Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2013/2127(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0465/2013

Ingivna texter :

A7-0465/2013

Debatter :

PV 13/01/2014 - 24
CRE 13/01/2014 - 24

Omröstningar :

PV 14/01/2014 - 5.13
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2014)0013

Antagna texter
PDF 230kWORD 58k
Tisdagen den 14 januari 2014 - Strasbourg
Ekonomiskt deltagande i företagets avkastning från de anställdas sida
P7_TA(2014)0013A7-0465/2013

Europaparlamentets resolution av den 14 januari 2014 om ekonomiskt deltagande i företagets avkastning från de anställdas sida (2013/2127(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), och särskilt artikel 3.3,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 december 2012 Handlingsplan: Europeisk bolagsrätt och företagsstyrning – ett modernt regelverk för mer engagerade aktieägare och hållbara företag (COM(2012)0740),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 juli 2002 om en ram för främjande av arbetstagarnas ekonomiska delaktighet(COM(2002)0364) och parlamentets resolution av den 5 juni 2003 om detta(1),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 21 oktober 2010 om arbetstagarnas ekonomiska delaktighet inom EU(2),

–  med beaktande av den undersökning som utfördes på uppdrag av Europaparlamentets utskott för sysselsättning och sociala frågor om ekonomiskt deltagande i företagets avkastning från de anställdas sida(3), och som offentliggjordes i september 2012,

–  med beaktande av Pepper IV-rapporten Benchmarking of Employee Participation in Profits and Enterprise Results in the Member and Candidate Countries of the European Union, som offentliggjordes av fria universitetet i Berlin i oktober 2009,

–  med beaktande av Pepper III-rapporten Promotion of employee participation in profits and enterprise results in the New Member and Candidate Countries of the European Union, som offentliggjordes av fria universitetet i Berlin i juni 2006,

–  med beaktande av Pepper II-rapporten av den 8 januari 1997 om främjande inom medlemsstaterna av arbetstagares möjligheter att ta del av företagsvinster och resultat (inklusive andelsägande genom aktieförvärv) (KOM(1996)0697,

–  med beaktande av PEPPER I-rapporten Promotion of employee participation in profits and enterprise results, som offentliggjordes av kommissionen och Europeiska universitetsinstitutet i mars 1991,

–  med beaktande av kommissionens pilotprojekt Främjande av personalägande och arbetstagardelaktighet(4),

–  med beaktande av rapporten av den 18 december 2003 från högnivågruppen av oberoende experter om gränsöverskridande hinder för arbetstagarnas ökade ekonomiska delaktighet i transnationella företag,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2012 Inremarknadsakt II: Tillsammans för ny tillväxt (COM(2012)0573),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 mars 2006 Genomförande av gemenskapens Lissabonprogram för tillväxt och sysselsättning: Företagsöverlåtelser – Kontinuitet genom en ny start (COM(2006)0117),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2013 om information till och samråd med anställda, planering och hantering av omstruktureringar (5),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7‑0465/2013), och av följande skäl:

A.  Program för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet kan erbjuda direkta ekonomiska förmåner som går utöver överenskomna ersättningsstrukturer genom följande:

   Delägande – som ger arbetstagarna rätt att ta del av företagets framgångar samtidigt som de tar ansvar för de strategiska besluten och de risker som är förbundna med dessa.
   Vinstdelning i form av antingen pengar, aktier eller förmåner, vilket kan belöna framgång och särskilda insatser, komplettera arbetstagarnas inkomst och öka deras köpkraft, med en eventuell direkt ekonomisk spridningseffekt på den lokala ekonomin.

B.  Anställda ställs inför en dubbel risk då arbetsgivaren drabbas av en kris: å ena sidan risken att förlora sitt arbete och sin inkomst och å andra sidan risken att förlora kapital som investerats i företaget.

C.  Det finns tre huvudsakliga modeller för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet att välja mellan: vinstdelning (kontantbaserad, uppskjuten eller i form av aktier), individuellt aktieägande för de anställda (personalaktier eller aktieoptioner) och personalaktieoptionsprogram. Arbetstagarnas ekonomiska delaktighet kan utgöras av aktier eller kontanter.

D.  Vilken modell för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet som är lämpligast beror ofta på företagets storlek och ställning, särskilt på om det är börsnoterat eller inte.

