Antagna texter - Onsdagen den 15 januari 2014

Choisissez la langue de votre document :

Antagna texter

Onsdagen den 15 januari 2014 - Strasbourg

		De ständiga utskottens ansvarsområden
		Upphävande av rådets beslut 2007/124/EG, Euratom ***
		Förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EU och Ryssland ***
		Valörer och tekniska specifikationer för mynt i euro som ska sättas i omlopp *
		De framtida förbindelserna mellan EU och Asean
		Färdskrivare vid och sociallagstiftning beträffande vägtransporter ***II
		Tilldelning av koncessionsavtal ***I
		Offentlig upphandling ***I
		Upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster ***I
		Tillgång för varor och tjänster till unionens inre marknad för offentlig upphandling ***I
		Honung ***I
		Programmet Herkules III och skydd av EU:s ekonomiska intressen ***I
		Statistik över varuhandeln mellan medlemsstaterna ***I
		Bekämpning av naturvårdsbrott
		En återindustrialisering av Europa för att främja konkurrenskraft och hållbarhet

De ständiga utskottens ansvarsområden

153k

62k

Europaparlamentets beslut av den 15 januari 2014 om de ständiga utskottens ansvarsområden (2013/2996(RSO))

P7_TA(2014)0018

B7-0001/2014

Europaparlamentet fattar detta beslut

– med beaktande av talmanskonferensens förslag,

– med beaktande av artikel 183 i arbetsordningen,

1. Europaparlamentet beslutar att ersätta bilaga VII i arbetsordningen med följande:"”Bilaga VII – Ständiga utskotts ansvarsområden

I. Utskottet för utrikesfrågor

Utskottet har ansvar för främjande, genomförande och övervakning av unionens utrikespolitik när det gäller följande:
	1.	Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP). Utskottet biträds i detta sammanhang av ett underutskott för säkerhet och försvar.
	2.	Förbindelser med andra unionsinstitutioner och unionsorgan, FN och andra internationella organisationer och interparlamentariska församlingar när det gäller frågor som hör till utskottets ansvarsområde.
	3.	Tillsyn över Europeiska utrikestjänsten.
	4.	Fördjupning av de politiska förbindelserna med tredjeland, med hjälp av omfattande samarbets- och stödprogram eller internationella avtal, till exempel associerings- och partnerskapsavtal.
	5.	Inledande, genomförande och avslutande av förhandlingar om europeiska staters anslutning till unionen.
	6.	All lagstiftning, programplanering och kontroll av åtgärder som genomförs inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, det europeiska grannskapsinstrumentet, föranslutningsinstrumentet, instrumentet som bidrar till stabilitet och fred och partnerskapsinstrumentet för samarbete med tredjeländer samt den politik som ligger till grund för dem.
	7.	Övervakning och uppföljning av bland annat den europeiska grannskapspolitiken (EGP), särskilt när det gäller de årliga lägesrapporterna för EGP.
	8.	Frågor som rör demokrati, rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter, inklusive minoriteters rättigheter, i tredjeländer samt principer i internationell rätt. Utskottet biträds i detta sammanhang av ett underutskott för mänskliga rättigheter, vilket bör säkerställa samordning mellan all unionens externa politik och dess politik för mänskliga rättigheter. Utan att det påverkar tillämpningen av relevanta bestämmelser ska ledamöter från andra utskott och organ med ansvar på detta område inbjudas att delta i underutskottets sammanträden.
	9.	Parlamentets medverkan i valobservatörsuppdrag, när så är lämpligt i samarbete med andra berörda utskott och delegationer.

Utskottet ska utöva politisk tillsyn över och samordna arbetet i de gemensamma parlamentariska kommittéerna, de parlamentariska samarbetskommittéerna och de interparlamentariska delegationerna samt i de ad hoc-delegationer som hör till dess ansvarsområde.

II. Utskottet för utveckling

Utskottet har ansvar för frågor som rör följande områden:

Främjande, genomförande och övervakning av unionens politik för utvecklingssamarbete, däribland följande:

	a)	Politisk dialog med utvecklingsländerna, bilateralt och i berörda internationella organisationer och interparlamentariska forum.
	b)	Bistånd till och samarbetsavtal med utvecklingsländerna, särskilt tillsyn över en ändamålsenlig biståndsfinansiering och resultatutvärderingar, bland annat med avseende på fattigdomsutrotning.
	c)	Övervakning av förhållandet mellan medlemsstaternas politik och den politik som genomförs på unionsnivå.
	d)	Främjande av demokratiska värden, god förvaltningssed och mänskliga rättigheter i utvecklingsländerna.
	e)	Genomförande, övervakning och främjande av politisk konsekvens när det gäller utvecklingspolitiken.

All lagstiftning, programplanering och kontroll av åtgärder som genomförs inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, Europeiska utvecklingsfonden (EUF) – i nära samarbete med de nationella parlamenten – och instrumentet för humanitärt bistånd samt alla frågor som rör humanitärt bistånd i utvecklingsländer och den politik som ligger till grund för detta bistånd.

AVS-EU-partnerskapsavtalet och förbindelser med relevanta organ.

Frågor som rör de utomeuropeiska länderna och territorierna (ULT).

Parlamentets medverkan i valobservatörsuppdrag, när så är lämpligt i samarbete med andra berörda utskott och delegationer.

Utskottet ska samordna arbetet i de interparlamentariska delegationer och de ad hoc-delegationer som hör till utskottets ansvarsområde.

III. Utskottet för internationell handel

Utskottet har ansvar för frågor som rör inrättande, genomförande och övervakning av unionens gemensamma handelspolitik och externa ekonomiska förbindelser, särskilt inom följande områden:
	1.	Finansiella, ekonomiska och handelsmässiga förbindelser med tredjeland och regionala organisationer.
	2.	Den gemensamma externa tulltaxan och främjande av handeln samt de externa aspekterna av tullbestämmelserna och tullförvaltningen.
	3.	Upprättande, övervakning, ingående och uppföljning av bilaterala, multilaterala och plurilaterala handelsavtal om ekonomiska förbindelser, handels- och investeringsförbindelser med tredjeländer och regionala organisationer.
	4.	Åtgärder beträffande teknisk harmonisering och standardisering på områden som omfattas av instrument på folkrättens område.
	5.	Förbindelser med berörda internationella organisationer och internationella forum om handelsrelaterade frågor och med organisationer som främjar regional och handelsmässig integration utanför unionen.
	6.	Förbindelser med Världshandelsorganisationen (WTO), däribland dess parlamentariska dimension.

Utskottet ska hålla kontakt med berörda interparlamentariska delegationer och ad hoc-delegationer när det gäller de ekonomiska och handelsmässiga aspekterna av förbindelserna med tredjeland.

IV. Budgetutskottet

Utskottet har ansvar för frågor som rör följande områden:
	1.	Den fleråriga budgetramen för unionens inkomster och utgifter samt unionens system med egna medel.
	2.	Parlamentets budgetbefogenheter, det vill säga unionens budget samt förhandling om och genomförande av interinstitutionella avtal på detta område.
	3.	Parlamentets budgetberäkning i enlighet med det förfarande som fastställs i arbetsordningen.
	4.	Budgeten för de decentraliserade organen.
	5.	Europeiska investeringsbankens finansiella verksamhet som inte ingår i den europeiska ekonomiska styrningen.
	6.	Europeiska utvecklingsfondens budgetering, utan att det påverkar ansvarsområdet för det utskott som ansvarar för AVS-EU-partnerskapsavtalet.
	7.	Alla unionsakters budgetmässiga följder och deras förenlighet med den fleråriga budgetramen, utan att det påverkar berörda utskotts ansvarsområden.
	8.	Bevakning och utvärdering av genomförandet av den aktuella budgeten, oavsett vad som anges i artikel 78.1, anslagsöverföringar, förfaranden i anslutning till tjänsteförteckningar, administrativa anslag och yttranden över byggnadsprojekt med avsevärda ekonomiska konsekvenser.
	9.	Budgetförordningen, med undantag av frågor som rör budgetgenomförande, budgetförvaltning och budgetkontroll.

V. Budgetkontrollutskottet

Utskottet har ansvar för frågor som rör följande områden:
	1.	Kontroll av genomförandet av unionens och Europeiska utvecklingsfondens budget samt beslut om ansvarsfrihet som ska fattas av parlamentet, inklusive det interna förfarandet för ansvarsfrihet och alla andra åtgärder som följer av dessa beslut eller deras genomförande.
	2.	Avslutande av räkenskaperna, framläggande av räkenskaperna och revision av räkenskaper och balansräkningar för unionen, dess institutioner och alla organ som finansieras av unionen, däribland införande av de avsatta medel som ska överföras samt reglerandet av konton.
	3.	Kontroll av Europeiska investeringsbankens finansiella verksamhet.
	4.	Kontroll av kostnadseffektiviteten av unionens olika finansieringsåtgärder vid genomförandet av unionens olika politikområden, med deltagande, på budgetkontrollutskottets begäran, av de specialiserade utskotten och i samarbete, på budgetkontrollutskottets begäran, med de specialiserade utskotten för behandlingen av revisionsrättens särskilda rapporter.
	5.	Förbindelser med Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), granskning av bedrägerier och oegentligheter vid genomförandet av unionens budget, åtgärder i syfte att förebygga och åtala i sådana fall och ett strikt tillvaratagande av unionens ekonomiska intressen samt den europeiska åklagarmyndighetens relevanta åtgärder på detta område.
	6.	Förbindelser med revisionsrätten, utnämning av dess ledamöter och granskning av dess rapporter.
	7.	Budgetförordningen, när det gäller frågor som rör budgetgenomförande, budgetförvaltning och budgetkontroll.

VI. Utskottet för ekonomi och valutafrågor

Utskottet har ansvar för frågor som rör följande områden:
	1.	Unionens ekonomiska politik och penningpolitik, Ekonomiska och monetära unionens funktion och det europeiska valuta- och finanssystemet (inklusive förbindelserna med berörda institutioner och organisationer).
	2.	Den fria rörligheten för kapital och betalningar (gränsöverskridande betalningar, enhetligt betalningsområde, betalningsbalans, kapitalrörelser och in- och utlåningspolitik, kontroll av kapitalrörelser som har sitt ursprung i tredjeland, åtgärder i syfte att främja unionens kapitalutförsel).
	3.	Internationella valuta- och finanssystemet (inklusive förbindelserna med finansiella och monetära institutioner och organisationer).
	4.	Bestämmelserna om konkurrens och statligt eller offentligt stöd.
	5.	Skattebestämmelser.
	6.	Reglering och övervakning av finansiella tjänster, institutioner och marknader, inklusive finansiell rapportering, revision, bokföringsbestämmelser, bolagsförvaltning och andra bolagsrättsliga frågor som särskilt rör finansiella tjänster.
	7.	Europeiska investeringsbankens relevanta finansiella verksamhet som en del av den europeiska ekonomiska styrningen i euroområdet.

VII. Utskottet för sysselsättning och sociala frågor

Utskottet har ansvar för frågor som rör följande områden:

Sysselsättningspolitik och alla aspekter av socialpolitik, inklusive arbetsvillkor, social trygghet, social integration och socialt skydd.

Arbetstagarrättigheter.

Åtgärder beträffande arbetsmiljö.

Europeiska socialfonden.

Yrkesutbildningspolitik, inklusive yrkeskvalifikationer.

Fri rörlighet för arbetstagare och pensionärer.

Dialogen mellan arbetsmarknadens parter.

Alla former av diskriminering på arbetsplatsen och arbetsmarknaden, med undantag av könsdiskriminering.

Förbindelser med följande organ:

	–	Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning (Cedefop).
	–	Europeiska institutet för förbättring av arbets- och levnadsvillkor.
	–	Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen.
	–	Europeiska arbetsmiljöbyrån.

Förbindelser med andra berörda unionsorgan och internationella organisationer.

VIII. Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

Utskottet har ansvar för frågor som rör följande områden:

Miljöpolitik och miljöskyddsåtgärder, särskilt inom följande områden:

	a)	Klimatförändringar.
	b)	Luft-, jord- och vattenföroreningar, avfallshantering och återvinning, farliga ämnen och beredningar, bullernivåer och skydd av den biologiska mångfalden.
	c)	En hållbar utveckling.
	d)	Internationella och regionala åtgärder och avtal i syfte att skydda miljön.
	e)	Återställande av miljöskador.
	f)	Civilskydd.
	g)	Europeiska miljöbyrån.
	h)	Europeiska kemikaliemyndigheten

Folkhälsa, särskilt inom följande områden:

	a)	Program för särskilda åtgärder på folkhälsoområdet.
	b)	Läkemedel och kosmetika.
	c)	Hälsoaspekter av bioterrorism.
	d)	Europeiska läkemedelsmyndigheten och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar.

Livsmedelssäkerhet, bland annat inom följande områden:

	a)	Märkning av livsmedel och livsmedelssäkerhet.
	b)	Veterinärlagstiftning som avser skydd mot hälsorisker för människor, kontroll av livsmedelsprodukter och system för livsmedelsproduktion med avseende på folkhälsan.
	c)	Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor.

IX. Utskottet för industrifrågor, forskning och energi

Utskottet har ansvar för frågor som rör följande områden:

Unionens industripolitik och åtgärder i samband med denna samt tillämpning av ny teknik, bland annat åtgärder som rör små och medelstora företag.

Unionens forsknings- och innovationspolitik, bland annat vetenskap och teknik samt spridning och utnyttjande av forskningsresultat.

Den europeiska rymdpolitiken.

Verksamhet vid det gemensamma forskningscentrumet, Europeiska forskningsrådet, Europeiska institutet för innovation och teknik samt Institutet för referensmaterial och referensmätningar liksom JET, Iter och andra projekt inom samma område.

Unionsåtgärder som rör energipolitik i allmänhet och har samband med upprättandet av den inre energimarknaden och dess funktion, inklusive åtgärder avseende

	a)	tryggad energiförsörjning i unionen,
	b)	främjandet av energieffektivitet och energibesparingar samt utvecklingen av nya och förnybara energikällor,
	c)	främjandet av sammankopplade energinät och energieffektivitet, bland annat upprättande och utveckling av transeuropeiska nät för infrastruktur inom energisektorn

Euratomfördraget och Euratoms försörjningsbyrå, kärnsäkerhet, avveckling och avfallshantering inom kärnkraftsområdet.

Informationssamhället, informationsteknik och kommunikationsnät och kommunikationstjänster, bland annat teknik och säkerhetsaspekter och upprättande och utveckling av transeuropeiska nät för infrastruktur inom telekommunikationssektorn samt verksamheten vid Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa).

X. Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

Utskottet har ansvar för frågor som rör följande områden:

Samordning på unionsnivå av nationell lagstiftning när det gäller den inre marknaden samt frågor som rör tullunionen, framför allt:

	a)	Den fria rörligheten för varor, bland annat harmonisering av tekniska standarder.
	b)	Etableringsrätten.
	c)	Det fria tillhandahållandet av tjänster, med undantag av finanssektorn och postsektorn.

Den inre marknadens funktion, inklusive åtgärder som syftar till att identifiera och undanröja potentiella hinder för genomförandet av den inre marknaden, inklusive den digitala inre marknaden.

Främjande och skydd av konsumenternas ekonomiska intressen, med undantag av frågor som rör folkhälsa och livsmedelssäkerhet.

Politiken och lagstiftningen när det gäller genomförandet av reglerna för den inre marknaden och konsumenträttigheter.

XI. Utskottet för transport och turism

Utskottet har ansvar för frågor som rör följande områden:

Utveckling av en gemensam politik för transporter på järnväg, landsväg och inre vattenväg samt sjöfart och luftfart, särskilt inom följande områden:

	a)	Gemensamma regler för transporter inom Europeiska unionen.
	b)	Upprättande och utveckling av transeuropeiska nät för transportinfrastruktur.
	c)	Tillhandahållande av transporttjänster och förbindelser på området transporter med tredjeland.
	d)	Transportsäkerhet.
	e)	Förbindelser med internationella transportorganisationer.
	f)	Europeiska sjösäkerhetsbyrån, Europeiska järnvägsbyrån, Europeiska byrån för luftfartssäkerhet och Gemensamma Sesar-företaget.

Posttjänster.

Turism.

XII. Utskottet för regional utveckling

Utskottet har ansvar för frågor som rör följande områden:
	1.	Genomförande och utveckling av unionens regionala utveckling och sammanhållningspolitik i enlighet med fördragen.
	2.	Europeiska fonden för regional utveckling, Sammanhållningsfonden och andra instrument för Europeiska gemenskapens regionalpolitik.
	3.	Bedömning av hur övrig unionspolitik påverkar den ekonomiska och sociala sammanhållningen.
	4.	Samordning av unionens strukturinstrument.
	5.	Den urbana dimensionen i sammanhållningspolitiken.
	6.	De yttersta randområdena och öregionerna samt gränsöverskridande och interregionalt samarbete.
	7.	Förbindelser med Regionkommittén, organisationer för interregionalt samarbete och med lokala och regionala myndigheter.

XIII. Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

Utskottet har ansvar för frågor som rör följande områden:

Genomförande och utveckling av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Landsbygdens utveckling, däribland verksamhet som bedrivs med hjälp av relevanta finansiella instrument.

Lagstiftning om

	a)	veterinärmedicinska frågor och växtskyddsfrågor samt djurfoder, förutsatt att åtgärderna inte syftar till att skydda mot risker för människans hälsa,
	b)	djuruppfödning och djurskydd.

Förbättring av kvaliteten på jordbruksprodukter.

Tillgång på jordbruksråvaror.

Gemenskapens växtsortsmyndighet.

Skogsbruk och trädjordbruk.

XIV. Fiskeriutskottet

Utskottet har ansvar för frågor som rör följande områden:
	1.	Den gemensamma fiskeripolitikens genomförande, utveckling och förvaltning.
	2.	Bevarande av fiskbestånden, förvaltning av fiskeri och flottor som utnyttjar dessa bestånd samt marin forskning och tillämpad fiskeriforskning.
	3.	Den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter och bearbetning och marknadsföring av dessa.
	4.	Strukturpolitik inom fiskeri- och vattenbrukssektorerna, däribland de finansiella instrumenten och medlen för utveckling av fisket för att stödja dessa sektorer.
	5.	Den integrerade havspolitiken när det gäller fiskeverksamhet.
	6.	Hållbara partnerskapsavtal om fiske, regionala fiskeriorganisationer och genomförande av de internationella förpliktelserna inom fisket.

XV. Utskottet för kultur och utbildning

Utskottet har ansvar för frågor som rör följande områden:

Europeiska unionens kulturella aspekter, framför allt

	a)	förbättring av kunskaperna om och spridning av kultur,
	b)	skydd och främjande av kulturell och språklig mångfald,
	c)	bevarande och skydd av kulturarvet, kulturutbyte och konstnärligt skapande.

Unionens utbildningspolitik, däribland den högre Europautbildningen, främjande av systemet med Europaskolor och livslångt lärande.

Audiovisuell politik och informationssamhällets kultur- och utbildningsaspekter.

Ungdomspolitik

Utveckling av en politik för idrott och fritid.

Informations- och mediepolitik.

Samarbete med tredjeland på kultur- och utbildningsområdena och förbindelser med berörda internationella organisationer och institutioner.

XVI. Utskottet för rättsliga frågor

Utskottet har ansvar för frågor som rör följande områden:

Tolkning, tillämpning och övervakning av unionsrätten och unionens rättsakters överensstämmelse med primärrätten, inbegripet valet av rättslig grund för rättsakterna och respekten för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

Tolkning och tillämpning av folkrätten, i den utsträckning Europeiska unionen berörs.

Bättre lagstiftning och förenkling av unionsrätten.

Rättsligt skydd för parlamentets rättigheter och befogenheter, särskilt vid parlamentets deltagande i förfaranden inför Europeiska unionens domstol.

Unionsrättsakter som påverkar medlemsstaternas rättsordning inom följande områden:

	a)	Civilrätt och handelsrätt.
	b)	Bolagsrätt.
	c)	Immaterialrätt.
	d)	Processrätt.

Åtgärder när det gäller rättsligt samarbete och förvaltningssamarbete i civilrättsliga frågor.

Miljöansvar och sanktioner vid miljöbrott.

Etiska frågor i samband med ny teknik när förfarandet med associerade utskott tillämpas med berörda utskott.

Ledamotsstadgan och tjänsteföreskrifterna för Europeiska unionens personal.

10.

Privilegier och immunitet samt valprövning i fråga om nyvalda ledamöter.

11.

Organisation och stadga för Europeiska unionens domstol.

12.

Byrån för harmonisering inom den inre marknaden.

XVII. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

Utskottet har ansvar för frågor som rör följande områden:

Skyddet inom unionens territorium av de medborgerliga rättigheter, de mänskliga rättigheter och de grundläggande rättigheter, inklusive skydd av minoriteter, som slås fast i fördragen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Åtgärder som krävs för att bekämpa alla former av diskriminering, med undantag av diskriminering på grund av kön eller diskriminering på arbetsplatsen och på arbetsmarknaden.

Lagstiftning om öppenhet och skydd för enskilda när det gäller behandling av personuppgifter.

Inrättande och utveckling av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, under iakttagande av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, framför allt följande:

	a)	Åtgärder när det gäller personers inresa och rörlighet, asyl- och migrationsfrågor.
	b)	Åtgärder som rör en integrerad förvaltning av de yttre gränserna.
	c)	Åtgärder när det gäller polissamarbete och straffrättsligt samarbete, inklusive i fråga om terrorism, och materiella och förfarandemässiga åtgärder i samband med utvecklingen av en mer sammanhållen straffrättslig strategi inom unionen.

Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Europol, Eurojust, Cepol, den europeiska åklagarmyndigheten och andra organ och kontor inom samma område.

Fastslående av att det finns en klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter principer som är gemensamma för medlemsstaterna.

XVIII. Utskottet för konstitutionella frågor

Utskottet har ansvar för frågor som rör följande områden:
	1.	Institutionella aspekter av den europeiska integrationen, särskilt i samband med förberedande, inledande och genomförande av ordinarie och förenklade förfaranden för fördragsändringar.
	2.	Genomförande av fördragen och utvärdering av hur de fungerar.
	3.	De institutionella konsekvenserna av unionens utvidgningsförhandlingar eller av ett utträde ur unionen.
	4.	Interinstitutionella förbindelser, däribland granskning av interinstitutionella avtal, som avses i artikel 127.2 i arbetsordningen, innan de godkänns i plenum.
	5.	Enhetlig valordning.
	6.	Europeiska politiska partier och politiska stiftelser, utan att det inkräktar på presidiets ansvarsområde.
	7.	Fastslående av att det finns en klar risk för att en medlemsstat allvarligt och ihållande åsidosätter principer som är gemensamma för medlemsstaterna.
	8.	Tolkning och tillämpning av arbetsordningen och förslag till ändring av denna.

XIX. Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

Utskottet har ansvar för frågor som rör följande områden:
	1.	Fastställande, främjande och skydd av kvinnors rättigheter i unionen och unionsåtgärder i samband med detta.
	2.	Främjande av kvinnors rättigheter i tredjeland.
	3.	Politik för lika möjligheter, däribland främjande av lika möjlighet för kvinnor och män på arbetsmarknaden och lika behandling av kvinnor och män på arbetsplatsen.
	4.	Undanröjande av alla former av könsrelaterat våld och könsdiskriminering.
	5.	Genomförande och vidareutveckling av jämställdhetsperspektivet i alla sektorer (”gender mainstreaming”).
	6.	Uppföljning och genomförande av internationella avtal och konventioner om kvinnors rättigheter.
	7.	Uppmuntran av medvetenhet om kvinnors rättigheter.

XX. Utskottet för framställningar

Utskottet har ansvar för frågor som rör följande områden:
	1.	Framställningar.
	2.	Anordnande av offentliga utfrågningar om medborgarinitiativ i enlighet med artikel 197a.
	3.	Förbindelser med Europeiska ombudsmannen.”

2. Europaparlamentet beslutar att detta beslut träder i kraft den första dagen i den första sammanträdesperioden i parlamentets åttonde valperiod.

3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

Upphävande av rådets beslut 2007/124/EG, Euratom ***

188k

33k

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 januari 2014 om utkastet till rådets beslut om upphävande av rådets beslut 2007/124/EG, Euratom om inrättande, som en del av det allmänna programmet om säkerhet och skydd av friheter, av det särskilda programmet ”Förebyggande, beredskap och konsekvenshantering när det gäller terrorism och andra säkerhetsrelaterade risker” för perioden 2007–2013 (15187/2013 – C7-0418/2013 – 2013/0281(APP))

P7_TA(2014)0019

A7-0432/2013

(Särskilt lagstiftningsförfarande – godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av utkastet till rådets beslut (15187/2013),

– med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 203 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (C7-0418/2013),

– med beaktande av artiklarna 81.1 och 46.1 i arbetsordningen,

– med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0432/2013).

1. Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets beslut.

2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EU och Ryssland ***

190k

33k

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 januari 2014 om utkastet till rådets beslut om förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Ryska federationens regering (13152/2013 – C7-0370/2013 – 2013/0282(NLE))

P7_TA(2014)0020

A7-0473/2013

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– om utkastet till rådets beslut om förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Ryska federationens regering (13152/2013),

– med beaktande av rådets beslut 2000/742/EG av den 16 november 2000 om ingåendet av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Ryska federationens regering,

– med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 186 och artikel 218.6 a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0370/2013),

– med beaktande av artiklarna 81, 90.7 och 46.1 i arbetsordningen,

– med beaktande av rekommendationen från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor samt budgetutskottet (A7‑0473/2013).

1. Europaparlamentet godkänner att avtalet förnyas.

2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Ryska federationen.

Valörer och tekniska specifikationer för mynt i euro som ska sättas i omlopp *

200k

42k

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 januari 2014 om förslaget till rådets förordning om valörer och tekniska specifikationer för mynt i euro som ska sättas i omlopp (omarbetning) (COM(2013)0184 – C7-0132/2013 – 2013/0096(NLE))

P7_TA(2014)0021

A7-0479/2013

(Samråd – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2013)0184),

– med beaktande av artikel 128.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7‑0132/2013),

– med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(1),

– med beaktande av skrivelsen av den 17 juni 2013 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för ekonomi och valutafrågor i enlighet med artikel 87.3 i arbetsordningen,

– med beaktande av artiklarna 87 och 55 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7‑0479/2013), och av följande skäl:

A. Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller förslaget inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3. Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4. Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

Kommissionens förslag		Ändring
Ändring 1 Förslag till förordning Skäl 4
(4) Unionens enhetliga myntsystem bör inge förtroende hos allmänheten och medföra tekniska innovationer som garanterar att det är ett säkert, tillförlitligt och effektivt system.		(4) Unionens enhetliga myntsystem bör inge förtroende hos allmänheten och medföra tekniska innovationer som garanterar att det är ett säkert, tillförlitligt och effektivt system. Det bör även bidra till att förhindra förfalskning.
Ändring 2 Förslag till förordning Artikel 10 – punkt 8
8. Kommissionen ska offentliggöra alla relevanta uppgifter om nya utformningar av nationella mynt i omlopp i Europeiska unionens officiella tidning.		8. Kommissionen ska offentliggöra alla relevanta uppgifter om nya utformningar av nationella mynt i omlopp i Europeiska unionens officiella tidning.
		Kommissionen ska meddela Europaparlamentet eventuella invändningar som den gör i enlighet med punkt 5.

(1)	EUT C 77, 28.3.2002, s. 1.

De framtida förbindelserna mellan EU och Asean

152k

64k

Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2014 om de framtida förbindelserna mellan EU och Asean (2013/2148(INI))

P7_TA(2014)0022

A7-0441/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av den viktigaste rättsliga ramen för förbindelserna med Asean, nämligen samarbetsavtalet mellan Asean och EEG, undertecknat i mars 1980(1),

– med beaktande av de pågående förhandlingarna om och/eller ingåendet av sju partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna i Asean, det vill säga Brunei, Filippinerna, Indonesien, Malaysia, Singapore, Thailand och Vietnam,

– med beaktande av förhandlingarna om frihandelsavtal med Malaysia, Thailand och Vietnam samt ingåendet av frihandelsavtalet mellan EU och Singapore,

– med beaktande av EU:s strategi ”Ett nytt partnerskap med Sydostasien” från juli 2003, (COM(2003)0399), i vilken bättre förbindelser med Asean beträffande regional handel och investeringar, liksom dialog på specifika politikområden, anges som huvudprioriteringar,

– med beaktande av det sjunde parlamentariska partnerskapet mellan Asien och EU (Asep) och Aseans tjugoandra toppmöte,

– med beaktande av Nürnbergförklaringen om ett utökat partnerskap mellan EU och Asean från mars 2007 och dess handlingsplan från november 2007,

– med beaktande av handlingsplanen från Bandar Seri Begawan om ett utökat partnerskap mellan EU och Asean (2013–2017), som antogs i Brunei den 27 april 2012,

– med beaktande av Europeiska unionens anslutning till fördraget om vänskap och samarbete i Sydostasien i Phnom Penh den 12 juli 2012(2),

– med beaktande av det nionde Asien–Europa-toppmötet (Asem) i Vientiane (Laos) i november 2012,

– med beaktande av Asien–Europa-stiftelsen (Asef), som inrättades i februari 1997 som ett forum för icke-statlig dialog,

– med beaktande av Asean–EU-programmet för stöd till regional integration (Apris), Aseans program för stöd till regional integration (Arise) och det regionala instrumentet för dialog mellan EU och Asean (Readi) till stöd för harmonisering av politik och regleringar i icke-handelsrelaterade sektorer,

– med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 12 juli 2012 från EU och USA om regionen Asien–Stillahavsområdet,

– med beaktande av grundandet av Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) den 8 augusti 1967,

– med beaktande av färdplanen för Aseans ekonomiska gemenskap, som godkändes 2007, och Asean-stadgan, som antogs 2008,

– med beaktande av den första förklaringen från Asean om de mänskliga rättigheterna av den 18 november 2012, inrättandet av Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter (AICHR) samt den första dialogen mellan AICHR och den nyinrättade särskilde EU-representanten för mänskliga rättigheter, Stavros Lambrinidis, den 8 maj 2013,

– med beaktande av Aseans fjortonde toppmöte 2009 och fastställandet av en färdplan för Aseans (ekonomiska) gemenskap med en inre marknad, Aseans gemenskap i politiska och säkerhetsrelaterade frågor samt Aseans sociokulturella gemenskap,

– med beaktande av Aseans tjugoandra toppmöte, som ägde rum i Brunei den 24–25 april 2013,

– med beaktande av det sjunde ostasiatiska toppmötet i Phnom Penh den 20 november 2012 med ledarna från de 17 länderna i Asean samt Kina, Japan och Sydkorea (Asean +3), Indien, Australien och Nya Zeeland (Asean +6) och USA,

– med beaktande av Aseans avtal om katastrofhantering och beredskap,

– med beaktande av den gemensamma förklaringen från det åttonde mötet mellan Aseans ministrar för social välfärd och utveckling, vilket hölls den 6 september 2013 i Phnom Penh som en förberedelse för Asean-toppmötet i oktober 2013, och av bestämmelsen om att tillgång till socialt skydd är en grundläggande mänsklig rättighet,

– med beaktande av sina senaste resolutioner om Aseans medlemsstater, i synnerhet av den 11 september 2013 om förhandlingarna om partnerskaps- och samarbetsavtalet EU-Malaysia(3), av den 13 juni 2013 om situationen för rohingya-muslimerna(4), av den 11 juni 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt(5), av den 18 april 2013 om Vietnam, särskilt yttrandefriheten(6) och av den 7 februari 2013 om Laos: fallet Sombath Somphone(7),

– med beaktande av sina senaste resolutioner om Aseans medlemsstater, i synnerhet av den 17 februari 2011 om gränsstriderna mellan Thailand och Kambodja(8), av den 7 juli 2011 om Indonesien, inklusive angrepp på minoriteter(9), av den 25 november 2010 om Burma – genomförandet av valet och frisläppandet av oppositionsledaren Aung San Suu Kyi(10), av den 20 maj 2010 om situationen i Burma/Myanmar(11), av den 20 maj 2010 om situationen i Thailand(12), av den 26 november 2009 om situationen i Laos och Vietnam(13) samt av den 5 februari 2009 om situationen för burmesiska flyktingar i Thailand(14),

– med beaktande av de vägledande principerna för företag och mänskliga rättigheter, ”Implementing the United Nations 'Protect, Respect and Remedy' Framework”, som antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter den 16 juni 2011,

– med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A7-0441/2013), och av följande skäl:

A. Asean är för närvarande en av de viktigaste framväxande regionala organisationerna i världen, i fråga om både ekonomisk utveckling och geopolitisk dynamik.

