Index 
Antagna texter
Torsdagen den 12 december 2013 - Strasbourg
Europeiska unionens domstol: antalet domare i tribunalen ***I
 Ändring av vissa direktiv vad beträffar de franska yttersta randområdena, särskilt Mayotte *
 Ändring av rådets direktiv 2010/18/EU med anledning av ändringen av Mayottes ställning *
 Miljöinnovation - sysselsättning och tillväxt med hjälp av miljöpolitik
 Ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller förfarandena för antagande av vissa åtgärder ***II
 Ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller beviljande av delegerade befogenheter för antagande av vissa åtgärder ***II
 Betalkonton ***I
 Fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden ***I
 Ändring av vissa direktiv på områdena miljö, jordbruk, socialpolitik och folkhälsa med anledning av ändringen av Mayottes ställning ***I
 Unionsinsats för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2020 till 2033 ***I
 Ändring av vissa förordningar på områdena fiske och djurhälsa med anledning av ändringen av Mayottes ställning ***I
 Beslut att inte invända mot en delegerad akt: Ändring av bilagorna I, II och IV till förordning (EU) nr 978/2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet
 Uppmaning till ett mätbart och bindande åtagande mot skatteundandragande och skatteflykt i EU
 Genomförandet av nationella strategier för integrering av romer
 Resultatet av toppmötet i Vilnius och framtiden för det östliga partnerskapet, särskilt när det gäller Ukraina
 2013 års framstegsrapport om Albanien
 Förberedelse inför Europeiska rådets möte (19 - 20 december 2013)
 Konstitutionella problem med ett styre på flera nivåer i Europeiska unionen
 Europaparlamentets förbindelser med de institutioner som företräder de nationella regeringarna
 Politiken för grön infrastruktur
 Europeiska centralbankens årsrapport för 2012
 Situationen i Centralafrikanska republiken
 Organplundring i Kina
 Situationen i Sri Lanka

Europeiska unionens domstol: antalet domare i tribunalen ***I
PDF 295kWORD 44k
Text
Konsoliderad text
Europaparlamentets ändringar antagna den 12 december 2013 av utkastet till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol genom att öka antalet domare i tribunalen (02074/2011 – C7-0126/2012 – 2011/0901B(COD))(1)
P7_TA(2013)0581A7-0252/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Ändring 1

EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGAR(2)
P7_TA(2013)0581A7-0252/2013
till utkastet från domstolen
P7_TA(2013)0581A7-0252/2013
---------------------------------------------------------
P7_TA(2013)0581A7-0252/2013

Utkast till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av protokollet om stadgan för Europeiska unionens domstol genom att öka antalet domare i tribunalen

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 19.2 andra stycket,

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 254 första stycket och 281 andra stycket,

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 106a.1,

med beaktande av domstolens begäran,

med beaktande av kommissionens yttrande,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(5)  Till följd av tribunalens successivt utökade behörighet stiger ständigt antalet mål som anhängiggörs vid den.

(6)  Vid tribunalen anhängiggörs årligen allt fler mål, vilket på sikt leder till en ökning av antalet pågående mål och en förlängning av handläggningstiderna.

(7)  Denna förlängning är knappast acceptabel för de rättssökande, bland annat med hänsyn till kraven i såväl artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

(8)  Den situation som tribunalen befinner sig i har strukturella orsaker som beror både på att unionens olika institutioner, organ och byråer har intensifierat och diversifierat sin verksamhet i fråga om lagstiftning och på omfattningen av och komplexiteten i de mål som anhängiggörs vid tribunalen, i synnerhet på området för konkurrens och statligt stöd.

(9)  Följaktligen bör nödvändiga åtgärder vidtas i syfte att bemöta denna situation, och möjligheten enligt fördragen att öka antalet domare vid tribunalen kan på kort tid minska såväl antalet pågående mål som de alltför långa handläggningstiderna vid denna domstol.

(9a)  Dessa åtgärder bör även inbegripa en varaktig lösning på frågan om domarnas medlemsstatliga härkomst eftersom det nuvarande systemet, där fördelningen av domartjänster sker per medlemsstat, inte är överförbart på en situation där det finns fler domare än medlemsstater.

(9b)  Enligt artikel 19.2 i fördraget om Europeiska unionen ska tribunalen ha minst en domare per medlemsstat. Eftersom en lämplig geografisk jämvikt och representation från de nationella rättsordningarna därmed redan är säkerställd bör ytterligare domare utses uteslutande på grundval av sin yrkesmässiga och personliga lämplighet, med beaktande av ifrågavarande personers kunskaper om Europeiska unionens och medlemsstaternas rättsordningar. Ingen medlemsstat bör emellertid ha fler än två domare.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol ändras enligt följande:

(6a)  Artikel 47 första stycket ska ersättas med följande stycke:"

”Artiklarna 9a, 14, 15, 17 första, andra, fjärde och femte styckena och 18 ska tillämpas på tribunalen och dess ledamöter.”

"

(7)  ▌Artikel 48 ska ersättas med följande:"

”Tribunalen ska ha en domare per medlemsstat och tolv ytterligare domare. Ingen medlemsstat ska ha fler än två domare.

Alla domare ska ha samma ställning och samma rättigheter och skyldigheter.

Den nytillsättning av en del av domartjänsterna som ska äga rum vart tredje år ska varje gång vid ett jämnt antal domare avse omväxlande hälften av domarna och vid ett ojämnt antal domare omväxlande ett jämnt antal domare och detta jämna antal domare minus en.”

"

(7a)   Följande artikel ska införas:"

”Artikel 48a

Det är regeringen i respektive medlemsstat som ska ha förslagsrätten för den domartjänst som varje medlemsstat har rätt till.”

"

(7b)  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 48b

1.  De ytterligare domartjänsterna ska tillsättas oberoende av kandidaternas medlemsstatliga härkomst.

2.  Inom ramen för ett förfarande där en eller flera av de ytterligare tolv domartjänsterna tillsätts får samtliga medlemsstaters regeringar föreslå kandidater. Dessutom får avgående domare vid tribunalen till ordföranden för kommittén enligt artikel 255 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt inge en skriftlig personlig ansökan om att kandidera.

3.  Inom ramen för ett förfarande där en eller flera av de ytterligare tolv domartjänsterna tillsätts ska kommittén enligt artikel 255 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avge ett yttrande om kandidaternas lämplighet att utöva ämbetena som domare i tribunalen. Kommittén ska till sitt yttrande om kandidaternas lämplighet foga en förteckning över kandidater som har den lämpligaste erfarenheten på hög nivå, i meritordning. Denna förteckning ska innehålla minst dubbelt så många kandidater som det antal domare som medlemsstaternas regeringar ska utnämna i samförstånd, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lämpliga kandidater.”

"

Artikel 3

1.  Denna förordning träder i kraft ▌den första dagen i den månad som följer på offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning.

2.  De tolv ytterligare domare som utses till följd av att denna förordning trätt i kraft ska tillträda sina tjänster så snart de har avlagt sin ed.

Tjänstetiden för sex av dessa domare, som ska väljas ut genom lottdragning, ska upphöra sex år efter den första nytillsättningen av en del av domartjänsterna i tribunalen sedan denna förordning trätt i kraft. Tjänstetiden för de sex övriga domarna ska upphöra sex år efter den andra nytillsättningen av en del av domartjänsterna i tribunalen sedan denna förordning trätt i kraft.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Upprättat i … den …

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 57.2 andra stycket i arbetsordningen (A7-0252/2013).
(2) Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌.


Ändring av vissa direktiv vad beträffar de franska yttersta randområdena, särskilt Mayotte *
PDF 189kWORD 33k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 december 2013 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiven 2006/112/EG och 2008/118/EG vad beträffar de franska yttersta randområdena, särskilt Mayotte (COM(2013)0577 – C7-0268/2013 – 2013/0280(CNS))
P7_TA(2013)0582A7-0405/2013

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2013)0577),

–  med beaktande av artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7‑0268/2013),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artiklarna 55, 46.1 och 37 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7‑0405/2013).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.


Ändring av rådets direktiv 2010/18/EU med anledning av ändringen av Mayottes ställning *
PDF 302kWORD 49k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 december 2013 om utkastet till rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 2010/18/EU till följd av ändringen av Mayottes ställning (14220/2013 – C7-0355/2013 – 2013/0189(NLE))
P7_TA(2013)0583A7-0414/2013

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2013)0413) och rådets utkast (14220/2013),

–  med beaktande av artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7‑0355/2013),

–  med beaktande av artikel 155.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, den rättsliga grund som kommissionen antagit för förslaget,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artiklarna 55 och 37 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7‑0414/2013),

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast såsom ändrat av parlamentet.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra sitt utkast.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Rådets utkast   Ändring
Ändring 1
Utkast till direktiv
Titel
Förslag till rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 2010/18/EU till följd av ändringen av Mayottes ställning –
Förslag till rådets beslut om ändring av rådets direktiv 2010/18/EU till följd av ändringen av Mayottes ställning –
Ändring 2
Utkast till direktiv
Beaktandeled 1
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 349,
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 155.2 och 349,
Ändring 4
Utkast till direktiv
Skäl 1
(1)   Genom beslut 2012/419/EU1 beslutade Europeiska rådet att ändra Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen med verkan från och med den 1 januari 2014. Från och med denna dag upphör därför Mayotte att vara ett utomeuropeiskt territorium och blir i stället ett yttersta randområde enligt artiklarna 349 och 355.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Med anledning av denna ändring av Mayottes rättsliga ställning kommer unionsrätten att vara tillämplig på Mayotte från och med den 1 januari 2014. Med tanke på Mayottes särskilda strukturella ekonomiska och sociala situation som nytt yttersta randområde bör emellertid vissa specifika åtgärder rörande de särskilda villkoren för tillämpning av unionsrätten fastställas.
(1)   Genom beslut 2012/419/EU1 beslutade Europeiska rådet att ändra Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen med verkan från och med den 1 januari 2014. Från och med denna dag upphör därför Mayotte att vara ett utomeuropeiskt territorium och blir i stället ett yttersta randområde enligt artiklarna 349 och 355.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Med anledning av denna ändring av Mayottes rättsliga ställning kommer unionsrätten att vara tillämplig på Mayotte från och med den 1 januari 2014. Med tanke på Mayottes särskilda strukturella ekonomiska och sociala situation som nytt yttersta randområde bör emellertid vissa specifika åtgärder fastställas.
__________________
__________________
1 EUT L 204, 31.7.2012, s. 131.
1 EUT L 204, 31.7.2012, s. 131.
Ändring 5
Utkast till direktiv
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 6
Utkast till direktiv
Artikel 1
Direktiv 2010/18/EU
Artikel 3 – punkt 2 – stycke 2
I artikel 3.2 i direktiv 20101/18/EU ska följande stycke läggas till:
I artikel 3.2 i direktiv 2010/18/EU ska följande stycke läggas till:
”Med avvikelse från första stycket ska för Mayotte som yttersta randområde i den mening som avses i artikel 349 i EUF-fördraget den ytterligare period som avses däri förlängas till och med den 31 december 2018.”
”För det franska yttersta randområdet Mayotte ska den ytterligare period som avses i första stycket förlängas till och med den 31 december 2018.”
Ändring 7
Utkast till direktiv
Artikel 2
Detta direktiv riktar sig till Republiken Frankrike.
Detta beslut riktar sig till Republiken Frankrike.
Ändring 8
Utkast till direktiv
Artikel 3
Detta direktiv träder i kraft den 1 januari 2014.
Detta beslut träder i kraft den 1 januari 2014.

Miljöinnovation - sysselsättning och tillväxt med hjälp av miljöpolitik
PDF 341kWORD 75k
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om miljöinnovation – sysselsättning och tillväxt med hjälp av miljöpolitik (2012/2294(INI))
P7_TA(2013)0584A7-0333/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande Europa 2020 En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Innovation för en hållbar framtid – Handlingsplanen för miljöinnovation (COM(2011)0899),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020‑strategin Innovationsunionen (COM(2010)0546),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Ett resurseffektivt Europa – flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin (COM(2011)0021),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Främjande av teknik för hållbar utveckling: Europeiska unionens handlingsplan för miljöteknik (COM(2004)0038),

–  med beaktande av kommissionens meddelande En strategisk vision för europeiska standarder: bättre och snabbare hållbar tillväxt i den europeiska ekonomin före 2020 (COM(2011)0311),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Rio+20: mot en grön ekonomi och bättre styrning (COM(2011)0363),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (COM(2011)0112),

–  med beaktande av kommissionens meddelande En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen EU:s bidrag till full sysselsättning (COM(2010)0682),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) (COM(2011)0809),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (COM(2011)0808),

–  med beaktande av kommissionens vitbok Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram (COM(2009)0147),

–  med beaktande av kommissionens grönbok Från utmaningar till möjligheter: Mot ett gemensamt strategiskt ramverk för EU:s finansiering av forskning och innovation (COM(2011)0048),

–  med beaktande av det nya instrumentet ”Ungdomsgarantin”,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 november 2010 om europeiska innovationspartnerskap inom ramen för huvudinitiativet ”Innovationsunionen”(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 om ett resurseffektivt Europa(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 29 september 2011 om att utarbeta en gemensam ståndpunkt inom EU inför Förenta nationernas konferens om hållbar utveckling (Rio+20)(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2012 om färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om innovativ finansiering på global nivå och på EU-nivå(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla(6),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets beslut om inrättande av det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (COM(2011)0811),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättandet av ett program för miljö och klimatpolitik (COM(2011)0874),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om Innovationsunionen: Ett nytt Europa i världen efter krisen(7),

–  med beaktande av resolution av den 14 juni 2012 om Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om att utveckla sysselsättningspotentialen av en ny hållbar ekonomi(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2012 om kvinnors roll i den gröna ekonomin(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2010 om kommissionens vitbok Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om kommissionens grönbok Från utmaningar till möjligheter: Mot ett gemensamt strategiskt ramverk för EU:s finansiering av forskning och innovation(12),

–  med beaktande av rapport nr 315 i ”Flash Eurobarometer” Attitudes of European entrepreneurs towards eco-innovation från mars 2011,

–  med beaktande av rapporten Analysing and reporting on the results achieved by CIP Eco‑Innovation market replication projects som offentliggjordes av Executive Agency for Competitiveness and Innovation (EACI) i maj 2013,

–  med beaktande av initiativet 2008 för gröna jobb från UNEP, ILO, IOE och IFS Green Jobs Towards Decent Work in a Sustainable, Low-Carbon World,

–  med beaktande av rapporten 2009 från Greenpeace och Europeiska rådet för förnybar energi (EREC) Working for the climate renewable energy and the green job revolution,

–  med beaktande av rapporten 2007 från Europeiska fackliga samorganisationen (EFS) och Social Development Agency (SDA) Climate Change and Employment: Impact on employment in the European Union-25 of climate change and CO2 emission reduction measures by 2030,

–  med beaktande av rapporten från Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) i januari 2013 Greening of industries in the EU: Anticipating and managing the effects on quantity and quality of jobs, och dess databas med fallstudier,

–  med beaktande av rapporten från Eurofound 2011 Industrial relations and sustainability: the role of social partners in the transition towards a green economy,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor samt utskottet för regional utveckling (A7-0333/2013), och av följande skäl:

A.  Fortsatt välstånd och hög livskvalitet i Europa förutsätter en ren och hälsosam miljö, men också en stark och konkurrenskraftig ekonomi.

B.  Miljöproblem som klimatförändringar, råvarubrist och minskad biologisk mångfald kräver en radikal förändring av vår ekonomi, där ren teknik får en central roll.

C.  Krisens omfattning erbjuder ett enastående och historiskt tillfälle till en omläggning av våra ekonomier som bereder väg för en hållbar utveckling på lång sikt.

D.  Av den gröna teknikens tillväxt under de senaste åren har det framgått att investeringar i grön tillväxt inte är någon kostsam skyldighet utan en enorm ekonomisk möjlighet. Fastän recessionen orsakat stora förluster inom snart sagt alla sektorer fortsätter den gröna sektorn att växa, om än tillväxten inom den avmattats.

E.  Dagens resursintensiva ekonomi måste ersättas med en resurseffektiv ekonomi genom att etablerade industrier omvandlas till gröna industrier med högt förädlingsvärde som skapar arbetstillfällen samtidigt som de skyddar miljön.

F.  Miljövänliga lösningar kommer att locka till sig en ny generation av högteknologiska industrigrenar och tjänster, så vi får ett konkurrenskraftigare Europa med nya högkvalificerade arbetstillfällen.

G.  Miljöinnovation stöder nya processer som gör produktionen renare, tillsammans med nya företagsledningsmetoder, nya former av teknik och nya tjänster som gör näringslivet miljövänligare, och hjälper således Europa att göra det mesta av sina möjligheter, samtidigt som aktuella utmaningar åtgärdas.

H.  Råvarupriserna har stigit rejält de senaste åren och företagens konkurrenskraft är därför alltmer beroende av deras resurseffektivitet.

I.  Det har historiskt sett visat sig vara svårt för myndigheterna att förutse vilka innovativa tekniker som kommer att bli konkurrenskraftiga på marknaden.

J.  Skatteincitament kan vara ett användbart sätt att främja miljöinnovationer i Europa.

K.  Europa går i spetsen för utvecklingen av ny teknik. Men det är mycket som hindrar att miljötekniken utvecklas och tas i mer allmänt bruk. Hit hör bland annat att man bundit upp sig till den nuvarande tekniken, att prissignalerna brukar gynna mindre miljöeffektiva lösningar, att det är svårt att få kapital och att medvetenheten på konsumenthåll är låg. Utmaningen består därför i att förbättra produkternas övergripande miljöprestanda under deras livscykel, att främja efterfrågan på bättre produkter och produktionsteknik och hjälpa konsumenterna att göra välgrundade val.

L.  Miljömärkning av produkter och tjänster måste ge tydlig och objektiv information och får inte vilseleda konsumenterna (s.k. greenwashing).

M.  Miljöindustrin erbjuder i dag 3,4 miljoner arbetstillfällen och har en beräknad årsomsättning på 319 miljarder euro. I många länder är grön teknik redan den största arbetsgivaren eller kommer snart att bli det.

N.  Hörnstenen för EU:s utveckling av en miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbar tillväxtstrategi heter miljöinnovation, som leder till arbetstillfällen av hög kvalitet i en rad olika sektorer.

O.  Av resultattavlan för miljöinnovation 2010 framgår det att flera medlemsstater gjort bra ifrån sig på miljöinnovationens område, men trots detta kan inte ett enda EU-land eller någon grupp av EU-länder för närvarande fungera som resultatmodell för miljöinnovation inom EU.

P.  Av rapport nr 315 i ”Flash Eurobarometer” från 2011 om de europeiska företagarnas inställning till miljöinnovation framgår det att de små och medelstora företagen står inför ökade materialkostnader, fastän de flesta av dem infört nya eller avsevärt förbättrade miljöinnovativa produktionsprocesser eller produktionsmetoder för att minska materialkostnaderna, och att de inte heller i tillräcklig grad kommer åt att dra nytta av nuvarande subventioner eller skatteincitament samt att efterfrågan på marknaden är osäker.

Q.  Analysen av miljöinnovationsinitiativen inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation visar att nyttan för miljön, ekonomin och sysselsättningen väntas uppväga de offentliga kostnaderna flera gånger om.

R.  Att mäta miljöinnovationen är en oeftergivlig förutsättning för att man ska kunna övervaka och utvärdera EU:s medlemsstaters resultat och framsteg på väg mot smart och hållbar tillväxt i Europa, men tillgången till uppgifter om miljöinnovation är begränsad och uppgifternas kvalitet varierar åtskilligt mellan olika indikatorer.

S.  Politiska beslutsfattare och andra berörda parter har olika syn på vad miljöinnovation är och vad den bör syfta till.

T.  Begreppen ”miljöinnovation” och ”smarta gröna arbetstillfällen” definieras med hjälp av olika utvärderingskriterier (såsom i definitionerna från Internationella arbetsorganisationen (ILO), FN:s miljöprogram (Unep), Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop), OECD respektive Eurostat), något som skulle kunna leda till olikheter inom statistiken om gröna arbetstillfällen och grön tillväxt.

U.  I parlamentets resolution av den 7 september 2010 om att utveckla sysselsättningspotentialen av en ny hållbar ekonomi hänvisas det till ILO:s definition på hållbara jobb och det betonas att miljöinnovation spelar en viktig roll inom alla industri- och tillverkningssektorer.

V.  Över 240 projekt finansieras just nu av miljöinnovationsprogrammet och i maj 2013 utlyste kommissionen en ny ansökningsomgång för att välja ytterligare 45 miljöinnovationsprojekt med nyskapande miljölösningar Driften och finansieringen av miljöinnovationsinitiativet inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation har hjälpt lovande europeiska utvecklare av miljöinnovationer genom att tillhandahålla riskkapital som annars inte skulle finnas till hands.

W.  Under perioden 2014–2020 är EU:s nya program Horisont 2020 för forskning och innovation det finansieringsinstrument som används för att förverkliga innovationsunionen. Inom den kommande fleråriga budgetramen 2014–2020 kommer initiativet om miljöinnovation också att omfattas av Life (programmet för miljö och klimatpolitik 2014–2020).

X.  Ungdomsarbetslösheten växer i oroande grad och dessutom råder det ett akut behov av en politik som leder till fler och bättre arbetstillfällen för ungdomar.

Y.  Parlamentet har välkomnat kommissionens initiativ om ny kompetens för nya arbetstillfällen, i vilket samarbete med medlemsstaterna erkänns.

Allmän politik för att skapa smart och hållbar tillväxt och smarta och hållbara arbetstillfällen

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen till fortsatt arbete för en EU-omfattande vision om miljöinnovation i samband med övergången till ett resurseffektivt utsläppssnålt samhälle, men också att ta sikte på konkreta mål, prioriterade områden och milstolpar.

2.  Europaparlamentet stöder kommissionens flaggskeppsinitiativ inom ramen för Europa 2020-strategin, som syftar till att ta steget mot en hållbar ekonomi nu. Parlamentet framhåller också att investeringar inriktade på en grön övergång i EU:s regioner är ett mycket användbart verktyg för att uppnå de strategiska målen om regional konvergens och territoriell sammanhållning.

3.  Europaparlamentet konstaterar att det finns en potential för att direkt och indirekt skapa arbetstillfällen av hög kvalitet om Europa 2020-strategin genomförs fullt ut. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna till ökade insatser inom detta område. Parlamentet ser positivt på att kommissionen främjar en integrerad strategi för grön tillväxt i enlighet med flaggskeppsinitiativet ”Innovationsunionen” och särskilt handlingsplanen för miljöinnovation och betraktar detta som ett steg i rätt riktning.

4.  Europaparlamentet betonar vikten av lagstiftning för att öka efterfrågan på miljövänlig teknik. Parlamentet anser att konkurrenskraften inom europeisk produktion är beroende av att Europa är världsledande inom miljöeffektiva varor och produktion.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta strategier för att arbetskraftens färdigheter ska motsvara de möjligheter som finns inom sektorn för grön teknik, genom att se efter vad slags kvalificerad arbetskraft som behövs inom olika delsektorer.

6.  Europaparlamentet belyser de dubbla fördelarna för miljön och ekonomin med en övergång till en hållbar, grön ekonomi, eftersom hållbara arbetstillfällen skapas i både EU och utvecklingsländer genom ökad delaktighet i innovativ produktion av bränslen och material, liksom genom de arbetstillfällen som uppkommer tack vare bearbetning och distribution av biomaterial för företag samt offentliga, privata och inhemska konsumenter. Parlamentet betonar att dessa möjligheter bör skapa hållbara arbetstillfällen av hög kvalitet för både kvalificerade och okvalificerade arbetstagare. Parlamentet är medvetet om att ett stabilt och långsiktigt regelverk för att främja hållbarhet bör utarbetas genom att befintliga finansieringsinstrument utnyttjas.

7.  Europaparlamentet uppmärksammar att tryggad livsmedelsförsörjning, klimatförändringar, markkvalitet, knapp råvarutillgång, övergången till system med förnybar energi och till energieffektivitet osv. ger upphov till komplexa utmaningar. Parlamentet erkänner att miljöinnovation kan vara viktig för åtgärdandet av många av dessa utmaningar. Parlamentet upprepar än en gång att en sådan övergång kräver en helhetssyn som inbegriper utbildning, fortbildning, kompetensutveckling, forskning och innovation, investeringar i den privata och offentliga sektorn och utveckling av infrastruktur, vilka samtliga bidrar till diversifierade och hållbara arbetstillfällen.

8.  Europaparlamentet menar att de innovativa företagen i Europa inte bara behöver bidrag utan även bättre lagstiftning, bättre kopplingar till forskningsbasen samt bättre och mångsidigare tillgång till stöd och finansiering, alltifrån bidrag till lån och finansiering med eget kapital. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att ordna med lämpliga förhållanden på nationell och europeisk nivå.

9.  Europaparlamentet betonar att arbetstillfällena inom grön teknik inte bör inskränka sig till produktionen av förnybar energi, arbetet med att öka energieffektiviteten och transportsektorn, eftersom grön tillväxt erbjuder alla sektorer en möjlighet och därför bör man inom alla sektorer undersöka vilka möjligheter det finns att utveckla gröna produkter och öka konsumenternas medvetenhet om vikten av att köpa sådana produkter.

10.  Europaparlamentet anser att det behövs en snabb utveckling av ren teknik för att företagens konkurrenskraft ska kunna stärkas. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att prioritera miljöinnovationer i sin industripolitik.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta utarbetandet av märkningsstandarder och tydliga definitioner som syftar till att fastställa och ge information om produkters och tjänsters miljöpåverkan.

12.  Europaparlamentet anser att en ny hållbar ekonomi för EU måste säkerställa en väl avvägd ekonomisk och social utveckling. Parlamentet efterlyser en ambitiös och hållbar industripolitik med tonvikt på resurseffektivitet. Parlamentet påminner om att resurs- och råvarueffektivitet kommer att sänka kostnaderna för näringslivet och hushållen, frigöra resurser till andra investeringar och göra EU:s ekonomi mindre beroende av knappa råvaror och mycket volatila råvarumarknader. Parlamentet framhåller att den gröna ekonomin måste erbjuda möjligheter till anständiga och välbetalda arbeten med lika möjligheter för både män och kvinnor och fokusera på miljöskyddet.

13.  Europaparlamentet betonar att miljöindustrin i dag visserligen står för 3,4 miljoner arbetstillfällen och har en beräknad årsomsättning på 319 miljarder euro, men att potentialen för att skapa regional tillväxt, arbetstillfällen och miljövinster till stor del är outnyttjad. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om att kostnaden för passivitet kommer att bli hög.

14.  Europaparlamentet betonar att det behövs mer målinriktade och långsiktiga investeringar för att man ska lyckas med miljöinnovationer och att dessa särskilt måste inrikta sig på områdena utbildning och fortbildning, forskning och utveckling, infrastruktur osv.

15.  Europaparlamentet välkomnar dagens program vid universiteten eller inom yrkesutbildningen med tyngdpunkten lagd vid miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet och betonar att utvecklingen av hållbara arbetstillfällen skapar nya utbildningsbehov som måste tillgodoses.

16.  Europaparlamentet är fast övertygat om att en miljöskyddspolitik baserad på marknadsekonomi kan bli tillväxt- och sysselsättningsdrivande i alla näringsgrenar och betonar att förutsägbara och investeringsvänliga ramvillkor är en förutsättning för att innovativa företag ska kunna utnyttja dessa tillfällen på bästa sätt i miljöns och arbetstagarnas intresse.

17.  Europaparlamentet konstaterar att en omläggning av ekonomin i riktning mot nya affärsnischer kan vara attraktivt för den unga generationen arbetstagare och leda till nya arbetstillfällen inom området miljöinnovation.

Begreppet miljöinnovation

18.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Innovation för en hållbar framtid – Handlingsplanen för miljöinnovation (COM(2011)0899).

19.  Europaparlamentet betonar de potentiella synergieffekterna av miljöinnovation för skapandet av hållbara arbetstillfällen av hög kvalitet, samt för miljöskyddet och minskningen av ekonomiska beroendeförhållanden.

20.  Europaparlamentet understryker att miljöinnovation är ett omfattande begrepp, med tanke på att det definieras som varje typ av innovation som syftar till framsteg mot målet hållbar utveckling, genom minskad miljöpåverkan och genom effektivare och mer ansvarsfullt utnyttjande av resurser.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kartlägga olika uppfattningar av begreppet miljöinnovation och de därmed sammanhängande utmaningarna och skapa samförstånd om vilka olika strategiska framtidsmöjligheter miljöinnovationen erbjuder.

22.  Europaparlamentet anser att Eurostats definition av ”gröna arbetstillfällen” (inom sektorn för miljövänliga varor och tjänster), där det bland annat föreskrivs att ”grön” teknik och ”gröna” produkter måste ha miljöskydd eller resurshushållning som huvudändamål, bidrar till att olikheter inom statistiken undviks, men anser att det behöver vidareutvecklas en EU-omfattande enhetlig definition av gröna arbetstillfällen och grön tillväxt, där till exempel också kollektivtrafiken skulle kunna ingå. Parlamentet menar att det vore nyttigt att överväga en mer omfattande definition av ”gröna arbetstillfällen”, som inkluderar nya arbetstillfällen/verksamheter som nästa steg.

23.  Europaparlamentet lyfter fram de ännu outnyttjade potentiella miljövinsterna med miljöinnovation, som väntas bidra till att minska växthusgasutsläpp och andra föroreningar och avfall genom bland annat ökad användning av återvunna material, tillverkning av kvalitetsprodukter med mindre miljöpåverkan och främjande av miljövänligare tillverkningsprocesser och tjänster. Parlamentet betonar behovet av åtgärder för att ta itu med flaskhalsarna och hindren för att miljöinnovation ska kunna leda till att produkter och tjänster kommer ut på marknaden, även internationellt.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera specifika rekommendationer om miljöinnovationer i den europeiska planeringsterminen för att främja hållbar tillväxt.

25.  Europaparlamentet är medvetet om att miljöinnovation medför tydliga möjligheter för nya nischföretag och erbjuder möjligheter för små och medelstora företag, nya företag, egenföretagare och entreprenörer att dra nytta av nya marknader och affärsmodeller samtidigt som de befintliga traditionella ekonomiska sektorerna stimuleras med möjligheter till omläggning av bestående arbetstillfällen i mera miljövänlig riktning, genom anpassning till ett hållbart och resurseffektivt produktions- och arbetssätt.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett systematiskt grepp på miljöinnovationspolitiken, med sunda ramvillkor så att det skapas likvärdiga möjligheter för miljöinnovation bland företagen och en infrastruktur för att företagen och konsumenterna ska kunna göra hållbara val.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla miljöstandarder för offentliga upphandlingar för att stärka offentliga institutioners roll som föregångskund.

28.  Europaparlamentet konstaterar framför allt hur viktigt det är med lämplig utbildning och lämpliga färdigheter inom miljöinnovationernas område, både för att arbetsgivarna ska få den utbildade arbetskraft de behöver och för att ungdomarna ska få rätt kunskaper, färdigheter och kvalifikationer för att kunna anställas inom de innovativa arbeten som är i färd att växa fram, och göra det lättare för arbetstagare att övergå från sektorer som är på tillbakagång till nya, gröna sektorer. Parlamentet belyser i detta sammanhang att ”lärlingsutbildning på landsbygden” och andra former av yrkesutbildning erbjuder möjligheter till utveckling av dessa nya färdigheter.

29.  Europaparlamentet anser att ungdomars kreativa och innovativa potential att bidra till hållbar utveckling få stimulans och bättre tillgång till finansiering.

EU, medlemsstaterna och regionerna

30.  Europaparlamentet betonar att man måste integrera miljöinnovationsbegreppet i all politik, eftersom miljöinnovation är en tvärpolitisk fråga och uppmanar i detta sammanhang kommissionen och medlemsstaterna att sporra till samarbete mellan olika ministerier och olika nivåer inom det politiska beslutsfattandet och att regelbundet övervaka hur politiken genomförs.

31.  Europaparlamentet uppmanar alla viktiga berörda parter att samarbeta kring grön tillväxt, innovation och arbetstillfällen inom alla sektorer och dra nytta av de instrument som finns att tillgå, t.ex. teknikplattformar, paneler av kompetensexperter, gemensamma teknikinitiativ, pionjärmarknader, kluster och högnivågrupper för industrin.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna till ny lagstiftning och förstärkning av nuvarande lagstiftning om utveckling och användning av förnybar energi och om ökad energieffektivitet, så att det skapas ett tydligt rättsläge och likvärdiga förutsättningar och de offentliga och privata investeringarna ökar.

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bättre samordna denna politik och framför allt att stödja såväl regionala partnerskap för tillväxt, innovation, arbetstillfällen och lika möjligheter för kvinnor och män som gränsöverskridande initiativ.

34.  Europaparlamentet framhåller den potential för nya arbetstillfällen som miljöinnovationer står för i en hållbar ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa en plattform så att medlemsstaterna kan samordna sina insatser för att skapa nya hållbara arbetstillfällen och ny hållbar tillväxt.

35.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att utbyta erfarenhet och bästa praxis om arbetstillfällen när de behandlar klimatförändringarnas följder för ekonomi, samhälle och miljö.

36.  Europaparlamentet uppmanar till horisontell integration av begreppet miljöinnovation i strukturfonderna och Sammanhållningsfonden. Parlamentet rekommenderar de lokala och regionala myndigheterna att i enlighet med varje medlemsstats rättsväsen och förvaltningsuppbyggnad anta utvecklingsstrategier som är förenliga med Europa 2020-strategins mål för att skapa nya arbetstillfällen inom ramen för en hållbar ekonomi.

37.  Europaparlamentet anser att EU:s nuvarande och föreslagna miljölagstiftning bär på stora möjligheter till skapande av nya arbetstillfällen inom sådana områden som luft-, mark- och vattenvård, energi, offentliga tjänster, jordbruk, transporter, turism, skogsbruk och miljöstyrning och uppmanar medlemsstaterna att genomföra denna lagstiftning.

38.  Europaparlamentet betonar att EU måste få en effektivare koldioxidmarknad för att kunna trygga investeringar i klimatvänlig teknik.

39.  Europaparlamentet efterlyser starkare kopplingar mellan grundforskning och industriell innovation och mellan innovation och tillverkningsprocess. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att för varje medlemsstat ta initiativ till fallstudier inom forskning och konsultverksamhet med anknytning till miljöinnovation.

40.  Europaparlamentet framhåller att EU:s miljöinnovationer sporrar till ökad resurseffektivitet utanför EU:s gränser och således minskar uttömningen av världens resurser. Parlamentet uppmanar därför med kraft medlemsstaterna att förstärka sina nationella strategier för resurseffektivitet och dela med sig av sin kunskap i internationella fora.

41.  Europaparlamentet betonar att god miljöinnovationspraxis måste få en bättre förankring i realekonomin för att framstegen ska komma bättre till synes i människors vardagsliv.

42.  Europaparlamentet understryker att forskningen ligger till grund för innovation och miljöinnovation. Parlamentet påpekar att miljöinnovation för med sig stora möjligheter till tillväxt och att Europa kan bli världsledande inom detta område, vilket kan ge nya arbetstillfällen av hög kvalitet.

43.  Europaparlamentet anser att miljöinnovation ligger helt i linje med investeringsprioriteringarna för forskning, innovation, klimat och miljö i den kommande programplaneringsperioden för strukturfonderna.

44.  Europaparlamentet framhåller att partnerskap och synergieffekter mellan utbildningsväsendet, företagen och de lokala och regionala myndigheterna kan vara viktiga genom att erbjuda relevant utbildning, däribland färdigheter i naturvetenskap, teknik, ingenjörskunskap och matematik för både män och kvinnor, yrkesvägledning, betald praktik av hög kvalitet och möjligheter att varva studier med praktik, för att möjliggöra tillgång på bred bas till de sysselsättningsmöjligheter och de arbetstillfällen med hög kvalitet som tack vare miljöinnovationen nu är i färd med att växa fram.

45.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ge företagen, särskilt de små och medelstora företagen, incitament för att främja ökade investeringar i FoU-aktiviteter i den privata sektorn. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang handlingsplanen för miljöinnovation.

46.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att förbättra det gränsöverskridande samarbetet för att teknik och bästa praxis verkligen ska spridas runtom i EU, och därigenom öka Europas konkurrenskraft.

47.  Europaparlamentet efterlyser arbete för att de bästa miljöinnovationerna mer ska tas i bruk särskilt i utvecklingsländerna, eftersom till exempel effektivare träkolning, mulltoaletter, insats av förnybara energikällor, system för vattenrening jämte många andra innovationer i de länderna kan leda till en avsevärd förbättring av livskvaliteten till jämförelsevis låga kostnader, tillsammans med bättre hälsa och främjande av hållbar företagsverksamhet och sysselsättning.

48.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att så snart som möjligt börja använda Europeiska socialfonden för program för kompetenshöjning, yrkesutbildning och omskolning för arbetstagare, som ett led i insatserna för att erbjuda en socialt ansvarsfull övergång till gröna arbetstillfällen av hög kvalitet.

Finansiering av miljöinnovation

49.  Europaparlamentet framhåller fördelarna med skattepolitiken och uppmanar medlemsstaterna att lägga om beskattningen från sysselsättning till resursanvändning och miljöförstöring för att främja miljöinnovationer.

50.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att definiera miljöskadliga subventioner såsom ”ett resultat av myndigheters åtgärder som ger vissa konsumenter och producenter fördelar för att komplettera deras inkomster eller sänka deras kostnader, men som därigenom motverkar miljövänliga metoder”. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på grundval av denna definition utan dröjsmål, anta konkreta planer för utfasning av alla miljöskadliga subventioner.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fram till 2020 successivt utfasa alla miljöskadliga subventioner, inbegripet subventioner och ekonomiskt stöd till fossila bränslen och subventioner som gynnar ineffektiv användning av förnybara resurser, samt att rapportera om framstegen via de nationella reformprogrammen.

52.  Europaparlamentet betonar att miljöinnovation bör kunna stödjas genom de nya instrument och redskap som skapas inom EU:s flaggskeppsinitiativ Innovationsunionen och Ett resurseffektivt Europa samt genom sammanhållningspolitiken efter 2013 och Horisont 2020.

53.  Europaparlamentet anser att miljöinnovationer och miljövänlig teknik måste vara ekonomiskt livsdugliga och konkurrenskraftiga på lång sikt. Parlamentet anser att offentligt investeringsstöd bör uppmuntra till miljövänliga produktionsmetoder i de fall då offentligt stöd ges.

54.  Europaparlamentet välkomnar att man inom den gemensamma jordbrukspolitiken och även via programmen Cosme, Horisont 2020 och Life fått möjligheter att finansiera miljöinnovation och efterlyser ökade anslag för att de miljöinnovationer som redan utvecklats i högre grad ska komma till praktisk användning.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra de instrument som behövs och anslå tillräckliga budgetmedel för att övergången mellan ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation och Horisont 2020 ska förlöpa friktionsfritt för miljöinnovationens vidkommande och för att förenkla byråkratiska förfaranden och minska de ekonomiska bördorna för små och medelstora företag. Parlamentet påminner om att det är mycket viktigt att det i alla skeden och aspekter som rör finansiering råder en jämn könsfördelning vid beslutsfattandet.

56.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att inbegripa miljöinnovation i sina strategiska planer för perioden 2014–2020 såsom ett instrument för att utveckla en grön ekonomi, grön tillväxt och nya arbetstillfällen och samtidigt säkra ett ökat företagande genom likabehandling av män och kvinnor och samarbete mellan utbildning, näringsliv och forskning.

57.  De nuvarande prioriterade områdena i inbjudan att lämna förslag på miljöinnovationsprojekt 2012 begränsas visserligen till ett antal fokusområden, men Europaparlamentet betonar att initiativet miljöinnovation är ett sektorsövergripande program som stöder miljöinnovationsprojekt på olika områden. Parlamentet upprepar därför att alla sektorer och branscher bör vara berättigade till finansiering.

58.  Europaparlamentet uppmanar uttryckligen kommissionen att i programplaneringen avsätta klart definierade, fokuserade och utökade resurser till marknadsintroduktionsprojekt, riskkapital, nätverksarbete och internationalisering för att små och medelstora företag ska kunna åstadkomma miljöinnovationer inom EU och marknadsföra dem.

59.  Europaparlamentet anser, i och med att nya affärsmodeller är på väg att skapa omvälvningar i de traditionella leveranskedjorna, att förmågan att beakta globaliseringen och dess verkningar på EU:s ekonomi och leveranskedjor bättre bör komma till synes i prioriteringarna inför initiativet miljöinnovation under nästa finansieringsperiod.

60.  Europaparlamentet anser att små och medelstora företags och kooperativs potential när det gäller att främja miljöinnovationer inte har uttömts. Parlamentet efterlyser därför särskilda finansieringsmöjligheter för små och medelstora företag och kooperativ avseende miljöinnovationer.

61.  Europaparlamentet är övertygat om att innovativa finansieringsverktyg behövs för förbättrade möjligheter till kapacitetsuppbyggnad och nätverkande.

62.  Europaparlamentet understryker att ökade anslag måste gå hand i hand med enklare finansieringsförfaranden.

63.  Europaparlamentet påpekar att den framtida sammanhållningspolitiken omfattar en strategi för smart specialisering som ett förhandsvillkor för EU:s regioner. Parlamentet uppmuntrar regionerna att inleda informationskampanjer riktade till alla målgrupper i syfte att integrera miljöinnovation i regionala och nationella strategier för smart specialisering.

o
o   o

64.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 74 E, 13.3.2012, s. 11.
(2) EUT C 264 E, 13.9.2013, s. 59.
(3) EUT C 56 E, 26.2.2013, s. 106.
(4) EUT C 251 E, 31.8.2013, s. 75.
(5) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 15.
(6)EUT C 380E, 11.12.2012, s. 89.
(7) EUT C 377 E, 7.12.2012, s. 108.
(8) EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 81.
(9) EUT C 308 E, 20.10.2011, s. 6.
(10) EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 38.
(11) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 115.
(12) EUT C 56 E, 26.2.2013, s. 1.


Ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller förfarandena för antagande av vissa åtgärder ***II
PDF 208kWORD 41k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 december 2013 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller förfarandena för antagande av vissa åtgärder (13283/1/2013 – C7-0411/2013 – 2011/0039(COD))
P7_TA(2013)0585A7-0421/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (13283/1/2013 – C7‑0411/2013),

–  med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0082),

–  med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 72 i arbetsordningen,

–  med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för internationell handel (A7‑0421/2013).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, kommissionens och rådets gemensamma uttalanden som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet tar del av medlemsstaternas uttalanden och kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution.

4.  Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs, tillsammans med alla de uttalanden som bifogas denna resolution, i Europeiska unionens officiella tidning.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Gemensamt uttalande avseende artikel 15.6 i förordning (EG) nr 1225/2009 och artikel 25.6 i förordning (EG) nr 597/2009

Europaparlamentet, rådet och kommissionen anser att införandet av artikel 15.6 i förordning (EG) nr 1225/2009 och artikel 25.6 i förordning (EG) nr 597/2009 endast är motiverat på grund av de särdrag som dessa förordningar uppvisade innan de ändrades genom den här förordningen. Införandet av en bestämmelse som den i dessa artiklar är följaktligen unikt för de båda förordningarna och inte ett prejudikat för utarbetandet av framtida lagstiftning.

För att undvika oklarheter hävdar Europaparlamentet, rådet och kommissionen att artikel 15.6 i förordning (EG) nr 1225/2009 och artikel 25.6 i förordning (EG) nr 597/2009 inte innebär att det införs beslutsförfaranden som skiljer sig från eller kompletterar dem som anges i förordning (EU) nr 182/2011.

Uttalande från medlemsstaterna om tillämpningen av artiklarna 3.4 och 6.2 i förordning (EU) nr 182/2011 i samband med förfaranden avseende antidumpnings- och utjämningstullar enligt förordningarna (EG) nr 1225/2009 och (EG) nr 597/2009

När en medlemsstat föreslår en ändring av ett utkast till åtgärd som avser antingen antidumpningstullar eller utjämningstullar enligt förordningarna (EG) nr 1225/2009 och (EG) nr 597/2009 (grundförordningarna) i enlighet med artiklarna 3.4 eller 6.2 i förordning (EU) nr 182/2011, ska den

(a)  se till att ändringen föreslås vid en lämplig tidpunkt som respekterar tidsfristerna i grundförordningarna och återspeglar behovet av att kommissionen får tillräcklig tid för att genomföra nödvändiga förfaranden för utlämnande av uppgifter och gå igenom förslaget ordentligt och att kommittén får tillräcklig tid att gå igenom alla föreslagna ändrade utkast till åtgärd,

(b)  se till att den föreslagna ändringen överensstämmer med grundförordningarna, såsom denna tolkats av Europeiska unionens domstol, och med relevanta internationella åtaganden,

(c)  lämna en skriftlig motivering som åtminstone anger hur den föreslagna ändringen förhåller sig till grundförordningarna och till de faktiska omständigheter som framkommit vid undersökningen, men som också får innehålla andra stödjande argument som den medlemsstat som föreslår ändringen anser lämpliga.

Uttalande från kommissionen

Uttalanden från kommissionen i samband med förfaranden avseende antidumpnings- och utjämningstullar enligt förordningarna (EG) nr 1225/2009 och (EG) nr 597/2009

Kommissionen inser hur viktigt det är att medlemsstaterna, när detta föreskrivs i förordningarna (EG) nr 1225/2009 och (EG) nr 597/2009 (grundförordningarna), får information så att de kan fatta väl underbyggda beslut, och kommer att agera så att detta mål uppnås.

* * *

För att det inte ska råda några tvivel hävdar kommissionen att hänvisningarna till samråd i artikel 8.5 i förordning (EU) nr 182/2011 ska tolkas så att kommissionen, utom i ytterst brådskande fall, måste inhämta medlemsstaternas synpunkter innan den antar provisoriska antidumpnings- eller utjämningstullar.

* * *

Kommissionen kommer att se till att den effektivt hanterar alla aspekter av förfaranden avseende antidumpnings- och utjämningstullar enligt förordningarna (EG) nr 1225/2009 och (EG) nr 597/2009, inklusive möjligheten att medlemsstaterna föreslår ändringar, så att tidsperioderna och skyldigheterna gentemot berörda parter enligt grundförordningarna respekteras och så att eventuella åtgärder som slutligen införs överensstämmer med de faktiska omständigheter som fastställs i undersökningen, med grundförordningarna såsom dessa tolkats av Europeiska unionens domstol och med unionens internationella åtaganden.

Uttalande från kommissionen om kodifiering

Antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 27/2014 om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller förfarandena för antagande av vissa åtgärder, och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 38/2014 om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller beviljande av delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter för antagande av vissa åtgärder, kommer att innebära ett stort antal ändringar av de berörda akterna. För att öka de berörda akternas läsbarhet kommer kommissionen så snabbt som möjligt efter det att de båda förordningarna har antagits, dock senast den 1 juni 2014, att föreslå en kodifiering.

Uttalande från kommissionen om delegerade akter

När det gäller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 37/2014 om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller förfarandena för antagande av vissa åtgärder, och Europaparlamentets och rådet förordning (EU) nr 38/2014 om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller beviljande av delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter för antagande av vissa åtgärder, erinrar kommissionen om att den i punkt 15 i ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen har förbundit sig att ge Europaparlamentet fullständig information och dokumentation om sina möten med nationella experter inom ramen för arbetet med att utarbeta delegerade akter

(1) EUT C 251 E, 31.8.2013, s. 126.


Ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller beviljande av delegerade befogenheter för antagande av vissa åtgärder ***II
PDF 203kWORD 38k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 december 2013 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller beviljande av delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter för antagande av vissa åtgärder (13284/1/2013 – C7-0408/2013 – 2011/0153(COD))
P7_TA(2013)0586A7-0419/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (13284/1/2013 – C7‑0408/2013),

–  med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1) en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0349),

–  med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 72 i arbetsordningen,

–  med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för internationell handel (A7‑0419/2013).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalanden, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden som bifogas denna resolution.

4.  Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Gemensamt uttalande om förordning (EEG) nr 3030/93 och förordning (EG) nr 517/94

Det ska noteras att de förfaranden som anges i artiklarna 2.6, 6.2, 8, 10, 13.3, 15.3, 15.4, 15.5 och 19 i förordning (EEG) nr 3030/93 samt artikel 4.3 i bilaga IV till förordning (EEG) nr 3030/93 och artiklarna 2, 3.1 och 3.3 i bilaga VII till den förordningen samt artiklarna 3.3, 5.2, 12.3, 13 och 28 i förordning (EG) nr 517/94 ska ändras till förfaranden för antagande av delegerade akter. Det ska noteras att vissa av dessa artiklar avser beslutsförfaranden för antagande av handelspolitiska skyddsåtgärder.

Europaparlamentet, rådet och kommissionen anser att skyddsåtgärder ska behandlas som genomförandeåtgärder. I undantagsfall tar åtgärderna i de specifika befintliga förordningar som anges ovan formen av delegerade akter, eftersom införandet av en skyddsåtgärd tar formen av en ändring av relevanta bilagor till grundförordningarna. Detta beror på den särskilda struktur som är specifik för de befintliga förordningar som anges ovan och kommer följaktligen inte att utgöra ett prejudikat vid utarbetandet av framtida lagstiftning på området för handelspolitiska och andra skyddsåtgärder.

Uttalande från kommissionen om kodifiering

Antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 37/2014 om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller förfarandena för antagande av vissa åtgärder, och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 38/2014 om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller beviljande av delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter för antagande av vissa åtgärder, kommer att innebära ett stort antal ändringar av de berörda akterna. För att öka de berörda akternas läsbarhet kommer kommissionen så snabbt som möjligt efter det att de båda förordningarna har antagits, dock före den 1 juni 2014, att föreslå en kodifiering.

Uttalande från kommissionen om delegerade akter

När det gäller Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 37/2014 om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller förfarandena för antagande av vissa åtgärder, och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 38/2014 om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller beviljande av delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter för antagande av vissa åtgärder, erinrar kommissionen om att den i punkt 15 i ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen har förbundit sig att ge Europaparlamentet fullständig information och dokumentation om sina möten med nationella experter inom ramen för arbetet med att utarbeta delegerade akter.

(1) Antagna texter från sammanträdet 22.11.2012, P7_TA(2012)0447.


Betalkonton ***I
PDF 1038kWORD 183k
Text
Konsoliderad text
Europaparlamentets ändringar antagna den 12 december 2013 av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner (COM(2013)0266 – C7-0125/2013 – 2013/0139(COD))(1)
P7_TA(2013)0587A7-0398/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Ändring 1 [om inte annat anges]

EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGAR(2)
P7_TA(2013)0587A7-0398/2013
till kommissionens förslag till
P7_TA(2013)0587A7-0398/2013
---------------------------------------------------------
P7_TA(2013)0587A7-0398/2013

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV
om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner
(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)  Enligt artikel 26.2 i EUF-fördraget ska den inre marknaden omfatta ett område utan inre gränser där den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital garanteras. En fragmenterad inre marknad skadar konkurrenskraften, tillväxten och sysselsättningen inom unionen. Att undanröja direkta och indirekta hinder för den inre marknadens funktion är avgörande för att fullborda den inre marknaden. Unionens åtgärder när det gäller den inre marknaden för den finansiella tjänstesektorn för privatpersoner har redan i hög grad bidragit till att utveckla betaltjänstleverantörernas gränsöverskridande verksamhet, öka konsumenternas valmöjligheter och förbättra kvaliteten och insynen i erbjudandet.

(2)  I detta avseende fastställs genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG(4) (betaltjänstdirektiv) grundläggande krav på insyn när det gäller de avgifter som betaltjänstleverantörer tar ut för tjänster i samband med betalkonton. Detta har underlättat betaltjänstleverantörernas verksamhet avsevärt genom enhetliga regler för tillhandahållandet av betaltjänster och den information som ska lämnas, minskad administrativ börda och sänkta kostnader för betaltjänstleverantörerna.

(2a)  En väl fungerande inre marknad och utvecklingen av en modern, socialt integrerad ekonomi är i allt högre grad beroende av att betaltjänster är tillgängliga för alla. Eftersom betaltjänstleverantörerna, som agerar i enlighet med marknadens logik, vanligtvis inriktar sig på konsumenter som är kommersiellt attraktiva och inte ger sårbara konsumenter samma valmöjligheter när det gäller produkter, måste ny lagstiftning i detta avseende vara en del av en smart ekonomisk strategi för unionen.

(3)  Som Europaparlamentet påpekade i sin resolution av den 4 juli 2012 med rekommendationer till kommissionen om tillgång till grundläggande banktjänster(5) måste det ▌dock göras mer för att förbättra och utveckla den inre marknaden för banktjänster till privatkunder. En sådan utveckling bör gå hand i hand med insatser för att få den finansiella sektorn i unionen att tjäna företag och konsumenter. För närvarande hämmar bristen på insyn i och jämförbarhet hos avgifter samt svårigheterna med att byta betalkonton fortfarande utvecklingen av en fullständigt integrerad marknad. Problemet med skillnader i produktkvaliteten och den begränsade konkurrensen på området för banktjänster till privatkunder måste tacklas, och höga kvalitetsstandarder måste uppnås.

(4)  Dagens förhållanden på den inre marknaden kan avskräcka betaltjänstleverantörer från att utöva sin frihet att etablera sig eller erbjuda tjänster inom unionen på grund av svårigheten att få kunder på en ny marknad. Det krävs ofta stora investeringar för att gå in på en ny marknad. Dessa investeringar kan endast motiveras om leverantören förväntar sig tillräckliga möjligheter och en motsvarande efterfrågan hos konsumenterna. Konsumenternas låga rörlighet när det gäller finansiella tjänster för privatpersoner beror till stor del på bristen på insyn och jämförbarhet när det gäller de avgifter och tjänster som erbjuds och på svårigheter i samband med byte av betalkonton. Dessa faktorer dämpar också efterfrågan, särskilt i ett gränsöverskridande sammanhang.

(5)  Dessutom kan betydande hinder för fullbordandet av den inre marknaden för betalkonton också uppstå genom fragmenteringen av de befintliga nationella regelverken. De nuvarande bestämmelserna på nationell nivå om betalkonton och i synnerhet om jämförbarhet hos avgifter samt byte av betalkonton varierar. När det gäller byten har bristen på enhetliga bindande bestämmelser på unionsnivå lett till varierande praxis och bestämmelser på nationell nivå. Dessa skillnader är ännu mer framträdande när det gäller jämförbarhet hos avgifter där det inte finns några bestämmelser, inte ens självregleringsbestämmelser, på unionsnivå. Om dessa skillnader skulle bli ännu större i framtiden, eftersom bankerna tenderar att anpassa sin praxis efter de nationella marknaderna, skulle detta öka kostnaderna för att bedriva gränsöverskridande verksamhet jämfört med inhemska leverantörers kostnader och på så sätt göra det mindre lockande att bedriva gränsöverskridande verksamhet. Den gränsöverskridande verksamheten på den inre marknaden försvåras också av hindren för att öppna ett betalkonto utomlands. De nuvarande restriktiva kriterierna för rätten att öppna betalkonton kan hindra unionsmedborgare från att röra sig fritt inom unionen. Om alla konsumenter får tillgång till ett betalkonto kommer de att kunna delta på den inre marknaden och ta del av fördelarna med den inre marknaden.

(6)  Eftersom vissa potentiella kunder inte öppnar bankkonton, antingen för att de inte får eller för att inte erbjuds lämpliga produkter, utnyttjas den potentiella efterfrågan på betalkontotjänster i unionen inte fullt ut i dag. Om fler konsumenter deltog på den inre marknaden skulle detta vara en ytterligare motivation för betaltjänstleverantörer att gå in på nya marknader. Att skapa förutsättningar för att ge alla konsumenter tillgång till ett betalkonto är också nödvändigt för att främja deras deltagande på den inre marknaden och ge dem möjlighet att ta del av de fördelar som den inre marknaden har medfört.

