Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället(1),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter samt gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden (COM(2012)0372) och den tillhörande konsekvensbedömningen,

–  med beaktande av artiklarna 4, 6, 114 och 118 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av domarna av Europeiska unionens domstol, särskilt av den 21 oktober 2010 i mål C‑467/08, Padawan mot SGAE, REU 2010 s. I-10055, av den 16 juni 2011 i mål C-462/09, Stichting de Thuiskopie mot Opus Supplies Deutschland GmbH m.fl., REU 2011 s. I-05331, av den 9 februari 2010 i mål C-277/10, Martin Luksan mot Petrus van der Let (ännu inte offentliggjord), av den 27 juni 2013 i de förenade målen C-457/11 till C‑460/11, VG Wort mot Kyocera Mita m.fl. (ännu inte offentliggjord) och av den 11 juli 2013 i mål C-521/11, Austro Mechana mot Amazon (ännu inte offentliggjord),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 maj 2011 En inre marknad för immateriella rättigheter – Att genom att främja kreativitet och innovation skapa ekonomisk tillväxt, högkvalitativa arbetstillfällen och förstklassiga produkter och tjänster i Europa, COM(2011)0287,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 december 2012 om innehåll i den digitala inre marknaden (COM(2012)0789),

–  med beaktande av António Vitorinos rekommendationer av den 31 januari 2013 efter medlingen om avgifter för privatkopiering och reprografi,

–  med beaktande av arbetsdokumentet från utskottet för rättsliga frågor, Copyright in the music and audiovisual sectors, som godkändes den 29 juni 2011,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0114/2014), och av följande skäl:

A.  Kultur och kreativitet har varit och är grunden för den europeiska identiteten, och kommer även i framtiden att ha en central roll i EU:s ekonomiska och sociala utveckling.

B.  Kultur och kreativitet är en väsentlig del av den digitala ekonomin, och olika uttryck för såväl exklusivt som mer vardagligt kulturellt innehåll är beroende av att alla har samma tillträde till EU:s digitala tillväxt. Olika samråd har visat att EU:s digitala marknad fortfarande inte har uppfyllt de löften som har avgetts om effektiv distribution, rimlig kompensation till upphovsmännen samt rimlig och effektiv inkomstfördelning inom kultursektorn i allmänhet, och att insatser på EU-nivå krävs för att hitta lösningar på dessa problem.

C.  Den digitala övergången har en enorm inverkan på såväl uttrycken för som spridningen och utvecklingen av kulturella identiteter. De sänkta hindren för deltagande och uppkomsten av nya distributionskanaler underlättar tillgången till verk och kultur och förbättrar spridning, upptäckt och återupptäckt av kultur och kreativitet i hela världen samt ger kulturskapare och konstnärer nya möjligheter, vilket gör att affärsmöjligheterna för nya tjänster och företag ökar dramatiskt.

D.  Även i den digitala tidsåldern måste upphovsmännen kunna göra anspråk på skydd för sitt kreativa arbete och sin rätt till en skälig ersättning för detta arbete.

E.  Det digitala privata mångfaldigandet har till följd av tekniska framsteg och övergången till internet och molntjänster fått stor ekonomisk betydelse, och det nuvarande systemet för avgifter för privatkopiering har inte i tillräckligt hög grad anpassats till utvecklingen i den digitala tidsåldern. För närvarande existerar på detta område ingen alternativ modell som garanterar en skälig kompensation för rättighetshavarna och samtidigt möjliggör privatkopiering. Det behövs dock en diskussion för att uppdatera systemet för privatkopiering genom att effektivisera det och i större utsträckning ta hänsyn till de tekniska framstegen.

F.  Europaparlamentets och rådets direktiv om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter samt gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden, vilket antogs av parlamentet och rådet den 4 februari 2014, stöder det faktum att upphovsrättsförvaltningen förutsätter en särskild inriktning på öppenhet för de ersättningar som upphovsrättsorganisationerna inkasserar, fördelar och betalar ut till rättighetshavarna, bland annat för privatkopiering.

G.  Direktiv 2001/29/EG ger medlemsstaterna möjlighet att besluta om undantag från eller inskränkningar av mångfaldiganderätten för vissa former av mångfaldigande av ljudmaterial, bildmaterial och audiovisuellt material för privat bruk, förutsatt att rimlig kompensation säkerställs. Konsumenterna ges dessutom möjlighet, i de länder som har infört en sådan inskränkning, att fritt kopiera sina musiksamlingar och audiovisuella samlingar mellan olika multimedieanordningar eller olika slags multimedieutrustning utan att begära tillstånd av rättighetshavarna, förutsatt att det är fråga om användning för privat bruk. Avgifterna bör beräknas på grundval av den skada som rättighetshavarna eventuellt kan åsamkas på grund av den berörda privatkopieringen.

