Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—  med beaktande av artiklarna 4 och 5 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—  med beaktande av FN:s konvention från 1949 om bekämpning av människohandel och utnyttjande av prostituerade,

—  med beaktande av artikel 6 i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor från 1979, som strävar efter att bekämpa alla former av handel med kvinnor samt att kvinnor utnyttjas för prostitution,

—  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989,

—  med beaktande av FN:s förklaring från 1993 om avskaffande av våld mot kvinnor, där det i artikel 2 stadgas att våld mot kvinnor ska anses omfatta ”fysiskt, sexuellt och psykiskt våld som förekommer ute i samhället inklusive våldtäkt, sexuellt utnyttjande, sexuellt ofredande och hotelser i arbetet, inom utbildningsinstitutioner och på andra platser, handel med kvinnor och tvångsprostitution”,

—  med beaktande av Palermoprotokollet från 2000 om att förebygga, bekämpa och bestraffa handel med människor, särskilt kvinnor och barn, vilket bifogas FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet,

—  med beaktande av det strategiska målet D.3 i handlingsprogrammet och Pekingdeklarationen från 1995,

—  med beaktande av ILO:s konvention nr 29 om tvångsarbete, där tvångsarbete definieras i artikel 2,

—  med beaktande av Brysseldeklarationen från Internationella organisationen för migration om förebyggande och bekämpande av människohandel, i vilken man efterlyser en omfattande, ämnesövergripande och effektivt samordnad politik som inbegriper aktörer från alla berörda områden,

—  med beaktande av Europarådets rekommendationer på området, såsom rekommendation nr 11 från år 2000 om handel med människor för sexuellt utnyttjande, rekommendation nr 5 från 2002 om kvinnors skydd mot våld samt rekommendation 1545 från 2002 om kampanjen mot handel med kvinnor,

—  med beaktande av Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel,

—  med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings förslag till rekommendation om kriminalisering av sexköp för bekämpning av människohandel för sexuell exploatering, dok. 12920, från den 26 april 2012,

—  med beaktande av OSSE:s ministerbeslut nr 1(12) i Wien från 2000 om att förstärka OSSE- åtgärderna och OSSE:s handlingsplan för att bekämpa handel med människor (beslut 557 från 2003),

—  med beaktande av artiklarna 2 och 13 i fördraget om Europeiska unionen,

—  med beaktande av rådets rambeslut 2002/629/RIF av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel,

—  med beaktande av direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF av den 19 juli 2002,

—  med beaktande av rådets resolution om initiativ för att bekämpa människohandel, särskilt handel med kvinnor(1),

—  med beaktande av EU:s strategi för utrotande av människohandel,

—  med beaktande av sin resolution av den 15 juni 1995 om FN:s fjärde internationella kvinnokonferens i Beijing: Jämställdhet, utveckling och fred(2),

—  med beaktande av sin resolution av den 24 april 1997 om kommissionens meddelande om olagligt eller skadligt material på Internet(3),

—  med beaktande av sin resolution av den 16 september 1997 om behovet av en europeisk kampanj för nolltolerans av våld mot kvinnor(4),

—  med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 1997 om kommissionens grönbok om skyddet av minderåriga och den mänskliga värdigheten inom de audiovisuella tjänsterna och informationstjänsterna(5),

—  med beaktande av sin resolution av den 6 november 1997 beträffande meddelandet från kommissionen om kampen mot turism där barn utnyttjas sexuellt och beträffande memorandum om Europeiska unionens bidrag till förstärkning av kampen mot sexuellt missbruk och utnyttjande av barn(6),

—  med beaktande av sin resolution av den 16 december 1997 om kommissionens meddelande angående kvinnohandel som syftar till sexuellt utnyttjande(7),

—  med beaktande av sin resolution av den 13 maj 1998 om förslaget till rådets rekommendation om skyddet av minderåriga och den mänskliga värdigheten inom de audiovisuella tjänsterna och informationstjänsterna(8),

—  med beaktande av sin resolution av den 17 december 1998 om respekten för de mänskliga rättigheterna i Europeiska unionen(9),

—  med beaktande av sin resolution av den 10 februari 1999 om en harmonisering av de former av skydd som utgör komplement till flyktingstatusen i Europeiska unionen(10),

—  med beaktande av sin resolution av den 30 mars 2000 om meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om genomförandet av åtgärderna för att motverka barnsexturism(11),

—  med beaktande av sin resolution av den 11 april 2000 om republiken Österrikes initiativ inför antagandet av rådets beslut om att bekämpa barnpornografi på Internet(12),

—  med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2000 om uppföljningen av handlingsplanen från Peking(13),

—  med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2000 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om vidare åtgärder i kampen mot kvinnohandel(14).