(7)  Insyn i och jämförbarhet hos avgifter har behandlats i ett självregleringsinitiativ som bankindustrin lanserat. Det gick dock aldrig att nå en slutlig överenskommelse om dessa riktlinjer. När det gäller byten innehåller de principer om byte av bankkonto som infördes 2008 av paraplyorganisationen EBIC (European Banking Industry Committee) en mall för hur byten ska göras mellan bankkonton som erbjuds av betaltjänstleverantörer i samma medlemsstat. Eftersom de inte är bindande har dessa gemensamma principer emellertid inte tillämpats enhetligt inom unionen, och de har inte gett tillfredsställande resultat. Vidare gäller de gemensamma principerna endast byte av bankkonto på nationell nivå och berör inte gränsöverskridande byten. När det slutligen gäller tillgång till ett grundläggande betalkonto uppmanades medlemsstaterna i kommissionens rekommendation 2011/442/EU (6) att vidta de åtgärder som var nödvändiga för att se till att den genomfördes sex månader efter offentliggörandet. Hittills är det endast ett fåtal medlemsstater som följer de viktigaste principerna i rekommendationen.

(8)  För att möjliggöra en effektiv och problemfri finansiell rörlighet på lång sikt är det mycket viktigt att införa en enhetlig uppsättning regler för att hantera problemet med låg konsumentrörlighet, och i synnerhet att förbättra möjligheterna att jämföra betalkontotjänster och betalkontoavgifter. Det är även viktigt att öka viljan att byta betalkonto, och undvika att konsumenter som vill köpa ett betalkonto utomlands diskrimineras på grund av bosättningsort. Vidare är det mycket viktigt att anta lämpliga åtgärder för att främja kundernas deltagande på marknaden för betalkonton. Dessa åtgärder kommer att göra det mer attraktivt för betaltjänstleverantörer att gå in på den inre marknaden och skapa rättvisa villkor, vilket kommer att leda till ökad konkurrens och effektiv fördelning av resurser på unionens finansiella marknad för privatpersoner, till gagn för såväl företag som konsumenter. Information som ger insyn i avgifter och bytesmöjligheter kommer tillsammans med rätten till tillgång till grundläggande betalkontotjänster också att göra det lättare för unionsmedborgarna att söka leverantörer i hela EU, och därmed dra nytta av en fullt fungerande inre marknad för finansiella tjänster till privatpersoner och bidra till utökningen av e-handeln och till vidareutvecklingen av den inre marknaden.

(8a)  Det är också av avgörande betydelse att se till att detta direktiv inte hämmar innovation på området för finansiella tjänster till privatpersoner. Varje år blir ny teknik gångbar, vilket kan göra den nuvarande typen av betalkonton föråldrad. I synnerhet måste mobila banktjänster, P2P-tjänster och värdekort uppmuntras som alternativ till traditionella banktjänster.

(9)  Detta direktiv ska tillämpas på betalkonton som innehas av konsumenter. Konton som innehas av företag, även små företag och mikroföretag, ligger utanför direktivets räckvidd, så länge det inte är fråga om ett personligt innehav. Direktivet omfattar inte heller sparkonton, som kan ha mer begränsade betalningsfunktioner. Direktivet omfattar inte heller kreditkort, eftersom dessa inte är av central betydelse för att uppnå dess mål att stärka den finansiella integrationen och den inre marknaden.

(10)  De definitioner som används i direktivet är anpassade efter dem som finns i annan EU-lagstiftning, särskilt i direktiv 2007/64/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009(7).

(11)  Det är mycket viktigt att konsumenter kan förstå avgifterna, så att de kan jämföra erbjudanden från olika betaltjänstleverantörer och fatta välgrundade beslut om vilket konto som är lämpligast för deras behov. Det går inte att jämföra avgifter om betaltjänstleverantörerna använder olika terminologi för samma tjänster och lämnar informationen i olika format. En standardiserad terminologi kan tillsammans med ▌avgiftsinformation för de mest representativa tjänster som är knutna till betalkonton i ett enhetligt format hjälpa konsumenterna att förstå och jämföra avgifter.

(12)  Konsumenterna skulle ha störst nytta av ▌information som är standardiserad och så kortfattad som möjligt, och som gör det lätt att jämföra mellan olika betaltjänstleverantörer. De verktyg som konsumenterna erbjuds för att jämföra betalkontoerbjudanden bör vara av många olika slag, och konsumentundersökningar måste genomföras. På detta stadium bör avgiftsterminologin ▌vara standardiserad endast när det gäller de mest representativa begreppen och definitionerna inom medlemsstaterna för att underlätta ett snabbt genomförande.

(13)  De nationella behöriga myndigheterna bör fastställa avgiftsterminologin och därvid ta hänsyn till de lokala marknadernas särskilda egenskaper. ▌När så är möjligt bör avgiftsterminologin ▌standardiseras på unionsnivå för att möjliggöra jämförelser över hela unionen. Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten) (EBA) bör utarbeta riktlinjer för att hjälpa medlemsstaterna att identifiera de tjänster som oftast används och som medför de högsta kostnaderna för konsumenterna på nationell nivå. För att säkra en effektiv tillämpning av en standardiserad terminologi bör sådana definitioner vara tillräckligt breda.

(14)  När de nationella behöriga myndigheterna har upprättat en preliminär förteckning över de mest representativa tjänster som är knutna till betalkonton på nationell nivå, tillsammans med begrepp och definitioner, bör kommissionen granska dem för att med hjälp av delegerade akter fastställa vilka tjänster som är gemensamma för majoriteten av medlemsstaterna och föreslå standardiserade begrepp ▌på unionsnivå ▌.

(15)  För att hjälpa konsumenterna att enkelt jämföra betalkontoavgifter på hela den inre marknaden bör betaltjänstleverantörer ge konsumenterna ett uttömmande dokument med avgiftsinformation, där avgifterna för alla tjänster som är knutna till betalkontot och som ingår i förteckningen över de mest representativa tjänsterna samt alla andra avgifter som kan tillämpas på kontot anges. I dokumentet med avgiftsinformation bör, när detta är möjligt, endast de standardiserade begrepp och definitioner som fastställts på EU-nivå användas. Detta skulle också bidra till att skapa rättvisa villkor mellan kreditinstitut som konkurrerar på marknaden för betalkonton. ▌För att göra det lättare för konsumenterna att förstå vilka avgifter de måste betala för sitt betalkonto ska de ges tillgång till en ordlista som åtminstone innehåller tydliga, icke-tekniska och otvetydiga förklaringar av de ▌tjänster som är knutna till betalkontot och tillhörande definitioner och förklaringar ▌. Ordlistan bör bli ett användbart verktyg för att främja en bättre förståelse av vad avgifterna innebär, vilket i sin tur ger konsumenterna makt att öka sin rörlighet och bredda urvalet av betalkontoerbjudanden. Det bör också införas en skyldighet för betaltjänstleverantörer att informera konsumenterna kostnadsfritt och åtminstone årligen om samtliga avgifter som har tagits ut för deras konto och räntor som tillämpats. Efterhandsinformation bör lämnas i en särskild sammanfattning. Den bör ge en fullständig överblick över utbetalda räntor, de avgifter som har tagits ut samt förhandsbesked och information om ändringar av avgifter eller räntesatser. Konsumenten bör ges den information som är nödvändig för att förstå vad de avgifter som tagits ut samt räntorna avser och vid behov bestämma sig för att ändra konsumtionsmönster eller byta leverantör. ▌

(16)  För att tillgodose konsumenternas behov måste man se till att informationen om avgifter för betalkonton är korrekt, tydlig och jämförbar. EBA bör ▌därför, efter samråd med nationella myndigheter och efter det att en konsumentundersökning har utförts, utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa ett standardiserat presentationsformat för dokumentet med avgiftsinformation och avgiftsredovisningen och de gemensamma symbolerna, för att garantera att dessa är begripliga och jämförbara för konsumenterna. ▌Dokumentet med avgiftsinformation och avgiftsredovisningen bör vara lätta att särskilja från andra meddelanden. ▌

(17)  För att se till att gällande unionsterminologi används konsekvent i hela unionen bör medlemsstaterna införa en skyldighet för betaltjänstleverantörer att i sin kommunikation med konsumenterna, däribland i dokumentet med avgiftsinformation och i avgiftsredovisningen, använda den gällande unionsterminologin tillsammans med den övriga nationella standardiserade terminologi som fastställs i den preliminära förteckningen. Betaltjänstleverantörer bör kunna använda varumärkesnamn i dokumentet med avgiftsinformation eller i redovisningen av avgifter för att beteckna sina tjänster eller betalkonton, förutsatt att detta är ett tillägg till den standardiserade terminologin och används som en sekundär beteckning för de tjänster eller konton som erbjuds.

(18)  Oberoende jämförelsewebbplatser är ett effektivt verktyg för konsumenterna när det gäller att bedöma olika betalkontoerbjudandens fördelar på ett enda ställe. Sådana webbplatser kan erbjuda en bra avvägning mellan behovet av tydlig och kortfattad, men ändå fullständig och uttömmande information genom att ge användarna möjlighet att få mer detaljerad information när den är av intresse för dem. De kan också minska sökningskostnaderna, eftersom konsumenterna inte behöver samla in information separat från de olika betaltjänstleverantörerna. Det är mycket viktigt att den information som lämnas på dessa webbplatser är tillförlitlig, objektiv och transparent samt att konsumenterna informeras om att den finns tillgänglig. De behöriga myndigheterna bör i detta avseende aktivt informera allmänheten om dessa webbplatser.

(19)  För att få opartisk information om avgifter och räntesatser som tillämpas för betalkonton bör konsumenterna kunna gå in på jämförelsewebbplatser som är tillgängliga för allmänheten och vars verksamhet är fristående från betaltjänstleverantörerna. Därför bör medlemsstaterna se till att konsumenterna har fri tillgång till minst en sådan oberoende och offentligt tillgänglig webbplats inom deras respektive territorier. Dessa webbplatser får drivas av de behöriga myndigheterna eller för deras räkning, andra offentliga myndigheter och/eller ackrediterade privata aktörer. För att öka konsumenternas förtroende för ytterligare tillgängliga jämförelsewebbplatser, bör medlemsstaterna ▌inrätta ett frivilligt ackrediteringssystem där privata aktörer som driver jämförelsewebbplatser kan ansöka om ackreditering enligt angivna kvalitetskriterier. En jämförelsewebbplats som drivs av eller för en behörig myndighets räkning eller annan offentlig myndighet bör inrättas i de fall då ingen webbplats som drivs av privata aktörer har ackrediterats. Dessa webbplatser bör också uppfylla kvalitetskriterierna.

(20)  Betaltjänstleverantörer brukar erbjuda ett betalkonto inom ramen för ett paket med andra finansiella produkter eller tjänster. Detta kan vara ett sätt för betaltjänstleverantörerna att diversifiera sitt utbud och konkurrera med varandra och kan i slutändan främja konsumenterna. Den undersökning av kopplingsförbehåll i den finansiella sektorn som kommissionen genomförde 2009, samt åtföljande samråd och klagomål från konsumenter, har visat att betaltjänstleverantörer kan erbjuda bankkonton i paket med produkter som konsumenterna inte har efterfrågat och som inte är nödvändiga för betalkonton, som t.ex. hemförsäkring. Det har också konstaterats att dessa förfaranden kan minska insynen i och jämförbarheten hos priserna, begränsa konsumenternas köpalternativ och hämma deras rörlighet. Därför bör medlemsstaterna se till att konsumenterna, när betaltjänstleverantörer erbjuder betalkonton i paket, får information om huruvida det är möjligt att köpa betalkontot separat och i detta fall om de kostnader och avgifter som gäller för ▌var och en av de övriga finansiella produkter eller tjänster som ingår i paketet ▌. ▌

(21)  Konsumenterna kommer endast att vilja byta konto om processen inte är alltför administrativt och finansiellt betungande. Därför bör förfarandet för att byta till ett betalkonto hos en annan betaltjänstleverantör vara tydligt, snabbt och säkert. Om betaltjänstleverantörer tar ut avgifter i samband med bytet bör dessa vara rimliga och överensstämma med artikel 45.2 i direktiv 2007/64/EG. För att främja konkurrensen bör det också bli enklare att göra gränsöverskridande byten. Eftersom gränsöverskridande byten kan vara mer komplicerade än nationella byten och kan innebära att betaltjänstleverantörer tvingas anpassa och justera sina interna förfaranden, bör det införas längre övergångsperioder för ▌byten mellan betaltjänstleverantörer som är etablerade i skilda medlemsstater.

(21a)  Medlemsstaterna bör, när det gäller byten där båda betaltjänstleverantörerna är etablerade på deras territorium, kunna fastställa eller bibehålla arrangemang som avviker från dem som fastställs i detta direktiv om detta klart och tydligt ligger i konsumentens intresse.

(22)  Bytesprocessen bör vara så okomplicerad som möjligt för konsumenten. Därför bör medlemsstaterna se till att det är den mottagande betaltjänstleverantören som har ansvaret för att inleda och förvalta processen för konsumentens räkning.

(23)  I allmänhet och förutsatt att konsumenten har gett sitt samtycke bör ▌den mottagande betaltjänstleverantören på konsumentens vägnar genomföra bytet för ▌de återkommande betalningarna och även överföra det eventuellt resterande saldot, helst vid ett enda möte med den mottagande betaltjänstleverantören. Därför bör konsumenterna kunna ge eller neka att ge tillstånd att utföra de angivna uppdragen. Innan konsumenten ger sitt tillstånd bör denne informeras om alla steg i det förfarande som krävs för att genomföra bytet.

(24)  Den överförande betaltjänstleverantören måste samarbeta för att bytet ska kunna genomföras. Den mottagande betaltjänstleverantören bör kunna be antingen konsumenten eller, vid behov, den överförande betaltjänstleverantören att lämna den information den anser vara nödvändig för att lägga in de återkommande betalningarna i det nya betalkontot. Informationen bör dock inte gå utöver vad som krävs för att genomföra bytet, och den mottagande betaltjänstleverantören bör inte begära överflödig information.

(25)  Konsumenterna bör inte bli föremål för sanktioner eller någon annan finansiell skada till följd av felstyrda betalningar eller autogireringar. Detta är särskilt viktigt för vissa kategorier av betalare och betalningsmottagare, som allmännyttiga företag, som använder elektroniska medel (t.ex. databaser) för att lagra information om konsumenternas kontodetaljer och utför en mängd regelbundna transaktioner som omfattar ett stort antal konsumenter.

(26)  Medlemsstaterna bör garantera att konsumenter som har för avsikt att öppna ett betalkonto inte diskrimineras på grund av sin nationalitet eller bosättningsort. Samtidigt som det är viktigt att betaltjänstleverantörer förvissar sig om att deras kunder inte utnyttjar det finansiella systemet för olagliga ändamål som bedrägeri, penningtvätt eller finansiering av terrorism, bör de inte införa hinder för konsumenter som vill ta del av fördelarna med den inre marknaden genom att köpa betalkonton utomlands.

(27)  Konsumenter som är lagligen bosatta i unionen ▌bör inte diskrimineras på grund av sin nationalitet eller bosättningsort eller av något annat av de skäl som anges i artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, när de ansöker om eller använder ett betalkonto i unionen. Medlemsstaterna bör dessutom säkerställa ▌tillgång till grundläggande betalkonton ▌, oavsett konsumentens ekonomiska omständigheter, såsom deras anställning, inkomstnivå, kredithistoria eller personlig konkurs. ▌

(28)  Medlemsstaterna bör se till att alla betaltjänstleverantörer som utför allmänna betaltjänster för privatkunder och som erbjuder betalkonton som en väsentlig del av sin reguljära verksamhet, erbjuder konsumenterna ett betalkonto med grundläggande funktioner i enlighet med detta direktiv. Det bör inte vara alltför svårt att få tillgång till kontot, och det bör inte medföra alltför stora kostnader för konsumenterna. Rätten att ha tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner i vilken medlemsstat som helst bör beviljas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG(8), särskilt när det gäller kraven på kundkontroll. Samtidigt bör inte endast bestämmelserna i det direktivet användas som grund för att avvisa kunder som är kommersiellt mindre attraktiva. En mekanism bör tas i bruk för att hjälpa konsumenter utan fast adress, asylsökande och konsumenter som inte beviljats uppehållstillstånd men vars utvisning inte är möjlig av rättsliga skäl att uppfylla kraven i kapitel II i direktiv 2005/60/EG.

(28a)  För att användare av betalkonton med grundläggande funktioner ska få lämplig service bör medlemsstaterna kräva att leverantörerna ser till att den berörda personalen har lämplig utbildning och att eventuella intressekonflikter inte påverkar kunderna negativt.

(29)  Medlemsstaterna bör kunna kräva att betaltjänstleverantörer ska kontrollera om konsumenten redan innehar ett aktivt och likvärdigt betalkonto inom samma territorium och kräva att konsumenten skriver under en försäkran på heder och samvete i detta syfte. Betaltjänstleverantörer bör inte kunna avslå en ansökan om betalkonto med grundläggande funktioner, utom i de fall som särskilt anges i detta direktiv.

(29a)  Medlemsstaterna bör se till att betaltjänstleverantörerna behandlar ansökningarna inom de tidsfrister som fastställs i detta direktiv, och att de vid avslag informerar konsumenten om de konkreta skälen till att ansökan har avslagits, såvida inte detta skulle strida mot målen för nationell säkerhet eller kampen mot ekonomisk brottslighet.

(30)  Konsumenterna bör garanteras tillgång till en rad grundläggande betaltjänster ▌. Medlemsstaterna bör se till att under förutsättning att konsumenten använder ett betalkonto med grundläggande funktioner för personligt bruk inte finns några begränsningar för antalet operationer som ska erbjudas konsumenten i enlighet med de prissättningsregler som fastställs i detta direktiv. När de fastställer vad som ska betraktas som personligt bruk bör medlemsstaterna ▌ta hänsyn ▌till befintligt konsumentbeteende och till gängse kommersiell praxis ▌. Bland de tjänster som är knutna till ett grundläggande betalkonto bör det ingå en möjlighet att sätta in och ta ut pengar. Konsumenterna bör kunna göra viktiga betalningstransaktioner som att ta emot lön eller förmåner, betala räkningar eller skatt och köpa varor eller tjänster, även genom autogiro, betalningar eller betalkort. Dessa tjänster bör göra det möjligt att köpa varor och tjänster online och bör ge konsumenterna möjlighet att lägga upp betalningsuppdrag via betaltjänstleverantörens webbaserade banktjänst, om en sådan finns. Ett betalkonto med grundläggande funktioner bör dock inte vara begränsat till användning online, eftersom detta skulle innebära ett hinder för konsumenter som saknar tillgång till internet. Konsumenter bör inte ges tillgång till en kontokredit i ett betalkonto med grundläggande funktioner. Medlemsstaterna får dock tillåta leverantörer av betaltjänster att erbjuda kontokrediter och andra kreditprodukter som klart separata tjänster till kunder med ett grundläggande betalkonto, förutsatt att tillgången till eller användningen av ett betalkonto med grundläggande funktioner inte beviljas på villkor att sådana kredittjänster köps. Alla avgifter för dessa tjänster bör vara transparenta och åtminstone lika gynnsamma som de avgifter som debiteras i enlighet med betaltjänstleverantörens normala prispolitik.

(31)  För att se till att så många konsumenter som möjligt har tillgång till grundläggande betalkonton bör dessa konton erbjudas kostnadsfritt eller till en rimlig avgift. Medlemsstaterna bör kräva att betaltjänstleverantörerna ser till att betalkontot med grundläggande funktioner alltid är betalkontot med den lägsta avgiften för tillhandahållandet av det paket med det lägsta antalet erforderliga betaltjänster som har fastställts i den berörda medlemsstaten. Om konsumenten bryter mot något av villkoren i avtalet bör alla extraavgifter för detta vara rimliga och aldrig högre än de avgifter som debiteras i enlighet med leverantörens vanliga prispolitik.

(32)  Betaltjänstleverantören bör endast under särskilda omständigheter vägra att öppna eller häva ett avtal om betalkonto med grundläggande funktioner, t.ex. vid bristande efterlevnad av lagstiftning om penningtvätt och finansiering av terrorism eller om förebyggande och utredning av brott. Även i dessa fall är ett avslag endast motiverat om konsumenten inte uppfyller bestämmelserna i den lagstiftningen och inte för att förfarandet för att kontrollera att lagstiftningen följs är alltför betungande eller dyrt.

(33)  Medlemsstaterna bör säkerställa att lämpliga åtgärder vidtas för att informera allmänheten om att det finns betalkonton med grundläggande funktioner och om vilka förfaranden och villkor som gäller för deras användning, som fastställs i detta direktiv. Medlemsstaterna bör se till att kommunikationsåtgärderna är tillräckliga och välriktade, och framför allt att de når ut till utsatta konsumenter som saknar bankkonto samt rörliga konsumenter. Betaltjänstleverantörerna bör aktivt ge konsumenterna tillgång till lättillgänglig information och lämplig hjälp rörande de särskilda funktioner som är knutna till det betalkonto med grundläggande funktioner som erbjuds, åtföljande avgifter och nyttjandevillkoren för det, samt vilka steg konsumenten bör följa för att utöva sin rätt att öppna ett betalkonto med grundläggande funktioner. Konsumenterna bör framför allt informeras om att det inte är obligatoriskt att köpa tilläggstjänster för att få tillgång till ett grundläggande betalkonto. För att minimera riskerna för att konsumenter ska bli finansiellt utestängda, bör medlemsstaterna förbättra den finansiella utbildningen, t.ex. i skolan, och motverka överskuldsättning. Medlemsstaterna bör vidare främja betaltjänstleverantörernas initiativ för att kombinera tillhandahållandet av betalkonton med grundläggande funktioner och oberoende finansiell utbildning.

(34)  Medlemsstaterna bör utse behöriga myndigheter som har befogenhet att se till att detta direktiv genomförs och som får utrednings- och verkställighetsbefogenheter. De utsedda behöriga myndigheterna bör vara oberoende av betaltjänstleverantörerna och bör ha tillräckliga resurser för att fullgöra sina uppgifter. Medlemsstaterna bör kunna utnämna olika behöriga myndigheter för att verkställa de många olika skyldigheter som fastställts i detta direktiv.

(35)  Konsumenterna bör ha tillgång till effektiva förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol för lösning av tvister som kan uppstå till följd av de rättigheter och skyldigheter som införs genom detta direktiv. Det bör vara lätt att få tillgång till alternativa tvistlösningsförfaranden, och de behöriga organen bör uppfylla ett antal kriterier, såsom likvärdig representation av leverantörer och användare. Denna tillgång garanteras redan genom direktiv 2013/…/EU i fråga om berörda avtalstvister. Konsumenterna bör emellertid också ha tillgång till förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol för lösning av tvister som uppstår innan ett avtal ingås i fråga om de rättigheter och skyldigheter som införs genom detta direktiv, t.ex. när de vägras tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner. För att bestämmelserna i detta direktiv ska kunna följas krävs behandling av konsumenternas personuppgifter. Denna behandling regleras av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(9). Detta direktiv bör alltså följa de bestämmelser som anges i direktiv 95/46/EG och de nationella lagar som genomför dem.

(36)  I syfte att uppnå de mål som anges i detta direktiv bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på fastställandet av den standardiserade terminologin på unionsnivå för betaltjänster som är gemensamma för ett antal medlemsstater, och åtföljande definitioner av dessa begrepp.

(38)  Medlemsstaterna bör en gång om året och för första gången inom tre år från och med ikraftträdandet av detta direktiv ▌samla in tillförlitlig årlig statistik över hur de åtgärder som införs genom detta direktiv fungerar. De bör använda alla relevanta informationskällor och överlämna den informationen till kommissionen. Kommissionen bör tillhandahålla en årlig rapport på grundval av den information den mottagit.

(39)  En översyn av detta direktiv bör göras fyra år efter dess ikraftträdande för att ta hänsyn till utvecklingen på marknaden, t.ex. utveckling av nya typer av betalkonton och betaltjänster, och till utvecklingen inom andra områden av unionslagstiftningen och medlemsstaternas erfarenheter. Översynen bör innehålla en bedömning av huruvida de införda åtgärderna har förbättrat konsumenternas förståelse av avgifter för betalkonton, jämförbarhet hos betalkonton och hur lätt det är att byta konton. I översynen bör det också kontrolleras hur många grundläggande betalkonton som har öppnats, däribland av konsumenter som tidigare inte hade något bankkonto, hur länge dessa konton använts, antalet ansökningar om öppnande av grundläggande betalkonton som har avslagits och antalet uppsägningar av sådana konton och skälen till detta samt åtföljande avgifter. Det bör också göras en bedömning av huruvida förlängda tidsfrister för betaltjänstleverantörer som utför gränsöverskridande byten ska behållas under en längre tidsperiod. Vid översynen bör det också göras en bedömning av huruvida bestämmelserna om den information som ska lämnas av betaltjänstleverantörerna när de erbjuder produktpaket är tillräcklig eller om det krävs ytterligare åtgärder. Kommissionen bör överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet, vid behov tillsammans med lagstiftningsförslag.

(40)  Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i enlighet med artikel 6.1 i fördraget om Europeiska unionen.

(41)  I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument av den 28 september 2011 har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(41a)  En medlemsstat bör, med förbehåll för godkännande från kommissionen, kunna besluta att undanta betaltjänstleverantörer från kravet att erbjuda betalkonton med grundläggande funktioner. Kommissionen bör godkänna undantagen endast om lika villkor mellan alla betaltjänstleverantörer kan garanteras, konsumenternas rätt till tillgång till ett konto inte undergrävs och under förutsättning att kunder med grundläggande betalkonton inte riskerar att stigmatiseras. Godkännandet bör inte leda till en situation som skulle innebära att endast en betaltjänstleverantör erbjuder detta betalkonto med grundläggande funktioner i en medlemsstat. [Ändr. 3]

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  I detta direktiv fastställs bestämmelser om insyn i och jämförbarhet hos de avgifter som tas ut av konsumenter för betalkonton som de innehar i Europeiska unionen och som tillhandahålls av betaltjänstleverantörer som är lokaliserade i unionen, samt regler för byte av betalkonto inom unionen.

2.  I detta direktiv fastställs också en ram för de regler och villkor som medlemsstaterna ska använda för att garantera konsumenternas rätt att öppna och använda betalkonton med grundläggande funktioner i unionen.

3.  Öppnande och nyttjande av ett betalkonto med grundläggande funktioner enligt detta direktiv ska ske i överensstämmelse med bestämmelserna i kapitel II i direktiv 2005/60/EG

(1)  3a. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 15–19 ska ett betalkonto med grundläggande funktioner betraktas som ett betalkonto vid tillämpningen av detta direktiv.

4.  Detta direktiv ska tillämpas på betaltjänstleverantörer som är etablerade i unionen.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

(a)  konsument: en fysisk person som handlar för ändamål som faller utanför hans eller hennes näringsverksamhet, affärsverksamhet, hantverk eller yrke,

(aa)  lagligen bosatt: avser statusen för en unionsmedborgare eller en tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatt i unionen, däribland personer som ansöker om asyl enligt Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, protokollet av den 31 januari 1967 till denna och andra relevanta internationella fördrag,

(b)  betalkonto: ett konto i en konsuments/flera konsumenters namn som används för att utföra betalningstransaktioner,

(c)  betaltjänst: en betaltjänst enligt definitionen i artikel 4.3 i direktiv 2007/64/EG,

(ca)  tjänster som är knutna till betalkontot: alla tjänster som är knutna till ett betalkontos funktioner, däribland betaltjänster och betalningstransaktioner som omfattas av artikel 3 g i direktiv 2007/64/EG,

(d)  betalningstransaktion: en åtgärd som initieras av betalaren eller betalningsmottagaren vid placering, överföring eller uttag av medel, oberoende av eventuella underliggande förpliktelser mellan betalaren och betalningsmottagaren,

(e)  betaltjänstleverantör: en betaltjänstleverantör enligt definitionen i artikel 4.9 i direktiv 2007/64/EGBI, utom för kapitel IV där det avser alla betaltjänstleverantörer som är etablerade på medlemsstaternas territorium och som utför allmänna betaltjänster för privatkunder och erbjuder betalkonton som en väsentlig del av sin reguljära verksamhet,

(f)  betalningsinstrument: ett betalningsinstrument enligt definitionen i artikel 4.23 i direktiv 2007/64/EG,

(g)  överförande betaltjänstleverantör: den betaltjänstleverantör från vilken informationen om alla eller vissa återkommande betalningar överförs,

(h)  mottagande betaltjänstleverantör: den betaltjänstleverantör till vilken informationen om alla eller vissa återkommande betalningar överförs,

(i)  betalare: en fysisk eller juridisk person som är betalkontoinnehavare och som godkänner ett betalningsuppdrag från detta betalkonto eller, om det inte finns något betalkonto, en fysisk eller juridisk person som lämnar ett betalningsuppdrag till en betalningsmottagares betalkonto,

(j)  betalningsmottagare: en fysisk eller juridisk person som är den avsedda mottagaren av medel som har omfattats av en betalningstransaktion,

(k)  avgifter: alla eventuella avgifter och sanktioner som konsumenten ska betala till betaltjänstleverantören för, eller med avseende på, tjänster som är knutna till ett betalkonto,

(ka)  räntesats: ränta som kunden uppbär för tillgodohavanden på ett betalkonto,

(l)  varaktigt medium: varje medel som gör det möjligt för konsumenten eller betaltjänstleverantören att bevara information, som riktas till den konsumenten personligen, på ett sätt som är tillgängligt för användning i framtiden under en tidsperiod som är lämplig med hänsyn till vad som är avsikten med informationen och som tillåter oförändrad återgivning av den bevarade informationen,

(m)  byte: överföring på en konsuments begäran av information från en betaltjänstleverantör till en annan om alla eller vissa stående betalningsuppdrag, autogireringar och återkommande inbetalningar som utförs för ett betalkonto, med eller utan överföring av det positiva saldot från ett betalkonto till ett annat, eller avslutande av det tidigare kontot; byte inbegriper inte något avtalsbyte från den överförande betaltjänstleverantören till den mottagande betaltjänstleverantören,

(n)  autogirering: en betaltjänst för debitering av en betalares betalkonto, där en betalningstransaktion initieras av betalningsmottagaren med betalarens medgivande,

(o)  betalning: en ▌betaltjänst för kreditering av en betalningsmottagares betalkonto med en betalningstransaktion eller en rad betalningstransaktioner från en betalares betalkonto som utförs av en betaltjänstleverantör som har tillgång till betalarens betalkonto på grundval av en instruktion som lämnats av betalaren,

(p)  stående betalningsuppdrag: en tjänst som regelbundet gör inbetalningar till en betalningsmottagares betalkonto i en rad betalningstransaktioner från en betalares betalkonto av en betaltjänstleverantör som har tillgång till betalarens betalkonto på grundval av en instruktion som lämnats av betalaren,

(q)  medel: sedlar och mynt, kontotillgodohavanden samt elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.2 i direktiv 2009/110/EG,

(r)  ramavtal: ett avtal om betaltjänster som reglerar det kommande genomförandet av enskilda och successiva betalningstransaktioner och som kan innehålla skyldigheter och villkor för att öppna ett betalkonto

(ra)  bankdag: en bankdag enligt definitionen i artikel 4.27 i direktiv 2007/64/EG.

Artikel 3

Standardiserad terminologi som är knuten till betalkonton

1.  Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheter som avses i artikel 20 upprättar en preliminär förteckning över de mest representativa tjänsterna som är knutna till betalkonton på nationell nivå. Förteckningen ska täcka åtminstone de 10 mest representativa tjänsterna som är tillgängliga på nationell nivå. Den ska innehålla standardiserade begrepp och definitioner för var och en av de identifierade tjänsterna, varvid endast ett begrepp ska användas för varje tjänst på vart och ett av medlemsstatens officiella språk.

2.  Vid tillämpning av punkt 1 ska de behöriga myndigheterna beakta de tjänster som:

(a)  som konsumenterna oftast använder i samband med sina betalkonton,

(b)  som medför de högsta sammanlagda kostnaderna för konsumenterna, både sammanlagt och per tjänst.

För att säkerställa en korrekt tillämpning av dessa kriterier vid tillämpningen av punkt 1 ska EBA ▌utarbeta riktlinjer enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 för att bistå de behöriga myndigheterna.

3.  Medlemsstaterna ska översända de preliminära förteckningar som avses i punkt 1 till kommissionen senast ...[12 månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv]. Medlemsstaterna ska på begäran tillhandahålla kommissionen kompletterande information om de uppgifter som ligger till grund för upprättandet av dessa förteckningar när det gäller de kriterier som avses i punkt 2.

4.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24 som på grundval av de preliminära förteckningar som har överlämnats enligt punkt 3 upprättar en standardiserad unionsterminologi för de tjänster som är knutna till betalkonton som är gemensamma för åtminstone en majoritet av medlemsstaterna. Den standardiserade unionsterminologin ska vara tydlig och kortfattad och ska omfatta gemensamma begrepp för och definitioner av de gemensamma tjänsterna. På vart och ett av medlemsstatens officiella språk ska endast ett begrepp användas för varje tjänst.

5.  När de delegerade akter som avses i punkt 4 … har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning ska varje medlemsstat utan dröjsmål och under alla omständigheter inom en månad införliva den standardiserade unionsterminologi som har antagits enligt punkt 4 i den preliminära förteckning som avses i punkt 1 och offentliggöra den förteckningen.

Artikel 4

Dokument med avgiftsinformation och ordlista

1.  Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörer, i god tid innan de ingår avtal om ett betalkonto med en konsument, ger konsumenten ett uttömmande dokument med avgiftsinformation. Avgiftsinformationsdokumentet ska innehålla information om alla tillgängliga tjänster som är knutna till betalkontot och som ingår i den förteckning över de mest representativa tjänsterna som avses i artikel 3.5 och motsvarande avgifter för varje tjänst ▌. Det ska också innehålla information om alla andra avgifter och räntesatser som kan tillämpas på kontot. För att skilja dokumentet med avgiftsinformation från dokument med kommersiell information eller avtalsinformation ska det inbegripa en gemensam symbol överst på första sidan. Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörer informerar konsumenterna om alla ändringar av avgifterna och när så är lämpligt ge konsumenten tillgång till ett uppdaterat avgiftsinformationsdokument.

I de fall en avgift för en tjänst endast gäller för vissa kommunikationskanaler, till exempel online eller genom ett kontor, eller om avgiften varierar beroende på den kanal som använts, ska detta tydligt anges i avgiftsinformationsdokumentet.

1a.  Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörerna inte tar ut några avgifter som inte förtecknats i dokumentet med avgiftsinformation.

2.  Om en eller flera ▌betaltjänster ▌erbjuds som en del av ett paket med betaltjänster ska avgiften för paketet i sin helhet, vilka ▌tjänster ▌som ingår i paketet och deras antal samt avgiften för varje tjänst som inte ingår i avgiften för paketet anges i dokumentet med avgiftsinformation.

5.  Medlemsstaterna ska införa en skyldighet för betaltjänstleverantörer att ge konsumenterna tillgång till en ordlista som omfattar alla tjänster som avses i punkt 1 och tillhörande definitioner och förklaringar.

Medlemsstaterna ska se till att ordlistan som tillhandahålls i enlighet med första stycket formuleras på ett tydligt, icke-tekniskt och otvetydigt sätt och att den inte är missvisande.

6.  Betaltjänstleverantörerna ska se till att dokumentet med avgiftsinformation och ordlistan finns konstant tillgängliga för konsumenter och potentiella konsumenter i elektronisk form på deras webbplats, där de ska vara lätta att hitta även för personer som inte är kunder. Betaltjänstleverantörerna ska se till att dokumentet med avgiftsinformation är fritt tillgängligt på ett varaktigt medium i lokaler som är tillgängliga för konsumenter, och ordlistan ska på begäran finnas tillgänglig på ett varaktigt medium.

7.  EBA ska, efter samråd med nationella myndigheter och efter det att en konsumentundersökning har utförts, utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa ett standardiserat presentationsformat för dokumentet med avgiftsinformation och dess gemensamma symbol.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den …*12 månader efter det att detta direktiv har trätt ikraft.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 5

Redovisning av avgifter

1.  Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörer kostnadsfritt och åtminstone årligen ger konsumenterna en redovisning av samtliga avgifter och räntesatser som har tillämpats för deras betalkonto åtminstone på årlig basis.

De avtalsslutande parterna ska komma överens om det sätt på vilket redovisningen av avgifter ska överlämnas till konsumenten. Redovisningen ska på konsumentens begäran göras tillgänglig i pappersformat.

2.  Den redovisning som avses i punkt 1 ska omfatta följande:

(a)  Den enhetsavgift som tas ut för varje tjänst och antalet tillfällen tjänsten nyttjades under den aktuella perioden eller, i de fall olika tjänster kombineras i ett paket, den avgift som tas ut för paketet.

(b)  Det sammanlagda beloppet för de avgifter som har tagits ut för varje tillhandahållen tjänst under den aktuella perioden, i förekommande fall med beaktande av de specifika avgiftsstrukturer som gäller för paket av tjänster.

(ba)  Räntesatsen vid övertrassering, antalet dagar som kontot varit övertrasserat och det sammanlagda beloppet i ränta för övertrasseringen under den aktuella perioden.

(bb)  Den räntesats som tillämpas för kontot, det genomsnittliga saldot och det sammanlagda räntebelopp som erhållits under den aktuella perioden.

(c)  Det sammanlagda saldot (positivt eller negativt) efter avdrag av alla avgifter och tillägg av det räntebelopp som erhållits i förbindelse med användningen av kontot under den aktuella perioden.

(ca)  Förhandsbesked om planerade ändringar av avgifter eller räntesatser under den kommande perioden.

4.   EBA ska, efter samråd med nationella myndigheter och efter det att en konsumentundersökning har utförts, utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa ett standardiserat presentationsformat för redovisningen av avgifter och dess gemensamma symbol.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den …*12 månader efter det att detta direktiv har trätt ikraft.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

Artikel 6

Meddelanden med standardiserad terminologi

1.  Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörer i alla meddelanden till konsumenter, inbegripet avtals- och marknadsföringsmeddelanden i förekommande fall använder den standardiserade terminologi som anges i den förteckning över mest representativa betaltjänster som är knutna till ett betalkonto och som avses i artikel 3.5.

2.  Betaltjänstleverantörer får använda varumärken för att beteckna sina tjänster eller betalkonton i sina marknadsföringsmeddelanden till kunder, förutsatt att de i förekommande fall tydligt anger motsvarande begrepp i den standardiserade terminologi som ingår i den fullständiga förteckning som avses i artikel 3.5. Betaltjänstleverantörer får ▌använda sådana namn på varumärken i dokumentet med avgiftsinformation eller i redovisningen av avgifter, förutsatt att detta är i tillägg till den standardiserade terminologin och en sekundär beteckning för de tjänster eller konton som erbjuds.

Artikel 7

Jämförelsewebbplatser på nationell nivå

1.  Medlemsstaterna ska se till att konsumenterna har kostnadsfritt tillgång till minst en webbplats som upprättats i enlighet med punkterna 2 eller 3, och som åtminstone ska omfatta följande:

(a)  Jämförelser av den ränta som betalas eller debiteras för betalkontot samt de avgifter som betaltjänstleverantörer tar ut för tjänster som är knutna till betalkonton på nationell nivå ▌.

(b)  Jämförelser av bestämmande faktorer för den tjänstenivå som erbjuds av betaltjänstleverantören, inklusive antalet kontor och deras lokalisering och antalet bankomater genom vilka tjänster kan erbjudas.

(c)  Kompletterande information om unionens standardiserade terminologi, tillgång till betalkonton, inbegripet betalkonton med grundläggande funktioner och bytesförfaranden på unionsnivå och nationell nivå. Sådan information kan tillhandahållas via länkar till externa webbplatser.

2.  Medlemsstaterna ska inrätta ett frivilligt ackrediteringssystem för webbplatser med jämförelser av de delar för jämförelse som beskrivs i artikel 7.1 a och b som erbjuds i samband med betalkonton som drivs av privata aktörer. För att beviljas ackreditering ska jämförelsewebbplatser som drivs av privata aktörer

(a)  vara juridiskt, finansiellt och operativt oberoende av alla betaltjänstleverantörer,

(aa)  tydligt ange sina ägare och finansiering,

(ab)  ange tydliga och objektiva kriterier som jämförelserna kommer att grundas på,

(ac)  vara opartiska såtillvida att annonser för betaltjänstleverantörer, deras ombud, närstående bolag eller varumärken inte får visas på hemsidan eller på prisjämförelsesidorna,

(b)  använda entydigt klarspråk och i förekommande fall använda den standardiserade unionsterminologi som avses i artikel 3.5,

(c)  erbjuda korrekt och aktuell information samt ange tidpunkten för den senaste uppdateringen,

(d)  ge användarna objektiva och uttömmande resultat som tar full hänsyn till eventuella sökkriterier som de valt och, i de fall den presenterade informationen inte är en fullständig översikt över marknaden, en tydlig angivelse om detta innan resultaten visas,

(da)  acceptera ansökningar om att finnas med på webbplatsen från alla betaltjänstleverantörer i den berörda medlemsstaten,

(e)  erbjuda ett effektivt förfarande för förfrågningar och klagomål.

Om betaltjänstleverantörer får betala för att listas på sådana webbplatser, ska avgifterna vara icke-diskriminerande och anges på webbplatsen.

3.  Om ingen webbplats ackrediterats i enlighet med punkt 2 ska medlemsstaterna se till att det inrättas en webbplats som drivs av den behöriga myndighet som avses i artikel 20 eller för dennes räkning eller en annan behörig offentlig myndighet. Om en webbplats har ackrediterats i enlighet med punkt 2 får medlemsstaterna besluta att inrätta en ytterligare webbplats som drivs av den behöriga myndighet som avses i artikel 20 eller en annan behörig offentlig myndighet. Webbplatser som drivs av en behörig myndighet enligt punkt 1 ska uppfylla kraven i punkterna 2 a–e.

4.  Medlemsstaterna ska ▌vägra bevilja eller dra tillbaka ackreditering från privata aktörer om de upprepade gånger eller konstant underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt punkt 2.

4a.  Betaltjänstleverantörerna ska inte vara ansvariga för felaktig eller inaktuell information om dem eller deras tjänster på de ackrediterade eller icke-ackrediterade jämförelsewebbplatserna, om webbplatstillhandahållaren inte har korrigerat denna information på begäran av betaltjänstleverantören.

4b.  Medlemsstaterna ska se till att konsumenterna informeras om att de webbplatser som avses i punkt 1 är tillgängliga och om ackrediterade webbplatser i enlighet med punkterna 2 eller 3.

Artikel 7a

Unionswebbplats för jämförelser

1.  Medlemsstaterna ska underrätta EBA om de jämförelsewebbplatser som de driver i enlighet med artikel 7.1, 7.2 och 7.3.

2.  Senast den [tre år efter ikraftträdande av detta direktiv] ska EBA tillhandahålla en offentligt tillgänglig unionswebbplats som ska ge konsumenterna möjlighet att jämföra betalkonton som erbjuds på den inre marknaden. I syfte att komplettera denna information ska unionswebbplatsen för jämförelser tillhandahålla en ordlista med unionens standardiserade terminologi som antagits enligt artikel 3.5 och praktiska riktlinjer för gränsöverskridande byten av betalkonton.

Artikel 8

Paketerbjudanden

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.2 ska medlemsstaterna se till att en betaltjänstleverantör som erbjuder ett betalkonto tillsammans med en annan finansiell tjänst eller produkt inom ramen för ett paket informerar konsumenten om huruvida det går att köpa betalkontot separat, och att leverantören i så fall lämnar separat information om kostnaderna och avgifterna för de andra finansiella produkterna i samband med detta.

KAPITEL III

BYTE

Artikel 9

Tillhandahållande av bytestjänsten

Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörer erbjuder en bytestjänst enligt beskrivningen i artikel 10 till alla konsumenter som innehar ett betalkonto hos en annan betaltjänstleverantör som är etablerad i unionen, och som sett till att det öppnats ett nytt betalkonto hos den mottagande betaltjänstleverantören.

Medlemsstaterna kan, när det gäller byte där båda betaltjänstleverantörerna är etablerade på deras territorium, fastställa eller bibehålla arrangemang som avviker från dem som fastställs i artikel 10 om detta klart och tydligt ligger i konsumentens intresse och bytet slutförs inom en tidsram som är högst lika lång som de övergripande tidsramar som anges i artikel 10.

Artikel 10

Bytestjänsten

1.  Medlemsstaterna ska se till att bytestjänsten initieras av den mottagande betaltjänstleverantören och erbjuds i enlighet med bestämmelserna som fastställs i punkterna 2–7.

2.  Bytestjänsten ska initieras av den mottagande betaltjänstleverantören. Den mottagande betaltjänstleverantören ska för detta ändamål inhämta ett skriftligt tillstånd från konsumenten för att utföra bytestjänsten. I händelse av gemensamma konton ska skriftligt tillstånd inhämtas av samtliga innehavare av kontot.

Tillståndet ska upprättas på ett av de officiella språken i den medlemsstat där bytestjänsten initieras eller på ett annat språk som parterna kommer överens om.

I tillståndet ska konsumenten kunna ge eller vägra att ge sitt specifika samtycke till att den överförande betaltjänstleverantören utför var och en av de uppgifter som anges i punkterna 3 e och 3 f och ge eller vägra att ge sitt specifika samtycke till att den mottagande betaltjänstleverantören utför var och en av de uppgifter som anges i punkterna 4 c, 4 d och 5. I tillståndet ska konsumenten specifikt kunna begära att den överförande betaltjänstleverantören överför de uppgifter som anges i punkterna 3 a och 3 b.

I tillståndet ska det också anges från vilket datum återkommande betalningar ska göras från det konto som öppnas hos den mottagande betaltjänstleverantören. Detta datum ska vara minst sju bankdagar från den dag då den överförande betaltjänstleverantören mottar begäran om att genomföra bytet från den mottagande betaltjänstleverantören, i enlighet med artikel 10.6.

3.  Den mottagande betaltjänstleverantören ska inom två bankdagar från och med mottagandet av det tillstånd som avses i punkt 2 begära att den överförande betaltjänstleverantören utför följande uppgifter:

(a)  Överlämna en förteckning över samtliga stående betalningsuppdrag och gäldenärsdrivna autogireringsuppdrag, om sådana finns, till den mottagande betaltjänstleverantören och, om konsumenten specifikt begär detta i enlighet med punkt 2, till konsumenten

(b)  Överlämna tillgänglig information om inkommande betalningar och borgenärsdrivna autogireringsuppdrag som har utförts för konsumentens konto under de föregående tretton månaderna till den mottagande betaltjänstleverantören och, om konsumenten specifikt begär detta i enlighet med punkt 2, till konsumenten.

(c)  Överföra sådan ytterligare sådan information till den mottagande betaltjänstleverantören som är nödvändig för att den mottagande betaltjänstleverantören ska kunna genomföra bytet.

(d)  I de fall då den överförande betaltjänstleverantören inte tillhandahåller ett system för automatisk omdirigering av inkommande betalningar och autogireringar till det konto som konsumenten har hos den mottagande betaltjänstleverantören, ▌upphöra att godkänna autogireringar och inkommande betalningar från och med den dag som anges i tillståndet.

(e)  När konsumenten har gett sitt specifika tillstånd enligt punkt 2, överföra eventuellt återstående positivt saldo till det konto som öppnas eller innehas hos den mottagande betaltjänstleverantören på den dag som konsumenten anger ▌.

(f)  När konsumenten har gett sitt specifika tillstånd enligt punkt 2, avsluta det konto som innehas hos den överförande betaltjänstleverantören på den dag som konsumenten anger,

(fa)  Annullera stående överföringar och betalningar med utförandedatum från och med den dag som anges i tillståndet.

4.  När den mottagande betaltjänstleverantören har tagit emot den begärda informationen från den överförande betaltjänstleverantören enligt punkt 3 ska den mottagande betaltjänstleverantören utföra följande uppgifter:

(a)  Inom sju bankdagar upprätta de stående betalningsuppdrag som konsumenten har begärt och utföra dem från och med den dag som anges i tillståndet.

(b)  Ta emot autogireringar från och med den dag som anges i tillståndet.

(ba)  I förekommande fall informera konsumenterna om deras rättigheter avseende autogireringar i euro enligt artikel 5.3 d i förordning (EU) nr 260/2012.

(c)  När konsumenten har gett sitt specifika tillstånd enligt punkt 2 informera betalare som gör återkommande inbetalningar på konsumentens betalkonto om detaljerna för konsumentens konto hos den mottagande betaltjänstleverantören. Om den mottagande betaltjänstleverantören inte har all information som krävs för att informera betalaren ska den inom två dagar uppmana konsumenten eller, när det är nödvändigt och med konsumentens samtycke, den överförande betaltjänstleverantören, att lämna den information som saknas.

(d)  När konsumenten har gett sitt specifika tillstånd enligt punkt 2 informera betalningsmottagare som använder autogirering för att inkassera medel från konsumentens konto om detaljerna för konsumentens konto hos den mottagande betaltjänstleverantören och från och med vilken dag autogireringar ska gälla det kontot. Om den mottagande betaltjänstleverantören inte har all information som krävs för att informera betalaren ska den inom två dagar uppmana antingen konsumenten eller, vid behov, den överförande betaltjänstleverantören, efter att ha bett konsumenten om tillstånd, att lämna den information som saknas.

(e)  Om konsumenten uppmanas att lämna den information som saknas enligt led c och d, ge konsumenten standardbrev, upprättat på ett av de officiella språken i den medlemsstat där bytestjänsten initieras eller på ett annat språk som parterna kommer överens om, med uppgifterna om det nya kontot och det startdatum som anges i tillståndet.

4a.  Medlemsstaterna ska se till att tidsfrister fastställs på nationell nivå för betalare och betalningsmottagare för att beakta konsumentens nya kontouppgifter, vilka överförts av den mottagande betaltjänstleverantören. Medlemsstaterna ska även se till att konsumenterna är medvetna om sådana tidsfrister och åtföljande skyldigheter.

5.  När konsumenten har gett sitt specifika tillstånd enligt punkt 2 får den mottagande betaltjänstleverantören utföra alla ytterligare uppgifter som krävs för att genomföra bytet.

6.  När den överförande betaltjänstleverantören har tagit emot en begäran från den mottagande betaltjänstleverantören ska den överförande betaltjänstleverantören utföra följande uppgifter:

(a)  Översända den information som anges i punkt 3 a–c till den mottagande betaltjänstleverantören inom sju bankdagar efter mottagandet av begäran.

(b)  I de fall då den överförande betaltjänstleverantören inte tillhandahåller ett system för automatisk omdirigering av inkommande betalningar och autogireringar till det konto som konsumenten har hos den mottagande betaltjänstleverantören, neka inkommande betalningar och upphöra att godkänna autogireringar för betalkontot från och med den dag som anges av den mottagande betaltjänstleverantören.

(c)  Överföra eventuellt återstående positivt saldo från betalkontot till det konto som innehas hos den mottagande betaltjänstleverantören.

(d)  Avsluta betalkontot så snart uppgifterna enligt leden a–c har utförts.

(e)  Utföra alla ytterligare uppgifter som krävs för att genomföra bytet enligt punkt 5.

6a.  Den överförande betaltjänstleverantören ska inte vara skyldig att avsluta ett betalkonto i enlighet med punkt 6 d om konsumenten har utestående skulder till betaltjänstleverantören. Betaltjänstleverantören ska omedelbart informera konsumenten om sådana utestående skulder förhindrar att konsumentens betalkonto avslutas.

7.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 55.2 i direktiv 2007/64/EG ska den överförande betaltjänstleverantören inte blockera betalningsinstrument före den dag som avtalats med den mottagande betaltjänstleverantören, så att tillhandahållandet av betaltjänster till konsumenten inte avbryts under bytesprocessen.

8.  Medlemsstaterna ska se till att alla bestämmelser i punkterna 1–7, med undantag för dem som ingår i punkt 4 c och d, också är tillämpliga när bytestjänsten initieras av en betaltjänstleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat.

9.  I det fall som anges i punkt 8 ska de tidsfrister som anges i punkterna 3, 4 och 6 vara dubbelt så långa utom för transaktioner som omfattas av artikel 1 i förordning (EU) nr 260/2012 när både det överförande och mottagande betalkontot är i euro. Denna bestämmelse ska omfattas av den översyn som anges i artikel 27.

Artikel 11

Avgifter i samband med bytestjänsten

1.  Medlemsstaterna ska se till att konsumenterna kostnadsfritt kan få tillgång till sina personuppgifter i fråga om befintliga stående betalningsuppdrag och autogireringar som finns hos den överförande eller mottagande betaltjänstleverantören.

2.  Medlemsstaterna ska se till att den överförande betaltjänstleverantören tillhandahåller den information som begärs av den mottagande betaltjänstleverantören enligt artikel 10.6 a utan att ta ut några avgifter från konsumenten eller den mottagande betaltjänstleverantören.

3.  Medlemsstaterna ska se till att eventuella avgifter som den överförande betaltjänstleverantören tar ut av konsumenten för att avsluta det betalkonto som konsumenten innehar hos den leverantören fastställs enligt artikel 45.2 i direktiv 2007/64/EG.

4.  Medlemsstaterna ska se till att de eventuella avgifter som den överförande eller mottagande betaltjänstleverantören tar ut av konsumenten för andra tjänster som erbjuds enligt artikel 10 än de som avses i punkterna 1, 2 och 3 är rimliga ▌.

Artikel 11a

Automatiserad omdirigering

Såvida kommissionen inte, efter att ha genomfört en konsekvensbedömning av lagförslagen, beslutar annorlunda ska medlemsstaterna se till att det senast den [sex år efter ikraftträdande av detta direktiv] inrättas en mekanism för att tillhandahålla automatisk omdirigering av betalningar från ett betalkonto till ett annat betalkonto kombinerat med automatiska aviseringar till betalningsmottagare eller betalare när deras överföringar omdirigeras.

Artikel 12

Finansiell förlust för konsumenter

1.  Medlemsstaterna ska se till att eventuella avgifter eller andra finansiella förluster som uppstår för konsumenten till följd av att en betaltjänstleverantör som deltar i bytesförfaranden inte uppfyller sina skyldigheter enligt artikel 10 ersätts av den betaltjänstleverantören inom tre bankdagar från det att det har fastställts att skyldigheterna inte har uppfyllts. Bevisbördan ska ligga hos betaltjänstleverantören som ska styrka att de bestämmelser som fastställs i artikel 10 har efterlevts.

2.  Konsumenterna ska inte bära finansiella förluster till följd av misstag eller förseningar när det gäller uppdatering av deras betalkontodetaljer hos en betalare eller betalningsmottagare. Medlemsstaterna ska se till att betalare och betalningsmottagare görs ansvariga när de inte uppfyller de tidsfrister som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med artikel 10.4a.

Artikel 13

Information om bytestjänsten

1.  Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörer ger konsumenterna tillgång till följande information om bytestjänsten:

(a)  Den överförande respektive mottagande betaltjänstleverantörens roll för varje steg i bytesprocessen, enligt artikel 10.

(b)  Tidsplanen för att slutföra de olika stegen.

(c)  Eventuella avgifter för bytet.

(d)  All information som konsumenten kommer att uppmanas att lämna.

(e)  Det system för alternativ tvistlösning som avses i artikel 21.

2.  Informationen ska lämnas kostnadsfritt på ett varaktigt medium vid alla filialer hos betaltjänstleverantörerna som konsumenter har tillträde till, och alltid finnas tillgänglig i elektronisk form på deras webbplatser.

KAPITEL IV

TILLGÅNG TILL BETALKONTON

Artikel 14

Icke-diskriminering

Medlemsstaterna ska se till att konsumenter som är lagligen bosatta i unionen inte diskrimineras på grund av sin nationalitet eller bosättningsort eller av något annat av de skäl som avses i artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, när de ansöker om eller använder ett betalkonto i unionen. Villkoren som är tillämpliga på ett innehav av ett grundläggande betalkonto får under inga omständigheter ge upphov till diskriminering. Inga former av synlig diskriminering, till exempel genom ett kort som ser annorlunda ut eller genom ett annorlunda konto eller kontonummer, ska tillåtas.

Artikel 15

Rätt till tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner

1.  Medlemsstaterna bör se till att alla betaltjänstleverantörer som utför allmänna betaltjänster för privatkunder och som erbjuder betalkonton som en väsentlig del av sin reguljära verksamhet erbjuder konsumenterna ett betalkonto med grundläggande funktioner. Medlemsstaterna ska se att betalkonton med grundläggande funktioner inte enbart erbjuds av betaltjänstleverantörer som endast tillhandahåller kontot ▌online.