H.  De privatkopieringsavgifter som inkasseras i 23 av de 28 medlemsstaterna har mer än tredubblats sedan ikraftträdandet av direktiv 2001/29/EG och uppgår idag till sammanlagt mer än 600 miljoner euro enligt kommissionens beräkningar. Detta är en betydande siffra för konstnärerna.

I.  Dessa avgifter utgör bara en ytterst liten del av omsättningen – som uppskattats till sammanlagt mer än 1 000 miljarder euro – för tillverkarna och importörerna av anordningar och utrustning för traditionell och digital upptagning.

J.  Det finns många slag av ändutrustning som teoretiskt kan utnyttjas för mångfaldigande för privat bruk, men som ändå inte används i detta syfte. Därför krävs det att man på lång sikt för diskussioner för att hitta en effektivare och mer tidsenlig modell, som kanske inte baseras på en schablonmässig avgift på utrustningen.

K.  En jämförelse mellan priserna på material som säljs mellan ett land som tillämpar avgifterna och ett land som inte tillämpar dem visar att privatkopieringsavgifterna inte har någon signifikativ inverkan på produktpriserna.

L.  Sedan direktiv 2001/29/EG trädde i kraft har det på både nationell och europeisk nivå drivits många rättsprocesser av tillverkare och importörer av anordningar och utrustning för traditionell och digital upptagning.

M.  Direktiv 2001/29/EG och Europeiska unionens domstols rättspraxis ålägger inte medlemsstaterna att garantera rättighetshavarna direktutbetalning av hela privatkopieringsavgiften. Medlemsstaterna har stora möjligheter att själva besluta att en del av denna kompensation ska ges indirekt.

N.  Avgifterna för privatkopiering betalas av konsumenterna i samband med köpet av utrustning eller tjänster för upptagning och lagring. Konsumenterna har därför rätt att få vetskap om avgifterna och deras storlek. Storleken på privatkopieringsavgiften bör återspegla den faktiska användningen av denna utrustning och dessa tjänster för privat kopiering av ljudmaterial, bildmaterial och audiovisuellt material.

O.  Priserna på anordningar och utrustning varierar inte beroende på de olika avgifter för privatkopiering som tillämpas i unionen. Till exempel har Spaniens beslut 2012 att slopa privatkopieringsavgifterna inte fått någon som helst inverkan på priserna på anordningar och utrustning.

P.  Det finns skillnader mellan de olika modellerna och de olika satser som ska tillämpas vid inkassering av avgifterna för privatkopiering, bland annat när det gäller deras påverkan på konsumenterna och den inre marknaden. Det bör skapas en europeisk ram för att skapa en hög grad av öppenhet och insyn för rättighetshavarna, tillverkarna och importörerna av utrustning och konsumenterna samt för tjänsteleverantörerna i hela unionen. För att balanserna i systemet och hos den inre marknaden ska bestå i den digitala eran bör de avgiftsmekanismer som finns i många medlemsstater moderniseras och en europeisk ram skapas som garanterar likvärdiga villkor för rättighetshavarna och konsumenterna och för tillverkarna och importörerna av utrustning samt för tjänsteleverantörerna i hela unionen.

Q.  Medlemsstaternas mekanismer för undantag och återbetalning för yrkesmässigt bruk måste vara effektiva. I några medlemsstater är dessa mekanismer nödvändiga, och i vissa medlemsstater tillämpas inte alltid de rättsliga besluten.

R.  När det gäller tillgång till och försäljning av olika verk på nätet bör licensieringsförfaranden vara ett komplement till systemet med avgifter för privatkopiering.

S.  Det klassiska sättet att kopiera ersätts i synnerhet på det digitala området med så kallade streamingsystem, varvid ingen kopia av de upphovsrättsligt skyddade verken sparas på användarens ändutrustning. Därför bör licensieringsmodeller föredras i dessa fall.

Ett välfungerande system som bör moderniseras och harmoniseras

1.  Europaparlamentet påminner om att kultursektorn omfattar fem miljoner arbetstillfällen och 2,6 procent av unionens BNP och är en av de främsta drivkrafterna bakom den europeiska tillväxten liksom en källa till nya arbetstillfällen som inte går att utlokalisera. Vidare påpekar parlamentet att kultursektorn främjar innovation och är ett effektivt medel för att bekämpa den nuvarande recessionen.