—  med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2000 om kommissionens meddelande om brottsoffer i Europeiska unionen - reflexioner över normer och åtgärder(15),

—  med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2001 om förslaget till rådets rambeslut om åtgärder för att bekämpa människohandel(16),

—  med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2006 om strategier för förebyggande av handel med kvinnor och barn som riskerar att utsättas för sexuellt utnyttjande(17),

—  med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2006 om dagens situation när det gäller bekämpning av våld mot kvinnor och eventuella framtida åtgärder(18),

—  med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2006 om tvångsprostitution i samband med internationella idrottsevenemang(19),

—  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2009 om avskaffande av våld mot kvinnor(20),

—  med beaktande av sin resolution av den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor(21),

—  med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2013 om 57:e sessionen i FN:s kvinnokommission (CSW): Eliminering och förebyggande av alla former av våld mot kvinnor och flickor(22),

—  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas(23),

—  med beaktande av Europeiskt kvinnoforums medvetandehöjande kampanj ”Ej till salu”,

—  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—  med beaktande av betänkande från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för utveckling (A7-0071/2014), och av följande skäl:

A.  Prostitution och tvångsprostitution är ett könsrelaterat fenomen med en global dimension och omfattar omkring 40–42 miljoner människor runtom i världen, där det stora flertalet av de prostituerade är kvinnor och minderåriga flickor medan nästan alla köpare är män. Prostitution är därför såväl en orsak till som en konsekvens av bristen på jämställdhet, och ökar denna brist.

B.  Prostitution och tvångsprostitution är en form av slaveri som är oförenlig med människans värdighet och grundläggande rättigheter.

C.  Människohandel, särskilt med kvinnor och barn, för sexuell exploatering och andra former av utnyttjande, är en av de värsta kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. Människohandeln ökar globalt till följd av en växande organiserad brottslighet och en allt större lönsamhet.

D.   Arbete är en av de viktigaste källorna till självförverkligande som gör att människor solidariskt kan bidra till den kollektiva välfärden.

E.  Prostitution och tvångsprostitution är nära kopplat till bristande jämställdhet i samhället och påverkar kvinnors och mäns status i samhället och synen på relationerna mellan dem samt sexualiteten.

F.  Sexuell och reproduktiv hälsa främjas av en hälsosam inställning med ömsesidig respekt när det gäller sexualiteten.

G.   I direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer, fastställs kraftfulla bestämmelser om offer.

H.  Alla strategier mot prostitution påverkar uppnåendet av jämställdhet, insikten om jämställdhetsfrågor samt sänder budskap och värderingar till samhället, inklusive ungdomar.

I.  Prostitution fungerar som en affärsverksamhet och skapar en marknad med olika aktörer som är kopplade till varandra och där hallickar och kopplare gör beräkningar och vidtar åtgärder för att säkra eller öka sina marknader och maximera vinsterna, och där sexköparna spelar en nyckelroll eftersom de står för efterfrågan på denna marknad.

J.  Enligt WHO kräver sexuell hälsa en positiv och respektfull inställning till sexualitet och sexuella relationer samt möjligheten att ha lustbetonade och säkra sexuella erfarenheter, fria från tvång, diskriminering och våld.

K.  I prostitutionen reduceras alla intima handlingar till ett marknadsvärde, och människan reduceras till en handelsvara eller ett redskap tillgängligt för kunden.

L.  Den överväldigande majoriteten av de prostituerade tillhör sårbara grupper.

M.  Det finns ett starkt samband mellan koppleri och organiserad brottslighet.

N.  Organiserad brottslighet, människohandel, extrema våldsbrott samt korruption frodas i skuggan av prostitutionen, och de som tjänar mest på legaliseringen är hallickar som förvandlas till ”affärsmän”.

