exempel genom att uppmuntra principen ”adoptera-en-butik” enligt vilken större detaljhandlare kan fungera som ”mentorer” för mindre butiker i samma område, särskilt för dem som är nya på marknaden, främja grupper av oberoende detaljhandlare, inbegripet kooperativ, som kan åtnjuta ömsesidig assistans och vissa skalfördelar samtidigt som de behåller sitt fulla oberoende, respektera lokala och regionala myndigheters rätt att stimulera ett gynnsamt klimat för små, oberoende butiker, som ofta finns i stadskärnor, genom att sänka energikostnaderna – inbegripet för skyltar som lyser på nätterna – och hyrorna via offentlig-privata partnerskap och genom att införa lättnader för de lokala avgifter som småföretag och oberoende detaljhandlare betalar, i enlighet med tillämpliga EU-regler för statligt stöd, konkurrens och offentliga upphandlingar på den inre marknaden, och genom att främja samarbete mellan olika butiker i området i fråga.

15.  Europaparlamentet påminner om att en koncentration av butiker utanför stadskärnan kan passa en del konsumenter, men också ha negativa miljömässiga effekter och vara besvärligt för andra konsumenter, särskilt äldre, personer med nedsatt rörlighet eller personer utan bil. Parlamentet begär därför att de lokala och regionala myndigheterna ska anta en balanserad strategi, även med tanke på att mättnadspunkten i många regioner redan har nåtts, inte minst på grund av den ekonomiska krisen. Parlamentet betonar att utvecklare av detaljhandeln bör fortsätta att ta sitt delade ansvar för att främja hållbarhet, verklig valfrihet för konsumenter och tillgången till marknaden för små butiker. Parlamentet noterar att hyrorna i köpcentrum utanför stadskärnorna kan vara för höga för mindre, oberoende butiker och betonar att man måste garantera lika villkor för dessa butiker, till exempel genom att basera hyrorna på en procentandel av deras omsättning, om detta inte redan görs.

16.  Europaparlamentet erkänner de lokala myndigheternas kompetens på området stadsplanering. Parlamentet betonar emellertid att stadsplanering inte bör användas som ett svepskäl för att kringgå rätten till fri etablering. I detta sammanhang påminner parlamentet om vikten av ett korrekt verkställande av tjänstedirektivet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att undanröja hinder för fri rörlighet och att öppna sina marknader, i avsikt att stimulera konkurrensen och främja en butiksmångfald, vilket är avgörande för att shoppingområden, särskilt i mindre och större städers stadskärnor, ska förbli attraktiva.

17.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som offentlig-privata partnerskap spelar för rena, säkra och tillgängliga shoppingområden i mindre och större städers stadskärnor, bland annat genom att ta itu med de negativa effekterna av tomma lokaler i shoppingområden, t.ex. genom att upplåta dessa lokaler till nystartade företag för lägre hyror än brukligt, i enlighet med tillämpliga EU-regler om statligt stöd och offentliga upphandlingar.

18.  Europaparlamentet noterar att den snabba utvecklingen av e-handeln har medfört betydande fördelar för konsumenter och företag vad gäller innovation, nya marknadsmöjligheter, tillväxt, större urval, ökad konkurrens samt lägre priser. Parlamentet noterar dock att butiker nu ställs inför nya utmaningar, vilket gör detaljhandelsstrategier med flera kanaler allt viktigare. Med tanke på detaljhandelns sociala och kulturella roll uppmanar parlamentet detaljhandlare att utnyttja innovativ teknik i högsta möjliga grad, utveckla nya affärsmodeller för sina onlinekunder och höja shoppingupplevelsen i de fysiska butikerna, bland annat genom att höja servicenivån, såväl före som efter köpet.

19.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens strävan att uppmuntra e-handel, men beklagar att det saknas en ambition att göra nättjänster och varor online tillgängliga för konsumenter från alla medlemsstater. Kommissionen uppmanas att föreslå en strategi för att hindra att handelsföretag antar diskriminerande villkor för sin e-handel, och på så sätt säkerställa att alla EU:s medborgare har fri tillgång till gränsöverskridande e-handel.