2.  Europaparlamentet noterar att upphovsrättslagstiftningen bör väga bland annat upphovsmäns och konsumenters intressen mot varandra. Parlamentet anser i detta sammanhang att alla konsumenter i EU bör ha rätt att göra privata kopior av lagligt införskaffat material.

3.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett lagförslag om översyn av direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätten och närstående rättigheter i informationssamhället, inklusive en bestämmelse om att helt harmonisera undantag från eller inskränkningar av, bland annat, rätten till privatkopiering.

4.  Europaparlamentet betonar att det befintliga upphovsrättssystemet måste förbättras för att underlätta tillgång till och öka (global) spridning av kulturellt och kreativt material. Detta måste göras så att konstnärer, kulturskapare, konsumenter, företag och publik kan dra nytta av den digitala utvecklingen, nya distributionskanaler, nya affärsmodeller och andra möjligheter detta medför, i synnerhet så här i budgetåtstramningstider.

5.  Europaparlamentet konstaterar att avgifterna för privatkopiering i dagsläget är en inkomstkälla som är av varierande betydelse för olika sorters rättighetshavare. Avgifternas betydelse varierar också väsentligt mellan medlemsstaterna.

6.  Europaparlamentet anser att systemet med privatkopiering bör bevaras, eftersom det fungerar väl och medför en balans mellan å ena sidan undantaget från kopiering för privat bruk och å andra sidan rätten till skälig kompensation till rättighetshavarna, i synnerhet när rättighetshavarna inte har någon möjlighet att själva bevilja mångfaldiganderätt för flera enheter. Det finns på kort sikt inte något alternativ till detta balanserade system. Parlamentet betonar dock att det på längre sikt måste hållas diskussioner för att ständigt bedöma privatkopieringssystemet i ljuset av den digitala utvecklingen, marknadsutvecklingen och konsumentbeteendet och, om möjligt, för att undersöka tänkbara alternativ som skulle uppfylla målet med att hitta en balans mellan undantaget för konsumentkopiering och ersättningen till upphovsmännen.

7.  Europaparlamentet framhåller att de betydande skillnaderna mellan de nationella systemen för inkassering av avgifter, särskilt när det gäller vilka produkttyper som är avgiftsbelagda och nivån på dessa avgifter, kan medföra konkurrenssnedvridningar samt risker för ”forum shopping” på den inre marknaden.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att genomföra en studie av privatkopieringens viktigaste element, särskilt en gemensam definition av begreppet ”skälig kompensation”, som för närvarande inte är uttryckligen reglerat i direktiv 2001/29/EG, och av den ”skada” som upphovsmannen lider genom att rättighetshavarens verk kopieras för privat bruk utan hans eller hennes tillstånd. Kommissionen uppmanas att försöka nå samförstånd kring de produkter som bör vara avgiftsbelagda och fastställa gemensamma kriterier för förhandlingarna om tarifferna för privatkopiering, i syfte att genomföra ett system som är transparent, skäligt och enhetligt för konsumenter och upphovsmän.

Förslag om en engångsavgift, ökad konsumentinformation och en effektivare kompensation

9.   Europaparlamentet anser att avgifterna för privatkopiering bör tillämpas på alla apparater och anordningar som används för att uppta och lagra verk för privat bruk i de fall då privatkopiering kan vålla upphovsmännen skada.

10.  Europaparlamentet framhåller att privata kopior bör ha tydliga angivelser med avseende på all utrustning, samt att användare måste garanteras tillgång till upphovsrättsskyddat innehåll på alla sina anordningar mot en engångsavgift. Parlamentet uppmanar dessutom till att de system som redan gäller i medlemsstaterna – såsom undantag, eller befrielser, från avgifter – respekteras, samt att de bereds möjlighet att fungera parallellt på marknaden.

11.  Europaparlamentet anser att det är tillverkarna eller importörerna som måste inkassera avgifterna för privatkopiering. Om inkasseringen av dessa avgifter överförs till detaljhandeln skulle de små och medelstora distributionsföretagen och upphovsrättsorganisationerna åläggas en alltför betungande administrativ uppgift.

12.  Vid gränsöverskridande transaktioner rekommenderar Europaparlamentet att avgifterna för privatkopiering ska inkasseras i den medlemsstat där den slutanvändare som köpt varan är bosatt, i överensstämmelse med domen i mål C-462/09 (Opus) som nämns ovan.

13.  För att utesluta dubbel betalning vid gränsöverskridande transaktioner anser Europaparlamentet därför att avgifter för privatkopiering för en och samma produkt bör kunna inkasseras endast en gång av en upphovsrättsorganisation i en medlemsstat, och att avgifter som otillbörligt erlagts i en annan medlemsstat än slutanvändarens bör återbetalas.