O.  Prostitutionsmarknaderna understöder handeln med kvinnor och barn(24),

P.  Människohandel fungerar som ett verktyg för att förse prostitutionsmarknaderna med kvinnor och minderåriga flickor.

Q.   EU-uppgifter visar att den nuvarande politiken för att bekämpa människohandel inte är effektiv och att det är svårt att identifiera och väcka åtal mot människohandlare, och därför måste utredningen av fall av människohandel för sexuell exploatering samt åtalen och domarna mot människohandlare stärkas.

R.  Allt fler unga människor, varav oroväckande många är barn, tvingas in i prostitution.

S.  Tvånget under vilket prostitutionen bedrivs kan vara direkt och fysiskt eller utövas indirekt t.ex. genom påtryckningar på familjen i ursprungslandet. Detta tvång kan också bestå av ett försåtligt psykologiskt tvång.

T.  Det främsta ansvaret för att bekämpa människohandel ligger hos medlemsstaterna, men i april 2013 hade endast sex medlemsstater meddelat att de fullt ut införlivat EU-direktivet mot människohandel, vars tidsfrist för genomförande löpte ut den 6 april 2013.

U.  Kommissionen fastställer i sin strategi för jämställdhet 2010–2015 att ”ojämlikhet mellan kvinnor och män strider mot de grundläggande rättigheterna”.

V.  Medlemsstaterna har valt att hantera prostitution på radikalt olika sätt, men det finns två huvudsakliga inställningar: Den ena betraktar prostitution som en kränkning av kvinnors rättigheter – en form av sexuellt slaveri – som leder till och bevarar ojämlikhet mellan könen. Den andra hävdar att prostitution i sig främjar jämställdheten genom att värna om kvinnans rätt att själv bestämma över sin kropp. I båda fallen är det upp till de enskilda medlemsstaterna att bestämma hur de hanterar prostitutionsfrågan.

W.  Det är skillnad mellan ”påtvingad” och ”frivillig” prostitution .

X.  Prostitutionsfrågan måste bemötas med en långsiktig vision och ur ett jämställdhetsperspektiv.

1.  Europaparlamentet konstaterar att prostitution, tvångsprostitution och sexuell exploatering i hög grad är en könsrelaterad fråga och strider mot den mänskliga värdigheten, principerna om mänskliga rättigheter, däribland jämställdhet, och därmed mot principerna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inklusive målet och principen om jämställdhet.

2.  Europaparlamentet understryker att alla kvinnors hälsorelaterade rättigheter måste respekteras, inklusive deras rätt till sin egen kropp och sexualitet och frihet från tvång, diskriminering och våld.

3.  Europaparlamentet framhåller att det finns flera kopplingar mellan prostitution och människohandel och noterar att prostitutionen, såväl globalt som inom Europa, understöder handeln med utsatta kvinnor och minderåriga flickor, varav en stor andel är mellan 13–25 år. Enligt uppgifter från kommissionen utsätts majoriteten av offren (62 procent) för människohandel för sexuella ändamål, varav kvinnor och minderåriga flickor utgör 96 procent av de identifierade och förmodade offren. Andelen drabbade från länder utanför EU har ökat under de senaste åren.

4.  Europaparlamentet medger dock att bristen på tillförlitliga, korrekta och jämförbara uppgifter inom länderna, vilket främst beror på att prostitution och människohandel till sin natur är olagliga och ofta osynliga företeelser, gör prostitutionsmarknaden fortsatt dunkel och hindrar politiska beslut, så alla siffror bygger helt på uppskattningar.

5.  Europaparlamentet understryker att prostitution även är en hälsofråga, eftersom personer som ägnar sig åt prostitution får sämre hälsa och löper större risk att drabbas av sexuella, fysiska och mentala hälsoproblem, narkotika- och alkoholmissbruk och förlorad självrespekt, samt att dödligheten bland prostituerade är högre än bland befolkningen i genomsnitt. Parlamentet understryker även att många av sexköparna ber om oskyddat kommersiellt sex, vilket ökar risken för skadliga hälsoeffekter för såväl prostituerade som köpare.