En medlemsstat kan, med förbehåll för godkännande från kommissionen, besluta att undanta betaltjänstleverantörer från det krav som avses i första stycket. Alla sådana undantag ska grundas på objektiva och restriktiva kriterier. Kommissionen ska godkänna undantagen endast om lika villkor mellan alla betaltjänstleverantörer kan garanteras, konsumenternas rätt till tillgång till ett konto inte undergrävs och under förutsättning att undantaget inte leder till en situation där kunder med grundläggande betalkonton riskerar att stigmatiseras. [Ändr. 4/rev. och 5/rev.]

1a.  Medlemsstaterna kan göra avsteg från skyldigheten enligt punkt 1 om betaltjänstleverantörerna

(a)  är förtecknade i artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EG(10),

(b)  inte agerar i vinstsyfte,

(c)  kräver ett medlemskap baserat på specifika kriterier, exempelvis yrkestillhörighet.

Ett sådant undantag ska göras utan att det påverkar konsumenternas rätt till tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner.

2.  Medlemsstaterna ska se till att det på deras territorier inrättas ett system för att trygga konsumenternas rätt att öppna och använda ett betalkonto med grundläggande funktioner som avses i artikel 14, om inte annat sägs i följande villkor:

(a)  Denna rätt ska gälla oberoende av konsumentens bosättningsort, utan att detta påverkar bestämmelserna i punkt 2a.

(aa)  En mekanism ska tas i bruk för att hjälpa konsumenter utan fast adress, asylsökande och konsumenter som inte beviljats uppehållstillstånd men vars utvisning inte är möjlig av rättsliga skäl att uppfylla kraven i kapitel II i direktiv 2005/60/EG.

(b)  Utövandet av rätten ska inte göras alltför svårt eller betungande för konsumenten.

(ba)  En mekanism ska införas för att säkerställa att utsatta konsumenter som saknar bankkonto samt rörliga konsumenter informeras om att betalkonton med grundläggande funktioner är tillgängliga.

(bb)  Den bytestjänst som föreskrivs i artiklarna 10 och 11 i detta direktiv ska tillämpas när en konsument önskar byta till ett betalkonto med grundläggande funktioner från ett annat betalkonto inom bytestjänstens räckvidd.

2a.  Med hänsyn till utövandet av den rätt som fastställs i punkt 2 ska medlemsstaterna kräva att konsumenterna har en verklig anknytning till den medlemsstat där de önskar öppna och använda ett betalkonto med grundläggande funktioner.

När konsumenten är tvungen att påvisa en sådan anknytning ska medlemsstaterna se till att det inte är betungande för konsumenten att påvisa detta. Medlemsstaterna ska i detta syfte se till att de behöriga myndigheterna upprättar en förteckning där det anges vilken typ av anknytning som kan förekomma. Denna förteckning ska inbegripa åtminstone medborgarskap, familjerelation, huvudsakliga intressen, arbetsplats, praktiktjänstgöring eller lärlingsutbildning, arbetssökning eller andra yrkeskopplingar, studier eller yrkesutbildning, bosättningsort, egendom och eventuella asyl- /eller migrationsansökningar under behandling.

EBA ska utarbeta riktlinjer enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 för att bistå de behöriga myndigheterna att genomföra detta stycke.

Betaltjänstleverantörer ska ta hänsyn till den information som tillhandahållits av konsumenten och kan kräva att konsumenten är fysiskt närvarande eller företräds juridiskt av en tredjeperson på det närmast tillgängliga kontoret för att öppna kontot.

Medlemsstaterna ska se till att konsumenterna kan påvisa att en verklig anknytning föreligger inom en månad efter det att kontot på förhand har öppnats på distans. Innan en sådan verifiering gjorts, inbegripet personlig närvaro om så behövs, ska betaltjänstleverantörer ha rätt att begränsa utnyttjandet av kontot.

2b.  Medlemsstaterna kan kräva att betaltjänstleverantörer, innan ett betalkonto med grundläggande funktioner öppnas, ska kontrollera om konsumenten redan innehar ett aktivt och likvärdigt konto på den berörda medlemsstatens territorium och kräva att konsumenten för detta ändamål skriver under en försäkran på heder och samvete.

3.  Betaltjänstleverantörer får inte vägra att godkänna en ansökan om betalkonto med grundläggande funktioner, utom i följande fall:

(a)  Om den kundkontroll som genomförs i enlighet med kapitel II i direktiv 2005/60/EG avslöjar en påtaglig risk för att kontot kommer att användas i strid med unionslagstiftningen.

(b)  I de fall då medlemsstaten har utnyttjat den möjlighet som avses i punkt 2b i denna artikel, om en konsument redan har ett betalkonto hos en betaltjänstleverantör som är etablerad på deras territorium och som ger konsumenten möjlighet att använda de betaltjänster som anges i artikel 16.1.

4.  Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörer behandlar ansökningar om att få tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner inom sju bankdagar efter mottagandet av en komplett ansökan, inbegripet identitetsbevis. Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantören i de fall som anges i punkt 3 omedelbart underrättar konsumenten skriftligen och kostnadsfritt om att ansökan avslagits och de konkreta skälen till detta, såvida inte en sådan underrättelse skulle skada målen att upprätthålla den nationella säkerheten eller bekämpa ekonomisk brottslighet. Konsumenten ska också informeras om minst ett kostnadsfritt eller ekonomiskt förmånligt sätt att överklaga beslutet eller få rådgivning, samt om tillgängliga alternativa tvistlösningsmekanismer.

5.  Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantören i de fall som avses i punkt 3 b vidtar lämpliga åtgärder enligt kapitel III i direktiv 2005/60/EG.

6.  Medlemsstaterna ska se till att tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner inte beviljas på villkor att ytterligare tjänster eller aktier hos betaltjänstleverantören köps.

Artikel 16

Egenskaper hos ett betalkonto med grundläggande funktioner

1.  Medlemsstaterna ska se till att ett betalkonto med grundläggande funktioner omfattar följande tjänster:

(a)  Tjänster som möjliggör alla operationer som krävs för att öppna, nyttja och avsluta ett betalkonto.

(b)  Tjänster som möjliggör insättning av pengar på ett betalkonto.

(c)  Tjänster som möjliggör uttag av pengar inom unionen från ett betalkonto på bankkontor och i bankomater under eller efter bankens kontorstid.

(d)  Utförande av följande betalningstransaktioner inom unionen:

(i)  Autogirering i euro och i andra valutor.

(ii)  Betalningstransaktioner i euro och i andra valutor genom ett betalningsinstrument (t.ex. genom ett betalkort eller en mjukvaruprodukt), även betalningar online.

(iii)  Gireringar i euro och i andra valutor, inbegripet stående betalningsuppdrag vid bankterminaler, på bankkontor och via betaltjänstleverantörens internetbaserade banktjänster.

2.  Under förutsättning att konsumenten använder ett betalkonto med grundläggande funktioner för personligt bruk ska medlemsstaterna se till att det inte finns några begränsningar för antalet operationer som erbjuds konsumenten i enlighet med de prissättningsregler som fastställs i artikel 17. När de fastställer vad som ska betraktas som personligt bruk ska medlemsstaterna ta hänsyn till befintligt konsumentbeteende och gängse kommersiell praxis.

3.  Medlemsstaterna ska se till att konsumenten kan hantera och lägga upp betalningstransaktioner från sitt betalkonto med grundläggande funktioner genom betaltjänstleverantörens bankkontor eller internetbaserade banksystem, när ett sådant är tillgängligt.

4.  Medlemsstaterna ska se till att ett betalkonto med grundläggande funktioner inte erbjuder någon kontokredit förutom, när detta anses lämpligt, en tillfällig buffertmöjlighet för små belopp. Medlemsstaterna får tillåta betaltjänstleverantörer att erbjuda kontokrediter och andra kreditprodukter som klart separata tjänster till kunder med ett grundläggande betalkonto. Tillgången till eller användningen av betalkontot med grundläggande funktioner ska inte begränsas eller vara beroende av ett förvärv av sådana kredittjänster. De avgifter som tas ut för dessa tjänster ska vara transparenta och åtminstone lika gynnsamma som de avgifter som tas ut på basis av betaltjänstleverantörens normala prispolitik.

4a.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24 för att uppdatera förteckningen över tjänster som ingår i ett betalkonto med grundläggande funktioner med hänsyn till betalningssättens och teknikens utveckling.

Artikel 17

Tillhörande avgifter

1.  Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörerna kostnadsfritt eller till en rimlig avgift erbjuder de tjänster som anges i artikel 16. Medlemsstaterna ska kräva att betaltjänstleverantörer ser till att betalkontot med grundläggande funktioner, bland deras erbjudna produkter, alltid är det betalkonto som har den lägsta avgiften för tillhandahållandet av det paket med det lägsta antalet erforderliga betaltjänster som har fastställts i den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 16.1 och 16.2.

2.  Medlemsstaterna ska se till att de avgifter som tas ut av konsumenten för att konsumenten inte fullgjort sina åtaganden enligt ramavtalet är rimliga och aldrig högre än de avgifter som debiteras i enlighet med leverantörens vanliga prispolitik.

Artikel 18

Ramavtal och hävande av avtal

1.  Ramavtal om tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner ska omfattas av bestämmelserna i direktiv 2007/64/EG såvida inte annat anges i punkterna 2 och 3.

2.  Betaltjänstleverantören får ensidigt häva ett ramavtal endast om minst ett av följande villkor är uppfyllda:

(a)  Konsumenten har avsiktligt använt kontot för olagliga ändamål.

(b)  Det har inte förekommit några transaktioner på kontot under minst 24 på varandra följande månader och inga avgifter till betaltjänstleverantören har betalats.

(c)  Konsumenten har avsiktligt lämnat felaktiga uppgifter för att få öppna betalkontot med grundläggande funktioner, och korrekta uppgifter skulle ha lett till att konsumenten hade nekats att öppna ett sådant konto.

(ca)  Konsumenten kan inte inom en månad efter det att kontot på förhand har öppnats på distans påvisa att en verklig anknytning till en medlemsstat föreligger enligt artikel 15.2.

(d)  Konsumenten är inte längre lagligen bosatt i unionen eller har senare öppnat ett andra betalkonto i den medlemsstat där konsumenten redan innehar ett betalkonto med grundläggande funktioner.

3.  Medlemsstaterna ska se till att en betaltjänstleverantör som häver ett avtal om betalkonto med grundläggande funktioner skriftligen och kostnadsfritt underrättar konsumenten om skälen och motiveringen till hävandet, om minst ett kostnadsfritt eller ekonomiskt förmånligt sätt att överklaga beslutet eller få rådgivning, samt om tillgängliga alternativa tvistlösningsmekanismer, minst en månad innan hävandet träder i kraft, såvida inte en sådan underrättelse skulle skada den nationella säkerheten.

Artikel 19

Allmän information om betalkonton med grundläggande funktioner

1.  Medlemsstaterna ska se till att det vidtas lämpliga åtgärder för att öka medvetenheten ▌om att det finns betalkonton med grundläggande funktioner, deras prisvillkor, hur man får tillgång till betalkonton med grundläggande funktioner och vilka förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol som man kan använda. Medlemsstaterna ska se till att kommunikationsåtgärderna är tillräckliga och välriktade, och framför allt att de når ut till utsatta konsumenter som saknar bankkonto samt rörliga konsumenter.

2.  Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörerna aktivt ger konsumenterna tillgång till lättillgänglig information och lämplig hjälp rörande de särskilda funktionerna hos det betalkonto med grundläggande funktioner som erbjuds, åtföljande avgifter och nyttjandevillkor. Medlemsstaterna ska också se till att konsumenterna informeras om att det inte är obligatoriskt att köpa ytterligare tjänster för att få tillgång till ett betalkonto med grundläggande funktioner.

2a.  Medlemsstaterna ska uppmana utbildningsinstitutioner och rådgivande instanser att utforma särskilda assistanstjänster för att hjälpa de mest utsatta kunderna att hantera sina finansiella medel på ett ansvarsfullt sätt och stödja dem i förvaltningen av dessa medel. Medlemsstaterna ska främja denna typ av åtgärder och även verka för att förbättra den finansiella utbildningen, till exempel inom skolväsendet. Risken att bli finansiellt utestängd ska minimeras för alla konsumenter. Dessutom ska medlemsstaterna främja initiativ hos betaltjänstleverantörer som syftar till att kombinera tillhandahållandet av betalkonton med grundläggande funktioner med en oberoende finansiell utbildning.

2b.  Medlemsstaterna ska se till att de betaltjänstleverantörer som är ålagda att tillhandahålla betalkonton med grundläggande funktioner offentliggör uppgifter på årlig basis om hur många ansökningar om betalkonton med grundläggande funktioner som har inkommit, hur många av dessa som har avslagits, samt hur många grundläggande betalkonton som har öppnats och avslutats under året i fråga. De relevanta uppgifterna ska samlas in och offentliggöras på kontors- och företagsnivå.

2c.  Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna offentliggör, inklusive på sina webbplatser, en redovisning av hur väl varje betaltjänstleverantör har presterat när det gäller efterlevnaden av kravet på rätt till tillgång till ett betalkonto. I detta syfte ska de berörda betaltjänstleverantörerna bedömas oberoende av varandra med avseende på hur väl de presterar när det gäller att tillhandahålla betalkonton med grundläggande funktioner, och en betygsättning av de tio största bankerna sett till marknadsandel ska offentliggöras årligen. Alla relevanta uppgifter ska lämnas in till kommissionen och till EBA.

KAPITEL V

BEHÖRIGA MYNDIGHETER OCH ALTERNATIV TVISTLÖSNING

Artikel 20

Behöriga myndigheter

1.  Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter för att säkerställa och övervaka att detta direktiv följs effektivt. De behöriga myndigheterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att direktivet följs. De ska vara oberoende av betaltjänstleverantörerna. De ska vara behöriga myndigheter i den mening som avses i artikel 4.2 i förordning (EU) nr 1093/2010.

2.  De myndigheter som avses i punkt 1 ska vara oberoende av betaltjänstleverantörer och ha alla befogenheter och resurser som krävs för att fullgöra sina uppdrag. När mer än en behörig myndighet bemyndigas att säkerställa och övervaka att detta direktiv följs effektivt ska medlemsstaterna se till att de myndigheterna har ett nära samarbete, så att de kan fullgöra sina respektive uppdrag effektivt. Dessa myndigheter ska ha ett nära samarbete med de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater för att säkerställa en korrekt och fullständig tillämpning av de åtgärder som fastställs i detta direktiv.

2a.  De myndigheter som avses i punkt 1 ska regelbundet rådfråga de berörda aktörerna, inklusive konsumentrepresentanter, för att säkerställa och övervaka att detta direktiv följs effektivt, utan att detta påverkar det krav på oberoende som avses i punkt 1.

3.  Medlemsstaterna ska meddela kommissionen vilka behöriga myndigheter som har utsetts enligt punkt 1 ...[senast ett år efter ikraftträdandet av detta direktiv]. De ska informera kommissionen om eventuell uppdelning av uppdrag mellan dessa myndigheter. De ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om alla eventuella senare förändringar vad avser utnämningen av dessa myndigheter och deras respektive befogenheter.

Artikel 21

Alternativ tvistlösning

1.   Medlemsstaterna ska inrätta tillräckliga och effektiva förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol för lösning av tvister som kan uppstå mellan konsumenter och betaltjänstleverantörer till följd av de rättigheter och skyldigheter som införs genom detta direktiv. I detta syfte ska medlemsstaterna utse befintliga organ och, då det är lämpligt, inrätta nya.

1a.  Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörerna ansluter sig till ett eller flera organ för alternativ tvistlösning som uppfyller följande kriterier:

(a)  Preskriptionstiden för att väcka talan vid domstol upphävs tillfälligt medan förfarandet för alternativ tvistlösning pågår.

(b)  Förfarandet är kostnadsfritt eller förenat med måttliga kostnader enligt nationell lagstiftning.

(c)  Parterna kan få tillgång till förfarandet även på annat sätt än på elektronisk väg.

(d)  Leverantörer, konsumenter och andra användare har lika många företrädare.

1b.  Medlemsstaterna ska se till att betalkontoleverantörer förbinder sig att använda sig av ett eller flera organ för alternativ tvistlösning.

1c.  Medlemsstaterna ska senast …[sex månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] meddela kommissionen vilka behöriga myndigheter som har utsetts enligt punkt 1. De ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om eventuella efterföljande ändringar beträffande dessa organ.

1d.  Medlemsstaterna ska se till att betalkontoleverantörer informerar konsumenten om vilka alternativa tvistlösningsorgan de har tillgång till och som är behöriga att lösa eventuella tvister mellan dem själva och konsumenterna. De ska även ange huruvida de åtagit sig eller är skyldiga att använda sig av dessa organ för att lösa tvister med konsumenter.

1e.  Den information som avses i punkt 1b ska anges på ett tydligt, begripligt och lättillgängligt sätt på leverantörens webbplats, om en sådan finns, och i de allmänna villkoren för köpe- eller tjänsteavtal mellan leverantören och konsumenten.

KAPITEL VI

SANKTIONER

Artikel 22

Administrativa åtgärder och tillämpning av administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder

1.  Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder ▌som ska tillämpas vid överträdelser av detta direktiv och ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs. Sådana administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder ▌ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Ekonomiska sanktioner ska i största möjliga utsträckning fastställas på unionsnivå så att en effektiv tillämpning av de nationella bestämmelserna för införlivande av detta direktiv säkerställs.

2.  EBA ska utfärda riktlinjer till de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 om typerna av administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder samt nivån på administrativa sanktionsavgifter.

3.  Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna utan otillbörligt dröjsmål offentliggör sanktioner eller andra åtgärder som utkrävts vid överträdelser av de nationella bestämmelserna om införlivandet av detta direktiv, inbegripet information om typen och arten av överträdelsen.

Medlemsstaterna ska senast den [18 månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] underrätta kommissionen om bestämmelser avseende sanktioner och om alla eventuella senare förändringar.

KAPITEL VII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 23

Delegerade akter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 25 med avseende på artikel 3.4.

Artikel 24

Utövande av delegering

1.  Kommissionens rätt att anta delegerade akter gäller på de villkor som fastställs i denna artikel.

2.  Den delegering av befogenheter som avses i artikel 23 ska ges på obestämd tid från och med den dag då detta direktiv träder i kraft.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 23 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallande innebär att delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det får verkan dagen efter det att beslutet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid en senare tidpunkt som anges i beslutet. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska kommissionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt som antas enligt artikel 23 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period kan förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 26

Utvärdering

1.  Medlemsstaterna ska ge kommissionen information om följande frågor, första gången senast den …[tre år efter ikraftträdandet av detta direktiv] och därefter varje år:

(a)  Betaltjänstleverantörernas efterlevnad av bestämmelserna i artiklarna 3–6.

(b)  Antalet ackrediterade webbplatser som har upprättats enligt artikel 7 och bästa praxis vad gäller användartillfredsställelse beträffande jämförelsewebbplatser.

(c)  Antalet byten av betalkonto som har genomförts, den genomsnittliga tiden för att slutföra bytesprocessen, den genomsnittliga sammanlagda avgiften för byten och antalet avslagna ansökningar om byte och de vanligaste problemen för konsumenterna under bytesprocessen.

(d)  Antalet betalkonton med grundläggande funktioner som har öppnats, under hur lång tid sådana konton innehas, antalet ansökningar som har avslagits och antalet uppsägningar och skälen till detta samt åtföljande avgifter.

(da)  Åtgärder som har vidtagits för att stödja utsatta människor i frågor som rör budget och överskuldsättning.

2.  Kommissionen ska lämna en årsrapport på grundval av den information som mottagits från medlemsstaterna.

Artikel 27

Översynsklausul

1.  Kommissionen ska senast den ...[ fyra år från ikraftträdandet av detta direktiv] överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv, vid behov åtföljd av ett förslag.

Rapporten ska innehålla följande:

(a)  En förteckning över alla överträdelseförfaranden som kommissionen inlett rörande felaktigt genomförande av detta direktiv.

(b)  En bedömning av direktivets konsekvenser för harmoniseringen och integrationen av marknaden för banktjänster till konsumenter inom unionen och om konkurrensen och de genomsnittliga avgiftsnivåerna i medlemsstaterna.

(c)  Strategier för att öka transparensen när det gäller betaltjänstleverantörers kvalitet och jämförbarhet inom unionen, inbegripet transparens när det gäller affärsmodeller och investeringsstrategier och företagens sociala ansvar.

(d)  En bedömning av kostnader och fördelar av att genomföra fullständiga flyttmöjligheter för betalkontonummer inom unionen, inklusive en färdplan med de konkreta steg som krävs för att genomföra detta.

(e)  En undersökning av vad som kännetecknar konsumenter som har öppnat betalkonton med grundläggande funktioner sedan direktivet införlivades.

(f)  Exempel på bästa praxis i medlemsstaterna för att minska antalet konsumenter som är utestängda från betaltjänster.

(g)  En bedömning av avgiftsnivån för betalkonton med grundläggande funktioner, med beaktande av kriterierna i artikel 17.3.

(h)  En bedömning av alternativ för att fastställa en övre gräns inom unionen för de sammanlagda avgifterna för att öppna och använda ett betalkonto med grundläggande funktioner och sätt att anpassa en sådan gräns till nationella omständigheter.

(i)  En bedömning av konsekvenserna av tillhandahållandet av betalkonton med grundläggande funktioner på marknaden för andra betalkonton med liknande tjänster.

2.  Vid översynen ska det, även med utgångspunkt i den information som har lämnats av medlemsstaterna enligt artikel 26, bedömas huruvida det krävs en ändring och uppdatering av förteckningen över tjänster som ska ingå i ett betalkonto med grundläggande funktioner, med hänsyn till utvecklingen av betalningsmetoder och teknik.

3.  Vid översynen ska det även bedömas huruvida ▌det krävs ytterligare åtgärder utöver dem som antas enligt artiklarna 7 och 8 i fråga om jämförelsewebbplatser och paketerbjudanden.

Artikel 28

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska den ...[två år efter ikraftträdandet av detta direktiv] anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När de dokument som åtföljer medlemsstaternas anmälan av sina införlivandeåtgärder inte är tillräckliga för att det till fullo ska gå att bedöma om dessa åtgärder överensstämmer med vissa bestämmelser i detta direktiv, får kommissionen på begäran av EBA och i syfte att fullgöra sina uppgifter enligt förordning (EU) nr 1093/2010, eller på eget initiativ, begära att medlemsstaterna lämnar mer detaljerad information om införlivandet av detta direktiv och genomförandet av dessa bestämmelser.

2.  De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med ett år efter ikraftträdandet av detta direktiv.

Genom undantag från första stycket ska medlemsstaterna senast den ... *[18 månader efter dagen för ikraftträdande av detta direktiv] börja tillämpa bestämmelserna i kapitel III när det gäller bytestjänster mellan betaltjänstleverantörer som är etablerade i samma medlemsstat och, med avseende på betalkonton i euro, mellan betaltjänstleverantörer som är etablerade i unionen när det gäller betaltjänster i euro.

Genom undantag från första stycket och såvida kommissionen inte beslutar om något annat på grundval av en konsekvensbedömning av lagförslagen ska medlemsstaterna senast den [48 månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv] börja tillämpa bestämmelserna i kapitel III när det gäller bytestjänster mellan betaltjänstleverantörer etablerade i unionen med avseende på betalkonton i annan valuta än euro.

Genom undantag från första stycket ska medlemsstaterna tillämpa artiklarna 4.1–4.6, 5.1, 5.2, 6.1 och 6.2 inom 18 månader efter dagen för offentliggörandet av den förteckning som avses i artikel 3.5.

Genom undantag från första stycket ska de medlemsstater som senast den 1 januari 2014 har infört ett nationellt rättssystem som garanterar tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner för konsumenter som är lagligen bosatta på deras territorium, börja tillämpa bestämmelserna i kapitel IV från och med den ...[24 månader efter dagen för ikraftträdandet av detta direktiv].

3.  När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

4.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 29

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 30

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdat i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 57.2 andra stycket i arbetsordningen (A7-0398/2013).
(2) Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌.
(3) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(4) EUT L 319, 5.12.2007, s. 1.
(5) Antagna texter, P7_TA(2012)0293.
(6) EUT L 190 ,21.7.2011, s. 87.
(7) EUT L 94, 30.3.2012, s. 22.
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15).
(9) EUT L 281, 23.11.1995, s.31.
(10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).


Fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden ***I
PDF 514kWORD 209k
Europaparlamentets ändringar antagna den 12 december 2013 avförslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättandet av en ram för fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden (COM(2013)0133 – C7-0065/2013 – 2013/0074(COD))(1)
P7_TA(2013)0588A7-0379/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till direktiv
Beaktandeled 1a (nytt)
med beaktande av rådets beslut 2010/631/EU av den 13 september 2010 om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet om integrerad förvaltning av kustområdena i Medelhavet till konventionen om skydd av Medelhavets marina miljö och kustregion1,
__________________
1 EUT L 279, 23.10.2010, s. 1.
Ändring 2
Förslag till direktiv
Skäl 1
(1)  Den höga och snabbt ökande efterfrågan på havsområden för olika ändamål, såsom anläggningar för förnybar energi, sjöfart och fiske, bevarande av ekosystem och turism och vattenbruksanläggningar samt en mångfald av belastningar på resurser behövs en integrerad planering och förvaltning.
(1)  Den höga och snabbt ökande efterfrågan på havsområden för olika ändamål, såsom anläggningar för förnybar energi, prospektering och utvinning av olja och gas, sjöfart och fiske, bevarande av ekosystem och biologisk mångfald, råvaruutvinning, turism och vattenbruksanläggningar samt en mångfald av belastningar på resurser gör att det behövs en integrerad planering och förvaltning.
Ändring 3
Förslag till direktiv
Skäl 2
(2)  En sådan havsstrategi har utvecklats i den integrerade havspolitiken för Europeiska unionen, inklusive dess miljöpelare, Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område. Målet med den integrerade havspolitiken är att stödja en hållbar utveckling av haven och oceanerna och att utveckla samordnade, konsekventa och öppna beslutsprocesser i samband med EU:s sektorspolitik som påverkar hav, oceaner, öar och kustområden och yttersta randområden och maritima sektorer, bland annat genom havsområdesstrategier eller makroregionala strategier.
(2)  En sådan strategi för havsområdesförvaltning och styrelseformer för havsfrågor har utvecklats i den integrerade havspolitiken för Europeiska unionen, inklusive dess miljöpelare, Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område. Målet med den integrerade havspolitiken är att stödja en hållbar utveckling av haven och oceanerna och att utveckla samordnade, konsekventa och öppna beslutsprocesser i samband med EU:s sektorspolitik som påverkar hav, oceaner, öar och kustområden och yttersta randområden och maritima sektorer, bland annat genom havsområdesstrategier eller makroregionala strategier.
Ändring 4
Förslag till direktiv
Skäl 3
(3)  Den integrerade havspolitiken identifierar fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden som övergripande politiska verktyg för myndigheter och aktörer att tillämpa en samordnad och integrerad strategi. Tillämpningen av en ekosystembaserad strategi kommer att bidra till att främja en hållbar utveckling av havs- och kustområden och hållbar användning av havs- och kustresurser.
(3)  Den integrerade havspolitiken identifierar fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden som övergripande politiska verktyg för myndigheter och aktörer att tillämpa en samordnad, integrerad och gränsöverskridande strategi. Tillämpningen av en ekosystembaserad strategi kommer att bidra till att främja en hållbar utveckling av havs- och kustområden och hållbar användning av havs- och kustresurser.
Ändring 5
Förslag till direktiv
Skäl 5
(5)  I sitt senaste meddelande om blå tillväxt, möjligheter för hållbar tillväxt för havs- och sjöfartsforskning har kommissionen identifierat ett antal pågående EU-initiativ som är avsedda för att genomföra Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla. I meddelandet identifierar man också ett antal sektorsverksamheter som initiativ för blå tillväxt bör inriktas på i framtiden och som bör ges tillräckligt stöd genom planer för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden.
(5)  I sitt senaste meddelande om blå tillväxt, möjligheter för hållbar tillväxt för havs- och sjöfartsforskning har kommissionen identifierat ett antal pågående EU-initiativ som är avsedda för att genomföra Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla. I meddelandet identifierar man också ett antal sektorsverksamheter som initiativ för blå tillväxt bör inriktas på i framtiden och som bör ges tillräckligt stöd genom planer för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden. Medlemsstaternas tydliga stöd till de strategiska sektorer som har identifierats kommer att skapa ett säkert rättsläge och förutsebarhet för offentliga och privata investeringar, vilket kommer att fungera som en hävstång för all sektoriell politik med koppling till havs- och kustområden.
Ändring 6
Förslag till direktiv
Skäl 7
(7)  I ingressen till Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) fastställs att frågor som berör användningen av haven är nära förbundna med varandra och måste betraktas i sin helhet. Planering av haven är en logisk utveckling och strukturering av användningen av rättigheterna enligt Unclos och ett praktiskt verktyg för att hjälpa medlemsstaterna att uppfylla sina skyldigheter.
(7)  I ingressen till Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos) fastställs att frågor som berör användningen av haven är nära förbundna med varandra och måste betraktas i sin helhet. Planering av haven är en logisk utveckling och strukturering av användningen av rättigheterna enligt Unclos och ett praktiskt verktyg för att hjälpa medlemsstaterna och de behöriga regionala myndigheterna att uppfylla sina skyldigheter.
Ändring 7
Förslag till direktiv
Skäl 10
(10)  I syfte att säkerställa enhetlighet och rättslig klarhet, bör den geografiska räckvidden för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden fastställas i överensstämmelse med gällande rättsakter inom unionen och internationell sjörätt.
(10)  I syfte att säkerställa enhetlighet och rättslig klarhet, bör den geografiska räckvidden för fysisk planering i kust- och havsområden och för integrerad förvaltning av kustområden fastställas i överensstämmelse med gällande rättsakter inom unionen och internationell sjörätt, i synnerhet Unclos.
Ändring 8
Förslag till direktiv
Skäl 12
(12)  Även om det är lämpligt för unionen att fastställa bestämmelser om planer för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden är medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter fortfarande ansvariga för att utforma och fastställa innehållet i planerna och strategierna, inklusive fördelningen av havsrummet till de olika sektorsverksamheterna för sina hav- och kustområden.
(12)  Även om det är lämpligt för unionen att fastställa en öppen och övergripande ram för planer för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden är medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter fortfarande ansvariga för att utforma och fastställa innehållet i planerna och strategierna, inklusive fördelningen av havsrummet till de olika sektorsverksamheterna och de olika havsrelaterade användningsområdena, för sina havs- och kustområden.
Ändring 9
Förslag till direktiv
Skäl 13
(13)  Dels för att ta hänsyn till proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna, dels för att minimera extra administrativ börda, ska införlivandet och genomförandet av detta direktiv i största möjligaste mån bygga på befintliga nationella regler och mekanismer. Strategier för integrerad förvaltning av kustområden bör bygga på de principer och beståndsdelar som anges i rådets rekommendation 2002/413/EG och rådets beslut 2010/631/EU.
(13)  Dels för att ta hänsyn till proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna, dels för att minimera extra administrativa bördor, bör införlivandet och genomförandet av detta direktiv i så stor utsträckning som möjligt bygga på regler och mekanismer som redan finns på nationell nivå eller i regionala havskonventioner. Strategier för integrerad förvaltning av kustområden bör bygga på de principer och beståndsdelar som anges i Europaparlamentets och rådets rekommendation 2002/413/EG av den 30 maj 2002 om genomförandet av en integrerad förvaltning av kustområden i Europa18a och rådets beslut 2010/631/EU.
______________
18a EGT L 148, 6.6.2002, s. 24.
Ändring 10
Förslag till direktiv
Skäl 15
(15)  Fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden bör tillämpa den ekosystembaserade strategi som avses i artikel 1.3 i direktiv 2008/56/EG för att se till att den kollektiva belastningen av all verksamhet hålls på en nivå som är förenlig med god miljöstatus och att de marina ekosystemens kapacitet att reagera på förändringar som orsakats av människan inte äventyras, samtidigt som ett hållbart utnyttjande av marina varor och tjänster av nuvarande och kommande generationer möjliggörs.
(15)  Fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden bör tillämpa den ekosystembaserade strategi som avses i artikel 1.3 i direktiv 2008/56/EG, med iakttagande av subsidiaritetsprincipen, försiktighetsprincipen och principen om förebyggande åtgärder enligt artikel 191.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, för att se till att den kollektiva belastningen av all verksamhet i kust- och havsområden hålls på en nivå som är förenlig med god miljöstatus och bevarande av naturresurserna och att de marina ekosystemens kapacitet att reagera på förändringar som orsakats av människan inte äventyras, samtidigt som ett hållbart utnyttjande av marina varor och tjänster av nuvarande och kommande generationer möjliggörs.
Ändring 11
Förslag till direktiv
Skäl 16
(16)  Fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden kommer bland annat att bidra till att uppnå målen i följande rättsakter: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor19, rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken20, och rådets beslut nr 884/2004/EG om ändring av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1692/96/EG om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet21, direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av ett ramdirektiv om en marin strategi, EU:s strategi för biologisk mångfald för 202022, en färdplan mot ett resurseffektivt Europa23, EU:s strategi för anpassning till klimatförändring24, vid behov tillsammans med EU:s regionalpolitik, inbegripet havsbäckenet och makroregionala strategier.
(16)  Fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden kommer bland annat att bidra till att uppnå målen i följande rättsakter: Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor19, rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken20, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar20a, rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter20b, rådets beslut nr 884/2004/EG av den 29 april 2004 om ändring av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1692/96/EG om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet21, direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av ett ramdirektiv om en marin strategi, EU:s strategi för biologisk mångfald för 202022, en färdplan mot ett resurseffektivt Europa23, EU:s strategi för anpassning till klimatförändring24 och kommissionens meddelande COM(2009)0008 med titeln Strategiska mål och rekommendationer för EU:s sjöfartspolitik fram till 2018, vid behov tillsammans med EU:s regionalpolitik, inbegripet havsbäckenet och makroregionala strategier.
_______________
_________________
19 EUT L 140, 5.6.2009, s. 16–62.
19 EUT L 140, 5.6.2009, s. 16.
20 EGT L 358, 31.12.2002, s. 59–80.
20 EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.
20a EUT L 20, 26.1.2010, s. 7.
20b EGT L 206, 22.7.1992, s. 7.
21 EUT L 167, 30.4.2005, s. 1–38.
21 EUT L 167, 30.4.2004, s. 1.
22 COM(2011)0244.
22 COM(2011)0244.
23 COM(2011)0571.
23 COM(2011)0571.
24 COM(2013)XXXX.
24 COM(2013)XXXX.
Ändring 12
Förslag till direktiv
Skäl 17
(17)  Verksamheterna vid havs- och kustområden är ofta nära förbundna med varandra. Detta kräver planer för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden som ska samordnas eller integreras för att garantera en hållbar användning av havsrummet och förvaltning av kustområden med hänsyn till sociala, ekonomiska och miljömässiga faktorer.
(17)  Verksamheterna vid havs- och kustområden är ofta nära förbundna med och beroende av varandra. Detta kräver att planer för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden samordnas, kopplas samman eller integreras för att garantera en hållbar användning av havsrummet och förvaltning av kustområden med hänsyn till sociala, ekonomiska och miljömässiga faktorer och mål.
Ändring 13
Förslag till direktiv
Skäl 18
(18)  För att uppnå direktivets mål, bör planer för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden ta hänsyn till hela problemcykeln, insamling av information, planering, beslutsfattande, genomförande och övervakning av genomförandet och grundas på bästa tillgängliga vetenskapliga rön. Man bör på bästa sätt utnyttja mekanismer som fastställts i befintlig eller framtida lagstiftning, inklusive kommissionens beslut 2010/477/EU om kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten eller kommissionens initiativ om kunskap i havsfrågor 202025.
(18)  För att uppnå direktivets mål, bör planer för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden ta hänsyn till hela problemcykeln, insamling av information, planering, beslutsfattande, genomförande, övervakning av genomförandet, översyn eller uppdatering, och de bör grundas på de bästa och nyaste tillgängliga vetenskapliga rönen. Man bör på bästa sätt utnyttja mekanismer som fastställts i befintlig eller framtida lagstiftning, inklusive kommissionens beslut 2010/477/EU om kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten eller kommissionens initiativ om kunskap i havsfrågor 202025.
____________
_______________
25 COM(2010)0461.
25 COM(2010)0461.
Ändring 14
Förslag till direktiv
Skäl 19
(19)  Huvudsyftet med fysisk planering i kust- och havsområden är att identifiera och hantera den fysiska användningen av och konflikter i kustområdena. För att uppnå dessa mål bör medlemsstaterna åtminstone säkerställa att planeringsprocessen eller processerna leder till en övergripande karta över de olika användningarna av kust- och havsområdet, med hänsyn till långsiktiga förändringar till följd av klimatförändringen.
(19)  Huvudsyftena med fysisk planering i kust- och havsområden är att identifiera och hantera den fysiska användningen, minimera konflikterna mellan olika sektorer i kustområdena och stärka den hållbara tillväxten i den maritima sektorn. För att uppnå dessa mål bör medlemsstaterna åtminstone säkerställa att planeringsprocessen eller processerna leder till en övergripande karta över de olika användningarna av kust- och havsområdet, med hänsyn till långsiktiga förändringar till följd av klimatförändringen.
Ändring 15
Förslag till direktiv
Skäl 20
(20)  Medlemsstaterna bör samråda och samordna sina planer och strategier med medlemsstatens eller tredjelandets berörda myndigheter i den marina regionen, delregionen eller det aktuella kustområdet i enlighet med de rättigheter och skyldigheter för dessa medlemsstater och tredjeländer enligt europeisk och internationell rätt. För ett effektivt gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstaterna och med angränsande tredjeländer krävs att de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat identifieras. Medlemsstaterna måste därför utse en eller flera behöriga myndigheter för samarbete med andra medlemsstater och tredjeländer. Skillnaderna mellan de olika marina regionerna eller delregionerna och kustområdena gör att det inte är lämpligt att i detta direktiv i detalj ange hur dessa samarbetsmekanismer bör se ut.
(20)  Medlemsstaterna bör samråda och i största möjliga utsträckning samordna sina planer och strategier med medlemsstatens eller tredjelandets berörda myndigheter i den marina regionen, delregionen eller det aktuella kustområdet i enlighet med de rättigheter och skyldigheter som dessa medlemsstater och tredjeländer har enligt europeisk och internationell rätt. För ett effektivt gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstaterna och med angränsande tredjeländer krävs att de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat identifieras. Medlemsstaterna måste därför utse behöriga myndigheter för samarbete med andra medlemsstater och tredjeländer. Skillnaderna mellan de olika marina regionerna eller delregionerna och kustområdena gör att det inte är lämpligt att i detta direktiv i detalj ange hur dessa samarbetsmekanismer bör se ut.
Ändring 16
Förslag till direktiv
Skäl 21a (nytt)
(21a)  I syfte att anpassa kustområdena till klimatförändringar och att hejda sådana fenomen som erosion och alltför stor landhöjning, risker för saltvatteninträngning, miljöförsämring och utarmning av kustekosystemens biologiska mångfald, är det viktigt med hållbar och miljövänlig förvaltning av sedimenten längs kusterna i syfte att bevara jämvikten i skadade områden och områden som är utsatta för större risker. De sedimentavsättningar som finns på havsbottnen på kontinentalsockeln kan användas om det skulle uppstå en brist på sediment i kustmiljöerna.
Ändring 17
Förslag till direktiv
Skäl 22
(22)   Förvaltning av havs- och kustområden är komplext och inbegriper olika nivåer av myndigheter, ekonomiska aktörer och andra aktörer. För att garantera hållbar utveckling på ett effektivt sätt är det av största vikt att aktörer, myndigheter och allmänheten rådfrågas i ett lämpligt skede i utarbetandet av planer för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden inom ramen för detta direktiv, i enlighet med gällande EU-lagstiftning. Ett bra exempel på bestämmelser för offentligt samråd återfinns i artikel 2.2 i direktiv 2003/35/EG.
(22)   Förvaltning av havs- och kustområden är komplext och inbegriper olika nivåer av myndigheter, ekonomiska aktörer och andra aktörer. För att garantera hållbar utveckling på ett effektivt sätt är det av största vikt att aktörer, myndigheter och allmänheten rådfrågas i ett lämpligt skede i utarbetandet av planer för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden inom ramen för detta direktiv, i enlighet med gällande EU-lagstiftning.
Ändring 18
Förslag till direktiv
Skäl 25
(25)  För att säkerställa att inrättandet av planer för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden grundas på tillförlitliga uppgifter och för att undvika ytterligare administration, är det viktigt att medlemsstaterna samlar in bästa tillgängliga uppgifter och information med hjälp av befintliga instrument och verktyg för datainsamling, t.ex. de som har tagits fram inom ramen för kommissionens initiativ om kunskap i havsfrågor 2020.
(25)  För att säkerställa att inrättandet av planer för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden grundas på tillförlitliga uppgifter och för att undvika ytterligare administration, är det viktigt att medlemsstaterna samlar in och använder bästa tillgängliga uppgifter och information genom att uppmana de berörda parterna att utbyta uppgifter och information samt genom att använda befintliga instrument och verktyg för datainsamling, t.ex. de som har tagits fram inom ramen för kommissionens initiativ om kunskap i havsfrågor 2020.
Ändring 19
Förslag till direktiv
Skäl 25a (nytt)
(25a)  För att stödja en utbredd och samstämd tillämpning av detta direktiv i hela unionen vore det lämpligt att, bland de finansiella instrument som står till buds, hitta resurser till stöd för demonstrationsprogram och program för utbyte av god praxis när det gäller bra processer för att inrätta strategier och planer för förvaltning och styrning av kust- och havsområdena.
Ändring 20
Förslag till direktiv
Skäl 28
(28)   Ett skyndsamt införlivande av bestämmelserna i detta direktiv är av största vikt eftersom EU har antagit ett antal politiska initiativ som ska ha genomförts senast år 2020 och som detta direktiv syftar till att stödja. Därför bör den kortast möjliga tidsfristen antas för införlivandet av detta direktiv.
(28)   Ett skyndsamt införlivande av bestämmelserna i detta direktiv är av största vikt eftersom EU har antagit ett antal politiska initiativ som ska ha genomförts senast år 2020 och som detta direktiv syftar till att stödja och komplettera. Därför bör den kortast möjliga tidsfristen antas för införlivandet av detta direktiv.
Ändring 21
Förslag till direktiv
Artikel 1 – punkt 1
1.  Genom detta direktiv inrättas en ram för fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden i syfte att främja en hållbar utveckling av havs- och kustområden och hållbar användning av havs- och kustresurser.
1.  Genom detta direktiv inrättas en ram för fysisk planering i kust- och havsområden, inklusive integrerad förvaltning av kustområden i syfte att främja en hållbar utveckling och tillväxt i havs- och kustområden och hållbar användning av havs- och kustresurser, särskilt genom stöd till de prioriterade områden som identifierats i kommissionens meddelande av den 13 september 2012 ”Blå tillväxt – möjligheter till hållbar tillväxt inom havs- och sjöfartssektorn”.
Ändring 22
Förslag till direktiv
Artikel 1 – punkt 2
2.  Inom den integrerade havspolitiken för EU föreskriver detta ramverk att medlemsstaterna ska utarbeta och genomföra planer för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden i syfte att uppnå de mål som anges i artikel 5.
2.  Inom den integrerade havspolitiken för EU fungerar detta direktiv som en ram för medlemsstaternas utarbetande och genomförande av planer för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden i syfte att uppnå de mål som anges i artikel 5, med beaktande av samspelet mellan land och hav och ett ökat gränsöverskridande samarbete på grundval av respektive Unclosbestämmelser.
Ändring 23
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 1
1.  Bestämmelserna i detta direktiv ska tillämpas på marina farvatten och kustområden.
1.  Bestämmelserna i detta direktiv ska tillämpas på alla marina farvatten och kustområden i unionen, i enlighet med befintlig unionsrätt och nationell rätt.
Ändring 24
Förslag till direktiv
Artikel 2 – punkt 2
2.  Detta direktiv ska inte tillämpas på sådan verksamhet vars enda syfte är försvar eller nationell säkerhet. Varje medlemsstat ska emellertid sträva efter att säkerställa att sådan verksamhet genomförs på ett sätt som är förenligt med detta direktivs syften.
2.  Detta direktiv ska inte tillämpas på sådan verksamhet vars enda syfte är försvar eller nationell säkerhet. Medlemsstaterna ska emellertid sträva efter att säkerställa att sådan verksamhet genomförs på ett sätt som så långt det är rimligt och möjligt är förenligt med detta direktivs syften.
Ändring 25
Förslag till direktiv
Artikel 3 – led 1
1.  Kustområde: det geomorfologiska området på ömse sidor om strandlinjen med kustområdets gräns mot havssidan som den yttre gränsen för medlemsstaternas territorialhav och mot landsidan som den gräns som fastställts av medlemsstaterna i deras strategier för integrerad förvaltning av kustområden,
1.  Kustområde: strandlinjen och det geomorfologiska området på ömse sidor om strandlinjen som fastställts av medlemsstaterna i respektive nationell lagstiftning, där kustområdets gräns mot havssidan inte går längre än deras territorialhav,
Ändring 26
Förslag till direktiv
Artikel 3 – led 2
2.  unionens integrerade havspolitik: unionens politik för att främja ett samordnat och konsekvent beslutsfattande i syfte att maximera hållbar utveckling, ekonomisk tillväxt och social sammanhållning i medlemsstaterna, särskilt vad gäller unionens kustområden, öområden och yttersta randområden samt havsrelaterade sektorer genom en enhetlig havsrelaterad politik och relevant internationellt samarbete,
2.  unionens integrerade havspolitik: unionens politik för att främja en samordnad och konsekvent styrning i havs- och kustområden, som tar hänsyn till olika sektorers och olika länders intressen, i syfte att maximera hållbar utveckling, ekonomisk tillväxt och social sammanhållning i medlemsstaterna, särskilt vad gäller unionens kustområden, öområden och yttersta randområden samt havsrelaterade sektorer genom en enhetlig havsrelaterad politik och relevant internationellt samarbete,
Ändring 27
Förslag till direktiv
Artikel 3 – led 2a (nytt)
2a.  detaljplaner för havs- och kustområden: den eller de detaljplaner som är resultatet av en offentlig process för att analysera och planera hur mänsklig verksamhet geografiskt och tidsmässigt ska fördelas i havsområden, för att kunna uppnå de ekonomiska, miljömässiga och sociala mål som fastställs i detta direktiv, i överensstämmelse med relevanta nationella strategier, i syfte att kartlägga användningen av havsområdet för olika havsrelaterade verksamheter och därvid särskilt uppmuntra till mångfasetterad användning,
Ändring 28
Förslag till direktiv
Artikel 3 – led 2b (nytt)
2b.  strategier för integrerad förvaltning av kustområden: formella och informella förfaranden och/eller strategier för en integrerad förvaltning av alla politiska processer som påverkar kustområden och som möjliggör en samordnad hantering av den kustnära verksamheten i syfte att garantera en hållbar utveckling av kust- och havsområde; sådana strategier gör det möjligt att garantera att beslut om förvaltning och utveckling är enhetliga i de olika sektorerna och att undvika, eller åtminstone begränsa, konflikter mellan olika användningsområden i kustområdena,
Särskild omröstning
Förslag till direktiv
Artikel 3 – led 3
3.  marin region eller delregion: marina regioner och delregioner som avses i artikel 4 i direktiv 2008/56/EG,
3.  marin region: marina regioner som avses i artikel 4 i direktiv 2008/56/EG,
Ändring 29
Förslag till direktiv
Artikel 3 – led 4
4.  marina vatten: de vatten, havsbotten och i underliggande jordlager enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv 2008/56/EG,
4.  marina vatten: de vatten, havsbotten och underliggande jordlager som ligger på havssidan av den baslinje som används för att beräkna territorialvattnets utsträckning, ut till den yttersta gränsen av det område där en medlemsstat har och/eller utövar jurisdiktion i enlighet med Unclos, med undantag av vatten som gränsar till de länder och territorier som anges i bilaga II till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och de franska utomeuropeiska departementen och territorialområdena,
Ändring 31
Förslag till direktiv
Artikel 3 – led 7
7.  god miljöstatus: den miljöstatus som avses i artikel 3.5 i direktiv 2008/56/EG.
7.  god miljöstatus: den miljöstatus som avses i artikel 3.5 i direktiv 2008/56/EG och i kommissionens beslut 2010/477/EU.
Ändring 32
Förslag till direktiv
Artikel 4 – punkt 1
1.  Varje medlemsstat ska upprätta och genomföra en fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden. Dessa kan framställas i separata dokument.
1.  Varje medlemsstat ska upprätta och genomföra fysisk planering i kust- och havsområden. Om medlemsstaten inte integrerar samspelet mellan land och hav i sin fysiska planering för kust- och havsområden ska detta samspel hanteras genom integrerad förvaltning av kustområden. Medlemsstaterna kan själva välja om de ska ha ett integrerat tillvägagångssätt eller om de upprättar fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden separat.
Ändring 33
Förslag till direktiv
Artikel 4 – punkt 1a (ny)
1a.  Medlemsstaterna eller behöriga regionala eller lokala myndigheter ska ansvara för att utforma och fastställa innehållet i sådan planering och sådana strategier, inklusive fördelningen av kust- och havsområden mellan olika sektorers verksamheter och havsrelaterade användningsområden.
Ändring 34
Förslag till direktiv
Artikel 4 – punkt 3
3.   Vid upprättandet av fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden ska medlemsstaterna ta vederbörlig hänsyn till de särskilda förhållanden som råder i de aktuella områdena och delregionerna, respektive sektorer, de marina vattnen och berörda kustområdena och potentiella effekter av klimatförändringar.
3.   Vid upprättandet av fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden ska medlemsstaterna ta vederbörlig hänsyn till de särskilda förhållanden, behov och möjligheter som råder i de aktuella havs- och kustregionerna och delregionerna, respektive befintliga och framtida sektorer, de marina vattnen och berörda kustområdena och potentiella effekter av klimatförändringar.
Ändring 35
Förslag till direktiv
Artikel 4 – punkt 3a (ny)
3a.  I synnerhet beträffande unionens yttersta randområden ska artikel 349 i EUF-fördraget respekteras genom att hänsyn tas till dessa områdens särdrag och begränsningar.
Ändring 36
Förslag till direktiv
Artikel 5
Fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden ska tillämpa en ekosystembaserad metod för att underlätta samexistens och förebygga konflikter mellan konkurrerande sektorers verksamhet i marina vatten och kustområden, och ska syfta till att bidra till följande:
1.  Fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden ska tillämpa den ekosystembaserade metoden och ekonomiska, sociala och miljömässiga kriterier på samma nivå för att stödja hållbar utveckling och tillväxt i den havsrelaterade sektorn. De ska främja samexistens mellan relevanta sektorsverksamheter på ett kompatibelt sätt, minimera konflikterna mellan dessa verksamheter i marina vatten och kustområden samt främja gränsöverskridande samarbete och olika sektorers användning av samma havsområde.
2.  Fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden ska syfta till att bidra till följande unionsmål:
(a)  En tryggad energiförsörjning i unionen genom att främja utvecklingen av marina energikällor, utveckling av nya och förnybara energiformer, sammankoppling av energinät och energieffektivitet.
(a)  Trygga energiförsörjningen i unionen genom att främja utvecklingen av marina energikällor, utveckling av nya och förnybara energiformer, sammankoppling av energinät och energieffektivitet.
(b)  Främja utvecklingen av sjötransporter och erbjuda effektiva och kostnadseffektiva sjövägar i hela Europa, inbegripet hamntillgänglighet och transportsäkerhet.
(b)  Främja utvecklingen av sjötransporter i hela Europa, inbegripet hamntillgänglighet, transportsäkerhet, multimodala kopplingar och hållbarhet.
(c)  Främja hållbar utveckling och tillväxt i sektorn för fiske och vattenbruk, inbegripet sysselsättning inom fiskerinäringen och verksamheter som nära anknyter till detta.
(c)  Främja hållbar utveckling i fiskerisektorn och hållbar tillväxt i vattenbrukssektorn, inbegripet sysselsättning inom fiskerinäringen och verksamheter som nära anknyter till detta.
(d)  Säkerställa bevarande, skydd och förbättring av miljön samt varsamt och rationellt utnyttjande av naturresurserna, särskilt i syfte att uppnå ett gott miljötillstånd, stoppa förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster och minska risken för förorening av havet.
(d)  Säkerställa bevarande, skydd och förbättring av miljön genom ett representativt och koherent nät av skyddade områden, samt varsamt, försiktigt och rationellt utnyttjande av naturresurserna, särskilt i syfte att uppnå ett gott miljötillstånd, stoppa förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster och minska och förebygga risken för förorening av havs- och kustområden.
(e)  Säkerställa klimattåliga kust- och havsområden.
(e)  Säkerställa att kust- och havsområden är mer motståndskraftiga mot klimatförändringarna i syfte att skydda känsliga kustområden.
3.  Fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden kan också syfta till att bidra till nationella mål, t.ex.:
(a)  Främja hållbar råvaruutvinning.
(b)  Främja hållbar turism.
(c)  Säkerställa bevarande och skydd av kulturarvet.
(d)  Garantera allmänhetens användning för fritidsändamål och i andra syften.
(e)  Bevara det traditionella socioekonomiska arvet i samband med havsrelaterade verksamheter.
Ändring 37
Förslag till direktiv
Artikel 6 – punkt 1
1.  Fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden ska fastställa operativa åtgärder för att uppnå de syften som anges i artikel 5 med beaktande av alla relevanta verksamheter och åtgärder som gäller för dem.
1.  Varje medlemsstat ska fastställa förfarandemässiga åtgärder för att uppnå de mål som anges i artikel 5 med beaktande av de relevanta verksamheter, användningsområden och åtgärder som gäller för dem.
Ändring 38
Förslag till direktiv
Artikel 6 – punkt 2 – led b
(b)  Säkerställa ett effektivt gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstater, och mellan nationella myndigheter och berörda parter i relevanta politikområden.
(b)  Säkerställa ett effektivt deltagande av berörda parter i relevanta politikområden i enlighet med artikel 9.
Ändring 39
Förslag till direktiv
Artikel 6 – punkt 2 – led ba (nytt)
(ba)  Säkerställa ett effektivt gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstater i enlighet med artikel 12.
Ändring 40
Förslag till direktiv
Artikel 6 – punkt 2 – led c
(c)  Identifiera de gränsöverskridande effekterna av fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden, för de marina vatten och kustområden, som lyder under tredjeländers överhöghet eller jurisdiktion i tredjeländer i samma marina region eller delregion och tillhörande kustområden, och hantera dem i samarbete med de behöriga myndigheterna i dessa länder i enlighet med artiklarna 12 och 13.
(c)  Identifiera de gränsöverskridande effekterna av fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden, för de marina vatten och kustområden som lyder under överhögheten eller jurisdiktionen för tredjeländer i samma marina region eller delregion och tillhörande kustområden, och hantera dem i samarbete med de behöriga myndigheterna i dessa länder i enlighet med artikel 13.
Ändring 41
Förslag till direktiv
Artikel 6 – punkt 2 – led ca (nytt)
(ca)  Å ena sidan bygga på bästa tillgängliga uppgifter och å andra sidan garantera den flexibilitet som behövs för att kunna anpassa sig till framtida utveckling.
Ändring 42
Förslag till direktiv
Artikel 7 – punkt 1
1.  Fysisk planering ska innehålla åtminstone en kartläggning av marina vatten som identifierar den verkliga och den potentiella geografiska och tidsmässiga fördelningen av alla relevanta havsrelaterade aktiviteter för att uppnå de mål som anges i artikel 5.
1.  Fysisk planering i kust- och havsområden ska innehålla åtminstone en kartläggning av marina vatten som identifierar den verkliga, den avsedda och den potentiella geografiska och tidsmässiga fördelningen av alla relevanta havsrelaterade användningsområden och verksamheter samt viktiga ekosystemkomponenter för att uppnå de unionsmål som anges i artikel 5.
Ändring 43
Förslag till direktiv
Artikel 7 – punkt 2 – inledningen
2.  När fysisk planering i kust- och havsområden upprättas ska medlemsstaterna beakta åtminstone följande verksamheter:
2.  När fysisk planering i kust- och havsområden upprättas ska medlemsstaterna bland annat beakta följande användningsområden och verksamheter:
Ändring 44
Förslag till direktiv
Artikel 7 – punkt 2 – led a–g
(a)   Anläggningar för utvinning av energi och produktion av förnybar energi.
(a)  Anläggningar för utvinning av energi, produktion av förnybar energi och överföring av energin till land.
(b)  Platser och infrastruktur för olje- och gasutvinning.
(b)  Platser och infrastruktur för utvinning av olja, gas och andra råvaror.
(c)  Sjötransportvägar.
(c)  Sjötransportvägar.
(d)  Undervattenskabel och rörledningssträckningar.
(d)  Undervattenskabel och rörledningssträckningar.
(e)  Fiskeområden.
(e)  Befintliga och potentiella fiskeområden.
(f)  Fiskodling i anläggningar.
(f)  Områden med fiskodling.
(g)  Naturreservat.
(g)  Reservat för skydd och bevarande av naturområden och arter, Natura 2000-områden, andra känsliga marina ekosystem och angränsande områden, i enlighet med EU-lagstiftning och nationell lagstiftning.
(h)  Havs- och kustturism.
(i)  Platser för bevarande av kulturarvet.
(j)  Militära övningsområden.
Ändring 45
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 1
1.  Strategier för integrerad förvaltning av kustområden ska åtminstone innehålla en inventering av befintliga åtgärder som tillämpas i kustområden och en analys av behovet av ytterligare åtgärder för att uppnå de mål som anges i artikel 5. Strategierna ska främja ett integrerat och sektorsövergripande genomförande av politiska åtgärder och beakta samspelet mellan markbunden och havsrelaterad verksamhet.
1.  När medlemsstaterna upprättar integrerad förvaltning av kustområden ska de bestämma om de ska använda en uppsättning rutiner eller en eller flera strategier. De ska kartlägga befintliga åtgärder som tillämpas i kustområden och genomföra en analys av behovet av ytterligare åtgärder för att uppnå de mål som anges i artikel 5. Den integrerade förvaltningen av kustområden ska förstärka ett integrerat och sektorsövergripande genomförande av politiska åtgärder och beakta samspelet mellan markbunden och havsrelaterad verksamhet för att säkerställa kopplingen mellan land och hav.
Ändring 46
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 2 – inledningen
2.  Vid fastställandet av strategier för integrerad förvaltning av kustområden ska medlemsstaterna beakta åtminstone följande verksamheter:
2.  Vid fastställandet av strategier för integrerad förvaltning av kustområden ska medlemsstaterna beakta:
Ändring 47
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 2 – led a
(a)  Utnyttjande av specifika naturresurser, inbegripet anläggningar för utvinning av energi och produktion av förnybar energi.
utgår
Ändring 48
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 2 – led aa (nytt)
(aa)  Praxis och strategier som redan är etablerade i enlighet med rekommendation 2002/413/EG.
Ändring 49
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 2 – led ab (nytt)
(ab)  Praxis, nätverk och gränsöverskridande samarbetsmekanismer som redan finns, både formella och informella.
Ändring 50
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 2 – led ac (nytt)
(ac)  Relevanta verksamheter, installationer, anläggningar och infrastrukturer.
Ändring 51
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 2 – led b
(b)  Utveckling av infrastruktur, energianläggningar, transport, hamnar, havsanläggningar samt andra konstruktioner inklusive grön infrastruktur.
utgår
Ändring 52
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 2 – led c
(c)  Jordbruk och industri.
utgår
Ändring 53
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 2 – led d
(d)  Fiske och vattenbruk.
utgår
Ändring 54
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 2 – led e
(e)  Bevarande, återställande och förvaltning av ekosystem i kustområden, ekosystemtjänster och natur, kustlandskap och öar.
(e)  Skydd, bevarande, återställande och förvaltning av ekosystem i kustområden, skyddade deltan och våtmarker, ekosystemtjänster och natur, kustlandskap och öar.
Ändring 55
Förslag till direktiv
Artikel 8 – punkt 2 – led f
(f)  Anpassning till klimatförändringen och lindring av dess effekter.
(f)  Anpassning till klimatförändringen och lindring av dess effekter, särskilt förbättring av ekosystemens motståndskraft.
Ändring 56
Förslag till direktiv
Artikel 9 – punkt 1
1.   Medlemsstaterna ska inrätta ett offentligt förfarande som gör det möjligt för alla aktörer att delta på ett tidigt stadium i utvecklingen av fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden.
Medlemsstaterna ska inrätta ett offentligt förfarande för information till och samråd med berörda aktörer och myndigheter och den berörda allmänheten på ett tidigt stadium i utvecklingen av fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden. Medlemsstaterna ska också se till att de berörda aktörerna och myndigheterna och den berörda allmänheten får tillgång till resultaten så snart de finns tillgängliga.
Ändring 57
Förslag till direktiv
Artikel 9 – punkt 2
2.  Allmänhetens deltagande ska garantera att berörda aktörer och myndigheter och den berörda allmänheten ges tillfälle till samråd om utkast till planer och strategier och har tillgång till resultaten så snart de finns tillgängliga.
utgår
Ändring 58
Förslag till direktiv
Artikel 9 – punkt 3
3.  Medlemsstaterna ska inrätta det offentliga samrådet i enlighet med relevanta bestämmelser i annan unionslagstiftning.
utgår
Ändring 59
Förslag till direktiv
Artikel 10 – punkt 1
1.  Medlemsstaterna ska organisera insamlingen av bästa tillgängliga uppgifter och utbyte av information som krävs för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden.
1.  Medlemsstaterna ska organisera insamlingen och användningen av bästa tillgängliga uppgifter och utbyte av information som krävs för fysisk planering i kust- och havsområden och genomförande av strategier för integrerad förvaltning av kustområden.
Ändring 60
Förslag till direktiv
Artikel 10 – punkt 3
3.  I samband med insamling och utbyte av sådana uppgifter som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna använda, så långt det är möjligt, instrument och verktyg som utarbetats inom ramen för den integrerade havspolitiken.
3.  I samband med insamling och utbyte av sådana uppgifter som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna använda, så långt det är möjligt, instrument och verktyg som utarbetats inom ramen för den integrerade havspolitiken och andra relevanta unionsstrategier, t.ex. de som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire)27a.
_____________
27a EUT L 108, 25.4.2007, s. 1.
Ändring 61
Förslag till direktiv
Artikel 11
Fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden omfattas av bestämmelserna i direktiv 2001/42/EG.
Fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden omfattas av bestämmelserna i direktiv 2001/42/EG och i artikel 6 i direktiv 92/43/EEG, där så är tillämpligt.
Ändring 62
Förslag till direktiv
Artikel 12 – punkt 1
1.  Varje medlemsstat som gränsar till ett kustområde eller havsområde av en annan medlemsstat ska samarbeta för att säkerställa att den fysiska planeringen i kust- och havsområden och strategierna för integrerad förvaltning av kustområden är enhetliga och samordnade över kustområdena eller den marina regionen eller delregionerna. Detta samarbete ska särskilt ta hänsyn till frågor av gränsöverskridande karaktär, t.ex. gränsöverskridande infrastruktur.
1.  Varje medlemsstat som gränsar till ett kustområde eller havsområde av en annan medlemsstat ska och vidta alla nödvändiga åtgärder för att samarbeta för att säkerställa att den fysiska planeringen i kust- och havsområden och strategierna för integrerad förvaltning av kustområden är enhetliga och samordnade över kustområdena eller den marina regionen eller delregionerna. Detta samarbete ska särskilt ta hänsyn till frågor av gränsöverskridande karaktär, t.ex. gränsöverskridande infrastruktur, och syfta till en gemensam vision för varje befintlig och framtida havsområdesstrategi.
Ändring 63
Förslag till direktiv
Artikel 12 – punkt 1a (ny)
1a.  För att göra det möjligt för samarbete att äga rum bör medlemsstater där så är möjligt samordna sina tidsplaner för ny fysisk planering eller för processerna för översyn av befintlig planering.
Ändring 64
Förslag till direktiv
Artikel 12 – punkt 2 – led a
(a)  Regionala institutionella samarbetsstrukturer som omfattar kustområdena eller berörd marin region eller delregion, eller
(a)  Regionala havskonventioner eller andra regionala institutionella samarbetsstrukturer som omfattar kustområdena eller berörd marin region eller delregion, eller
Ändring 65
Förslag till direktiv
Artikel 12 – punkt 2 – led b
(b)  ett därför avsett nätverk av medlemsstaternas behöriga myndigheter som omfattar den marina regionen eller delregionen.
(b)  ett nätverk av medlemsstaternas behöriga myndigheter som omfattar kustområdet, den marina regionen och/eller delregionen, eller
Ändring 66
Förslag till direktiv
Artikel 12 – punkt 2 – led ba (nytt)
(ba)  varje annan metod som uppfyller kraven i punkt 1.
Ändring 67
Förslag till direktiv
Artikel 13
Medlemsstater som gränsar till ett kustområde eller havsområde i ett tredje land ska göra allt de kan för att samordna sina planer för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden med det tredjelandet i den marina regionen eller delregionen och tillhörande kustområden.
Medlemsstater som gränsar till ett kustområde eller havsområde i ett tredjeland ska, i överensstämmelse med internationell havsrätt och internationella havskonventioner, samråda med det landet och göra allt de kan för att samarbeta och samordna sina planer för fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden med det tredjelandet i den marina regionen eller delregionen och tillhörande kustområden.
Ändring 87
Förslag till direktiv
Artikel 14
1.  Varje medlemsstat ska för varje kustområde, marin region eller delregion som berörs utse en eller flera myndigheter med behörighet att genomföra detta direktiv, inbegripet säkerställa samarbete med andra medlemsstater enligt definitionen i artikel 12 och samarbete med tredje land enligt definitionen i artikel 13.
1.  Varje medlemsstat ska för varje kustområde och marin region som berörs utse en eller flera myndigheter med ansvar för att genomföra detta direktiv, inbegripet säkerställa samarbete med andra medlemsstater enligt definitionen i artikel 12 och samarbete med tredje land enligt definitionen i artikel 13.
2.  Varje medlemsstat ska förse kommissionen med en förteckning över de behöriga myndigheterna, tillsammans med de uppgifter som anges i bilaga I till detta direktiv.
2.  Varje medlemsstat ska förse kommissionen med en förteckning över de ansvariga myndigheterna, tillsammans med de uppgifter som anges i bilaga I till detta direktiv.
3.  Medlemsstaterna ska samtidigt sända kommissionen en förteckning över de behöriga myndigheter som ansvarar för de internationella organ som medlemsstaterna deltar i och som är relevanta för genomförandet av detta direktiv.
3.  Medlemsstaterna ska samtidigt sända kommissionen en förteckning över de behöriga myndigheter som ansvarar för de internationella organ som medlemsstaterna deltar i och som är relevanta för genomförandet av detta direktiv.
4.  Medlemsstaterna ska informera kommissionen om varje förändring av den information som har överlämnats enligt punkt 1, inom sex månader efter det att förändringen får verkan.
4.  Medlemsstaterna ska informera kommissionen om varje förändring av den information som har överlämnats enligt punkt 1, inom sex månader efter det att förändringen får verkan.
4a.  I enlighet med subsidiaritetsprincipen får varje medlemsstat utse sina ansvariga myndigheter i enlighet med de institutioner och styrningsformer som redan finns.
Ändring 68
Förslag till direktiv
Artikel 15 – punkt 2
2.  Rapporten ska åtminstone innehålla information om genomförandet av artiklarna 6–13.
2.  Rapporten ska åtminstone innehålla information om genomförandet av artiklarna 6–13. Där så är möjligt ska rapportens innehåll och format harmoniseras med de relevanta specifikationerna i direktiv 2008/56/EG.
Ändring 69
Förslag till direktiv
Artikel 15 – punkt 3
3.  Kommissionen ska lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om framstegen i genomförandet av detta direktiv.
3.  Kommissionen ska lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet, senast ett år efter tidsfristen för upprättande av den fysiska planeringen i kust- och havsområden och strategierna för integrerad förvaltning av kustområden, om framstegen i genomförandet av detta direktiv.
Ändring 70
Förslag till direktiv
Artikel 16 – punkt 1 – inledningen
1.  Kommissionen får genom genomförandeakter anta bestämmelser om
1.  Kommissionen får, utan att det påverkar specifikationerna för innehållet i planering och strategier, genom genomförandeakter anta bestämmelser om
Ändring 71
Förslag till direktiv
Artikel 16 – punkt 1 – led a – inledningen
(a)  de operativa specifikationerna för förvaltning av uppgifter som avses i artikel 10, under förutsättning att de inte har fastställts i annan EU-lagstiftning, t.ex. direktiv 2007/2/EG och 2008/56/EG om
(a)  de förfarandemässiga specifikationerna för förvaltning av uppgifter som avses i artikel 10, under förutsättning att de inte har fastställts i andra unionsrättsakter, t.ex. direktiv 2007/2/EG och 2008/56/EG om
Ändring 72
Förslag till direktiv
Artikel 16 – punkt 1 – led a – strecksats 1
–  utbyte av uppgifter, och samordning med befintlig datahantering och insamlingsförfaranden och
–  effektivt utbyte av uppgifter, och samordning med befintliga system för datahantering och insamlingsförfaranden och
Ändring 73
Förslag till direktiv
Artikel 16 – punkt 1 – led b – inledningen
(b)  de operativa åtgärderna för att inrätta och rapportera om fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden vad gäller följande:
(b)  de förfarandemässiga åtgärderna som bidrar till att inrätta och rapportera om fysisk planering i kust- och havsområden och strategier för integrerad förvaltning av kustområden vad gäller följande:
Ändring 74
Förslag till direktiv
Artikel 16 – punkt 1 – led b – strecksats 3
–  Former för gränsöverskridande samarbete.
–  De effektivaste formerna för gränsöverskridande samarbete.
Ändring 75
Förslag till direktiv
Artikel 16 – punkt 1 – led b – strecksats 4
–  Offentligt samråd.
utgår
Ändring 76
Förslag till direktiv
Artikel 17 – punkt 2
2.  När det hänvisas till punkt 1 ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Ändring 77
Förslag till direktiv
Artikel 18 – punkt 2
2.  När en medlemsstat antar de bestämmelser som avses i punkt 1 ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2.  När en medlemsstat antar de bestämmelser som avses i punkt 1, efter det att detta direktiv har trätt i kraft, ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
Ändring 78
Förslag till direktiv
Artikel 18 – punkt 4
4.  Den fysiska planeringen i kust- och havsområden och strategierna för integrerad förvaltning av kustområden som avses i artikel 4.1 ska upprättas inom en period på 36 månader efter det att detta direktiv trätt i kraft.
4.  Den fysiska planeringen i kust- och havsområden och strategierna för integrerad förvaltning av kustområden som avses i artikel 4.1 ska upprättas inom en period på 48 månader efter det att detta direktiv trätt i kraft.
Ändring 79
Förslag till direktiv
Artikel 18 – punkt 5
5.  De rapporter som avses i artikel 15.1 ska tillhandahållas senast 42 månader efter det att direktivet har trätt i kraft, och därefter vart sjätte år.
5.  De rapporter som avses i artikel 15.1 ska tillhandahållas senast 54 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft, och därefter vart sjätte år.
Ändring 80
Förslag till direktiv
Artikel 18 – punkt 6
6.  Den lägesrapport som avses i artikel 15.3 ska lämnas in senast sex månader efter den dag som avses i punkt 5 och därefter vart sjätte år.
6.  Den lägesrapport som avses i artikel 15.3 ska lämnas in senast sex månader efter den dag som avses i punkt 5 och därefter vart fjärde år.
Ändring 81
Förslag till direktiv
Artikel 18 – punkt 6a (ny)
6a.  Införlivandekraven i detta direktiv ska inte gälla medlemsstater utan kust.