14.  Europaparlamentet anser att de medlemsstater i vilka avgifterna för närvarande tas ut eller inkasseras, bör förenkla och harmonisera avgiftstaxorna.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samråd med alla berörda parter förenkla förfarandena för fastställande av avgifterna på ett sådant sätt att skälighet och objektivitet säkerställs.

16.  Europaparlamentet vidhåller att det är viktigt att i större utsträckning göra konsumenterna medvetna om den roll som privatkopieringssystemet har för konstnärernas ersättning och den kulturella spridningen. Medlemsstaterna och rättighetshavarna uppmanas eftertryckligen att genomföra ”positiva” kampanjer om fördelarna med avgifterna för privatkopiering.

17.  Europaparlamentet anser att konsumenterna måste informeras om hur stora avgifter de ska betala och varför. Konsumenterna bör också få veta hur avgifterna används. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför enträget att inleda ett samråd med tillverkare, importörer, återförsäljare och konsumentorganisationer för att se till att dessa uppgifter är lättillgängliga för konsumenterna.

18.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt medlemsstaterna att anta tydligare undantagsregler för yrkesmässigt bruk för att säkerställa att de även i praktiken är undantagna från privatkopieringsavgifter i enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att avgifterna för privatkopiering inte behöver betalas när anordningarna används yrkesmässigt. Olika mekanismer för ersättning av de avgifter som har betalats för användning i tjänsten ska ersättas av system som säkerställer att inga avgifter behöver betalas för sådan användning.

Insyn i fördelningen

20.  Europaparlamentet gläder sig över direktivet om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter, vilket nyligen antogs av parlamentet och rådet. Detta direktiv syftar till större insyn i de ersättningar som upphovsrättsorganisationerna inkasserar, fördelar och betalar ut till rättighetshavarna, bl.a. via det årliga offentliggörandet av en rapport om öppenhet och insyn, vilken innefattar ett särskilt avsnitt om användning av de inkasserade beloppen för sociala och kulturella ändamål.

21.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att säkerställa större öppenhet och insyn när det gäller de belopp som anslagits från avgifterna för privatkopiering.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att föreskriva att minst 25 procent av de belopp som kommer från ersättningen för privatkopiering ska användas för att bidra till den kreativa sektorn och scenkonsten samt dessas produktioner.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att offentliggöra rapporter som beskriver dessa anslag i ett öppet format och med uppgifter som går att tolka.

24.  Europaparlamentet uppmanar enträget dem som anordnar kulturevenemang och scenkonstframträdanden och som mottar medel från privatkopieringsavgifter att i större utsträckning uppmärksamma sin målgrupp på detta.

Tekniska skyddsåtgärder

25.  Europaparlamentet påminner om att undantaget för privatkopiering ger medborgarna rätt att fritt kopiera sina musiksamlingar och audiovisuella samlingar mellan olika multimedieanordningar eller olika slags multimedieutrustning utan att begära tillstånd av rättighetshavarna, förutsatt att det är fråga om privat bruk.

26.  Europaparlamentet framhåller att det särskilt i den digitala tidsåldern måste vara tillåtet att använda tekniska skyddsåtgärder för att återställa balansen mellan kopieringsfriheten för privat bruk och ensamrätten till mångfaldigande.

27.  Europaparlamentet understryker att de tekniska skyddsåtgärderna inte får hindra konsumenternas kopiering eller en skälig kompensation till rättighetshavarna för privatkopieringen.

Licenser

28.  Europaparlamentet påpekar att verk fortfarande laddas ner, sparas och privatkopieras trots att de i vissa fall kan göras tillgängliga via streaming. Parlamentet anser att systemet för avgifter för privatkopiering därför fortfarande är relevant i online-miljön. Parlamentet framhåller dock att man alltid bör ge företräde åt licensieringsmodeller som gynnar alla rättighetshavare om inga kopior av det upphovsrättsligt skyddade verket tillåts på anordningar och apparater.

29.  Europaparlamentet framhåller att undantaget för privatkopiering bör gälla för vissa online-baserade tjänster, däribland vissa molnbaserade it-tjänster.

Nya affärsmodeller i den digitala miljön

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur de molnbaserade it-tjänsterna, som möjliggör mångfaldigande och lagring för privat bruk, påverkar systemet för privatkopiering, så att man i förekommande fall kan slå fast om dessa privata kopior av skyddade verk bör beaktas inom mekanismerna för kompensation och i så fall hur.

o
o   o

31.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 167, 22.6.2001, s. 10.