6.  Europaparlamentet understryker att tvångsprostitution, prostitution och exploatering inom sexindustrin kan få förödande och långvariga fysiska och psykiska konsekvenser för de personer som är inblandade (även efter det att de har lämnat prostitutionen), särskilt för barn och tonåringar, utöver att den är såväl en orsak till som en konsekvens av bristen på jämställdhet som vidmakthåller könsstereotyper och stereotypt tänkande kring kvinnor som säljer sex, såsom idén att kvinnor och minderåriga flickors kroppar kan köpas för att tillfredsställa mäns sexbegär.

7.  Europaparlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att i enlighet med nationell lagstiftning införa regelbundna, förtroliga rådgivnings- och hälsokontakter för prostituerade utanför prostitutionsställena.

8.  Europaparlamentet noterar att prostituerade utgör en högriskgrupp med avseende på hivinfektioner och andra sexuellt överförbara sjukdomar.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis för att minska farorna med gatuprostitution.

10.  Europaparlamentet noterar att tvångsprostitution och prostitution kan påverka våldet mot kvinnor i allmänhet, eftersom forskning om sexköpare visar att män som köper sex har en nedsättande bild av kvinnor(25). Parlamentet föreslår därför de nationella behöriga myndigheterna att förbudet mot köp av sexuella tjänster ska åtföljas av en kampanj för att öka männens medvetenhet.

11.  Europaparlamentet understryker att prostituerade utgör en särskilt sårbar och ekonomiskt, fysiskt, psykiskt, emotionellt och familjemässigt utsatt grupp i samhället och löper högre risk att drabbas av våld och skador än personer inom andra verksamheter. Den nationella polisen bör därför uppmuntras att bland annat utreda varför så få personer döms för våldtäkt mot prostituerade. Parlamentet understryker att prostituerade även drabbas av offentlig vanära och socialt stigma, även efter det att de lämnat prostitutionen.

12.  Europaparlamentet uppmärksammar att kvinnliga prostituerade har rätt till moderskap och till att uppfostra sina barn och ta hand om dem.

13.  Europaparlamentet understryker att normaliseringen av prostitution har en påverkan på våldet mot kvinnor. Parlamentet framhåller särskilt uppgifter som visar att män som köper sex i högre grad utövar sexuellt tvång mot kvinnor och andra våldshandlingar mot kvinnor samt ofta uppvisar kvinnofientliga attityder.

14.  Europaparlamentet noterar att 80–95 procent av alla prostituerade har utsatts för någon form av våld innan de började prostituera sig (våldtäkt, incest, pedofili), att 62 procent uppger att de våldtagits och 68 procent att de lider av posttraumatiska stressyndrom – en procentandel som motsvarar den bland tortyroffer(26).

15.  Europaparlamentet understryker att barnprostitution aldrig kan vara frivillig, eftersom barn inte har förmåga att ”samtycka” till prostitution. Medlemsstaterna uppmanas med kraft att bekämpa barnprostitution (prostitution där de inblandade är under 18 år) så kraftfullt som möjligt, eftersom det är den grövsta formen av tvångsprostitution. Parlamentet kräver omgående nolltolerans grundad på förebyggande åtgärder, skydd av offren och åtal mot kunder.

16.  Europaparlamentet betonar att barnprostitutionen och den sexuella exploateringen av barn tilltar, även via sociala nätverk, där bedrägerier och hot är vanligt förekommande.

17.  Europaparlamentet uppmärksammar förekomsten av prostitution bland minderåriga, vilket inte är detsamma som sexuellt ofredande, och som ofta grundar sig i en besvärlig ekonomisk situation samt bristfällig föräldraomsorg.

18.  Europaparlamentet understryker behovet av effektiva åtgärder som möjliggör ett särskilt fokus på att såväl få bort minderåriga prostituerade från den s.k. prostitutionsmarknaden som förhindra att de hamnar där, samt fokus på verksamheter som strider mot målen i FN:s konvention om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll.

19.  Europaparlamentet anser att köp av sexuella tjänster från prostituerade under 21 år bör vara straffbart. De prostituerades tillhandahållande tjänster bör däremot inte vara straffbelagt.

20.  Europaparlamentet uppmärksammar fenomenet ˮgroomingˮ, som innebär att minderåriga flickor eller de som just blivit myndiga, i utbyte mot lyxartiklar eller små penningsummor, vilket utgör en finansieringskälla för vardagsutgifter, t.ex. fickpengar, eller utgifter i samband med utbildning.

21.  Europaparlamentet uppmärksammar medlemsstaterna på att utbildning är en viktig del av det förebyggande arbetet mot prostitution och anknuten organiserad brottslighet. Parlamentet rekommenderar därför att särskilda utbildningskampanjer, som är anpassade efter deltagarnas ålder, genomförs i skolorna och inom den högre utbildningen i syfte att upplysa och förebygga och rekommenderar att utbildning i jämställdhet ingår som ett grundläggande mål i utbildningen av unga människor.

22.  Europaparlamentet fäster uppmärksamhet vid det faktum att reklam om sexuella tjänster i tidningar och sociala medier kan understödja människohandel och prostitution.

23.  Europaparlamentet påminner om den växande roll som internet och de sociala nätverken spelar för människohandelsnätverkens rekrytering av nya och unga prostituerade. Parlamentet anser att förebyggande kampanjer också måste bedrivas på internet och inriktas på de som lätt faller offer för människohandelsnätverk.

24.  Europaparlamentet uppmärksammar vissa, främst negativa, effekter av massmediaproduktion och pornografi, särskilt på internet, som skapar en ofördelaktig bild av kvinnor, vilket kan få effekten att det uppmuntrar åsidosättande av kvinnors mänskliga värde och framställer dem som varor. Parlamentet varnar för att sexuell frihet inte får tolkas som en förevändning för att åsidosätta kvinnor.

25.  Europaparlamentet understryker att normaliseringen av prostitution påverkar unga människors uppfattning om sexualitet och förhållandet mellan kvinnor och män.

26.  Europaparlamentet understryker att de prostituerade inte får straffbeläggas och uppmanar samtliga medlemsstater att upphäva repressiv lagstiftning mot prostituerade.

27.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att avstå från att kriminalisera och straffa prostituerade och att ta fram program för att hjälpa prostituerade/sexarbetare att lämna yrket om de så önskar.

28.  Europaparlamentet anser att en minskad efterfrågan bör utgöra en del av en integrerad strategi mot människohandel i medlemsstaterna.

29.  Europaparlamentet anser att ett sätt att bekämpa handeln med kvinnor och minderåriga flickor för sexuella ändamål och förbättra jämställdheten är den modell som tillämpas i Sverige, Island och Norge (den så kallade nordiska modellen), och som för närvarande övervägs i flera europeiska länder, enligt vilken det är straffbart att köpa sexuella tjänster, men inte att prostituera sig.

30.  Europaparlamentet understryker att eftersom prostitution är ett gränsöverskridande problem bör medlemsstaterna ta ansvar för att motverka de sexköp som sker utanför det egna landet.

31.  Europaparlamentet pekar på att vissa uppgifter visar att den nordiska modellen har haft en avskräckande effekt på människohandeln till Sverige, där prostitutionen och sexhandeln inte har ökat, och att denna modell har ett växande stöd hos befolkningen, särskild bland unga människor, vilket visar att lagstiftningen har lett till ändrade attityder.

32.  Europaparlamentet noterar resultaten av en aktuell myndighetsrapport i Finland som efterlyser fullständig kriminalisering av sexköp, eftersom det finska tillvägagångssättet att kriminalisera köpare av offer för människohandel har visat sig vara ineffektivt för att hantera människohandel.

33.  Europaparlamentet anser att lagstiftning ger en möjlighet att förtydliga vad som är acceptabla normer i samhället och skapa ett samhälle som avspeglar dessa värden.