E.  Arbetstagarnas ekonomiska delaktighet, särskilt i form av personalaktieoptionsprogram eller delägande, kan fungera som stötdämpare som ger bonusar eller annan form av kompletterande betalning eller belöning som förvaltas i fonder av tredje parter. På så sätt kan företagens huvudägare sprida investeringsrisken och garantera att arbetstagarna har tillgång till besparingar i form av en aktieportfölj.

F.  Arbetstagarnas ekonomiska delaktighet i sitt företag medför vissa eventuella risker för dem. Ekonomisk delaktighet får inte bli ett sätt att kringgå arbetslagstiftningen eller att minska de sociala och arbetsrelaterade rättigheter som uppnåtts, eller ett medel för att pressa fram ökad flexibilitet på arbetsmarknaden.

G.  Om de anställda får förtur av ägarna att köpa upp och ta över företag med ekonomiska problem kan de försöka trygga de egna jobben. Förfarandet kan minska den osäkerhet som finns hos de anställda för de egna jobben då det finns en risk att andra företag köper upp företaget. Personalägande kommer också åt problemen med företagsövertagande; eftersom företag ofta läggs ned eller säljs för eventuell sanering eller nedläggning när ett övertagande inte är möjligt. Detta förfarande kan vara till särskild hjälp för att säkerställa fortsatt lönsam affärsverksamhet för små och medelstora företag samt mikroföretag. Dessa fördelar kan endast garanteras i kombination med arbetstagarinflytande.

H.  Personalaktieoptionsprogram är ett exempel på en effektiv modell för att ge de anställda möjlighet att köpa upp företag när det gäller icke börsnoterade företag där en mellanhand används för att köpa aktierna på de anställdas vägnar. De anställda utsätts inte för ökad risk eftersom köpet finansieras genom vinstdelning, eller ett lån som återbetalas genom vinstdelning, vilket är ett komplement till de anställdas löner.

I.  Det spanska begreppet sociedades laborales är ett bästa praxis-exempel på en modell för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet i mikroföretag. Det gör att även arbetslösa kan välja att få ut sin arbetslöshetsersättning som en klumpsumma för att starta ett nytt företag eller rekapitalisera ett befintligt företag.

J.  Arbetstagarnas ekonomiska delaktighet minskar kortsiktighet och främjar hållbarhet och långsiktighet i företagsledarnas strategiska beslut och kan öka arbetstagarnas vilja att göra långsiktiga åtaganden och söka innovativa lösningar i produktionsprocessen. Arbetstagarnas ekonomiska delaktighet kan medföra stabilitet, utveckling och tillväxt samtidigt som risken för överexpansion med förlorade arbetstillfällen som följd minskar. Dessa effekter kan öka med stabila och fungerande institutioner med arbetstagarinflytande.

K.  Program för ekonomisk delaktighet uppmuntrar till investeringar i personalutbildning, eftersom sannolikheten att få behålla kompetent personal på lång sikt ökar.

L.  Ekonomiskt deltagande i företagets avkastning från de anställdas sida och om lämpligt arbetstagarnas meddeltagande i beslutsfattande kan bidra till att arbetstillfredsställelsen och den allmänna prestationsnivån och motiveringen ökar. Det kan också uppmuntra de anställda att utveckla en känsla av ägarskap och en bättre förståelse för sitt företag, och till ökad ömsesidig respekt mellan arbetsgivare och arbetstagare.

M.  Genom att uppmuntra de anställda att utveckla en känsla av ägarskap och ansvar ökar deras känsla av tillhörighet och sannolikheten för att arbetsgivarna ska engagera sig i dem och förstå deras problem, perspektiv och idéer.

N.  Införandet av ekonomisk delaktighet för arbetstagarna kan bidra till att öka produktiviteten, förbättra resultaten, främja samstämmigheten mellan arbetstagarnas och aktieägarnas intressen samt attrahera och behålla viktig personal.

O.  Arbetstagarinflytande i företagsledningen genom rösträtt, närvarorätt eller andra former av inflytande kan förbättra ledningen och informationsflödet och hjälpa de anställda att bättre förstå en situation då deras företag står inför svårigheter samt göra det lättare för dem att tjäna på att det går bra för företaget.

P.  I modeller för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet som använder en mellanhand, kan denna ha rösträtt eller andra former av ledningsinflytande på arbetstagarnas vägnar vilket möjliggör kollektiv representation.

Q.  Program för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet kan spela en viktig roll genom att arbetstagarna dessutom involveras i informationen kring, samråden om och beslutsfattande under en omorganisering.

R.  Arbetstagarnas ekonomiska delaktighet påverkas av nationella skatteregler och man bör inte utveckla en enhetlig modell enligt principen ”en modell för alla” på EU-nivå. Det enskilda företaget och dess anställda måste fatta väl avvägda beslut om arbetstagarnas ekonomiska delaktighet, med hänsyn till ett större nationellt och branschspecifikt sammanhang. En uppsättning grundläggande riktlinjer skulle kunna skapa förtroende hos allmänheten och bidra till att målen för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet uppnås.

S.  Arbetstagarnas ekonomiska delaktighet behöver inte passa alla företag eller arbetstagare och därför bör införandet av sådana program föregås av noggranna överväganden.

Hinder för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet i EU

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta de gränsöverskridande hindren för både de företag som erbjuder program för anställda i flera medlemsstater och för de anställda, för vilka dubbelbeskattning kan utgöra ett åsidosättande av rätten till fri rörlighet.

2.  Europaparlamentet pekar på skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller obligatoriska socialförsäkringsavgifter som dras från inkomsten för ekonomiskt deltagande.

3.  Europaparlamentet betonar att det i vissa fall skulle kunna vara till gagn om man fick till stånd en successiv harmonisering av de nuvarande programmen för ekonomisk delaktighet och därmed förbunden nationell lagstiftning så att arbetsgivarna i framtiden kan erbjuda sådana program på samma eller på liknande sätt i alla medlemsstater där de har anställda.

4.  Europaparlamentet insisterar på att bristen på information om de nuvarande programmen för ekonomisk delaktighet delvis skulle kunna åtgärdas av ökad jämförbar information om dessa på internationell nivå, vilket skulle kunna minska kostnaderna för både större företag och små och medelstora företag, så att de skulle kunna erbjuda program för arbetstagarnas delaktighet som passar deras särskilda behov.

5.  Europaparlamentet pekar på avsaknaden av nationella lagstiftningsåtgärder som gynnar utvecklingen av program för arbetstagares ekonomiska delaktighet. Parlamentet noterar i detta avseende olikheterna mellan EU-15-länderna(6) och EU-13-länderna(7) i fråga om deras deltagande i program för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet. Parlamentet ser att det finns en koppling mellan införandet av nationella lagstiftningsåtgärder för program för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet och antalet anställda som deltar i sådana program(8).

Skattefrågor

6.  Europaparlamentet betonar att det behövs mer transparens i de nationella systemen för personalägande och särskilt i beräkningen av det effektiva skattetrycket i EU-28 för att förhindra dubbelbeskattning och diskriminering.

7.  Europaparlamentet konstaterar att en ram för en europeisk modell för personalägande inte bör vara överordnad nationella skatteregler.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla skatteincitament, i överensstämmelse med principer för bästa praxis, när dessa främjar system för personalägande.

9.  Europaparlamentet påpekar att välriktade skatteincitament kan öka de anställdas ekonomiska ägande i olika medlemsstater och till och med bidra till den ekonomiska tillväxten.

10.  Europaparlamentet anser därför att kommissionen bör lägga fram riktlinjer för beskattning av arbetstagares ekonomiska deltagande.

Rekommendationer

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga lämpliga nationella åtgärder som uppmuntrar företag att frivilligt utveckla och erbjuda program för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet som är öppna för alla anställda, utan diskriminering, med hänsyn till små och medelstora företags samt mikroföretags särskilda situation. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka utbyten av bästa praxis i detta avseende.

12.  Europaparlamentet anser att arbetstagarnas ekonomiska deltagande även kan utgöra en form av bonus till den anställde genom aktieandelar eller särskilda obligationer, beroende på vilken finansieringsprodukt som används och vilken typ av bolag det rör sig om.

13.  Europaparlamentet anser att varje åtgärd avseende de anställdas ekonomiska delaktighet i företagets intäkter måste vara långsiktigt hållbar och baseras på principerna om frivilligt deltagande, jämlikhet mellan arbetstagarna och skälig aktsamhet, särskilt för små och medelstora företag. Parlamentet betonar att även om EU erkänner nyttan med system för arbetstagares ekonomiska deltagande faller detta område inte under unionens behörighet.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, i enlighet med nationell lagstiftning och praxis, göra arbetsmarknadsparter, föreningar för personalägande och berörda aktörer mer delaktiga i dialogen mellan politiska beslutsfattare, arbetsgivare och arbetstagarrepresentanter på respektive nivå med respekt för arbetsmarknadsparternas självständighet i kollektivförhandlingar, så att exempel på bästa praxis kan beaktas vid utvecklingen av åtgärder som underlättar företagens genomförande av program för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet.

15.  Europaparlamentet ser fram emot resultaten av pilotprojektet, särskilt utvecklingen av ett virtuellt centrum för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet och Cetreps-projektets modell för beräkning av faktiska skattesatser. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge medlemsstaterna idéer om mekanismer för deltagandet, med utgångspunkt i detta pilotprojekt.

16.  Europaparlamentet ser med intresse på ett eventuellt frivilligt gemensamt 29:e regelverk som är öppet för arbetstagare i hela EU, som skulle respektera medlemsstaters behörighetsområden inom skatte- och arbetslagstiftning, i form av

   a) en uppsättning enkla, lättbegripliga och grundläggande stödmodeller som utvecklats utifrån bästa praxis för varje företagstyp och varje företagsstorlek,
   b) en marknadsbaserad strategi där endast de företag som anser sig kunna dra nytta av det gemensamma regelverket skulle använda det,
   c) tillåtna skillnader mellan medlemsstaternas rättsliga kulturer genom att de nationella regelverken fortsätter att existera parallellt,
   d) ökad öppenhet och tillgång till information för att underlätta likvärdigt genomförande i olika medlemsstater,
   e) tillämplighet på nationell nivå och/eller EU-nivå vid behov och inte begränsat till gränsöverskridande företag, med beaktande av skattefrågor samt ekonomiska risker för arbetstagarna,(9)

17.  Europaparlamentet anser att en konsekvensbedömning om ett 29:e system skulle vara till hjälp för att bedöma möjligheterna att skapa lika villkor och undvika att en internationalisering av företag hindras.

18.  Europaparlamentet påpekar att personalägande främjar en välbehövlig social sammanhållning och ger ett viktigt bidrag till hållbar bolagsstyrning. Parlamentet betonar dock att det krävs försiktighet i främjandet av ägandeprogram så att löner inte ersätts av vinstdelningssystem.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de berörda aktörerna att därför fortsätta förespråka respekt för en ”strategi med byggklossar”.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att presentera en oberoende konsekvensbedömning om ett sådant 29:e system för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet och förväntar sig att information om detta ska ingå i kommissionens deltidsrapport.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen – efter offentliggörandet av den oberoende konsekvensbedömningen och i samarbete med föreningar för personalägande – medlemsstaterna och, där detta är tillämpligt, arbetsmarknadsparterna att överväga en uppsättning grundläggande riktlinjer för framgångsrika program för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet som innehåller följande:

   a) Målorientering: företag måste definiera målen för ett program för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet för att kunna välja den modell som är mest lämplig och som har bäst chans att ge önskvärt resultat; före införandet bör program för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet bli föremål för samråd med arbetstagarnas eller deras representanter; kollektivavtal får inte undergrävas av avtal om program för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet.
   b) Flexibilitet och frivillighet: program för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet fungerar olika i olika branscher, företag av olika storlek och typ och i olika medlemsstater; beslutet att utveckla och genomföra ett program för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet bör därför fattas på företagsnivå, mot bakgrund av gällande nationell lagstiftning och praxis, och med hänsyn till företagets ekonomiska situation.
   c) Komplement till den avtalsenliga lönen: alla modeller för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet bör vara ett komplement till arbetstagarens grundlön och avtalsenliga rättigheter, inte en ersättning för dessa.
   d) Frivillighet för de anställda: arbetstagarnas ekonomiska delaktighet låter de anställda välja hur de ska dra nytta av ett närmare ekonomiskt förhållande med arbetsgivaren; det måste i slutändan vara frivilligt för den enskilde arbetstagaren att vara med eller inte, men vara tillgängligt på lika villkor för alla anställda i ett företag, inklusive deltidsanställda, utan diskriminering, för att skapa verklig delaktighet.
   e) Framförhandlat av arbetsmarknadsparterna: om nationell praxis och tradition inkluderar arbetsmarknadsparter på företagsnivå bör program för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet förhandlas fram lokalt på varje anläggning eller inom företaget som helhet för att anpassas till företagets och dess anställdas särskilda villkor och förhållanden; sådana program får inte diskriminera anställda på grund av fackföreningsanslutning eller andra diskrimineringsgrunder som anges i artikel 10 i EUF-fördraget.
   f) Tydlig information: sådan information måste ges till de anställda om de risker och rättigheter som är förknippade med att vara med i ett program för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet, inklusive eventuell karensperiod: beslutet att ansluta sig till ett program för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet bör grundas på ett förhandsgodkännande från en anställd som känner till alla de rättigheter, skyldigheter samt även underliggande risker och skatteffekter som en anslutning till ett program innebär och de villkor som gäller när man lämnar ett företag eller ett program, oavsett omständigheter.
   g) Inflytande i ledningen: en arbetsgivare bör, beroende på programmet, erbjuda arbetstagaren eller arbetstagarna direkt arbetstagarinflytande i företagsledningen; då detta är fallet bör rättigheter och skyldigheter vara tydligt och gemensamt fastslagna.
   h) Om delägande är den modell som man väljer är kollektivt ägande av aktier – till exempel genom en fond – att föredra. Inom denna modell bör aktierna tilldelas på ett sätt så att befintliga löneskillnader inte ökar.
   i) Det är absolut nödvändigt vid personalägande att det finns ett försäkringsskydd i den händelse företaget blir insolvent.
   j) Jämställdhetskonsekvenserna bör alltid beaktas när beslut fattas om program för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet.
   k) Öppenhet: information om företagets ekonomiska situation samt om tillhörande risker bör alltid finnas tillgänglig för berörda arbetstagare.

22.  Europaparlamentet erinrar om att en ersättningspolicy som uppmuntrar ett alltför stort risktagande bland de anställda kan äventyra en sund och effektiv förvaltning av kreditinstitut, investeringsfonder och andra företag i finanssektorn, vilket även visade sig under tiden före finanskrisen.

23.  Europaparlamentet uppmuntrar arbetsmarknadsparterna att fortsätta samarbeta för att skapa nya möjligheter och innovationer för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet på relevanta nivåer.

24.  Europaparlamentet anser att arbetsgivare, för att främja ett ekonomiskt deltagande som syftar till att skapa en ny form av bolagsfinansiering och göra de anställda mer knutna till det företag där de är anställda, bör ha möjlighet att erbjuda arbetstagare att teckna sig för aktiekapital eller särskilt emitterade skuldebrev (obligationer). Parlamentet anser att deltagande i finansiering bör vara frivilligt för de anställda, vare sig de agerar enskilt eller i grupp, och för företaget.

25.  Europaparlamentet inser att företagsöverlåtelse, extra finansiering, möjlighet att behålla personal och andra karakteristiska problem för små och medelstora företag kan lindras genom program för aktieägande bland de anställda. Parlamentet anser att ägandeprogram för de anställda i små företag och mikroföretag kan kombineras med arbetsmarknadsåtgärder, såsom arbetslöshetsersättning, och därmed hjälpa till att återföra arbetslösa till arbete.

26.  Europaparlamentet konstaterar att det saknas information och utbildning om möjliga system för personalägande, särskilt bland små och medelstora företag. Därför uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att organisera informationskampanjer på ett bättre sätt och att underlätta möjligheterna till gränsöverskridande överföring av bästa praxis-system bland medlemsstaterna.

27.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstater att, i samarbete med arbetsmarknadsparter, föreningar för personalägande och kommissionen, använda befintliga gemensamma informationsportaler (one-stop shops) som är tillgängliga för arbetsgivare och arbetstagare, eller att utveckla nya, för att kunna redogöra för förmånerna och fördelarna samt riskerna med arbetstagarnas ekonomiska delaktighet, för de tillgängliga nationella incitamenten och de olika modeller som finns, för att arbetstagarna och arbetsgivarna ska kunna fatta välgrundade beslut om program för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet och hitta det bästa alternativet för överenskommelser på företagsnivå och lättare ska kunna bedöma de alternativ som finns tillgängliga och de utmaningar som är förknippade med en anslutning till ett program för arbetstagarnas ekonomiska delaktighet. Parlamentet föreslår att dessa gemensamma informationsportaler bör vara knutna till eller ingå i befintliga behöriga organ eller myndigheter på nationell nivå.

o
o   o

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 68 E, 18.3.2004, s. 429.
(2) EUT C 51, 17.2.2011, s. 1.
(3) IP/A/EMPL/ST/2011-02 – PE 475.098.
(4) MARKT/2013/019/F 2013/S 077-128533
(5) Antagna texter, P7_TA(2013)0005.
(6) Medlemsstater som gick med i EU före 1995.
(7) Medlemsstater som gick med i EU före 1995.
(8) Ekonomiskt deltagande i företagets avkastning från de anställdas sida” (PE 475.098), s. 36.
(9) Ekonomiskt deltagande i företagets avkastning från de anställdas sida” (PE 475.098), ps. 16).

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy