Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—  med beaktande av den lagstiftning som gäller för Europeiska fiskerifonden, särskilt rådets förordningar (EG) nr 2328/2003, (EG) nr 861/2006, (EG) nr 1198/2006 och (EG) nr 791/2007, i vilka bestämmelser och överenskommelser om gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn fastställs,

—  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG(1),

—  med beaktande av sin ståndpunkt av den 6 februari 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om den gemensamma fiskeripolitiken(2),

—  med beaktande av sin ståndpunkt av den 12 september 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter(3),

—  med beaktande av kommissionens förslag och Europaparlamentets och rådets ståndpunkter avseende Europeiska havs- och fiskerifonden (COM(2011)0804),

—  med beaktande av kommissionens förslag och Europaparlamentet och rådets ståndpunkter avseende förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om reglerna för deltagande och spridning i ”Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020)” (COM(2011)0810),

—  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Strategi för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491),

—  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2005 om kvinnliga nätverk: fiskeri, jordbruk och diversifiering(4),

—  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken(5),

—  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension(6),

—  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2012 om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken – övergripande meddelande(7),

—  med beaktande av den utfrågning om kvinnor och hållbar utveckling i fiskeområden som anordnades av fiskeriutskottet den 1 december 2010,

—  med beaktande av den utfrågning om utveckling av kvinnans roll i europeiskt fiskeri och vattenbruk som anordnades i Europaparlamentet av fiskeriutskottet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män den 14 oktober 2013,

—  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i fiskeriutskottet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, i enlighet med artikel 51 i arbetsordningen,

—  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7‑0070/2014), och av följande skäl:

A.  Det arbete som utförs av kvinnor inom fiskeri och vattenbruk är inte erkänt och är i allmänhet osynligt, trots att det utgör ett betydande ekonomiskt mervärde och bidrar till social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet i flera samhällen och regioner i Europa, särskilt i de områden som är beroende av fiske.

B.  Mer än 100 000 kvinnor arbetar i fiskerisektorn i medlemsstaterna, varav 4 procent inom fångstsektorn och med arbetsuppgifter relaterade till fiskefartygens verksamhet, såsom att tillverka nät, arbeta i hamn eller packa varor, 30 procent inom vattenbruket, framför allt inom skaldjursfiske för hand, och runt 60 procent inom bearbetningsindustrin.

C.  Kvinnors traditionella arbeten i fiskeri- och vattenbrukssektorn sker under svåra förhållanden, till exempel vid skaldjursfiske för hand och traditionell fiskhandel, oavsett om den är ambulerande eller sker på försäljningsställen som är avsedda för detta, eller vid tillverkning och lagning av fiskenät (nätbindare), lossning och sortering av fisk och packning av varor under särskilt besvärliga klimatförhållanden.

D.  Kvinnors arbete i vissa av dessa sektorer är grovt underskattat i statistiken, och den allmänna ekonomiska krisen och den höga arbetslösheten i vissa medlemsstater har medfört än högre siffror och en ytterligare ökning av antalet kvinnor som arbetar inom fiskerisektorn, särskilt inom skaldjursfiske för hand, som ett sätt att komplettera eller till och med trygga familjeförsörjningen.

E.  Kvinnornas bidrag inom verksamhet med anknytning till fiskeri och vattenbruk, särskilt när det gäller tillverkning och lagning av fiskeredskap, lossning och sortering av fisk, ansvar för produktleveranser till fartyget, förädling, bearbetning, paketering och saluföring av fisk, eller förvaltningen av fiskeföretag bör erkännas.

F.  I punkt 30 i resolutionen av den 22 november 2012 om småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken uppmanade parlamentet medlemsstaterna att ta hänsyn till vikten av kvinnors ekonomiska, sociala och kulturella funktion inom fiskerinäringen så att de kan få tillgång till sociala förmåner, och påpekade att kvinnors aktiva deltagande i olika verksamheter med anknytning till fiske bidrar dels till att fiskerisektorn bevaras och överlever, dels till att traditioner och specifik praxis bevaras, liksom till att den kulturella mångfalden i olika regioner skyddas.

G.  I sin ståndpunkt av den 12 september 2012 efterlyste parlamentet åtgärder för att främja kvinnors deltagande i producentorganisationer i fiskeri- och vattenbrukssektorn.

H.  I punkt 31 i sin resolution av den 22 november 2012 om småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken efterlyste parlamentet finansiering från Europeiska havs- och fiskerifonden för att främja kvinnors deltagande i fiskerisektorn, för stöd till kvinnoorganisationer, yrkesutbildning för kvinnor och för att stärka kvinnors roll inom fisket, genom stöd till både verksamhet på land och verksamhet med anknytning till fisket, inom såväl produktion som bearbetning och saluföring.

I.  I punkt 39 i sin resolution av den 22 november 2012 om småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken uppmanade parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att garantera kvinnor lika lön för lika arbete och andra arbetsrättsliga, sociala och ekonomiska rättigheter, inbegripet en försäkring som täcker risker och åtgärder för att tillämpa reduktionskoefficienter som leder till förtidspension på grund av de hårda villkor (nattarbete, arbetsmiljörisker, arbetstider som följer produktionens eller fiskemöjligheternas rytm) som kvinnorna utsätts för genom sitt arbete inom fiskerisektorn samt erkännande av deras särskilda sjukdomstillstånd som yrkessjukdomar.

J.  Statistiska uppgifter om arbetskraften, särskilt i fråga om könsfördelningen i vissa verksamheter, liksom i fråga om småskaligt och icke-industriellt fiske, extensivt vattenbruk och relaterad verksamhet, hamnar i skymundan för de uppgifter som handlar om fångst, landning, tonnage osv.

K.  De statistiska uppgifterna för EU och medlemsstaterna avseende arbetskraften inom fiskeri- och vattenbrukssektorn samt relaterade sektorer är inte fullständiga, harmoniserade eller uppdelade i indikatorer som skulle kunna göra det möjligt att beräkna kvinnornas insatser inom dessa sektorer.

L.  Trots kvinnors arbete i fiskeri- och vattenbrukssektorn och detta arbetes viktiga ekonomiska bidrag, har kvinnorna varken något adekvat socialt och arbetsrättsligt skydd eller någon lämplig yrkesstatus.

M.  Kvinnor utsätts för ekonomisk diskriminering i fiskerisektorn och får lägre lön än män för samma arbete.

N.  Kvinnors arbete i fiskerisektorn erkänns ofta inte i lagstiftningen, och de saknar tillgång till socialt skydd som omfattar de specifika risker och sjukdomar som är kopplade till dessa verksamheter.

O.  I punkt 42 i sin resolution av den 22 november 2012 om småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken uppmanade parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att ge större rättsligt och socialt erkännande till kvinnors arbete inom fiskerisektorn, och för att se till att kvinnor som arbetar hel- eller deltid för familjeföretag eller som hjälper sin make och på det sättet bidrar till sitt eget och familjens ekonomiska uppehälle får rättsligt erkännande eller samma sociala förmåner som egenföretagare, särskilt genom tillämpning av direktiv 2010/41/EU, samt för att garantera kvinnorna sociala och ekonomiska rättigheter inklusive lika lön för lika arbete, arbetslöshetsersättning i händelse av att arbetet upphör (tillfälligt eller för gott), rätt till pension och till att kunna förena yrkesliv och familjeliv, tillgång till föräldraledighet, tillgång till social trygghet och gratis hälso- och sjukvård samt till skydd av hälsa och säkerhet i arbetet och till försäkring som täcker risker till havs.

P.  I sin resolution av den 12 september 2012 framhöll parlamentet att kvinnornas roll i fiskerisektorn bör få bättre rättsligt och socialt erkännande samt ersättning och samma rättigheter som män, och att makar och livspartner till fiskare, som stöder familjeföretaget, bör få rättslig status och samma sociala förmåner som egenföretagare.