B. Asean-stadgan, som undertecknades i november 2007, ger Asean status som juridisk person och förser gruppen med en rättslig och institutionell ram som omfattar inrättandet av en kommitté med ständiga representanter som stöder och samordnar Aseans arbete.

C. Syftet med Aseans ekonomiska gemenskap är att skapa en inre marknad med 600 miljoner invånare till 2015. Detta kommer att göra Asean – med sina konkurrenskraftiga ekonomiska aktörer och sin snabbväxande interna efterfrågan – till en marknad jämförbar med andra stora marknader i världen, såsom EU, USA, Kina, Japan och Indien, och följaktligen en stark ekonomisk partner på den regionala och internationella marknaden. Några Asean-medlemsstater kommer att ställas inför utmaningar inom denna process när det gäller konkurrenskraften, den sociala stabiliteten och förstärkningen och utvecklingen av integrationsprocessens sociala inslag.

D. Efter finanskrisen i Asien 1997 genomgick medlemsstaterna i Asean en ekonomisk omstrukturering, vilket har hjälpt dem att visa upp en allmänt god motståndskraft mot den rådande globala ekonomiska krisen.

E. Aseans regionala forum (ARF) inrättades 1993 i syfte att främja dialog och samråd om politiska och säkerhetsrelaterade frågor och att bidra till förtroendeskapande och förebyggande diplomati i regionen Asien–Stillahavsområdet.

F. Under Asean senaste toppmöte framfördes krav på en kärnvapennedrustning på Koreahalvön, och de kärnvapenstaterna uppmanades att ansluta sig till protokollet till fördraget om en kärnvapenfri zon i Sydostasien. Vid toppmötet talade man också om Östtimors eventuella deltagande i Asean i framtiden.

G. Kina har stärkt sina ekonomiska band med de sydostasiatiska länderna. Några Asean-medlemsstater har stärkt sitt samarbete med USA om sjöfartsskydd. Ryssland betraktar Asien som en viktig del av sin internationella strategi. Asean-länderna har alltjämt en viktig roll för att bevara freden och stabiliteten i regionen. Både EU och Asean är bekymrade över de olösta territoriella tvisterna i Sydkinesiska havet och har ett betydande intresse av att upprätthålla fred, stabilitet, respekt för internationell rätt och i synnerhet FN-stadgan och FN:s havsrättskonvention från 1982. Parlamentet stöder ”Six-Point Principles” från juli 2012 om Sydkinesiska havet och 2011 års riktlinjer för genomförandet av förklaringen om parternas uppträdande i Sydkinesiska havet och uppmuntrar en fredlig lösning.

H. Enligt Aseans förklaring om mänskliga rättigheter har de enskilda medlemsstaterna friheten att anta sina egna rättsliga instrument för skydd av mänskliga rättigheter. Förklaringen utgör dock en allmän ram för skydd av mänskliga rättigheter i regionen.

I. Tyfonen Haiyan den 8 november 2013 medförde att Filippinerna lades i spillror. Hela städer ödelades, ett fortfarande okänt antal personer – troligen flera tusen – omkom och miljoner blev hemlösa. Denna storm, som är den starkaste som någonsin registrerats på fastlandet, visar på den allvarliga faran med de extrema väderförhållanden som blir allt vanligare.

J. De omfattande föroreningar som orsakas av rök från stora skogsbränder i regionen har allvarliga konsekvenser för miljön och skulle kunna utgöra ett icke-traditionellt säkerhetshot.

K. EU och Asean delar det politiska målet att främja välbefinnande, samarbete och fred i sina respektive regioner och på ett globalt plan.

L. Handlingsplanen från Bandar Seri Begawan 2012 mellan EU och Asean syftar till att ge större strategiskt fokus åt samarbetet kring Aseans tre pelare, liksom åt det kulturella och utvecklingsrelaterade samarbetet, och i handlingsplanen ingår regelbundna möten på ministernivå och mellan högre tjänstemän.

M. Mot bakgrund av de pågående förhandlingarna om frihandelsavtal med Malaysia, Thailand och Vietnam samt ingåendet av frihandelsavtalet mellan EU och Singapore och det långsiktiga målet om ett frihandelsavtal mellan regionerna blir det alltmer angeläget att utveckla en mer övergripande politisk ram med partnerna i Asean.

1. Europaparlamentet anser att Asean, som är en större regional och global ekonomisk aktör, kan spela en viktig roll för att främja en fredlig, multilateral världsordning. Parlamentet önskar se Aseans institutionella, ekonomiska och politiska kapacitet vidareutvecklas.

2. Europaparlamentet uppmanar Asean kraftfullt att fortsätta sin väg mot politisk och ekonomisk integration, bland annat genom den ambitiösa Asean-planen på en ekonomisk gemenskap senast 2015, inklusive en liberalisering av den interna arbetsmarknaden, som skulle vara till stor nytta för alla de inblandade länderna.

3. Europaparlamentet gratulerar Asean-ledarna för de betydande framsteg som gjorts i den regionala integrationsprocessen, där det mest synliga är det kommande inrättandet av Aseans ekonomiska gemenskap. Parlamentet anser att denna positiva utveckling bör åtföljas av en förstärkt parlamentarisk dimension, och uppmanar Asean-ledarna att överväga ett formellt stadgeenligt erkännande av den roll som Aseans interparlamentariska församling (Aipa) spelar som en integrerande del av Asean självt.

4. Europaparlamentet understryker den stora ekonomiska potential som Asean-regionen har, och Asean-staterna och inhemska och utländska företag i Asean-länderna uppmuntras att tillämpa principerna om företagens sociala ansvar, aktivt respektera ILO:s grundläggande arbetsnormer och FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, främja ett lämpligt anställningsskydd och tillgång till anständiga arbetsförhållanden och skapa en miljö som i högre grad bidrar till utvecklingen av fackföreningar och deras verksamhet. I detta sammanhang uppmanas kommissionen kraftfullt att hjälpa till att utarbeta åtgärder för att stärka den internationella och lokala kapaciteten att se till att lagen efterlevs.

5. Europaparlamentet anser att Asean-länderna bör gå i riktning mot en ny fas av inkluderande ekonomisk och social utveckling, och särskilt försöka främja befolkningarnas mänskliga, sociala, arbetsrättsliga och ekonomiska rättigheter för att kunna garantera mer jämlika och rättvisa samhällen. För att uppnå detta är det nödvändigt att länderna använder sina ökade ekonomiska rikedomar till att förstärka de sociala skyddsnäten och socialförsäkringssystemen. Parlamentet uppmanar också enträget EU att stärka sitt samarbete i fråga om mänskliga rättigheter för att bidra till att göra Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter (AICHR) verksam när det gäller stöd för och skydd av de mänskliga rättigheterna.

6. Europaparlamentet betonar att EU och Asean har gemensamma värderingar och gemensamma politiska och ekonomiska intressen som bör fortsätta att utvecklas med hög prioritet och uppgraderas till ett strategiskt partnerskap. Parlamentet välkomnar att utrikestjänsten aktivt överväger att utse en EU-chef för delegationen till Asean, som en bekräftelse på förbindelsernas betydelse. Parlamentet förväntar sig att detta kommer att leda till ökad samordning mellan EU:s delegationschefer i Asean-medlemsstaterna och EU-medlemsstaternas ambassader och stärka EU:s politiska trovärdighet och synlighet. Kommissionens vice ordförande/unionens höga representant uppmanas att föreslå en ny, mer heltäckande strategi för Sydostasien.

7. Europaparlamentet anser att EU och dess medlemsstater bör arbeta på en gemensam och sammanhållen strategi för Asean-regionen och stödja och komplettera varandra och på så sätt göra det möjligt för EU att utveckla en starkare ekonomisk och politisk närvaro i regionen. Parlamentet anser att det är viktigt att öka närvaron på alla nivåer för EU:s och medlemsstaternas företrädare inom Aseans regionala och nationella forum.

8. Europaparlamentet rekommenderar att unionen strävar efter att i dessa länder höja allmänhetens medvetenhet om att unionen inom utrikespolitiken uppträder som en lagstiftande makt som försöker främja regional integration genom politisk dialog, preferenshandelsavtal och partnerskapsavtal.

9. Europaparlamentet välkomnar varmt förhandlandet om sju partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och sju enskilda Asean-medlemsstater, som kommer att utgöra hörnstenarna för att fördjupa de ömsesidiga förbindelserna. Parlamentet understryker behovet av påskyndade förhandlingar med de återstående Asean-länderna. Parlamentet efterlyser en snabb ratificering av de befintliga partnerskaps- och samarbetsavtalen. Parlamentet anser emellertid att partnerskaps- och samarbetsavtalen med enskilda länder inte får bli en stötesten för de allmänna förbindelserna mellan EU och Asean.

10. Europaparlamentet stöder ett stärkande av den parlamentariska dimensionen i förbindelserna. Parlamentet anser att inrättandet av en formell interparlamentarisk församling mellan EU och Asean ytterligare skulle uppgradera relationerna mellan EU och Asean-medlemsstaterna när omständigheterna möjliggör en sådan församling, och skapa ett forum för multilateralt utbyte för hantering av globala frågor på ett mer heltäckande sätt. Parlamentet föreslår också att man skapar länkar mellan parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter och Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter (AICHR). Parlamentet anser att byrån för främjande av parlamentarisk demokrati skulle kunna ge stöd till kapacitetsuppbyggnaden av Aseans interparlamentariska församling (Aipa) och därmed stärka rollen för de nationella parlamenten, liksom för Aipa inom Asean.

11. Europaparlamentet understryker fördelarna med fler gemensamma möten på hög nivå och större ömsesidig samverkan och förståelse inom multilaterala forum, såsom FN och dess organ, IMF och WTO.

12. Europaparlamentet betonar vikten av att stärka och vidareutveckla Asien–Europa-mötena (Asem) och det parlamentariska partnerskapet Asien–Europa (Asep), dvs. de nuvarande kanalerna för dialog mellan EU och Asean på statlig och parlamentarisk nivå.

13. Europaparlamentet stöder Asean i dess målsättning att hitta sin egen plats bland de motstridiga ekonomiska och säkerhetsrelaterade intressen som representeras av Kina, Japan och USA. Parlamentet vill att EU ska vara bli en aktiv politisk partner till Asean i dess strävan efter icke-militära lösningar på viktiga säkerhetsrelaterade och geostrategiska utmaningar genom att dela med sig av EU:s erfarenheter av konfliktförebyggande arbete och lösning av tvister som rör gränser och territorier, i syfte att stärka freden och den regionala stabiliteten.

14. Europaparlamentet är oroat över den senaste utvecklingen i Sydkinesiska havet och välkomnar det arbete som utförts i arbetsgruppen för genomförandet av förklaringen om parternas uppträdande i Sydkinesiska havet, som har till syfte att finna en fredlig och ömsesidigt gynnsam lösning på territorialvattentvisten i området.

15. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen unionen att bidra till att lätta på de geopolitiska spänningarna i regionen genom en nära förbindelse med Asean, vilket innebär att mekanismerna för konfliktlösning stärks.

16. Europaparlamentet noterar de insatser som Asean-staterna gjort när det gäller åtgärder mot piratdåd, och välkomnar de än så länge positiva rapporterna. Parlamentet understryker sjöfartsledernas kritiska och komplexa karaktär i området, deras betydelse för världsekonomin och deras utsatthet, och anser att detta bör vara ett konstant fokus för EU:s insatser i regionen.

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att fortsätta att ge stöd till kapacitetsuppbyggnadsinsatserna från Aseans sekretariat och institutioner och att i detta arbete ta till vara EU:s erfarenheter. Parlamentet föreslår att programmet för stöd till regional integration av Asean från EU (Arise) bör fortsätta att ge detta stöd.

18. Europaparlamentet efterlyser stöd till regionöverskridande besök av kulturarbetare, och uppmanar med kraft medlemsstaterna att uppmuntra till en större bevakning av Asean-regionen i statliga medier och i utbildningen och att öka sin närvaro i regionen genom kulturinstitutioner och på andra sätt. Detta skulle bredda och fördjupa de kulturella förbindelserna med Asean-länderna och förbättra och främja den ömsesidiga kulturella kunskapen och dialogen om kultur.

19. Europaparlamentet anser att det är värt att överväga att organisera ett ”kulturår” med nya teman för varje år, där ett EU-land skulle uppmärksammas i Aseans medlemsstater och ett Asean-land på motsvarande sätt i EU.

20. Europaparlamentet ser positivt på att EU nu är den största partnern när det gäller vetenskapligt samarbete med de flesta av Asean-medlemsstaterna, och föreslår att kommissionens program för forskning och innovation, Horisont 2020, marknadsförs mer aktivt mot de vetenskapliga institutionerna i regionen.

21. Europaparlamentet betonar att utbytesprogram för att främja ungdomars rörlighet, såsom Erasmus, har en viktig betydelse för interkulturellt student- och forskningssamarbete mellan EU:s och Aseans institutioner för högre utbildning. Parlamentet föreslår att man inrättar studiecentrum om Asean i europeiska universitet och studiecentrum om EU i universitet i Asean-länderna och utökar möjligheterna till gemensamma examina. Parlamentet anser att EU behöver utöka sina universitetsprogram på engelska för att bättre ta emot asiatiska studerande på europeiska universitet, medan EU-forskare bör få hjälp att ta del av gemensamma forskningsprogram i Asien, bland annat i samarbete med Aseans universitetsnätverk.

22. Europaparlamentet föreslår, framför allt genom användning av det nya partnerskapsinstrumentet, att det vidtas åtgärder för att öka antalet regelbundna utbyten och processer för ömsesidigt lärande, till exempel om multikulturella samhällen och demokratiska statsstrukturer för 2000-talet. Parlamentet understryker behovet av att inkludera minoriteters rättigheter och främja jämställdhet mellan könen och kvinnors egenmakt samt att förbättra flickors och kvinnors liv, sociala normer och arbetsnormer, bland annat genom att avskaffa tvångs- och barnarbete, främja ett lämpligt anställningsskydd och tillgång till anständiga arbetsförhållanden och genom att utveckla hållbara och heltäckande statliga välfärdssystem, rättsliga och säkerhetsmässiga system, ett ekonomiskt samarbete och andra lämpliga åtgärder.

23. Europaparlamentet insisterar på vikten av att skapa kontakter mellan människor, och berömmer det arbete som utförs av Asien–Europa-stiftelsen (Asep), vars huvudfunktion är att knyta band mellan de civila samhällena i båda regionerna. Parlamentet uppmanar EU att ta på sig en mer aktiv och framträdande institutionell roll och inte nöja sig med rollen som enkel medlem.

24. Europaparlamentet efterlyser ett vänortsinitiativ med syftet att skapa band mellan regioner i Europa och Asien, eftersom det hittills har funnits få sådana utbyten.

25. Europaparlamentet föreslår att EU bör öka sitt interregionala samarbete med Asean om förebyggande och hantering i samband med katastrofer och kriser och om stora utmaningar såsom en hållbar utveckling på områdena livsmedelstrygghet, resursförvaltning (inklusive utnyttjande av vattenresurser och marina resurser, bland annat i Mekong-subregionen), jordbruksinvesteringar, stöd till småbrukare, urbanisering, anslutningsmöjlighet och transport, klimatförändringar, förnybar energi, energieffektivitet och energiomställning, turism, forskning samt innovation.

26. Europaparlamentet noterar att fattigdomen fortsätter att vara ett problem i Asean-länderna och att den framför allt drabbar kvinnor, lågutbildade, landsbygden och etniska och religiösa minoritetsgrupper. Parlamentet anser därför att rikedomarna måste fördelas bättre och att social rättvisa måste främjas på alla nivåer. Det är därför fortfarande är nödvändigt att EU antar en ny strategi för att stödja utvecklingen och försöka motverka orättvisorna i de olika länderna, bland annat genom att möjliggöra tillgång till finansiering via mikrokrediter. Parlamentet anser att denna strategi måste grunda sig på i synnerhet följande principer: konsekvent politik för utveckling, stöd med långsiktig verkan, prioritet för de grundläggande sociala behoven samt delaktighet av de nationella aktörerna, inbegripet de nationella parlamenten, de lokala myndigheterna, de icke-statliga organisationerna för utveckling och det civila samhället.

27. Europaparlamentet understryker att EU bör ge stöd till en kapacitetsuppbyggnad av Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter, liksom tekniskt stöd till Aseans kommitté om kvinnor och barn.

28. Europaparlamentet ser fram emot ett ökat samarbete och ett ömsesidigt närmande i människorättsfrågor, såsom yttrande-, medie-, förenings- och mötesfrihet, även för fackföreningar, och anser att EU och Asean har sina egna områden där det finns utrymme för förbättringar, till exempel när det gäller behandlingen av migranter och minoriteter.

29. Europaparlamentet förväntar sig att översynen av mandatet för Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter kommer att bli ett tillfälle att stärka dess roll. Asean uppmanas att ta fram normer och regler som underlättar genomförandet av dess förklaring om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet betonar att Asean-medlemsstaternas skyldigheter enligt folkrätten är överordnade eventuella motstridiga bestämmelser i denna förklaring. Parlamentet föreslår också att man i framtiden bör utveckla regionala mekanismer för tvistlösning och påföljder vid brott mot de mänskliga rättigheterna, i linje med de mekanismer som redan finns i andra regioner, till exempel Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet stöder ett utökat samarbete i människorättsfrågor av ömsesidigt intresse.

30. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att förbättra sitt stöd och samarbete för att bekämpa korruption genom att bland annat uppmuntra ratificeringen och genomförandet av FN:s konvention mot korruption.

31. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta att hjälpa Asean-länderna att minska skillnaderna mellan länderna och bistå dem på väg mot politisk, ekonomisk och institutionell integration på regional nivå, varvid de minst utvecklade länderna (Kambodja, Laos, Myanmar) bör ägnas särskild uppmärksamhet

32. Europaparlamentet efterlyser en aktiv tillämpning av EU:s markpolitiska riktlinjer från 2004 för att förhindra markrofferi, och betonar i synnerhet att givare bör engagera sig i en markpolitik som är inriktad på att försvara och stärka det småskaliga familjejordbruket.

33. Europaparlamentet uttrycker sin uppskattning för Asean-medlemsstaternas beslut om att förklara Asean som en kärnvapenfri zon, och anser att andra bör följa deras exempel.

34. Europaparlamentet uttrycker oro över den förda miljöpolitiken, i synnerhet omfattningen av den olagliga avverkningen och skogsbränningen och den smog som blir resultatet av detta, med betydande negativa gränsöverskridande konsekvenser även utanför Aseans gränser. Parlamentet beklagar att EU:s politik för biodrivmedel bidrar till den snabba expansionen av palmoljeproduktionen, vilket lett till beslagtagning och/eller fientligt införlivande av den fattiga landsbygdsbefolkningen i oljepalmsodlingen. Det vore därför av stor vikt att genom utvecklingsbistånd stödja de fattigas rätt till markresurser i utvecklingsländerna. Parlamentet efterlyser större ansträngningar för skydd av miljön och den biologiska mångfalden, och berömmer det arbete som utförs av Aseans centrum för biologisk mångfald. Parlamentet ser fram emot ett tätare samarbete mellan EU och Asean kring åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna.

35. Europaparlamentet uppmanar enträget Asean-medlemsstaterna att komma överens om samordnade åtgärder för att förebygga och bekämpa stora bränder som är förödande för miljön. Indonesien uppmanas med kraft att ratificera avtalet från 2002 om bränder och föroreningar i regionen.

36. Europaparlamentet betonar att EU också bör stärka de politiska dialogerna och det politiska samarbetet om frågor såsom de grundläggande rättigheterna, bland annat etniska och religiösa minoriteters grundläggande rättigheter, och samtidigt skydda yttrandefriheten och det fria informationsflödet i frågor av gemensamt intresse för rättsstatsprincipen och säkerheten, såsom kampen mot internationell brottslighet, korruption, skatteflykt, penningtvätt, människo- och narkotikahandel, terrorbekämpning, icke-spridning, nedrustning, sjöfartsskydd samt it-säkerhet.

37. Europaparlamentet är bekymrat över de urbana utmaningar som Asean-länderna möter och som är en följd av deras ekonomiska utveckling, bland annat hantering av migrationsströmmarna från landsbygden till städerna, stadsplanering, tillhandahållande av infrastruktur och grundläggande tjänster, bekämpning av slumområden och användning av ren och förnybar energi för att motverka miljöförstöringen. Kommissionen uppmanas att samarbeta med Asean-länderna när det gäller strategier för att ta itu med dessa frågor.

38. Europaparlamentet föreslår att den regionala ekonomiska integrationen ska stödjas, särskilt när det gäller det fria flödet av varor, tjänster och investeringar och rörlighet för kvalificerade arbetstagare, och att samarbetet om katastrof- och krishantering, säkerhet samt fattigdomsbekämpning och migrationsfrågor ska förbättras ytterligare.

39. Europaparlamentet påminner om att det också är viktigt att stärka den snabbt växande privata sektorn genom att stärka dialogen mellan europeiska och asiatiska företag och det offentlig-privata samarbetet när det gäller finanser, investeringar, ekonomi och handel, inklusive internationaliseringen av europeiska små och medelstora företag och deras marknadstillträde, samt när det gäller den pågående globala finansiella krisen. Parlamentet vill se ett utbyte av bästa praxis mellan EU och Asean på detta område.

40. Europaparlamentet konstaterar att textilexporten till EU utgör en viktig sektor för flera av medlemmarna i Asean, och påminner om att den som vill omfattas av det allmänna preferenssystemet (GSP) och den särskilda stimulansordningen (GSP plus) måste genomföra grundläggande arbetsrättsliga normer samt ILO-konventioner och andra grundläggande internationella konventioner som är av central betydelse för en hållbar utveckling.

41. Europaparlamentet uppmanar ledarna för Aseans medlemsstater att stödja EU:s mål att delta i ostasiatiska toppmöten i framtiden, efter EU:s anslutning till fördraget om vänskap och samarbete i Sydostasien.

42. Europaparlamentet välkomnar fredsprocessen och de demokratiska reformerna i Burma/Myanmar, som utgör ett historiskt tillfälle att väsentligt förbättra förbindelserna mellan EU och Asean. Parlamentet är dock fortfarande särskilt bekymrat över situationen för de etniska minoriteterna. Framför allt när det gäller rohingya-folket uppmanar parlamentet med kraft den burmesiska regeringen och landets grannländer som är medlemmar i Asean att göra allt för att förbättra deras levnadsförhållanden och medborgerliga rättigheter.

43. Europaparlamentet gläds åt att Kambodja och Filippinerna har ratificerat Internationella brottmålsdomstolens stadga och vädjar till alla Asean-medlemsstater att göra detsamma. Parlamentet vädjar även till alla Asean-medlemsstater att följa den globala trenden mot ett avskaffande av dödsstraffet. Asean-medlemsstaterna uppmuntras att ratificera och genomföra FN:s konvention mot korruption.

44. Europaparlamentet berömmer Indonesien och Filippinerna för deras aktiva engagemang i partnerskapet för öppenhet (Open Government Partnership, OPG) och det engagemang de visat för att stärka den offentliga öppenheten och integriteten. Parlamentet föreslår att de återstående Asean-länderna ska ansöka om medlemskap i OPG och utarbeta sina egna handlingsplaner i nära och givande samarbete med det civila samhället och gräsrotsorganisationer.

45. Europaparlamentet uttrycker emellertid oro över att markrofferi, straffrihet för personer med kontakter till de styrande eliterna samt korruption i många Asean-länder hotar de enorma ekonomiska och sociala framsteg som gjorts i regionen.

46. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska utrikestjänsten, rådet och kommissionen, Aseans interparlamentariska församling (Aipa), Aseans sekretariat och Asean-medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1)	EGT C 85, 8.4.1980, s. 83.
(2)	EUT L 154, 15.6.2012, s. 1.
(3)	Antagna texter, P7_TA(2013)0367.
(4)	Antagna texter, P7_TA(2013)0286.
(5)	Antagna texter, P7_TA(2013)0245.
(6)	Antagna texter, P7_TA(2013)0189.
(7)	Antagna texter, P7_TA(2013)0058.
(8)	EUT C 188 E, 28.6.2012, s. 57.
(9)	EUT C 33 E, 5.2.2013, s. 201.
(10)	EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 120.
(11)	EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 154.
(12)	EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 152.
(13)	EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 76.
(14)	EUT C 67 E, 18.3.2010, s. 144.

Färdskrivare vid och sociallagstiftning beträffande vägtransporter ***II

195k

36k

		Resolution
		Bilaga

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 januari 2014 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet (11532/4/2013 – C7-0410/2013 – 2011/0196(COD))

P7_TA(2014)0023

A7-0471/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (11532/4/2013 – C7‑0410/2013),

– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 7 december 2011(1),

– efter att ha hört Regionkommittén,

– med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0451),

– med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

– med beaktande av artikel 72 i arbetsordningen,

– med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för transport och turism (A7‑0471/2013).

1. Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen.

2. Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution.

3. Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt.

4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

5. Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

6. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Uttalande från kommissionen om förordning (EG) nr 561/2006

I syfte att säkerställa att lagstiftningen om körtider och viloperioder genomförs på ett effektivt och enhetligt sätt kommer kommissionen att fortsätta att noga övervaka genomförandet av denna lagstiftning och, vid behov, ta lämpliga initiativ.

(1)	EUT C 43, 15.2.2012, s. 79.
(2)	EUT C 349 E, 29.11.2013, s. 105.

Tilldelning av koncessionsavtal ***I

196k

40k

		Resolution
		Text

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 januari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tilldelning av koncessioner (COM(2011)0897 – C7-0004/2012 – 2011/0437(COD))

P7_TA(2014)0024

A7-0030/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0897),

– med beaktande av artiklarna 294.2, 53.1, 62 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0004/2012),

– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

– med beaktande av de motiverade yttranden som inom ramen för protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna har inkommit från Tysklands förbundsråd, Spaniens deputeradekammare och Österrikes förbundsråd och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 26 april 2012(1),

– med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 19 juli 2012(2),

– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 17 juli 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd samt yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling och utskottet för rättsliga frågor (A7-0030/2013).

1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 januari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om tilldelning av koncessioner

P7_TC1-COD(2011)0437

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv 2014/23/EU.)

(1)	EUT C 191, 29.6.2012, s. 84.
(2)	EUT C 277, 13.9.2012, s. 74.

Offentlig upphandling ***I

197k

101k

		Resolution
		Text

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 januari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om offentlig upphandling (COM(2011)0896 – C7-0006/2012 – 2011/0438(COD))

P7_TA(2014)0025

A7-0007/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0896),

– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

– med beaktande av de motiverande yttranden från Sveriges riksdag och Förenade kungarikets underhus som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 26 april 2012(1),

– med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 9 oktober 2012(2),

– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling och utskottet för rättsliga frågor (A7‑0007/2013).

1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 januari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG

P7_TC1-COD(2011)0438

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv 2014/24/EU.)

(1)	EUT C 191, 29.6.2012, s. 84.
(2)	EUT C 391, 18.12.2012, s. 49.

Upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster ***I

198k

86k

		Resolution
		Text

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 januari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (COM(2011)0895 – C7-0007/2012 – 2011/0439(COD))

P7_TA(2014)0026

A7-0034/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0895),

– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

– med beaktande av de motiverande yttranden från Sveriges riksdag och Förenade kungarikets underhus som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 26 april 2012(1),

– med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 9 oktober 2012(2),

– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling samt utskottet för rättsliga frågor (A7‑0034/2013).

1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 januari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG

P7_TC1-COD(2011)0439

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv 2014/25/EU.)

(1)	EUT C 191, 29.6.2012, s. 84.
(2)	EUT C 391, 18.12.2012, s. 49.