20.  Europaparlamentet betonar att e-handeln är viktig för att säkerställa konsumenternas valmöjligheter och tillgång till varor och tjänster, i synnerhet i avlägsna områden, och betonar därför att lämpliga åtgärder måste vidtas för att utveckla e-handelns fulla potential, vilket omfattar att förbättra tillgången till internet i de mest avlägsna områdena i EU. Parlamentet stöder de åtgärder som efterlystes i kommissionens meddelande av den 11 januari 2012 om e-handel för att öka förtroendet, förenkla gränsöverskridande domänregistrering, förbättra säkerheten både för betalningar via internet och leveranser, underlätta gränsöverskridande indrivning av fordringar samt förbättra informationen till konsumenter om deras rättigheter, i synnerhet i fråga om ångerrätt och möjligheter att överklaga.

21.  Europaparlamentet påminner om att det är viktigt att undanröja hindren (inbegripet språkliga och administrativa hinder samt hinder i form av brist på information) som begränsar företagspotentialen i den gränsöverskridande online-handeln och undergräver konsumenternas förtroende för den inre marknaden.

22.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag avseende den multilaterala förmedlingsavgiften (MIF) och betonar vikten av att avskaffa de regler för kortsystem som ökar avgiftens konkurrenshämmande inverkan. Parlamentet vädjar till kommissionen att stödja de medlemsstater som redan har insynsvänliga, konkurrenskraftiga och innovativa betalsystem och att använda dem som bästa praxis i arbetet med att vidareutveckla en billigare och rättvisare betalmarknad i EU.

23.  Europaparlamentet framhåller detaljhandelssektorns ansvar för hållbarhet. Parlamentet gläds åt att detaljhandlare och leverantörer har gått i bräschen för miljöansvar, särskilt när det gäller avfall, energiförbrukning, transporter och minskade koldioxidutsläpp. Parlamentet anser att ytterligare insatser krävs på detta område.

24.  Europaparlamentet välkomnar i synnerhet detaljhandlares och leverantörers frivilliga initiativ och åtaganden för att minska livsmedelsslöseri.

25.  Europaparlamentet understryker vikten av att bevara detaljhandeln på allmänna platser, eftersom den främst består av tusentals familjedrivna mikroföretag och dessutom är typisk för den europeiska ekonomin.

26.  Europaparlamentet framhåller att detaljhandlare tillhandahåller mångsidiga och moderna sätt att köpa och sälja varor och tjänster som ökar konsumenternas valfrihet samt erbjuder flexibla anställningsmöjligheter, framför allt för unga och långtidsarbetslösa.

27.  Europaparlamentet uppmanar till ökat stöd och uppmuntran för små och medelstora företag och kooperativ, i synnerhet dem som är innovativa och bidrar till den sociala marknadsekonomin, inriktar sig på nya marknadsbehov och deltar i miljövänlig och socialt ansvarsfull verksamhet, för att göra EU:s detaljhandelssektor mer konkurrenskraftig, sänka priserna för konsumenterna, höja tjänsternas kvalitet och skapa nya arbetstillfällen.

28.  Europaparlamentet erinrar om betydelsen av att befintlig sociallagstiftning och arbetslagstiftning genomförs korrekt. Parlamentet kräver att alla kommersiella aktörer på den inre marknaden ska behandlas lika för att bekämpa odeklarerat arbete, skattebedrägerier och sociala bedrägerier.

29.  Europaparlamentet välkomnar franchising som affärsmodell som stöder nya företag och ägandet av småföretag, men noterar att det i vissa fall finns orättvisa avtalsvillkor och efterlyser transparenta och rättvisa avtal. Parlamentet vill i synnerhet uppmärksamma kommissionen och medlemsstaterna på problemen för franchisetagare som vill sälja sin verksamhet eller ändra affärsformen men ändå förbli aktiva i samma sektor. Kommissionen uppmanas att undersöka förbudet mot prismekanismer för franchisesystem samt effekterna av långsiktiga konkurrensklausuler, köpoptioner och förbud mot multifranchising och att i detta sammanhang ompröva det nuvarande undantaget från konkurrensreglerna för avtalsparter som har en marknadsandel på mindre än 30 procent.