(1) Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 57.2 andra stycket i arbetsordningen (A7-0379/2013).


Ändring av vissa direktiv på områdena miljö, jordbruk, socialpolitik och folkhälsa med anledning av ändringen av Mayottes ställning ***I
PDF 413kWORD 60k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av vissa direktiv på områdena miljö, jordbruk, socialpolitik och folkhälsa med anledning av ändringen av Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen (COM(2013)0418 – C7-0176/2013 – 2013/0192(COD))
P7_TA(2013)0589A7-0399/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0418),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 43.2, 114, 153.2, 168 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0176/2013),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av rådets skrivelse av den 10 oktober 2013(1),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 september 2013(2),

–  med beaktande av artiklarna 55 och 37 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för regional utveckling (A7-0399/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/.../EU om ändring av vissa direktiv på områdena miljö, jordbruk, socialpolitik och folkhälsa med anledning av ändringen av Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen

P7_TC1-COD(2013)0192


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 43.2, 114, 153.2, 168 och 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och

av följande skäl:

(1)  Genom beslut 2012/419/EU(5) ändrade Europeiska rådet Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen från och med den 1 januari 2014. Från och med den dagen upphör Mayotte att vara ett utomeuropeiskt land eller territorium i enlighet med artikel 198 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och får ställning som yttersta randområde i enlighet med artiklarna 349 och 355.1 i EUF-fördraget. Med anledning av denna ändring av Mayottes rättsliga ställning kommer unionsrätten kommer att vara tillämplig på Mayotte från och med den dagen 1 januari 2014. På grund av Mayottes särskilda strukturella, sociala, miljömässiga och ekonomiska situation på olika områden och dess nya ställning som yttersta randområde bör man föreskriva om vissa särskilda åtgärder. [Ändr. 1]

(2)  Mayottes särskilda situation när det gäller tillståndet i miljön bör beaktas. Det behöver förbättras betydligt för att uppfylla miljökraven i unionslagstiftningen, och för detta behövs extra tid. Särskilda åtgärder för att gradvis förbättra miljön bör antas inom särskilda tidsfrister.

(3)  För att uppfylla kraven i rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse(6) behöver åtgärder vidtas på Mayotte för att säkerställa att det finns avloppssystem i tätorterna. Sådana åtgärder kräver infrastrukturarbete, vilket förutsätter lämpliga förvaltnings- och planeringsförfaranden och dessutom kräver att man inrättar system för mäta och övervaka utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse. Frankrike behöver därför få en lämplig tidsperiod på sig för att uppfylla dessa krav.

(4)  På jordbruksområdet, när det gäller rådets direktiv 1999/74/EG av den 19 juli 1999 om att fastställa miniminormer för skyddet av värphöns(7), inhyses värphöns i icke inredda burar på Mayotte. Eftersom det krävs Med tanke på Mayottes ekonomiska och sociala svårigheter och de omfattande investeringar och förberedelser som krävs för att ersätta icke inredda burar med inredda burar eller alternativa system krävs det när det gäller värphöns som värper den 1 januari 2014 att förbudet mot användning av icke inredda burar skjuts upp högst 12 månader fyra år från den dagen. På så sätt går det att undvika att burarna byts ut under värpperioden. För att undvika en snedvridning av konkurrensen bör ägg från anläggningar med icke inredda burar endast saluföras på den lokala marknaden på Mayotte. För att underlätta nödvändiga kontroller bör ägg som framställts i icke inredda burar ha en speciell märkning. [Ändr. 2]

(5)  När det gäller Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område(8) krävs det för en korrekt tillämpning av direktivet i fråga om förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt, att Frankrike antar och genomför förvaltningsplaner som omfattar tekniska och administrativa åtgärder för att uppnå god vattenstatus och förhindra försämring av alla ytvattenförekomster. En tillräcklig tidsperiod behövs för antagandet och genomförandet av sådana åtgärder.

(6)  När det gäller Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/7/EG av den 15 februari 2006 om förvaltning av badvattenkvaliteten och om upphävande av direktiv 76/160/EEG(9) krävs det en betydande förbättring av tillståndet för ytvattnet på Mayotte för att det ska kunna uppfylla kraven i det direktivet. Badvattenkvaliteten är direkt beroende av reningen av avloppsvatten från tätbebyggelse, och kraven i direktiv 2006/7/EG kan bara uppfyllas stegvis när tätorter som påverkar kvaliteten på avloppsvattnet uppfyller kraven i direktiv 91/271/EEG. Särskilda tidsfrister bör därför antas för att Frankrike ska kunna nå unionens standard när det gäller badvattenkvaliteten på Mayotte i dess nya ställning som yttersta randområde och med hänsyn till dess särskilda sociala, miljömässiga och ekonomiska situation. [Ändr. 3]

(7)  På området socialpolitik bör man ta hänsyn till svårigheterna att följa Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/25/EG av den 5 april 2006 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (artificiell optisk strålning) i arbetet(10) på Mayotte från den 1 januari 2014. På grund av den särskilda sociala och ekonomiska situation som råder saknas det saknas tekniska anläggningar på Mayotte för genomförandet av de åtgärder som krävs för att följa det direktivet på området artificiell optisk strålning. Det är därför möjligt lämpligt att bevilja Frankrike undantag från vissa bestämmelser i det direktivet till den 31 december 2017, under förutsättning att sådana anläggningar saknas på Mayotte och utan att det påverkar de allmänna principerna om skydd och förebyggande åtgärder när det gäller arbetstagarnas hälsa och säkerhet. [Ändr. 4]

(8)  För att säkerställa ett gott skydd för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen ska man se till att det sker samråd med arbetsmarknadens parter, att de risker som undantaget medför reduceras till ett minimum och de berörda arbetstagarna omfattas av förstärkta hälsokontroller. Det är viktigt att undantaget blir så kortvarigt som möjligt. De nationella avvikande åtgärderna bör därför ses över varje år och dras tillbaka så snart som de omständigheter som berättigade dem upphör.

(9)  Införlivandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård(11) kräver flera anpassningar för att man ska säkerställa kontinuiteten i vården och informationen till patienterna. Frankrike bör därför få en extra period på 30 månader på sig från den 1 januari 2014 för att låta de bestämmelser träda i kraft som krävs för att följa det direktivet när det gäller Mayotte.

(10)  Direktiven 91/271/EEG, 1999/74/EG, 2000/60/EG, 2006/7/EG, 2006/25/EG och 2011/24/EU bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 91/271/EEG

Direktiv 91/271/EEG ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 3 ska följande punkt införas:"

”1a. Genom undantag från första och andra stycket i punkt 1 ska Frankrike när det gäller Mayotte se till att det för alla tätorter finns ledningsnät för att ta hand om avloppsvatten från tätbebyggelse

   senast den 31 december 2020 för tätorter med mer än 10 000 15 000 personekvivalenter, vilket innebär minst 70 % av avloppsvattnet på Mayotte, och [Ändr. 5]
   senast den 31 december 2027 för övriga tätorter med mer än 2 000 personekvivalenter.” [Ändr. 6]

"

2.  I artikel 4 ska följande punkt införas:"

”1a. Genom undantag från punkt 1 ska Frankrike när det gäller Mayotte se till att det avloppsvatten från tätbebyggelse som leds in i ledningsnät före utsläpp undergår sekundär rening eller motsvarande rening

   senast den 31 december 2020 för tätorter med mer än 15 000 personekvivalenter, vilket tillsammans med de tätorter som avses i artikel 5.2a innebär minst 70 % av avloppsvattnet på Mayotte, och
   senast den 31 december 2027 för övriga tätorter med mer än 2 000 personekvivalenter.” [Ändr. 7]

"

3.  Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

a)  Följande punkt ska införas:"

”2a. Genom undantag från punkt 2 ska Frankrike när det gäller Mayotte se till att det avloppsvatten från tätbebyggelse som leds in i ledningsnät före utsläpp i känsliga områden ska undergå mer långtgående rening än vad som följer av artikel 4

   senast den 31 december 2020 för tätorter med mer än 10 000 15 000 personekvivalenter, vilket tillsammans med de tätorter som avses i artikel 4.1a innebär minst 70 % av avloppsvattnet på Mayotte, och [Ändr. 8]
   senast den 31 december 2027 för övriga tätorter med mer än 2 000 personekvivalenter.” [Ändr. 9]

"

3a.  I artikel 7 ska följande stycke läggas till:"

”Genom undantag från första stycket ska den tidsfrist som anges där vara den 31 december 2027 när det gäller Mayotte.” [Ändr. 10]

"

4.  Artikel 17 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska följande stycke läggas till:"

”Genom undantag från första stycket ska Frankrike senast den 30 juni 2014 upprätta ett program för genomförandet av detta direktiv när det gäller Mayotte.”

"

b)  I punkt 2 ska följande stycke läggas till:"

”Genom undantag från första stycket ska Frankrike senast den 31 december 2014 lämna uppgifter om detta program när det gäller Mayotte.”

"

Artikel 2

Ändring av direktiv 1999/74/EG

I artikel 5 i direktiv 1999/74/EC ska följande punkt läggas till:"

”3. Genom undantag från punkt 2 får värphöns på Mayotte som värper den 1 januari 2014 och som vid den tidpunkten inhyses fortsätta att inhysas i sådana burar som avses i detta kapitel fortsätta att inhysas i sådana burar till den 31 december 2014 2017. [Ändr. 11]

Från och med 1 januari 2014 är det förbjudet att på Mayotte bygga eller för första gången ta i bruk sådana burar som avses i detta kapitel.

Ägg från anläggningar som inhyser värphöns i sådana burar som avses i detta kapitel får endast saluföras på den lokala marknaden på Mayotte. Dessa ägg och deras förpackningar ska vara tydligt märkta med ett särskilt märke som möjliggör nödvändiga kontroller. En tydlig beskrivning av detta särskilda märke ska lämnas in till kommissionen senast den 1 januari 2014.”

"

Artikel 3

Ändringar av direktiv 2000/60/EG

Direktiv 2000/60/EG ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska följande stycke läggas till:"

”När det gäller Mayotte ska den tidsfrist som avses i leden a ii, a iii, b ii och c vara den 22 december 2021.”

"

b)  I punkt 4 ska den inledande meningen ersättas med följande [denna ändring berör inte den svenska versionen]:"

”De tidsfrister som fastställs enligt punkt 1 kan förlängas i syfte att stegvis nå målen för vattenförekomster, under förutsättning att ingen ytterligare försämring av en påverkad vattenförekomsts status äger rum, när samtliga följande villkor är uppfyllda:”

"

2.  Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 7 ska följande stycke läggas till:"

”När det gäller Mayotte ska de tidsfrister som anges i första stycket vara den 22 december 2015 respektive den 22 december 2018.”

"

b)  I punkt 8 ska följande stycke läggas till:"

”När det gäller Mayotte ska den tidsfrist som anges i första stycket vara den 22 december 2021.”

"

3.  Artikel 13 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 6 ska följande stycke läggas till:"

”När det gäller Mayotte ska den tidsfrist som anges i första stycket vara den 22 december 2015.”

"

b)  I punkt 7 ska följande stycke läggas till:"

”När det gäller Mayotte ska den tidsfrist som anges i första stycket vara den 22 december 2021.”

"

Artikel 4

Ändringar av direktiv 2006/7/EG

Direktiv 2006/7/EG ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 2 ska följande stycke läggas till:"

”När det gäller Mayotte ska den tidsfrist som anges i första stycket vara den 31 december 2019.”

"

b)  I punkt 3 ska följande stycke läggas till:"

”När det gäller Mayotte ska den tidsfrist som anges i första stycket vara den 31 december 2031.”

"

2.  I artikel 6.1 ska följande stycke läggas till:"

”När det gäller Mayotte ska den tidsfrist som anges i första stycket vara den 30 juni 2015.”

"

3.  I artikel 13.2 ska följande stycke läggas till:"

”När det gäller Mayotte ska den tidsfrist som anges i första stycket vara den 30 juni 2014.”

"

Artikel 5

Ändring av direktiv 2006/25/EG

I direktiv 2006/25/EG ska följande artikel införas:"

”Artikel 14a

1.  Utan att det påverkar de allmänna principerna om skydd och förebyggande åtgärder när det gäller arbetstagarnas hälsa och säkerhet får Frankrike fram till den 31 december 2017 göra undantag från tillämpningen av de bestämmelser som krävs för att följa detta direktiv på Mayotte, under förutsättning att det gäller tillämpning som kräver särskilda tekniska anläggningar och att sådana anläggningar inte finns på Mayotte.

Det första stycket är inte tillämpligt på kraven i artikel 5.1 och inte heller på de bestämmelser i det här direktivet som återspeglar de allmänna principer som anges i direktiv 89/391/EEG.

2.  Alla undantag från det här direktivet som beror på tillämpningen av åtgärder som existerar den 1 januari 2014 eller på antagandet av nya åtgärder ska föregås av ett samråd med arbetsmarknadens parter i enlighet med nationell lagstiftning och praxis. Sådana undantag ska tillämpas på ett sätt som, med hänsyn till de särskilda omständigheterna på Mayotte, säkerställer att de risker som undantaget medför reduceras till ett minimum och att de berörda arbetstagarna omfattas av förstärkta hälsokontroller.

3.  De nationella avvikande åtgärderna ska ses över varje år, efter samråd med arbetsmarknadens parter, och dras tillbaka så snart som de omständigheter som berättigade dem upphör.”

"

Artikel 6

Ändring av direktiv 2011/24/EG

I artikel 21 i direktiv 2011/24/EU ska följande punkt läggas till:"

”3. Genom undantag från den första meningen i punkt 1 ska Frankrike sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv när det gäller Mayotte senast den 30 juni 2016.”

"

Artikel 7

Införlivande

1.  Frankrike ska anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv enligt följande:

a)  För artikel 1.1, 1.2 och 1.3, senast den 31 december 2018.

b)  För artikel 1.4, senast de datum anges i led a respektive b i den punkten.

c)  För artikel 2, senast den 1 januari 2014.

d)  För artikel 3.1, senast den 31 december 2018.

e)  För artikel 3.2 och 3.3, senast de datum som anges i den artikeln.

f)  För artikel 4.1 a, senast den 31 december 2018.

g)  För artikel 4.1 b, senast den 30 juni 2021.

h)  För artikel 4.2 och 4.3, senast de datum som anges i den artikeln.

i)  För artikel 5, senast den 1 januari 2014, om inte Frankrike väljer att inte använda sig av den möjlighet som föreskrivs i den artikeln.

j)  För artikel 6, senast det datum som anges i den artikeln.

Frankrike ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

När Frankrike antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska Frankrike själv utfärda.

2.  Frankrike ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som det antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 8

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Det ska tillämpas från och med den 1 januari 2014. [Ändr. 12]

Artikel 9

Adressat

Detta direktiv riktar sig till Republiken Frankrike.

Utfärdat i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Punkt 4 i protokollet av den 21 oktober 2013 (P7_PV(2013)10-21).
(2) EUT C 341, 21.11.2013, s. 97.
(3)EUT C 341, 21.11.2013, s.97.
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 december 2013.
(5)EUT L 204, 31.7.2012, s. 131.
(6)EGT L 135, 30.5.1991, s. 1.
(7)EGT L 203, 3.8.1999, s. 53.
(8)EGT L 327, 22.12.2000, s. 1.
(9)EUT L 64, 4.3.2006, s. 37.
(10)EUT L 114, 27.4.2006, s. 38.
(11)EUT L 88, 4.4.2011, s. 45.


Unionsinsats för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2020 till 2033 ***I
PDF 714kWORD 115k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av en unionsinsats för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2020 till 2033 (COM(2012)0407 – C7-0198/2012 – 2012/0199(COD))
P7_TA(2013)0590A7-0226/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0407),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 167.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0198/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandena från Regionkommittén av den 15 februari 2012(1) och 30 november 2012(2),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A7-0226/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr .../2014/EU om inrättande av en unionsinsats för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2020 till 2033 och om upphävande av beslut nr 1622/2006/EG
[Ändr. 84(3)]

P7_TC1-COD(2012)0199


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 167.5 första strecksatsen,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Regionkommitténs yttranden(4),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och

av följande skäl:

(1)  Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) syftar till en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken och tilldelar unionen bland annat uppgiften att bidra till kulturens utveckling i medlemsstaterna, med respekt för deras nationella och regionala mångfald samtidigt som unionen ska framhäva det gemensamma kulturarvet. I detta sammanhang ska unionen vid behov stödja och komplettera medlemsstaternas insatser för att förbättra kunskaperna om och sprida de europeiska folkens kultur och historia.

(2)  I kommissionens meddelande ▌om en europeisk agenda för en kultur i en alltmer globaliserad värld ▌, vilket stöddes av rådet i dess resolution av den 16 november 2007 ▌(6) och av Europaparlamentet i dess resolution av den 10 april 2008 (7), fastställs målen för unionens framtida verksamhet inom kultur. Denna verksamhet bör främja kulturell mångfald och dialog mellan kulturerna. Den bör också främja kulturen som en drivkraft för kreativitet inom ramen för tillväxt och sysselsättning samt som ett väsentligt inslag i unionens yttre förbindelser.

(2a)  Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar, som trädde i kraft den 18 mars 2007 och som unionen är part i, har till syfte att skydda och främja kulturell mångfald, främja kulturmöten och höja medvetenheten om värdet av kulturell mångfald på lokal, nationell och internationell nivå.

(3)  Genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1622/2006/EG(8) ▌inrättades en gemenskapsåtgärd för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2007 till 2019.

(4)  Av utvärderingarna av Europeiska kulturhuvudstäder samt av det offentliga samrådet om insatsens framtid efter 2019 framgår att kulturhuvudstäderna med tiden blivit ett av det mest ambitiösa kulturinitiativen i Europa samt ett av de mest uppskattade av Europas medborgare.

(5)  Förutom de ursprungliga målen för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad, som var att framhäva de europeiska kulturernas rikedom och mångfald och deras gemensamma drag samt främja större förståelse mellan Europas medborgare, har städer som innehaft titeln med tiden lagt till en ny dimension genom att använda titelns hävstångseffekt för att främja städernas utveckling mer allmänt i enlighet med sina olika strategier och prioriteringar.

(6)  Målen för insatsen Europeisk kulturhuvudstad är helt i linje med målen för programmet Kreativa Europa inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1295/2013(9), som syftar till att värna om, utveckla och främja Europas kulturella och språkliga mångfald, att främja Europas kulturarv och stärka konkurrenskraften i den kulturella och den kreativa sektorn i Europa, särskilt den audiovisuella sektorn, med avsikten att stödja smart och hållbar tillväxt för alla. De bidrar även till att stärka känslan av att tillhöra ett gemensamt kulturområde och till att stimulera dialog mellan kulturerna och ömsesidig förståelse.

(6a)   För att uppnå dessa mål är det viktigt att de städer som innehar titeln söker upprätta kopplingar mellan å ena sidan sina kulturella och kreativa sektorer och å andra sidan sektorer som utbildning, forskning, miljö, stadsutveckling och kulturturism. Tidigare erfarenheter har särskilt visat att evenemanget Europeisk kulturhuvudstad har potential att fungera som en drivkraft för den lokala utvecklingen och kulturturismen, vilket lyfts fram i kommissionens meddelande av den 30 juni 2010 med titeln ”Europa, världens främsta resmål – en ny politisk ram för europeisk turism”, som välkomnades av rådet i dess slutsatser av den 12 oktober 2010(10) och stöddes av Europaparlamentet i dess resolution av den 27 september 2011(11).

(6b)   Det är också viktigt att de städer som innehar titeln söker främja social integration och lika möjligheter och gör sitt yttersta för att involvera alla delar av det civila samhället i förberedelsen och genomförandet av kulturprogrammet, med särskild hänsyn tagen till marginaliserade och missgynnade grupper.

(7)  Utvärderingarna och det offentliga samrådet har på ett övertygande sätt visat att när det planeras noggrant rymmer evenemanget Europeisk kulturhuvudstad många potentiella vinster. Evenemanget förblir först och främst ett kulturinitiativ men kan också medföra betydande sociala och ekonomiska fördelar, särskilt när evenemanget ingår i en långsiktig kulturledd utvecklingsstrategi för den berörda staden.

(8)  Insatsen Europeisk kulturhuvudstad är också en stor utmaning. Det är krävande att genomföra ett helt år av kulturverksamhet och vissa Europeiska kulturhuvudstäder har bättre än andra kunnat dra fördel av möjligheterna. Därför bör insatsen förstärkas så att alla städer kan utnyttja titeln på bästa sätt.

(9)  Titeln bör även i fortsättningen förbehållas städer, oavsett storlek, men städerna bör även i fortsättningen kunna få möjligheten att engagera omkringliggande områden för att nå ut till en bredare publik och få större genomslagskraft.

(10)  Titeln bör även i fortsättningen tilldelas med ledning av ett kulturprogram som upprättats särskilt för kulturhuvudstaden och som bör ha en stark europeisk dimension ▌. Programmet bör även ingå i en strategi på längre sikt, med bestående inverkan på den lokala ekonomiska, kulturella och sociala utvecklingen.

(11)  Urvalsförfarandet i två etapper, som utgår från en kronologisk förteckning över medlemsstater och som utförs av en ▌jury av oberoende experter (juryn), har visat sig vara rättvist och öppet. Det har gjort det möjligt för städerna att förbättra sina ansökningar mellan det preliminära och det slutliga urvalet, med ledning av de expertråd de fått av juryn, och säkerställt en rättvis fördelning av Europeiska kulturhuvudstäder i alla medlemsstater. För att trygga insatsens varaktighet och undvika den förlust av erfarenhet och kunnande som skulle bli följden om alla ledamöter byttes ut samtidigt bör dessutom ledamöterna bytas ut gradvis.

(11a)  Nationell expertis bör även i fortsättningen säkerställas genom att medlemsstaterna ges möjlighet att utse upp till två nationella experter till den jury som ansvarar för urvalet och övervakningen av städerna.

(12)  Urvalskriterierna bör göras tydligare för att ge bättre handledning åt de ansökande städerna avseende de mål och krav som de måste uppfylla för att kunna erhålla titeln Europeisk kulturhuvudstad. Urvalskriterierna bör även bli lättare att mäta för att hjälpa juryn vid urvalet och övervakningen av städerna. I detta avseende bör särskild tonvikt läggas vid de ansökande städernas planer för uppföljningsverksamhet inom ramen för en kulturpolitisk strategi på lång sikt, som kan ge en varaktig kulturell, ekonomisk och social effekt.

(13)  Förberedelseetappen mellan det att staden utses till Europeisk kulturhuvudstad och det år den innehar titeln är av avgörande vikt för en kulturhuvudstads framgång. Det råder ett brett samförstånd bland intressenterna om att de åtföljande åtgärder som infördes i beslut nr 1622/2006/EG har varit till stor nytta för städerna. Åtgärderna bör vidareutvecklas, särskilt genom tätare övervakningsmöten och juryledamöters besök i städerna, och med ett ännu mer intensivt utbyte av erfarenheter mellan tidigare, aktuella och kommande Europeiska kulturhuvudstäder och kandidatstäder. De utsedda städerna får även upprätta ytterligare kopplingar med andra Europeiska kulturhuvudstäder.

(14)  Melina Mercouri-priset har fått ett starkt symbolvärde som vida överstiger det faktiska prisbelopp som kommissionen kan bevilja. För att säkerställa att de utsedda städerna uppfyller sina åtaganden bör dock villkoren för utbetalningen av priset göras strängare och tydligare.

(14a)  Kandidatstäderna bör undersöka möjligheten att, när så är lämpligt, utnyttja ekonomiskt stöd från unionens program och fonder.

(15)  Det är viktigt att de berörda städerna klargör i allt kommunikationsmaterial att evenemanget Europeiska kulturhuvudstäder är en unionsinsats.

(16)  I kommissionens utvärderingar av resultaten av tidigare Europeiska kulturhuvudstäder kan man inte finna förstahandsuppgifter om titelns effekter, utan de bygger på uppgifter som samlats in på lokal nivå. Därför bör städerna själva vara huvudaktörerna i utvärderingsförfarandet och införa effektiva mätmekanismer.

(17)  Tidigare erfarenheter har visat att kandidatländernas deltagande kan bidra till att föra dem närmare unionen genom att framhäva de europeiska kulturernas gemensamma aspekter. Evenemanget Europeiska kulturhuvudstäder bör därför åter öppnas för deltagande av kandidatländer och potentiella kandidatländer efter 2019.

(17a)   Av rättviseskäl med hänsyn till städerna i medlemsstaterna bör dock varje stad i kandidatländer och potentiella kandidatländer ha rätt att delta i endast en tävling under åren 2020–2033. Vidare bör, också av rättviseskäl med hänsyn till medlemsstaterna, varje kandidatland eller potentiellt kandidatland ha rätt att stå värd för kulturhuvudstadsåret bara en gång under åren 2020–2033. Städer från dessa kandidatländer och potentiella kandidatländer som redan tilldelats titeln under den period som avses i detta beslut bör därför inte ha rätt att delta i senare tävlingar under samma tidsperiod.

(18)  För säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta beslut och i synnerhet bestämmelserna om utnämningen av Europeiska kulturhuvudstäder bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter.

(19)  Beslut nr 1622/2006/EG bör upphävas och ersättas med det här beslutet. Dess bestämmelser bör dock fortsätta gälla för alla europeiska kulturhuvudstäder fram till 2019 som redan utsetts eller håller på att utses.

(20)  Eftersom målen för detta beslut, nämligen att värna om och främja kulturernas mångfald i Europa och framhäva deras gemensamma egenskaper samt främja kulturens bidrag till städernas långsiktiga utveckling, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna särskilt på grund av behovet av gemensamma, tydliga och öppna kriterier och urvals- och övervakningsförfaranden för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad samt starkare samordning mellan medlemsstaterna, utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och förväntade verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Inrättande

En unionsinsats med namnet Europeisk kulturhuvudstad (nedan kallad insatsen) inrättas härmed för åren 2020 till 2033.

Artikel 2

Mål

1.  Insatsens allmänna mål ska vara följande:

a)  Att värna om och främja ▌kulturernas mångfald i Europa och framhäva deras gemensamma egenskaper samt stärka medborgarnas känsla av att tillhöra ett gemensamt kulturområde.

b)  Att främja kulturens bidrag till städernas långsiktiga utveckling i enlighet med deras strategier och prioriteringar.

2.  De särskilda målen för programmet ska vara att

a)  förhöja omfattningen, mångfalden och den europeiska dimensionen i städernas kulturutbud, däribland genom samarbete över gränserna,

b)  bredda tillgången till och deltagandet i kulturlivet,

c)  stärka kultursektorns kapacitet och dess kopplingar till andra sektorer,

d)  göra städerna mer kända internationellt via kultur.

Artikel 3

Deltagande i insatsen

-1. Tävlingen om titeln Europeisk kulturhuvudstad ska endast vara öppen för städer, som dock får engagera omkringliggande områden.

-1a. Antalet städer med titeln Europeisk kulturhuvudstad under ett visst år (kulturhuvudstadsåret) får inte vara större än tre.

Utnämningen ska gälla varje år för högst en stad i var och en av de två medlemsstaterna i den kalender som anges i bilagan (kalendern) och, under de år det är aktuellt, för en stad i kandidatländer och potentiella kandidatländer eller en stad i ett anslutande land enligt de villkor som anges i punkt 3a.

1.  Städer i medlemsstaterna ska ha rätt att utnämnas till Europeiska kulturhuvudstäder under ett år i enlighet med kalendern.

3.  Städer i kandidatländer och potentiella kandidatländer som deltar i programmet Kreativa Europa eller i efterföljande unionsprogram till stöd för kultur vid datumet för offentliggörandet av den inbjudan att lämna in ansökningar som avses i artikel 10 får ansöka om titeln Europeisk kulturhuvudstad för ett år inom ramen för en öppen tävling som anordnas vart tredje år ▌i enlighet med kalendern ▌.

▌Städer i kandidatländer och potentiella kandidatländer ska ha rätt att delta i endast en tävling under åren 2020–2033.

Vidare ska varje kandidatland eller potentiellt kandidatland ha rätt att stå värd för kulturhuvudstadsåret endast en gång under åren 2020–2033.

3a.  Länder som ansluter sig till unionen efter antagandet av detta beslut men före den 31 december 2026 ska ha rätt att stå värd för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad i enlighet med de regler och förfaranden som är tillämpliga på medlemsstater sju år efter anslutningen. Kalendern ska uppdateras i enlighet med detta. Länder som ansluter sig till unionen efter den 31 december 2026 ska inte ha rätt att delta inom ramen för insatsen Europeisk kulturhuvudstad som medlemsstater.

Under år då det enligt kalendern redan finns tre städer med titeln Europeisk kulturhuvudstad ska emellertid städer i anslutande länder ha rätt att stå värd för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad först under nästa tillgängliga år i kalendern, enligt den ordning i vilken de ansluter sig.

Om en stad i ett anslutande land tidigare har deltagit i en tävling för kandidatländer och potentiella kandidatländer, får det inte delta i några därpå följande tävlingar för medlemsstater. Om en stad i ett anslutande land har utsetts till Europeisk kulturhuvudstad under perioden 2020–2033 i enlighet med punkt 3, ska det landet inte ha rätt att nominera någon annan av sina städer för titeln Europeisk kulturhuvudstad inom ramen för denna insats efter sin anslutning.

Om mer än ett land ansluter sig till unionen på samma dag och det inte finns någon överenskommelse om inbördes ordning för deltagande i insatsen mellan dessa länder, ska rådet anordna lottdragning.

Artikel 4

Ansökningar

2.  Kommissionen ska ta fram en gemensam ansökningsblankett baserad på de kriterier som fastställs i artikel 5 (nedan kallad ansökningsblanketten), som ska användas av alla ansökande städer. Om en stad engagerar omkringliggande områden ska ansökan göras i stadens namn.

3.  Varje ansökan ska bygga på ett kulturprogram med en stark europeisk dimension Kulturprogrammet ska löpa under ett år och ska inrättas särskilt för titeln Europeisk kulturhuvudstad i enlighet med de kriterier som fastställs i artikel 5. ▌

Artikel 5

Kriterier

Kriterierna för bedömning av ansökningarna (nedan kallade kriterierna) är uppdelade i följande sex kategorier: ”bidrag till den långsiktiga strategin”, ▌”europeisk dimension”, ”kulturellt och konstnärligt innehåll”, ”förmåga att leverera resultat”, ”räckvidd” och ”ledning”.

1.  Följande faktorer ska tas i beaktande när det gäller bidraget till den långsiktiga strategin:

a)  Att det vid tiden för ansökan finns en kulturell strategi för staden, som inbegriper insatsen Europeisk kulturhuvudstad och planer för ▌hur kulturverksamheten ska bevaras efter kulturhuvudstadsåret.

b)  Planerna för att stärka de kulturella och de kreativa sektorernas kapacitet, inbegripet utvecklingen av långsiktiga band mellan de kulturella, ekonomiska och sociala sektorerna i den berörda staden.

d)  Den planerade långsiktiga kulturella, sociala och ekonomiska inverkan, däribland på stadsutvecklingen, som titeln skulle ha för staden.

e)  Planerna för övervakning och utvärdering av vilken inverkan titeln har på staden samt för spridning av utvärderingsresultaten.

4.  Följande faktorer ska bedömas när det gäller den europeiska dimensionen:

a)  Omfattningen av och kvaliteten på verksamhet som främjar Europas kulturella mångfald, dialog mellan kulturerna och större ömsesidig förståelse mellan Europas medborgare.

b)  Omfattningen av och kvaliteten på verksamhet som framhäver de gemensamma dragen i Europas kulturer, arv och historia, samt den europeiska integrationen och aktuella europeiska frågor.

c)  Omfattningen av och kvaliteten på verksamhet som inbegriper europeiska konstnärer, samarbete med aktörer eller städer i olika länder, när så är lämpligt även med andra europeiska kulturhuvudstäder, och partnerskap över gränserna.

d)  Strategin för att dra till sig intresset hos en bred europeisk och internationell publik.

4a.  Följande faktorer ska bedömas när det gäller kulturellt och konstnärligt innehåll:

a)  En tydlig och konsekvent konstnärlig vision och strategi i kulturhuvudstadsårets kulturprogram.

b)  Lokala konstnärers och kulturorganisationers medverkan i utformningen och genomförandet av kulturprogrammet.

c)  Omfattningen av och mångfalden i den föreslagna verksamheten och dess övergripande konstnärliga kvalitet.

d)  Förmågan att förena lokalt kulturarv och traditionella konstformer med nya, innovativa och experimentella kulturyttringar.

4b.  Vad gäller förmågan att leverera resultat ska de ansökande städerna visa följande:

a)  Att ansökan har ett brett och starkt politiskt stöd, med ett hållbart åtagande från lokala, regionala och nationella myndigheter.

b)  Att staden har eller kommer att ha lämplig och stabil infrastruktur för att kunna stå värd för kulturhuvudstadsåret.

5.  Följande faktorer ska bedömas när det gäller räckvidd:

a)  Lokalbefolkningens och det civila samhällets medverkan i utarbetandet av ansökningen och genomförandet av evenemanget Europeisk kulturhuvudstad.

b)  Inrättandet av nya och hållbara möjligheter för att ett brett spektrum av medborgare ska kunna besöka eller delta i kulturverksamhet, särskilt ungdomar, volontärer och marginaliserade och mindre gynnade personer, inbegripet minoriteter. Särskild uppmärksamhet ska också ägnas ▌åt hur tillgänglig denna verksamhet är för personer med funktionsnedsättning och äldre personer.

c)  Den övergripande strategin för publikutveckling och i synnerhet kopplingen till utbildning och deltagande av skolor.

6.  Följande faktorer ska bedömas när det gäller ledning:

a)  Möjligheten att genomföra strategin för penninginsamling och den föreslagna budgeten, vilket i tillämpliga fall även innefattar planer om att söka ekonomiskt stöd från unionens program och fonder. Budgeten ska täcka förberedelseetappen, själva kulturhuvudstadsåret, utvärderingen och bestämmelser om uppföljningsverksamhet samt beredskapsplaner.

b)  Den planerade styr- och genomförandestrukturen för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad, som ska medge lämpligt samarbete mellan den lokala myndigheten och genomförandestrukturen, inbegripet det konstnärliga teamet.

c)  Utnämningsförfarandena för direktören och den konstnärlige ledaren och deras verksamhetsfält.

d)  Marknadsförings- och kommunikationsstrategin, som ska vara övergripande och framhäva att evenemanget Europeisk kulturhuvudstad är en unionsinsats.

da)  Att det finns en genomförandestruktur vars personal är tillräckligt kvalificerad och erfaren för att kunna planera, styra och genomföra kulturprogrammet för kulturhuvudstadsåret.

Artikel 6

Expertjuryn

1.   En ▌jury med oberoende experter (▌nedan kallad juryn) ska inrättas för att genomföra urval och övervakning.

1a.  Juryn ska bestå av 10 experter som utnämnts av unionens institutioner och organ i enlighet med punkt 2 (nedan kallade europeiska experter).

För urvalet och övervakningen av en stad i en medlemsstat ska den berörda medlemsstaten dessutom ha rätt att utse upp till två experter (nedan kallade nationella experter) i enlighet med sina egna förfaranden och i samråd med kommissionen.

2.   ▌

Efter att ha anordnat en inbjudan att anmäla intresse ska kommissionen föreslå en grupp av potentiella europeiska experter,

Europaparlamentet, rådet och kommissionen ska därefter välja ut tre experter var från denna grupp och utnämna dem i enlighet med sina egna förfaranden. Regionkommittén ska välja ut en expert från gruppen och utse den experten i enlighet med sina förfaranden.

När de väljer ut europeiska experter ska unionens institutioner och organ sträva efter att säkerställa att experternas kompetensområden kompletterar varandra ▌och att juryns övergripande sammansättning är geografiskt och könsmässigt balanserad.

2a.   Alla experter ska vara unionsmedborgare. De ska vara oberoende och ha betydande erfarenhet och expertis när det gäller kultursektorn, kulturutveckling av städer eller anordnande av ett europeiskt kulturhuvudstadsår eller ett internationellt kulturevenemang av liknande räckvidd och omfattning. Experterna ska också kunna ägna ett lämpligt antal arbetsdagar per år åt juryarbetet.

Juryn ska utse sin ordförande.

3.  De europeiska ▌experterna ska utnämnas för tre år.

Trots första stycket ska, första gången juryn ▌inrättas ▌, Europaparlamentet utse sina ▌experter för tre år, rådet för ett år, kommissionen för två år och Regionkommittén ▌för ett år.

4.   Alla experter i ▌juryn ska anmäla alla faktiska eller potentiella intressekonflikter i förhållande till en viss ansökande stad. Om en expert gör en sådan anmälan eller om en sådan intressekonflikt upptäcks, ska denna expert avgå och den relevanta EU-institutionen, det relevanta EU-organet eller den relevanta medlemsstaten ska ersätta den experten för återstoden av mandatet, i enlighet med tillämpligt förfarande.

5.  Kommissionen ska offentliggöra alla juryrapporter på sin webbplats.

Artikel 7

Inlämning av ansökan i medlemsstaterna

1.  Varje medlemsstat ska ansvara för anordnandet av tävlingen mellan sina städer i enlighet med kalendern ▌.

2.  Medlemsstaterna ska offentliggöra en inbjudan att lämna in ansökningar minst sex år före kulturhuvudstadsåret.

Genom undantag ska de medlemsstater som har rätt att nominera en Europeisk kulturhuvudstad för år 2020 offentliggöra en inbjudan så snart som möjligt efter den ...(12).

▌Varje inbjudan att lämna in ansökningar som riktar sig till de städer som avser att kandidera ska innehålla en ansökningsblankett ▌.

Sista dag för de ansökande städerna att lämna in en ansökan inom varje inbjudan ska tidigast vara tio månader efter det att inbjudan har offentliggjorts.

3.  Den berörda medlemsstaten ska underrätta kommissionen om de ansökningar som inkommit.

Artikel 8

Preliminärt urval i medlemsstaterna

1.  Varje berörd medlemsstat ska sammankalla ▌juryn till ett preliminärt urvalsmöte med de ansökande städerna minst fem år före kulturhuvudstadsåret.

2.  Efter att ha bedömt ansökningarna mot kriterierna ska juryn enas om en slutlista över ansökande städer ▌och utfärda en preliminär urvalsrapport om alla ▌ansökningar, som bland annat ska ge rekommendationer till de städer som förts upp på slutlistan.

3.  ▌Juryn ska lägga fram den preliminära urvalsrapporten för de berörda medlemsstaterna och för kommissionen. Varje berörd medlemsstat ska formellt godkänna slutlistan på grundval av urvalsjuryns rapport.

Artikel 9

Urvalet i medlemsstaterna

1.  Kandidatstäderna på slutlistan ska komplettera och revidera sina ansökningar i syfte att uppfylla kriterierna och beakta rekommendationerna i den preliminära urvalsrapporten, och överlämna dem till den berörda medlemsstaten, som sedan ska översända dem till kommissionen.

2.  Varje berörd medlemsstat ska sammankalla ▌juryn till ett möte med kandidatstäderna på slutlistan för ett slutligt urval högst nio månader efter mötet i samband med det preliminära urvalet.

Vid behov får den berörda medlemsstaten, i samråd med kommissionen, förlänga den tidsfristen med en rimlig period.

3.  ▌Juryn ska bedöma de kompletterade och reviderade ansökningarna.

4.  ▌Juryn ska utfärda en urvalsrapport om ansökningarna tillsammans med en rekommendation för utnämning av en stad i den berörda medlemsstaten till Europeisk kulturhuvudstad. Om ingen av de ansökande städerna uppfyller alla kriterier får dock ▌juryn rekommendera att titeln inte tilldelas det året.

Urvalsrapporten ska också innehålla rekommendationer till den berörda staden om de framsteg som den förväntas göra fram till kulturhuvudstadsåret.

Juryn ska lägga fram urvalsrapporten för den berörda medlemsstaten och för kommissionen. ▌

Artikel 10

Preliminärt urval och urval i kandidatländer och potentiella kandidatländer

1.  Kommissionen ska ansvara för anordnandet av tävlingen mellan städer i kandidatländer och potentiella kandidatländer.

2.  Kommissionen ska i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra en inbjudan att lämna in ansökningar minst sex år före kulturhuvudstadsåret. ▌

Varje inbjudan att lämna in ansökningar som riktar sig till de städer som avser att kandidera ska innehålla en ansökningsblankett.

Sista dag att lämna in en ansökan inom varje inbjudan ska tidigast vara tio månader efter det att inbjudan har offentliggjorts.

4.  Det preliminära urvalet av städer ska utföras av ▌juryn minst fem år före kulturhuvudstadsåret, ▌på grundval av ansökningsblanketten. Inget möte med kandidatstäderna ska anordnas.

Efter att ha bedömt ansökningarna mot kriterierna ska juryn enas om en slutlista över ansökande ▌städer och ▌utfärda en preliminär urvalsrapport om alla ansökningar, som bland annat ska ge rekommendationer till de kandidatstäder som förts upp på slutlistan. Juryn ska lägga fram sin preliminära urvalsrapport för kommissionen ▌.

5.  Kandidatstäderna på slutlistan ska komplettera och revidera sina ansökningar i syfte att uppfylla kriterierna och beakta rekommendationerna i den preliminära urvalsrapporten och ska överlämna dem till kommissionen.