Tillgång för varor och tjänster till unionens inre marknad för offentlig upphandling ***I

698k

235k

Europaparlamentets ändringar antagna den 15 januari 2014 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillträdet för varor och tjänster från tredjeländer till unionens inre marknad för offentlig upphandling och förfaranden till stöd för förhandlingar om tillträde för varor och tjänster från unionen till tredjeländers marknader för offentlig upphandling (COM(2012)0124 – C7-0084/2012 – 2012/0060(COD))(1)

P7_TA(2014)0027

A7-0454/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag		Ändring
Ändring 1 Förslag till förordning Titel
Förslag till		Förslag till
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING		EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING
om tillträdet för varor och tjänster från tredjeländer till unionens inre marknad för offentlig upphandling och förfaranden till stöd för förhandlingar om tillträde för varor och tjänster från unionen till tredjeländers marknader för offentlig upphandling		om tillträdet för varor och tjänster från tredjeländer till unionens inre marknad för offentlig upphandling och koncessioner och förfaranden till stöd för förhandlingar om tillträde för varor och tjänster från unionen till tredjeländers marknader för offentlig upphandling och koncessioner
(Text av betydelse för EES)		(Text av betydelse för EES)
Ändring 2 Förslag till förordning Beaktandeled 3a (nytt)
		med beaktande av de reviderade direktiven om offentlig upphandling (2011/0438(COD), 2011/0439(COD) och 2011/0437(COD),
Ändring 3 Förslag till förordning Beaktandeled 3b (nytt)
		med beaktande av det reviderade plurilaterala avtalet om offentlig upphandling,
Ändring 4 Förslag till förordning Skäl 1
(1) I artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen föreskrivs det att unionen ska utforma och föra en gemensam politik och vidta åtgärder samt verka för att säkerställa en hög grad av samarbete inom alla områden för internationella förbindelser, för att bland annat främja integreringen av alla länder i världsekonomin, även genom gradvis avskaffande av restriktioner för internationell handel.		(1) I artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen föreskrivs det att unionen ska utforma och föra en gemensam politik och vidta åtgärder samt verka för att säkerställa en hög grad av samarbete inom alla områden för internationella förbindelser, för att bland annat skydda sina värderingar, sina grundlägganden intressen, sin säkerhet, sitt oberoende och sin integritet samt för att främja integreringen av alla länder i världsekonomin, även genom gradvis avskaffande av restriktioner för internationell handel.
Ändring 86 Förslag till förordning Skäl 4a (nytt)
		(4a) Det reviderade multilaterala WTO‑avtalet om offentlig upphandling (GPA) ger unionens företag endast begränsat tillträde till marknaderna för offentlig upphandling i tredjeländer, och gäller bara ett begränsat antal WTO‑medlemmar som är parter i GPA. Det reviderade GPA ratificerades av unionen i december 2013.
Ändring 5 Förslag till förordning Skäl 5
(5) Inom ramen för WTO och genom dess bilaterala förbindelser förespråkar unionen ett ambitiöst öppnande av unionens och dess handelspartners internationella marknader för offentlig upphandling, i en anda av ömsesidighet och gemensam nytta.		(5) Inom ramen för WTO och genom dess bilaterala förbindelser förespråkar unionen ett ambitiöst öppnande av unionens och dess handelspartners internationella marknader för offentlig upphandling och koncessioner, i en anda av ömsesidighet och gemensam nytta.
Ändring 6 Förslag till förordning Skäl 5a (nytt)
		(5a) Offentlig upphandling är en viktig del av unionens bruttonationalprodukt och bör därför användas för att stärka unionens potential för innovation och industriell produktion. För att säkra en hållbar industripolitisk strategi i unionen måste illojala anbud som omfattar varor och/eller tjänster med ursprung utanför unionen uteslutas. Samtidigt måste ömsesidighet och rättvisa villkor för marknadstillträde säkras för unionsindustrin.
Ändring 7 Förslag till förordning Skäl 5b (nytt)
		(5b) Unionens handelspolitik bör bidra till minskad fattigdom i hela världen genom att främja bättre arbetsförhållanden, hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och grundläggande rättigheter.
Ändring 8 Förslag till förordning Skäl 6
(6) Många tredjeländer är motvilliga till att öppna sina upphandlingsmarknader för internationell konkurrens eller till att öppna dessa marknader mer än vad de redan har gjort. Unionens ekonomiska aktörer möts därför av restriktivt upphandlingsbruk från många av unionens handelspartners sida. Detta restriktiva upphandlingsbruk leder till att omfattande affärsmöjligheter går förlorade.		(6) Många tredjeländer är motvilliga till att öppna sina upphandlingsmarknader och koncessioner för internationell konkurrens eller till att öppna dessa marknader mer än vad de redan har gjort. Unionens ekonomiska aktörer möts därför av restriktivt upphandlingsbruk från många av unionens handelspartners sida. Detta restriktiva upphandlingsbruk leder till att omfattande affärsmöjligheter går förlorade.
Ändring 87 Förslag till förordning Skäl 7
(7) Endast ett fåtal bestämmelser om den externa dimensionen av unionens politik för offentlig upphandling återfinns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster10 respektive Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster11. Det gäller särskilt artiklarna 58 och 59 i direktiv 2004/17/EG. Dessa bestämmelser har emellertid bara ett begränsat tillämpningsområde och i avsaknad av riktlinjer tillämpas de inte så ofta av upphandlande myndigheter/enheter.		(7) Endast ett fåtal bestämmelser om den externa dimensionen av unionens politik för offentlig upphandling återfinns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster10 respektive Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster11. Det gäller särskilt artiklarna 58 och 59 i direktiv 2004/17/EG. Dessa bestämmelser hade emellertid bara ett begränsat tillämpningsområde och i avsaknad av riktlinjer tillämpades de inte så ofta av upphandlande myndigheter/enheter, och bör därför ersättas av mer koncisa och tillämpningsbara bestämmelser.
__________________		__________________
10 EUT L 134, 30.4.2004, s. 1.		10 EUT L 134, 30.4.2004, s. 1.
11 EUT L 134, 30.4.2004, s. 114.		11 EUT L 134, 30.4.2004, s. 114.
Ändring 88 Förslag till förordning Skäl 7a (nytt)
		(7a) Anbudslämnare från tredjeländer bör ges tillträde till unionens marknader för offentlig upphandling i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU12 , 2014/.../EU13 och 2014/.../EU14.
		__________________
		12 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om offentlig upphandling (EUT L ...).
		13 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (EUT L ...).
		14 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om tilldelning av koncessioner (EUT L ...).
Ändring 9 Förslag till förordning Skäl 8
(8) Enligt artikel 207 i EUF-fördraget ska den gemensamma handelspolitiken för offentlig upphandling grunda sig på enhetliga principer.		(8) Enligt artikel 207 i EUF-fördraget ska den gemensamma handelspolitiken för offentlig upphandling och koncessioner grunda sig på enhetliga principer.
Ändring 10 Förslag till förordning Skäl 9
(9) För att rättslig klarhet ska råda för ekonomiska aktörer och upphandlande myndigheter/enheter i unionen och tredjeländer, bör EU:s rättsordning återspegla de internationella åtaganden om marknadstillträde som unionen har ingått gentemot tredjeländer inom offentlig upphandling. Det skulle säkerställa att de faktiskt tillämpas. Kommissionen bör utfärda riktlinjer om hur Europeiska unionens gällande internationella åtaganden om marknadstillträde ska tillämpas. Riktlinjerna bör uppdateras regelbundet och erbjuda praktisk information.		(9) För att rättslig klarhet ska råda för ekonomiska aktörer och upphandlande myndigheter/enheter i unionen och tredjeländer, bör EU:s rättsordning återspegla de internationella åtaganden om marknadstillträde som unionen har ingått gentemot tredjeländer inom offentlig upphandling och koncessioner. Det skulle säkerställa att de faktiskt tillämpas. Kommissionen bör utfärda riktlinjer om hur Europeiska unionens gällande internationella åtaganden om marknadstillträde ska tillämpas. Riktlinjerna bör uppdateras regelbundet och erbjuda praktisk information.
Ändring 11 Förslag till förordning Skäl 9a (nytt)
		(9a) Kommissionen bör försäkra sig om att den inte finansierar program för vilka tilldelningen och fullgörandet av internationella offentliga kontrakt strider mot de principer som fastställs i direktiven om offentlig upphandling (2011/0438(COD), 2011/0439(COD) och 2011/0437(COD)).
Ändring 12 Förslag till förordning Skäl 10
(10) Inom hela Europeiska unionen krävs det en harmonisering av hur tredjeländers varor och tjänster behandlas som inte omfattas av unionens internationella åtaganden, för att förbättra EU:s ekonomiska aktörers tillträde till vissa tredjeländers upphandlingsmarknader som skyddas av restriktivt upphandlingsbruk och för att upprätthålla lika konkurrensvillkor på EU:s inre marknad.		(10) Inom hela Europeiska unionen krävs det en harmonisering av hur tredjeländers varor och tjänster behandlas som inte omfattas av unionens internationella åtaganden, för att förbättra EU:s ekonomiska aktörers tillträde till vissa tredjeländers upphandlingsmarknader och koncessioner som skyddas av restriktivt upphandlingsbruk och för att upprätthålla lika konkurrensvillkor på EU:s inre marknad.
Ändring 13 Förslag till förordning Skäl 11
(11) Ursprungsregler bör därför fastställas, så att upphandlande myndigheter/enheter kan veta om varor och tjänster omfattas av Europeiska unionens internationella åtaganden. En varas ursprung bör fastställas i enlighet med artiklarna 22–26 i rådets förordning (EEG) nr 2913/1992 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen12. Enligt den förordningen ska varor som i sin helhet har framställts inom unionen anses vara unionsvaror. Varor vars tillverkning skett inom ett eller flera tredjeländer ska anses ha sitt ursprung i det land där de genomgick sin sista väsentliga och ekonomiskt berättigade bearbetning eller behandling på ett företag utrustat för det ändamålet och som resulterade i tillverkningen av en ny produkt eller innebar ett viktigt steg i tillverkningen. En tjänsts ursprung bör fastställas med utgångspunkt från var den fysiska eller juridiska person som tillhandahåller den har sitt ursprung. Riktlinjerna enligt skäl 9 bör avse den praktiska tillämpningen av ursprungsreglerna.		(11) Ursprungsregler bör därför fastställas, så att upphandlande myndigheter/enheter kan veta om varor och tjänster omfattas av Europeiska unionens internationella åtaganden. En varas ursprung bör fastställas i enlighet med artiklarna 59–63 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013, inbegripet de ytterligare bestämmelser som ska antas enligt artikel 65. Enligt den förordningen ska varor som i sin helhet har framställts inom unionen anses vara unionsvaror. Varor vars tillverkning skett inom ett eller flera tredjeländer ska anses ha sitt ursprung i det land där de genomgick sin sista väsentliga och ekonomiskt berättigade bearbetning eller behandling på ett företag utrustat för det ändamålet och som resulterade i tillverkningen av en ny produkt eller innebar ett viktigt steg i tillverkningen. En tjänsts ursprung bör fastställas med utgångspunkt från var den fysiska eller juridiska person som tillhandahåller den har sitt ursprung. En tjänsts ursprung bör fastställas i enlighet med principerna i WTO:s allmänna tjänstehandelsavtal (Gats). De bestämmelser som används för att fastställa tjänsternas ursprung bör förhindra att begränsningarna för tillträde till unionens marknad för offentlig upphandling kringgås genom bildandet av brevlådeföretag. Riktlinjerna enligt skäl 9 bör avse den praktiska tillämpningen av ursprungsreglerna.
_____________
12 EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.
Ändring 14 och 89 Förslag till förordning Skäl 12
(12) För upphandlingsförfaranden med ett beräknat avtalsvärde på minst 5 000 000 euro bör kommissionen bedöma om den ska godkänna att varor och tjänster som inte omfattas av Europeiska unionens internationella åtaganden utesluts av upphandlande myndigheter/enheter i den mening som avses i [Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG, 2004/18/EG och [….] om tilldelning av koncessioner13].		(12) Om kommissionen inleder en extern upphandlingsutredning för att fastställa huruvida väsentlig ömsesidighet saknas i fråga om tillträde till marknaderna för offentlig upphandling i tredjeländer, bör kommissionen bedöma om den ska godkänna att upphandlande myndigheter/enheter i den mening som avses i [Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG, 2004/18/EG och [….] om tilldelning av koncessioner13] vid förfaranden för tilldelning av kontrakt eller koncessioner med ett beräknat avtalsvärde på minst 5 000 000 EUR utesluter varor och tjänster som inte omfattas av Europeiska unionens internationella åtaganden. Detta gäller inte förfaranden för tilldelning av kontrakt för varor och tjänster som har sitt ursprung i länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet enligt definitionen i de tillämpliga ursprungsreglerna, eller kontrakt för varor och tjänster som har sitt ursprung i länder som omfattas av ordningen ”Allt utom vapen” enligt bilaga IV till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/201213a, eller kontrakt för varor och tjänster som har sitt ursprung i utvecklingsländer som anses vara sårbara på grund av bristande diversifiering och otillräcklig integration i det internationella handelssystemet enligt definitionen i bilaga VII till förordning (EU) nr 978/2012.
________________		________________
13 EUT L….		13 EUT L….
		13a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 732/2008 (EUT L 303, 31.10.2012, s. 1).
Ändring 15 och 90 Förslag till förordning Skäl 13
(13) För öppenhet och insyn bör de ekonomiska aktörerna genom det meddelande om upphandling som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning informeras av upphandlande myndigheter/enheter om att dessa planerar att utöva sin befogenhet enligt denna förordning att från upphandlingen utesluta sådana anbud om varor och tjänster med ursprung utanför Europeiska unionen där värdet av de varor och tjänster som inte omfattas överstiger 50 % av varornas eller tjänsternas totala värde.		(13) För öppenhet och insyn bör de ekonomiska aktörerna, i inledningen till de ”tekniska specifikationerna” eller ”det beskrivande dokumentet” i enlighet med artikel 2.1.15 i direktiv [2014/…/EU] om offentlig upphandling och artikel 2.15 i direktiv [2014/…/EU] om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, eller i inledningen till de ”tekniska specifikationerna och funktionskraven” i enlighet med artikel 2.13 i direktiv [2014/…/EU] om tilldelning av koncessioner, informeras av upphandlande myndigheter/enheter om att dessa planerar att utöva sin befogenhet enligt denna förordning att från upphandlingen eller koncessionerna utesluta sådana anbud om varor och tjänster med ursprung utanför Europeiska unionen där värdet av de varor och tjänster som inte omfattas överstiger 50 % av varornas eller tjänsternas totala värde.
Ändring 16 Förslag till förordning Skäl 15
(15) För avtalsvärden på minst 5 000 000 euro bör kommissionen godkänna den planerade uteslutningen, om det finns ett uttryckligt EU-förbehåll mot marknadstillträde för de varor och/eller tjänster som föreslås uteslutas i det internationella avtalet om marknadstillträde vid offentlig upphandling mellan unionen och det land där varorna och/eller tjänsterna har sitt ursprung. Saknas ett sådant avtal, bör kommissionen godkänna uteslutningen, om det berörda tredjelandet tillämpar restriktiva upphandlingsåtgärder som gör att det inte föreligger en väsentligen ömsesidigt öppen marknad mellan unionen och tredjelandet i fråga. Väsentlig ömsesidighet bör anses saknas, om restriktiva upphandlingsåtgärder gör att ekonomiska aktörer, varor och tjänster från EU utsätts för allvarlig och återkommande diskriminering.		(15) För avtals- och koncessionsvärden på minst 5 000 000 euro bör kommissionen godkänna den planerade uteslutningen, om det finns ett uttryckligt EU-förbehåll mot marknadstillträde för de varor och/eller tjänster som föreslås uteslutas i det internationella avtalet om marknadstillträde vid offentlig upphandling eller koncessioner mellan unionen och det land där varorna och/eller tjänsterna har sitt ursprung. Saknas ett sådant avtal, bör kommissionen godkänna uteslutningen, om det berörda tredjelandet tillämpar restriktiva upphandlings- eller koncessionsåtgärder som gör att det inte föreligger en väsentligen ömsesidigt öppen marknad mellan unionen och tredjelandet i fråga. Väsentlig ömsesidighet bör anses saknas, om restriktiva upphandlings- eller koncessionsåtgärder gör att ekonomiska aktörer, varor och tjänster från EU utsätts för allvarlig och återkommande diskriminering, eller om offentliga myndigheters åsidosättande av de bestämmelser i internationell arbetsrätt som anges i bilaga XI till direktivet om offentlig upphandling [...] 2014 och bilaga XIV till direktivet om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster [...] (2014), har skapat allvarliga svårigheter som rapporterats till kommissionen av de europeiska företagen när dessa eftersträvat kontrakt och koncessioner i tredjeländer.
Ändring 17 Förslag till förordning Skäl 16
(16) När kommissionen bedömer huruvida väsentlig ömsesidighet saknas, bör den undersöka i vilken mån det berörda landets lagstiftning om offentlig upphandling säkerställer öppenhet enligt internationella standarder inom offentlig upphandling och utesluter all diskriminering av varor, tjänster och ekonomiska aktörer från unionen. Den ska också undersöka i vilken mån offentliga myndigheter och/eller enskilda upphandlande enheter tillämpar eller inför diskriminering av varor, tjänster och ekonomiska aktörer från unionen.		(16) När kommissionen bedömer huruvida väsentlig ömsesidighet saknas, bör den undersöka i vilken mån det berörda landets lagar om offentlig upphandling och koncessioner säkerställer öppenhet enligt internationella standarder inom offentlig upphandling och koncessioner och utesluter all diskriminering av varor, tjänster och ekonomiska aktörer från unionen. Den ska också undersöka i vilken mån offentliga myndigheter och/eller enskilda upphandlande enheter tillämpar eller inför diskriminering av varor, tjänster och ekonomiska aktörer från unionen, eller i vilken mån offentliga myndigheters åsidosättande av de bestämmelser i internationell arbetsrätt som anges i bilaga XI till direktivet om offentlig upphandling [...] 2014 och bilaga XIV till direktivet om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster [...] (2014), har skapat allvarliga svårigheter som rapporterats till kommissionen av de europeiska företagen när dessa eftersträvat kontrakt och koncessioner i tredjeländer.
Ändring 18 Förslag till förordning Skäl 16a (nytt)
		(16a) När de bedömer anbud som omfattar varor och/eller tjänster med ursprung utanför unionen, bör de upphandlande myndigheterna och kommissionen säkerställa överensstämmelse med kriterierna för rättvis handel samt respekt för arbetstagares rättigheter och miljönormer i enlighet med artikel 15.2 och bilaga 11 i direktivet om offentlig upphandling [...] (2014) XXX.
Ändring 19 Förslag till förordning Skäl 17
(17) Kommissionen bör ha möjlighet att förhindra att en planerad uteslutning inverkar negativt på pågående handelsförhandlingar med det berörda landet. Om ett land för ingående förhandlingar med EU om marknadstillträde inom offentlig upphandling och kommissionen bedömer att det finns rimliga utsikter till att det restriktiva upphandlingsbruket avskaffas inom en snar framtid, bör den därför kunna anta en genomförandeakt som föreskriver att varor och tjänster från det landet under ett år inte får uteslutas från förfaranden för kontraktstilldelning.		(17) Kommissionen bör ha möjlighet att förhindra att en planerad uteslutning inverkar negativt på pågående handelsförhandlingar med det berörda landet. Om ett land för ingående förhandlingar med EU om marknadstillträde inom offentlig upphandling och/eller koncessioner och kommissionen bedömer att det finns rimliga utsikter till att det restriktiva upphandlings- och/eller koncessionsbruket avskaffas inom en snar framtid, bör den därför kunna anta en genomförandeakt som föreskriver att varor och tjänster från det landet under ett år inte får uteslutas från förfaranden för kontraktstilldelning.
Ändring 20 Förslag till förordning Skäl 18
(18) Mot bakgrund av att den gemensamma handelspolitiken omfattar tillträdet för tredjeländers varor och tjänster till unionens marknad för offentlig upphandling, bör medlemsstaterna eller deras upphandlande myndigheter/enheter inte kunna begränsa tillträdet för tredjeländers varor eller tjänster till sina anbudsförfaranden på andra sätt än de som föreskrivs i denna förordning.		(18) Mot bakgrund av att den gemensamma handelspolitiken omfattar tillträdet för tredjeländers varor och tjänster till unionens marknad för offentlig upphandling och koncessioner, bör medlemsstaterna eller deras upphandlande myndigheter/enheter inte kunna begränsa tillträdet för tredjeländers varor eller tjänster till sina anbudsförfaranden på andra sätt än de som föreskrivs i denna förordning eller i relevant unionsrätt.
Ändring 21 Förslag till förordning Skäl 19
(19) De upphandlande myndigheter/enheter har nämligen allt större svårigheter att bedöma anbudsgivares förklaringar, i samband med anbud om varor och tjänster med ursprung utanför Europeiska unionen där värdet av de varor och tjänster som inte omfattas överstiger 50 % av varornas eller tjänsternas totala värde. Den upphandlande myndighet/enhet som planerar att acceptera ett onormalt lågt anbud bör skriftligen informera övriga anbudsgivare om detta liksom om skälen för det onormalt låga priset eller de onormalt låga kostnaderna, utöver bestämmelserna i artikel 69 i direktivet om offentlig upphandling och artikel 79 i direktivet om upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. På detta sätt kan anbudsgivarna bidra till en korrektare bedömning av om den utvalda anbudsgivaren till fullo kommer att kunna fullfölja avtalet på de i anbudshandlingarna angivna villkoren. Därför skulle denna ytterligare information åstadkomma mer lika villkor på EU:s marknad för offentlig upphandling.		(19) De upphandlande myndigheter/enheter har nämligen allt större svårigheter att bedöma anbudsgivares förklaringar, i samband med anbud om varor och tjänster med ursprung utanför Europeiska unionen där värdet av de varor och tjänster som inte omfattas överstiger 50 % av varornas eller tjänsternas totala värde. Anbud som förefaller vara onormalt låga i förhållande till byggentreprenader, leveranser eller tjänster kan vara baserade på tekniskt, ekonomiskt eller rättsligt osunda förutsättningar eller metoder. Den upphandlande myndighet/enhet som planerar att acceptera ett onormalt lågt anbud bör skriftligen informera övriga anbudsgivare om detta liksom om skälen för det onormalt låga priset eller de onormalt låga kostnaderna, utöver bestämmelserna i artikel 69 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/XXX/EU13a och artikel 79 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/XXX/EU13b. Om anbudsgivaren inte kan ge en tillfredsställande förklaring bör den upphandlande myndigheten ha rätt att förkasta anbudet. På detta sätt kan anbudsgivarna bidra till en korrektare bedömning av om den utvalda anbudsgivaren till fullo kommer att kunna fullfölja avtalet på de i anbudshandlingarna angivna villkoren. Därför skulle denna ytterligare information åstadkomma mer lika villkor på EU:s marknad för offentlig upphandling.
		_________________
		13a Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/XXX/EU om offentlig upphandling (EUT XXX) (2011/0438(COD)).
		13b Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/XXX/EU om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (EUT XXX) (2011/0439(COD)).
Ändring 22 och 91 Förslag till förordning Skäl 20
(20) På eget initiativ eller efter ansökan av berörda parter eller en medlemsstat, bör kommissionen när som helst kunna inleda en extern utredning av restriktivt upphandlingsbruk som påstås förekomma i ett tredjeland. I denna ska det särskilt beaktas om kommissionen godkänt ett antal planerade uteslutningar avseende ett tredjeland i enlighet med artikel 6.2 i denna förordning. Dessa utredningsförfaranden bör inte påverka tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 3286/94 av den 22 december 1994 om fastställande av gemenskapsförfaranden på den gemensamma handelspolitikens område i syfte att säkerställa gemenskapens rättigheter enligt internationella handelsregler, särskilt regler som fastställts av Världshandelsorganisationen (WTO)14.		(20) På eget initiativ eller efter ansökan av berörda parter eller en medlemsstat, bör kommissionen när som helst kunna inleda en extern utredning av restriktivt upphandlings- och koncessionsbruk som påstås förekomma i ett tredjeland. Kommissionen ska i sitt beslut om att inleda en extern upphandlingsutredning ta hänsyn till antalet ansökningar som lämnats in av upphandlande myndigheter/enheter eller medlemsstaterna. Dessa utredningsförfaranden bör inte påverka tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 3286/94 av den 22 december 1994 om fastställande av gemenskapsförfaranden på den gemensamma handelspolitikens område i syfte att säkerställa gemenskapens rättigheter enligt internationella handelsregler, särskilt regler som fastställts av Världshandelsorganisationen (WTO)14.
________________		________________
14 EGT L 349, 31.12.1994.		14 EGT L 349, 31.12.1994.
Ändring 23 Förslag till förordning Skäl 21
(21) Om kommissionen på grundval av tillgängliga uppgifter har anledning att tro att ett tredjeland har infört eller tillämpar restriktivt upphandlingsbruk, bör den kunna inleda en utredning. Om restriktivt upphandlingsbruk konstateras i ett tredjeland, bör kommissionen bjuda in det berörda landet till samråd för att förbättra möjligheterna för ekonomiska aktörer, varor och tjänster att delta i offentlig upphandling i det landet.		(21) Om kommissionen på grundval av tillgängliga uppgifter har anledning att tro att ett tredjeland har infört eller tillämpar restriktivt upphandlings- eller koncessionsbruk, bör den kunna inleda en utredning. Om restriktivt upphandlingsbruk konstateras i ett tredjeland, bör kommissionen bjuda in det berörda landet till samråd för att förbättra möjligheterna för ekonomiska aktörer, varor och tjänster att delta i offentlig upphandling i det landet.
Ändring 24 Förslag till förordning Skäl 22
(22) Om samrådet med det berörda landet inte leder till att möjligheterna att delta i upphandling förbättras i tillräcklig utsträckning för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från EU, bör kommissionen vidta lämpliga restriktiva åtgärder.		(22) Om samrådet med det berörda landet inte leder till att möjligheterna att delta i upphandling förbättras i tillräcklig utsträckning för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från EU inom rimlig tid eller om de avhjälpande/korrigerande åtgärder som det berörda tredjelandet vidtagit inte anses vara tillfredsställande, bör kommissionen vidta lämpliga restriktiva åtgärder
Ändring 25 Förslag till förordning Skäl 23
(23) Sådana åtgärder kan bestå i att vissa varor och tjänster från det berörda tredjelandet utesluts vid offentlig upphandling i Europeiska unionen, eller att anbud med varor eller tjänster med ursprung i det landet blir föremål för ett obligatoriskt prispåslag. För att undvika att dessa åtgärder kringgås kan det också vara nödvändigt att utesluta vissa utlandskontrollerade eller utlandsägda juridiska personer som är etablerade i Europeiska unionen, men som inte idkar faktisk affärsverksamhet i sådan utsträckning att den har en direkt och verklig koppling till den berörda medlemsstatens ekonomi. Lämpliga åtgärder bör stå i proportion till det restriktiva upphandlingsbruk som de är riktade mot.		(23) Sådana åtgärder kan bestå i att vissa varor och tjänster från det berörda tredjelandet utesluts vid offentlig upphandling eller i förfaranden för tilldelning av koncessioner i Europeiska unionen, eller att anbud med varor eller tjänster med ursprung i det landet blir föremål för ett obligatoriskt prispåslag. För att undvika att dessa åtgärder kringgås kan det också vara nödvändigt att utesluta vissa utlandskontrollerade eller utlandsägda juridiska personer som är etablerade i Europeiska unionen, men som inte idkar faktisk affärsverksamhet i sådan utsträckning att den har en direkt och verklig koppling till den berörda medlemsstatens ekonomi. Lämpliga åtgärder bör stå i proportion till det restriktiva upphandlingsbruk som de är riktade mot, och bör gälla för en period om högst fem år, som kan förlängas med ytterligare en femårsperiod.
Ändring 26 Förslag till förordning Skäl 24a (nytt)
		(24a) Med avseende på en lämplig integrering av miljö-, social- och arbetsrättsliga krav är det också av yttersta vikt att de upphandlande myndigheterna vidtar relevanta åtgärder för att säkerställa efterlevnaden av de miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter som är tillämpliga på den ort där byggentreprenaden utförs och som följer av internationella skyldigheter, lagar, författningar, dekret och beslut både på nationell nivå och unionsnivå, samt av kollektivavtal.
Ändring 27 Förslag till förordning Skäl 26
(26) Det är lämpligt att likställa varor och tjänster från de minst utvecklade länderna med varor och tjänster från unionen, mot bakgrund av unionens övergripande politik när det gäller dessa länder som föreskrivs i bland annat rådets förordning (EG) nr 732/2008 av den 22 juli 2008 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet från och med den 1 januari 2009.		(26) Det är lämpligt att likställa varor och tjänster från de minst utvecklade länder som omfattas av ordningen ”Allt utom vapen” samt varor och tjänster från utvecklingsländer som anses vara sårbara på grund av bristande diversifiering och otillräcklig integration i det internationella handelssystemet enligt bilagorna IV respektive VII till förordning (EU) nr 978/2012 med varor och tjänster från unionen, mot bakgrund av unionens övergripande politiska mål att främja den ekonomiska tillväxten i utvecklingsländer och dessa länders integration i den globala värdekedjan, vilket utgör grunden för unionens upprättande av ett allmänt preferenssystem enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012.
Ändring 28 Förslag till förordning Skäl 27
(27) I syfte att Europeiska unionens lagstiftning ska återspegla de internationella åtaganden om marknadstillträde inom offentlig upphandling som ingås efter antagandet av denna förordning, bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att införa ändringar i den förteckning över internationella avtal som bifogas denna förordning. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt och som möjligt och på lämpligt sätt.		(27) I syfte att Europeiska unionens lagstiftning ska återspegla de internationella åtaganden om marknadstillträde inom offentlig upphandling och koncessioner som ingås efter antagandet av denna förordning, bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att införa ändringar i den förteckning över internationella avtal som bifogas denna förordning. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt och som möjligt och på lämpligt sätt.
Ändring 29 Förslag till förordning Skäl 30
(30) Kommissionen bör åtminstone vart tredje år rapportera om tillämpningen av denna förordning.		(30) Kommissionen bör åtminstone vart tredje år rapportera om tillämpningen av denna förordning. I sin rapport bör kommissionen utvärdera hur förordningen fungerar samt de framsteg som gjorts för att uppnå en ömsesidigt öppen marknad för offentlig upphandling. Kommissionen bör, tillsammans med den andra rapporten om tillämpningen av denna förordning som ska lämnas in senast sex år efter förordningens ikraftträdande, antingen lämna ett förslag på hur förordningen kan förbättras eller ange varför kommissionen anser att förordningen inte behöver ändras. Om kommissionen varken lämnar något förslag eller anger varför förordningen inte behöver ändras bör denna förordning upphöra att gälla.
Ändring 30 Förslag till förordning Skäl 31
(31) I enlighet med proportionalitetsprincipen är det för att uppnå det grundläggande målet att fastställa en gemensam utrikespolitik på området offentlig upphandling nödvändigt och lämpligt att fastställa regler om behandlingen av varor och tjänster som inte omfattas av Europeiska unionens internationella åtaganden. Denna förordning om tillträde för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från tredjeländer går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen i enlighet med artikel 5 tredje stycket i fördraget om Europeiska unionen.		(31) I enlighet med proportionalitetsprincipen är det för att uppnå det grundläggande målet att fastställa en gemensam utrikespolitik på området offentlig upphandling och koncessioner nödvändigt och lämpligt att fastställa regler om behandlingen av varor och tjänster som inte omfattas av Europeiska unionens internationella åtaganden. Denna förordning om tillträde för ekonomiska aktörer, varor och tjänster från tredjeländer går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen i enlighet med artikel 5 tredje stycket i fördraget om Europeiska unionen.
Ändring 31 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1
1. I denna förordning fastställs bestämmelser om tillträde för tredjelands varor och tjänster vid upphandlande EU‑myndigheters/enheters tilldelning av kontrakt för utförande av byggentreprenad(er), leverans av varor och tillhandahållande av tjänster, och inrättas förfaranden för att stödja förhandlingar om tillträde för unionens varor och tjänster till tredjeländers marknader för offentlig upphandling.		1. I denna förordning fastställs bestämmelser om tillträde för tredjelands varor och tjänster vid upphandlande EU‑myndigheters/enheters tilldelning av kontrakt för utförande av byggentreprenad(er), leverans av varor och tillhandahållande av tjänster, och inrättas förfaranden för att stödja förhandlingar om tillträde för unionens varor och tjänster till tredjeländers marknader för offentlig upphandling. Medlemsstaterna eller deras upphandlande myndigheter/enheter får endast begränsa tillträdet för varor och tjänster från tredjeländer till sina upphandlingsförfaranden genom åtgärder som föreskrivs i denna förordning eller i relevant unionsrätt.
Ändring 93 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 2 – stycke 2
Denna förordning ska tillämpas på tilldelning av kontrakt där varorna eller tjänsterna upphandlas för offentliga ändamål och inte för kommersiell återförsäljning eller för att användas vid varuproduktion eller kommersiell saluföring av tjänster.		Denna förordning ska tillämpas på tilldelning av kontrakt där varorna eller tjänsterna upphandlas för offentliga ändamål och på tilldelning av bygg- och tjänstekoncessioner som tillhandahålls för offentliga ändamål, och inte för kommersiell återförsäljning eller för att användas vid varuproduktion eller kommersiell saluföring av tjänster.
Ändring 33 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led a
(a) leverantör: alla fysiska eller juridiska personer som erbjuder varor på marknaden.		(a) ekonomisk aktör: alla fysiska eller juridiska personer eller offentliga enheter eller grupper av sådana personer och/eller enheter som erbjuder sig att utföra byggentreprenad(er), leverera varor eller tillhandahålla tjänster på marknaden.
Ändring 34 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led b
(b) tjänsteproducent: alla fysiska eller juridiska personer som på marknaden erbjuder sig att utföra byggentreprenad(er) eller tjänster.		(b) anbudsgivare: en ekonomisk aktör som har lämnat ett anbud.
Ändring 35 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led d
(d) varor eller tjänster som omfattas: varor eller tjänster med ursprung i ett land med vilket unionen har slutit ett internationellt avtal inom offentlig upphandling, inklusive åtaganden om marknadstillträde som avtalet är tillämpligt på. Bilaga I till denna förordning innehåller en förteckning över relevanta avtal.		(d) varor eller tjänster som omfattas: varor eller tjänster med ursprung i ett land med vilket unionen har slutit ett internationellt avtal inom offentlig upphandling och koncessioner, inklusive åtaganden om marknadstillträde som avtalet är tillämpligt på. Bilaga I till denna förordning innehåller en förteckning över relevanta avtal.
		(Denna ändring berör hela texten [tillägg av hänvisning till koncessioner när det hänvisas till offentlig upphandling]. Om ändringen antas ska hela texten anpassas i överensstämmelse härmed.)
Ändring 39 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led ga (nytt)
		(ga) avsaknad av väsentlig ömsesidighet: alla lagstiftnings- eller författningsrelaterade åtgärder eller administrativa åtgärder, förfaranden eller praxis som antagits eller tillämpats av offentliga myndigheter eller enskilda upphandlingsorgan i ett tredjeland och som begränsar tillträdet till marknaden för offentlig upphandling och koncessioner, särskilt genom bristande transparens jämfört med internationella normer och diskriminerande lagstiftning och administrativa åtgärder, på ett sätt som leder till allvarlig och upprepad diskriminering av ekonomiska aktörer, varor eller tjänster från unionen.
		Väsentlig ömsesidighet ska också anses saknas om offentliga myndigheters åsidosättande av de bestämmelser i internationell arbetsrätt som anges i bilaga XI till direktivet om offentlig upphandling [...] 2014 och bilaga XIV till direktivet om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster [...] (2014), har skapat svårigheter som rapporterats till kommissionen av de europeiska företagen när dessa eftersträvat kontrakt och koncessioner i tredjeländer.
Ändring 36 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 2 – led b
(b) ekonomisk aktör: såväl tjänsteleverantör som tjänsteproducent,		utgår
Ändring 37 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 2 – led c
(c) anbudsgivare: en ekonomisk aktör som har lämnat ett anbud,		utgår
Ändring 38 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 2 – led e
(e) obligatoriskt prispåslag: skyldighet för de upphandlande myndigheterna/enheterna att – med vissa undantag – höja priset på de tjänster och/eller varor med ursprung i vissa tredjeländer som har erbjudits i upphandlingsförfaranden.		(e) obligatoriskt prispåslag: skyldighet för de upphandlande myndigheterna/enheterna att – med vissa undantag – höja priset på de tjänster och/eller varor med ursprung i vissa tredjeländer som har erbjudits i upphandlings- och koncessionsförfaranden.
		(Denna ändring berör hela texten [tillägg av hänvisning till ”koncessionsförfaranden” när det hänvisas till ”upphandlingsförfaranden”, i såväl singular som plural]. Om ändringen antas ska hela texten anpassas i överensstämmelse härmed.)
Ändring 40 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 1
1. En varas ursprung ska fastställas i enlighet med artiklarna 22–26 i Europaparlamentets och rådets förordning (EEG) nr 2913/1992 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen18.		1. En varas ursprung ska fastställas i enlighet med artiklarna 59–63 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013, inbegripet de ytterligare bestämmelser som ska antas enligt artikel 65 i den förordningen.
__________________
18 EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.
Ändring 41 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 2 – stycke 1 – inledningen
En tjänsts ursprung ska fastställas med utgångspunkt från var den fysiska eller juridiska person som tillhandahåller den har sitt ursprung. Tjänsteproducentens ursprung ska anses vara följande:		En tjänsts ursprung ska fastställas med utgångspunkt från var den fysiska eller juridiska person som tillhandahåller den har sitt ursprung. Ursprunget för den ekonomiska aktör som tillhandahåller tjänsten ska anses vara följande:
Ändring 42 Förslag till förordning Artikel 4
Behandling av varor och tjänster som omfattas		Behandling av varor och tjänster som omfattas
Vid tilldelning av kontrakt för att utföra byggentreprenad(er), leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster ska upphandlande myndigheter/enheter behandla varor och tjänster som omfattas på samma sätt som varor och tjänster med ursprung i Europeiska unionen.		Vid tilldelning av kontrakt för att utföra byggentreprenad(er), leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster, eller vid beviljande av koncessioner för att utföra byggentreprenad(er) eller tillhandahålla tjänster, ska upphandlande myndigheter/enheter behandla varor och tjänster som omfattas på samma sätt som varor och tjänster med ursprung i unionen.
Varor eller tjänster med ursprung i de minst utvecklade länder som förtecknas i bilaga I till förordning (EG) nr 732/2008 ska behandlas som varor och tjänster som omfattas.		Varor eller tjänster med ursprung i de minst utvecklade länder som förtecknas i bilaga IV till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 eller i utvecklingsländer som anses vara sårbara på grund av bristande diversifiering och otillräcklig integration i det internationella handelssystemet och i världsekonomin enligt bilaga VII till förordning (EU) nr 978/2012 ska behandlas som varor och tjänster som omfattas.
Ändring 43 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 1
1. På begäran av upphandlande myndigheter/enheter ska kommissionen bedöma om den på följande villkor och för kontrakt med ett beräknat värde på minst 5 000 000 euro (exklusive mervärdesskatt) från kontraktstilldelningsförfaranden ska utesluta anbud om varor och tjänster med ursprung utanför unionen, om värdet av varor och tjänster som inte omfattas överstiger 50 % av det totala värdet av anbudets varor och tjänster.		1. Om kommissionen inleder en extern upphandlingsutredning enligt artikel 8 ska kommissionen, på begäran av upphandlande myndigheter/enheter och efter det att meddelandet om att utredningen inletts offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, bedöma om den på följande villkor och för kontrakt med ett beräknat värde på minst 5 000 000 euro (exklusive mervärdesskatt) från kontraktstilldelningsförfaranden ska utesluta anbud om varor och tjänster med ursprung utanför unionen, om värdet av varor och tjänster som inte omfattas överstiger 50 % av det totala värdet av anbudets varor och tjänster.
Ändring 44 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 2 – stycke 1
Om upphandlande myndigheter/enheter i enlighet med punkt 1 planerar att begära en uteslutning från kontraktstilldelningsförfaranden, ska de uppge detta i det meddelande om upphandling som de ska offentliggöra enligt artikel 35 i direktiv 2004/18/EG, enligt artikel 42 i direktiv 2004/17/EG eller artikel 26 i direktivet om tilldelning av koncessioner.		Om upphandlande myndigheter/enheter i enlighet med punkt 1 planerar att begära en uteslutning från kontraktstilldelningsförfaranden, ska de tydligt uppge detta i inledningen till de tekniska specifikationerna eller det beskrivande dokumentet i enlighet med artikel 2.15 i direktiven [2014/…/EU] om offentlig upphandling och [2014/…/EU] om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, eller i inledningen till de tekniska specifikationerna och funktionskraven i enlighet med artikel 2.13 i direktiv [2014/…/EU] om tilldelning av koncessioner.
Ändring 45 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 2 – stycke 3
Upphandlande myndigheter/enheter ska anmäla till kommissionen om de mottar anbud som uppfyller villkoren i punkt 1 och som de därför planerar att begära uteslutning för. Under anmälningsförfarandet får den upphandlande myndigheten/enheten fortsätta sin analys av anbuden.		Upphandlande myndigheter/enheter ska inom åtta kalenderdagar anmäla till kommissionen om de mottar anbud som uppfyller villkoren i punkt 1 och som de därför planerar att begära uteslutning för. Under anmälningsförfarandet får den upphandlande myndigheten/enheten fortsätta sin analys av anbuden.
Ändring 46 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 2 – stycke 4 – led b
(b) En beskrivning av kontraktets ändamål.		(b) En beskrivning av kontraktets eller koncessionens ändamål.
Ändring 47 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 2 – stycke 4 – led da (nytt)
		(da) I förekommande fall, annan information som kommissionen anser vara användbar.
Ändring 48 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 2 – stycke 5
Kommissionen får begära ytterligare uppgifter av den upphandlande myndigheten/enheten.		utgår
Ändring 49 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 2 – stycke 6
Uppgifterna ska lämnas inom åtta arbetsdagar, räknat från den första arbetsdagen efter den dag som den mottar begäran om ytterligare uppgifter. Om kommissionen inte erhåller några uppgifter under denna period, ska perioden som anges i punkt 3 förlängas tills kommissionen erhåller de begärda uppgifterna.		Uppgifterna ska lämnas inom åtta kalenderdagar, räknat från den första kalenderdagen efter den dag som den mottar begäran om ytterligare uppgifter. Om kommissionen inte erhåller några uppgifter under denna period, ska perioden som anges i punkt 3 förlängas tills kommissionen erhåller de begärda uppgifterna.
Ändring 50 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 3
3. För kontrakt som avses i punkt 1 ska kommissionen anta en genomförandeakt om godkännandet av den planerade uteslutningen, senast inom två månader räknat från den dag som den mottar anmälan. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 17.2. Tidsfristen kan dock förlängas en gång med högst två månader i vederbörligen berättigade fall, särskilt om uppgifterna i anmälan eller de bifogade dokumenten är ofullständiga eller oriktiga eller om de redovisade förhållandena förändras väsentligt. Uteslutningen ska anses ha avvisats av kommissionen, om kommissionen i slutet av denna tvåmånadersperiod eller den förlängda perioden inte har fattat något beslut om att godkänna eller avvisa den.		3. Om kommissionen konstaterar avsaknad av väsentlig ömsesidighet i enlighet med artikel 2.1 ga för de varor och/eller tjänster som föreslås uteslutas, ska den anta en genomförandeakt om godkännandet av den planerade uteslutningen av de anbud som berörs av utredningen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 17.2. Genomförandeakten ska antas senast inom en månad räknat från den första kalenderdagen efter en begäran i enlighet med punkt 1. Tidsfristen kan dock förlängas en gång med högst en månad i vederbörligen berättigade fall, särskilt om uppgifterna i anmälan eller de bifogade dokumenten är ofullständiga eller oriktiga eller om de redovisade förhållandena förändras väsentligt. Uteslutningen ska anses ha avvisats av kommissionen, om kommissionen i slutet av denna månad eller den förlängda perioden inte har fattat något beslut om att godkänna eller avvisa den.
		Denna uteslutning ska vara tillfällig i väntan på slutförandet av den externa upphandlingsutredning som avses i artikel 8, slutsatserna från det samråd som avses i artikel 9 och, i förekommande fall, antagandet av eventuella åtgärder för att begränsa tillträdet för varor och tjänster som inte omfattas till unionens offentliga marknader i enlighet med artikel 10.
Ändring 51 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 4 – stycke 1 – led b
(b) Om ett avtal enligt punkt a saknas och det berörda tredjelandet tillämpar restriktiva upphandlingsåtgärder som gör att det inte föreligger en väsentligen ömsesidigt öppen marknad mellan unionen och tredjelandet i fråga.		(b) Om ett avtal enligt punkt a saknas och det berörda tredjelandet tillämpar restriktiva upphandlings- och koncessionsåtgärder som gör att det inte föreligger en väsentligen ömsesidigt öppen marknad mellan unionen och tredjelandet i fråga, särskilt om dessa restriktiva åtgärder är till förfång för unionens industripolitik.
Ändring 52 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 4 – stycke 2
Vid tillämpningen av led b ska väsentlig ömsesidighet anses saknas, om restriktiva upphandlingsåtgärder gör att ekonomiska aktörer, varor och tjänster från EU utsätts för allvarlig och återkommande diskriminering.		utgår
Ändring 53 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 5
5. När kommissionen bedömer huruvida väsentlig ömsesidighet saknas, ska den undersöka följande:		utgår
(a) I vilken mån det berörda landets lagstiftning om offentlig upphandling säkerställer öppenhet enligt internationella standarder inom offentlig upphandling och utesluter all diskriminering av varor, tjänster och ekonomiska aktörer från unionen.
(b) I vilken mån offentliga myndigheter och/eller enskilda upphandlande enheter tillämpar eller inför diskriminering av varor, tjänster och ekonomiska aktörer från unionen.
Ändring 92 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 7
7. Upphandlande myndigheter/enheter som har uteslutit anbud enligt punkt 1 ska uppge detta i det meddelande om tilldelning av kontrakt som de ska offentliggöra enligt artikel 35 i direktiv 2004/18/EG, artikel 42 i direktiv 2004/17/EG eller artikel 27 i direktivet om tilldelning av koncessioner. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer standardformulären för meddelanden om tilldelning av kontrakt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 17.3.		7. När anbudslämnare har uteslutits i enlighet med punkt 3 ska upphandlande myndigheter/enheter uppge detta, inbegripet skälen till uteslutandet, i det meddelande om tilldelning av kontrakt som de ska offentliggöra enligt artikel 35 i direktiv 2004/18/EG, artikel 42 i direktiv 2004/17/EG eller artikel 27 i direktivet om tilldelning av koncessioner. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer standardformulären för meddelanden om tilldelning av kontrakt. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 17.3.
Ändring 55 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 8
8. Punkt 1 ska inte gälla, om kommissionen har antagit en genomförandeakt om tillfälligt marknadstillträde för varor och tjänster från ett land som för ingående förhandlingar med unionen enligt artikel 9.4.		8. Punkt 1 kan inte tillämpas om kommissionen har antagit en genomförandeakt om tillfälligt marknadstillträde för varor och tjänster från ett land som för förhandlingar med unionen enligt artikel 9.4. Kommissionen ska vederbörligen motivera sitt beslut inför den upphandlande enhet som lämnat in ansökan.
Ändring 56 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 1
Om den upphandlande myndigheten/enheten, efter att ha granskat anbudsgivarens förklaringar, planerar att enligt artikel 69 i direktivet om offentlig upphandling eller enligt artikel 79 i direktivet om upphandling av enheter som bedriver verksamhet på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, godta ett onormalt lågt anbud rörande varor och/eller tjänster med ursprung utanför unionen, där värdet av de varor eller tjänster som inte omfattas överstiger 50 % av det totala värdet av de varor eller tjänster som ingår i anbudet, ska de skriftligen underrätta de övriga anbudsgivarna om detta, inklusive skälen till de onormalt låga priserna eller kostnaderna.		Om den upphandlande myndigheten/enheten, efter att ha granskat anbudsgivarens förklaringar, planerar att enligt artikel 69 i direktivet om offentlig upphandling eller enligt artikel 79 i direktivet om upphandling av enheter som bedriver verksamhet på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, godta ett onormalt lågt anbud rörande varor och/eller tjänster med ursprung utanför unionen, där värdet av de varor eller tjänster som inte omfattas överstiger 50 % av det totala värdet av de varor eller tjänster som ingår i anbudet, ska de skriftligen underrätta de övriga anbudsgivarna om detta, inklusive skälen till de onormalt låga priserna eller kostnaderna. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att ekonomiska aktörer vid fullgörande av offentliga kontrakt iakttar tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollektivavtal eller i internationella miljö-, social- och arbetsrättsliga bestämmelser som anges i bilaga XI till direktivet om offentlig upphandling [...] 2013.
Ändring 57 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 2
En upphandlande myndighet/enhet får dock underlåta att lämna ut uppgifter, om detta skulle hindra tillämpning av lag, på annat sätt strida mot allmänintresset, skada offentliga eller privata ekonomiska aktörers legitima affärsintressen eller motverka en sund konkurrens dem emellan.		Efter att ha informerats av den upphandlande myndigheten/enheten om dess avsikt att godta ett onormalt lågt anbud ska de övriga anbudsgivarna ha möjlighet att inom en rimlig tidsfrist lämna relevanta uppgifter till den upphandlande myndigheten/enheten för att denna ska kunna fatta ett beslut om godtagande fullt medveten om de potentiella faktorer som kan påverka bedömningen av de onormalt låga priserna eller kostnaderna.
Ändring 58 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 1 – stycke 1
Om kommissionen anser det vara i unionens intresse, får den när som helst – på eget initiativ eller efter ansökan av berörda parter eller en medlemsstat – inleda en extern upphandlingsutredning om påstådda restriktiva upphandlingsåtgärder.		Kommissionen får när som helst – på eget initiativ eller efter ansökan av berörda parter, upphandlande myndighet/enhet eller en medlemsstat – inleda en extern upphandlingsutredning om påstådda restriktiva upphandlingsåtgärder. Kommissionen ska i sitt beslut om att inleda en extern upphandlingsutredning ta hänsyn till antalet ansökningar som lämnats in av upphandlande myndigheter/enheter eller medlemsstaterna. Om kommissionen vägrar att inleda en utredning ska den vederbörligen motivera sitt beslut inför den medlemsstat, den berörda part eller den upphandlande enhet som begärt utredningen.
Ändring 59 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 1 – stycke 2
I synnerhet ska kommissionen beakta om planerade uteslutningar har godkänts i enlighet med artikel 6.3 i denna förordning.		utgår
Ändring 60 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 2
2. Utredningen enligt punkt 1 ska baseras på de kriterier som föreskrivs i artikel 6.		2. Utredningen enligt punkt 1 ska baseras på de kriterier som föreskrivs i artikel 2.1 ga.
Ändring 61 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 3
3. Kommissionens bedömning av om det berörda tredjelandet tillämpar restriktiva upphandlingsåtgärder ska baseras på de berörda parternas och medlemsstaternas lämnade uppgifter och/eller på uppgifter som kommissionen inhämtat under sin utredning och ska slutföras inom nio månader efter det att utredningen har inletts. I vederbörligen motiverade fall kan denna period förlängas med tre månader.		3. Kommissionens bedömning av om det berörda tredjelandet tillämpar restriktiva upphandlingsåtgärder ska baseras på de berörda parternas och medlemsstaternas lämnade uppgifter och/eller på uppgifter som kommissionen inhämtat under sin utredning eller på dess regelbundna rapporter om befintliga handelshinder i tredjeländer, och ska slutföras inom tre månader efter det att utredningen har inletts. I vederbörligen motiverade fall kan denna period förlängas med en månad.
		Kommissionen ska vid sin bedömning ta hänsyn till de begäranden som gjorts av upphandlande myndigheter/enheter om utredningar enligt artikel 6.1, efter det att det förfarande som fastställs i denna artikel har inletts.
Ändring 62 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 3 – stycke 1
Om det berörda landet när samråd inletts vidtar tillfredsställande avhjälpande/korrigerande åtgärder – men utan nya åtaganden om marknadstillträde – får kommissionen avbryta eller avsluta samrådet.		Om det berörda landet när samråd inletts vidtar tillfredsställande avhjälpande/korrigerande åtgärder – men utan nya åtaganden om marknadstillträde – får kommissionen avbryta eller avsluta samrådet eller uppmana det berörda landet att inleda förhandlingar i enlighet med artikel 9.4.
Ändring 63 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 3 – stycke 3 – inledningen
Om de avhjälpande/korrigerande åtgärder som det berörda tredjelandet vidtagit är upphävda, avbrutna eller felaktigt genomförda, får kommissionen		Om de avhjälpande/korrigerande åtgärder som det berörda tredjelandet vidtagit är upphävda, avbrutna eller felaktigt genomförda, ska kommissionen i enlighet med artikel 10 anta genomförandeakter för att begränsa tillträdet för varor och tjänster med ursprung i ett tredjeland.
Ändring 64 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 3 – stycke 3 – led i
(i) fortsätta eller återuppta samrådet med det berörda tredjelandet, och/eller		utgår
Ändring 65 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 3 – stycke 3 – led ii
(ii) enligt artikel 10 anta genomförandeakter för att begränsa tillträdet för varor och tjänster med ursprung i tredjeland.		utgår
Ändring 66 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 4
4. Om det sedan samråd inletts förefaller lämpligast att åtgärda restriktivt upphandlingsbruk genom ett internationellt avtal, ska förhandlingar genomföras i enlighet med artiklarna 207 och 218 i EUF‑fördraget. Om ett land för ingående förhandlingar med Europeiska unionen om marknadstillträde inom offentlig upphandling, får kommissionen anta en genomförandeakt om att varor och tjänster från detta land inte får uteslutas från kontraktstilldelningsförfaranden i enlighet med artikel 6.		4. Om det sedan samråd inletts förefaller lämpligast att åtgärda restriktivt upphandlingsbruk genom ett internationellt avtal, ska förhandlingar genomföras i enlighet med artiklarna 207 och 218 i EUF‑fördraget. Om ett land för förhandlingar med Europeiska unionen om marknadstillträde inom offentlig upphandling, får kommissionen anta en genomförandeakt om att varor och tjänster från detta land inte får uteslutas från kontraktstilldelningsförfaranden i enlighet med artikel 6. Kommissionen ska vederbörligen motivera sitt beslut inför den medlemsstat, den berörda part eller den upphandlande enhet som lämnat in ansökan.
Ändring 67 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 5 – stycke 1 – inledningen
Kommissionen får avsluta samrådet, om det berörda landet i samförstånd med unionen gör internationella åtaganden inom någon av följande ramar:		Kommissionen får avsluta samrådet, om det berörda landet tillsammans med unionen eller på det internationella planet har vidtagit följande åtgärder:
Ändring 68 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 5 – stycke 1 – led a (nytt)
		(a) Internationella åtaganden har gjorts med Europeiska unionen inom någon av följande ramar:
Ändring 69 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 5 – stycke 1 – led c
(c) Utvidgning av dess åtaganden om marknadstillträde enligt WTO-avtalet om offentlig upphandling eller enligt ett bilateralt avtal med unionen inom denna ram.		(Berör inte den svenska versionen.)
Ändring 70 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 5 – stycke 1 – led ab (nytt)
		(ab) Avhjälpande/korrigerande åtgärder har vidtagits av det berörda landet.
Ändring 71 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 6
6. Om samråd med ett tredjeland inte leder till tillfredsställande resultat inom 15 månader från den dag då samrådet inleddes med tredjelandet, ska kommissionen avsluta samrådet och överväga att i enlighet med artikel 10 anta genomförandeakter om att begränsa tillträdet för varor och tjänster med ursprung i ett tredjeland.		6. Om samråd med ett tredjeland inte leder till tillfredsställande resultat inom 12 månader från den kalenderdag då samrådet inleddes med tredjelandet, ska kommissionen avsluta samrådet och överväga att i enlighet med artikel 10 anta genomförandeakter om att begränsa tillträdet för varor och tjänster med ursprung i ett tredjeland.
Ändring 72 Förslag till förordning Artikel 10 – punkt 1
1. Kommissionen får anta genomförandeakter för att tillfälligt begränsa tillträdet för varor och tjänster som inte omfattas och med ursprung i ett tredjeland, om det vid en utredning enligt artikel 8 – och efter förfarandet enligt artikel 9 – framkommer att restriktiva upphandlingsåtgärder som tredjelandet infört eller tillämpar medför avsaknad av en väsentligen ömsesidig öppen marknad mellan unionen och tredjelandet enligt artikel 6. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 17.2.		1. Kommissionen får anta genomförandeakter för att tillfälligt begränsa tillträdet för varor och tjänster som inte omfattas och med ursprung i ett tredjeland under en period på upp till fem år, som kan förlängas med ytterligare en femårsperiod, om det vid en utredning enligt artikel 8 – och efter förfarandet enligt artikel 9 – framkommer att en väsentligen ömsesidig öppen marknad saknas mellan unionen och tredjelandet enligt artikel 2.1 ga. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 17.2.
Ändring 73 Förslag till förordning Artikel 10 – punkt 3 – inledningen
Åtgärder som antagits enligt punkt 1 får i synnerhet begränsas till		Kommissionen ska inte godkänna den planerade uteslutningen om den strider mot åtaganden om marknadstillträde som unionen gjort i sina internationella avtal. Åtgärder som antagits enligt punkt 1 får i synnerhet begränsas till
Ändring 74 Förslag till förordning Artikel 11 – punkt 1 – stycke 2a (nytt)
		Om de åtgärder som antas enligt artiklarna 9.4 och 10 under tiden inte har uppskjutits eller upphävts ska de upphöra att gälla fem år efter ikraftträdandet.
Ändring 75 Förslag till förordning Artikel 13 – punkt 1 – inledningen
1. Upphandlande myndigheter/enheter får besluta att vid upphandling inte tillämpa åtgärderna enligt artikel 10, om		1. Upphandlande myndigheter/enheter får begära att kommissionen vid upphandling inte tillämpar åtgärderna enligt artikel 10, om
Ändring 76 Förslag till förordning Artikel 13 – punkt 1 – stycke 2 (nytt)
		Begäran ska anses ha avvisats av kommissionen, om kommissionen efter 15 kalenderdagar inte har fattat något beslut om att godkänna eller avvisa den. I undantagsfall får denna tidsfrist förlängas med ytterligare högst fem kalenderdagar.
Ändring 77 Förslag till förordning Artikel 13 – punkt 2 – stycke 1
När en upphandlande myndighet/enhet planerar att inte tillämpa åtgärder som antagits enligt artikel 10 i denna förordning eller som återupptagits enligt artikel 11, ska den uppge detta i det meddelande om upphandling som den ska offentliggöra i enlighet med artikel 35 i direktiv 2004/18/EG eller artikel 42 i direktiv 2004/17/EG. Den ska anmäla detta till kommissionen inom tio kalenderdagar efter offentliggörandet av meddelandet om upphandling.		När en upphandlande myndighet/enhet planerar att inte tillämpa åtgärder som antagits enligt artikel 10 i denna förordning eller som återupptagits enligt artikel 11, ska den uppge detta i det meddelande om upphandling som den ska offentliggöra i enlighet med artikel 35 i direktiv 2004/18/EG eller artikel 42 i direktiv 2004/17/EG.
Ändring 78 Förslag till förordning Artikel 13 – punkt 2 – stycke 2
Anmälan ska skickas elektroniskt med användning av ett standardformulär. Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer standardformulären för meddelanden om upphandling och anmälan i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 17.3.		Kommissionen ska anta genomförandeakter som fastställer standardformulären för meddelanden om upphandling i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 17.3.
Ändring 79 Förslag till förordning Artikel 13 – punkt 2 – stycke 3
Anmälan ska innehålla följande uppgifter:		utgår
(a) Den upphandlande myndighetens/enhetens namn och kontaktuppgifter.
(b) En beskrivning av kontraktets ändamål.
(c) Ursprunget för de ekonomiska aktörer, varor och/eller tjänster som ska tillåtas.
(d) Grundvalen som beslutet att inte tillämpa restriktiva åtgärder bygger på, samt en detaljerad motivering till att undantaget tillgrips.
(e) I förekommande fall, andra uppgifter som den upphandlande myndigheten/enheten finner lämpliga.
Ändring 80 Förslag till förordning Artikel 15 – punkt 3
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 14 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.		3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 14 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan kalenderdagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
Ändring 81 Förslag till förordning Artikel 16a (ny)
		Artikel 16a
		Villkor för upphandling inom ramen för program som finansieras av unionen i tredjeländer.
		När det gäller offentlig upphandling som finansieras av Europeiska unionen och dess medlemsstater, ska kommissionen se till att bindande bestämmelser införs för att reglera tilldelningen och genomförandet av internationella offentliga kontrakt. Unionen ska i samband härmed anta enhetliga bestämmelser i syfte att säkerställa lojala konkurrensvillkor för de ekonomiska aktörerna i unionen och i tredjeländer.
Ändring 82 Förslag till förordning Artikel 18 – punkt 2
2. Kommissionen, rådet, Europaparlamentet, medlemsstaterna och deras tjänstemän får inte avslöja konfidentiella uppgifter som lämnats i enlighet med denna förordning, utan uttryckligt tillstånd från uppgiftslämnaren.		utgår
Ändring 83 Förslag till förordning Artikel 18 – punkt 4a (ny)
		4a. Uppgifter som lämnats i enlighet med denna förordning och som av uppgiftslämnaren förklarats vara konfidentiella får under inga omständigheter avslöjas, såvida inte uppgiftslämnaren ger sitt uttryckliga tillstånd.
Ändring 84 Förslag till förordning Artikel 19
Senast den 1 januari 2017 och minst vart tredje år efter det att denna förordning har trätt i kraft, ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning och om de framsteg som gjorts i internationella förhandlingar när det gäller EU:s ekonomiska aktörers tillträde till offentlig upphandling i tredjeländer enligt denna förordning. Medlemsstaterna ska på begäran lämna nödvändiga upplysningar till kommissionen.		Minst vart tredje år efter det att denna förordning har trätt i kraft, ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning och om de framsteg som gjorts i internationella förhandlingar när det gäller EU:s ekonomiska aktörers tillträde till offentlig upphandling i tredjeländer enligt denna förordning. Medlemsstaterna ska på begäran lämna nödvändiga upplysningar till kommissionen. När kommissionen lämnar sin andra rapport ska den till Europaparlamentet och rådet även lämna ett lagstiftningsförslag om ändring av förordningen eller i annat fall ange varför den anser att förordningen inte behöver ändras. Om kommissionen inte fullgör dessa skyldigheter ska förordningen upphöra att gälla två år efter inlämnandet av den andra rapporten.
Ändring 85 Förslag till förordning Artikel 20
Artiklarna 58 och 59 i direktiv 2004/17/EG ska upphöra att gälla från och med den dag då denna förordning träder i kraft.		Kommissionen ska bedöma huruvida artiklarna 58 och 59 i direktiv 2004/17/EG ska behållas. Kommissionen ska mot bakgrund av slutsatserna från denna bedömning lägga fram ett lagstiftningsförslag om upphävande av de artiklarna från och med den dag då denna förordning träder i kraft.