34.  Europaparlamentet anser att inställningen att prostitution är lagligt ”sexarbete”, avkriminaliseringen av sexindustrin i allmänhet och att göra koppleri lagligt, inte är en lösning som kommer att skydda utsatta kvinnor och minderåriga flickor från våld och exploatering. Snarare får den motsatt effekt eftersom de därigenom löper högre risk att utsättas för våld, samtidigt som prostitutionsmarknaderna uppmuntras – och därmed fortsätter antalet kvinnor och minderåriga barn som lider av övergreppen att växa.

35.  Europaparlamentet fördömer alla politiska försök eller diskussioner som gör gällande att prostitution kan vara en lösning för invandrarkvinnor i Europa.

36.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att i enlighet med nationell lagstiftning ge polis och behöriga myndigheter rätt att få tillträde de platser där prostitutionen sker och att utföra slumpmässiga kontroller.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att mobilisera de instrument och medel som krävs för att bekämpa människohandel och sexuell exploatering samt minska prostitutionen. Dessa industrier bryter mot såväl kvinnors, minderåriga i synnerhet, grundläggande rättigheter, som jämställdhet.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, för att skydda offren, så snabbt som möjligt införliva Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera vilken effekt EU:s regelverk mot människohandel för sexuell exploatering har haft fram till i dag och ytterligare kartlägga mönstren vad gäller prostitution och människohandel för sexuell exploatering och den ökade förekomsten av sexturism inom EU, med särskild tonvikt vid minderåriga, samt att främja utbyte av god praxis mellan medlemsstaterna.

40.  Europaparlamentet understryker att kommissionen bör fortsätta att ge ekonomiskt stöd till projekt och program som bekämpar människohandel och sexuell exploatering.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma och genomföra strategier för att bekämpa människohandel, sexuell exploatering och prostitution och se till att alla relevanta aktörer såsom icke-statliga organisationer, polis och andra brottsbekämpande myndigheter samt socialtjänster och vårdinrättningar ges stöd, deltar i beslutsfattandet och samarbetar.

42.  Europaparlamentet konstaterar att den överväldigande majoriteten av de prostituerade skulle vilja sluta men känner sig oförmögna att göra detta. Dessa personer behöver lämpligt stöd, framför allt psykologiskt och socialt, för att ta sig ur prostitutionsnätverken och det beroende som ofta är knutet till dem. Parlamentet föreslår därför att de behöriga myndigheterna inrättar program för att hjälpa människor att komma ur prostitutionen, i nära samarbete med berörda parter.

43.  Europaparlamentet understryker betydelsen av lämplig utbildning för polismyndigheterna och hela rättssystemets personal om olika aspekter av sexuell exploatering, däribland könsrelaterade aspekter och invandring, och uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att uppmana polismyndigheterna att samarbeta med offren och uppmuntra dessa att vittna, att främja specialistkompetens inom polisen och att anställa kvinnliga poliser. Parlamentet understryker betydelsen av rättsligt samarbete mellan medlemsstaterna för att på ett bättre sätt bekämpa nätverken för människohandel i Europa.

44.  Europaparlamentet uppmärksammar de nationella myndigheterna på att den ekonomiska nedgången har gjort att fler kvinnor och minderåriga flickor, däribland invandrarkvinnor, tvingats till prostitution.

45.  Europaparlamentet framhåller att ekonomiska problem och fattigdom är grundläggande orsaker till prostitution bland unga kvinnor och minderåriga flickor och att könsspecifika förebyggande strategier, nationella och Europa-omfattande kampanjer som särskilt riktar sig till socialt utestängda grupper samt till personer i situationer av ökad sårbarhet (såsom personer med funktionsnedsättning och ungdomar som ingår i systemet för skydd av barn) och åtgärder för att minska fattigdom och öka medvetenheten både bland dem som köper sex och dem som erbjuder sex, och utbyte av bästa praxis är a och o för att bekämpa sexuell exploatering av kvinnor och minderåriga flickor, särskilt migranter. Parlamentet föreslår att kommissionen inför av en europeisk vecka tillägnad kampen mot människohandel.