Kommissionen ska sammankalla ▌juryn till ett möte med kandidatstäderna på slutlistan för ett slutligt urval senast nio månader efter mötet i samband med det preliminära urvalet. Vid behov får kommissionen förlänga den tidsfristen med en rimlig period.

▌Juryn ska bedöma de kompletterade och reviderade ansökningarna.

Den ska utfärda en urvalsrapport om ansökningar från kandidatstäderna på slutlistan tillsammans med en rekommendation för utnämning till Europeisk kulturhuvudstad av högst en stad i ett kandidatland eller potentiellt kandidatland.

Om ingen av de ansökande städerna uppfyller alla kriterier får dock ▌juryn rekommendera att titeln inte tilldelas det året.

Urvalsrapporten ska också innehålla rekommendationer till den berörda staden om de framsteg ▌som den förväntas göra fram till kulturhuvudstadsåret.

Juryn ska lägga fram sin urvalsrapport för kommissionen ▌.

Artikel 11

Utnämning

Kommissionens ska genom genomförandeakter officiellt utse de Europeiska kulturhuvudstäderna med vederbörligt beaktande av ▌juryns rekommendationer. Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet, rådet och Regionkommittén om detta.

Artikel 12

Samarbete mellan de utnämnda städerna

Städer som har utnämnts för samma år ska söka upprätta kopplingar mellan sina kulturprogram, och samarbetet får beaktas inom ramen för övervakningsförfarandet enligt artikel 13.

Artikel 13

Övervakning

1.  ▌Juryn ska övervaka de europeiska kulturhuvudstädernas förberedelser och ge städerna stöd och handledning från den tidpunkt de utnämns till kulturhuvudstadsårets början.

2.  I detta syfte ska kommissionen sammankalla ▌till tre möten där juryn och de utsedda städerna ska delta. Det första mötet ska äga rum tre år före kulturhuvudstadsåret, det andra mötet ska äga rum 18 månader före kulturhuvudstadsåret och det tredje mötet ska äga rum två månader före kulturhuvudstadsåret. Den berörda medlemsstaten eller det berörda kandidatlandet eller det berörda potentiella kandidatlandet får utse en observatör till dessa möten.

Städerna ska överlämna rapporter om framsteg till kommissionen sex veckor före varje möte.

Vid mötena ska ▌juryn bekanta sig med förberedelserna och ge råd i syfte att hjälpa städerna att utarbeta ett kulturprogram av hög kvalitet och en effektiv strategi. Juryn ska vara särskilt uppmärksam på rekommendationerna i urvalsrapporten och de tidigare övervakningsrapporterna.

3.  Efter varje möte ska ▌juryn utfärda en rapport om läget i förberedelserna och om vilka åtgärder som bör vidtas.

Juryn ska översända sina övervakningsrapporter till kommissionen samt till de berörda städerna och medlemsstaterna eller länderna. ▌

4.  Förutom övervakningsrapporterna får kommissionen anordna besök för ▌juryns ledamöter till de utsedda städerna närhelst detta är nödvändigt.

Artikel 14

Pris

1.  Kommissionen får tilldela en utsedd stad ett penningpris uppkallat efter Melina Mercouri (nedan kallat priset) med förbehåll för den finansiering som är tillgänglig enligt den fleråriga budgetramen.

Prisets rättsliga och finansiella aspekter ska behandlas inom ramen för respektive unionsprogram som stöder kultur.

2.  ▌Priset ska utbetalas senast i slutet av mars det år kulturhuvudstadsåret äger rum, under förutsättning att den berörda staden uppfyller kriterierna och de åtaganden som den gjorde vid ansökningsstadiet och beaktar rekommendationerna i urvals- och övervakningsrapporterna.

Åtagandena som gjordes vid ansökningstillfället ska anses vara uppfyllda av den utnämnda staden om ingen väsentlig ändring gjorts i programmet eller strategin mellan ansökningstillfället och kulturhuvudstadsåret, och i synnerhet om

a)  budgeten bibehållits på en nivå som gör det möjligt att genomföra ett kulturprogram av hög kvalitet i enlighet med ansökan och kriterierna,

b)  det konstnärliga teamets oberoende har respekterats på lämpligt sätt,

c)  den europeiska dimensionen har förblivit tillräckligt stark i kulturprogrammets slutliga version,

d)  den utnämnda stadens marknadsförings- och kommunikationsstrategi och kommunikationsmaterial tydligt klargör att evenemanget Europeisk kulturhuvudstad är en unionsinsats,

e)  det har gjorts planer för övervakning och utvärdering av vilken inverkan titeln har på den berörda staden.

Artikel 15

Praktiska arrangemang

Kommissionen ska i synnerhet

a)  säkerställa insatsens övergripande enhetlighet,

b)  säkerställa samordningen mellan medlemsstaterna och ▌juryn,

c)  med beaktande av målen och kriterierna upprätta riktlinjer för urval och övervakning i nära samarbete med ▌juryn,

d)  tillhandahålla tekniskt stöd till ▌juryn,

e)  offentliggöra all relevant information och bidra till att insatsen blir synlig på europeisk och internationell nivå,

f)  främja utbyte av erfarenheter och god praxis mellan tidigare, nuvarande och framtida europeiska kulturhuvudstäder samt kandidatstäder, och främja en vidare spridning av städernas utvärderingsrapporter och tillvaratagna erfarenheter.

Artikel 16

Utvärdering

1.  Utvärderingen av resultaten av varje europeiskt kulturhuvudstadsevenemang ska vara den berörda stadens ansvar.

Kommissionen ska fastställa gemensamma riktlinjer och indikatorer för städerna med ledning av målen och kriterierna ▌för att se till att det finns ett enhetligt synsätt på utvärderingsförfarandet.

Städerna ska färdigställa sina utvärderingsrapporter och översända dem till kommissionen senast den 31 december det år som följer på kulturhuvudstadsåret. Kommissionen ska offentliggöra dessa utvärderingsrapporter på sin webbplats.

2.  Förutom städernas utvärderingar ska kommissionen också säkerställa att regelbundna externa och oberoende utvärderingar av insatsens resultat genomförs. ▌

Den externa och oberoende utvärderingen ska inriktas på att inordna alla tidigare europeiska kulturhuvudstäder i ett europeiskt sammanhang, så att jämförelser kan göras och nyttiga lärdomar dras av kommande europeiska kulturhuvudstäder och av alla andra europeiska städer. Utvärderingen ska även bedöma ▌insatsen som helhet, bland annat hur pass effektivt dess olika ingående moment fungerat, vilken genomslagskraft den haft och hur den skulle kunna förbättras.

På grundval av dessa utvärderingar ska kommissionen ▌för Europaparlamentet, rådet och Regionkommittén lägga fram följande rapporter, som vid behov ska åtföljas av relevanta förslag:

a)  En första interimsrapport senast den 31 december 2024.

b)  En andra interimsrapport senast den 31 december 2029.

c)  En rapport efter programmets avslutande, senast den 31 december 2034.

Artikel 17

Upphävande och övergångsbestämmelser

Beslut nr 1622/2006/EG ska upphöra att gälla. Beslutet ska dock fortsätta att gälla för städer som har utsetts eller håller på att utses till Europeiska kulturhuvudstäder för åren 2012–2019.

Artikel 18

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i ▌

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordföranden Ordföranden

BILAGA

Kalender

2020

Kroatien

Irland

2021

Rumänien

Grekland

Kandidatland eller potentiellt kandidatland

2022

Litauen

Luxemburg

2023

Ungern

Förenade kungariket

2024

Estland

Österrike

Kandidatland eller potentiellt kandidatland

2025

Slovenien

Tyskland

2026

Slovakien

Finland

2027

Lettland

Portugal

Kandidatland eller potentiellt kandidatland

2028

Tjeckien

Frankrike

2029

Polen

Sverige

2030

Cypern

Belgien

Kandidatland eller potentiellt kandidatland

2031

Malta

Spanien

2032

Bulgarien

Danmark

2033

Nederländerna

Italien

Kandidatland eller potentiellt kandidatland

(1) EUT C 113, 18.4.2012, s. 17.
(2) EUT C 17, 19.1.2013, s. 97.
(3) Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌.
(4) EUT C 113, 18.4.2012, s. 17, och EUT C 17, 19.1.2013, s. 97.
(5) Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 december 2013.
(6) EUT C 287, 29.11.2007, s. 1.
(7) EUT C 247 E, 15.10.2009, s. 32.
(8)Europaparlamentets och rådets beslut nr 1622/2006/EG av den 24 oktober 2006 om inrättande av en gemenskapsåtgärd för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2007 till 2019 (EUT L 304, 3.11.2006, s. 1).
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1295/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av programmet Kreativa Europa (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1718/2006/EG, nr 1855/2006/EG och nr 1041/2009/EG (EUT L 347, 20.12.2013, s. 221).
(10) 14944/10.
(11) EUT C 56 E, 26.2.2013, s. 41.
(12) Datum för detta besluts ikraftträdande.


Ändring av vissa förordningar på områdena fiske och djurhälsa med anledning av ändringen av Mayottes ställning ***I
PDF 324kWORD 74k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 12 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av vissa förordningar på områdena fiske och djurhälsa med anledning av ändringen av Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen (COM(2013)0417 – C7-0175/2013 – 2013/0191(COD))
P7_TA(2013)0591A7-0425/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0417),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 43.2 och 168.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0175/2013),

–  med beaktande av artiklarna 349 och 355.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av rådets skrivelse av den 10 oktober 2013(1),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 september 2013(2)

–  med beaktande av artiklarna 55 och 37 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandet från utskottet för regional utveckling (A7-0425/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 december 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr. .../2013 om ändring av vissa förordningar på områdena fiske och djurhälsa med anledning av ändringen av Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen

P7_TC1-COD(2013)0191


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 43.2, och 168.4 b och 349, [Ändr. 1]

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och

av följande skäl:

(1)  Genom beslut 2012/419/EU(5) ändrade Europeiska rådet Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen från och med den 1 januari 2014. Från och med den dagen upphör Mayotte att vara ett utomeuropeiskt territorium och får ställning som yttersta randområde i enlighet med artiklarna 349 och 355.1 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Med anledning av denna ändring av Mayottes rättsliga ställning kommer unionslagstiftningen kommer att vara tillämplig på Mayotte från och med den 1 januari 2014. På grund av Mayottes särskilda situation på olika områden den särskilda strukturella, sociala och ekonomiska situationen i Mayotte, vilken förvärras av dess avlägsna belägenhet, ökaraktär, ringa storlek samt besvärliga terräng- och klimatförhållanden, bör man föreskriva om vissa särskilda åtgärder. [Ändr. 2]

(2)  När det gäller fiske och djurhälsa bör följande förordningar ändras.

(3)  När det gäller rådets förordning (EG) nr 850/98 av den 30 mars 1998 för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder för skydd av unga exemplar av marina organismer(6) bör vattnen runt Mayotte omfattas av den förordningen och användningen av ringnot vid fiske efter tonfisk och närbesläktade arter vara förbjudet i det område som ligger inom 24 sjömil från Mayottes baslinjer, för att skydda stim av stor vandrande fisk i närheten av ön. [Ändr. Berör ej samtliga språkversioner]

(4)  När det gäller rådets förordning (EG) nr 104/2000 av den 17 december 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter(7) skulle en tillämpning av bestämmelserna om märkning av fiskeriprodukter, på grund av den väldigt splittrade och underutvecklade situationen när det gäller saluföringen på Mayotte, innebära en börda för återförsäljarna som inte står i proportion till den information som skulle ges till konsumenterna. Det bör därför föreskrivas om ett tillfälligt undantag från bestämmelserna om märkning av fiskeriprodukter i detaljhandelsförsäljning till slutkonsumenterna på Mayotte.

(5)  När det gäller rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken(8) bör särskilda åtgärder införas gällande fartygsregister och tillträdessystem.

(6)  För det första består en stor del av flottan som för fransk flagg och som är baserad på Mayotte av fartyg under 9 10 meters längd. Dessa är spridda runt ön, de har inga särskilda landningsplatser och det återstår att identifiera dem, mäta dem och utrusta dem med grundläggande säkerhetsutrustning innan de kan föras in i registret över unionens fiskefartyg. Frankrike kommer därför inte att kunna färdigställa detta register före den 31 december 2016 2020. Frankrike bör dock upprätta ett tillfälligt fartygsregister för att säkerställa en grundläggande identifiering av denna typ av fartyg, för att undvika att antalet inofficiella/oregistrerade fiskefartyg ökar. [Ändr. 4]

(7)  För det andra är det nödvändigt att begränsa viss fiskeverksamhet i vattnen runt Mayotte till fartyg som är registrerade i öns hamnar, för att skydda den känsliga ekologiska och biologiska miljön i vattnen runt Mayotte och öns lokala ekonomi, med hänsyn till dess strukturella, sociala och ekonomiska situation. [Ändr. 5]

(8)  När det gäller rådets förordning (EG) nr 639/2004 av den 30 mars 2004 om förvaltning av fiskeflottor som är registrerade i gemenskapens yttersta randområden(9) är det speciella med Mayotte att det inte finns något mål för dess flotta enligt förordning (EG) nr 2371/2002 som bygger på det fleråriga utvecklingsprogrammet för 1997–2002. Om man ser till bevarandet av fiskeresurserna bör flottans fiskekapacitet frysas på nuvarande nivåer, särskilt när det gäller stora fartyg med stor fiskekapacitet. Frankrike har lagt fram en utvecklingsplan inför Indiska oceanens tonfiskkommission (IOTC) om det förväntade utvecklingen av Mayottes fiskeflotta, som ingen av IOTC:s avtalsslutande parter, inklusive unionen, har invänt emot, och därför bör man, på grund av de särskilda sociala och ekonomiska omständigheter som råder på Mayotte, för mindre fartyg använda målen i den planen som referensnivåer för kapaciteten för den flotta som är registrerad i Mayottes hamnar och att tillåta Frankrike att öka sin flotta upp till målen i utvecklingsplanen. [Ändr. 6]

(9)  När det gäller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002(10) har inte Mayotte någon industriell kapacitet för bearbetning av animaliska biprodukter. Frankrike bör därför få fem år på sig att inrätta den infrastruktur som krävs för identifiering, hantering, transport, behandling och bortskaffande av animaliska biprodukter på Mayotte i full överensstämmelse med förordning (EG) nr 1069/2009.

(10)  När det gäller rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006(11) visar det sig att Frankrike inte kommer att kunna uppfylla unionens krav på kontroller av segmentet ”Mayotte. Pelagiska och bottenlevande arter. Längd < 9 10 m.” av Mayottes flotta vid det datum då Mayotte får ställning som yttersta randområde. Fartygen i det segmentet är spridda runt ön, de har inga särskilda landningsplatser och de har ännu inte identifierats. Dessutom behöver fiskare och kontrollörer utbildas och nödvändig administrativ och fysisk infrastruktur inrättas. Det behövs därför ett tillfälligt undantag från vissa regler om kontroll av fiskefartyg och deras egenskaper, verksamhet till havs, redskap och fångst i alla led från fartyget till marknaden när det gäller det flottsegmentet. För att uppnå åtminstone några av de viktigaste målen i förordning (EG) nr 1224/2009 bör dock Frankrike inrätta ett nationellt kontrollsystem för att kunna kontrollera och övervaka verksamheten inom det flottsegmentet och för att kunna uppfylla unionens krav på internationell rapportering. [Ändr. 7]

(11)  Förordningarna (EG) nr 850/98, (EG) nr 104/2000, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 639/2004, (EG) nr 1069/2009 och (EG) nr 1224/2009 bör därför ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av förordning (EG) nr 850/98

Förordning (EG) nr 850/98 ska ändras på följande sätt:

1)  I artikel 2.1 ska led h ersättas med följande:"

”h) Region 8:

Alla vatten längs de franska departementen Réunions och Mayottes kuster som lyder under Frankrikes suveränitet eller jurisdiktion.”

"

1a)  I artikel 2 ska följande punkt införas:"

”3a. Med ”Mayottes marina nationalpark” avses Mayottes hela exklusiva ekonomiska zon (68 381 km2). På landsidan sträcker sig parken ända till tidvattensområdet vilket motsvarar gränsen för det allmänna havsområdet.” [Ändr. 8]

"

2)  Följande artikel ska införas efter artikel 34:"

”Artikel 34a

Begränsningar av fiskeaktiviteter i det område som ligger inom 24 sjömil från Mayotte

Det är förbjudet för alla fartyg att använda ringnot vid fiske efter tonfisk och närbesläktade arter i det område som ligger inom 24 sjömil från Mayotte, uppmätt från de baslinjer från vilka territorialvattnen mäts. [Ändr. Berör ej samtliga språkversioner]

Fiske med anordningar som samlar fisk (FADs) och fiske under stora havsdäggdjur och valhajar (naturliga FADs) är förbjudet i Mayottes hela marina nationalpark. [Ändr. 10]

"

Artikel 2

Ändring av förordning (EG) nr 104/2000

I artikel 4 i förordning (EG) nr 104/2000 ska följande punkt införas efter punkt 3:"

”3a. Fram till den 16 31 december 2016 2021 ska punkterna 1, 2 och 3 inte tillämpas på produkter i detaljhandelsförsäljning till slutkonsumenterna på Mayotte.” [Ändr. 11]

"

Artikel 3

Ändringar av förordning (EG) nr 2371/2002

Förordning (EG) nr 2371/2002 ska ändras på följande sätt:

(1)  I artikel 15 ska följande punkter läggas till:"

”5. Genom undantag från punkt 1 ska Frankrike fram till den 31 december 2016 2021 undantas från kravet att i sitt register över unionens fiskefartyg föra in fartyg med en totallängd under 9 10 meter som bedriver fiske från Mayotte. [Ändr. 12]

6.  Till den 31 december 2016 2021 ska Frankrike föra ett tillfälligt register över fiskefartyg med en totallängd under 9 10 meter som bedriver fiske från Mayotte. Det registret ska för varje företag innehålla åtminstone namn, totallängd och en identifikationskod.” [Ändr. 13]

"

(2)  Följande artikel ska införas efter artikel 18:"

”Artikel 18a

Mayotte

Genom undantag från artikel 17 får Frankrike i vatten upp till 100 sjömil från Mayottes baslinjer och i Mayottes hela marina nationalpark anta bevarandeåtgärder som är nödvändiga för att bevara de naturvärden som skyddas i de lagar varigenom Mayottes marina nationalpark inrättades, samt begränsa fiske till fiskefartyg som är registrerade i Mayottes hamnar, antingen i registret över unionsfartyg eller i det tillfälliga register som avses i artikel 15.6, utom när det gäller unionsfartyg som under de två åren före den 1 januari 2014 fiskade i de vattnen dessa vatten under minst 40 dagar, så länge de inte överstiger den traditionella nivån på fiskeansträngningarna.” [Ändr. 14]

"

Artikel 4

Ändring av förordning (EG) nr 639/2004

I förordning (EG) nr 639/2004 ska följande artikel införas efter artikel 1:"

”Artikel 1a

Mayottes flotta

1.  Genom undantag från artikel 1.1 a ska referensnivåerna för fiskefartyg som är registrerade i Mayottes hamnar, antingen i registret över unionsfartyg eller i det tillfälliga register som avses i artikel 15.6 i förordning (EG) nr 2371/2002, vara den flottans kapacitet den 31 december 2013.

För fiskefartyg med en totallängd mellan 8 och 12 meter som använder långrev och för fiskefartyg med en totallängd under 9 10 meter ska dock referensnivån vara den kapacitet som anges i den utvecklingsplan som Frankrike lade fram inför IOTC den 7 januari 2011. [Ändr. 15]

2.  Genom undantag från artikel 13 i förordning (EG) nr 2371/2002 ska Frankrike tillåtas införa ny kapacitet i de definierade flottsegmenten för fiskefartyg med en totallängd mellan 8 och 12 meter som använder långrev och fiskefartyg med en totallängd under 9 10 meter, utan att kompensera med motsvarande kapacitetsminskning.” [Ändr. 16]

"

Artikel 5

Ändring av förordning (EG) nr 1069/2009

I förordning (EG) nr 1069/2009 ska artikel 56 ersättas med följande:"

”Artikel 56

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från den 4 mars 2011.

Artikel 4 ska dock tillämpas på Mayotte från och med den 1 januari 2019 2021. Animaliska biprodukter och därav framställda produkter som framställts i Mayotte före den 1 januari 2019 2021 ska bortskaffas i enlighet med artikel 19.1 b. [Ändr. 17]

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.”

"

Artikel 6

Ändring av förordning (EG) nr 1224/2009

I förordning (EG) nr 1224/2009 ska följande artikel införas efter artikel 2:"

”Artikel 2a

Tillämpningen av gemenskapens kontrollsystem på vissa flottsegment i det franska utomeuropeiska departementet yttersta randområdet Mayotte [Ändr. 18]

1.  Fram till den 31 december 2016 2021 ska artiklarna 5.3, 6, 8, 41, 56, 58–62, 66, 68 och 109 inte tillämpas på Frankrike när det gäller fiskefartyg med en totallängd under 9 10 meter som bedriver fiske från Mayotte, deras verksamhet och fångst. [Ändr. 19]

2.  Den 1 januari 2014 2015 ska Frankrike ha inrättat ett nationellt kontrollprogram för fiskefartyg med en totallängd under 9 10 meter som bedriver fiske från Mayotte. Programmet ska uppfylla följande krav: [Ändr. 20]

   (a) En enda myndighet, belägen i Mayotte, ska samordna kontrollverksamheten vid alla lokala myndigheter.
   (b) Kontroll, inspektion och verkställighet ska ske på icke-diskriminerande grund.
   (c) Programmet ska säkerställa kontrollen av fångst av arter som förvaltas av IOTC och av skyddade arter.
   (d) Programmet ska säkerställa kontrollen av tillträde till vattnen runt Mayotte, särskilt till områden med tillträdesrestriktioner för vissa flottsegment.
   (e) Programmet ska prioritera målet att kartlägga fiskeverksamheten runt Mayotte för att förbereda riktade kontrollåtgärder.

3.  Senast den 30 september 2014 2015 ska Frankrike inför kommissionen lägga fram en handlingsplan med åtgärder för att säkerställa att förordning (EG) nr 1224/2009 är fullt genomförd den 1 januari 2017 2018 när det gäller fiskefartyg med en totallängd under 9 10 meter som bedriver fiske från Mayotte, i egenskap av yttersta randområde. En dialog ska föras mellan Frankrike och kommissionen om handlingsplanen. Frankrike ska vidta alla de åtgärder som krävs för att genomföra handlingsplanen.” [Ändr. 21]

"

Artikel 7

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning 1 januari 2014. [Ändr. 22]

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Punkt 4 i protokollet av den 21 oktober 2013 (P7_PV(2013)10-21).
(2) EUT C 341, 21.11.2013, s. 97.
(3)EUT C 341, 21.11.2013, s. 97.
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 december 2013.
(5) EUT L 204, 31.7.2012, s. 131.
(6)EGT L 125, 27.4.1998, s. 1.
(7)EGT L 17, 21.1.2000, s. 22.
(8)EGT L 320, 5.12.2001, s. 7.
(9)EUT L 102, 7.4.2004, s. 9.
(10)EUT L 300, 14.11.2009, s. 1.
(11)EUT L 343, 22.12.2009, s. 1.


Beslut att inte invända mot en delegerad akt: Ändring av bilagorna I, II och IV till förordning (EU) nr 978/2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet
PDF 194kWORD 33k
Europaparlamentets beslut av den 12 december 2013 om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning (EU) nr …/…. av den 30 oktober 2013 om ändring av bilagorna I, II och IV till förordning (EU) nr 978/2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet (C(2013)07167 – 2013/2929(DEA))
P7_TA(2013)0592B7-0547/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2013)07167),

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 25 november 2013, i vilken parlamentet uppmanas att förklara att det inte avser att invända mot den delegerade förordningen,

–  med beaktande av skrivelsen av den 2 december 2013 från utskottet för internationell handel till ordföranden för utskottsordförandekonferensen,

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 732/2008(1), särskilt artiklarna 3.2, 5.3 och 17.2,

–  med beaktande av artikel 87a.6 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Kommissionen har betonat att det är synnerligen viktigt att parlamentet antar sitt beslut före den 16 december 2013, eftersom den delegerade förordningen måste offentliggöras före den 1 januari 2014 för att på så sätt göra det möjligt att utan dröjsmål återinföra Myanmar/Burma och inkludera Sydsudan i det allmänna preferenssystemet.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den delegerade förordningen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 303, 31.10.2012, s. 1.


Uppmaning till ett mätbart och bindande åtagande mot skatteundandragande och skatteflykt i EU
PDF 115kWORD 39k
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om uppmaningen till ett mätbart och bindande åtagande mot skatteundandragande och skatteflykt i EU (2013/2963(RSP))
P7_TA(2013)0593B7-0552/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 december 2012 En handlingsplan för att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande (COM(2012)0722),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering(1),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om åtgärder för att uppmuntra tredjeländer att tillämpa miniminormer för god förvaltning i skattefrågor(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 juni 2012 om konkreta sätt att stärka bekämpandet av skattebedrägeri och skatteundandragande, också med avseende på tredjeländer (COM(2012)0351),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2013 om kampen mot skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 april 2012 om begäran om konkreta åtgärder för att bekämpa skattefusk och skatteflykt(4),

–  med beaktande av Ekofinrådets slutsatser och rapport till Europeiska rådet den 22 juni 2012 om skattefrågor,

–  med beaktande av Ekofinrådets slutsatser av den 14 maj 2013 om skatteundandragande och skatteflykt,

–  med beaktande av den förklaring som G20-ledarna offentliggjorde efter toppmötet i St. Petersburg den 5 och 6 september 2013,

–  med beaktande av kommunikén efter G20-mötet mellan finansministrarna och centralbankscheferna i Moskva den 15 och 16 februari 2013,

–  med beaktande av 2013 års rapport från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) Addressing Base Erosion and Profit Shifting,

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I EU går varje år ett belopp på uppskattningsvis 1 biljon euro i potentiella skatteintäkter förlorat till följd av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt, men inga konkreta åtgärder vidtas för att lösa problemet.

B.  Skattebedrägerier och skatteundandragande är olagliga sätt att undvika skatteskulder, medan skatteflykt är lagligt utnyttjande av skattesystemet för att minska eller undvika skatteskulder, vilket ibland leder till aggressiv skatteplanering som innebär att man drar otillbörlig nytta av teknikaliteter i ett skattesystem eller skillnader mellan två eller flera skattesystem i syfte att minska det skattepliktiga beloppet.

C.  Harmonisering av skattebasen mellan medlemsstaterna är det enda som skulle förhindra skatteflykt.

D.  De potentiella skattevinsterna skulle ge medlemsstaterna bättre möjlighet att balansera sina budgetar och utöka de medel som finns tillgängliga för att främja investeringar, tillväxt och sysselsättning, som är avgörande socioekonomiska faktorer för en hållbar EU‑strategi ut ur krisen.

E.  Omfattningen av skatteundandragandet och skatteflykten undergräver medborgarnas förtroende för en rättvis och legitim offentlig förvaltning och sitt skattesystem.

F.  Ensidiga nationella åtgärder har i många fall visat sig vara ineffektiva och otillräckliga och åskådliggjort att det behövs ett samordnat och diversifierat tillvägagångssätt baserat på konkreta strategier och mål som fastställs på nationell nivå, EU-nivå och internationell nivå.

G.  Konsolidering av de offentliga finanserna förutsätter ansträngningar på såväl inkomst- som utgiftssidan i de offentliga budgetarna. Det är mycket viktigt att det finns en korrekt balans mellan skattebaser och skattesatser för att man ska kunna trygga finanspolitisk stabilitet och konkurrenskraft på nationell nivå och EU-nivå.

1.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen och rådet är beredda att ta itu med skattegapet i Europa genom att bland annat fokusera på att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande samt aggressiv skatteplanering.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens senaste förslag om utökning av det automatiska informationsutbytet, bekämpning av momsbedrägerier och ändring av direktivet om moder- och dotterbolag, som är utformade för att minska skatteflykten i Europa genom att täppa till de rättsliga kryphål som finns och som vissa företag har utnyttjat för att undgå att betala sin rättmätiga andel av skatterna.

3.  Europaparlamentet påminner om sin bestämda uppmaning till medlemsstaterna att dessa bör sätta upp ett ambitiöst men realistiskt mål om att åtminstone halvera skattegapet till 2020.

4.  Under den nuvarande perioden av återhämtning efter krisen kan konkreta mål och ett genuint åtagande om bekämpning av skatteundandragande och skatteflykt genom undanröjande av skattegapet enligt Europaparlamentets mening öka skatteinkomsterna på ett välbehövligt sätt så att de täcker de utestående skattebeloppen.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en undersökning om eventuella indikatorer som utgör en grund för att förhindra skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteflykt och att i förekommande fall fastställa en standarduppsättning indikatorer för att mäta skatteundandragande och skatteflykt.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en uppsättning konkreta mål för att minska skattegapet på EU-nivå och nationell nivå, med huvudmålet att minska skattegapet till 2020.

7.  Europaparlamentet föreslår att dessa mål inlemmas i Europa 2020-strategin om så är lämpligt, och uppmanar kommissionen att undersöka om de skulle kunna få en tydlig funktion inom den europeiska planeringsterminen.

8.  I detta sammanhang uppmanar Europaparlamentet kommissionen att även utreda om de nationella reformprogrammen samt stabilitets- och konvergensprogrammen skulle kunna utvidgas med dessa mål och åtgärder för att den minskning av skattegapet som krävs ska kunna uppnås.

9.  Europaparlamentet betonar att det finns ett brådskande behov av bättre samordning och att en gemensam satsning på att minska skattegapet skulle ge kött på benen åt rådets utfästelser om engagemang i kampen mot skatteundandragande och skatteflykt.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att årligen rapportera till parlamentet och rådet om de framsteg som gjorts i EU och globalt för att bekämpa skatteundandragande, skatteflykt och aggressiv skatteplanering, samt att offentliggöra konkreta exempel på bästa praxis inom detta område på sin webbplats.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD).

(1) EUT L 338, 12.12.2012, s. 41.
(2) EUT L 338, 12.12.2012, s. 37.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0205.
(4) EUT C 258 E, 7.9.2013, s. 53.


Genomförandet av nationella strategier för integrering av romer
PDF 140kWORD 56k
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om om framsteg i genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer (2013/2924(RSP))
P7_TA(2013)0594B7-0555/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3 och 6 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 8, 9, 10 och 19.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), särskilt artikel 21,

–  med beaktande av den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (1965), konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (1979), FN:s konvention om barnets rättigheter (1989) och FN:s förklaring om rättigheter för personer som tillhör nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoriteter (1992),

–  med beaktande av relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol och Europadomstolen,

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier,

–  med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2006 om situationen för de romska kvinnorna i Europeiska unionen(1),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen (rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2010 om romernas situation och fri rörlighet i Europeiska unionen(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om EU-strategin för integrering av romer(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2013 om subventionerat boende i Europeiska unionen(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2013 om en intensifiering av kampen mot rasism, främlingsfientlighet och hatbrott(5),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 april 2011 om en EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020 (COM(2011)0173) och Europeiska rådets slutsatser av den 24 juni 2011,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 maj 2012 om nationella strategier för integrering av romer, ett första steg i genomförandet av EU-ramen (COM(2012)0226),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Framsteg i genomförandet av nationella strategier för integrering av romer (COM(2013)0454),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets rekommendation av den 26 juni 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna (COM(2013)0460),

–  med beaktande av sin undersökning från januari 2011 om åtgärder för att främja situationen för romska EU-medborgare i Europeiska unionen,

–  med beaktande av rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter Romernas situation i elva EU-medlemsstater från maj 2012,

–  med beaktande av den utfrågning om EU:s ram för nationella strategier för integrering av romer som hölls i Europaparlamentet den 18 september 2013,

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 4 september 2013 om ojämlikhet i hälsa i EU (SWD(2013)0328),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2013 om krisens konsekvenser för utsatta gruppers tillgång till vård(6),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 20 februari 2013 om investeringar i hälsa (SWD(2013)0043),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om att minska ojämlikhet i hälsa(7),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 oktober 2009 Solidaritet i hälsa: att minska ojämlikhet i hälsa i EU (COM(2009)0567),

–  med beaktande av den fråga som lades fram för kommissionen Framsteg när det gäller genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer (O-000117/2013 – B7-0528/2013),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen bygger på värden som respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatlighet och respekt för de mänskliga rättigheterna.

B.  Romerna diskrimineras i hela Europa och situationen när det gäller deras socioekonomiska och grundläggande rättigheter är i många fall sämre än den för icke-romer som befinner sig i en jämförbar situation.

C.  Händelser som nyligen inträffat i EU:s medlemsstater – våld mot romer, brist på ordentliga integreringsstrategier, fientlig retorik mot romer, strukturell och systematisk diskriminering, uppenbara överträdelser av Europakonventionen och av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna – samt att inga utredningar görs eller åtal väcks när brott mot de grundläggande rättigheterna föreligger, har visat att fientligheten mot romer fortfarande är utbredd i EU och måste bekämpas med större kraft på alla nivåer.

D.  Fattigdomen och den sociala utestängningen bland många romer har nått en kritisk nivå som begränsar framtidsutsikterna för romska familjer och gör att yngre romer riskerar att hamna i fattigdom från mycket tidig ålder.

E.  Negativa inställningar till romer bland icke-romer och öppen diskriminering bidrar till utestängningen av romer.

F.  Den tilltagande sociala utestängningen av romer skadar tillväxten och ökar det offentliga budgetunderskottet.

G.  Social ojämlikhet och regionala skillnader leder till sämre livskvalitet i landsbygdssamhällen. En illa hanterad stadsutveckling framhäver och bidrar till den växande fattigdomen i städerna.

H.  Kommissionens meddelande från 2013 om framsteg i genomförandet av nationella strategier för integrering av romer visar att medlemsstaterna gjort få framsteg i genomförandet av sina nationella strategier för integrering av romer (de nationella strategierna), liksom även i fastställandet av strukturella förutsättningar för ett effektivt genomförande av strategierna.

I.  Den internationella arbetsgrupp som inrättades av kommissionen 2010 har undersökt användningen av EU-medel för integrering av romer i 18 länder och kommit fram till att medlemsstaterna inte använt EU-medlen korrekt och att även om EU-medlen har en avsevärd potential att öka integreringen av romer så har flaskhalsar på nationell, regional och lokal nivå förhindrat dem från att främja en effektiv social och ekonomisk integrering av romer.

J.  Den lagenliga representationen av romer och berörda civilsamhällesorganisationer deltagande i planeringen, genomförandet och övervakningen av nationella strategier är alltjämt bristfällig i de flesta medlemsstater.

K.  Lokala och regionala myndigheters deltagande i utvecklingen, genomförandet, övervakningen, utvärderingen och översynen av politiken för romer är en viktig pusselbit i det praktiska genomförandet av de nationella strategierna, eftersom det är på deras styrnivå som det största ansvaret för den praktiska integreringen av romer ligger, men medlemsstaterna involverar dem sällan.

L.  Tilldelningen av riktat ekonomiskt stöd bör åtföljas av en genuin politisk vilja hos medlemsstaterna, eftersom detta är en nödvändig förutsättning för att strategierna ska kunna genomföras framgångsrikt. Endast ett fåtal medlemsstater har en integrerad strategi för tilldelningen av EU-stöd och nationellt stöd, medan det i andra medlemsstater har gått trögt att genomföra av de nationella strategierna på grund av underutnyttjandet av EU-anslag, särskilt i frånvaron av konkreta åtgärder.

M.  Hur stor den totalsumma är av de EU-anslag som specifikt avsatts för integrationen av den romska befolkningen är fortfarande oklart, och det är därför mycket viktigt att kommissionen fortsätter att övervaka hur medlemsstaterna använder sina EU-medel och får garantier om att dessa medel används korrekt.

N.  En sund övervakning och systematiska och regelbundna bedömningar av vilka resultat som uppnås med integrationsåtgärderna för romer är en viktig förutsättning för ett effektivt genomförande av de nationella strategierna. Inte ens hälften av medlemsstaterna har infört en mekanism för regelbunden rapportering och utvärdering.

O.  I EU-ramen fastställdes det att nationella kontaktpunkter för integreringen av romer skulle inrättas i varje medlemsstat, och det betonades att dessa måste ges fulla befogenheter att samordna integreringen av romer inom olika politikområden.

P.  Medlemsstaterna bör vidta alla åtgärder som krävs för att se till att romer inte diskrimineras och att deras mänskliga rättigheter i enlighet med stadgan, Europakonventionen och EU:s lagstiftning respekteras, skyddas och främjas.

Q.  I fråga om diskrimineringen och den sociala utestängningen av romer bör särskild uppmärksamhet riktas mot minderåriga och kvinnor i de romska samhällena, framför allt med hänsyn till deras grundläggande rättigheter, såsom rätten till utbildning och till fysisk integritet, samt mot förbudet mot slaveri och tvångsarbete som fastställs i artiklarna 3 och 5 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

R.  En effektiv bekämpning av fördomar och negativa uppfattningar om romer kräver slagkraftiga informationskampanjer, initiativ för att främja dialog och samarbete mellan kulturer samt att man skapar stöd för romers integrering hos en majoritet av allmänheten.

S.  Romer som är unionsmedborgare bör fullt ut åtnjuta och ha rätt att utöva de rättigheter och skyldigheter som följer av unionsmedborgarskapet.

1.  Europaparlamentet fördömer starkt diskrimineringen av och rasismen mot romer, och beklagar att romernas grundläggande rättigheter alltjämt inte respekteras helt och hållet i unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa diskriminering och se till att relevanta EU-direktiv såsom direktiv 2000/43/EG och 2012/29/EU(8) införlivas och tillämpas korrekt.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en effektiv EU-omfattande övervakningsmekanism som gäller romers grundläggande rättigheter, fientliga angrepp och hatbrott mot romer och att vidta kraftfulla åtgärder – inklusive, vid behov, genom överträdelseförfaranden – i fall av kränkningar av romers grundläggande rättigheter i medlemsstaterna, särskilt kränkningar när det gäller tillgång till och utövande av ekonomiska och sociala rättigheter, rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium, rätten till hälso- och sjukvård samt utbildning, rätten till likabehandling och icke-diskriminering (inbegripet flerfaldig diskriminering), rätten till skydd av personuppgifter samt förbudet mot register som bygger på etnicitet och ras.

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ om att utveckla ett nätverktyg för att hjälpa lokala myndigheter att förstå och tillämpa EU-medborgarnas rätt till fri rörlighet. Parlamentet fördömer dock alla försök att olagligen begränsa romers rätt till fri rörlighet och uppmanar medlemsstaterna att upphöra med illegala utvisningar av romer.

4.  Europaparlamentet fördömer alla former av antiziganism och i synnerhet hatiska uttalanden i den offentliga och politiska debatten. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att förnya sina åtaganden i kampen mot antiziganism och erkänna dess roll i det misslyckade genomförandet av de nationella strategierna. Parlamentet uppmanar med kraft alla partier att avstå från anti-romska uttalanden som kan framkalla hat.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utreda och sätta stopp för etnisk profilering, polisvåld och andra kränkningar av romers mänskliga rättigheter, för att se till att hatbrott lagförs, registreras och utreds ordentligt samt att offren erbjuds lämpligt stöd och skydd. Medlemsstaterna uppmanas också att inrätta särskilda utbildningsprogram för poliser och andra offentliganställda som arbetar med romska grupper.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att åtgärda problemet med avsaknaden av folkbokföringsuppgifter om och födelseattester för romer bosatta i EU.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med utestängningen av romer i praktiken genom att sätta upp konkreta mål, tidsplaner och anslagna budgetar för åtgärderna i sina nationella strategier. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt involvera romska företrädare och det romska civilsamhället i utarbetandet av politiska åtgärder, hantering, genomförande, övervakning och utvärdering med hänsyn till de nationella strategierna och i de projekt som påverkar deras samhällen, genom att inrätta mekanismer för regelbunden och öppen dialog i enlighet med den europeiska uppförandekoden för partnerskap. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina nationella strategier exakt ange hur de avser att involvera romer och ge dem inflytande i detta arbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaternas insatser genom att göra romska företrädare mer medvetna om de möjligheter som de nationella strategierna rymmer och uppmuntra dem att spela en aktivare roll i integreringsarbetet.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa tillräckliga medel för uppbyggnaden att ett starkt romskt civilsamhälle, med kapacitet, kunskaper och expertis för att genomföra övervakning och utvärdering.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka sina pågående samarbetsinsatser med medlemsstaterna, lokala myndigheter och andra berörda aktörer för att förvissa sig om en effektiv kommunikation kring genomförandet av de nationella strategierna och fördelarna med att integrera romerna i samhället, att främja en dialog mellan kulturerna och upplysningskampanjer som syftar till att undanröja fördomar och negativa uppfattningar om romer genom att förändra människors tankesätt samt att stödja initiativ som uppnår ett majoritetsstöd för en integreringsfrämjande politik avseende romer.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att lyfta fram jämställdhetsaspekterna i de nationella strategierna och att involvera såväl romska kvinnor som romska ungdomar i arbetet med att genomföra och övervaka de nationella strategierna.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att involvera lokala och regionala myndigheter i översynen, hanteringen, genomförandet och övervakningen av deras nationella strategier och att bistå och stödja lokala och regionala myndigheter i de åtgärder som dessa måste vidta för att förverkliga integrationen av romer inom samtliga fyra pelare i de nationella strategierna, samt i genomförandet av antidiskrimineringsåtgärder.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med hjälp av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, UNDP och Världsbanken ta fram aggregerade uppgifter om romernas socioekonomiska situation, i vilken utsträckning romer diskrimineras på grund av etniskt ursprung och hatbrott som begås mot dem, samtidigt som uppgiftsskyddsstandarder och rätten till personlig integritet respekteras fullt ut, samt att, i samarbete med kommissionen, ta fram de referensindikatorer och mätbara mål som krävs för ett robust övervakningssystem, i syfte att säkerställa en tillförlitlig återkoppling om de framsteg som görs i genomförandet av de nationella strategierna och med att förbättra romernas situation, särskilt minderårigas och kvinnors situation. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka den samordnande rollen för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och fullt ut dra nytta av byråns kunskaper.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en tidsplan med tydliga och mätbara mål och indikatorer för medlemsstaternas genomförande av de nationella strategierna i enlighet med Europa 2020-stategin, att hjälpa medlemsstaterna förbättra sin förmåga att utnyttja EU-medel, och att utarbeta rapporter för varje enskilt land och landspecifika rekommendationer.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta fattigdomens flerdimensionella och territoriella aspekter, att mobilisera tillräckliga resurser från de nationella budgetarna och EU:s program – främst från Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling – bland annat genom att använda lokalt ledda strategier för lokal utveckling, gemensamma handlingsplaner, integrerade territoriella investeringar och integrerad verksamhet i syfte att genomföra de mål som de fastställt i sina nationella strategier, att ta fram integrerade sektorsövergripande program med stöd från flera fonder, inriktade på de mest behövande mikroregionerna, att inkludera integreringen av romer i sina partnerskapsavtal för programperioden 2014–2020 och att inrätta operativa program för främjande av lika möjligheter och förebyggande av diskriminering och segregering.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa särskilda bidragssystem i form av små och flexibla fonder för lokala projekt och för att involvera lokala samhällen i sociala integreringsfrågor.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anpassa sin allmänna utbildnings-, sysselsättnings- och bostadspolitik samt hälso-och sjukvårdspolitik till målen i de nationella strategierna.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och dess arbetsgrupp för romer att fortsätta utvärdera hur medlemsstaterna utnyttjar de EU-medel som öronmärkts för integrering av romer samt hur deras nationella politik påverkar romers liv, att årligen rapportera sina resultat till parlamentet och rådet samt att i rapporterna ta upp konkreta sätt att förbättra EU-medlens effektivitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta ett strukturerat bidrag från experter och det civila samhället och att säkerställa ett effektivt samarbete mellan plattformen för romers integrering och det roterande ordförandeskapet i rådet.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att låta genomföra en regelbunden extern utvärdering av EU-medlens inverkan på romers sociala integrering och att hitta god praxis och lyckade projekt som genomförts med hjälp av EU:s medel och trygga deras varaktighet på lång sikt.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med lokala och regionala myndigheter för att få bukt med bostadssegregering, sätta stopp för olagliga tvångsvräkningar och förebygga dagens hemlöshet bland romer, och att även införa en verkningsfull och inkluderande bostadspolitik, bland annat genom att tillhandahålla lämpliga bostäder samt social omsorg och hälso- och sjukvård i händelse av vräkning.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa stadsplanering för att främja integrering och för att motverka segregering, och att utveckla de infrastrukturella och miljömässiga förutsättningarna i de städer där den sociala obalansen är som allra värst, samt att stärka förbindelserna mellan städerna och landsbygden för att främja utveckling för alla.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sätta stopp för segregeringen på utbildningsområdet och den olagliga placeringen av romska barn i särskilda skolor, i förekommande fall, och att inrätta den infrastruktur och de mekanismer som krävs för att underlätta alla romska barns tillgång till utbildning av god kvalitet, motverka skolavhopp bland romska elever, bl.a. genom att engagera föräldrarna i utbildningsprocessen, främja romska barns tillgång till förskola och barnhälsovård, utbilda lärarna i att hantera de särskilda situationer som kan uppstå i arbetet med romska barn, sörja för integrerande stödstrukturer såsom handledare och mentorer för romska elever och studerande för att förhindra att de lämnar gymnasie- eller högskoleutbildningar i förtid, se till att de ges tillträde till Erasmusprogrammet samt främja praktikmöjligheter så att de kan skaffa sig lämplig yrkeserfarenhet.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa de höga arbetslöshetsnivåerna bland romer och undanröja alla hinder för möjlighet till sysselsättning, inklusive genom att utnyttja befintliga mekanismer såsom ungdomsgarantin och flaggskeppsinitiativen i Europa 2020-strategin. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa antidiskrimineringsmekanismer, särskilda utbildningsinsatser och program för att underlätta tillträdet till arbetsmarknaden, inklusive en proportionell andel romer inom den offentliga förvaltningen, uppmuntra till egenföretagande, mobilisera tillgångar för att skapa fler arbetstillfällen inom sektorer med högst sysselsättningspotential – såsom den gröna ekonomin, hälso- och sjukvårdstjänster och den digitala ekonomin – och inrätta partnerskap mellan myndigheter och arbetsgivare.

23.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att inrätta praktikprogram och att anställa romer inom alla institutioner.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att få bukt med ojämlikheten i hälsa bland romer och den utbredda diskriminering som de utsätts för i samband med tillgång till hälso- och sjukvård, och att inrätta särskilt riktade program och avsätta tillräckliga ekonomiska resurser från nationella medel och EU-medel, med särskild tonvikt vid barn- och mödrahälsa.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att exakt fastställa de nationella kontaktpunkterna för romers integrering och deras ansvar i genomförandet av de nationella strategierna, och se till att de har lämplig befogenhet, kapacitet och politiskt och ekonomiskt stöd för att effektivt kunna fullgöra sin uppgift samt lämpliga förbindelser med det romska samhället och romska civilsamhällesorganisationer, se till att kontaktpunkterna är lätt tillgängliga genom att tydligt definiera dem och se till att de för en öppen kommunikation med berörda parter på alla nivåer.

26.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att god praxis, såsom program för romska medlare och europeiska alliansen av kommuner och regioner för romers integration som införts av Europarådet har visat sig framgångsrika i praktiken, vilket bör uppmuntra medlemsstaterna att visa större politisk beslutsamhet för integreringen av romer i praktiken.

27.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av kommissionens förslag till rådets rekommendation om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna.

28.  Europaparlamentet understryker att integrering sker från två håll och att varje integreringsförsök förutsätter ett delat men asymmetriskt ansvar från bägge sidor mot bakgrund av deras förmåga och ekonomiska, politiska och sociala resurser.

29.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Europarådet.

(1)1 EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 283.
(2) EUT C 308 E, 20.10.2011, s. 73.
(3) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 112.
(4) Antagna texter, P7_TA(2013)0246.
(5) Antagna texter, P7_TA(2013)0090.
(6) Antagna texter, P7_TA(2013)0328.
(7) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 25.
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF.


Resultatet av toppmötet i Vilnius och framtiden för det östliga partnerskapet, särskilt när det gäller Ukraina
PDF 128kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om resultatet av toppmötet i Vilnius och framtiden för det östliga partnerskapet, särskilt när det gäller Ukraina (2013/2983(RSP))
P7_TA(2013)0595RC-B7-0557/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om den europeiska grannskapspolitiken: På väg mot en förstärkning av partnerskapet. Europaparlamentets ståndpunkt om 2012 års rapporter(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om Rysslands påtryckningar på länder i det östliga partnerskapet (i samband med det östliga partnerskapets kommande toppmöte i Vilnius)(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 januari 2005 om valresultatet i Ukraina(3),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från toppmötet i Vilnius om det östliga partnerskapet den 29 november 2013,

–  med beaktande av de gemensamma förklaringarna från toppmötena om det östliga partnerskapet i Warszawa den 30 september 2011 respektive Prag den 7 maj 2009,

–  med beaktande av den allt värre situationen i Ukraina, som uppkom efter de ukrainska myndigheternas beslut att inte underteckna associeringsavtalet vid toppmötet i Vilnius den 28–29 november 2013, vilket ledde till folkliga massdemonstrationer till stöd för Ukrainas europeiska val vid Euromajdan i Kiev och i städer runt om i Ukraina,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhet, Catherine Ashton, och kommissionsledamoten med ansvar för utvidgning och grannskapspolitik, Štefan Füle, där de fördömer det överdrivna våld som polisen i Kiev använde för att skingra demonstranterna den 30 november 2013,

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Vid toppmötet i Vilnius om det östliga partnerskapet upprepade Ukraina och övriga deltagare sitt åtagande för internationella rättsprinciper och grundläggande värden såsom demokrati, rättsstatsprincipen och respekten för mänskliga rättigheter.

B.  I synnerhet Armeniens beslut att dra sig ur förhandlingarna om associeringsavtalet och Ukrainas beslut att i sista minuten avbryta förberedelserna av undertecknandet av associeringsavtalet omintetgjorde de insatser och underminerade det arbete som genomförts de senaste åren och som syftat till att fördjupa de bilaterala förbindelserna och stärka den europeiska integrationen.

C.  Den ukrainska regeringens beslut att tillfälligt avbryta förberedelserna inför undertecknandet av associeringsavtalet, inbegripet det djupgående och omfattande frihandelsavtalet, har väckt missnöje och lett till massiva protester i landet. De ukrainska säkerhetsstyrkorna har i detta sammanhang använt brutalt och oacceptabelt våld mot fredliga demonstranter, oppositionspartier och medier.

D.  I samband med det östliga partnerskapets toppmöte i Vilnius den 29 november 2013 paraferade Georgien och Moldavien associeringsavtal med EU, i vilka det ingår bestämmelser om att upprätta djupgående och omfattande frihandelsområden.

E.  Den enda utvägen ur krisen är att förhandla fram en fredlig lösning med alla parter.

1.  Europaparlamentet välkomnar att associeringsavtalen med Georgien och Moldavien paraferades, vilket fastställer en tydlig europeisk dagordning för dessa två länder. Parlamentet ser fram emot ett snart undertecknande och genomförande av dessa avtal. Parlamentet uppmanar i samband med detta kommissionen att underlätta genomförandet av avtalen och bistå de bägge ländernas myndigheter så att vissa konkreta positiva effekter och förmåner som ingår i avtalen inom kort kan komma deras medborgare till del.

2.  Europaparlamentet beklagar djupt den ukrainska regeringens beslut, under president Janukovitjs ledning, att avstå från att underteckna associeringsavtalet med EU under toppmötet om det östeuropeiska partnerskapet i Vilnius, trots att EU tydligt visade att man ville gå vidare med associeringsprocessen förutsatt att villkoren uppfylls. Parlamentet anser att detta beslut är en stor förlust i förbindelserna mellan EU och Ukraina och för Ukrainas strävanden. Parlamentet erkänner Ukrainas strävan att närma sig Europa, vilken visas genom de pågående demonstrationerna på Euromajdan i Kiev och i andra städer runtom i Ukraina, där människor inte har tvekat att gå ut på gatorna för att visa sitt missnöje med president Janukovitjs beslut. Parlamentet upprepar även sin åsikt att djupare relationer mellan EU och Ukraina och ett europeiskt perspektiv för Ukraina är av stor betydelse och i båda parters intresse.

3.  Europaparlamentet beklagar de våldsamma händelserna under natten mellan den 9 och 10 december 2013, då säkerhetsstyrkor stormade oppositionspartiernas och oberoende mediers lokaler och trakasserade motståndare, liksom de händelser som ägde rum natten mellan den 10 och 11 december 2013, då säkerhetsstyrkor attackerade fredliga demonstranter och försökte få dem att lämna Euromajdan och omkringliggande gator och rev ned barrikader. Parlamentet påminner om att dessa händelser ägde rum även i samband med att vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhet, Cathrine Ashton, besökte landet och under pågående insatser för att underlätta rundabordssamtal. Parlamentet befarar att dessa händelser ytterligare kan förvärra den redan spända situationen.

4.  Europaparlamentet påminner om att det finns ett flertal öppna kommunikationskanaler mellan EU och Ukraina, särskilt det övervakningsuppdrag som leds av parlamentets före detta talman Cox och Polens före detta president Kwasniewski, och upprepar därför att de farhågor som de ukrainska myndigheterna gav uttryck för i syfte att rättfärdiga beslutet att avbryta förberedelserna i sista minuten borde ha vädrats tidigare, så att man kunde ha åtgärdat dem.

5.  Europaparlamentet upprepar sitt starka stöd för ett undertecknande av associeringsavtalet så snart som möjligt, under förutsättning att de relevanta kraven, som fastställdes av rådet (utrikes frågor) den 10 december 2012 och stöddes av parlamentet i dess resolution av den 13 december 2012, är uppfyllda. Parlamentet uppmanar därför Europeiska rådet att vid sitt möte i december 2013 sända en stark politisk signal om att EU fortfarande är redo att samarbeta med Ukraina.

6.  Europaparlamentet vill se ett nytt, fullt utrustat medlingsuppdrag från EU på högsta politiska nivå, som ska leda till och bistå i, rundabordssamtal mellan regeringen, den demokratiska oppositionen och det civila samhället och säkerställa en fredlig lösning på den nuvarande krisen.

7.  Europaparlamentet uttrycker sin fulla solidaritet med dem som demonstrerar för en europeisk framtid. Parlamentet uppmanar de ukrainska myndigheterna att fullt ut respektera människors medborgerliga rättigheter och den grundläggande rätten till mötesfrihet och till fredliga protester. Parlamentet fördömer kraftfullt det brutala våldet mot fredliga demonstrationer och understryker att en snabb, effektiv och oberoende utredning måste göras och de skyldiga lagföras. Parlamentet kräver att alla demonstranter som fängslats de senaste dagarna omedelbart och ovillkorligen ska friges. Parlamentet påminner Ukraina om dess internationella åtaganden i detta avseende. Parlamentet understryker att landets åtgärder uttryckligen strider mot de grundläggande principerna om mötesfrihet och yttrandefrihet och därmed bryter mot allmänna och europeiska värderingar. Parlamentet påminner om att Ukrainas agerande när det gäller försvar och främjande av dessa värderingar skärskådas ännu djupare mot bakgrund av att landet innehar posten som ordförande i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

8.  Europaparlamentet upprepar att man kraftfullt fördömer de oacceptabla politiska och ekonomiska påtryckningar och hot om handelssanktioner som Ryssland utövar mot Ukraina. Parlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att visa enad front i politiken mot Ryssland och uppmanar EU och medlemsstaterna att utveckla och bedriva en politik som på ett adekvat sätt bemöter de verktyg och åtgärder som Ryssland tillämpar mot EU:s östliga partnerstater, särskilt i syfte att hjälpa Ukraina att skaffa sig energitrygghet, mot bakgrund av den pågående krisen angående import av naturgas från Ryssland. Parlamentet upprepar att associeringsavtalet är en strikt bilateral angelägenhet mellan de båda parterna och motsätter sig mycket bestämt varje förslag att involvera en tredje part i processen.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjliga motåtgärder som EU kan sätta in när Ryssland bryter mot Världshandelsorganisationens handelsregler i kortsiktiga politiska syften. Parlamentet understryker att unionens politiska trovärdighet kräver en förmåga att reagera om EU eller dess partnerländer utsätts för politiska och ekonomiska påtryckningar.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de ukrainska myndigheterna att inleda samtal med demonstranterna för att förhindra upptrappning av våldet och destabilisering av landet, och alla politiska partier uppmanas att se till att en ordnad, lugn och reflekterande parlamentarisk debatt kan hållas om den ekonomiska och politiska situationen och utsikterna till en framtida EU-integration. Parlamentet påminner om att nyval kan utlysas i alla demokratier där det behövs förnyad folklig legitimitet.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstaterna utlova en bred öppning gentemot det ukrainska samhället, särskilt genom att snabbt nå en överenskommelse om viseringsfrihet, stärka forskningssamarbetet, utvidga ungdomsutbytet samt utöka antalet stipendier. Parlamentet anser att ytterligare insatser behövs för att fullt ut inbegripa Ukraina i EU:s interna energimarknad.