(1)	Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 57.2 andra stycket i arbetsordningen (A7-0454/2013).

Honung ***I

399k

70k

Europaparlamentets ändringar antagna den 15 januari 2014 av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 2001/110/EG om honung (COM(2012)0530 – C7-0304/2012 – 2012/0260(COD))(1)

P7_TA(2014)0028

A7-0440/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag		Ändring
Ändring 17 Förslag till direktiv Skäl 1
(1) Enligt domstolens dom av den 6 september 2011 i mål C-442/098 ska pollen i honung betraktas som en ingrediens i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel9. Domstolens dom grundades på övervägandet av de omständigheter som hade lagts fram för domstolen om att pollen i honung huvudsakligen följer av den slungning som biodlaren genomför vid insamlingen. Pollen kommer dock in i bikupan enbart till följd av binas aktivitet och pollen förekommer naturligt i honung oavsett om biodlaren utvinner honungen genom slungning eller inte. Det är därför nödvändigt, utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder10 när det gäller genetiskt modifierat pollen i honung, att klargöra att pollen, som är ett naturligt ämne utan några ingredienser, är en beståndsdel i honung och inte en ingrediens i den mening som avses i direktiv 2000/13/EG. Rådets direktiv 2001/110/EG av den 20 december 2001 om honung11 bör därför ändras i enlighet med detta.		(1) I rådets direktiv 2001/110/EG definieras honung som det naturliga söta ämne som bin bereder. Honung består huvudsakligen av olika former av socker, framför allt av fruktos och glukos samt av andra ämnen såsom organiska syror, enzymer och fasta partiklar från insamlingen av honung. Enligt direktiv 2001/110/EG bevaras honungens naturliga egenskaper genom att mänskliga ingrepp som skulle kunna ändra honungens sammansättning begränsas. I synnerhet är det enligt direktivet förbjudet att tillsätta något slags livsmedelsingredienser, inbegripet livsmedelstillsatser, till honung eller att tillsätta något annat än honung. Enligt direktivet är det också förbjudet att avlägsna någon beståndsdel specifik för honung, inbegripet pollen, utom när detta är oundvikligt för att kunna avlägsna främmande ämnen. Dessa krav är förenliga med Codex Alimentarius standard för honung.
__________________		__________________
11 EGT L 10, 12.1.2002, s. 47.		11 EGT L 10, 12.1.2002, s. 47.
Ändring 2 Förslag till direktiv Skäl 1a (nytt)
		(1a) Rådets direktiv 2001/110/EG* bör ändras för att ta hänsyn till konsumenternas ökade känslighet för förekomst av genetiskt modifierade organismer i livsmedel och deras rätt att informeras om detta, och i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/20.
		______________________________
		* Rådets direktiv 2001/110/EG av den 20 december 2001 om honung (EUT L 10, 12.1.2002, s. 47).
Ändring 18 Förslag till direktiv Skäl 1b (nytt)
		(1b) Pollen ingår bland de kriterier för honungens sammansättning som anges i direktiv 2001/110/EG. Tillgängliga belägg, inbegripet empiriska och vetenskapliga uppgifter, bekräftar att honungsbin är upphov till förekomsten av pollen i honung. Pollenkornen faller ned i nektar som samlas in av honungsbin. I bikupan omvandlar bina den insamlade nektarn, som innehåller pollenkorn, till honung. Enligt tillgängliga uppgifter kan ytterligare pollen i honungen komma från pollen på binas hår, från pollen i luften inne i bikupan och från pollen som packas av bina i celler som oavsiktligt öppnas då biodlaren utvinner honung. Härav följer att pollen kommer in i bikupan till följd av binas aktivitet och förekommer naturligt i honung oavsett om biodlaren utvinner honungen. Dessutom tillsätter inte biodlare avsiktligen pollen till honung eftersom detta är förbjudet enligt direktiv 2001/110/EG.
Ändring 19 Förslag till direktiv Skäl 1c (nytt)
		(1c) I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/20111 fastställs att med ”ingrediens” avses varje ämne som används vid tillverkningen eller beredningen av ett livsmedel och som finns kvar i den färdiga varan, om än i annan form. Denna definition innebär att ämnet ska användas avsiktligen vid tillverkning eller beredning av ett livsmedel. Mot bakgrund av honungens naturliga egenskaper, särskilt det naturliga ursprunget för beståndsdelar som är specifika för honung, inbegripet pollen, är det nödvändigt att förtydliga att pollen och varje annan beståndsdel som är specifik för honung inte bör betraktas som en ”ingrediens” i honung i den mening som avses i förordning (EU) nr 1169/2011.
		__________________
		1Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna (EUT L 304, 22.11.2011, s. 18).
Ändring 6 Förslag till direktiv Skäl 1d (nytt)
		(1d) Eftersom honung är en naturprodukt bör den undantas från kravet att förses med en ingrediensförteckning.
Ändring 23 Förslag till direktiv Skäl 1e (nytt)
		(1e) Genom samexistensåtgärder på medlemsstatsnivå som vidtagits i enlighet med artikel 26a i direktiv 2001/18/EG bör det garanteras att standardanalyser av honung inte behövs, bland annat genom att det fastställs minimikrav för avstånd.
Ändring 7 Förslag till direktiv Skäl 4
(4) Bilagorna till direktiv 2001/110/EG innehåller tekniska delar som kan behöva anpassas eller uppdateras för att ta hänsyn till utvecklingen av relevanta internationella standarder. I det direktivet tilldelas dock inte kommissionen lämpliga befogenheter för att snabbt kunna anpassa eller uppdatera dessa bilagor med hänsyn till utvecklingen av internationella standarder. För en enhetlig tillämpning av direktiv 2001/110/EG bör kommissionen därför också tilldelas befogenheten att anpassa eller uppdatera bilagorna till det direktivet för att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen och till utvecklingen av internationella standarder.		utgår
Ändring 8 Förslag till direktiv Skäl 6
(6) I syfte att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen och, i förekommande fall, utvecklingen av internationella standarder bör därför befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen så att den kan anpassa eller uppdatera de tekniska aspekter som rör produktbeskrivningarna och definitionerna i bilagorna till direktiv 2001/110/EG.		utgår
Ändring 20 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 1 Direktiv 2001/110/EG Artikel 2 – punkt 5
5. Pollen, en naturlig beståndsdel som är specifik för honung, ska inte betraktas som en ingrediens i den mening som avses i artikel 6.4 i direktiv 2000/13/EG i de produkter som definieras i bilaga 1 till detta direktiv.”		5. Pollen, en naturlig beståndsdel som är specifik för honung, ska inte betraktas som en ingrediens i den mening som avses i artikel 2.2 f i förordning (EU) nr 1169/2011 i de produkter som definieras i bilaga 1 till detta direktiv.”
Ändring 12 Förslag till direktiv Artikel 1 – punkt 1 – led 3 Direktiv 2001/110/EG Artikel 6
Artikel 6		utgår
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 7 för att ändra de tekniska aspekter som rör produktbeteckningarna, produktbeskrivningarna och definitionerna i bilaga I samt kriterierna för honungens sammansättning i bilaga II för att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen och, i förekommande fall, utvecklingen av relevanta internationella standarder.
Ändring 13 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 3 Direktiv 2001/110/EG Artikel 6a – punkt 2
2. Befogenhet att anta de delegerade akter som avses i artiklarna 4 och 6 ska tilldelas kommissionen tills vidare från och med den (…). (Publikationsbyrån ska ange dagen för ikraftträdande för denna ändringsrättsakt).		2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 4 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den …*. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenheter senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
		__________________________
		*Datum för detta ändringsdirektivs ikraftträdande.
Ändring 14 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 3 Direktiv 2001/110/EG Artikel 6a – punkt 3
3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4 och 6 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare datum som anges i beslutet. Det ska inte inverka på giltigheten av de delegerade akter som redan är i kraft.		3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Beslutet påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
Ändring 15 Förslag till direktiv Artikel 1 – led 3 Direktiv 2001/110/EG Artikel 6a – punkt 5
En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4 och 6 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”		En delegerad akt som antas enligt artikel 4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”
Ändring 16 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 1 – stycke 1
Medlemsstaterna ska senast den [datum] sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 1.1. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.		Medlemsstaterna ska senast den ...* sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 1.1. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.
		___________________
		* 12 månader efter detta ändringsdirektivs ikraftträdande.