1.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att främja ett särskilt statistiskt program för regioner som är beroende av fiske, med särskild hänsyn till småskaligt kustfiske, traditionella fiskemetoder och särskilda handelskanaler, och till arbetet och de sociala och arbetsrättsliga villkoren för kvinnor som arbetar med skaldjursfiske, nätbindare och kvinnor som arbetar inom småskaligt fiske och relaterad verksamhet, i syfte att bedöma de särskilda behoven inom detta verksamhetsområde för kvinnor och förbättra det sociala erkännandet av dessa yrken där arbetet är hårt och sker under så svåra förhållanden.

2.  Europaparlamentet anser att man måste förbättra insamlingen och analysen av statistiska uppgifter om arbetet inom fiskerisektorn samt dela upp dem efter kön, typ av verksamhet och typ av kontrakt (egenföretagare, anställd, deltidsarbetare, heltidsarbetare, tillfälligt anställd) så att det blir möjligt att beräkna kvinnornas bidrag inom fiskeri- och vattenbrukssektorn.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att insamlingen av uppgifter uppdelade efter kön även omfattar fångstsektorn och att införa nya indikatorer såsom ålder, utbildningsnivå och makas eller livspartners verksamhet.

4.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att fastställa tydliga definitioner för de statistiska indikatorer som används för insamlingen av uppgifter om sysselsättningen inom fiskeri- och vattenbrukssektorn och relaterade verksamheter. Parlamentet anser också att det finns ett behov av att utarbeta ett antal harmoniserade statistiska indikatorer på EU-nivå, och uppmanar medlemsstaterna att i god tid tillhandahålla fullständiga uppgifter i enlighet med dessa indikatorer.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och rådet att rättsligt och socialt erkänna kvinnors roll i fiskeri- och vattenbrukssektorn och i den hållbara utvecklingen av områden som är beroende av fiske för att undanröja alla ekonomiska, administrativa och sociala hinder som försvårar deras deltagande på lika villkor.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och rådet att driva på medlemsstaterna för att reglera och erkänna led- eller ryggradsskador eller reumatiska sjukdomar som yrkessjukdomar orsakade av de svåra väderförhållanden under vilka kvinnor måste arbeta när de är sysselsatta med skaldjursfiske, tillverkar nät, arbetar i hamn eller packar varor samt för kvinnor som arbetar inom förädlingsföretag, med bearbetning, fiske och försäljning, och även erkänna skador som uppkommer till följd av tunga lyft.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att erkänna att kvinnors arbete bidrar till att förbättra spårbarheten för fiskeprodukter, vilket ökar konsumenternas kunskaper och säkrar bättre kvalitet och säkerhet avseende fiskeri- och vattenbruksprodukter samt ökar fiskeområdenas möjligheter i fråga om ekonomi, gastronomi och turism.

8.  Europaparlamentet anser att det bör inrättas särskilda stödmekanismer (inom ramen för Europeiska havs- och fiskerifonden och/eller andra instrument) som kan aktiveras i nödsituationer (naturkatastrofer) samt mekanismer för ekonomisk ersättning till manliga och kvinnliga fiskare och deras familjer under de perioder då det råder temporärt fiskeförbud, särskilt i de områden där fisket är den enda inkomstkällan.

9.  Europaparlamentet anser att man måste främja och ge finansiellt stöd till kvinnors föreningsliv genom kvinnliga nätverk på nationell nivå och EU-nivå, i syfte att bättre synliggöra kvinnornas roll i fiskerisektorn, medvetandegöra allmänheten om kvinnors betydelse för denna verksamhet, underlätta utbyte av erfarenhet och förmedla kvinnors behov och krav ända från den lokala förvaltningsnivån upp till EU-organen.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta tillgången till finansiering för kvinnoorganisationer inom fiskeri- och vattenbrukssektorn och relaterade verksamheter, så att de kan genomföra sina initiativ, konsolidera sina organisationer och komma i kontakt med andra kvinnoorganisationer för att utbyta erfarenheter och bästa praxis.

11.  Europaparlamentet anser att kvinnornas verkliga deltagande i rådgivande organ och nämnder, beslutsorgan, representativa organ, regionala organ och yrkesföreningar måste främjas och stärkas, och deras medverkan i beslutsfattandet i den offentliga och privata sektorn måste garanteras på samma villkor som männens.

Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) 2013–2020

12.  Europaparlamentet noterar att endast en av medlemsstaterna har utnyttjat de möjligheter som erbjuds genom område 4 i Europeiska havs- och fiskerifonden för att finansiera projekt som har kvinnor som mottagare, och uppmanar medlemsstaterna att utnyttja havs- och fiskerifondens möjligheter för att

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta vägar till mjuka lån som gör det möjligt att undvika de särskilda svårigheter som kvinnor ställs inför när det gäller att finansiera projekt som är berättigade att ingå i de nationella programmen inom ramen för Europeiska havs- och fiskerifonden.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja kvinnors företagsinitiativ genom att underlätta ett system som främjar mikrokrediter och tillhandahålla lämplig information om finansieringsmöjligheter.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att utveckla och modernisera lokal infrastruktur, diversifiera näringslivet och förbättra livskvaliteten i de områden där fisket är en näringsgren, särskilt i områden som är helt beroende av fisket, för att trygga en hållbar utveckling i dessa områden samtidigt som man bekämpar fattigdom i allmänhet, särskilt där den drabbar kvinnor och barn, och försöker förebygga våld mot kvinnor och våld i hemmet.

16.  Europaparlamentet upprepar de ståndpunkter som antagits inom förfarandet för Horisont 2020, ramprogrammet för forskning och innovation 2014–2020, för att främja kvinnors deltagande i all forskning och alla projekt och vetenskapliga områden, särskilt med avseende på de kvinnor som ägnar sin yrkesverksamhet åt forskning om den marina miljön.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att

18.  Europaparlamentet noterar att det i punkt 28 i sin resolution av den 22 november 2012 om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension ansåg att EU måste arbeta genom WTO för att bestraffa länder som diskriminerar kvinnor, och i punkt 45 uppmanades kommissionen att under förhandlingarna om fiskeriavtal se till att kuststaten avsätter en betydande del av det sektorsstöd som anslås för utveckling till att erkänna, främja och diversifiera kvinnors roll i fiskerisektorn, och att tillämpningen av principen om likabehandling och lika möjligheter för kvinnor och män garanteras, i synnerhet rörande utbildning och tillgång till finansiering och lån.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den europeiska jämställdhetsdimensionen inbegrips och garanteras i ekonomiska partnerskapsavtal som rör fiskerisektorn.

Grundförordningen om den gemensamma fiskeripolitiken

20.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att se till att den nya gemensamma fiskeripolitikens mål om tillgång till fiskeresurserna uppfylls, med utgångspunkt i insynsvänliga miljörelaterade, sociala och ekonomiska kriterier som införlivar principerna om lika behandling och lika möjligheter för kvinnor och män.

21.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att erkänna kvinnornas yrkesstatus i de fall då sysselsättningen tillfälligt upphör, även i samband med biologiska återhämtningsperioder.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att direktiv 2010/41/EU efterlevs, så att kvinnor inom fiskerisektorn som arbetar hel- eller deltid i familjeföretag eller som stöder sin make eller livspartner, och därigenom bidrar till sitt eget och familjens ekonomiska uppehälle, liksom kvinnor som har fiskerelaterat arbete som sitt levebröd utan att vara en del av något familjeföretag, får rättsligt erkännande och samma sociala förmåner som egenföretagare.

o
o   o

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT L 180, 15.7.2010, s. 1. (2) Antagna texter, P7_TA(2013)0040. (3) EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 212. (4) EUT C 286 E, 23.11.2006, s. 519. (5) Antagna texter, P7_TA(2012)0460. (6) Antagna texter, P7_TA(2012)0461. (7) EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 104.