12.  Europaparlamentet understryker att EU bör uppmuntra internationella finansinstitut, t.ex. Internationella valutafonden och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, att delta i tillhandahållandet av finansiellt stöd för att hjälpa Ukraina att hantera sin allt sämre ekonomiska situation.

13.  Europaparlamentet påminner om att ett undertecknande av associeringsavtalet inte är ett mål i sig utan snarare ett medel för att uppnå långsiktig stabilitet och socioekonomiska framsteg samt en hållbar omdaning av systemen, och därför kräver ett genuint åtagande om ett ordentligt och snabbt genomförande. Parlamentet uppmanar EU att förhandla fram en konkret färdplan för genomförandet tillsammans med de ukrainska myndigheterna.

14.  Europaparlamentet beklagar att de armeniska myndigheterna efter mer än tre år av förhandlingar som ledde fram till ett framgångsrikt slutförande av associeringsavtalet, inbegripet det djupgående och omfattande frihandelsavtalet, i stället valde att ansluta sig till tullunionen, efter påtryckningar från Ryssland. Parlamentet påminner de armeniska myndigheterna om att protester och demonstrationer mot detta beslut är ett uttryck för medborgarnas fria vilja och att denna måste respekteras i de internationella åtaganden som Armenien ingår. Parlamentet påminner i anslutning till detta om att förföljelser och frihetsberövanden strider mot rätten till mötesfrihet och yttrandefrihet samt att repressiva åtgärder går stick i stäv med EU:s värderingar – som landet, enligt den senaste tidens retoriska uttalanden, säger sig dela. Parlamentet uppmanar Armeniens regering att inleda en dialog med alla delar av det civila samhället om landets framtida väg.

15.  Europaparlamentet ser positivt på undertecknandet av ett avtal om förenklad visering mellan EU och Azerbajdzjan. Parlamentet oroas av krafttagen mot avvikande åsikter som har ägt rum i landet efter presidentvalet i oktober 2013, vilka yttrar sig i fortsatta frihetsberövanden och nya arresteringar av oppositionsanhängare, trakasserier mot oberoende icke-statliga organisationer och medier samt i att regeringskritiker sägs upp från sina arbeten enbart på grund av sin politiska verksamhet. Parlamentet uppmanar Azerbajdzjans parlament att ompröva sitt beslut att tillsvidare inte delta i den parlamentariska församlingen Euronest efter den resolution som parlamentet antog den 23 oktober 2013.

16.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens lagstiftningsförslag om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 för att tillåta viseringsfria resor till Schengenområdet för moldaviska medborgare med biometriska pass. Parlamentet anser att denna viktiga åtgärd kommer att underlätta kontakter mellan människor och föra de moldaviska medborgarna närmare EU.

17.  Europaparlamentet välkomnar undertecknandet av ett ramavtal med Georgien om deltagande i EU:s krishanteringsinsatser, vilket ger en permanent rättslig grund för Georgiens deltagande i EU:s pågående och framtida krishanteringsinsatser runt om i världen.

18.  Europaparlamentet anser att resultatet och den allmänna stämningen kring toppmötet i Vilnius belyser behovet av att EU tydligt slår fast en mer strategisk och flexibel politik till stöd för sina östliga partners europeiska val genom att utnyttja alla medel som man förfogar över, såsom makroekonomiskt stöd, handelslättnader, projekt för att stärka energitryggheten och ekonomins modernisering samt ett snabbt genomförande av viseringslättnader, i linje med europeiska värderingar och intressen.

19.  Europaparlamentet stöder ökad delaktighet av det civila samhället i de nationella reformprocesserna. Parlamentet uppmuntrar till ökat interparlamentariskt samarbete med den parlamentariska församlingen Euronest. Parlamentet bör även snarast möjligt skicka ett uppdrag till Ukraina. Parlamentet välkomnar deltagandet av konferensen för regionala och lokala myndigheter i länderna inom det östliga partnerskapet.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaterna, Ukrainas president, regeringarna och parlamenten i länderna inom det östliga partnerskapet och i Ryska federationen, den parlamentariska församlingen Euronest samt Europarådets respektive OSSE:s parlamentariska församlingar.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0446.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0383.
(3) EUT C 247 E, 6.10.2005, s. 155.


2013 års framstegsrapport om Albanien
PDF 294kWORD 60k
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om lägesrapporten om Albanien för 2013 (2013/2879(RSP))
P7_TA(2013)0596B7-0556/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19 och 20 juni 2003 om västra Balkans utsikter till medlemskap i Europeiska unionen,

–  med beaktande av rådets (allmänna frågor) slutsatser av den 11 december 2012, bekräftade av Europeiska rådet den 14 december 2012,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 november 2010 Kommissionens yttrande om Albaniens ansökan om medlemskap i Europeiska unionen (COM(2010)0680),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 oktober 2013 Strategi för utvidgningen och huvudfrågorna 2013–2014 (COM(2013)0700) och kommissionens arbetsdokument om lägesrapporten för 2013 om Albanien (SWD(2013)0414),

–  med beaktande av de preliminära iakttagelserna och slutsatserna från det internationella valobservatörsuppdraget i Albanien när det gäller parlamentsvalet den 23 juni 2013,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 22 november 2012 om utvidgningspolitik, kriterier och EU:s strategiska intressen(1) och av den 13 december 2012 om 2012 års framstegsrapport om Albanien(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2013 om budgetförvaltning av EU:s föranslutningsmedel på områdena rättssystem och korruptionsbekämpning i kandidatländer och potentiella kandidatländer (3) och iakttagelserna om Albanien,

–  med beaktande av rekommendationerna från det sjätte sammanträdet i den parlamentariska stabiliserings- och associeringskommittén EU–Albanien som ägde rum den 28–29 oktober 2013,

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Albanien har visat framsteg när det gäller att uppnå de tolv prioriterade målen i kommissionens yttrande från 2010, och reformprocessen fortskrider på ett tillfredsställande sätt. Albanien har antagit de viktigaste återstående reformåtgärderna i fråga om landets rättsväsende, offentliga förvaltning och parlamentariska system med enighet över partigränserna, men det finns fortfarande utmaningar som kräver snabb och effektiv behandling för att man ska kunna göra ytterligare framsteg på vägen mot ett EU‑medlemskap.

B.  Det välordnade parlamentsvalet i juni 2013 och det fredliga maktskiftet har en positiv inverkan på demokratiseringsprocessen i landet och bidrar till ett bättre internationellt anseende.

C.  Processen för EU-anslutning har blivit en drivkraft för fortsatta reformer i Albanien, och medborgarnas stöd för en EU-anslutning är fortfarande mycket starkt.

D.  Trots de framsteg som gjorts inleddes parlamentets nya valperiod ännu en gång med spänningar mellan de olika politiska krafterna. Dessa händelser visar att de politiska krafterna måste se det som en prioritering att främja en anda av dialog, samarbete och kompromiss, framför allt i fråga om relationen mellan de två största politiska krafterna, men även bland alla övriga aktörer i landets samhällsliv.

E.  Europaparlamentet har spelat en viktig roll i ansträngningarna för att införa ett sunt politiskt klimat i landet. En hållbar politisk dialog är avgörande för att kunna hålla liv i reformprocessen och genomföra EU-agendan.

F.  EU har satt rättsstatsprincipen i centrum för sin utvidgningsprocess. Rättsväsendets oberoende och kampen mot korruption, organiserad brottslighet, människohandel, vapenhandel och narkotikahandel fortsätter att vara områden som ger anledning till allvarlig oro. Framsteg på dessa områden är avgörande för att EU-integrationsprocessen ska gå framåt. Framsteg på dessa områden kräver ett starkt politiskt stöd.

G.  Minoriteternas rättigheter bör stärkas ytterligare, särskilt rättigheterna för dem som tillhör den romska minoriteten och för hbti-personer. Romerna i Albanien lever under fruktansvärda levnadsvillkor som omgående måste förbättras, framför allt när det gäller folkbokföringen av den romska befolkningen, tillgången till bostäder och utbildning samt integreringen av romska barn i utbildningssystemet – från förskolan till högre utbildning.

H.  Sociala reformer är lika viktiga som politiska reformer och reformer av landets rättsväsende. Albanien strävar efter att öka den sociala sammanhållningen och behöver starkt stöd från EU för att göra detta liksom kraftfullare insatser från regeringens sida för att, som tredje part vid sidan av fackföreningar och arbetsgivarorganisationer, främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter.

I.  En offentlig förvaltning som är professionell, effektiv och baserad på meriter är mycket viktig för varje land som strävar efter att bli EU-medlem.

J.  Korruption och straffrihet är fortfarande utbrett i det albanska samhället. Statliga institutioner som arbetar med att bekämpa korruption är fortfarande utsatta för politiskt tryck och politisk påverkan. Korruptionen inom såväl rättsväsendet som de repressiva institutionerna är fortfarande ett särskilt allvarligt problem.

K.  Varje lands framsteg på vägen mot ett EU-medlemskap beror på vilka insatser det gör för att uppfylla Köpenhamnskriterierna och de villkor som medföljer stabiliserings- och associeringsavtalet.

L.  Det är viktigt att utvidgningspolitiken förblir trovärdig och grundas på objektiva kriterier som måste uppfyllas. Statusen som kandidatland är inom räckhåll för Albanien, med tanke på att landet har uppfyllt de kriterier som krävs för att ta detta steg.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet välkomnar och stödjer analysen och rekommendationerna i lägesrapporten för 2013 om Albanien och uppmanar rådet att erkänna de framsteg som gjorts genom att utan onödigt dröjsmål ge Albanien kandidatstatus. Parlamentet uppmanar med kraft de albanska myndigheterna och alla politiska krafter att konsolidera de framsteg som hittills uppnåtts.

2.  Europaparlamentet lovordar alla politiska krafter för att det senaste parlamentsvalet på det stora hela hölls under ordnade former samt för det smidiga maktskiftet. Parlamentet rekommenderar åtgärder för att ytterligare stärka allmänhetens förtroende för valprocessen, bland annat genom att stärka den centrala valkommissionens institutionella oberoende och valförrättarnas professionalism. Det är mycket viktigt att en verklig politisk dialog och ett samarbete mellan alla parter upprätthålls, och kompromisser är avgörande för framsteg i de politiska processerna.

3.  Europaparlamentet betonar att alla politiska partier och aktörer i Albanien, inklusive medierna och det civila samhället, bör sträva efter att förbättra det politiska klimatet för att möjliggöra dialog och ömsesidig förståelse. Parlamentet uppmanar därför alla politiska partier, icke statliga organisationer och övriga aktörer att göra ett verkligt åtagande.

4.  Europaparlamentet understryker att förberedelserna för EU-integration bör ha brett politiskt och allmänt stöd. Parlamentet uppmanar regeringen att genomföra integrationsreformerna på ett konsekvent sätt och involvera alla politiska krafter och det civila samhället. Parlamentet anser att oppositionen också har en viktig funktion att fylla, och anser att den hittills har agerat politiskt ansvarsfullt. Parlamentet anser att det är viktigt att Albaniens civila samhälle, medier och medborgare håller sina politiska ledare ansvariga för specifika politiska resultat, framför allt i fråga om EU-integrationsprocessen.

5.  Europaparlamentet uppmanar den albanska regeringen att stärka den administrativa kapaciteten genom att fortsätta reformerna av den offentliga förvaltningen och främja en minskad polarisering och ökade kunskaper om EU:s lagstiftning och beslutsprocesser.

6.  Europaparlamentet noterar de glädjande framstegen i fråga om reformagendan och uttrycker sitt förtroende för Albaniens potential, förmåga och engagemang att nå ytterligare framsteg på vägen mot ett EU-medlemskap, förutsatt att de politiska krafterna fortsätter sitt konstruktiva samarbete. Parlamentet lovordar de lagstiftningsreformer som vidtagits, till exempel översynen av parlamentets arbetsordning, antagandet av lagen om offentlig anställning och ändringarna av lagen om landets högsta domstol. Parlamentet uppmuntrar Albanien att uppvisa tydliga resultat när det gäller ett effektivt genomförande av dessa reformer.

7.  Europaparlamentet noterar de brister som återstår när det gäller genomförandet av lagstiftningen och understryker att genomförandet av reformagendan måste intensifieras och tydliga resultat uppvisas. Parlamentet uppmanar både den styrande majoriteten och oppositionen att fortsätta att samarbeta över partigränserna när det gäller att anta och genomföra de viktigaste reformerna.

8.  Europaparlamentet uppmanar Albanien att snabbt och effektivt genomföra lagen om offentlig anställning, att när tiden är mogen anta lagen om allmänna administrativa förfaranden samt att stärka lagen om den offentliga förvaltningens organisation och funktionssätt. Parlamentet framhåller därför behovet av en starkare avdelning för offentlig förvaltning och ett helt fungerande informationssystem för personalförvaltning.

9.  Europaparlamentet ser med tillfredställelse på att EU-integration och moderniseringen av landet fortsätter att vara prioriterade frågor för den nya regeringen. Albanien uppmanas att fortsätta leverera resultat med avseende på de viktiga områdena i kommissionens yttrande från 2010, i synnerhet när det gäller respekten för rättsstatsprincipen och kampen mot korruption och organiserad brottslighet, bland annat genom att uppnå hållbara resultat i fråga om genomförande och genom att anta den lagstiftning som saknas. Parlamentet uppmanar Albanien att förbättra samarbetet mellan ministeriet för europeisk integration och fackministerierna i syfte att stärka den europeiska reformagendan.

Politiska kriterier

10.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare insatser från både regeringens och parlamentets sida för att rättsväsendets oberoende, ansvarsskyldighet, opartiskhet och effektivitet, även vad gäller justitiekanslerämbetet och en oberoende allmän åklagare som tillsätts utifrån öppna, opartiska och meritbaserade kriterier, och uppmanar med eftertryck myndigheterna att förbättra tillgången till rättslig prövning för alla som behöver det, även med hjälp av informationskampanjer från statens rättshjälpskommissions sida och inrättande av de föreslagna lokala rättshjälpsbyråerna. Myndigheterna uppmanas att stärka oberoendet, effektiviteten och ändamålsenligheten i de olika människorättsstrukturerna, till exempel ombudsmannen och kommissionären för skydd mot diskriminering.

11.  Europaparlamentet framhåller att Albaniens rättssystem bör fungera helt oberoende och vara mer förutsägbart, effektivt och rättvist så att medborgarna och affärsvärlden känner tillit till rättsväsendet. Parlamentet uppmanar därför myndigheterna att garantera en avpolitisering av rättsväsendet genom att införa en meritbaserad och öppen process för att tillsätta domare och åklagare och uppvisa påtagliga resultat när det gäller disciplinära förfaranden, och genom att garantera snabba rättsprocesser i kombination med en enhetlig rättspraxis, offentliggörandet av och enkel tillgång till alla domstolsavgöranden omedelbart efter att de antagits och slumpvis tilldelning av mål i alla domstolar.

12.  Europaparlamentet framhåller behovet av att skapa en offentlig förvaltning baserad på meriter och professionalitet, vars arbete präglas av öppenhet och förmåga att anta lagar och genomdriva dem. Parlamentet begär att man antar den sekundärlagstiftning som krävs för att garantera att lagen om offentlig anställning och en ny lag om allmänna administrativa förfaranden genomförs på ett korrekt sätt. Parlamentet framhåller därför behovet av en starkare avdelning för offentlig förvaltning och ett helt fungerande informationssystem för personalförvaltning. Parlamentet understryker att ytterligare insatser behövs för att avpolitisera den offentliga förvaltningen, stärka meritbaserade tillsättningar, befordringar och uppsägningar och öka den offentliga förvaltningens effektivitet och ekonomiska hållbarhet.

13.  Europaparlamentet välkomnar regeringens avsikt att inleda och slutföra en stor administrativ och territoriell reform före 2015 års lokalval i landet. Parlamentet framhåller emellertid vikten av att säkerställa lämpligt samråd med alla lokala intressenter och garantera en reform som är förenlig med bestämmelserna i den europeiska konventionen om kommunalt självstyre, inklusive bestämmelserna om skydd för befolkningsgruppers rättigheter och de bestämmelser som garanterar lokala styrande organs politiska, administrativa och ekonomiska oberoende.

14.  Europaparlamentet betonar behovet av att ytterligare stärka det politiska engagemanget för att bekämpa korruption på alla nivåer, öka den institutionella kapaciteten och förbättra den institutionella samordningen. Mer måste göras för att få en ett slut på korruptionen inom de lokala myndigheterna. Parlamentet noterar resultaten när det gäller antagandet av strategiska dokument på området korruptionsbekämpning, och noterar med tillfredsställelse att Albanien har följt samtliga rekommendationer i den tredje utvärderingen från Gruppen av stater mot korruption (Greco), att en nationell samordnare mot korruption har tillsatts, och att regeringen har för avsikt att utnämna en ansvarig inom varje ministerium för att bevaka dessa frågor. Parlamentet insisterar på att gällande lagstiftning mot korruption ska genomföras på ett konsekvent sätt.

15.  Europaparlamentet uppmanar regeringen att utarbeta ett tydligt mandat och en tydlig handlingsplan/strategi för den nationella samordnaren mot korruption och att inleda arbetet med ett förslag till en ny nationell strategi mot korruption, inklusive tydliga resultatindikatorer och uppföljnings- och övervakningsmekanismer. De ansvariga myndigheterna uppmanas dessutom med eftertryck att klargöra den roll som avdelningen med ansvar för internkontroll och åtgärder mot korruption spelar och att stärka kapaciteten när det gäller mekanismerna för internkontroll, ge gemensamma utredningsenheter tillräckliga resurser, övervaka genomförandet av strategier och handlingsplaner mot korruption och fortsätta att eftersträva resultat i utredningar, åtal och fällande domar, även i fall som rör korruption på hög nivå. De albanska myndigheterna uppmanas med eftertryck att ta itu med den utsatthet för politiska attacker som präglar de institutioner som motverkar korruption.

16.  Europaparlamentet upprepar behovet av att resolut inleda reformer och regionalt samarbete inom ramen för kampen mot organiserad brottslighet liksom att uppvisa goda resultat i fråga om utredningar, åtal och fällande domar på alla nivåer, särskilt när det gäller narkotikatillverkning, narkotikahandel, människohandel, inklusive minderåriga, och illegal vadslagning. Parlamentet uppmanar regeringen att arbeta för att nå tydliga resultat när det gäller ekonomiska utredningar som inriktas på oförklarligt välstånd, och sambandet mellan detta välstånd och brottslig verksamhet såväl som organiserad brottslighet. Parlamentet upprepar behovet av att ytterligare stärka samordningen mellan de brottsbekämpande myndigheterna.

17.  Europaparlamentet lovordar ombudsmannen för hans arbete med att främja mänskliga rättigheter, för hans öppenhet gentemot utsatta personer och för hans samarbete med civilsamhällets organisationer. Parlamentet beklagar att ombudsmannens årsrapporter och särskilda rapporter inte har debatterats i parlamentet, och att de därför inte kan offentliggöras och inte är officiellt erkända. Parlamentet uppmanar enträget regeringen och parlamentet att öka samarbetet med ombudsmannen. Parlamentet beklagar att regeringen hittills inte regelbundet och i god tid har informerat eller rådfrågat ombudsmannen om relevanta lagförslag. Parlamentet konstaterar med oro att den budget som har avsatts för ombudsmannaämbetet är otillräcklig och att ytterligare nedskärningar har gjorts. Parlamentet understryker att denna instans behöver mer ekonomiskt och politiskt stöd från både parlamentet och regeringen för att den ska kunna fortsätta att utföra sina arbetsuppgifter. Parlamentet efterlyser en omfattande kampanj som ökar medvetenheten om och lyfter fram denna institutions roll och betydelse.

18.  Europaparlamentet uppmanar parlamentet och regeringen och andra berörda statliga institutioner att bevara och främja integriteten och oberoendet hos viktiga institutioner som den statliga polisen, justitiekanslerämbetet, inspektionen för deklaration och revision av tillgångar, myndigheten för audiovisuella medier och den nationella statistikbyrån.

19.  Europaparlamentet ser med oro på de fortsatta blodsfejderna i Albanien, som inte endast utlöser mord och våld, utan som också tvingar många barn att stanna hemma på obestämd tid, och på så sätt får långtgående sociala konsekvenser för flera tusentals människor Parlamentet konstaterar att det skett en ökning av antalet mord som begås inom ramen för blodsfejder. Parlamentet uppmanar albanska myndigheter att möta kravet från FN liksom rekommendationerna från ombudsmannen om att skapa en tillförlitlig databas, aktivera den så kallade Coordinating Council for the Fight Against Blood Feuds som inrättades 2005 och att utarbeta en handlingsplan för att ta itu med blodsfejder.

20.  Europaparlamentet välkomnar att dialogen mellan det civila samhället och regeringen har förbättrats och betonar behovet av att konsolidera de uppnådda resultaten samt att fördjupa och utöka dialogen. Detta gäller såväl området för demokrati, mänskliga rättigheter och medborgerliga fri- och rättigheter som åtgärder för att utforma lagstiftningsramar inför nya reformer. Parlamentet betonar den viktiga roll som det civila samhället spelar i det regionala samarbetet vad gäller sociala och politiska aspekter. Parlamentet uppmanar regeringen att göra det lättare för aktörer inom det civila samhället att delta i den politiska beslutsprocessen.

21.  Europaparlamentet välkomnar att minoriteternas rättigheter i allmänhet respekteras och att det finns ett stort mått av religionsfrihet, och uppmanar de behöriga myndigheterna att ytterligare förbättra klimatet för integration och tolerans för landets alla minoriteter. Parlamentet är bekymrat över att grupper som romer, personer med funktionsnedsättning och hbti-personer fortfarande diskrimineras, bland annat av de statliga myndigheterna, och betonar att samtliga minoriteter måste skyddas. Parlamentet uppmanar regeringen att se till att relevanta lagbestämmelser genomförs fullt ut och uppmanar myndigheterna att öka sina ansträngningar för att höja medvetenheten om alla typer av diskriminering. Parlamentet noterar vikten av att öka allmänhetens medvetenhet om vilka rättsmedel som finns tillgängliga för att medborgarna ska kunna framföra klagomål om olika former av diskriminering.

22.  Europaparlamentet efterlyser flera åtgärder för att trygga rättigheterna för den romska minoritet som fortfarande ofta diskrimineras. I detta avseende efterlyser parlamentet ett snabbare genomförande av handlingsplanen för Decenniet för romsk integration, tillräckliga och lämpliga ekonomiska resurser samt en översyn av lagstiftningen. För att lösa romernas problem i Albanien måste de folkbokföras och få tillgång till bostäder och utbildning. Parlamentet uppmanar regeringen att utan dröjsmål vidta kraftfulla åtgärder för att tillhandahålla de nödvändiga förutsättningarna för detta.

23.  Europaparlamentet vill att lagstiftningen ses över och genomförs på korrekt sätt, att ökad medvetenhet, utbildning och annan verksamhet främjas i syfte att bekämpa diskriminering av hbti-personer, inklusive påföljder för hatpropaganda, och att resultat uppnås i samband med detta.

24.  Europaparlamentet betonar att professionella, oberoende och pluralistiska public service-medier och privata medier är en viktig hörnsten i en demokrati. Parlamentet betonar vikten av tillgång till internet, som är bland de lägsta i regionen, och digital frihet.

25.  Europaparlamentet välkomnar förbättringar av regelverket för audiovisuella medier genom antagandet av lagen om audiovisuella medier. Parlamentet noterar att medieklimatet präglas av pluralism och mångfald, men är fortsatt oroat över det politiska inflytandet och den politiska inblandningen i medierna, liksom över självcensuren, särskilt i offentliga medier. Parlamentet betonar att ytterligare insatser krävs för att till fullo garantera medietillsynsmyndighetens och det statliga tv-bolagets oberoende. Parlamentet efterlyser åtgärder till skydd för journalister och deras undersökande arbete. Parlamentet betonar betydelsen av att garantera och främja mediepluralism för att öka yttrandefriheten och säkerställa insynen i medieägandet och mediernas finansiering. Parlamentet pekar på behovet av en långsiktig strategi för att utveckla public service-medierna i det nya medielandskapet.

26.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse den nya administrationens beslut att öka antalet kvinnor i på höga regeringsposter och hoppas att detta kommer att få positiva effekter på samhället i stort. Parlamentet kräver nolltolerans när det gäller våld mot kvinnor och att all könsdiskriminering i lagstiftningen och i genomdrivandet av denna ska undanröjas.

27.  Europaparlamentet uppmanar regeringen att öka sina ansträngningar för att genomdriva lagar och genomföra politik om kvinnors rättigheter och jämställdhet, med särskilt fokus på skydd av kvinnor mot alla former av våld och på lika deltagande i det offentliga och politiska livet. Parlamentet uppmuntrar ytterligare insatser för att integrera jämställdhetsperspektivet på central och lokal nivå.

28.  Europaparlamentet framhåller behovet av att förbättra rättigheterna och livskvaliteten för personer som är beroende av staten, t.ex. fångar, föräldralösa och psykiskt sjuka.

29.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare insatser för att garantera ett effektivt genomförande av strategin och handlingsplanen för äganderätten, eftersom detta utgör en av hörnstenarna i den ekonomiska utvecklingen. Parlamentet noterar de åtgärder som vidtagits för att lösa problemet med illegala objekt som byggts över hela landet. Parlamentet är bekymrat över de begränsade framstegen i fråga om fastighetsregistrering och restitution. Parlamentet uppmanar regeringen att lägga fram en tydlig plan och tidtabell för verkställandet av de domar från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna som rör äganderätten.

30.  Europaparlamentet uppmanar regeringen att utveckla politiska strategier för förnybar energi, att effektivare ta itu med det problem som avfallshanteringen utgör och att utveckla en miljömässigt hållbar turism. Parlamentet välkomnar det senaste initiativet från det civila samhället om en folkomröstning om avfallsimport. Parlamentet välkomnar det albanska parlamentets omröstning den 10 oktober 2013 om att upphäva det tillstånd att importera avfall som fastställdes i lag nr 10463 av den 22 september 2011.

31.  Europaparlamentet kräver att det vidtas åtgärder mot den omotiverade ökningen av antalet asylförfaranden inom ramen för införandet av systemet med viseringsfrihet för resor till EU.

Socioekonomiska reformer

32.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att vidta kraftfulla åtgärder mot bristerna på områdena brottsbekämpning och skatteuppbörd och mot den omfattande informella ekonomin. Alla dessa faktorer hindrar den sociala sammanhållningen och undergräver de ekonomiska utsikterna. Den nya regeringen uppmuntras att genomdriva åtgärder och lagstiftning som främjar sysselsättning, arbetsmiljö, rättigheter i fråga om social trygghet, rätten till skydd mot alla former av diskriminering på arbetsmarknaden, lika lön för män och kvinnor och andra arbetsrelaterade lagar, särskilt vad gäller unga och kvinnor.

33.  Europaparlamentet noterar bekymrat bristen på framsteg inom social- och sysselsättningspolitiken. Parlamentet välkomnar den nya regeringens avsikt att ta itu med detta problem. Parlamentet är medvetet om budgetbegränsningarna, men vill ändå att trenden med budgetnedskärningar vänds för att reformer i fråga om socialt stöd och skydd ska kunna genomföras. Parlamentet betonar att de mest utsatta grupperna av arbetslösa har ett akut behov av socialt stöd. Parlamentet noterar med stor oro att barnarbete fortfarande är en stor utmaning och uppmanar regeringen att agera kraftfullt för att ta itu med detta problem.

34.  Europaparlamentet understryker att Albanien har ratificerat ILO:s åtta centrala konventioner om arbetstagarrättigheter. Parlamentet är dock bekymrat över att det endast gjorts begränsade framsteg på områdena för arbetstagarnas och fackliga rättigheter. Parlamentet uppmanar myndigheterna att ytterligare stärka arbetstagarnas och de fackliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar med eftertryck regeringen att garantera respekt för arbetsrätten, i både den privata och den offentliga sektorn, och att förbättra trepartssamtalen inom den sociala dialogen för att stärka fackföreningarnas roll och uppmuntra till ett bredare stöd för genomförande av reformlagstiftning. Parlamentet noterar att dialogen har avbrutits sedan det nationella arbetsrådet avlutades i mars 2013 och att den sociala dialogen mellan arbetsmarknadens två parter fortfarande är svag, särskilt inom den privata sektorn. Parlamentet påminner om att social dialog och respekt för arbetstagarnas rättigheter är hörnstenar i en social marknadsekonomi.

35.  Europaparlamentet betonar att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt skyddet av barns rättigheter, och efterlyser investeringar i tidigt lärande, särskilt för barn från marginaliserade grupper eller minoritetsgrupper, för att förhindra utestängning, samt riktade åtgärder för att garantera barnomsorg, livsmedels- och familjestöd så att fattigdom inte överförs från generation till generation. Det är viktigt att omedelbart förbättra situationen för minderåriga i rättsliga förfaranden, i enlighet med bästa metoder inom EU. Parlamentet betonar betydelsen av att garantera finansiering av de offentliga utbildningssystemen. Parlamentet uppmanar myndigheterna att anta strategin för rättvisa för barn, och framhåller att korruptionen inom rättsväsendet fortsätter att hindra genomförandet av lagstiftningen mot människohandel och åtgärder för skydd av offer.

Regionalt samarbete

36.  Europaparlamentet gläds åt Albaniens stabiliserande roll på västra Balkan, särskilt inom ramen för landets förbindelser med grannländerna, varav några har stora albanska minoriteter, samt dess bidrag till harmonin mellan religioner.

37.  Europaparlamentet välkomnar att den nya regeringen motsatt sig det nationalistiska klimatet, och har för avsikt att föra en politik som går ut på att undanröja problem med sina grannar. Parlamentet betonar den centrala roll som Albanien spelar när det gäller att främja goda grannförbindelser på västra Balkan. Albanien uppmuntras att stå fast vid sin konstruktiva regionala inställning.

o
o   o

38.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Albaniens regering och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2012)0453.
(2) Antagna texter, P7_TA(2012)0508.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0434.


Förberedelse inför Europeiska rådets möte (19 - 20 december 2013)
PDF 210kWORD 46k
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om förberedelse inför Europeiska rådets möte (19–20 december 2013) (2013/2626(RSP))
P7_TA(2013)0597B7-0560/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina resolutioner av den 12 juni 2013 om att stärka den europeiska demokratin i framtidens EMU(1), den 23 maj 2013 om kommande lagstiftningsförslag om EMU: svar på kommissionens meddelanden(2) och den 21 november 2013 om kommissionens meddelande Att stärka den ekonomiska och monetära unionens sociala dimension(3),

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU-institutionerna och medlemsstaterna har gjort kraftfulla insatser för att återupprätta den finansiella trovärdigheten och stabiliteten, särskilt genom att anta och genomföra strukturella reformer och genom att anta den nya ramen för ekonomisk styrning. Dessa insatser måste kompletteras med en verklig bankunion.

B.  Det behövs bättre ekonomipolitisk samordning för att man ska kunna öka konkurrenskraften och hållbarheten och skapa arbetstillfällen i EU.

C.  Gemenskapsmetoden är rätt sätt att ta itu med utmaningarna för EU och dess valuta.

D.  Alla beslut bör underbyggas av parlamentarisk granskning och ansvarstagande på den nivå där besluten fattats.

E.  Full respekt för och grundlig tillämpning av EU‑rätten är basen för denna politik.

F.  Den geostrategiska miljön är ombytlig, förändras snabbt och karakteriseras av nya säkerhetspolitiska utmaningar, USA intresserar sig alltmer för Asien och Stillahavsområdet och vi märker dessutom effekterna av finanskrisen. Av dessa skäl måste EU ta sitt ansvar som trovärdig säkerhetsgarant med verklig strategisk självständighet, i synnerhet i sitt närområde, vilket kommer att stärka säkerheten även i EU.

G.  Det enda sättet för stats- och regeringscheferna att hantera dessa geopolitiska tendenser och de icke samordnade minskningarna i försvarsbudgetarna är att skynda på samordningen av samarbetet i försvarsfrågor.

Om bankunionen

1.  Europaparlamentet insisterar på att gemenskapsmetoden är rätt sätt att hantera utmaningarna för EU och dess valuta, inbegripet reglering av finansiella tjänster och bankunionen.

2.  Europaparlamentet påminner Europeiska rådet om det politiska åtagandet att fatta beslut om den gemensamma rekonstruktionsmekanismen före valperiodens slut. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet att förnya sitt krav på ministerrådet att slutföra förhandlingarna om direktivet om insättningsgarantisystem och ramen för återhämtning och rekonstruktion innan 2013 löper ut.

Om fördjupande av EMU

3.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att på grundval av fördragen göra ett politiskt åtagande om att utarbeta lagstiftning om bättre ekonomipolitisk samordning. Parlamentet förväntar sig att parlamentet och övriga EU‑institutioner kommer att enas om de viktigaste inslagen i en sådan förbättrad ekonomipolitisk samordning före valperiodens slut.

4.  Europaparlamentet anser att man, på grundval av ovannämnda förbättrade ekonomipolitiska samordning och genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet, bör anta en rättsakt om ”konvergensriktlinjer” vilken bör innehålla ett mycket begränsat antal mål för de mest brådskande reformåtgärderna för en bestämd period.

5.  Europaparlamentet upprepar sin begäran att medlemsstaterna ska se till att de nationella reformprogrammen – som bör upprättas på grundval av ovannämnda konvergensriktlinjer och kontrolleras av kommissionen – debatteras och antas av de nationella parlamenten. Parlamentet anser att detta är av avgörande betydelse för att stärka delaktigheten och det demokratiska ansvaret i hela processen.

6.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör åta sig att fullt ut genomföra sina nationella reformprogram, efter kommissionens kontroll. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna på denna grundval skulle kunna ingå ett ”konvergenspartnerskap” med EU-institutionerna, med möjlighet till villkorad finansiering av reformåtgärder.

7.  Europaparlamentet upprepar att ett starkare ekonomiskt samarbete bör gå hand i hand med en incitamentbaserad mekanism. Parlamentet anser att andra möjliga typer av finansiering eller instrument, t.ex. en solidaritetsmekanism, måste ingå i EU:s budget, men ligga utanför de överenskomna taken i den fleråriga budgetramen.

8.  Europaparlamentet påminner om att fördraget om stabilitet, samordning och styrning måste ha integrerats i EU‑rätten senast den 1 januari 2018, på grundval av en bedömning av hur genomförandet har gått, i enlighet med artikel 16 i det fördraget.

9.  Europaparlamentet påminner om sin principiella ståndpunkt att en förstärkt ekonomisk och monetär union inte bör splittra EU utan tvärtom leda till ökad integration och starkare styrning, vilket bör vara öppet och frivilligt för alla medlemsstater som inte tillhör euroområdet.

10.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att fullt ut följa bestämmelserna i artikel 15.1 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget).

Om försvarspolitiken

11.  Den geostrategiska miljön är ombytlig, förändras snabbt och karakteriseras av nya säkerhetspolitiska utmaningar, USA visar ett allt större intresse för Asien och Stillahavsområdet och vi ser dessutom effekterna av finanskrisen. Av dessa skäl anser Europaparlamentet att EU, utan att överlappa det arbete som görs inom Nato, måste ta sitt ansvar som global politisk aktör och trovärdig säkerhetsgarant, i synnerhet i sitt närområde och med verklig strategisk självständighet, för att främja internationell fred och säkerhet, skydda sina intressen i världen och garantera sina medborgares säkerhet. Parlamentet understryker i detta sammanhang att EU måste föra en konsekvent politik och snabbare och effektivare ta sitt ansvar i dessa frågor.

12.  Europaparlamentet konstaterar att EU för närvarande brottas med betydande ekonomiska begränsningar och att medlemsstaterna, av såväl ekonomiska och budgetmässiga som politiska skäl, med eller utan koppling till krisen i euroområdet, befinner sig i en fas med icke samordnade minskningar av ländernas försvarsbudgetar. Parlamentet framhåller att dessa åtgärder kan påverka den militära kapaciteten i negativ riktning och därmed även EU:s förmåga att verkligen ta sitt ansvar för att bevara freden, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten.

13.  Europaparlamentet anser att EU:s stats- och regeringschefer, för att ta itu med ovannämnda utmaningar, måste ta tillfället i akt i samband med rådets möte i december 2013 och uttrycka ett tydligt stöd för ett starkare europeiskt försvarssystem.

14.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens meddelande av den 24 juli 2013 Mot en mer konkurrenskraftig och effektiv försvars- och säkerhetssektor (COM(2013)0542) och slutrapporten av den 15 oktober 2013 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik/chefen för Europeiska försvarsbyrån.

15.  Europaparlamentet uppmuntrar Europeiska rådet att genomföra de förslag som parlamentet lagt fram i sina betänkanden om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp), den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och det europeiska försvarets industriella och tekniska bas.

16.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna först måste engagera sig för att åtgärda den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens operativa brister genom att utlova sitt stöd för såväl civila uppdrag som militära insatser inom GSFP, i synnerhet genom att bidra med kapacitet.

17.  Europaparlamentet understryker att det i Lissabonfördraget infördes flera nya instrument inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken som ännu inte har tagits i bruk. Parlamentet betonar att de nya bestämmelserna måste tillämpas för att den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken ska kunna stärkas ytterligare, och uppmanar rådet att dra full fördel av ovannämnda instrument, till exempel ett permanent strukturerat samarbete mellan medlemsstater (artikel 46.6 i EU-fördraget), startfonden (artikel 41.3 i EU-fördraget) och möjligheten att anförtro uppdrag och insatser inom GSFP åt just den gruppen medlemsstater (artiklarna 42.5 och 44.1 i EU-fördraget).

18.  Europaparlamentet uppmärksammar vikten av att inleda en strategisk diskussion i syfte att fastställa EU:s målsättningar och prioriteringar och utarbeta en färdplan med tidsfrister för ett djupare samarbete i försvarsfrågor (en vitbok som skulle tjäna som en ram för reflektioner över de nationella processerna).

19.  Europaparlamentet uppmanar rådet att inleda ett stärkt samarbete i fråga om rustning, framför allt genom att ge Europeiska försvarsbyrån befogenhet att fullt ut spela sin roll för att främja samordning, se över åtaganden, prioritera investeringar i teknik (inklusive strategiska faktorer såsom lufttankning, satellitkommunikation, strategisk luftbro, fjärrstyrda flygsystem, it-försvar och det gemensamma europeiska luftrummet), gå med på en större användning av koalitioner av villiga stater/kärngrupper samt hitta en fungerande lösning för användningen av insatsstyrkor.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra utfästelser till stöd för ett stärkande av det europeiska försvarets industriella och tekniska bas, i syfte att övervinna fragmenteringen av – och förbättra kreativiteten och styrkan hos – de europeiska företagen genom en bättre samordning av planeringen av de nationella försvarsbudgetarna (eventuellt genom att upprätta en europeisk planeringstermin för försvarsfrågor) och bättre samordning på företagsnivå (harmonisering av standarder och certifiering av försvarsutrustning). Parlamentet efterlyser ytterligare incitament och stöd för försvarsindustrin, med ett åtagande om att utveckla nyckelteknik och nyckelsystem inom försvarssektorn (skattelättnader, ekonomiskt stöd till forskning och utveckling samt institutionalisering av synergier mellan civil och militär kapacitet).

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att kraftigt fördjupa sitt samarbete och sin samordning om de försvarsaspekter som är relevanta för en effektiv GSFP. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ha mycket högre ambitioner när det gäller processen för sammanslagning och gemensamt utnyttjande.

22.  Europaparlamentet framhåller att EU:s styrka jämfört med andra organisationer ligger i dess unika potential att mobilisera alla tillgängliga politiska, ekonomiska, utvecklingsinriktade och humanitära instrument till stöd för unionens civila och militära krishantering, uppdrag och insatser, under en enda politisk myndighet – vice ordföranden/den höga representanten – och att denna övergripande strategi, antingen genom sin ”mjuka makt” eller vid behov genom mer kraftfulla åtgärder, ger EU en unik och vida erkänd flexibilitet och effektivitet.

23.  Europaparlamentet stöder inrättandet av ett försvarsministerråd för att ge försvarsfrågorna den vikt de förtjänar.

24.  Europaparlamentet uppmanar stats- och regeringscheferna att – med tanke på det europeiska försvarets strategiska betydelse och omfattningen på de utmaningar som unionen står inför – i december 2015 gå igenom vilka framsteg som gjorts när det gäller genomförandet av rådets slutsatser från december 2013, på grundval av en genomföranderapport från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

25.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över den politiska situationen i Ukraina i efterdyningarna av toppmötet i Vilnius. Parlamentet anmodar Europeiska rådet att ta upp denna fråga och anser att det bör inrättas en särskild arbetsgrupp med uppgift att analysera situationen.

o
o   o

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0269.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0222.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0515.


Konstitutionella problem med ett styre på flera nivåer i Europeiska unionen
PDF 251kWORD 88k
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om konstitutionella problem med flernivåstyrning i Europeiska unionen (2012/2078(INI))
P7_TA(2013)0598A7-0372/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av fördraget om inrättande av Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM)(1),

–  med beaktande av fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen(2),

–  med beaktande av ”sexpacket”(3),

–  med beaktande av ”tvåpacket”(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(5),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 12 september 2013 om förslaget till rådets förordning om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut(6),

–  med beaktande av rapporten av den 5 december 2012 från ordförandena för Europeiska rådet, Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken och Eurogruppen, Mot en verklig ekonomisk och monetär union(7),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 november 2012 "En plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union – Inledningen till en debatt om Europa" (COM(2012)0777),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 november 2012 med rekommendationer till kommissionen om rapporten från ordförandena för Europeiska rådet, Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken och Eurogruppen, Mot en verklig ekonomisk och monetär union(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2013 om kommande lagstiftningsförslag om EMU(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2013 om att stärka den europeiska demokratin i framtidens EMU(10),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7‑0372/2013), och av följande skäl:

A.  Differentiering är ett väsentligt drag i den europeiska integrationsprocessen och ett sätt att möjliggöra framsteg i denna process och garantera grundläggande respekt för jämlikhetsprincipen, som innebär jämlik behandling av jämlika situationer och ojämlik behandling av ojämlika situationer.

B.  Differentierad integration bör fortsätta att fungera som en förelöpare för att fördjupa den europeiska integrationen eftersom den inleds av en grupp av medlemsstater, står öppen för alla medlemsstater och syftar till fullständig integration i fördragen.

C.  Det finns två former av differentierad integration: ”integration i flera hastigheter”, där länderna försöker nå samma mål enligt olika tidsramar, och ”integration på flera nivåer”, där länderna har kommit överens om att ha olika mål.

D.  Differentieringen får inte undergräva unionsmedborgarskapet, som är den grundläggande statusen för medlemsstaternas medborgare och ger dem som befinner sig i samma situation möjlighet att inom fördragets räckvidd behandlas lika inför lagen, oberoende av nationalitet.

E.  All differentiering kommer att respektera och därigenom stärka enhetligheten i unionens rättsordning och dess effektivitet och samstämdhet, principen om icke-diskriminering på grund av nationalitet, inrättandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser och den inre marknadens sätt att fungera.

F.  Man kan använda sig av differentiering närhelst gemensamma åtgärder inte är möjliga eller genomförbara.

G.  Differentiering är och bör alltid vara inbäddad i Europeiska unionens enda institutionella ram.

H.  Differentierad integration måste respektera subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5 i EU-fördraget och protokoll (nr 2) om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

I.  Fördragen föreskriver flera valmöjligheter och instrument för differentierad integration, däribland begränsning av det territoriella tillämpningsområdet, säkerhetsklausuler, undantag, möjlighet att inte delta, möjlighet att delta senare, fördjupat samarbete och bestämmelser som gäller endast de medlemsstater som har euron som valuta, under förutsättning att sådana instrument respekterar enhetligheten, effektiviteten och samstämdheten hos unionens rättsordning och är inbäddade i den enda institutionella ramen (gemenskapsmetoden).

J.  Vissa medlemsstater har fått möjlighet att inte delta i vissa delar av EU:s politik – i enlighet med olika protokoll till fördragen – vilket kan äventyra enhetligheten, effektiviteten och samstämdheten hos unionens rättsordning.

K.  Undantag enligt artikel 27 andra stycket i EUF-fördraget möjliggör en differentiering mellan vissa medlemsstater i en rättsakt som riktar sig till alla medlemsstater. Målet är ändå att successivt upprätta den inre marknaden och säkerställa dess funktion.

L.  EUF-fördraget innehåller i artiklarna 114.4, 114.5, 153.4, 168.4, 169.4 och 193 säkerhetsklausuler som gör det möjligt för medlemsstaterna att behålla eller införa strängare skyddsåtgärder inom tillämpningsområdet för en rättsakt som riktar sig till alla medlemsstater.

M.  Fördjupat samarbete kräver deltagande av minst nio medlemsstater på ett område som omfattas av en av unionens icke-exklusiva befogenheter. Icke-deltagande medlemsstater får delta i överläggningar men inte i omröstningar, och det fördjupade samarbetet står alltid öppet för alla medlemsstater.

N.  Förfarandet för fördjupat samarbete gör det möjligt att som en sista utväg anta åtgärder som är bindande för en grupp av medlemsstater efter godkännande av rådet med kvalificerad majoritet eller, på Gusp-området, efter enhälligt godkännande.

O.  Denna mekanism används redan för EU-omfattande lagstiftning om äktenskapsskillnad och för europeisk patenträtt, och den godkändes av Europaparlamentet och rådet på skatteområdet för införandet av en skatt på finansiella transaktioner.

P.  Inom området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har grupper av medlemsstater möjlighet att ta sig an särskilda uppgifter eller uppdrag, och inom området för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken planerar man att inrätta en permanent kärngrupp av stater med militär kapacitet.

Q.  Historiskt sett kan olika former av differentierad integration representeras av följande: Schengenavtalet från 1986 och Schengenkonventionen från 1990, som undertecknades av en grupp medlemsstater som avskaffade sina inbördes gränskontroller, avtalet om socialpolitik från 1991 mellan en grupp medlemsstater, som utökade tidigare EG-befogenheter på området för sysselsättning och sociala rättigheter och möjliggjorde omröstning med kvalificerad majoritet, och Prümfördraget från 2005 mellan en grupp medlemsstater och Norge om uppgiftsutbyte och samarbete mot terrorism.

R.  Schengenregelverket integrerades i fördragen genom Amsterdamfördraget. Förenade kungariket, Irland och Danmark beviljades möjligheten att inte delta.

S.  Förenade kungariket och Irland får när som helst begära att delta i vissa eller alla bestämmelser i Schengenregelverket, medan Danmark är bundet av det ursprungliga Schengenavtalet och den ursprungliga Schengenkonventionen.

T.  Prümfördraget har delvis integrerats i EU:s rättsliga ram.

U.  Avtalet om socialpolitik integrerades i fördragen genom Amsterdamfördraget utan någon möjlighet att inte delta.

V.  Fördragen anger flera möjligheter när det gäller sysselsättnings- och socialpolitiken, och dessa har inte utnyttjats fullt ut, framför allt inte artiklarna 9, 151 och 153 i EUF-fördraget och heller inte artikel 329 i EUF-fördraget rent allmänt. Det går alltså att öka den sociala konvergensen utan fördragsändring och utan att inkräkta på subsidiaritetsprincipen.

W.  Fördraget om inrättande av Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) och fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen (”finanspakten”) ingicks i ett mellanstatligt sammanhang utanför fördragen.

X.  Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) och ESM regleras genom avtal enligt internationell rätt vilka ingåtts av de medlemsstater som har euron som valuta.

Y.  Inom högst fem år efter det att fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen har trätt i kraft ska man på grundval av en utvärdering av erfarenheterna från dess genomförande vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med EU-fördraget och EUF-fördraget i syfte att införliva fördragets innehåll inom i unionens rättsliga ramar. Fördraget har ingåtts enligt internationell rätt av alla medlemsstater utom Förenade kungariket och Tjeckien.

Z.  Euro plus-pakten, Europa 2020-strategin och tillväxt- och sysselsättningspakten bör integreras i unionslagstiftningen och bereda väg för införandet av en konvergenskod för medlemsstaternas ekonomier.

AA.  Internationella avtal som ingås utanför EU:s rättsliga ram och syftar till att förverkliga mål i fördragen har använts som den absolut sista utvägens instrument för differentierad integration och föreskriver en skyldighet att integrera det berörda internationella avtalets innehåll i fördragen.

AB.  Inrättandet av Ekonomiska och monetära unionen (EMU) utgjorde ett kvalitativt steg i integrationen och definierade en modell för flernivåstyrning som påverkar både institutionerna och förfarandena.

AC.  En medlemsstat har, om den så önskar, ett permanent undantag från att ansluta sig till euron (protokoll nr 15) och en annan har ett konstitutionellt undantag (protokoll nr 16).

AD.  På området för den monetära politiken föreskriver bestämmelserna om ECB dels en differentiering av den institutionella strukturen, med ECB-rådet som det viktigaste beslutsfattande organet, sammansatt av medlemmar endast från de medlemsstater som har euron som valuta, och ECB:s allmänna råd, där också de medlemsstater som inte har euron som valuta ingår, dels en differentiering av den finansiella strukturen, där alla medlemsstaters centralbanker är tecknare av kapital i ECB (artikel 28.1 i ECB:s stadga), medan endast centralbankerna i de länder som har euron som valuta betalar sin tecknade andel av ECB:s kapital (artikel 48.1 i ECB:s stadga).

AE.  Artikel 127.6 i EUF-fördraget ger rådet befogenhet att tilldela ECB särskilda uppgifter i samband med tillsynen över kreditinstitut och andra finansinstitut, med undantag av försäkringsföretag, och har använts som rättslig grund för en förordning som inrättar den gemensamma tillsynsmekanismen för euroområdet och föreskriver ett frivilligt deltagande av medlemsstater som inte har euron som valuta genom att inrätta ett nära samarbete med ECB.

AF.  Genom artikel 139 i EUF-fördraget undantas vissa medlemsstater från tillämpningen av särskilda fördragsbestämmelser och från därmed sammanhängande rösträtt.

AG.  I artiklarna 136 och 138 i EUF-fördraget föreskrivs en särskild form för antagande av åtgärder som är tillämpliga på de medlemsstater som har euron som valuta, där omröstningen i rådet begränsas till företrädarna för dessa medlemsstater och där – när förfarandet så kräver – hela Europaparlamentet ska hålla en omröstning.

AH.  Artikel 136 i EUF-fördraget har redan använts jämförd med artikel 121.6 för att anta förordningar.

AI.  På området för forskning, teknisk utveckling och rymden gör artikel 184 i EUF-fördraget det möjligt att fastställa tilläggsprogram till det fleråriga ramprogrammet, med deltagande av endast vissa medlemsstater, som finansierar dessa program med förbehåll för unionens eventuella deltagande. Tilläggsprogrammen antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, vilket innebär att hela rådet och hela Europaparlamentet deltar, förutsatt att detta godkänns av de medlemsstater som berörs av dessa tilläggsprogram.

AJ.  Enligt artikel 21 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 hindrar inte principen om budgetens universalitet att en grupp medlemsstater ger ett finansiellt bidrag till EU:s budget eller en särskild inkomst till en särskild utgiftspost, vilket redan hänt exempelvis i fråga om högflödesreaktorn i enlighet med beslut 2012/709/Euratom.

AK.  Genom artikel 137 i EUF-fördraget och protokoll nr 14 inrättades Eurogruppen som ett informellt organ.

AL.  För att EMU ska fungera smidigt krävs ett fullständigt och snabbt genomförande av de åtgärder som redan överenskommits genom den förstärkta ramen för ekonomisk styrning, såsom den förstärkta stabilitets- och tillväxtpakten och den europeiska planeringsterminen, i kombination med tillväxtfrämjande åtgärder.

AM.  Ett fördjupat EMU kräver mer omfattande befogenheter, finansiella resurser och demokratisk ansvarsskyldighet, och dess inrättande bör ske i två steg som grundas på för det första ett omedelbart och heltäckande utnyttjande av potentialen i de befintliga fördragen och för det andra en fördragsändring som definieras av ett konvent.

AN.  För att styrningen av EMU ska kunna vara effektiv, legitim och demokratisk bör den grundas på unionens institutionella och rättsliga ramar.

AO.  Demokratisk legitimitet och ansvarsskyldighet måste garanteras på den nivå där besluten fattas.

AP.  EMU inrättas av unionen, vars medborgare representeras direkt på unionsnivå av Europaparlamentet.

A.PRINCIPER

1.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på ett verkligt EMU där unionens befogenheter utökas, särskilt på området för den ekonomiska politiken, och där unionens budgetkapacitet, kommissionens roll och demokratiska ansvarsskyldighet och parlamentets rättigheter stärks.

2.  Europaparlamentet anser att en sådan ökad budgetkapacitet bör baseras på särskilda egna medel (inbegripet en skatt på finansiella transaktioner) och en budgetkapacitet som via EU:s budget bör stödja tillväxt och social sammanhållning genom att åtgärda obalanser, strukturella skillnader och finansiella nödlägen som är direkt kopplade till den monetära unionen, utan att EU-budgetens traditionella uppgift att finansiera den gemensamma politiken undergrävs.

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens utkast och uppmanar kommissionen att snarast – och inom ramen för medbeslutandeförfarandet när så är juridiskt möjligt – lägga fram lagstiftningsförslag som möjliggör genomförandet av utkastet, bland annat i fråga om ytterligare budgetsamordning, utökning av den fördjupade politiska samordningen avseende skattefrågor och sysselsättning samt inrättande av en särskild finanspolitisk kapacitet för att EMU ska kunna stödja genomförandet av de politiska besluten. Vissa av dessa aspekter kommer att kräva en fördragsändring.

4.  Europaparlamentet anser att det behövs snabba åtgärder inom var och en av de fyra grundstenar som anges i rapporten Mot en verklig ekonomisk och monetär union, som lades fram av ordförandena Van Rompuy, Juncker, Barroso och Draghi, särskilt vad gäller följande:

   a) En integrerad budgetram som tryggar den finansiella stabiliteten i framför allt euroområdet och minimerar de kostnader som de europeiska medborgarna måste bära för bankkonkurser. En sådan ram lyfter ansvaret för tillsyn till EU-nivå, skapar gemensamma mekanismer för avveckling av banker och garanterar kundernas insättningar.
   b) En integrerad ram för den ekonomiska politiken, som har tillräckligt många mekanismer för att säkerställa att nationella och europeiska åtgärder vidtas som främjar hållbar tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft samt är förenliga med en välfungerande ekonomisk och monetär union.
   c) Säkerställande av den nödvändiga demokratiska legitimiteten och ansvarsutkrävandet för beslutsfattandet inom EMU, grundat på gemensamt ansvar för gemensamma åtgärder samt på solidaritet.

5.  Europaparlamentet anser att en bättre och tydligare fördelning av befogenheter och resurser mellan EU och medlemsstaterna kan och måste gå hand i hand med starkare parlamentarisk kontroll och ansvarsskyldighet när det gäller nationella befogenheter.

6.  Europaparlamentet upprepar att styrningen av ett verkligt EMU måste placeras inom unionens institutionella ramar för att kunna vara verkligt legitim och demokratisk.

7.  Europaparlamentet anser att differentiering är ett användbart och lämpligt verktyg för att främja en fördjupad integration, som om den garanterar EU:s integritet kan visa sig vara nödvändig för att åstadkomma ett verkligt EMU inom unionen.

8.  Europaparlamentet betonar att de befintliga förfarandena för differentierad integration enligt fördragen gör det möjligt att ta ett första steg i inrättandet av ett verkligt EMU som helt och hållet är förenligt med kraven på större demokratisk ansvarsskyldighet, ökade finansiella resurser och bättre beslutsförmåga. Parlamentet uppmanar alla institutioner att snabbt gå vidare genom att maximalt utnyttja de möjligheter och den flexibilitet som de gällande fördragen ger och samtidigt förbereda för nödvändiga fördragsändringar i syfte att garantera rättslig säkerhet och demokratisk legitimitet. Parlamentet upprepar att alternativet med ett nytt mellanstatligt avtal bör uteslutas.

9.  Europaparlamentet betonar att de fördragsändringar som behövs för att fullborda ett verkligt EMU och inrättandet av en medborgarnas och staternas union kan bygga på den differentierade integrationens befintliga instrument och förfaranden och dess befintliga praxis och filosofi, samtidigt som dessas effektivitet och samstämdhet förbättras. Parlamentet bekräftar att man till fullo kommer att utnyttja sin rätt att förelägga rådet förslag till ändringar av fördragen, som sedan ska granskas av ett konvent, för att fullborda utformningen av ett verkligt EMU.

10.  Europaparlamentet erinrar om att debatten om ett styre på flera nivåer inte överlappar frågan om flernivåstyrning, som handlar om maktbalans och medverkan från nationella, regionala och lokala myndigheters sida.

11.  Europaparlamentet betonar att differentieringen måste förbli öppen och ha som mål att till slut inkludera alla medlemsstater, för att stämma överens med sin karaktär av medel för att främja integration, slå vakt om EU:s enhet och garantera fullvärdig respekt för jämlikhetsprincipen.

12.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt med balans mellan sysselsättningspolitiken och den ekonomiska politiken enligt artiklarna 121 och 148 i EUF-fördraget för att EU ska kunna utvecklas positivt.

B.FÖRFARANDEN

13.  Europaparlamentet anser att differentiering företrädesvis, när så är möjligt, bör ske inom en rättsakt som riktar sig till alla medlemsstater, med hjälp av undantag och säkerhetsklausuler, i stället för att vissa medlemsstater på förhand utesluts från en rättsakts territoriella tillämpningsområde. Det bör emellertid betonas att ett stort antal undantag och säkerhetsklausuler undergräver såväl EU:s enhet som samstämdheten och effektiviteten hos EU:s rättsliga ram.

14.  Europaparlamentet anser att samordningen av ekonomisk politik, sysselsättningspolitik och socialpolitik hör till kategorin delad befogenhet, som enligt artikel 4.1 i EUF-fördraget omfattar alla de områden som inte ingår i de uttömmande förteckningarna över exklusiv eller kompletterande befogenhet.

15.  Europaparlamentet anser att den särskilda karaktären hos åtgärder som antas enligt artikel 136 i EUF-fördraget följaktligen inte bara hänger samman med att dessa åtgärder är specifika för de medlemsstater som har euron som valuta, utan också innebär att åtgärdernas bindande verkan kan vara större. Parlamentet anser dessutom att rådet enligt artikel 136 i EUF-fördraget på rekommendation av kommissionen, och efter omröstning med endast de ledamöter av rådet som företräder medlemsstater som har euron som valuta, får anta bindande riktlinjer för den ekonomiska politiken för euroländerna inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

16.  Om vissa medlemsstater inte vill delta i antagandet av en rättsakt på området för unionens icke-exklusiva befogenhet bör man, framhåller Europaparlamentet, inrätta ett fördjupat samarbete i enlighet med den relevanta fördragsbestämmelsen, i stället för att ingå internationella avtal utanför EU:s rättsordning.

17.  Europaparlamentet anser att artikel 352 i EUF-fördraget, som ger rådet befogenhet att anta lämpliga åtgärder för att nå något av de mål som avses i fördragen om fördragen inte föreskriver de nödvändiga befogenheterna för detta, kan användas jämförd med artikel 20 i EU-fördraget och därmed göra det möjligt att aktivera flexibilitetsklausulen när enhälligt samtycke inte kan uppnås i rådet genom mekanismen för fördjupat samarbete.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i situationer då medlemsstaterna inte är ense om den politiska inriktningen och detta hindrar framsteg utöka principen om fördjupat samarbete i frågor som berör social- och sysselsättningspolitiken.

19.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att ta med utgifter till följd av genomförandet av fördjupat samarbete i EU:s budget som annan inkomst eller särskilda egna medel, så att man säkrar efterlevnaden av principerna för EU:s budgetlagstiftning och garanterar Europaparlamentets nyckelposition som budgetmyndighet.

20.  Europaparlamentet efterlyser en systematisk användning av artikel 333.2 i EUF-fördraget när ett fördjupat samarbete inrättas på ett område som omfattas av en av unionens icke-exklusiva befogenheter som hänvisar till ett särskilt lagstiftningsförfarande. Parlamentet uppmanar rådet att genom enhällighet bland de deltagande medlemsstaterna anta ett beslut som föreskriver att de, i syfte att bedriva det fördjupade samarbetet, avser att handla i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

21.  Europaparlamentet efterlyser, när så är möjligt, en systematisk användning av övergångsklausulen i artikel 48.7 i EU-fördraget i andra förfaranden än fördjupat samarbete, så att den demokratiska legitimiteten och effektiviteten i EMU:s styrning stärks.

22.  Europaparlamentet anser att man i de fall då användning av övergångsklausulen inte är möjlig, som exempelvis när det gäller antagande av riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningen eller den årliga tillväxtöversikten, fullt ut bör utnyttja möjligheten att sluta interinstitutionella avtal av bindande karaktär.

23.  Europaparlamentet påminner om att syftet med artikel 48 i EU-fördraget också är att garantera demokratisk legitimitet för varje fördragsändring genom kravet på att Europaparlamentet obligatoriskt ska göras delaktigt i ändringsförfarandet och i de nationella parlamentens påföljande ratificeringsförfarande.

24.  Europaparlamentet samtycker inte till ”avtalsarrangemang” utan efterlyser bättre sätt att formellt koppla de medel som ställs till förfogande inom ramen för konkurrens- och konvergensinstrumentet och strukturreformerna. Parlamentet upprepar att unionens brist på befogenheter och förmåga kan övervinnas genom att man vid behov använder de lämpliga förfaranden som fastställs i fördragen eller, i brist på lämplig rättslig grund, ändrar fördragen.

C.DEMOKRATI OCH INSTITUTIONER

25.  Europaparlamentet påminner om att EMU i enlighet med artikel 3.4 i EU‑fördraget inrättas av unionen och att EMU:s funktionssätt måste grundas på den representativa demokratin.

26.  Europaparlamentet betonar att det är den enda institution där medborgarna är direkt representerade på unionsnivå och att det är EMU:s parlamentariska organ. För att säkra EMU:s demokratiska legitimitet och funktionssätt är det mycket viktigt att parlamentet på lämpligt sätt blir delaktigt. Detta är också är en förutsättning för eventuella fortsatta steg mot en bankunion, en finanspolitisk union och en ekonomisk union.

27.  Europaparlamentet understryker att sann legitimitet och ansvarsskyldighet måste garanteras på nationell nivå och EU-nivå av de nationella parlamenten respektive Europaparlamentet. Parlamentet hänvisar till den princip som beskrivs i slutsatserna från Europeiska rådets möte i december 2012 om att det allmänna målet under processen förblir ”att säkerställa demokratisk legitimitet och ansvarsskyldighet på den nivå där besluten fattas och genomförs”.

28.  Europaparlamentet beklagar därför bristen på parlamentarisk kontroll över trojkan, EFSF och ESM.

29.  Europaparlamentet anser att varje formell differentiering av rättigheter till parlamentariskt deltagande med hänsyn till härkomsten för ledamöterna av Europaparlamentet utgör en diskriminering på grund av nationalitet. Förbudet mot sådan diskriminering är en grundläggande princip för Europeiska unionen, och en sådan diskriminering strider mot principen om jämlikhet mellan unionsmedborgarna i enlighet med artikel 9 i EU-fördraget.

30.  När det gäller åtgärder som antas i enlighet med artikel 136 i EUF-fördraget eller i samband med inrättandet av fördjupat samarbete anser Europaparlamentet att den asymmetri som följer av delaktigheten av å ena sidan företrädarna i rådet för de medlemsstater som har euron som valuta (eller företrädarna för de deltagande länderna) och å andra sidan Europaparlamentet och kommissionen, vilka företräder alla unionsmedborgare och främjar unionens allmänna intressen, till fullo stämmer överens med principerna för differentiering och att denna asymmetri inte minskar utan tvärtom ökar legitimiteten för dessa åtgärder.

31.  Europaparlamentet betonar att dess interna bestämmelser erbjuder tillräckligt manöverutrymme för att organisera särskilda former för differentiering på grundval av politiska överenskommelser inom och bland de politiska grupperna för att möjliggöra en lämplig granskning av EMU. Parlamentet påminner om att det i artikel 3.4 i EU-fördraget föreskrivs att ”unionen ska upprätta en ekonomisk och monetär union som har euron som valuta”. I protokoll nr 14 om Eurogruppen nämns ”behovet av särskilda bestämmelser för en förstärkt dialog mellan de medlemsstater som har euron som valuta i avvaktan på att euron blir valuta i unionens alla medlemsstater”. Om denna förmodade övergångssituation kommer att fortsätta måste man inom parlamentet överväga att utveckla en lämplig ansvarighetsmekanism för det nuvarande euroområdet och de medlemsstater som avser att ansluta sig.

32.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att intensifiera samarbetet med de nationella parlamenten på grundval av artikel 9 i protokoll nr 1, som fogats till fördragen, och välkomnar överenskommelsen om inrättandet av en interparlamentarisk konferens för diskussion om budgetpolitik och ekonomisk politik. Parlamentet betonar emellertid att ett sådant samarbete inte bör ses som inrättandet av ett nytt gemensamt parlamentariskt organ, vilket skulle vara både ineffektivt och illegitimt ur demokratisk och konstitutionell synvinkel, och bekräftar att det inte finns något alternativ till ett formellt stärkande av Europaparlamentets fulla legitimitet som parlamentariskt organ på unionsnivå i syfte att stärka EMU:s demokratiska styrning.

33.  Europaparlamentet betonar att eurotoppmötena och Eurogruppen är informella diskussionsorgan och inte beslutsfattande institutioner som hör till styrningen av EMU.

34.  Europaparlamentet betonar den nyckelroll som kommissionen har i EMU:s styrning, som också bekräftas av fördragen om finanspakten och ESM, genom att säkerställa EU-fördragens rättsordning och tillvaratagandet av hela unionens gemensamma intresse.

D.DIFFERENTIERAD INTEGRATION INOM DE BEFINTLIGA FÖRDRAGEN: MOT ETT VERKLIGT EMU

35.  Europaparlamentet anser att gemenskapsmetoden bör tillämpas på alla åtgärder som syftar till att stärka EMU. Enligt artikel 16 i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen ska nödvändiga åtgärder vidtas inom högst fem år efter det att fördraget har trätt i kraft, på grundval av en utvärdering av erfarenheterna från dess genomförande och i enlighet med EU-fördraget och EUF-fördraget, i syfte att införliva innehållet i fördraget inom Europeiska unionens rättsliga ramar.

36.  Europaparlamentet betonar att de medlemsstater som har euron som valuta och de som har åtagit sig att ansluta sig till den måste öka sina insatser för att dels stärka stabiliteten och överensstämmelsen med fördraget, dels öka konkurrenskraften, effektiviteten, transparensen och den demokratiska ansvarsskyldigheten. Parlamentet påminner om att euron är Europeiska unionens valuta och att alla medlemsstater, utom de som har fått undantag, förväntas att på sikt ansluta sig till euron.

37.  Europaparlamentet noterar att de nationella regeringarna och EU:s institutioner, för att mildra krisen och ta itu med de strukturella bristerna i EMU:s uppbyggnad, har vidtagit en rad åtgärder för att garantera den finansiella stabiliteten och förbättra den ekonomiska styrningen. De beslut som har fattats rör endast euroländerna, till exempel vissa bestämmelser rörande sexpacket och inrättandet av Europeiska stabilitetsmekanismen.

38.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en gemensam tillsynsmekanism som omfattar euroområdet och är öppen för alla övriga EU-medlemsstater. Parlamentet understryker att inrättandet av en gemensam mekanism för bankrekonstruktion är ett nödvändigt steg på vägen mot att inrätta en verklig bankunion. För att råda bot på de inneboende strukturella bristerna i Ekonomiska och monetära unionen och effektivt bekämpa den utbredda moraliska risken bör den föreslagna ”bankunionen” utnyttja erfarenheterna från den tidigare reformen av unionens finanstjänstesektor, den förstärkta ekonomiska styrningen, framför allt inom euroområdet, och de nya budgetramarna i den europeiska planeringsterminen, för att garantera ökad motståndskraft och konkurrenskraft för unionens banksektor, ett ökat förtroende för den och ökade kapitalreserver för att förhindra att medlemsstaternas offentliga budgetar måste bära kostnaderna för att undsätta banker i framtiden.

39.  Europaparlamentet är ytterst oroat över dröjsmål i samband med inrättandet av bankunionen och de praktiska aspekterna i samband med rekapitaliseringen av banker genom Europeiska stabilitetsmekanismen. Parlamentet finner den pågående uppsplittringen av EU:s banksystem särskilt oroväckande. Parlamentet betonar att en kraftfull och ambitiös bankunion är en central beståndsdel i en mer djupgående och genuin ekonomisk och monetär union, och ett nyckelinstrument som parlamentet enträget har begärt i mer än tre år, särskilt sedan det antog sin ståndpunkt om förordningen om en europeisk bankmyndighet.

40.  Europaparlamentet anser att den bestämmelse i förordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen som kräver Europaparlamentets samtycke för utnämning av styrelsens ordförande och vice ordförande utgör ett viktigt precedensfall för en utökad roll för parlamentet i en styrning av EMU som grundas på differentiering.

41.  Europaparlamentet stöder inrättandet av nya solidaritetsinstrument, såsom konvergens- och konkurrenskraftsinstrumentet (CCI), och anser att CCI-konceptet skulle kunna stärka ansvarstagandet inom den ekonomiska politiken och dess effektivitet. Parlamentet framhåller att sådana instrument måste utformas på ett sådant sätt att de inte skapar ett oklart rättsläge eller förvärrar unionens demokratiska underskott.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för den europeiska planeringsterminen lägga fram ett förslag om att anta en konvergenskod, på grundval av Europa 2020-strategin och med en stark social pelare. De nationella genomförandeprogrammen måste se till att konvergenskoden genomförs i alla medlemsstater och stöds av en incitamentsbaserad mekanism.

43.  Europaparlamentet understryker att en stimulansmekanism skulle ge samordningen av den ekonomiska politiken en mer bindande karaktär.

44.  Europaparlamentet påpekar att införandet av en incitamentsbaserad genomförandemekanism som ska öka solidariteten, sammanhållningen och konkurrenskraften måste gå hand i hand med andra insatser för att samordna den ekonomiska politiken, vilket också anges i kommissionens uttalande som åtföljer det så kallade tvåpacket i syfte att respektera principen enligt vilken ”ökat ansvar och ökad ekonomisk disciplin kombineras med större solidaritet”.

45.  Europaparlamentet betonar att förhandssamordningen och konvergens- och konkurrenskraftsinstrumenten bör gälla för alla medlemsstater som har euron som valuta med en möjlighet för andra medlemsstater att permanent ansluta sig. Kommissionen uppmanas att föreskriva en sådan obligatorisk validering från de nationella parlamentens sida i kommande lagstiftningsförslag och att säkerställa ökat deltagande av arbetsmarknadens parter i den ekonomiska samordningen.

46.  Europaparlamentet anser att alla förslag till nya konvergens- och konkurrenskraftsinstrument bör baseras på vissa villkor, solidaritet och konvergens. Parlamentet anser att ett sådant instrument endast bör införas efter det att sociala obalanser och behovet av stora långsiktiga strukturreformer som främjar hållbar tillväxt har konstaterats, på grundval av en bedömning av samstämdheten mellan konvergenskoden och de nationella genomförandeplanerna, med lämpligt formellt deltagande av Europaparlamentet, rådet och de nationella parlamenten.

47.  Europaparlamentet anser att konvergens- och konkurrenskraftsinstrumenten bör vara ett verktyg för att uppnå större budgetkapacitet och inriktas på villkorat stöd till strukturreformer, för att därmed stärka konkurrenskraften, tillväxten och den sociala sammanhållningen, säkra en närmare samordning av den ekonomiska politiken och en varaktig konvergens mellan medlemsstaternas ekonomiska resultat samt hantera obalanser och strukturella skillnader. Parlamentet anser vidare att dessa instrument utgör byggstenarna för att uppnå en verklig finanspolitisk kapacitet.

48.  Europaparlamentet anser att inrättandet av detta instrument är ett första steg i att stärka EMU:s finanspolitiska kapacitet och betonar att konkurrens- och konvergensinstrumentets finansiella resurser måste ingå i EU:s budget, men ligga utanför taken för den fleråriga budgetramen, för att respektera EU:s fördrag och EU:s lagstiftning och garantera att parlamentet helt och hållet är delaktigt som budgetmyndighet, bland annat genom att man tillåter att de relevanta budgetanslagen antas från fall till fall.

49.  Europaparlamentet begär att man inför nya egna medel som finansieras med bidrag från de medlemsstater som deltar i konkurrens- och konvergensinstrumentet i enlighet med ett ändrat beslut om egna medel och genom att låta inkomsterna från dessa nya egna medel gå till konkurrens- och konvergensinstrumentets utgifter. Parlamentet kräver en ändring av besluten om egna medel eller, om detta inte är möjligt, användning av inkomsterna från skatt på finansiella transaktioner som övriga inkomster, för att kompensera för sådana direkta bidrag.

50.  Europaparlamentet understryker att talmannen vid Europeiska rådets vårmöte bör lägga fram parlamentets synpunkter på den årliga tillväxtöversikten. Ett interinstitutionellt avtal bör förhandlas fram för att involvera parlamentet i godkännandet av den årliga tillväxtöversikten och riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningen.

51.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att EMU:s sociala dimension bör stärkas, samtidigt som det bekräftar att sysselsättningspolitiken och socialpolitiken hör till unionens politikområden.

52.  Europaparlamentet upprepar att främjandet av hög sysselsättning och garantier för ett fullgott socialt skydd enligt fördragen ska beaktas vid utformning och genomförande av unionens politik och verksamhet. Parlamentet anser att det bör införas sysselsättningsrelaterade och sociala riktmärken som ska komplettera finanspolitiska och makroekonomiska indikatorer, liksom framstegsrapporter om strukturreformerna, för att garantera en passande och effektiv nivå på de sociala investeringarna i medlemsstaterna och därigenom garantera hållbarheten i en social europeisk union på lång sikt.

53.  Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen den 2 juli 2013, efter överenskommelserna om tvåpacket, tillsatte en expertgrupp under ledning av Gertrude Trumpel-Gugerell. Gruppen har i uppgift att noggrant bedöma huvuddragen i en eventuell skuldinlösenfond och euroväxlar, bland annat eventuella rättsliga bestämmelser, finansiell arkitektur och kompletterande budgetramar. Parlamentet tänker ta ställning till dessa frågor när expertgruppen har lagt fram sin rapport.

54.  Europaparlamentet anser att de åtgärder som vidtas inom ramen för Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, Europeiska stabilitetsmekanismen och andra strukturer som eventuellt inrättas i framtiden bör bli föremål för en regelbunden demokratisk kontroll och tillsyn från Europaparlamentets sida. Europeiska stabilitetsmekanismen bör helt och hållet integreras i unionens regelverk.

55.  Europaparlamentet framhåller att trojkan måste ställas till svars. Parlamentet anser att kommissionen regelbundet bör rapportera till Europaparlamentet på trojkans vägnar, genom regelbundna rapporter. Parlamentet påminner om att EU:s deltagande i trojkasystemet bör omfattas av demokratisk kontroll av – och ansvar inför – parlamentet.

E.DIFFERENTIERAD INTEGRATION OCH FÖRDRAGSÄNDRINGAR

56.  Europaparlamentet anser att framtida fördragsändringar bör bekräfta differentierad integration som ett verktyg för att uppnå ytterligare integration samtidigt som unionens enhet garanteras.

57.  Europaparlamentet anser att en framtida fördragsändring kan införa en ny nivå, nämligen associerat medlemskap, inklusive en delintegration i unionens särskilda politikområden, som ett verktyg för att stärka den europeiska grannskapspolitiken.

58.  Europaparlamentet anser att en framtida fördragsändring bör bekräfta att eurotoppmötet är en informell konstellation av Europeiska rådet, vilket föreskrivs i avdelning V i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen.

59.  Europaparlamentet anser att man bör göra Eurogruppen till en informell rådskonstellation (ekonomiska och finansiella frågor).

60.  Europaparlamentet kräver att kommissionsledamoten med ansvar för ekonomiska och finansiella frågor ska bli finansminister och ständig vice ordförande för kommissionen.

61.  Europaparlamentet efterlyser att man, med vissa undantag, för de omröstningsförfaranden i rådet som kräver enhällighet övergår till kvalificerad majoritet och att de befintliga särskilda lagstiftningsförfarandena omvandlas till ordinarie lagstiftningsförfaranden.

62.  Europaparlamentet efterlyser en rättslig grund för att inrätta unionsbyråer som kan utföra särskilda verkställande uppgifter och genomförandeuppgifter som de tilldelats av parlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

63.  Europaparlamentet anser att omröstning med omvänd kvalificerad majoritet inom finanspakten snarare är en politisk förklaring är ett effektivt beslutsinstrument, och kräver därför att omröstning med kvalificerad majoritet ska integreras i fördragen, särskilt i artiklarna 121, 126 och 136 i EUF-fördraget, så att förslag eller rekommendationer från kommissionen kan träda i kraft om inga invändningar gjorts av parlamentet eller rådet inom en viss fastställd tid, i syfte att garantera verklig rättssäkerhet.

64.  Europaparlamentet efterlyser en ändring av artikel 136 i EUF-fördraget, så att dess tillämpningsområde öppnas för frivilligt deltagande av medlemsstater som inte har euron som valuta, med fullständig rösträtt i linje med förfarandet för fördjupat samarbete. Vidare kräver parlamentet att begränsningarna enligt artikel 136 i EUF-fördraget tas bort och att denna artikel uppdateras till en allmän klausul för antagande av rättsakter som rör samordning och fastställande av rättsligt bindande miniminormer när det gäller ekonomisk politik, sysselsättningspolitik och socialpolitik.

65.  Europaparlamentet anser att den rättsliga grunden i artikel 127.6 i EUF-fördraget bör utvidgas till att omfatta alla finansinstitut, även försäkringsföretag, som är etablerade på den inre marknaden.

66.  Europaparlamentet begär att få delta i förfarandet för utnämning av ECB:s direktions ordförande, vice ordförande och övriga ledamöter i enlighet med artikel 283 i EUF-fördraget, genom att parlamentets samtycke till rådets rekommendationer ska krävas.

67.  Europaparlamentet uppmanar nästa konvent att undersöka möjligheten att införa ett särskilt lagstiftningsförfarande som kräver fyra femtedelars majoritet i rådet och en majoritet av ledamöterna av Europaparlamentet i enlighet med artikel 312 i EUF-fördraget för antagande av förordningen om den fleråriga budgetramen.

68.  Europaparlamentet uppmanar nästa konvent att undersöka möjligheten att införa ett särskilt lagstiftningsförfarande som kräver fyra femtedelars majoritet i rådet och en majoritet av ledamöterna av Europaparlamentet i enlighet med artikel 311 tredje stycket i EUF-fördraget för antagande av beslutet om egna medel.

69.  Europaparlamentet uppmanar nästa konvent att undersöka möjligheten för medlemsstater som har euron som valuta och alla medlemsstater som vill delta i nya gemensamma politikområden att anslå särskilda egna medel inom ramen för EU:s budget.

70.  Europaparlamentet anser att unionsbyråernas finansiella medel bör ingå i unionens budget.

71.  Europaparlamentet begär att dess samtycke ska krävas för fördragsändringar, med en majoritet av två tredjedelar av ledamöterna av Europaparlamentet.

72.  Europaparlamentet insisterar på att det kommande konventet bör ha största möjliga demokratiska legitimitet genom att det även involverar arbetsmarknadens parter, det civila samhället och andra aktörer, fattar sina beslut i plenum i full demokratisk anda, har tillräckligt med tid för noggranna och ingående överläggningar, bedriver sin verksamhet med full insyn och låter alla sina möten vara öppna för allmänheten.

73.  Europaparlamentet förordar att övergångsklausulen i artikel 48.7 i EU-fördraget utvidgas till att omfatta fördragen i deras helhet.

o
o   o

74.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska rådets ordförande.

(1) Fördraget om inrättande av Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM)
(2) Fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen
(3) EUT L 306, 23.11.2011.
(4) EUT L 140, 27.5.2013.
(5) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(6) Antagna texter, P7_TA(2013)0372.
(7) https://www.ecb.europa.eu/ssm/pdf/4preport/fourpresidentsreport2012-12-05SV.pdf
(8) Antagna texter, P7_TA(2012)0430.
(9) Antagna texter, P7_TA(2013)0222.
(10) Antagna texter, P7_TA(2013)0269.


Europaparlamentets förbindelser med de institutioner som företräder de nationella regeringarna
PDF 199kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om Europaparlamentets förbindelser med de institutioner som företräder de nationella regeringarna (2012/2034(INI))
P7_TA(2013)0599A7-0336/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 15 och 16 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 235 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 25–26 mars 2010, 17 juni 2010, 16 september 2010, 28–29 oktober 2010, 16–17 december 2010, 4 februari 2011, 24–25 mars 2011, 23–24 juni 2011, 23 oktober 2011, 9 december 2011, 1–2 mars 2012, 28–29 juni 2012, 18–19 oktober 2012, 13–14 december 2012, 7–8 februari 2013, 14–15 mars 2013 och den 27–28 juni 2013,

–  med beaktande av förklaringarna från stats- och regeringscheferna i EU efter de informella mötena i Europeiska rådet den 26 oktober 2011 och den 30 januari 2012,

–  med beaktande av sin resolution av den 7 maj 2009 om Lissabonfördragets konsekvenser för utvecklingen av Europeiska unionens institutionella balans(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2013 om förbättring av den praktiska organisationen i samband med valet till Europaparlamentet 2014(2),

–  med beaktande av artiklarna 48, 110 och 127 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0336/2013), och av följande skäl:

A.  Genom Lissabonfördraget har Europeiska rådet fått ställning som EU-institution, utan att dess roll därför förändrats. I artikel 15.1 i fördraget om Europeiska unionen anges nämligen följande: ”Europeiska rådet ska ge unionen de impulser som behövs för dess utveckling och bestämma dess allmänna politiska riktlinjer och prioriteringar. Det ska inte ha någon lagstiftande funktion.”

B.  Parlamentet är fullt medvetet om Europeiska rådets oberoende och den framträdande roll som Europeiska rådet tillmäts i fördragen.

C.  Inte desto mindre har Europeiska rådets roll avsevärt stärkts under krisens tryck. De extraordinära mötena har blivit fler, och ämnen som normalt behandlas på nivån för ministerrådet har tagits upp inom Europeiska rådet. Europeiska rådet har i det avseendet passerat den viktiga distinktion som anges i fördraget om att det inte ska ha någon lagstiftande funktion.

D.  Det finns en frestelse för stats- och regeringschefer att tillgripa mellanstatliga utvägar, vilket äventyrar gemenskapsmetoden och bryter mot fördragen.

E.  För att stärka beslutsfattandets demokratiska karaktär bör förfaranden för verklig parlamentarisk granskning införas.

F.  Enligt Lissabonfördraget är Europeiska rådets ledamöter individuellt ansvarsskyldiga inför sina egna nationella parlament men kollektivt ansvarsskyldiga endast inför varandra.

G.  Europeiska rådets ordförande har fått rollen av förslagsgivare, oftast tillsammans med sina motsvarigheter i de andra institutionerna, och därigenom har han i praktiken blivit chefsförhandlare på medlemsstaternas vägnar i frågor som juridiskt sett efter Lissabonfördraget hör till medbeslutandeförfarandet.

H.  I samförstånd med parlamentets ledning, särskilt genom skriftväxling, har ordförande van Rompuy försökt att så långt som möjligt ta hänsyn till kraven på information och insyn. Han har personligen träffat parlamentets utskottsordförande, föredragande och ”sherpas” för att diskutera flera viktiga frågor. Han har svarat på skriftliga frågor, regelbundet avgett rapporter från Europeiska rådets möten, antingen till kammaren eller till den utvidgade talmanskonferensen, och haft många kontakter med ordförandena för de politiska grupperna.

I.  Denna praxis bör formaliseras för att fungera som förebild i framtiden. Det behövs också förbättringar med tanke på följande: Europeiska rådet har ifrågasatt ett lagstiftningsavtal mellan parlamentet och rådet (om det europeiska patentsystemet); Europeiska rådet har bestämt sig för att omförhandla bestämmelser som var identiska med sådana som gjorts tillämpliga redan i en tidigare förordning (om ekonomisk styrning); Europeiska rådet har antagit två på varandra följande motstridiga ståndpunkter med ett års mellanrum, vilket kunde ha undvikits genom bättre beaktande av parlamentets ståndpunkt (om den europeiska banktillsynsmyndigheten); den fleråriga budgetramen 2014–2020 har lett till en regelrätt ”lagstiftningsutpressning”, eftersom den enhällighet som är juridiskt nödvändig i rådet har kunnat uppnås endast genom att vissa av de större politiska vägvalen angående lagstiftningsreglering av de politikområden som ska finansieras har avgjorts i förväg, vilket på dessa områden har reducerat parlamentets roll till att lämna in ändringsförslag till sekundära bestämmelser.

J.  I alla dessa frågor, per definition de viktigaste, har bristen på formaliserad dialog mellan parlamentet och Europeiska rådet lett till att parlamentet hindrats från att fullt ut spela sin roll som medlagstiftare enligt fördragen. Det har ofta visat sig att de officiella samtalspartnerna till parlamentets företrädare inte haft befogenhet att verkligen tala för regeringarna. Rådets tjänstgörande ordförande och ordföranden i rådet (allmänna frågor) har i teorin fortfarande ansvaret för att förbereda Europeiska rådets möten(3), men det blir allt tydligare att denna roll bara är marginell, för att inte säga teknisk. Det traditionella inledningsanförande som Europaparlamentets talman håller vid öppnandet av Europeiska rådets möten är inte tillräckligt.

K.  Europaparlamentet kan inte kalla in Europeiska rådets ordförande till en debatt före Europeiska rådets möten, och parlamentet är inte väl organiserat inför de debatter där talmannen rapporterar från Europeiska rådets möten.

L.  Det är dock positivt att flera av medlemsstaternas regeringschefer söker sig till Europaparlamentet som arena för debatter om Europas framtid.

M.  Ministerrådets arbete ger upphov till allvarliga betänkligheter, och varken Europeiska rådet eller det roterande ordförandeskapet verkar kunna höja nivån till önskvärd standard i fråga om arbetstakt, strategi, konsekvens, sammanhållning och insyn. Sådana brister hos den ena medlagstiftaren skadar unionens lagstiftningsarbete.

N.  Efter nästa val till Europaparlamentet ska artikel 17.7 i fördraget om Europeiska unionen tillämpas för första gången. Enligt denna grundläggande bestämmelse ska kommissionens ordförande väljas indirekt av medborgarna via deras ledamöter, som i ett parlamentariskt system. Detta kan bara uppnås om de europeiska politiska partierna, parlamentet och Europeiska rådet agerar i denna anda, i enlighet med sina respektive ansvarsområden, framför allt inom ramen för samråden inför det praktiska genomförandet av förklaring nr 11 som bifogats till Lissabonfördraget.

1.  Europaparlamentet anser att det förefaller nödvändigt med en förbättring och en formalisering av arbetsrelationerna mellan Europeiska rådet och parlamentet mot bakgrund av de gångna fyra årens erfarenheter. Detta kan ske i form av en gemensam förklaring, ett interinstitutionellt avtal eller en skriftväxling.

2.  Europaparlamentet anser att alla möten i Europeiska rådet, med undantag för mycket brådskande fall, bör föregås av en debatt i Europaparlamentet, med möjlighet att anta en resolution, där Europeiska rådets ordförande själv redogör för de frågor som ska tas upp på dagordningen. Parlamentet och Europeiska rådet bör organisera sitt respektive arbete på så sätt att parlamentet får möjlighet att tillkännage sina ståndpunkter i dessa frågor i god tid och Europeiska rådets ordförande kan avge rapport inför kammaren efter varje möte i Europeiska rådet. Parlamentet betonar att Europeiska rådets möten i möjligaste mån inte bör hållas under Europaparlamentets sammanträdesveckor.

3.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska rådets slutsatser har rangen av förhandlingsdirektiv för ministrarna i rådet och att de aldrig utgör absoluta gränser som inte får bli föremål för förhandlingar med parlamentet. Parlamentet begär att en standardformulering som påminner om bestämmelserna i artikel 15.1 i fördraget om Europeiska unionen införs i Europeiska rådets slutsatser.

4.  Europaparlamentet kräver att Europeiska rådet avstår från att i ett senare skede behandla innehållet i ett avtal som ingås mellan parlamentets och rådets företrädare inom ramen för ett lagstiftningsförfarande, såvida inte det sittande ordförandeskapet anger att avtalet omfattas av en reservation för regeringarnas godkännande (ad referendum).

5.  Europaparlamentet föreslår att Europeiska rådets ordförande och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik jämte kommissionens ordförande ska bjudas in att en gång om året delta i en debatt om unionens interna och externa situation, fristående från den befintliga årliga debatten om tillståndet i unionen, då kommissionens ordförande presenterar sitt arbetsprogram och rapporterar om sitt arbete till det parlament han är ansvarig inför.

6.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska rådets ordförande till skillnad från kommissionens ordförande inte är ansvarig inför parlamentet och att organiserandet av de debatter i vilka han deltar måste återspegla detta, samtidigt som andra ledamöter än ordförandena för de politiska grupperna bör kunna ha en dialog med honom. Parlamentet anser dock att förfarandet med skriftliga frågor inte verkar vara lämpligt.

7.  Europaparlamentet begär att parlamentets medverkan ska beslutas i god tid, i samarbete med parlamentet och i en form som är lämplig för varje enskilt fall, varje gång som Europeiska rådet sjösätter en handlingsplan eller inleder ett förfarande som kan tänkas innehålla en lagstiftningsdimension. Parlamentet insisterar på att talmannen måste få delta fullt ut i Europeiska rådets möten när interinstitutionella frågor tas upp, och parlamentet och Europeiska rådet bör anpassa sina interna bestämmelser därefter, i syfte att precisera sina respektive företrädares val och hur de ska erhålla ett förhandlingsmandat och rapportera om förhandlingarna.

8.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att innan valrörelsen till Europaparlamentet inleds tydligt tillkännage hur det för sin egen del tänker följa de europeiska medborgarnas val i förfarandet som leder till valet av kommissionens ordförande, i enlighet med artikel 17.7 i fördraget om Europeiska unionen, inom ramen för de samråd som ska hållas mellan parlamentet och Europeiska rådet för att praktiskt genomföra förklaring nr 11 till Lissabonfördraget. Parlamentet påminner om vikten av att valrörelsen blir synligare och av mer europeisk karaktär. Alla ledamöter av Europeiska rådet uppmanas att i förväg meddela hur de tänker följa medborgarnas val när de föreslår en eller flera kandidater till posten som kommissionsledamot från sitt land.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas stats- och regeringschefer och parlament.

(1) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 82.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0323.
(3) Se artikel 16 i fördraget om Europeiska unionen.


Politiken för grön infrastruktur
PDF 300kWORD 50k
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om grön infrastruktur – att stärka Europas naturkapital (2013/2663(RSP))
P7_TA(2013)0600B7-0549/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det sjunde miljöhandlingsprogrammet,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Grön infrastruktur (GI) – Att stärka Europas naturkapital (COM(2013)0249),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Europa 2020 – en strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Färdplan för ett resurseffektivt Europa (COM(2011)0571),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (COM(2011)0244),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar(1),

–  med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter(2),

–  med beaktande av rådets (miljö) slutsatser från juni 2011 och från den 17 december 2012 (punkt 14),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 april 2012 om vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020(3), särskilt punkt 50,

–  med beaktande av studien om ekosystemens och den biologiska mångfaldens ekonomiska aspekter, The Economics of Ecosystems and Biodiversity (TEEB)(4),

–  med beaktande av kommissionens vitbok 2009 Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram (COM(2009)0147) och meddelandet En EU-strategi för klimatanpassning COM(2013)0216),

–  med beaktande av frågan till kommissionen om grön infrastruktur – att stärka Europas naturkapital (O-000094/2013 – B7-0525/2013),

–  med beaktande av EU:s territoriella agenda för 2020: På väg mot ett inkluderande, smart och hållbart Europa med olika regioner,

–  med beaktande av målen om biologisk mångfald från Aichi i den strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020, som antogs av parterna i konventionen om biologisk mångfald i oktober 2010,

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Vi måste ta itu med försämringen av biologisk mångfald och av statusen hos våra ekosystem, så att ekosystemtjänster kan fortsätta att tillhandahållas och naturkapitalet skyddas till förmån för nuvarande och framtida generationer.

B.  Grön infrastruktur hjälper naturen att frigöra den fulla potentialen hos de ekosystemtjänster som den kan erbjuda samhället.

C.  Vi måste ta itu med förlusten av biologisk mångfald för att naturkapitalet ska skyddas till förmån för såväl nuvarande som framtida generationer.

D.  Ökad mänsklig verksamhet är ett hot mot den biologiska mångfalden och integriteten hos ekosystemen i EU, bland annat genom fragmentering och förstöring av naturliga livsmiljöer, klimatförändringar och intensifierad användning av delvis naturliga livsmiljöer.

E.  Det finns ett nära samband mellan den biologiska mångfalden och det mänskliga samhällets välbefinnande.

F.  För att bevara och stärka den biologiska mångfalden i EU är det viktigt att hålla fragmenteringen på en så låg nivå som möjligt och främja ekologisk konnektivitet.

G.  Enligt Aichi-mål 11 om biologisk mångfald ska år 2020 minst 17 procent av alla land- och sötvattensområden samt minst 10 procent av kust- och havsområden – särskilt områden av stor betydelse för biologisk mångfald och ekosystemtjänster – vara bevarade genom effektivt och rättvist förvaltade, ekologiskt representativa och väl förbundna system av skyddade områden och andra effektiva områdesbaserade naturskyddsåtgärder, som också är väl integrerade i omgivande landskap och havsområden.

H.  Grön infrastruktur och jordbruk är nära sammankopplade i fråga om produktiviteten inom jordbruket och skyddet av jordbruksarvet och på grund av hur den fysiska planeringen och markanvändningsplaneringen påverkar jordbruksverksamheten.

I.  Erfarenheterna visar att projekt för grön infrastruktur erbjuder en enorm möjlighet att integrera naturen i samhället, inbegripet i stadsmiljöer där en allt större del av befolkningen bor, vilken utsätts för allvarliga konsekvenser orsakade av ”den urbana värmeöeffekten”.

J.  Information om hur man skapar, skyddar, förbättrar och effektivt utnyttjar grön infrastruktur över landskap bör utbytas mellan aktörer och offentliggöras.

K.  Erfarenhet visar att planeringen och utvecklingen av infrastrukturprojekt utgör nyckelfaser under vilka integreringen av miljömässiga, ekonomiska och samhälleliga behov måste säkerställas, både i städerna och på landsbygden.

L.  Infrastrukturprogram och infrastrukturprojekt, både regionala och i städerna, som medfinansieras av EU bör integrera aspekter av grön infrastruktur samt begränsa dess effekt på befintliga ekosystem för att öka de miljömässiga, sociala och ekonomiska fördelarna med sådana program och projekt.

M.  Grön infrastruktur erbjuder en rad ekologiska, ekonomiska och sociala fördelar som uppstår ur naturliga lösningar, som generellt är billigare och mer hållbara och kan bidra till att skapa arbetstillfällen.

N.  Investeringar i grön infrastruktur ger ofta en hög avkastning.

Allmänna synpunkter

1.  Europaparlamentet välkomnar meddelandet om grön infrastruktur och kommissionens avsikt att aktivt försöka uppnå de mål som fastställs i det.

2.  Europaparlamentet erkänner hur viktig grön infrastruktur är för att effektivt skydda Europas naturkapital, bevara naturliga livsmiljöer och arter samt för en god ekologisk status för vattenförekomster.

3.  Europaparlamentet betonar att grön infrastruktur kan bidra till att uppnå unionens åtskilliga mål för 2020, och understryker att den omgående måste börja användas och integreras i verktygen för att genomföra den fleråriga budgetramen, så att unionens mål om biologisk mångfald kan uppnås på ett effektivt sätt.

4.  Europaparlamentet inser att användningen av grön infrastruktur kommer att hjälpa unionen att nå sina internationella åtaganden enligt målen om biologisk mångfald från Aichi och den strategiska planen för biologisk mångfald 2011–2020.

5.  Europaparlamentet ser positivt på det innovativa tillvägagångssättet inom grön infrastruktur, som innebär kostnadseffektivitet, genom flera fördelar och lösningar som kan förena miljömässiga, sociala och ekonomiska mål.

Integrering i olika politikområden

6.  Europaparlamentet betonar behovet av att integrera grön infrastruktur i all EU:s sektorspolitik och i de tillhörande finansieringsmöjligheterna, med utgångspunkt från den bästa praxis som används i medlemsstaterna.

7.  Europaparlamentet påpekar att grön infrastruktur kan spela en särskilt viktigt roll i städerna, där en allt större andel av befolkningen i dag bor och där den kan bidra med tjänster, såsom att skapa ren luft, kontrollera temperaturen och begränsa den lokala ”värmeöeffekten”, skapa rekreationsområden, skydda mot översvämningar, kvarhålla regnvatten och förebygga översvämning, bevara grundvattennivåer, återställa eller stoppa förlusten av biologisk mångfald, minska de extrema klimathändelserna och konsekvenserna av dem, förbättra folkhälsan och förbättra livskvaliteten i allmänhet, bland annat genom att erbjuda lättillgängliga områden för fysisk aktivitet till ett överkomligt pris. Parlamentet betonar kopplingen mellan grön infrastruktur och folkhälsa och anser att investeringar i grön infrastruktur också är investeringar i folkhälsan.

8.  Europaparlamentet betonar att grön infrastruktur är ett viktigt komplement till nätverket Natura 2000 genom att den gör nätverket mer konsekvent och bärkraftigt, vilket bidrar till bevarandet av viktiga arter och livsmiljöer i Europas natur, och bidrar till att ekosystemtjänster till ett uppskattat värde av flera hundra miljarder euro om året kan fortsätta att tillhandahållas. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att lagstiftningen om Natura 2000 och initiativet för grön infrastruktur kompletterar varandra.

9.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att integrera och prioritera frågor om grön infrastruktur i den fysiska planeringen och markanvändningsplaneringen, genom att samråda med och öka medvetenheten bland aktörerna på plats och lokalbefolkningen genom informationskampanjer, på alla beslutsnivåer (lokal, regional och nationell nivå), och uppmuntrar kommissionen att stödja vägledning och riktmärken på detta område för att se till att grön infrastruktur blir ett standardinslag i den fysiska planeringen och territoriella utvecklingen runt om i EU. Parlamentet påpekar att tillståndsförfaranden för nya projekt eller grå infrastruktur måste garantera en fullständig bedömning av alla negativa effekter på ekosystem och befintlig grön infrastruktur, så att man kan undvika och begränsa sådana effekter och säkerställa faktiska långsiktiga fördelar för samhället.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda alla EU:s finansieringsinstrument, bland annat inom ramen för sammanhållningspolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt områden med ekologiskt fokus, för att främja grön infrastruktur, där så är lämpligt, för att man ska kunna säkerställa tillhandahållandet av många olika ekosystemtjänster och skyddet av naturliga processer i landsbygds- och stadsområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till parlamentet om användningen av den gemensamma jordbrukspolitikens medel till stöd för grön infrastruktur. Parlamentet understryker i detta hänseende den gröna infrastrukturens viktiga roll för att skydda bin och således för en välfungerande pollinering.

11.  Europaparlamentet understryker de positiva effekterna av grön infrastruktur på begränsningen av klimatförändringarna eftersom den har en positiv inverkan på kollager och växthusgasbalanser, särskilt i fråga om bevarande av torvmark, delvis naturliga och naturliga skogsområden och skogar och andra kolrika ekosystem, och på så vis bidrar till genomförandet av EU:s klimatpolitik.

12.  Europaparlamentet stöder insatserna för att förena fysisk planering och utvecklingen av grön infrastruktur i kustområden, med målsättningen att bevara den biologiska mångfalden och säkerställa en hållbar utveckling av kustlandskap.

13.  Europaparlamentet konstaterar att grön infrastruktur spelar en avgörande roll för anpassningen till klimatförändringarna, eftersom den gör Natura 2000-områdena mer ekologiskt sammanhängande, underlättar arternas rörlighet och förändringar i deras utbredning mellan och bland Natura 2000-områden och ger anpassning på landskapsnivå för biologisk mångfald, och därmed bidrar till genomförandet av EU:s naturskyddspolitik, och även uppmuntrar och ger ekosystembaserad anpassning till andra sektorer såsom vattenvård och livsmedelstrygghet.

14.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att medlemsstaterna – särskilt de som ligger vid havet – genomför grön infrastruktur runt hamnområden och att de utvecklar transportsystem som är gynnsamma för miljöanpassningen av dessa områden.

15.  Europaparlamentet vill uppmärksamma att minskade risker för naturkatastrofer – såsom översvämningar eller skogsbränder – också är en positiv effekt av att skapa eller återställa grön infrastruktur, såsom naturliga flodslätter, skogsmarker, våtmarker osv., som kan förbättra motståndskraften mot katastrofer och bidra till anpassningen till klimatförändringarna, och avsevärt minska tillhörande kostnader för samhället.

16.  Europaparlamentet understryker behovet att fullt ut inkludera skogsbruk i detta politikområde, för att uppnå flera fördelar utöver produktion av timmer och biomassa, genom hållbar skogsförvaltning och naturligt skogsskydd och för att återställa fragmenterad eller förstörd skogsmark.

17.  Europaparlamentet välkomnar initiativet för att främja grön infrastruktur som ett instrument som bidrar till vattenfiltrering, erosionsförebyggande och bevarande av grundvattennivån och därmed till ett korrekt genomförande av EU:s ramdirektiv för vatten, översvämningsdirektiv och relevant vattenlagstiftning såsom föreslagits i planen, liksom till integrerad kustförvaltning och fysisk planering av havsmiljön.

18.  Europaparlamentet understryker vikten av att kraven på grön infrastruktur integreras ordentligt i genomförandet av EU:s struktur- och sammanhållningspolitiska instrument, särskilt för att finansiera grön infrastruktur i städerna, och uppmanar eftertryckligen de behöriga myndigheterna att främja relevanta åtgärder.

19.  Europaparlamentet framhåller att grön infrastruktur måste integreras i de operativa programmen inom ramen för kommissionens finansieringsinstrument för perioden 2014–2020.

20.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att i god tid, dvs. före utgången av 2013, slutföra stödvägledningsmaterialet i enlighet med meddelandet för att öka förståelsen för och främjandet av grön infrastruktur inom relevanta politikområden och garantera möjligheter till finansiering genom de operativa programmen.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att på ett bra sätt utnyttja befintliga finansieringsmöjligheter för att främja investering i samordnade och samstämda projekt för grön infrastruktur.

Utarbetande av en strategi för grön infrastruktur

22.  Europaparlamentet betonar behovet att öka den privata sektorns delaktighet i investeringar i grön infrastruktur och uppmanar kommissionen och Europeiska investeringsbanken att snabbt upprätta och sätta i drift en finansieringsfacilitet som inbegriper innovativa finansieringsmekanismer för att stödja investeringar i grön infrastruktur och andra projekt med anknytning till naturkapital, samtidigt som man även bedömer det verkliga och långsiktiga stödet för ekosystemfunktioner. Parlamentet påpekar att ytterligare finansieringskällor på lokal, regional och nationell nivå också kommer att behöva undersökas.

23.  Europaparlamentet är övertygat om att utvecklingen av grön infrastruktur måste stödjas av solida uppgifter och djupgående kunskaper, och uppmuntrar kommissionen att, i samarbete med Europeiska miljöbyrån, medlemsstaterna och andra aktörer, se till att unionen stärker sin kapacitet att kartlägga och bedöma ekosystem med tillhörande ekosystemtjänster och att denna information och kunskap vederbörligen beaktas, även vid planeringen och genomförandet av projekt som medfinansieras av EU.

24.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att främja forskning, innovation, kapacitetsuppbyggnad, utbildning, informationsspridning, ökad medvetenhet och informationskampanjer för allmänheten på detta område samt stödja utbytet av information och bästa praxis. Parlamentet påpekar att färdigheter och utbildning hos personal som kan hantera detta innovativa tillvägagångssätt och korrekt värdera ekosystemens fördelar, särskilt inom sektorerna vattenförsörjning och vattenrening, avfall, byggnad, katastrofhantering, jordbruk, turism och hälsa, underlättar utvecklingen av grön infrastruktur.

25.  Europaparlamentet anser att integrering i alla politikområden är en grundförutsättning för att en trovärdig politik för grön infrastruktur ska kunna föras.

26.  Europaparlamentet understryker den roll som markägare och markförvaltare, det civila samhällets organisationer, brukarmedverkan (citizen/crowd science), medborgarnas ansvar och allmänhetens deltagande kan spela för planeringen, genomförandet, upprätthållandet och övervakningen av projekt för grön infrastruktur på lokal nivå, och uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att underlätta sådana processer.

27.  Europaparlamentet ställer sig bakom utarbetandet av en strategi som syftar till att upprätta prioriterade förbindelser för projekt för grön infrastruktur i Europa, och betonar behovet av mer gränsöverskridande strategier och projekt mellan regioner.

28.  Europaparlamentet stöder TEN-G, som presenterades i meddelandet, och uppmanar kommissionen att se till att ett TEN-G-system tas fram senast 2015.

29.  Europaparlamentet betonar grön infrastrukturs innovationspotential och den nyckelroll som små och medelstora företag kan spela på detta område. Parlamentet påpekar att gemensamma standarder, certifiering och märkning bör fungera som ett stöd till investeringar i grön infrastruktur och ge pionjärer det utrymme de behöver.

30.  Europaparlamentet ser fram emot översynen av strategin för biologisk mångfald 2015, den därpå följande översynen av meddelandet om grön infrastruktur 2017 för att ytterligare förankra grön infrastruktur i relevanta planerade investeringar på EU-nivå samt halvtidsöversynen av relevanta politikområden (hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken, halvtidsöversynen av regionalpolitiken osv.).

o
o   o

31.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 20, 26.1.2010, s. 7.
(2) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7.
(3) EUT C 258 E, 7.9.2013, s. 99.
(4) http://www.teebweb.org


Europeiska centralbankens årsrapport för 2012
PDF 146kWORD 59k
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om Europeiska centralbankens årsrapport för 2012 (2013/2076(INI))
P7_TA(2013)0601A7-0382/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska centralbankens årsrapport för 2012,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 123, 282 och 284.3,

–  med beaktande av stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, särskilt artiklarna 15 och 21,

–  med beaktande av sin resolution av den 2 april 1998 om demokratisk insyn i den tredje etappen av EMU(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 april 2013 om Europeiska centralbankens årsrapport för 2011(2),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut, nedan kallad SSM-förordningen,

–  med beaktande av den åttiotredje årsrapporten för 2012/2013 från Banken för internationell betalningsutjämning, offentliggjord den 23 juni 2013,

–  med beaktande av artikel 11.9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkande från utskottet för ekonomi och valutafrågor, (A7‑0382/2013 och av följande skäl:

A.  Enligt kommissionens vårprognos 2013 minskade BNP i euroområdet med 0,6 procent under 2012, efter en ökning med 1,4 procent under 2011, och den kommer att minska med 0,4 procent under 2013 innan den ökar med 1,2 procent under 2014.

B.  Enligt samma prognos steg arbetslösheten i euroområdet från 10,2 procent i slutet av 2011 till 11,4 procent i slutet av 2012 och den kan komma att stiga ytterligare till 12,2 procent under 2013 innan den återigen minskar något under 2014. Väsentliga skillnader observeras mellan länderna i euroområdet, där arbetslösheten varierar från 4,3 till 25 procent och siffrorna är ännu högre för ungdomsarbetslösheten, som ökade kraftigt under samma period.

C.  Under 2012 sänkte ECB räntan vid ett tillfälle i juli (25 räntepunkter), och i maj 2013 sänktes den ytterligare till den historiskt låga nivån 0,5 procent.

D.  Enligt kommissionens vårprognos 2013 var den genomsnittliga inflationsnivån i euroområdet 2,5 procent under 2012, vilket var en minskning från 2,7 procent under 2011, och M3-tillväxten uppgick till 1,5 procent under 2011, vilket var en minskning från 1,7 procent under 2010.

E.  Eurosystemets konsoliderade balansräkning uppgick till 3 biljoner euro vid utgången av 2012, vilket motsvarade en ökning på omkring 12 procent under 2012.

F.  Största andelen av de tillgångar som ställdes som säkerhet i eurosystemet under 2012 utgjordes av icke omsättningsbara tillgångar på cirka 25 procent av totalvärdet. Tillsammans med tillgångsbaserade värdepapper utgör icke omsättningsbara värdepapper över 40 procent av samtliga tillgångar som ställs som säkerhet.

G.  Den aggregerade omsättningen för samtliga instrument på penningmarknaden inom euroområdet minskade under andra kvartalet 2012 med 14 procent jämfört med andra kvartalet föregående år.

H.  Det likviditetsstöd i krislägen som tillhandahålls av de nationella centralbankerna och som redovisas under rubriken ”övriga fordringar i euro på kreditinstitut i euroområdet” i den konsoliderade balansräkningen för euroområdet slog nya rekord under 2012 och uppgick till 206 miljarder euro i slutet av 2012.

I.  Genom ECB:s långfristiga refinansieringstransaktioner under februari 2012 beviljades finansinstitut i euroområdet 529,5 miljarder euro i form av lån med en löptid på tre år och en initial ränta på 1 procent.

J.  Tillväxttakten i de monetära finansinstitutens utlåning till bosatta i euroområdet minskade väsentligt mellan december 2011 och december 2012, nämligen från 1 procent i december 2011 till 0,4 procent i december 2012, och utlåningen till den privata sektorn minskade med 0,7 procent i december 2012.

K.  Enligt kommissionen vårprognos 2013 ökade den offentliga sektorns genomsnittliga bruttoskuld i euroområdet från 88 procent under 2011 till 92,7 procent av BNP under 2012, och det totala underskottet i de offentliga finanserna minskade från 4,2 procent till 3,7 procent av BNP.

L.  Genom ECB:s långfristiga refinansieringstransaktioner under december 2011 och februari 2012 beviljades europeiska banker över en biljon euro – 489 miljarder euro respektive 529,5 miljarder euro – i form av räntebärande lån mot säkerhet med en maximal löptid på tre år och en ränta som indexerats till genomsnittsräntan på ECB:s viktigaste refinansieringstransaktioner under transaktionernas löptid.

M.  I den europeiska ekonomiska vårprognosen 2012 rapporterades låga förväntningar hos företag och konsumenter, hög arbetslöshet som begränsar den privata konsumtionen och sjunkande exporttillväxt sedan 2010, vilket har lett till en utplaning av BNP-tillväxten under 2011 och 2012.

N.  De små och medelstora företagen är fortfarande ryggraden i euroområdets ekonomi. De utgör cirka 98 procent av alla företag i euroområdet, anställer cirka tre fjärdedelar av euroområdets arbetstagare och genererar cirka 60 procent av mervärdet.

O.  De små och medelstora företagens kreditvärdighet och finansiella hälsa har försämrats snabbare än de stora företagens, och den långa perioden av svag ekonomisk utveckling har förstärkt de små och medelstora företagens asymmetriska informationsutmaningar.

P.  Enligt information från undersökningen om tillgången till finansiering för små och medelstora företag (Safe) har de små och medelstora företagens vinster, likviditet, buffertar och eget kapital utvecklats mindre gynnsamt än de stora företagens under krisen.

Q.  I artikel 282 i EUF-fördraget anges det att ECB:s huvudmål ska vara att upprätthålla prisstabilitet. Europeiska systemrisknämnden (ESRB) agerar under ECB:s överinseende när det gäller finansiell stabilitet.