(1)	Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 57.2 andra stycket i arbetsordningen (A7-0440/2013).

Programmet Herkules III och skydd av EU:s ekonomiska intressen ***I

195k

33k

		Resolution
		Text

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 januari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Herkulesprogrammet III för skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen (COM(2011)0914 – C7-0513/2011 – 2011/0454(COD))

P7_TA(2014)0029

A7-0385/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

The European Parliament,

– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0914),

– med beaktande av artiklarna 294.2 och 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0513/2011),

– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

– med beaktande av revisionsrättens yttrande av den 15 maj 2012(1),

– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 14 november 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från budgetutskottet (A7-0385/2012).

1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 januari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om inrättande av ett program för främjande av verksamheter till skydd av ekonomiska intressen för Europeiska unionen (Herkules III-programmet) och om upphävande av beslut nr 804/2004/EG

P7_TC1-COD(2011)0454

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 250/2014.)

(1)	EUT C 201, 7.7.2012, s. 1.

Statistik över varuhandeln mellan medlemsstaterna ***I

404k

85k

Europaparlamentets ändringar antagna den 15 januari 2014 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 638/2004 om gemenskapsstatistik över varuhandeln mellan medlemsstaterna vad gäller tilldelning av delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter till kommissionen för antagande av vissa åtgärder, tullförvaltningens tillhandahållande av uppgifter, utbyte av konfidentiella uppgifter mellan medlemsstaterna samt definitionen av statistiskt värde (COM(2013)0578 – C7-0242/2013 – 2013/0278(COD))(1)

P7_TA(2014)0030

A7-0457/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag		Ändring
Ändring 1 Förslag till förordning Skäl 6
(6) Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.		(6) Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på mest effektiva expertnivå efter att ha informerat medlemsstaterna om vem som kommer att höras och på vilka grunder respekten för opartiskhet kommer att garanteras och hur eventuella intressekonflikter kommer att undvikas. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.
Ändring 2 Förslag till förordning Skäl 7
(7) Kommissionen bör se till att dessa delegerade akter inte innebär någon betydande extra administrativ börda för medlemsstaterna eller uppgiftslämnarna.		(7) Kommissionen bör se till att dessa delegerade akter inte innebär någon betydande extra administrativ kostnad eller börda för medlemsstaterna eller uppgiftslämnarna och att de tillämpas så kostnadseffektivt som möjligt.
Ändring 3 Förslag till förordning Skäl 8
(8) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 638/2004 bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter så att den kan anta bestämmelser om formerna för att tillhandahålla Intrastat-uppgifter, särskilt vilka koder som ska användas, tekniska bestämmelser för sammanställningen av årlig handelsstatistik utifrån affärsverksamhetens särdrag samt eventuella åtgärder som behövs för att säkra att den överförda statistiken uppfyller kvalitetskriterierna. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.		(8) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 638/2004 bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter så att den kan anta bestämmelser om formerna för att tillhandahålla Intrastat-uppgifter, särskilt vilka koder som ska användas, tekniska bestämmelser för sammanställningen av årlig handelsstatistik utifrån affärsverksamhetens särdrag samt eventuella åtgärder som behövs för att säkra att den kostnadsfritt överförda statistiken uppfyller kvalitetskriterierna. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011.
Ändring 4 Förslag till förordning Skäl 10
(10) Enligt strategin för en ny struktur för det europeiska statistiksystemet (nedan kallat ESS) som syftar till bättre samordning och partnerskap i en tydlig pyramidstruktur inom systemet, bör kommittén för det europeiska statistiksystemet (nedan kallad ESS‑kommittén), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik9, ha en rådgivande funktion och bistå kommissionen när denna utövar sina genomförandebefogenheter.		(10) Enligt strategin för en ny struktur för det europeiska statistiksystemet (nedan kallat ESS) som syftar till bättre samordning och partnerskap i en tydlig pyramidstruktur inom systemet, bör kommittén för det europeiska statistiksystemet (nedan kallad ESS‑kommittén), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/20099, ha en rådgivande funktion och bistå kommissionen när denna utövar sina genomförandebefogenheter. En förbättring av samordningen mellan de nationella myndigheterna och kommissionen (Eurostat) är nödvändig för att statistik av högre kvalitet ska kunna framställas i unionen.
__________________		__________________
9 EUT L 87, 31.3.2009, s. 164.		9 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164).
Ändring 5 Förslag till förordning Skäl 11
(11) Förordning (EG) nr 638/2004 bör ändras genom att hänvisningen till Intrastat-kommittén ersätts med en hänvisning till ESS-kommittén.		(11) Förordning (EG) nr 638/2004 bör ändras genom att hänvisningen till Intrastat-kommittén ersätts med en hänvisning till ESS-kommittén. ESS‑kommittén bör ha samma medlemsstruktur som Intrastat‑kommittén, det vill säga en medlem för varje medlemsstat.
Ändring 6 Förslag till förordning Skäl 12
(12) Förenklingen av tullklareringsordningarna har lett till att det på tullnivå inte längre finns någon statistik över varor som befinner sig under tullförfaranden för förädling. För att säkra täckningen av dessa uppgifter bör sådana varurörelser ingå i Intrastat-systemet.		(12) Förenklingen av tullklareringsordningarna har lett till att det på tullnivå inte längre finns någon statistik över varor som befinner sig under tullförfaranden för förädling. För att säkra täckningen av dessa uppgifter bör sådana varurörelser ingå i Intrastat-systemet samtidigt som alla ytterligare kostnader begränsas i största möjliga utsträckning. Informationen bör följa principen om ett envägssystem för rapportering, enligt vilken uppgifterna endast bör samlas in av exportföretagen i den utsträckning som deras kvalitet kan garanteras.
Ändring 7 Förslag till förordning Skäl 13
(13) Utbytet av konfidentiella uppgifter mellan medlemsstaterna om handeln inom EU bör tillåtas i syfte att göra utvecklingen, framställningen och spridningen effektivare eller för att förbättra statistikens kvalitet.		(13) Utbytet av konfidentiella uppgifter mellan medlemsstaterna om handeln inom EU bör tillåtas och vid behov ske kostnadsfritt i syfte att göra utvecklingen, framställningen och spridningen effektivare eller för att förbättra statistikens kvalitet. Ett sådant utbyte bör vara frivilligt och vara möjligt under en övergångsperiod efter det att denna förordning trätt i kraft. Detta utbyte av konfidentiella uppgifter bör dock hanteras med omsorg och bör i sig själv inte medföra en ökad administrativ börda för företagen.
Ändring 8 Förslag till förordning Skäl 14
(14) Definitionen av statistiskt värde bör klargöras och anpassas till den definition som används i statistiken över handeln med länder utanför EU.		(14) Definitionen av statistiskt värde bör klargöras och anpassas till den definition som används i statistiken över handeln med länder utanför EU för att möjliggöra bättre jämförelser av statistiken över handeln inom EU med statistiken över handeln med länder utanför EU. Enhetliga definitioner är väsentliga för en välfungerande och friktionsfri gränsöverskridande handel och framför allt en viktig förutsättning för att de olika nationella myndigheterna ska kunna göra samma tolkningar av regler som inverkar på företagens gränsöverskridande verksamheter.
Ändring 9 Förslag till förordning Skäl 15
(15) I enlighet med proportionalitetsprincipen är det nödvändigt och ändamålsenligt att fastställa regler för tullförvaltningens tillhandahållande av uppgifter, utbytet av konfidentiella uppgifter mellan medlemsstaterna och definitionen av statistiskt värde inom statistiken över handeln inom EU. Denna förordning går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet, i enlighet med artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen.		(15) I enlighet med proportionalitetsprincipen är det nödvändigt och ändamålsenligt att fastställa harmoniserade regler för tullförvaltningens tillhandahållande av uppgifter, utbytet av konfidentiella uppgifter mellan medlemsstaterna och definitionen av statistiskt värde inom statistiken över handeln inom EU. Denna förordning går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet, i enlighet med artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen.
Ändring 10 Förslag till förordning Skäl 15a (nytt)
		(15a) Överföring av information via de nationella myndigheterna bör inte ge upphov till några kostnader för medlemsstaterna eller unionens institutioner och byråer.
Ändring 11 Förslag till förordning Skäl 17a (nytt)
		(17a) Med hänsyn till medlemsstaternas ekonomiska situation och förstärkningen av samordningsinsatserna på unionsnivå, är det nödvändigt att utveckla en integrerad strategi och alltmer tillförlitliga statistiska indikatorer för att genomföra politiken på ett mer effektivt sätt.
Ändring 12 Förslag till förordning Skäl 17b (nytt)
		(17b) Till följd av de nyligen upptäckta bristerna i uppgiftsskyddet för EU‑medborgarna och medlemsstaterna, är det nödvändigt att stärka säkerheten i samband med metoderna för överföring av känsliga statistiska uppgifter, däribland ekonomiska uppgifter.
Ändring 13 Förslag till förordning Artikel 1 – led 2 – led b Förordning (EG) nr 638/2004 Artikel 5 – punkt 2
2. De statistiska uppgifterna om avsändande och mottagande av varor vilka omfattas av ett administrativt enhetsdokument för tull- eller skatteändamål ska lämnas direkt av tullen till de nationella myndigheterna, minst en gång i månaden.”		2. De statistiska uppgifterna om avsändande och mottagande av varor vilka omfattas av ett administrativt enhetsdokument för tull- eller skatteändamål ska lämnas direkt av tullen till de nationella myndigheterna en gång i månaden.”
Ändring 14 Förslag till förordning Artikel 1 – led 5 Förordning (EG) nr 638/2004 Artikel 9a – stycke 1
Utbyte av konfidentiella uppgifter enligt definitionen i artikel 3.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik() ska tillåtas uteslutande för statistiska ändamål mellan varje medlemsstats respektive nationella myndigheter, om utbytet tjänar till att göra utvecklingen, framställningen och spridningen av europeisk statistik över varuhandeln mellan medlemsstaterna effektivare eller förbättrar statistikens kvalitet. () EUT L 87, 31.3.2009, s. 164.		Det kostnadsfria utbytet av konfidentiella uppgifter enligt definitionen i artikel 3.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 () ska tillåtas uteslutande för statistiska ändamål mellan varje medlemsstats respektive nationella myndigheter, om det kan påvisas att utbytet tjänar till att göra utvecklingen, framställningen och spridningen av europeisk statistik över varuhandeln mellan medlemsstaterna effektivare eller avsevärt förbättrar statistikens kvalitet. Alla ytterligare administrativa bördor eller kostnader för medlemsstaterna ska begränsas till ett minimum. Ett sådant utbyte av konfidentiella uppgifter ska vara frivilligt fram till den …*.
		(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164).
		** Fem år efter denna förordnings ikraftträdande.
Ändring 15 Förslag till förordning Artikel 1 – led 5 Förordning (EG) nr 638/2004 Artikel 9a – stycke 2
De nationella myndigheter som har fått konfidentiella uppgifter ska behandla uppgifterna konfidentiellt och endast använda dem för statistiska ändamål.		De nationella myndigheter som har fått konfidentiella uppgifter ska behandla uppgifterna konfidentiellt och endast använda dem för statistiska ändamål. De nationella myndigheterna ska inte överföra sådana uppgifter till någon annan internationell organisation än vad som föreskrivs i denna förordning.
Ändring 16 Förslag till förordning Artikel 1 – led 6 – led c Förordning (EG) nr 638/2004 Artikel 10 – punkt 5
5. Medlemsstaterna får på vissa villkor som uppfyller kvalitetskraven förenkla de uppgifter som ska lämnas för små enskilda transaktioner. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 13a för att fastställa dessa villkor.”		5. Medlemsstaterna får på vissa villkor som uppfyller kvalitetskraven förenkla de uppgifter som ska lämnas för små enskilda transaktioner förutsatt att en sådan förenkling inte inverkar negativt på kvaliteten på statistiken. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 13a för att fastställa dessa villkor.”
Ändring 17 Förslag till förordning Artikel 1 – led 6a (nytt) Förordning (EG) nr 638/2004 Artikel 11
		(6a) Artikel 11 ska ersättas med följande:
Artikel 11		”Artikel 11
Statistisk sekretess		Statistisk sekretess
På begäran av uppgiftslämnaren ska de nationella myndigheterna besluta huruvida de statistiska uppgifter som gör det möjligt att indirekt identifiera honom får spridas eller om de skall omgrupperas så att den statistiska sekretessen inte röjs genom spridningen av uppgifterna.		På begäran av uppgiftslämnaren ska de nationella myndigheterna besluta huruvida de statistiska uppgifter som gör det möjligt att indirekt identifiera honom får spridas eller om de skall omgrupperas så att den statistiska sekretessen inte röjs genom spridningen av uppgifterna. De nationella myndigheterna ska se till att eventuella negativa effekter för en part eller parter som lämnar information klart och tydligt uppvägs av statistiska fördelar.”
Ändring 18 Förslag till förordning Artikel 1 – led 7 – led c Förordning (EG) nr 638/2004 Artikel 12 – punkt 4 – stycke 3
”Kommissionen ska med hjälp av genomförandeakter anta tekniska bestämmelser för sammanställningen av statistiken.		”Kommissionen ska med hjälp av genomförandeakter anta tekniska bestämmelser för den mest kostnadseffektiva sammanställningen av statistiken.
Ändring 19 Förslag till förordning Artikel 1 – led 8 Förordning (EG) nr 638/2004 Artikel 13 – punkt 4 – stycke 1
(4) Kommissionen ska med hjälp av genomförandeakter anta eventuella åtgärder som behövs för att säkra att den överförda statistiken uppfyller kvalitetskriterierna.		(4) Kommissionen ska med hjälp av genomförandeakter anta eventuella åtgärder som behövs för att säkra att den överförda statistiken uppfyller kvalitetskriterierna, varvid orimliga kostnader för de nationella myndigheterna ska undvikas.
Ändring 20 Förslag till förordning Artikel 1 – led 9 Förordning (EG) nr 638/2004 Artikel 13a – punkt 2
(2) När kommissionen utövar de delegerade befogenheterna enligt artiklarna 3.4, 6.2, 10.3, 10.4 och 10.5, 12.1 a och 12.2 ska den se till att de delegerade akterna inte innebär någon betydande extra administrativ börda för medlemsstaterna eller uppgiftslämnarna.		(2) När kommissionen utövar de delegerade befogenheterna enligt artiklarna 3.4, 6.2, 10.3, 10.4 och 10.5, 12.1 a och 12.2 ska den se till att de delegerade akterna inte innebär någon betydande extra kostnad eller administrativ börda för medlemsstaterna eller uppgiftslämnarna. Kommissionen ska sträva efter att om möjligt minska kostnaderna och den administrativa bördan. Dessutom ska kommissionen vederbörligen motivera dessa åtgärder i de delegerade akterna och tillhandahålla information med uppgifter från medlemsstaterna om eventuella extra bördor och produktionskostnader i enlighet med artikel 14.3 i förordning (EG) nr 223/2009.
Ändring 21 Förslag till förordning Artikel 1 – led 9 Förordning (EG) nr 638/2004 Artikel 13a – punkt 3
3. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.4, 6.2, 10.3, 10.4 och 10.5, 12.1 a och 12.2 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [Publications office: please insert the exact date of the entry into force of the amending Regulation].].		3. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.4, 6.2, 10.3, 10.4 och 10.5, 12.1 a och 12.2 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den [publikationsbyrån: vänligen inför exakt dag för ikraftträdande av för ändringsförordningen ]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 22 Förslag till förordning Artikel 1 – led 9 Förordning (EG) nr 638/2004 Artikel 13a – punkt 6
6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.4, 6.2, 10.3, 10.4 och 10.5, 12.1 a och 12.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”		6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.4, 6.2, 10.3, 10.4 och 10.5, 12.1 a och 12.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

(1)	Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 57.2 andra stycket i arbetsordningen (A7-0457/2013).

Bekämpning av naturvårdsbrott

146k

64k

Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2014 om naturvårdsbrott (2013/2747(RSP))

P7_TA(2014)0031

B7-0013/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av resolutionen från FN:s kommission för brottsförebyggande arbete och straffrätt från april 2013, som FN:s ekonomiska och sociala råd ställde sig bakom i juli 2013, i vilken FN:s medlemsstater uppmanas att betrakta illegal handel med vilda djur och växter som ett allvarligt brott när organiserade kriminella grupper är inblandade, och att därmed ställa naturvårdsbrott på nivå med människohandel och narkotikahandel,

– med beaktande av Interpols och IFAW:s (International Fund for Animal Welfare) utredning om elfenbenshandel på nätet i EU, i vilken man konstaterade att bekämpning av naturvårdsbrott på nätet befinner sig i sin linda och begärde att specifik lagstiftning för att reglera e-handel med vilda djur och växter ska införas i EU,

– med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2013 om EU:s strategiska mål inför det sextonde mötet i partskonferensen för konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) den 3–14 mars 2013 i Bangkok (Thailand)(1),

– med beaktande av resultatet av ovannämnda möte i partskonferensen (CoP16) där parterna enades om ett antal konkreta åtgärder mot tjuvjakt och illegal handel med vilda djur och växter, däribland beslut 16.39–16.40 och beslut 16.78–16.83,

– med beaktande av Cites-konventionen, som verkställs i EU genom rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem(2) och genom kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 om närmare föreskrifter för tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 338/97(3),

– med beaktande av rekommendation nr 155 (2011) från Bernkonventionens Ständiga kommitté om illegalt dödande av, illegal fångst av och illegal handel med vilda fåglar, som antogs den 2 december 2011, och kommissionens därpå följande färdplan för att avskaffa illegalt dödande och illegal fångst och handel med fåglar (12/2012),

– med beaktande av de initiativ som nyligen tagits av USA, Filippinerna och Gabon i avsikt att förstöra sina lager av illegalt elfenben, för att göra allmänheten medveten om den ökade efterfrågan på elfenben och den ökade omfattningen på den illegala handeln och tjuvskyttet, i syfte att slå till mot illegal handel med vilda djur och växter,

– med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 26 september 2013 från 11 ledare för stater i vilka afrikansk elefant har sitt utbredningsområde, som en del av Clinton Global Initiative:s åtagande att främja partnerskapet för att rädda den afrikanska elefanten, i vilket de uppmanade andra länder att införa eller återinföra nationella moratorier mot all kommersiell import och export samt inhemsk försäljning och inhemska uppköp av elefantbetar och föremål av elfenben, fram till dess att de vilda elefantpopulationerna inte längre hotas av tjuvskytte,

– med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas (slutligt betänkande)(4), särskilt punkt 127, och sin resolution av den 11 juni 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas (interimsbetänkande)(5),

– med beaktande av resultaten från det seminarium om internationella naturvårdsbrott som anordnades av parlamentets utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet den 27 februari 2013 i Bryssel,

– med beaktande av frågan till kommissionen av den 29 oktober 2013 om naturvårdsbrott (O‑000123/2013 – B7‑0529/2013),

– med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Naturvårdsbrott, inbegripet tjuvjakt och illegal avverkning, transit av illegala produkter och derivat av vilda djur och växter samt illegal försäljning och användning av dessa produkter i konsumentländerna, är nu en allvarlig gränsöverskridande organiserad brottslighet med en årlig omsättning på minst 19 miljarder USD och det är nu den fjärde största illegala aktiviteten i världen efter narkotikahandel, förfalskning och människohandel.

B. Illegal handel med vilda djur och växter omfattar ofta gränsöverskridande organiserade kriminella nätverk och används som en inkomstkälla för dessa nätverk och för stridande rebellgrupper.

C. Naturvårdsbrott utgör ett hot mot de enskilda djurens välfärd och mot bevarandet av de aktuella djur- och växtarterna, och utsätter de lokala ekosystemen som helhet för risker.

D. Naturvårdsbrott har i många länder blivit ett allvarligt hot mot säkerheten, den politiska stabiliteten, ekonomin, de lokala försörjningsmöjligheterna, naturresurserna och kulturarvet. Omfattningen på de insatser som krävs för att verkligen bekämpa dessa hot ligger ofta utanför befogenheterna för de organ som ska verkställa miljö- eller naturskyddslagstiftningen, eller för ett enstaka land eller region.

E. Illegal handel med vilda djur och växter är inte bara ett stort hot mot säkerheten, rättsstatsprincipen och utvecklingen av de lokalsamhällen där resurserna i form av vilda djur och växter utarmas, utan också mot freden och säkerheten i de nationer och regioner där dessa samhällen befinner sig, liksom mot den globala hållbara utvecklingen.

F. Det krävs en samordnad global respons på högsta politiska nivå och mellan brottsbekämpande myndigheter på internationell och nationell nivå för att bekämpa naturvårdsbrott, och att verktygen för att stärka brottsbekämpning och straffrättsliga system används effektivt.

G. Laglig handel kommer att fortsätta att tjäna som fasad för illegal handel och kommer att driva på tjuvjakt så länge som efterfrågan på produkter av vilda djur och växter är hög och insatserna för att bekämpa brotten är svaga.

1. Europaparlamentet framhåller att EU är både en betydande marknad och en transitväg för illegal handel med vilda djur och växter. Parlamentet framhåller att Europol uppskattar att intäkterna från handeln med vilda djur och växter uppgår till mellan 18 och 26 miljarder euro om året och att EU är den främsta destinationsmarknaden i världen.

2. Europaparlamentet understryker att syftet med Cites är att garantera att internationell handel med vilda djur och växter inte hotar arternas överlevnad i naturen.

3. Europaparlamentet finner det mycket oroande att den illegala handeln, enbart på nätet, med produkter från vilda djur och växter i Global Financial Integritys rapport Transnational Crime in the Developing World från februari 2011 uppskattades vara värd 10 miljarder USD om året.

4. Europaparlamentet är bekymrat över det ökande antalet kopplingar mellan personer och pengar i samband med handel med vilda djur och växter och andra former av organiserad brottslig verksamhet, däribland narkotika- och vapenhandel, korruption och bedrägeri, liksom stridshandlingar och terrorism.

5. Europaparlamentet är bekymrat över att organiserade kriminella grupper, särskilt sådana som är skickliga på att smuggla, dras till illegal handel med vilda djur och växter på grund av bristen på brottsbekämpande kapacitet och efterlevnad av lagstiftningen och på grund av de höga vinsterna och låga straffen.

6. Europaparlamentet understryker att om EU och dess medlemsstater önskar inta en verkligt ledande roll när det gäller skydd av utrotningshotade arter, bör man inte bara skyndsamt säkra ett aktivt och ambitiöst stöd för internationella förhandlingar, utan även inrätta de lämpligaste rättsliga ramarna och villkoren för genomförandet i syfte att säkra att alla kryphål som bidrar till denna olagliga handel stoppas vid unionens gränser.

7. Europaparlamentet framhåller att naturvårdsbrott kan vara ett allvarligt hot mot rättsstatsprincipen och en hållbar utveckling.

8. Europaparlamentet är medvetet om att tjuvjakt på olika arter av vilda djur också förekommer på EU:s territorium och att dödande, insamling, fångande av och handel med sällsynta arter som är särskilt skyddade – till och med arter som hotas av utrotning och förtecknas i bilaga IV till direktiv 92/43/EEG (livsmiljödirektivet) och bilaga I till direktiv 2009/147/EG (fågeldirektivet) – fortfarande förekommer.

Åtgärder i EU

9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen med eftertryck att utan dröjsmål inrätta en handlingsplan för EU mot naturvårdsbrott och handel med vilda djur och växter, i vilken ingår tydliga mål och tidsfrister.

10. Europaparlamentet understryker att EU är en betydande transitdestination för illegala produkter av vilda djur och växter, exempelvis elfenben och levande djur, såsom framhålls i en nyligen utkommen rapport från TRAFFIC(6), och därför intar en särställning för att kontrollera denna handel.

11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa moratorier mot all kommersiell import och export och inhemsk försäljning och inhemska uppköp av elefantbetar samt obearbetat och bearbetat elfenben, fram till dess att de vilda elefantpopulationerna inte längre hotas av tjuvskytte.

12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förena sig med andra Cites-parter och tydligt signalera mot handeln med vilda djur och växter och efterfrågan på illegala produkter av vilda djur och växter, genom att förstöra sina lager av illegalt elfenben.

13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra kommissionens rekommendation 2007/425/EG om åtgärder för att kontrollera efterlevnaden av rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem. Medlemsstaterna rekommenderas att stadga om omedelbar konfiskering av samtliga beslagtagna exemplar för att bättre kunna genomföra Cites och skydda levande djurs välbefinnande.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anlita Citeskonventionens Ständiga kommitté angående beslut 16.47 från CoP16 om föreskrifter för att förenhetliga bortskaffandet av exemplar som varit föremål för illegal handel och konfiskerats, i syfte att garantera samordnade strategier för informationsutbyte och snabbt återförande av konfiskerade levande djur.

15. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att genom ökad medvetenhet och kapacitet liksom ökade resurser stärka EU:s rättsväsende för att säkra att rättsliga åtgärder mot illegal handel med vilda djur och växter genomförs grundligt och så långt det går i lagens namn, och att kriminella som begår naturvårdsbrott får straff som står i proportion till brottets svårighetsgrad. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att harmonisera anpassningen mellan medlemsstaterna i enlighet med kommissionens rekommendation nr 2007/425/EG i syfte att undvika att de medlemsstater som har de lägsta straffen utnyttjas som införselpunkt i första hand.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka genomförandet av direktiv 2008/99/EG om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser, eftersom det ännu i dag i vissa medlemsstater inte föreskrivs några effektiva straffrättsliga påföljder för dem som dödar, förstör, innehar eller samlar in exemplar av skyddade arter av växter och djur, vilket direktivet föreskriver.

17. Europaparlamentet kräver, på grundval av liknande farhågor som de som nämns i FN:s resolution från maj 2013, om bland annat brott på skogsområdet, att EU:s nuvarande instrument mot illegal handel med trä och andra skogrelaterade handlingar ses över för att det ska framgå om de är tillräckliga och effektiva för att hantera den omfattande illegala trafik som för närvarande förekommer inom unionen.

18. Europaparlamentet uppmärksammar att EU:s medlemsstater fortfarande har högst olika straffrättsliga påföljder för dem som bedriver handel med, samlar in, fångar eller innehar exemplar av skyddade vilda djur. Parlamentet framhåller att skillnaderna mellan olika medlemsstater vad gäller påföljder inverkar ofta negativt på kontrollsystemens effektivitet och på effektiviteten hos dem som har ansvar för kontrollerna inom de enskilda medlemsstaterna.

19. Europaparlamentet begär att passande sanktioner ska införas mot överträdelser av förordning (EG) nr 338/97 i syfte att motverka naturvårdsbrott, och att hänsyn också ska tas till arternas marknadsvärde, bevarandevärdet av de arter som berörs av brottet och de kostnader som uppkommit. Parlamentet begär att ett system fastställs för regelbunden uppdatering och anpassning av påföljdernas omfattning.

20. Europaparlamentet understryker att definitionerna av straffbara gärningar i samband med naturvårdsbrott harmoniseras i hela unionen genom direktiv 2008/99/EG om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser. Parlamentet framhåller vidare att medlemsstaterna enligt det direktivet ska inrätta effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder, och uppmanar dem därför med eftertryck att utan dröjsmål fastställa lämpliga nivåer för påföljderna för naturvårdsbrott.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att stödja riktad fortbildning i samtliga led av verkställighetskedjan genom relevanta befintliga finansieringsinstrument.

22. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda samtliga relevanta europeiska och nationella instrument mot organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt och att säkra förverkande av tillgångar i kampen mot naturvårdsbrott.

23. Europaparlamentet uppmanar EU:s samtliga medlemsstater att följa resolutionen från FN:s kommission för brottsförebyggande arbete och straffrätt från april 2013 genom att aktualisera sin lagstiftning för att se till att illegal handel med vilda djur och växter när organiserade kriminella grupper är inblandade definieras som ett brott som kan bestraffas med upp till fyra års fängelse, eller mer, så att FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet kan användas som grund för internationellt samarbete och ömsesidig rättslig hjälp.

24. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fullt ut genomföra de rekommendationer som beskrivs i ”Project WEB”, en utredning från Interpol/IFAW om handel med elfenben på nätet inom EU.

25. Europaparlamentet är medvetet om att troféjakt som bedrivs på ett ohållbart och oetiskt sätt har lett till nedgång i stor skala bland utrotningshotade arter som är förtecknade i tilläggen I och II till Cites, och medlemsstaterna uppmanas med eftertryck att stödja en eventuell översyn av EU:s rättsliga bestämmelser om import av jakttroféer till medlemsstaterna och att kräva tillstånd för import av troféer av samtliga arter som förtecknas i bilaga B till den aktuella texten.

26. Europaparlamentet noterar de dokumenterade problemen med penningtvätt via vildfångade djur genom användning av mindre stränga föreskrifter gällande avel i fångenskap. Kommissionen uppmanas att stödja beslut 16.63–16.66 från CoP 16 om avel i fångenskap och uppfödda exemplar, och att finansiera en studie som granskar farhågor över arter som påstås ha avlats i fångenskap och utarbeta en vägledning för inspektioner av anläggningar.

27. Europaparlamentet efterlyser inrättandet av en specialiserad avdelning för naturvårdsbrott vid Europol, som bör utrustas med fulla transnationella befogenheter och behörigheter liksom med tillräckliga och kompetenta mänskliga resurser samt tillräcklig finansiering, i syfte att centralisera information och analyser och för att samordna utredningar, vilket ska leda till fler gemensamma utredningar och ett mer strategiskt tillvägagångssätt. Parlamentet uppmanar till en optimering och stimulering av förbindelserna mellan lokala inspektionsorgan i medlemsstaterna och internationella inspektionsorgan för att förbättra informationsutbytet och på så sätt öka det lokala kontrollarbetets omfattning och effektivitet.

28. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i detta syfte i enlighet med Interpols rekommendation inrätta nationella insatsstyrkor för miljösäkerhet (National Environmental Security Task Force, NEST) och att inleda samordnade insatser genom den föreslagna specialiserade avdelningen för naturvårdsbrott vid Europol.

29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de resurser inom kommissionen som anslagits till Cites räcker för att göra det möjligt för EU att inta en ledande roll, mot bakgrund av ikraftträdandet av Gaborone-ändringen av Cites.