46.  Europaparlamentet understryker att social utestängning är en viktig faktor som bidrar till att göra missgynnade kvinnor och minderåriga flickor mer sårbara för människohandel. Parlamentet understryker även att den ekonomiska och sociala krisen har orsakat arbetslöshet, vilken ofta tvingar de mest utsatta kvinnorna, även kvinnor från högre sociala skikt, att börja prostituera sig/sexarbeta, för att undkomma fattigdom och social utestängning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med de bakomliggande sociala problem som tvingar män, kvinnor och barn in i prostitution.

47.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att finansiera organisationer som arbetar ute på fältet med stöd och exitstrategier, att erbjuda offer för människohandel och sexuell exploatering¸ inklusive migranter och papperslösa, innovativt socialt stöd genom att bedöma deras enskilda behov och risker så att de får rätt hjälp och skydd samt att genomföra strategier – med ett helhetsperspektiv inom de olika polis-, migrations-, hälso- och utbildningsinrättningarna – i syfte att hjälpa utsatta kvinnor och minderåriga att ta sig ur prostitutionen, och samtidigt säkerställa att sådana program har en rättslig grund och tillräckliga finansiella resurser för att nå detta mål. Parlamentet betonar vikten av psykologiskt stöd och nödvändigheten av social återanpassning för offer för sexuell exploatering. Parlamentet påminner om att denna process tar tid och kräver att man tar fram en plan för livet efter prostitutionen som utgör ett trovärdigt och genomförbart alternativ för de före detta prostituerade.

48.  Europaparlamentet understryker att det krävs mer analys och statistiska bevis för att bedöma vilken modell som är den mest effektiva för att bekämpa människohandel med kvinnor och minderåriga flickor för sexuell exploatering.

49.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att utvärdera både vilka positiva och vilka negativa effekter en kriminalisering av sexköp skulle få på minskningen av prostitution och människohandel.

50.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att utarbeta könsspecifika förebyggande strategier i ursprungsländerna för personer som är prostituerade till följd av att de fallit offer för människohandel, som ska rikta sig till såväl sexköpare som till kvinnor och minderåriga, genom sanktioner, upplysningskampanjer och utbildning.

51.  Europaparlamentet kräver att EU och medlemsstaterna vidtar åtgärder för att motverka sexturismen inom och utanför EU.

52.  Europaparlamentet kräver att EU:s utrikestjänst vidtar åtgärder för att stoppa prostitutionen i de konfliktområden där EU har militära styrkor.

53.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 260, 29.10.2003, s. 4. (2) EGT C 166, 3.7.1995, s. 92. (3) EGT C 150, 19.5.1997, s. 38. (4) EGT C 304, 6.10.1997, s. 55. (5) EGT C 339, 10.11.1997, s. 420. (6) EGT C 358, 24.11.1997, s. 37. (7) EGT C 14, 19.1.1998, s. 39. (8) EUT C 167, 1.6.1998, s. 128. (9) EGT C 98, 9.4.1999, s. 279. (10) EGT C 150, 28.5.1999, s. 203. (11) EGT C 378, 29.12.2000, s. 80. (12) EGT C 40, 7.2.2001, s. 41. (13) EGT C 59, 23.2.2001, s. 258. (14) EGT C 59, 23.2.2001, s. 307. (15) EGT C 67, 1.3.2001, s. 304. (16) EGT C 53 E, 28.2.2002, s. 114. (17) EUT C 287 E, 24.11.2006, s. 75. (18) EUT C 288 E, 25.11.2006, s. 66. (19) EUT C 291 E, 30.11.2006, s. 292. (20) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 53. (21) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 26. (22) Antagna texter, P7_TA(2013)0045. (23) Antagna texter, P7_TA(2013)0444. (24) En rapport från 2006 av FN:s särskilda rapportör om människohandel, i synnerhet handel med kvinnor och barn, Sigma Huda, visade hur prostitutionspolitiska åtgärder direkt påverkade omfattningen av människohandeln. (25) Ett flertal undersökningar om sexköpare kan hittas på denna webbplats: http://www.womenlobby.org/spip.php?article1948&lang=en. (26) Farley, M., ‘Violence against women and post-traumatic stress syndrome’, Women and Health, 1998; Damant, D. et al., ‘Trajectoires d’entrée en prostitution : violence, toxicomanie et criminalité” i Le Journal International de Victimologie, nr 3, april 2005.