30.  Europaparlamentet oroas över den snabba utvecklingen av egna varumärken och betonar att egna varumärken bör utvecklas på ett sätt som dels medför större valfrihet för konsumenterna, särskilt när det gäller transparens, kvalitativ information och mångfald, dels förser små och medelstora företag med uppenbara möjligheter till innovation och expansion.

31.  Europaparlamentet stöder arbetena inom högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelskedja och dess expertplattform för B2B-avtalsvillkor. Parlamentet bör omedelbart lösa utestående frågor när det gäller dess deltagande i forumets arbete. Parlamentet betonar att otillbörliga handelsmetoder också förekommer utanför livsmedelskedjan och uppmanar i detta sammanhang kommissionen och branschförbunden att eftersträva en konstruktiv och branschöverskridande dialog i befintliga forum, däribland det årliga rundabordssamtalet om detaljhandelsmarknaden och den grupp för detaljhandelns konkurrenskraft som kommissionen ska inrätta.

32.  Europaparlamentet välkomnar principerna om god praxis och förteckningen över exempel på sund och osund praxis i vertikala handelsförbindelser i livsmedelskedjan liksom ramarna för införandet och tillämpningen av dessa principer. Parlamentet välkomnar erkännandet från handelns branschorganisationer av behovet av att stärka reglerna och betonar att om en sanktionsmekanism ska få några effekter i praktiken är det avgörande att alla aktörer i livsmedelskedjan respekterar denna mekanism och deltar, inbegripet jordbruksorganisationer och tillverknings- och grossistbranscherna. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över de praktiska effekterna av det frivilliga initiativet, inbegripet tillämpningen av principerna om god praxis, inom ett år efter dess ikraftträdande.

33.  Europaparlamentet noterar att frågor om vertikala handelsförbindelser även uppstår i samband med selektiva och exklusiva distributionssystem i detaljhandeln för varumärkesartiklar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att skydda detaljhandlarnas och butiksägarnas rättigheter genom att begränsa förhandlingsstyrkan.

34.  Europaparlamentet anser att det ofta är svårt för svagare marknadsaktörer, i synnerhet lantbrukare och andra leverantörer, att klaga över otillbörliga affärsmetoder och betonar i detta sammanhang den viktiga rollen för sammanslutningar, som borde kunna lämna in klagomål på dessa aktörers vägnar. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det finns behov av en ombudsman eller skiljeman, och att även undersök om dessa skulle ha befogenheter att vidta åtgärder på eget initiativ när bevisat otillbörliga affärsmetoder föreligger.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att garantera rätten för små leverantörer att inrätta producentgrupper utan att straffas av nationella konkurrensmyndigheter som har bedömt vikten av dessa grupper enbart på nationell produktion.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka befintlig lagstiftning om de territoriella begränsningar avseende utbudet som leverantörer påtvingar sina kunder.

37.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 33 E, 5.2.2013, s. 9. (2) Antagna texter, P7_TA(2013)0239. (3) Antagna texter, P7_TA(2013)0436. (4) EUT C 308 E, 20.10.2011, s. 22. (5) EUT C 184 E, 6.8.2009, s. 23. (6) Antagna texter, P7_TA(2012)0468. (7) Antagna texter, P7_TA(2013)0327. (8) http://www.eesc.europa.eu/?i=portal.en.int-opinions.26063. (9) http://www.eesc.europa.eu/?i=portal.en.int-opinions.26065. (10) EUT L 304, 22.11.2011, s. 64. (11) EGT L 109, 6.5.2000, s. 29. (12) EUT L 304, 22.11.2011, s. 18. (13) EUT L 376, 27.12.2006, s. 21. (14) EUT L 48, 23.2.2011, s. 1. (15) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1.