30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att skärpa sina instrument inom handel och utveckling så att särskilda program kan inrättas för att stärka genomförandet av Cites och kunna bidra med resurser för att stärka resurserna mot tjuvskytte och smuggling, framför allt genom att stödja, stärka och utöka initiativ som Asean-Wen (ASEAN Wildlife Enforcement Network), Ha-Wen (Horn of Africa Wildlife Enforcement Network), LATF (Lusaka Agreement Task Force) och PAPECALF (Plan d’Action sous-régional des pays de l’espace COMIFAC pour le renforcement de l’application des législations nationales sur la faune sauvage 2012 – 2017), som syftar till att inrätta regionala expertcentrum och ta fram samarbetsmodeller för att bekämpa naturvårdsbrott.

31. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att arbeta förebyggande för att göra EU-medborgarna medvetna om att naturvårdsbrott inte är en fråga som bara gäller andra kontinenter, utan faktiskt är en angelägen fråga som handlar om vår planet och vårt ekosystem och som har politiska, ekonomiska och sociala konsekvenser för samhällen i hela världen.

Internationella åtgärder

32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ta med kampen mot naturvårdsbrott som en prioritet vid programplaneringen för finansieringsinstrumenten för utvecklingsbistånd, i såväl tematisk som regional programplanering.

33. Europaparlamentet ser positivt på att naturvårdsbrott ”uppgraderats” till samma nivå som allvarlig internationell organiserad brottslighet, som människohandel och narkotikahandel, till följd av FN:s kommission för brottsförebyggande arbete och straffrätts resolution från 26 april 2013, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja handels- och utvecklingsinstrument för att se till att det internationella avtalet genomförs fullt ut. Parlamentet noterar att det bland EU:s prioriteringar inför den 68:e sessionen i FN:s generalförsamling, vilka antogs av rådet i juni 2013, fortfarande ingår tanken på att förstärka insatserna mot naturvårdsbrott och olaglig skogsavverkning samt främja bättre skogsförvaltning.

34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra sitt yttersta vid Cites och i bilaterala dialoger med konsumentländerna för att stänga parallella legala marknader, såväl internationella som nationella, vilka stimulerar efterfrågan på arter som är utsatta för betydande risk, såsom elefant, noshörning och tiger.

35. Europaparlamentet framhåller att det finns mekanismer tillgängliga genom Cites för parter som inte följer reglerna. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför med eftertryck att utnyttja dessa fullt ut, om det är berättigat.

36. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrätta en förvaltningsfond, eller en liknande facilitet, i enlighet med artikel 187 i den omarbetade budgetförordningen för unionens allmänna budget, i syfte att säkra skyddade områden och bekämpa handel med vilda djur och växter samt tjuvskytte, som en del av handlingsplanen mot handel med vilda djur och växter.

37. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ge sitt uttryckliga stöd till ICCWC (International Consortium on Combating Wildlife Crime), i vilket ingår Cites, Interpol, UNODC (FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå), Världsbanken och Världstullorganisationen, bland annat genom att tillhandahålla finansiella resurser och expertkunskaper, i syfte att underlätta statligt kapacitetsuppbyggande, utbyte av information och underrättelser samt stödja ICCWC-medlemmarnas verkställande och efterlevnad.

38. Europaparlamentet ser positivt på att det under det senaste G-8-mötet (som hölls i Lough Erne i Nordirland i juni 2013) bestämdes att åtgärder ska vidtas för att bekämpa illegal handel med skyddade eller utrotningshotade arter av vilda djur och växter och att politiskt och praktiskt stöd ska erbjudas de regionala och internationella organisationer som står i spetsen för insatserna för att förbättra länders förmåga att övervaka och kontrollera sina gränser och för att bekämpa befrämjande faktorer, exempelvis korruption, gränsöverskridande organiserad brottslighet och illegal handel, vilka undergräver statsmakterna och rättsstatsprincipen och i vissa fall kan vara en viktig källa till finansiering för terrorister.

39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i sitt arbete med de afrikanska och asiatiska utbredningsstaterna, bistå dessa länder för att stärka deras strategier och rättsliga ramar, öka kapaciteten hos de rättsvårdande organen, utveckla effektiva rättsliga system och stärka mekanismer för att bekämpa korruption, i syfte att bättre bekämpa naturvårdsbrott på lokal, nationell och regional nivå, också genom att stödja och finansiera genomförandet av initiativ såsom ICCWC:s ”verktygslåda”.

40. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka sina strategier och lagstiftningsramar, höja de brottsbekämpande myndigheternas kapacitet, ta itu med de behov som finns inom underrättelseteknik och utveckla effektiva rättsliga system i syfte att bättre bekämpa naturvårdsbrott på lokal, nationell och regional nivå bland annat genom att stödja genomförandet av initiativ såsom ICCWC:s ”verktygslåda” och vidareutbildning av åklagare specialiserade på naturvårdsbrott.

41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta och genomföra regionala strategier för verkställighet och nätverk för vilda arter som hänger samman via en global samordningsmekanism, bland annat genom att stödja Interpols program mot miljöbrottslighet, inrättande av nationella insatsstyrkor för miljösäkerhet (National Environmental Security Task Force, NEST) och dessas integration med regionala genomförandeorgan, såsom LATF, Ha-Wen, Sawen (South Africa Wildlife Enforcement Network) och Asean-Wen.

42. Europaparlamentet noterar den höga och ökande efterfrågan från Kina och Sydostasien på illegala produkter av vilda djur och växter och betonar att denna fråga måste föras upp på dagordningen för dialogen mellan EU och Asien på högsta politiska nivå. I detta sammanhang stöder parlamentet, som ett betydelsefullt steg, det avtal om gemensamma insatser för att bekämpa illegal handel med vilda djur och växter som kommissionsledamot Janez Potočnik och Kinas vice minister för statlig skogsförvaltning, Zhang Jianlong, undertecknade i juli 2013 och parlamentet önskar se att det genomförs fullt ut.

43. Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att ta upp frågorna med Afrikanska unionen, Nepad (New Partnership for Africa’s Development), AMCEN (African Ministerial Conference on the Environment) och Afrikanska unionens kommission, inom ramen för det kommande toppmötet mellan Afrika och EU 2014 för att identifiera områden för gemensamma åtgärder avseende denna globala utmaning inför nästa gemensamma strategi Afrika–EU (2014–2020).

44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta upp frågan om illegal handel med vilda djur och växter i det transatlantiska samarbetet i syfte att komma fram till en gemensam hållning, som garanterar en effektiv lagstiftning som förhindrar att produkter som varit föremål för illegal handel kommer in på de europeiska och amerikanska marknaderna, och att förbättra kommunikationskanalerna för informationsutbyte om viltvård och om handelsregler.

45. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att stödja insatser i länder av central betydelse i arbetet över departementsgränserna för att utforma och genomföra väl underbyggda kampanjer för att minska efterfrågan, och att garantera tillräckliga och långsiktiga investeringar för genomförandet av dessa strategier.

46. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja utvecklingen av alternativa försörjningsmöjligheter för de lokalsamhällen som ligger närmast de vilda djur och växter som det handlar om och som påvisbart bidrar till återställande och bevarande av populationer av vilda djur och växter, och att anlita samhällena i åtgärder mot tjuvskytte.

47. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta och genomföra tydliga och effektiva lagar och strategier som förmår konsumenterna att avstå från konsumtion av produkter som härrör från sårbara arter av vilda djur och växter, att upplysa konsumenterna om konsekvenserna av deras konsumtion av arter av vilda djur och växter och att vederbörligen upplysa om konsekvenserna och farorna med okontrollerad spridning av främmande arter i de inhemska ekosystemen.

o
o o

48. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, sekretariatet för Cites, Interpol, Europol, UNODC, Världsbanken och Världstullorganisationen.

(1)	Antagna texter, P7_TA(2013)0047.
(2)	EGT L 61, 3.3.1997, s. 1.
(3)	EUT L 166, 19.6.2006, s. 1.
(4)	Antagna texter, P7_TA(2013)0444.
(5)	Antagna texter, P7_TA(2013)0245.
(6)	http://ec.europa.eu./environment/cites/pdf/Overview%20significant%20seizures.pdf

En återindustrialisering av Europa för att främja konkurrenskraft och hållbarhet

405k

143k

Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2014 om en återindustrialisering av Europa för att främja konkurrenskraft och hållbarhet (2013/2006(INI))

P7_TA(2014)0032

A7-0464/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av artikel 173 i avdelning XVII i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (före detta artikel 157 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen) om unionens industripolitik och särskilt om den europeiska industrins konkurrensförmåga,

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 oktober 2012 En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning – Uppdatering av meddelandet om industripolitiken (COM(2012)0582),

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet(1),

– med beaktande av kommissionens förslag av den 29 november 2012 om Europaparlamentets och rådets beslut om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 Att leva gott inom planetens gränser (COM(2012)0710),

– med beaktande av kommissionens förslag till förordning av den 30 november 2011 om inrättandet av ett program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (2014–2020) (COM(2011)0834),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 31 juli 2012 om en strategi för hållbar konkurrenskraft inom byggsektorn (COM(2012)0433),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 juni 2008 Tänk småskaligt först – En ”Small Business Act” för Europa (COM(2008)0394),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 november 2008 Råvaruinitiativet – att uppfylla våra kritiska behov av tillväxt och arbetstillfällen i Europa (COM(2008)0699),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2010 Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin – Innovationsunionen (COM(2010)0546),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2011 Färdplan för ett resurseffektivt Europa (COM(2011)0571),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2011 Industripolitik för stärkt konkurrenskraft (COM(2011)0642),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 december 2011 Energifärdplan för 2050 (COM(2011)0885),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 februari 2012 Innovation för hållbar tillväxt: en bioekonomi för Europa (COM(2012)0060),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 maj 2012 Insatser för stabilitet, tillväxt och arbetstillfällen (COM(2012)0299),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 juni 2012 En europeisk strategi för viktig möjliggörande teknik: mot tillväxt och jobb (COM(2012)0341),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 mars 2013 Grönbok om långsiktig finansiering av den europeiska ekonomin (COM(2013)0150),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 mars 2013 Grönbok – En ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030 (COM(2013)0169),

– med beaktande av det arbetsdokument som åtföljer kommissionens meddelande av den 4 november 2008 Råvaruinitiativet – att uppfylla våra kritiska behov av tillväxt och arbetstillfällen i Europa (COM(2008)0699) (SEC(2008)2741),

– med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 26 september 2012, Competitiveness of European high-end industries (SWD(2012)0286),

– med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 10 oktober 2012 som åtföljde meddelandet En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning – Uppdatering av meddelandet om industripolitiken (SWD(2012)0297),

– med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 10 oktober 2012 European Competitiveness report 2012. Reaping the benefits of Globalisation (SWD(2012)0299),

– med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 11 april 2013 Industrial relations in Europe 2012 (SWD(2013)0126),

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 juni 2013 Kommissionens uppföljning till ”TOP TEN”-samrådet med små och medelstora företag om EU:s lagstiftning (COM(2013)0446),

– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 17 april 2013 Strategi för hållbar konkurrenskraft inom byggsektorn(2),

– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 20 mars 2013 Arbetstagarnas medverkan och inflytande som viktiga faktorer för god företagsstyrning i Europa och välavvägda lösningar för att komma ut ur krisen(3),

– med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2010 om att investera i utvecklingen av teknik med låga koldioxidutsläpp (SET-planen)(4),

– med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om att utveckla sysselsättningspotentialen av en ny hållbar ekonomi(5),

– med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal(6),

– med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om industripolitik för en globaliserad tid(7),

– med beaktande av sin resolution av den 13 september 2011 om en effektiv råvarustrategi för Europa(8),

– med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 om ett resurseffektivt Europa(9),

– med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2012 om inremarknadsakten – de kommande åtgärderna för att skapa tillväxt(10),

– med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2012 om små och medelstora företag: konkurrenskraft och affärsmöjligheter(11),

– med beaktande av sin resolution av den 21 november 2012 om miljöpåverkan av utvinning av skiffergas och skifferolja(12),

– med beaktande av sin resolution av den 21 november 2012 om industriella, energimässiga och andra aspekter på skiffergas och skifferolja(13),

– med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2013 om energifärdplanen för 2050, en framtid med energi(14),

– med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2012 om en färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050(15),

– med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2013 om aktuella utmaningar och möjligheter för förnybar energi på den europeiska inre marknaden för energi(16),

– med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2013 om regionala strategier för industriområden i Europeiska unionen(17),

– med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2013 om subventionerat boende i Europeiska unionen(18),

– med beaktande av sin resolution av den 2 juli 2013 om kooperativs bidrag till att övervinna krisen(19),

– med beaktande av diskussionen i Europaparlamentet den 4 februari 2013 om kommissionens uttalande Återhämtning i den europeiska industrin med tanke på de rådande svårigheterna (2013/2538(RSP)),

– med beaktande av slutsatserna från det 3208:e mötet med rådet (konkurrenskraft) den 10–11 december 2012 En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning,

– med beaktande av rapporten EU industrial structure 2011 – Trends and Performance från 2011 som utarbetades på uppdrag av kommissionen,

– med beaktande av rapporten från en undersökning av initiativet EU 2020 En industripolitik för en globaliserad tid som genomfördes i april 2013 på uppdrag av Regionkommittén,

– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 18 juni 2013 om kommissionens meddelande En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning(20),

– med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 11 april 2013 En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning(21),

– med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för regional utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0464/2013), och av följande skäl:

A. Europas industri går just nu igenom en kris utan motstycke och lider av flera problem som försämrar dess konkurrenskraft.

B. De siffror som lämnats av kommissionen är ambitiösa men också villkorade eftersom de är knutna till en rad faktorer som fortfarande inte är tillräckligt väl identifierade.

C. Den europeiska industrin spelar en avgörande roll och är en viktig del av lösningen på krisen.

D. Europas industriella konkurrenter har i flera år utvecklat starka industriella strategier.

E. EU behöver en strategi för att möta den ekonomiska och finansiella krisen och skapa en ny ekonomisk dynamik.

F. Kommissionen förtjänar beröm för att ha tagit initiativ till en industripolitik genom sitt meddelande om att vända utvecklingen inom industrin.

G. För att Europa ska ha en gemensam framtid som ett område för industriell verksamhet krävs en moderniseringsoffensiv som stärker innovationscentrum och eliminerar utvecklingsbristerna i industriellt och strukturellt svagare regioner.

H. Den minskade tillgången på krediter begränsar investeringarna och hämmar innovationen och införandet av ny effektiv teknik. En industripolitik för Europa kräver därför ett gediget och investeringsfrämjande finansväsen.

I. De finansiella villkoren är hårdare i Sydeuropa, vilket kräver skräddarsydda finansieringslösningar.

J. Medlemsstaterna bör dra lärdom av de industriella omstruktureringsmetoder som lett till framgångar i Europa och övriga länder i världen.

K. Kommissionen har påpekat att EU:s industrisektor kan återfå sin attraktionskraft tack vare en förväntad minskning av de globala löneskillnaderna.

L. För att skapa bättre allmänna villkor för den europeiska industripolitiken krävs att den inre marknaden genomförs och att den fungerar väl inom en social marknadsekonomi.

M. Europas främsta prioritering bör vara att trygga tillverkningsindustrin och kunnandet och samtidigt snabbt göra det möjligt för industrin att återvinna sin globala konkurrenskraft.

N. Energikostnaderna för näringslivet och de ökande energiprisskillnaderna mellan Europa och de andra industriländerna (i synnerhet Förenta staterna) kommer att spela en allt större roll om den nuvarande trenden inte motverkas på ett lämpligt sätt.

O. För att den ska kunna möta de globala utmaningarna och även i framtiden förbli konkurrenskraftig är det viktigt att energi- och resurseffektivitet ligger till grund för förnyelsen av Europas industri.

P. EU behöver en industripolitik som kombinerar konkurrenskraft, hållbarhet och anständigt arbete för att möta de stora samhälleliga utmaningarna.

Q. Det är nödvändigt att unionens energipolitik, klimatpolitik, miljöpolitik samt industri- och handelspolitik är enhetlig för att uppnå en balans mellan målen för klimatpolitiken och miljöskyddspolitiken samt för Risestrategin.

R. Produktiviteten har utvecklats mycket snabbare för arbetet än för resurserna under de senaste årtiondena. Arbetskostnaden uppskattas stå för mindre än 20 procent av produktionskostnaderna, medan resurskostnaderna utgör 40 procent.

S. EU har också en enorm innovationskapacitet med sex medlemsstater bland de tio främsta på listan över de 50 mest innovativa länderna i världen.

T. Industripolitiken är av stor social betydelse och påverkar hela samhället.

U. En europeisk industripolitik kräver en stark arbetsstyrka, medan endast i genomsnitt 7 procent av de lågkvalificerade arbetstagarna har fått yrkesutbildning.

Strategin ”En industriell renässans för ett hållbart Europa”: principer, mål och styrelseformer

1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens inriktning på industripolitik eftersom en sådan inriktning är avgörande för den ekonomiska utvecklingen och konkurrenskraften, ett tryggat långsiktigt välstånd och för en lösning på arbetslösheten, med tanke på att industrin står bakom ett av fyra arbetstillfällen, vilket sysselsätter bortåt 34 miljoner människor. Parlamentet understryker att industripolitiken måste åtgärda de relativa svagheterna i unionens ekonomi, oavsett om det gäller bristen på investeringar i FoU, utvecklingen av energipriser, administrativa bördor eller svårigheter i fråga om tillgång till finansiering. Parlamentet noterar att industrin står för 80 procent av kostnaderna för FoU och att nästan 75 procent av den europeiska exporten utgörs av industriprodukter. Parlamentet betonar att industrin står för en stor del av värdeskapandet i ekonomin, och varje arbetstillfälle i industrisektorn skapar ungefär två ytterligare arbetstillfällen i leverantörs- och servicesektorn.

2. Europaparlamentet betonar att Europeiska unionens framtida industriella styrka och betydelse står att finna i strategin En industriell renässans för ett hållbart Europa (Rise), som främjar teknisk, företagsmässig, finansiell, miljömässig och social innovation på vägen mot en tredje industriell revolution som även omfattar en effektivitetsstrategi för återindustrialisering av Europa, stärker Europas industri som helhet och fungerar som ett svar på de ökade samhälleliga utmaningarna. Parlamentet menar att Rise kan skapa nya marknader, inte minst för nya och innovativa produkter och tjänster, affärsmodeller, kreativa entreprenörer och företag, nya arbetstillfällen och anständiga arbeten och leda till en industriell förnyelse präglad av ekonomisk dynamik, självförtroende och konkurrenskraft. Parlamentet anser att en av de viktigaste prioriteringarna är att upprätthålla starka tillverkningssektorer och kunnande, och att öppna marknader, tillgången till energi och råmaterial samt innovation, energi- och resurseffektivitet utgör hörnpelarna i en sådan konkurrensstrategi. Parlamentet påpekar att en pålitlig framtidsorienterad infrastruktur för transporter, energiproduktion och distribution samt telekommunikationer också är av stor betydelse.

3. Europaparlamentet anser att Rise måste integreras i en ekologisk och social marknadsekonomi i enlighet med principerna för entreprenörskap, rättvis konkurrens, det långsiktiga målet om internalisering av externaliteter, sund finanspolitik och miljömedvetna ekonomiska rambestämmelser. Parlamentet påpekar att Europeiska unionens industripolitik måste ligga i linje med en vision styrd av innovation, hållbarhet och konkurrenskraft som stärker tillverkningssektorerna och kunnandet såväl som den cirkulära ekonomin. Parlamentet noterar den avgörande roll som industrin och företagen har när det gäller att främja hållbarhet, samt betydelsen av öppenhet i leveranskedjorna.

4. Europaparlamentet framhåller att Rise behöver ett program på kort sikt för att trygga produktionsapparaten och kunnandet så att akuta utmaningar i vissa branscher kan bemötas (såsom överkapacitet inom produktionen, omstruktureringar och illojal konkurrens), samt en färdplan och en tidtabell inom ett långsiktigt ramverk som bygger på tydliga och fasta mål, vetenskapligt grundade indikatorer och en livscykel- och kretsloppsbaserad ekonomisk strategi som möjliggör och ger incitament för att styra investeringarna mot kreativitet, kunskaper, innovation, ny teknik och som främjar moderniseringen av samt hållbarheten och konkurrenskraften för Europas industriella bas genom en politik som beaktar värdekedjan, omfattar företag av alla storlekar och ägnar tillräcklig uppmärksamhet åt basindustrierna och som även gynnar möjligheterna att behålla produktionskedjan i Europa. Parlamentet anser att en sådan modernisering bör grundas på såväl befintliga nyckelindustrier som på nya industrigrenar, och att den måste inriktas på att skapa tillväxt i enlighet med principerna om hållbar utveckling.

5. Europaparlamentet betonar att industripolitiken omfattar alla politikområden som påverkar industrin. Parlamentet inser att industripolitiken måste ta itu med de stora samhälleliga och miljömässiga utmaningar som anges i Europa 2020-strategin och målen för den, däribland framtidens energi-, resurs-, sysselsättnings-, industri- och klimatmål, och integreras effektivt i den europeiska planeringsterminen och de nationella reformprogrammen för att fastställa de nödvändiga förutsättningarna för investeringar och skapa bra arbetstillfällen, särskilt för ungdomar. Parlamentet begär att kommissionen förbättrar sin kommunikation om vad den gör för att gynna industripolitiken så att investerarnas, arbetstagarnas och medborgarnas tilltro till EU:s insatser kan återvinnas.

6. Europaparlamentet konstaterar att den europeiska industrins andel av Europas samlade bruttonationalprodukt (BNP) på 15 år har minskat från 20 till 15 procent.

7. Europaparlamentet anser att Risestrategin måste sträva efter ambitiösa och realistiska industriella mål. Parlamentet konstaterar att det överordnade 20-procentsmålet skulle kräva att det skapas minst 400 000 nya industrijobb per år. Parlamentet stöder starkt 20‑procentsmålet och föreslår att det ska betraktas som ett strävansmål i linje med EU:s 20/20/20-mål.

8. Europaparlamentet anser att dessa mål bör återspegla de nya näringslivsförutsättningarna, t.ex. integrering av tillverkning och tjänster (”manu‑services”) såväl som en övergång till databaserad ekonomi och mervärdesproduktion. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att utvärdera och motivera sitt arbete med målen och omvärdera klassificeringen av industribranscherna.

9. Europaparlamentet understryker att industrisektorernas verksamhet gör det möjligt att ta sig igenom kriser, inte minst genom att de ger upphov till en tjänsteekonomi kring produktionsverksamheten.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att respektera sitt åtagande att ta fram indikatorer som gör det möjligt att övervaka och utvärdera återindustrialiseringen. Parlamentet understryker att dessa indikatorer inte bara bör vara kvantitativa utan också kvalitativa för att säkerställa att återindustrialiseringen är hållbar samt förenlig med skyddet av miljön.

11. Europaparlamentet förväntar sig att om Rise genomförs på ett lämpligt sätt skulle det kunna leda till att industrin återhämtas och till att tillverkning återförs till EU, om man ägnar uppmärksamhet åt styrning av försörjningskedjan och även beaktar enskilda regionala och lokala tillverkningskulturer, samtidigt som viktiga framväxande branscher för en hållbar ekonomi och ett hållbart samhälle främjas.

12. Europaparlamentet understryker att Risestrategin kan bli framgångsrik endast om den stöds av adekvata, tydliga och förutsägbara makroekonomiska ramar, så att oförenliga politiska strategier undviks, och av de budgetresurser som krävs för att utnyttja offentliga och privata investeringar och främja Europas globala konkurrenskraft. Parlamentet beklagar att unionens aktuella makroekonomiska politik inte medger den tillgång till kapital för investering och innovation som är oumbärlig, i synnerhet för små och medelstora företag, och därmed strider mot en industripolitik. Parlamentet kräver i det sammanhanget en europeisk strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, och beklagar rådets nedskärningar av rubrik 1A i den fleråriga budgetramen, särskilt med avseende på Horisont 2020, programmet för konkurrenskraft och små och medelstora företag och Fonden för ett sammanlänkat Europa. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka de programmens ekonomiska styrka rejält.

13. Europaparlamentet understryker att skapandet av egna medel i EU:s budget skulle kunna inverka positivt på återindustrialiseringen av Europa.

14. Europaparlamentet betonar att unionens industripolitik måste definieras entydigt eftersom praxis och tendenser i dagsläget skiljer sig kraftigt åt mellan olika områden av industripolitiken i unionen och i medlemsstaterna.

15. Europaparlamentet gläds åt bredden i kommissionens industripolitiska strategi och betonar vikten av en både konsekvent och samordnad helhetssyn inom sådana områden (t.ex. konkurrens, handel, energi, miljö, innovation, strukturfonder, den inre marknaden etc.) där man inom all annan politik beaktar målen för Rise. Parlamentet hänvisar i detta sammanhang till Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) som bevisar att framgångsrika integrerade och innovativa åtgärder inom industripolitiken är möjliga och att de skapar tillväxt, säkrar sysselsättning och främjar integration och samarbete mellan arbetsmarknadens parter. Parlamentet anser att Rise bör följa en horisontell snarare än en vertikal industripolitisk modell. Parlamentet anser, med vederbörlig uppmärksamhet inriktad på basindustrierna, att sektorspecifika åtgärder bör stödja värdekedjor och verksamhetskluster med hög tillväxtpotential samt knytas till sektoriell specialisering, vilket främjar strategier som omfattar avancerad teknik och stort mervärde samt innovation, kompetens, entreprenörskap, sysselsättning och kreativitet. Parlamentet konstaterar med anledning av detta de sektoriella strategierna inom motorfordonssektorn (Cars 2020) och stålsektorn (stålåtgärdsplanen) och uppmanar kommissionen att även låta strategierna följas av åtgärder för att genomföra dem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att också ägna tillräcklig uppmärksamhet åt sektorer med gediget kunnande, stora investeringar inom FoU och mervärdesskapande, även i form av processinnovation.

16. Europaparlamentet föreslår att kommissionen, sektor för sektor, ingående ska undersöka den europeiska industriproduktionens förädlingsvärde inom produktionskedjorna globalt sett, för att fastställa i hur hög grad olika industrisektorer är förankrade i medlemsstaterna, samt att mer effektivt utarbeta en gemensam strategi för att försvara EU:s intressen inom industrins område.

17. Europaparlamentet anser att EU behöver en smart blandning av privat industri och offentliga institutioner för att stärka bildandet av värdekedjor i EU.

18. Europaparlamentet betonar att den framtida sammanhållningspolitiken kommer att bli en av de främsta EU-strategierna för att främja industriell innovation genom smart specialisering för att möta de utmaningar som hänger samman med hållbar energi, klimatförändringar och effektiv användning av både materiella och mänskliga resurser. Stöd från den framtida sammanhållningspolitiken och de europeiska struktur- och investeringsfonderna är avgörande för återindustrialiseringen av EU och dess regioner genom en verkligt modern industripolitik som måste inkludera alla och vara hållbar, energieffektiv och starkt konkurrenskraftig. Parlamentet efterlyser större samordning och synergieffekter mellan sammanhållningspolitiken och Horisont 2020-programmen för att regionala innovationsinkubatorer ska kunna upprättas och innovation på regional nivå maximeras.

19. Europaparlamentet håller med kommissionen om att industripolitiken måste ha en effektiv, integrerad ledningsstruktur som omfattar övervakning av insatserna. Parlamentet påminner om sin rekommendation i betänkandet från Lange om industrin att kommissionen borde inrätta en permanent arbetsgrupp för industripolitik med företrädare för berörda generaldirektorat som beaktar parternas synpunkter samt samordnar och övervakar genomförandet. Parlamentet betonar att parlamentet bör underrättas regelbundet om utvecklingen i industripolitiken och uppmanar kommissionen att årligen rapportera till parlamentet, både om framstegen med Rise och om i vilken utsträckning föresatserna för Rise uppfylls med de verktyg som står till buds. Parlamentet föreslår att arbetsgrupperna för de prioriterade åtgärderna också offentliggör en årsrapport. Parlamentet uppmanar också kommissionen att göra en undersökning för att tydligt fastställa problemen med överkapacitet och omstrukturering som drabbar Europas industri och vissa branscher för att föreslå lösningar på kort sikt samt att övervaka eventuell utlokalisering av europeisk tillverkningsindustri. Parlamentet understryker att strategin kräver en allians av och partnerskap med berörda parter från näringslivets olika sektorer (bland dem också små och medelstora företag), fackföreningar, universitet och det civila samhället, t.ex. övervakare av konsumenters intressen och icke-statliga organisationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut utnyttja artikel 173.2 i fördraget för att utveckla Rise och bättre utnyttja sina egna resurser. Parlamentet betonar vikten av att förbättra EU:s kommunikation kring sin industripolitik gentemot medborgarna, framför allt ungdomar, för att förbättra bilden av europeisk industri, dess yrken och kunnande.

20. Europaparlamentet anser att Rise måste inriktas mot att göra Europa till ett attraktivt och konkurrenskraftigt område, så att investeringsflödena kommer i gång överallt i EU och dess regioner, framför allt i södra Europa, för att stimulera tillväxten, framför allt genom smart specialisering och bildandet av kluster, inklusive gränsöverskridande kluster och regionala kluster och motsvarande företagsnätverk.

21. Europaparlamentet berömmer vice ordföranden Antonio Tajani för hans arbete med att stärka samordningen mellan industripolitiken och rådet (konkurrenskraft). Parlamentet är medvetet om att en industripolitik för Rise bör utgöra en gemensam grund för EU, men betonar att den måste beakta de olika nationella och regionala förutsättningarna och samordnas med medlemsstaternas industripolitik. Parlamentet stöder tanken på att stärka rollen för rådet (konkurrenskraft), som i samordning med kommissionen svarar för den vertikala samordningen av politiken i EU, medlemsstaterna och regionerna. Parlamentet konstaterar att bland annat smart lagstiftning och minskad byråkrati är nödvändiga förutsättningar för industriell tillväxt.

22. Europaparlamentet anser att olika territoriella nivåer bör engageras fullt ut och agera samordnat i återindustrialiseringsprocessen och i arbetet med att utarbeta prioriteringar och kartlägga inneboende möjligheter och starka sidor hos industrin inom sina respektive territorier, liksom också i arbetet med att stimulera de små och medelstora företagens utveckling. Parlamentet påminner om att små och medelstora företag är en tillgång eftersom de har rätt storlek och tillräcklig reaktionsförmåga för att kunna bemöta förändringar, men att de också drabbats hårdast av krisen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa särskilda program för stöd till små och medelstora företag, och hjälpa dem att bli ledare inom industrin inom sitt område. Parlamentet välkomnar det arbete som utförts i Regionkommittén, liksom kommissionens arbete med smarta specialiseringsstrategier för en integrering av EU:s finansiering med Europa 2020-målen.

23. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i händelse av eventuella ändringar av fördragen införa en gemensam industripolitik med liknande ambitioner och medel som den gemensamma jordbrukspolitiken, som skulle inbegripa verkligt gränsöverskridande samråd om en gemensam strategi, omfattande finansiella medel och liknande styrmedel för marknaderna som andra stora handelsområden i världen redan har, såsom ett monetärt styrmedel eller regler för statligt stöd som är anpassade efter vår industris behov, samtidigt som internationell rätt efterlevs.

24. Europaparlamentet gläds åt att kommissionen visar intresse för producenterna, framför allt inom industrin, och inte bara för konsumenterna.

25. Europaparlamentet beklagar att det i kommissionens förslag saknas åtgärder mot lönedumpning och social dumpning samt för arbetstagarinflytande och omstrukturering.

En offensiv för innovation, effektivitet och hållbar teknik

26. Europaparlamentet framhåller att en strategi för innovation, effektivitet och ny teknik, bland annat teknik för hållbarhet, tillsammans med nya affärsmodeller, kreativitet och avancerad tillverkning kan återskapa och modernisera EU:s industribas och göra EU mera konkurrenskraftigt, både regionalt och globalt. Parlamentet anser att innovationer måste främjas överallt och att hänsyn då måste tas till alla berörda parter, från icke‑tekniska innovationer i verkstäder till högteknologisk forskning och utveckling i forskningslaboratorier. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att de anställda på ett proaktivt sätt måste få medverka i innovationsprocessen, så att det ges stimulans till innovativa företag som är föregångare i ekonomiskt, socialt och miljörelaterat hänseende. Parlamentet betonar att det behövs en företagsvänlig miljö och anser att företagen absolut måste tillförsäkras sådana villkor att de kan bedriva sin verksamhet och klara sig i konkurrensen. Parlamentet anser att det är nödvändigt att stärka Europas kunskapsbas, minska splittringen genom att främja spetskompetens inom vetenskap och utbildning, skapa villkor för att förvandla goda idéer till säljbara produkter, öka innovativa företags tillgång till finansiering genom att skapa en miljö som är gynnsam för innovation och utrota social och geografisk ojämlikhet genom att sprida innovationens fördelar till hela unionen. Parlamentet betonar att man särskilt bör ta hänsyn till kommissionens årliga resultattavla för innovationsunionen (Innovation Union Scoreboard 2013) i detta sammanhang, då den visar hur innovationer påverkar stärkandet av den långsiktiga konkurrenskraften, erbjuder en jämförande utvärdering av medlemsstaternas forsknings- och utvecklingsarbete och visar forsknings- och innovationssystemens relativa styrkor och svagheter.