R.  Banken för internationell betalningsutjämning konstaterade i sin årsrapport att reformarbetet i medlemsstaterna har minskat avsevärt på grund av lågräntepolitiken i euroområdet.

S.  Genom artikel 123 i EUF-fördraget och artikel 21 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken förbjuds finansiering av staters underskott.

T.  En miljö som utmärks av låg inflation är det viktigaste bidrag som penningpolitiken kan ge för att skapa gynnsamma förhållanden för ekonomisk tillväxt, nya arbetstillfällen, social sammanhållning och finansiell stabilitet.

U.  De nationella myndigheterna för makrotillsyn bör beakta Europeiska systemrisknämndens ansvar för makrotillsynen över EU:s finansiella system.

V.  Det är särskilt viktigt att bibehålla flödet av krediter till små och medelstora företag eftersom dessa sysselsätter 72 procent av arbetskraften i euroområdet och har en betydligt högre bruttoandel skapade (och förlorade) arbetstillfällen än stora företag.

W.  Rekommendationerna om transparens avseende omröstningarna och offentliggörandet av protokollsammanfattningar i sina tidigare resolutioner om ECB:s årsrapporter har ännu inte beaktats.

X.  Inlåningsfaciliteten uppgick den 28 september 2012 till 315 754 miljoner euro.

Y.  Utlåningen i euroområdet överlag minskar med 2 procent per år, och mer i vissa länder, bland annat Spanien, där den årliga minskningen var 8 procent under 2012.

Z.  Små och medelstora företag måste betala betydligt högre lånekostnader beroende på i vilket land i euroområdet de befinner sig, vilket snedvrider den inre marknaden.

AA.  De kreditrestriktioner som för närvarande drabbar små och medelstora företag i vissa delar av euroområdet är en av de grundläggande orsakerna till att den ekonomiska återhämtningen försenas.

Monetär politik

1.  Europaparlamentet välkomnar de djärva åtgärder som vidtogs av ECB under 2012 och som på ett avgörande sätt bidrog till att stabilisera banksektorn och bryta kopplingen mellan bankerna och statsskulden.

2.  Europaparlamentet är mycket oroat över att konstant svaga ekonomiska förhållanden håller på att bli normen i vissa delar av EU, vilket skapar instabilitet i euroområdet som helhet och äventyrar det folkliga och politiska stödet för hela det europeiska projektet.

3.  Europaparlamentet noterar att utnyttjandet av de viktigaste refinansieringstransaktionerna, refinansieringstransaktioner på medellång och lång sikt med full tilldelning till fast ränta, den marginella lånefaciliteten, likviditetsstöd i krislägen och insättningsfaciliteten låg kvar på mycket höga nivåer under hela 2012 för samtliga faciliteter, vilket tyder på en allvarlig försvagning av den penningpolitiska transmissionsmekanismen och euroområdets marknad för utlåning mellan banker, även om läget tydligt förbättrades genom stabiliserade spreadar och Target 2-obalanser under andra halvåret.

4.  Europaparlamentet anser att de positiva effekterna av besluten från juli 2012 att sänka ECB:s styrränta är begränsade eftersom den penningpolitiska transmissionskedjan i många delar av euroområdet har brutits eller allvarligt försvagats. Parlamentet påminner om att mycket låga räntenivåer på lång sikt kan orsaka snedvridningar inom företagssektorn och skada privata spar- och pensionssystem.

5.  Europaparlamentet noterar att ECB:s ordförande, i sitt meddelande inför Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor den 8 juli 2013 om att ECB kommer att bibehålla sin styrränta på nuvarande eller på lägre nivå under en längre tidsperiod med tanke på de generellt blygsamma inflationsutsikterna, även på medellång sikt, på grund av den vittomfattande svaga ekonomin och den dämpade penningmängdsutvecklingen.

6.  Europaparlamentet noterar med oro att banksystemets efterfrågan på likviditet från eurosystemet ökade under 2012, vilket stärkte banksystemets beroende av eurosystemets interventioner, och parlamentet varnar för riskerna med ett sådant beroende.

7.  Europaparlamentet anser att den treåriga långfristiga refinansieringstransaktion (LTRO) som inrättades i mars 2012 bidrog till att stabilisera banksystemet, men att denna åtgärd bör vara tillfällig. Trots den likviditet som pumpades in i banksystemet med hjälp av LTRO-transaktionen är nivån på de tillgängliga krediterna till realekonomin fortfarande lägre än före krisen. Parlamentet inser att företagens efterfrågan på krediter för närvarande ligger på en mycket låg nivå, vilket gör det svårt för bankerna att låna ut.

8.  Europaparlamentet är djupt oroat över överföringen av risker från banker och stater med svårigheter till ECB:s balansräkning som ett resultat av ECB:s beslut att köpa obegränsade mängder kortfristiga statspapper. Parlamentet understryker att de långfristiga refinansieringstransaktionerna (LTRO) inte innebär en grundläggande lösning på krisen.

9.  Europaparlamentet anser att en nationell centralbank måste bedriva sin verksamhet på ett sätt som är förenligt med dess funktionella, institutionella och finansiella oberoende om uppgifterna ska utföras korrekt enligt stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken.

10.  Europaparlamentet understryker att den otillräckliga tillväxten i den europeiska företagssektorn inte enbart beror på bristande tillgång på krediter från banksektorn.

11.  Europaparlamentet oroas över att kreditåtstramningen verkar vara mycket kraftig för små och medelstora företag eftersom bankerna anser att risken för att sådana företag ska ställa in betalningarna är större än för stora företag och eftersom de i regel inte kan byta från bankkrediter till andra externa finansieringskällor.

12.  Europaparlamentet framhåller sin oro över de kraftigt fragmenterade utlåningsvillkoren för små och medelstora företag i länderna inom euroområdet.

13.  Europaparlamentet betonar den viktiga, men begränsade, roll som värdepappersmarknadsprogrammet (SMP) spelade fram till september 2012 för att ta itu med sviktande funktioner inom vissa marknadssegment för statspapper i euroområdet.

14.  Europaparlamentet välkomnar införandet av direkta monetära transaktioner (OMT), utan några i förväg satta kvantitativa gränser, i syfte att säkerställa den penningpolitiska transmissionen, och välkomnar beslutet att koppla aktiveringen av OMT-transaktionerna till strikta villkor inom ramen för ett program för Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten/Europeiska stabilitetsmekanismen (EFSF/ESM-programmet).

15.  Europaparlamentet förstår att Banken för internationell betalningsutjämning varnar för en alltför lång period av ackommoderande penningpolitik. Parlamentet följer med intresse diskussionerna i de flesta stora centralbanker om den bästa tidsplanen för att återgå till en stramare penningpolitik. Parlamentet konstaterar att bland andra Federal Reserve har för avsikt att ge upp den nuvarande politiken så snart som möjligt. Parlamentet inser att ECB kommer att fortsätta att driva en lågräntepolitik så länge som banksektorn inte helt har stabiliserats och spridningseffekter i den offentliga sektorn förblir ett hot, en politik som är möjlig tack vare den låga inflationstakt som förväntas på medellång sikt.

16.  Europaparlamentet anser det vara nödvändigt att ECB också beaktar inflationsrisken i sina program för likviditetslättnader, till exempel genom sterilisering.

17.  Europaparlamentet anser, i ljuset av utvecklingen på senare tid i Förenta staterna, att ekonomisk återhämtning och högre tillväxttakt i ekonomin utgör en sund och stabil grund för en gradvis utfasning av de policyåtgärder som syftar till kvantitativa lättnader.

18.  Europaparlamentet påminner om att ECB:s penningpolitiska icke‑standardåtgärder skulle vara tillfälliga och att banksektorn därför inte på något sätt bör betrakta dem som ett permanent instrument.

19.  Europaparlamentet uppmuntrar ECB att skicka tydliga signaler till marknaden om den beräknade perioden för aktivering av dess penningpolitiska icke‑standardåtgärder och att börja fasa ut dem så snart spänningarna i banksektorn minskar, kopplingen mellan bankerna och statsskulderna kan brytas och de ekonomiska indikatorerna för tillväxt och inflation motiverar ett sådant beslut.

20.  Europaparlamentet anser att de penningpolitiska verktyg som ECB utnyttjat sedan krisens början visserligen har gett välkomna lättnader till de svårt ansatta finansmarknaderna men att de samtidigt har röjt sina begränsningar när det gäller att stimulera tillväxt och förbättra situationen på arbetsmarknaden. Parlamentet anser därför att ECB skulle kunna undersöka ytterligare åtgärder.

21.  Europaparlamentet är oroat över det mycket omfattande likviditetsstöd i krislägen som de nationella centralbankerna tillhandahållit under 2011, och kräver ytterligare uppgifter och kompletterande information om den exakta omfattningen av sådana stöd och de underliggande transaktionerna samt villkoren knutna till dem.

22.  Europaparlamentet inser att eftersom den penningpolitiska transmissionsmekanismen inte fungerar korrekt bör ECB finna sätt att mer direkt fokusera på små och medelstora företag. Parlamentet påpekar att små och medelstora företag av samma typ från hela euroområdet för närvarande inte har samma tillgång till lån trots att de uppvisar likartade ekonomiska utsikter och risker. Parlamentet uppmanar ECB att tillämpa en policy för direktköp av värdepapperiserade lån av hög kvalitet som ställts ut till små och medelstora företag, särskilt från vissa medlemsstater där den monetära transmissionsmekanismen inte fungerar. Parlamentet betonar att denna politik bör begränsas när det gäller belopp och tid, till fullo neutraliseras och utformas så att inga risker uppkommer för ECB:s balansräkning.

23.  Europaparlamentet anser att ECB mycket allvarligt bör överväga möjligheten att starta ett särskilt program för att hjälpa små och medelstora företag att få tillgång till krediter genom ett system som liknar den brittiska centralbankens system för finansiering av utlåning.

24.  Europaparlamentet anser att Target II-systemet har spelat en avgörande roll för att säkra finanssystemets integritet i euroområdet. Parlamentet konstaterar emellertid att de anmärkningsvärda Taget 2-obalanserna avslöjar den oroväckande fragmenteringen av finansmarknaderna i euroområdet samt den fortlöpande kapitalflykten från de medlemsstater i euroområdet som har eller hotas av allvarliga svårigheter när det gäller den finansiella stabiliteten.

25.  Europaparlamentet uppmanar ECB att offentliggöra det rättsliga beslutet om programmet för direkta monetära transaktioner (OMT-programmet) för att man närmare ska kunna analysera dess innehåll och konsekvenser.

26.  Europaparlamentet påpekar att likviditetsstöd i krislägen rapporteras under rubriken ”övriga fordringar i euro på kreditinstitut i euroområdet” i de konsoliderade balansräkningarna för euroområdet utan några ytterligare uppgifter eller mer detaljerad information om sådana poster, de underliggande transaktionerna och villkoren knutna till dem. Parlamentet uppmanar ECB att förbättra rapporteringen på sin webbplats av hur likviditetsstöd i krislägen tillhandahålls för varje enskilt land.

27.  Europaparlamentet uppmuntras av att nivåerna för Target 2-obalanserna har stabiliserats under andra halvåret 2012. Parlamentet framhåller särskilt att Target 2-systemet har spelat en avgörande roll för att skydda integriteten för euroområdets finansiella system. Parlamentet oroas emellertid fortfarande över finansmarknadernas fortsatta fragmentering inom euroområdet.

28.  Europaparlamentet påminner om ECB:s oberoende när det gäller att bedriva penningpolitik enligt vad som framgår av fördragen. Parlamentet hävdar att penningpolitiken bör vara demokratisk och vara resultatet av överläggningar mellan olika synpunkter och tillvägagångssätt så att transparensen, och därmed den demokratiska ansvarsskyldigheten, kan stärkas. Parlamentet påminner i det sammanhanget om betydelsen av den monetära dialogen och de skriftliga frågor som inges av Europaparlamentets ledamöter.

29.  Europaparlamentet oroas över de eventuella bieffekterna av en långvarig extrem lågräntepolitik, till exempel ett aggressivt risktagande, uppbyggnad av finansiella obalanser, snedvridning av finansmarknadernas prissättning och incitament att fördröja nödvändiga balansräkningsreparationer och reformer. Parlamentet uppmanar ECB att hitta rätt balans mellan riskerna med en för tidig avveckling av den nuvarande extrema lågräntepolitiken och riskerna med att ytterligare fördröja avvecklingen.

30.  Europaparlamentet betonar att ECB bör vara redo att efterleva strikta krav på ansvarstagande gentemot Europaparlamentet när den genomför sina penningpolitiska uppgifter och sina tillsynsuppgifter, och påminner i det sammanhanget om betydelsen av den monetära dialogen och de skriftliga frågor som inges av Europaparlamentets ledamöter. Parlamentet påminner om den aktuella uppmaningen om ökad transparens i ECB, något som skulle resultera i ökad trovärdighet och förutsägbarhet, och uppskattar de förbättringar inom detta område som redan har gjorts.

31.  Europaparlamentet anser att växelkursen är en avgörande variabel i den ekonomiska politiken som påverkar euroområdets konkurrenskraft. Parlamentet betonar vikten av att stödja euron som en internationell valuta.

32.  Europaparlamentet uppmanar ECB att i samarbete med de nationella centralbankerna förklara sin politik när det gäller valutaswappaffärer som syftar till att bidra till att bevara den finansiella stabiliteten.

Bankunion

33.  Europaparlamentet noterar att det europeiska banksystemet fortfarande är bräckligt och behöver genomgå strukturreformer och konsolideras genom att en verklig bankunion utvecklas.

34.  Europaparlamentet välkomnar de framgångar som uppnåtts i förhandlingarna om förordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) vilken ger ECB tillsynsbefogenheter över euroområdets kreditinstitut och över de kreditinstitut som önskar ansluta sig. Parlamentet anser att inrättandet av den gemensamma tillsynsmekanismen kommer att bidra till att bryta kopplingen mellan banker och statspapper och kommer att bidra till att utveckla en gemensam europeisk strategi för krishantering.

35.  Europaparlamentet välkomnar särskilt att parlamentet deltar i utnämningen av ECB–rådets ordförande och vice ordförande.

36.  Europaparlamentet anser att inrättandet av en gemensam tillsynsmekanism bör bidra till att återställa förtroendet i banksektorn och åter få fart på utlåningen mellan bankerna och de gränsöverskridande kreditflödena genom en oberoende integrerad tillsyn för samtliga deltagande medlemsstater.

37.  Europaparlamentet anser att den gemensamma tillsynsmekanismen bör fungera på ett sätt som helt stämmer överens med den gemensamma regelboken för finansiella tjänster och med grundprinciperna för den inre marknaden för finansiella tjänster.

38.  Europaparlamentet anser att ECB bör välkomna möjligheten att involvera de medlemsstater som står utanför euroområdet i den gemensamma tillsynsmekanismen för att garantera en större grad av harmonisering av EU:s tillsynsrutiner.

39.  Europaparlamentet betonar vikten av ett fruktbart samarbete mellan ECB och behöriga nationella myndigheter inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen i syfte att säkerställa en effektiv och smidig tillsyn.

40.  Europaparlamentet välkomnar utarbetandet av en övergripande genomgång av tillgångarnas kvalitet för alla banker som kommer att stå under tillsyn inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen och utgöra underlag för det övergripande stresstest som ska genomföras av Europeiska bankmyndigheten (EBA), i samarbete med den gemensamma tillsynsmekanismen, under andra kvartalet 2014.

41.  Europaparlamentet noterar att stärkningen av ECB till följd av inrättandet av den gemensamma tillsynsmekanismen behöver uppvägas av större ansvarsskyldighet gentemot nationella parlament och Europaparlamentet.

42.  Europaparlamentet anser att transparens på området banktillsynen är mycket viktig, vilket man kom överens om i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet och Europeiska centralbanken.

43.  Europaparlamentet noterar att de tillsynsuppgifter som tilldelas ECB innebär nya utmaningar när det gäller intressekonflikter och välkomnar bestämmelserna om detta i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet och Europeiska centralbanken. Europaparlamentet påminner om att ECB, för att fullt ut tillämpa dessa bestämmelser, måste införa exaktare regler, inbegripet bland annat bestämmelser om karensperioder för ledande personal med banktillsynsuppgifter i eurosystemet.

44.  Europaparlamentet påminner om att det är av yttersta vikt att ECB garanterar operativ åtskillnad mellan de centrala enheter som utarbetar förslagen till beslut inom penningpolitiken och inom tillsynspolitiken. Parlamentet framhåller det stora behovet av ett arrangemang mellan ECB och Europaparlamentet om praktiska åtgärder för att säkra ett demokratiskt ansvarstagande.

45.  Europaparlamentet anser att det är brådskande att införa ett europeisk avvecklings- och rekonstruktionssystem för att skydda skattebetalare och förebygga ytterligare bankkriser.

46.  Europaparlamentet betonar att det för att öka banksystemets motståndskraft är nödvändigt att öka dess mångfald genom att uppmuntra att små och medelstora lokala banker utvecklas.

Institutionella frågor

47.  Europaparlamentet betonar att förordning om den gemensamma tillsynsmekanismen lägger grunden för de interinstitutionella arrangemang mellan Europaparlamentet och ECB om demokratisk ansvarsskyldighet där parlamentets roll framhålls. ECB uppmanas att uppfylla de nya kraven, särskilt när det gäller demokratisk ansvarsskyldighet och transparens i dess tillsynsverksamhet.

48.  Europaparlamentet uppmanar ECB att kritiskt granska sig själv och alla aspekter av sin verksamhet, inklusive följderna av de anpassningsprogram ECB har hjälpt till att utforma och göra en ny bedömning av huruvida de makroekonomiska antaganden och scenarier utifrån vilka dessa program skapats har varit lämpliga.

49.  Europaparlamentet uppmanar ECB att offentliggöra sammanfattningar av ECB-rådets mötesprotokoll, inklusive diskussioner och omröstningsprotokoll.

50.  Europaparlamentet är bekymrat över den nonchalans som rådet visat parlamentets resolution av den 25 oktober 2012 om rådets rekommendation om utnämningen av en direktionsledamot i Europeiska centralbanken(3), och noterar att vederbörlig hänsyn bör tas till både sakkunskap och kön när ledamöter till ECB:s ledande funktioner utses. Parlamentet anser att EU:s institutioner, inklusive ECB, ska föregå med gott exempel i fråga om könsfördelning och att det är av avgörande betydelse att man förbättrar könsfördelningen på ledande befattningar inom ECB. Parlamentet beklagar att medlemsstaterna ignorerat det negativa resultatet av omröstningen i parlamentet, både i utskottet för ekonomi och valutafrågor och i plenarsammanträdet, till följd av bristen på könsfördelningsperspektiv i samband med utnämningen av Yves Mersch. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa ett jämställdhetsperspektiv med möjlighet till positiva åtgärder för att skapa en balanserad könsfördelning i samband med utnämningen av direktionsledamöter.

51.  Europaparlamentet påpekar att diskussionerna i ECB-rådet enligt artikel 10.4 i protokoll 4 till stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken ska vara konfidentiella men att ECB kan besluta att offentliggöra resultaten av sina överläggningar. Parlamentet uppmanar ECB att i sina kommande årsrapporter ge ett motiverat svar på parlamentets årliga betänkande om ECB.

o
o   o

52.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska centralbanken.

(1) EGT C 138, 4.5.1998, s. 177.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0176.
(3) Antagna texter, P7_TA(2012)0396.


Situationen i Centralafrikanska republiken
PDF 144kWORD 55k
Europaparlamentets resolution av den 12december 2013 om situationen i Centralafrikanska republiken (2013/2980(RSP))
P7_TA(2013)0602RC-B7-0561/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina resolutioner av den 17 januari 2013(1) och 12 september 2013(2) om situationen i Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2088 (2013) av den 24 januari 2013, 2121 (2013) av den 10 oktober 2013 och 2127 (2013) av den 5 december 2013,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport av den 15 november 2013 och rapporten från Abou Moussa, generalsekreterarens representant och chef för FN:s regionalkontor för Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av den vädjan om hjälp som den centralafrikanske premiärministern Nicolas Tiangaye riktade till världssamfundet från FN:s talarstol,

–  med beaktande av skrivelsen av den 20 november 2013 från de centralafrikanska myndigheterna, i vilken de begär att det Afrikaledda internationella stöduppdraget i Centralafrikanska republiken (Misca) ska få understöd av franska styrkor,

–  med beaktande av vice FN-generalsekreteraren Jan Eliassons genomgång i säkerhetsrådet den 25 november 2013 om situationen i Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av uttalandena om Centralafrikanska republiken från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 21 december 2012, 1 och 11 januari 2013, 25 mars 2013, 21 april 2013, 27 augusti 2013 och 5 december 2013,

–  med beaktande av uttalandena från kommissionens ledamot med ansvar för humanitärt bistånd och civilskydd av den 21 december 2012 om det nya utbrottet av stridigheter i Centralafrikanska republiken och av den 10 september 2013 om den förvärrade krisen i Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet,

–  med beaktande av att en internationell kontaktgrupp för Centralafrikanska republiken tillsattes i maj 2013 för att samordna regionala, kontinentövergripande och internationella insatser och finna en varaktig lösning på landets återkommande problem,

–  med beaktande av den internationella kontaktgruppens möte i Brazzaville (Republiken Kongo) den 3 maj 2013, där färdplanen för övergången godkändes och en specialfond för att bistå Centralafrikanska republiken inrättades,

–  med beaktande av den förklaring som den internationella kontaktgruppen för Centralafrikanska republiken antog vid sitt tredje möte i Bangui den 8 november 2013,

–  med beaktande av Internationella brottmålsdomstolens Romstadga från 1998, som Centralafrikanska republiken ratificerade 2001,

–  med beaktande av det frivilliga protokollet – om barns inblandning i väpnade konflikter – till den internationella konventionen om barnets rättigheter, som Centralafrikanska republiken har ratificerat,

–  med beaktande av pressmeddelandet av den 13 november 2013 från Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd om situationen i Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av att Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd den 10 oktober 2013 antog ett nytt operativt koncept,

–  med beaktande av kommunikén av den 13 november 2013 från Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd, i vilken freds- och säkerhetsrådet välkomnar den planerade förstärkning av den franska kontingenten som är tänkt att förbättra stödet åt Misca,

–  med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution av den 19 juni 2013 om Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av uttalandet i Addis Abeba (Etiopien) den 27 november 2013 från de båda ordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 21 oktober 2013 om Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Våld

A.  Sedan stridigheterna bröt ut i Centralafrikanska republiken i slutet av 2012 och Séléka-rebellerna tog makten från den tidigare presidenten François Bozizé i mars 2013 har kaos rått i Centralafrikanska republiken, med svår livsmedels- och läkemedelsbrist som följd.

B.  Sedan Séléka-koaltionens militära seger den 24 mars 2013 och dess maktövertagande har delar av denna koalition begått många grymheter, våldtäkter, brott, fysiska våldshandlingar och stölder, liksom plundringar och andra brott mot de mänskliga rättigheterna, både i huvudstaden och i provinserna, utan att underkastas någon kontroll. Barnsoldater används i allt högre grad och det sexuella våldet ökar.

C.  Övergrepp begås även av andra väpnade grupper, av vilka vissa påstår sig stödja den tidigare presidenten Bozizé.

D.  Sedan den 5 december 2013 har 400 människor i Bangui mist livet inom loppet av 72 timmar.

E.  Kriget är på väg att instrumentaliseras och göras till ett religionskrig, vilket de kristna samfundens svåra belägenhet vittnar om. Trots de religiösa ledarnas gemensamma ansträngningar att undvika ett krig mellan olika trosriktningar och trots den traditionellt fredliga samexistensen mellan olika religioner och folkgrupper riskerar situationen att bli okontrollerbar om den inte hanteras korrekt.

F.  Det finns en risk för spridning i regionen, och om Centralafrikanska republiken blir en fristad för terrorister, narkotikasmugglare, jihadister och banditer kommer dess grannar också att drabbas. Myndigheterna i Kamerun stängde tillfälligt gränsen till Centralafrikanska republiken sedan Séléka-rebeller hade angripit gränsstaden Toktoyo och dödat en kamerunsk gränspolis.

G.  Våldet begås av grupper utrustade med moderna vapen och vissa tunga vapen.

H.  Väpnade konflikter har kommit att bli alltmer självfinansierade i takt med att rebellgrupper, kriminella nätverk, legosoldater och plundrande elitskikt i allt högre grad förlitar sig på intäkter från naturresurser för att finansiera militäraktiviteterna.

I.  De nationella övergångsmyndigheterna lyckas inte hålla våldsverkarna under kontroll och fullgöra sin skyldighet att skydda befolkningen.

J.  Våldet i Centralafrikanska republiken gör det motiverat med brådskande insatser för att förebygga risken för massövergrepp som hotar det centralafrikanska folket och stabiliteten i regionens länder.

K.  Situationen i Centralafrikanska republiken riskerar att skapa en god jordmån för gränsöverskridande brottslighet (utdrag ur FN:s säkerhetsråds resolution).

Säkerhet

L.  Trots att trupper om 1 300 man från Centralafrikanska staternas ekonomiska gemenskap (Eccas) har satts in i Centralafrikanska republiken, har dessa inte lyckats hindra landet från att sjunka ner i laglöshet.

M.  Via sin enhälligt antagna resolution 2127(2013) har säkerhetsrådet gett sitt godkännande till att franska och afrikanska trupper utökar sina insatser för att återupprätta säkerheten och skydda civilbefolkningen i Centralafrikanska republiken, infört ett vapenembargo och uppmanat FN att förbereda sig för ett eventuellt fredsbevarande uppdrag.

N.  Den 26 november 2013 utnämndes general Jean-Marie Michel Mokoko (Kongo) till Afrikanska unionens särskilde representant i Centralafrikanska republiken och till chef för den afrikanska styrkan i landet (Misca).

O.  Misca kommer att kunna sättas in för en period på tolv månader, med en klausul om översyn efter sex månader, och uppdraget är att skydda civilbefolkningen, återställa ordningen och säkerheten, stabilisera landet och underlätta tillhandahållandet av humanitärt bistånd.

P.  Inrättandet av en ”fredsbevarande FN-operation”, som Afrikanska unionen begärt och som FN:s säkerhetsråds resolution 2127 lämnar utrymme för, skulle trygga operationens finansiella hållbarhet.

Q.  Enligt rapporten från FN:s generalsekreterare bör en FN-operation mobilisera 6 000–9 000 soldater för att vara effektiv.

Mänskliga rättigheter

R.  Den allmänna ordningen och säkerheten i Centralafrikanska republiken har brutit samman, vilket orsakar en humanitär katastrof och utgör ett betydande hot mot den regionala säkerheten.

S.  Dödandet av civila, nedbränningen av hus och förstörelsen av grundläggande infrastruktur har tvingat en halv miljon av landets 4,6 miljoner invånare på flykt.

T.  Den 4 september 2013 yrkade åklagaren i en domstol i Bangui på tio års fängelse för de 24 tidigare Séléka-rebeller som ställts inför rätta i den första rättegången om övergreppen i Centralafrikanska republiken.

U.  Åtskilliga förövare av människorättsövergrepp och krigsförbrytelser har undgått åtal. Detta gynnar ett klimat av straffrihet och uppmuntrar till fler brott.

Humanitära frågor

V.  En färsk bedömning av nödsituationens inverkan på livsmedelsförsörjningen (Emergency Food Security Assessment, Efsa) avslöjar att 484 000 människor i landet riskerar en otrygg livsmedelssituation.

W.  På grund av osäkerheten och den i förhållande till krisens omfattning otillräckliga finansieringen verkar de humanitära organisationerna endast i städer.

X.  Till följd av instabiliteten har 70 % av barnen tvingats lämna skolan.

Y.  Europeiska unionen fortsätter att föra en regelbunden politisk dialog med Centralafrikanska republiken; EU är alltjämt landets största biståndsgivare och har ökat sitt humanitära bistånd med 8 miljoner EUR, så att det nu uppgår till 20 miljoner EUR. EU:s bistånd är inte nog, utan andra internationella partner måste också göra åtaganden.

Utveckling

Z.  Krisens komplexitet gör att det krävs ett övergripande, sammanhängande, integrerat och flerdimensionellt svar; enbart en militärintervention räcker inte för att lösa problemen.

AA.  Det är viktigt att anlägga ett brett helhetsperspektiv som tar hänsyn till de inbördes kopplingarna mellan frågor om förvaltningen av Centralafrikanska republikens naturresurser, fred, säkerhet och utveckling, så att en varaktig lösning kan nås.

AB.  Ett betydande internationellt ekonomiskt bistånd är nödvändigt.

AC.  Kimberleyprocessens beslut innebär en avstängning av Centralafrikanska republiken.

AD.  Trots den osäkra situationen i Centralafrikanska republiken har EU aldrig ställt in utvecklingssamarbetet med landet och är alltjämt den största humanitära biståndsgivaren. Den 5 december 2013 erbjöd EU 50 miljoner EUR till det Afrikaledda internationella stöduppdraget i Centralafrikanska republiken för att bidra till stabiliseringen av landet och skyddet av lokalbefolkningen och för att skapa förutsättningar som gör det möjligt att tillhandahålla humanitärt bistånd och reformera säkerhets- och försvarssektorn.

Våld

1.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt de allvarliga kränkningarna av humanitär rätt och de utbredda kränkningarna av de mänskliga rättigheterna – framför allt begångna av tidigare Séléka- och milisgrupper, särskilt de som är kända som ”anti-balaka” – bland annat utomrättsliga avrättningar, summariska avrättningar, tvångsförsvinnanden, godtyckliga gripanden och godtyckligt kvarhållande, tortyr, sexuellt och könsrelaterat våld och rekrytering av barnsoldater. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över den nya vålds- och vedergällningsdynamiken i Centralafrikanska republiken, som riskerar att urarta till en okontrollerad situation och som inbegriper de allra allvarligaste brotten enligt folkrätten, såsom krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Parlamentet oroas även över den potentiella spridningseffekten, som hotar att destabilisera hela regionen.

2.  Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över situationen i Centralafrikanska republiken, som kännetecknas av ett fullständigt sammanbrott av lag och ordning, frånvaro av rättsstatliga principer samt sekteristiskt våld. Parlamentet fördömer den senaste tidens våld, som ytterligare har urholkat till och med de mest grundläggande tjänsterna i landet och förvärrat en redan prekär humanitär situation där hela befolkningen drabbas.

3.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang beslutet från FN:s säkerhetsråd om ett vapenembargo mot Centralafrikanska republiken.

Säkerhet

4.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av FN:s säkerhetsråds resolution 2127 (2013) inom ramen för kapitel II i FN-stadgan och vill se ett snart genomförande av densamma, så att den centralafrikanska befolkningen kan förskonas från ytterligare våld och osäkerhet.

5.  Europaparlamentet välkomnar den snabba utplaceringen av franska trupper efter godkännandet från FN:s säkerhetsråd samt truppernas insatser för att stoppa våldet, skydda civilbefolkningen och avväpna miliserna.

6.  Europaparlamentet hedrar de två franska soldater som deltog sida vid sida med de afrikanska styrkorna och som dödades under den första dagen av sitt uppdrag att skydda civilbefolkningen i Centralafrikanska republiken.

7.  Europaparlamentet välkomnar de pågående internationella insatserna för att återupprätta ordningen, däribland förstärkningen av Eccas fredsbevarande styrka Micopax och dess omstrukturering till fredsbevarande styrka inom ramen för det internationella stöduppdraget i Centralafrikanska republiken (Misca) under Afrikanska unionens ansvar.

8.  Europaparlamentet uppmanar världssamfundet att lämna alla finansiella, trupprelaterade och andra bidrag som krävs för att trappa upp den primärt afrikanska internationella säkerhetsnärvaron och säkerställa fullgörandet av dess mandat. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang de 50 miljoner EUR som EU tillhandahållit till stöd för AFISMA-CAR.

9.  Europaparlamentet beklagar långsamheten i inrättandet av en fredsbevarande FN-operation och den tidsåtgång som krävs för att säkerhetsrådet ska kunna ge mandat enligt kapitel VII i FN-stadgan.

10.  Europaparlamentet anser det vidare nödvändigt att ta tag i konflikternas konsekvenser, särskilt genom reformering av de väpnade styrkorna och säkerhetsstyrkorna, demilitarisering, demobilisering och återanpassning av före detta soldater i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 2121 (2013), repatriering av flyktingar, hemvändande för internflyktingar och genomförande av livskraftiga utvecklingsprogram.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet att undersöka möjligheten till utbildnings- och stödåtgärder för Misca, såsom skedde i fallet med Amisom, för att öka de afrikanska styrkornas kapacitet att själva planera och genomföra säkerhetsoperationerna.

12.  Europaparlamentet konstaterar att den senaste tidens kriser i Mali och Centralafrikanska republiken visar på behovet av att Afrikanska unionen förses med en adekvat kontinental säkerhetskapacitet. Därför uppmanar parlamentet EU och dess medlemsstater att intensifiera sitt stöd till ett faktiskt inrättande av den afrikanska snabbinsatskapacitet vid kriser som skapades i juni 2013, en nödvändig följd av det snabba ibruktagandet av Afrikanska unionens afrikanska beredskapsstyrka, som ursprungligen var planerat till 2010.

13.  Europaparlamentet önskar ett förstärkt regionalt samarbete i kampen mot ”Herrens motståndsarmé”.

Mänskliga rättigheter

14.  Europaparlamentet betonar att ingen straffrihet får förekomma för förövare av allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt. Parlamentet begär att förövarna av sådana dåd ska anmälas, identifieras, åtalas och straffas i enlighet med nationell och internationell straffrätt. I detta sammanhang påpekar parlamentet att situationen i Centralafrikanska republiken redan har tagits till Internationella brottmålsdomstolen och att det enligt den domstolens stadga inte finns någon preskriptionstid för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Parlamentet välkomnar det uttalande som åklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen gjorde den 7 augusti 2013.

15.  Europaparlamentet vill att brådskande åtgärder vidtas för att bekämpa våld mot kvinnor och flickor och säkerställa skyddet för kvinnor och flickor och för att sätta stopp för straffriheten för förövarna av sådana brott.

16.  Europaparlamentet välkomnar i synnerhet säkerhetsrådets tillsättning av en undersökningskommission som ska utreda rapporterna om kränkningar av internationell humanitär rätt och övergrepp mot de mänskliga rättigheterna som begåtts av alla parter i Centralafrikanska republiken sedan januari 2013. Parlamentet uppmanar alla parter att samarbeta fullt ut med denna kommission så att förövarna av dessa avskyvärda dåd kan ställas till svars.

17.  Europaparlamentet uppmuntrar till fullt samarbete med den sanktionskommitté som tillsatts genom FN:s säkerhetsråd resolution 2127 (2013).

18.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Centralafrikanska republiken att fullgöra skyldigheterna enligt Internationella brottmålsdomstolens Romstadga, som landet har undertecknat.

19.  Europaparlamentet begär att nationella och internationella skyldigheter ska upprätthållas med avseende på förbud mot rekrytering och användning av barn i väpnade konflikter och väpnade grupper.

Humanitära frågor

20.  Europaparlamentet välkomnar EU:s inrättande av en humanitär luftbro genom Echo-flygningar – tjänsten för humanitära transportflygningar – från och med den 9 december, där syftet är att intensifiera de internationella ansträngningarna att stabilisera Centralafrikanska republiken genom att säkerställa att det humanitära biståndet når fram till dem som är i mest akut behov av hjälp. Parlamentet välkomnar insatserna från utrikestjänsten och kommissionsledamoten med ansvar för humanitärt bistånd, som reagerat snabbt på situationen.

21.  Europaparlamentet uppmanar världssamfundet att behålla Centralafrikanska republiken högst upp på dagordningen och att stödja detta bräckliga land. Parlamentet betonar i detta sammanhang att de humanitära aktörerna också måste stå fast vid sitt åtagande gentemot Centralafrikanska republiken, trots den nuvarande politiska och säkerhetsmässiga situationen, och anslå tillräckliga resurser för att den medicinska och humanitära kris som landet upplever ska kunna bemötas. Parlamentet är bekymrat över det begränsade tillträdet för humanitär hjälp och fördömer alla attacker mot humanitära hjälparbetare. Parlamentet uppmanar alla parter i konflikten, särskilt Séléka, att bevilja alla humanitära organisationer och hjälporganisationer säkert och obehindrat tillträde.

22.  Europaparlamentet välkomnar det utökade EU-stödet i hanteringen av den humanitära krisen i Centralafrikanska republiken, och uppmanar EU och dess medlemsstater att som landets ledande biståndsgivare förbättra samordningen med övriga givare och internationella institutioner för att på ett adekvat sätt tillgodose akuta humanitära behov och lindra det centralafrikanska folkets lidande.

Utveckling

23.  Europaparlamentet uppmanar den internationella kontaktgruppen för Centralafrikanska republiken att förse landet med nödvändigt finansiellt stöd för att skapa en hållbar ekonomisk utveckling, återupprätta en fungerande offentlig förvaltning och samhällsservice och inrätta fungerande demokratiska institutioner som förmår skydda medborgarna.

24.  Europaparlamentet vidhåller att en politisk helhetslösning, med bland annat rättvis inkomstfördelning genom statsbudgeten, är av vital betydelse för möjligheterna att finna lösningar på krisen och bana väg för en hållbar utveckling i regionen.

25.  Europaparlamentet fördömer den olagliga exploateringen av naturresurser i Centralafrikanska republiken.

26.  Europaparlamentet anser att insyn och offentlig granskning av gruvindustrin är av avgörande betydelse för en effektiv gruvförvaltning och för att gruv- och exportföretagens verksamhet och intäkter ska kunna offentliggöras.

27.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder, med bistånd från världssamfundet, för att förstärka ansträngningarna att lösa den politiska krisen och bygga upp ett rättssystem och en administrativ infrastruktur, varvid hög prioritet bör ges åt att återupprätta grundläggande tjänster inom rättsväsen, vård och utbildning. Parlamentet efterlyser åtgärder för att säkerställa och främja rätten till utbildning och vill att regeringen ska öka ansträngningarna att genomföra handlingsplanen för utbildning för alla.

28.  Europaparlamentet fördömer förstörelsen av naturarvet, särskilt tjuvskyttet (FN:s säkerhetsråds resolution).

Den politiska processen

29.  Europaparlamentet bekräftar sitt stöd för Centralafrikanska republikens suveränitet, enhet och territoriella integritet.

30.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Centralafrikanska republiken att utan dröjsmål genomföra avtalet om den politiska övergången för att möjliggöra val och en återgång till den konstitutionella ordningen senast i februari 2015.

31.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för premiärminister Nicolas Tiangaye, som också har världssamfundets stöd.

32.  Europaparlamentet efterlyser en ombildning av Centralafrikanska republikens offentliga förvaltning, så att trovärdiga och okontroversiella nationella val kan hållas och landet kan gå vidare på demokratins väg. Parlamentet konstaterar att statens strukturer och kontroll, trots premiärminister Tiangayes ansträngningar, har urholkats så pass mycket att inte mycket återstår av dem. Parlamentet uppmuntrar det civila samhället att delta i debatterna om Centralafrikanska republikens framtid.

33.  Europaparlamentet vidhåller att övergångsmyndigheterna måste säkerställa kvinnors fullständiga deltagande i alla faser av processen (FN:s säkerhetsråds resolution).

34.  Europaparlamentet gläds åt att FN åtagit sig att ”noga följa hur övergången hanteras”.

o
o   o

35.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden/unionens höga representant Catherine Ashton, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, Afrikanska unionens institutioner, Eccas, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, EU:s medlemsstater samt Centralafrikanska republikens nationella övergångsråd.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0033.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0389.


Organplundring i Kina
PDF 194kWORD 39k
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om organskörden i Kina (2013/2981(RSP))
P7_TA(2013)0603RC-B7-0562/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina resolutioner av den 7 september 2006(1) och 14 mars 2013(2) om förbindelserna mellan EU och Kina, av den 13 december 2012 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2011 och EU:s politik på detta område(3), av den 16 december 2010 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2009 och EU:s politik på detta område(4), samt av den 19 maj 2010 om kommissionens meddelande Handlingsplan om donation och transplantation av organ (2009–2015): bättre samarbete mellan medlemsstaterna(5),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 3 om människans rätt till integritet,

–  med beaktande av utfrågningarna av den 21 november 2009, den 6 december 2012 och den 2 december 2013 anordnade av underutskottet för mänskliga rättigheter samt de respektive vittnesmålen från f.d. kanadensiska statssekreteraren för Asien och Stillahavsområdet David Kilgour och människorättsadvokaten David Matas om den storskaliga organskörden som genomförts på ovilliga Falun Gong-utövare i Kina sedan 2000,

–  med beaktande av konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, ratificerad av Kina den 4 oktober 1988,

–  med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Folkrepubliken Kina genomför fler än 10 000 organtransplantationer årligen och 165 kinesiska organtransplantationsanläggningar gör reklam för att matchande organ kan hittas inom 2–4 veckor, men landet har för närvarande inget organiserat eller effektivt offentligt system för organdonation eller organdistribution. Det kinesiska systemet för organtransplantation är inte förenligt med Världshälsoorganisationens krav på öppenhet och spårbarhet vid tillvaratagande av organ, och Folkrepubliken Kinas regering har motsatt sig oberoende granskning av systemet. Ett fritt och informerat samtycke är en nödvändig förutsättning för etisk organdonation.

B.  I Folkrepubliken Kina ligger frivilliga organdonationer på extremt låga nivåer beroende på traditionella föreställningar. Landet införde 1984 bestämmelser som tillät organskörd från avrättade fångar.

C.  Folkrepubliken Kinas regering klarade inte att korrekt redovisa ursprunget till organöverskottet när upplysningar begärdes av FN:s tidigare särskilde rapportör för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning Manfred Nowak och av de kanadensiska forskarna David Matas, människorättsadvokat, och David Kilgour, Kanadas tidigare statssekreterare för Asien och Stillahavsområdet.

D.  Huang Jiefu, direktör för Kinas kommitté för organdonationer och f.d. vice hälsominister, konstaterade under Madridkonferensen om organdonation och transplantation 2010 att över 90 % av organ för transplantation från avlidna donatorer härstammade från avrättade fångar i Kina. Han har också meddelat att i mitten av 2014 kommer alla sjukhus med tillstånd att genomföra organtransplantationer tvingas upphöra med användningen av organ från avrättade fångar, och bara tillåtas använda organ som frivilligt donerats och allokerats via ett alldeles nytt nationellt system.

E.  Folkrepubliken Kina har meddelat sin avsikt att fasa ut organskörd från avrättade fångar senast 2015 och införa ett datoriserat system för organallokering, det s.k. kinesiska systemet för snabba insatser vid organtransplantation (COTRS), vilket strider mot landets åtagande att alla sjukhus med tillstånd att genomföra organtransplantationer ska åläggas upphöra att utnyttja organ från avrättade fångar senast i mitten av 2014.

F.  I juli 1999 inledde det kinesiska kommunistpartiet en intensiv och rikstäckande förföljelsekampanj i syfte att utrota den andliga Falun Gong-rörelsen, vilket ledde till att hundratusentals Falun Gong-utövare arresterades och frihetsberövades. Det finns rapporter om att även uiguriska och tibetanska fångar har blivit offer för tvångstransplantationer av organ.

G.  FN:s kommitté mot tortyr och FN:s särskilda rapportör om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning har uttryckt oro över den påstådda organskörden från fångar, och har uppmanat regeringen i Förbundsrepubliken Kina att öka ansvarsskyldigheten och öppenheten inom systemet för organtransplantation och straffa dem som gjort sig skyldiga till missbruk. Dödandet av religiösa och politiska fångar i syfte att sälja deras organ för transplantation är en oerhörd och oacceptabel kränkning av den grundläggande rätten till liv.

H.  Den 12 november 2013 valde FN:s generalförsamling Kina till medlem av FN:s råd för mänskliga rättigheter för en period på tre år med början den 1 januari 2014.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över de ständiga och trovärdiga rapporterna om systematisk statssanktionerad organskörd från samvetsfångar utan deras samtycke i Folkrepubliken Kina, däribland från ett stort antal Falun Gong-utövare som fängslats för sin religiösa övertygelse, samt från medlemmar av andra religiösa och etniska minoriteter.

2.  Europaparlamentet betonar att en utfasning av organskörd från avrättade fångar först 2015 är oacceptabel. Parlamentet uppmanar Folkrepubliken Kinas regering att omedelbart upphöra med organskörd från samvetsfångar och medlemmar av religiösa och etniska minoriteter.

3.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att lyfta fram frågan om organskörd i Kina. Parlamentet rekommenderar att unionen och medlemsstaterna offentligt fördömer missbruk av organtransplantationer i Kina och ökar medvetenheten om denna fråga bland deras medborgare som reser till Kina. Parlamentet uppmanar EU att genomföra en fullständig och öppen granskning av hur organtransplantationer går till i Kina, och till att åtala dem som gjort sig skyldiga till sådan oetisk verksamhet.

4.  Europaparlamentet uppmanar kinesiska myndigheter att utförligt besvara frågorna från FN:s särskilde rapportör för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och FN:s särskilde rapportör för religions- och trosfrihet, i vilka den kinesiska regeringen ombeds förklara ursprunget till organöverskottet till följd av ökningen av antalet organtransplantationer, samt att tillåta dem att genomföra en undersökning av hur organtransplantationer går till i Kina.

5.  Europaparlamentet uppmanar till omedelbart frisläppande av alla samvetsfångar i Kina, däribland Falun Gong-utövare.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, FN:s generalsekreterare, FN:s råd för mänskliga rättigheter, Folkrepubliken Kinas regering, samt den nationella kinesiska folkkongressen.

(1) EUT C 305 E, 14.12.2006, s. 219.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0097.
(3) Antagna texter, P7_TA(2012)0503.
(4) EUT C 169 E, 15.6.2012, s. 81.
(5) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 65.


Situationen i Sri Lanka
PDF 123kWORD 44k
Europaparlamentets resolution av den 12 december 2013 om situationen i Sri Lanka (2013/2982(RSP))
P7_TA(2013)0604RC-B7-0563/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina resolutioner av den 22 oktober 2009(1) och den 12 maj 2011(2) om situationen i Sri Lanka,

–  med beaktande av slutrapporten från Sri Lankas kommission för lärdomar och försoning från november 2011,

–  med beaktande av resolutionerna av den 18 mars 2013 och den 22 mars 2012 från FN:s råd för mänskliga rättigheter om främjande av försoning och ansvarsutkrävande i Sri Lanka,

–  med beaktande av rapporten från FN:s generalsekreterares interna granskningspanel i november 2012 om FN:s insatser i Sri Lanka under det sista skedet av kriget i landet och dess efterspel, som utredde världssamfundets misslyckande med att skydda civilbefolkningen från storskaliga kränkningar av humanitär rätt och människorättslagstiftning,

–  med beaktande av uttalandet av den 31 augusti 2013 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, och hennes rapport av den 25 september 2013 till FN:s råd för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av rapporten från den franska hjälporganisationen ”Aktion mot svält” (ACF) om avrättandet 2006 av 17 av dess lokalanställda i staden Muttur i norr,

–  med beaktande av Europeiska unionens lokala uttalande av den 5 december 2012 om rättsstaten i Sri Lanka(3),

–  med beaktande av förklaringen av den 18 januari 2013 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, på EU:s vägnar om riksrättsåtalet mot den före detta ordföranden för Sri Lankas högsta domstol, Shirani Bandaranayake,

–  med beaktande av det nyligen avhållna toppmötet med Samväldets regeringschefer i Colombo och av den brittiske premiärministern David Camerons appell om en oberoende undersökning av anklagelser om krigsförbrytelser,

–  med beaktande av de konventioner i vilka Sri Lanka är part, särskilt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, konventionen om barnets rättigheter, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor samt konventionen mot korruption,

–  med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I maj 2009 upphörde den decennielånga konflikten mellan Sri Lankas regering och de separatistiska tamilska tigrarna (LTTE) i norra delen av landet, i och med att dessa besegrades och kapitulerade och deras ledare dog.

B.  Under konfliktens sista månader utkämpades häftiga strider i civila områden, med följden att tiotusentals civila uppskattas ha dödats eller sårats och omkring sextusen personer försvunnit.

C.  Den 23 maj 2009 undertecknade FN:s generalsekreterare, Ban Ki-moon, och Sri Lankas president, Mahinda Rajapaksa, ett gemensamt uttalande där den srilankesiska regeringen gick med på att vidta åtgärder för att garantera ansvarsutkrävande för påstådda krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten under det sista skedet av det 26 år långa inbördeskriget.

D.  Den 15 maj 2010 tillsatte president Rajapaksa en kommission för lärdomar och försoning. Det stora antal personer som rapporteras ha anmält sig självmant för att vittna inför denna kommission visar på den starka önskan om och behovet av en nationell dialog om konflikten.

E.  I rapporten av den 26 april 2011 från FN:s expertpanel drogs slutsatsen att det fanns trovärdiga rapporter om att både regeringsstyrkorna och de tamilska tigrarna hade begått krigsförbrytelser under månaderna fram till maj 2009, då regeringsstyrkorna förklarade sig som segrare över separatisterna.

F.  De allvarliga anklagelserna i rapporten och den fortsatta internationella kampanjen för en korrekt bedömning av händelserna, bland annat i samband med Samväldets senaste toppmöte, understryker att denna fråga måste lösas innan varaktig försoning kan komma till stånd i Sri Lanka.

G.  En landsomfattande folkräkning har nu inletts i Sri Lanka för att ge ett förstahandsintryck av omfattningen av och omständigheterna kring de dödade och sårade bland civilbefolkningen, liksom skador på egendom, under konflikten, i enlighet med en central rekommendation i lärdoms- och försoningskommissionens rapport.

H.  I augusti 2013 inrättades en undersökningskommission av presidenten för att utreda och rapportera om försvinnanden i de norra och östra provinserna mellan 1990 och 2009.

I.  Den 25 september 2013 uppmanade Navi Pillay den srilankesiska regeringen att utnyttja den tid som återstår innan hon avger en rapport om landet inför FN:s människorättsråds möte i mars 2014 ”för att inleda en trovärdig nationell process med konkreta resultat”, omfattande ”åtal av enskilda gärningsmän”, annars skulle ”det internationella samfundet bli tvunget att inrätta sina egna utredningsmekanismer”.

J.  Den interna granskningspanelen om FN:s insatser i Sri Lanka under det sista skedet av kriget drog slutsatsen att FN-institutionernas misslyckande ”att stå upp för rättigheterna för de människor som de hade fått i uppdrag att hjälpa” ”utgjorde ett kollektivt misslyckande från FN:s sida att agera inom ramen för det institutionella uppdraget att fullgöra sitt skyddsansvar”.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin uppskattning för återupprättandet av freden i Sri Lanka, vilket är en stor lättnad för hela befolkningen, och ger sin erkänsla åt de ansträngningar som gjorts av regeringen i Sri Lanka, med stöd av det internationella samfundet, för att bygga upp infrastrukturen på nytt och för att majoriteten av landets omkring 400 000 internflyktingar ska kunna återvända.

2.  Europaparlamentet noterar de framsteg som har gjorts för att uppnå millennieutvecklingsmålen, trespråkspolitiken – särskilt för undervisning av offentliga tjänstemän i singalesiska, tamil och engelska – och den nyligen beslutade landsomfattande folkräkningen för att granska ”skador på människor och egendom” som orsakades av inbördeskriget.

3.  Europaparlamentet välkomnar det val som den 21 september 2013 för första gången hölls till provinsrådet i den norra provinsen, då partiet Tamilska nationella alliansen (TNA) vann med en överväldigande majoritet.

4.  Europaparlamentet hoppas att fredsvinsten kommer att innebära en förtjänst genom att ytterligare stärka landets utvecklingsagenda och göra det möjligt för dess medborgare och det ökande antalet utländska besökare att dra full nytta av den natur- och kulturpotential som Sri Lanka kan erbjuda. Parlamentet betonar att långsiktig stabilitet kräver verklig försoning med fullt deltagande av lokalbefolkningen.

5.  Europaparlamentet konstaterar med oro att regeringens militära styrkor fortfarande har en betydande närvaro i de tidigare konfliktområden, vilket leder till kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inbegripet markrofferi, med mer än tusen pågående rättsfall som rör markägare som har förlorat sin egendom och ett oroväckande antal inrapporterade sexuella övergrepp och andra övergrepp mot kvinnor, med tanke på de tiotusentals krigsänkornas särskilda utsatthet.

6.  Europaparlamentet lovordar den nationella handlingsplanen för genomförande av lärdoms- och försoningskommissionens rekommendationer, och uppmanar regeringen att intensifiera sina ansträngningar för att fullt ut genomföra dessa rekommendationer, nämligen att genomföra trovärdiga utredningar av de vitt spridda anklagelserna om utomrättsliga avrättningar och påtvingade försvinnandena, att ytterligare demilitarisera norra Sri Lanka, att slutföra opartiska mekanismer för lösning av marktvister, att ompröva bestämmelserna om kvarhållande, att stärka de tidigare oberoende civila institutionerna såsom polisen, rättsväsendet och människorättskommissionen samt att nå en långsiktig politisk uppgörelse om ytterligare decentralisering av makten till provinserna. Parlamentet uppmanar presidentens undersökningskommission att inte bara undersöka försvinnandena i de norra och östra provinserna utan även i övriga delar av landet.

7.  Europaparlamentet uttrycker stor oro över de fortsatta rapporterna om hotelser och människorättskränkningar (begångna även av säkerhetsstyrkorna), utomrättsliga avrättningar, tortyr och brott mot yttrande-, förenings- och mötesfriheten, tillsammans med repressalier mot människorättsförsvarare, medlemmar av det civila samhället och journalister, hot mot rättsväsendets oberoende och rättsstatsprincipen samt diskriminering på grund av religion eller övertygelse. Parlamentet uppmanar Sri Lankas regering att vidta nödvändiga åtgärder.

8.  Europaparlamentet välkomnar de senaste ansatserna av den offentliga förvaltningen för att undersöka anklagelser om att regeringsstyrkor dödat 17 lokala hjälparbetare från den franska hjälporganisationen ”Aktion mot svält” (ACF) i staden Muttur i norr, tillsammans med dödandet av fem ungdomar i Trincomalee 2006. Parlamentet uppmanar myndigheterna att göra allt som står i deras makt för att ställa de ansvariga för massakrerna inför rätta.

9.  Europaparlamentet vädjar till Sri Lankas regering att reagera på kraven på ansvarsutkrävande för påstådda kränkningar av internationella mänskliga rättigheter och humanitär rätt under kriget genom att inleda en oberoende och trovärdig undersökning av anklagelserna om sådana kränkningar senast i mars 2014, och anser att FN annars bör ta initiativ till en internationell undersökning.

10.  Europaparlamentet uppmanar Sri Lankas regering att utarbeta en lämplig lag om vittnesskydd, så att vittnena till dessa brott får tillräckligt skydd.

11.  Europaparlamentet berömmer den minröjning som utförs av Sri Lankas armé och internationella frivilligorganisationer såsom HALO Trust, och är medvetet om de betydande medel som tillhandahålls av EU och de ytterligare medel som utlovats av Förenade kungariket. Parlamentet vädjar till Sri Lankas regering och väpnade styrkor, tillsammans med EU och dess medlemsstater, att fortsätta att tillhandahålla de nödvändiga resurserna för ytterligare röjning av landminorna, som är ett allvarligt hinder för återuppbyggnad och ekonomisk återhämtning. Parlamentet uppmanar än en gång Sri Lanka att ansluta sig till Ottawakonventionen om förbud mot minor.

12.  Europaparlamentet konstaterar med oro att de tamilska tigrarna, som har utfört urskillningslösa terroristangrepp i det förflutna, enligt Europols senaste rapport om den rådande situationen och tendenserna inom terrorismen i Europa fortfarande är aktiva internationellt.

13.  Europaparlamentet uppmanar FN och dess medlemsstater att noggrant analysera det internationella samfundets misslyckanden i Sri Lanka och att vidta lämpliga åtgärder för att se till att FN kommer att kunna hålla en mycket högre nivå i fråga om att uppfylla sitt ansvar att skydda och sitt humanitära ansvar, om man ställs inför en liknande situation i framtiden.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt Sri Lankas regering och parlament.

(1) EUT C 265 E, 30.9.2010, s. 29.
(2) EUT C 377 E, 7.12.2012, s. 156.
(3) http://eeas.europa.eu/delegations/sri_lanka/documents/press_corner/20121205_en.pdf

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy