Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1337/2013 av den 13 december 2013 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 vad gäller angivande av ursprungsland eller härkomstplats för färskt, kylt eller fryst kött av svin, får, get och fjäderfä(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004(2) (nedan kallad förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna), särskilt artiklarna 7.1, 26.2 och 26.8–9 i den,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(3), särskilt artikel 11 i den,

–  med beaktande av artikel 88.2 och 88.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Artikel 26.2 b i förordning (EU) nr 1169/2011 kräver ursprungslandsmärkning för kött med de KN-nummer som förtecknas i bilaga XI till den förordningen (dvs. färskt, kylt eller fryst kött av svin, får, get och fjäderfä).

B.  Tillämpningen av artikel 26.2 omfattas av antagandet av genomförandeakter enligt punkt 8 i samma artikel, därav antagandet av kommissionens genomförandeförordning. I enlighet med skäl 59 i förordning (EU) nr 1169/2011 måste dessa genomförandeakter fastslå sättet att ange ursprungsland eller härkomstplats för kött som avses i artikel 26.2 b.

C.  Artikel 26.9 kräver att kommissionen i sina konsekvensbedömningar och rapporter om tillämpningen av punkt 2 b i den artikeln bland annat beaktar de möjliga sätten att uttrycka livsmedlens ursprungsland eller härkomstplats, särskilt med avseende på var och en av följande avgörande faktorer i djurets liv: födelseort, uppfödningsort och slaktort.

D.  Parlamentet stödde i sin omröstning den 16 juni 2010 om förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna märkning av ursprungsland med avseende på födelseort, uppfödningsort och slaktort för färskt, kylt och fryst kött(4).

E.  Enligt artikel 7.1 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna bör livsmedelsinformation inte vara vilseledande i fråga om livsmedlets särdrag och framför allt dess ursprungsland eller härkomstplats.

F.  Ursprungsmärkning har varit obligatorisk för nötkött och nötköttsprodukter i EU till följd av krisen kring bovin spongiform encefalopati (BSE)(5), och EU-bestämmelser för märkning av nötkött har funnits sedan den 1 januari 2002. Dessa märkningskrav omfattar redan födelseort, uppfödningsort och slaktort.

G.  De ovannämnda kraven på nötkött och nötköttsprodukter har gjort att konsumenterna ställer högre krav på information om ursprunget av andra typer av kött som konsumeras utbrett i unionen.

H.  I skäl 31 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna understryks att köttets ursprung är den viktigaste frågan för konsumenterna, och därför kräver konsumenterna att få ordentlig information om köttets ursprungsland. Detta bekräftas vidare av aktuella studier och konsumentundersökningar(6).

I.  För att konsumenterna ska få korrekt information om köttets ursprung bör födelseort, uppfödningsort och slaktort anges på livsmedlets märkning. Detta skulle också ge konsumenterna en bättre överblick över djurskyddsnormerna och köttproduktens påverkan på miljön.

J.  Den senaste tidens livsmedelsskandaler, däribland bedrägeriet då nötkött ersattes med hästkött, har visat att strängare bestämmelser om spårbarhet och konsumentinformation både behövs och efterfrågas av konsumenterna.

K.  Att tillämpa en ”EU-” eller ”icke-EU-märkning” på malet kött och putsbitar är nästan meningslöst och skulle kunna bli ett oönskat prejudikat, särskilt när det gäller all framtida ursprungslandsmärkning av kött som används som ingrediens. Ursprungsmärkningskravet på nötkött visar att en mer precis angivelse av ursprunget för malet kött och putsbitar är både genomförbart och lämpligt för att konsumentinformationen och spårbarheten ska kunna garanteras.

1.  Europaparlamentet anser att kommissionens genomförandeförordning överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EU) nr 1169/2011.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sin genomförandeförordning.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en reviderad version av genomförandeförordningen, vilken bör innefatta krav på obligatorisk märkning med avseende på födelseort, uppfödningsort och slaktort för obearbetat kött från svin, fjäderfä, får och get i enlighet med den befintliga lagstiftningen om ursprungsmärkning av nötkött.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta bort alla undantag i genomförandeförordningen för malet kött och putsbitar.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och

(1) EUT L 335, 14.12.2013, s. 19. (2) EUT L 304, 22.11.2011, s. 18. (3) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. (4) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 187. (5) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 820/97 (EGT L 204, 11.8.2000, s. 1). (6) Till exempel: Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om obligatorisk angivelse av ursprungsland eller härkomstplats för kött som används som ingrediens (COM(2013)0755) och kommissionens tillhörande arbetsdokument av den 17 december 2013 om ursprungsmärkning för kött som används som ingrediens: konsumenternas inställning, sannolikhet för möjliga scenarier och konsekvenser (SWD(2013)0437) och den europeiska konsumentorganisationens (BEUC) undersökning av den 24 januari 2013 om ursprungsmärkning (se: http://www.beuc.org/Content/Default.asp?PageID=2139).