27. Europaparlamentet anser att EU:s forsknings- och innovationsfonder bör fungera som en katalysator och användas tillsammans med olika europeiska, nationella och regionala instrument samt med fonderna. Parlamentet påminner om treprocentsmålet för forskning och utveckling, där två tredjedelar ska komma från den privata sektorn. Parlamentet stöder inrättandet av offentlig-privata partnerskap enligt Horisont 2020 och uppmanar kommissionen att se till att man i tillräcklig utsträckning kan utnyttja investeringar från den privata sektorn.

28. Europaparlamentet välkomnar den andel på 4 procent av de medel som ska utnyttjas genom ett speciellt instrument för små och medelstora företag enligt programmet Horisont 2020.

29. Europaparlamentet välkomnar kommissionens inriktning på ekodesign, återvinnbarhet med vagga till vagga-specifikationer, nya hållbarhetskriterier för konstruktionsprodukter och konstruktionsrutiner samt resurseffektivitet inom ramen för begreppet den cirkulära ekonomin. Parlamentet vill att man i förslag till lagstiftning och undersökningar av resurseffektivitet tar hänsyn till produkternas ekonomiska bärkraft med utgångspunkt i kriterier för effektivitet, avkastning och långsiktiga effekter. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare främja livscykeltänkande genom en integrerad produktpolitik (IPP) som tar hänsyn till en produkts hela livscykel (vagga till vagga‑strategi).

30. Europaparlamentet välkomnar kommissionens handlingslinjer liksom eventuella offentlig-privata partnerskap. Parlamentet oroas emellertid över att viktig utveckling inom data och informations- och kommunikationsteknik (IKT) inte får tillräcklig uppmärksamhet och uppmanar kommissionen att integrera dem på rätt sätt. Parlamentet anser att bredbandstjänster är av avgörande betydelse för utvecklingen av EU:s näringsliv och att de skulle kunna bidra till EU:s ekonomiska tillväxt och sysselsättning, och därför bör främjandet av investeringar i bredbandsresurser för att åstadkomma bredbandsnät med hög kapacitet och fiber i accessnäten fortsätta att vara ett av EU:s prioriteringsområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja bildandet av kluster över handlingslinjerna och främja synergier och spridningseffekter mellan dem.

31. Europaparlamentet betonar den viktiga roll som IKT har för övergången till en hållbar ekonomi, bland annat på områden såsom dematerialisering, miljöövervakning, effektivitet inom transport och logistik, e-tjänster samt hälso- och sjukvård. Parlamentet välkomnar den nya europeiska näringslivsstrategin för elektronik som har som mål att fördubbla EU:s chiptillverkning till 20 procent av den globala tillverkningen. Parlamentet insisterar på att IKT ska främjas ytterligare i de traditionella industriella sektorerna och att nya digitala varor och tjänster som bidrar till målen för hållbar utveckling ska utvecklas.

32. Europaparlamentet välkomnar handlingslinjen om avancerad tillverkning och anser att den skulle ha nytta av offentlig-privata partnerskap såsom Spire. Parlamentet anser att det är en prioriterad åtgärd att starta en kunskaps- och innovationsgemenskap till 2016 på området för mervärdesskapande. Parlamentet uppmanar kommissionen att integrera erfarenheterna från EPEC (EIB:s europeiska expertcentrum för offentlig-privata partnerskap) i framtida offentlig-privata partnerskap samt även att skapa synergier inom avancerad tillverkning mellan medlemsstaterna, industrisektorn och forskningsinstitut. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga i vilken utsträckning Förenta staternas National Network for Manufacturing Innovation skulle kunna fungera som förebild.

33. Europaparlamentet välkomnar handlingslinjen om smarta nät och anser att det skulle vara till nytta för den om dess tillämpningsområde utvidgades och nya förslag tillades. Parlamentet rekommenderar att den även bör inbegripa de aspekter av en lämplig energiinfrastruktur, energilagringskapacitet och reservkapacitet som nämndes av kommissionen, såsom ett högeffektivt elnät med sammanlänkningar som bidrar till att slutföra den inre marknaden för energi och som kan klara av förnybara energikällor, till exempel havsbaserad vindkraft, såväl som en högteknologisk digital infrastruktur.

34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om en europeisk politik för kluster och klusternätverk i form av samarbete, särskilt när det gäller värdekedjor, mellan närstående företag, varuleverantörer, tjänsteleverantörer, universitet och forskningsinstitut, där det också ges stimulans till att kluster utvecklas organiskt enligt ett ”nedifrån och upp”-orienterat förhållningssätt för att bemöta en affärs- och/eller forskningsrelaterad efterfrågan. Parlamentet understryker betydelsen av att inrätta gränsöverskridande kluster, i synnerhet för att integrera strukturellt svagare regioner i den europeiska industriella värdekedjan, på grundval av unionsomfattande konkurrens som uppmuntrar underrepresenterade länder/regioner att delta och som garanterar kunskapsöverföring till forskningsgrupper från alla medlemsstater. Parlamentet anser att detta är en grundläggande aspekt som ska integreras i den regionala industripolitiken. Parlamentet konstaterar att kommissionen också bör ägna tillräcklig uppmärksamhet åt stöd till nuvarande kluster. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa kluster för resurseffektivitet i den framtida miljöhandlingsplanen för små och medelstora företag.

35. Europaparlamentet välkomnar strategin för viktig möjliggörande teknik där EU har ett stort konkurrensförsprång som kan förstärkas, tack vare den starka forskningsbasen i unionen, men anser att man måste göra mer för att använda resultaten, för att detta konkurrensförsprång ska få komma till sin rätt. Parlamentet stöder de föreslagna åtgärderna för att förbättra samarbete och synergier mellan politikområden och instrument inklusive Horisont 2020, Europeiska investeringsbanken, EU:s strukturfonder och andra offentliga och privata fonder. Parlamentet välkomnar initiativ som stärker klusterspecifika åtgärder inriktade på viktig möjliggörande teknik och ett ökat regionöverskridande samarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att undvika att upprätta slutna nätverk för enskilda konsortier eller enskilda företag, och konstaterar att finansieringen av forskningsinfrastrukturen måste vara till nytta för och kunna användas av ett flertal aktörer.

36. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förstärka kommunikationsnäten enligt exemplet från Smart Cities-projekten med deras samarbete mellan regioner, städer och länder för att skapa gemensamma tjänster, producera och konsumera energi på ett effektivt sätt och främja energisparande åtgärder som exempelvis gynnar uppförandet av byggnader med hög teknisk standard och låg energiförbrukning.

37. Europaparlamentet noterar den dominerande inriktningen på teknikutveckling i kommissionens forsknings- och innovationsprogram. Parlamentet anser att det finns ett allmänt behov av att stärka efterfrågerelaterade åtgärder och verksamhet som kan få ut lösningarna på marknaden på ett effektivt sätt.

38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att koppla ihop tillgångssidans politiska verktyg med efterfrågesidans verktyg genom att skapa innovationspartnerskap (såsom partnerskapen för smarta städer, aktivt åldrande eller råvaror) och genom att utveckla ”ledande marknader”, som syftar till att främja spridningen på marknaden av nya varor och tjänster som motsvarar samhällets behov.

39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en strategi som ser till att Europa lockar till sig talanger från utlandet medan man samtidigt upprätthåller förbindelserna med de främsta europeiska talangerna utomlands. Parlamentet understryker betydelsen av kontakter med grupper av utvandrade EU-medborgare och att de uppmuntras att använda sina kunskaper och kontakter för att skapa affärsmöjligheter i EU.

40. Europaparlamentet anser att incitamentet för olika former av hållbar turism som har anknytning till konsumtion av lokala produkter kan stimulera en återhämtning hos jordbruks- och hantverksverksamheter såväl som en ökning av mikroföretag på lokal nivå, vilket avsevärt kan driva på den ekonomiska återhämtningen och samtidigt säkerställa en korrekt miljöförvaltning, tillsammans med att kulturer och bebyggelse skyddas och erosion och jordskred förebyggs.

41. Europaparlamentet anser att biovetenskaperna är strategiska för EU på grund av sin innovationspotential, sin plats i den europeiska industriproduktionen, sin betydelse när det gäller direkt och indirekt sysselsättning och sin potential för export av produkter till länder utanför EU.

42. Europaparlamentet anser att EU för att utveckla sin industripolitik måste göra en rad politiska val och inrikta sina insatser på strategiska branscher som kan bemöta samhällsutmaningar och samtidigt utnyttja det europeiska kunnandet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ta fram ett strategiskt program för europeisk biovetenskap enligt vad som anges i meddelandet En starkare europeisk industri för tillväxt och återhämtning – Uppdatering av meddelandet om industripolitiken.

Slutföra den inre marknaden och öppna externa marknader för Rise

43. Europaparlamentet betonar att den inre marknaden spelar en central roll som hemmamarknad för europeisk industri och att en intern marknadsstrategi som gynnar efterfrågestyrd innovation behöver utarbetas för att främja införandet av ny teknik och på så sätt bidra till att skapa nya marknader, affärsmodeller och industrisektorer. Parlamentet understryker att detta är särskilt relevant när det gäller att sprida FoU‑resultat på marknaden. Parlamentet betonar att förutsägbara regler och normer på den inre marknaden, tillsammans med en effektiv tillämpning av dem i medlemsstaterna, bidrar till att företagen får stabila framtidsutsikter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skyndsamt slutföra den inre marknaden för varor, energi, telekommunikationer, transporter, gröna produkter (såsom kommissionen påpekat i sitt initiativ) och riskkapital och att garantera den fria rörligheten för forskare, vetenskapliga rön och teknik. Parlamentet påpekar att tillväxten hindras om inte den inre marknaden slutförs och uppmanar kommissionen att undersöka hur krisen påverkat den inre marknaden, samt att åtgärda kostnadsskillnaderna inom EU som kan få till följd att företag från EU missgynnas jämför med konkurrenter från tredjeländer. Parlamentet varnar för att den splittrade inre marknaden kan snedvrida konkurrensen mellan medlemsstaterna inom EU. Parlamentet uppmanar EU att eftersträva ett närmare samarbete inom arbetsrätt och skatteförmåner. Parlamentet uppmanar kommissionen bestämt att främja bruket av ”Made in Europe”-märkningen för att stärka den inre marknaden och produkter som tillverkats i Europa.

44. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att utveckla en horisontell handlingsplan för att öka efterfrågan på innovativa varor och tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta undersöka produkters livscykel, från och med råvarustadiet till och med återvinningen, för att nå fram till riktmärken för produkternas effektivitet, med samtidig hänsyn tagen till kostnads/nyttoförhållandena och innovationspotentialen.

45. Europaparlamentet understryker att den offentliga upphandlingen bör vara innovationsdrivande. Parlamentet påminner om att offentlig upphandling är en integrerad del av industripolitiken hos våra handelspartner. Parlamentet anser att riktlinjerna för statligt stöd bör gynna vår industris konkurrenskraft, också genom att inbegripa bästa praxis och bra exempel från EU:s handelspartner, samt genom att främja europeiskt samarbete och vara öppna för innovationsstärkande åtgärder. Parlamentet anser att standardisering och miljömärkning, tillsammans med företagens sociala ansvar, spelar en viktig roll för att främja införandet av ny teknik och att dessa aspekter även bör anläggas på importerade varor. Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera verksamhet som stöder standardiseringen och kompatibiliteten rörande nya produkter, tjänster och ny teknik då den är en hörnsten för intern europeisk konkurrens och internationella handelsmöjligheter.

46. Europaparlamentet tillstår att marknadskontroll är en hörnsten när det gäller att garantera produktsäkerhet och produktkvalitet på den inre marknaden. Parlamentet välkomnar det paket som kommissionen har föreslagit beträffande produktsäkerhet och övervakning av marknaderna. Parlamentet understryker vikten av att ursprungsbeteckningen utvecklas, inte bara för konsumenternas skull utan också i ljuset av en öppnare nationell och internationell handelspolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja möjligheterna i och effektiviteten hos internet i sitt arbete med marknadskontroll och låta människor delta genom att lämna kvalificerade synpunkter om produkter. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av ett fungerande konsumentskydd i unionen.

47. Europaparlamentet understryker att slutförandet av den digitala inre marknaden är en viktig del av EU:s industristrategi. Parlamentet påpekar på nytt att det är viktigt för små och medelstora företag att den inre marknaden digitaliseras och att e-handeln på den inre marknaden utvecklas. Parlamentet anser att marknaden för digital teknik och informationsteknik är en möjlighet för industriell utveckling som ännu inte är fullt utnyttjad och som Europa ligger bra till att kunna dra nytta av. Parlamentet betonar det centrala behovet av att anpassa EU:s standardiseringspolitik för IKT till den senaste marknadsutvecklingen och politiska utvecklingen så att de europeiska målen om driftskompatibilitet kan uppnås på områden som e-affärer, e-handel, e-transport och intelligenta transportsystem m.m.

48. Europaparlamentet understryker att slutförandet av den digitala inre marknaden bör utgöra en viktig del av EU:s industristrategi, och betonar att ett likvärdigt regelverk bör tillämpas på e-marknaderna och de traditionella marknaderna för att garantera en rättvis konkurrens och skydda konsumenterna.

49. Europaparlamentet välkomnar kommissionens erkännande av en ekonomisk branschdefinition av högkvalitativa kulturella och kreativa industrier som på ett horisontellt plan omfattar kvalitativa segment av olika produkt- och tjänstemarknader och baseras på särskilda egenskaper, såsom det kulturella och kreativa bidraget, produktens image, immateriell äganderätt, tillverkningskvalitet, design och innovation, marknadsföring och kommunikation till konsumenterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att erkänna de särskilda förhållandena för yrken inom europeiska branscher som bidrar till att skapa många arbetstillfällen i Europa och grundar sig på fyra kriterier: kreativitet, kvalitet, kunnande och lärande under hela yrkeslivet.

50. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att stärka konkurrenskraften för den högkvalitativa sektorn som står för 3 procent av EU:s BNP och över 1,5 miljoner direkta och indirekta arbetstillfällen och uppmanar kommissionen att införa åtgärder för att bemöta riskerna med kompetensbrist inom sektorn för att kunna bevara den särskilda europeiska produktionen och det särskilda europeiska kunnandet.

51. Europaparlamentet konstaterar att europeisk stålindustri endast utnyttjar 50 procent av sin kapacitet och att den europeiska stålproduktionen har minskat med 25 procent sedan 2008.

52. Europaparlamentet konstaterar att den europeiska bilbranschen som 2007 producerade 16 miljoner bilar inte kommer att nå upp till en produktion om 12 miljoner bilar 2013.

53. Europaparlamentet anser att offentliga och privata investeringar är nödvändiga som en del av en övergripande strategi för hållbar tillväxt, med tanke på den nuvarande finansiella, ekonomiska och sociala krisen. Parlamentet stöder i detta sammanhang den övergripande reformen av systemet för statligt stöd genom ett mer socialt och ekonomiskt baserat förfarande och genom större flexibilitet i konkurrensreglerna i artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Parlamentet betonar på nytt att man måste ge större uppmärksamhet åt de offentliga utgifternas kvalitet och effektivitet.

54. Europaparlamentet betonar att de konkurrenspolitiska instrumenten bör användas fullt ut i industripolitiken för att skapa lika villkor och främja konkurrensutsatta marknader.

55. Europaparlamentet föreslår att kommissionen ska utvärdera om det är förenligt med unionens konkurrenslagstiftning att en koncern med världsomfattande verksamhet vägrat att överlåta en anläggning som den besluta lägga ned till en annan koncern som eventuellt varit intresserad av att ta över den, eller till en offentlig enhet som kunnat driva den under en övergångstid.

56. Europaparlamentet noterar kommissionens undersökning av reformeringen av den inre marknaden för industriprodukter. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att dessa standarder är förenliga med marknaden.

57. Europaparlamentet uttalar sin erkänsla för kommissionens kampanj för smart lagstiftning, där syftet är att minska bördorna för näringslivet, framför allt för små och medelstora företag och för mikroföretag, utan att lagstiftningen för den skull förlorar i effektivitet, och där det ingår konsekvensbedömningar, konkurrenskraftssäkring, kontroller av ändamålsenligheten och test av konsekvenserna för små och medelstora företag, och erkänner att det i investeringsstimulerande syfte behövs en stabil lagstiftning. Parlamentet anser att arbetet med att förbättra industriföretagens konkurrenskraft ofta hindras av tungrodd byråkrati och motstridiga strategier och anser att man inom politiken bör högprioritera en minskning av dessa belastningar samt ser fram emot att kommissionen ska lägga fram förslag om detta, tillsammans med konkreta mål. Parlamentet stöder en konsekvent lagstiftning som utmärks av ett övergripande tillvägagångssätt och av prioriteringar, samt en bättre konkurrenskraftssäkring, som bör bli obligatorisk och vara en integrerad del av riktlinjerna för konsekvensbedömningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda testet av små och medelstora företag och förbättrad konkurrenskraft även på nationell nivå. Parlamentet välkomnar kommissionens arbete med att utvärdera lagstiftningens ackumulerade effekter på stålsektorn och uppmanar kommissionen att vidareutveckla metoderna och se efter inom vilka övriga sektorer det kunde vara till nytta med ett sådant tillvägagångssätt.

58. Europaparlamentet uppmanar till ytterligare utnyttjande av potentialen hos anmälningsförfarandet enligt direktiv 98/34, och föreslår att medlemsstaterna inför konkurrenskraftssäkring för konsekvensbedömningar som utförs vid utformningen av ny nationell lagstiftning inom den vidare ram som utgörs av det inremarknadstest som efterlyses i parlamentets resolution av den 7 februari 2013 med rekommendationer till kommissionen om styrningen av den inre marknaden.

59. Europaparlamentet uppmanar till snabbt genomförande av småföretagsakten för att stödja Europas små och medelstora företag. Parlamentet noterar vikten av nätverket Enterprise Europe när det gäller att stödja små och medelstora företag i deras EU‑interna handel över gränserna. Parlamentet betonar vikten av stöd till mindre företag, så att de kan bli medelstora företag, liksom för att små och medelstora företag ska kunna bli större aktörer och på det sättet även få ökad global konkurrenskraft. Parlamentet påpekar den ekonomiska nyttan av att det också skapas band mellan företag inom vissa sektorer, såsom försvarsindustrin, för att åstadkomma stordriftsfördelar och gemensamt arbete med industriprojekt.

60. Europaparlamentet anser att bättre, billigare och snabbare tillgång till antidumpningsförfaranden för små och medelstora företag är avgörande för att dessa företag ska få ett effektivare skydd mot handelspartnernas illojala handelsmetoder. Parlamentet uppmanar EU att ta hänsyn till detta i reformen av sina handelspolitiska skyddsåtgärder.

61. Europaparlamentet uppmanar EU att lyfta fram sin industriproduktion genom att förse konsumenterna med mer exakt information, göra det obligatoriskt att uppge ursprunget för EU:s produkter och produkter som importerats från tredjeländer och att se till att de geografiska beteckningarna för europeiska livsmedelsprodukter respekteras i tredjeländer.

62. Europaparlamentet betonar att teknikutveckling är en känslig och sårbar sektor. Parlamentet anser att immaterialrätten är en väsentlig del av en kunskapsekonomi och en sund industripolitik som kan sporra till innovation och forskning och stärka den europeiska industrin. Parlamentet välkomnar i detta hänseende inrättandet av ett enhetligt europeiskt patent och uppmanar medlemsstaterna att utan dröjsmål genomföra det. Parlamentet anser att den process som har lett fram till inrättandet bör infogas i god praxis vid stärkandet av industrins integration och den inre marknaden. Parlamentet oroar sig för att det nuvarande immaterialrättssystemet ofta inte fyller sin funktion att leda till innovation. Parlamentet anser att ökad insyn, innovationsstrategier och licensieringsrutiner kan skapa snabbare marknadslösningar, och välkomnar i detta sammanhang det arbete som påbörjats av kommissionen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att också stärka skyddet av immateriella rättigheter, särskilt genom att bekämpa piratkopiering och industrispionage och betonar att det krävs nya strukturer och forum för förvaltningen av skyddet av immateriella rättigheter på internationell nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa en strategi för skydd av affärshemligheter på europeisk nivå.

63. Europaparlamentet betonar vikten av skyddet av immateriella rättigheter i den fysiska såväl som i den digitala miljön för tillväxten och sysselsättningen i den europeiska industrisektorn. I detta avseende välkomnar parlamentet den pågående reformen av EU:s varumärkessystem, som har möjlighet att stärka skyddet av varumärken på e‑marknaden, den traditionella marknaden och på hela den inre marknaden.

64. Europaparlamentet stöder den pågående reformen av systemet med varumärkesrätt som stärker varumärkesskyddet på internet, utanför internet och inom hela den inre marknaden och i internationell handel.

65. Europaparlamentet välkomnar att problemet med patentsnår och patentöverfall uppmärksammas. Parlamentet stöder en ändring av regelsystemet för att stimulera former av konkurrensfrämjande korslicensiering och patentpooler.

66. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till lagstiftning som gör det möjligt för europeiska bolag att tillverka generiska läkemedel och biosimilarer i EU under den period då tilläggsskyddet för läkemedel gäller, efter det att patentskyddet har gått ut, för att förbereda en omedelbar lansering efter det att tilläggsskyddsperioden har löpt ut eller för att exportera till länder där det inte finns några patent eller något tilläggsskydd. Parlamentet anser att sådana bestämmelser skulle kunna bidra till att undvika utlokalisering av produktionen och främja skapandet av nya arbetstillfällen i EU, samt att skapa lika villkor mellan europeiska företag och deras konkurrenter i tredjeländer.

67. Europaparlamentet understryker att de yttre förbindelserna handlar om mer än att ingå avtal inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO) och att EU och medlemsstaterna borde anta gemensamma ståndpunkter vid utvecklingen av industripolitikens externa dimension för att kunna garantera jämlika villkor på internationell nivå.

68. Europaparlamentet påminner om att vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik i sitt gemensamma uttalande av den 7 februari 2013 Cybersecurity Strategy of the European Union: An Open, Safe and Secure Cyberspace’(22) åtagit sig att ta fram och att gynna industriresurser och -tekniker inom it-säkerhet.

69. Europaparlamentet insisterar på behovet av att förbättra de europeiska företagens konkurrenskraft på världsmarknaden. Parlamentet noterar betydelsen av en handelsstrategi för EU och uppmanar kommissionen, mot bakgrund av den ökade konkurrensen från EU:s handelspartner, att lägga om sin handelspolitik för att unionens handelspolitik och konkurrenspolitik ska vara förenliga med den europeiska industripolitikens mål och inte bli till skada för de europeiska företagens innovationspotential och deras möjligheter inom konkurrensen. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med vice ordföranden/den höga representanten utveckla en strategi för att inrätta kontor för små och medelstora företag på EU:s beskickningar. Parlamentet konstaterar att dessa kontor för små och medelstora företag bör beakta handelskamrarnas arbete och integrera de lärdomar som dragits av de europeiska företagscentrumen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka sitt samarbete för att stödja de europeiska företagen på de externa marknaderna samt att framför allt prioritera instrument till stöd för små och medelstora företag och att centralisera information till dessa företag genom att inrätta gemensamma kontaktpunkter överallt i Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen att låta det förbättrade konkurrenskraftstestet ingå i bedömningarna av handelsavtalens konsekvenser och deras kumulativa inverkan.

70. Europaparlamentet konstaterar att de miljöavgifter som läggs på den europeiska industrin i allt högre utsträckning leder till att europeiska industriföretag investerar utanför EU.

71. Europaparlamentet understryker vikten av miljömässiga och sociala standarder i bilaterala handelsavtal och multilaterala handelsförbindelser för att åstadkomma rättvis handel och lika villkor på global nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att, då nya handelsavtal ingås eller då befintliga handelsavtal ses över, tillförsäkra att jämlika villkor uppnås mellan operatörer verksamma i och utanför EU. Parlamentet påpekar att EU bör påtala de konkreta snedvridningar som är skadliga för de europeiska industriella intressena och aktualisera principen om ömsesidighet i handelsförbindelser, framför allt i fråga om tillträdet till marknaderna för offentlig upphandling och förbättra sin gensvarsförmåga, något som kan bidra till att marknaderna öppnas.

72. Europaparlamentet påminner kommissionen om att den låga nivån för löner och miljöskydd fortfarande är en viktig faktor inom ramen för den internationella konkurrensen och att det är brådskande att justera denna nivå uppåt för att unionen verkligen ska kunna återindustrialiseras. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att förhandla fram bindande åtaganden i fråga om rättigheter för arbetstagare och miljöskydd i frihandelsavtalen med tredjeländer.

73. Europaparlamentet noterar kommissionens projekt att modernisera EU:s handelspolitiska skyddsåtgärder, som är av avgörande betydelse för industripolitiken. Parlamentet önskar att denna modernisering kan göra dem effektivare och uppmanar med kraft kommissionen att inte försvaga dessa åtgärder, vare sig rättsligt eller i praktiken, utan snarare stärka dem för att mer effektivt och så skyndsamt som möjligt skydda de europeiska företagen, oavsett storlek, mot olagliga eller illojala handelsmetoder.

74. Europaparlamentet påminner om behovet av att varje gång som omständigheterna så kräver vidta handelspolitiska skyddsåtgärder mot länder som inte respekterar de internationella handelsreglerna eller frihandelsavtalen med unionen. Parlamentet begär att de små och medelstora företagens tillgång till antidumpningsförfaranden underlättas, påskyndas och blir mindre kostsamma så att de bättre kan skydda sig mot illojal konkurrens.

75. Europaparlamentet betonar vikten av forskning och innovation för de europeiska företagens konkurrenskraft på världsmarknaderna och insisterar på att europeiska företag bättre måste tillgodose de yttre marknadernas behov för att kunna klara efterfrågan på internationell nivå.

76. Europaparlamentet anser det absolut nödvändigt att unionen inom ramen för sin förnyade industripolitik förser sig med instrument för att

	–	driva en mer aktiv antidumpningspolitik och motverka, bland annat, den oskäliga exportfinansieringen i vissa tredjeländer,
	–	genomföra en genuin valutapolitik som försvarar de europeiska handelsintressena,
	–	garantera tillämpning av konceptet ”rättvis handel”, som grundas på ömsesidig respekt för sociala, miljömässiga och kulturella normer eller normer som är knutna till mänskliga rättigheter, i samband med internationell handel.

77. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsevärt mer ingående bedöma handelsavtal, framför allt de konsekvensbedömningar som görs, genom att beakta frågan om industrisektorns konkurrenskraft och genomföra konsekvensbedömningar i efterhand, liksom analyser av den kumulativa effekten på industrins konkurrenskraft av samtliga avtal som ingåtts och som just nu förhandlas fram. Parlamentet betonar vikten av det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar för förverkligandet av EU:s mål i fråga om återindustrialisering, tillväxt och sysselsättning, och påpekar att det kan förenkla och öka exporten av europeiska industrivaror, förbättra industrins konkurrenskraft genom att höja internationella produktionsstandarder och minska tillverkningsföretagens kostnader för import av råvaror och förädlade varor. Parlamentet förespråkar att partnerskapet, liksom andra handelsavtal, bör innefatta ett kapitel om sådana energifrågor som kan påverka den inre marknaden och uppmanar kommissionen att aktivt arbeta för dessa mål inom konkurrenspolitiken och i samband med energi och råvaror genom att minska tullar, öka marknadstillträde för tjänster och investeringar, liksom samarbetet inom lagstiftningsfrågor, förbättra reglerna för offentlig upphandling samt skyddet för immateriella rättigheter. Parlamentet betonar behovet av att förenkla föreskrifterna och minska lagstiftningsbördan och den administrativa bördan, såsom avses i det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar, och att detta ska genomföras samtidigt som höga sociala och miljömässiga standarder samt de anställdas rättigheter strikt beaktas och skyddas. Parlamentet understryker att när det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar så småningom ingås kommer möjligheter att skapas för ett brett ekonomiskt område som i sin tur skulle stärka EU:s förbindelser och tjäna som en multiplikationsfaktor för utländska direktinvesteringar i EU.

78. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur fackföreningarna i Förenta staterna får ingå med klagomål i handelsfrågor, i och med att snedvridningar av handeln kan få negativa konsekvenser för industrin och således för arbetstagarna, samt föreslå liknande åtgärder för EU.

79. Europaparlamentet understryker att den industriella värdekedjan i Europa måste stärkas genom framtida handelsavtal, investeringsavtal och avtal om immateriella rättigheter och att en lämplig strategisk inriktning i det avseendet måste antas redan vid tilldelningen av förhandlingsmandat.

80. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en europeisk exportstrategi för resurs- och energieffektiv teknik och motsvarande tjänster, vilket inbegriper en standardiseringsdiplomati för att se till att europeiska normer aktivt stöds i hela världen.

81. Europaparlamentet påpekar att standarder och tekniska föreskrifter spelar en grundläggande roll för att garantera att EU är ledande i de innovativa sektorerna, inbegripet grön teknik. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stärka EU:s förmåga att fastställa standarder och internationella tekniska föreskrifter inom de innovativa sektorerna. Parlamentet uppmuntrar dessutom kommissionen att förbättra samarbetet med de viktigaste tredjeländerna – inklusive tillväxtländerna – för att utforma gemensamma standarder och tekniska föreskrifter.

Finansiera en industriell pånyttfödelse

82. Europaparlamentet inser att bankerna är restriktiva i sin utlåning och att det får negativa effekter, framför allt för små och medelstora företag. Parlamentet beklagar djupt att detta också påverkar de finansieringsinstrument som EU har ställt till förfogande och anser att kommissionen bör begära in årliga rapporter från de finansiella mellanhänder som har ansvaret för detta. Parlamentet välkomnar kommissionens grönbok om långfristig finansiering och understryker behovet av att via Basel III, en bankunion och Europeiska stabilitetsmekanismen stärka banksektorn i EU och öka dess trovärdighet. Parlamentet betonar vikten av att också våra internationella parter tillämpar Basel III‑reglerna och påpekar att industriinvesteringar är investeringar på lång sikt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra den rättsliga och finansiella ramen så att den blir tydligare och mer förutsebar och därmed kan stimulera industriella investeringar.

83. Europaparlamentet anser att nya alternativ och kreativa finansieringsvägar måste undersökas, i synnerhet med avseende på privat finansiering och finansiering via eget kapital. Parlamentet noterar att arbetet med att öka kunskaperna inom finansiella frågor också spelar en viktig roll i detta avseende och att den ”finansiella kunskapen” bör integreras i skolans läroplaner.

84. Europaparlamentet betonar vikten av finansieringsmedel för nystartade företag och små och medelstora företag så att företagare får möjlighet att släppa ut innovativa idéer på marknaden.

85. Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att skapa gemensamma finansiella instrument tillsammans med Europeiska investeringsbanken (EIB) och har noterat att Europeiska rådet vid sitt möte i juni 2013 godkände detta initiativ. Parlamentet välkomnar också att kommissionen och EIB planerade att lägga fram en heltäckande rapport om instrumentens tillämpning till Europeiska rådet före dess möte i oktober 2013, med kvantitativa mål, instrument och en tidsplan.

86. Europaparlamentet uppmanar rådet att omgående specificera parametrarna för utformningen av dessa instrument i samråd med kommissionen och EIB, för att uppnå bästa möjliga effekt. Parlamentet betonar att instrumenten bör kunna fungera före slutet av 2013.

87. Europaparlamentet välkomnar att EIB:s kapital höjts och att banken nyligen offentliggjort riktlinjer, där långivningen är bunden till en ny utsläppsnorm på 550 gram CO2 per kilowattimme (g/kWh). Parlamentet anser att EIB kan hjälpa till att minska problemen med EU:s splittrade finansmarknader. Parlamentet uppmanar EIB att fortsätta utforska nya kreditmodeller anpassade till industrins behov och att genomföra sin plan att öka utlåningsverksamheten i EU med mer än 50 procent under 2013–2015.

88. Europaparlamentet påpekar att subsidiaritetsprincipen möjliggör en mycket varierad skattepolitik, liksom varierade kredit- och stödsystem i hela Europa.

89. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur marknaden för tillgångssäkrade värdepapper och alternativa former för finansiering med adekvat tillsyn kan utnyttjas för att underlätta finansieringen av små och medelstora företag. Parlamentet konstaterar den roll som företagsutvecklings- och infrastrukturbanker kan spela genom att investera i bankemitterade strukturerade obligationer och kombinera sådana investeringar med höjda utlåningsmål för små och medelstora företag. Parlamentet välkomnar förslaget om utlåningspartnerskap mellan privata företag genom vilka ett försäkringsbolag och en bank samverkar för att tillhandahålla kort- och långfristiga lån.

90. Europaparlamentet anser att det är viktigt att främja nya innovativa finansieringsmodeller för små och medelstora företag, framför allt med hög tillväxtpotential, och påpekar de framgångsrika initiativen till gräsrotsfinansiering och e-plattformar för lån i Europa och de ekonomiska och icke-ekonomiska fördelarna som denna finansieringsverksamhet medför för små och medelstora företag och företagare, såsom startfinansiering, produktvalidering, återkoppling från kunderna, och en stabil och engagerad aktieägarstruktur. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande om gräsrotsfinansiering (crowd-funding) och uppmanar kommissionen att utarbeta ett effektivt regelverk för sådan finansiering på grundval av upp till 1 miljon euro per projekt, där det samtidigt ingår bestämmelser för skyddet av investerare. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att göra begränsade finansiella medel tillgängliga för tjänster för gräsrotsfinansiering, som en del medlemsstater redan har gjort.

91. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja skapandet av lokala obligationsmarknader för små och medelstora företag för att tillhandahålla tillräcklig finansiering på lång sikt, i synnerhet i regioner med kreditproblem. Parlamentet anser att lokala obligationsmarknader, såsom börsen i Stuttgart, eventuellt skulle kunna tjäna som förebild.

92. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja utvecklingen av nationella investeringsbanker för små och medelstora företag och att göra det möjligt för denna typ av befintliga banker att utsträcka sin verksamhet i andra medlemsstater och medverka vid finansieringen av projekt utanför deras nationella gränser, samt att utarbeta riktlinjer som gör det möjligt att bemästra den utbredda kreditåtstramningen.

93. Europaparlamentet anser att försenade betalningar är en orsak till instabilitet och försämrad konkurrenskraft för företag, särskilt små och medelstora företag. Parlamentet berömmer de medlemsstater som har genomfört direktivet om sena betalningar i alla avseenden, och kräver att det genomförs fullt ut i hela EU. Parlamentet anser att europeiska stödinstrument och finansieringsinstrument inte är tillräckligt kända bland ekonomiska aktörer, framför allt inte bland små och medelstora företag. Parlamentet kräver att det överallt inom EU inrättas gemensamma kontaktpunkter som centraliserar information till små och medelstora företag om möjligheterna att få finansiering på europeisk nivå. Parlamentet betonar vikten av att det inrättas nätverk av intresseorganisationer utan vinstsyfte för företagare för att starta, följa upp, utöva mentorskap och ge lån till små och medelstora företag så att en entreprenörsanda kan utvecklas.

94. Europaparlamentet anser att orättvis skattekonkurrens mellan medlemsstaterna inte är till nytta för utvecklingen av en kraftfull europeisk industripolitik.

95. Europaparlamentet stöder en starkare samordning av bolagsbeskattningen i EU genom införandet av harmoniserade skattebaser.

96. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en övergripande undersökning av parametrar för konkurrenskraften, utöver prissättningen, i den industriella verksamhet som bedrivs på EU:s territorium (leveranstider, patent, produktkvalitet, service efter försäljning, transportnätens kvalitet, energi, it osv.) och regelbundet jämföra dem med parametrar i övriga regioner i världen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ständigt analysera den makroekonomiska konkurrenskraften på EU:s territorium, till exempel av transportnät, energi och it, samt att undersöka finansieringen på lång sikt av den infrastruktur, ny eller befintlig, som behövs för att unionen kontinuerligt kan behålla sin konkurrenskraft.

97. Europaparlamentet betonar betydelsen av nätverk för riskkapital och företagsänglar, särskilt för kvinnor, och kräver ett snabbt inrättande av en ”internetportal för kvinnliga företagare”. Parlamentet välkomnar EU-stödet till skapandet av nätverk för företagsänglar och företagsinkubatorer. I synnerhet välkomnar parlamentet skapandet av ett egetkapitalinstrument inom Horisont 2020 och av programmet för konkurrenskraft och små och medelstora företag för att stödja ökningen av riskkapitalreservernas kvantitet och kvalitet. Parlamentet anser att Europeiska investeringsfonden spelar en avgörande roll för att utveckla riskkapitalmarknaderna, i synnerhet vad gäller spridningen av ny teknik. Parlamentet anser att de skattemässiga skillnaderna mellan aktier och obligationer bör avlägsnas.

98. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie om multiplikatoreffekterna på ekonomin som helhet av de ledande kompetensföretagens produktions-, mervärdes- och sysselsättningsnätverk. Parlamentet anser att ledande kompetensföretag inte nödvändigtvis definieras utifrån storlek, utan i stället uppfyller en rad kriterier som internationell inriktning, en viss minimiandel av den inhemska och den globala marknaden, intensiv forskning och utveckling samt samarbete med ett stort nätverk av företag. Vidare anser parlamentet att en sådan studie framför allt skulle kunna framhäva förbindelserna mellan industriföretag och små och medelstora företag och därmed eliminera vissa stereotypa uppfattningar om den tillverkande industribasen.

Vinna den kompetens och arbetsstyrka som krävs för en industriell pånyttfödelse

99. Europaparlamentet konstaterar att omkring 5 500 europeiska industriföretag sedan krisens början har omstrukturerats, med den påföljden att omkring 2,7 miljoner arbetstillfällen har försvunnit.

100. Europaparlamentet understryker att Rise innebär en möjlighet till stabil anställning med goda arbeten och anständiga löner. Parlamentet understryker det omistliga partnerskapet med berörda parter, framför allt arbetsmarknadens parter, kammare och ungdomsorganisationer när det gäller att integrera ungdomarna på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utöka dialogen mellan arbetsmarknadens parter, också lokalt, inom branscher och företag. Parlamentet anser att det skulle vara av stort värde om arbetsmarknadsparterna deltog i varje lagstiftningsförfarande på tidigast möjliga stadium. Parlamentet uppmanar också kommissionen att främja arbetsmarknadsparternas betydelse på unionsnivå och då ta hänsyn till skillnaderna i de nationella systemen. Parlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att närhelst det är möjligt föra en dialog på unionsnivå.

101. Europaparlamentet konstaterar att Rise kommer att kräva ökad och bättre tillgång till utbildning, livslångt lärande, yrkesutbildning och universitetsutbildningar som är anpassade till framtida behov, en kraftig inriktning på områdena vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, särskilt för kvinnor och stöd till entreprenörskap. Parlamentet förespråkar att sådana ämnen tas med i skolornas läroplaner och stöder utvecklingen av varvad utbildning och lärlingsutbildning och ett adekvat socialt skyddsnät parallellt med en policy för att erbjuda en andra chans. Parlamentet anser att Europeiska unionens program och instrument, som Horisont 2020 och Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT), måste spela en viktig roll i samband med detta.

102. Europaparlamentet anser att det innebär stora fördelar för Europa och är en viktig drivkraft för fler investeringar i forskning och utveckling att stödja kvalificerad arbetskraft. Utbildningsstöd bör därför särskilt uppmärksammas i syfte att skapa ledande akademiska forskningsinstitut i hela världen.

103. Europaparlamentet anser arbetsplatsinnovation, utveckling av kompetenser, kreativa och självständiga anställda samt lagarbete är viktiga tillgångar för företagen både i socialt och ekonomiskt hänseende. Parlamentet framhåller att demokratin på arbetsplatserna behöver byggas ut, också i form av aktivt deltagande av personalrepresentanter och fackföreningar. Parlamentet uppmanar de berörda medlemsstaterna eller regionala organen att inrätta en ram för fortsatt yrkesutbildning, antingen i form av en individuell rätt till yrkesutbildning eller genom andra system, så att tillgången på kompetenser fortsätter att överskrida den ökande efterfrågan inom branschen och kan anpassas till en ny marknad, eller överföras till någon annan industrigren, ifall den inte längre skulle behövas. Parlamentet noterar att arbetsgivare och anställda delar ansvaret för livslångt lärande. Parlamentet konstaterar dessutom att information och samråd på arbetsplatsen är en grundläggande rättighet som fastställs i fördraget.

104. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta intensivt med medlemsstaterna och med arbetsmarknadens parter i de sektorer som berörs för att utarbeta prognoser på medellång till lång sikt för den kompetens som krävs på arbetsmarknaden, särskilt genom att inrätta europeiska råd för industriell kompetens.

105. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med bristen på e-kompetens på alla utbildningsnivåer och genom livslångt lärande eftersom IKT-utvecklingen på lång sikt kan ha en stor inverkan på utvecklingsindustrier i sektorer med planer för energieffektivitet och miljö, säkerhetsmål och andra kommunikationsmöjligheter (till exempel effektiva och intelligenta transportsystem samt system för kommunikation människa till människa, människa till maskin och maskin till maskin).

106. Europaparlamentet påpekar att en stark ingenjörsvetenskap och informationsteknik gör sysselsättningen mer motståndskraftig mot ekonomiska växlingar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att med stöd av kommissionen överväga att fastställa nationella mål för att öka antalet studenter som studerar vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik. Parlamentet anser att skapandet av nationella, regionala och europeiska plattformar för vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik för att utbyta bästa praxis mellan regioner, universitet och näringsliv skulle kunna bidra till att fastställa mål för dessa ämnen. Parlamentet anser även att europeiska plattformar, om de inrättades, skulle kunna vara viktiga för att erbjuda nationella plattformar koordinering och samarbete på europeisk nivå. Parlamentet betonar att grundläggande IT-kunskaper också bör främjas i skolor och i program för yrkesutbildning i detta sammanhang.

107. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga den amerikanska modellen att inrätta så kallade C2C-fonder (College-to-Career) för att bygga upp partnerskap mellan näringsliv och universitet i syfte att förbereda unga människor för de arbeten som uppkommer inom industrin. Parlamentet tar del av planerna att inrätta yrkesutbildningar på universitetsnivå tillsammans med partner inom näringslivet på det sätt som diskuteras i Storbritannien.

108. Europaparlamentet understryker betydelsen av att stärka den frivilliga rörligheten bland unga människor genom att stödja Erasmus för alla och avlägsna befintliga hinder för gränsöverskridande lärlingsutbildningar och praktikplatser genom att förbättra möjligheterna att flytta rätten till pensioner, arbetsskydd och social trygghet inom EU. Parlamentet betonar framför allt att programmet ”Erasmus för unga företagare” bör avsevärt utvidgas,

109. Europaparlamentet föreslår att alla tillbudsstående finansieringsinstrument och rättsakter ska utnyttjas till förmån för omlokaliseringen av ekonomin, och uppmanar till inrättande av informationscentrum för att öka företagarnas medvetenhet om fördelarna med att behålla eller omlokalisera sin verksamhet i Europa, eftersom korta leveranskedjor kan leda till att produkter tillverkas lokalt och att industrin fungerar effektivare, samtidigt som den lokala sysselsättningen utvecklas. Parlamentet föreslår att Eures ska användas så effektivt som möjligt, så att man kan tillvarata kompetensen hos unga europeiska arbetssökande och uppmanar medlemsstaterna att förbättra tjänstedirektivets genomförande och få bort social dumpning.

110. Europaparlamentet betonar att utbildning är grundläggande och det måste finnas utbildning för alla, från grundskolenivå till högskoleutbildning.

111. Europaparlamentet understryker behovet av att minska antalet skolavhopp och understryker att de som lämnar skolan behöver praktikplatser i enlighet med den österrikiska ”praktikgarantin”.

112. Europaparlamentet välkomnar beslutet att genomföra ungdomsgarantin och ambitionerna bakom den, liksom viljan hos medlemsstaterna att anslå medel för att ta itu med ungdomsarbetslösheten. Parlamentet välkomnar främjandet av den europeiska alliansen för lärlingsutbildning och påpekar att lärlingsutbildning i vissa stater inte är tillräckligt integrerad i sysselsättningspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla gemensamma indikatorer för sociala investeringar, framför allt indikatorer för ungdomsarbetslöshet. Parlamentet uppmanar industrin att medverka aktivt för att genomföra ungdomsgarantin på respektive nationella nivåer och om möjligt erbjuda unga människor anställningar eller praktikplatser av god kvalitet samt att skapa möjligheter till praktiktjänstgöring av god kvalitet och med anständig lön. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att med hjälp av olika åtgärder göra lärlingsutbildningen mera attraktiv för företagen.

113. Europaparlamentet understryker att sysselsättningsläget i medlemsstaterna med starka yrkesutbildningssystem har varit relativt stabilt under krisen. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att undersöka och införa sådana system tillsammans med arbetsmarknadens parter och andra relevanta aktörer och branschorganisationer och noterar vilken utmaning det innebär att göra det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (Ecvet) och det europeiska systemet för överföring och ackumulering av studiemeriter (ECTS) mera förenliga med varandra. Vidare understryker parlamentet vikten av att olika nationella yrkesutbildningssystem kan jämföras och bli mer kompatibla för att underlätta rörligheten på arbetsmarknaden inom dessa yrkeskategorier.

114. Europaparlamentet påpekar att de yrkestekniska gymnasieskolorna och yrkesutbildningssystemen spelar en viktig roll och stöder kommissionens initiativ som syftar till att gynna gränsöverskridande utbyten mellan medlemsstaterna.

115. Europaparlamentet anser att synen på yrkesutbildning och vidareutbildning bör förbättras, inte bara genom att deras inneboende värde framhävs utan också genom att de knyts till möjligheten att gå vidare till universitet eller annan högre utbildning. Parlamentet noterar att medlemsstaterna då även måste klassificera kompetenserna för yrkesutbildning och vidareutbildning av hög kvalitet på högre nivå i de nationella kvalitetsramarna. Parlamentet betonar vikten av att öka utbildningskompetensen för att förbättra kvaliteten när det gäller utvecklingen av ny tillverkning, även genom en EU‑insats för att harmonisera riktlinjerna om mänskliga resurser med utgångspunkt i grundläggande utbildning.

116. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med arbetsmarknadens parter utforma och genomföra sådana yrkesvägledningsprogram för unga inom vetenskap och teknik som främjar utvecklingen av en livskraftig och hållbar ekonomi samt att införa informations- och upplysningskampanjer om ekologiska och miljömässiga frågor inom ramen för både det formella utbildningssystemets strukturer och lokal- och regionalförvaltningars verksamhet.

117. Europaparlamentet anser att en fortsatt utveckling av den fria rörligheten för arbetstagare, genom instrument som det ömsesidiga erkännandet av yrkeskvalifikationer och livslångt lärande, särskilt för utsatta arbetstagare, har stor potential att minska bristen på kvalificerad arbetskraft och skapa en omfattande tillväxt.

118. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta mikrokreditfaciliteter för unga människor för att främja nyföretagande.

119. Europaparlamentet förväntar sig att de åtgärder som vidtas för främjande av entreprenörskap på europeisk såväl som nationell nivå kommer att tillämpas på alla sorters företag, kooperativ, hantverksverksamheter, fria yrken och företag inom den sociala ekonomin.

120. Europaparlamentet betonar att Rise bör styras av principen om lika lön för likvärdigt arbete i syfte att säkerställa både jämställdhet på arbetsplatsen och lika villkor för anställda med olika typer av kontrakt.

121. Europaparlamentet påminner om att över hälften av alla som varje år utexamineras från högre utbildningar i Europa är kvinnor. Parlamentet betonar den positiva inverkan som välutbildade kvinnors kompetens kan få för företagen, framför allt för den europeiska industrins tillväxt, produktivitet och konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang ekonomiska, utbildningsrelaterade och sociala aktörer samt kommissionen att främja och stärka kvinnors roll inom Europas industrisektorer.

122. Europaparlamentet understryker vikten av att undvika den traditionellt skeva könsfördelningen inom den industriella sektorn. Parlamentet anser att det är viktigt att bryta den obalansen så att både kvinnor och män kan delta fullt ut i arbetsmarknaden, särskilt med beaktande av unionens demografiska utmaningar.

123. Europaparlamentet hänvisar till att kvinnliga arbetstagare har en viktig roll inom Rise och påminner om att frånvaron av jämställdhetsperspektiv i industripolitiken ökar bristen på jämställdhet. Parlamentet anser att det är viktigt att bryta den obalansen så att både kvinnor och män kan delta fullt ut i arbetsmarknaden, utgående från principen om lika lön för likvärdigt arbete. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att kvinnliga arbetstagare inte är underrepresenterade inom eller uteslutna från yrkesutbildningar, projekt och program som rör den ekologiska omställningen och framhåller behovet av att integrera jämställdhetsperspektivet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra åtgärder som gör det möjligt att förena familjeliv och yrkesliv så att kvinnor garanteras optimala möjligheter till en kontinuerlig och jämn karriärutveckling.

124. Europaparlamentet konstaterar att omställningen till en koldioxidsnål ekonomi inte endast kommer att skapa nya arbetstillfällen i nya ekonomiska sektorer, utan också kan leda till att arbetstillfällen i mindre hållbara verksamheter går förlorade. Parlamentet rekommenderar i samband med detta att det fastställs och förstärks redskap för att planera förändringar i tid, för att övergången från ett arbete till ett annat ska gå så smidigt som möjligt.

125. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla och aktivt främja verktygslådan för en hållbar företagspolicy (där följande ingår: företagens sociala ansvar, hållbarhetsrapportering, åtgärder för att främja produktionsmodeller med låga koldioxidutsläpp eller små avfallsmängder).

126. Europaparlamentet understryker vikten av företagens sociala ansvar. Det är ett mycket viktigt verktyg för en företagspolitik som värnar om ett effektivt utnyttjande av naturtillgångarna, de sociala aspekterna i kontakterna med samhället, de anställda och deras representanter och de ekonomiska aspekterna när det gäller en sund företagsledning.

127. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i dialog med arbetsmarknadens parter och relevanta aktörer undersöka system för att öka arbetstidens flexibilitet under ekonomiska nedgångar.

128. Europaparlamentet föreslår att man på dagordningen för ett socialt trepartstoppmöte för tillväxt och sysselsättning enligt artikel 152 i EUF-fördraget behandlar frågan om att i den europeiska industrins självkostnadspriser inberäkna kostnaderna för en konvergens i fråga om sociala minimistandarder.

Resurs- och energipolitik för en industriell pånyttfödelse

129. Europaparlamentet understryker att resurser och energi är centrala för Rise eftersom de är utslagsgivande för internationell konkurrenskraft. Parlamentet anser att tillgången till råvaror är avgörande för den europeiska industrin och att flertalet europeiska strategiska industrier inte kan utvecklas i framtiden utan vissa viktiga råvaror. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt vidta åtgärder mot merkostnader inom både resurs- och energiområdet. och förespråkar en integrerad strategi för såväl resurser som energi som bygger på triangeln överkomlighet-hållbarhet-tillgänglighet, där man vidhåller vikten av alla dessa tre dimensioner och samtidigt syftar till att bryta kopplingen mellan tillväxt och ökad resursanvändning. Parlamentet framhåller betydelsen av att säkerställa en konkurrensutsatt och öppen energimarknad för att undvika obalans mellan medlemsstaterna och underlätta tillgången till trygg, hållbar, prismässigt överkomlig och tillförlitlig energi. Parlamentet konstaterar att det behövs en strategi som underlättar integrationen av den europeiska energimarknaden och utvecklingen av energiinfrastrukturer.

130. Europaparlamentet välkomnar det europeiska råvaruinitiativet, det europeiska innovationspartnerskapet om råvaror och dess strategiska genomförandeplan, samt färdplanen för resurseffektivitet. Parlamentet framhåller att bristen på viktiga resurser såsom vatten måste åtgärdas och uppmanar kommissionen till fortsatt arbete med sin råvarustrategi med dess tre pelare, dvs. internationella partnerskap och handel, EU:s råvaruförsörjning samt resurseffektivitet, materialåtervinning och återanvändning. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera de avfallspolitiska målen i den europeiska planeringsterminen och i rekommendationerna per land samt i de nationella reformprogrammen. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta utveckla sektoriella riktvärden för resurseffektivitet, framför allt i samband med offentlig upphandling, och uppmanar kommissionen att i all politik integrera en strategi som bygger på reducering, återanvändning och återvinning samt försiktigtvis undersöka förslag om en begränsning av viktiga råvaror. Parlamentet understryker betydelsen av ett globalt certifieringssystem för direktåtervinning av farligt avfall och för elektriskt och elektroniskt avfall. Parlamentet framhåller att system för insamling och återvinning av byggavfall finns i vissa medlemsstater. Parlamentet konstaterar att den europeiska utvinningsindustrin har några av världens striktaste normer och uppmanar kommissionen att inom två år utvärdera förslaget om att inrätta ett europeiskt geologiskt institut. Parlamentet uppmanar kommissionen att i olika åtgärder eftersträva en harmonisering av föreskrifter och tillståndsförfaranden för råvaruframställning inom EU och uppmanar medlemsstaterna, industrin, de geologiska instituten och kommissionen att samarbeta med kartläggningen av råvaruförekomster.

131. Europaparlamentet understryker att vi kan övergå till en mer biobaserad ekonomi, eftersom råvaror från till exempel skog kan spela en viktig roll vid produktion av förnybar energi och en hållbar industriproduktion.

132. Europaparlamentet uppmanar till en snabb tillämpning av direktivet om energieffektivitet och de nationella handlingsplanerna som stöds av lämpliga ekonomiska incitament Parlamentet efterlyser inrättandet av ett gruppundantag för alla system för energieffektivitet, som har anmälts till kommissionen som ett led i medlemsstaternas handlingsplaner för energieffektivitet. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör upprätta ambitiösa strategier särskilt för att renovera det befintliga byggnadsbeståndet i enlighet med vedertagna gemensamma normer och betonar att man med hjälp av finansieringsinstrument skulle kunna främja energieffektivitetsarbetet ytterligare, samt uppmanar kommissionen att arbeta för kostnadseffektiva kriterier för stödet till förnybar energi. Parlamentet understryker att en tillförlitlig, säker och billig energiförsörjning är oumbärlig för den europeiska industrins konkurrenskraft. Parlamentet understryker vikten av tydliga, långsiktiga klimatmål för att företag ska kunna investera, särskilt inom de gröna näringsgrenarna och uppmanar med kraft kommissionen att föreslå en stabil rättslig ram för europeiska energi- och klimatpolitiska åtgärder på kort och medellång sikt fram till 2030 för att uppmuntra investeringar i minskade koldioxidutsläpp, energieffektivitet och förnybar energi.

133. Europaparlamentet konstaterar att EU är ensamt om att ha infört ett system med utsläppsrätter och att antalet tredjeländer som fortfarande följer Kyotoprotokollet har minskat till mindre än ett halvdussin som står för knappt 15 procent av världens koldioxidutsläpp.

134. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en industripolitisk strategi för förnybar energi som täcker hela spektrumet från forskning till finansiering för att säkerställa EU:s tekniska ledarskap inom förnybar energi.

135. Europaparlamentet anser att den europeiska industrin, liksom individuella konsumenter, skulle gynnas av en moderniserad energiinfrastruktur, t.ex. smarta nät, vilka skulle kunna bidra till att maximera den inhemska energipotentialen och till fullo integrera förnybara källor i kraftförsörjningen.

136. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa stabila ramar för energiförsörjningen för de kommande årtiondena så att investeringssäkerheten och därmed åtgärder för en ökning av hållbar konkurrenskraft kan säkras.

137. Europaparlamentet framhåller den aktuella utvecklingen för energipriser i världen, som står i samband med okonventionella olje- och gasresurser i Förenta staterna och med händelseutvecklingen i Mellanöstern och konstaterar att höga energipriser är en betydande faktor som påverkar den europeiska industrins konkurrenskraft. Parlamentet betonar att det behövs analyser av de faktorer som påverkar energipriserna och uppmanar kommissionen att vid utarbetandet av framtida förslag ta hänsyn till detta, såsom kommissionen gjort i konsekvensbedömningarna. Parlamentet framhåller att Rise förutsätter konsekvens mellan industri-, energi- och klimatpolitiken och konstaterar att sänkta energipriser i Förenta staterna har möjliggjort ytterligare industriella investeringar. Parlamentet hänvisar till sina resolutioner om sådana investeringar och framhåller vilken enorm betydelse de energiintensiva industrierna har, som framställer viktiga basmaterial. Parlamentet understryker att dessa industrier är utsatta för risk för koldioxidläckage och att det därför behövs särskilda försiktighetsåtgärder för att de ska kunna ha kvar sin konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram rekommendationer för att förebygga riskerna för koldioxidläckage.

138. Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte sagt ifrån att den står fast vid försiktighetsprincipen när det gäller sektorer som använder teknik som inte har bekräftats vara helt säker.

139. Europaparlamentet understryker att de sydeuropeiska länderna betalar de högsta gaspriserna i Europa, vilket innebär en konkurrensnackdel för industrierna, särskilt energiintensiva industrier, samtidigt som risken för koldioxidläckage ökar.

140. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på nytt granska villkoren för långfristiga energikontrakt och se över gaskontrakt där det ingår mekanismer för att binda gaspriset till oljeprisindex, samt övergå till en mera knutpunktsbaserad prissättning med ökad konkurrens på den inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att bistå med att utforska möjligheterna att omförhandla dessa energikontrakt och underlätta övergången till mer flexibla alternativ och på det sättet arbeta för målet om att alla medlemsstater ska få bättre tillgång till gas.

En regional Rise-strategi där södra Europa ägnas särskild uppmärksamhet

141. Europaparlamentet förespråkar en multiregional strategi för industripolitiken som på nytt får i gång hållbar tillväxt i krympande ekonomier och i de ekonomier vars industriella bas är utsatt för betydande risker. Parlamentet betonar att det är angeläget att vidta stödåtgärder i de av krisen och den internationella konkurrensen mest drabbade industrisektorerna. Parlamentet stöder en strategi som bygger på stort mervärde när regionala ekonomier, framför allt ekonomierna i södra Europa, ska integreras i globala värdekedjor. Parlamentet anser att smarta specialiseringsstrategier är särskilt relevanta i detta sammanhang och att den aktuella industriella styrkan måste främjas genom ökad innovation och specialisering. Parlamentet anser att det jämsides med smarta specialiseringsstrategier för tillgång till finansiering behövs en investeringsstrategi för södra Europa.

142. Europaparlamentet betonar att utlåningen måste förbättras i de medlemsstater som drabbats av krisen och anser att ett mikrokreditprogram som finansieras av EIB eller nationella utvecklingsbanker skulle kunna införas för att små och medelstora företag ska kunna hantera beställningar.

143. Europaparlamentet konstaterar att ett antal regioner påverkas av sitt perifera läge och att avsaknaden av lämplig och väl ansluten infrastruktur påverkar deras konkurrenskraft på den inre marknaden och utanför EU. Parlamentet påpekar att detta är av särskild vikt för vissa områden i södra Europa men att även finns andra delar, såsom östra Europa och Nordeuropa − där en stor del av naturresurserna inom unionen finns − som bättre behöver kopplas ihop med unionen i övrigt. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja en fullständig integrering av Europas infrastruktur, särskilt för de sydeuropeiska ekonomierna, i synnerhet järnvägar, energi och IKT, samt understryker att Fonden för ett sammanlänkat Europa måste inriktas på detta. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstaterna att säkerställa tillräcklig finansiering och förenklade byråkratiska förfaranden för att öka offentlig-privata partnerskap, projektfinansiering och projektobligationer. Parlamentet beklagar djupt att Pyreneiska halvön inte är helt integrerad i den europeiska järnvägsmarknaden och, tillsammans med delar av södra och östra Europa, inte heller i den europeiska energimarknaden.

144. Europaparlamentet påpekar att de södra regionerna har en stor potential för att utveckla den strategiska sektorn för förnybar energi och efterlyser åtgärder för att stimulera marknaderna i dessa regioner, inklusive åtgärder för att uppmuntra småskalig energiproduktion av företag som vill producera sin egen el och sälja överskottsenergi på nätet.

145. Europaparlamentet betonar att en mera diversifierad energiförsörjning, tillsammans med användning av inhemska resurser, inklusive förnybar energi, kan spela en viktig roll för att förnya de sydeuropeiska ekonomierna. Parlamentet noterar att länderna i södra Europa är starkt beroende av importerad energi, i vissa fall från en enda leverantör.

146. Europaparlamentet understryker IKT-infrastrukturens betydelse, särskilt flexibla och mobila lösningar, för att industrin ska kunna utvecklas även i perifera eller glesbefolkade regioner.

147. Europaparlamentet understryker betydelsen av mekanismer för att sprida exempel på bästa praxis och marknadsförnyelse. Parlamentet välkomnar förslagen om ökat samarbete, industriell symbios och utveckling av nätverk av resursstarka rådgivningstjänster. Parlamentet anser att insatser för industriell symbios kan bidra till att skapa mervärde och effektivitet samt konstaterar att den brittiska modellen för industriell symbios skulle kunna utgöra ett exempel för andra medlemsstater.

148. Europaparlamentet framhåller att omstöpningen av kapitalföretag till kooperativ har varit framgångsrik i vissa regioner, och effektivt säkerställer en långsiktig strategi samt förankrar dem i den lokala ekonomin och gör dem delaktiga i lokal hållbar utveckling. Parlamentet konstaterar att kooperativen utgör en viktig ekonomisk verklighet i EU, där över 160 000 kooperativa företag ägs av 123 miljoner medlemmar, inklusive över 50 000 kooperativa företag inom industrin och tjänstesektorn som ger arbetstillfällen åt 1,4 miljoner människor och bidrar i genomsnitt med runt 5 procent till varje medlemsstats BNP. Parlamentet anser i detta sammanhang att kooperativens affärsmodeller också bör uppmärksammas och att deras särdrag bör beaktas i relevant EU-politik.

149. Europaparlamentet anser att ekonomierna i de sydeuropeiska länderna kan dra nytta av nya exportmarknader och framför allt är strategiskt placerade för marknader i södra Medelhavsområdet, medan länderna i östra Europa kan dra fördelar av nya exportmarknader i Oberoende staters samvälde (OSS). Parlamentet anser att man bör gå in för företagaranda och uppmanar migranter från dessa länder att skapa företag som kan komma in på dessa exportmarknader. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla utbyten mellan entreprenörer i norra och södra Medelhavsområdet och välkomnar även vice ordföranden Tajanis tillväxtinitiativ.

150. Europaparlamentet anser att en starkare koncentration på regionala industriella styrkor och kluster skulle kunna innebära en ökning av konkurrenskraften för EU:s strukturella utveckling. Parlamentet kräver att detta ska beaktas inom den fortsatta institutionella och strukturella utvecklingen i Europeiska unionen.

o
o o

151. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)	EUT L 315, 14.11.2012, s. 1.
(2)	EUT C 198, 10.7.2013, s. 45.
(3)	EUT C 161, 6.6.2013, s. 35.
(4)	EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 84.
(5)	EUT C 308 E, 20.10.2011, s. 6.
(6)	EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 31.
(7)	EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 131.
(8)	EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 21.
(9)	EUT C 264 E, 13.9.2012, s. 59.
(10)	EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 72.
(11)	Antagna texter, P7_TA(2012)0387.
(12)	Antagna texter, P7_TA(2012)0443.
(13)	Antagna texter, P7_TA(2012)0444.
(14)	Antagna texter, P7_TA(2013)0088.
(15)	EUT C 251 E, 31.8.2013, s. 75.
(16)	Antagna texter, P7_TA(2013)0201.
(17)	Antagna texter, P7_TA(2013)0199.
(18)	Antagna texter, P7_TA(2013)0246.
(19)	Antagna texter, P7_TA(2013)0301.
(20)	EUT C 327, 12.11.2013, s. 82.
(21)	EUT C 139, 17.5.2013, s. 11.
(22)	JOIN(2013)0001 - 7.2.2013.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy